Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utredning i fråga om frånstyckad hemmansdels eller a/söndrad jordlägenhets frigörande från viss intecknad gäld.

1900-04-20 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1900:39, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utredning i fråga om frånstyckad hemmansdels eller a/söndrad jordlägenhets frigörande från viss intecknad gäld.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

I

ST:o 30.

Ank. till Riksd. kansli den 20 april 1900, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till

Kongl. Maj:t med begäran om utredning i fråga om frånstyckad

hemmansdels eller a/söndrad jordlägenhets frigörande

från viss intecknad gäld.

Uti två särskilda, inom Andra Kammaren väckta och till lagutskottet

hänvisade motioner, nemligen n:o 71 af herr P. Pehrsson i Akarp och

n:o 124 af herr 0. Erickson i Bjersby, har väckts fråga om utredning

beträffande frånstyckad hemmansdels eller afsöndrad jordlägenhets frigörande

från viss intecknad gäld.

Motionen n:o 71 är af följande lydelse:

»Medelst motion vid 1898 års riksdag under n:o 13 och vid 1899 års

riksdag under n:o 27 väckte jag förslag om lagstiftning i syfte att bereda

egare af frånstyckad hemmansdel eller afsöndrad lägenhet möjlighet att utan

inteckningshafvares medgifvande få sin fastighet frigjord från sådan intecknad

gäld, för hvilken annan såsom gäldenär svarade. Lagutskottet hemstälde

båda gångerna i öfverensstämmelse med motionen (utlåtande n:o 59

Bih. till Riksd. Prof. 1900. 7 Sami. 30 Häft. (N:o 39,)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

år 1898 och n:o 9 år 1899) och Andra Kammaren godkände jemväl samma

hemställan, under det frågan dock föll genom Första Kammarens afstyrkande

beslut.

Det erkännande, motionen emellertid vunnit, särskildt inom Andra

Kammaren, der till och med ett större flertal ledamöter i särskild motion

(n:o 172) vid sistlidna års riksdag gåfvo styrka åt förslaget, och det intresse,

hvarmed frågans lösning här och der i landsorten emotses, samt

det samband, densamma oafvisligen har med nu pågående sträfvanden att

underlätta förvärfvandet af »egna hem», ha föranledt mig att icke ännu

låta projektet falla.

Utöfver hvad förut under frågans handläggning inom Riksdagen förekommit,

och hvartill jag tillåter mig hänvisa, kan icke vara mycket att

tillägga. Det behjertansvärda i motionens syfte har erkänts äfven af motståndare

inom Första Kammaren; men oklarhet beträffande sättet för frågans

lösning och en befarad rubbning af fastighetskrediten har varit de stötestenar,

som vållat frågans fall. »Dock vore det förmätet», såsom lagutskottets

ordförande i sitt anförande inom Första Kammaren framhåller,

»våga påstå, det någon utväg att tillfredsställande lösa frågan alls icke

finnes. Skulle eu sådan finnas, är den för visso af den stora vigt, att

ingenting bör underlåtas för att den skall komma till användning, då den

vore egnad att underlätta vinnande af ett vigtigt mål.»

Om det skulle innebära någon fara för fastighetskrediten, att lagstiftningen

tnedgåfve ofrivillig inteckningslossning till oinskränkt omfång i förening

med inbetalning af motsvarande del af intecknad skuld, skulle denna

fara vara aflägsnad, om sådan inteckningslossning tilläts endast under vissa

förutsättningar, t. ex. att stamhemmanets värde efter skedd afstyckning eller

afsöndring kunde anses utgöra fullgod säkerhet för stamhemmanets oguldna

penninginteckningar. (Servituts- eller nyttjanderättsinteckningar torde för

slik lagstiftning kunna lemnas oberörda.)

Från praktisk synpunkt sedt, skulle med en sådan frågans lösning

målet till väsentlig del vara vunnet. Ty der afstyckning eller afsöndring

från ett hemman sker i större omfattning, är det alltid en ekonomiskt

fördelaktig affär för heminansegaren, som föranleder, att denne i möjligaste

mån underlättar tomtförsäljningen och följaktligen vidtager alla till

buds stående åtgärder för jordens frigörande från inteckning. Annorlunda

ställer sig saken, då det gäller en eller några få afsöndringar.

Sällan kan en slik jordförsäljning vara vinstgifvande för stamhemmansegaren,

utan får mera betraktas såsom cn beredvillighet från hans sida

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

till mindre bemedlades förmån. I sådana fall, som redan äro rätt talrika

och som sannolikt år för år komma att ökas, kan man icke tänka sig

stamhemmansegaren böjd för att befria de försålda jordlägenheterna från

inteckningar, då enligt nuvarande lagstiftning så stora svårigheter dervid

möta. Och för lägenhetsegaren sjelf finnes ingen som helst möjlighet

Mig synes derför, att om en sådan jordlägenhetsegare inför domstol

förmådde styrka, att oguldna beloppet af stamhemmanets samtliga penninginteckningar

understege 3/3 delar eller annan lämplig gräns — af

det bevillningstaxerade värde, stamhemmanet efter skedd afsöndring blifva

åsatt, skulle dennes fastighet utan risk för inteckningshafvarne från

samma inteckningar kunna befrias.

Under åberopande i öfrigt af innehållet i ofvannämnda motioner och

med stöd af lagutskottets deröfver afgifna utlåtanden, tillåter jag mig

föreslå, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det

täcktes Kongl. Maj:t taga under öfvervägande, huruvida, utan skada för

fastighetskrediten, egare af frånstyckad hemmansdel eller afsöndrad lägenhet

må kunna beredas tillfälle att utan medgifvande af inteckningshafvare

få sin fastighet frigjord från inteckningar, som gemensamt besvära

denna och den fastighet, från hvilken styckningen eller afsöndringen skett,

samt, om så finnes lämpligt, förelägga Riksdagen förslag till lagbestämmelser

i sådant syfte.»

Enahanda hemställan innehålles uti motionen n:o 124, uti hvilken

för öfrigt anföres:

»Då jag nu ännu en gång vågar till Riksdagens behandling hänskjuta

frågan, huruvida ökad möjlighet må kunna beredas egare af frånstyckad

hemmansdel eller afsöndrad jordlägenhet att frigöra sin fastighet

från sådan inteckning, för hvilken annan såsom gäldenär svarar, en fråga,

som de tvenne senaste riksdagarne fallit på grund af motstånd inom

Första Kammaren, sker det ingalunda på den grund, att jag nu mer än

tillförene skulle vara i stånd att anvisa någon viss retning, hvari frågan

synes lämpligen kunna lösas, utan fast mer drifves jag härtill af det lifliga

intresse jag hyser för att densamma må blifva föremål för den bästa

möjliga utredning.

Under öfverläggningen angående denna sak i Första Kammaren yttrades

utaf en af vårt lands mest framstående jurister, att ett allmänt intresse

stundom kunde vara så starkt, att den enskilde för befordrande af

detta intresse finge underkasta sig en inskränkning i sin välförvärfvade

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

rätt, samt att han ansåg, att frågan om egna hem möjligen kunde vara

en sådan der fråga af så allmänt intresse, att enskildes rätt till förmån

för detta intresse finge gifva vika.

I detta yttrande vill jag till fullo instämma, med tillägg dock, att

jag fullt och fast håller före, att denna fråga om egna hem, hvars befordrande

är hufvudsyftet, med denna motion, är af så allmänt intresse,

att man ej blott för en befarad möjlighet, till kränkning af tredje mans

rätt får ställa sig afvisande mot hvarje undersökning härutinnan. Sakens

allmänna intresse vill jag från två synpunkter framhålla: dels det stora

antal medborgare i samhället, som frågan berör, och tillåter jag mig att

i sådant afseende hänvisa till den tabell öfver jordafsöndringar, som åtföljde

motionen n:o 172 i Andra Kammaren under förlidet års riksdag

— en undersökning af antalet jordafsöndringar i riket 1897—98 visar

en betydlig ökning — så utgjorde till exempel antalet af sådana i Gefieborgs

län år 1897—295, år 1898—446 och under första halfåret 1899

—348 samt i Jönköpings län år 1897—56, 1898—181 och underförstå

halfåret 1899—89; dels ock i synnerhet den stora betydelse, som hvarje

främjande af egna-hems-idén har för hela vårt folk i moraliskt och fysiskt

hänseende.»

Såsom af motionärerna erinrats, har den fråga, som uti föreliggande

motioner bragts å bane, förelegat till behandling äfven under de två senaste

riksdagarne. Vid båda tillfällena har lagutskottet förordat skrifvelse

i motionernas syfte, Andra Kammaren bifallit utskottets hemställan,

men Första Kammaren afslagit densamma.

Utskottets ståndpunkt i frågan är i hufvudsak densamma, som af

lagutskottet vid de båda sistförflutna. riksdagarne uttalats.

Det lärer sålunda ej kunna förnekas, att de i nu gällande lagstiftning

stadgade bestämmelser om vilkoren för dödning af inteckningar uti

frånstyckad eller afsöndrad lägenhet kunna föranleda till oskäliga och

ytterst känbara förluster för lägenhetens egare, och det kan — såsom erfarenheten

allt för ofta bestyrker — inträffa, att egaren af en dylik mindre

jordlott i följd af det sammanhang i fråga om inteckningar, som förefinnes

mellan lägenheten och den fastighet, från hvilken styckningen eller

afsöndringen skett, rent af går utan ersättning förlustig denna sin välfångna

egendom.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

Vill må medgifvas, att detta förhållande i åtskilliga fall kan sägas

bero på lägenhetsegarens egen försumlighet att för lägenhetens frigörande

från de stamhemmanet vidlådande inteckningar anlita den redan nu befintliga

utvägen att förskaffa sig samtycke af alla inteckningshafvare, men

å andra sidan bör det bemärkas, att afsevärda svårigheter oftast äro med

denna utväg förenade, och att det i många fall är rent af omöjligt att

förskaffa sig det erforderliga samtycket. För den, som önskar köpa ett

jordstycke i afsigt att derå uppföra ett eget hem, kan det alltså mången

gång ej vara annat val än att antingen helt och hållet afstå från sin önskan

eller ock att mottaga lägenheten med derå hyllande inteckningar.

Då så är förhållandet, säger det sig sjelft, att ett bibehållande af

gällande lagstiftning oförändrad är skadligt ur tvenne skilda synpunkter.

Antingen kommer nemligen detsamma att, i och med skärpt uppfattning

om risken att köpa eu jordlott, utan att stamhemmanets inteckningar

deri lossas, verka afskräckande för aftal om dylika köp — och häri skulle

ligga ett mägtigt hinder emot framgången af det numera så allmänt omhuldade

sträfvande!: egna hems bildande — eller ock skola, derest längtan

efter det egna hemmet visar sig besitta större magt än nu antydda

risk och inköp af intecknade jordlotter allt fortfarande såsom hittills kommer

att i stor omfattning ega rum, de ofvan antydda olägenheterna för

de smärre jordlotternas egare att allt oftare och skarpare framträda.

I hvilketdera fallet som helst synes det derför utskottet högeligen

angeläget att söka genom underlättande af de frånstyckade eller afsöndrade

jordlotternas frigörande från stamhemmanets inteckningar råda bot å det

nuvarande otillfredsställande tillståndet.

Hvad beträffar frågan, huruledes en förändring till det bättre må

kunna åstadkommas, förbiser utskottet ingalunda de afsevärda svårigheter,

som äro med dess lösning förbundna, särskildt, med hänsyn till faran för

rubbning af fastighetskrediten, men utskottet vågar likvisst hålla före, att

målet skall kunna nås, utan att inteckningsliafvarnes intressen i nämnvärd

mån åsidosättas.

Ganska mycket skulle vara vunnet redan derigenom, att formerna

för dödning af inteckningar i lägenheter förenklades. I sådant afseende

skulle möjligen kunna tänkas, att, vid väckt fråga om dödning af inteckningar

i lägenhet, någon myndighet, exempelvis Konungens befallningshafvande,

skulle på begäran af lägenhetsegaren ega att utfärda kallelser

å vederbörande inteckningshafvare att inom viss tid yttra sig i ämnet,

samt att dödning derefter skulle få ske af de inteckningar, hvilkas inne
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

häfvare antingen dertill lemnat samtycke eller på grund af sin under''

litenhet att inkomma med yttrande kunde antagas icke hafva någonting

att deremot erinra.

Svårare ställer sig saken, derest man vill bereda lägenhetsegare möjlighet

att få inteckning dödad, fastän inteckningshafvaren motsätter sig

sådan åtgärd. Hvarje lagändring i detta syfte måste nemligen i någon

mån föranleda till ingrepp i den rätt, som enligt gällande åskådning tillkommer

inteckningshafvaren. Med iakttagande af nödig försigtighet lärer

emellertid ej heller denna utvägs anlitande behöfva föranleda några större

olägenheter för inteckningshafvarne. Dessas rätt bör anses tillbörligen

tillgodosedd derigenom, att de beredas ersättning för den minskning af

inteckningssäkerheten, som blir en följd af lägenhetens frånskiljande. Uppställes

alltså såsom vilkor för rätten att utan inteckningshafvares medgifvande

få inteckning i lägenhet dödad den fordran, att lägenhetsegaren

till inteckningshafvaren erlägger eller för hans räkning deponerar den

summa, som motsvarar hvad af inteckningen belöper på lägenheten,

böra från inteckningshafvarnes sida ej kunna mot dödningen göras några

befogade erinringar.

För fastställande af det belopp, som sålunda skulle af lägenhetsegaren

gäldas, kunna tänkas olika former. Sålunda skulle fastställandet

kunna ske med användande af det förfarande, som föreskrifves i kongl.

förordningen angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof

den 14 april 1866, eller ock, derest berörda förfarande anses allt för tungt

och dyrbart, åstadkommas på det sätt, att gode män anstälde värdering

å marken samt ärendet derefter öfverlemnades till pröfning af vederbörande

domstol.

Några närmare anvisningar rörande lämpligaste sättet att lösa förevarande

fråga ser sig utskottet för närvarande icke i stånd att meddela,

men det redan nämnda torde få anses vara till fyllest att ådagalägga

angelägenheten och lämpligheten deraf, att frågan i dess helhet hänskjutes

till Kongl. Maj:ts ompröfning.

Med stöd af det ofvan anförda får utskottet alltså hemställa,

att Riksdagen, med anledning af förevarande motioner,

ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det

täcktes Kongl. Maj:t taga under öfvervägande, i hvad

mån, utan skada för fastighetskrediten, egare af från
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

7

styckad hemmansdel eller afsöndrad lägenhet må kunna

beredas lättnad att frigöra sin fastighet från inteckningar,

som gemensamt besvära denna och den fastighet,

från hvilken styckningen eller afsöndringen skett, samt

förelägga Riksdagen det förslag till lagändring, hvartill

förhållandena kunna gifva anledning.

Stockholm den 20 april 1900.

På lagutskottets vägnar:

K. S. HUSBERG.

Reservationer:

af herr bandqvist mot vissa delar af motiveringen; samt

af herr Lindhagen i afseende å utskottets motivering, deri, enligt hans

uppfattning, äfven bort ifrågasättas den utväg för frågans lösning, som

ensam synes leda till det afsedda målet, eller medgifvande för lägenlietsegare

att efter domstols bepröfvande få inteckning dödad i lägenheten, när

derigenom inteckningshafvarens säkerhet ej kan anses i någon mån äfventyras.

Herr Leman har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i ärendets

behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1900:66 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner angående åtgärder till befrämjande af frånstyckad hemmansdels eller af söndrad jordlägenhets frigörande s. 8 i texten