Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 46

1900-05-01 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1900:46, Lagutskottets Utlåtande N:o 46

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 46.

1

ST:o 46.

Ank. till Biksd. kansli den 1 maj 1900, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse

till Kongl. Maj:t angående åstadkommande af nya, så vidt

ske kan, öfverensstämmande civillagar för de tre skandinaviska

länderna.

Andra Kammaren har till behandling af lagutskottet hänvisat en af

herr C. Lindhagen inom nämnda kammare afgifven motion, n:o 104, af följande

lydelse:

5)1 den borgerliga eller civila rättens historia hos skilda folk framträda

merendels såsom skiljemärken rättsnormernas med vissa mellantider företagna

sammanfattning i en lagbok. Dessa civilrättsliga kodifikationer

utgöra nödvändiga led i utvecklingen. Deras ändamål är nemligen att

dels, sedan lagstiftningen alltmer upplöst sig i splittradt detaljarbete, åter

i rättssäkerhetens intresse öfversigtligt och tydligt fastslå, hvad som skall

anses såsom lag, och dels i rättsutvecklingens intresse gifva hemort åt de

ur nya förhållanden framgångna rättstankar, för hvilka den gamla lagen

står främmande.

En dylik kodifikation af civilrätten utgjorde giftermåls-, ärfda-,

jorda-, byggninga- och handelsbalkarne i Sveidges rikes lag af år 1734.

Bih. till Riksd. Prot. 1900. 7 Sami. 37 Raft. (N:o 46). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 46.

Denna lag gäller ännu, men redan i början af förra århundradet ansågs

behof af en ny lag föreligga. Sedan nemligen vid riksdagen 1809—1810

ständerna på initiativ af lagutskottet begärt tillsättande af en komité

att arbeta på lagars och författningars redaktion och förenkling, beslöt

Kongl. Maj,t, att den lagkomité, som i anledning häraf tillsattes, skulle

arbeta bland annat på en ny allmän civillag. Denna komité uppgjorde

ett slutligen år 1826 i omarbetadt skick publiceradt förslag till allmän

civillag, innefattande nya giftermåls-, ärfda-, jorda-, byggninga- och handelsbalkar.

Förslaget öfverlemnades sedan vid 1834 års riksdag till ständerna,

men frågan uppsköts för vidare utredning, hvarefter förslaget i

anledning af ständernas år 1841 gjorda framställning ytterligare granskades

af en lagberedning, som år 1847 afgaf nytt förslag till giftermåls-, ärfda-,

jorda- och byggningabalkar. Men icke heller detta senare förslag blef

föremål för Riksdagens omedelbara pröfning. I stället har man allt hitintills

fortsatt att genom partiella förbättringar söka afhjelpa de obestridliga

bristerna i den civilrättsliga lagstiftningen.

I Norge gäller fortfarande Kong Christian V:s Norske Lov af år 1687.

I början af förra århundradet ansågs en ny kodifikation så behöflig, att

till och med i norska grundlagen af 1814 intogs en särskild föreskrift

derom, att en ny allmän civillagbok skulle föranstaltas att utgifvas på

första eller, om detta ej vore möjligt, på andra ordinarie storting. En

för ändamålet tillsatt lagkomité upptog arbetet, men kom ej till något

resultat. Grundlagens förordnande väntar derför ännu på sin uppfyllelse.

Danmarks ännu gällande lagbok är Kong Christian V:s Danske Lov

af år 1683. Redan i medlet af 1700-talet sysslades under en lång följd

af år med att åstadkomma en ny, mera tidsenlig och omfattande lagkodex.

Detta arbete ledde dock endast till mindre betydande förarbeten och har

sedan ej återupptagits, ehuru behofvet af en kodifikation blifvit alltmer

trängande.

De skandinaviska länderna intaga sålunda för närvarande alldeles

enahanda ställning i afseende å beskaffenheten af deras civilrättsliga lagstiftning.

Denna består nemligen i alla tre länderna af dels en mycket

gammal lagbok, hvilkens ännu bestående rester till stor del äro föråldrade

samt hindra rättsskipningen beträda tidsenliga banor; dels en mängd efteråt

utfärdade specialförfattningar, hvilka, äfven dessa delvis föråldrade, tillkommit

utan enhetligt sammanhang sins emellan och med det hela och

utan att arbetet adlats af någon betydelsefull uppgifts inflytelse; dels en

omtvistad och kasuistisk, oskrifven lag, nödtorfteligen skapad af teori och

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 46.

praxis i syfte att söka fylla luckorna och tillgodose nya rättskraf, hvilket

i månget fall måste ske genom förtolkning eller uppenbart åsidosättande

af gällande lagbud. Det bör sålunda ej finnas mer än en mening om,

att både i Sverige, Norge och Danmark tiden nu är öfvermogen för en

ny civilrättslig kodifikation, hvilken synnerligen påkallas både i rättssäkerhetens

och rättsutvecklingens intresse.

Under sådana förhållanden tränger sig emellertid mägtigt fram angelägenheten

af att detta lagarbete sker efter samråd i ändamål att åstadkomma

en gemensam nordisk lagbok eller, rättare sagdt, nya till innehall

och form, så vidt ske kan, öfverensstämmande civillagar för de skandinaviska

länderna. Det är klart, att i många stycken, såsom vissa delar af

jordabalken, full öfverensstämmelse ej kan vinnas. Men i det stora hela

lämpar sig civilrätten väl för ett gemensamt lagstiftningsarbete, då hvarken

ländernas administrativa egendomligheter eller stridiga sociala åskådningar

här spela samma rol som t. ex. i processrätten och straffrätten

Tanken på lika lagstiftning för de nordiska länderna är för öfrigt

icke ny och möjligheterna för dess åstadkommande icke heller opröfvade.

Särskilt bör i detta afseende erinras om 1876 års Riksdags, i anledning

af en motion inom Andra Kammaren, gjorda anhållan, att Kongl.

Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för utarbetandet så skyndsamt som möjligt

af en fullständig handelslag för Sverige, utan att viss annan angifven lagstiftning

derigenom tillbakasattes, äfvensom egna omsorg deråt, att, sa vidt

ske kunde, derigenom åstadkommes öfverensstämmelse med motsvarande

norsk och dansk lagstiftning. Lagutskottet hade afstyrkt motionen, men

numera torde tillfredsställelsen vara enhällig öfver, att Riksdagen behjertade

frågans vigt och betydelse. Ty Riksdagens ifrågavarande hemställan

har redan ledt till antagande i alla tre länderna af åtskilliga öfverensstämmande

lagar inom vigtiga delar af den speciella handelsrättens område,

nemligen vexellag, lagar om varumärken samt om handelsregister, firma

och prokura, sjölag och checklag.

Bestämmande för 1876 års riksdagsskrifvelse var, bland annat, äfven

det anförda skälet, att genom ett uppskof skulle tillfälle till åstadkommande

af likformighet inom vissa grenar af den speciella handelsrätten ga

förloradt. Enahanda fara uppstår nu genom ett undanskjutande af frågan

om vinnande af enhet i den allmänna privaträttens bestämmelser, deri inbegripet

dithörande delar af handelsrätten. Ty i sådant fall kan man

i stället med visshet förutse, att under den närmaste tiden i de olika

länderna företagas kodifieringar af civil lagen eller åtminstone antagas

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 46.

nya författningar i alla afsevärdare delar af densamma. Det är derför af

största vigt att med framsynthet och energi begagna sig af en läglig

tidpunkt, som kanske aldrig återkommer.

Huruledes hos andra sins emellan närbeslägtade folk enhetstanken

mägtat öfvervinna långt större svårigheter i lagstiftningsväg, derpå lemnar

också den nya tyska civillagen af den 18 juni 1896 ett exempel, som

manar till efterföljd. Genom denna lag, som trädde i kraft den 1 januari

1900, erhåller nemligen tyska riket en gemensam borgerlig rätt, i stället

för den mångskiftande, delvis på vidt skilda principer byggda lagstiftning,

som förut galt i de särskilda staterna. Ifrågavarande tyska kodifikation,

med dess storartade, på jemförelsevis kort tid åstadkomna förarbeten, bör

dessutom gifva värdefulla uppslag samt öfver hufvud taget väsentligen

underlätta arbetet för en nordisk lagbok, ehuruväl å andra sidan lagen

till form och innehåll i många afseenden gifvetvis kommer att äfven

lända mera till varning än efterföljd.

Om sålunda de yttre betingelserna för en sträfvan att bringa öfverensstämmelse

i de skandinaviska folkens civilrättsliga lagstiftning för närvarande

äro mycket gynsamma, så framstår äfven innebörden af ett

sådant arbete såsom icke mindre betydelsefull.

Först och främst föreligga de bästa utsigter, att den i alla tre länderna

sedan länge på dagordningen stående frågan om nya civillagar skall,

upptagen i sådan form, kunna i hvarje land bringas till utförande inom

en så pass kort tid, att ej redan förarbetena hinna föråldras och den enhetliga

ledningen kommer att saknas. Uppgiftens större betydelse och

inflytandet af en mångsidigare representerad erfarenhet och sakkunskap

skola visa sig egnade lösa en uppgift, som hvarje land för sig hitintills

ej mägtat. Erfarenheterna från lagstiftningen inom den speciella handelsrätten

gifva också vid handen, att ett samarbete leder till fruktbarare

resultat. De ledande hufvudsynpunkterna komma derigenom i förgrunden

och oväsentliga betänkligheter om detaljspörsmål tvingas underordna sig

i sjelfva sakens intresse.

Det behöfver vidare knappast erinras om, hvilken vigtig insats en

gemensam civillag skulle göra i det gamla, nu af tidsförhållandena upplifvade

sträfvandet att närma de nordiska folken på de kulturella områdena

och derigenom bereda dem ett rikare lif i ett större fädernesland.

Att särskilt rättsvetenskapen och rättsskipningen derigenom skulle taga

ett stort uppsving, ligger i öppen dag. För framgången af ett fortsatt

gemensamt lagstiftningsarbete är dessutom öfverensstämmelse i den all
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 46.

männa privaträttens principer grundläggande. Vid förut åberopade samarbeten

inom vissa speciella rättsområden visade sig också de största

svårigheterna ligga i ländernas olika lagstiftning på angränsande områden

af den allmänna privaträtten.

Slutligen skall en nordisk lagbok gifva den skandinaviska rättsuppfattningen

tillbörligt inflytande och magtställning utåt. Å ena sidan kan

den, genom att för alla tre länderna upptaga vissa allmännare omfattade

rättsgrundsatser, lemna vigtiga bidrag till förverkligandet af rättens universalitet.

Men å andra sidan får den likaledes till uppgift att upprätthålla

de nordiska folkens rättstraditioner och bringa dem till inflytande

i den universella rättsbildningen. Gå nu de nordiska folken skilda vägar

med sin borgerliga lagstiftning, är det fara värdt, att de alldeles förspilla

det framstående arf, de af gammalt fått att vårda i förenämnda

afseende.

Denna sista synpunkt framhölls särskild! i ett tal, som professor

Julius Lassen i Köpenhamn vid universitetets reformationsfest i slutet af

förra året höll om nödvändigheten af den danska privaträttens kodifikation.

Efter att hafva utvecklat, hurusom en ny »dansk lag» hörde till de uppgifter,

som det 20:de århundradet redan i sin början borde söka lösa,

tilläde han följande slutord: »Jeg ser nok åt Opgaven egentlig hor stilles

hojere, og åt en nordisk Lovbog burde vcere Maalet. En for alle skandinaviske

Riger faelles, ved forenede danske, norske og svenske Kraefter

skabt Lovbog vilde sikrere og kraftigere give de ejendommelige nordiske

Retstanker Udtryk. En nordisk Lovbog vilde staa med en Autoritet,

som den danske, norske og svenske hver for sig vilde savne, og vilde i

Förbindelse med en dertil knyttet, faelles skandinavisk Retsvidenskap

magte den skandinaviske Rets Mission i den almindelige borgelige Rets

Udvikling, som Maegleren mellem den romanistisk-tyske Ret og den engelskamerikanske

Ret. Skulde denne Vej vise sig farbar, bor den folges.»

På grund af hvad sålunda anförts och då jag djupt känner, hvilket

stort ansvar i förevarande afseende hvilar på den nuvarande generationen

inför kommande tider, vågar jag vördsamt hemställa, att Riksdagen måtte

hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t, täcktes snarast möjligt taga

erforderliga initiativ till en samverkan i syfte att åstadkomma nya,

så vidt ske kan, öfverensstämmande civillagar för de tre skandinaviska

länderna.

I en dylik framställning ligger naturligtvis äfven inneslutet, att de

frågor om vigtigare ändringar i civillagen, hvilka till äfventyrs för när
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets Utlåtande N:o 46.

varande äro på pröfning beroende, helst böra endast i den ordning nu

antydts vidare fullföljas.»

Det torde icke kunna förnekas, att goda skäl kunna anföras för

önskvärdheten ur flere olika synpunkter af största möjliga öfverensstämmelse

mellan de tre skandinaviska ländernas civillagstiftning. Att emellertid

på en gång ifrågasätta en gemensamhetslagstiftning i hela den

omfattning, motionären tänkt sig, finner dock utskottet möta stora och afgörande

betänkligheter.

Förutom det att fördelarne af en gemensamhetslagstiftning svårligen

kunna antagas hafva vunnit det allmänna erkännande hos de nordiska

folken, att dessa nu skulle finnas benägna att för vinnande af lika civillagar

i någon afsevärd omfattning uppoffra rättsregler, med hvilka de

äro belåtna, eller uppgifva specielt nationella traditioner, hvilka slagit rot

i rättsmedvetandet, framställer sig såsom påfallande, att inför en så ny sak,

tagen i den stora omfattning, som motionären ytterst åsyftar, måste yppas

mångahanda farhågor med anledning af det alltid ganska ovissa i ett

dylikt vidtgående lagstiftningsarbetes förutsättningar och resultat, hvilka

farhågor helt visst skola hos mången gifva sig uttryck i en tvekan icke

blott om sakens utförbarhet, utan äfven om dess ändamålsenlighet.

Utskottet anser derför, att den af motionären ifrågasatta skandinaviska

civillagstiftningen för närvarande bör begränsas till den del af lagstiftningen,

der de nationella elementen utöfvat minsta inflytandet på rättens

gestaltning och der följaktligen likhet hör kunna åvägabringas, utan att

särskilda nationella åskådningar i nämnvärd mån trädas för nära.

För åtgärder i syfte att med nu angifna begränsning åstadkomma

samverkan mellan de tre skandinaviska länderna på civillagstiftningens

område föreligga efter utskottets åsigt goda skäl. Med föranledande af

1876 års Riksdags af motionären omnämnda skrifvelse hafva inom den

speciella handelsrätten redan åstadkommits öfverensstämmande lagar i de

tre länderna, och det innebär då en naturlig fortsättning att öfvergå till

de allmänna reglerna för samfärdseln och varuutbytet. En samverkan

mellan de skandinaviska länderna i sistnämnda lagstifningsarbete bör ock

desto lättare kunna bringas till stånd, som inom Sverige behofvet af lagstiftning

på obligationsrättens område gjort sig, till följd af bristen på

positiva rättsregler, särdeles känbart, och förhållandet lärer vara enahanda

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N.-o 46.

7

i Norge och Danmark. Denna omständighet gör det också angeläget, att

åtgärder för samverkan utan uppskof vidtagas, enär man eljest riskerar,

att de olika länderna hvar för sig gå i författning om dylik lagstiftnings

genomförande. Sedan detta skett, skulle naturligtvis svårigheterna att

vinna likhet mellan lagstiftningarna högst väsentligt ökas. Till stöd för

rättmätigheten af antagandet, att separatlagstiftning på obligationsrättens

område kan beräknas såsom nära förestående, vill utskottet erinra derom,

att ho3 oss för närvarande föreligger utarbetadt ett förslag till lag om

köp och byte, hvilket inom kort torde komma att framläggas till Riksdagens

afgörande, derest ej dessförinnan göres ett uttalande till förmån

för en skandinavisk lagstiftning inom obligationsrätten, hvaraf kapitlet

köp och byte utgör en hufvudafdelning.

Slutligen torde böra nämnas, att, efter hvad utskottet erfarit, från

vetenskapsmän och handelns representanter äfvensom inom pressen i de

olika länderna med anledning af motionen framkommit åtskilliga uttalanden,

som vittna om ett ganska allmänt intresse för ett samarbete till vinnande

af lika lagstiftning inom obligationsrätten.

Med stöd af det ofvan anförda får utskottet alltså hemställa,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,

i hvad mån lagstiftningsarbetet på obligationsrättens

område lämpligen må för vinnande af öfverensstämmelse

mellan de skandinaviska länderna bedrifvas på

grundvalen af samverkan dem emellan, samt vidtaga

de åtgärder, hvartill förhållandena pröfvas föranleda.

Stockholm den 1 maj 1900.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 46.

Särskild! yttrande

af herr Lindhagen, som anfört:

»Enligt min öfvertygelse möta icke i sakens egen natur några oöfvervinnerliga

svårigheter att, om ej omedelbart, så dock i en nära framtid

planlägga ett samarbete för genomförandet af en nordisk civillagbok.

Med god vilja och ett lefvande intresse från alla vederbörandes sida

skulle ett dylikt arbete helt visst leda till målet och derigenom blifva

af obestridligt gagn för de nordiska länderna. Fullt förvissad sålunda

att denna angelägenhet har framtiden för sig, inser jag dock, att för närvarande

erforderlig anslutning af flera skäl lättast kan påräknas för en

samverkan till vinnande af lika lagstiftning inom obligationsrätten. Jag

är derför enig med lagutskottet derom, att det af mig ifrågasatta lagstiftningsarbetet

i början lämpligen bör begränsas till nyssberörda afdelning

af civilrätten.»

Herr Nilsson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i ärendets

slutliga behandling inom utskottet.

Stockholm, tryckt i Central-Tryckeriet 1900.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1900:116 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om åtgärder för åstadkommande af nya, så vidt ske kan, öfverensstämmande civillagar för de tre skandinavis s. 9 i texten