Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af vackt motion om ändring af kongl. förordningen den 6 februari 1849 angående viss tid för klander af husesyn emellan enskild jordegare och landbo.

1900-02-13 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1900:9, Utlåtande, i anledning af vackt motion om ändring af kongl. förordningen den 6 februari 1849 angående viss tid för klander af husesyn emellan enskild jordegare och landbo.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

1

iV;o 9.

Ank. till Riksd. kansli den 13 februari 1900, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af vackt motion om ändring af kongl. förordningen

den 6 februari 1849 angående viss tid för

klander af husesyn emellan enskild jordegare och landbo.

Uti en inom Andra Kammaren väckt och till lagutskottet hänvisad

motion, n:o 67, anför herr L. P. Mallmin:

»I kongl. förordningen den 6 februari 1849 har stadgats, att mellan

enskild jordegare och landbo af två nämndemän i behörig ordning förrättad

till- och afträdeshusesyn, hvilken icke blifvit af jordegaren eller

landbon klandrad inom tre månader efter det han af syneinstrumentet

erhållit del, skall vara gällande. Detta stadgande, som föreslagits uti

eu af 1847—48 års Riksdag aflåten skrifvelse i ämnet till Kong!. Maj:t,

var föranledt af en vid nämnda riksdag uti bondeståndet väckt motion i

frågan. Motionärens förslag hade likväl i viss mån en annan innebörd

än den förordningen i ämnet erhöll. Motionären föreslog nemligen, att,

derest, efter det emellan jordegare eller innehafvare å ena, samt dels landbo

å andra sidan, syn hållits af två ojäfvige män samt synen icke inom viss

tid blifvit klandrad, densamma skulle lända till efterrättelse. Lagutskottet,

som i öfrigt gillade motionens syfte, fann emellertid icke skäl föreligga

att afvika från den i 27 kap. byggningabalken uttryckta grundsats, att

ifrågastälda syneförrättningar skulle, för att såsom behöriga anses, förrättas

af två nämndemän. Såsom skäl för denna uppfattning anförde

utskottet, att då lagen tilläde en förrättning den giltighet, som vore i

liih. till BiJcsd. Prof. 1900. 7 Sami. O Höft. (Näs 9, 10.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

fråga, så vore ock nödigt, att lagen bestämde, af hvilka den finge förrättas.

Förrättningen iklädde sig först dymedelst egenskapen af en

offentlig handling, den der inför lag egde vitsord.

På det sätt, hvarpå den ifrågavarande förordningen af domstolarne

tillämpas, motsvarar densamma icke numera allmogens behof af en lämplig

form för anskaffande af den bevisning, som med af- och tillträdeshusesyn

afses. Förordningens fordran, att sådan syn för att erhålla

giltighet skall förräntas af nämndemän, torde vid tiden för förordningens

tillkomst hafva inneburit och uppfattas ännu af allmogen på det sätt,

att densamma anses innebära det kraf på syneförrättarens behörighet,

att han skall hafva såsom nämndeman svurit domareed. Emellertid

tolkas förordningen af domstolarne allmänt på det sätt, att för giltig

syneförrättning fordras, att densamma förrättats af två vid tiden för förrättningen

tjenstgörande nämndemän. På grund af denna olikhet mellan

domstolens och allmogens uppfattning af ifrågavarande förändrings innebörd

händer det ofta, att syner, förrättade af personer, som varit, men

vid tiden för förrättningen afgått som nämndemän, ehuru synerna af

jordägare och arrendatorer vid förrättningen betraktas såsom giltiga,

sedermera vid en tidpunkt, då förhållandena så ändrats, att ny syn

icke kan hållas, på yrkande af part af domstol undanrödjas.

Förutom denna olägenhet af nämnda tolkning är jemväl att märka,

det nu för tiden, då bedömandet af de förhållanden, som vid ifrågavarande

syner skola bedömas, med jordbrukets nuvarande utveckling

kräfver ojemförligt större sakkunskap än förr, och då nämndemän sällan

qvarstå så länge, att de under sin tjenstetid komma i besittning af för

ifrågavarande ändamål erforderlig sakkunskap, man icke alltid kan vänta,

att bland tjenstförrättande nämndemän finnas personer qvalificerade för

ifrågavarande förrättningars fullgörande. Mig synes derför, att behörigheten

att förrätta sådana syner, om hvilka är fråga, bör utsträckas till

dem, som äro eller varit nämdemän. På det sättet skulle den i byggningabalken

och i 1849 års förordning uttryckta grundsats tillvaratagas

och derjemte vinnas ökad säkerhet för, att husesyn komme att förrättas

af sakkunniga personer.»

På grund af hvad sålunda anförts hemställer motionären, att Riksdagen

för sin del ville besluta sådan ändring i lydelsen af ofvannämnda

förordning den 6 februari 1849, att i stället för orden »af två nämndemän

i behörig ordning förrättad» insättas orden »af två män, som äro

eller varit nämndemän, i behörig ordning förrättad».

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

I sakligt hänseende har utskottet intet att erinra mot det i

motionen framstälda förslaget. Tvärtom anser utskottet, i likhet med

motionären, att det skulle för allmänheten medföra en afsevärd fördel,

om behörigheten att med laga vitsord förrätta af- och tillträdessyn

emellan enskild jordegare och landbo utsträcktes till förutvarande nämndemän,

samt att genom en sådan förändring icke skulle äfventyras den

oveld och sakkunskap hos förrättningsmännen, som må anses utgöra

den inre grunden och förutsättningen för det högre vitsord, som

blifvit tillerkändt af nämndemän förrättad af- och tillträdessyn framför

af andra personer verkstäld sådan syn.

Ändamålsenligheten af den föreslagna förändringen framträder

desto mera, om man tager hänsyn till de förändrade förhållanden i afseende

å nämndemäns tjenstetid, som inträdt, sedan nämndemännen

väljas allenast för vissa år; och någon särskild och större erfarenhet i

fråga om syners förrättande kan ju ej antagas förefinnas hos tjenstgörande

än hos förutvarande nämndemän.

Giltiga skäl föreligga alltså, enligt utskottets tanke, för en lagändring,

hvarigenom förutvarande nämndemän — naturligtvis under förutsättning

att de innehafva de qvalifikationer, som fordras af tjenstgörande

nämndemän — i afseende å behörigheten att förrätta af- och tillträdessyn

emellan enskild jordegare och landbo likställas med tjenstgörande

nämndemän.

Konseqvensen torde emellertid måhända fordra, att i sammanhang

med ändring i kongl. förordningen den 6 februari 1849 vidtages

ändring äfven i ett eller flere andra lagrum, som afhandla

nämndemäns behörighet att förrätta syn, och utskottet anser sig derför

ej böra förelägga Riksdagen formuleradt förslag till ändring af ifrågavarande

förordning, utan torde lämpligast vara, att frågan öfverlemnas

till Kongl. Maj:ts ompröfning.

På grund af det anförda hemställer utskottet alltså,

att Riksdagen, i anledning af herr Mallmins förevarande

motion, måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och

för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring af

kongl. förordningen den 6 februari 1849 angående

viss tid för klander af husesyn emellan enskild jordegare

och landbo, att de i förordningen gifna bestämmelser

må blifva tillämpliga utan afseende derå,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

huruvida de i förordningen omförmälda syner förrättats

af tjenstgörande eller förutvarande nämndemän.

Stockholm den 13 februari 1900.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1900:69 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om ändring af kongl. förordningen den 6 februari 1849 angående viss tid för klander af husesyn emellan ens s. 5 i texten