Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skattefrälseråntors inlösande af staten.

1900-03-20 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1900:40, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skattefrälseråntors inlösande af staten.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

1

N:o 40.

Ank. till Riksd. kansli den 20 mars 1900, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skattefrälseråntors inlösande

af staten.

(I. A.)

Uti eu inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 68) har herr

L. P. Mallmin hemstält, att Riksdagen måtte för sin del besluta sådan

författning, hvarigenom åt egare af skattefrälseräntor lemnades förnyadt

tillfälle tills vidare och intill dess annorledes förordnades att på i kongl.

förordningen den 11 september 1885 bestämda vilkor få räntorna inlösta

af staten.

Till stöd för sitt yrkande har motionären anfört följande.

Genom kongl. förordningen den 11 september 1885 angående inlösen

af skattefrälseräntor hade lemnats tillfälle för egare af dylika räntor

att få öfverlåta dem åt staten. Men den, som ville begagna sig af detta

tillfälle, hade måst göra det inom en viss tid. Sedermera hade genom

förnyade författningar i ämnet, senast den 8 mars 1895, lemnats upprepade

tillfällen för skattefrälseränteegare att få räntorna inlösta af staten.

Ehuru man förstode nödvändigheten deraf, att anordningar vidtoges,

hvarigenom de enskilda egarne af skattefrälseräntor drefves att så lort som

Bill. till Riksd. Prof. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 25 Haft. (N:o 40.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

möjligt låta staten öfvertaga räntorna, ansåge motionären likväl, att tiden,

inom hvilken den enskilde ränteegaren egt att anmäla sig för inlösen af

räntan, utan våda kunnat utsträckas längre, än som genom ofvan omförmälda

författningar skett. Det läte väl tänka sig, att vederbörande gerna velat

begagna sig af det i författningarna lemnade tillfälle att blifva qvitt

räntorna, men att särskilda förhållanden, såsom omyndighet och andra

omständigheter, vållat svårigheter eller hinder, som icke då för tiden

kunnat öfver vinnas.

Det syntes derför, som om det skulle vara lämpligt, att skattefrälseränteegare

lemnades förnyadt tillfälle att få räntorna af staten inlösta

och att sadant tillfälle lemnades dem för längre tid, än förut varit

förhållandet.

Då, såsom motionären antydt, ännu lärer förefinnas enskilda egare

till skattefrälseräntor, hvilka egare torde vara villige att, om förnyadt

tillfälle dertill lemnades, erbjuda dessa räntor till inlösen, och då, på sätt

vid dessa frågors föregående behandling anförts, det är önskligt, att staten

må kunna, så vidt möjligt är, medelst frivilliga aftal med ränteegarne

återför värf va berörda utskylder, anser sig utskottet böra biträda motionärens

förslag om att ytterligare tillfälle må beredas till förvärfvande för

staten af ifrågavarande räntor.

Beträffande den tid, hvilken det förnyade medgifvandet om anmälan

till inlösen af dessa utskylder må omfatta, synes densamma lämpligen

böra bestämmas till utgången af år 1903, eller intill det år, för

hvilket grundskatterna varda helt och hållet eftergifna.

För inlösen af skattefrälseräntor och kronotionde voro i riksstaterna

för åren 1887—1891 anvisade tillsammans 3,070,000 kronor, hvilka till

fullo utgifvits. Sedermera hafva för samma ändamål erforderliga belopp

under förskottstitel af statskontoret anordnats för att derefter af Riksdagen

ersättas; och har innevarande Riksdag i sådant afseende beviljat

ett belopp af 15,313 kronor 73 öre. Då enligt utskottets förmenande

ett sådant förfaringssätt alltjemt torde kunna iakttagas, anser utskottet

ej nödvändigt, att anslag för skattefrälseräntors inlösen beviljas, derom i

allt fall förslag nu icke föreligger.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med anledning af herr Mallmins

ofvannämnda motion, må besluta, att den genom kongl.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

förordningen den 11 september 1885 bestämda inlösen

af skattefrälseräntor må fortfarande ega rum, derest

vederbörande ränteegare, som vill begagna sig af denna

inlösen, derom i den ordning, samma författning stadgar,

gör anmälan inom utgången af år 1903.

Stockholm den 20 mars 1900.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1900:53 Skrifvelse till Konungen i fråga om skattefrälseräntors inlösande af staten. s. 16 i texten