Utlåtande, i anledning af väckt motion om skattefrälseråntors inlösande af staten.
1900-03-20 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1900:40, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skattefrälseråntors inlösande af staten.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 40.
1
N:o 40.
Ank. till Riksd. kansli den 20 mars 1900, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om skattefrälseråntors inlösande
af staten.
(I. A.)
Uti eu inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 68) har herr
L. P. Mallmin hemstält, att Riksdagen måtte för sin del besluta sådan
författning, hvarigenom åt egare af skattefrälseräntor lemnades förnyadt
tillfälle tills vidare och intill dess annorledes förordnades att på i kongl.
förordningen den 11 september 1885 bestämda vilkor få räntorna inlösta
af staten.
Till stöd för sitt yrkande har motionären anfört följande.
Genom kongl. förordningen den 11 september 1885 angående inlösen
af skattefrälseräntor hade lemnats tillfälle för egare af dylika räntor
att få öfverlåta dem åt staten. Men den, som ville begagna sig af detta
tillfälle, hade måst göra det inom en viss tid. Sedermera hade genom
förnyade författningar i ämnet, senast den 8 mars 1895, lemnats upprepade
tillfällen för skattefrälseränteegare att få räntorna inlösta af staten.
Ehuru man förstode nödvändigheten deraf, att anordningar vidtoges,
hvarigenom de enskilda egarne af skattefrälseräntor drefves att så lort som
Bill. till Riksd. Prof. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 25 Haft. (N:o 40.) 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 40.
möjligt låta staten öfvertaga räntorna, ansåge motionären likväl, att tiden,
inom hvilken den enskilde ränteegaren egt att anmäla sig för inlösen af
räntan, utan våda kunnat utsträckas längre, än som genom ofvan omförmälda
författningar skett. Det läte väl tänka sig, att vederbörande gerna velat
begagna sig af det i författningarna lemnade tillfälle att blifva qvitt
räntorna, men att särskilda förhållanden, såsom omyndighet och andra
omständigheter, vållat svårigheter eller hinder, som icke då för tiden
kunnat öfver vinnas.
Det syntes derför, som om det skulle vara lämpligt, att skattefrälseränteegare
lemnades förnyadt tillfälle att få räntorna af staten inlösta
och att sadant tillfälle lemnades dem för längre tid, än förut varit
förhållandet.
Då, såsom motionären antydt, ännu lärer förefinnas enskilda egare
till skattefrälseräntor, hvilka egare torde vara villige att, om förnyadt
tillfälle dertill lemnades, erbjuda dessa räntor till inlösen, och då, på sätt
vid dessa frågors föregående behandling anförts, det är önskligt, att staten
må kunna, så vidt möjligt är, medelst frivilliga aftal med ränteegarne
återför värf va berörda utskylder, anser sig utskottet böra biträda motionärens
förslag om att ytterligare tillfälle må beredas till förvärfvande för
staten af ifrågavarande räntor.
Beträffande den tid, hvilken det förnyade medgifvandet om anmälan
till inlösen af dessa utskylder må omfatta, synes densamma lämpligen
böra bestämmas till utgången af år 1903, eller intill det år, för
hvilket grundskatterna varda helt och hållet eftergifna.
För inlösen af skattefrälseräntor och kronotionde voro i riksstaterna
för åren 1887—1891 anvisade tillsammans 3,070,000 kronor, hvilka till
fullo utgifvits. Sedermera hafva för samma ändamål erforderliga belopp
under förskottstitel af statskontoret anordnats för att derefter af Riksdagen
ersättas; och har innevarande Riksdag i sådant afseende beviljat
ett belopp af 15,313 kronor 73 öre. Då enligt utskottets förmenande
ett sådant förfaringssätt alltjemt torde kunna iakttagas, anser utskottet
ej nödvändigt, att anslag för skattefrälseräntors inlösen beviljas, derom i
allt fall förslag nu icke föreligger.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,
att Riksdagen, med anledning af herr Mallmins
ofvannämnda motion, må besluta, att den genom kongl.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 40.
förordningen den 11 september 1885 bestämda inlösen
af skattefrälseräntor må fortfarande ega rum, derest
vederbörande ränteegare, som vill begagna sig af denna
inlösen, derom i den ordning, samma författning stadgar,
gör anmälan inom utgången af år 1903.
Stockholm den 20 mars 1900.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1900:53 Skrifvelse till Konungen i fråga om skattefrälseräntors inlösande af staten. s. 16 i texten