Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtelse till Eskilstuna stad af mark från Eskilstuna kungsladuqård i Södermanlands län.

1900-05-04 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1900:78, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtelse till Eskilstuna stad af mark från Eskilstuna kungsladuqård i Södermanlands län.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

1

i\:o 78.

Ank. till Riksd. kansli den 4 maj 1900, kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtelse

till Eskilstuna stad af mark från Eskilstuna kungsladuqård

i Södermanlands län.

(I. A.)

På en af borgerskapets äldste i Eskilstuna gjord framställning om

nödvändigheten af ökadt utrymme till byggnadstomter ej mindre för fristaden

än äfven för den s. k. gamla staden hade, enligt hvad i en till Riksdagen

aflåten proposition (n:o 67) af den 2 sistlidne mars meddelas, i en

till Rikets Ständer den 19 november 1828 aflåten proposition Kongl. Maj:t,

som funnit det vara med både allmän och enskild nytta öfverensstämmande,

att af Eskilstuna kungsladugårds intill Eskilstuna stad gränsande

egor, i mån af behofvet. utaf ökadt utrymme och uti den ordning, som

för stadens och fristadens utvidgande blefve faststäldt, utan ersättning

till staten upplätes icke allenast den areal, som då ansåges till byggnadstomter

och för ladors uppsättande erforderlig, utan äfven den

ytterligare jordsträcka, som möjligen i en framtid kunde för samma

ändamål blifva behöflig, föreslagit Rikets fetänder att till en sådan upplåtelse

lemna bifall under uttryckligt vilkor, att den upplåtna jordrymden

endast till tomter, gator och allmänna platser användes. I skrifvelse

den 30 juli 1829 hade Rikets Ständer tillkännagifvit, det de bifallit, att,

på sätt''och med de vilkor berörda proposition innehölle, den deruti

omnämnda marken af Eskilstuna kungsladugårds egor finge, i den mån

tilltagande folkmängd inom staden föranledde behofvet af ett vidsträcktare

utrymme, till stadens utvidgning upplåtas under förbehåll, att jorden

Bill. till litlcsd. Prot. 1900. 4 Sand. 1 Afd. 51 Häft. (N:o 78.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

endast successive, i förhållande till dess bebyggande, blefve öfverlåten

och det öfriga deraf för kronans räkning utarrenderadt på så korta

tider, som af det efter hand inträffande behofvet af nya byggnadsplats^

vare sig för kyrka, stads- eller fristadsbyggnader m. m., kunde medgifvas.

Genom bref den 28 augusti 1829 hade Kongl. Maj:t gillat

Rikets Ständers omförmälda beslut samt anbefalt kammarkollegium att

vid derefter skeende utarrenderingar af Eskilstuna kungsladugård, efter

styrelsens öfver fristaden hörande, iakttaga, att det byggnadsutrymme,

som för fristadens invånare hvarje gång kunde erfordras, blefve efter

omständigheterna antingen från arrende undantaget eller endast på en

kortare tid utarrenderadt.

Sedan Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län,

med tillkännagifvande att de om Eskilstuna kungsladugård afslutade

arrendekontrakt midfastan år 1832 ginge till ända, till kammarkollegium

insändt en upprättad plan till utvidgande af både nya och gamla staden

Eskilstuna, under anhållan att densamma måtte till Kongl. Maj:ts stadfästelse

anmälas, på det att, efter erhållen del deraf, det område af

kungsladugårdens egor, som å planritningen blifvit upptaget till stadens

utvidgande, måtte varda afrösad och skild från kungsladugårdens öfriga

egovidd, innan till utarrendering deraf nödiga åtgärder blefve vidtagna,

hade kammarkollegium i skrifvelse den 17 november 1830

hemstält, att berörda planritning måtte vinna fastställelse; och hade

kammarkollegium dervid meddelat, att planritningen blifvit genom Kongl.

Maj:ts befallningshafvandes föranstaltande upprättad i öfverensstämmelse

med det af Rikets Ständer fattade och genom kongl. brefvet den 28

augusti _ 1829 gillade beslut att, på sätt och med de vilkor Kongl.

Maj:ts till Rikets Ständer aflåtna proposition af den 19 november 1828

innehölle, den deri omnämnda mark af Eskilstuna kungsladugårds egoområde,

tillhopa 53 tunnland 113/16 kappland, skulle, i den mån tilltagande

folkmängd inom staden föranledde behof af ett vidsträcktare utrymme,

till stadens utvidgande upplåtas, dock under förbehåll att jorden endast

successive i förhållande till dess bebyggande blefve öfverlåten och det

öfriga deraf för kronans räkning utarrenderadt på så korta tider, som

det efter hand inträffande behofvet af nya byggnadsplatser, vare sig

för kyrka, stads- eller fristadsbyggnader m. m., kunde medgifva. Enligt

bref den 22 januari 1831 hade Kongl. Maj:t funnit godt gilla och fastställa

berörda planritning.

I sammanhang med faställande af ny plan för Eskilstuna stads

utvidgande och bebyggande på östra sidan af den genom staden flytande

å hade Kongl. Maj:t genom bref den 10 maj 1861 medgifvit, att, utöfver

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåande N:o 78.

3

de 53 tunnland 1 13/16 kappland, som redan blifvit af Eskilstuna kungsladugårds

mark till staden anslagna, den för den nya byggnadsplanens

utförande ytterligare erforderliga jordrymd af 22 tunnland 7 kappland

finge vid förestående förnyad utarrendering af kungsladugården åt staden

upplåtas jemte den då ännu icke bebyggda delen af förut anslagen mark

samt af staden på arrende öfvertagas.

Från kungsladugårdens mark hade derjemte enligt kongl. bref

den 20 augusti 1880 för utvidgande af en i stadsplanen upptagen gata

upplåtits 15 qvadratref 13 qvadratstänger åkerjord.

I en till Kongl. Maj:t stäld skrift af den 20 juni 1899 hade nu

stadsfullmägtige i Eskilstuna anfört, att, då under de senaste årtiondena

rörelsen och folkmängden i Eskilstuna i hög grad ökats, den senare

så, att antalet invånare, som år 1880 utgjort 7,467 personer, vid början

af år 1899 uppgått till 13,162 personer, alla inom stadsplanen för bebyggande

tillgängliga tomter blifvit tagna i anspråk och i anledning

deraf uppstått brist såväl på bostäder, särskildt för arbetare, som ock

på behöfligt utrymme för nya fabriker, som varit i fråga att anläggas.

Den mark, öfver hvilken staden utom stadsplanen förfogade, vore från

denna skild genom mellanliggande, staden ej tillhöriga egor och lämpade

sig således ej för den nu nödvändiga utvidgningen af staden.

Ej heller kunde dertill erhållas enskild mark, enär staden på alla sidor

med undantag af ett par korta afbrott, der staden gränsade till enskilda

egor, som dels redan vore bebyggda, dels ock blifvit för sådant ändamål

afyttrade, omgåfves af kronojord. På grund häraf och med åberopande,

att staden enligt ofvanberörda kongl. bref den 28 augusti 1829 under

vissa vilkor tillerkänts rätt att för behöflig utvidgning af staden utan

inköp eller ersättning till staten erhålla mark successive i förhållande

till stadens bebyggande från den staden angränsande, i Klosters och

Fors socknar belägna Eskilstuna kungsladugård, hade stadsfullmägtige

anhållit, dels att jemlikt nyssnämnda kongl. bref till staden måtte med

eganderätt upplåtas eller, om detta icke läte sig göra, genom försäljning

afyttras nedannänmda delar af Eskilstuna kungsladugård, nemligen l:o)

ett å en af kommissionslandtmätaren O. B. Déhn år 1897 sammandragen

karta öfver de Eskilstuna stad omgifvande egor med A, B, C, D, E, F,

G, H och I betecknadt område, hvilket vore beläget i Klosters socken

intill nuvarande stadsdelen »norr» och väl lämpade sig för anläggning

af fabriksqvarter och tomter till arbetarebostäder, 2:o) ett till staden

enligt kongl. resolution den 31 maj 1861 mot årlig afgift till lustpark

upplåtet område i Klosters socken, kalladt Djurgården, med dertill

hörande väg, 3:o) ett å berörda karta med K, L, M, N, O betecknadt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

område, liggande i Klosters socken invid norra Södermanlands jernväg,

och 4:o) den i Fors socken belägna så kallade Kronhagen, som omslötes

af de i samma socken liggande kronohemmanen Gredby n:is 1 och 2,

dels ock att till staden måtte försäljas sistberörda kronohemman. Härjemte

hade stadsfullmägtige hemstält, att nu omförmälda hemman och

egoområden äfvensom de öfriga delar af kungsladugården, som läge

mellan stadens nuvarande gräns och en å ofvan omförmälda karta med

brun. färg uppdragen gränslinie, måtte i administrativt, ecklesiastikt och

judicielt hänseende förenas med staden.

Efter erhållen befallning att i ärendet afgifva utlåtande hade

domänstyrelsen anmodat Kongl. Maj:ts .befallningshafvande i Södermanlands

län att infordra yttrande från vederbörande äfvensom för egen

del afgifva det utlåtande, hvartill Kongl. Maj:ts befallningshafvande

kunde . finna anledning; och hade med anledning häraf Kongl. Maj:ts

befallningshafvande till domänstyrelsen öfverlemnat, jemte eget utlåtande

af den 9 november 1899, dels yttranden från, bland andra, domänintendenten

i länet _ och magistraten i Eskilstuna, dels ock från stadsfullmägtige

i Eskilstuna inkomna påminnelser i ärendet.

Domänintendenten hade anfört, att, sedan han af Kongl. Maj:ts

befallningshafvande anmodats att, såvidt anginge ifrågasatt upplåtelse

af mark från Eskilstuna kungsladugård, afgifva yttrande i sammanhang

med den arrendevärdering, som blifvit utsatt att under år 1899 hållas

å kungsladugården, såväl domänintendenten som ock de båda öfriga

förrättningsmännen i instrumentet öfver värderingen utlåtit sig i denna

fråga. Dervid hade till en början omnämnts, att en stor del af den

åkerjord, som inginge i den begärda marken, visserligen kunde räknas

till kungsladugårdens bästa, men att, då denna åker läge temligen långt

från gårdens ekonomibyggnader och egorna derintill samt dessutom

samma byggnader vore så otillräckliga, att de ej på långt när motsvarade

hela egendomens behof, den ifrågasatta afsöndringen, sedd från

landtbrukets synpunkt, alldeles icke skulle medföra någon olägenhet;

och hade förrättningsmännen värderat ofvan omförmälda under l:o) och

4:o) upptagna områden, tillsammans 70,742 hektar, efter 44 öre för

qvadratmeter eller 4,400 kronor för hektar till 311,264 kronor 80 öre

och området under 3:o) med en areal af 8.37 hektar efter 24 öre för

qvadratmeter eller 2,400 kronor för hektar till 20,088 kronor. Då till

detta belopp lagts uppskattade värdet af den å sistberörda område

växande ståndskogen, 440 kronor, hade saluvärdet å ifrågavarande tre

områden tillsammans upptagits till i jemnadt tal 331,800 kronor. Be
-

(

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

5

träffande det under 2:o) här ofvan omförmälda område eller Djurgården

hade domänintendenten erinrat, hurusom denna midt bland kungsladugårdens

egor belägna utega enligt ofvanberörda kongl. resolution den

31 maj 1861 upplåtits till stadens nyttjande »i anseende till behöfligheten

af en plats inom stadens närmare granskap, hvarest stadens

befolkning och i synnerhet dess talrika arbetspersonal kunde under den

vackra årstiden ega tillfällen till vederqvickelse och lämpliga förströelser»,

och med vilkor, bland annat, att upplåtelsen af jorden skulle upphöra,

om staden ej uppfylde de med upplåtelsen förenade skyldigheter eller

om Kongl. Maj:t skulle finna godt att för annat ändamål använda

ifrågavarande område. Det syntes domänintendenten, som om det läge

i statens intresse att i sin ego bibehålla detta område, hvilket staden

ändock fortfarande liksom hittills väl borde kunna använda för det

dermed afsedda ändamålet. Värdet af den Djurgården tillhörande mark,

som ej vore afsedd att bebyggas och således ej rimligtvis kunde uppskattas

såsom byggnadstomter, ansåge domänintendenten böra sättas

till samma belopp, hvartill vederbörande uppskattningsmän värderat

annan kungsladugårdens afrösningsjord af ungefärligen enahanda beskaffenhet

och med jemförligt läge i stadens närhet, eller 100 kronor

för hektar; och skulle alltså, då Djurgården hade ett ytinnehåll af 20,912

hektar, markens värde utgöra 2,091 kronor 20 öre, hvartill borde, för

att komma till lägenhetens fulla värde, läggas värdet af ståndskogen.

I fråga om kronohemmanen Gredby, innefattande ett egoområde af

89,635 hektar, hade domänintendenten ansett, att detta egoområde, hvilket

i följd af dess beskaffenhet och ännu mera i följd af dess läge lämpade

sig synnerligen väl att indela till byggnadstomter, icke kunde

åsättas lägre värde än efter 68 öre för qvadratmeter eller 6,800 kronor

för hektar, efter hvilken beräkning hemmanens saluvärde skulle uppgå

till 609,518 kronor.

Magistraten i Eskilstuna hade beträffande användningen af de områden

om tillhopa 75 tunnland 8 13/16 kappland, som enligt kongl.

brefven den 28 augusti 1829 och den 10 maj 1861 af kungsladugårdens

mark till staden upplåtits, meddelat, att en del af ifrågavarande områden

blifvit använd dels till torg och dels till allmänna planteringar.

Härjemte hade undantagits mark för ytterligare ett torg, hvilket dock

ännu icke för sådant ändamål tagits i anspråk, utan för närvarande

vore i sammanhang med den angränsande stadsparken försedt med

planteringar. All den mark, staden i öfrigt erhållit genom nyssnämnda

kongl. bref, hade indelats till byggnadstomter. Af dessa tomter hade

staden för egen räkning förbehållit sig och innehade för närvarande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

sju, af hvilka en användts till plats för folkskolebyggnad, hvaremot

de öfriga sex, frånsedt en, hvarå funnes uppfördt ett spruthus, vore

obebygda samt reserverats för framtida behof, dervid en tomt afsetts

till plats för kyrkobyggnad och två tomter till ecklesiastika boställen

Samtliga öfriga nu ej omnämnda tomter hade upplåtits till enskilda

personer, hvilka sedermera bebyggt och blifvit egare af desamma. Vid

dessa upplåtelser hade, magistraten veterligen, icke fogats andra vilkor,

än att tomterna skulle inom viss föreskrifven tid på angifvet sätt bebyggas

samt med stängsel förses; och hade, ehuru derom icke lemnats

någon föreskrift i upplåtelsehandlingarna, innehafvare af tomt eller

tomtdel, som bildats af den genom kongl. brefvet den 10 maj 1861

upplåtna mark, till stadskassan erlagt en för närvarande med 54 öre

för år utgående årlig afgift, motsvarande hvad å hvarje tomt eller

tomtdel belöpte af de utgifter, staden för den upplåtna marken måst

sjelf vidkännas.

I de af stadsfullmägtige afgifna påminnelserna hade stadsfullmägtige,

med förmälan att arrendeuppskattningsmännen i sammanhang

med ofvanberörda af dem verkstälda värdering framhållit lämpligheten

deraf, att staden borde söka åt sig förvärfva jemväl ett litet område

af kungsladugården, som nu vid sidan af spåret till Norra Södermanlands

jernväg nästan kilformigt sköte in i stadsplanen och vore beläget

mellan kyrkogården och den så kallade Slottsbacken, förklarat

sig biträda detta förslag och i följd deraf anhållit att få i detta syfte

gorå tillägg till sin ofvan omförmälda framställning. Mot de i domänintendentens

yttrande angifna saluvärden å de områden, hvarom fråga

vore, hade stadsfullmägtige anmärkt, att dessa värden satts oskäligt

högt, samt att, om än vid värderingen af kungsladugårdens mark,

enär det nu gälde att åt staden förvärfva på en gång ett större område

af den mark, som eljest enligt kongl. brefvet den 28 augusti

1829 skulle utan ersättning upplåtas, någon köpeskilling ansetts skola

bestämmas, hänsyn dock bort tagas till det kongl. brefvets innehåll,

så att salupriset för omkring en fjerdedel af kungsladugården med ett

taxeringsvärde af 190,500 kronor ej satts så högt som till 331,800

kronor.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade i sitt utlåtande — med

förmälan att Eskilstuna stads planlagda område, som begränsades af

Carl Gustafs stads gevärsfaktori, kronohemmanen Gredby n:is 1 och

2, Nyfors municipalsamhälle och kyrkoherdebostället Tuna, allt i Fors

socken, samt Eskilstuna kungsladugård och i enskildas ego varande

lägenheterna Bryggartorp och Stensborg i Klosters socken, innehölle,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

7

förutom den genom staden framrinnande ån och öfriga impediment,

en areal af 108,698 hektar, deraf till gator, torg och andra allmänna

platser samt till publika byggnader användts tillhopa 43,7431 hektar,

under det att återstoden 64,9549 hektar indelats till byggnadstomter,

uppgående till ett antal af 359 — vidare anfört, bland annat, att en

tidsperiod, som varit af största betydelse med afseende å stadens utveckling

och förkofran, kunde sägas hafva börjat med år 1877, då

Oxelösund—Flen—Vestmanlands jernväg fullbordades och en ny kommunikationsled

sålunda öppnades mellan staden och öfriga delar af riket.

År 1877 hade staden egt en folkmängd af 7,143 personer; de fastigheter,

för hvilka bevillning erlades, taxerade till 3,136,395 kronor, och

den beskattningsbara inkomsten hade uppgått till 1,058,083 kronor.

För år 1899 både de respektive siffrorna uppgått till 12,971, 13,805,950

och 3,430,561. Samtidigt med denna betydande utveckling, eller åtminstone

efter början af 1880-talet, hade inom stadens eget område,

omedelbart invid stadens gränser, uppstått i Fors socken Nyfors municipalsamhälle

med ett invånareantal vid 1899 års början af 5,360 och i

Klosters socken på lägenheten Bryggartorp och Hvilsta egor en dylik

förstad, som räknade omkring 1,500 invånare. Till jemförelse mellan

stadens betydelse nu och dess storlek år 1829, då Konung och Riksdag

funnit skäl att från kungsladugården till stadens utvidgning upplåta

icke mindre än 53 tunnland 1 13/16 kappland, ville Kongl. Maj:ts befallningshafvande

omnämna, att staden år 1825 räknat allenast 2,284

invånare och att statens inkomst af staden då uppgått till 5,006 riksdaler

33 skillingar 9 runstycken.

Enligt hvad magistraten meddelat, hade alla byggnadstomter inom

de från kungsladugården jemlikt kongl. brefven den 28 augusti 1829

och den 10 maj 1861 upplåtna områden blifvit disponerade. Behofvet

af ökadt utrymme till fortsatt utvidgning af staden läge således i öppen

dag, och då sådan utvidgning omöjligen eller åtminstone icke lämpligen

kunde ske öfver något af de smärre, staden angränsande områden,

som befunnes i enskildes ego och som redan vore till allra

största delen uppdelade i tomter och bebyggda, syntes det vara eu

bjudande pligt för staten att träda hjelpande emellan och från sina

ofvau nämnda egendomar än ytterligare afstå för sagda ändamål erforderlig

mark. Stadsfullmägtige hade härtill föreslagit hemmanen

Gredby samt förut nämnda delar af Eskilstuna kungsladugård, innehållande

tillhopa 189,674 hektar. Stadsfullmägtiges mening syntes icke

vara, att hela dessa områden skulle på eu gång planläggas, utan hufvudsakliga

ändamålet med det ifrågasatta stora jordförvärfvet. syntes vara

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

att. derigenom, så vidt möjligt vore, förebygga vidare tillväxt af de

invid staden uppkomna förstäderna och hindra ökade svårigheter för

uppgörelse om dessas införlifvande med staden. Om ifrågavarande

egendomar varit enskild tillhörig jord, hade det tvifvelsutan varit rigtigt

att redan nu söka åt staden förvärfva eganderätt till hela de begärda

områdena, men, då egendomarne tillhörde staten och vid sådant

förhållande det icke syntes vara att befara, att egendomarne, såvida de

icke för något statens eget och vigtigare ändamål måste tagas i anspråk,

icke blefve till staden upplåtna, när och i den mån de till stadens

utvidgning erfordrades, ansåge Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

att endast så stor egorymd nu borde upplåtas, som lämpligen kunde

på en gång med staden införlifvas och planläggas; och med afseende

å byggnadsverksamheten under de senaste två decennierna så inom

staden som i dess omedelbara närhet syntes denna tillökning skäligen

böra bestämmas till en areal, motsvarande omkring hälften af stadens

nu planlagda område.

Af de begärda jordområdena lämpade sig härtill i följd af läget

bäst de närmast invid staden belägna delarne af hemmanen Gredby

äfvensom ofvan nämnda, med A, B, C, D, E, F, G, H och I å Déhns

karta betecknade område af kungsladugården samt den mindre del af

denna, som vore belägen mellan kyrkogården och den så kallade Slottsbacken.

Då arrendetiden för hemmanen Gredby icke ginge till ända

förr än den 14 mars 1914, men arrendetiden för kungsladugården deremot

redan den 14 mars 1902, syntes det nu erforderliga jordområdet

böra ensamt från kungsladugården vid midfastan sistnämnda år uttagas

och med staden förenas. Sistnämnda delar af kungsladugården, hvilka

innehölle tillhopa 62,184 hektar, vore visserligen något större än stadens

halfva planlagda område, men, då skäl icke förefunnes att deraf

behålla någon mindre del åt kungsladugården, ansåge Kongl. Maj:ts

befallningshafvande dessa båda delar ostyckade böra åtfölja hvarandra.

De borde också för närvarande vara fullt tillräckliga, enär, under antagande

att omkring eu tredjedel måste utläggas till gator, torg och

andra allmänna platser, af återstoden syntes kunna erhållas minst 160

rymliga byggnadstomter. Dessa skulle med all säkerhet fylla behofvet

af ökadt utrymme åtminstone till dess frågan om förnyad utarrendering

af hemmanen Gredby härnäst förekomme. Hvad särskild! anginge

lägenheten Djurgården och dit ledande väg från staden, som enligt

kongl. resolutionen den 31 maj 1861 för ofvan omförmäldt ändamål

upplåtits till stadens nyttjande, hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

såsom ytterligare skäl för att ansökningen i denna del icke borde bi
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 78. 9

fallas, anfört, att lägenheten i följd af stadens tillväxt blifvit en allt

mera behöflig tillhållsplats under den varmare årstiden för stadens befolkning

och att, då vid upplåtelse med eganderätt det icke med laga

verkan syntes kunna eller böra fästas såsom vilkor, att lägenheten för

all framtid användes för nämnda ändamål samt de nuvarande arrendevilkoren

vore för staden synnerligen billiga, Kongl. Maj:ts befallningshafvande

ansåge det vara till stadens och företrädesvis dess arbetarebefolknings

eget bästa, att någon rubbning åtminstone icke för närvarande

gjordes i nu gällande bestämmelser angående lägenhetens användning.

Mot den af domänintendenten med biträdande gode män verkstälda

saluvärderingen hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande för sin

del icke vidare att erinra, än att det lägenheten Djurgården åsätta

värde af ett. hundra kronor för hektar syntes vara allt för lågt. Vid

bestämmande af den ersättning, som borde staten tillkomma för nu

ifrågavarande begränsade områden af kungsladugården, hade Kongl. Maj.ts

befallningshafvande likväl ansett det för dessa områden af uppskattningsmännen

uträknade saluvärde icke böra läggas till grund. Det

vore nemligen här icke fråga om upplåtelse af mark för något enskildt

industrielt ändamål eller för enskildes spekulation, utan den nu föreslagna

upplåtelsen afsåge väsentligen att gagna ett allmänt intresse.

Staden Eskilstuna hade redan höjt sig till en betydande fabriksverksamhet,

hvars alster gjort rikets jernmanufaktur känd och värderad

långt utom landets gränser; och stora anledningar förefunnes, att, såvidt

staden icke hindrades i sin utveckling, fabriksverksamheten der

skulle allt mera uppblomstra till både enskildt och allmänt gagn. Denna

utveckling och deraf ökade inkomster borde för staten blifva en. riklig

ersättning för jordens afstående på billiga och för stadens ekonomi diägliga

vilkor. Det borde icke heller lemnas obeaktadt, att förhållandena

skulle varit helt andra, derest, såsom stadsfullmägtiges framställningkunde

föranleda och uppskattningsmännen antagit, det gälde att utan

några vilkor till stadens fullkomligt fria förfogande öfverlåta hela det

af stadsfullmägtige begärda jordområdet. Genom en sådan öfverlåtelse

hade stadeu ernått full frihet att dermed förfara efter godtfinnande och

att i sin ordning deraf tilläfventyrs draga en vinning utöfver uppoffringarne

för jordens förvärfvande. Det hade då blifvit en spekulation.

Men det kunde ej vara lämpligt eller för det allmänna gagneligt att

låta staden inledas i ett sådant företag. Hvad det här gälde vore att

tillförsäkra staden utrymme för fabriksanläggningar och framför allt

tillfälle att tillhandahålla billiga byggnadstomter för uppförande af boBih.

till Biksd. Prof. 1900. 4 Sami. 1 A/d. 51 Häjt. 2''

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

städer åt dess talrika, ständigt växande arbetarepersonal, hvilken nn

måste inhysa sig utanför stadens område. Fördenskull borde ock vid

upplåtelsen fästas sådana vilkor, att staden tillförbundes att använda

den upplåtna marken i enlighet med det derför afsedda ändamål. Detta

kunde dock icke billigtvis ske, derest marken skulle betalas efter det

saluvärde, densamma i enskild mans ego högst skulle åsättas. Kongl.

Maj:ts befallningshafvande ansåge emellertid icke, att det till upplåtande

nu erforderliga området af kungsladugården borde, på sätt stadsfullmägtige

alternativt begärt, upplåtas till staden utan någon som helst ersättning.

Vid de åren 1861 och 1880 gjorda upplåtelser hade detta

icke heller egt rum, utan staden hade tillförbundits att till kronan utgöra

arrende för den upplåtna jorden i förhållande till hvad för kungsladugårdens

öfriga jord då utgått eller framdeles komme att utgå. Enligt

Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förmenande vore det likväl icke

lämpligt att numera bestämma ersättningen för jorden att utgå i form

af arrendeafgift, utan det lämpligaste vore utan tvifvel, att, på sätt

stadsfullmägtige ock syntes önska, ersättningen finge utgå med en viss

köpeskilling, bestämd i förhållande till jordens arrendevärde för kronan.

Detta värde hade vid arrendeuppskattningen år 1899 föreslagits för det

större området till 2,300 kronor och för det mindre till 70 kronor.

Med beräkning efter en räntefot af 4 för 100 skulle köpeskillingen för

dessa områden blifva 59,250 kronor. Kongl. Maj:ts befallningshafvande

hemstälde alltså, att ifrågavarande områden måtte mot berörda belopp

midfastan år 1902 vid kungsladugårdens förnyade utarrendering varda

till staden upplåtna.

Efter nyss nämnda köpesumma borde också begränsas stadens

rätt vid upplåtelse af de särskilda tomter, som till enskilde för bebyggande

komme att utlemnas. Någon del måste användas till gator, torg

och andra allmänna platser, men för öfriga delar borde staden genom

vilkoren vid upplåtelsen från kronan tillförbindas att, vare sig tomterna

af staden utlemnades mot tomtören eller dermed jemförlig årlig afgift

eller mot en en gång för alla bestämd köpeskilling, icke sätta denna

afgift eller köpeskilling högre, än som motsvarande stadskassa^ utgifter

för jordens förvärfvande; och syntes tillika böra i afseende å dessa

tomter föreskrifvas, att desamma icke finge af staden utlemnas på andra

vilkor, än att de, så snart de blifvit bebyggda, tillfölle innehafvaren med

eganderätt.

Beträffande slutligen stadsfullmägtiges framställning, att ofvan

närmare angifna områden skulle i administrativt, ecklesiastikt och

judicielt hänseende förenas med staden, hade Kongl. Maj:ts befallnings
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

11

hafvande ansett frågan derom icke lämpligen böra i sammanhang med

den föreslagna jordupplåtelsen behandlas. Fråga om öfverflyttning till

Eskilstuna stad af såväl nu ifrågavarande som ock en del andra områden

invid staden vore nemligen väckt och utgjorde föremål för Kongl.

Maj:ts befallningshafvandes behandling. I följd häraf hemstälde Kong).

Maj:ts befallningshafvande, att frågan om områdenas förening^ med

staden i nyssberörda hänseende måtte af Kongl. Maj:t förklaras få bero

på särskild framställning i laga ordning.

Efter tagen del af Kongl. • Maj:ts befallningshafvandes berörda

utlåtande hade stadsfullmägtige i Eskilstuna i en till domänstyrelsen

insänd skrift till bemötande af den utaf Kongl. Maj:ts befallningshafvande

uttalade mening, att det af staden för dess utvidgning begärda område

vore för stort, anfört, bland annat? att, om behofvet för en längre

framtid nu skulle tillgodoses, man icke finge vara för sparsam vid utmätande

af den jordrymd, som borde tilläggas staden. Ett ytterligare

och kraftigt skäi för staden att nu begära så stort område, som skett,

hade varit och vore den stora vigten och fördelen af att vid planläggning

af de nya stadsdelarna kunna i förväg bestämma ett visst

område för fabriksanläggningar, ett annat för arbetarebostäder, ett

tredje för privata byggnader och dylikt. Detta kunde ej på ett tillfredsställande

sätt ske, utan att ett tillräckligt stort obebygdt område

funnes att förfoga öfver, så att områdena för de olika anläggningarna

måtte kunna fullt motsvara närvarande och kommande tiders anspråk

och fordringar. I motsats till hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande

antagit, vore det stadens mening att på en gång planlägga hela det

begärda området för att blifva i tillfälle att sälja de tomter, hvarå

spekulanter kunde uppstå, samt för att i ett sammanhang kunna anordna

plan för vatten- och aftoppa- samt belysningsledningars nedläggande.

Tillika hade stadsfullmägtige vidhållit sin åsigt, att det begärda området

af kungsladugården borde, på grund af föreskrifterna i kongl.

brefvet den 28 augusti 1829, utan ersättning till staden upplåtas.

Domänstyrelsen hade, med öfverlemnande af handlingarna i ärendet,

den 26 sistlidne januari afgifvit utlåtande och dervid anfört, bland annat,

att såsom vilkor för den genom kongl. brefvet den 10 maj 1861 skedda

jordupplåtelse stadgats, att staden skulle, antingen jorden blefve bebyggd

eller ej, alltid derför utgöra arrende till kronan i förhållande till det,

som för kungsladugårdens öfriga jord vid då förestående och framdeles

skeende förnyade uttarrenderingar deraf blefve författningsenligt bestämdt.

Enligt kongl. brefvet den 20 augusti 1880 hade såsom vilkor för

den derigenom skedda upplåtelsen stadgats, bland annat, att staden

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

skulle erlägga årligt arrende till statsverket i förhållande till det arrende,

som för kungsladugårdens öfriga jord vid då förestående och framdeles

skeende utarrenderingar blefve författningsenligt bestämdt. Genom

kontrakt den 24 augusti 1881 hade kammarkollegium, enär af den genom

1829 och 1831 års kongl. bref upplåtna mark ännu vore obebyggda 23

qvadratref 84 qvadratstänger åker samt 26 qvadratref 69 qvadratstänger

backar och impediment, till staden för tiden till den 14 mars 1902 utarrenderat

nämnda arealer mot en afgift, beräknad efter 4 kronor 37

öre för hvarje qvadratref åker, ellör 104 kronor 18 öre. Derjemte

hade staden ålagts skyldighet att utan afkortning å arrendet för de

arrenderade egorna taga del i alla kungsladugården åliggande utskylder

och besvär, hvilket deltagande borde bestämmas i förhållande till de

för kungsladugården och ifrågavarande derifrån afskilda egor stadgade

arrendeafgifter. Detta arrende, hvilket enligt kontraktet skulle minskas

i den mån större eller mindre del af den åt staden öfverlåtna åkern

kunde blifva nödig att för stadens utvidgande använda, hade ännu för

år 1898, enligt till kammarrätten inkomna verifikationer till samma års

specialräkning för Rekarne fögderi, utdebiterats med oförändradt belopp.

För de genom kongl. brefven den 10 maj 1861 och den 20 augusti

1880 upplåtna områden betalade staden enligt nu gällande, af kammarkollegium

den 24 augusti 1881 utfärdade kontrakt, som ginge till ända

den 14 mars 1902, i årligt arrende 399 kronor 55 öre; hvarjemte staden

genom samma kontrakt tillförbundits att utan afkortning å arrendet för

den arrenderade marken taga del i alla kungsladugården åliggande utskylder

och besvär, hvilket deltagande borde bestämmas i förhållande

till de för kungsladugården och ifrågavarande mark stadgade arrendeafgifter.

Det kungsladugården tillhörande, invid Norra Södermanlands

jernväg mellan kyrkogården och den så kallade Slottsbacken belägna

område, som stadsfullmägtige förklarat sig önska förvärfva utöfver hvad

som i ansökningen angifvits, hade af arrendeuppskattningsmännen saluvärderats

efter 4,400 kronor för hektar. Dervid hade till grund för

värderingen lagts en af förste landtmätaren A. W. Lodén år 1898 med

anledning af förestående utarrendering af kungsladugården med */8 mantal

Upsalahalsen öfver dessa egendomars inegor upprättad karta med beskrifning.

Ifrågavarande område vore å kartan upptaget under dels egofigurerna

62, 63, 64, 65, 67 och 67 a om tillsammans 2,075 hektar, deraf

1,39 hektar åker och 0,685 hektar betesrenar, dels ock de vester om

jernvägen belägna delar af två med n:is 66 och 68 betecknade gärdesvägar,

hvilka delar innehölle tillhopa 0,135 hektar. Vid jemförelse

mellan nyssnämnda karta och den förut omförmälda, af Déhn upprättade

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 78. 13

kartan befunnes, att det å den senare inom gränsen A, B, C, D, E, F,

G, H och I upptagna område sammanfölle med egofigurerna 1—40,

42—44, 391 och 392 å Lodéns karta, med tillägg af en å samma karta

utan nummer inlagd skolhustomt, upplåten till Klosters församling.

Enligt hvad domänstyrelsen vidare meddelade, innehölle egofigurerna

1_40 och 42—44 56,709 hektar åker, 0,42 hektar äng, 2,ooi hektar

betesmark och 0,7 64 hektar impediment, eller tillhopa 59,974 hektar,

och innefattade egofigurerna 391 och 392, som tillhopa bildade den å

ytterkanten af området belägna lägenheten Årbylund och icke enligt

Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förslag skulle upplåtas till staden,

sammanlagdt 0,i95 hektar.

Oaktadt de jordupplåtelser till Eskilstuna stad, som tid efter

annan egt rum från kronans närbelägna mark, syntes det domänstyrelsen,

liksom öfriga myndigheter, hvilka i ärendet sig yttrat, vara

uppenbart, att en ytterligare tillökning i stadens område vore nödig,

för att ej den utveckling, hvari staden vore stadd, skulle hållas tillbaka.

Hvad staden för detta ändamål kunde behöfva syntes kronan lika litet

nu som förut böra undandraga sig att af sin mark lemna, men lika

med Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansåge domänstyrelsen det af

staden begärda område vara allt för stort och stadens behof af utrymme

för den närmaste tiden blifva fullt tillgodosedt genom ep upplåtelse

af den egovidd, Kongl. Maj:ts befallningshafvande föreslagit. Ett särskild!

skäl för kronan att, såsom Kongl. Maj:ts befallningshafvande hemstält,

lemna den jordareal, som nu erfordrades, ensamt från kungsladugården

syntes styrelsen vara, att genom afstående af de utaf staden

begärda Gredby egor det staten tillhöriga Carl Gustafs stads gevärsfaktori

skulle blifva omslutet af staden och beröfvas möjligheten af

utvidgning. Dertill komme, att, efter hvad domänstyrelsen försport,

förslag skulle hafva blifvit väckt att å ifrågavarande egor förlägga en

trängdepöt, och möjligen äfven andra militära etablissement.

Beträffande vilkoren för upplåtelsen af den mark, domänstyrelsen

sålunda ansett böra staden tilläggas, hade styrelsen anfört, att enligt

styrelsens åsigt kongl. brefvet den 28 augusti 1829 innefattade en utfästelse

från statsmagternas sida att utan ersättning från kungsladugården

tillhandahålla staden den jord, som till byggnadstomter erfordiades;

att staden sålunda finge anses innehafva en annan ställning än andra

rikets städer, som önskade förvärfva kronojord för sådant ändamål, men

att, då nämnda utfästelse förenats med det förbehåll, att jorden ej skulle

annat än successive i förhållande till dess bebyggande öfverlåtas, dermed

enligt styrelsens förmenande afsetts, att staden skulle få öfvertaga

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

jorden endast i den mån densamma komme att omedelbart användas

till bebyggande. Att så ej kuude blifva förhållandet med den mer än

62 hektar omfattande areai, hvarom nu vore fråga, finge anses tydligt,

äfven om sådant ej, såsom nu vore fallet, framginge af hvad stadsfullmägtige

sjelfva i ärendet anfört. Domänstyrelsen ansåge således, att

staden ej borde bekomma marken annorledes än mot vederlag. Detta

vederlag borde, enär staden ej förebragt någon utredning om huru

stor del af marken erfordrades för omedelbart bebyggande, beräknas för

marken i hela dess vidd, men, enär det måste antagas, att marken, om

den på skäliga vilkor stäldes till buds för dem, som ville derå bygga,

efter hand finge användning för det ändamål, som 1829 års kongl. bref

haft till syfte att befordra, eller stadens utvidgning, hade domänstyrelsen

ansett den ersättning, som staden skulle erlägga, så mycket hellre böra

begränsas derhän, att denna ersättning, såsom Kongl. Maj:ts befallningshafvande

föreslagit, beräknades efter hvad marken, använd till jordbruk,

kunde anses afkasta, som i följd af nyssnämnda kongl. bref marken, i

den män densamma ej nu skulle till staden upplåtas, ej syntes af kronan

kunna disponeras på annat sätt än genom utarrendering under viss tid.

Ersättningen ansåge styrelsen lika med Kongl. Maj:ts befallningshafvande

höra utgå, icke, såsom vid några af de förut skedda jordupplåtelserna

till staden, i form af arrende, utan med viss köpeskilling, bestämd

genom kapitalisering af markens arrendevärde; och syntes i stadens

rätt att föreskrifva vilkoren vid blifvande föryttring af marken till byggnadstomter

böra stadgas inskränkning i den rigtning, som af Kongl.

Maj:ts befallningshafvande, i hufvudsaklig öfverenstämmelse med hvad

som stadgats rörande tomtupplåtelser i § 20 af Kongl. Maj:ts förnyade

reglemente för staden den 28 mars 1879, blifvit föreslagen; varande

berörda paragraf af följande lydelse:

Å jord, som anslagits eller blifver anslagen till stadens utvidgande,

eger magistraten att, för bebyggande, utlemna tomter i öfverensstämmelse

med stadsplanen samt dervid bestämma, till hvad omfattning

och inom hvilken tid tomt skall vara bebyggd, äfvensom äfventyret

för underlåtenhet deraf. Tomt, som sålunda blifvit intagen och bengel,

tillfaller bebyggaren eller hans rättsinnehafvare med eganderätt

utan annan afgift, utöfver de vanliga utskylderna, än motsvarande

ersättning till stadskassan för de utgifter, staden måste för jorden

vidkännas.

Domänstyrelsen hade vidare anfört, att, om i enlighet med hvad

styrelsen föreslagit försäljning till staden af ifrågavarande mark skulle

medgifvas, det borde tagas under öfvervägande, huru förhållandet

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

15

mellan denna mark och kungsladugården i öfrigt för framtiden skulle

ur skattesynpunkt ordnas. Såsom det naturligaste sättet härför förefölle

med afseende å markens ej obetydliga areal att genom egostyckning,

i enlighet med lagen om hemmansklyfning, egostyckning och

jordafsöndring den 27 juni 1896, åsätta marken andel af kungsladugårdens

mantal; men då landtmäteristyrelsen, på sätt ett af bemälda

styrelse till domänstyrelsen afgifvet yttrande utvisade, ansett, att med

afseende å kungsladugården sådant förhållande förekomme, som enligt

2 § 2 mom. af nämnda lag utgjorde hinder för egostyckning, finge

tanken på användandet af ett sådant förfarande öfvergifvas. Det återstode

således endast att gifva upplåtelsen form af afsöndring, och då

den mark, som nu ifrågasatts att till staden försäljas, eller 62,184 hektar,

tillsammans med den från kungsladugården förut för alltid upplåtna

marken icke öfverstege en femtedel af den under kungsladugårdens

hemmantal inbegripna arealen, eller den andel, som enligt ofvan åberopade

lag finge utan särskildt tillstånd afsöndras för alltid från enskildes

hemman, mötte härför icke heller hinder.

Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit har Kongl.

Maj:t, som funnit den af stadsfullmägtige i Eskilstuna väckta fråga

om förening med staden i administrativt, ecklesiatiskt och judicielt hänseende

af vissa i ansökningen angifna områden icke nu böra komma

under pröfning, föreslagit Riksdagen att medgifva, att från Eskilstuna

kungsladugård finge afsöndras och till och Eskilstuna stad för stadens

utvidgning försäljas, med tillträdesrätt den 14 mars 1902, de delar af

kungsladugården, som å ofvanberörda af förste landtmätaren Lodén år

1898 upprättade karta vore upptagna dels under egofigurerna n:is 1—40

och 42—44 med en areal af tillsammans 59,974 hektar, dels ock vester

om Norra Södermanlands jernväg under egofigurerna n:is 62, 63, 64,

65, 67 och 67 a samt delar af n:is 66 och 68 med eu sammanlagd areal

af 2,2io hektar, allt mot en köpeskilling af 59,250 kronor samt under

vilkor i öfrigt:

att köpeskillingen skulle af staden till Södermanlands läns ränteri

inbetalas senast å den för områdenas tillträdande bestämda dag;

att staden skulle på egen bekostnad låta uppgöra plan till områdenas

bebyggande och underställa densamma Kongl. Maj:ts pröfning

så tidigt, att den före tillträdesdagen kunde till efterrättelse fastställas;

att i afseende å de byggnadstomter, som af staden blefve å områdena

upplåtna, skulle gälla hvad i § 20 af Kongl. Maj:ts förnyade

reglemente för staden Eskilstuna den 28 mars 1879 vore stadgadt; och

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

att staden skulle låta uppföra och för all framtid underhålla stängsel

mot kungsladugårdens till den upplåtna marken gränsande egor;

och har Kongl. Maj:t tillika föreslagit Riksdagen att medgifva,

att köpeskillingen för ifrågavarande jordområden finge tilläggas fonden

för anordnande af lokaler för statens embetsverk i hufvudstaden och

för sådant ändamål till statskontoret inlevereras.

Af hvad i ärendet förekommit framgår så väl att staden Eskilstuna

är i behof af mark för stadens nödvändiga utvidgning som ock att,

då staden på alla .sidor, med undantag af ett par korta afbrott, der staden

gränsar till enskilda egor, omgifves af kronojord, stadens utvidgning

måste ske å sådan jord. Häri, likasom möjligen äfven i den omständigheten,

att Eskilstuna icke såsom andra städer blifvit hugnad med donationsjord,

torde anledningen vara att söka till det af Rikets Ständer år 1829 lemnade

medgifvandet, att mark finge från Eskilstuna kungsladugårds egor

utan afgift upplåtas till stadens utvidgning. Härvid är dock att märka,

att jorden endast successive i förhållande till dess bebyggande skulle få

till staden upplåtas. Att derför vid upplåtelse af mark till staden i

större utsträckning och för framtida behof ersättning, på sätt i den

föreliggande propositionen föreslagits, affordras staden, finner utskottet

vara af förhållandena påkalladt. Utskottet har emellertid icke ansett sig

kunna biträda Kongl. Maj:ts ifrågavarande förslag, såsom det nu föreligger.

Om än, enligt hvad i ärendet meddelats, stadens behof af utrymme

för den närmaste tiden skulle blifva fullt tillgodosedt genom upplåtelse

af den egovidd, som i den kongl. propositionen afses, qvarstår

nemligen det förhållande, att staden kan på grund af Rikets Ständers

berörda medgifvande och kongl. brefvet den 28 augusti 1829 framdeles

göra anspråk på ytterligare mark för stadens utvidgning; och derför

synes det vara både med det allmännas och staden Eskilstunas fördel

förenligt, om dessa angelägenheter kunde en gång för alla ordnas. För

Eskilstuna stad, som redan nu framstält önskan om förvärfvande af

en större jordrymd än den af Kongl. Maj:t föreslagna, torde det vara af

vigt att på en gång erhålla ett så stort område, att å detsamma kan

utläggas en för framtida behof betryggande stadsplan, och för statsverket

synes det vara angeläget, att ifrågavarande kronodomän, äfven

med afhändande derifrån af ett större område än det nu ifrågasatta,

varder befriad från nuvarande intrång i dispositionsrätten, hvilket gifvetvis

måste nedsätta dess arrendevärde. Att staden skall vara villig

att utgifva tillfredsställande ersättning för hela detta område, torde

vara så mycket antagligare, som vid ett sådant köp några särskilda

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

17

bestämmelser beträffande de afgifter eller köpeskillingar, staden. vid

tomternas utlemnande till enskilde kan komma att betinga sig, icke

torde böra ifrågakomma.

I sammanhang med en dylik uppgörelse emellan kronan och staden

Eskilstuna torde äfven böra tillses, ej allenast att vid den jordöfverlåtelse,

som skulle komma att ega rum, den vattenrätt, som erfordras

för kronans verk i Eskilstunaån, bibehålies oförkränkt, utan äfven att i

öfrigt rättsförhållandena emellan kronan och staden i afseende å vattenfallen

i ån varda fullständigt reglerade.

Då utskottet sålunda anser, att en öfverenskommelse emellan kronan

och Eskilstuna stad angående upplåtelse en gång för alla till

staden af mark från Eskilstuna kungsladugård bör åvägabringas, finner

utskottet sig böra hemställa,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition icke

må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 4 maj 1900.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Bih. till Biksd. Prot. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 51 Raft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1900:101 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Iiongl. Majds proposition angående upplåtelse till Eskilstuna stad af mark från Eskilstuna kungsladugård i Södermanland s. 7 i texten