Utlåtande i anledning af väckta motioner om beredande åt den personal, som från vestkustbanan öfvergått i statens jernvägars tjenst, af pension i likhet med den öfriga statsbaneper sonalen.
1900-05-08 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1900:88, Utlåtande i anledning af väckta motioner om beredande åt den personal, som från vestkustbanan öfvergått i statens jernvägars tjenst, af pension i likhet med den öfriga statsbaneper sonalen.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 88.
1
N:o 88.
Ank. till Riksd. kansli den 8 maj 1900, kl. 12 midd.
Utlåtande i anledning af väckta motioner om beredande åt den
personal, som från vestkustbanan öfvergått i statens
jernvägars tjenst, af pension i likhet med den öfriga
statsbaneper sonalen.
(R. A.)
Uti särskilda lika lydande motioner, väckta n:o 17 i Första Kammaren
af herr jP. Hansson m. fl. och n:o 85 i Andra Kammaren af herr
O. Trapp m. fl., har hemstälts, att Riksdagen måtte besluta,
dels att jernvägspersonalen vid vestkustbanan måtte berättigas
antingen att vinna inträde i statens jernvägstrafiks pensionsanstalter
eller ock att åtnjuta pension i likhet med statens öfriga jernvägstjenstemän
och betjente, och
dels hemställa, det Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning
om det anslag och de åtgärder, som erfordras för att bereda
jernvägspersonalen vid vestkustbanan någon af ofvanomförmälda förmåner.
I de med vederbörande jernvägsbolag afslutade särskilda kontrakt
angående inlösen för statens räkning af Göteborg Hallands, Mellersta
Hallands, Skåne—Hallands, Landskrona—Engelholms och Malmö—Billesholms
jernvägar — hvilka jernvägar ga under gemensam benämning af
vestkustbanan -— har, på sätt motionärerna meddelat, intagits följande
bestämmelse:
Bih till Riksd. Vrot. IDOG. 4 Sand. 1 Afd. 59 liäft. (N:o 88.)
1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 8b.
»De vid jernvägen anstälda tjensteman och betjente skola ega rätt
att öfvergå i statens jernvägars tjenst utan minskning af innehafvande
löneförmåner och utan att i öfrigt inträda i försämrad tjensteställning,
dock med förbehåll:
att de icke ega rätt ingå såsom delegare i statens jernvägars pensionsinrättningar
med mindre kongl. jernvägsstyrelsen, efter pröfning för
hvarje särskildt fall af tjenstemans eller betjentes derom ingifna ansökan,
finner sådant kunna utan pensionskassornas särskilda betungande bifallas;
hvaremot kongl. jernvägsstyrelsen från och med den 1 januari 1896
skall i afseende å de bolagets tjenstemän och betjente, som tillhöra enskilda
jernvägarnes pensionskassa och som ej erhålla särskildt tillstånd att
i statens jernvägars pensionskassor inträda, ega samma förpligtelser och
rättigheter i förhållande till förstnämnda kassa, som bolaget skulle ega,
om jernvägen fortfarande vore bolagets egendom, dock så vidt angår
den aflöningsförhöjning, som bemälde tjenstemän och betjente må komma
att erhålla efter banans öfvertagande af staten, endast under förutsättning
af enskilda jernvägarnes pensionskassas samtycke.»
Af den personal, som, då staten den 1 januari 1896 öfvertog
vestkustbanan, i enlighet med förenämnda bestämmelse från denna bana
öfvergick i statens jernvägars tjenst, voro de flesta medlemmar af enskilda
jernvägarnes pensionskassa. Då emellertid Landskrona—Engel-’
holms jernväg icke varit delegare i denna kassa, saknade dess personal
pensionsrätt, och i samma ställning befann sig en del af de vid öfriga
fyra jernvägar anstälde tjenstemän och betjente, hvilka, då de antagits
först år 1895, efter det statsinköpet beslutits, icke ingått i enskilda jernvägarnes
pensionskassa. Såsom motionärerna framhållit, äro de pensionsförmåner,
som den enskilda kassan, visserligen mot lägre afgifter,
bereder sina delegare, väsentligt mindre än dem, som kunna vinnas genom
delaktighet i statens jernvägstrafiks pensionsinrättning. Under det att
sålunda i sistnämnda inrättning full pension för afgående delegare uppgår
till 80 procent af arfvodet jemte inqvarteringsersättningen, utgår
densamma i de enskilda jernvägarnes pensionskassa med 40 procent af
allenast aflöningen. Visserligen bereddes genom ett år 1896 utfärdadt
stadgande delegare i den enskilda kassan möjlighet att få sin pension
beräknad jemväl å inqvarteringen, men af denna förmån, för hvars
åtnjutande fordrades inbetalning af vissa retroaktiva afgifter, lärer ej
någon af vestkustbanepersonalen hafva begagnat sig.
Enligt hvad motionärerna antydt och utskottet af ett tryckt utdrag
af jernvägsstyrelsens protokoll närmare inhemtat, har under våren 1897
Statsutskottets Utlåtande N:o 88.
3
ansökan om inträde i statens jern vägstrafiks pensionsanstalter hos jernvägsstyrelsen
gjorts af vid förutvarande vestkustbanan anstälde tjensteman
och betjente till ett antal af 406, af hvilka 336 voro delegare i
enskilda jernvägarnes pensionskassa men öfriga 70 ej tillhörde någon
pensionsinrättning. Efter det jernvägsstyrelsen i anledning häraf låtit
verkställa utredning beträffande den inverkan å statens jernvägstrafiks
pensionsanstalters ekonomiska ställning, som ett bifall till de gjorda
ansökningarna skulle komma att medföra, framstälde styrelsen till
direktionen för enskilda jernvägarnes pensionskassa förfrågan, huruvida
och i hvad mån den i kassan delaktiga personalen vid eventuelt utträde
ur kassan skulle kunna påräkna att återfå sina till kassan inbetalda
utgifter. Till svar härå meddelade direktionen i skrifvelse af den 23
september 1897, att direktionen beslutit, att den i § 9 af det för kassan
gällande reglemente gifna bestämmelsen, att delegare i kassan, som
från jern vägsbolags tjenst afginge innan han vore pensionsberättigad
och ej begagnade sig af den honom medgifna rätt att i kassan qvarstå,
egde att af kassan återfå tre fjerdedelar af de månatliga afgifter han
erlagt, dock utan ränta, skulle anses tillämplig vid ifrågavarande personals
eventuella utträde ur kassan, dock med förbehåll, bland annat,
att antingen hela personalen samtidigt utträdde ur kassan eller ock att
vid utträdet icke afsigtligt gjordes något för kassan menligt urval, så
att icke just de delegare underläte att utträda, till hvilka kassan egde
relativt stora förpligtelser i förhållande till deras blifvande afgifter; och
skulle direktionen i hvarje särskilt fal begå bestämma, huruvida delegare,
som sådant önskade, finge i kassan qvarstå.
På anmodan af jernvägsstyrelsen afgaf direktionen för statens
jernvägstrafiks pensionsinrättning den 7 juni 1898 yttrande rörande
ifrågavarande ansökningar, och förklarade deruti direktionen, att den
icke hade något att erinra emot det att ifrågavarande personal vunne
inträde i pensionsinrättningarne under vilkor att till pensionsinrättningarne
inbetalades:
a) ett belopp af 964,487 kronor, hvilket, belopp enligt ofvanberörda,
af jernvägsstyrelsen föranstaltade utredning utgjorde, värdet
af den genom ifrågavarande personals inträde i pensionsinrättningarna
för dessa inrättningar uppkommande kapitalbrist;
b) skilnaden emellan den del af sagda belopp, som utgjorde den
för enke- och pupillkassan beräknade kapitalbrist, samt det belopp,, som
kunde framgå ur den noggrannare beräkning, som enligt hvad i utlåtandet
rörande sagda utredning framhållits, vore erforderlig, derest
inträde i pensionsinrättningarna skulle medgifvas sökandena;
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 88.
c) ränta efter fyra procent från den 1 juli 1897 å de i mom. a)
och b) angifna belopp;
d) de enligt gällande reglementen på sökandena belöpande pensionsafgifter
för tiden från och med den 1 januari 1896 jemte ränta efter
fyra procent å de förfallna pensionsafgiftsbeloppen från respektive förfallodagar;
samt
e) det belopp, som representerade värdet af de högre pensioner,
som kunde komma att utgå till följd af nu gällande aflöningsreglemente
för tjenstemän och betjente vid statens jernvägar.
Efter det förberörda handlingar inkommit företogos de gjorda
ansökningarna af jernvägsstyrelsen till afgörande den 6 mars 1899.
Dervid fann styrelsen beträffande dem af de sökande, hvilka vore delegare
i enskilda jernvägarnes pensionskassa eller hvilka, utan att vara
delägare i denna kassa, den 1 januari 1896 uppnått en ålder af minst
fyrtio år, icke skäl bifalla den af dem gjorda ansökan om vinnande af
delaktighet i statens jernvägstrafiks pensionsanstalter.
Hvad åter anginge öfriga sökandena, hvilka icke vore delegare i
sagda pensionskassa och hvilkas ansökningar icke genom vederbörandes
afskedstagande, frånfälle eller redan vunnet inträde i statens jernvägstrafiks
pensionsanstalter förfallit, förklarade jernvägsstyrelsen, att en
hvar af dem skulle anses hafva den 1 januari 1896 vunnit delaktighet
i statens jernvägars pensionsanstalter, under vilkor att af honom erlades
de enligt gällande reglementen på honom belöpande pensionsafgifter
för tiden från och med sistnämnda dag jemte den ränta derå,
som af direktionen för statens jernvägstrafiks pensionsinrättning kunde
varda bestämd, dock att i händelse detta vilkor ej fullgjordes, delaktighet
i pensionsanstalterna skulle anses af vederbörande förvärfvad med
ingången af år 1899.
I sammanhang härmed förklarade jernvägsstyrelsen, att beträffande
dem. af de sökande, hvilka icke vore delegare i enskilda jernvägarnes
pensionskassa och hvilka enligt styrelsens ofvanintagna beslut icke nu
kunnat medgifvas delaktighet i statens jernvägstrafiks pensionsanstalter,
styrelsen framdeles ville för hvarje särskildt fall pröfva, huruvida vid
vederbörandes afskedstagande eller frånfälle skäl kunde förefinnas att
till Kongl. Maj:t ingå med framställning om åtgärder för beredande af
särskild pension åt den sålunda ur tjensten afgående eller hans sterbhusdelegare.
Samma dag — den 6 mars 1899 — meddelade jernvägsstyrelsen
jemväl svar på en under hösten 1898 å vestkustbanepersonalens vägnar
gjord ansökning, hvaruti hemstälts, att styrelsen ville hos Kongl. Maj:t
Statsutskottets Utlåtande N:o 88.
5
göra framställning derom, att denna personal, vid uppnådd pensionsålder
enligt bestämmelserna i reglementet för enskilda jernvägarnes
pensionskassor, och densammas enkor och oförsörjda barn vid husfaderns
frånfälle måtte af jernvägstrafikmedel erhålla fyllnadspension
en gång för alla och sålunda beräknad, att den tillsammans med det
från enskilda jernvägarnes pensionskassor utgående belopp motsvarade
den pension, som skolat erhållas, om personalen under sin tjenstgöringstid
vid vestkustbanan, äfven då denna tillhörde de enskilda bolagen,
varit delegare i statens jernvägstrafiks pensionsinrättning. I anledning
af denna ansökning förklarade jernvägsstyrelsen, att styrelsen, med allt
erkännande af det behjertaosvärda i att en bättre pensionering beredes
den personal, som från vestkustbanan öfvergått i statens jernvägars
tjenst, likväl och med hänsyn dertill att ännu allt för kort tid förflutit
sedan vestkustbanan af staten öfvertogs, ansett sig för det dåvarande
icke kunna hos Kongl. Maj:t göra framställning i ofvan angifvet hänseende
eller i öfrigt härutinnan företaga någon åtgärd.
Ehuru, på sätt af förestående redogörelse framgår, den personal,
som från vestkustbanan öfvergått i statens jernvägars tjenst, icke kan
hafva något rättsligt anspråk att komma i åtnjutande af samma pensionsförmåner,
som tillkomma öfriga vid statens jernvägar anstälda
tjenstemän och betjente, vill det dock synas utskottet, som om staten
af billighetsskäl borde åtminstone i vissa fall bereda den del af förstnämnda
personal, som icke vunnit inträde i statens jernvägstrafiks
pensionsanstalter, rätt till någon pension eller förbättring i de mindre
fördelaktiga pensionsvilkor, som delaktighet i enskilda jernvägarnes
pensionskassa medför. För att kunna bedöma i hvad mån och på
hvilket sätt detta lämpligen bör ske, fordras emellertid en fullständig
utredning af alla på frågan inverkande förhållanden. Utskottet, som i
saknad häraf icke kan tillstyrka, att Riksdagen, på sätt i motionerna
föreslagits, nu fattar något afgörande beslut i ämnet, anser sig emellertid
hafva anledning förorda, att Riksdagen i skrifvelse till Kong]. Maj:t
anhåller om verkställande af erforderlig utredning i frågan, för att
Riksdagen på grund deraf må komma i tillfälle att pröfva, i hvad utsträckning
och på hvilka vilkor pension eller förbättrad sådan må kunna
ifrågavarande personal beredas.
Utskottet hemställer alltså, 1
att Riksdagen, i anledning af förevarande motioner,
må i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
Bih. till Riksd. Urat. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 59 Iläft.
2
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 88.
att Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, i hvad mån, på
hvilket, sätt och under hvilka vilkor åt den personal,
som från vestkustbanan öfvergått i statens jernvägars
tjenst men ännu icke vunnit inträde i statens jernvägstrafiks
pensionsanstalter, må kunna beredas pension
eller, beträffande delegare i enskilda jernvägarnes
pensionskassa, förbättring i pensionsvilkoren, vid hvilken
utredning torde böra tagas i betraktande alla på
denna fråga inverkande omständigheter och särskild!,
tiden för nämnda personals inträde i statens tjenst,
det bidrag, som staten för dess pensionering lemnar
till enskilda jernvägarnes pensionskassa, samt de lägre
pensionsafgifter, som de af personalen, hvilka äro delegare
i sagda kassa, haft att till densamma erlägga,
äfvensom att Kongl. Maj:t ville till Riksdagen göra
den framställning, hvartill berörda utredning kan finnas
böra föranleda.
Stockholm den 8 maj 1900.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1900.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1900:113 Skrifvelse till Körningen, i anledning af inom Riksdagen väckta förslag om beredande åt den personal, som från vestkustbanan öfvergått i statens jernvägars tjen s. 1 i texten