Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af väckta motioner om beredande åt den personal, som från vestkustbanan öfvergått i statens jernvägars tjenst, af pension i likhet med den öfriga statsbaneper sonalen.

1900-05-08 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1900:88, Utlåtande i anledning af väckta motioner om beredande åt den personal, som från vestkustbanan öfvergått i statens jernvägars tjenst, af pension i likhet med den öfriga statsbaneper sonalen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

1

N:o 88.

Ank. till Riksd. kansli den 8 maj 1900, kl. 12 midd.

Utlåtande i anledning af väckta motioner om beredande åt den

personal, som från vestkustbanan öfvergått i statens

jernvägars tjenst, af pension i likhet med den öfriga

statsbaneper sonalen.

(R. A.)

Uti särskilda lika lydande motioner, väckta n:o 17 i Första Kammaren

af herr jP. Hansson m. fl. och n:o 85 i Andra Kammaren af herr

O. Trapp m. fl., har hemstälts, att Riksdagen måtte besluta,

dels att jernvägspersonalen vid vestkustbanan måtte berättigas

antingen att vinna inträde i statens jernvägstrafiks pensionsanstalter

eller ock att åtnjuta pension i likhet med statens öfriga jernvägstjenstemän

och betjente, och

dels hemställa, det Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning

om det anslag och de åtgärder, som erfordras för att bereda

jernvägspersonalen vid vestkustbanan någon af ofvanomförmälda förmåner.

I de med vederbörande jernvägsbolag afslutade särskilda kontrakt

angående inlösen för statens räkning af Göteborg Hallands, Mellersta

Hallands, Skåne—Hallands, Landskrona—Engelholms och Malmö—Billesholms

jernvägar — hvilka jernvägar ga under gemensam benämning af

vestkustbanan -— har, på sätt motionärerna meddelat, intagits följande

bestämmelse:

Bih till Riksd. Vrot. IDOG. 4 Sand. 1 Afd. 59 liäft. (N:o 88.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 8b.

»De vid jernvägen anstälda tjensteman och betjente skola ega rätt

att öfvergå i statens jernvägars tjenst utan minskning af innehafvande

löneförmåner och utan att i öfrigt inträda i försämrad tjensteställning,

dock med förbehåll:

att de icke ega rätt ingå såsom delegare i statens jernvägars pensionsinrättningar

med mindre kongl. jernvägsstyrelsen, efter pröfning för

hvarje särskildt fall af tjenstemans eller betjentes derom ingifna ansökan,

finner sådant kunna utan pensionskassornas särskilda betungande bifallas;

hvaremot kongl. jernvägsstyrelsen från och med den 1 januari 1896

skall i afseende å de bolagets tjenstemän och betjente, som tillhöra enskilda

jernvägarnes pensionskassa och som ej erhålla särskildt tillstånd att

i statens jernvägars pensionskassor inträda, ega samma förpligtelser och

rättigheter i förhållande till förstnämnda kassa, som bolaget skulle ega,

om jernvägen fortfarande vore bolagets egendom, dock så vidt angår

den aflöningsförhöjning, som bemälde tjenstemän och betjente må komma

att erhålla efter banans öfvertagande af staten, endast under förutsättning

af enskilda jernvägarnes pensionskassas samtycke.»

Af den personal, som, då staten den 1 januari 1896 öfvertog

vestkustbanan, i enlighet med förenämnda bestämmelse från denna bana

öfvergick i statens jernvägars tjenst, voro de flesta medlemmar af enskilda

jernvägarnes pensionskassa. Då emellertid Landskrona—Engel-’

holms jernväg icke varit delegare i denna kassa, saknade dess personal

pensionsrätt, och i samma ställning befann sig en del af de vid öfriga

fyra jernvägar anstälde tjenstemän och betjente, hvilka, då de antagits

först år 1895, efter det statsinköpet beslutits, icke ingått i enskilda jernvägarnes

pensionskassa. Såsom motionärerna framhållit, äro de pensionsförmåner,

som den enskilda kassan, visserligen mot lägre afgifter,

bereder sina delegare, väsentligt mindre än dem, som kunna vinnas genom

delaktighet i statens jernvägstrafiks pensionsinrättning. Under det att

sålunda i sistnämnda inrättning full pension för afgående delegare uppgår

till 80 procent af arfvodet jemte inqvarteringsersättningen, utgår

densamma i de enskilda jernvägarnes pensionskassa med 40 procent af

allenast aflöningen. Visserligen bereddes genom ett år 1896 utfärdadt

stadgande delegare i den enskilda kassan möjlighet att få sin pension

beräknad jemväl å inqvarteringen, men af denna förmån, för hvars

åtnjutande fordrades inbetalning af vissa retroaktiva afgifter, lärer ej

någon af vestkustbanepersonalen hafva begagnat sig.

Enligt hvad motionärerna antydt och utskottet af ett tryckt utdrag

af jernvägsstyrelsens protokoll närmare inhemtat, har under våren 1897

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

3

ansökan om inträde i statens jern vägstrafiks pensionsanstalter hos jernvägsstyrelsen

gjorts af vid förutvarande vestkustbanan anstälde tjensteman

och betjente till ett antal af 406, af hvilka 336 voro delegare i

enskilda jernvägarnes pensionskassa men öfriga 70 ej tillhörde någon

pensionsinrättning. Efter det jernvägsstyrelsen i anledning häraf låtit

verkställa utredning beträffande den inverkan å statens jernvägstrafiks

pensionsanstalters ekonomiska ställning, som ett bifall till de gjorda

ansökningarna skulle komma att medföra, framstälde styrelsen till

direktionen för enskilda jernvägarnes pensionskassa förfrågan, huruvida

och i hvad mån den i kassan delaktiga personalen vid eventuelt utträde

ur kassan skulle kunna påräkna att återfå sina till kassan inbetalda

utgifter. Till svar härå meddelade direktionen i skrifvelse af den 23

september 1897, att direktionen beslutit, att den i § 9 af det för kassan

gällande reglemente gifna bestämmelsen, att delegare i kassan, som

från jern vägsbolags tjenst afginge innan han vore pensionsberättigad

och ej begagnade sig af den honom medgifna rätt att i kassan qvarstå,

egde att af kassan återfå tre fjerdedelar af de månatliga afgifter han

erlagt, dock utan ränta, skulle anses tillämplig vid ifrågavarande personals

eventuella utträde ur kassan, dock med förbehåll, bland annat,

att antingen hela personalen samtidigt utträdde ur kassan eller ock att

vid utträdet icke afsigtligt gjordes något för kassan menligt urval, så

att icke just de delegare underläte att utträda, till hvilka kassan egde

relativt stora förpligtelser i förhållande till deras blifvande afgifter; och

skulle direktionen i hvarje särskilt fal begå bestämma, huruvida delegare,

som sådant önskade, finge i kassan qvarstå.

På anmodan af jernvägsstyrelsen afgaf direktionen för statens

jernvägstrafiks pensionsinrättning den 7 juni 1898 yttrande rörande

ifrågavarande ansökningar, och förklarade deruti direktionen, att den

icke hade något att erinra emot det att ifrågavarande personal vunne

inträde i pensionsinrättningarne under vilkor att till pensionsinrättningarne

inbetalades:

a) ett belopp af 964,487 kronor, hvilket, belopp enligt ofvanberörda,

af jernvägsstyrelsen föranstaltade utredning utgjorde, värdet

af den genom ifrågavarande personals inträde i pensionsinrättningarna

för dessa inrättningar uppkommande kapitalbrist;

b) skilnaden emellan den del af sagda belopp, som utgjorde den

för enke- och pupillkassan beräknade kapitalbrist, samt det belopp,, som

kunde framgå ur den noggrannare beräkning, som enligt hvad i utlåtandet

rörande sagda utredning framhållits, vore erforderlig, derest

inträde i pensionsinrättningarna skulle medgifvas sökandena;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

c) ränta efter fyra procent från den 1 juli 1897 å de i mom. a)

och b) angifna belopp;

d) de enligt gällande reglementen på sökandena belöpande pensionsafgifter

för tiden från och med den 1 januari 1896 jemte ränta efter

fyra procent å de förfallna pensionsafgiftsbeloppen från respektive förfallodagar;

samt

e) det belopp, som representerade värdet af de högre pensioner,

som kunde komma att utgå till följd af nu gällande aflöningsreglemente

för tjenstemän och betjente vid statens jernvägar.

Efter det förberörda handlingar inkommit företogos de gjorda

ansökningarna af jernvägsstyrelsen till afgörande den 6 mars 1899.

Dervid fann styrelsen beträffande dem af de sökande, hvilka vore delegare

i enskilda jernvägarnes pensionskassa eller hvilka, utan att vara

delägare i denna kassa, den 1 januari 1896 uppnått en ålder af minst

fyrtio år, icke skäl bifalla den af dem gjorda ansökan om vinnande af

delaktighet i statens jernvägstrafiks pensionsanstalter.

Hvad åter anginge öfriga sökandena, hvilka icke vore delegare i

sagda pensionskassa och hvilkas ansökningar icke genom vederbörandes

afskedstagande, frånfälle eller redan vunnet inträde i statens jernvägstrafiks

pensionsanstalter förfallit, förklarade jernvägsstyrelsen, att en

hvar af dem skulle anses hafva den 1 januari 1896 vunnit delaktighet

i statens jernvägars pensionsanstalter, under vilkor att af honom erlades

de enligt gällande reglementen på honom belöpande pensionsafgifter

för tiden från och med sistnämnda dag jemte den ränta derå,

som af direktionen för statens jernvägstrafiks pensionsinrättning kunde

varda bestämd, dock att i händelse detta vilkor ej fullgjordes, delaktighet

i pensionsanstalterna skulle anses af vederbörande förvärfvad med

ingången af år 1899.

I sammanhang härmed förklarade jernvägsstyrelsen, att beträffande

dem. af de sökande, hvilka icke vore delegare i enskilda jernvägarnes

pensionskassa och hvilka enligt styrelsens ofvanintagna beslut icke nu

kunnat medgifvas delaktighet i statens jernvägstrafiks pensionsanstalter,

styrelsen framdeles ville för hvarje särskildt fall pröfva, huruvida vid

vederbörandes afskedstagande eller frånfälle skäl kunde förefinnas att

till Kongl. Maj:t ingå med framställning om åtgärder för beredande af

särskild pension åt den sålunda ur tjensten afgående eller hans sterbhusdelegare.

Samma dag — den 6 mars 1899 — meddelade jernvägsstyrelsen

jemväl svar på en under hösten 1898 å vestkustbanepersonalens vägnar

gjord ansökning, hvaruti hemstälts, att styrelsen ville hos Kongl. Maj:t

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

5

göra framställning derom, att denna personal, vid uppnådd pensionsålder

enligt bestämmelserna i reglementet för enskilda jernvägarnes

pensionskassor, och densammas enkor och oförsörjda barn vid husfaderns

frånfälle måtte af jernvägstrafikmedel erhålla fyllnadspension

en gång för alla och sålunda beräknad, att den tillsammans med det

från enskilda jernvägarnes pensionskassor utgående belopp motsvarade

den pension, som skolat erhållas, om personalen under sin tjenstgöringstid

vid vestkustbanan, äfven då denna tillhörde de enskilda bolagen,

varit delegare i statens jernvägstrafiks pensionsinrättning. I anledning

af denna ansökning förklarade jernvägsstyrelsen, att styrelsen, med allt

erkännande af det behjertaosvärda i att en bättre pensionering beredes

den personal, som från vestkustbanan öfvergått i statens jernvägars

tjenst, likväl och med hänsyn dertill att ännu allt för kort tid förflutit

sedan vestkustbanan af staten öfvertogs, ansett sig för det dåvarande

icke kunna hos Kongl. Maj:t göra framställning i ofvan angifvet hänseende

eller i öfrigt härutinnan företaga någon åtgärd.

Ehuru, på sätt af förestående redogörelse framgår, den personal,

som från vestkustbanan öfvergått i statens jernvägars tjenst, icke kan

hafva något rättsligt anspråk att komma i åtnjutande af samma pensionsförmåner,

som tillkomma öfriga vid statens jernvägar anstälda

tjenstemän och betjente, vill det dock synas utskottet, som om staten

af billighetsskäl borde åtminstone i vissa fall bereda den del af förstnämnda

personal, som icke vunnit inträde i statens jernvägstrafiks

pensionsanstalter, rätt till någon pension eller förbättring i de mindre

fördelaktiga pensionsvilkor, som delaktighet i enskilda jernvägarnes

pensionskassa medför. För att kunna bedöma i hvad mån och på

hvilket sätt detta lämpligen bör ske, fordras emellertid en fullständig

utredning af alla på frågan inverkande förhållanden. Utskottet, som i

saknad häraf icke kan tillstyrka, att Riksdagen, på sätt i motionerna

föreslagits, nu fattar något afgörande beslut i ämnet, anser sig emellertid

hafva anledning förorda, att Riksdagen i skrifvelse till Kong]. Maj:t

anhåller om verkställande af erforderlig utredning i frågan, för att

Riksdagen på grund deraf må komma i tillfälle att pröfva, i hvad utsträckning

och på hvilka vilkor pension eller förbättrad sådan må kunna

ifrågavarande personal beredas.

Utskottet hemställer alltså, 1

att Riksdagen, i anledning af förevarande motioner,

må i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,

Bih. till Riksd. Urat. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 59 Iläft.

2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

att Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, i hvad mån, på

hvilket, sätt och under hvilka vilkor åt den personal,

som från vestkustbanan öfvergått i statens jernvägars

tjenst men ännu icke vunnit inträde i statens jernvägstrafiks

pensionsanstalter, må kunna beredas pension

eller, beträffande delegare i enskilda jernvägarnes

pensionskassa, förbättring i pensionsvilkoren, vid hvilken

utredning torde böra tagas i betraktande alla på

denna fråga inverkande omständigheter och särskild!,

tiden för nämnda personals inträde i statens tjenst,

det bidrag, som staten för dess pensionering lemnar

till enskilda jernvägarnes pensionskassa, samt de lägre

pensionsafgifter, som de af personalen, hvilka äro delegare

i sagda kassa, haft att till densamma erlägga,

äfvensom att Kongl. Maj:t ville till Riksdagen göra

den framställning, hvartill berörda utredning kan finnas

böra föranleda.

Stockholm den 8 maj 1900.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1900.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1900:113 Skrifvelse till Körningen, i anledning af inom Riksdagen väckta förslag om beredande åt den personal, som från vestkustbanan öfvergått i statens jernvägars tjen s. 1 i texten