Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion angående Stockholms stads brandförsäkringskontors påförande af bevillning för inkomst.

1901-05-02 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1901:35, Betänkande, i anledning af väckt motion angående Stockholms stads brandförsäkringskontors påförande af bevillning för inkomst.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 35.

1

"ä-: . . . ''V '' ’ . :•} . fl J ; ;■;

N:o 35.

Ank. till Riksd. kansli den 2 maj 1901, kl. 3 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion angående Stockholms

stads brandförsäkringskontors påförande af bevillning

för inkomst.

(2:a A.)

Till bevillningsutskottets förberedande behandling bar öfverlemnats

en inom Andra Kammaren af herr M. F. Nyström väckt motion,

n:o 43, så lydande:

»I det reglemente, som Kongl. Maj:t den 18 mars 1746 utfärdade

för brand- och försäkringskontoret i Stockholm, försäkras i art. IV § 20,

att kontorets »kapital med dess ränta hvarken nu eller i tillkommande

tider, under hvad namn och förevändning det vara må, på något sätt

antingen till allmänt eller något annat behof skall röras, ej heller med

någon afgift och kontribution beläggas»; hvilken nådiga försäkran om

frihet från hvarje afgift och kontribution ordagrant upprepades uti art.

II § 8 af Kongl. Maj:ts förnyade nådiga reglemente för Stockholms

stads brandförsäkringskontor den 19 december 1807.

I följd af den sålunda Stockholms stads brandförsäkringskontor

tillförsäkrade skattefrihet har detta försäkringsverk allt ifrån dess stiftande

för 155 år sedan till den dag, som är, helt och hållet varit befriadt

från alla slags utskylder till stat och kommun. Visserligen väckte

bevillningsutskottet vid 1809—1810 årens riksdag förslag om brandförsäkringskontorets

bevillning för behållen inkomst, men detta förslag

Bih. till Riksd. Prot 1901. 5 Sami. 1 Afd. 30 Häft. (N:o 35.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 35.

afslogs af Rikets Ständer dels på grund af ofvan nämnda kongl. försäkran,

dels ock på den grund — såsom under diskussionen hos ridderskapet

och adeln framhölls — att kontorets tillgångar ej vore större, än

att de kunde komma att tagas i anspråk för en enda större eldsvåda.

Såsom motiv för afslag å bevillningsutskottets hemställan anfördes äfven,

att kontoret vore att jemföra med officerskassor, välgörenhetsinrättningar

och dylikt, hvilka det vore orimligt att underkasta taxering.

Med brandförsäkringskontorets växande betydelse och stora kapitalanhopning

samt framför allt på grund af arten af dess verksamhet blef

det emellertid omöjligt att i längden likställa det med officerskassor

och välgörenhetsinrättningar, och Stockholms stads pröfningsnämnd

ansåg sig derför berättigad att vid sammanträde den 19 oktober nämnda

år °) besluta, att bevillning skulle brandförsäkringskontoret påföras för en

beräknad inkomst af 576,715 kronor. Kammarrätten, hos hvilken besvär

öfver detta beslut anfördes, upphäfde pröfningsnämndens beslut dels på

grund af ofvan omförmälda nådiga försäkran, dels på grund af det öde,

bevillningsutskottets förslag rönte vid 1809—1810 årens riksdag.

Huru denna Riksdag kunnat fatta ett sådant beslut, tvärt emot

regeringsformens § 60. der det heter:---»Ej heller må Konungen

några monopolier fastställa», kan svårligen förklaras på annat sätt, än

att brandförsäkringsrörelsen ännu ej af allmänheten betraktades som en

affärsrörelse, utan helt enkelt som en välgörenhetssak, en inrättning

ad pios usus, såsom orden folio hos ridderskapet och adeln. Hade

denna rörelse betraktats såsom ett verkligt skatteobjekt, hade Rikets

Ständer helt säkert ej åberopat sig på den nådiga försäkran om ständig

skattefrihet, med hvilken de snarare tycktes vilja förstärka de öfriga

skälen för sin beredvillighet att hjelpa den nyttiga inrättningen; utan

tvifvel hade de i sådant fall åberopat regeringsformens § 57 om svenska

folkets urgamla rätt att sig beskatta genom Riksdagen allena.

Hvilka motiven nu än må hafva varit och hvilka förklaringar man

än må tillgripa för Ständernas hållning i denna fråga, säkert är, att de

ej äro tillämpliga på brandförsäkringskontoret i dess nuvarande utvecklingsskede.

En blick på brandförsäkringskontorets senast utgifna styrelseoch

revisionsberättelser skall visa detta.

Enligt dessa dokument utgjorde vid 1899 års slut:

kontorets försäkringsfond ......................... kr. 12,117,929: 48

och dess allmänna fond ............................. » 14,001,613: 9 2.

’) I motionen står »nämnda år», men motionären torde afse år 1889.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 85. 3

Kontorets nettovinst utgjorde:

år 1895 ................................................... kr. 688,751: 98

» 1896 ..................................................... » 687,307: os

» 1897 ..................................................... » 751,087: 78

» 1898 ..................................... » 789,145: oz

» 1899 .................................................. » 840,557: 42.

Dessa siffror visa rörelsens omfattning. Hvad som emellertid ovedersägligen

ådalägger, att den icke bibehållit sin ursprungliga karakter,

är det förhållandet, att en del af årsvinsten utdelas till delegarne eller

försäkringstagarne. Beloppet af denna utdelning får enligt reglementet,

art. IV § 7, mom. 2, sanktionerad genom kongl. resolution den 20 juli

1888, ej öfverstiga hälften af de fem sistförflutna årens medelnettovinst.

I öfverensstämmelse med denna paragraf och med ett af öfverstyrelsen

den 12 maj 1888 fattadt beslut att till kontorets delegare utdela en

krona för tusendel af de värden, som under tolf år stått i kontoret

försäkrade, utdelades år 1899 till delegarne 308,000 kronor. Anmärkas

bör, att, efter hvad jag i Stockholms stads uppbördsverk inhemtat, ingen

af kontorets delegare någonsin påförts skatt för denna inkomst.

Äfven tillåter jag mig anmärka, att den ofvan omförmälda nådiga

försäkran om ständig skattefrihet, som ursprungligen var införd i reglementet,

numera är ur detsamma utesluten.

Då af det anförda synes mig framgå, att detta brandförsäkringskontor

bör i likhet med hvarje annan försäkringsrörelse påföras bevillning

för inkomst af sin rörelse, har jag ansett mig böra rigta Riksdagens

uppmärksamhet på saken och får för den skull vördsamt hemställa,

att bevillningsutskottet ville föreslå lämplig åtgärd för att

Stockholms stads brandförsäkringskontor må påföras bevillning för inkomst

enligt de i bevillningsstadgan för likartade rörelser faststälda

grunder.»

1 det för Stockholms stads brandförsäkringskontor ännu gällande,

af Kongl. Maj:t den 19 december 1807 utfärdade reglemente lyder

senare delen af art. IV § 8 sålunda:

»Skulle den Högste Guden i flera år och tider förskona staden

för stora eldskador, så att verket kan komma till den styrka, att, utom

förenämda behof, kunna göra utdelning till dem, som försäkrat sina

egendomar, så komma de liusegare, som första året försäkrat sina

hus, och i så måtto till inrättningen bidragit, att njuta af slik fond proportionaliter

för deras angifna kapitaler, mark om mark och så vidare

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 35.

år efter annat, allt som de i tid låtit sina hus försäkra, så att de första

i början och de sednare efter handen sådant må till godo komma; dock

så, att sjelfva kapitalet, hvarpå kontorets styrka är grundad, alltid är

och blifver orubbadt, samt i everldliga tider kommer att anses såsom

de försäkrade husens egares gemensamma egendom. I hvilket afseende

Vi på det kraftigaste för Oss och Våre efterträdare i nåder försäkre,

att samma kapital med dess ränta hvarken nu eller i tillkommande tider,

under hvad namn och förevändning det vara må, på något sätt antingen

till allmänt eller något annat behof skall röras, ej eller detsamma med

någon afgift och kontribution beläggas; hvarföre ock den, som gifver

förslag till dessa medels tillgrepp, eller användande på annat sätt än

som förbemäldt är, skall till etthundrasextiosex riksdaler trettiotvå skillingars

böter och Vår onåd vara förfallen.»

På grund af denna kongliga försäkran, hvilken endast utgör ett

stadfästande af det privilegium, som redan vid ifrågavarande försäkringsinrättnings

stiftande år 1746 blifvit densamma meddeladt, har

Stockholms stads brandförsäkringskontor allt hittills varit från bevillnings

erläggande befriadt.

Emellertid föreslog bevillningsutskottet vid 1809—10 års riksdag,

såsom af motionären framhållits, att bevillning skulle påföras kontoret

för behållen inkomst, och torde en närmare redogörelse för hvad

då i ärendet förekom icke sakna sitt intresse. Uti det den 25 september

1809 dagtecknade Project till Bevillningsförordning, som upprättats

af bevillningsutskottet vid nämnda riksdag, föreslogs under mom. 2 i

tillägget efter 2 § af Art. 1 att publique och andre cassors sådane inkomst-

och penningetillgångar, som ej erhölles från jordbruk och arrenden,

skulle vara från bevillning frie.

Med anledning af de från stånden emot Projectet inkomna anmärkningar

äfvensom under åberopande af utskottets egna i betänkandet

af den 25 september gjorda förbehåll, ingaf utskottet den 5 januari

1810 ett nytt project till bevillningsförordning, och yttrade utskottet i

motiveringen till detta sitt förnyade Project, bland annat, följande: »Utskottet

tror härefter dess åliggande fordra, att ingå i yttrande om de

flere i Riket varande Publique Cassor och Penningeverk, samt huruvida

de någon Bevillning böra åläggas. Af dem anser Utskottet Enke- och

Pupill-Cassan, Armeens Pensions-Cassa, Amiralitets Krigsmans-Cassan,

Wadstena Krigsmanshus-Cassan samt Adeliga Jungfru Stifts-Cassan,

såsom hörande under Pios Usus, icke kunna härvid komma i fråga.

Hvad deremot angår såväl Stockholms Stads som Rikets Allmänna

Brandförsäkrings-Cassa; så är förhållandet härmed sådant, att Stock
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 35.

holme Brandförsäkrings-Contoir genom Reglementet för det samma blifva

befriat från alla så beskaffade afgifter, och i grund deraf någon

Bevillning derföre icke eller erlagt; äfvensom allmänna Brandförsäkringsverket,

ehuru ej med frikallelse försedt, lärer, såsom egnadt till enahanda

ändamål, till godo njuta lika förfarande. Om å ena sidan kan anföras

att ett Verk, som fått vissa förmohner och privilegier tillagde,

bör dervid bibehållas, torde å den andra icke mindre böra öfvervägas,

att då sådant Verk efter njuten frihet i många år ansenligen förkofrat

sig, och derigenom kommit till en förmögenhet som gör dess egen

båtnad ännu mer beroende af Rikets öden och penningeangelägenheter,

synes icke heller blifva orättvist, om samma verk sedermera förpligtas

till deltagande i statens upprätthållande, och hvarvid desto mindre

någon invändning lärer böra gälla, som Jern-Contoirets Cassa, jemväl

tillkommen genom enskildes sammanskotter allt sedan 1765 års Riksdag,

betalt årlig bevillning. Utskottet anser sig derföre hafva till Riksens

Höglofl. Ständer bordt hemställa, om ej, jemte Jern-Contoiret,

Brandförsäkringsverkens Cassor böra taxeras till Bevillning efter Tariffen

N:o 1 för deras behållna årliga inkomst, och ett lika stadgande äfven

iagttagas för alla andra allmänna Cassor i Städerne och på Landet.))

I det förnyade Projectet till Bevillningsförordning hade 3 § under

art. 1 rubriken: »Taxering för Embetes ochTjenstemän, Publique Cassor,

Hustrur, Söner och Döttrar med flere», och var första stycket af 2 mom.

i sagda § af följande lydelse: »Jern-Contoirets, Brandförsäkrings-Verkens

samt för öfrigt alla i Städer och på Land varande Cassor, som ej till

fromma Stiftelser äro inrättade, betala af behållen årlig inkomst, Bevillning

efter Tariffen N:o 1.» Uti nästföljande § 4, »om visse undantag

i förestående Bevillningar», lydde mom. ll:o sålunda: »Capitaler och

Contante medel tillhörande Wadstena Jungfru Stifts-Cassan, Armeens

Pensions-Cassa, Amiralitets Krigsmans Cassan, Enke- och Pupill Cassan,

Wadstena Krigsmanshus-Cassan, allmänna Arbetshus-Fattigförsörjnings,

Schole, Hospitals och allmänna Undervisnings-Inrättningar samt i öfrigt

alla fromma Stiftelser och Stipendier, så väl som deras och andre

Publique Hus i Städerne, skola icke med någon slags Bevillning besväras.

»

Emot sistberörda Project till bevillningsförordning anfördes reservation

af en utskottsledamot hvilken, under erinran till en början, att från

de respektive stånden icke gifvits någon anledning till det af utskottet

gjorda tillägg, att alla större och mindre kassor borde taxeras för deras

behållna inkomst, i sin reservation, så vidt den afsåg denna fråga,

yttrade, bland annat, följande: Det kunde med billighet och rättvisa

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 35.

ej förenas att kassor, som tillhörde antingen ett samhälle, en association

eller något publikt verk, hvaraf dess egare direkt eller indirekt hade

sådan inkomst som bevillning erlade, dessutom skulle vidkännas en särskild

skatt och sålunda betala två gånger; icke heller kunde sådant

uppmuntra inrättande och samlande af besparings-, brandskada- och

andra försäkringsfonder till ersättande af olyckor och understöd vid

tryckande tillfällen; fast mera vore önskeligt, att dylika inrättningar hos

oss kunde hinna till en sådan fullkomlighet och styrka som erfordrades,

innan man kunde undvika att till utländingen årligen för assuranspremier

betala tunnor guld, som icke litet bidroge till vår underbalans och

höga vexelkurs. — Med hänsyn till tillkomsten och beskaffenheten af de

i utskottets betänkande uppräknade kassor, såsom Rikets allmänna och

Stockholms stads särskilda brandförsäkringskassor, så vore de helt och

hållet sammanskjutne af medborgare och tillhörde dem som dertill bidragit

samt formerade redan kronans intrader af bevillningen, i den män

de dels ökade, dels vårdade och försäkrade hvarje individs egendom

och dess deraf dragande inkomst, hvilken åter vore normen för bevillningsafgiften.

Hände en olycka, finge den lidande sin ersättning af

assuranskassan och kunde således för det året icke för samma förlust

få afdrag från sin inkomst. Staten finge således verkligen bevillning

af denna sparkassa, som icke kunde begäras eller tagas, om en slik

olycka ej blefve ersatt. Att af sådana sparbössor taga bevillning vore

detsamma som att minska den säkerhet och den knappa utdelning,

hvarpå den genom eldsvåda eller annars olycklige gjorde så billigt anspråk.

Exempel funnes både från äldre och nyare tider att en enda

stor olycka medtagit en assuranskassas hela samlade kapital, och att

detta, äfven om det utgjort flera tunnor guld, icke varit tillräckligt för att

kassan skulle kunna ens till hälften uppfylla sina förbindelser; huru mycket

mindre skulle den då kunnat uppfylla dem derest den för sina intägter

fått vidkännas en dryg bevillningsafgift? Dessa kassor vore till sin

natur blott depositionskontor, der deltagarne årligen och småningom insatte

af sin egendom för att vid flinande olycka återtaga dem; och en

sådan samlad fond och dess ökande för året genom beständiga tillskott

eller dess medels förräntande, kunde icke kallas behållen inkomst, så

länge ej fonden kunde fullgöra sina förbindelser. — »Huru olämpligt

vore icke», fortsatte reservanten, »att en brandförsäkringskassa, som

ena året inhemtar i premier 100,000 riksdaler, deraf skulle enligt inkomsttariffen

utgöra bevillning å 15 5/s procent med 15,625 riksdaler

och påföljande året vid en inträffande betydlig eldsvåda vara oförmögen

att till fullo ersätta dem som förlorat sin egendom? Kan det väl billi
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 35. 7

gas att på sådant sätt öka den lidandes olycka eller kan något skäl

uppgifvas som försvar för utskottets förslag att anse dessa kassor lika

med privata personers behållna förtjenster? Jag tror det intet, än mindre

kan jag deltaga uti förslaget att återkalla den formeliga försäkran om

befrielse från all afgift, som Kongl. Maj:ts reglementen af den 18 mars

1746 och den 19 december 1807 lemnat Stockholms stads brandförsäkringsverk.

Uti detta fall måste väl likasom i andra afseenden göras, och i

laglig ordning erhållna privilegier och bibehållandet af en sålunda tillerkänd

befrielse, lik all annan eganderätt, förblifva en barriére för allmänna

säkerheten, den bevillningsutskottet på flere andra ställen likväl

icke ansett sig böra violera. Skulle det skäl, utskottet anför för sitt i

denna fråga fattade olika beslut, eller att Stockholms brandförsäkringsverk

redan länge nog profiterat af en sådan frihet, kunna försvaga dess

rätt till framgent bibehållande deraf, så kunde ock alla andra rättigheter,

blott de äro gamla och länge åtnjutna, med lika skäl upphäfvas.

Men hvar skulle väl detta stanna? — — På visst sätt är förhållandet

med jernkontoret, enahanda, sedan till hvarje bruksegare af behållningen

årligen utdelas något visst per skeppund smide; och är, i min tanka,

afgift för denna kassa så mycket obilligare, som delegarne icke kunna

betagas sin rättighet att hvad dag som helst dela densamma; men vunne

väl staten derå, eller månne icke bevillningen af hvars och ens behållna

inkomst nu blir större, äfven igenom det näringsbiträde denna kassa

lemnar en allt mer och mer aftagande bruksrörelse än af den obetydliga

bevillning nu föreslås att utgå af dess fond; jag kan icke tvifla derpå

och önskar lifligen att man snarare än straffa sådana sparfonder vore

omtänkt att animera och samla flera dylika till landtbrukets och andra

näringars uppkomst och förkofran, samt yrkar på dessa skäl att hvad

uti förslaget upptagits om dessa verk och öfriga allmänna eller enskilda

sammanslagna kassor på land och i städer må ogillas.»

Med anledning af bevillningsutskottets förnyade project. till bevillningsförordning,

såvidt detsamma afsåg bevillnings utgörande af

Stockholms stads brandkontor, ingafs till samtliga stånden ett af en

ledamot af Borgareståndet uppsatt memorial, så lydande: »Enär Kongl.

Maj:t år 1745, medelst Nådigt förklarande af den 13 April samma

år, täckts uppmuntra Stockholms stads husegare till inrättning af ett

brand-assecuranceverk, livilket. Kongl. Maj:t lofvade sig vilja med privilegium

förse, när genom deres Deputerade blefve anmält den öfverenskommelse

om sättet och vilkoren dervid, som till efterrättelse tjena

skulle; så har, sedan Deputerade på husegares vägnar en sådan öfverenskommelse,

skriftligen författad, i underdånighet afgifvit, Kongl. Maj:t, i

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 35.

likstämmighet dermed, under den 18 Martii 1746, utfärdat Dess Nådiga

Reglemente och stadfästelse på Inrättningen till Brand-assecurance för

Stockholms Stad.

Ibland de flere puncter samma Kongl. Reglemente innehåller,

stadgas i 16 § om detta Assecurance-verks penningefond och dess frikallelse

från alla contributioner; lydande Konungens ord deruti sålunda: »Vi

försäkre i Nåder för Oss och Våre Efterträdare på det kraftigaste, att

samma capital med dess ränta hvarken nu eller i tillkommande tider,

under hvad namn och förevändning det vara må, på något sätt, antingen

till allmänt eller något annat behof, skall röras, ej heller det samma

med någon afgift och contribution beläggas.»

Detta så uttryckliga och speciella förbehåll för Stockholms BrandContoir,

såsom det första af sådan inrättning här i Riket, torde till äfventyrs

icke varit hos Höglofl. Bevillningsutskottet så noga bekant, när

uti Utskottets uppgifna förslag också detta Brand-Contoir blifvit nämndt

till bevillnings erläggande. Men då man besinnar, att contributionsfriheterj

var ett vilkor, hvarmed Stockholms husegare, efter en så solenne

Kongl. Försäkran, ingått i stiftningen af Assecurance-verket, enligt

Konungens utfärdade 1746 års Reglemente, hvilket ock blifvit under den

19 September 1807 på .denna Societets begäran ytterligare förnyadt,

alldeles med samma ordalag i detta afseende, som nyss anförde äro,

så kan jag för min del icke annat finna, än att, om emot så högtidliga

försäkringar, och hvarpå sig grundar detta Brand-assecuranceverks

i några och sextio års tid erkände frikallelse från bevillningar och

contributioner, sådana utskylder likväl skulle af nuvarande Riksens Ständer

Contoiret åläggas, så blefve man underkastad den förebråelsen att

ej hafva iagttagit eller vårdat Fides Publica, som dock är ett det ömmaste

Samhällsband Rikets medborgare emellan.

Jag tror mig alltså böra vördsammeligen hemställa, om icke

Stockholms Brand-Assecurance-Contoir, som blifvit af Bevillningsutskottet

nu projecteradt till bevillnings erläggande, måtte rättvisligen

derifrån uteslutas.»

Vid behandling inom Ridderskapet och Adeln af utskottets förslag

gjorde sig den i förestående memorial förfäktade mening allmänt gällande,

att i strid mot det af Kongl. Maj:t för Stockholms brandförsäkringskassa

utfärdade reglemente densamma icke kunde komma i beräkning

till bevillnings erläggande, och att åläggande för denna och liknande

kassor att utgifva bevillning skulle vara mot allmänna säkerheten

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 35. 9

stridande. Med hänsyn till den i reglementet för Stockholms brandförsäkringskassa

meddelade bestämmelse om straff för den, som proponerade

att kassan skulle med någon kontribution besväras uttalade en

ledamot af ståndet »den förhoppning att bevillningsutskottet måtte

blifva från den botande pligten befriadt.» — Ståndet beslöt, utan votering,

att 3:dje §:ns 2 mom. skulle så förändras, att alla kassor, bvilka

ej genom särskilda kongl. författningar eller stadganden vore från

kontribution undantagna eller till fromma stiftelser inrättade, skulle betala

bevillning af behållen årlig inkomst efter tariffen n:o 1.

I detta beslut instämde Bondeståndet, inom bvilket såsom skäl för

assuranskassans befrielse från bevillning anfördes, att bevillningen för

den summa, till hvilken ett bus vore brandförsäkradt, inginge i bevillningen

för sjelfva huset. Tre ledamöter reserverade sig mot brandförsäkringskassornas

fritagande från bevillning, dervid de två af reservanterna

förenade sig om det uttalande, att i Statens dåvarande betryckta

tillstånd, då ett gemensamt deltagande i de oundvikliga bördorna erfordrades,

icke några förut meddelade befrielseresolutioner borde vara

gällande.

Inom Presteståndet anfördes, hurusom Rikets allmänna och Stockholms

stads enskilda brandförsäkringskassor samt Stockholms sjöassurans’

och jernkontorets kassor dels genom tydliga författningar vid deras

första inrättning blifvit från bevillning befriade, dels ock, i samma

egenskap som fromma stiftelser ej förr erlagt någon bevillning, samt

att på den grund och enär de rätteligen kunde anses såsom enskilde

personers deposita, afsatte för att afhjelpa eller mildra följderna af påkommande

olyckshändelser, berörda kassor, hvilka snarare borde af

staten understödjas och uppmuntras än försvagas och motverkas, borde

ifrån bevillningsafgift befrias. Man kunde föreställa sig en brandförsäkringskassa,

som ena året hade en inkomst af 100,000 riksdaler och

följaktligen, enligt inkomsttariffen, skulle i bevillning erlägga 15,625

riksdaler, men som följande året, vid en inträffande betydlig eldsvåda,

vore oförmögen att uppfylla sina förbindelser eller att till fullo ersätta

den som förlorat sin egendom, och det vore obilligt att de, hvika med

fullt förtroende för allmänna säkerheten och egendomsrätten ingått i

en dylik förening, just i nödens stund skulle beröfvas sitt med skäl

påräknade understöd. Ståndet beslöt med stor majoritet, att berörda

kassor skulle från bevillnings erläggande frikallas och således uppräknas

bland undantagen i bevillningsförordningens § 4 mom. 11.

Inom Borgareståndet gjordes emot utskottets förslag att publika

kassor skulle utgöra bevillning åtskilliga anmärkningar på grund af

Bih. till Riksd. Prof,. 1701. 5 Sami. 1 Ajd. 30 Häjt. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 35.

hvilka ståndet, med godkännande af de skäl, som anförts i ofvan omförmälda

vid utskottets förslag fogade reservation, beslöt att »alla publika

kassor, såsom varande allmänna inrättningar, för hvilkas afkomst de

enskilda personer, som deraf komme i åtnjutande, enligt bevillningens

grunder särskildt godtgjorde hvar i sin mån den skatt, som staten derför

borde tillfalla, och af hvilka inrättningar åtskilliga redan vid deras

första tillkomst af sådan orsak vore genom formliga reglementer och

föreskrifter från alla onera till staten befriade, alltså desto hellre borde

utan allt undantag från bevillnings erläggande fritagas, som eu sådan

afgift i annat fall skulle komma att för en och samma egendom tvenne*

gånger utgöras». Uppå sagda skäl skulle hela mom. 2 ur 3:dje §:n utgå

och orden »publique Cassor» ur rubriken till §:n uteslutas.

Bevillningsutskottet, som erhöll i uppdrag att närmare söka utreda

och afhjelpa de angående förslaget till bevillningsförordning emellan

Stånden sig yppade skiljaktigheter, föreslog i aflåtet memorial, bland

annat, att på de af Preste- och Borgarestånden anförda skäl andra momentet

af § 3 skulle uteslutas och orden »publique Cassor» utgå ur

rubriken, samt att 11 mom. uti § 4 skulle erhålla följande lydelse: »All

afkomst af lös och fast egendom, tillhörande Allmänna Cassor, Penninge-Verk,

Arbetshus, Fattig-Försörjnings-, Schola-, Hospitals- och

Allmänna Undervisnings-Inrättningar samt i öfrigt alla fromma Stiftelser

och Stipendier, skola icke med någon slags Bevillning besväras.»

Detta samman]emkningsförslag blef af samtliga Stånden godkändt.

Såsom af förestående redogörelse framgår och jemväl af motionären

omförmälts, var ett bland de vigtigaste skälen för det af 1809—10

års Riksdag i förevarande fråga fattade beslut det, att brandförsäkringskontorets

ställning icke vore säkrare, än att dess hela kapital skulle

kunna åtgå vid en enda större eldsolycka. Detta var väl redan då

mindre sannolikt, vid det förhållande att kontorets fond, som år 1760

utgjorde 29,841 riksdaler 42 skilling 7 runstycken banko, derefter år

från år oupphörligt ökats, så att densamma år 1810 belöpte sig till

939,898 riksdaler 11 skilling 7 runstycken banko; och numera torde

icke rimligtvis kunna befaras, att för utbetalande af brandskadeersättningar

kontorets fonder skulle behöfva anlitas. I sådant afseende tilllåter

sig utskottet omnämna, att år 1878 de af kontoret utgifna brandskadeersättningar

utgjorde ett belopp af 479,805 kronor 8 öre (ett

belopp, som vida öfverstiger motsvarande utgiftspost under något annat

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 35. 11

år sedan kontorets inrättande), men att icke desto mindre fonden, som

år 1877 utgjorde 11,794,537 kronor 11 öre, år 1878 steg till 11,933,320

kronor 34 öre och år 1879 till 12,505,695 kronor 70 öre. Vid slutet

af år 1900 utgjorde kontorets fonder sammanlagdt 26,948,900 kronor

8 öre, utvisande en ökning för året af 829,356 kronor 68 öre. Sedan

Stockholms stads brandförsäkringskontor numera börjat lemna årlig

utdelning till sina delegare (af kontorets behållning för år 1900 är för

sådant ändamål anslaget ett belopp af 314,000 kronor), torde man icke

heller längre kunna, såsom vid 1809—10 års riksdag, jemställa kontoret

med fromma stiftelser, och enligt utskottets förmenande förefinnes numera

icke något som helst skäl, hvarför detsamma skulle åtnjuta en

mera gynnad ställning än andra inrättningar med alldeles enahanda

verksamhet. Skånska brandförsäkringsinrättningen påfördes för år 1892

bevillning för den vinst inrättningen under sagda år till sina försäkringstagare

utdelat, hvilken beskattningsåtgärd af Kongl. Maj:t genom

resolution den 31 augusti 1894 godkändes; och allmänna brandförsäkringsverket

för byggnader å landet, som år 1889 af såväl bevillningsberedningen

och pröfningsnämnden som kongl. kammarrätten påförts

bevillning för inkomst af rörelse, men genom kongl. resolution den 18

december 1891 befriats från skyldighet att utgöra dylik bevillning, enär

dess fond icke öfverstigit hvad som erfordrades för verkets tryggande

gent emot utelöpande risker, har sedan år 1895, då brandförsäkringsverket

började lemna utdelning till sina delegare, erlagt skatt för det

af dess vinst för sådant ändamål afsätta belopp. I detta sammanhang

erinrar utskottet jemväl, hurusom jernkontoret enligt nu gällande bevillningsförordning

är befriadt från skatt allenast så länge detsamma

icke lemnar utdelning åt sina delegare. Utskottet anser förty, att Stockholms

stads brandförsäkringskontor i likhet med dermed jemförliga inrättningar

rätteligen bör utgöra bevillning.

Med hänsyn emellertid till det kontoret, enligt hvad ofvan nämnts,

meddelade kongl. privilegium, anser sig bevillningsutskottet icke böra

föreslå annan åtgärd i angifna syfte än, att Riksdagen måtte, under uttalande

. af sin åsigt att sagda privilegium bör upphäfvas, underställa

frågan jemväl Kongl. Maj:ts pröfning.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, i anledning af förevarande motion,

ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t tillkännagifva, det

Riksdagen för sin del anser, att den Stockholms stads

brandförsäkringskontor tillförsäkrade frihet från hvarje

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 35.

afgift och kontribution bör upphöra, samt anhålla det

täcktes Kongl. Maj:t taga frågan i öfvervägande och

derefter till Riksdagen inkomma med den framställning,

till hvilken en blifvande utredning må kunna föranleda.

Stockholm den 2 maj 1901.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. C AV ALLI.

Reservationer:

af herr G. Jansson, som med stöd af 57 § regeringsformen samt

på grund af Rikets Ständers beslut år 1810 ansett, att utskottet bort

hemställa,

att Riksdagen, i anledning af förevarande motion,

ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t tillkännagifva, det

Riksdagen för sin del anser, att den Stockholms stads

brandförsäkringskontor tillförsäkrade frihet från hvarje

afgift och kontribution bör upphöra, samt anhålla,

det täcktes Kongl. Maj:t till Riksdagen inkomma med

den framställning, till hvilken en blifvande utredning

må kunna föranleda;

samt af herr H. Eriksson med afseende på motiveringen.

Herrar Bergendahl, J. Bromée och Meyer hafva begärdt få antecknadt,

att de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet, herr

Bromée på grund af arbete i särskilda utskottet n:o 1.

Stockholm, y. J\. Romans Eftertr. 1901.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1901:79 Skrifvelse till Konungen angående skyldighet för Stockholms stads brandförsäkringskontor att erlägga bevillning för inkomst. s. 5 i texten