Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion angående förändring i tulltaxans uppställning.

1901-02-18 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1901:6, Betänkande, i anledning af väckt motion angående förändring i tulltaxans uppställning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

bevillningsutskottets Betänkande N:o 6.

1

\:o 6*.

Ank. till Riksd. kansli den 19 februari 1901, kl. 1 e. na.

Betänkande, i anledning af väckt motion angående förändring i

tulltaxans uppställning.

(l:a A.)

Inom Första Kammaren har af herr A. G. G. Törner väckts en

motion, n:o 11, nti hvilken anföres följande:

»Enligt grundlagen tillkommer det Riksdagen allena att besluta

öfver tullbevillniugen och att således ensam bestämma de tullsatser,

som åsättas från utlandet införda varor. Detta förutsätter naturligtvis,

att de tullsatser, som af Riksdagen åsättas, äfven i verkligheten skola

utan någon som helst ändring utgå, och att de detaljföreskrifter beträffande

förtullningssätt m. m., som af Kongl. Magt utfärdas, icke leda

till vare sig någon höjning eller sänkning i de af Riksdagen stadgade

belopp.

Då Kongl. Maj:t emellertid, till underlättande af tulltrafiken, bestämt,

att en del varor kunna förtullas brutto med vissa procentafdrag

för taran, olika för olika varor, så har, efter hvad erfarenheten visat,

genom en sådan bestämmelse ändring i realiteten i åtskilliga fall egt

rum, hvarförutom en del varor derigenom undandrages en undersökning,

som varit afsedd vid tullsatsernas bestämmande.

Behörig och erforderlig rättelse härutinnan vinnes, om vår tulltaxa,

i likhet med flera utländska, angåfve vid de särskilda artiklarne,

hvilka af dem som kunna förtullas brutto, och huru stor taraprocent

som för hvarje särskild artikel eller olika slag af dem beräknas.»

Herr Törner föreslår derför, att Riksdagen ville besluta att i

skrifvelse till Konungen anhålla, att Kongl. Maj:t ville till Riksdagen

aflåta förslag, i syfte att en liknande uppställning af den svenska tulltaxan

verkställes.

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 5 Samt. 1 AJd. 5 Höft. (N:o 6)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6.

De tullsatser, som af Riksdagen beslutas att utgå efter vigt, äro

i allmänhet beräknade i förhållande till de införda varornas nettovigt.

Vissa slag af dessa varor äro dock af den beskaffenhet, att större

besvär eller svårighet kan möta att vid vågning skilja dem från det

kärl eller omslag, hvari de förvaras. I fråga om sådana varor bestämmes

af Kongl. Maj:t genom en s. k. taratariff, att bruttovigten skall

läggas till grund för beräkning af tullafgiften samt att från nämnda vigt

må afräknas viss procent för taran, hvilken procent bestämmes genom

att, efter bruttovägning af flere kolly af samma slag och likartadt innehåll

men af olika storlek samt vågning af emballagen, beräkna procenten

för hvarje kolly, hvarefter en generel taraprocent efter medelprocenten

fastställes. Att genom'' ett sådant tillvägagående icke i hvarje

fall ett fullt rigtigt resultat kan ernås, är tydligt, i det att tullafgiften,

då kärlet eller omslaget är tyngre än tariffen angifver, blifver högre

och i motsatt fall lägre än hvad Riksdagen åsyftat. Det är således möjligt,

att genom en af Kongl. Maj:t utfärdad taratariff af Riksdagen beslutade

tullsatser kunna faktiskt ökas eller minskas och en inskränkning

på sådant sätt ega rum i den enligt 57 och 60 §§ regeringsformen

Riksdagen ensam tillkommande rätten att besluta om tullafgifternas

storlek. Enligt hvad inom utskottet blifvit upplyst saknas ej heller

exempel på att på grund af bestämmelserna i taratariffen debiterade

tullafgifter ej oväsentligt skilt sig från det belopp, som enligt Riksdagens

beslut bort utgå.

Enär genom det förfaringssätt, som hittills användts för bestämmande

af hvilka varor skola förtullas efter bruttovigt och huru stort

taraafdrag dervid må beviljas, möjlighet sålunda förefinnes, att Riksdagens

beslut genom en Kongl. Maj:ts åtgärd varder tillämpadt på

sådant sätt, att en faktisk förändring af beslutet eger rum, kan Riksdagen,

då uppmärksamheten härå blifvit fäst, enligt utskottets åsigt icke

underlåta att förbehålla sig sin grundlagsenliga rätt oinskränkt. För

vinnande af detta ändamål måste Riksdagen i hvarje fall bestämma,

huruvida varans bruttovigt skall läggas till grund för beräkningen af

tullafgiften, samt, om så skall ske, tillika bestämma, huru stort afdrag

för tara må beviljas; och då i åtskilliga främmande länders tulltaxor

och senast i Norges införts bestämmelser i detta hänseende, synes detsamma

äfven kunna ega rum i Sverige.

Om än de af utskottet nu anförda skäl äro af formel art, så

äro de dock med hänsyn till grundlagens bud af den betydelse, att

de måste anses afgörande för frågan. Utskottet kunde derför ega

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6. 3

anledning att icke vidröra frågans materiella sida, men utskottet vill

dock icke underlåta att påpeka, att, om Riksdagen tager i sin hand att

besluta om taratariffen, detta är till fördel äfven ur praktisk synpunkt.

Inom Riksdagen finnas nemligen representanter för handeln och näringarna;

och tydligt är, att sedan Kongl. Maj:t uppgjort förslag, förberedt

genom de organ Kongl. Maj:t eger till sitt förfogande, än större trygghet

för ett rigtigt resultat vinnes, om förslaget underkastas ytterligare

granskning af Riksdagen, hvarigenom den sakkunskap, som inom Riksdagen

förefinnes, men som icke varit för vederbörande statsmyndigheter

tillgänglig, kan tillgodogöras. Intresset för denna för ett stort antal

näringar, vigtiga fråga kommer ock helt visst att ökas och vidmagthållas

vida mer, derest den varder föremål för handläggning af Riksdagen;

och det kommer i sådan händelse att falla sig lättare för näringarnas

representanter att framlägga förslag till de ändringar, som de

på grund af sin erfarenhet och sakkunskap finna vara behöfliga.

Huruvida, såsom motionären förutsätter, en förändrad uppställning

af tulltaxan för sakens genomförande erfordras eller om, såsom hittills,

taran bör bestämmas i särskildt utfärdad tariff, kan vara föremål för

olika meningar, men utskottet håller före, att saken lämpligast ordnas

derigenom, att en taratariff fogas såsom bilaga till tulltaxan. I följd

häraf far utskottet i anledning af den i ämnet väckta motionen hemställa,

att Riksdagen matte — med uttalande af sin åsigt,

att det tillkommer Riksdagen såväl att afgöra hvilka

varor må med medgifvande af visst taraafdrag förtullas

brutto samt den taraprocent, som dervid må beräknas,

som ock att besluta de föreskrifter i öfrigt,

som kunna vara erforderliga. — i skrifvelse till Kongl.

Maj:t anhålla, att Kongl. Mij:t ville för Riksdagen

framlägga förslag till taratariff antingen såsom en

bilaga till tulltaxan eller ock på annat sätt, som må

anses lämpligare.

Stockholm den 18 februari 1901.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVALLI.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1901:24 Skrifvelse till Konungen med anhållan om förslag till taratariff att gälla vid varors förtullning efter bruttovigt. a1 i texten