Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande 2f:ö< 11. 1

1901-02-19 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1901:11, Lagutskottets Utlåtande 2f:ö< 11. 1

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande 2f:ö< 11. 1

frätt

N:o 11.

Ank. till Riksd. kansli den 19 februari 1901, kl. 2 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af § 35

i förordningen angående inteckning i fast egendom, m. m.

Lagutskottet har till förberedande behandling fått emottaga en af herr

P. Pehr sson i Åkarp inom Andra Kammaren afgifven motion, n:o 121,

af följande lydelse:

»I samband med de numera på vissa platser alltmera fortgående egostyckningar

och jordafsöndringar sättes oftast i fråga, der så på frivillighetens

väg kan åstadkommas, att de låneinteckningar, som gravera ursprungliga

stamfastigheten, dödas i den afyttrade delen, under förutsättning

af oförändrad förmånsrätt för oafkortade lånebeloppet i den öfriga panten;

och det aftal med rättegande, hvarom § 35 i gällande inteckningslag förmäler,

torde, såsom i de flesta fall hittills skett, inskränka sig till ett

enkelt medgifvande från samtlige inteckningshafvare. En och annan under

senare åren af vederbörande utmätningsman eller myndighet upprättad

köpeskillingsliqvid öfver exekutivt försåld fastighet ådagalägger emellertid,

att bland jurister olika meningar göra sig gällande beträffande ett slikt

aftals verkan, då ett sådant aftal enligt vanlig praxis saknar uttryckligt

vilkor och anteckning derom i inteckningsprotokollet, att inteckningen vid

lossning från en del af pantsatta fastigheten till hela sitt belopp och med

oförändrad förmånsrätt belastar den återstående. Sålunda lärer vid sådant

fall bland jurister en åsigt vara den, att inteckningen till så stort belopp,

som afyttrade delen motsvarat, förlorat all pantsäkerhet, en annan åter,

Bill. till Rik,sd. Prof. 1901. 7 Sami. 9 Höft. (N:o 11). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o It.

att samma belopp, såsom intecknadt i oförsålda fastigheten, först i och med

lossningsåtgärden vunnit förmånsrätt näst efter alla andra vid samma tid

i egendomen befintliga inteckningar, under det den tredje meningen gör

gällande, att i och med medgifven lossning aftal får anses hafva egt rum

om oförändradt belopp och oförändrad förmånsrättsordning.

Ett exempel torde mera tydliggöra detta spörsmål:

En egare säljer Y-tidel af sin jordegendom till tomter och utverkar

af vederbörande inteckningshafvare medgifvande, att i egendomen befintliga

inteckningar, uppgående till 20,000 kronor, dödas i sagde V4:del.

Dödningen sker under vanlig praxis och således utan att något särskilt

vilkor i inteckningsprotokollet upptages, förvissad som man är, att de

återstående s/4:delame af pantförskrifna fastigheten utgöra mera än tillräcklig

säkerhet. Emellertid skulle fjerdedelen af intecknade beloppen

eller 5,000 kronor enligt förstnämnda tolkningen hafva förlorat all förmån

till panträtt, enligt andra tolkningen skulle visserligen inteckningsrätt

finnas, men förmånsrätten vara skjuten efter de i s/4:delarne intecknade

15,000 kronor och stäld jemsides med andra möjligen samtidigt med

lossningsåtgärden tillkomna nya inteckningar, och enligt den sistnämnda

tolkningen skulle respektive inteckningsbeloppen till storlek och ordning

förblifva oförändrade i oförsålda fastigheten.

Äfven då vid slik lossning en fastighets samtliga inteckningar äro i

fastighetsegarens hand och följaktligen inga rättegande finnas, hvarmed

aftal kan slutas, lära olika meningar framträda angående ansvarighetsbeloppens

liqvidation. (Se N. J. A. för 1898, n:o 136.)

Då det med stor sannolikhet icke endast hos enskilde, utan mera i

banker och allmänna kassor en mångfald af inteckningar förefinnas, som

varit föremål för någon åtgärd i ofvanbemälda hänseende, och då en ovisshet

i detta fall för allmänna krediten är oläglig och troligen ännu mera

framdeles kommer att föranleda förvecklingar, torde endera en ändring i

ofvanberörda § 35 af inteckningslagen i önskadt syfte böra vidtagas eller

ock, derest rätta innebörden af samma § i sin nuvarande lydelse är öfverensstämmande

med gängse praxis, en förklaring i vederbörlig ordning

böra utverkas.

Jag tillåter mig derför att alternativt föreslå,

att Riksdagen måtte för sin del besluta, att § 35 i kong! förordningen

den 16 juni 1875 om inteckning i fast egendom må erhålla följande

förändrade lydelse:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets ''ITtlåtahtte''tNtö\) 11.

3

•r ,§ 35. Har den, >■ som fatt''gemensam inteckning i flera egendomar,

låtit inteckningen i någon af dem helt och hållet eller till viss del dödas

eller ock förfalla eller nedsättas, vare då ej berättigad att för ansvarsbelopp,

som skulle falla å den egendomen, efter ty i 32 och 34 §§ sägs,

hålla sig till de andra egendomarne, der ej (mellan honom och öfrige rättegande

är annorlunda .aftaladt) öfrige råttegande till sådan åtgärd lemnat

medgifvande, eller,

att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, att Kongl. Maj:t

täcktes vidtaga sådan rättelse i gällande förordning om inteckning i fast

egendom, att ofvan påpekade tvetydighet varder undanröjd.»

Såvidt utskottet kan finna, står stadgandet i § 35 af inteckningsförordningen,

hvilket föreliggande motion afser, i full öfverensstämmelse

med de allmänna grundsatserna om intecknings- och deraf härflytande förmånsrätt.

Rätt tolkadt, innebär nemligen berörda stadgande endast en

följdrigtig konseqvens af den allmänna rättsprincipen, att ingen sjelfvilligt

får, på bekostnad af och till men för öfriga rättegares intressen, vidtaga

ändring uti en honom tillkommande inteckningsrätt. Hvad motionären

betecknat såsom olika tolkningar af en och samma rättsregel är ej heller

så att anse. Väl är sant, att verkan af t. ex. en gemensam intecknings

dödning i några af de intecknade fastigheterna ej alltid är densamma,

utan kan på af motionären angifvet sätt vexla, men detta förhållande

beror ej, såsom motionären velat göra gällande, på en mera eller mindre

rigtig tolkning af bestämmelsen i inteckningsförordningens 35 §, utan kan,

äfven vid tillämpning af en fullt rigtig tolkning, inträffa och har sin

grund uti de olika omständigheter, hvarunder dödningsåtgärden i ena eller

andra fallet försiggått. De af motionären omnämnda tolkningarna kunna

således samtliga, hvar under sin särskilda förutsättning, vara rigtiga.

Den först angifna påföljden, att inteckningen till så stor del, som

afyttrade delen motsvarat, förlorar all pantsäkerhet, inträder, derest egaren

af den återstående fastigheten ej lemnat medgifvande dertill, att inteck

ningen till hela sitt belopp får uti denna fastighet qvarstå.

Om egaren till den återstående fastigheten lemnat dylikt medgifvande,

men efterföljande intockningshafvare ej gifvit tillstånd dertill, att inteckningen

får för hela sitt belopp behålla sin förutvarande förmånsrätt, inträ

der den andra af motionären omnämnda påföljden, att inteckningen väl

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande It; o 11.

med hela sitt belopp vidlåder den återstående fastigheten, men till så stor

del, som hvilat å den afyttrade fastigheten, får sin förmånsrätt flyttad

efter de inteckningar, som vid dödningsåtgärdens verkställande voro i den

återstående fastigheten faststälda.

Det tredje fallet slutligen, eller att inteckningen till hela sitt belopp

och med oförändrad förmånsrätt kommer att gälla uti den återstående fastigheten,

inträder endast under den förutsättningen, att såväl egaren till den

återstående fastigheten som efterföljande inteckningshafvare medgifvit, att

så får ega rum.

Efter utskottets uppfattning bör det ej ifrågasättas att rubba den

sålunda angifna innebörden af stadgandet i inteckningsförordningens 35 §.

Densamma synes utskottet grundad på ett alldeles rigtigt afvägande emellan

de skilda intressen, som i omförmälda fall kunna vara till finnandes.

Utskottet kan ej heller finna den af motionären alternativt föreslagna

ändrade lydelsen af ifrågavarande paragraf vara tydligare eller eljest att

föredraga framför den nuvarande. Hvad som erfordras för att innehafvare

af en gemensam inteckning, som i någon af de intecknade fastigheterna

eller del af en fastighet dödats, skall ega att för inteckningens hela belopp

och med oförändrad förmånsrätt hålla sig till de öfriga fastigheterna

eller den återstående delen af hela fastigheten, är nemligen ingalunda medgifvande

från öfriga rättegandes sida till sj elfva dödningsåtgärden, utan ett

uttryckligt aftal derom, att inteckningen, trots den partiella dödningen, må

till oförändradt belopp och med oförändrad förmånsrätt qvarstå i de öfriga

fastigheterna eller den återstående delen af hela fastigheten.

Lagtillämpningen har emellertid ådagalagt, att ej blott hos allmänheten,

utan äfven bland de dömande myndigheterna olika meningar gjort

sig gällande om de fordringar, som böra vara uppfylda för att det i paragrafen

omförmälda aftal med öfriga rättegande skall anses hafva kommit

till stånd. Af ett af motionären åberopadt rättsfall framgår sålunda, att

domstolarne haft olika uppfattning derom, huruvida den omständigheten,

att egaren af en fastighet sjelf begärt och erhållit dödning i viss del af

fastigheten af den enda fastigheten besvärande inteckningen, kunde anses

tillräcklig för att bereda inteckningen i dess helhet fortfarande och i

anseende till förmånsrätten oförändrad giltighet i den återstående delen af

fastigheten.

I ett annat rättsfall (se jST. J. A. för år 1883, n:o 104) har en domare

åtalats och fälts till ansvar för det han tillämpat den uppfattningen, att

efterföljande inteckningshafvare genom sin åtgärd att i viss del af en fastighet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:0 12. 9-

låta döda sina inteckningar finge anses hafva medgifvit, att eu föregående

inteckningshafvare, som jemväl och samtidigt låtit sin inteckning dödas i

nämnda fastighetsdel, skulle ega att för inteckningens hela belopp och med^

sin förutvarande förmånsrätt hålla sig till den återstående fastigheten.

En dylik uppfattning lärer dock fortfarande vara temligen allmänt

gängse, och det synes kunna ifrågasättas, huruvida det ej skulle vara en

fördel i flera afseenden och särskild! föranleda en ej oväsentlig lättnad i

proceduren, derest det tilläfventyrs kunde lagstadgas, att efterföljande inteckningshafvares

åtgärd att låta i en viss del af en fastighet döda sin

inteckning skall äfven utan uttryckligt förklarande anses utgöra laga

presumtion för hans medgifvande dertill, att en föregående inteckning,

med hvilken en motsvarande åtgärd vidtages, må i den återstående fastigheten

för inteckningen i dess helhet bibehålla sin förutvarande förmånsrätt.

I detta sammanhang torde äfven böra nämnas, att, enligt hvad utskottet

inkemtat, inteckningsmyndigheterna tillämpa olika former vid dödning af

inteckning i delar af en intecknad fastighet. Medan några i beslutet om

dödning intaga meddelande om, i hvad omfattning och med hvad rätt

inteckningen qvarstår i den öfriga fastigheten, lära andra inteckningsmyndigheter

underlåta hvarje uppgift i sistberörda hänseende.

Hvad sålunda anförts gifver, efter utskottets förmenande, vid handen,

att det vore önskligt, om stadgandet i inteckningsförordningens 35 § kunde

omarbetas i syfte att de med dess nuvarande lydelse förenade olägenheter

blefve undanröjda. Angelägenheten deraf är desto större, som hvarje ovisshet

om stadgandets rätta innebörd minskar benägenheten hos inteckningshafvare

att medgifva dödning af en inteckning i delar af en fastighet,

äfven om den återstående fastigheten är fullt tillräcklig att betrygga utfående!

af den inteeknade fordran i dess helhet. Särskild! ur synpunkten

af egna-hems-idéns befrämjande är det af vigt att med alla till buds stående

medel underlätta möjligheten af inteckningars dödning i afsöndrade

lägenheter.

I sådant syfte aflat Riksdagen nästlidna år en skrifvelse till Kongl.

Maj:t med anhållan, det täcktes Kongl. Maj:t taga under öfvervägande, i

hvad mån, utan skada för fastighetskrediten, egare af frånstyckad hemmansdel

eller afsöndrad lägenhet måtte kunna beredas lättnad att frigöra sin

fastighet från inteckningar, som gemensamt besvärade denna och den fastighet,

från hvilken styckningen eller afsöndringen skett, samt förelägga

Riksdagen det förslag till lagändring, hvartill förhållandena kunde gifva

anledning.

Bill. till Riksd. Prof. 1901. 7 Sami. 9 Höft.

2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 11.

Det synes utskottet lämpligt, att i sammanhang härmed, tages under

öfvervägande, huruvida en ändring eller ett förtydligande af ifrågavarande

paragraf bör ega rum; och får utskottet alltså hemställa,

att Riksdagen, i anledning af herr Pehrssons ifrågavarande

motion, ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, det täckteå Kongl. Maj:t taga under öfvervägande,

huruledes de med nuvarande lydelsen af§ 35 i

förordningen angående inteckning i fast egendom förenade

olägenheter lämpligast må kunna undanrödjas,

samt för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill den

verkstälda utredningen kan föranleda.

... r. u ">t pina h . r ad ■ i . . ■ . ■ ■.-

Stockholm den 19 februari 1901. ;

tf! g.xifv^ ;.•& toysto''! j, utH :iij t-* ji '' dim >)t\K ■ 4-v.v .

rf:o t ,J • . c. *>t• rtuboLC- 4‘Siig:lM,< imajloy»fri fi-> "t. "j.?;*.'' i’* ’r

På lagutskottets vägnar: : -< • ir>‘!

:: ■ >''■> I ■''CliXtli ■ V t: i ,.''M i Sint U<j ''|»0 t ''iCV A -''lOy .•..••• r

/:>fjayv.iji. !. c!,rov« i -i

GARL B. HASSELROT.

1 u»/ % I . ■■ • itc _ M.<;

eif-.''’* ''».braf-.-''''km. f ov ■ h f’1;; -• ; - i'' - <.

i:., i •; i i ;if .!->!>.a-m ! ",.r ••• '' -;i>- ■ ;•

»W? - av, ; T u V 1, jk k r. •!-. ..:!?v ,|fr:

>.h;--T»-dW.n5 ; ■■■/ mki> c: .f-1." 1 V <\ • <m-r-■ • iföl. <! it;/ Ivbrnu :

Stockholm, Victor Pettersons Boktryckeri, 1901.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1901:37 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 35 § i förordningen angående inteckning i fast egendom den 16 juni 1875. a1 i texten