Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändring af 117 § skiftesstadgan. Andra Kammaren har till lagutskottet hänvisat en af herr E. Persson i Borrby inom nämnda kammare väckt motion, n:o 77, af följande lydelse: »Uti eu vid nästlidet års riksdag af mig väckt motion

1901-02-19 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1901:15, Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändring af 117 § skiftesstadgan. Andra Kammaren har till lagutskottet hänvisat en af herr E. Persson i Borrby inom nämnda kammare väckt motion, n:o 77, af följande lydelse: »Uti eu vid nästlidet års riksdag af mig väckt motion

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 15.

\:o lå.

Ank. till Riksd. kansli den 19 februari 1901 kl, 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändring af 117 §

skiftesstadgan.

Andra Kammaren har till lagutskottet hänvisat en af herr E. Persson

i Borrby inom nämnda kammare väckt motion, n:o 77, af följande

lydelse:

»Uti eu vid nästlidet års riksdag af mig väckt motion (n:o 8) om

ändring af 117 § i Kongl. Maj:ts förnyade nådiga stadga om skiftesverket

i riket den 9 november 1866 anförde jag, att egodelningsrättsledamot

i likhet med annan domare borde vara skyldig att, sedan ålderdomen

inträdt och den dermed följande svagheten gjort honom mindre

lämplig att utöfva sitt magtpåliggande värf, afgå från sin befattning;

samt att, då nu i vårt land uppnådda 65 lefnadsår i allmänhet bestämts

såsom åldersgräns för behörighet att utöfva anförtrodd tjenst,

samma åldersgräns borde vara gällande för egodelningsrättsledamot.

Lagutskottet, som öfver motionen afgaf utlåtande, kände sig icke

öfvertygadt om, att fastställandet af sådan åldersgräns vore af behofvet

påkalladt eller ens skulle komma att från praktisk synpunkt visa sig

hafva öfvervägande fördelaktiga verkningar. Det vore sällsynt, förestälde

sig utskottet, att en egodelningsrättsledamot qvarstode i befattningen,

sedan kropps- och själskrafters aftagande satte honom ur stånd

att tillfredsställande utöfva densamma. Men om en ledamot, trots hög

ålder, vore vid full kroppslig och andlig styrka, skulle det säkerligen

ofta nog vara ganska beklagligt, om på grund af en fastslagen åldersgräns

han skulle nödgas afgå och rätten sålunda i förtid beröfvas den

insigt i ärendena och den mognade erfarenhet, en ledamot i den åldern

i allmänhet borde hafva förvärfvat.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 15.

Sist anförda anmärkning kan gälla alla domare och jemväl andra

tjenstemän, för hvilkas bibehållande vid sina befattningar nu viss åldersgräns

är lagligen bestämd, utan att undantag gjorts för dem, hvilka på

grund af ofvannätnnda kropps- och själskrafter fortfarande skulle kunna

vara verksamma och sålunda ställa sin mognade erfarenhet till det allmännas

tjenst. Då emellertid staten i allmänhet i afseende å tjenstemannakåren

ansett tjenligt, att äldre ersättas med yngre, som till de

särskilda befattningarne ega skicklighet, borde samma grundsats desto

hellre böra tillämpas jemväl i fråga om egodelningsrättsledamöter, som

de härtill eljest lämpliga personer genom en tidig öfning och förtrogenhet

med jordbruk och jordskifte torde kunna antagas att vid yngre år

än tjenstemän i allmänhet hafva förvärfvat den för sysslans utöfning

nödiga erfarenhet.

Hvad lagutskottet i öfrigt anfört torde af de faktiska omständigheterna

jäfvas. Långt ifrån att egodelningsrättsledamoten vid uppnådd

hög ålder och deraf föranledd kraftnedsättning afgår från befattningen,

verkar den hos gamla personer vanliga obenägenheten för att anses

såsom orkeslös, att de qvarblifva i tjensten, hvartill jemväl bidrager

den förmenta äran att hafva så lång tid som möjligt innehaft dylik

förtroendesyssla. Olägenheterna deraf att egodelningsledamot ej är

tjenstbar är ganska stor, helst ledamöternas antal inom hvarje domsaga

är inskränkt, hvadan vid förefallande behof af tjenstgöring ofta

gode män få i dess ställe anlitas.

På grund häraf vågar jag återkomma till min under nästlidet år

framställa begäran, i det jag föreslår,

att Riksdagen för sin del behagade besluta, att ledamot i egodelningsrätt

skall vid fylda 65 år från denna sin befattning afgå, samt att

117 § i Kongl. Maj:ts förnyade nådiga stadga om skiftesverket i riket

den 9 november 1866 i öfverensstämmelse härmed ändras.»

Efter de upplysningar, som inom utskottet meddelats, vill det

synas utskottet som om giltiga skäl förefinnas för en reform i den

af motionären föreslagna rigtningen. Äfven om fall gifvas, då eu

person vid mycket hög ålder bibehåller sin fulla kroppsliga och

andliga styrka, torde dock regeln vara, att ålderdomens annalkande

medför en begynnande nedsättning i kroppens och själens förmögenheter,

som väsentligen förminskar möjligheten att på ett tillfredsställande

sätt fullgöra magtpåliggande värf i det allmännas eller enskildas

Bih. till Riksd. Rrot. 1001. 7 Sami. 11 Höft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 15.

tjenst. Detta af erfarenheten bestyrkta förhållande har ock föranledt

staten att för flere af sina embete- och tjensteman fastställa en viss

åldersgräns, då afgång ur embetet eller tjensten ovilkorligen och utan

afseende å omständigheterna i individuella fall måste ega rum.

Denna princip torde efter utskottets mening böra vinna tillämpning

jemväl å ledamöter af egodelningsrätt, i all synnerhet som den dessa ledamöter

åliggande tjenstgöriugen, till följd af långvariga och vidlyftiga

förrättningar ute å marken, ofta är af mycket ansträngande art.

Det må visserligen inrymmas, att, genom fastställande af en viss

åldersgräns för egodelningsrättsledamots tjenstgöring, egodelningsrätterna

komma att gå förlustiga en viss fond af insigt och mognad erfarenhet,

men denna olägenhet uppväges efter utskottets åsigt till fullo af den

större energi och det mera litiiga intresse, som tillföras rätterna med de

personer, hvilka träda i de afgångnas ställe.

Uppmärksammas bör äfven, att, såsom motionären framhållit, de

till egodelningsrättsledamöter eljest lämpliga personer genom en tidigt

börjad sysselsättning med jordbruk och skiftesfrågor kunna antagas hafva

vid yngre år än tjenstemän i allmänhet förvärfvat den för sysslans utöfning

nödiga erfarenhet.

Utskottet, som således beträffande motionens syfte är af lika tanke

med motionären, anser sig emellertid ej böra med bestämdhet förorda

den åldersbestämmelse, som af honom föreslagits. I detta hänseende

torde en närmare undersökning och utredning vara af nöden än den,

som af motionären åvägabragts eller utskottet är i tillfälle att verkställa;

och utskottet får alltså, under åberopande af det anförda, hemställa,

att Riksdagen, i anledning af herr Perssons ifrågavarande

motion, ville i skrifvelse till Kong], Maj:t anhålla,

det täcktes Kongl. Maj:t taga under öfvervägande,

vid hvilken ålder ledamot af egodelningsrätt lämpligen

må vara skyldig att från sin befattning afgå, samt för

Riksdagen framlägga det förslag till lagbestämmelse

härom, hvartill förhållandena kunna gifva anledning.

Stockholm den 19 februari 1901.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Stockholm, f. J\. Jlymans Eftertr. 1901.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1901:27 Skrifvelse till Konungen, i anledning af vackt motion angående ändring af 117 § i Kongl. Maj:ts förnyade nådiga stadga om skiftesverket i riket den 9 november 1 s. 10 i texten