Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i gällande bestämmelser angående häradsnämnd. Andra Kammaren har till lagutskottet hänvisat två i kammaren väckta motioner, n:is 33 och 62, båda åsyftande ändring i gällande bestämmelser angående häradsnämnd.

1901-03-18 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1901:32, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i gällande bestämmelser angående häradsnämnd. Andra Kammaren har till lagutskottet hänvisat två i kammaren väckta motioner, n:is 33 och 62, båda åsyftande ändring i gällande bestämmelser angående häradsnämnd.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

1

1

N:o 32.

Ant till Riksd. kansli den 18 mars 1901, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i gällande

bestämmelser angående häradsnämnd.

Andra Kammaren har till lagutskottet hänvisat två i kammaren

väckta motioner, n:is 33 och 62, båda åsyftande ändring i gällande

bestämmelser angående häradsnämnd.

Uti motionen n:o 33 anföra herrar A. Johanson i Mossebo och

A. Magnusson:

)>I Kongl. Maj:ts nådiga bref den 12 februari 1824 och Svea hofrätts

cirkulär den 31 januari 1825 har Kongl. Maj:t på anhållan af

rikets ständer förordnat, att, vid skyldighet för vissa socknar eller delar

af tingslag att utse nämndemän, häradet eller tingslaget blefve i

nämndemansdistrikt indelt, en anordning som hittills följts med synnerlig

belåtenhet.

Genom Kongl. Maj:ts nådiga förordning angående ändring i vissa

fall af gällande bestämmelser om häradsting den 17 maj 1872 har

nämndemans uppgift såsom ledamot af häradsrätt i betydlig grad, till

stor skada för rättsväsendets sunda utveckling, förminskats.

I § 9 af nyssnämnda förordning heter: »Varda två eller flera

tingslag af Konungen förordnade till ett, skola likväl, derest icke

Konungen annorlunda förordnar, nämndemän väljas till enahanda antal

som tillförene i hvart och ett af dessa tingslag, och fördele häradshöfdingen,

efter samråd med nämnden, tjenstgöringen dem emellan.»

Bill. till Riksd. Prof. 1201. 7 Sami. 25 Iläft. (N:is 32, 33.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

I hvarje tingslag har enligt 1 kap. 1 § rättegångsbalken häradshöfding

att döma med 12 män, som dertill valde äro. Varda nu två

eller flera tingslag af Konungen förenade till ett, blifver nämndemännens

antal, der två sammanslås, 24, och der tre sammanslås, 36

nämndemän o. s. v.

Vid den fördelning af tjenstgöring, som af häradshöfding, i samråd

med nämnden, mellan den senare uppgöres, har i tingslag, som blifvit

sammanslagna, så tillgått, att minst 8 nämndemän skolat tjenstgöra

hvarje rättegångsdag. Vid en sådan fördelning af tjenstgöring händer,

ja är vanligt, att, då ett mål för första gången handlägges, det bestämda

antalet nämndemän tjenstgör den dagen. Målet kanhända uppskjutes

till annan rättegångsdag, då andra 8 nämndemän tjenstgöra o. s. v.

Slutligen öfverlemnas målet och dom skall falla, då åter andra 8 nämndemän,

som icke hört ett ord om målet, skola deltaga i, ja kanske afgöra

domen, ett förfaringssätt, som såväl bland de tvistande parterna som

ock hos den uppmärksamma allmänheten inger ganska stor ringaktning

för häradsrätten och de domslut, som der fattas.

Nämndemansinstitutionen i vårt land har under sekler ansetts

utgöra en af de säkraste grundvalarne för den sunda rättskipningen

vid våra domstolar på landet, och den unge juristen har ofta hos

nämnden haft säkert stöd för de domslut han haft att afgifva, men vid

den anordning, som vid sammanslagning af tingslag hittills följts i afseende

på nämndens antal och tjenstgöring vid tingssammanträdena,

synes nämndens ställning mera utgöra hedersvakt kring domaren än

medansvariga dömande element af rätten.

För afhjelpande af anmärkta förhållanden våga undertecknade

vördsamt föreslå,

att Riksdagen behagade besluta till Kongl. Maj:t ingå med underdånig

skrifvelse, det täcktes Kongl. Maj:t vidtaga sådan ändring i nådiga

förordningen den 17 maj 1872, att, der flera tingslag till ett blifvit

eller varda sammanslagna, tingslaget skall indelas i nämndemansdistrikt

på sätt kongl. brefvet den 12 februari 1824 föreskrifver, samt nämndemännens

antal vid hvarje häradsrätt bestämmas till tolf.»

Motionen n:o 62 har afgifvits af herr E. Åkerlund och är af följande

lydelse:

»Ehuru de sammanslagningar af tingslag, som i följd af kongl.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

förordningen om ändring i vissa fall af gällande bestämmelser om häradsting

af den 17 maj 1872 i allt vidsträcktare mån egt rum, visserligen

utöfvat ett mycket'' godt inflytande i fråga om snabbhet i rättskipningen

vid underdomstolarne å landsbygden, lär icke kunna bestridas, att ifrågavarande

åtgärd, som äfven understundom vidtagits trots befolkningens i

tingslagen enhälliga motstånd, nästan öfverallt utöfvat ganska stor skada

i fråga om häradsnämndernas sammansättning och duglighet samt för

många ställen helt och hållet beröfvat desamma allt inflytande och anseende.

De täta tingssammanträdena och de ofta mycket försvårade resorna

till och ifrån desamma, som blifvit en följd af de beslutade sammanslagningarne,

hafva gjort, att man på många — ja, troligen på de

flesta håll funnit billigt och rättvist emot de oaflönade nämndemännen

att icke fordra samtligas närvaro vid hvarje tingssammanträde under

året, utan beslutat, att de skola tjenstgöra turvis, vanligen med tolf åt

gången, huru många de än må vara inom domsagan.

Det torde ligga i öppen dag, att vid en sådan anordning nämnden

är betagen all möjlighet att följa hvarje mål, som icke kan slutdömas

genast det förekommer, äfvensom att upplysningar och råd till vederbörande

domare från ständigt vexlande nämnder måste blifva af ytterst

ringa värde. Det har ock visat sig, att, der tjenstgöringen är så anordnad

emellan nämndemännen, dessa såväl inse hvilken enkel rol de spela

vid tingen, att ytterst få af dem pläga bibehålla sina befattningar längre,

än de dertill äro nödde och tvungne, samt att bygdernas dugligaste och

erfarnaste män draga sig för att spilla tid i häradsrätten, då de se sig

urståndsätta att der utöfva någon gagnande verksamhet,

Men äfven der tjenstgöringen för nämnderna inom de under senare

tider sammanslagna tingslagen ännu är så anordnad, att duglighet och

erfarenhet från deras sida borde kunna utöfva något inflytande vid rättsförhandlingarne,

lär det numera ganska sällan, åtminstone uti landets

nordliga delar, förekomma, att nämndemän i allmänhet och än mindre

personer, hvilka i följd af mera sällspord duglighet, erfarenhet och rättrådighet

hafva förvärfvat sina medborgares särskilda förtroende och

derför hafva sin tid strängt upptagen, bibehålla sina befattningar i rätten

under längre tid, och torde detta förhållande ega förklaringsgrund dels

deruti, att äfven i sådana domsagor nämndens deltagande i rättskipningen,

hurudant det än varit i forna tider, numera är illusoriskt,, dels

deraf, att man hvarken har lust eller råd att offra den dryga tid, tingssammanträdena

nu ofta kräfva, utan att erhålla någon som helst godtgörelse

vare sig för tidspillan elller resekostnader.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

Man kan måhända äfven hoppas, att den missaktning för nämndemannauppdragen,

som i allt högre grad synes göra sig gällande, till

någon del härrör derifrån, att Sveriges allmänhet börjar finna det en

smula besynnerligt, att folkelementets betydelse vid vår landsbygds

domstolar hardt när förintats på samma gång folkupplysningen tilltagit

och nära nog alla öfriga kulturstater, till och med Ryssland, sträfva

att stärka detsamma i sina underdomstolar, samt att man derför hellre

blir borta än längre finner sig att sitta som betydelselösa bihang till

domarena, helst om dessa bestå af de ungdomliga krafter, Indika numera

allt talrikare »öfva» sig i rättskipning vid våra häradsrätter, änskönt

deras utslag och domar i de allra flesta fall lära blifva afgörande för

målens slutliga utgång.

Att Riksdagen icke vid dess anhållan om utredning, huruvida

snabbare rättskipning skulle kunna åstadkommas vid landsbygdens domstolar,

hade någon tanke på att häradsnämndernas betydelse skulle

blifva än mera inskränkt genom de åtgärder, hvilka kunde komma att

för ändamålet vidtagas, framgår ganska tydligt af den dess skrifvelse

till Kongl. Maj:t, som föranledde utfärdandet af kongl. kungörelsen af

den 17 maj 1872, och det är väl knappast tänkbart, att vårt folk ensamt

skall för någon längre tid finna sig med en sådan parodi på folklig

institution i domstolarne som de nuvarande nämnderna, hvadan man

ganska visst eger förmoda, att införandet af jury efter utländskt mönster

inom kort skall blifva en brännande fråga, hvilken trots allt möjligt

motstånd dock skall tvinga sig fram, för så vidt man icke finner sig

uti att vidtaga åtgärder för att åt våra häradsnämnder återförskaffa

något rimligt inflytande vid tingsförhandlingarna och söker handhafva

dessa sa, att de åtminstone i vanligare fall kunna följas af vanligt folk

med godt Blindt förnuft, samt bereder någon ersättning för omkostnader

och tidspillan åt nämnderna.

De lära nog redan finnas, hvilka önska införandet af juryinstitutionen

i våra underdomstolar, änskönt det mycket oftare visat sig, att

parternas jurymän uppträda som dessas ombud än som opartiska domare,

men jag vågar vara ganska viss derom, att Sveriges folk i allmänhet

utan all tvekan vida hellre skulle se våra urgamla häradsnämnder, valda

;‘f folket som de äro för att uppträda opartiskt i alla dem förelagda

mål, så omdanade, att de åter med skäl måtte uppfattas såsom ett stort

och vigtigt förtroende att blifva invald uti desamma.

Det kan visserligen icke falla mig in att föreslå de åtgärder,

hvilka möjligen kunna böra vidtagas för att åt våra häradsnämnder

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 32.

5

återförskaffa åtminstone någon del af deras forna anseende och betydelse,

men jag vågar dock framhålla det enligt min åsigt lämpliga deruti,

att samtlige inom tingslagen utsedde nämdeman bevista alla under

deras tjenstetid der förekommande tingssammanträden, så vida laga

förfall ej hindrar; att den minimitid, under hvilken nämdemännen nu

författningsenligt skola tjenstgöra, i någon män förlänges; att de ordinarie

nämdemännens antal ned sättes, så att alla på en gång kunna

tjenstgöra i de respektive häradsrätterna, samt resekostnadsersättningar

och dagtraktamenten ej må stiga till oskäliga belopp; att i stället

lämpligt antal suppleanter utses att tjenstgöra vid tingen vid laga

förfall för de ordinarie nämdemännen och med rätt att utom tingen,

vid syner och dylikt, utföra nämdemannauppdrag; att högst en fjerdedel

af de ordinarie nämdemännen ega afgå från sin befattning under

ett år; att skälig ersättning beredes nämdemännen för tidspillan och

uppehälle vid tingen samt resekostnader till och ifrån desamma; att

vederbörande domare måtte taga större hänsyn till nämndernas åsigter

och framställningar, än hvad nu i allmänhet plägar förekomma; samt

att åtminstone icke hela nämnden skall behöfva enas för att kunna

öfverrösta domaren.

På någon vidare utredning af denna fråga vågar jag ej försöka

mig, men då jag anser densamma ega stor vigt, och att Sveriges häradsnämnder

varit och än skulle kunna blifva den yppersta juryinstitution,

något folk kan eller kunnat uppvisa, får jag vördsamt hemställa;

att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t ville anhålla, det

Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag

till sådan ändring i gällande lag, att landets häradsnämnder må kunna

åtminstone i någon mån återvinna sitt forna anseende och sin betydelse

som folklig institution i underrätterna å vår landsbygd.»

I sistnämnda motion har en af Andra Kammarens ledamöter

instämt.

Hvad först beträffar det i herrar Johansons och Magnussons

motion framställda förslaget om nedsättning af nämndemännens antal

till tolf i sådana tingslag, som bildats eller komma att bildas genom

sammanslagning af två eller flera förutvararde tingslag, är utskottet

af den meningen, att detta förslag ur åtskilliga synpunkter har goda

skäl för sig. Dels står detsamma i öfverensstämmelse med den i vårt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

land af ålder gällande principen för häradsrätternas sammansättning,

dels skulle deraf, på sätt motionärerna framhållit, åvägabringas afsevärda

fördelar i fråga om rättskipningens handhafvande vid våra underrätter

på landet. Såsom förhållandena nu äro i de flesta genom sammanslagning

uppkomna tingslag, medför det stora antalet nämndemän,

mellan hvilka i sådana tingslag tjenstgöringen är fördelad, att de

nämndemän, som skola deltaga i afdömande af uppskjutna mål, ofta

ej varit i tillfälle att öfvervara målens föregående handläggning i dess

helhet och understundom helt och hållet sakna kännedom om hvad i

målet vid föregående rättegångstillfällen förekommit. Visserligen har

enligt 23 kap. 2 § rättegångsbalken häradshöfdingen skyldighet att,

när dom å häradsting fällas skall, underrätta nämnden »om saken, och

de skäl deri äro, så ock hvad lag i ty fall säger», men denna mera

eller mindre kortfattade föredragning kan ej för nämndemännen ersätta

den sjelfständiga iakttagelsen såsom grundval för ett personligt omdöme

i målet.

Genom nedsättning af nämndemännens antal till tolf skulle i detta

hänseende åstadkommas en väsentlig förbättring. Nämndemännen finge

derigenom tillfälle att mera oafbrutet följa målens och tingsärendenas

gång från deras första handläggning, och häraf skulle, helt naturligt,

alstras ett ökadt intresse hos nämndemännen för deras vigtiga värf.

I princip ansluter sig utskottet alltså till nämndemansantalets

begränsning i alla tingslag till tolf. Af praktiska skäl anser sig emellertid

utskottet ej kunna förorda bifall till motionärernas förslag oförändradt.

Det måste nemligen beaktas, att nämndemännen hafva sig

ombetrodt en hel del andra åligganden än tjenstgöringen vid häradsrättens

sammanträden. Särskildt vägsynerna, vid hvilka nämndemännen

äro pligtige att biträda utan ersättning, bereda dem afsevärdt besvär.

Skulle nu, såsom föreslagits, antalet nämndemän ovilkorligen nedsättas

till tolf inom hvarje tingslag, komme detta att i stora tingslag, der för

närvarande funnes långt flere nämndemän än tolf, att högst väsentligt

öka det redan nu ganska betungande besväret af dylika förrättningar,

hvilket i sin ordning skulle föranleda motvillighet mot nämndemansuppdraget

och sålunda medföra, att nämndemännen, så snart den föreskrifna

tiden af två år var ute, ofta nog komme att afgå från sin

befattning.

Utskottet har af denna anledning ansett sig ej böra föreslå någon

ändring af § 9 i förordningen angående ändring i vissa fall af gällande

bestämmelser om häradsting den 17 maj 1872, enligt hvilken Konungen

eger rätt att efter omständigheterna förordna, huruvida och i hvad

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande Nio 32.

mån nedsättning af nämndemännens antal i de genom sammanslagning

uppkomna tingslag bör ega rum; men då erfarenheten ådagalagt, att

denna rätt ej blifvit utöfvad i den omfattning, förhållandena möjligen

kunnat medgifva, torde skäl föreligga för Riksdagen att, under uttalande

af önskvärdheten utaf nämndemansantalets nedbringande till tolf, der

sådant utan olägenhet kan vidtagas, i skrifvelse till Kongl. Maj :t anhålla,

det Kongl. Magt utan att afvakta särskilda framställningar från vederbörande

tingslag täcktes föranstalta om utredning, i hvad män nämndemännens

antal i de tingslag, som uppkommit genom sammanslagning

af två eller flere tingslag, lämpligen må kunna nedbringas, samt derom

utfärda erforderliga bestämmelser.

Hvad sedermera vidkommer herr Åkerlunds motion, vill utskottet

i fråga om hans förslag angående nedsättning af nämndemännens antal

hänvisa till sina redan gjorda uttalanden. Att, såsom herr Åkerlund

ifrågasatt, nedbringa nämndemännens antal under tolf, kan utskottet

ej finna lämpligt. Då sju nämndemän måste vara tillstädes, för att

rätten skall vara domför, är det efter uttskottets mening behöflig!;, att tolf

nämndemän finnas inom hvarje domsaga, enär i annat fall svårighet kan

uppstå att, vid förekommande sjukdom eller annat laga förfall för några

af nämndemännen, få det erforderliga antalet fyldt. Den nya anordning,

herr Åkerlund för sådana fall förordat, eller väljande af ett visst

antal suppleanter, är efter utskottets uppfattning ej i något afseende

att föredraga framför hvad nu gäller. Derigenom skulle ej i vidare

mån, än under nuvarande förhållanden kan ske, vinnas det af motionären

angifna önskemålet om samtliga nämndemäns närvaro vid alla

häradsrättens sammanträden.

Utskottet kan ej heller förorda förslaget om införande af uttryckligt

förbud mot afgång inom nämnden af större antal än en fjerdedel

årligen. Med allt erkännande af den betydelse, som är förenad med

kontinuitet inom nämnden, måste utskottet beteckna ett sådant förbud

såsom skäligen opraktiskt. För sådana fall, då till följd af dödsfall

många luckor inom nämnden uppstode, skulle det ifrågasatta förbudet

förorsaka en alldeles oberäknelig förlängning af den för nämndemäns

tjenstgöring nu stadgade minimitid.

Att genom tvångsmedel af en eller annan art framkalla dylik

förlängning synes utskottet obilligt i betraktande af de uppoffringar

af tid och arbete, som nämndemansuppdragets fullgörande nu kräfver

och hvilka i och med utvecklingen af nämndens åligganden allt mera

stegras.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 82.

Herr Åkerlunds förslag, att nämndemännen skulle tillerkännas

skälig ersättning för tidspillan och uppehälle vid tingen samt resekostnader

till och från desamma, kan utskottet ej heller biträda. Utskottet

hyser i detta afseende den uppfattningen, att nämndemannabefattningen

allt fortfarande såsom hittills bör betraktas såsom ett medborgerligt

förtroendeuppdrag, och utskottet vill för sin del ej bidraga att

rubba den hörnsten för nämndemansinstitutionens allmänna och berättigade

anseende, som ligger uti fullgörandet utan ersättning af nämndemännens

hufvudsakliga och egentliga verksamhet. Erfarenheten har

ej heller ådagalagt någon svårighet att för nämndemannauppdraget

kunna påräkna lämpliga personer, som äro villiga att utan ersättning

fullgöra sitt uppdrag. Utskottet vill i detta sammanhang erinra derom,

att vid innevarande riksdag till behandling förehafts en af herr J.

Bengtsson i Bjernalt väckt motion om dagtraktamente och reseersättning

för nämndeman vid ordinarie tjenstgöring, samt att denna motion

blifvit, i öfverensstämmelse med statsutskottets hemställan, af båda

kamrarne afslagen.

Utskottet har slutligen att yttra sig öfver herr Åkerlunds

förslag att bereda nämnden ökadt inflytande på de vid häradsrätten

anhängiga målens och ärendenas afgörande. I denna del förtjenar

motionärens förslag efter utskottets åsigt beaktande. Några vådor

för rättssäkerheten kunna deraf ej befaras. Åfven om nämndens befogenhet

i någon mån vidgas, lärer förhållandet såsom hittills blifva,

att häradshöfdingens mening i regel varder den afgörande, och att sålunda

endast undantagsvis nämnden kommer att diktera rättens beslut.

Härför borgar ej mindre den lugna sans, som hittills utgjort ett utmärkande

drag för nämndens verksamhet, än äfven den förökade ansvarskänsla,

som magtförökningen komme att hos nämnden ingjuta. Endast

der verkligt grundad anledning till skiljaktighet mot häradshöfdingens

mening förefunnes, torde alltså, äfven med utsträckt befogenhet, nämnden

komma att afgöra rättens utslag. Vid afgörande af frågan, i hvad

mån utsträckt befogenhet må kunna nämnden medgifvas, har utskottet

stannat i den mening, att nämnden bör kunna öfverrösta domaren, der

tre fjerdedelar af nämnden äro om en mening ense.

’ På grund af hvad ofvan anförts, får utskottet alltså hemställa:

l:o) att Riksdagen, i anledning af herrar Johansons

och Magnussons förevarande motion samt herr

Åkerlunds motion, i hvad densamma med förstnämnda

motion öfverensstämmer, ville i skrifvelse till Kongl.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 32-

Maj:t anhålla, det täcktes Kong]. Maj:t låta utreda, i

hvad mån nämndemännens antal i de tingslag, der

detsamma öfverstiger tolf, lämpligen må kunna nedbringas,

samt utfärda de bestämmelser derom, hvartill

utredningen kan föranleda;

2:o) att Riksdagen, i anledning af herr Åkerlunds

ifrågavarande motion, ville i skrifvelse till Kongl.

Maj:t anhålla om utarbetande och framläggande af

förslag till sådan ändring af 23 kap. 2 § rättegångsbalken,

att, der af nämnden minst tre fjerdedelar äro

från häradshöfdingen skiljaktige och om en mening

ense, den mening må gälla; samt

3:o) att herr Åkerlunds motion i öfrigt ej må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 18 mars 1901.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Reservation

mot utskottets hemställan under punkt 2:o) af herrar Hasselrot,

Sörensson, Almgren, Hedenstierna, Bremberg och Fagerholm, hvilka ansett,

att utskottet bort afstyrka bifall till herr Åkerlunds motion jemväl i

hvad densamma innehåller förslag om utsträckt befogenhet för nämnden

i fråga om omröstning till häradsrätts dom eller utslag.

Herr Trygger har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i

ärendets behandling inom utskottet.

Bih. till llilcsd. Vrot. 1901. 7 Samt. 25 Häft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1901:72 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner om ändring i gällande bestämmelser angående häradsnämnd. s. 1 i texten