Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar af rättegångsbalken, lag om hvad iakttagas skall i afseende å införande af • lagen om ändring i vissa delar af rättegångsbalken, lag om ändring i vissa delar af utsökning slag en, lag om beräknande af fatalietid i visst fall samt lag om offentlighet i visst fall vid förhör inför hofrätt.

1901-04-18 · 80 sidor, varav 75 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 75 av 80 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1901:40, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar af rättegångsbalken, lag om hvad iakttagas skall i afseende å införande af • lagen om ändring i vissa delar af rättegångsbalken, lag om ändring i vissa delar af utsökning slag en, lag om beräknande af fatalietid i visst fall samt lag om offentlighet i visst fall vid förhör inför hofrätt.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

1

N:o 40.

Ank. till Riksd. kansli den 18 april 1901, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändring i vissa delar af rättegångsbalken,

lag om hvad iakttagas skall i afseende å införande af

• lagen om ändring i vissa delar af rättegångsbalken, lag

om ändring i vissa delar af utsökning slag en, lag om beräknande

af fatalietid i visst fall samt lag om offentlighet

i visst fall vid förhör inför hofrätt.

Genom en den 31 december sistlidet år afbiten proposition,

n:o 24, hvilken af båda kamrarne blifvit till lagutskottet hänvisad,

har Kongl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet

och högsta domstolen förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga

här nedan införda förslag till

l:o) lag om ändring i vissa delar af rättegångsbalken;

2:o) lag om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen

om ändring i vissa delar af rättegångsbalken;

3:o) lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen;

4:o) lag om beräknande af fatalietid i visst fall; samt

5:o) lag om offentlighet i visst fall vid förhör inför hofrätt.

De lagförslag, som genom förevarande proposition blifvit till Riksdagens

pröfning framlagda, hafva till hufvudsakligt ändamål att reglera

de förhållanden, som angå fullföljd af talan i högre rätt mot allmän

Bih. till Riktd. Prat. 1901. 7 Sami. 31 Haft. (N:o 40.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

domstols utslag. Lagförslagen åsyfta emellertid ej någon sakligt genomgripande

omgestaltning af gällande lagstiftning härutinnan, utan allenast

att, med bibehållande af sj elfva hufvudgrunderna för lagstiftningen om

fullföljd af talan, undanrödja vissa bristfällig heter och oegentligbeter

samt att åt bestämmelserna i ämnet bereda ökad enkelhet och öfverskådlighet.

Anledningen till den begränsning, lagförslagen sålunda

erhållit, har af föredragande departementschefen utförligt angifvits i det

vid propositionen fogade statsrådsprotokollet för den 30 september 1898,

och tillåter sig utskottet att härtill hänvisa.

De ändringar i rättegångsbalken, som uti propositionen ifrågasättas,

afse emellertid ej alla talans fullföljd. Propositionen innehåller

nemligen äfven bestämmelser angående rättegångs förfarandet i mål och

ärenden, som hos hofrätt omedelbarligen anhängiggöras, och derjemte

hafva frågorna om invändning i rättegång samt om domstols skyldighet

att oberoende af invändning ingå i pröfning af underrätts behörighet

upptagits till behandling i deras fulla omfattning. Propositionens bestämmelser

i sistberörda afseenden hafva affattats i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med nya lagberedningens den 16 mars 1893 afgifna

förslag.

I propositionen har vidare framlagts förslag till bestämmelser angående

verkställighet i vissa fall af beslut, som ej vunnit laga kraft.

Då utskottet nu går att öfver de i propositionen innefattade lagförslagen

afgifva utlåtande, anser sig utskottet först böra lemna en kort

framställning af lagförslagens hufvudsakliga innebörd, stäld i jemförelse

med gällande rättsregler i motsvarande delar.

Hvad då angår invändningar i rättegång, skilja sig propositionens

bestämmelser derutinnan ganska väsentligt från nuvarande lagstiftning

i ämnet. Detta gäller i främsta rummet lösningen af frågan, huruvida

och i hvad mån vissa invändningar skola ega processhindrande inverkan,

d. v. s. kunna omedelbart fullföljas i högre rätt med den påföljd, att

rättegången i underdomstolen måste afbrytas i afbidan på öfverinstansens

utlåtande.

Såsom bekant, äro dylika processhindrande invändningar enligt

gällande lag helt och hållet främmande för brottmålsprocessen, och

enahanda är förhållandet beträffande tvistemål, som skola bedömas enligt

sjölagen, samt konkursmål. I fråga om öfriga tvistemål känner gällande

lagstiftning två invändningar af processhindrande natur, nemligen invändningen

mot domstols behörighet och invändningen om flere parters

inkallande.

Enligt propositionen skall sistnämnda invändning upphöra att

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

proeesshindrande, och dylik verkan har i stället tillagts invändningen

om jäf mot ledamot af underrätten. Derjemte har invändnings processhindrande

inverkan i propositionen gjorts oberoende af det måls beskaffenhet,

hvari invändningen framställe, och alla tvistemål och brottmål

hafva sålunda i berörda hänseende likstälts. Äfven innebörden af den

verkan, en proeesshindrande invändning utöfvar, är efter propositionen

en annan än i nu gällande lag. För närvarande medför framställandet

af en dylik invändning, derest parten ej åtnöjer sig med underrättens

deröfver meddelade beslut, med nödvändighet, att rättegången genast

afbrytes; enligt propositionen åter skall, oberoende af sådan invändning,

åt målet egnas åtminstone den behandling, som kan ifrågakomma å den

dag, då underrätten afkunnat beslut öfver invändningen.

Kan samma dag målet slutligen afgöras eller till edgång i målet

dömas, må detta äfven ske; i annat fall skall, i tvistemål, för så vidt

motparten det påyrkar, och i brottmål, derest rätten så pröfvar lämpligt,

målets vidare handläggning uppskjutas i afvaktan på utgången af

invändningsfrågan. Framställer i tvistemål motparten ej yrkande om

rättegångens afbrytande eller finner i brottmål rätten sådant ej behöfligt,

skall handläggningen inför underrätt obehindrad fortgå; dock får ej

slutligt utslag eller edgångsbeslut i målet meddelas, förr än laga kraft

egande beslut i invändningsfrågan föreligger.

Ån vidare må såsom en skiljaktighet mellan nu gällande lag och

propositionens bestämmelser om proeesshindrande invändningar framhållas,

att efter nuvarande lagstiftning part kan när som helst under

målets fortgång vid underrätten framställa dylik invändning, utan annan

påföljd, derest han afsigtlig! dermed dröjer, än det i 16 kap. 5 § rättegångsbalken

stadgade bötesstraff, medan enligt propositionen invändningen,

derest ej parts rätt att den framställa skall anses försutten,

måste göras i ett visst tidigare skede af rättegången. Propositionens

föreskrifter i sistberörda hänseende äro emellertid ej alldeles desamma

i fråga om invändningen rörande jäf mot ledamot af underrätten som

beträffande invändningen mot underrätts behörighet. Sistnämnda invändning

måste, för att såsom sådan blifva af underrätten upptagen,

ovilkorligen framställas vid första rättegångstillfälle, då svaranden är

tillstädes, och svarandens bristande kännedom om underrättens obehörighet

kan ej lända till ursäkt för dröjsmål med invändningen; i fråga

om jäf mot ledamot af underrätten åter står parts invändningsrätt öppen

till första rättegångstillfälle, efter det den omständighet, hvarå jäfvet

grundas, blifvit parten kunnig.

Rätten till fullföljd af talan mot underrätts beslut, hvarigenom en

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

processhindrande invändning ogillats, har i propositionen liksom enligt

gällande lag gjorts beroende deraf, att parten inom viss kort tid från

beslutets afkunnande deremot hos underrätten anmäler missnöje. I

gällande lag föreskrifves, att dylik missnöjesanmälan skall ske senast

dagen efter beslutets meddelande; enligt propositionen åter måste missnöje

anmälas redan samma dag, underrätten afkunnat beslut öfver invändningen,

och innan rättegångsförhandlingarna för dagen afslutats.

De nu gällande rättsreglerna angående domarejäf hafva uti propositionen

undergått förändringar äfven i andra hänseenden än de ofvan

berörda. Sålunda har högre rätts befogenhet att, utan derom af part

gjord invändning, upptaga fråga om jäf mot domare i lägre instans

helt och hållet upphäfts. Äfven parts för närvarande obegränsade rätt

att i högre instans framställa eller fullfölja sådan invändning har i väsentlig

mån inskränkts. I detta afseende innehåller propositionen först

och främst förbud att i högre rätt fullfölja talan mot beslut, hvarigenom

lägre instans förklarat någon sin ledamot jäfvig; i sammanhang hvarmed

upphäfts det i 13 kap. 3 § rättegångsbalken nu gifna stadgandet

om skyldighet för part att vidkännas kostnaden för förordnande af

ojäfvig domare i den jäfvig förklarades ställe. Har underrätt ogillat

jäf mot särskild ledamot af häradsnämnden, får enligt propositionen

ej häremot talan i högre rätt fullföljas, och fråga om sådant jäf får ej

heller i högre rätt väckas. Hvad vidkommer jäf mot häradshöfding

eller häradsnämnd eller ledamot af rådstufvurätt, har rätten att derom

i högre instans väcka fråga begränsats till de fall, då parten ej varit

i lägre rätt tillstädes eller eljest ej förr än i den högre rätten haft

tillfälle att framställa jäfvet.

Beträffande invändningen mot underrätts behörighet har svarandens

nu oinskränkta befogenhet att först i hofrätten densamma framställa

gjorts beroende deraf, att svaranden ej varit vid underrätten tillstädes,

samt att han för sin utevaro haft laga förfall.

I fråga om underrätts behörighet intager propositionen äfven i

öfrigt en från gällande rätt väsentligt afvikande ståndpunkt. Enligt

rättegångsbalkens nuvarande lydelse äro bestämmelserna om forum

oeftergifliga och skola förty af domstolarne beaktas, vare sig invändning

från parts sida göres eller icke. Häraf följer, att, då i öfverrätt

eller högsta domstolen iitrönes, att underrätten varit obehörig att handlägga

målet, af domstolarne i saken förut meddelade beslut måste undanrödjas.

Propositionen gör härutinnan den ändring, att en eljest

obehörig underrätt i regel skall anses behörig, derest ej part i vederbörlig

tid och ordning deremot framställer invändning. För åtskilliga

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

fall bär det emellertid funnits nödvändigt att bibehålla den nuvarande

skyldigheten för underrätt att oberoende af invändning visa målet ifrån

sig. De i propositionen härom gifna regler afse sådana mål och ärenden,

i hvilka antingen saken på grund af gällande författningar ej tillhör

domstols handläggning, eller den är af beskaffenhet att böra upptagas

vid domstol af annat slag eller annan grad i instansordningen, eller det

i följd af målets särskilda natur är af vigt, att det vid viss underrätt

handlägges. I dessa fall skall alltså underrätten skilja sig från målet,

äfven om part underlåter att mot underrättens behörighet framställa

invändning. Likaledes eger för dylika fall högre rätt att ex officio

upptaga frågan om underrättens behörighet till bedömande. I sistnämnda

hänsende göres dock i propositionen undantag för sådana mål,

deri fråga är om ansvar eller annan påföljd för brott. Beträffande

dessa mål eger högre rätt ej att ingå i pröfning af underrättens behörighet

i andra fall, än då frågan derom af part i laga ordning dragits

under den högre rättens pröfning eller målet bort af underrätten ex

officio afvisas af annan anledning än den, att målet är af brottmåls

natur.

I fråga om mål, som blifvit omedelbart vid högre rätt anhängiggjordt,

gäller enligt propositionen liksom enligt nuvarande lag, att

pröfning af rättens behörighet skall oberoende af invändning eg a rum.

Rätt till särskild klagan öfver underrätts under rättegången meddelade

beslut i invändning sfrågor är i propositionen, liksom enligt gällande lag,

inskränkt till de processhindrande invändningarna.

Angående propositionens bestämmelser i öfrigt om fullföljd af

talan må till en början nämnas, att desamma i likhet med gällande

rätt, sådan den i praxis utbildats, utgå från ståndpunkten, att under

högre rätts pröfning kan hänskjutas ej allenast sjelfva rättsfrågan,

utan äfven frågan om hvad som får anses vara i målet bevisadt, samt

att vid afgörande af detta senare spörsmål öfverdomstolen eger taga

hänsyn jemväl till bevisning, som först der blifvit åberopad. I öfverensstämmelse

härmed föreslås i propositionen upphäfvande af det i

strid mot nämnda ståndpunkt varande, i praxis redan ur tillämpning

komna stadgandet i 30 kap. 11 § rättegångsbalken, enligt hvilket det

är förbjudet att hos Konungen förebringa bevisning, som redan vid

rättegången i lägre instanser varit tillgänglig.

Enligt gällande rätt skola underrätts beslut under rättegången i allmänhet

fullföljas i sammanhang med hufvudsaken. Undantag härifrån

utgöra dels beslut, hvarigenom dömts till värjemålsed, dels beslut om

parts häktande eller qvarhållande i häkte, dels ock beslut om uppskof

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

med rättegången, för så vidt parten tror sig kunna visa, att målet derigenom

onödigt uppehälles; hvarjemte i en del speciella författningar,

exempelvis förordningen angående jords eller lägenhets afstående för

allmänt behof samt lagen om boskilnad, bestämmelser meddelats om

särskild fullföljd af talan mot vissa beslut.

Den rätt till särskild talan mot underrätts beslut under rättegången,

som gällande lagstiftning medgifver, är i propositionen ej blott bibehållen,

utan i väsentlig mån utsträckt.

I detta afseende må först och främst framhållas, att enligt propositionen

särskild talan i regel skall föras mot sådana beslut, hvilka beröra

någon, som ej är part i saken, men i en eller annan egenskap — såsom

fullmägtig, vittne eller dylikt — deri uppträder.

Föremål för särskild klagan äro vidare enligt propositionen jemväl

sådana under rättegången meddelade beslut, som angå parts fällande

till ansvar för processuella förseelser, samt beslut, hvarigenom underrätt

beviljat qvarstad, skingringsförbud eller annan dylik åtgärd eller ogillat

yrkande om häfvande af sådan åtgärd.

Slutligen har uti propositionen stadgats rätt för den, som är missnöjd

med beslut, hvarigenom under rättegången förordnats om hans

häktande eller qvarhållande i häkte, att särskildt öfverklaga beslutet;

och detsamma har medgifvits beträffande beslut om någons hemtande

till rätten.

En följd af den utsträckta rätt till särskild klagan, som i propositionen

sålunda medgifvits, har blifvit, att de bestämmelser, som för

närvarande äro gifna derom, att böter, som ådömts svarandepart för

utevaro, kunna uttagas, innan beslutet vunnit laga kraft, blifvit upphäfda.

Hvad sedermera angår sättet för fullföljd i hofrätt af talan emot

underrätts utslag, har propositionen bibehållit de nuvarande formerna

härför, vad och besvär. Bestämmelserna angående hvilketdera rättsmedlet

skall i olika fall komma till användning ansluta sig äfven i

sak temligen nära till gällande rätt, men hafva i formelt hänseende ett

afgjordt företräde, i det att samtliga upptagits under 25 kap. rättegångsbalken

i stället för att, såsom nu, vara splittrade bland flere

olika författningar.

Liksom hittills skall enligt propositionen vadeförfarandet i regel

användas såsom rättsmedel mot underrätts slutliga utslag i tvistemål

af beskaffenhet att böra genom stämning anhängiggöras. Undantag härifrån

utgöra enligt propositionen allenast vissa sjörättsmål, somjemlikt

330 § sjölagen skola fullföljas genom besvär från underrätt till Konun
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 40. 7

gen, samt sådana utslag, genom livilka underrätten förklarat sig obehörig

eller stämningen ogill; för fullföljd af talan emot dessa senare

utslag skall nemligen enligt propositionen besvär ega tillämpning utan

afseende å målets beskaffenhet i öfrigt.

Yadeförfarandet är emellertid uti propositionen ej inskränkt till

tvistemål af ofvan angifven art; oaktadt målet är sådant, att det ej skall

genom stämning anhängiggöras, skall talan emot underrätts slutliga

utslag deri, i öfverensstämmelse med hvad nu gäller, fullföljas genom

vad i följande tvistemål, nemligen: konkursmål, rörande betalningseller

förmånsrätt eller un danskiftande af egendom eller ackord eller

klander af utdelningsförslag, boskilnadsmål, beträffande ansökningen

om boskilnad, samt mål rörande jordegarens rätt öfver vattnet å hans

grund.

Talan mot underrätts slutliga utslag i andra tvistemål än de förut

nämnda skall fullföljas genom besvär. Så skall ock vara fallet i fråga

om underrätts slutliga utslag i brottmål och sådana ärenden, som

genom ansökning eller annorledes kommit under behandling af underrätt.

Beträffande sådana underrätts beslut under rättegången, emot

hvilka särskild klagan är tillåten, gäller enligt propositionen, att talan

deremot skall fullföljas genom besvär, utom i fråga om beslut, hvarigenom

underrätt dömt till värjemålsed. För fullföljd af talan emot

beslut af sistnämnda art skall enligt propositionen, liksom enligt nu

rådande praxis, lända till efterrättelse hvad i sådant hänseende gäller

om rättens slutliga utslag i målet.

Särskilda föreskrifter hafva i propositionen meddelats för de fall,

då underrätts slutliga utslag innefattar beslut af beskaffenhet, att, der

det under rättegången meddelats, särskild klagan varit tillåten. 1

sådant hänseende föreslås, att talan mot beslut i fråga, som rörer fullmägtig

eller vittne eller annan, som kallats att meddela upplysning i

målet, alltid skall fullföljas genom besvär, hvaremot talan emot annat

i slutligt utslag innefattadt beslut i regel skall föras i sammanhang

med fullföljd af talan i hufvudsaken och sålunda genom särskilda besvär

fullföljas endast för det fall, att den, som är med beslutet missnöjd,

ej fullföljer talan i hufvudsaken.

Mot de af underrätt under rättegången meddelade beslut, som ej

få särskildt öfverklagas, skall enligt propositionen liksom enligt gällande

rätt talan fullföljas i sammanhang med hufvudsaken och sålunda det

rättsmedel användas, som för talans fullföljd i hufvudsaken är föreskrifvet.

Från denna regel gifvas dock i propositionen tre särskilda

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

undantag. Dels har det nemligen medgifvits part att i sammanhang

med klagan öfver edgångsutslag fullfölja invändning, som kan på frågan

om edgången inverka, dels har befogenhet lemnats öfverdomstolarne

att vid pröfning af besvär öfver beslut, hvarigenom förelagdt äfventyr

tillämpats, pröfva giltigheten af sjelfva föreläggandet, dels slutligen

har part, som i hufvudsaken vunnit, tillerkänts rätt att, utan Överklagande

af underrättens utslag, till bemötande af vederparts ändringssökande

påkalla pröfning af beslut i fråga, som rättegången rörer och

ej må genom särskild klagan fullföljas.

Enligt gällande lag skall, då någon samtidigt ställes under tilltal

för flere under olika domstolars domvärjo begångna förbrytelser, hvarje

rätt i regel blott pröfva, huruvida den tilltalade är saker till hvad der

lägges honom till last, men den domstol, der ransakning sist eger rum,

bestämma straffet för alla de förbrytelser, till hvilka han befunnits

skyldig. Då vid sådant förhållande de föregående domstolarnes utslag

icke lämpligen kunna göras till föremål för särskild klagan, har uti

propositionen, i öfverensstämmelse med rådande praxis, upptagits ett

uttryckligt stadgande, att klagan öfver sådant utslag skall föras inom

samma tid och i samma ordning, som gäller för klagan mot den sist

meddelade domen.

I nuvarande lagstiftning hafva domstolarne för vissa fall fått sig

ålagdt att i sammanhang med utslags meddelande lemna underrättelse

om hvad för talans fullföljande bör iakttagas. De derom gällande föreskrifterna

hafva ej ansetts tillfyllestgörande, och propositionen har fördenskull

upptagit en allmän bestämmelse derom, att underrätten, då

slutligt utslag afkunnas eller till värjemålsed dömes, skall i utslaget

gifva till känna, huruvida talan deremot skall fullföljas efter vad eller

genom besvär, så ock i hvilken hofrätt ändring bör sökas samt, der

talan skall fullföljas genom besvär, inom hvilken tid besvären böra till

hofrätten ingifvas. Tillika har föreskrifvits, att den hänvisning, underrätt

sålunda lemnar, skall i fråga om sättet för fullföljd af talan lända

till ovilkorlig efterrättelse. Detta innebär ej blott, att partens rätt till

talan anses förvarad, derest han iakttagit, hvad domstolen föreskrifvit

— något som redan nu är i praxis antaget — utan jemväl, att högre

domstol icke under några förhållanden eger förelägga parten åtgärder,

som betingas af ett annat sätt för fullföljd.

I afseende å andra under rättegången meddelade beslut än edgångsutslag

är i propositionen föreskrifvet, att part, som det begär, skall

ega hos rätten undfå underrättelse om hvad han för klagan öfver be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

slutet har att iakttaga. Dylik underrättelse skall, hvad augår häradsrätt,

meddelas af häradshöfdingen, då rätten ej är samlad.

I fråga om underställning af mål, som blifvit af underrätt afdömdt,

ansluter sig propositionen i all hufvudsak till gällande bestämmelser.

Såsom en ganska väsentlig skiljaktighet må emellertid uppmärksammas,

att, medan gällande lag föreskrifver, att underställning skall ske af

hvarje mål, som angår brott, hvilket i lagen är belagdt med dödsstraff,

motsvarande bestämmelse i propositionen innehåller, att underställningskall

ega rum allenast då dödsstraffet ådömts. Bland utslag, som skola

underställas, har i propositionen upptagits äfven beslut, hvarigenom vilkorligt

benådad lifstidsfånge i anledning af ny förbrytelse förklarats skyldig

att fortsätta det förut ådömda straffet, hvarjemte underrätten ålagts

skyldighet att för parten tillkännagifva, hvad han har att iakttaga, der

han i underställningsmål vill i hofrätten sig yttra. Att underställning

skall afse icke allenast frågan om det brott, som föranledt underställningen,

utan jemväl alla andra i målet uppkomna frågor, som angå

den för brottet tilltalade, har i propositionen uttryckligen uttalats.

Det i 25 kap. 22 § rättegångsbalken gifna stadgandet om nullitetsklagan

inom natt och år har, utan förändring i sak, i propositionen

upptagits, medan deremot bestämmelserna i 21 § af samma kapitel

angående klagan öfver andra felaktigheter i rättegången ej ega någon

motsvarighet i propositionen.

Propositionens bestämmelser angående förfarandet i radernål ansluta

sig i väsentliga delar till gällande rätt, sådan densamma i lagtillämpningen

utvecklats.

Rörande vadeanmälan och vadeskilling är ej annan skiljaktighet att

anteckna, än att vadeskillingens belopp, jemväl då det gäller rådstufvurätts

utslag, i propositionen satts till tre daler, samt att städers och

menigheters nu medgifna frihet från vadeskillings erläggande blifvit

upphäfd.

Tiden för vads fullföljande har i propositionen betydligt förkortats;

medan densamma för närvarande vexlar från trettio — i vexel- och

sjörättsmål femton — till fyrtio, sextio och nittio dagar, allt efter underrättens

större eller mindre närhet till vederbörande hofrätt, har tiden

för vads fullföljande i propositionen satts till trettio dagar utom i fråga

om underrätt, hvars område helt eller delvis faller inom Norrbottens

eller Vesterbottens läns lappmark; för sistnämnda underrätter har tiden

bestämts till fyrtiofem dagar.

Enligt gällande lag åligger det den, som vill vad fullfölja, att

ställa borgen eller annan säkerhet för kostnad och skada, som genom

Bih. till Riked. Prat. 1901. 7 Band. 31 Jliift. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

ändringssökandet kan tillskyndas motparten. Denna skyldighet har i

propositionen upphäfts, och vid sådant förhållande har den i vadebeviset

innehållna underrättelse ansetts kunna inskränkas till angifvande af

tiden för kärandens inställelse i hofrätten och vadeinlagans ingifvande.

Tiden för vads återkallande, som för närvarande utgör hälften af

inställelsetiden, har i propositionen faststälts till sjunde dagen från

den dag, då vad senast skolat anmälas. Svarandens i gällande lag

stadgade rätt att i fall af försummad anmälan om vads återkallande

åtnjuta ersättning för sin kostnad har i propositionen gjorts beroende

deraf, att skriftlig framställning derom ingifves i hofrätten sist å

trettionde dagen efter utgången af den för svaromåls afgifvande bestämda

tid.

Den rätt, som jemlikt 27 kap. 1 § rättegångsbalken tillkommer

kärande, hvilken underlåtit att å inställelsedagen tillstädeskomma, att

derefter styrka förfall och få ny tid sig förelagd, har ej blifvit i propositionen

upptagen. Underlåtenhet att inom föreskrifven tid iakttaga

inställelse och ingifva vadeinlaga medför alltså enligt propositionen

talans förlust, derest ej inom samma tid laga förfall visas.

Försummelse af käranden att inom inställelsetiden förete underrättens

protokoll föranleder enligt propositionen, liksom i allmänhet

enligt nu gängse rättstillämpning, föreläggande för käranden att inom

viss tid inkomma med det felande. Påföljden af underlåtenhet att

ställa sig föreläggandet till efterrättelse är emellertid enligt propositionen

en annan än efter rådande praxis. För närvarande är påföljden

allenast den, att hofrätten eger företaga målet till afgörande i

befintligt skick, och intet hindrar käranden att fullfölja talan hos

Konungen och der förete de felande protokollen. Enligt propositionen

åter skall kärandens försummelse att efterkomma gifvet föreläggande

af nyssnämnd art medföra, att, om de felande protokollen ej äro för

hofrätten tillgängliga, då målet företages till afgörande, kärandens

talan anses försutten.

Enahanda regler gälla enligt propositionen för det fall, att käranden

underlåtit förete vadebevis och ej heller efter föreläggande dermed

inkommit.

Enligt gällande lag skall inom den för talans fullföljd bestämda

tid icke allenast käranden, utan äfven motparten iakttaga inställelse i

hofrätten. Enligt propositionen är svaranden ej skyldig att inställa

sig förr än vid utgången af den för svaromåls afgifvande utsatta tid,

hvilken faststälts till fjorton dagar från den dag, då käranden senast

bort tillstädeskomma.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 40. 11

Den ovilkorliga rätt, som efter gällande lag tillkommer parterna

att påkalla muntligt förhör, liar i propositionen uppliäfts. I stället har

parternas rätt till skriftlig förhandling vidgats. Käranden eger sålunda,

der han i vadeinlagan förbehållit sig rätt att vidare sig yttra, att inom

tre veckor från den dag, då svaranden senast bort tillstädeskomma,

ingifva ytterligare en skrift, och svaranden har medgifvits rätt att

uppskjuta ingifvandet af sitt svaromål till sex veckor från den dag,

då han senast bort sig inställa, detta dock under förutsättning af derom

före sistnämnda dag gjordt skriftligt förbehåll. Oberoende af, huruvida

svaranden inlåtit sig i svaromål eller gjort sådant förbehåll, som

nyss nämnts, eger svaranden att bemöta af käranden efter inställelsedagen

ingifven skrift inom tre veckor från den dag, då kärandens

skrift sist bort ingifvas. Svaranden kan jemväl af hofrätten beviljas

ytterligare anstånd med skrifts ingifvande.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med gällande lag har i propositionen

part ålagts skyldighet att bifoga styrkt afskrift af de handlingar,

som af honom till hofrätt ingifvas. Denna skyldighet har dock

så till vida begränsats, att undantag medgifvits för kartor, ritningar

samt vissa handlingar af vidlyftigare beskaffenhet.

Den befogenhet, som enligt nu gällande rätt tillkommer hofrätt

att oberoende af parts derom framstälda anhållan anordna muntligt

förhör med parterna, är i propositionen bibehållen och närmare reglerad;

såsom afvikelse från hvad nu gäller må framhållas, att hofrätten

skall i beslutet om förhöret gifva till känna den omständighet, rörande

hvilken upplysning erfordras, samt att hofrätt i fall af behof eger förlägga

förhöret till underrätt.

I detta sammanhang torde slutligen såsom en mera väsentlig skiljaktighet

mellan propositionens och gällande lags bestämmelser angående

förfarandet i vademål förtjena omnämnas, att 22 kap. rättegångsbalken,

nvilket innehåller föreskrifter om s. k. skriftliga berättelsers utfärdande

i vademål, helt och hållet upphäfts, utan att några deremot svarande

bestämmelser i propositionen upptagits. Derest propositionen i denna

del godkännes, torde emellertid — att döma'' af hvad föredragande

departementschefen uti de vid propositionen fogade statsrådsprotokoll

anfört — kunna förväntas, att i hofrätternas arbetsordning kommer

att införas stadgande om skyldighet för referent i vademål att vid dess

föredragning hafva uppsatt förslag till den blifvande domens rubrik.

Hvad derefter vidkommer förfarandet i besvärsmål i hofrätt, må

till eu början nämnas, att tiden för besvärs ingifvande från åtskilliga

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

delar af landet ej obetydligt förkortats. Densamma har nemligen,

utom i fråga om de fyra nordligaste länen samt Gotlands län, satts

till tjugu dagar från utslagets afkunnande. För besvär mot onödigt

uppskof i rättegången äfvensom mot beslut, som angår någons häktande

eller qvarhållande i häkte eller hemtande till rätten, är klagoton,

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med gällande rätt, enligt propositionen

oinskränkt.

I analogi med hvad som stadgats rörande vads fullföljande, innehåller

propositionen bestämmelse derom, att parts försummelse att i

rätt tid ingifva besvär medför talans förlust, der ej inom samma tid

visas laga förfall.

Den skyldighet, som enligt gällande lag åligger bötfäld part, som

vill i hofrätt sig besvära, att nedsätta böterna eller för dem ställa

borgen, har i propositionen blifvit upphäfd.

Enligt 17 § 1 mom. af promulgationsförordningen till utsökningslagen

skall i besvärsmål, der hofrätten finner, att klaganden ej häfver

skäl för besvären, utslag genast afkunnas, utan att någon kommunikation

med motparten eger rum; i andra fall skall förklaring från motparten

infordras.

Propositionen åsyftar i dessa hänseenden den vigtiga ändring, att

i alla brottmål, för så vidt ej någon deri hålles häktad, kommunikation

af besvärshandlingarna ovilkorligen och utan någon hofrättens föregående

pröfning skall verkställas. Derigenom vållas visserligen något

dröjsmål med afgörandet af de mål, i hvilka ändringssökandet uppenbarligen

saknar fog, men denna olägenhet kan till en del afhjelpas genom

vissa lätt genomförda ändringar i hofrätternas arbetsordning och

blifver i allt fall ringa i jemförelse med den betydande tidsbesparing,

som till fromma för rättsskipningen i allmänhet kan på denna väg beredas

hofrätterna.

Fullgörandet af den klagande part åliggande skyldighet att ombestyra

besvärens delgifning har i propositionen ganska väsentligt underlättats.

Dels har från delgifning undantagits underrättens protokoll i

målet, dels har det åt hofrätten öfverlemnats att efter omständigheterna

förordna, huruvida kartor, ritningar och vissa andra handlingar af vidlyftigare

beskaffenhet må undantagas från delgifningen. Äfven förklaranden

i besvärsmål har i propositionen beredts lättnad vid förklarings

afgifvande, i det att medgifvande lemnats honom att i betaldt bref med

allmänna posten sin förklaring till hofrätten insända.

För att såvidt möjligt undvika onödigt dröjsmål med afgörandet

af de kommunicerade besvärsmålen, har i propositionen införts bestäm
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 40. 13

ruelse derom, att parts försummelse att fullgöra hvad honom åligger

icke under några förhållanden må föranleda uppskof med målet. De

förnyade förelägganden angående delgifning af besvär eller afgifvande

af förklaring, hvilka enligt gällande rättsregler i allmänhet måste ega

rum, då tidigare förelägganden lemnats ouppfylda, skola alltså enligt

propositionen ej vidare ifrågakomma.

I gällande lag saknas bestämmelser, huru förfaras skall i de fall,

då förklaranden ej kan träffas och ej för sig stält ombud; propositionen

innehåller härom närmare föreskrifter i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med de i utsökningslagen för motsvarande fall upptagna stadganden.

Jemväl i öfrigt ansluta sig bestämmelserna rörande verkställande

af kommunikation i mål, som ej angå häktad person, temligen nära till

stadgandena i utsökningslagen. En skiljaktighet må emellertid framhållas.

Enligt utsökniugslagen medför försummelse att i rätt tid ingifva

bevis om verkstäld kommunikation eller i hufvudskrift eller i afskrift

återställa besvärshandlingar, som för kommunikation uttagits, i

allmänhet talans förlust. Enligt propositionen åter inträder denna påföljd

ej i annat fall, än att liandlingarne ej äro för hofrätten tillgängliga,

då målet till afgörande företages.

I mål, deri någon hålles häktad, skall enligt propositionen, då förklaring

från denne eller annan infordras, detta ske genom Konungens

befallningshafvandes försorg i enlighet med de närmare bestämmelser,

hofrätten kan finna skäligt föreskrifva.

Hofrätt hafva i propositionen gifvits uttryckligt bemyndigande att

anordna muntligt förhör i besvärsmål, och kan hofrätt enligt propositionen,

derest så pröfvas lämpligt, uppdraga åt underrätt att hålla

förhöret.

Hofrätts utslag i besvärsmål skall, der det är af beskaffenhet att

kunna öfverklagas, kungöras i allmänna tidningarna.

Beträffande förfarandet i mål, som genom underställning till hofrätt

inkommit, hafva i propositionen meddelats bestämmelser, hvarigenom

part tillförsäkrats rätt att i målet afgifva påminnelser samt hofrätt bemyndigats

att föranstalta om parts hörande, der så pröfvas behöfligt.

Såsom förut nämts, hafva i propositionen meddelats föreskrifter om

förfarandet i sädanaLmäl och ärenden, som hos hofrätt omedelbart anhängiggöras.

I detta afseende skiljer propositionen mellan tvistemål,

som till hofrätten instämts, samt sådana mål och ärenden, hvarmed

hofrätt utan föregången stämning eger taga befattning.

1 fråga om dessa sistnämnda har i hufvudsaklig öfverensstämmelse

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

med hvad nu i praxis tillämpas åt hofrätten öfverlemnats att efter ty

tjenligast finnes förordna om parternas hörande. I sammanhang härmed

torde böra nämnas, att enligt propositionen förordningen om offentlighet

vid underrätt den 22 april 1881 samt lagen om tillägg till nämnda

förordning den 29 mars 1899 skola ega tillämpning å förhör, som af

hofrätt anordnas i brottmål, med hvilka hofrätt såsom första domstol

tager befattning.

Hvad de instämda tvistemålen angår, betecknar åter propositionen

väsentliga afvikelser från gällande rätt. Enligt nuvarande lagstiftning

är för sådana mål ett med vadeförfarandet nära öfverensstämmande,

skriftligt förfarande stadgadt. I propositionen har deremot föreslagits

att a dessa mål tillämpa det vid underrätterna brukliga förfaringssättet,

dock med vissa modifikationer i fråga om påföljderna af parts uteblifvande

från domstolen.

Vidkommande fullföljd af talan mot hofrätts slutliga utslag uppställer

propositionen den regel, att för mål och ärenden, som hofrätt i

andra hand upptager, klagan föres genom revisionsansökning, om målet

inkommit efter vad, men genom besvär i andra fall. Detta stadgande

sammanhänger dermed, att enligt propositionen underrättens hänvisning

rörande sättet för fullföljd af talan skall lända till ovilkorlig efterrättelse.

Från nämnda regel gifves dock ett undantag. Har nemligen

hos hofrätten i sammanhang med hufvudsaken talan efter vad fullföljts

mot något underrättens beslut af beskaffenhet att, der det under rättegången

meddelats, särskild talan varit tillåten, skall talan emot hofrättens

beslut, i hvad denna särskilda fråga angår, fullföljas genom besvär,

der parten ej vill öfverklaga hofrättens utslag i öfrigt.

I sammanhang med ofvan anförda regel för fullföljd af talan emot

hofrättens slutliga utslag har ansetts nödigt att bereda parten utväg,

att, om han anser målet vara af beskaffenhet att efter lag böra fullföljas

genom besvär, hos Konungen göra denna uppfattning gällande i ändamål

af revisionsskillingens återbekommande.

Beträffande mål och ärenden, hvarmed hofrätt såsom första domstol

tager befattning, gäller enligt propositionen, att instämda tvistemål

fullföljas genom revisionsansökning, men andra mål och ärenden genom

besvär. I analogi med hvad om fullföljd af talan emot underrätts slutliga

utslag är i propositionen föreskrifvet, har emellertid stadgats

undantag från denna regel för de fall, då hofrätten förklarat sig obehörig

eller stämningen ogill; i dessa fall skall nemligen talan alltid

föras genom besvär.

Med hofrätts slutliga utslag har i fråga om sättet för fullföljd af

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lagutskottets Utlåtande N''.o 40.

talan, likstälts beslut, hvarigenom hofrätt, utan att skilja målet från

sig, dömt till värjemålsed.

Utslag, hvarigenom hofrätt visat målet åter till underrätt, få enligt

propositionen ej öfverklagas, såvida ej hofrätt dömt till värjemålsed

och på denna grund återförvisat målet; dock har part rätt att, der utslaget

innefattar pröfning af fråga, som på målets utgång inverkar,

deremot fullfölja talan i sammanhang med hufvudsaken, då denna kommer

under Konungens pröfning.

Mot hofrätts beslut i från underrätt genom särskild talan fullföljd

fråga om jäf mot ledamot af underrätten eller invändning mot underrätts

behörighet får enligt propositionen talan hos Konungen ej fullföljas,

utan så är, att hofrätten uppliäft beslut, hvarigenom underrätt

förklarat sig behörig. Underrätts beslut, hvarigenom jäf mot någon

dess ledamot ogillats, kan sålunda ej i något fall på grund af klagan

komma under Konungens pröfning, vare sig hofrätten faststält eller

upphäft detsamma, och enahanda är förhållandet med af hofrätten faststäldt

beslut om ogillande af mot underrätt framstäld behörighetsinvändning.

För de fall, då hofrätt, jemte det utslag meddelats, tillika hänvisat

målet till fortsatt handläggning vid annan öfverrätt, skall, enligt propositionen,

i fråga om tid för klagan öfver dylikt utslag, tillämpas hvad

för motsvarande fall blifvit om underrätts utslag föreskrifvet.

I afseende å parts rätt att i brottmål föra klagan innehåller 30

kap. 19 § rättegångsbalken i sin nu gällande lydelse ett stadgande,

enligt hvithet klagan är tillåten endast då den missnöjde gitter visa,

att han ej blifvit fulleligen hörd eller att han fälts till svårare straff, än

lag säger. Detta stadgande har numera kommit ur tillämpning, och

rätten att klaga i brottmål är enligt rådande praxis lika obegränsad

som i tvistemål. I detta afseende gör propositionen en väsentlig inskränkning

hvad beträffar allmän åklagares rätt till klagan mot hofrätts

utslag i dit fullföljda eller understöda brottmål. Enligt propositionen

får nemligen åklagaren, derest lian ej är målsegande, icke söka

ändring i hofrättens utslag i annat hänseende, än så vidt angår ansvarseller

ersättningsskyldighet för honom sjelf. I andra fall skall det ankomma

på justitiekansleren att pröfva, huruvida talan mot hofrättens

utslag bör fullföljas, samt att om fullföljden förordna.

Mot utslag, hvarigenom hofrätt upphäft underrätts beslut att bevilja

qvarstad, skingringsförbud eller förordna om annan dermed jemförlig

åtgärd eller att meddela föreskrift om någons häktande eller

qvnrhållando i häkte eller hemtande till rätten, får enligt propositionen

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

talan ej föras, och likaledes är i öfverensstämmelse med rådande praxis

förbjudet att hos Konungen öfverklaga hofrätts utslag i de fall, då

part hos hofrätt fört klagan öfver onödigt uppskof.

Har hofrätten under rättegången meddelat beslut af beskaffenhet,

att, der det af underrätt under rättegången meddelats, särskild klagan

varit tillåten, skall talan mot hofrättens beslut föras genom besvär. För

det fall åter, att beslutet blifvit i slutliga utslaget meddeladt, skall gälla

hvad om fullföljd af talan mot underrätts beslut i motsvarande fall

finnes föreskrifvet.

Andra af hofrätt under rättegången meddelade beslut skola enligt

propositionen i sammanhang med hufvudsaken hos Konungen öfverklagas,

dock med tillämpning af de modifikationer, som för motsvarande

fall medgifvits i fråga om dylika beslut af underrätt.

I öfverensstämmelse med hvad om underrätt stadgats, har i propositionen

hofrätt ålagts skyldighet att vid meddelande af utslag eller

beslut, som må omedelbarligen öfverldagas, tillkännagifva, huruvida klagan

skall föras genom revisionsansökning eller genom besvär, så ock, der

talan skall fullföljas genom revisionsansökning, huru missnöje skall i

hofrätten anmälas, samt i annat fall, inom hvilken tid och hvarest besvär

skola inlemnas. Hvad hofrätten sålunda föreskrifver skall i fråga

om sättet för fullföljd af talan lända till ovilkorlig efterrättelse.

Propositionens bestämmelser om hvad part, som vill söka revision,

har att iakttaga, afvika från gällande rätt framför allt derutinnan, att

de prestanda, hvilka för närvarande äro stadgade såsom vilkor för talans

fullföljd, skola till större delen bortfalla. Enligt gällande bestämmelser

åligger det i regel revisionssökande part att inom i lagen angifna

tider dels nedsätta revisionsskillingen, 100 kronor, dels till hofrätten aflemna

stämpladt papper till hofrättens protokoll, dels ställa borgen för

kostnad och skada, som genom ändringssökandet kan tillfogas motparten,

samt dels hos Konungens befallningshafvande eller i taka händer

nedsätta hvad dömdt blifvit. Af förenämnda prestanda är i propositionen

endast revisionsskillings erläggande bibehållet såsom förutsättning

för rätten till fullföljd. Dess belopp har till och med fördubblats,

men samtidigt hafva ej oväsentliga lättnader beredts part att på grund

af fattigdom blifva derifrån befriad. Kronan har ock bibehållits vid sin

rätt att utan revisionsskilling fullfölja talan hos Konungen; deremot

har i propositionen upphäfts den frihet från revisionsskillings erläggande,

hvilken i praxis efter analogi med nuvarande föreskrifter om

vadeskilling tillerkänts städer och menigheter, eller som på grund af

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 40. 17

särskilda af Konungen meddelade bestämmelser tillkommit vissa allmänna

inrättningar.

I fråga om tid och sätt för den anmälan om missnöje mot hofrättens

dom, hvarmed revisionssökandet enligt propositionen liksom

enligt gällande lag inledes, öfverensstämma propositionens föreskrifter

med hvad för närvarande gäller. Revisionsskillingens nedsättande, som

för närvarande måste ega rum i sammanhang med missnöjes anmälande,

har emellertid i propositionen förlagts till ett senare stadium, nemligen

vid klagandens inställelse i nedre justierevisionen.

1 afseende å utfärdande af bevis rörande missnöjesänmälan, som

af hofrätten upptagits, samt klagan öfver hofrättens i fråga om dylik

anmälan meddelade beslut hafva uti propositionen föreslagits bestämmelser,

motsvarande dem, som beträffande vadeanmälan föreskrifvits.

I motsats mot vadeanmälan får anmälan om missnöje mot hofrätts

dom i revisionsmål ej utan vidare återkallas, utan medför i hvarje fall

skyldighet att till motparten, derest denne inom trettio dagar efter den

för svaromåls afgifvande bestämda tid derom skriftligen hos Konungen

gör framställning, utgifva ersättning för hans kostnad.

Tiden för fullföljd af revisionsansökning har i propositionen satts

till fyrtiofemte dagen från hofrättens dom, hvilket, utom i fråga om

vexel- och sjörättsmål, innebär en ganska väsentlig förkortning af den

tid, som i sådant afseende nu är faststäld.

Försummelse att senast å inställelsedagen ingifva öfverklagade

utslaget eller bevis om aninäldt missnöje eller underrättens eller hofrättens

protokoll i målet föranleder efter propositionen i regel föreläggande

att inom viss tid med det felande inkomma vid äfventyr, att, der

det ej är hos Konungen tillgängligt, då målet till afgörande företages,

sökanden skall hafva sin talan förlorat.

Tiden för svarandens inställelse hos Konungen är i propositionen

bestämd till senast fjortonde dagen från den dag, då sökanden sist

bort tillstädeskomma. De om skriftlig förhandling i vademål gifna föreskrifter

skola jemväl å revisionsmål ega tillämpning.

I likhet med hvad nu gäller skall revisionsskillingen tillfalla kronan,

utom i den händelse hofrättens utslag af Konungen ändras; i

hvilket fall densamma skall till sökanden återbetalas. För närvarande

måste för revisionsskillingens återbekommande särskild framställning,

efter det målet af Konungen afgjorts, göras hos hofrätten, som derom

beslutar; eldigt propositionen åter förordnar Konungen derom i sammanhang

med målets afgörande.

Bill. till Riksd. Fröt. HJUL 7 Rami. 31 Häft. ■!

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Beträffande besvär öfver hofrätts utslag åsyftar propositionen afskaffande

af den såsom vilkor för talans fullföljd för närvarande stadgade

skyldigheten att fullgöra den öfverklagade domen och, så vidt

målet är af tvistemåls natur, ställa borgen för kostnad och skada.

För att förebygga, att i brottmål besvär komma att hos Konungen

anföras allenast för vinnande af uppskof med gäldande af böter eller

ersättning, hafva emellertid i propositionen införts bestämmelser, dels att

utmätning af böter eller vite, som af hofrätt ådömts, skall ega rum

utan hinder af ändringssökande, der ej den sakfälde hos Konungens

befallningshafvande nedsatt beloppet — dock; att i allmänhet försäljning

af det utmätta ej må ske förr än beslutet vunnit laga kraft —

dels ock att i fråga om beslut, hvarigenom hofrätt eljest i brottmål

ålagt betalningsskyldighet eller skyldighet att utgifva lös egendom,

utsökningslagens stadganden om verkställighet af dom i tvistemål skola

ega fullständig tillämpning.

Förfarandet i mål, som genom besvär fullföljas hos Konungen,

öfverensstämmer i öfrigt i hufvudsakliga delar med den för hofrätterna

föreslagna besvärsproceduren. I detta afseende torde särskildt böra

framhållas, att enligt propositionen, i motsats mot hvad nu gäller, delgifning

af besvärsliandlingarna skall genom partens försorg verkställas.

Propositionens bestämmelser om underställning af hofrättens utslag

innebära ej någon väsentlig afvikelse från hvad härom för närvarande

är föreskrifvet.

Nämnas må äfven, att de om muntligt förhör i vade- och besvärsmål

i hofrätt meddelade föreskrifter i hufvudsak skola eg a tillämpning

jemväl å rättegången hos Konungen.

Hvad slutligen beträffar de i proposition föreslagna bestämmelserna

om verkställighet af beslut, som ej vunnit laga kraft, torde utöfver hvad

omförmälts i sammanhang med redogörelsen för borttagande af vissa

prestanda i besvärsmål, som hos Konungen fullföljes, böra nämnas:

att utsökningslagens stadganden om verkställighet af dom i tvistemål

utsträckts att gälla äfven underrätts i brottmål meddelade beslut,

hvarigenom någon dömts att gälda annat än böter eller vite eller att

viss lös egendom till annan utgifva;

att propositionen medgifver verkställighet, utan hinder af klagan,

å sådana domstols beslut i brottmål, hvarigenom förordnats om qvarstad

eller skingringsförbud;

att enligt propositionen beslut, hvarigenom domstol förordnat om

någons hemtande eller förbjudit någon att resa från orten, i fråga om

verkställighet likstälts med beslut om häktning;

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

samt att verkställighet utan hinder af klagan medgifvits äfven i

fråga om beslut, hvarigenom domstol skilt fullmägtig från fullmägtigskapet.

De ändringar i utsökningslagen, som|i*propositionen''föreslagits, äro

allenast konseqvenser af de i rättegångsordningen vidtagna ändringar.

Utskottet har vid granskning^ de i propositionen* innefattade lagförslagen

kommit till den uppfattningen, att desamma innebära en på

grundvalen af bestående rättegångsorganisation byggd, synnerligen tillfredsställande

lösning]®ej mindre af frågorna om fullföljd af talan än

äfven af de öfriga spörsmål, som i propositionen upptagits till behandling.

Lagförslagen utmärka sig i hög grad för reda, fullständighet och

öfverskådlighet och äro derför väl egnade att undanrödja de svårigheter,

som för domstolarne liksom för de rättsökande parterna äro förenade

med tillämpningen af den nuvarande, delvis oklara och ofullständiga, i

skilda författningar spridda lagstiftningen i motsvarande delar. Utskottet

vill alltså på det kraftigaste förorda, att propositionen i hufvudsak

af Riksdagen antages. Endast i fråga om några smärre detaljer

har utskottet funnit ändringar i propositionen erforderliga. Då utskottet

nu öfvergår till redogörelse för dessa ändringar, skall utskottet tilllåta

sig att i sammanhang dermed framställa några erinringar vid en

del paragrafer, i lxvilka ändring ansetts ej böra ifrågasättas.

Förslaget till lag om ändring i vissa delar af

rättegångsbalken.

10 kap.

29 §.

Enligt mom. 4 af denna paragraf äro från prorogationsrätt uteslutna,

bland andra, mål, i hvilka tvist är »om giftorätt i bo efter den, som död

är, eller om rätt till hans qvarlåtenskap eller andel deri på grund af

arf eller testamente eller om arfskifte eller jemkning deri». Innebörden

af detta uttryck synes vara, att i allmänhet dylika lpål, af beskaffenhet

att jemlikt, 10 kap. 2 och 3 §§ rättegångsbalken höra till det s. k.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

forum hereditatis, ovilkorligen skola der anhängiggöras. Äfven alla

frågor om bouppteckningsed, hvilka enligt nu gängse rättstillämpningpläga

handläggas vid sistnämnda forum, skola alltså enligt förevarande

moment vara beträffande forum från parternas förfogande undantagna.

Att så blifver fallet, är också efter utskottets uppfattning lämpligt desto

mera, som åtminstone vissa frågor om bouppteckningsed, nemligen de,

som jemlik!, 54 § 8 mom. af förordningen angående stämpelafgiften

den 2 juni 1899 vid underrätt af allmän åklagare väckas, otvifvelaktigt

äro af beskaffenhet att kunna utan föregången stämning upptagas och

sålunda i alla händelser på grund af stadgandet i mom. 6 af denna

paragraf komma att vara från prorogation srätt uteslutna.

Beträffande mom. 7 af förevarande paragraf vill utskottet erinra,

att propositionen ej afser att i någon mån rubba gränsen mellan brottmål

och tvistemål, sådan den i hittillsvarande lagtillämpning faststälts.

Mål om utbekommande af uppfostringsbidrag till oäkta barn blifva

alltså i öfverensstämmelse med den allmänna uppfattningen om deras

egenskap af brottmål under momentet hänförliga.

14 kap.

3 §•

Första stycket af denna paragraf är af alldeles samma lydelse som

samma kapitels 3 § i dess nuvarande affattning. Propositionen afser

ej heller någon ändring i den hittillsvarande tillämpningen af sistnämnda

paragraf. Att paragrafen i propositionen upptagits har föranledts uteslutande

af formella skäl. I paragrafens andra stycke har nemligen

beredts plats för den i 16 kap. 6 § rättegångsbalken nu inrymda bestämmelsen

om meddelande af uppskof på parts derom framstälda begäran,

hvilken bestämmelses bibehållande af högsta domstolen förordats.

6 §•

De skiljaktigheter, som denna paragraf företer i jemförelse med

gällande lag, bestå i uteslutandet af de tre första punkterna af paragrafen

enligt dess nuvarande lydelse och äro en följd af de i propositionen

föreslagna, ändrade bestämmelserna om muntligt förhör. Första

punkten, som förutsätter, att förhör skall ega rum i hvarje mål, der

part sådant äskar, är oförenlig med de om parts rätt att påkalla

muntligt förhör i propositionen gifna regler. Hvad i andra och tredje

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

punkterna stadgas rörande påföljden af parts uteblifvande från förhör

har ersatts med bestämmelser, som gifvits angående förfarandet i högre

rätt. Att nu gällande stadganden jemväl hafva afseende å förfarandet

vid rådstufvurätt, torde ej utgöra hinder för deras fullständiga upphäfvande,

då den med öfverrättsförfarandet öfverensstämmande skriftliga

förhandling, som här förutsättes, sedan lång tid tillbaka kommit ur

bruk vid stadsdomstolarne.

16 kap.

6 §•

Enligt gällande lag höra vissa frågor beträffande stämning till

dem, som skola af underrätten beaktas, oberoende af parts derom främst

älda invändning. Frågan, huruvida stämning skall'' vara ogiltig på

grund af brister i delgifningen, är deremot, enligt den uttryckliga lydelsen

af 11 kap. 32 § rättegångsbalken, beroende endast deraf, att svaranden

ej ändock ingår i svaromål.

Propositionen åsyftar ej att i detta hänseende göra annan ändring, än

att brister i delgifningen skola föranleda stämnings ogiltighet, såvida svaranden

antingen derom framställer invändning eller från rätten uteblifver.

De i förevarande paragraf använda uttryckssätt kunna emellertid, särskilt

i betraktande af stadgandet i närmast föregående §, gifva anledning

till den missuppfattningen, att den här införda preklusionsbestämmelsen

skulle gälla äfven andra anmärkningar om stämnings olaglighet

än den, som rörer delgifning af stämning. För att förebygga dylikt,

har utskottet ansett nödigt vidtaga jemkning i paragrafens ordalydelse.

10 §.

Såsom i den ofvan lemnade redogörelsen för propositionens innehåll

omnämnts, har rätten till särskild klagan öfver underrätts under

rättegången meddelade beslut blifvit i väsentlig mån utsträckt. På

samma gång detta utgör en fördel för dem, som af beslutet beröras,

ligger uti afvikelsen från hvad sedan långt tillbaka gält en fara, att

förändringen af de rättsökande förbises och rättsförluster derigenom

förorsakas. Till förekommande häraf har utskottet ansett det böra

åläggas domstolen att i sammanhang med meddelande af beslut, mot

hvilket talan i händelse af missnöje skall särskildt fullföljas, tillkänna
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

gifva, att så skall eg a rum; och har föreskrift härom införts i denna

paragraf. Den underrättelse, som domstolen sålunda meddelar, skall

ej : innehålla annat, än att klagan öfver beslutet skall särskild! föras;

ankommande det sedermera på parten, der han önskar fullständig hänvisning

om hvad han för talans fullföljd har att iakttaga, att, på sätt i

25 kap. 8 § säges, derom framställa begäran.

25 kap.

i?!*»- ’ ■ j

i §•

Inom utskottet har väckts fråga om att, i afseende å sättet för

fullföljd äf talan, med tvistemål likställa de s. k. qvasi-brottmålen, d. v. s.

sådana brottmål, deri talan om ansvar ej föres, utan hvilka afse allenast

utbekommande af ersättning eller skadestånd på grund af verkligt eller

förment brottsligt förfarande, eller ock afse annan civilrättslig påföljd

af ett dylikt förfarande. Utskottet har emellertid funnit sig ej böra

biträda detta förslag. Väl må medgifvas, att ifrågavarande mål ega

ganska mycken likhet med rena tvistemål, med hvilka de i fråga om

stämning också äro likstälda, samt att i saknad af en bestämd gräns

emellan detta slags brottmål och de rena tvistemålen det understundom

möter svårighet att afgöra, om ett visst mål skall hänföras till den ena

eller den andra af dessa kategorier. Men å andra sidan må beaktas,

att, då detta slags mål i allmänhet ännu höra under de för brottmål faststälda

regler, deras processuella behandling likväl komme att fortfarande

förete väsentliga skiljaktigheter från de rena tvistemålen, äfven

om i afseende å fullföljd reglerna för tvistemål blefve å dem tillämpliga.

Då det nu pågående arbetet med partiella omarbetningar af rättegångsbalkens

olika delar kommit derhän, att en allmännare sammanfattning

deraf kan företagas, synes det emellertid böra tagas under

öfvervägande, huruvida de mål, hvari talan om ansvar ej föres, ehuru

de till följd af den grund, hvarå yrkandet om ersättning, skadestånd

eller annan civilrättslig påföljd stödes, för närvarande anses såsom

brottmål, fortfarande böra såsom sådana behandlas, eller om de kunde

i alla afseenden likställas med rena tvistemål.

5 §•

Enligt den i lagförslaget använda terminologi synes »talan i hufvudsak»

närmast afse talan emot sådant utslag, deri domstolen upptagit

s. 23 Kontrollera mot PDF

Lac/utsiottets Utlåtande N:o 40.

23

sjelf va det materiella rättsförhållandet till pröfning och afgörande. I

denna paragrafs sista punkt likasom äfven på andra ställen i förslaget

har emellertid nämnda uttryck användts i en vidsträcktare bemärkelse.

Här torde sålunda afses ej blott utslag af förenämnd art, utan jemväl

sådana slutliga utslag, hvarigenom domstolen af formella grunder skilt

målet från sig. »Hufvudsak» betyder alltså i detta sammanhang ej det

materiella rättsförhållandet, utan det, som i förhållande till annat i slutligt

utslag meddeladt beslut kan anses som hufvudsak.

Den förändring i paragrafens ordalydelse, som utskottet föreslagit,

åsyftar endast ett förtydligande af innebörden utaf den bestämmelse,

som af ändringen beröres.

Enligt sista punkten af denna paragraf skall häradshöfding, då

rätten ej är samlad, meddela sådan underrättelse, hvarom i paragrafens

sista stycke förmäles. Detta torde innebära, att under pågående ting

eller tingssammanträde nämnda underrättelse alltid skall af rätten meddelas.

Då emellertid det utan olägenhet torde kunna öfverlemnas åt

häradshöfding att under uppehåll med tingsförhandlingarne meddela

part ifrågavarande underrättelse, har uttrycket »rätten ej är samlad»

utbytts emot uttrycket »rätten ej sitter».

10 §.

Denna paragraf motsvarar, såsom ofvan nämnts, 25 kap. 22 § rättegångsbalken.

De i 25 kap. 21 § rättegångsbalken förekommande bestämmelserna

rörande en särskild form för klagan öfver rättegångsfel hafva deremot

ej blifvit i propositionen upptagna. För part, som i andra fall än de

i förevarande paragraf afsedda vill på grund af »domvilla» söka få

underrätts dom upplnifd, skola alltså enligt propositionen gälla de allmänna

föreskrifterna om klagan öfver slutligt utslag. Detta synes

också vara ändamålsenligt, desto hellre som det ofta måste inträffa, att

en part vill till stöd för sitt ändringssökande åberopa såväl formella

som materiella grunder.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Lagutskottets Utlutande N:o 40.

26 kap.

1 §•

Den ändring, utskottet funnit sig böra föreslå i denna paragraf, härtill

syfte att undanrödja den fara för rättsförlust, som är förenad med

bestämmelsen, att vad emot häradsrätts utslag ovilkorligen skall göras

hos häradshöfdingen. Äfven om erfarenheten hittills, lyckligt nog, ej

framvisat annat än enstaka fall, då part på grund af omöjlighet att

träffa häradshöfdingen gått förlustig sin rätt till talans fullföljd, kan

ju ej förnekas, att den nuvarande anordningen, hvilken i propositionen

oförändrad upptagits, är ur rättssäkerhetens synpunkt synnerligen otillfredsställande.

Utskottet har af denna anledning ansett tillfälle böra

beredas part att, äfven i händelse af häradshöfdingens bortovaro, fullgöra

vadeanmälan. En fullt tillfredsställande lösning af denna fråga

torde visserligen ej kunna gifvas annorledes än i sammanhang med

lagbestämmelser om domsagas kansli, men någon afsevärd betänklighet

torde dock ej möta mot en föreskrift derom, att häradshöfdingen i

fall af hinder att sjelf emottaga vad skall förordna annan person, hos

hvilken vad må kunna göras. Förhållandena torde emellertid kräfva, att

pröfningen af vadets giltighet —- hvilken eljest tillkommer den, som

vadet emottager — för ifrågavarande fall förbehålles häradshöfdingen sjelf.

I öfverensstämmelse med denna uppfattning är det af utskottet

föreslagna tillägget affattadt.

5 §■

Utskottet har ansett de i denna paragraf förekommande orden

»deri han framställer sin talan» såsom obehöfliga böra utgå. Deras

bibehållande kunde också gifva anledning till den missuppfattning, att

partens rätt att i hofrätten framställa yrkanden eller förebringa bevisning

skulle vara begränsad till hvad han i sådant afseende i vadeinlagan

anfört.

10 och 11 §§.

Den för käranden faststälda tid för ingifvande af skrift efter inställelsedagen

lär-er nog i allmänhet vara till fyllest. Fall kunna emellertid

tänkas, då särskilda omständigheter göra ytterligare anstånd

erforderligt, och det bör då, efter utskottets uppfattning, ej förvägras

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Lagutskottets Utlåtande N:o 4.0

hofrätt en att, i likhet med hvad om svaranden är i sista stycket åt 11

§ föreskrifvet, medgifva käranden dylikt anstånd. Af denna anledning

har utskottet föreslagit införande af en ny paragraf med nummerbeteckningen

12, deri upptagits bestämmelse om rätt för hofrätten att bevilja

såväl käranden som svaranden anstånd med skrifts ingifvande, när synnerliga

skäl dertill äro.

Sista stycket af 11 § har vid sådant förhållande uteslutits, och

nummerbeteckningen å efterföljande paragrafer i kapitlet har ändrats.

27 kap.

4 §•

Uttrycket »allmän åklagare» har här liksom annorstädes i lagförslaget

tagits i den vidsträcktare betydelsen, att deri ingår äfven sådan

åklagare, som för särskilda mål är satt att talan föra, t. ex. jägmästare

i mål om åverkan å allmänna skogar, tullfiskal i tullmål m. fl.

8 §.

De i andra stycket förekommande uttrycken »då målet till afgörande

företages» och »då målet afgöras skall» äro liktydiga och åsyfta

båda den tidpunkt, då omröstning till dom företages.

12 §.

Den i denna paragraf föreslagna anordning beträffande flere å fri

fot varande enskilde parters hörande öfver besvär i mål, deri någon

hålles häktad, är efter utskottets mening ej tillfredsställande. Ur principiel

synpunkt torde knappast kunna försvaras, att, i händelse flere

parter skola höras i målet, desse ej få med hänsyn till rättigheten att

afgifva förklaring åtnjuta samma förmåner, som komma den till del,

hvilken är ensam förklarande. Och äfven om behofvet af ifrågavarande

måls skyndsamma afgörande kunde anses i någon mån rättfärdiga eu

dylik åtskilnad, synes dock förslaget i detta hänseende gå vida längre

än som är förenligt med rättssäkerhetens kraf. Det kan ofta för förstnämnda

parter, särskildt i händelse besvären afse deras dömande till

ansvar för gröfre brott, vara af synnerlig vigt att få taga fullständig

Dill. till Itiksd. Prat. 1901. 7 Sami. 31 Käft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

och noggrann kännedom om besvären för att dymedelst komma i tillfälle

att bemöta och söka vederlägga hvad i besvären andragits samt

de nya bevis, som klaganden tilläfventyrs i öfverdomstolen åberopat.

Men det medel, som förslaget i detta afseende erbjuder, måste, efter

utskottets mening, betecknas såsom i väsentlig mån illlusoriskt, åtminstone

när den fattige eller mindre bemedlade skulle deraf vilja sig begagna.

Bristande tillgångar att bekosta en resa till den måhända aflägset

från partens hemvist belägna residensstaden och vistelsen derstädes

för att taga del af besvärshandlingarna och uppsätta förklaringen,

den dermed förenade tidsspillan, den, i händelse förklarande vore i

målet tilltalad, bos personer i sådan ställning ofta rådande oförmåga af

större sjelfverksamhet beträffande ordnandet af sitt försvar och den naturliga

obenägenheten hos en svarande i brottmål att, sedan han i någon

instans frifunnits, underkasta sig mera afsevärda uppoffringar i och för

afgifvande af svaromål i den högre instansen — allt detta skulle tvifvelsutan

föranleda, att med den föreslagna bestämmelsen endast i sällsynta

undantagsfall förklaring komme att afgifvas af de parter, om

hvilka nu är fråga.

Af dessa skäl har utskottet ansett andra punkten af första stycket

i denna paragraf böra utgå.

16 §.

Det bär förekommande stadgandet, att kungörelse om utslag i besvärsmål,

deröfver klagan må föras, skall i allmänna tidningarne införas,

är naturligtvis ämnadt att utgöra garanti för att utslaget kommer

till vederbörandes kännedom. Detta ändamåls ernående skulle enligt

utskottets mening ej oväsentligt främjas, derest i bofrätternas arbetsordning

meddelades föreskrift, att dylika kungörelser utom i fråga om

häktade i regel skulle införas för hvarje vecka å en viss dag, enär det

härigenom för allmänheten underlättades att om kungörelserna vinna

kännedom.

30 kap.

16 §.

Orden »deri han framställer sin talan» i första punkten af denna

paragraf hafva af liknande skäl, som förestafvat ändringen i 26 kap.

5 §, ansetts böra utgå.

Bland dem, som skola vara berättigade att med laga verkan utfärda

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

intyg om revisionssökandes bristande tillgång till revisionsskillings erläggande,

har utskottet ansett böra upptagas äfven borgmästare.

Förslaget att höja revisionsskillingens belopp har utskottet ansett

sig ej kunna biträda. Utskottet finner det visserligen angeläget, att

tillflödet af mål i högsta domstolen i görligaste mån begränsas, men å

andra sidan får efter utskottets uppfattning denna synpunkt ej vara afgörande,

då det gäller att fastställa villkoren för rätten att hos Konungen

söka ändring i hofrättens dom. Under alla omständigheter är

höjande af revisionsskillingens belopp efter utskottets åsigt ett särdeles

olämpligt medel att minska målens antal i högsta domstolen. Förmågan

att gälda den förhöjda revisionsskillingen kan ej rättvisligen sättas

såsom måttstock för fullföljdsanspråkets rättmätighet. I stället för att,

såsom önskvärdt vore, med säkerhet träffa de fall, då part utan giltig

anledning ville öfverklaga hofrättens dom, komme revisionsskillingens

förhöjning att tungt drabba personer i svag ekonomisk ställning, hvilka

visserligen ej kunna anlita den s. k. fattigvägen, men för hvilka i allt

fall en utgift af tvåhundra kronor vore synnerligen känbar.

Dessutom gifves enligt utskottets mening ett ganska kraftigt medel

mot obehörigt ändringssökande hos Konungen uti den förändrade

affattning, som i propositionen gifvits åt 29 kap. 4 § rättegångsbalken.

Den häri gifna straffbestämmelsen bär hittils endast i sällsynta undantagsfall

kunnat tillämpas, till följd deraf, att straffbarheten varit beroende

deraf, att ändring i hofrättens dom sökts ej blott mot klara skäl,

utan äfven mot bättre vett. Bevisning, att sistnämnda omständighet

förelegat, är naturligtvis städse förenad med betydande svårighet. Helt

annorlunda blir förhållandet om, såsom i propositionen förslagits, ändringssökandet

blifver straffbart, så snart detsamma strider mot klara

skäl. Företrädesvis torde denna omständighet komma att verka såsom

en kraftig hämsko mot det ändringssökande, som grundar sig allenast

å processlystnad eller önskan att förhala tiden, med ett ord just de fall,

då klagan öfver hofrätts beslut rättvisligen bör vara part förvägrad.

Förslaget till lag om hvad iakttagas skall i afseende

å införande af lagen om ändring i vissa delar

af rättegångsbalken.

6 §•

Uttrycket »lösören» i 1 mom. af denna paragraf har för vinnande

af öfverensstämmelse med motsvarande stadgande i 40 § utsöknings
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

lagen utbytts emot »lös egendom», hvilket senare begrepp har vidsträcktare

omfattning än lösören, och betecknar all egendom, som ej enligt

lag skall anses såsom fast.

12 §.

Den här stadgade skyldigheten för Konungens Befallningshafvande

eller tillsyningsman vid häkte att lemna häktad person biträde vid besvärs

uppsättande och ingifvande, har utskottet ansett höra, i öfverensstämmelse

med hvad för närvarande tillämpas, afse endast mål angående

brott, som föranledt häktningen, och har för den skull jemkning

i paragrafens första punkt vidtagits.

Under åberopande af hvad här ofvan blifvit anfördt, får utskottet

alltså hemställa,

att Riksdagen, under förklarande att Kongl. Maj:ts

föreliggande proposition ej kan i oförändradt skick

godkännas, ville för sin del antaga följande:

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

l:o) Lag

om ändring i vissa delar af rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 10 kap. 11 §, 22 kap. och 24 kap. 12 §

rättegångsbalken skola upphöra att gälla, samt att 16, 25, 26, 27 och

30 kapitlen äfvensom nedannämnda delar af 8, 10, 11, 13, 14, 23, 24

och 29 kapitlen samma balk skola erhålla följande lydelse:

8 kap.

3 §.

Under Svea hofrätt höra: Stockholms stad samt Stockholms, Upsala,

Södermanlands, Gotlands, Vermlands, Örebro, Vestmanlands, Kopparbergs,

Gefleborgs, Vesternorrlands, Jemtlands, Vesterbottens och Norr
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

29

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

bottens län; under Göta hofrätt: Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs,

Kalmar, Hallands, Göteborgs och Bohus, Elfsborgs och Skaraborgs

län; under hofrätten öfver Skåne och Blekinge: Blekinge, Kristianstads

och Malmöhus län.

10 kap.

27 §.

Vill någon å landet söka kronofogde, länsman, eller uppbördsman,

för det de gjort honom orätt, i hvarjehanda utmätning, uppbörd eller

med egenvillig pålaga, olikhet i skjuts och gärd; eller att de pant olagliga

sålt, med mera dylikt; då må han det göra i häradsrätten, å den

ort, der brottet skett, eller der han bor, som klagar. I staden skall

rådstufvurätt dessa mål upptaga. Ege dock Konungens befallningshafvande

magt att strax rätta hvad så ske kan, och hjelpe den till rätt

sin, som lidit.

28 §.

Varder ej invändning om underrätts behörighet af svaranden framstäld

efter ty i 16 kap. 2 § sägs, och är ej sådant fall för handen,

hvarom i 29 § af detta kap. förmäles, skall målet anses vara vid rätt

domstol anhängiggjordt.

29 §.

Anhängiggöres vid underrätt mål, som rätten ej är behörig att

upptaga, skall den, ehvad invändning göres eller icke, visa målet från

sig i de fall, att

1. målet är af beskaffenhet att böra af annan myndighet än domstol

eller af särskild domstol eller omedelbart af högre rätt upptagas,

eller ock enligt lag eller särskild författning bör omedelbart af skiljemän

pröfvas, eller

2. målet bör upptagas af viss underrätt, som ensam är behörig att

det slag af mål handlägga, eller

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

3. mål, som blifvit vid häradsrätt anhängiggjordt, må allenast af

rådstufvurätt upptagas, eller

4. tvist är om fast egendom efter ty i 14 eller 19 § sägs, eller

om äktenskapsskilnad eller återgång af giftermål, eller om giftorätt i

bo efter den, som död är, eller om rätt till hans qvarlåtenskap eller

andel deri på grund af arf eller testamente, eller om arfskifte eller

jemkning deri;

5. tvist är om utmätt lösegendom eller giltighet af lösöreköpsaf

han äling, och den tvist enligt lag skall handläggas vid rätten i den

ort, der godset finnes;

6. fråga, hvarom i målet tvistas, är af beskaffenhet att kunna

utan föregången stämning upptagas vid domstol;

7. fråga är om ansvar eller annan påföljd för brott.

# '' 30 §.

År mål, hvarom i 29 § 7 mom. förmäles, pröfvadt af underrätt,

må ej fråga om dess behörighet upptagas i högre rätt, der ej frågan

af part i laga ordning dragits under den högre rättens pröfning, eller

ock underrätten på grund af annat stadgande i nämnda § bort visa

målet från sig.

31 §.

I mål, som blifvit omedelbart vid högre rätt anhängiggjordt, åligge

rätten att oberoende af invändning pröfva, huruvida den är behörig

att målet upptaga.

32 §.

Aftal, hvarigenom någon utfäst sig att svara vid annan än rätt

domstol, vare utan verkan.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

31

Kongl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

11 kap.

32 §.

Varder ej stämning delgifven på sätt i 7 till och med 19 §§ för

hvarje fall sägs, vare den, der invändning göres eller svaranden från

rätten uteblifver, utan verkan.

År stämning delgifven efter tj nyss är sagdt, men har delgifningen

icke skett i rätt tid före inställelsedagen, varde, der ej svaranden

å den dag i svaromål ingår, målet utsatt till annan dag sålunda, att

svaranden den honom tillkommande stämningstid tillgodonjuter. Har

svaranden ej varit vid rätten tillstädes, åligge käranden att, på sätt och

inom tid, som för stämnings digifning gäller, delgifva svaranden

rättens beslut. Försummar käranden det, vare käromålet förfallet.

• |ii

13 kap. 1

• 1 ‘'' -f i7- ! VVi u&in > •.; '' : i /!•''.''T* t . ’ j« ''• *1.

3 §. . :;;;;

Pröfvas jäf lagligt mot häradshöfding eller mot borgmästare i stad,

der rådstufvurätten utom honom ej tinnes domför; förordne hofrätten

en annan i hans ställe.

5 §.

Har genom underrätts beslut någon, som i rätten sitter, förklarats

jäfvig eller jäf mot särskild ledamot af häradsnämnd ogillats, skall vid

det beslut förblifva. Fråga om jäf mot häradshöfding eller häradsnämnd

eller mot ledamot af rådstufvurätt må ej heller eljest i

högre rätt upptagas, med mindre jäfvet i den högre rätten göres af

part, som enligt 16 kap. 1 § är dertill berättigad, eller klagan föres

öfver beslut, hvarigenom jäfvet ogillats. Fråga om jäf mot särskild

ledamot af häradsnämnd må ej i högre rätt väckas.

Varder genom hofrätts beslut ledamot af hofrätten förklarad jäfvig,

skall dervid förblifva. Ej heller må eljest fråga om jäf mot ledamot

af hofrätt upptagas hos Konungen, med mindre jäfvet af part der göres

eller fullföljes.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

14 kap.

3 §•

Käranden skall, ehvar rättegången börjas, alla dess skäl och bevis

genast framte, och svaranden sammaledes. Håller någon de bevis uppsåtligen

inne, som till ljus i saken tjena, böte fem, eller tio daler, eller

mera, allt som domaren pröfvar honom deri brottslig vara.

Nu söker endera parten uppskof i saken, för ty, att han vill flera

bevis skaffa, eller för annan orsak; finner domaren skäl till det uppskof;

lägge honom viss tid före, antingen vid vite i penningar, eller att saken

ändå afgöras skall, allt som omständigheterna det fordra.

6 §•

Ej må parterne vid muntligt förhör påstå, eller domaren tillåta,»

att det uppskrifvas skall, som redan i skrifterna infördt är, eller till saken

ej rätteligen hörer. Hvad som vid muntligt förhör uppskrifves, det

skall för parterne uppläsas, om de det äska, eller rätten det nödigt finner:

kännes då parten ej vid det, som skrifvet är; hafve rätten vitsord

att säga, hvad taladt och svaradt var. Vill«någon sina ord och

mening förklara; det bör ej vägras: pröfve dock domaren, hvad kraft

det ega må.

16 kap.

Om invändningar i rättegång, så ock om rätt till särskild talan mot

domstols beslut, som under rättegång meddelas.

v! *r ''tö,t-,• • ■ o

Vill vid underrätt part göra jäf mot någon, som i rätten sitter,

framställe invändningen vid första rättegångstillfälle då parten tillstädeskommer

och den, som jäfvet angår, har säte i rätten, eller, der

den omständighet, hvarå jäfvet grundas, då ej var för handen eller

parten kunnig, vid nästa rättegångstillfälle sedan han derom erhöll

kännedom. Försummas det, vare parts rätt att framställa invändningen

försuten.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Jäf mot häradshöfding eller häradsnämnd eller mot ledamot af

rådstufvurätt må ock i högre rätt göras, der den part, som vill frågan

väcka, ej varit i lägre rätt tillstädes eller eljest ej förr än i den högre

rätten haft tillfälle att framställa jäfvet.

2 §•

Menar svarande vid underrätt, att rätten ej är behörig att målet

upptaga, göre invändning derom vid första rättegångstillfälle, då svaranden

är tillstädes. Försummas det, vare svarandens rätt att framställa

invändningen försuten.

Kommer svaranden ej vid underrätten tillstädes, men har han

för sin utevaro laga förfall, ege i hofrätten framställa invändning, som

här afses. Ej vare eljest i mål, som vid underrätt anhängiggjorts, part

berättigad att i högre rätt framställa sådan invändning.

3 §•

Har invändning, hvarom i 1 eller 2 § sägs, blifvit i rätt tid vid

underrätt framstäld, gifve rätten så snart ske kan särskildt beslut deröfver.

Varder invändningen ogillad, och meddelar ej rätten samma dag

slutligt yttrande eller ock beslut, hvarigenom till värjemålsed dömes,

då ege, så framt ej enligt 13 kap. 5 § vid beslutet skall förblifva, part,

som är med beslutet missnöjd, att deröfver föra särskild klagan, der

han, innan rättegångsförhandlingarna för dagen afslutats, till rättens

protokoll anmäler sitt missnöje. Försummas sådan anmälan eller fullfölj

es ej klagan, stånde beslutet fast, der ej, då fråga är om rättens

behörighet, högre rätt, under hvars pröfning hufvudsaken dragits, finner

underrätten hafva bort oberoende af invändning visa målet från sig.

''4 §•

Har part anmält missnöje efter ty i 3 § sägs, fortfare rätten icke

dess mindre med handläggningen af målet och ege jemväl deri meddela

slutligt yttrande eller döma till värjemålsed, der det kan ske

samma dag beslutet i invändningsfrågan gafs. Sker det ej, skall, utan

hinder deraf att missnöje anmälts, handläggningen ytterligare fortsättas,

Bih. till liiktd. Prut. IDOL 7 Sami. 31 lläft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

der ej, i tvistemål, andra parten yrkar att målet skall hvila i afbidan på

utgången af invändningsfrågan eller, i brottmål, rätten finner sådant

lämpligt. Fortsättes handläggningen efter den dag beslutet öfver invändningen

gafs, må ej slutligt yttrande meddelas eller till värjemålsed dömas,

förr än bofrätten utlåtit sig i anledning af förd klagan i invändningsfrågan,

eller ock visadt blifvit, att sådan klagan ej fullföljts.

5 §•

Hvad i 1 och 2 §§ stadgas om påföljd af underlåtenhet att i rätt

tid framställa invändning, som der afses, utgöre ej hinder för underrätt

att utöfva den pröfning, som enligt 13 kap. 1 § och 10 kap. 29

§ åligger rätten.

6 §•

Vill svarande framställa invändning

derom att han ej blifvit till

underrätt lagligen stämd, göre det

vid första rättegångstillfälle, då han

vid rätten sig inställer; och gifve

rätten så snart ske kan särskildt

beslut öfver invändningen. Har

svaranden uteblifvit vid underrätten,

ege han framställa invändningen

första gången han yttrar sig

i hofrätten.

Göres invändning om stämning

senare än nu är sagdt, må den ej

till pröfning upptagas.

6 §•

Vill svarande framställa invändning

derom att stämningen till underrätt

ej blifvit honom lagligen delgifven,

göre det vid första rättegångstillfälle,

då han vid rätten

sig inställer; och gifve rätten så

snart ske kan särskildt beslut öfver

invändningen. Har svaranden uteblifvit

vid underrätten, ege han framställa

invändningen första gången

han yttrar sig i hofrätten.

Göres senare än nu är sagdt invändning

om stämnings delgifning,

må den ej till pröfning upptagas.

7 §•

Göres vid underrätt annan invändning än i 1, 2 eller 6 § sägs,

gifve rätten särskildt beslut öfver invändningen, der dess beskaffenhet

sådant fordrar.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

35

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

8 §•

Beslut, som af underrätt blifvit i invändningsfråga under rättegången

meddeladt, må ej i annat fall än i 3 § sägs särskild! öfverklagas.

Ej keller må mot beslut, som underrätt eljest under rättegången

meddelat, särskild talan föras, der ej här nedan eller eljest i

lag finnes annorlunda stadgadt.

9 §•

Nöjes ej part åt beslut, hvarigenom underrätt dömt till värjemålsed,

före han öfver beslutet särskild klagan.

10 §.

Har underrätt genom beslut under

rättegången dömt någon till utgifvande

af vite eller till ansvar för

uteblifvande eller annan förseelse i

målet; eller ogillat yrkande om ansvar

för förseelse, som nu är sagd,

eller om ådömande af förelagdt vite

för uteblifvande; eller utlåtit sig

angående ersättning åt vittne eller

annan, som kallats att meddela upplysning

i målet; eller skilt fullmägtig

från fullmägtigskapet: mot det

beslut skall, i händelse af missnöje,

särskild talan föras. Lag samma

vare, der genom beslut, som af

underrätt meddelats under rättegången,

qvarstad eller skingringsförbud

eller dermed jemförlig åtgärd

beviljats eller yrkande om häfvande

af sådan åtgärd ogillats.

10 §.

Har underrätt genom beslut under

rättegången dömt någon till utgifvande

af vite eller till ansvar för

uteblifvande eller annan förseelse i

målet; eller ogillat yrkande om ansvar

för förseelse, som nu är sagd,

eller om ådömande af förelagdt vite

för uteblifvande; eller utlåtit sig

angående ersättning åt vittne eller

annan, som kallats att meddela upplysning

i målet; eller skilt fullmägtig

från fullmägtigskapet: mot det

beslut skall, i händelse af missnöje,

särskild talan föras; och skall underrättelse

härom i sammanhang med

heslutet af rätten meddelas. Lag

samma vare, der genom beslut, som

af underrätt meddelats under rättegången,

qvarstad eller skingringsförbud

eller dermed jemförlig åtgärd

beviljats eller yrkande om häfvande

af sådan åtgärd ogillats.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

11 §•

År någon missnöjd med underrätts beslut, hvarigenom under rättegången

förordnats om hans häktande eller qvarhållande i häkte eller

hemtande till rätten, stånde honom fritt att öfver beslutet föra särskild

klagan.

12 §.

Menar part, att genom beslut, som af underrätt meddelats, målet

onödigt uppehälles, ege han mot det beslut föra särskild talan.

13 §.

I mål, som blifvit omedelbart vid hofrätt anhängiggjordt, ege ej

part, sedan han i svaromål sig inlåtit, göra invändning derom, att han

ej blifvit lagligen stämd.

14 §.

Hvad i 9, 10 och 11 §§ stadgas om klagan öfver underrätts der

omförmälda beslut skall ock ega tillämpning i fråga om dylika beslut,

som af hofrätt i der anhängigt mål under rättegången meddelas. Ej

må eljest af hofrätt under rättegången meddeladt beslut särskildt öfverklagas.

23 kap.

5 §■

När omröstas skall; säge den sin mening först, som ytterst sitter,

och sedan hvar efter annan, som de i rätten säte hafva, och grunde

hvar sin röst på lag och klara skäl. År saken af någon ledamot i rätten

föredragen; säge han först sin mening. Ej må någon draga sig undan,

att öfver hufvudsaken sig yttra, ändå att han förut varit emot det slut,

som de fleste stannat i, öfver något, som sjelfva rättegången rört, ehvad

parten då vägrat att svara i saken eller för den domstol, eller annan

sådan invändning gjort, som i 16 kap. denna balk sagdt är. Den an
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

37

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

I

nans mening och skäl bifaller, må dem ej å nyo upprepa och sakens

slut dermed uppehålla: häfver lian flera skäl att styrka samma mening

med, lägge dem allenast till.

24 kap.

11 §■

Nu kunna sådana omständigheter sig yppa långt efter, sedan dom

och utslag fallit, att förklaring deröfver nödig är; den bör ej vägras.

År häradshöfding, som dömt, ej då i samma rätt; gifve den, som i hans

ställe kommit, förklaring med nämnden. Åro i rådstufvu- och hofrätten

ej så många qvar af dem, som i utslaget ense varit, att de domföre

äro; då böra de, som sedan der domare blifvit, utslaget förklara. Innehåller

den förklaring, som parten gifves, något sådant, som i utslaget

ej är tydligen utsatt; då må talan deremot fullföljas i den ordning,

som för klagan öfver utslaget skolat iakttagas.

25 kap.

Om sättet för fullföljd af talan mot underrätts beslut, så ock om underställning

af mål, som blifvit af underrätt afdömdt.

1 §•

Talan mot underrätts slutliga utslag i tvistemål af beskaffenhet att

böra genom stämning anhängiggöra skall, der ej här nedan i 3 eller

5 § annorlunda stadgas, fullföljas efter vad.

Lag samma vare, der någon vill föra talan mot underrätts slutliga

utslag: i konkursmål, rörande betalnings- eller förmånsrätt eller undanskiftande

af egendom eller ackord eller klander af utdelningsförslag; i

boskilnadsmål, öfver ansökningen om boskilnad; så ock i mål rörande

jordegares rätt öfver vattnet å haris grund, ändå att målet ej skall

genom stämning anhängiggöras.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

2 §•

I annat tvistemål än i 1 § sägs, så ock i ärende, som genom ansökning

eller annorledes kommit under behandling af underrätt, skall

klagan öfver rättens slutliga utslag föras genom besvär.

3 §•

Har i tvistemål underrätt förklarat sig obehörig eller stämningen

ogill, skall öfver det utslag klagan föras genom besvär, ändå att målet

är sådant, att talan mot slutligt utslag deri eljest skolat efter vad

fullföljas.

4 §.

Ändring i underrätts slutliga utslag i brottmål skall sökas genom

besvär.

5 §•

Vill part klaga öfver beslut,

hvarigenom underrätt dömt till värjemålsed,

skall i fråga om sättet

för talans fullföljd lända till efterrättelse

hvad i sådant hänseende

gäller om rättens slutliga utslag i

målet. Har underrätt eljest under

rättegång meddelat beslut, som enligt

lag må särskildt öfverklagas,

skall talan mot beslutet föras genom

besvär. Lag samma vare, der underrätt

i slutligt utslag meddelat beslut

i fråga, som rörer fullmägtig eller

vittne eller annan, som kallats att

meddela upplysning i målet. Innefattar

eljest underrätts slutliga utslag

beslut af beskaffenhet att, der

det under rättegången meddelats, sär
-

5 §•

Vill part klaga öfver beslut,

hvarigenom underrätt dömt till värjemålsed,

skall i fråga om sättet

för talans fullföljd lända till efterrättelse

hvad i sådant hänseende

gäller om rättens slutliga utslag i

målet. Har underrätt eljest under

rättegång meddelat beslut, som enligt

lag må särskildt öfverklagas,

skall talan mot beslutet föras genom

besvär. Lag samma vare, der i

fråga, som rör er fullmägtig eller

vittne eller annan, som kallats att

meddela upplysning i målet, underrätt

i slutligt utslag meddelat beslut

af beskaffenhet att, der det under

rättegången gifvits, särskild, klagan

varit tillåten. Innefattar eljest under
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

39

Kongl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

skild klagan varit tillåten, skall

talan mot det beslut föras i sammanhang

med fullföljd af talan i

hufvudsak en; vill ej den, som är

med beslutet missnöjd, fullfölja

talan i hufvudsaken, vare lag, som

hade beslutet blifvit under rättegången

meddeladt.

rätts slutliga utslag beslut, som, der

det under rättegången gifvits, kunnat

särskildt öfverklagas, skall talan mot

det beslut föras i sammanhang med

fullföljd af talan i hufvudsaken; vill

ej den, som är med beslutet missnöjd,

fullfölja talan i hufvudsaken,

vare lag, som hade beslutet blifvit

under rättegången meddeladt.

6 §•

Har i brottmål underrätt, jemte det utslag meddelats, tillika hänvisat

målet till fortsatt handläggning vid annan underrätt, må ej ändring i

utslaget sökas förr, än den rätt, som sist handlagt målet, deri meddelat

slutligt utslag; och skall klagan fullföljas hos den hofrätt, som har att

upptaga besvär öfver det slutliga utslaget, och inom samma tid, som för

ingifvande af sådana besvär är stadgad.

7 §•

År part missnöjd med något under rättegången af underrätt meddeladt

beslut, deröfver särskild klagan ej är tillåten, ege han allenast

i sammanhang med fullföljd af talan i hufvudsaken draga beslutet under

hofrättens pröfning; dock må, der klagan föres öfver beslut, hvarigenom

blifvit dömdt till värjemålsed, i sammanhang dermed talan fullföljas emot

beslut öfver invändning, som är af beskaffenhet att på frågan om edgången

inverka, så ock, der särskilda besvär anföras öfver beslut, hvarigenom

förelagdt äfventyr tillämpats, giltigheten af föreläggandet komma

under bedömande.

Ändå att part ej fullföljt talan mot underrätts utslag, ege han att

till bemötande af vederparts ändringssökande påkalla pröfning af beslut

i fråga, som rättegången rörer och ej må genom särskild klagan

fullföljas.

8 §■

Då mål af underrätt slutligen

afgöres eller rätten dömer till vär
-

8 §.

Då mål af underrätt slutligen

afgöres eller rätten dömer till vär
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag.

jemålsed, gifve rätten i utslaget till

känna, huruvida talan deremot skall

fullföljas efter vad eller genom besvär,

så ock i hvilken hofrätt ändring

bör sökas samt, der talan

skall fullföljas genom besvär, inom

hvilken tid besvären böra till hofrätten

ingifvas. Hvad underrätten

sålunda föreskrifver skall i fråga

om sättet för fullföljd af talan lända

till efterrättelse.

Vill någon klaga öfver annat af

underrätt meddeladt beslut än nyss

är nämndt, och begär han hos rätten

underrättelse om hvad i sådant

afseende iakttagas bör, varde ock

derom underrättelse efter ty nu är

sagdt lemnad. Sökes hos häradshöfding

sådan underrättelse, då rätten

ej är samlad, varde den af honom

meddelad.

Utskottets förslag.

jemålsed, gifve rätten i utslaget

till känna, huruvida talan deremot

skall fullföljas efter vad eller genom

besvär, så ock i hvilken hofrätt

ändring bör sökas samt, der

talan skall fullföljas genom besvär,

inom hvilken tid besvären böra till

hofrätten ingifvas. Hvad underrätten

sålunda föreskrifver skall i

fråga om sättet för fullföljd af

talan lända till efterrättelse.

Vill någon klaga öfver annat

af underrätt meddeladt beslut än

nyss är nämndt, och begär han

hos rätten underrättelse om hvad

i sådant afseende iakttagas bör,

varde ock derom underrättelse efter

ty nu är sagdt lemnad. Sökes hos

häradshöfding sådan underrättelse,

då rätten ej sitter, varde den af

honom meddelad.

9 §•

År någon af underrätt dömd till döden eller till straffarbete på

lifstid eller till förlust af medborgerligt förtroende för alltid eller förklarad

skyldig att fortsätta honom förut ådömdt straffarbete på lifstid,

skall målet, i hvad det honom rörer, underställas hofrättens pröfning.

Varder någon, som är tilltalad vid underrätt, jemväl stäld under

åtal för brott, som tillhör öfverrätts omedelbara upptagande, skall

underrätten, sedan den meddelat utslag beträffande den under dess

domvärjo hörande förbrytelsen, underställa målet i denna del hofrättens

pröfning, ändå att det eljest ej, efter ty nyss är sagdt, skolat underställas.

Då mål underställes hofrättens pröfning, gifve rätten till känna,

hvad part har att iakttaga, der han vill i hofrätten sig yttra; och läte

i stad rätten samt på landet häradshöfdingen inom tid, som för anförande

af besvär öfver rättens utslag i allmänhet gäller, till hofrätten

insända utslaget samt öfriga protokoll och handlingar i målet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

4t

Kongl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

10 §.

Dömes i underrätt någon ohörd, eller fälles der sådant utslag, att

någon, som ej är part i målet, deraf lider förfång, ege han att inom

ett år från det utslaget honom kunnigt blef söka ändring deri hos hofrätten

genom besvär. Klagar han ej inom den tid, hafve sin talan

förlorat.

26 kap.

om förfarandet i vademål, så ock i tvistemål, som till hofrätt instämts.

1 §•

Vill part mot underrätts utslag

vädja, åligge parten att, med erläggande

af vadepenning, tre daler,

göra anmälan derom i stad hos

rätten eller den, som är satt att

å rättens vägnar dylik anmälan

mottaga, eller, der sådan ej finnes,

hos rättens ordförande före klockan

tolf å sjunde dagen och å landet

hos rätten eller häradshöfdingen

sist å sjunde dagen från den dag,

då utslaget gafs. Från erläggande

af vadepenning vare part frikallad,

der antagas må, att han för fattigdom

ej förmår gälda afgiften. Kronan

vare ock från vadepenning fri.

Har i mål, deri flere ega gemensam

talan, en af dem erlagt vadepenning,

gälle det äfven för medpart,

som i rätt tid anmält vad.

Bih. till Riksd. Prot. IDOL 7 Sami. 31

1 §•

Vill part mot underrätts utslag

vädja, åligge parten att, med erläggande

af vadepenning, tre daler,

göra anmälan derom i stad hos

rätten eller den, som är satt att

å rättens vägnar dylik anmälan

mottaga, eller, der sådan ej finnes,

hos rättens ordförande före klockan

tolf å sjunde dagen och å landet

hos rätten eller häradshöfdingen

sist å sjunde dagen från den dag,

då utslaget gafs. Häradshöfding

vare pligtig skriftligen förordna någon,

hos hvilken vädjas må, då häradshöfdingen

ej träffas i sin bostad;

pröfve dock häradshöfdingen sjelf,

huruvida sålunda gjord vadeanmälan

rätteligen skett.

Från erläggande af vadepenning

vare part frikallad, der antaHäft.

6

opaginerad Kontrollera mot PDF

.42

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Eongl. Maj:ts förslag.

Vädjas ej så, som nu är föreskrifvet,

stånde utslaget fast; och varde

förty vadeanmälan, som göres senare

eller annorledes, än sagdt är, ej

upptagen.

Vadepenning tillfälle i stad rätten

och å landet häradshöfdingen,

som i målet dömt.

Utskottets förslag.

gas må, att han för fattigdom ej

förmår gälda afgiften. Kronan vare

ock från vadepenning fri. Har i

mål, deri flere ega gemensam talan,

en af dem erlagt vadepenning, gälle

det äfven för medpart, som i rätt

tid anmält vad.

Vädjas ej så, som nu är föreskrifvet,

stånde utslaget fast; och

varde förty vadeanmälan, som göres

senare eller annorledes, än sagd! är,

ej upptagen.

Vadepenning tillfälle i stad rätten

och å landet häradshöfdingen,

som i målet dömt.

2 §•

Då vädjadt är, varde å utslaget tecknadt bevis derom med underrättelse

om den tid, inom hvilken den vädjande har att i hofrätten sig

inställa och ingifva vadeinlaga. Vederparten ege ock på begäran erhålla

bevis om vadet jemte underrättelse om sagda inställolsetid.

3 §•

Har vadeanmälan ej upptagits, vare parten berättigad att å utslaget

erhålla bevis derom med de skäl, hvarå beslutet grundats; och

ege parten att mot beslutet fullfölja talan genom besvär efter ty i 27

kap. 1 § sägs.

Ej må särskild klagan föras deröfver att vadeanmälan upptagits.

Fullföljes talan i målet, ege vederparten att inom tid, som i detta kap.

är stadgad för svaromåls afgifvande, påkalla pröfning af frågan, huruvida

vadeanmälan blifvit rätteligen gjord; dock må ej, der part för

fattigdom frikallats från vadepenning, komma under pröfning, huruvida

sådant rätteligen skett.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

43

Kongl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

4 §•

Vill ej den, som vädjat, fullfölja sin talan, gifve det vederparten

till känna sist å sjunde dagen från den dag, då vadet senast skolat anmälas.

Försummas det, och vill vederpart, som i hofrätten sig inställer

inom den för svaromåls afgifvande stadgade tid, njuta ersättning för sin

kostnad, söke det skriftligen i hofrätten sist å trettionde dagen efter

utgången af den tid.

5 §•

Part, som vädjat, skall i hofrätten

sig inställa, i mål från underrätt,

hvars område helt eller delvis

tillhör Norrbottens eller Vesterbottens

läns lappmark, före klockan tolf

å fyratiofemte dagen samt i mål

från annan underrätt före klockan

tolf å trettionde dagen från den

dag, då utslaget gafs; och åligge

parten att inom samma tid till hofrätten

ingifva vadeinlaga, deri lian

framställer sin talan, samt vid den

inlaga foga det öfverklagade utslaget

med vadebevis äfvensom underrättens

öfriga protokoll i målet.

5 §•

Part, som vädjat, skall i hofrätten

sig inställa, i mål från underrätt,

hvars område helt eller

delvis tillhör Norrbottens eller Vesterbottens

läns lappmark, före

klockan tolf å fyratiofemte dagen

samt i mål från annan underrätt

före klockan tolf å trettionde dagen

från den dag, då utslaget gafs; och

åligge parten att inom samma tid

till hofrätten ingifva vadeinlaga

samt dervid foga det öfverklagade

utslaget med vadebevis äfvensom

underrättens öfriga protokoll i målet.

6 §.

Underlåter den, som vädjat, att inom stadgad tid iakttaga inställelse

eller ingifva vadeinlaga, stånde underrättens utslag fast, der ej

inom samma tid visas laga förfall. Visas förfall, utsätte hofrätten ny tid.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

i §•

Har käranden underlåtit att till hofrätten ingifva underrättens protokoll

eller vadebevis, och är ej det felande af annan part ingifvet,

förelägge hofrätten käranden viss tid att dermed inkomma, vid äfventyr

att, der det ej är i hofrätten tillgängligt då målet till afgörande företages,

käranden skall hafva sin talan förlorat.

8 §•

Svaranden skall sig i hofrätten inställa sist å fjortonde dagen från

den dag, då käranden senast bör der tillstädeskomma. Inställer svaranden

sig ej inom sagda tid, hafve sedan ej rätt att varda i hofrätten

hörd, med mindre inom samma tid laga förfall visas. Visas förfall,

utsätta hofrätten ny tid.

Ändå att svaranden ej i rätt tid instält sig, ege han framställa jäf

mot vittne, som i hofrätten åberopas.

9 §•

Å vadeinlaga ege svarande, som inställer sig i hofrätten, att inom

den för inställelsen stadgade tid afgifva skriftligt genmäle.

10 §.

Har käranden i vadeinlagan förbehållit sig rätt att vidare sig yttra,

ege han inom tre veckor från den dag, då svaranden senast bort tillstädeskomma,

ingifva ytterligare en skrift.

11 §•

Har svaranden före utgången af

den tid, inom hvilken han bort sig

inställa, skriftligen förbehållit sig

rätt att vidare yttra sig i målet,

vare han berättigad att inom sex

11 §•

Har svaranden före utgången af

den tid, inom hvilken han bort sig

inställa, skriftligen förbehållit sig

rätt att vidare yttra sig i målet,

vare han berättigad att inom sex

s. 45 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

45

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

veckor från utgången af sagda tid

skriftligt yttrande afgifva.

Af käranden ingifven skrift, som

i 10 § afses, ege svaranden att

inom tre veckor från den dag, då

skriften sist bort ingifvas, skriftligen

bemöta, ändå att svaranden

underlåtit att afgifva svaromål eller

att göra förbehåll, hvarom ofvan

förmäles.

Söker svaranden anstånd med ingifvande

af inlaga, som i denna §

afses, ege höft ätten att anstånd på

viss tid bevilja, när synnerliga skäl

dertill är o.

12 §.

Vid inlaga, hvarom i detta kap.

förmäles, skall fogas styrkt afskrift

af inlagan, så ock af de fullmagter

och skriftliga bevis, som dertill

höra. Hvad sålunda är stadgadt

ege dock ej tillämpning i afseende

å kartor eller andra ritningar, ej

heller å handlingar af vidlyftigare

beskaffenhet, såsom protokoll i rättegångsmål,

eller handlingar rörande

laga skifte eller dermed jemförlig

förrättning, eller handelsböcker eller

andra räkenskaper.

veckor från utgången af sagda tid

skriftligt yttrande afgifva.

Af käranden ingifven skrift, som

i 10 § afses, ege svaranden att

inom tre veckor från den dag, då

skriften sist bort ingifvas, skriftligen

bemöta, ändå att svaranden

underlåtit att afgifva svaromål eller

att göra förbehåll, hvarom ofvan

förmäles.

12 §.

För ingifvande af inlaga, som i

10 eller 11 § afses, ege hofrätten att

anstånd på viss tid bevilja, när synnerliga

skäl dertill äro.

13 §.

Vid inlaga, hvarom i detta kap.

förmäles, skall fogas styrkt afskrift

af inlagan, så ock af de fullmagter

och skriftliga bevis, som dertill

höra. Hvad sålunda är stadgadt

ege dock ej tillämpning i afseende

å kartor eller andra ritningar, ej

heller å handlingar af vidlyftigare

beskaffenhet, såsom protokoll i rättegångsmål,

eller handlingar rörande

laga skifte eller dermed jemförlig

förrättning, eller handelsböcker eller

andra räkenskaper.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Afskrift, som i denna § afses,

ege vederparten uttaga. Åro flere

vederparter, och kunna de ej enas,

hvilken af dem skall af skriften uttaga,

må den ej utlemnas. Har

part underlåtit att ingifva afskrift,

som enligt denna § skall vid inlaga

fogas, vare vederparten berättigad

att på den försumliges bekostnad

låta taga sådan afskrift.

13 §.

År i vädjadt mål talan fullföljd

mot beslut, hvarigenom underrätten

fält part att utgifva vite eller att

bota för uteblifvande eller annan

förseelse i målet, ege hofrätten att

i den fråga infordra yttrande från

allm änne åklagaren.

14 §.

Till vinnande af upplysning, som

i vädjadt mål pröfvas erforderlig,

ege hofrätten anställa muntligt förhör

med parterne eller, der förhöret

ej lämpligen kan ega rum i

hofrätten, uppdraga åt underrätt

att det hålla. Ej må den omständigheten,

att svaranden i hofrätten

uteblifvit, utgöra hinder för hofrätten

att förordna om hans inkallande

till förhör, der sådant pröfvas

för målets utredande erforderligt.

I beslut om förhör sätte hofrätten

ut omständighet, hvarom upp
-

Afskrift, som i denna § afses,

ege vederparten uttaga. Åro flere

vederparter, och kunna de ej enas,

hvilken af dem skall afskriften uttaga,

må den ej utlemnas. Har

part underlåtit att ingifva afskrift,

som enligt denna § skall vid inlaga

fogas, vare vederparten berättigad

att på den försumliges bekostnad

låta taga sådan afskrift.

14 §.

År i vädjadt mål talan fullföljd

mot beslut, hvarigenom underrätten

fält part att utgifva vite eller att

bota för uteblifvande eller annan

förseelse i målet, ege hofrätten att

i den fråga infordra yttrande från

allmänne åklagaren.

15 §.

Till vinnande af upplysning, som

i vädjadt mål pröfvas erforderlig,

ege hofrätten anställa muntligt förhör

med parterne eller, der förhöret

ej lämpligen kan ega rum i

hofrätten, uppdraga åt underrätt

att det hålla. Ej må den omständigheten,

att svaranden i hofrätten

uteblifvit, utgöra hinder för hofrätten

att förordna om hans inkallande

till förhör, der sådant pröfvas

för målets utredande erforderligt.

I beslut om förhör sätte hofrätten

ut omständighet, hvarom upp
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

47

Kongl. Maj:ts förslag.

lysning erfordras; förelägge ock

part, som skall vid förhöret tillstädeskomma,

antingen vite i penningar

eller att målet afgöres utan hinder

af hans utevaro. Skall förhöret

hållas vid underrätt, meddele hofrätten

de ytterligare föreskrifter,

som pröfvas nödiga.

15 §.

I tvistemål, som är till hofrätt

instämdt, skola parterne å den i

stämningen utsatta dag inför hofrätten

sig inställa. Försummar

käranden det, vare stämningen förfallen,

och njute svaranden ersättning

för sin kostnad. Kommer

ej svaranden, förelägge hofrätten

honom ny tid för inställelse samt

vite i penningar eller äfventyr att

målet ändock afgöres.

I mål, som i denna § afses,

skall hvad om sättet för utförande

af talan inför underrätt gäller lända

till efterrättelse.

Utskottets förslag.

lysning erfordras; förlägge ock

part, som skall vid förhöret tillstädeskomma,

antingen vite i penningar

eller att målet afgöres utan hinder

af hans utevaro. Skall förhöret

hållas vid underrätt, meddele hofrätten

de ytterligare föreskrifter,

som pröfvas nödiga.

16 §.

I tvistemål, som är till hofrätt

instämdt, skola parterne å den i

stämningen utsatta dag inför hofrätten

sig inställa. Försummar

käranden det, vare stämningen förfallen,

och njute svaranden ersättning

för sin kostnad. Kommer

ej svaranden, förelägge hofrätten

honom ny tid för inställelse samt

vite i penningar eller äfventyr att

målet ändock afgöres.

I mål, som i denna § afses,

skall hvad om sättet för utförande

af talan inför underrätt gäller lända

till efterrättelse.

27 kap.

Om förfarandet i mål, som genom besvär eller underställning till hofrätt

inkommit, så ock i mål eller ärende, som annorledes än genom stämning

omedelbart der anhängiggjorts.

1 §•

Besvär öfver underrätts utslag eller beslut skola till hofrätten ingifvas,

i mål från underrätt, hvars område helt eller delvis tillhör Norr
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

bottens eller Vesterbottens läns lappmark, före klockan tolf å fyratiofemte

dagen, i mål från annan underrätt i nämnda län eller i Jemtlands,

Vesternorrlands eller Gotlands län före klockan tolf å trettionde

dagen samt i mål från underrätt i annan del af riket före klockan tolf

å tjugonde dagen från den dag, då utslaget eller beslutet gafs; dock

vare klagan ej till viss tid inskränkt, der den är sådan, som i 16 kap.

12 § afses, eller angår beslut om någons häktande eller qvarbållande i

häkte eller hemtande till rätten.

Part, som i målet hålles häktad, stånde intill besvärstidens utgång

öppet att aflemna besvärsskrift till Konungens befallningshafvande eller

tillsyningsmannen vid häktet.

2 §•

Varda ej i mål, som skall genom besvär inom viss tid till hofrätt

fullföljas, besvär inom den tid ingifna, stånde underrättens utslag fast,

der ej inom samma tid visas laga förfall; visas förfall, utsätte hofrätten

ny tid.

3 §•

Vid besvär foge klaganden det öfverklagade utslaget samt underrättens

öfriga protokoll i målet.

4 §•

Har klaganden underlåtit att till hofrätten ingifva underrättens

protokoll, och är ej det felande af annan part ingifvet, meddele hofrätten

föreläggande efter ty i 26 kap. 7 § sägs; och skall, der klaganden

är allmän åklagare, föreläggandet honom delgifvas.

Hålles klaganden häktad i målet, skall felande protokoll genom

hofrättens försorg införskaffas.

5 §•

Har part i föreskrifven ordning fullföljt talan mot underrätts slutliga

utslag i brottmål eller mot utslag, hvarigenom underrätt i sådant

mål dömt till värjemålsed, och hålles ej någon i målet häktad, skall,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

40

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

efter ty nedan sägs, tillfälle lemnas klagandens vederpart att öfver besvären

sig yttra.

Åro i andra fall besvär rätteligen anförda, ankomme på hofrätten

att om vederpartens hörande öfver besvären förordna ; dock må ej, med

mindre tillfälle lemnats vederparten att sig förklara, ändring i underrättens

utslag göras, i annat fall än då besvären angå någons häktande

eller qvarhållande i häkte eller hemtande till rätten, eller ock stadgandet

i senare stycket af 12 § eger tillämpning.

6 §•

Skall någon höras öfver besvär, och är ej sådant fall för handen,

som i 12 § sägs, vare klaganden pligtig att, efter föreläggande, besvär

shandlingarna, utom underrättens protokoll i målet, uttaga och dem

i hufvudskrift eller besannad afskrift vederparten tillställa, så ock att

inom lika tid, som enligt 1 § för besvär öfver underrättens utslag i

allmänhet gäller, räknad från den dag föreläggandet genom anslag inom

hofrätten kungöres, till hofrätten inkomma med sådant intyg, som ill

kap. 38 § sägs, rörande delgifningen och dagen derför samt återställa

handlingarna eller ingifva styrkt afskrift deraf. År klaganden allmän

åklagare, skola besvärshandlingarna genom hofrättens försorg honom

tillställas, och skall tiden för ingifvande af delgifningsbevis samt återställande

af handlingarna räknas från den dag handlingarna kommo

honom till hända.

Har klaganden före utgången af den tid, som är stadgad för ingifvande

af delgifningsbevis och återställande af besvärshandlingarna,

hos hofrätten sökt anstånd med tillgörande af hvad honom i sagda

hänseenden åligger, må hofrätten sådant anstånd på viss tid bevilja,

när skäl dertill äro.

Åro vid besvären fogade kartor eller andra ritningar, eller ock

handlingar af vidlyftigare beskaffenhet, såsom protokoll i annat rättegångsmål,

eller handlingar rörande laga skifte eller dermed jemförlig

förrättning, eller handelsböcker eller andra räkenskaper, ege, på framställning

af klaganden, hofrätten efter omständigheterna förordna, huruvida

de må från delgifning undantagas.

Bih. till Riksd. Hot. IDOL 7 Sami. ill Haft.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

7 §•

År i fall, som uti G § afses, ej veterligt, livar klagandens vederpart

sig uppehåller, eller upplyses, att han vistas å utrikes ort; har

han ej i hofrätten anmält viss person, som eger att å hans vägnar

mottaga besvärshandlingarna, eller anvisning å sådant ombud eljest

kunnat erhållas; återställe klaganden inom stadgad tid besvärshandlingarna,

der de äro af honom uttagna, och lägge hofrätten honom viss

tid före att styrka, det han låtit i allmänna tidningarne tre gånger,

minst fjorton dagar mellan hvarje gång, kungöra, att besvär i målet

blifvit anförda, samt att besvärshandlingarna finnas hos hofrätten att

tillgå. År klaganden allmän åklagare, läte hofrätten besörja, att kungörelse

varder i allmänna tidningarne införd efter ty nu är sagdt.

8 §■

Visas, att klaganden på grund af laga förfall varit ur stånd att

fullgöra hvad honom enligt 6 eller 7 § åligger, lägge hofrätten honom

ny tid före. Visas ej laga förfall, eller, der fråga är om delgifning

enligt 6 §, att för delgifningen mött hinder, hvarom i 7 § sägs, ege

hofrätten, då den stadgade tiden gått till ända, företaga målet till afgörande.

Har ej, då målet till afgörande företages, till hofrätten inkommit

bevis, att delgifning skett före utgången af den för ingifvande af delgifningsbevis

bestämda tid, och är ej heller förklaring afgifven, eller äro ej

besvärshandlingarna återstälda eller styrkt afskrift deraf ingifven, då

målet afgöras skall, kåfve klaganden förlorat sin talan. Lag samma

vare, der klaganden ej styrkt sig hafva i enlighet med kofrättens föreläggande

låtit i allmänna tidningarne införa kungörelse om besvären

och förklaring ej inkommit, då målet till afgörande företages.

9 §•

Har enskild part låtit sina besvär åt annan ingifvas till hofrätten,

vare i fall, som i 6 § afses, denne utan särskilt bemyndigande berättigad

att å klagandens vägnar uttaga besvärshandlingarna från hofrätten.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

10 §.

Har före utgången af den för ingifvande af delgifningsbevis bestämda

tid klaganden låtit besvärshandlingarna tillställas vederparten,

vare denne pligtig att inom lika tid, som enligt 1 § för besvär öfver

underrättens utslag i allmänhet gäller, räknad från den dag handlingarna

honom tillstäldes, förklaring till hofrätten ingifva; är kungörelse

angående besvären i allmänna tidningarna införd, skall förklaringen

ingifvas inom nittio dagar från sista kungörandet. Förklaring, hvarom

nu är sagdt, må ock i betaldt bref med allmänna posten till hofrätten

insändas.

Inkommer ej förklaring inom föreskrifven tid, må det ej föranleda

uppehåll med målets afgörande, med mindre inom samma tid visas laga

förfall; visas förfall, utsätte hofrätten ny tid.

11 §•

Hvad parterna enligt 6 och 10 §§ hafva att iakttaga, så ock äfventyret,

om det försummas, skall tecknas å besvärsskriften.

12 §.

Skall i mål, deri någon hålles

häktad, denne eller annan öfver

besvär höras, läte hofrätten genom

Konungens befallningshafvande infordra

förklaring på sätt tjenlighet

finnes. Åro i ty fall flere, ä fri

fot varande enskilde parter, som skola

höras, skall en hvar af dem anses

hafva af besvären erhållit del, dä

honom tillstälts styrkt afskrift af hojrättens

beslut i hvad det honom rörer,

jemte underrättelse att besvärshandlingarna

intill utgången af den

för förklaringens afgifvande bestämda

tid finnas att tillgå hos Konungens

12 §.

Skall i mål, deri någon hålles

häktad, denne eller annan öfver

besvär höras, läte hofrätten genom

Konungens befallningshafvande infordra

förklaring på sätt tjenligast

finnes.

Vistas den, som höras skulle,

utrikes, eller är ej veterlig!, hvar

han sig uppehåller, och har han ej

i hofrätten anmält viss person, som

eger att å hans vägnar mottaga

besvärshandlingarna, må den omständigheten,

att besvären ej blifvit

honom delgifna, icke föranleda uppehåll

med målets afgörande.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj :ts förslag. Utskottets förslag. V
befallningshafvande

i den ort, der

delgifningen skett.

Vistas den, som höras skulle,

utrikes, eller är ej veterligt, hvar

han sig uppehåller, och har han ej

i hofrätten anmält viss person, som

eger att å hans vägnar mottaga

besvärshandlingarna, må den omständigheten,

att besvären ej blifvit

honom delgifna, icke föranleda uppehåll

med målets afgörande.

13 §.

Besluter hofrätten att infordra underdomares utlåtande öfver besvären,

må ej part med beslutets delgifvande betungas.

14 §.

Pröfvar hofrätten tillfälle böra lemnas klagandens vederpart att afgifva

yttrande öfver inlaga, som, efter det besvären utstälts till förklaring,

blifvit af klaganden ingifven, eller finnes nödigt, att klaganden

. höres öfver förklaring eller annan inlaga, som af vederparten ingifvits,

ege hofrätten meddela föreskrift om delgifvande af inlaga,

hvarom fråga är.

15 §.

Finner i besvärsmål hofrätten nödigt, att, till vinnande af upplysning

rörande viss omständighet, muntligt förhör med parterne hålles,

ege hofrätten anställa sådant förhör, eller, der det ej lämpligen kan

ske, uppdraga åt underrätt att hålla förhöret. Har klagandens vederpart

underlåtit att afgifva förklaring, varde han ändå till förhöret kallad,

der så ske kan.

I beslut om förhör skall angifvas omständighet, hvarom upplysning

erfordras. Skall förhöret'' hållas vid underrätt, meddele hofrätten

de ytterligare föreskrifter, som pröfvas nödiga.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

53

Kongl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

16 §.

Då i besvärsmål hofrätt meddelat utslag, deröfver klagan må föras,

skall kungörelse om.utslaget införas i allmänna tidningarne.

Närmare bestämmelser i fråga om sådan kungörelse meddelas af

Konungen.

17 §•

I underställningsmål skall livad förut i detta kap. finnes stadgadt

ej vinna tillämpning. I sådant mål ege part att inom tid, som enligt

1 § för anförande af besvär öfver underrättens utslag i allmänhet gäller,

till hofrätten eller, der han i målet hålles häktad, till Konungens befallningshafvande

eller tillsyningsmannen vid häktet ingifva de påminnelser

han aktar nödiga. Varda ej inom den tid påminnelser ingifna,

må det ej föranleda uppehåll med målets afgörande. Finner hofrätten

part böra höras, ege hofrätten meddela de föreskrifter, som med afseende

derå finnas erforderliga.

18 §.

1 fråga om parters hörande i mål eller ärende, hvarmed utan föregången

stämning hofrätt såsom första domstol tager befattning, ege

hofrätten förordna efter ty tjenligast finnes.

10 §.

Skall muntligt förhör hållas i mål eller ärende, som i detta kap.

afses, förelägge hofrätten part, som skall vid förhöret tillstädeskomma,

antingen vite i penningar eller att målet afgöres utan hinder af lians

utevaro. I brottmål, der talan om ansvar föres, ege hofrätten ock, i

stället för utsättande af påföljd, som nyss är sagd, förordna, att part,

som från förhöret uteblifver, må hcmtas till rätten, der förhöret skall

hållas.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

29 kap.

4 §

Finnes någon hos Konungen mot klara skäl klaga öfver hofrätts

dom, böte från etthundra till femhundra daler; och vare i ty fall samma

lag för fullmägtig som för part.

30 kap.

Om fullföljd af talan mot hofrätts beslut, så ock om underställning af

mål, som blifvit af hofrätt afdömdt.

1 §•

Talan mot hofrätts slutliga utslag i vädjadt mål eller till hofrätten

instämdt tvistemål skall, der ej här nedan annorlunda stadgas, hos

Konungen fullföljas genom revisionsansökning.

Öfver hofrätts slutliga utslag i mål, som genom besvär inkommit

till hofrätten eller blifvit dess pröfning understäldt, skall klagan hos

Konungen föras genom besvär. Lag samma vare beträffande klagan

öfver hofrätts slutliga utslag i brottmål, som omedelbart i hofrätten

anhängiggjorts, så ock i sådant tvistemål eller ärende, hvarmed, utan

föregången stämning, hofrätten såsom första .domstol tagit befattning.

Beslut, hvarigenom hofrätten utan att skilja målet från sig dömt

till värjemålsed, vare i fråga om fullföljd af talan såsom slutligt utslag

ansedt.

2 §•

Har hofrätt i dit instämdt tvistemål förklarat sig obehörig eller

stämningen ogin, skall öfver det utslag klagan föras genom besvär.

3 §■

blår underrätt i slutligt utslag meddelat beslut af beskaffenhet att,

der det under rättegången gifvits, särskild klagan deröfver varit tillåten,

och varder talan mot det beslut i hofrätten fullföljd i sammanhang

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kong!. Maj:ts förslag. Utskottets förslag..

med klagan i hufvudsaken, skall part, som allenast i den sålunda fullföljda

särskilda frågan vill klaga öfver hofrättens utslag, fullfölja sin

talan genom besvär, ändå att målet efter vad till hofrätten inkommit.

* §■

Öfver utslag, hvarigenom'' hofrätt visht mål åter till underrätt, må

ej klagas; innefattar utslaget pröfning af fråga, som på målets utgång

inverkar, vare dock part berättigad att deremot fullfölja talan i sammanhang

med hufvudsaken, der denna kommer under Konungens pröfning.

Hvad nu är sagd! ege dock ej tillämpning, der hofrätt dömt till

värjemålsed och på den grund visat målet åter.

5 §■

Har i brottmål hofrätt, jemte det utslag meddelats, tillika hänvisat

målet till fortsatt handläggning vid annan öfverrätt, skall, i fråga om

tid för klagan öfver det utslag, hvad i 25 kap. 6 § är stadgadt ega

motsvarande tillämpning.

6 §.

Öfver hofrätts utslag i fråga, som jemlikt 16 kap. 3 § blifvit från

underrätt fullföljd, må ej klagas, utan så är att hofrätten upphäft beslut,

hvarigenom underrätten förklarat sig behörig att målet upptaga.

7 §■

I brottmål, som fullföljts i hofrätt eller blifvit dess pröfning understäldt,

ege ej allmän åklagare i annat hänseende, än så vidt angår

ansvars- eller ersättningsskyldighet för honom sjelf, söka ändring i

hofrättens utslag, der han ej tillika är målsegande. Finner, på framställning

af åklagaren eller eljest, justitiekanslern sådana omständigheter

vara för handen, att talan mot hofrättens utslag bör fullföljas,

ege han derom förordna.

Genom hvad nu är stadgadt göres ej rubbning i den åtalsrätt, som

Riksdagens justitieombudsman tillkommer.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

8 §•

Har underrätt beviljat qvarstad eller skingringsförbud eller förordnat

om annan dermed jemförlig åtgärd eller meddelat föreskrift om

någons häktande eller qvarhållande i häkte eller hemtande till rätten,

och varder det beslut af hofrätten upphäfdt, vare ej klagan öfver hofrättens

utslag tillåten. Ej heller må klagan föras öfver hofrätts utslag

i fråga, som enligt 16 kap. 12 § dragits under hofrättens pröfning.

9 §•

Har hofrätt i der anhängig^ mål under rättegången meddelat beslut

af beskaffenhet, som i 16 kap. 10 eller 11 § sägs, skall talan mot

beslutet föras genom besvär; är beslutet meddeladt i det slutliga utslaget,

skall i fråga om sättet för fullföljd af talan hos Konungen hvad

för hvarje fall finnes i 25 kap. 5 § stadgadt om klagan öfver underrätts

beslut i sådan fråga ega motsvarande tillämpning.

10 §.

I fråga om beslut, som i annat fall än i 9 § afses, blifvit af hofrätt

i der anhängigt mål under rättegången meddeladt, skall hvad i 25

kap. 7 § är angående der omförmälda beslut föreskrifvet ega motsvarande

tillämpning.

o §•

Då hofrätt meddelar utslag eller beslut, deremot talan må omedelbarligen

fullföljas, skall deri gifvas till känna, huruvida klagan skall

foras genom revisionsansökning eller genom besvär; och värde jemväl

angifvet, der talan skall fullföljas genom revisionsansökning, huru

missnöje skall i hofrätten anmälas, samt, i annat fall, inom hvilken tid

och hvarest besvär skola inlemnas. Hvad hofrätten sålunda föreskrifver

skall i fråga om sättet för fullföljd af talan lända till efterrättelse.

I mål, deri någon hålles häktad, skall utslag eller beslut, hvarom

nu är sagdt, ofördröjligen genom hofrättens föranstaltande delgifvas

den häktade, der det ej blifvit för honom muntligen afsagdt.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

57

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

12 §.

Vill part söka revision, åligge honom att före klockan tolf å tjugonde

dagen från den dag, då hofrättens utslag gafs, skriftligen hos

hofrätten anmäla missnöje. Varder ej missnöje sålunda anmäldt, stånde

utslaget fast; och varde förty missnöjesanmälan, som göres senare eller

annorledes, än nu är sagdt, ej upptagen.

Den, som i hofrätten fört parts talan, ege, utan särskildt bemyndigande,

å partens vägnar anmäla missnöje.

Ej vare nödigt att öfver missnöjesanmälan höra vederparten.

13 §•

Har part rätteligen anmält missnöje, gifve hofrätten bevis derom

med underrättelse om hvad parten enligt 16 § bar att iakttaga för

fullföljd af sin talan.

14 §.

Har missnöjesanmälan ej upptagits, ege parten att mot beslutet

fullfölja talan genom besvär.

Ej må särskild klagan föras deröfver att missnöjesanmälan upptagits.

Fullföljes talan i målet, ege vederparten att inom den tid, som

för svaromåls afgifvande gäller, påkalla pröfning af frågan, huruvida

anmälan blifvit rätteligen gjord.

15 §.

År missnöjesanmälan rätteligen gjord, läte hofrätten för? utgången

af den tid, inom hvilken talan skall fullföljas, till Konungen insända

hos hofrätten befintliga handlingar i målet.

16 §.

Part, som rätteligen anmält missnöje

med hofrättens utslag, skall

före klockan tolf å fyratiofemte

dagen från den dag, då utslaget

gafs, inställa sig i Konungens Nedre

Justitierevision samt dit ingifva reBih.

till Rikad. Prat. Idol. 7 Sami. i

16 §.

Part, som rätteligen anmält missnöje

med hofrättens utslag, skall

före klockan tolf å fyratiofemte dagen

från den dag, då utslaget gafs,

inställa sig i Konungens Nedre Justitierevision

samt dit ingifva reviHäft

s

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag.

visionsinlaga, deri han framställer

sin talan. Vid inlagan foge lian

ej allenast revisionsskilling, fyrahundra

daler, utan ock öfverklagade

utslaget jemte bevis om anmäldt

missnöje samt underrättens

protokoll i målet, såvidt deras insändande

ej åligger hofrätten, så

ock de hos hofrätten förda protokoll.

Har i mål, deri flere ega gemensam

talan, en af dem erlagt

revisionsskilling, gälle det äfven för

medpart, som rätteligen anmält missnöje.

Från erläggande af revisionsskilling

njute sökanden befrielse,

der han, före utgången af den för

inställelse stadgade tid, med intyg

af Konungens befallningshafvande

eller underrätten eller häradshöfdingen

eller kronofogden eller, i

mål från Norrbottens eller Vesterbottens

läns lappmark, länsmannen

eller lappfogden i den ort, der sökanden

har sitt hemvist, styrker,

att sökanden icke eger tillgång till

gäldande .‘^f revisionsskillingen eller

efter dess utgifvande skulle sakna

nödtorftigt uppehälle. Sökes hos

någon af de myndigheter nu sagda

äro sådant intyg, som här afses,

och äro ej sökandens förmögenhetsvilkor

myndigheten kunniga; uppdrage

då åt trovärdig man att derom

hålla undersökning'', och gifve

sedan intyg, der det pröfvas kunna

ske.

Utskottets förslag.

sionsinlaga. Vid inlagan foge han

ej allenast revisionsskilling, tvåhundra

daler, utan ock öfverklagade

utslaget jemte bevis om anmäldt

missnöje samt underrättens protokoll

i målet, såvidt deras insändande

ej åligger hofrätten, så ock

de hos hofrätten förda protokoll.

Har i mål, deri flera ega gemensam

talan, en af dem erlagt revisionsskilling,

gälle det äfven för

medpart, som rätteligen anmält

missnöje.

Från erläggande af revisionsskilling

njute sökanden befrielse,

der han, före utgången af den för

inställelse stadgade tid, med intyg

af Konungens befallningshafvande

eller underrätten eller häradshöfdingen,

eller borgmästaren, eller

kronofogden eller, i mål från Norrbottens

eller Vesterbottens läns

lappmark, länsmannen eller lappfogden

i den ort, der sökanden har

sitt hemvist, styrker, att sökanden

icke eger tillgång till gäldande af

revisionsskillingen eller efter dess

utgifvande skulle sakna nödtorftigt

uppehälle. Sökes hos någon af de

myndigheter nu sagda äro sådant

intyg, som här afses, och äro ej

sökandens förmögenhetsvilkor myndigheten

kunniga; uppdraga då åt

trovärdig man att derom hålla undersökning,

och gifve sedan intyg,

der det pröfvas kunna ske.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

59

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Kronan vare ock fri från erläg- Kronan vare ock fri från erläggande

af revisionsskilling. gande af revisionsskilling.

17 §•

Försummar part, som anmält missnöje, att, inom den i 16 § stadgade

tid, inställa sig eller ingifva revisionsinlaga eller ock revisionsskilling

eller sådant intyg om fattigdom, som i nämnda § sägs, stånds

hofrättens utslag fast, der ej inom samma tid visas laga förfall. Visas

förfall, utsätter Konungen ny tid.

18 §.

Uteblifver part, som anmält missnöje, och vill vederpart, som inom

den för svaromåls afgifvande stadgade tid sig inställer, njuta ersättning

för sin kostnad, söke det skriftligen hos Konungen sist å trettionde

dagen efter utgången af den tid.

19 §.

Har den, som söker revision, underlåtit att ingifva öfverklagade

utslaget eller bevis om anmäldt missnöje eller underrättens eller höfrättens

protokoll i målet, och är ej handlingen af annan part företedd

eller från hofrätten insänd, varde sökanden förelagdt att inom viss tid

med det felande inkomma vid äfventyr att, der det ej är hos Konungen

tillgängligt då målet till afgörande töretages, sökanden skall hafva sin

talan förlorat.

20 §.

Svaranden skall inställa sig i nedre justitierevisionen sist å fjortonde

dagen från den dag, då sökanden senast bör der tillstädeskomma.

Inställer sig svaranden ej inom sagda tid, hafve sedan ej rätt att varda

hos Konungen hörd, med mindre inom samma tid laga förfall visas.

Visas förfall, utsätter Konungen ny tid.

Ändå att svaranden ej i rätt tid instält sig, ege han framställa jäf

mot vittne, som hos Konungen åberopas.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag.

21 §.

Hvad i 26 kap. 9, 10, 11, 12

och 13 §§ är stadgadt angående

mål, som efter vad till hofrätt inkommit,

skall ega motsvarande tilllämpning

i fråga om mål, som

genom revisionsansökning dragits

under Konungens pröfning.

Utskottets förslag.

21 §.

Hvad i 26 kap. 9, 10, 11, 12,

13 och 14 §§ är stadgadt angående

mål, som efter vad till hofrätt inkommit,

skall ega motsvarande tilllämpning

i fråga om mål, som genom

revisionsansökning dragits under

Konungens pröfning.

22 §.

Gör ej Konungen ändring i hofrättens utslag eller förlikas parterne,

skall nedsatt revisionsskilling tillfalla kronan. Varder hofrättens

utslag ändradt, förordnar Konungen tillika, att sökanden eger återbekomma

revisionsskillingen.

Menar part, som nedsatt revisionsskilling, att enligt lag talan skolat

fullföljas genom besvär, eller att af annan orsak revisionsskilling

rätteligen ej skolat af parten gäldas, ege han, intill dess målet blifvit

afgjordt, hos Konungen framställa yrkande om afgiftens återfående.

23 §.

Besvär öfver hofrätts utslag eller beslut skola till nedre justitierevisionen

ingifvas före klockan tolf å trettionde dagen från den dag,

då utslaget eller beslutet gafs.

Part, som i målet hålles häktad, ege att till Konungens befallningshafvande

eller tillsyningsmannen vid häktet ingifva sina besvär; och

varde, der ej utslaget eller beslutet blifvit af hofrätten muntligen afsagdt

för parten, tiden för besvärens ingifvande för honom räknad från

den dag utslaget eller beslutet honom delgafs.

Har hofrätt faststält underrätts beslut om någons häktande eller

qvarhållande i häkte eller hemtande till rätten, vare klagan öfver hofrättens

utslag i den fråga ej till viss tid inskränkt. Har hofrätt i

der anhängigt mål meddelat beslut, hvarom nyss är sagdt, vare lag

samma.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

61

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

24 §.

Hvad i 25 kap. 10 § är för der afsedt fall stadgadt skall ega motsvarande

tillämpning i fråga om klagan öfver utslag, som af hofrätt

meddelats.

25 §.

Varda ej i mål, som skall genom besvär inom viss tid hos Konungen

fullföljas, besvär inom den tid ingifna, stånde hofrättens utslag

fast, der ej inom samma tid visas laga förfall. Visas förfall, utsätter

Konungen ny tid.

26 §.

Aro besvär öfver hofrätt^ utslag hos Konungen anförda, skola från

hofrätten infordras derstädes befintliga handlingar i målet samt, der

klaganden är allmän åklagare eller i målet häktad, jemväl hofrättens

i målet förda protokoll, såvidt de ej redan äro hos Konungen tillgängliga.

27 §.

Vid besvär, som hos Konungen anföras, foge klaganden öfverklagade

utslaget samt underrättens och hofrättens i målet förda protokoll,

såvidt deras insändande ej åligger hofrätten efter ty i 26 § sägs.

Underlåter klaganden hvad sålunda är föreskrifvet, skall hvad i 27

kap. 4 § är för der afsedt fall stadgadt ega motsvarande tillämpning.

28 §.

Finnes någon böra höras öfver besvär, som hos Konungen anförts,

eller öfver annan inlaga, som i målet ingifvits till Konungen, skall hvad

i 27 kap. 6 —13 §§ är för hofrätt stadgadt i tillämpliga delar gälla;

dock skola, vid delgifning af besvär, jemväl hofrättens protokoll och

utslag i målet samt de i hofrätten af klaganden ingifna handlingar,

öfver hvilka tillfälle ej lemnats vederparten att sig yttra, honom delgifvas.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Lagutskottets Viljande N.t 40.

é
-

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

29 §.

Har någon blifvit af hofrätt dömd till döden, skall målet, i hvad

det honom rörer, underställas Konungens pröfning. I ty fall läte hofrätten

inom en månad från den dag, utslaget meddelades, till Konungen

insända hofrättens protokoll och utslag i målet samt öfriga dertill hörande

handlingar.

Hvad här ofvan är om besvärsmål stadgadt gälle ej om underställningsmål,

utan skall å sådant mål hvad i 27 kap. 17 § sägs ega

motsvarande tillämpning.

Då mål underställes Konungens pröfning, gifve hofrätten till känna,

hvad part har att iakttaga, der han vill påminnelser i målet afgifva.

30 §.

Hvad i 26 och 27 kapitlen är stadgadt i fråga om förhörs anställande

i hofrätt ege motsvarande tillämpning, der i något mål Konungen

finner nödigt, att till vinnande af upplysning rörande viss omständighet

förhör med parterue hålles.

31 §.

Har i mål, som dragits under Konungens pröfning, förlikning mellan

parterne träffats, eller varder, efter det part jemlikt 12 § anmält missnöje

med hofrätts utslag, förlikning ingången innan målet hos Konungen

fullföljes, ankomne på Konungen att förlikningen stadfästa.

32 §.

Om fullföljd af talan mot hofrätts utslag i utsökningsmål skils i

utsökningslagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

68

Kongl. Maj:tä förslag. Utskottets förslag.

2.6) Lag

om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen om ändring

i vissa delar af rättegångsbalken.

1 §•

Den nu antagna lagen om ändring i vissa delar af rättegångsbalken

skall jemte hvad här nedan stadgas lända till efterrättelse från

och med den 1 januari 1902.

Mål, som vid nämnda tid redan äro anhängiga, skola behandlas

enligt äldre lag; dock att de nya bestämmelserna skola tillämpas i fråga

om fullföljd af talan mot utslag eller beslut, som meddelats efter den dag,

då den nya lagen trädt i kraft, äfvensom underställning af sådant utslag,

så ock beträffande förfarandet i högre rätt, der utslag eller beslut,

hvaremot talan fullföljts, efter sagda dag meddelats. I fråga om

verkställighet af utslag eller beslut, som meddelats innan den nya lagen

trädt i kraft, skall äldre lag lända till efterrättelse.

2 §•

Förutom de lagrum, som i den nya lagen förklarats hafva upphört

att gälla, varda genom samma lag upphäfda:

alla de särskilda nu gällande stadganden, som utgöra förklaring

eller ändring af bestämmelserna i 16, 22, 25, 26, 27 och 30 kapitlen

rättegångsbalken, eller tillägg till dessa bestämmelser, der ej af nedanstående

stadganden annat förhållande framgår;

alla i särskilda författningar såsom vilkor för fullföljd af talan mot

domstols utslag meddelade bestämmelser om skyldighet att fullgöra

hvad dömdt är eller att ställa säkerhet derför eller för kostnad och

skada, som kan vederpart tillskyndas, så ock hvad i 31 kap. rättegångsbalken

är i berörda hänseenden stadgadt såsom vilkor för pröfning af

ansökan om återställande af försuten tid eller återbrytande af laga kraft

egande dom;

hvad 8 § i förordningen den 7 juni 1749 till hämmande af hvarje
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

hända med ungdomen föröfvade bedrägerier innehåller om fullföljd af

talan mot utslag i mål, som der afses;

kongl. brefven den 18 november 1762 och den 15 april 1774 angående

ransakningshandlingars insändande i underställningsmål;

kungörelsen den 19 januari 1802 derom, att uti de hos öfverdomstolarne

anhängiga lagvadda och instämda mål parter ej ega, sedan de

utan förbehåll underskrifvit berättelsen, med flera skrifter dit inkomma

eller vidare förhör begära;

hvad 40 punkten i förklaringen den 23 mars 1807 öfver allmänna

lagens stadganden i åtskilliga rum innehåller om förfarandet i mål,

som af allmän åklagare blifvit i hofrätt anhängiggjordt emot domare;

21 § i förordningen den 16 februari 1864 om nya strafflagens införande

och hvad i afseende derå- iakttagas skall, så ock hvad 19 §

19 mom. i samma förordning innehåller rörande klagan öfver domstols

beslut om häktning eller om häktad persons qvarhållande i häkte;

21 § i förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till

fast egendom;

64 § i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast

egendom;

5 § 2 mom. och 17 § i förordningen den 10 augusti 1877 om nya

utsökningslagens införande och hvad i afseende derå iakttagas skall;

13 § i förordningen den 13 april 1883 angående förlagsinteckning;

327 § sjölagen;

11 § i lagen den 26 maj 1899 angående förändring af tomts

område;

så ock hvad i öfrigt finnes i lag eller särskild författning stridande

mot den nya lagens bestämmelser, der ej här nedan annorledes stadgas.

3 §.

Hvad i förordningen den 6 oktober 1882 angående böter för svarandeparts

uteblifvande från underrätt och i lagen den 10 juli 1899

angående påföljd i vissa fall af pal-Is uteblifvande i brottmål finnes

stadgadt om uttagande och om återgång af böter, hvartill någon enligt

samma författningar blifvit fäld, skall upphöra att gälla, utom i hvad

angår böter, som ådömts innan den nya lagen trädt i kraft.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

65

Kongl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

4 §•

Der i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum,

som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, skall denna i

stället tillämpas.

5 §•

Hvad i den nya lagen finnes stadgadt rörande fullföljd af talan

mot allmän underrätts beslut skall ega motsvarande tillämpning i fråga

om klagan öfver annan verldslig domstols eller myndighets beslut i

mål, som enligt lag eller särskild författning må i allmän öfverrätt fullföljas

och ej är att till utsökningsmål hänföra.

6 §•

I fråga om verkställighet i vissa

fall af utslag, som ej vunnit laga

kraft, stadgas som följer:

1. Har i brottmål någon genom

hofrätts utslag blifvit fäld till böter

eller vite, skall utmätning af hvad

sålunda dömdt blifvit verkställas,

ändå att ändring i utslaget sökes;

dock må ej utmätning ske förr än

utslaget vunnit laga kraft, der den

sakfälde styrker, att han nedsatt

beloppet hos Konungens befallningshafvande.

Hvad utmätt blifvit

må ej utan den sakfäldes samtycke

säljas förr än utslaget vunnit

laga kraft; är o utmätta lösören underkastade

förskämning eller snar förstörelse

eller hastigt fallande i värde,

eller anses de ej med säkerhet, kunna

lemnas qvar under den sakfäldes tillsyn

och kan ej heller för dem säker

Bih. till Bi/csd. Prot. 1901. T Sami.

6 §■

1 fråga om verkställighet i vissa

fall af utslag, som ej vunnit laga

kraft, stadgas som följer:

1. Har i brottmål någon genom

hofrätts utslag blifvit fäld till böter

eller vite, skall utmätning af hvad

sålunda dömdt blifvit verkställas,

ändå att ändring i utslaget sökes;

dock må ej utmätning ske förr än

utslaget vunnit laga kraft, der den

sakfälde styrker, att han nedsatt

beloppet hos Konungens befallningshafvande.

Hvad utmätt blifvit

må ej utan den sakfäldes samtycke

säljas förr än utslaget vunnit

laga kraft; är utmätt lös egendom

underkastad förskämning eller snar

förstörelse eller hastigt fallande i

värde, eller anses den ej med säkerhet

kunna lemnas qvar under

den sakfäldes tillsyn och kan ej

31 llä/t. 9 ''

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag.

vård annorledes utan kostnad erhållas,

må dock öfverexekutor förordna

om försäljning. Visar efter

utmätning den sakfälde att nedsättning

skett, efter ty ofvan sägs,

gånge utmätningen åter, der så ske

kan. Hvad nu är föreskrifvet gälle

ock, der i tviste- eller utsökningsmål

någon blifvit af hofrätt fäld till

böter eller vite. Om verkställighet

af utslag i polismål är särskildt

stadgadt.

2. År i brottmål någon dömd

att gälda annat än böter eller vite

eller att viss lös egendom till annan

utgifva, eller har i sådant mål domstol

förordnat om qvarstad eller

skingringsförbud, gånge, utan hinder

af ändringssökande, beslutet i

verkställighet så som vore det i

tvistemål meddeladt.

3. Har domstol förordnat om

någons hemtande eller förbjudit någon

att resa från orten, gånge beslutet

utan hinder af klagan i verkställighet.

Lag samma vare i fråga

om beslut, hvarigenom domstol skilt

fullmägtig från fullmägtigskapet.

Utskottets förslag.

heller för den säker vård annorledes

utan kostnad erhållas, må

dock öfverexekutor förordna om

försäljning. Visar efter utmätning

den sakfälde att nedsättning skett,

efter ty ofvan sägs, gånge utmätningen

åter, der så ske kan. Hvad

nu är föreskrifvet gälle ock, der i

tviste- eller utsökningsmål någon

blifvit af hofrätt fäld till böter eller

vite. Om verkställighet af utslag i

polismål är särskildt stadgadt.

2. År i brottmål någon dömd

att gälda annat än böter eller vite

eller att viss lös egendom till annan

utgifva, eller har i sådant mål domstol

förordnat om qvarstad eller

skingringsförbud, gånge, utan hinder

af ändringssökande, beslutet i

verkställighet så som vore det i

tvistemål meddeladt.

3. Har domstol förordna!, om

någons hemtande eller förbjudit någon

att resa från orten, gånge beslutet

utan hinder af klagan i verkställighet.

Lag samma vare i fråga

om beslut, hvarigenom domstol skilt

fullmägtig från fullmägtigskapet.

7 §■

I konkurslagen erhålla nedanstående §§ följande ändrade lydelse:

10 §. Finner rätten eller domaren, att konkursansökning ej kan

upptagas, förty att den är till orätt domstol stäld, eller af annan orsak;

teckne det skriftligen å ansökningen.

Vill annan än gäldenären klaga deröfver att ansökning upptagen

är; varde tiden för besvärs anförande räknad från det stämningen blef

s. 67 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

67

Kongl. Maj:ts förelag. Utskottets förslag.

i allmänna tidningarne första gången kungjord. Ej må sådan klagan

sedan föras.

144 §. Då domaren eller någon rättens ledamot meddelat beslut

i fall, der sådant enligt denna lag på honom ankommer, gånge beslutet

utan binder af förd klagan i verkställighet, der ej förbud deremot från

hofrätten kommer.

8 §•

1 förordningen den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets

afstående för allmänt behof erhålla nedanstående §§ följande ändrade

lydelse:

2 §. Göres hos den i 1 § nämnda rfnderrätt^skriftlig ansökning

om särskilda nämndens tillsättande, och visar sökanden, att Konungen

godkänt behofvet af jordens eller lägenhetens afstående eller begagnande,

samt att tiden, då den skall afstås eller upplåtas, blifvit genom

Konungens förordnande eller parternes öfverenskommelse bestämd; utfärde

rätten stämning på egare och andre, som uppgifvas i saken hafva

del. Rätten föranstalte jemväl, att, till underrättelse för möjligen varande

okände eller icke uppgifne rättsegare, tiden för ärendets företagande

varder, såväl från predikstolen i den sockens kyrka, der fastigheten

är belägen, som ock genom allmänna tidningarna, kungjord

tre gånger, sista gången minst fjorton dagar före den dag, hvilken till

sakens företagande är utsatt. Jordens eller lägenhetens egare, då han

höres, vare skyldig att hos rätten, i ändamål af instämning, uppgifva

den, som i anseende till nyttjanderätt med honom del i saken häfver,

vid äfventyr som i 25 § stadgas. Hos rätten skall jemväl företes bevis

derom, huruvida jorden eller lägenheten är med inteckning besväi-ad;

och ega parterne att, innan nämnden sättes, i laga ordning sin talan

i fråga om ersättningens belopp och sättet för dess utgörande utföra.

Uppstår, vid fråga om jords eller lägenhets begagnande till utläggning

af elektriska ledningstrådar, parterne emellan tvist, huruvida derigenom

må förorsakas så betydlig skada, att jorden eller lägenheten lösas

skall, eller om intrånget är af beskaffenhet, att ersättning derför, enligt

hvad i 1 § 2 mom. stadgadt är, utgå bör, pröfve och afgöre rätten sådant,

, innan nämnden sättes. Anses ersättning för intrång böra ega rum,

bestämme ock rätten, efter ty som intrånget finnes vara öfvergående eller

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

fortfarande, huruvida slik ersättning skall utgå på en gång eller i årlig

afgift under den tid, intrånget kommer att fortfara.

Emot rättens beslut i dessa frågor må talan fullföljas i hofrätt

genom besvär.

21 §. Vill egare af jorden eller lägenheten klaga deröfver, att han

icke varit i målet stämd, eller vill annan klaga på den grund, att ärendet

icke blifvit, enligt 2 §, från predikstolen eller genom allmänna tidningarna

rätteligen kungjordt, eller vill någon klaga öfver rättens pröfning

af jäf emot den, som i nämnden suttit, eller påstår någon eljest,

att vid nämndens sättande ej så tillgått, som nu föreskrifvet är; den

talan må i hofrätten föras genom besvär; och skall tiden för besvärens

anförande räknas från den dag, då nämndens beslut efter 19 § parterne

meddelades. Varder den talan gillad, förfalle all verkan af nämndens

beslut, såvidt det klagandens rätt rörer, och förordne hofrätten, att

nämnd å nyo sättas skall. Ej må hofrätten till pröfning upptaga jäf,

som icke vid underrätten yppadt varit, då nämnden sattes.

9 §•

I stadgan den 9 november 1866 om skiftesverket i riket erhåller

134 § följande ändrade lydelse:

Egodelningsrättens slutliga utslag skall offentligen afkunnas och,

ehvad missnöje anmäles eller ej, i utslaget underrättelse meddelas, att den,

som vill söka ändring i hufvudsaken eller i det, som under rättegången

förefallit, skall, vid talans förlust, inom trettio dagar, den oräknad, då

utslaget föll, hos ordföranden i egodelningsrätten tvefaldt ingifva sina till

Konungen stälda underdåniga besvär; bifoge ock i två exemplar de till

saken hörande bevis, klaganden kan anse nödigt förete.

Missnöjd part ege äfven öppet att, der han finner sådant för sig

beqvämligare, inom besvärstidens slut inlemna besvärsliandlingarna till

Konungens befallningshafvande i länet, som med påtecknande af dagen,

då de blifvit inlemnade, desamma till ordföranden i egodelningsrätten

genast öfversänder.

10 §•

1 lagen den 12 maj 1897 med vissa bestämmelser om riksbankens

sedelutgitingsrätt, så ock angående forum för riksbanken, erhåller 2 §

följande ändrade lydelse:

s. 69 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

69

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Vägrar riksbanken, under hvad sken det vara må, att sedel vid uppvisandet

inlösa, må den, som innehar sedeln, derom göra skriftlig anmälan

hos Svea hofrätt, hvilken^ efter att deröfver hafva hört fullmägtige i

riksbanken, eger att med frågan enligt lag och författningar förfara.

Öfver hofrättens beslut må klagan genom besvär hos Konungen fullföljas

inom den tid och i den ordning, som i 30 kap. rättegångsbalken sägs.

Finner hofrätten, att sedelns vägrade inlösen härrört af bankens

oförmåga att genast uppfylla sina förbindelser, göre hofrätten hos

Konungen derom anmälan. Konungen pröfvar, hvilka utvägar, i öfverensstämmelse

med grundlagarne, lämpligast må vidtagas för att upprätthålla

allmänna förtroendet och åter sätta riksbanken i stånd att sina sedlar

vid anfordran inlösa.

ii §•

I lagen den 1 juli 1898 om boskilnad erhåller 25 § följande ändrade

lydelse:

Har underrätt annorledes än i sammanhang med pröfning af boskilnadsansökning

meddelat beslut angående fråga, som omförmäles i 12,

14 eller 20 §, skall, i händelse af missnöje med det beslut, särskild

talan deremot föras.

Beslut i fråga, som i 10, 12, 14 eller 20 § afses, gånge utan hinder

af förd klagan i verkställighet, der ej förbud deremot från hofrätten

kommer.

12 §.

I stället för de delar af 29, 38

och 39 punkterna i ofvan åberopade

förklaring den 23 mars 1807, hvilka

ej enligt föregående stadganden i

denna lag äro att anse såsom upphäfda,

förordnas:

Konungens befallningshafvande

eller tillsyningsman vid häkte åligger

tillse, att häktad person, som

vill anföra besvär eller afgifva annan

inlaga till högre rätt eller ock

12 §.

I stället för de delar af 29, 38

och 39 punkterna i ofvan åberopade

förklaring den 23 mars 1807, hvilka

ej enligt föregående stadganden i

denna lag äro att anse såsom upphäfda,

förordnas:

Konungens befallningshafvande

eller tillsyningsman vid häkte åligger

tillse, att häktad person, som

i målet vill anföra besvär eller afgifva

annan irdaga till högre rätt

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag.

göra ansökan om nåd, dervid ej

saknar nödigt biträde. Ingifver

häktad till Konungens befallningshafvande

eller tillsyningsman inlaga,

som här afses, varde den ofördröjligen-insänd

till den myndighet,

som har att dermed taga befattning.

Varda besvär af häktad ingifna

till Konungens befallningshafvande

eller tillsyningsman vid häkte, skall

å besvärsskrift^ tecknas bevis om

tiden för dess ingifvande. Då utslag,

beslut eller besvärsskrift delgifves

häktad, varde handlingen

försedd med bevis om tiden för delgifvandet.

Utskottets förslag.

eller ock göra ansökan om nåd,

dervid ej saknar nödigt biträde.

Ingifver häktad till Konungens befallningshafvande

eller tillsyningsman

inlaga, som här afses, varde

den ofördröjligen insänd till den

myndighet, som har att dermed

taga befattning.

Varda besvär af häktad ingifna

till Konungens befallningshafvande

eller tillsyningsman vid häkte, skall

å besvärsskriften tecknas bevis om

tiden för dess ingifvande. Då utslag,

beslut eller besvärsskrift* delgifves

häktad, varde handlingen

försedd med bevis om tiden för delgifvandet.

13 §.

I afseende å klagan i hofrätt öfver utslag eller beslut af domstol

eller annan myndighet på Gotland, så ock i fråga om fullföljd af talan

mot hofrättens utslag i sådant mål varder, med upphäfvande af 16 § i

förordningen den 10 augusti 1877 om nya utsökningslagens införande

och hvad i afseende derå iakttagas skall, stadgadt som följer:

De bestämmelser, som äro meddelade i kongl. brefvet den 8 december

1748 angående fataliers bevarande i lagvadda och besvärsmål,

som från Gotland med posten blifva öfversända, samt i förordningen den

23 augusti 1851 angående särskilda föreskrifter för behandling af besvärsmål,

som från Gotland fullföljas i hofrätt, skola fortfarande gälla

och jemväl lända till efterrättelse i de fall, då klagan i hofrätt föres

öfver utslag eller beslut af annan myndighet å Gotland än domstol;

och må, då besvärshandlingar skola till hofrätten återställas, desamma

af den klagande å landskansliet ingifvas på lika sätt, som angående

bevis om verkstäld kommunikation är föreskrifret.

Vid fullföljd af talan mot hofrättens utslag i mål, som från Gotland

dit inkommit, skola ofvanstående bestämmelser ega motsvarande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

7 L

Kongi. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

tillämpning. Ej må i fall, der anmälan om missnöje med liofrättens

utslag är föreskrifven, sådan anmälan ske annorledes än i 30 kaj). 12

§ rättegångsbalken är sagdt.

14 §.

Genom den nja lagen och hvad här ofvan förordnats skola ej anses

upphäfda:

hvad förordningen den 22 november 1749 innehåller om öfversändande

till Konungens befallningshafvande af hofrätts utslag;

hvad i förordningen den 29 juli 1812 angående åtskilliga omständigheter,

som böra iakttagas vid ändrings sökande i konsistoriernas

utslag, stadgas i fråga om fullföljd af talan mot hofrätts utslag i mål,

som der afses;

77 § konkurslagen samt

324 §, 329 § 3 mom. och 330 § sjölagen.

3:o) Lag

om ändring i vissa delar af utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att nedannämnde §§ i utsökningslagen skola

erhålla följande lydelse:

39 §.

År betalningsskyldighet någon ålagd, ege utmätningsman, utan särskilt

bemyndigande, hos den tappande verkställa utmätning, ändå att

ändring i domen sökes. Ej må dock utmätning å underrätts dom ske

förr än den vunnit laga kraft, der den, som tappat, ställer pant eller

borgen för hvad honom ålagdt är, så ock för skada, som genom uppehållet

vållas kan, eller ock styrker, att han, till fullgörande af domen,

hos Konungens befallningshafvande nedsatt penningar, svarande mot

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

hvad dömdt blifvit; ej heller å hofrätts dom, innan den vunnit laga

kraft, der gäldenär]} styrker att nedsättning skett, efter ty nu är sagd!''.

Visar efter utmätning gäldenären, att nedsättning skett, och gäldar han

tillika kostnaden för utmätningen och godsets vård, gånge utmätningen

åter der så ske kan.

Hvad nedsatt är må af den vinnande lyftas mot pant eller borgen.

Grifver han hos Konungens befallningshafvande till känna, att han ej vill

lyfta, skola penningarne insättas i bankinrättning, som af Konungens

befallningshafvande bestämmes, för att mot ränta innestå under den tid

Konungens befallningshafvande förordnar. Har den vinnande ej gjort

sådant tillkännagifvande, som nyss är sagdt, och yrkar den tappande,

att penningarne skola insättas i bankinrättniug, lägge Konungens befallningshafvande

den vinnande viss tid före att sin lyftningsrätt utöfva;

försittes den tid, skola penningarne insättas efter ty nyss är föreskrifvet.

Huru hofrätts beslut, hvarigenom i tvistemål någon blifvit fäld till

böter eller vite, må utan hinder af ändringssökande verkställas, derom

är särskild! stadgadt.

48 §.

Skall någon för verkställighet af dom eller eljest enligt denna lag

ställa pant eller borgen, och är ej säkerheten af vederparten godkänd,

vare den pröfvad af myndighet, hos hvilken säkerheten ställes. Löftesmän

skola borga eu för alla och alla för en; för menighet eller för

utländsk man, så ock i det fall, hvarom i 107 § sägs, skall borgas såsom

för egen skuld. Den pant bjuder, vare, der myndighet, som den

pröfva skall, det föreskrifver, pligtig att sätta panten i förvar hos vederhäftig

man, som åtager sig att den vårda; löftesskrift må omhändertagas

af den, till hvars säkerhet den gäller.

Den, som Konungens och kronans talan förer, vare från säkerhets

ställande fri.

49 §.

Har någon, som ej vädjat "mot underrätts dom, stämt om återvinning

enligt 12 kap. rättegångsbalken, eller har någon enligt 25 kap.

10 § eller 30 kap. 24 § samma balk yrkat ogillande af dom, som eljest

bör såsom lagakraftvunnen anses, gånge utan hinder deraf domen i verk
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

73

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

stollighet såsom lagakraftvunnen, såvidt ej rätten, der talan är anhängig,

annorledes förordnar.

Ej må ansökan om resning hindra doms fullbordan.

52. §.

Har öfverexekutor fält någon till böter eller vite eller dömt utmätningsman

att utgifva skadestånd, må ej utslaget verkställas förr än

det vunnit laga kraft. Huru hofrätts beslut, hvarigenom i utsökningsmål

någon blifvit fäld till böter eller vite, må utan hinder af ändringssökande

verkställas, derom är särskild! stadgadt; och skall hofrätts beslut,

hvarigenom i sådant mål utmätningsman dömts till utgifvande af

skadestånd, gå i verkställighet så som vore det i tvistemål meddeladt.

Beslut, hvarigenom utmätningsman dömts till mistning af tjenst på

viss tid, må ej verkställas, förr än det vunnit laga kraft.

Huru beslut angående fördelning af köpeskilling för utmätt egendom

går i verkställighet, skils i G kap.

53 §.

Annat i utsökningsmål meddeladt beslut än i 51 och 52 §§ sägs

gånge i verkställighet, ändå att beslutet öfverklagas.

104 §.

All nödig kostnad för utmätning samt utmätt egendoms vård och

försäljning, så ock för köpeskillingens fördelning skall ur den utmätta

egendomen gäldas; kostnad, som ej sålunda gulden varder, skall af

sökanden betalas och må, der den ej vid anfordran gäldas, hos honom

utmätas.

Sökes utmätning på grund af dom eller utslag, som ej vunnit laga

kraft, och upplyses, då utmätning skall företagas, att nedsättning skett

efter ty i 39 § sägs, skall hvad som erfordras till betäckande af kostnaden

för förrättningen tagas i mät, der ej den tappande parten vid

förrättningen styrker, att nedsättningsbevis eller besannad afskrift deraf

blifvit för vederparten uppvist så tidigt, att denne kunnat om nedsättningen

underrätta utmätningsmannen.

Ej vare utmätningsman pligtig att verkställa utmätning å dom eller

Bih. till Riktat. Frot. IDOL 7 Sami. 31 Käft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

utslag, som ej vunnit laga kraft, med mindre kostnaden för förrättningen

förskjutes af sökanden.

171 §.

Har den, som förer klagan efter ty i 167, 168 eller 169 § sägs,

underlåtit att förete protokollet öfver den klandrade förrättningen, och

är det ej ändå tillgängligt, då målet till afgörande företages, stånde

förrättningen fast. Styrker klaganden, att laga hinder mött för protokollets

utbekommande, förelägge öfverexekutor viss tid för dess ingifvande

och gifve dervid till känna, att, der protokollet ej är tillgängligt

då målet skall afgöras, klaganden förlorat sin talan.

177 §.

Nöjes ej part åt öfverexekutors beslut i utsökningsmål, ege deröfver

i hofrätten sig besvära; och åligger det öfverexekutor, då slutligt utslag

gifves eller auktion å fast egendom af honom hållen är, att tillika meddela

underrättelse om hvad vid ändringssökande iakttagas bör samt

äfventyret, om det försummas.

öfver utslag, hvarigenom öfverexekutor visat mål åter till utmätningsman,

må ej klagas; innefattar utslaget pröfning af fråga, som på

målets utgång inverkar, vare dock part berättigad att deremot fullfölja

talan i sammanhang med hufvudsaken, der denna kommer under högre

myndighets pröfning.

I utslag, hvarigenom mål blifvit såsom tvistigt till domstol förvisadt,

må ej gäldenär söka ändring.

179 §.

Vill någon öfverklaga öfverexekutors slutliga utslag, som muntligen

eller efter anslag meddelas i mål, hvarom i 2 kap. sägs, eller i

fråga om fördelning af köpeskilling för fast egendom, som blifvit af

öfverexekutor såld, eller på klagan öfver utmätning, auktion å fast

egendom eller förslag till köpeskillings fördelning; ingifve sina besvär

till hofrätten i mål från Norrbottens, Vesterbottens, Jemtlands, Vesternorrlands

och Gotlands län före klockan tolf å trettionde dagen samt i

mål från öfriga delar af riket före klockan tolf å tjugonde dagen från

s. 75 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

75

Kong].. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

den dag, då utslaget muntligen afkunnnades, eller, om det blifvit efter

anslag meddeladt, från den dag, å hvilken utslaget är stäldt.

För klagan öfver auktion, som af öfverexekutor hållen är, vare tid,

som nu är sagd, räknad från auktionsdagen.

184 §.

Har klaganden underlåtit att till hofrätten ingifva öfverexekutors

utslag eller protokoll i målet, skall hvad i 171 § finnes för der afsedt

fall stadgadt eg a motsvarande tillämpning.

185 §.

Ej må ändring göras i öfverexekutors utslag, med mindre tillfälle,

efter tj här nedan sägs, lemnats part, hvars rätt är i fråga, att öfver

besvären sig förklara.

Finner hofrätten någon böra öfver besvären höras, vare klaganden

pligtig att efter föreläggande uttaga de af honom ingifna besvärshandlingarne

samt dem i hufvudskrift eller besannad afskrift vederparten

tillställa, så ock att inom lika tid, som för besvärens anförande gält,

räknad från den dag föreläggandet genom anslag inom hofrätten kungöres,

till hofrätten inkomma med sådant intyg, som i 11 kap. 38 §

rättegångsbalken sägs, rörande delgifningen och dagen derför samt

återställa handlingarne eller ingifva styrkt afskrift deraf.

Har klaganden före utgången af den tid, som är stadgad för ingifvande

af delgifningsbevis och återställande af besvärshandlingarna,

hos hofrätten sökt anstånd med fullgörande af hvad honom i sagda

hänseenden åligger, må hofrätten sådant anstånd på viss tid bevilja,

när skäl dertill äro.

Åro vid besvären fogade kartor eller andra ritningar, eller ock

handlingar af vidlyftigare beskaffenhet, såsom protokoll i annat mål,

eller handlingar rörande laga skifte eller dermed jemförlig förrättning,

eller liandelsböcker eller andra räkenskaper, ege, på framställning af

klaganden, hofrätten efter omständigheterna förordna, huruvida de må

från delgifning undantagas.

186 §.

År, i fall då klagandens vederpart skall höras, ej veterlig!, hvar

han sig uppehåller, eller upplyses, att han vistas å utrikes ort; har

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

han ej i hofrätten anmält viss person, som eger att å hans vägnar

mottaga besvärshandlingarna eller anvisning å sådant ombud eljest

kunnat erhållas; återställe klaganden inom stadgad tid besvärshandlingarna,

der de äro af honom uttagna, och lägge hofrätten honom viss

tid före att styrka, det han låtit i allmänna tidningarne tre gånger,

minst fjorton dagar mellan hvarje gång, kungöra, att besvär i målet

blifvit anförda, samt att besvärshandlingarna finnas hos hofrätten att

tillgå.

187 §.

Visas, att klaganden på grund af laga förfall varit ur stånd att

fullgöra hvad honom enligt 185 eller 186 § åligger, lägge hofrätten

honom ny tid före. Visas ej laga förfall, eller, der fråga är om delgifning

enligt 185 §, att för delgifningen mött hinder, hvarom i 186 §

sägs, ege hofrätten, då den stadgade tiden gått till ända, företaga målet

till afgörande.

Har ej, då målet till afgörande företages, till hofrätten inkommit

bevis att delgifning skett före utgången af den för ingifvande af delgifningsbevis

bestämda tid, och är ej heller förklaring afgifven, eller

äro ej besvärsliandlingarne återstälda eller styrkt afskrift deraf ingifven

då målet afgöras skall, hafve klaganden förlorat sin talan. Lag samma

vare, der klaganden ej styrkt sig hafva i enlighet med liofrättens föreläggande

låtit i allmänna tidningarne införa kungörelse om besvären

och förklaring ej inkommit då målet till afgörande företages.

188 §.

Har klaganden låtit sina besvär af annan ingifvas till hofrätten,

vare i fall, som i 185 § afses, denne utan särskildt bemyndigande berättigad

att å klagandens vägnar uttaga besvärshandlingarna från hofrätten.

189 §.

Har före utgången af den för ingifvande af delgifningsbevis bestämda

tid klaganden låtit besvärshandlingarna tillställas vederparten,

vare denne pligtig att inom lika tid som för besvärens anförande gält,

s. 77 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

77

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

räknad från den dag handlingarna honom tillstädes, förklaring till hofrätten

ingifva; är kungörelse angående besvären i allmänna tidningarna

införd, skall förklaringen ingifvas inom nittio dagar från sista kungörandet.

Förklaring, hvarom nu är sagdt, må ock i betaldt bref med

allmänna posten till hofrätten insändas.

Inkommer ej förklaring inom föreskrifven tid, må det ej föranleda

uppehåll med målets afgörande, med mindre inom samma tid visas laga

förfall; visas förfall, utsätte hofrätten ny tid.

190 §.

Hvad parterne enligt 185 ocb 189 §§ hafva att iakttaga, så ock

äfventyret om det försummas, skall tecknas å besvärsskriften.

191 §.

Pröfvar hofrätten tillfälle böra lemnas klagandens vederpart att afgifva

yttrande öfver inlaga, som efter det besvären utstälts till förklaring

blifvit af klaganden ingifven, eller finnes nödigt att klaganden höres

öfver förklaring eller annan inlaga, som af vederparten ingifvits, ege

hofrätten meddela föreskrift om delgifvande af inlaga, hvarom fråga är.

Besluter hofrätten att infordra öfverexekutors eller utmätningsmans utlåtande

öfver besvären, må ej part med beslutets delgifvande betungas.

192 §.

Huru mål, som blifvit af öfverexekutor å Gotland afgjorda, må

fullföljas i annan ordning, än nu är sagdt; derom är särskilt stadgadt.

193 §.

Föranleda besvären ej ändring i öfverklagade utslaget, gälde den

klagande vederpartens kostnader i målet, efter ty hofrätten pröfvar

skäligt. Finnes någon hafva ohemult klagat, höte såsom i 29 kap. 2 §

rättegångsbalken stadgadt är. Missfirmar någon hos hofrätten öfverexekutor,

ege hofrätten, ändå att åtal ej sker, döma den felande till

ansvar, när brottsligheten ej är gröfre, än att den må med böter beläggas;

är den svårare, läte hofrätten den brottslige der särskildt åtalas.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Kongl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

194 §.

Då besvär mot öfverexekutors utslag anmälas, ege hofrätten, när

skäl dertill förekommer, att, innan ändringssökandet slutligen pröfvas,

förordna, att utslaget icke må verkställas eller att, om verkställighet

redan följt, ytterligare åtgärd ej må vidtagas.

195 §.

Då i utsökningsmål hofrätt meddelat utslag, deröfver klagan må

föras, skall kungörelse om utslaget införas i allmänna tidningarna.

Närmare föreskrifter i fråga om sådan kungörelse meddelas af

Konungen.

196 §.

Hofrätts utslag i mål, hvarom i 2 kap. sägs, må ej öfverklagas.

Har i annat utsökningsmål hofrätt meddelat utslag, hvarigenom målet

visats åter till öfverexekutor eller utmätningsman, skall hvad i 177 §

finnes stadgadt för der afsedt beslut om återförvisning ega tillämpning.

Öfver slutligt utslag, som eljest i utsökningsmål af hofrätt meddelats,

må klagan hos Konungen föras genom besvär, som, vid talans

förlust, skola till nedre justitierevisionen ingifvas före klockan tolf å

trettionde dagen från den dag, då utslaget gafs, dock att, der inom

sagda tid laga förfall visas, ny tid af Konungen utsättes. Klaganden

åligger att vid besvären foga öfverklagade utslaget jemte hofrättens

protokoll, så ock öfriga protokoll och utslag i målet, der de ej skola

från hofrätten insändas; försummas det och är ej det felande hos

Konungen tillgängligt, då målet till afgörande företages, skall klaganden

hafva sin talan förlorat. Hvad sålunda för ändringssökande iakttagas

bör skall i utslaget gifvas till känna.

Äro besvär öfver hofrätts utslag anförda, skola från hofrätten infordras

derstädes befintliga handlingar i målet. Finnes någon böra

höras öfver besvären eller öfver annan inlaga, som i målet ingifvits

till Konungen, skall hvad i 185—191 §§ är för hofrätt stadgadt i tilllämpliga

delar gälla; och skola, vid delgifning af besvär, jemväl de i

hofrätten af klaganden ingifna handlingar, öfver hvilka tillfälle ej lemnats

vederparten att sig yttra, honom delgifvas.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

79

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1902; dock skola hittills

gällande bestämmelser lända till efterrättelse, der talan fullföljes mot

utslag eller beslut, som meddelats före nämnda dag, eller verkställighet

sökes å sådant utslag eller beslut.

4:o). Lag

om beräknande af fatalietid i visst fall.

Härigenom förordnas som följer:

Infaller å söndag eller annan allmän helgedag tid, då åtgärd för

talans fullföljd eller bevarande i rättegångs- eller utsökningsmål eller i

ärende, hvarmed efter ansökning eller annorledes domstol tager befattning,

sist bör företagas, må den åtgärd företagas å nästa söckendag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1902.

5:o). Lag

om offentlighet i visst fall vid förhör inför hofrätt.

Härigenom förordnas som följer:

Hvad i förordningen den 22 april 1881 om offentlighet vid underdomstolarne

samt i lagen den 29 mars 1899, innefattande tillägg till

nämnda förordning, finnes stadgadt i afseende å rättegång vid allmän

underrätt skall jemväl ega tillämpning, när i brottmål, hvarmed hofrätt

såsom första domstol tager befattning, förhör eger rum inför hofrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1902.

Stockholm den 18 april 1901.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Reservationer

vid förslaget till lag om ändring i vissa delar af rättegångsbalken:

i fråga om 26 kap. 1 §, af herr Leman, hvilken ansett, att åt denna

paragraf bort gifvas följande lydelse:

Har käranden underlåtit att till hofrätten ingifva underrättens protokoll

eller vadebevis, och är ej det felande af annan part ingifvet,

förelägge hofrätten käranden viss tid att dermed inkomma, vid äfventyr

att, der det ej inom förelagd tid är i hofrätten ingifvet, käranden skall

hafva sin talan förlorat.

i fråga om 21 kap. 5 §, af herrar Zetterstrand och Leman, hvilka

ansett, att första stycket af denna paragraf bort utgå samt paragrafen

erhålla följande lydelse:

Åro besvär anförda, ankomme på hofrätten att om vederpartens

hörande öfver besvären förordna; dock må ej, med mindre tillfälle lemnats

vederpart^ att sig förklara, ändring i underrättens utslag göras,

i annat fall än då besvären angå någons häktande eller qvarhållande i

häkte eller hemtande till rätten, eller ock stadgandet i senare stycket

af 12 § eger tillämpning.

i fråga om 29 kap. 4 §, af herrar F. Andersson och Jansson, hvilka

ansett, att åt denna paragraf bort gifvas följande lydelse:

Finnes någon hos Konungen mot klara skäl och bättre vett klaga

öfver hofrätts dom, böte från etthundra till femhundra daler; och vare

i ty fall samma lag för fullmägtig som för part.

i fråga om 30 kap. 16 §, af herr Leman, hvilken ansett, att föreskriften

i nuvarande 30 kap. 5 § rättegångsbalken, det den, som tappat

i hofrätt och vill söka Konungen deremot, skall omant utgifva hvad

dömdt är, bort bibehållas, samt att alltså föreskrift om skyldighet att

fullgöra hofrätts dom bort under 30 kap. 16 § i lagen intagas.

samt beträffande utskottets i fråga om 30 kap. 16 § fattade beslut

att föreslå revisionsskilling ens belopp till tvåhundra daler, af herrar Hasselrot,

Sandqvist, Leman, Hedenstierna och Lindhagen, hvilka ansett revisionsskillingen

böra sättas till det af Kong!. Maj:t föreslagna beloppet, fyrahundra

daler.

Herr Almgren har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i

»detta ärendes behandling inom utskottet.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1901.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1901:86 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar af rättegångsbalken, lag om hvad iakttagas skal s. 1 i texten