Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl Maj:t med anhållan om åtgärders vidtagande till befrämjande af öfre Norrlands kolonisation.

1901-04-23 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1901:60, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl Maj:t med anhållan om åtgärders vidtagande till befrämjande af öfre Norrlands kolonisation.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o CO

1

N:o 60.

Ank. till Riksd. kansli den 23 april 1901, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl Maj:t

med anhållan om åtgärders vidtagande till befrämjande af

öfre Norrlands kolonisation.

(I. A.)

Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt, till statsutskottet

remitterad motion (n:o 105) har herr G. Å. E. Kronlund, med hvilken

åtskilliga af kammarens ledamöter förenat sig, föreslagit,

1) att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.

Maj:t täcktes för befrämjandet af öfre Norrlands kolonisation och för ett

planmessigt bedrifvande deraf

dels låta å kronan tillhörig, ej till enskilt bruk disponerad mark verkställa

undersökning, om och till hvilket omfång lämplig mark för upplåtande

åt enskilde till odling och bebyggande funnes att tillgå samt om dylik marks

användning afgifva förslag,

dels ock, i den mån dessa undersökningar fortskrede, låta uppgöra planer

till större afloppsdike!! å sänka marker, belägna i närheten af vigtigare kommunikationsleder,

större industricentra eller eljest lämpliga trakter, der större

samhällen redan uppstått eller kunde antagas inom närmaste framtid uppstå,

äfvensom låta i mån åt tillgängliga medel verkställa dylika utdikningar;

2) att Riksdagen måtte besluta, att, för bildande af en fond till befrämjande

af öfre Norrlands kolonisation och egna-hems-frågans lösning, af nn

Bill. till Riksd. Prof. 1!)Öl. 4 Sami, 1 Afd. 34 Höft. (N:o CO.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

förefintligt öfverskott i statskassan afsätta en million kronor, eller ock af

inflytande skogsmedel vid försäljning af skogsalster från statens skogar i

Norr- och Vesterbotten årligen för samma ändamål reservera exempelvis tio

procent; och

3) att Riksdagen ville besluta, att medel till bestridande af de med

genomförandet utaf de under mom. 1) framstälda förslag förbundna kostnader

skulle i första hand och intill dess annorlunda blifvit beslutadt utgå ur den

i mom. 2) nämnda fond.

Till stöd för denna framställning har motionären anfört följande.

I en vid förra årets Riksdag väckt motion angående anslag för bildande

af en fond till befrämjande af öfre Norrlands kolonisation hade motionären

sökt fästa Riksdagens uppmärksamhet på vigten och betydelsen, att

man så fort som möjligt vidtoge förberedande mått och steg för öfre Norrlands

uppodling och kolonisation och särskilt en systematisk och efter hand

skeende utdikning och torrläggning af de der förekommande oerhörda arealer

af moss- och myrmarker; och hade han dervid påvisat, Indika storartade

resurser i så väl industrielt som jordbrukshänseende funnes särskildt i

Norrbotten.

De stora jernmalmfälten i Gellivare, Luossavaara—Kirunavaara, Routivare,

Svaapavaare med malmtillgångar, troligen de rikaste i verlden, och

för resten malmtillgångar i silfver, koppar, zink, magnesit m. m., lemnade

material för industriel verksamhet af ett oanadt omfång. Vattenkraften i de

norrländska vattenfallen vore ännu obetydligt känd, men de kunde dock anses

utgöra de väldigaste i Europa. Huru stor utvecklingen i industrielt hänseende

koinrne att blifva i våra nordligaste landsdelar gåfve redan nu de uppväxande

grufsamhällena i Norrbotten en aning om, och såsom säkert kunde

nog fastslås, att den under byggnad varande Ofotenbanan öppnade utsigt till

en alldeles enastående snabb utveckling i detta hänseende.

Men det vore ej allenast för industriel verksamhet, öfre Norrland

erbjöde stora resurser; oöfverskådliga fält förefunnes derstädes jemväl för

odlarens hand. Om man blott toge i betraktande Norrbottens län, innehölle

detsamma 1,058 qvadratmil, deraf endast omkring 4 qvadratmil utgjordes af

odlad jord; skogar, fjell, odlingsbara myrmarker och annan till odling tjenlig

jord upptoge återstoden. Sålunda beräknades myrarnas areal utgöra omkring

350 qvadratmil. Af hela denna ofantliga areal utgjordes största delen eller

omkring 800 qvadratmil af kronojord, till största delen bestående af kronoparker,

hvartill vid afvittringen i allmänhet afsatts all jord, som icke tillfallit

byaområdena och varit belägen nedanför den så kallade odlingsgränsen äfvensom

kronoöfverloppsmarkerna eller i allmänhet sådan jord, som vore belägen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

3

ofvanför odlingsgränsen. En stor del af jorden i Vesterbotten egdes likaledes

af staten.

På grund af gällande bestämmelser vore bosättning och nybyggesanläggningar

inom såväl kronoparkerna som öfverloppsmarkerna i hufvudsak

förbjudna. Sålunda vore och förblefve statens vidsträckta marker ett förbjudet

område för kolonisation, inflyttning och samhälleligt lif, och dock vore

kanske ingenstädes befrämjandet af en bofast hemegande befolkning så nödvändig

som i öfre Norrland. Hufvudvilkoret för en sund utveckling af samhällslifvet

i öfre Norrland syntes motionären vara, såsom han i sin förra motion

äfven framhållit, att dess uppodling hölle jemna steg med industriens

utveckling derstädes, att såsom kärntrupp i eröfringen af dessa bygder åt

kultur och odling erhålla en stadigvarande, fastboende befolkning, som mer än

allt annat vore egnad att gifva stadga, säkerhet och lugn åt en nybruten

bygd samt att med det egna hemmets band fästa den genom industrien och

timmerdriften uppkomna och uppkommande stora lösa befolkningen vid samhället

och hembygden. För de stora uppväxande industrisamhällena vore det

snart sagdt en lifsfråga, att en jordbrukande befolkning uppväxte i närheten

af dessa samhällen, som sålunda derifrån kunde hemta sina hufvudsakligaste

lifsförnödenheter. Att åvägabringa och möjliggöra befolkandet och uppodlingen

af de stora öde bygderna i landets nordligaste delar borde vara framför

allt en statens pligt såväl ur synpunkten af det allmänna bästa som äfven

med hänsyn till det särskilda intresse och den skyldighet, staten såsom största

jordegaren i dessa trakter borde ega.

För att nämna några exempel på, hvilken proportionsvis stor andel i de

nordliga trakternas jord, staten egde i förhållande till de enskilde, ville motionären

blott nämna, att af Gellivare socken omkring tre fjerdedelar utgjordes

af kronojord, af Jukkasjärvi socken fyra femtedelar, af Arjeplougs socken

sex sjundedelar, af Arvidsjaurs två tredjedelar, af Korpilombolo socken hälften,

af Jörns socken i Vesterbotten en tredjedel. A kronans öfverloppsmarker

och kronoparkerna funnes betydande arealer, som icke utgjordes af skog,

utan bestode af myrar och annan odlingsbar jord. Vid kronoparkernas bildande

i öfre Norrland hade i allmänhet tillgått så, att, sedan vid afvittringen

den enskildes och statens jord blifvit till sina gränser bestämda och, derest

icke några ansökningar om nybyggen inkommit från enskilda, all jord, som

fallit inom gränserna för kronans område och vore belägen nedanför odlingsgränsen,

afsatts till kronoparker utan hänsyn till, att dessa då komme att omfatta

äfven till odling tjenlig jord; derför förefunnes också inom kronoparkerna

betydliga vidder af dylik jord, bestående hufvudsakligast af odlingsbara

myrmarker. Inom Korpilombolo socken utgjordes exempelvis en tredjedel af

hela socknen åt myrar; inom Gellivare socken funnes ett par mil från Gelli
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

vare kyrkoby en myrkomplex på omkring 80,000 tunnlands areal; inom Jörns

socken funnos på kronoparkerna omkring 15,000 tunnland odlingsbar jord

enligt hvad en motionen bifogad förteckning utvisade. Landet ofvanför odlingsgränsen

saknade ingalunda tillfällen till odlingsmöjligheter, utan sådana förefunnes

i riklig mängd, och odlingsgränsen vore endast en temligen godtycklig

på kartan dragen linie, ofvanför hvilken marken i allmänhet ansetts böra bevaras

åt lapparne och renskötseln.

Detta nomadfolk hade emellertid liksom renskötseln under senare åren

varit i ständigt aftagande. Eenarne förminskades i antal. Vården om desamma

vårdslösades, betet blefve allt knappare, och den tid syntes icke vara

så aflägsen, då lapparne för sin existens skull hänvisades till ett civiliseradt

nybyggare^ med jordbruk och boskapsskötsel såsom hufvudnäring. Intet

kunde väl då vara lämpligare än att åt dessa vid förhållandena uppe i norden

vana naturbarn bereda möjlighet att få sig en egen torfva och ett eget hem.

Under de senare åren hade pågått inom skilda trakter af öfre Norrland

vetenskapliga undersökningar för utrönande af myrarnes beskaffenhet,

och hade dessa undersökningar resulterat i, att öfre Norrlands myrar vore

bördiga, fruktbara och till odling tjenliga lågmossar.

Motionären hade i sin föregående motion påpekat, hurusom en af de

med dessa undersökningar sysselsatta personer yttrat på tal om en inom Arvidsjaurs

socken undersökt myr på omkring 9,000 tunnland, att den vore en

af de bästa odlingskomplex och att hvarje år, som förflöte utan kultivering,

minskade den vinst, som det allmänna och den enskilde deraf kunde draga.

Och enahanda vore nog förhållandet med flertalet myrar i öfre Norrland.

Man invände måhända beträffande kolonisationen af öfre Norrland, att

det under nuvarande brist på arbetskrafter och tillgång på arbete inom industrien

och jernvägsbyggandet icke skulle finnas folk benägna att slå sig ned

såsom jordbrukare i dessa trakter. Emellertid förefunnes öfverallt i öfre

Norrland en talrik lös befolkning, så kallade inhysingar eller backstugusittare,

Indika slagit sig ned utan något slags rätt eller tillåtelse här och hvar både

på kronans och den enskildes mark. Bland denna klass skulle utan tvifvel

större delen med begärlighet omfatta ett tillfälle att förvärfva en egen tryggad

torfva i stället för denna tillvaro på nåder, som de nu förde. Likaledes

skulle sannolikt bland den lösa, med malmbrytning och jernvägsbyggande

sysselsatta befolkningen förefinnas många, som, trötta vid det tunga arbetet,

föredroge en liten egen farm. Den utvandrareström, som årligen toge tusental

af vår kraftiga allmoge- och arbetarestam ur landet, skulle måhända äfven

förmås att i stället för de ovissa och bedrägliga möjligheterna i nya verlden

hellre skapa sig ett hem i fosterlandet, låt vara långt upp i norden, men med

utsigt till sin bergliga utkomst.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

5

Motionären hade i ämnet tillskrifvit ett flertal kommunalstämmor och

mera bemärkta personer i Norr- och Yesterbotten för att från dem erhålla

ett uttalande i frågan och derigenom få ådagalagdt, huruvida allmänna

meningen inom dessa landsdelar hyllade önskemålet om vidtagande från statens

sida af åtgärder till befrämjande af öfre Norrlands kolonisation, och hänvisade

han i detta afseende till de motionen bifogade bilagor.

Enstämmigt och kraftigt betonades i dessa uttalanden önskvärdheten

af att staten vidtoge åtgärder för utdikning af de stora å kronojord befintliga

myrmarkerna. Derigenom skulle ett af de väsentligaste hindren för landets

uppodling undanrödjas, klimatet i väsentlig mån höjas, tillvaron för de i de

nordliga landsdelarne bofasta i hög grad förbättras. Enstämmigt påpekades i

dessa nyssnämnda uttalanden, hvilka stora vidder odlingsbar jord som förefunnes

å såväl kronoparkerna som kronoöfverloppsmarkerna och fördelen för

de nordliga landsdelarne, att den der befintliga lösa befolkningen blefve fästad

vid jorden.

Beträffande antalet af denna befolkning kunde framhållas, att sådan

förefunnes i talrik mängd i alla nordliga socknar. Sålunda uppginge den

i Arvidsjaurs socken till ett antal af 1,370 personer, i Korpilombolo och

Tärendö socknar till nära hälften af socknarnes invånare, i Jörns socken

funnes omkring 200 familjer och så vidare.

I de flesta af dessa åberopade uttalanden framhölles dessa ofvan angifna

åtgärder såsom en samhällsangelägenhet af allra största vigt. A Gellivare

sockens vägnar uttalades den öfvertygelsen, att dylika åtgärder helt enkelt

blefve nödvändiga i samma mån som industrien i länet tillväxte och befolkningen

ökades, på det att ladugårdsprodukter mätte komma att finnas inom

länet tillgängliga för denna befolkning.

Å kommunalstämma inom Arvidsjaurs socken hade framhållits, att

behofvet af markupplåtelse med full eganderätt frän kronoparkerna till den

lösa befolkningen, som årligen ökades, blefve allt mer och mer trängande, att

förhållandena inom orten förr eller senare komme att framkalla ett oafvisligt

behof af att staten trädde emellan och å kronans öfverloppsmarker, hvarest

funnes otaligt många både stora och små områden, särskildt mossar och myrar,

som icke utan stor kostnad för staten kunde genom torrläggning och plantering

göras skogbärande, men som tydligen af naturen vore afsedda endast för

odling, uppläte lämpliga lägenheter till egna hem; att vidare vilkoren för

upplåtande af så kallade skogstorp vore alltför hårda för att af befolkningen

kunna antagas och uppfylla dess behof af att vara bofast. Från .Törns

socken framhölles, att stora arealer myrar och sumpiga marker funnes, som i

sitt nuvarande värdelösa tillstånd inverkade skadligt på såväl omkringliggande

skogsmark som pa jordbruket och att det derför vore högst önskvärdt, att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

staten fortast möjligt vidtoge kraftiga åtgärder för torrläggning af dessa

områden samt att statens främjande af kolonisationen vore ett stort önskemål

både ur ekonomisk och social synpunkt, enär derigenom landets välstånd i

högsta måtto främjades och en vid hem och fosterland fästad befolkning

vunnes, fördelar, som icke nog kunde uppskattas. Från kommunalstämma

med Ivorpilombolo socken hade framhållits, att betydliga vidder odlingsbar

jord lunnes å kronoparkerna och att dessa vidder skulle mångdubblas, om

staten utdikade de ofantliga vidder odlingsbara myrar och sänka marker och

att derigenom närbelägna byars och hemmans åkerfält blefve befriade från

Irosten och de snart sagdt årligen återkommande missväxter derigenom försvunne.

Malå socknemän hade framhållit, att utdikningar af befintliga myrmarker

blefve till gagn både för staten och den enskilde, då derigenom den

allmänna frostländigheten minskades samt odlingsbara myrar kunde upplåtas

till de enskilde till uppodling och bebyggande. Vidare betonades, att möjligheten

för enskilde att erhålla sådana lägenheter på billiga vilkor vore ett

trängande behof.

Från Arjeplougs socken uttalades, att åtgärder i kolonisa ti onsfrågan

vore för denna vidsträckta och glest befolkade socken högst nödvändiga, bland

annat för erhållande af egna hem åt ett stort antal bland lappbefolkningen,

som i följd af renhjordarnes snara minskning måst slå sig ned som nybyggare

och hvilkas bostäder till största delen befunne sig ofvanför den så kallade

kulturgränsen.

A kommunalstämma med Pajala socken hade uttalats den mening, att

inom socknen funnes stora arealer af myrar, hvilkas utdikning på statens bekostnad

skulle vara till stort gagn för orten likasom att å kronoparkerna

inom socknen funnes stora vidder odlingsbar jord, lämplig för hemmansbruk.

Från Elfsby socken hade framhållits, att realiserandet af kolonisationstrågan

vore högst lämpligt, nyttigt och nödvändigt, dels med hänsyn till

markens uppodlande, skogsväxtens befrämjande och klimatets förbättrande

och dels med hänsyn till att en stor del af socknens lösa befolkning, som åt

fattigdom eller andra orsaker vore urståndsatt att på annat sätt förskaffa sig

egna hem, finge sådana åt sig upplåtna på billiga vilkor och derigenom kunde

undvika att komma stat och kommun till last.

Landstingsmannen Laestadius och föreståndaren för Lannavara lapphem,

Lundborg, betonade, att inom Jukkasjärvi funnes öfverflöd af för odling

lämpliga torfmossar å kronoparker och annan mark och att mossarnes torrläggning

skulle blifva af högsta betydelse för landets utveckling. De vore

för sin del öfvertygade, att för jordbruksskötsel afsedt jordbruk kunde likaväl

drifvas ofvanför odlingsgränsen som nedanför densamma, hvadan i detta

afseende gränsen saknade all betydelse. På grund af den materiella utveck
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

7

lingen inom socknen komme det nog ej att dröja länge, innan de afsätta byaområdena

vore för små för befolkningens behof, och derigenom skulle till

följd af gällande lagstiftning, som innefattade förbud att anlägga nybyggen

ofvan odlingsgränsen, utvecklingen i jordbrukshänseende alldeles hämmas. Att

benägenhet förefunnes hos den lösa befolkningen i socknen att förvärfva sig

en egen torfva visade sig deraf, att vid den inom socknen ågångna afvittringen

liera tiotal af nybyggesansökningar inlemnats, hvilka emellertid alla

afslagits. Äfven från den långt aflägsna, 30 mil norr om Haparanda belägna

Muonionalusta församling funnes ett uttalande om önskvärdheten att af kronan

erhålla odlingsbar jord.

Länsmannen vid Ofotenbanan, Ulfhjelm, hade framhållit, hurusom så

långt upp som ofvanför Torneå träsk särdeles bördiga trakter funnes, der

gräset till och med mången gång blefve manshögt och der sålunda tillfälle

till bosättning och utkomst för en jordbruksidkande befolkning skulle förefinnas.

Af hvad sålunda kunde inhemtas från bilagda yttranden framginge,

att åtgärder från statens sida för befrämjande af denna fråga ansåges nödvändiga

samt i hög grad nyttiga och önskvärda samt att gången af denna frågas

behandling framstått för alla, att staten först borde företaga en planmessig

utdikning och torrläggning åt de sänka markerna och derefter upplåta jorden

åt enskilde under eganderätt eller stadgad besittningsrätt jemte tillhandahållandet

af odlings- och byggnadshjelp.

Det borde emellertid vid koloniseringen af kronans marker i öfre Norrland

redan från början fastslås såsom regel, att den blifvande kolonisten icke

skulle tilldelas något skogsanslag, utan endast medgifvas rätt till husbehofsskog

för att derigenom förebygga, att den blifvande kolonisationen blefve

ett spekulationsfält för sågverksindustrien och derigenom hela ändamålet förfeladt.

Att staten dervid handlade med stor urskilning vore nödvändigt med

hänsyn till de stora vidder sänka marker, som funnes, och den betydande

kostnad, dessa markers utdikning tarfvade. Men just denna omständighet nödvändiggjorde,

att staten först läte anordna en noggrann undersökning om arealen

och beskaffenheten af den kronan tillhöriga odlingsbara jord, som med

hänsyn till jordens läge och öfriga omständigheter kunde befinnas lämplig

till utdikning och upplåtelse åt enskilde.

Såsom särskild! lämplig för dylikt ändamål borde väl den odlingsbara

mark vara, som vore belägen i närheten af befintliga eller beslutade vigtigare

kommunikationsleder, större graf- och industricentra. Utdikning af så belägen

sankmark skulle ur många afseenden blifva till ovärderligt gagn, då

derigenom klimatet mildrades och den ur såväl helsosynpunkt som för jord
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

bruket menliga frostländigheten aflägsnades och derigenom tillvaron för dessa

nordliga trakters befolkning blefve mera dräglig. Jemväl ur en annan synpunkt

vore dessa utdikningar af stor betydelse. Stor svårighet komme väl

snart att yppa sig för de i de nordligaste trakterna uppväxande industrisamhällena

att till ett någorlunda rimligt pris förse sig med bränsle, då skogstillgången

i dessa trakter vore ytterst liten och i de allra nordligaste trakterna

till och med ingen. I de störa, öfver allt befintliga myrmarkerna funnes, om

dessa torrlädes, den rikligaste tillgång på billigt bränsle, som i form af bränntorf

aldrig skulle tryta. För den der uppe existerande befolkningen blefve

detta utan tvifvel en stor lättnad i dess dryga lefnadskostnader, på samma

gång som staten deraf kunde beräkna en aldrig sinande inkomstkälla.

Allt efter som dessa undersökningar framskrede och utredningar vunnes

om omfånget och beskaffenheten af för odling lämplig kronojord borde derefter

ett på grundvalen af denna utredning fotadt förslag om jordens användning

afgifvas af en för ändamålet tillsatt undersökningskommission, bestående

af exempelvis en landtbruksingeniör, en af domänstyrelsen förordnad

person samt slutligen någon med ortsförhållandena förtrogen man. Denna

undersökningsnämnds utredning och förslag skulle efter granskning af exempelvis

vederbörande länsstyrelse och öfverjägmästare blifva eu god grundval

för koloniseringsarbetets planmessiga bedrifvande och syntes motionären vara

ett nödvändigt förarbete för hvarje mera detaljerad! förslag och måhända bespara

ett dyrbart experimenterande. I den mån som denna undersökningsnämnds

arbete fortskrede borde de stora liufvuddragen af erforderliga utdikningar,

såsom uppdragande af de större afloppsdikena, påbörjas.

Först efter det dessa utdikningar efter hand började nå sin fullbordan

kunde det mera direkta kolonisationsarbetet påbörjas, ett arbete, för hvilket

den nu existerande egna-hems-komitén borde kunna utfinna lämpliga normer.

Dessa angifna, nödiga förarbeten liksom sjelfva kolonisationen af öfre

Norrlands ödemarker kräfde naturligtvis stora uppoffringar från statens sida

och kunde derför naturligtvis endast efter hand och så småningom utföras,

men just dessa omständigheter talade för, att staten så fort som möjligt grepe

sig an. Våra grannländers åtgöranden visade, att det der gjordes betydande

uppoffringar för kolonisationssaken. I vårt grannland Finland hade undersökningsnämnder

för flera år tillbaka tillsatts i de nordliga länen i ändamål

att undersöka omfånget och beskaffenheten af den jord, som vore till odling

duglig och horde upplåtas åt enskilde. Stora belopp hade anvisats för att i

form af räntefria lån anvisas åt enskilde jordegare i nordliga Finland, hvilka

vore villige bereda den lösa befolkningen tillfälle att förvärfva sig ett stycke

jord. Slutligen hade från högsta ort anbefalts afsättande! af två millioner

mark för anskaffande af jord åt finska jordbruksarbetare.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande B:o 60.

9

I Danmark möttes man af det mest storartade arbete och beundransvärda

uppoffringar såväl frän statens som enskilda korporationers sida för

befordrandet af kolonisationen och fruktbargörandet af förut öde och oanvändbara

vidder. Det s. k. danska Hedesällskapet, grundadt på enskildt initiativ

och ännu i dag ett enskildt sällskap, fastän understödt af staten, hade ända

sedan 1866 egnat sig åt uppodling af och skogsplantering ä Jutland. Arbetet

dermed hade under den mest patriotiska tillslutning från såväl stora som små

fortskridit så lyckligt, att af de ursprungliga 140 qv.-mil ofruktbara ljunghedar

RO qv.-mil redan vore beväxta med.skog eller under odling.

I norra och nordvestra Tyskland hade sedan 1800-talets början pågått

en systematisk utdikning och torrläggning af derstädes förekommande mossoch

myrmarker med det lyckliga resultat, att norra Tysklands klimat i väsentlig

grad förmildrats och förbättrats, och att, der förut blott funnits för

odling otillgängliga sumptrakter, nu lefde en välmående, burgen och hemegande

allmogestam. Inom Ostpreussen hade sedan 1886 preussiska staten drifvit

en stoi’artad kolonisatorisk verksamhet och för ändamålet bildat en fond å

två hundra millioner mark, hvaraf redan användts öfver etthundra millioner

mark för inköp af jord, för dess utdikning, dränering och uppodling samt

för befrämjande af enskildes bosättning ä denna, jord. Öfver 4,500 familjer

hade redan derigenom erhållit sig ett eget hem och en egen torfva.

Till mötande af de stora ekonomiska kraf, som i detta hänseende,

säkerligen för en lång framtid, komme att förefinnas, syntes klokheten och

framsyntheten böra mana oss att under närvarande för statsverket jemförelsevis

gynsamma tider afsätta medel för framtida behof till bildande af en fond

för öfre Norrlands kolonisering, en fond, som för öfrigt på samma gång kunde

afse befrämjandet af egna hems-frågan i allmänhet. Den invändning, som kunde

göras mot en sådan fondbildning, nemligen att man ännu icke vore ense om

sättet för denna kolonisering eller för egna-hems-frågans lösning, vore nog

ej af så stor betydelse. Vore man verkligen enig om, att något effektivt,

steg från statens sida borde tagas för lösningen af dessa frågor, vore det

nog höjdt öfver allt tvifvel, att hvarje effektivt steg i denna rigtning vore

förenad! med betydande ekonomiska uppoffringar, och genom det nu föreslagna

bildandet af en fond tillförsäkrade mall denna för hela landet sä

betydelsefulla och vigtiga fråga en lugn och lycklig lösning utan att hämmas

eller störas af inträffande, mera ogynsamma tider för statsbudgeten. Under

flera års tid hade man exempelvis årligen afsatt betydande belopp till arbetareförsäkringsfonden

utan att man ännu kunnat enas om sättet för dess användning,

grunderna för arbetareförsäkringen.

Derest det nu ej skulle anses lämpligt att för ifrågavarande ändamål

verkställa den ifrågasatta afsättning^ på en gång af eu större summa frän

Bill. till liilcsd. Prof. 1001. 4 Samt. / Afd. .14 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

statsverkets öfverskott, syntes det motionären, att man borde årligen afsätta

en viss procent af de från Norr- och Vesterbottens län inflytande medel

för försäljning af skog från kronoparkerna. Det kunde ju ej anses vara

annat än en yttring af rättvisa och billighet, att, då staten bergade stora

skördar af de nordliga trakternas rikedom, skogen, staten äfven gåfve tillbaka

något deraf åt dessa trakter för att dymedelst skänka dem den lifskraft,

som odling, kultur och tillvaron af eu välmående odalmannaklass skänkte åt

en bygd; derigenom ökade man också denna nu på lefvande försvar så blottade

landsändas försvarskraft, något, som i nuvarande tider syntes framstå

såsom i högsta grad nödigt och gagneligt.

Hvad först beträffar motionärens förslag om bildande af en fond till

befrämjande af öfre Norrlands kolonisation och egna-hems-frågans lösning, får

utskottet erinra om, att en i samma syfte vid nästlidet års riksdag väckt

motion då blef af Riksdagen afslagen; och ansluter sig utskottet till den af

statsutskottet då uttalade mening derom, att det icke torde vara tillrådligt,

att en fond afsättes för befordrande af ett visst ändamål, utan att någon som

helst utredning förebragts på hvad sätt denna fond skall till förmån för ett

sådant ändamål användas. Särskild! finner utskottet en fondbildning, såsom

motionären föreslagit, till främjande af egna-hems-frågans lösning icke skäligen

böra förekomma, innan den för denna frågas behandling tillsatta komité

afgifvit sitt utlåtande.

Deremot finner utskottet hvad motionären i vissa andra afseenden anfört

och föreslagit vara förtjent af uppmärksamhet. Liksom motionären, anser

utskottet det vara af synnerligen stor vigt, att åtgärder vidtagas till främjande

af öfre Norrlands kolonisation; och i sådant syfte torde tillfälle böra

beredas enskilde att å statens vidsträckta marker i dessa trakter förvärfva sig

jord för bebyggande och odling. Härvid torde dock böra tillses, att sådana

till upplåtelse åt enskilde afsedda marker i sig innebära möjligheten af att

kunna med fördel kultiveras; och torde i detta afseende böra tagas hänsyn

till, att de äro så belägna, att afsättning af jordbruksprodukter kan förväntas.

De böra sålunda uppsökas i närheten af vigtigare kommunikationsleder,

industricentra eller trakter, der större samhällen redan uppstått. Ur denna

synpunkt torde i främsta rummet undersökningar böra anställas, och först

derefter och sedan vissa bestämda platser befunnits för ändamålet tjenliga,

synes förslag om deras upplåtande till enskilda böra för Riksdagen framställas.

Hvad beträffar kostnaderna för sådana undersökningars verkställande,

synas desamma kunna af Kongl. Maj:t utaf tillgängliga medel förskjutas, utan

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 60.

11

att, på sätt motionären föreslagit, särskilda medel för ändamålet af Riksdagen

anvisas.

Vidkommande slutligen motionärens förslag om uppgörande af planer

till större afloppsdiken å sänka marker och verkställande af utdikningar,

föreställer sig utskottet, att, först sedan genom ofvannämda undersökningar

utrönts, hvilka marker böra för omförmälda ändamål i främsta rummet

ifrågakomma, förslag böra utarbetas och för Riksdagen framläggas till de

åtgärder, som vidare böra företagas till underlättande af dessa markers tillgodogörande.

I sammanhang härmed har utskottet velat erinra om, att Riksdagen

jemlikt skrifvelse den 9 maj 1894 bemyndigat Kongl. Maj:t att för upprättande

af planer och kostnadsförslag till afdikning och odling af sådana myrtrakter

å kronomark inom Vesterbottens och Norrbottens län, som lämpa sig

för upplåtelse till odlingslägenheter, af tillgängliga medel förskjuta ett belopp

af högst 20,000 kronor att sedermera hos Riksdagen till ersättande anmälas.

Med anledning häraf förordnade Kongl. Maj:t den 13 juli 1894, att

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens och Norrbottens län skulle

låta för ett eller flera, till belägenheten noga angifna, för kolonisation lämpliga

ansedda områden af myrmark inom hvardera länet genom lämplig landtbruksingeniör

upprätta afdiknings- och odlingsplaner jemte förslag till områdenas

fördelning i lägenheter; och skulle kostnaderna för dessa åtgärder ej

få öfverstiga 5,000 kronor för Vesterbottens och 15,000 kronor för Norrbottens

län. Sådana förslag hafva sedermera uppgjorts rörande indelning i

lägenheter af viss kronopark och kronoöfverloppsmark inom nämnda län;

men har förslaget beträffande områden inom Vesterbottens län genom kongl.

brefvet den 8 mars innevarande år förklarats icke till någon vidare åtgärd

föranleda, hvaremot det af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens

län till Kongl. Maj:t insända den 22 mars 1899 återremitterats till nämnda

myndighet, hos hvilket det för närvarande hvilar.

På grund af hvad ofvan blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med anledning af herr Kronlunds ifrågavarande

motion, må i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,

det täcktes Kongl. Maj:t, till befrämjande af öfre Norrlands

kolonisation, låta å kronans der belägna, ej särskild!

disponerade mark verkställa undersökningar, om och till

hvilken omfattning lämpliga områden i närheten af vigtigare

kommunikationsleder, industricentra eller platser, der

större samhällen uppstått, må kunna upplåtas till enskilde

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande -N:o 60.

för odling och bebyggande, samt, i den mån undersökningarna

fortskrida, till Riksdagen om dylika områdens disposition

afgifva förslag.

Stockholm den 23 april 1901.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1901.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1901:115 Riksdagens Skrifvelse N:o 115 s. 1 i texten