Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående ändrade vilkor för lån från odling slånefonden.

1901-05-11 · 60 sidor, varav 58 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 58 av 60 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1901:88, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående ändrade vilkor för lån från odling slånefonden.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:0 88.

1

N:o 88.

Ank. till Riksd. kansli den 17 maj 1901, kl. 10 f. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående

ändrade vilkor för lån från odling slånefonden.

(I. A.)

Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver

jordbruksärenden för den 1 april 1901 har Kongl. Maj:t i en till Riksdagen

samma dag aflåten proposition (n:o 80) föreslagit Riksdagen

medgifva

att följande ändrade allmänna vilkor och bestämmelser finge tillämpas

å de lån, som hädanefter intill utgången af år 1903 från odlingslånefonden

utlemnades, och hvad anginge bestämmelserna i mom. 13 här

nedan, jemväl å sådana derifrån förut beviljade lån, angående livilkas

fördelning å vederbörande hemman och anteckning i jordeboken utslag

icke meddelats:

»Mom. 1. För hvarje företag, till hvilket lån från odlingslånefonden

sökes, skall fullständig, af utredning angående jordens naturliga beskaffenhet

och större eller mindre lämplighet för odling samt uppskattning af

beräknadt jordförbättringsvärde åtföljd plan till arbetets utförande jemte

beräkning öfver de så väl med vattenafledningen och afdikningen som

ock med odlingen, der sådan förekommer, förenade kostnader vara af

sakkunnig person uppgjord och underställas Kongl. Majits pröfning.

Mom. 2. Lån från odlingslånefonden beviljas ej med mindre vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen vitsorda, att, så

vidt de kunna finna, laga hinder mot företagets utförande ej förefinnes.

Mom. 3. Vederbörande, soin erhåller lån från fonden, är underkastad

alla de vilkor och kontroller, som af Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga

och nödiga.

Mom. 4. Lånet kan af Kongl. Maj:t bestämmas till hela det

belopp, hvartill enligt den faststälda arbetsplanen kostnaden för vattenBih.

till Riksd. Prof. 1901. 4 Sand. 1 Afd. 53 Höft. (Näs 88 och 89.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

afledningen och afdikningen beräknas komma att uppgå beträffande

lånesökandenas andelar i företaget, dock med iakttagande dels att kostnaden

för s. k. tegdikning eller täckdikning härvid ej må inräknas, dels

ock att lånet ej må öfverstiga åttio procent af det jordförbättringsvärde,

som, enligt hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen

vitsorda, belöper å lånesökandenas mark; skolande låntagaren

genom kontant tillskott, materialier eller annat bidrag bestrida hvad

till hela odlingsföretagets fullbordande kan erfordras utöfver det lemnade

lånebidraget.

Mom. 5. Med den, som mot åtnjutande af statslån åtager sig ett

odlingsföretag, skall kontrakt i vederbörlig ordning afslutas samt af

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkännas. Kontraktet skall innefatta

förbindelse för låntagaren dels att, i noggrann öfverensstämmelse med

den faststälda arbetsplanen och under skyldighet att dervid vara underkastad

vederbörandes kontroll, påbörja och fullborda så väl vattenafledningen

och afdikningen som äfven odlingsarbetet, inom viss bestämd

tid, utan att vidare väcka anspråk på ytterligare bidrag af allmänna

medel, och dels att genom egna tillskott utgöra hvad som utöfver statslånet

kan erfordras.

Mom. 6. För fullgörande af sådant kontrakt, äfvensom lör de

lyftade statsmedlens återbäring i fall mot kontraktet brytes, skall ställas

sådan säkerhet, som af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkännes;

skolande denna säkerhet upphöra att gälla, så snart vattenafledningsoch

afdiknings- samt odlingsarbetet blifvit afsynadt och godkändt.

Mom. 7. Sedan det i mom. 5 omförmälda kontrakt afslutats och

säkerhet derför enligt mom. 6 blifvit stäld, har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

att derom underrätta statskontoret; hvarefter det åligger statskontoret

att ofördröjligen låta dels i allmänna tidningarna tre gånger,

dels ock genom Kong!. Maj:ts vederbörande befallningshafvande i länskungörelserna

en gång införa kungörelse om odlingslånets beviljande, i

hvilken kungörelse de hemman eller hemmansdelar, å hvilkas egor

odlingsföretaget kommer att utföras, skola uppgifvas.

Mom. 8. Lånet må ej till någon del utbekommas förr, än arbetsföretaget

blifvit börjadt, men derefter få lånemedlen efter hand och i

mån af arbetets fortgång lyftas vid de tider, som i kontraktet finnas

utsatta eller särskildt blifvit bestämda; dock med skyldighet för vederbörande

att efter utfående af den del af lånet, som enligt bestämmelse

i hvarje särskildt fall får lyftas på grund deraf att arbetet blifvit börjadt,

vid hvarje af de följande lyftningetiderna, innan ytterligare lånemedel

må utbekommas, hos statskontoret förete intyg af väg- och vatten
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

3

byggnadsstyrelsen, att, enligt hvad derstädes nöjaktigt styrkts, så mycket

af arbetet blifvit utfördt, som skäligen kan anses motsvara hvad i förhållande

till det beviljade låneunderstödet belöper å hvad af lånet redan

utbekommits; börande, såvida icke Kongl. Maj:t med afseende å särskilda

förhållanden pröfvar skäligt annorlunda förordna, någon del af

lånet i statskontoret innestå, intill dess vattenaflednings- och afdikningsarbetet

är afsynadt och godkändt.

Mom. 9. Lånen skola af statskontoret utbetalas antingen omedelbart

eller ock genom Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande;

börande, innan större eller mindre del af beviljadt lån utbetalas, hos

statskontoret företes:

a) om arbetets utförande, i enlighet med mom. 5, afslutadt och

godkändt kontrakt;

b) godkänd, i mom. 6 omförmäld, säkerhetshandling för samma

kontrakts fullgörande eller medlens återbäring;

c) behörigt intyg, att arbetet är börjadt;

d) en till statskontoret eller ordres stäld, af nämnda kontor godkänd

skuldförbindelse, som skall innefatta vederbörandes åtagande att

för lånets betalning ansvara, intill dess lånet, jemlikt kongl. kungörelserna

af den 13 juni 1845 och den 3 november 1848, blifvit fördeladt på

de hemman, Indika för återbetalningen skola ansvara, och fördelningen

vunnit laga kraft samt uti jordeboken på föreskrifvet sätt antecknats; och

e) af statskontoret godkänd borgen eller säkerhetshandling för

den afgifna skuldförbindelsens uppfyllande.

Mom. 10. De låne- och säkerhetshandlingar, som för låneunderstöds

utbekommande till statskontoret aflemnats, förblifva uti statskontorets

vård, dock skola sådana handlingar, som vederbörande embetsmyndigheter

kunna blifva i behof att begagna, till dem på behörig

reqvisition utlemnas.

Mom. 11. I händelse afvikelse, utan dertill erhållen vederbörlig

tillåtelse, skett från den faststälda arbetsplanen,

eller arbetet, utan att anstånd med detsammas utförande blifvit

af Kongl. Maj:t medgifvet, icke iuom derför bestämd tid fullbordats,

eller om, innan vattenaflednings-, afdiknings- och odlingsarbetet

blifvit fullbordadt, afsynadt och godkändt, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

skulle finna den säkerhet, som jemlikt mom. 6 blifvit för

kontraktets fullgörande stäld, icke vidare vara nöjaktig, eller om, innan

lånet blifvit genom laga kraft egande beslut fördeladt på de hemman,

hvilka för återbetalningen skola ansvara, statskontoret skulle finna den

säkerhet, som jemlikt mom. 9 e) blifvit för lånet Btäld, icke vidare vara

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

nöjaktig, och ny säkerhet, som af vederbörande myndighet godkännes,

icke varder inom bestämd tid aflemnad,

eller om den bestämda annuiteten icke varder i behörig tid erlagd,

ankommer på Kongl. Maj:t att låta inställa all vidare utbetalning

af statslånet samt återfordra hvad deraf uppburits, att på en gång eller

efter hand till statskontoret inbetalas inom den tid, som af Kongl. Maj:t

bestämmes.

Statskontoret bör tillse, att sådan inbetalning i vederbörlig ordning

ingår; och skall det åligga vederbörande att å sålunda lyftade och

återburna medel jemväl erlägga fem procent årlig ränta från lyftningsdagen,

till dess återbetalning sker.

Mom. 12. Alla med låneunderstöd från fonden utförda arbeten

skola, så länge någon del af lånet återstår ogulden, vederbörligen

underhållas af den eller dem det åligger.

Mom. 13. Å den af Kongl. Maj:t bestämda lånesumman erlägges

de första sex åren från första lyftningsdagen icke någon ränta eller

kapitalafbetalning. Vid beviljande af odlingslån eger Kongl. Maj:t

derjemte att för hvarje särskildt företag bestämma viss tid, ej öfverstigande

fem år från första lyftningsdagen, under hvilken icke någon

ränta för lånet beräknas.

Under tiden mellan utgången af den tid, för hvilken räntefrihet

af Kongl. Maj:t beviljats, och de sex årens slut beräknas å lyftade

belopp tre och sex tiondedels procent årlig ränta, hvilken vid sistnämnda

tidpunkt lägges till den beviljade lånesumman. Å det sålunda

uppkommande beloppet erlägges, från och med sjunde året, till dess

lånet blifvit slutbetaldt, en annuitet af sex procent, deraf såsom ränta

räknas tre och sex tiondedels procent å det oguldna kapitalbeloppet.

Sedan odlingslån blifvit på vederbörande hemman fördeladt och i

jordebok antecknadt, eger jordegare, som sådant önskar, att, oberoende

af det här ofvan stadgade återbetalningssätt, när som helst under lånetiden,

sex månader efter hos statskontoret gjord uppsägning, inbetala

hela det på hans hemman belöpande skuldbelopp, jemte all derå upplupen

ogulden ränta.

Mom. 14. I afseende på sättet och ansvarigheten för de i nästförestående

moment omförmälda inbetalningars verkställande böra ofvan

åberopade kongl. kungörelser af den 13 juni 1845 och den 3 november

1848 lända till efterrättelse.

Mom. 15. Alla kostnader af hvad namn de vara må, som i följd

af erhållna lån föranledts för statskontoret, skola utan undantag bestridas

eller godtgöras af låntagaren.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

5

Mom 16. Intressenter i företag, hvartill lån från fonden erhållits,

åligger att, vid afslutandet af kontrakt om arbetets utförande, öfverlemna

till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, för att i dess arkiv förvaras,

bestyrkt kopia af de gillade ritningarna för arbetet, äfvensom

bestyrkta afskrifter af dertill hörande godkända betänkande och kostnadsförslag.

»

Till ofvanberörda statsrådsprotokoll har föredragande departementschefen

erinrat, hurusom uti särskilda, vid senare årens riksdagar väckta

motioner föreslagits åtgärders vidtagande från Riksdagens sida för åstadkommande

af ändrade bestämmelser i fråga om lån ur odlingslånefonden

i syfte att befordra ett allmännare anlitande af fonden. De af motionärerne

framstälda förslag hade visserligen icke vunnit Riksdagens bifall,

men då, på sätt motionärerne jemväl framhållit, oaktadt åtskilliga

lindringar af Riksdagen tid efter annan blifvit beslutade beträffande

såväl annuitet som ränta å lån från nämnda fond, summan af de beviljade

lånen likväl år efter år snarare minskats än ökats samt från

fonden under senaste åren utanordnats endast omkring en tredjedel af

dess hela belopp, ett förhållande, som med afseende å det för landets

utveckling särdeles vigtiga ändamål, som fonden afsåge att fylla måste

anses högeligen beklagligt, hade det synts departementschefen angeläget,

att en närmare utredning angående orsakerna till detta förhållande blefve

verkstäld och att dervid tillika toges under öfvervägande, huruvida och

i sådant fall hvilka ändringar uti gällande bestämmelser i fråga om

lån från fonden eller åtgärder i öfrigt lämpligen borde vidtagas, för att

det med fonden åsyftade ändamål komme att kraftigare än för närvarande

vore fallet befordras. Med anledning häraf hade departementschefen

uti skrifvelse den 7 juni 1900 anmodat väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

samt landtbruksstyrelsen att efter verkstäld utredning i omförmälda

hänseende inkomma med utlåtande och förslag uti ifrågavarande

ämne.

Sedan bemälda styrelser härefter beslutit att. anmoda såväl hushållningssällskapens

förvaltningsutskott som statens låndtbruksingeniörer

att inkomma med de yttranden i frågan, hvartill de kunde finna anledning,

samt sådana yttranden afgifvits af samtliga förvaltningsutskott,

med undantag af dem för Kronobergs, Kopparbergs, Ycsterbottens och

Norrbottens läns hushållningssällskap, äfvensom af samtliga landtbruksingeniörer

utom af landtbruksingeniören i Norrbottens län, hvarjemte

en af landtbruksingeniörerne i egenskap af sekreterare vid ett af statens

landtbruksingeniörer den 28 februari samt den 1 och den 2 mars 1900

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

hållet möte ur mötesprotokollet återgifvit, de önskningsmål, som enligt

vid mötet fattade beslut borde eftersträfvas beträffande ändringar i

bestämmelserna angående lån ur odlingslånefonden, hade styrelserna

med skrifvelse till departementschefen af den 31 sistlidne januari öfverlemnat

samtliga till styrelserna inkomna yttranden äfvensom för egen

del sig utlåtit och dervid hvar för sig afgifvit med hvarandra i hufvudsak

öfverensstämmande, men i vissa afseenden från hvarandra afvikande

förslag till nya vilkor för lån från odlingslånefonden.

Innan departementschefen emellertid öfverginge att närmare redogöra

lör innehållet af dessa handlingar, ville han i korthet erinra om

odlingslånefondens uppkomst samt de rörande fonden gällande vilkor

och bestämmelser.

Sedan lång tid tillbaka hade statsmagterna sökt att medelst beredande

af lån på billiga vilkor för afdikning af sänka marker uppmuntra

till vattenaflödnings- och odlingsföretag inom landet. Redan

vid 1840—-41 årens riksdag hade anvisats medel för låneunderstöd till

strömrensningar, vattenaftappningar och odlingsföretag; och skulle dessa

lån återbetalas på det sätt, att efter 5 års förlopp sedan medlen blifvit

utbetalade skulle årligen erläggas 5 procent å det ursprungliga lånekapitalet,

hvaraf först beräknades 3 procent årlig ränta för det vid

hvarje liqvid återstående kapitalbeloppet samt återstoden utgjorde afbetalning.

Med bibehållande af 5 års räntefrihet hade vid i844—45

årens riksdag stadgats, att amorteringen skulle utgöra 8 procent af hela

den beviljade lånesumman, hvaraf godtgjordes ränta efter 2 procent för

det vid hvarje liqvid återstående kapital samt det öfriga utgjorde kapitalafbetalning,

hvilka bestämmelser bibehållits vid 1850—51 årens riksdag.

För lån till understödjande af sjösänkningar och myrutdikningar

eller andra vattenaftappningsföretag skulle enligt beslut vid 1856—58 årens

riksdag efter 5 års förlopp från slutet af det år, hvarunder lånemedlen

utbekommits, årligen erläggas 8 procent å den lyftade lånesumman,

hvarå räntan godtgjordes efter 3 procent af obetalda kapitalbeloppet.

Denna ränta hade vid 1859—60 årens riksdag höjts till 4 procent samt

vid 1862—63 årens riksdag till 5 procent. Enligt 1873 års Riksdags

beslut skulle för dylika låneunderstöd, som finge utgå med belopp motsvarande

halfva vattenafledningskostnaden, efter 3 års förlopp från den dag,

då lånemedlen utbekommits, årligen erläggas 8 procent å hela den lyftade

lånesumman, hvaraf ränta godtgjordes efter 5 för hundra af obetalda

kapitalbeloppet och det öfriga utgjorde afbetalning derå.

År 1883 hade Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts derom till

Riksdagen aflåtna proposition besluta, att en särskild fond skulle bildas

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

7

med ändamål att genom lån understödja odling af sänka trakter.

Å denna fond, till hvilken under åren 1884—88 skulle ingå de till

statskontoret inflytande annuiteter å odlingslån och till hvilken riksgäldskontoret

skulle under samma tid, i mån af behof och uppå

reqvisition af Kongl. Maj:t, öfverlemna medel till så stort belopp, som

jemte nyssnämnda till fonden ingående annuiter å odlingslån erfordrades

till fyllande af högst 1,000,000 kronor, skulle Kongl. Maj:t ega

att, i den mån fondens kapital och sedermera inflytande låneafbetalningar

och räntebehållningar dertill lemnade tillgång, anvisa lån för

odling af sänka trakter att utgå med högst ofvanberörda belopp enligt

vissa af Riksdagen antagna och af Kongl. Maj:t enligt kungörelse

den 23 september 1883 till efterrättelse utfärdade allmänna vilkor

och bestämmelser. Sedermera hade Riksdagen dels år 1888, dels år

1893 och dels år 1898, hvarje gång för en tid af fem år, medgifvit,

ej mindre att omförmälda annuiteter fortfarande finge till berörda fond

ingå, än äfven att riksgäldskontoret skulle tillhandahålla fonden derutöfver

erforderliga medel, för att ur densamma måtte kunna beviljas

lån till sammanlagdt ofvan angifna belopp af högst 1,000,000 kronor

för år. I fråga om de för låns erhållande ur fonden bestämda vilkor

hade åtskilliga ändringar och tillägg efter år 1883 blifvit af Kongl.

Maj:t och Riksdagen antagna.

Departementschefen ville härvid erinra, att bland de uti kungörelsen

den 23 september 1883 upptagna vilkor vore att för hvarje odlingsföretag

skulle fullständig, af utredning angående jordens naturliga beskaffenhet

och större eller mindre lämplighet för odling åtföljd plan

för arbetets utförande jemte beräkning öfver de med så väl vattenafledningen

och afdikningen som odlingen förenade kostnader vara af

sakkunnig person uppgjord och underställas Kongl Maj:ts pröfning;

att lån ur fonden kunde bestämmas till hela det belopp, hvartill enligt

den faststälda arbetsplanen kostnaden för vattenafledningen och afdikningen

beräknades uppgå, men att låntagare skulle genom kontant

tillskott, material ier, arbete eller annat bidrag bestrida hvad till hela

odlingsföretagets fullbordande kunde erfordras utöfver lånebidraget;

att det kontrakt angående ett tillämnadt arbetes utförande, som borde

med låntagare afslutas, skulle innefatta förbindelse för denne, bland

annat, att, i noggrann öfverensstämmelse med faststälda arbetsplanen

och under skyldighet att dervid vara underkastad vederbörandes kontroll,

påbörja och fullborda såväl vattenafledningen och afdikningen

som äfven odlingsarbetet inom viss bestämd tid; samt att å den af

Kongl. Maj:t bestämda lånesumman skulle de första fem åren från

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

första lyftningsdagen icke erläggas någon ränta eller kapitalafbetalning,

men å de under tiden lyftade belopp beräknas fem procent årlig

ränta, hvilken vid de fem årens slut skulle läggas till den beviljade

lånesumman; och skulle å det sålunda uppkommande beloppet erläggas,

från och med sjette året, till dess lånet blifvit slutbetaldt, en annuitet

af tio procent, deraf såsom räuta skulle räknas fem procent å det

oguldna kapitalbeloppet.

Redan vid 1885 års riksdag hade med anledning af en inom Riksdagen

väckt motion medgifvits den ändring i dessa vilkor att annuiteten

för lån ur fonden, som sedermera utbetalades, bestämdes till 8 procent,

deraf som ränta beräknades 4 % procent å oguldna kapitalbeloppet;

och utfärdades den 19 maj 1885 kungörelse i ämnet.

Sedan jemväl vid 1888 års riksdag beslutits åtskilliga ändringar

i och tillägg till vilkoren för lån från odlingslånefonden, hvilka dock

icke varit af beskaffenhet att någon särskild redogörelse för desamma

erfordrades, sammanfattades samtliga vilkor uti kungörelse den 27 april

1888.

I anledning af en utaf Kongl. Maj:t till 1895 års Riksdag afbiten

proposition med förslag till vissa ändringar i och tillägg till de vilkor

och bestämmelser, som jemlikt sistberörda kungörelse vore för erhållande

af lån från odlingslånefonden stadgade, hade Riksdagen, i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med hvad Eders Kong!. Maj:t föreslagit, medgifvit, att

dels lån från odlingslånefonden skulle kunna beviljas, förutom till

de i nämnda kungörelse angifna företag, jemväl till utförande af sådana

vattenafledningsföretag, hvilka afsåge förbättring, på annat sätt än

genom s. k. täckdikning, af förut odlad åker eller äng eller vinnande

af ny äng, dock, hvad dessa företag beträffade, endast under förutsättning

att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen

vitsordade, att jordförbättringens värde borde antagas minst motsvara

låneunderstödets dubbla belopp,

dels lån från odlingslånefonden ej finge beviljas, med mindre vägocli

vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen vitsordade, att,

så vidt de kunde finna, laga hinder mot företagets utförande ej förefunnes,

dels ock räntan å lån, som från odlingslånefonden derefter beviljades,

äfvensom å derifrån förut beviljade lån, angående livilkas fördelning

å vederbörande hemman och anteckning i jordeboken utslag

icke meddelats, finge nedsättas till fyra procent, dock utan att rubbning

derigenom skedde i den för lånen bestämda annuiteten.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

9

Kungörelse angående dessa ändringar och tillägg hade af Kongl.

Magt utfärdats den 29 juli 1895.

Slutligen hade Riksdagen år 1898, med bifall till derom af Kongl.

Maj:t gjord framställning, medgifvit, att å lån, som från odlingslån efonden

derefter beviljades, äfvensom å derifrån förut beviljade lån, angående

hvilkas fördelning å vederbörande hemman och anteckning i

jordeboken utslag icke meddelats, räntan finge nedsättas till 3,6 procent

och annuiteten till 7 procent, hvarefter Kongl. Maj:t, som ansett

lämpligt, att de tid efter annan meddelade bestämmelser angående

lånevilkoren funnes i en författning sammanförda, den 27 maj 1898,

med upphäfvande af förenämnda kungörelser den 27 april 1888 och den

29 juli 1895, utfärdat kungörelse angående vilkoren för lån från odlingslånefonden.

Enligt denna kungörelse, uti hvilken någon ändring ej blifvit

sedermera gjord, vore vilkoren för lån från ifrågavarande fond så

lydande:

3Mom. 1. För hvarje odlingsföretag skall fullständig, af utredning

angående jordens naturliga beskaffenhet och större eller mindre lämplighet

för odling, åtföljd plan till arbetets utförande jemte beräkning

öfver de med såväl vattenafledningen och afdikningen som odlingen

förenade kostnader vara af sakkunnig person uppgjord och underställas

Kongl. Maj:ts pröfning.

Mom. 2. Lån från odlingslånefonden beviljas ej, med mindre

väg- och vatt enbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen vitsorda,

att, så vidt de kunna finna, laga hinder mot företagets utförande ej

förefinnes.

Mom. 3. Till utförande af sådana vattenafledningsföretag, hvilka

afse förbättring, på annat sätt än genom så kallad täckdikning, af förut

odlad åker eller äng eller vinnande af ny äng, beviljas lån endast under

förutsättning, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen

vitsorda, att jordförbättringens värdo bör antagas minst motsvara

låneunderstödets dubbla belopp.

Mom. 4. . Vederbörande, som erhåller lån från fonden, är underkastad

alla de vilkor och kontroller, som af Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga

och nödiga.

Mom. 5. Lånet kan af Kongl. Maj:t bestämmas till hela det belopp,

hvartill, enligt den faststälda arbetsplanen, kostnaden för vattenafledningen

och afdikningen beräknas komma att uppgå; skolande låntagaren

genom kontant tillskott, materialier, arbete eller annat bidrag beBih.

till Riksd. Prof. IDOL 4 Sand. 1 Afd. r>3 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

strida hvad till hela odlingsföretagets fullbordande kan erfordras utöfver

det lemnade lånebidraget.

Mom. 6. Med den, som mot åtnjutande af statslån åtager sig

ett odlingsföretag, skall kontrakt i vederbörlig ordning afslutas samt

af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkännas. Kontraktet skall innefatta

förbindelse för låntagaren dels att, i noggrann öfverensstämmelse

med den faststälda arbetsplanen och under skyldighet att dervid vara

underkastad vederbörandes kontroll, påbörja och fullborda såväl vattenafiedningen

och afdikningen som äfven odlingsarbetet inom viss bestämd

tid, utan att vidare väcka anspråk på ytterligare bidrag af allmänna

medel, och dels att genom egna tillskott utgöra hvad som utöfver statslånet

kan erfordras.

Mom. 7. För fullgörande af sådant kontrakt, äfvensom för de

lyftade statsmedlens återbäring, i fall mot kontraktet brytes, skall ställas

sådan säkerhet, som af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkännes;

skolande denna säkerhet upphöra att gälla, så snart vattenafledningsoch

afdiknings- samt odlingsarbetet blifvit afsynadt och godkändt.

Mom. 8. Sedan det i mom. 6 omförmälda kontrakt afslutats och

säkerhet derför enligt mom. 7 blifvit stäld, har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

att derom undei-rätta statskontoret; hvarefter det åligger

statskontoret att ofördröjligen låta dels i allmänna tidningarne tre gånger,

dels ock genom Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande i

länskungörelserna en gång införa kungörelse om odlingslånets beviljande,

i hvilken kungörelse de hemman eller hemmansdelar, å hvilkas

egor odlingsföretaget kommer att utföras, skola uppgifvas.

Mom. Q. Lånet må ej till någon del utbekommas förr, än arbetsföretaget

blifvit börjadt, men derefter få lånemedlen efter hand och

i mån af arbetets fortgång lyftas vid de tider, som i kontraktet finnas

utsatta eller särskildt blifvit bestämda; dock med skyldighet för vederbörande

att efter utfående af den del af lånet, som enligt bestämmelse

i hvarje särskildt fall får lyftas på grund deraf, att arbetet blifvit börjadt,

vid hvarje af de följande lyftningstiderna, innan ytterligare lånemedel

må utbekommas, hos statskontoret förete intyg af väg- och vattenbyggnadssiyrelsen,

att, enligt hvad derstädes nöjaktigt styrkts, så

mycket af arbetet blifvit ulfördt, som skäligen kan anseB motsvara hvad

i förhållande till det beviljade låneunderstödet belöper å hvad af lånet

redan utbekommits; börande, så vida icke Kongl. Magt med afseende

å särskilda förhållanden pröfvar skäligt annorlunda förordna, någon del

af lånet i statskontoret innestå, intill dess vattenaflednings- och afdikniugsarbetet

är afsynadt och godkändt.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

11

Mom. 10. Lånen skola af statskontoret utbetalas antingen omedelbart.

eller ock genom Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande;

börande, innan större eller mindre del af beviljadt lån utbetalas, hos

statskontoret företes:

a) om arbetets utförande, i enlighet med mom. 6, afslutadt och

godkändt kontrakt;

b) godkänd, i mom. 7 omförmäld, säkerhetshandligg för samma

kontrakts fullgörande eller medlens återbäring;

c) behörigt intyg, att arbetet är börjadt;

d) en till statskontoret eller ordres stäld, af nämnda kontor godkänd

skuldförbiudelse, som skall innefatta vederbörandes åtagande att

för lånets betalning ansvara, intill dess lånet, jemlikt kongl. kungörelserna

af den 13 juni 1845 och den 3 november 1848, blifvit fördeladt

på de hemman, hvilka för återbetalningen skola ansvara, och fördelningen

vunnit laga kraft samt uti jordeboken på föreskrifvet sätt antecknats;

och

e) af statskontoret godkänd borgen eller säkerhetskandliug för

den afgifna skuldförbindelsens uppfyllande.

Mom. 11. De låne- och säkerhetshandlingar, som för låneunderstöds

utbekommande till statskontoret aflemnats, förblifva uti statskontorets

vård; dock skola sådana handlingar, som vederbörande embetsmyndigheter

kunna blifva i behof att begagna, till dem på behörig

reqvisition utlemnas.

Mom. 12. I händelse afvikelse, utan dertill erhållen vederbörlig

tillåtelse, skett från den faststälda arbeteplanen,

eller arbetet, utan att anstånd med detsammas utförande blifvit

af Kongl. Maj: t medgifvet, icke inom derför bestämd tid fullbordats,

eller om, innan vattenaflednings-, afdiknings- och odlingsarbetet

blifvit fullbordadt, afsynadt och godkändt, väg- och vattenbyggnadsotyrelsen

skulle finna den säkerhet, som jemlikt mom. 7 blifvit för

kontraktets fullgörande stäld, icke vidare vara nöjaktig, eller om, innan

lånet blifvit genom laga kraft egande beslut fördeladt. på de hemman,

hvilka för återbetalningen skola ansvara, statskontoret skulle finna den

säkerhet, som jemlikt mom. 10 e) blifvit för lånet stäld, icke vidare

vara nöjaktig, och ny säkerhet, som af vederbörande myndighet godkännes,

icke varder inom bestämd tid allemnad,

eller om deri bestämda annuiteten icko varder i behörig tid cr
lagd,

ankommer på Kongl. Maj:t att låta inställa ull vidare utbetalning

af statslånet samt återfordra hvad deraf uppburits, att på en gång eller

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

efter hand till statskontoret inbetalas inom den tid, soin af Kongl. Maj:t

bestämmes.

Statskontoret bör tillse, att sådan inbetalning i vederbörlig ordning

ingår; och skall det åligga vederbörande att å sålunda lyftade

och återburna medel jemväl erlägga fem procent årlig ränta från lyftningsdagen,

till dess återbetalning sker.

Mom. 13. Alla med låneunderstöd från fonden utförda arbeten

skola, så länge någon del af lånet återstår ogulden, vederbörligen

underhållas af den eller dem det åligger.

Mom. 14. Å den af Kongl. Maj:t bestämda lånesumman erlägges

de första fem åren från första lyftningsdagen icke någon ränta eller

kapitalafbetalning, men å de under tiden lyftade belopp beräknas tre

och sex tiondedels procent årlig ränta, hvilken vid de fem årens slut

lägges till den beviljade lånesumman. Å det sålunda uppkommande

beloppet erlägges, från och med sjette året, till dess lånet blifvit slutbetaldt,

en annuitet af sju procent, deraf såsom ränta räknas tre och

sex tiondedels procent å det oguldna kapitalbeloppet.

Sedan odlingslån blifvit på vederbörande hemman fördeladt och i

jordebok antecknadt, eger jordegare, som sådant önskar, att, oberoende

af det här ofvan stadgade återbetalningssätt, när som helst under lånetiden,

sex månader efter hos statskontoret gjord uppsägning, inbetala

hela det på hans hemman belöpande skuldbelopp, jemte all derå upplupen

ogulden ränta.

Mom. 15. I afseende på sättet och ansvarigheten för de i nästförestående

moment omförmälda inbetalningars verkställande böra ofvan

åberopade kong], kungörelser af den 13 juni 1845 och den 3 november

1848 lända till efterrättelse.

Mom. 16. Alla kostnader af hvad namn de vara må, som i följd

af erhållna lån föranledts för statskontoret, skola utan undantag bestridas

eller godtgöras af låntagaren.

Mom. 17. Intressenter i företag, hvartill lån från fonden erhållits,

åligger att, vid afslutandet af kontrakt om arbetets utförande,

öfverlemna till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, för att i dess arkiv

förvaras, bestyrkt kopia af den gillade plankartan för arbetet, äfvensom

bestyrkta afskrifter af dertill hörande godkända betänkande och kostnadsförslag.

»

I sammanhang med frågan om ändring i dessa vilkor hade

departementschefen för Kongl. Maj:t anmält en af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

samt landtbruksstyrelsen gjord framställning i fråga

om ecklesiastika boställens deltagande i odlingslån; och tillåter sig

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

13

utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet i hvad sistnämnda fråga vidkommer.

Öfvergående att redogöra för innehållet af ofvanberörda, af vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen öfverlemnade yttranden

från hushållningssällskaps förvaltningsutskott samt landtbruksingeniörer,

ville departementschefen till en början frantfiålla, hurusom

uti samtliga dessa yttranden, med undantag allenast af de från Södermanlands

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott samt landtbruksingeniören

i Vesterbottens län, åtgärder i syfte att underlätta odlingslånefondens

användning blifvit föreslagna.

Södermanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott hade

för sin del ansett, att orsaken, hvarför fonden icke i önskvärd grad

tagits i anspråk, numera icke kunde härledas från beskaffenheten af de

faststälda lånevilkoren, utan vore att söka förnämligast i de ogynsamma

konjunkturer, under hvilka vårt lands jordbrukare de senare åren arbetat;

och hade utskottet vid sådant förhållande icke ansett sig kunna anvisa

någon åtgärd såsom egnad att undanrödja nämnda förhållande.

Landtbruksingeniören i Vesterbottens län hade meddelat, att, hvad

nämnda län beträffade, under de senaste åtta åren någon ansökning

ej inkommit angående dylikt låns erhållande, beroende dels derpå, att

inom länet några större egendomar ej funnes, dels ock derpå, att

i de fall, der fråga om understöd för utdikningsföretag inom länet förekomme,

desamma i allmänhet vore af beskaffenhet att kunna vinna

anslag från frostminskningsfonden.

Jemväl uti åtskilliga andra af de inkomna yttrandena än nyssnämnda

förvaltningsutskotts hade såsom en af hufvudorsakerna till fondens

ringa användning angifvits de för närvarande rådande konjunkturer.

I öfrigt hade en mängd olika grunder till berörda förhållande

samt förslag i syfte att deri verka ändring blifvit framstälda.

Samtliga anmärkningar och ändringsförslag af vigt afsåge antingen

do för lån ur fonden gällande vilkor eller ock vissa stadganden uti

gällande dikningslag; och ville departementschefen här lemna en öfversigt

af hvad i dessa hänseenden förnämligast anförts.

Svenska staten hade ej visat sig villig till några uppoffringar lör

det med odlingslånefondcn afsedda ändamålet. Mot den bästa säkerhet

försträckte staten den enskildo medel till odlingsföretag mot en ränta,

som understundom öfverstigit statens ogen inlåningsränta och på i öfrigt

betungande vilkor, och detta, ehuru statens egen fördel voro nära förbunden

med dylika företag, då genom vattenreglering och odlingsföretag

staten erhölle nya eller förbättrade skatteobjekt, som för all fram
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

tid ökado statsverkets inkomster, under det att den enskilde i do flesta

fall blott bekomme en afkastning, motsvarande en ganska låg ränta på

hans i och för odlingen använda kapital.

Då ur odlingslånefonden endast lemnades lån till markens torrläggning,

men ej till dess odling, återstode, särskild! beträffande den

förut ej uppodlade marken, för att kunna tillgodogöra sig inkomst af

vattenafledningsföretaget, en mängd kostnader, såsom markens uppodling,

byggnaders uppförande, vägars anläggande m. fl. utgifter, för

hvilka kostnader, som ofta uppginge till vida mera än torrläggningskostnaden,

jordbrukaren ej sällan behöfde upplåna medel, men då redan

statens förmånsrätt för odlingslånet minskat belåningsmöjligheten mot

säkerhet i egendomen, vore säkerhet för det nya lånet ofta svår att anskaffa.

När odlingslånefonden vid 1883 års riksdag beslutats, hade i icke

ringa mån de förut för dikningslån gällande bestämmelserna skärpts.

Sålunda hade bland annat stadgats, att i stället för den räntefrihet under

3 år, som förut varit medgifven, anstånd med räntan lemnades i 5 år,

efter hvilken tid den upplupna räntan skulle läggas till kapitalet, hvarjemte

på samma gång annuiteten höjdes från 8 till 10 procent. Visserligen

hade vid 1895 och och 1898 årens riksdagar lindringar i dessa

afseenden beslutats, men ytterligare medgifvanden syntes behöfliga

såväl med hänsyn till ränta som amortering.

Då fråga uppstode om vattenreglering och torrläggning af en

större komplex utaf vattensjuka marker, livilka vanligtvis innefattade

jord af mycket olikartad beskaffenhet, så hade på senare tider vägrats

anslag på samma gång ur frostminskningsfonden och lån ur odlingslånefonden

till sådana vattenaflednings- eller dikningsföretag, som afsåge

dels frostförande, men till odling otjenlig mark, och dels odlade

eller odlingsbara egor. Äfven om staten till hälften bekostade utdikning

af frostförande mark, saknade dock jordegaren i de flesta fall

medel till sådana jordförbättringar, enär de först i en framtid lemnade

någon ersättning för derå nedlagda kostnader. Om dertill kombinerade

lån och anslag till ifrågavarande vatten regleringar beviljades, sluille detta

i hög grad underlätta och befrämja det ändamålsenliga tillgodogörandet

af landets mossar och sankmarker. Förut hade instruktionen för statens

landtbruksingeniörer innehållit föreskrift om, att då inom samma företag

förekomme dels mark, för hvars afdikning söktes anslag utan återbetalningsskyldighet

och dels egor, för hvilkas afdikning söktes lån,

skulle dessa egoslag och till dem hörande diken upptagas å skilda

ritningar och i skilda kostnadsförslag m. m., men som ett sådant särskiljande

i de flesta fall visade sig omöjligt, nemligen der samma dike

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 88-

15

berörde eller afledde vatten från båda de olika egosiagen, både denna

bestämmelse i senare instruktion borttagits. Någon instruktion för vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbrnksstyrelsen, huru de vid pröfning

af ansökningar rörande kombinerade lån och anslag borde förfara,

funnes ej heller, ehuru en sådan syntes vara af behofvet påkallad.

När fråga uppstode om torrläggning och odling af vattenskadade

marker, vore anskaffandet af medel till bestridande af kostnaderna för

undersökningens verkställande och plans uppgörande vanligen de svårigheter,

som först mötte. Om staten såsom i Finland och annorstädes

ombestyrde och bekostade undersökning och arbetsledning, vore derför

redan mycket vunnet.

Den omständigheten, att numera ecklesiastika och andra publika

hemman icke finge lån från fonden, blefve oftast afgörande för ett

dylikt företags utförbarhet, till stor skada för öfriga intressenter. Det

syntes dock, som om, då staten beviljade medel till underlättande af

de stora odlingsmarkernas torrläggning, densamma borde tillse, såväl

att, när staten för egen jord vore i företaget intresserad, staten

främjade nyttiga företags framgång, som ock att innehafvare af dylik

jord kunde komma i åtnjutande af odlingslån utan att oskäligt betungas.

Att förhindra innehafvare af ecklesiastika boställen att för dessa få

del af odlingslånen hade flerestädes haft en hämmande inverkan på

odlingsföretag, och särskilt hade uppgifvits, att på Gotland dikningsföretag

af denna anledning måste inställas eller uppskjutas på obestämd

tid. Likaså hade den nu gällande bestämmelsen, att en kronoarrendator

eller boställsinnehafvare skulle utfärda särskild förbindelse med personlig

borgen för sin andel i lånet, synts vara orättvist betungande för honom

och haft till följd, att han komme i en oförmånligare ställning än andra

intressenter. Följden häraf hade blifvit, att arrendator eller boställsinnehafvare,

som ej ansett sig kunna under den tid han innehade

egendomen skörda frukterna af nedlagdt arbete och kostnad uti vattenatiedningsföretag,

icke deltagit häri, hvarför från det ecklesiastika bostället

eller kronohemmanet måst enligt 76 § dikningslagen för alltid

utbrytas jord till skada för hemmanet med afseende å dess egofigur.

Hindrande vore ock den af delegare och borgesmän äskade ansvarighet.

De uti kungörelsen den 27 maj 1898 föreskrifna borgensförbindelser

utgjorde ett. af de största hindren för odlingslånefondens

anlitande, och då odlingslån erhölles endast för utförande af vattenafledning

och dikning, men ej för odling, vore det orimligt att, på sätt

i mom. 7 stadgades, fordra ansvar äfven för det sistnämnda arbetet.

I do flesta fall vore dikningsarbetet beroende af flere delegare, som

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N;o 88.

genom laga kraft egande bestämmelser enligt dikningslagen kunde

tvingas att fullgöra sin dikning. Men så vore ej fallet med odlingsarbetet,

och sedan torrläggningsarbetena fullbordats samt lånemedlen

på grund deraf lyftats, inträffade någon gång, att jordegare saknade

nödiga medel för att kraftigt påskynda odlingsarbetet. Om dessa blifvit

liknöjda att odla, när de märkt, att tillgångarne utsinat, och derför så

småningom upphört med odlingsarbetet, kunde det för borgesmännen

blifva svårt och mången gång omöjligt att ansvara för odlingarnes

fullbordande, särskild! då jordegaren icke allenast sjelf vägrade att utföra

odlingsarbetet, utan äfven förbjöde andra att på sin bekostnad

verkställa detsamma. Odlingstvång vore obehöflig!, då till skydd för

inteckningshafvarne vore bestämdt, att hemmanet skulle redan genom

vattenafledningen och dikningen förbättras med minst fulla lånebeloppet.

För den, som kunde och ville rätt sköta sin jord, vore tvånget obehöflig^

och beträffande den jordegare, som saknade vilja eller förmåga

härtill, utgjorde odlingstvånget ingen garanti för jordens ändamålsenliga

häfdande, om än derigenom framtvingades odlingsmarkens upplöjning

före odlingsarbetets afsynande, då han strax derpå kunde låta

ogräset växa och i öfrigt vansköta odlingen eller underlåta markens

häfdande som åker, hvarigenom den upplöjda ängens värde snarare

blefve minskadt än ökadt. Om upptagna afloppskanaler och afloppsdiken

underhölles, borde icke odlingsmöjligheten försämras, och kunde

dennas befintlighet vara lika mycket värd som en mindre väl utförd

nyodling. Hvad de sex norra länen beträffade, vore vilkoret om odling

omöjligt att fylla, derför att vid större afdikningsföretag den i allmänhet

vidsträckta sankmarken vore för långt aflägsen från närmaste bebyggda

ort, hvadan väg- och nybyggnad sanläggningar först måste bekostas

eller föregå odlingen, hvarjemte ett forceradt odlingsarbete vore

alltför dyrt i dessa glest befolkade trakter. Bortfoges odlingstvånget,

skulle statens kostnader för inspektion af odlingsarbetet upphöra, men om

odlingstvånget ändock ansåges nödvändigt böra qvarstå bland lånevilkoren

för att sporra jordegaren, så hade statsverket för öfrigt tillräckliga garantier

för lånemedlens utbekommande genom att säga upp lånet på den

hemmansdel, hvars egare ej fullgjorde odlingsskyldigheten. Lånet vore

nemligen vanligtvis infördt i jordeboken, innan odlingen verkstäldes,

och derefter svarade hvarje delegare för sin annuitet, hvilken utginge

med förmånsrätt och uttoges i sammanhang med kronoutskylderna, och

i alla händelser vore det med rättvisa och billighet förenligt, att bestämmelserna

så ändrades, att ansvaret för försummadt odlingsarbete

drabbade den försumlige allena.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 188.

17

Rörande den i mom. 10 af kungörelsen den 27 maj 1898 omförmälda

borgen för odlingslånets inbetalning hade anförts, att denna

endast borde ifrågakomma, då kostnaderna öfverstege det genom vattenafledningen

och dikuingen uppkommande jordförbättringsvärdet, hvilket

ytterst sällan inträffade.

Vidare hade anmärkts, att om utdikningen bestämts genom syn

enligt dikningslagens föreskrifter, borde dikningsskyldigheten vara bunden

vid den förbättrade jorden och ej vid personliga innehafvaren. I dikningslagen

§ 79 funnes dock en bestämmelse, som kunde vålla mycket

obehag och stora svårigheter, nemligen föreskriften derom, att, i fall

jorden bytte egare, den nye egaren skulle vara pligtig att taga del

i företaget, men ej svara för bidrag, som förfallit till betalning,

innan han blefve egare. Här skulle kunna inträffa, att ansvaret blefve

personligt och ej vidhäftade jorden samt att, om den gamle jordegaren

vore insolvent att gälda sin liqvid för de under hans tid gjorda

förbättringarna, den nye egaren skulle få mottaga hemmanet utan

skyldighet att lemna något slags ersättning vare sig genom jordafträdelse

eller penningar till meddelegarne i företaget, hvilka bekostat

förbättringen, och detta, ehuru den nye egaren skördade all vinst af det

utförda arbetet. I dylikt fall skulle öfriga delegare i företaget eller

borgesmännen nödgas betala den på ifrågavarande egendom belöpande

andelen i kostnaden för företaget och i statslånet, hvilket vore obilligt.

Lämpligt hade derför ansetts vara, att jordens egare utan nyss nämnda

inskränkning skulle svara för kostnadernas gäldande och sista meningen

af 79 § alltså utgå. En jordegare, som antingen af tredska eller

oförmåga lyckades undandraga sig sitt ansvar i afseende på dikningsskulden,

borde kunna tvingas att afsåga sig båtnaden af företaget,

hvarigenom meddelegarne i ett företag i väsentlig mån skyddades för

de förluster och trakasserier, som de eljest lätt kunde iråka, och borgesmännen

i samma mån vore vida bättre skyddade, än hvad nu vore

fallet. En revision af dikningslagens 76 och 79 §§ i denna rigtning

vore derför af största vigt, och derigenom blefve borgensförbindelserna

för odlingslån både drägliga och möjliga att fullgöra..

Äfven hade ansetts, att mellan föreskrifterna i mom. 7 och 10

af åberopade kungörelse förefunnes en bristande öfverensstämmelse,

som afskräckte mången från att inlåta sig på odlingsföretag. Uå mom. 7

föreskrefve, att ansvarsskyldigheten för kontraktets fullgörande upphörde,

så snart vattenafiodnings-, afdiknings- och odlingsarbetet blifvit alsynadt

och godkändt, innehöllo mom. 10 d) åter bestämmelse, att, innan någon del

Bih. till Riksd. Prof, 1901. 4 Sami. 1 Afd. 53 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

af lånet utbetalades, hos statskontoret skulle företes en skuldförbindelse,

som innefattade vederbörandes åtagande att för lånets betalning ansvara,

intill dess lånet blifvit fördeladt på de olika hemmanen och fördelningen

vunnit laga kraft samt uti jordeboken antecknats. Dessa båda bestämmelser

innebure en motsägelse. Sedan lånet blifvit fördeladt på de

hemman, som ansvarade för återbetalningen, skulle vederbörande vara

befriade från all ansvarsskyldighet enligt mom. 10, men då vattenaflednings-

och dikningsarbetets godkännande samt fördelningen på

hemmanen föreginge odlingsarbetets fullbordande, qvarstode enligt kontraktet

och den för dess fullgörande afiemnade säkerlietsförbindelsen

ansvarsskyldigheten, tills odlingen blefve färdig, mången gång 10 år

och derutöfver från det lånet beviljades.

Till öfriga bestämmelser rörande odlingslånefondens anlitande,

hvilka ansetts innebära en fara för låntagare, hörde stadgandet i mom. 4

af kungörelsen den 27 maj 1898. Skulle nemligen de vilkor, som af

Kongl. Maj:t pröfvades nödiga, utgöra en förändring i den plan, som

blifvit genom laga kraft egande syn enligt lagen om dikning och annan

vattenafledning bestämd, kunde åberopade moment blifva betänkligt,

derest ej alla delegarne vore lånesökande. Emedan icke lånesökande

intressenter endast hade att hålla sig till synemännens laga kraft egande

utlåtande enligt dikningslagens 51 och 63 §§ och icke vore skyldige att

bekosta större eller andra arbeten, än der föreskrefves, och ej heller

behöfde åtnöjas med mindre, kunde svårlösta rättstvister uppkomma.

Följden af en ändring i synemännens utlåtande blefve nog också den, att

lånesökandena finge betala alla kostnader, om hvilka hvarken synemännens

utlåtande eller det vid synen upprättade förslaget upptoge

någon bestämmelse. De i nämnda moment åsyftade vilkoren borde med

de föreskrifter, som nu funnes, inskränka sig till sådana, som ej afsåge

ändring i planen eller synemännens utlåtande, eller ock borde de paragrafer

i dikningslagen, som omöjliggjorde en full tillämpning af ifrågavarande

mom. 4, ändras så, att vederbörande låntagare från odlingslånefonden,

stälda emellan Kongl. Maj:ts vilkor för lånens erhållande och

icke låntagande intressenters i företaget rättigheter icke blefve straffade,

vare sig de stödde sig på den af Kongl. Maj:t vilkorligen faststälda

planen eller på synemännens laga kraft egande utlåtande.

Äfven andra stadganden hade uppgifvits tarfva en förändring, enär de

ansetts kunna gifva anledning till årslånga tvister. Bland dessa nämndes

dikningslagens stadganden i § 61 om eftergradering och i § 72 rörande

frågan, om företag skulle anses förfallet, derest det icke blifvit bragt till

slut inom föreskrifven tid, samt jemförda med vissa stadganden i ofvan

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 88-

19

åberopade kungörelses mom. 12 om lånets inbetalning och mom. 14

om räntevilkoren och lånefördelningen. I dessa moment stadgades nemligen,

att lånens inbetalning skulle verkställas från och med det 6:te året

efter första lånesummans utbekommande. Denna tid måste dock i allmänhet

anses för kort, ty grunden för kostnads- och lånefördelningen

blefve ej definitiv, förrän tiden för begärande af ny eller slutlig uppskattning

af jordförbättringen, enligt 61 och 62 §§ i gällande dikningslag,

gått till ända, och, om sådan uppskattning komme till utförande,

icke förr, än denna nya förrättning vunnit laga kraft; och om någon

gång odlingslån beviljats äfven för de hemman, hvars egare afsagt sig

båtnaden enligt 76 § dikningslagen, kunde ej odlingslånet inskrifvas

på sagda jord, förrän utbrytning verkstälts; men för att utbrytning

skulle kunna ske med full tillförlitlighet, borde tiden för påkallande åt

ny gradering enligt 61 och 62 §§ dikningslagen hafva gått till ända,

d. v. s. kalenderåret näst efter det, då företaget fullbordades.

Stadgandena i mom. 3 och 5 i kungörelsen den 27 maj 1898,

angående bestämmandet af odlingslånens belopp, hade i nästan alla yttranden

klandrats i hvad de afsåge med olika egoslag varierande grunder

för beräkning af lånebelopp, derest i ett och samma företag inginge

torrläggning af jord, hvaraf endast viss del odlades, men annan del icke.

En betydelsefull olägenhet, som följde af dessa olika beräkningsgrunder,

vore den omständigheten, att det beviljade lånet, som, hvad den

odlade jorden vidkomme, icke finge öfverstiga hälften af den uppskattade

jordförbättringen, derigenom sällan försloge till arbetets utförande

och afskafning. Så länge arbetsdirektionen hade odlingslånet

att röra sig med, vore svårigheterna öfvervinneliga, men sedan dessa

medel tagit slut, måste direktionen genom instämmande till laga domstol

söka af en tredskande delegare utkräfva hans andel, hvarvid nästan

oöfverstigliga svårigheter kunde uppstå, om intressenterna vore många

och spridda på olika, vidt skilda orter. Kunde lån beviljas till hela

eller åtminstone tre fjerdedelar af den uppskattade jordförbättringen

utan 1 länsyn till egosiag, bortfölle en stor del af de svårigheter, som

nu förefunnes, och lånen blefve mera begärliga.

Såsom en ytterligare anledning till jordegares ringa benägenhet

för att anlita odlingslånefonden uppgåfves skäligen vissa omkostnader

och olägenheter af den vidlyftiga kontrollen, enligt mom. 4—6 i ofvannämnda

kungörelse, deribland särskildt den i vissa fall ifrågakommande

utgiften för afsyningen af vattenaflcdnings- och dikningsarbetet samt

svårigheten att samtidigt hafva alla diken uti afsyningsfärdigt skick.

I detta sammanhang hade derjemte erinrats, att en dol omkostnader

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

skulle besparas, derest behörig syneförrättare finge med laga verkan

verkställa de nu åt endast landtmätare förbehållna förrättningar, som

afsåge utbrytning af jord enligt 76 § dikningslagen samt egoutbyten,

föranledda af vattendrags rätning och dylikt.

Härförutom hade en del mindre väsentliga anmärkningar och

förslag blifvit framstälda, för hvilka departementschefen emellertid icke

ansåge sig behöfva närmare redogöra.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen hafva

uti sin ofvanberörda skrifvelse den 31 sistlidne januari för egen del till

en början redogjort för sina åsigter om orsakerna till odlingslånefondens

ringa användning samt om medlen att åstadkomma ändring i detta

förhållande; och hade styrelserna dervid anfört följande:

Vid odlingslånefondens inrättande år 1883 hade den för odlingslånen

faststälda räntan utgjort 5 procent, hvilken räntesats sedermera genom

kungörelsen den 27 april 1888 nedsatts till 47* procent. Under de

tider, då allmänna räntan varit uti ständigt sjunkande, penningtillgången

inom landet riklig och tillfälle förefunnits till erhållande af

lån till billigare ränta emot inteckning i jordbruksfastighet utan iakttagande

af de med statens odlingslån förenade skyldigheter och formaliteter,

måste den af staten fordrade räntesatsen anses för hög.

När sedermera räntan å odlingslånen enligt kungörelsen den 29 juli

1895 nedsatts till fyra samt enligt kungörelsen den 27 maj 1898

ytterligare till tre och sex tiondedels procent, hade industrien samt

jernvägsbyggandet inom landet utvecklat sig uti en omfattning, som

stegrat arbets- och materialprisen till en höjd, der jordbruket för tillgodoseende

af sitt behof utaf arbetskraft icke kunde täfla, i synnerhet

då motsvarande höjning i priset å landtmannaprodukter ej egt rum

och fråga varit om företag, af hvilka vinst ej genast kunde vara att

påräkna. Dertill komme, att vid afdikningsarbeten, förutom torrläggningskostnaderna,

den utvidgade odlingsarealen påkallade ytterligare utgifter

för uppförandet af nya byggnader, användande af större arbetspersonal,

anskaffande af flera dragare, arbetsmaskiner m. m., hvilket allt förutsatte

ökadt rörelsekapital.

Alla dessa omständigheter hade minskat sannolikheten för att

odlingsföretag under de senare åren skulle visa sig lönande och dermed

äfven hågen för nya företag, som under de rådande konjunkturerna

måhända skulle blifva förlustbringande. Inom vissa orter, der afdikningsföretag

uti ej obetydlig omfattning med stöd af odlingslån företagits,

hade dessa omfattat de mest lönande tillfällena samt torrläggnings-

och odlingsarbeten dermed toga ännu vederbörandes krafter så

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

21

i anspråk, att benägenheten för nya företag aftagit, helst försigtigheten

bjudit att först afvakta erfarenhet om resultaten af redan verkstälda

odlingsarbeten.

Dessa förhållanden utgjorde enligt styrelsernas mening de förnämsta

och vigtigaste orsakerna till odlingslånefondens minskade användning.

Med det sagda ville dock styrelserna icke hafva förnekat, att äfven

vissa af bestämmelserna för erhållande af lån från nuvarande odlingslånefonden

och andra dermed sammanhängande stadganden kunde hafva

medverkat dertill, att samma fond mindre anlitats, och hade styrelserna

derför ansett sig böra tillse, i hvad mån ändringar i dessa bestämmelser

och stadganden kunde anses vara af behofvet påkallade.

Sedan lång tid tillbaka hade af statsmagterna erkänts rättmätigheten

deraf, att staten gjorde uppoffringar för landets afdikning och

odling, om ej genom direkta anslag, så dock medelst lån på billiga

vilkor. Beskaffenheten af dessa vilkor syntes icke kunna eller böra

bestämmas en gång för alla, utan syntes desamma böra lämpas efter

tidsomständigheterna. Då, såsom i det föregående blifvit antydt, landtbruket

för närvarande arbetade under jemförelsevis tryckta förhållanden,

syntes omständigheterna påkalla, att vilkoren för ifrågavarande understöd

bestämdes så, att det blefve för brukarne af Sveriges jord fördelaktigt

att deraf begagna sig. Uppodlingen eller förbättrandet af denna syntes

vara ett i och för sig så vigtigt och på samma gång i hela landets

ekonomiska och sociala utveckling så djupt ingripande ändamål, att det

väl förtjenade att på det allvarligaste uppmärksammas, hvilka åtgärder

borde vidtagas för detsammas vinnande.

Den uppfattning, som vid odlingslånefondens inrättande 1883

blifvit den bestämmande, hade deremot varit, att staten icke borde och

icke behöfde göra några som helst uppoffringar för odlingsbar vattensjuk

marks torrläggning, utan endast med sin kredit stödja enskildes, af

eget välförstådt intresse framkallade sträfvanden för höjande af egen

jords afkastningsförmåga. Vinsten af dessa sträfvanden tillfälle den

enskilde, som derför borde ersätta staten dess kostnader för lånen sa

till kapital som ränta, ett anspråk, hvari man för öfrigt förväntade ett

korrektiv mot enskildes inledande i företag af tvifvelaktigt värde. Derifrån

härledde sig ock påtagligen vilkoren, att staten skulle genom nödig

kontroll ega säkerhet för lånens rätta användning samt återbetalning

äfvensom andra bestämmelser, hvilka vid ett i sakens innebörd mindre

inträngande betraktelsesätt möjligen kunde .anses obohöfligt stränga

eller tillkomna endast för att trygga staten emot penningförlust, men

som vid eu närmare granskning af de ifrågavarande bestämmelserna

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

med tydlighet visade sig vara en följdrigtig utveckling af nyss anförda

hufvudvilkor. Bestämmelserna afsåge nemligen kontroll öfver

att statens understöd icke missbrukades, utan användes på ett ändamålsenligt

sätt, så att afsigten icke förfelades, utan en påräknad allmän vinst

genom ökad odling ernåddes, hvarförutom staten, som för sitt lån betingat

sig bästa förmånsrätt, velat tillse, att denna förmån icke med-*

förde förfång för andra rättsegare och derigenom i viss mån skadade

fastighetskrediten.

Tid efter annan hade framställningar gjorts om beviljande af några

års räntefrihet åt låntagare från odlingsfonden. Det vigtigaste skälet

för en sådan förmån utgjorde den omständigheten, att afdikningsarbetets

utförande toge flera år i anspråk, och att i allmänhet först efter verkstäld

odling vinsten kunde vara att påräkna. Lades härtill, att låntagaren

stundom kunde behöfva af egna tillgångar tillskjuta hvad som

för vattenafledningsarbetets verkställande kunde erfordras utöfver statslånet

samt att den- förbättrade jordarealens brukning, särskildt under

de första åren, påkallade utgifter för byggnader, vägar, inventarier m. m.,

syntes det ej kunna förekas, att odlaren då vore i behof af den eftergift

i berörda hänseende, som kunde medgifvas.

Den räntefria tidens längd hade i allmänhet föreslagits till fem

år, och visserligen vore det sannolikt, att ett större, omfattande dikningsföretag

erfordrade denna och äfven längre tid för utförandet, men

svårigheten, för att ej säga omöjligheten, att på förhand beräkna, huru

många frihetsår kunde i ena eller andra fallet behöfvas, hvilket behof

ej alltid vore beroende af större eller mindre i företaget ingående jordareal,

vållade, att en för alla låntagare lika lång räntefrihet måste bestämmas,

och dervid syntes en period af tre år tills vidare vara lämplig.

Med nu gällande höga räntesatser kunde visserligen den för odlingslån

faststälda räntan af 36/io procent för närvarande anses för

låntagare fördelaktig. Erfarenheten gåfve dock vid handen, att vexlingar

i räntan alltid förekomme, i följd hvaraf den slutsats kunde

dragas, att nuvarande tid af höga räntor kunde komma att efterträdas

af en tidrymd, då låga räntesatser komme att råda, och i alla händelser

syntes med visshet kunna påstås, att statens inlåningsränta

vore väsentligen lägre än den allmänna låneräntan. Om statslånen

skulle beviljas emot lägre ränta än den nu och i allmänhet för

staten gällande eller emot 3 procent, samt derjemte, såsom ofvan föreslagits,

beviljades räntefrihet under 3 år, räknadt från dagen för första

låneandelens lyftande, skulle visserligen sådant medföra någon uppoffring

för staten, men i förhållande till det vigtiga statsändamålet med

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande. N:o 88.

23

odlingslånefonden borde denna uppoffring ej kunna anses såsom en

större förmån för jordbruket, än omständigheterna för närvarande betingade,

under förutsättning, att odlingslånefonden skulle blifva väsentligt

mera använd än hittills. Ett stöd för denna åsigt syntes ock kunna

åberopas i det förhållandet, att, förutom vissa års räntefrihet, räntan å

lån, som före odlingslånefondens inrättande lemnats till vattenaftappningar

och odlingsföretag, varit under vissa tidsperioder lägre än den

ränta, som lån från nuvarande odlingslånefonden betingat, och detta,

oaktadt statsverkets finansiella ställning under de perioder, då låg låneränta

och viss räntefrihet bestämts, icke kunde anses fördelaktigare, än

under senaste åren varit händelsen. För sin del hölle styrelserna också

före, att en nedsättning af låneräntan i förening med 3 års räntefrihet

vore det verksammaste medlet för främjande af odlingslånefondens

ändamål, och styrelserna tvekade derför icke att hemställa om sagda

räntefrihet och om låneräntans bestämmande till 3 procent för år

räknadt. Skulle detta förslag vinna afseende, borde såsom en följd deraf

annuiteten minskas till sex procent. Derigenom skulle amorteringstiden

förlängas från nu bestämda 21 år till 24 år, hvilket i och för sig icke

innebure någon särskild uppoffring.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen hade

vidare, under erinran, hurusom i syfte att förebygga olägenheterna för

privata rättsegare af den förmånsrätt, som staten fordrade för odlingslånens

annuiteter, år 1883 bestämts, att låntagare skulle förbinda sig

att med egna medel bekosta odling af den jord, som med statslån torrlädes,

att den beräknade torrläggningskostnaden då utgjort den gräns,

hvilken lånet ej finge öfverskrida, men att, sedan 1895 års Riksdag

på derom af Kongl. Maj:t gjord framställning medgifvit utsträckning

af odlingslånefondens användning äfven till torrläggning af jord,

som icke skulle odlas, dock med det förbehåll, att jordförbättringens

värde borde antagas minst motsvara låneunderstödets dubbla belopp,

med egoslagen varierande grunder för beräkning af lån till torrläggningsarbeten

vore införda, anfört, att svårigheter icke mött för tillämpning

af dessa grunder i de jemförelsevis få fall, der företag omfattat

uteslutande jord af ena eller andra slaget, och de bestämda grunderna

hade då ock vunnit tillämpning vid lånens införande i jordeboken.

Deremot blefve förhållandet annorlunda vid företag, der de olika egogrupperna

vore blandade om hvarandra, och sådana vore de allra flesta

företagen. Beträffande lånebeloppens begränsning för dessa vore icke

meddelade speciella detalj föreskrifter, utan hade för sådana fall tillämpats

ett förfarande, som åtminstone formelt slete sig till de förenämnda

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

olika grunderna, livilka man sålunda sökt behörigen beakta vid låne

belopps bestämmande.

När odlingslån beviljats, använde påtagligen vederbörande arbetsdirektion

detsamma till torrläggningsarbetenas utförande så långt det

räckte, och något hinder deremot förefunnes ej i de för odlingslånen

gällande bestämmelserna. Dermed fördelades lånet faktiskt efter 40 §

dikningslagen, enligt hvilken alla egoslag vore likstälda, hvaraf åter

följde, att det efter enahanda grund måste införas i jordeboken utan

någon hänsyn till de från i sagda paragraf af dikningslagen afvikande

grunder, efter hvilka lånebeloppet beräknats, och livilkas tillämpning

vid arbetets utförande och vid jordeboksdebitering i många fall skulle

föranleda ett inveckladt bokhålleri, öfver hvilket ingen kunde vaka.

Vid de »blandade företagen», således vid de allra flesta, blefve sålunda

faktiskt alla egoslag redan nu likstälda med hänseende till gravationerna,

och den för odlingslånen gällande skilnaden mellan olika egoslag hade

ej verkat på annat sätt, än att den i vissa fall något reducerat lånebeloppet,

hvarvid reduktionen beträffande ett för flera j ordegare gemensamt

företag på grund af 40 § dikningslagen skett efter en för alla

egoslagen gemensam procent af motsvarande förbättringsvärde. Några

skäl syntes emellertid ej förefinnas för bibehållandet af en bestämmelse,

hvarigenom under vissa förhållanden gynsammare lånevilkor lemnades

för utdikning af till odling afsedd jord än för torrläggning af vattensjuk

åker, då det såväl ur nationalekonomisk synpunkt som för den

enskilde måste anses fullt ut lika vigtigt, att den redan odlade vattensjuka

marken fullständigt utdikades, som att nya odlingstillfällen bereddes.

Under sådana omständigheter syntes det ej böra möta betänkligheter

att, på sätt i många af de inkomna yttrandena yrkats, införa

denna likställighet mellan olika egoslag redan vid lånebeloppets bestämmande,

och detta så mycket hellre, som den nödvändiga säkerheten

för anmiiteternas gäldande till staten, likasom skyddet för enskildes

rätt, kunde tillräckligt betryggas derigenom, att lånet bestämdes till

endast så stor del af torrläggningskostnaden, att detsamma ej öfverstege

en viss procent af den mot torrläggningen svarande jordförbättringens

värde.

I fråga om det procenttal, som härvid borde bestämmas såsom

det högsta, efter hvilket odlingslån borde få beräknas, hade emellertid

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen stannat i

olika meningar, grundande sig derpå, att, under det väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

för sin del förordat borttagande af allt odlingstvång,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

25

landtbruksstyrelsen ansett, att såsom vilkor för erhållande af lån till

företag, afseende odling af sank mark, borde bestämmas, att all verkligen

odlingsbar mark också skulle odlas, och att således det nu föreskrifna

odlingstvånget borde bibehållas.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade i dessa afseenden anfört:

Det s. k. odlingstvånget hade faktiskt upphört med kungörelsen

den 29 juli 1895, enär derigenom medgifvits lånerätt för afdikning

af jord, som ej skulle odlas. Lånesökande hade efter denna tid

visserligen iklädt sig odlingsskyldighet, men hade detta, der det ej

berott af gammal vana, till hufvudsaklig del egt sin grund i det förhållande,

att med åtagen odlingsskyldighet följt utsigt till högre lån.

Men när det mot torrläggningen svarande jordförbättringsvärdets

inflytande å lånebelopps storlek skulle blifva enahanda för alla egoslag

och lånerätten således ej skulle ökas genom åtagen odlingsskyldighet,

måste deraf uppstå benägenhet hos de lånesökande att i ingifvande

arbetsplaner upptaga endast vattenafledning och dikning, men ej odling.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen betviflade, att mot sådant till vägagående

skulle finnas något verksamt korrektiv, enär det enda härför

användbara, eller en återgång till de före 1895 gällande bestämmelserna,

väl ej vore tänkbar. Under sådana förhållanden vore ock nödigt, men

äfven tillräckligt, att, för tryggande af statens säkerhet för lånens återbetalning

och framför allt för minskande af denna säkerhets intrång

å enskild rätt, tillse, det lånebeloppet icke öfverstege en allt för stor

del af den genom torrläggningen uppkommande jordförbättringens värde,

Gifvet vore, att med odlingstvångets upphörande under den här

ifrågasatta formen äfven skulle upphöra de med sagda tvång förenade

svårigheter, öfver hvilka nu med fog klagades. Återstode då att tillse,

om samtidigt uppkomme olägenheter, öfvervägande fördelarna.

Främst mötte då frågan, huruvida derigenom skulle förfelas fondens

ändamål, d. v. s. den vattensjuka markens bringande i kultur, hvartill

bland annat hörde, att den jord odlades, som vore för odling lämplig.

Men härför vore ej nödigt, att odling framtvingades under hvilka förhållanden

som helst, exempelvis då knapp penning- eller arbetaretillgång

fördyrade och försvårade arbetet. Redan under nu rådande

förhållanden kunde man, såsom af en bifogad tabell framginge, ibland

spåra en viss benägenhet hos lånesökande att, till förebyggande af

olägenheter af forcerad odling, vid lånekontrakts uppgörande betinga

sig en ganska rundlig tid för odling, och ofta erhölles äfven på ansökan

anstånd med odlingsarbete.

Bill. till Kiksd. Prof. 1901. 4 Sarnl. 1 Afd. 53 Höft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

Icke desto mindre måste styrelsen antaga, att odlingsskyldighetens

fullständiga eftergifvande skulle än mera försena odlingens fullbordande,

men deremot kunde det ej gerna tänkas, att verkligt odlingsvärd jord

icke skulle förr eller senare komma under plog, något hvartill ju den

egna nyttan alltid manade. På grund deraf måste styrelsen antaga, att

odlingsskyldighetens eftergifvande väl skulle något försena, men deremot

icke förhindra målets uppnående.

Vidkommande dernäst frågan om säkerheten för lånet och dennas

intrång på enskild rätt, vore att märka, att risken i dessa hänseenden

vore störst, då litet eller intet af lånet amorterats, men i alla händelser

borde, så snart lånet antecknats i jordeboken, statens fordran vara

väl betryggad Återstode då inteckningsbafvares risk, men denna vore

naturligtvis redan nu större, när litet eller intet af odlingen verkstälts,

och under sådana förhållanden skulle påtagligen ett lån till större del

af den uppskattade jordförbättringens värde — det nuvarande förhållandet

— medföra större risk än ett lån till mindre del af samma värde.

I den mån som lånet amorterades, minskades ifrågavarande risk, och det

vore omöjligt att afgöra, om och när ett mindre lån i förening med

mindre långt hunnen odling jemnt motsvarade risken af ett större lån

i förening med längre framskriden odling. I alla händelser syntes

skilnaden icke vara afsevärd, i synnerhet som antagligen odlingsskyldighetens

eftergifvande kunde föranleda lägre uppskattning af jordförbättringen

genom torrläggningen, hvaruti läge en välbehöflig motvigt mot

den anledning till yrkanden på hög uppskattning, som läge i lånebeloppets

beroende af jordförbättringsvärdet.

Men vid bedömande af frågan, huruvida odlingsskyldighetens eftergifvande

kunde förväntas medföra olägenheter, syntes bästa stödet kunna

hemtas från förhållandena före 1884, då dikningslån icke varit förenade

med odlingsskyldighet. Styrelsen veterlig!, hade dessa lån icke medfört

hvarken sämre resultat eller större risker än de nuvarande lånen. De

hade visserligen utgått endast med viss del af torrläggningskostnaden,

men det vore ej med lånets förhållande till denna, utan till jordförbättringsvärdet,

som risken borde mätas. Uppskattningen deraf borde ock,

i stort sedt, kunna ske fullt tillförlitligt, äfven om en eller annan detalj

skulle utvisa någon ringa felaktighet.

Ofvan vore sagd!, att företag förekomme, i hvilka inginge endast

redan odlad jord eller endast äng, afsedd att såsom sådan bibehållas,

eller båda dessa egoslag. Vare sig odlingstvånget upphäfdes eller ej,

förekomme således vid dem icke någon som helst odling. Lån till

sådana företag skulle visserligen kunna utan risk för vare sig statens

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

27

eller enskildes rätt ganska betydligt öfverskrida den nu bestämda gränsen,

hälften af förbätiringsvärdet, men väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

ansåge dock; försigtigheten bjuda, att lånerätten ej utsträcktes utöfver

den gräns, som i allmänhet betecknade lånevärdets förhållande till

jordens köpvärde och hvilken gräns i allmänhet antagits utgöra omkring

70 procent.

Enahanda begränsning syntes nödvändig äfven för de s. k. blandade

företagen, vare sig låntagarne vid dem iklädde sig någon odlingsskyldighet

eller ej, enär, såsom ofvan anförts, jordeboksdebiteringen

alltid komme att verkställas oberoende af egoslag-, och det kunde

inträffa, att viss hemmansdel eller lägenhet i sådant företag inginge

med endast sådan jord, som ej odlades, hvarigenom åtagen odlingsskyldighet

skulle för sådan hemmansdels eller lägenhets gravation sakna

all betydelse.

Endast vid företag, afseende uteslutande jord, som odlades, skulle

fullt garanteradt åtagande om en nästan samtidigt med torrläggningen

fullgjord odlingsskyldighet kunna tänkas medföra rätt till högre lån,

men vid mindre företag syntes denna omständighet ej böra föranleda

någon ändring i den ofvan angifna grunden, och derest ett betydande

odlingsföretags förverkligande berodde på något högre lånerätt än den

i allmänhet gällande, qvarstode alltid utvägen att för sådant fall söka nå

målet genom ansökan om undantag från den i allmänhet gällande regeln.

Frågan, huruvida lån till så stor del af torrläggningskostnaden,

som ej öfverstege 70 procent af deremot svarande förbättringsvärde,

skulle fylla do lånesökandes befogade anspråk, syntes knappast kunna

fullt objektivt besvaras. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade emellertid

ansett sig ega stöd för sin åsigt, att så skulle varda händelsen,

främst i den omständigheten, att om företagen voro dj7rare, borde de

knappast med uteslutande lånta medel utföras, och i någon mån derjemte

deraf, att bland de 120 företag, som hugnats med odlingslån

efter kungörandet af 1895 års beslut, 94 företags torrläggningskostnad

icke öfverstigit 70 procent af motsvarande jordförbättrings värde, samt

att nu föreslagna begränsning för 50 företag skulle hafva medfört större,

men endast för 15 företag något mindre lånebelopp än dem, som anvisats

på grand af nu gällande bestämmelser, allt på sätt ofvan åberopade

tabell närmare upplyste.

Med odlingsskyldighetens borttagande förfölle, såsom ofvan erinrats,

en del af do anmärkningar, livilka framställs såsom hinder för odlingsfondens

anlitande, äfvensom vissa af de förslag, hvilka afsett att befrämja

dess ändamål.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

Landtbruksstyrelsen åter hade beträffande förevarande frågor yttrat,

att styrelsen grundade sin åsigt, att odlingstvånget borde bibehållas,

hufvudsakligen derpå, att till följd af den tysta förmånsrätt, som enligt

lag vore tillerkänd odlingslån framför intecknad fordran eller annan

rättighet, inteclmingshafvares rätt möjligen kunde komma att lida, derest

icke odlingsskyldiglieten bibehölles såsom vilkor för odlingslån, som

afsåge att understödja afdikning af odlingsbar mark. Det vore väl

sant, att lånets storlek i allmänhet borde uppgå till samma belopp som

kostnaden för vattenafledningen och dikningen, s. k. tegdikning och

täckdikning härifrån dock undantagen, men äfven att i vissa fall förbättringsvärdet

komme att begränsa lånet till lägre belopp; och då

jordförbättringsvärdet borde enligt 40 § dikningslagen bestämmas i

öfverensstämmelse med den nytta, hvarje särskild jordegare för sina

egor hemtade af företaget och för ty borde i företaget och dermed

förenade kostnader taga del, så måste mark, som vore i alla afseenden

lämplig till odling, ovilkorligen beräknas genom vattenafledningen erhålla

ett högre förbättringsvärde, än om marken skulle värderas under förutsättning,

att den icke blefve omdanad till åker. Häraf följde också,

att i förra fallet för marken kunde erhållas högre lån från odlingslånefonden

än i senare fallet. Som likväl markens förbättringsvärde, om

högre odlingslån sålunda beviljades, blifvit beräknadt under förutsättning,

att marken blefve odlad, enär vid syn enligt gällande dikningslag till

odling i alla afseenden tjenlig mark värderades eller graderades lika

med åker, utan annan skilnad, än att från det genom vattenafledningen

eller dikningen erhållna förbättringsvärdet i detta fall droges odlingskostnaden,

syntes häraf följa, att, om odling icke tillkomme, marken

erhållit ett för högt förbättringsvärde och äfven alltså ett för högt

odlingslån. Genom ett sådant tillvägagående kunde emellertid, derest

odlingstvånget borttoges vid beviljandet af lån från odlingslånefonden,

inteekningshafvare tillskyndas förlust, helst vid tvångsförsäljning af

egendomen, då ju odlingslånet icke komme att motsvaras af ett genom

företagets utförande åstadkommet högre förbättringsvärde å marken.

Hade lån från odlingslånefonden icke beviljats, stode det gifvetvis hvarje

jordegare fritt att begagna sig eller icke af den odlingsmöjlighet, som

genom ett företag uppkomme, men hade staten beviljat odlingslån för

torrläggning af till odling afsedd mark och derför betingat sig förmånsrätt

framför alla inteekningshafvare, måste staten också se till, att jorden

verkligen erhölle det förbättringsvärde, på grund af hvilket odlingslånet

beviljats. Erfarenheten hade dessutom visat, att vid försäljning af

egendomar, särskildt vid tvångsförsäljningar, priset å egendomen i

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

29

väsentlig mån rönte inflytande af den omständigheten, huru mycket

odlad jord, som å egendomen funnes. Tänkbart vore derför, att af denna

anledning förlust för inteckningshafvare kunde uppkomma, om med

odlingslån belastad egendom försåldes, utan att verkligen odlingsbar

mark blifvit odlad.

Det hade visserligen blifvit häremot invändt, att odlingstvångets

qvarstående kunde komma att afskräcka personer från att söka odlingslån,

då det ju kunde tänkas, att på detta sätt mark måste uppodlas,

som icke kunde antagas vara lämplig för odling. Häremot vore likväl

att erinra, att kompetenta förrättningsmän och gode män icke såsom

odlingsmark upptoge annan jord än den, som verkligen vore i alla

afseenden lämpad för odling, hvarvid gifvetvis hänsyn toges till jordart,

egofigur, belägenhet m. m., och vore marken sålunda beskaffad, syntes

det icke kunna anses för förlustbringande att odla densamma. Farkågan

i ofvan antydda hänseende syntes derför vara öfverdrifven, och i hvarje

händelse måste hänsynen till tredje mans rätt i förevarande fall aktas

vigtigare än hänsynen till den enskildes ekonomi, då ju för öfrigt

staten ingalunda påtvingade den enskilde sina lån, utan denne borde

taga i öfvervägande, huruvida hans enskilda ekonomi eller andra förhållanden

icke borde föranleda honom att afstå från begagnandet

af den förmån, som staten erbjöde den enskilde genom odlingslåns

beviljande.

Vidare syntes det icke kunna afgjordt anses såsom en fördel för

lånesökande, om odlingstvånget borttoges, enär på detta sätt odlingslånen

måste, åtminstone hvad anginge odlingsbar mark, i de flesta fall

minskas genom lägre uppskattning af förbättringsvärdet och sålunda

jordegaren sjelf nödgas tillskjuta större belopp af de för torrläggningen

erforderliga medlen, hvilket, om medlen skulle upplånas från annat

håll, helt säkert komme att medföra, att företaget fördyrades och försvårades.

Det vore visserligen icke af någon afgörande betydelse, om

odlingen skulle något försenas, hvilket väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

ansåge skulle blifva följden, om odlingsskyldigheten borttoges,

fastän denna omständighet ej syntes vara utan all vigt såväl för den

enskildes ekonomi som för landets. Större betydelse skulle dock onekligen

böra tillmätas den omständigheten, att det, om odlingstvånget

borttoges och derför de medel, som till ett företag beviljades från

odlingslånefonden, måste minskas, kunde hända, att odlingen alls icke

blefve verkstäld.

Alla dessa senare synpunkter, huru vigtiga de hvar för sig eller

tillsammans kunde vara, ansåge landtbruksstyrelsen likväl i detta fall

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

höra stå tillbaka för den rättsliga, enligt hvilken förbättringsvärdet å

mark borde bestämmas efter jordens beskaffenhet och den nytta för

densamma, som genom föi*etaget kunde hemtas, äfvensom för den i det

föregående framhållna hänsynen till tredje mans rätt.

För betryggandet af sistberörda rätt kunde visserligen bestämmas,

att lån icke finge beviljas utöfver en viss procent af förbättringsvärdet,

men denna utväg, om den skulle vidtagas i sagda syfte, syntes icke

kunna väljas utan att odlingslånen onödigtvis minskades. Väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen hade i detta afseende föreslagit, att odlingslån

icke finge beviljas till mera än 70 procent af förbättringsvärdet. Äfven

landtbruksstyrelsen ansåge, att en dylik begränsning borde ega rum,

dock icke af skäl, att, om lån beviljades till det verkliga jordförbättringsvärdet,

full säkerhet i sådant fail icke skulle finnas för att inteckningshafvare

skulle utfå sin fulla rätt, utan af det skäl, att full säkerhet

ej alltid kunde vinnas derför, att afloppsgrafvar och öfriga i aftoppaplanen

upptagna diken m. m. blefve behörigen underhållna, eller andra

omständigheter förorsakade, det den uppskattade jordförbättringen icke

i verkligheten till fullo uppnåddes genom vattenaflednings-, dikningseller

odlingsarbetets utförande. Af sådan anledning ansåge landtbruksstyrelsen

försigtigheten bjuda att begränsa lånebeloppet till cn viss

procent af jordförbättringsvärdet. Men till följd deraf'', att landtbruksstyrelsen

ansåge odlingsskyldigheten böra bibehållas, hade landtbruksstyrelsen

tilltrott sig kunna föreslå, att sagda begränsning bestämdes

till 80 procent af förbättringsvärdet. Skulle en sådan begränsning

hafva tillämpats å de 120 företag, som efter kungörandet af 1895 års

beslut om ändrade vilkor för erhållande af lån från odlingslånefonden

hugnats med lån från nämnda fond, skulle omkring 20 procent af dessa

företag erhållit mindre lån än den beräknade kostnaden för vattenafledningen

och dikningen, från den senare undantagen så kallad togdikning

och täckdikning, hvilka arbeten ej syntes behöfva eller böra understödjas

med lån ur odlingslånefonden.

Om, såsom landtbruksstyrelsen ansåge, odlingsskyldigheten bibehölles,

måste emellertid borgen fortfarande ställas derför, att odlingsarbetet

verkligen blefve fullgjordt, ty i annat fall skulle eu sådan

skyldighet saklöst kunna af låntagame uraktlåtas. Visserligen skulle

det kunna tänkas, att saken skulle vara hjelpt derigenom, att gällande

bestämmelse derom, att, om odlingen icke inom bestämd tid vore fullgjord,

staten egde rätt att uppsäga lånet, ändrades derhän, att denna

rätt komme att gälla den del af odlingslånet, som besvärade den för
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

31

sumliges mark. Anlitandet af en sådan utväg skulle emellertid, långt

ifrån att gagna möjligen förefintliga inteckningshafvare, tvärtom

kunna utsätta dem för faran att åsamkas den förlust, som odlingstvånget

åsyftade att förebygga. Men om sålunda borgen i förevarande fall

icke syntes kunna undvaras, syntes angeläget vara, att den gjordes så

vidt möjligt effektiv. Det kunde icke bestridas, att bestämmelserna angående

borgen för närvarande icke lemnade det skydd i förevarande

afseende, som önskligt. vore. Uraktlätes nemligen odlingsskyldigheten,

syntes det icke mot den försumliges bestridande för borgesmännen vara

möjligt att fullgöra densamma. Det enda sättet att råda bot på denna

olägenhet syntes var-a, att, der delegarne i ett företag vore flera, förening

mellan lånesökandena inginges derom, att hvar och en af dem

vore skyldig att i händelse af försummad! odlingsarbete med dertill

hörande enskild dikning underkasta sig, att denna skyldighet på hans

bekostnad fullgjordes af vederbörande arbetsstyrelse, syssloman eller

borgesmän eller, om låntagaren vore en enda, att denne i kontraktet

med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen forbonde sig att i händelse af

försummad odling underkasta sig, att vederbörande borgesmän fullgjorde

odlingsskyldigheten. Visserligen kommo dessa medel sannolikt att visa

sig fruktlösa, i den händelse egendomen öfverginge i annan mans ego,

men för de flesta fall skulle likväl dessa åtgärder vara betryggande.

Derest sådant förbehåll, på sätt föreslaget blifvit, intecknades i vederbörande

egendom, skulle detta i många fall icke innebära någon betryggande

säkerhet för vilkorets fullgörande, och då i hvarje händelse

en sådan åtgärd skulle vara förenad med många omgångar och svårigheter,

syntes förslaget icke lämpligen böra eller kunna genomföras.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen hade

vidare till behandling upptagit frågan om anslag och lån till ett och

samma företag; och hade styrelserna jemväl i denna fråga uttalat olika

åsigter.

Sålunda hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, under erinran, att

anslag och lån till samma företag före den nuvarande odlingslånefondens

bildande förekommit under åren 1841—59 och år 1883, då medel

varit för sådan användning anslagna, att under åren 1860—82 anslagsoch

lånemedlen egentligen varit afsedda för olika företag, att det oaktadt

understöd af båda slagen meddelats till omkring 3,3 procent af

dessa års dikningsföretag, men att efter 1884 års ingång sådant ej egt

rum på annat sätt, än att viss del af ett odlingsarbete afskilts såsom

frostafledniugsarbete, så att för do olika delarne åtminstone formelt

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

skilda arbetsplaner affatta!s, då för den ena delen anvisats odlingslån,

för den andra anslag från frostminskningsfonden, anfört, att, sedan

landtbruksstyrelsen den 11 februari 1896 utfärdat förnyad instruktion

för statens landtbruksingeniörer, en och annan gång inkommit ansökningar

om odlingslån och frostminskningsanslag för utförande af en

och samma arbetsplan, men att bifall dertill mött hinder i de för de

särskilda fonderna gällande bestämmelserna om särskilda arbetsplaner,

kontrakt, redovisning af verklig kostnad o. s. v.

Mot dessa ansökningar hade äfven mött vissa sakliga betänkligheter

hvad beträffade den för flere sökande gemensamma dikningen, i

det att de väl afsett understöd för egare af sämre jord, som redan på

grund af 40 § dikningslagen påförts i förhållande till arealen ringa

delaktighet i gemensamma kostnaderna, men ej för egare af bättre

jord, hvilken dock af samma skäl påförts jemförelsevis stor delaktighet

i kostnaden. Behöfde utöfver den gemensamma dikningen å frostförande

mark utföras särskild dikning för minskning af dess frostförande egenskap,

mötte icke hinder att sammanföra sådan dikning i särskild arbetsplan,

hvarmed öppnades möjlighet att meddela anslag från frostminskningsfonden,

men då det befarats, att ett såsom allmän regel medgifvet

större eller mindre anslag till odlingsföretag i dess helhet skulle inbjuda

till torrläggning och odling af härför olämplig jord, hade styrelserna

hittills ej heller hemstält om sådan ändring i de för frostafdikningsfonden

gällande bestämmelserna, att derifrån anslag skulle kunna

meddelas till odlingsföretag, och denna mening hade så mycket mindre

ändrats genom nu företagna undersökning, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

ansåge andra lättnader för lånesökande i allmänhet vara

lämpligare.

Dermed vore dock ej förnekadt, att undantag kunde förekomma,

såsom till exempel när det gälde att genom storartade regleringar af

vattenstånd i betydande vattendrag och af dem genomflutna stora sjöar

tillgodose vidsträckta orters jordbruk antingen ensamt för sig eller

också i förening med andra intressen eller företag, som afsåge åtgärder

för torrläggning af vidsträckta mosskomplex med eller utan inblandning

af odlingsvärd mark. Sådana omfattande företag hörde antingen

alldeles icke eller endast delvis samman med odlingsfonden och

på pröfning i hvarje särskild! fall syntes böra bero, huruvida sådana

företag skulle omhändertagas af det allmänna antingen genom att af

staten utföras eller genom anslag till större eller mindre del af kostnaderna

o. s. v.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

33

Landtbruksstyrelsen hade deremot i detta ämne uttalat sig sålunda:

De skäl, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört för sin åsigt

i förevarande fråga, vore af dels formel, dels saklig natur. 1 förra afseendet

hade styrelsen åberopat, att enligt gällande föreskrifter för

odlingslån och frostförminskningsbidrag särskilda arbetsplaner, kontrakt,

redovisning m. in. skulle för hvarje företag, som erhölle dylikt lån

eller bidrag, afgifvas. Beträffande åter de sakliga skälen syntes vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen hysa den uppfattningen, att, derest lån

och bidrag till ett företag af ofvannämnda beskaffenhet kunde ges, på

detta sätt skulle kunna framkallas sådana företag, hvilka icke vore

lönande, vare sig från enskild eller nationalekonomisk synpunkt.

Landtbruksstyrelsen trodde sig emellertid kunna visa, att genom

möjligheten att kunna meddela lån och anslag till företag af ifrågavarande

beskaffenhet den af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen befarade

olägenheten icke behöfde uppkomma och att det vore till stor skada

för landets uppodling, derest sådan möjlighet icke forefunnes. Förhölle

det sig emellertid så, syntes de formella betänkligheterna, äfven

om sådana lörefunnes, hvilket landtbruksstyrelsen för sin del icke ansåge,

böra undanrödjas.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen medgåfve, att, om de frostförande

myrarna vore belägna åtskilda från den odlingsbara eller odlade

marken eller ängen, bidrag från frostförminskningsfonden till de förra

samt lån till de senare skulle kunna utan någon som helst betänklighet

beviljas. Det förefölle emellertid i högsta grad oegentligt, att, om

markerna, såsom ofta vore fallet, funnes belägna i ungefär samma nivå

och omedelbart intill hvarandra eller sammanblandade, på sätt t. ex. å

skrifvelsen bifogade ritningar — hvilka ritningar vore i aftryck statsrådsprotokollet

bilagda, bil. litt. A och B — funnes antydt, så att deras

afdikning ej kunde upptagas i skilda arbetsplaner, denna omständighet

ovilkorligen skulle göra företaget oförtjent af samma förmån, synnerligast

som sålunda belägna egor enligt lag måste utgöra en samfällighet

och tillhöra samma vattenafledningsföretag. Enligt landtbruksstyrelsens

uppfattning förändrade en sådan tillfällighet i afseende på

de olika markernas belägenhet på intet sätt företagets ekonomiska beskaffenhet.

I båda fallen borde kombineradt understöd kunna förvägras

eller gifvas, allt efter företagets efter undersökning och värdering pröfvade

ekonomiska nytta och betydelse för landets torrläggning och uppodling.

I sakens egen natur kunde icke påvisas något, som skulle

göra ett företag, der de frostförande och odlingsbara markerna låge

Bill. till llilcsd. Prof. Idol. 4 Sami. 1 Afd. 53 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

sammanblandade eller omedelbart intill hvarandra, i hvarje händelse

mindre fördelaktigt, än om de läge åtskilda. Från det allmännas synpunkt

syntes derför lika mycket skäl förefinnas att från båda fonderna

understödja företag, der de olikartade egoslagen läge omedelbart intill

eller i blandning med hvarandra, som der de läge så åtskilda,

att de verkligen och lagligen kunde anses tillhöra skilda företag och

kunde i skilda arbetsplaner upptagas.

Om denna åsigt, på sätt landtbruksstyrelsen antoge, måste erkännas

vara rigtig, syntes det endast vara med rättvisa och billighet

förenadt, att de, hvilka besute mark, der frostförande och odlingsbara

egor vore belägna omedelbart intill eller i blandning med hvarandra,

komme i åtnjutande af samma rätt att från båda fonderna erhålla understöd

som de, hvilka genom en tillfällighet hade sina egor så belägna,

att frostförande mark och odlingsbar sådan funnes vara så åtskilda, att

de olikartade egoslagen kunde i skilda afdikningsplaner upptagas.

Landtbruksstyrelsen hade härefter öfvergått till behandling af den

formella sidan af saken. Såväl i äldre som nyare tider hade vattenafledningsföretag

blifvit hugnade med på samma gång lån och anslag af statsmedel,

nemligen der torrläggningen kunnat anses medföra vidgad eller

förbättrad kultur. Före odlingslånefondens bildande år 1883 kunde såväl

lån som anslag erhållas för ett och samma afdikningsföretag, äfven

om detta varit ensartadt, afseende t. ex. afdikning af en odlingsbar,

men vatten dränkt och alltså frostförande äng eller myr. Sedan emellertid

odlingslånefonden bildats med syfte att befrämja uppodling af sänka

trakter samt särskilda medel anvisats för att medelst statsanslag utan

återbetalningsskyldighet användas till understödjande af utdikning af

sådana frostförande marker, som, utan att kunna med fördel odlas,

sprede frostskador öfver omgifvande nejd, hade de myndigheter,

hvilka sedermera haft uppdraget att granska och för Kongl. Maj:t anmäla

ansökningar om dylika understöd med dertill hörande planer och

kostnadsförslag, ansett sig icke kunna tillstyrka såväl lån som anslag

till samma afdikningsföretag, derest detsamma ej kunde skiljas i två

olika delar, omfattande den ena odlad eller odlingsbar mark med de

diken, som erfordrades för denna marks torrläggning, och den andra

frostalstrande, men till odling ej tjenliga mossar och de diken, som afsåge

dessa mossars torrläggning. Denna uppfattning föranledde, att

fordran i förevarande fall uppstäldes, att vid ansökningar om såväl lån

som anslag till samma företag skulle fogas särskilda ritningar med

skilda betänkanden och kostnadsförslag rörande de olika afdelningama

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

35

af företaget. Föreskrift härom hade också blifvit lemnad i den förnyade

instruktion för statens landtbruksingeniörer, som åt landtbruksakademiens

förvaltningskomité i samråd med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

utfärdats den 10 december 1886. Den sålunda meddelade

föreskriften hade emellertid snart visat sig utgöra ett icke oväsentligt

hinder för användningen såväl af odlingslånefonden som af frostförminskningsfonden

i alla de fall, då den vattendränkta marken utgjorts af såväl

odlingsbar eller odlad mark som frostförande, men till odling ej tjenliga

mossar, ty endast i undantagsfall hade de olika egoslagens läge

funnits vara sådant, att deras afvikande kunnat på föreskrifvet sätt

delas i skilda företag eller skilda arbetsplaner. Af sådan anledning

hade sagda föreskrift blifvit utesluten i den förnyade instruktion för de

i statens tjenst anstälde landtbruksingeniörer, som efter samråd med

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen af landtbruksstyrelsen utfärdats den

11 februari 1896. Någon ändring hade emellertid icke skett i den

praxis, som förut blifvit omförmäld i fråga om understöds förordande

till de kombinerade företagen, hvarför ej heller frågan i hvad den afsåge

lån och anslag till företag med sammanblandade eg or, på sätt

i det föregående omförmälts, blifvit understäld Kongl. Maj:ts pröfning.

Sådana företag hade på grund häraf erhållit antingen endast

lån eller endast anslag eller också intetdera. Dock hade i åtskilliga

fall den jemkning blifvit gjord, att, om ansökning om lån och anslag

varit åtföljda af dubbla exemplar af ritningarna rörande ett kombineradt

odlings- och frostförminskningsföretag samt skilda betänkanden

och kostnadsförslag, nemligen dels beträffande de diken, som hufvudsakligen

afsåge den odlade eller odlingsbara markens torrläggning, och

dels angående de diken, som hufvudsakligen hade frostländighetens

minskande till ändamål, både lån och anslag tillstyrkts och erhållits.

Den omständigheten, att i kungörelsen den 27 maj 1898, angående

vilkoren för lån från odlingslånefonden, samt i kungörelsen

den 29 mars 1899, angående vilkoren för erhållande af understöd från

de af Riksdagen anvisade anslag till bland annat trostminskningsföretag,

funnes intagen bestämmelse derom, att för hvarje företag

vederbörlig plan för arbetets utförande måste vara uppgjord för att

lånet i det ena fallet och anslaget i det andra skulle kunna beviljas,

utgjorde enligt landtbruksstyrelsens uppfattning ingalunda hinder derför,

att lån och anslag skulle kunna beviljas till ett och samma företag af

ifrågavarande beskaffenhet, ty om planen vore gemensam för hela företaget,

funnes i allt fall plan för företaget i de särskilda delarna upprättad.

Skilda ritningar och förslag för de olika egoslagen syntes ej

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

vara behöfliga för arbetsplanens fastställelse, och de vanliga kontraktsformulären

behöfde för att kunna användas för kombinerade lån och anslag

endast en obetydlig redaktionsförändring med sammanförande i behöfliga

delar af de bestämmelser, som gälde rörande de båda olika undei-stöden

hvart för sig. Beträffande redovisning af verklig kostnad, som för närvarande

gälde egentligen endast frostförminskningsanslagen, men ibland

fordrades äfven för odlingslånen, borde den göras obligatorisk äfven hvad

anginge de vattenafledningsföretag, som vunnit understöd dels genom

lån och dels genom anslag af statsmedel. Liksom inom styrelserna för

närvarande funnes särkilda s. k. liggare för odlingslån och frostförminskningsanslag,

borde äfven uppläggas en särskild sådan för kombinerade

lån och anslag.

Hvad anginge slutligen frågan om låne- och anslagsbeloppens

beräknande vid företag af nu ifrågavarande beskaffenhet, så syntes det

vara af vigt, att härvid tillämpades en metod, som icke strede mot

dikningslagens bestämmelser, ty ett motsatt förfarande kunde lätt

framkalla svårlösta tvister mellan delegare. Vidkommande företag, till

hvilka sökts allenast lån in- statens odlingslånefond, hade vid lånebeloppets

beräkning och med hänsyn till de olika vilkor, som år 1895 bestämts

för odlingsmark å ena samt annan mark, deribland åker, å andra sidan,

inom styrelserna alltid tagits till efterrättelse den vid syn enligt dikningslagen

gjorda uppskattningen af jordförbättringens värde, hvilken

utgjorde den lagliga grunden för kostnadsfördelningen, och beträffande

företag, till hvilkas befrämjande endast sökts anslag utan återbetalningsskyldighet,

hade för anslagsbeloppets beräknande värdet af den förbättring,

som enligt synemäns uppskattning skulle genom vattenafledningen

uppstå å de arealer af åker eller odlingsmark, som ej sällan

förekomme bland den frostalstrande marken, fråndragits kostnaden i

dess. helhet för företaget, då återstående kostnad ansetts belöpa å den

dikning, som uteslutande hade frostländighetens minskande till ändamål.

I de fall, der syn enligt dikningslagen ej förekommit, och der alltså

ingen värdering af jordförbättring egt rum, hade den kostnad, som

borde anses tillhöra hvarje af de olika egoslagen, beräknats procentiskt

efter dessa egoslags areal.

Enligt hvad i det föregående blifvit omförmäldt, hade, sedan

odlingslånefonden inrättades, lån från odlingslånefonden och anslag från

frostförminskningsfonden i allmänhet icke beviljats till sådana företag,

der odlingsmark eller åker samt frostförande marker förefunnits sammanblandade.

Huru lån och anslag i detta fall borde beräknas, hade

landtbruksstyrelsen, som äfven härutinnan ansåge dikningslagens före
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

37

skrifter ovilkorligen böra läggas till grund för samma beräkning, i

korthet antydt. Enligt nu gällande vilkor för erhållande af bidrag

från frostförminskningsfonden skulle högst hälften af den kostnad, som

enligt laglig uppskattning belöpte å den i företaget ingående frostförande,

men ej till odling dugliga marken, kunna till ifrågavarande

företag beviljas såsom anslag ur frostförminskningsfonden samt såsom

lån ur odlingslånefonden hela den kostnad, som enligt dylik uppskattning

belöpte å den öfriga jorden (åker och odlingsmark), det senare

dock med den begränsning med hänsyn till jordförbättringsvärdet, som

nu vore eller framdeles blefve bestämd. I de mera sällsynta fall, der

syn enligt dikningslagen icke blifvit för företag af ifrågavarande art

förrättad, borde, liksom hittills skett vid beräkning af anslagsbeloppet

allena, för kostnadens fördelande mellan de olika egoslagen och alltså

anslags- och lånebeloppens beräknande, de särskilda egoslagens areal

tjena till efterrättelse.

Genom hvad sålunda blifvit anfördt, ansåge landtbruksstyrelsen sig

hafva ådagalagt, att ej heller från formel synpunkt några hinder eller

afsevärda svårigheter mötte mot beviljande af lån och anslag till företag,

inom hvilka de frostalstrande mossarne läge omedelbart intill eller i

blandning med den odlade eller odlingsbara marken.

Oaktadt sålunda enligt nu gällande bestämmelser lån och anslag

kunnat beviljas till nyssberörda slag af kombinerade företag, hade, på

sätt i det föregående omförmälts, dylika kombinerade understöd till

företag af ifrågavarande beskaffenhet i allmänhet ej, sedan odlingslånefonden

inrättades, beviljats, till skada för landets uppodling samt med

förbiseende af den likställighet i afseende på förmåner att åtnjuta understöd

från statens sida, som borde alla jordegare tillkomma. I senare

afseendet borde särskildt framhållas, att nu ifrågavarande förmån icke

på något sätt kunde anses xitgöra en fördel, som skulle tillkomma egare

af jord med sammanblandadt läge framför andra, som hade sina marker

åtskilda, utan endast en rätt, som borde vara för dem gemensam med

sistbemälde jordegare, hvarför också de nya förmåner, som genom

styrelsernas förslag hädanefter borde tillkomma låntagare från odlingslånefonden,

ingalunda kunde betraktas såsom någon ersättning för denna

bristande likställighet, hvilken, då de föreslagna ytterligare förmånerna

vore gemensamma för alla jordegare, som önskade erhålla lån från

odlingslånefonden, fortfarande komme, äfven om de föreslagna förmånerna

beviljades, att qvarstå och göra sig gällande till nackdel för

de jordegare, som hade sina egor så belägna, som i det föregående

framhållits.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

Då under den tid, som förflutit, sedan odlingslånefonden inrättades,

merberörda förmån för vissa företag att erhålla samtidigt lån och anslag

icke, oaktadt hvarken sakliga eller formella hinder derför förefunnits,

kommit att beviljas, ansåge landtbruksstyrelsen, att sådana omständigheter

i förevarande fall förelåge, att i sammanhang med fastställandet

af nya vilkor för erhållande af lån från odlingslånefonden ett förklarande

i någon form borde gifvas, att hinder icke mötte för beviljandet af

såväl lån som anslag till ett företag med på ofvan angifvet sätt sammanblandade

eg or. Af ett sådant förklarande skulle naturligtvis ingalunda

följa, att dylik förmån måste beviljas till hvarje företag, för

hvilket sådan söktes, utan borde detta liksom vid frågorna om särskildt

anslag eller lån pröfvas i sammanhang med bedömandet af företagets

beskaffenhet i sin helhet och den fördel, som skulle tillskyndas det

allmänna genom detsammas bringande till utförande.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen hade

uti sin ifrågavarande skrifvelse ytterligare anfört, att i afseende å de

framstälda anmärkningarne om dryga kostnader för upprättande af planer

för odlingsföretag och dermed sammanhängande frågor om behörighet

för samma förrättningsmän, som verkstälde andra åtgärder beträffande

ett vattenafledningsföretag att jemväl utföra uppdrag med utbrytning

af jord enligt 76 § dikningslagen, vore att märka, huruledes redan ej

oväsentligt gjorts derigenom, att staten aflönade landtbruksingeniörer,

hvilka på grund deraf kunde åt landets jordbrukare verkställa undersökningar

väsentligt billigare än de undersökningsförrättare, hvilka ej

uppbure lön på stat, och i alla händelser syntes kostnaderna för den

förberedande syneförrättningen blifva enahanda, derest för ett tillämnadt

dikningsföretag skulle sökas statslån eller icke. Vid undersökningar,

som skedde genom syn i enlighet med § 27 dikningslagen — vid frågor

om vattenafledningar för odlingsändamål vore sådana undersökningar

de allmännaste — mötte emellertid den omständigheten, att ersättningar

för sådana förrättningar vore bestämda i landtmäteritaxa, och frågan

om billigare undersökningar likasom om syneförrättares behörighet att

verkställa utbrytningar af vinstjord, ego utbyten och dylikt sammanhängde

derför med frågan om landtmätarnes ställning, på hvilken

styrelserna ej velat inlåta sig.

I detta sammanhang syntes ock böra påminnas derom, att statens

kontroller å arbeten under utförande vore för vederbörande intressenter

kostnadsfria. De utöfvades beträffande torrläggningsarbetena af vägoch

vattenbyggnadsstyrelsens distriktstjenstemän, hvilka uteslutande på

statens bekostnad en gång årligen besökte hvarje pågående arbete, som

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

39

likaledes utan kostnad för den enskilde afsynades, derest det vid besöket

vore färdigt. Endast der så ej vore förhållandet och extra förrättning

begärdes, drabbade kostnaden den enskilde. Beträffande

odlingsarbetena utöfvades kontrollen af landtbruksstyrelsen tillhörande

eller under samma styrelse lydande tjenstemän.

Skyldigheten för låntagare att tillhandahålla staten ett exemplar

af de till planen hörande handlingar och ritningar, livilket åliggande

väl ej kunde anses synnerligt betungande, syntes ej böra eftergifvas,

då dessa handlingar vore nödvändiga för att båda exemplaren af lånekontraktet,

låntagarnes och statsverkets, skulle vara fullständiga, och

ej heller böra öfverflyttas å statsverket, som derigenom skulle åsamkas

utgifter, hvit k a ej tillhörde staten att bestrida, då staten såsom

långifvare på i öfrigt fördelaktiga vilkor erbjöde låntagaren nödigt

förlag.

Styrelserna kände icke, huruvida någon gång nämnvärda olägenheter

uppstått deraf, att inlemnade, vid syner enligt dikningslagen upprättade

arbetsplaner icke oförändrade faststälts af Kongl. Maj:t. Men

äfven om så skulle vara händelsen, syntes dock Kongl. Maj:t icke

kunna afstå sin rätt att pröfva och bestämma, under hvilka förbehåll

Kongl. Maj:t ville anvisa lån till ett företag och å arbetsplan meddela

fastställelse, de sökande naturligtvis obetaget att begagna sig af

lånet eller ej.

Kunde de ej förmå alla i företaget deltagande att underkasta sig

förbehållet, återstode, om sökandena till företaget derom blefve ense,

utvägen att enligt 72 § dikningslagen låta frågan förfalla och få vid

ny syn antagen plan sådan den af Kongl. Maj:t faststälts.

Sistnämnda i alla händelser tidsödande och måhända äfven kostsamma

utväg syutes väl knappast kunna komma i fråga, då, såsom ej

sällan förekomme, de sökande sjelfva långt efter det arbete påbörjats

utverkat nådigt tillstånd till ändringar i faststälda arbetsplaner, i hvilket

fall frivillig öfverenskommelse syntes vara den enda möjligheten att

vid ändringens följder binda alla af arbetet beroende. Men detta förhållande

syntes knappast kunna ändras, och det vore och måste vara

vederbörande förslagsställares sak att söka få sina planer och utlåtanden

i det skick, att å nödiga befunna ändringar ej kunde med utsigt till

framgång grundas yrkande om befrielse från delaktighet i kostnad, och

enligt styrelsernas åsigt skulle för de sökande uppstå väsentligt större

olägenheter, om de nedlade arbete och kostnader å en plan, med hvilken

målet i större eller mindre grad förfelades, än derigenom att de på

förhand blefve underrättade om betingelserna för ändamålets vinnande.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

Af den här ofvan leranade redogörelsen öfver hushållningssällskapens

förvaltningsutskotts samt statens landtbruksingeniörers yttranden framginge,

att äfven vissa bestämmelser uti nu gällande dikningslag ansetts

inverka ofördelaktigt på lånefondens användning, enär bestämmelserna

om dessa lån icke i alla afseenden öfverensstämde med nämnda lag.

Af de sålunda påpekade lagstadgandena hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

samt landtbruksstyrelsen ansett dem, som innehölles uti 61,

62, 72, 76, 77 och 79 §§, kunna föranleda till vissa svårigheter vid

fxillgörande af de med odlingslåns åtnjutande förenade vilkor.

Allenast med anledning af föreskrifterna uti 61 och 62 §§ hade

emellertid styrelserna föreslagit ändring uti nämnda vilkor; och hade

styrelserna i sådant afseende anfört: genom bestämmelserna uti berörda

två paragrafer kunde inträffa, att ny uppskattning af jordförbättringens

värde verkstäldes efter det beslut om fördelning å vederbörande hemman

af utbekommet odlingslån meddelats och detta beslut gått i verkställighet

samt att sålunda, om den nya uppskattningen innebure ändring af den

till grund för lånefördelningen verkstälda, samma fördelning borde

ändras i enlighet med den sist utförda uppskattningen. Företoges

emellertid en sådan ändring uti 14 mom. af kungörelsen om odlingsvilkoren,

att tiden för lånets fördelning utsträcktes 2 å 3 år utöfver

den nu bestämda tidrymden fem år, skulle häraf följa minskad säkerhet

för statsverket och förlängd ansvarighetstid för borgesmännen för lånekontraktets

fullgörande eller lånets återbetalning. Då bland orsakerna

till lånefondens minskade anlitande framhållits svårigheten att anskaffa

för lånens utbekommande nödig borgen, skulle denna olägenhet säkerligen

ökas, om tiden för borgensansvarigheten utsträcktes utöfver nu

faststälda.

En förändring, afseende att förlänga tiden för lånefördelningen å

jorden, syntes derför icke tillrådlig, men då för i öfrigt mera sällan

förekommande fall kunde vara önskvärdt, att en längre termin kunde

medgifvas, syntes det tillägg till 14 mom. böra göras, att det skulle

på Kongl. Maj:ts pröfning få bero, om amorteringens början skulle

vidtaga med 6:te året eller någon tids längre rådrum medgifvas.

I fråga om den tid, för hvilken dylikt anstånd skulle kunna

medgifvas, hade styrelserna uttalat olika meningar, i det väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit densammas begränsande till 2 år,

hvaremot landtbruksstyrelsen, som ansett en sådan inskränkning i tiden

för anståndet obehöflig och olämplig, då de omständigheter, som anförts

till stöd för ifrågavarande förslag, kunde påfordra längre tids anstånd,

hemstält, att rätt skulle förbehållas Kongl. Maj:t att bevilja dylikt

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

41

anstånd för så lång tid, som Kongl. Maj:t pröfvade förhållandena i hvarje

särskildt fall påkalla.

Med anledning af de svårigheter i öfrigt, som af vissa stadganden

i dikningslagen ansetts kunna föranledas vid fullgörande af de med

odlingslåns åtnjutande förenade vilkor, hade styrelserna väl uttalat

önskvärdheten ur synpunkten af odlingslånefondens fullständiga tillgodogörande

af att ändringar i nämnda lag komme till stånd, men tillika ansett

sig sakna befogenhet att i detta afseende afgifva några definitiva förslag.

I de med styrelsernas skrifvelse öfverlemnade yttranden hade, såsom

nämnts, jemväl föreslagits, att staten skulle understödja systematisk och

kontrollerad täckdikning. Styrelserna hade med anledning af detta

förslag anfört, att, om staten för befordran af sådana företag skulle

lemna sitt understöd, sådant borde ega rum under andra betingelser än

dem, som vore bestämda för vattenaflednings- och afdikningsföretag,

enligt nu gällande vilkor, och att antagligen sådan dikning skulle förutsätta

andra eller skärpta kontroller samt jemväl i öfrigt andra vilkor,

vid hvilket förhållande styrelserna ansett sig i detta sammanhang ej

böra behandla den derom väckta frågan.

Vidkommande öfriga uti yttrandena framstälda önskningar och

förslag hade styrelserna funnit dem antingen icke ega samband med

den föreliggande frågan, eller ock icke kunna bidraga till dess lösning,

hvarför de ansetts ej påkalla vidare yttrande.

Statskontoret både uti sitt den 13 nästlidne mars i ämnet afgifna

utlåtande anfört följande:

»Den inträdda minskningen i efterfrågan å lån från odlingslånefonden

skulle, enligt hvad i de inkomna yttrandena uppgifves, vara att

söka dels i de allmänna ekonomiska förhållandena, dels ock uti mer

eller mindre otillfredsställande bestämmelser rörande lånens belopp,

sättet och vilkoren för deras erhållande och återbetalning äfvensom

den kontroll öfver arbetenas utförande, låntagarne äro från statens sida

underkastade, m. m.»

»Såvidt statskontoret är i tillfälle att bilda sig ett sjelfständigt

omdöme i den föreliggande frågan, synes det icke vara tvifvel underkastadt,

att ju icke den brist på företagsamhet å det ifrågavarande

området, hvarom den ringa efterfrågan å odlingslån skall bära vittne,

mindre är att tillskrifva de för dessa lån stadgade vilkor än andra,

deraf oberoende omständigheter. Det förhållande att odlingslånefonden

för närvarande och oaktadt afsevärda lättnader på senare åren beredts

låntagarne rönt mindre efterfrågan än under tider, då lånevilkoren

stål de sig betydligt ogynsammaro, kan alltså endast stärka statskontoret

Bill. till Riksd. Prof. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 58 Höft. <>

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

i den uppfattningen, att hufvudanledningen till den minskade lånerörelsen

är den, att senare tiders konjunkturer ingalunda varit egnade att uppmuntra

till nedläggande af vare sig eget eller lånadt kapital uti mera

betydande företag af den art, att lån ur odlingslånefonden kunnat för

dem erhållas.»

»Man skulle under sådana förhållanden kunna vara tveksam, huruvida

icke det naturligaste vore att, med bibehållande af lånevilkoren

sådana de efter de senast vidtagna ändringarne blifvit bestämda, afbida

den tid, då odlingsföretag åter skola blifva lönande och deraf sjelfmant

framkallas ökad efterfrågan å de för odlingslån afsedda medel, samt

huruvida icke staten under för handen varande förhållanden snarare

borde rigta sin uppmärksamhet på vidtagande af åtgärder, egnade att

uppmuntra de enskilde i deras sträfvanden att afvinua den jord, som

redan befinnes afdikad, eu rikare afkastuing, hvilket skulle kunna tänkas

ske genom att underlätta anskaffandet af lämpliga maskiner, afsedda

för jordbrukets behof, gödningsämnen och afvelsdjur samt genom att

bereda tillfällen till lönande afsättning af landtbruksprodukter. Frågan

torde vara förtjent af öfvervägande, då de nu framstälda önskningarnes

tillmötesgående skulle i sjelfva verket innebära en återgång till den

ståndpunkt, som öfvergafs genom antagande af de principer, hvilka

blefvo grundläggande för den genom 1883 års riksdagsbeslut och nådiga

kungörelsen den 28 september samma år bildade, så kallade nya

odlingslånefonden. Tidigare hade staten ansett sig böra genom att

vidkännas vissa uppoffringar i någon mån premiera afdikningsföretag

i odlingsändamål; men genom de år 1883 antagna bestämmelser om

vilkoren för lån från odlingslånefonden, hvilka bestämmelser väl sedermera

i vissa afseenden modifierats, men dock i det väsentliga bibehållits,

förändrades statens ställning såsom främjare af odlingsföretag

i så måtto, att den visserligen å ena sidan stälde sin kredit till iånesökandes

tjenst, men å andra sidan fordrade tillfredsställande säkerhet

icke blott för det försträckta beloppets återbetalning jemte väldig räntegodtgörelse,

utan jemväl för det med lånet, understödda arbetets behöriga

utförande och framtida underhåll. Åt den enskildes företagsamhet

öfverlemnades sedermera att efter sig företeende omständigheter

begagna de lånet.illfällen, som sålunda stodo till buds.»

»Nu har emellertid anmärkts, att genom gällande lånebestämmelser

staten icke gör den ringaste uppoffring för att främja sådana företag,

för hvilkas utförande odlingslånefonden är bildad; och det har framhållits

att för vinnande af det med fonden afsedda syfte är nödigt,

att verkliga uppoffringar å statens sida göras. I sådant syfte har bland

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

43

annat yrkats, att staten ensam borde bestrida hela kostnaden för hufvudafloppens

upptagande, hvilket ju i sjelfva verket innebär, att understödet

till väsentlig del borde ske icke medelst lån utan medelst anslag.

Att i afseende å såväl arten som vidden af de anspråk, som man anser

sig kunna ställa på statens offervillighet för ifrågavarande ändamål,

mycket olika åsigter skola göra sig gällande, torde vara helt naturligt,

då detta ju ytterst är beroende af den enes eller den andres subjektiva

uppfattning om hvad som i detta fall kan och bör göras; men för

statskontoret vill det dock synas, som om det icke förefunnes tillräcklig

anledning att i mera väsentlig mån bryta med det åskådningssätt, som

funnit uttryck i nu gällande bestämmelser angående lån från odlingslånefonden.

Denna uppfattning synes också i hufvudsak sammanfalla

med den, som uttalats af väg- och vatten byggnadsstyrelsen, samt landtbruksstyrelsen,

Indika emellertid ansett förhållandena kräfva ytterligare

lindringar i lånevilkoren och i sådant afseende sammanstämmande förordat:

i stället för nuvarande fem års ränteanstånd tre års räntefrihet

och två års ränteanstånd; i stället för nu gällande 3,6 procent ränta

en räntefot af tre procent; i stället för en annuitet af sju procent en

annuitet af endast sex procent samt slutligen en utsträckning af tiden

för amorteringens början, i hvilket sistnämnda hänseende föreslagits:

af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att, der Eders Kongl. Maj:t

pröfvade sådant medgifvande kunna lemnas, tiden för amorteringens

början skulle kunna utsträckas »ytterligare två år» d. v. s. att återbetalningen

skulle kunna taga sin början från och med det åttonde

året i stället för, såsom nu ovilkorligen måste ske, från och med det

sjette året; hvaremot landtbruksstyrelsen ansett berörda inskränkning i

tiden för anståndet obehöflig och olämplig och derför tillstyrkt, att

tidsbegränsningen: »ytterligare två år» borde utgå.»

»Af de sålunda föreslagna lindringarne är det otvifvelaktigt räntefriheten,

som för såväl långifvare som låntagare har den största betydelsen;

och då staten för de vattenaftappningslån, som utlemnades

omedelbart före den nya odlingslånefondens inrättande, medgaf räntefrihet

under tre år och tidigare beviljade fem års räntefrihet för sådana

lån, har statskontoret, med hänsyn dertill, att en eftergift af räntan

under den egentliga arbetstiden torde vara en i de flesta fall behöflig

och under alla omständigheter synnerligen afsevärd förmån för låntagaren,

ansett sig böra jemväl för sin del förorda denna form för

lindring i lånevilkoren.»

»Hvad åter beträffar den nominella räntan å odlingslånen, synes

denna genom senast medgifna nedsättning i räntefoten från 4 till 3,6

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

procent redan vara satt så låg, att hvarje skäligt anspråk å en billig

ränta derigenom bör kunna anses tillfredsstäldt. Enligt en af statskontoret

vid ett föregående tillfälle verkstäld uträkning skulle tre års

räntefrihet med en räntefot af 47a procent, under förutsättning att hela

lånesumman på en gång finge lyftas, bereda låntagaren en fördel, motsvarande

en effektiv ränta af 3,6 4 procent. Häraf framgår alltså, att,

jemväl med bibehållande af nuvarande räntefot af 3,6 procent, den

effektiva räntan skulle, derest tre års räntefrihet finge åtnjutas, under

nyssnämnda förutsättning i afseende å lånets lyftning komma att understiga

3 procent.»

»Den af styrelserna tillstyrkta förlängning af amorteringstiden,

som skulle blifva en följd af annuitetens nedsättning från sju till sex

procent, anser statskontoret deremot icke böra möta hinder från statens

sida; och skulle, med beräkning af samma räntefot som för närvarande

eller 3,6 procent, lånetiden härigenom utsträckas med fyra år.»

»Då statskontoret är tveksamt, huruvida det må anses vara en

förmån att än ytterligare utsträcka lånetiden genom att framflytta tiden

för amorteringens början utöfver den nu bestämda; och då det under

alla omständigheter torde vara mindre lämpligt att, såsom landtbruksstyrelsen

förordat, göra denna tidpunkt helt och hållet sväfvande, skulle

statskontoret helst se, att någon ändring härutinnan icke komme att

ega rum. Skall en utsträckning ske, synes den i allt fall kunna begränsas

till ett år, d. v. s. så, att det såsom allmänt gällande regel

bestämdes, att återbetalningen af odlingslån skulle börja från och med

det sjunde året efter första lyftningsdagen.»

»För att emellertid i någon mån än ytterligare lindra lånevilkoren

och för alt förekomma det klagomål, att staten för odlingslånen räknar

sig till godo ränta å ränta, anser sig statskontoret böra förorda den

förändring i afseende å anståndsräntorna, att dessa icke, såsom nu är

händelsen, läggas till kapitalet, utan att deras inbetalning i stället,

liksom vid jern vägslånen, förläggas till lånetidens slut; hemställande

alltså statskontoret, att med betalningen af de räntor, som, i den mån

räntefrihet icke åtnjutits, upplupit för de sex första åren, räknadt från

första lyftningsdagen, må anstå till dess hela lånet till såväl kapital

som de räntor, med hvilkas erläggande anstånd icke medgifvits, blifvit

till fullo guldet, i hvilket fall alltså med den stadgade annuitetens erläggande

borde fortsättas tilldess jemväl anståndsräntorna blifvit inbetalda.

»

»Hvad angår den mycket omtvistade frågan, huruvida odlingstvång

skall åligga låntagare eller icke, så har statskontoret endast

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

45

velat i allmänhet såsom sin uppfattning härutinnan framhålla, att hufvudsaken

alltid torde förblifva den, att lånebeloppet bestämmes i rätt förhållande

till värdet för egendomen af det arbete, som skall blifva med

lånemedlen utfördt. Har genom detta arbetes behöriga verkställande

egendomen blifvit grundförbättrad i den vid planens upprättande afsedda

mån, då vill det synas, som skulle ingens rätt blifva för nära

trädd, derest, äfven om någon »odling» icke tillkommer, för lånet

erhålles enahanda förmånsrätt, som ursprungligen var tillförsäkrad de

så kallade vattenaftappningslånen, med hvilka någon odlingsskyldighet

icke var förenad.»

»Då de af statskontoret härofvan förordade lindringar i lånevilkoren

torde böra tillgodokomma jemväl redan utlemnade lån, angående

hvilkas fördelning å jorden utslag icke meddelats, får statsköntoret tillstyrka,

att, derest sådana eller liknande lindringar varda beslutade,

bestämmelserna härom må vinna tillämpning icke blott å de lån, som

efter beslutets fattande från odlingslånefonden utlemnas, utan äfven å

sådana derifrån förut beviljade lån, angående hvilkas fördelning å

vederbörande hemman och anteckning i jordboken utslag icke meddelats.

»

»Hvad slutligen angår de af vederbörande gjorda uttalanden om

vigten deraf, att åtgärder måtte vidtagas, hvarigenom boställen och

kronans utarrenderade egendomar blifva i afseende å odlingslåns åtnjutande

likstälda med den jord, som af enskilde eges, får statskontoret

endast åberopa hvad härutinnan redan blifvit af statskontoret i underdånigt

utlåtande den 2 oktober 1900 anfördt och hemstäldt».

För egen del har departementschefen till statsrådsprotokollet anfört

följande:

Den stora betydelsen för hela vårt land deraf, att såväl dess ofantliga

arealer till odling tjenlig, vattendränkt mark som ock dess stora

vidder af ofullständigt utdikade åkrar blefve torrlagda, hade, såsom af

det ofvan anförda framginge, redan sedan lång tid tillbaka varit af statsmagterna

insedd likasom äfven nödvändigheten deraf att staten trädde

emellan för beredande åt vederbörande jordegare af medel till dylika

torrläggningsarbeten på möjligast billiga vilkor. I detta syfte hade

odlingslånefonden bildats och för att underlätta densammas användning

hade de gång efter annan beslutade lindringar i vilkoren för lån från

fonden blifvit medgifna. Detta oaktadt hade emellertid lånerörelsen visat

en bestämd tendens att minskas. Sålunda hade, enligt från väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen lemnad uppgift, för följande år från odlingslånefonden

utgått låneunderstöd till nedannämnda belopp, nemligen:

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

0

ar

1884 .....................

..................... kronor

115,400

—

77

1885 ........................

........................ 77

911,100

—

77

1886 ........................

........... ............ 77

832,880

—

77

1887 ....................

..................... 77

825,090

—

77

1888 .....................

....................... 77

678,400

—

77

1889 .....................

..................... 77

566,600

—

77

1890 ......................

..................... 77

309,460

—

77

1891 ........................

...................... 77

659,700

—

77

1892 .......................

..................... 77

633,700

—

77

1893 .....................

..................... 77

887,370

—

77

1894 ...................

....................... 77

455,300

—

77

1895 .....................

....................... 77

400,880

—

77

1896 ......................

...................... 77

531,000

—

77

1897 ........................

...................... 77

278,730

—

77

1898 .....................

...................... 77

306,730

—

77

1899 ......................

..................... 77

342,300

—

För år 1900 hade från fonden beviljats lån till belopp af 445,450

kronor.

Den sålunda lemnade redogörelsen utvisade, att fonden i allmänhet

icke anlitats i sådan omfattning, som med hänsyn till det med dess

bildande afsedda ändamål att höja landets kultur varit önskligt och att

icke den vidsträcktare användning af fonden, som enligt 1895 års Riksdags

beslut numera vore medgifven, förmått verka någon ändring till det

bättre i detta förhållande. Visserligen borde det kunna tagas för gifvet

att, på sätt jemväl från ett flertal håll inom landet uppgifvits, de för

närvarande rådande ogynsamma konjunkturerna härtill i ej oväsentlig

mån bidragit, men på samma gång kunde icke bestridas, att åtskilliga

af de anmärkningar, som uti de i detta ärende afgifna yttrandena

riktats emot såväl vissa för lån från fonden gällande vilkor som andra

härmed sammanhängande bestämmelser, gåfve vid handen, att jemväl

andra orsaker förefunnes, hvilka för jordbrukarne försvårade anlitandet af

fonden. Med afseende å det högeligen vigtiga ändamål, fonden afsåge

att främja, ansåge departementschefen derför ock angeläget, att alla

sådana åtgärder, som från statens sida kunde vidtagas för underlättande

af fondens begagnande, blefve genomförda.

I främsta rummet borde dervid tillses, i hvad mån ändringar

uti de för lån från fonden gällande vilkor kunde anses böra i detta syfte

göras. Då odlingslånefonden bildades, hade man visserligen tänkt sig,

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

47

att statens mellankomst i detta afseende endast skulle bestå deri, att

staten genom sin kredit skulle bereda lån till företag af ifrågavarande

beskaffenhet på vilkor, som vore billigare, än vederbörande låntagare

på annat sätt skulle kunna förskaffa sig, men borde den princip, som

sålunda gjorde sig gällande, redan kunna anses rubbad derigenom, att,

efter senast vidtagna nedsättning i räntan å odlingslån till 3,6 procent,

staten godtgjorde sig lägre ränta å dessa lån, än fonden för sin skuld till

riksgäldskontoret både att erlägga eller 3 3U—4 procent. Med hänsyn

till önskvärdheten för staten, att företag af den beskaffenhet, fonden

afsåge att understödja, komme till stånd och att derför fonden blefve i

möjligaste mån anlitad, ansåge departementschefen icke heller, att det

skulle vara för staten olämpligt att, i vida högre grad än för närvarande

skedde, underkasta sig uppoffringar härför, och i hvarje fall syntes alla de

lindringar i lånevilkoren, som kunde vidtagas, utan att anvisande

af särskilda statsanslag blefve behöflig!, böra medgifvas, helst hvad

staten i sådant fall skulle kunna anses för ändamålet offra borde motvägas

af den omedelbara fördel staten bereddes derigenom, att i dylika

företag ingående hemman erhölle högre taxeringsvärden och följaktligen

lemnade staten ökade skatter. Hvarken senast vidtagna ränten edsättning

eller någon ytterligare lindring i lånevilkoren skulle naturligen utan

direkta statsanslag kunnat ifrågakomma, derest icke fonden haft egna medel

till sitt förfogande. Genom de af Riksdagen lemnade medgifvanden dertill,

att inflytande annuiteter jemväl å lån, som utlenmats före odlingslånefondens

bildande, Unge till denna ingå, disponerade emellertid fonden ett

icke obetydligt kapital, för hvilket densamma icke beböfde erlägga någon

ränta. Innan departementschefen understält detta ärende Kongl. Maj:ts

pröfning, hade han ock ansett sig böra tillse i hvad mån fondens tillgångar

skulle kunna medgifva en ytterligare nedsättning i den effektiva

räntan å de lån, som från fonden utlemnades; och hade han låtit genom

sakkunnig person verkställa en beräkning i detta afseende.

Denna beräkning hade departementschefen ansett böra grundas på

följande förutsättningar, nemligen,

att de för lån från fonden gällande bestämmelser ändrades i

öfverensstämmelse med hvad statskontoret föreslagit;

att fondens årliga utlåning hädanefter komme att uppgå till

1,000,000 kronor; samt

att de medel, som härför erfordrades utöfver inflytande annuiteter,

finge från riksgäldskontoret lånas mot en ränta af 4 procent.

Den gjorda beräkningen både gifvit till resultat, att under angifna

förutsättningar fondens tillgångar icke skulle komma att visa sig all
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

deles tillräckliga, men att, derest fondens årliga utlåning ej komme att

öfverstiga 900,000 kronor eller om, med bibehållande i öfrigt af statskontorets

förslag, anståndsräntorna, i stället för att behandlas på sätt

statskontoret ifrågasatt, liksom hittills vid amorteringstidens början

lades till kapitalet, fondens soliditet skulle kunna anses fullt betryggad.

Ehuru förvissad, att fondens årliga utlåning icke komme att i

allmänhet uppgå till 900,000 kronor, hade departementschefen vid sådant

förhållande icke ansett sig kunna antaga ens statskontorets förslag i

hela dess utsträckning, och huru önskligt det än enligt hans åsigt skulle

varit, om såväl en ytterligare nedsättning i låneräntan som viss tids

räntefrihet kunnat medgifvas, hade han måst öfvergifva tanken härpå.

Under endera af nämnda två former ansåge han emellertid en

lindring böra beredas, och i fråga om hvilkendera dervid borde väljas,

tvekade han icke att förorda den senare eller räntefrihet.

Genom räntefrihetssystemets antagande åstadkommes nemligen en

lämplig utväg att kunna, såsom enligt departementschefens förmenande

synnerligen önskligt vore, bereda vissa företag större lättnader än andra.

Redan då odlingslånefonden bildades, hade framhållits, hurusom densamma

i främsta rummet borde användas till understödjande af odlingsföretag

af stor omfattning, och den uti detta afseende uttalade uppfattning

delade han till fullo. Erfarenheten hade emellertid ådagalagt,

hurusom ofantliga svårigheter i allmänhet mötte för igångsättandet af

dylika företag af mera betydande omfattning och med ett flertal delegare.

Uppenbart vore också, att ju större ett företag vore, desto svårare måste

det vara att på förhand beräkna de med detsamma förenade kostnader

och den derigenom uppkommande vinsten och i samma mån ökades

jemväl risken att i företaget ingå. Redan af detta skäl syntes det

önskvärdt, att staten medgåfve särskilda lättnader i afseende å odlingslånen

för dylika större företag och derigenom uppmuntrade till sådana

företags genomförande. Härtill komme, att, under det vid ett mindre

företag med kort arbetstid vederbörande delegare kunde påräkna att

ganska snart skörda inkomst af den torrlagda marken, delegarne uti

ett omfattande vattenafledningsföretag i allmänhet finge vänta länge,

innan det i företaget nedlagda kapital gåfve någon ränta. Att bestämma

en för alla lån från fonden gemensam tid, under hvilken räntefrihet

finge åtnjutas, syntes vid dessa förhållanden hvarken lämpligt eller fullt

rättvist, utan ansåge departementschefen, att på Kong!. Maj:t borde

ankomma att efter förslag af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt

landtbruksstyrelsen för hvarje särskildt företag meddela bestämmelse i

detta afseende. Beträffande den maximitid, för hvilken räntefrihet borde

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

49

kunna medgifvas, ansåge han densamma lämpligen kunna sättas till fem

år efter första lyftningsdagen.

Under förutsättning af bifall till hvad departementschefen i förevarande

hänseende föreslagit, kunde visserligen verkningarne af räntefrihetssystemets

införande på fondens ställning icke med säkerhet på

förhand beräknas, men syntes detta icke vara af någon afgörande betydelse,

då dels endast i undantagsfall längre räntefrihet än tre år borde

ifrågakomma, dels för en mängd mindre företag allenast 1, högst 2 års

räntefrihet syntes böra beviljas, dels någon svårighet icke syntes förefinnas

att hvad den närmaste framtiden anginge vid systemets tillämpning,

med ledning af nu verkstälda beräkning, tillse att fondens soliditet ej

riskerades, dels ock förnyad utredning angående fonden lämpligen borde

verkställas, då inom kort fråga antagligen komme att uppstå om anvisande

på vanligt sätt af medel till densamma. Till ytterligare betryggande af

fondens ställning ansåge departementschefen sig jemväl böra förorda,

att i afseende å anståndsräntorna någon förändring nu icke gjordes,

utan att desamma fortfarande skulle vid amorteringstidens början läggas

till kapitalet.

Beträffande tiden, då första annuiteten borde erläggas, hade

departementschefen af hvad i ärendet förekommit funnit framgå, att

någon framflyttning af densamma lämpligen borde ske. Att, såsom

landtbruksstyrelsen ifrågasatt, på Kongl. Maj:t skulle ankomma att i

hvarje förekommande fall härom besluta, syntes emellertid icke lämpligt,

utan ansåge departementschefen, att en för alla lån gemensam tidpunkt

borde bibehållas; och funne han sig böra ansluta sig till det af statskontoret

alternativt framstälda förslag om ett års utsträckning.

Emot väg- och vattenbyggnadsstyrelsens samt landtbruksstyrelsens,

af statskontoret tillstyrkta förslag angående annuitetens nedsättning

från sju till sex procent hade han icke något att erinra.

I likhet med statskontoret tillstyrkte departementschefen, att de

lindringar i vilkoren för lån från fonden, Indika han sålunda ansett

böra medgifvas, finge gälla jemväl hvad anginge sådana derifrån förut

beviljade lån, angående h vilkas fördelning å vederbörande hemman och

anteckning i jordeboken utslag icke meddelats.

Då vidare befogenheten af de anmärkningar, Indika framstälts emot

nu gällande föreskrifter angående grunderna för bestämmandet af odlingslånens

belopp, icke syntes kunna bestridas, ansåge departementschefen en

förändring af dessa föreskrifter i syfte att en gemensam beräkningsgrund

måtte blifva gällande, vare sig i företaget inginge redan odlad eller

Bih. till Riksd. Prof. 1901. 4 Sami, 1 Afd. 53 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statutskottets Utlåtande N:o 88.

till odling afsedd jord, nödvändig, och funne han sig böra biträda vägoch

vattenbyggnadsstyrelsens samt landtbruksstyrelsens förslag derom,

att odlingslån måtte bestämmas endast till så stor del af torrläggningskostnaden,

att detsamma ej öfverstege en viss procent af den mot

torrläggningen svarande jordförbättringens värde. I fråga om det procenttal,

som härvid borde bestämmas såsom det högsta, efter hvilket lån

finge beräknas, måste, såsom af det ofvan anförda framginge, vid fastslåendet

häraf afgörande hänsyn tagas dertill, huruvida odlingstvånget

bibehölles eller ej. Ehuru departementschefen icke kunde underlåta att

finna, det väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för sin i detta ämne uttalade

åsigt anfört goda skäl, funne han sig likväl icke kunna förorda

odlingstvångets borttagande. Dels syntes nemligen, att inteckningshafvares

rätt, hvilken det med hänsyn till den tysta förmånsrätt, staten

förbehöll sig för odlingslånen, vore statens oafvisliga pligt att i möjligaste

mån skydda, genom odlingstvångets bibehållande bättre tillgodosåges,

dels ansåge departementschefen det ligga i sakens natur, att den

uti ett företag af ifrågavarande beskaffenhet ingående mark, som

vore till odling tjenlig, jemväl borde odlas och att derför icke heller

någon afsevärd olägenhet genom tvånget att verkställa odlingen för

jordegaren uppkomme, och detta så mycket mindre, som för odlingsskyldighetens

fullgörande i allmänhet jemförelsevis lång tid honom i

kontraktet medgåfves samt, derest denna tid visade sig för kort, anstånd

kunde beviljas, dels ock slutligen kunde naturligen högre lån beviljas

till ett företag, derest visshet förefunnes, att deri ingående odlingsbar

mark blefve odlad, än om osäkerhet i detta afseende rådde. Anslutande

sig alltså i förevarande fråga till den af landtbruksstyrelsen uttalade

åsigt, funne departementschefen sig jemväl kunna biträda denna styrelses

förslag derom, att begränsningen för lånebelopp bestämdes till

80 procent af förbättringsvärdet.

Under förutsättning af bifall härtill, syntes hvad sistnämnda styrelse

anfört i fråga om borgen för odlingsskyldighetens fullgörande jemväl

böra vinna beaktande; och ville departementschefen för sådant fall få

till denna fråga, som icke påkallade någon ändring i vilkoren för lån

från fonden, framdeles återkomma.

Vidkommande derefter frågan om lån från odlingslånefonden samt

anslag från frostminskningsfonden till ett och samma företag vore det

påtagligen af synnerlig vigt, att möjlighet funnes till en dylik kombination;

och kunde det icke anses annat än i hög grad obilligt, om

den omständigheten, att frostförande och odlingsbara egor vore belägna

intill eller i blandning med hvarandra, såsom å de af landtbruksstyrelsen

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

51

ingifna ritningarne närmare åskådliggjordes, skulle för vederbörande jordegare

medföra mindre rätt att från båda fonderna erhålla understöd,

än om samma egor vore belägna åtskilda från hvarandra. I likhet med

landtbruksstyrelsen ansåge departementschefen icke heller, att uti nu

gällande bestämmelser för nämnda två fonder eller eljest hinder förefunnes

för en kombination af lån och anslag till dylikt företag, och då

hvad departementschefen i detta ärende föresloge icke innebure någon

ändring i detta förhållande, funne departementschefen intagandet, på

sätt landtbruksstyrelsen ifrågasatt, bland vilkoren för lån från odlingslånefonden

af en förklaring i berörda hänseende icke vara af behof påkalladt;

viljande departementschefen i sammanhang härmed, och då

enligt förut följd praxis kombinerade lån och anslag icke plägat beviljas,

såsom sin åsigt uttala, att emot hvad landtbruksstyrelsen anfört

i fråga om de särskilda understödsbeloppens beräknande icke syntes vara

något att erinra.

Hvad anginge öfriga här ofvan omförmälda eller eljest uti ärendet

framstälda anmärkningar och förslag, såvidt desamma hänförde sig till

vilkoren för lån från odlingslånefonden, vore desamma icke af beskaffenhet

att böra föranleda någon ändring i samma vilkor.

Vidkommande derefter de svårigheter med afseende å lån från

odlingslånefonden, hvilka ansetts uppkomma i följd af bristande öfverensstämmelse

mellan vissa paragrafer i dikningslagen och de för fonden

gällande vilkor, såvidt dessa svårigheter icke vore af beskaffenhet att

kunna undanrödjas genom ändringar af nämnda vilkor, funne departementschefen

sig icke för närvarande eg a anledning till annat uttalande,

än att vid slutbehandlingen af förevarande ärende såvidt jordbruksdepartementet

anginge borde tagas i öfvervägande, huruvida icke handlingarna

i detsamma borde till justitiedepartementet öfverlemnas för den

vidare behandling, hvartill anledning skulle kunna förefinnas.

Enligt ofvannämnda kungörelse angående vilkoren för lån från

odlingslånefonden den 27 maj 1898 kan sådant lån af Kongl. Maj:t

bestämmas till hela det belopp, hvartill, enligt den faststälda arbetsplanen,

kostnaden för vattenafledningen och afdikningen beräknas komma

att uppgå, dock att lån till utförande af sådana vattenafledningsföretag,

hvilka afse förbättring af förut odlad åker eller äng eller vinnande af

ny äng, endast kunna beviljas till belopp, som motsvarar 50 procent af

jordförbättringens af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen

vitsordade värde. I dessa bestämmelser har Kongl. Maj:t nu

föreslagit den förändring, att alla lån, som från fonden beviljas, må

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

utgå till hela det belopp, hvartill kostnaden för vattenafledningen och

afdikningen beräknas komma att uppgå, men icke öfverstiga 80 procent

af jordförbättringsvärdet, på förenämnda sätt vitsordadt. I vissa fall

innebär alltså Kongl. Maj:ts förslag en utsträckt lånerätt från fonden.

Då emellertid de från fonden utlemnade lånen förbehålles en tyst förmånsrätt

framför inteckningar i fastigheterna, torde böra noga tillses,

att inteckningshafvares rätt i möjligaste mån skyddas. I detta syfte

synes odlingstvång böra förefinnås; men derjemte torde minskning höra

ega rum i lånens af Kongl. Maj:t föreslagna storlek och densamma

lämpligen böra bestämmas till endast 70 procent af jordförbättringsvärdet.

Vigten ligger dock förnämligast deruppå, att så stor jordförbättring,

som blifvit förespeglad och vitsordad, verkligen vinnes, ty i

sådant fall varder inteckningshafvares säkerhet icke försämrad utan fastmer

förbättrad. Härvid måste dock vanskligheten af att på förhand

kunna rätt bedöma, hvilken fördel må kunna genom vattenafledning och

afdikning viss jord beredas, tagas i betraktande. Och i detta afseende

hyser utskottet betänkligheter. Utskottet har emellertid icke velat motsätta

sig Kongl. Maj:ts förslag i denna del, men dock ansett sig böra

uttala, att ett bifall till förslaget måste innebära förutsättning, att såväl

vid uppskattning af beräknadt jordförbättringsvärde på grund af ifrågavarande

slags företag, som ock vid derefter skeende pröfning af denna

uppskattning den största försigtighet iakttages.

Hvad härefter beträffar de af Kongl. Maj:t föreslagna lindringar

i vilkoren för åtnjutande af lån från odlingslånefonden, har utskottet,

som icke haft något att erinra emot att annuiteterna nedsättas från sju

till sex procent, ansett sig jemväl böra biträda Kongl. Maj:ts förslag

om att den tid, under hvilken ränta eller kapitalafbetalning å lånen

icke erlägges, må utsträckas från de första fem till de första sex åren

från första lyftningsdagen. En sådan tidsförlängning för befrielse från

annuiteternas utgörande torde i främsta rummet vara af vigt för lån till

vattenafledningsföretag af mera betydande omfattning, hvilkas utförande

kräfver lång tid och för hvilka alltså vinsten först efter tidsutdrägt kan

påräknas. Men om ock uppskof med ränta och amorterings erläggande

för odlingslån, som afse större företag, må vara af förhållandena påkalladt,

finner utskottet deremot fullgiltiga skäl icke hafva blifvit förebragta

för beredande af lindring beträffande sådana lån genom utsträcning

i tiden för räntefrihets åtnjutande. Företagets rentabilitet torde

nemligen icke vara beroende på dess större eller mindre omfattning,

utan på helt andra omständigheter; och vid sådant förhållande kan utskottet

icke biträda Kongl. Maj:ts förslag om att Kongl. Maj:t vid be
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

53

viljande af odlingslån skulle ega att vid hvarje särskildt företag bestämma

viss tid, ej Överskjutande fem år från första lvftningsdagen,

under hvilken icke någon ränta å lånet beräknas, utan anser utskottet,

att enahanda tid för räntefrihets åtnjutande bör beviljas för samtliga

från ifrågavarande fond utgående lån, hvilken tid utskottet, i anslutning

till statskontorets mening, anser böra bestämmas till tre år.

De lindringar, som enligt utskottets åsigt böra medgifvas i afseende

å ifrågavarande lån, skulle alltså bestå deri, att ränta icke beräknas

för de första tre åren från första lyftningsdagen och att under

de tre nästderpåföljande åren ränta väl beräknas, men icke erlägges,

så att först från och med sjunde året från första lyftningsdagen ränta

och kapitalafbetalning med tillsammans sex procent erläggas å det då

förefintliga skuldbeloppet.

Utskottet, som i öfrigt icke haft något att erinra mot hvad Kongl.

Maj:t i förenämnda afseende föreslagit, hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning

må på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver,

att följande ändrade allmänna vilkor och bestämmelser

må tillämpas å de lån, som hädanefter intill utgången

af år 1903 från odlingslånefonden atlemnas,

och, hvad angår bestämmelserna i mom. 13 här nedan,

jemväl å sådana derifrån förut beviljade lån, angående

hvilkas fördelning å vederbörande hemman och anteckning

i jordeboken utslag icke meddelats;

Mom. 1. För hvarje företag, till hvilket lån

från odlingslånefonden sökes, skall fullständig, af utredning

angående jordens naturliga beskaffenhet och

större eller mindre lämplighet för odling samt uppskattning

af beräknadt jordförbättringsvärde åtföljd

plan till arbetets utförande jemte beräkning öfver de

såväl med vattenafledningen och afdikningen som

ock med odlingen, der sådan förekommer, förenade

kostnader vara af sakkunnig person uppgjord och

underställas Kongl. Maj:ts pröfning.

Mom. 2. Lån från odlingslånefonden beviljas

ej med mindre väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt

landtbruksstyrelsen vitsorda, att, så vidt de kunna

finna, laga hinder mot företagets utförande ej förefinnes.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

Mom. 3. Vederbörande, som erhåller lån från

fonden, är underkastad alla de vilkor och kontroller,

som af Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga och nödiga.

Mom. 4. Lånet kan af Kongl. Maj:t bestämmas

till hela det belopp, hvartill, enligt den faststälda

arbetsplanen, kostnaden för vattenafledningen och afdikningen

beräknas komma att uppgå beträffande lånesökandenas

andelar i företaget, dock med iakttagande,

dels att kostnaden för s. k. tegdikning eller täckdikning

härvid ej må inräknas, dels ock att lånet ej

må öfverstiga sjuttio procent af det jord förbättringsvärde,

som, enligt hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

samt landtbruksstyrelsen vitsorda, belöper å lånesökandenas

mark; skolande låntagaren genom kontant tillskott,

materialier eller annat bidrag bestrida hvad till

hela odlingsföretagets fullbordande kan erfordras utöfver

det lemnade lånebidraget.

Mom. 5. Med den, som mot åtnjutande af statslån

åtager sig ett odlingsföretag, skall kontrakt i

vederbörlig ordning afslutas samt af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

godkännas. Kontraktet skall innefatta

förbindelse för låntagaren dels att, i noggrann

öfverensstämmelse med den faststälda arbetsplanen

och under skyldighet att dervid vara underkastad

vederbörandes kontroll, påbörja och fullborda såväl

vattenafledningen och afdikningen som äfven odlingsarbetet

inom viss bestämd tid, utan att vidare väcka

anspråk på ytterligare bidrag af allmänna medel, och

dels att genom egna tillskott utgöra hvad som utöfver

statslånet kan erfordras.

Mom. 6. För fullgörande af sådant kontrakt,

äfvensom för de lyftade statsmedlens återbäring i fall

mot kontraktet brytes, skall ställas sådan säkerhet,

som af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkännes;

skolande denna säkerhet upphöra att gälla, så snart

vattenaflednings- och afdiknings- samt odlingsarbetet

blifvit afsynadt och godkändt.

Mom. 7. Sedan det i mom, 5 omförmälda kontrakt

afslutats och säkerhet derför enligt mom. 6

blifvit stäld, har väg- och .vattenbyggnadsstyrelsen

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

55

att derom underrätta statskontoret; hvarefter det åligger

statskontoret att ofördröjligen låta dels i allmänna

tidningarna tre gånger, dels ock genom Kongl. Maj:ts

vederbörande befallningshafvande i länskungörelserna

en gång införa kungörelse om odlingslånets beviljande,

i hvilken kungörelse de hemman eller hemmansdelar,

å hvilkas egor odlings företaget kommer att utföras,

skola uppgifvas.

Mom. 8. Lånet må ej till någon del utbekommas

förr, än arbetsföretaget blifvit börjadt, men derefter

få lånemedlen, efter hand och i mån af arbetets

fortgång, lyftas vid de tider, som i kontraktet finnas

utsatta eller särskildt blifvit bestämda; dock med

skyldighet för vederbörande att efter utfående af den

del af lånet, som enligt bestämmelse i hvarje särskildt

fall får lyftas på grund deraf att arbetet blifvit börjadt,

vid hvarje af de följande lyftningstiderna, innan ytterligare

lånemedel må utbekommas, hos statskontoret

förete intyg af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att,

enligt hvad derstädes nöjaktigt styrkts, så mycket af

arbetet blifvit utfördt, som skäligen kan anses motsvara

hvad i förhållande till det beviljade låneunderstödet

belöper å hvad af lånet redan utbekommits;

börande, så vida icke Kongl. Maj:t, med afseende å

särskilda förhållanden, pröfvar skäligt annorlunda förordna,

någon del af lånet i statskontoret innestå, intill

dess vattenaflednings- och afdikningsarbetet är

afsynadt och godkändt.

Mom. 9. Lånen skola af statskontoret utbetalas

antingen omedelbart eller ock genom Kongl. Maj:ts

vederbörande befallningshafvande; börande,innan större

eller mindre del af beviljadt lån utbetalas, hos statskontoret

företes:

a) om arbetets utförande, i enlighet med mom. 5,

afslutadt och godkändt kontrakt;

b) godkäud, i mom. 6 omförmäld, säkerhetshanling

för samma kontrakts fullgörande eller medlens återbäring

;

c) behörigt intyg, att arbetet är börjadt;

d) en till statskontoret eller ordres stäld, af

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

nämnda kontor godkänd skuldförbindelse, som skall

innefatta vederbörandes åtagande att för lånets betalning

ansvara intill^ dess lånet, jemlikt kongl. kungörelserna

af den 13 juni 1845 och den 3 november

1848, blifvit fördeladt på de hemman, hvilka för återbetalningen

skola ansvara, och fördelningen vunnit

laga kraft samt uti jordeboken på föreskrifvet sätt

antecknats; "och

e) af statskontoret godkänd borgen eller säkerhetshandling

för den afgifna skuldförbindelsens uppfyllande.

Mom. 10. De låne- och säkerhetshandlingar,

som för låneunderstöds utbekommande till statskontoret

aflemnats, förblifva uti statskontorets vård; dock

skola sådana handlingar, som vederbörande embetsmyndigheter

kunna blifva i behof att begagna, till

dem påjbehörig reqvisition utlemnas.

Mom. 11. I händelse afvikelse, utan dertill erhållen

vederbörlig tillåtelse, skett från den faststälda

arbetsplanen,

eller arbetet, utan att anstånd med detsammas utförande

blifvit af Kongl. Maj:t medgifvet, icke inom

derför bestämd tid fullbordats,

eller om, innan vattenaflednings-, afdikningsoch

odlingsarbetet blifvit fullbordadt, afsynadt och

godkändt, väg- och vatt enbyggnadsstyrelsen skulle

finna den säkerhet, som jemlikt mom. 6 blifvit för

kontraktets fullgörande stäld, icke vidare vara nöjaktig,

eller om, innan lånet blifvit genom laga kraft egande

beslut fördeladt på de hemman, hvilka för återbetalningen

skola ansvara, statskontoret skulle finna den

säkerhet, som jemlikt mom. 9 e) blifvit för lånet stäld,

icke vidare vara nöjaktig, och ny säkerhet, som af

vederbörande myndighet godkännes, icke varder inom

bestämd tid aflemnad,

eller om den bestämda annuiteten icke varder

i behörig tid erlagd,

ankommer på Kongl. Maj:t att låta inställa all

vidare utbetalning af statslånet samt återfordra hvad

deraf uppburits, att på en gång eller efter hand till

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

57

statskontoret inbetalas inom den tid, som af Kongl.

Maj:t bestämmes.

Statskontoret bör tillse, att sådan inbetalning i

vederbörlig ordning ingår; och skall det åligga vederbörande

att å sålunda lyftade och återburna medel

jemväl erlägga fem procent årlig ränta från lyftningsdagen,

till dess återbetalning sker.

Mom. 12. Alla med låneunderstöd från fonden

utförda]^arbeten skola, så länge någon del af lånet

återstår ogulden, vederbörligen underhållas af den

eller dem"det åligger.

Mom. 13. A den af Kongl. Maj :t bestämda lånesumman

beräknas de första tre åren från första lyftningsdagen

icke någon ränta.

Under näst derpå följande tre år erlägges icke

någon ränta eller kapitalafbetalning å lånet, men för

dessa tre år beräknas å lyftade belopp tre och sex

tiondedels procent årlig ränta, hvilken vid tidsperiodens

slut lägges till den beviljade lånesumman. Å

det sålunda uppkommande beloppet erlägges från och

med sjunde året efter första lyftningsdagen till dess

lånet blifvit slutbetaldt, en annuitet af sex procent,

deraf såsom ränta räknas tre och sex tiondedels procent

å det oguldna kapitalbeloppet.

Sedan odlingslån blifvit på vederbörande hemman

fördeladt och i i jordebok antecknadt, eger jordegare,

som sådant önskar, att, oberoende af det här

ofvan stadgade återbetalningssätt, när som helst under

lånetiden, sex månader efter hos statskontoret gjord

uppsägning, inbetala hela det på hans hemman belöpande

skuldbelopp, jemte all derå upplupen ogulden

ränta.

Mom. 14. I afseende på sättet och ansvarigheten

för de i nästförestående moment omförmälda

inbetalningars verkställande böra ofvan åberopade

kong!, kungörelser af den 13 juni 1845 och den 3

november 1848 lända till efterrättelse.

Mom. 15. Alla kostnader af hvad namn de vara

må, som i följd af erhållna lån föranledts för statsBih.

till Riksd. Prof. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 53 Höft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Statsutskott ets Utlåtande N:o 88.

kontoret, skola utan undantag bestridas eller godtgöra

af låntagaren.

Mom. 16. Intressenter i företag, hvartill lån från

fonden erhållits, åligger att, vid afslutandet af kontrakt

om arbetets utförande, öfverlemna till väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, för att i dess arkiv förvaras,

bestyrkt kopia af de gillade ritningarna för arbetet,

äfvensom bestyrkta afskrifter af dertill hörande godkända

betänkande och kostnadsförslag.

Stockholm den 11 maj 1901.

På statsutskottets vägnar.

HUGO TAMM.

Reservation

af herrar 11. P. P. Tamm och P. Pehrson, hvilka ansett, att

utskottets yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:

»Utskottet anser visserligen, att företag, som afse vattenledning

och afdikning för förbättring af jord, äro af den allmänna betydelse för

landet, att de böra af staten befrämjas; och i sådant afseende finner

utskottet understöd utöfver hvad redan är medgifvet lämpligen böra af

statsmedel beredas, vare sig detta sker genom anslag för bidrag till

uppgörande af arbetsplaner och kostnadsberäkningar eller genom lån

mot lag ränta eller genom bådadera sätten. I dessa fall är endast att

afgöra, i huru hög grad staten bör hjelpande träda emellan.

Men större försigtighet torde höra iakttagas, när, såsom Kongl.

Maj :t föreslår, understödet skall bestå i ökad lånemöjlighet. Denna

försigtighet är nödvändig ej blott med afseende å den enskilde låntagaren,

hvilken lätt lockas in i företag, som för honom kunna blifva

ödesdigra, utan äfven med hänsyn till fastighetskrediten inom landet,

ty åt dessa lån är eu tyst förmånsrätt i fastigheten förbehållen, på

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande, N:o 88.

59

grund hvaraf de få rätt framför hypotekslån och andra inteckningar,

hvilkas rätt och säkerhet sålunda kunna tänkas blifva kränkta och försvagade.

Visserligen finnes en sådan tyst förmånsrätt redan för närvarande

stadgad och är således icke en nyhet; men härvid är att märka,

att då den år 1883 infördes för lån från odlin^slånefonden, väckte den

sä stora betänkligheter, att dåvarande chefen för justitiedepartementet

till statsrådsprotokollet reserverade sig deremot, och att hela frågan var

nära att falla i Riksdagen på grund af dessa betänkligheter.

Betänkligheterna måste emellertid nu så mycket mer framträda i

afseende å Kongl. Maj:ts föreliggande förslag, som detsamma genom

annuiteternas minskande innebär en förlängning i lånetiden.

I sitt till statsrådsprotokollet i förevarande ärende afgifva yttrande

har departementschefen framhållit, att det är af synnerlig vigt, att

möjlighet finnes till en kombination af lån från odlingslån efonden och

anslag från frostminskningsfonden, samt uttalat den mening, att intagandet

bland vilkoren för lån från förstnämnda fond af en förklaring

i fråga om möjligheten af en sådan kombination icke är af behof påkalladt.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet framgår, har emellertid i

detta ämne dels väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förmält, att hinder

för bifall till ansökningar om odlingslån och frostminskningsanslag för

utförande af eu och samma arbetsplan mötte i vissa af de för de särskilda

fonderna gällande bestämmelserna, dels landtbruksstyrelsen förklarat

sig anse, att sådana omständigheter förelåge, att i sammanhang

med fastställande af nya vilkor för erhållande af lån från odlingslånefonden

ett förklarande i någon form borde gifvas, att hinder icke mötte

för beviljandet af såväl lån som anslag till samma företag. — Med

afseende å hvad bemälda myndigheter sålunda anfört, finner utskottet,

att vid fråga om ändring i vilkoren och bestämmelserna för odlingslån

bör tagas i öfvervägande, huruvida icke stadganden i nu angifna ämne

borde bland desamma intagas.

Äfven i ett annat afseende har utskottet funnit eu förändring i

vilkoren för lån från odlingslånefonden böra sammanbindas med ändrade

bestämmelser inom annat lagstiftningsområde. På sätt af departementschefen

meddelats, hafva svårigheter med afseende å dessa lån uppkommit

i följd af bristande öfverensstämmelse mellan vissa paragrafer i

dikningslagen och do för fonden gällande vilkor; men har departementschefen

i afseende härå ondast förklarat, att departementschefen ansåge,

att vid slutbehandlingen af förevarande ärende, sa vidt jordbruksdepartementet

anginge, borde tagas i öfvervägande, huruvida icke handlingarna

i detsamma borde till justitiedepartementet öfverlemnas för den vidare

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 88.

behandling, hvartill anledning kunde förefinnas. — Utskottet har emellertid

trott det vara ändamålsenliga st, att dessa frågor varda i ett sammanhang

behandlade och afgärda.

Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt och då ett uppskof

med förevarande ärendes afgörande icke synes medföra afsevärda olägenheter,

helst i statsrådsprotokollet väl visats, att anlitande af lån från

ifrågavarande fond under senare åren minskats, men icke ådagalagts,

att odlingsföretagen inom landet i samma mån aftagit, anser utskottet

sig nu icke böra förorda det föreliggande förslaget, utan hemställer,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition icke

må af Riksdagen bifallas.»

Herr friherre J. T. Gripenstedt har begärt få anteckuadt, att han

icke deltagit i förestående ärendes behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1901:116 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl, Maj:ts proposition angående ändrade vilkor för lån från odlingslånefonden. s. 1 i texten