Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående en inkomstskatt för år 1903.

1902-04-10 · 139 sidor, varav 130 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 130 av 139 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1902:25, Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående en inkomstskatt för år 1903.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

1

H-.o 25.

Ank. till Riksd. kansli den 14 april 1902, kl. 3 e. m.

Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående

en inkomstskatt för år 1903.

I Kongl. Maj:ts till utskottet remitterade proposition n:o 16 har

Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att för år i903 till upptagande i

riksstaten för samma år åtaga sig en särskild bevillning af 10,500,000

kronor under namn af inkomstskatt, att utgå enligt ett vid propositionen

fogadt förslag i ämnet.

Utskottet får härmed jemlikt 40 § i riksdagsordningen afgifva

betänkande öfver berörda författningsförslag samt de i anledning deraf

inom Riksdagens kamrar väckta, till utskottet remitterade motioner,

nemligen inom Första Kammaren motionen n:o 28 af herr Leman

samt inom Andra Kammaren följande motioner: n:o 160 af friherre

F. C. K. Barnekow, n:o 161 af herr E. A. Lindblad, n:o 164 af

herr E. A. Smith, n:o 167 af herr J. E. Ericsson i Ahlberga och

n:o 185 af herr J. J. Byström.

Rörande tillkomsten af ofvanberörda, af Kongl. Maj:t framlagda

författningsförslag får utskottet till en början erinra om innehållet i

1901 års Riksdags två särskilda skrifvelse!'' till Kongl. Maj:t, den ena

af den 13 maj nämnda år angående införande af obligatorisk sjelfdeklaration

och den andra af den 1 juni samma år i anledning af

väckt motion om införande af en särskild enligt vissa grunder såsom

bevillning till staten utgående, men från allmänna bevillningen fristående,

direkt skatt.

I förstnämnda skrifvelse anförde Riksdagen följande:

I anledning af två vid Riksdagen väckta motioner hade Riksdagen

tagit i öfvervägande, huruvida skyldighet borde åläggas de skattpligtige

Bill. till Riksd. Prof. 1902. 5 Sami. 1 Afd. 22 Höft. (N:o 25.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

i allmänhet, gifvetvis med vissa undantag, att opåmint och utan anmaning

af beskattningsmyndigheterna och dessas funktionärer lemna

uppgifter till ledning för egen beskattning. Vid de föregående tillfällen,

då fråga förevarit om införande i svensk bevillningslagstiftning

af obligatorisk sjelfdeklaration, hade skäl anförts såväl för som emot

sagda institut. Af dessa skäl ansåge Riksdagen dem, som talade för

deklarationsprincipen, vara de kraftigare. Den mening torde ock numera

hafva gjort sig allmänt gällande, att införande af obligatorisk sjelfdeklaration

skulle vara önskvärd ej mindre för en rättvis tillämpning

af nu gällande bevillningsförordning än äfven såsom grundval för en

vidare utveckling af bevillningslagstiftningen. I de länder, i hvilka

de enskildes afgifter till staten utginge i form af ren inkomstskatt,

ansåges deklarationstvång oundgängligen nödvändigt, och enligt Riksdagens

förmenande erfordrades sjelfdeklaration äfven vid hvarje annan

form af skattelagstiftning, såvida taxeringen skulle vara rättvis och

jemlik. Hvad särskild! anginge förhållandena här i Sverige, kräfdes

för undanrödjande af de klagomål, som icke sällan hördes öfver en

mindre rättvis fördelning af skattebördan, att taxeringsmyndigheterna

erhölle tillgång till ett rikare material af faktiska upplysningar, att

tjena till grundval för taxeringsförrättningarna, än det ofta mycket

bristfälliga, som för närvarande stode dem till buds, och i sådant afseende

torde säkrare och tillförlitligare upplysningar icke vara att finna

än de, hvilka meddelades af de skattskyldige sjelfve. Då staten sökte

att, såvidt möjligt, lämpa skattebördan efter skatteförmågan, borde den

ock rimligtvis kunna begära en medverkan från de skattskyldiges sida

vid skattefördelningen, och det vore i hvarje fall under sådana förhållanden,

som den frivillighet och lojalitet snarast kunde utveckla sig,

genom hvilken skattens rättvisa fördelning säkrast garanterades och

det synnerligen eftersträfvansvärda mål vunnes, att beskattningen jemväl

beträffande den enskilde antoge karakteren af sjelfbeskattning.

Riksdagen, som på sålunda anförda skäl ansåge obligatorisk sjelfdeklaration

böra införas till ledning för den direkta beskattningen anhölle

derför, att Kongl. Maj:t täcktes efter utredning af frågan låta

för Riksdagen framlägga förslag till författningsbestämmelser angående

deklarationsskyldighet.

I skrifvelsen af den 1 juni 1901 anhöll Riksdagen, att, för den

händelse Kongl. Maj:t godkände Riksdagens beslut angående utsträckning

af värnpligten och om en ny härordning, Kongl. Maj:t täcktes

för 1902 års Riksdag framlägga förslag till förordning om en särskild

såsom bevillning till staten utgående, men från allmänna be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

villningen fristående, direkt skatt, att, efter viss progression, med rätt

till afdrag för skuldräntor, erläggas för alla slag af inkomst, hvarvid

inkomst af fastighet skalle beräknas efter viss procent af taxeringsvärdet.

Angående behofvet och anordningen af en dylik skatt anförde

Riksdagen följande:

»Inom Riksdagen har af enskild motionär gjorts framställning,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Eders Ivongl Maj:t anhålla, det

täcktes Eders Kongl. Maj:t, i följd af de väsentligen ökade kostnaderna

för försvaret, som den för Riksdagen framlagda propositionen om ny

härordning skulle föranleda, samt i följd af att Eders Kongl. Maj:t sannolikt

kommer att finna tilläggsbevinning behöflig för följande år liksom

för det innevarande, för nästa Riksdag framlägga förslag till en bevillningsförordning,

som, utgörande ett supplement eller bihang till nu

gällande bevillningsförordning, i hvilken obligatorisk sjelfdeklaration

borde införas, innehåller föreskrifter om en, utan inverkan på den kommunala

skattskyldigheten, till staten utgående särskild bevillning, hvilken,

i förening med rätt att göra afdrag för skuldräntor, skulle under användande

af den progressiva skatteformen erläggas för inkomst af

kapital och arbete, utdelning å aktier, lotter i banker samt för en

efter vissa procent af taxeringsvärdet beräknad inkomst af fastighet.

Till stöd för ifrågavarande framställning har motionären, under

åberopande af hvad chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet

den 21 december 1900 yttrat till förmån för införande af ökad

direkt skatt till staten anfört, att man ej torde kunna förneka, det så

väl statens behof som rättvisa och billighet kräfde, då ett dyrbart försvarsväsende

skulle införas, att större inkomster än hittills borde förvärfvas

åt staten på den direkta beskattningens väg, men att den nuvarande

anordningen af bevillningen af fast egendom och inkomst

hindrade en tidsenlig utveckling af denna skatteform till större rättvisa

i skattebestämmelserna och till större finansiel betydelse för staten.

Frågan om förändring i bevillningsförordningen och dermed förenade

förändringar i den kommunala skattskyldigheten kunde ej väntas varda

framlagd för Riksdagen och af densamma pröfvad och afgjord, innan

flera år förgått, under hvilka behofvet af högre direkt skatt än den

nuvarande gjorde sig oafvisligen gällande. Under mellantiden skulle

man för den direkta skattens uttagande vara hänvisad till en på

den nuvarande bevillningsförordningen grundad tilläggsbevillning, som

visserligen förr blifvit använd, men obestridligen träffade på ett ojemnt

och orättvist sätt och af denna anledning ej kunde uttagas efter en

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

högre beräkning än den vid denna riksdag af Eders Kongl. Maj:t

föreslagna.

Under afvaktan på den vigtiga frågans lösning i hela dess vidd

borde man emellertid kunna genom en särskild bevillningsförordning,

som blefve ett supplement eller bihang till den nuvarande, afhjelpa en

del olägenheter uti ifrågavarande hänseende och derigenom på ett lättare

och rättvisare sätt än nu förskaffa staten ökade inkomster på den

direkta beskattningens väg. Den särskilda bevillning, som enligt en

sådan förordning skulle erläggas utöfver den vanliga enligt nu gällande

förordning, borde anordnas på sådant, sätt, att den i högre grad, än

för närvarande egde rum, kunde uttagas efter den verkliga skatteförmågan.

Lämpligt vore utan tvifvel att i en sådan förordning införa

skatt till staten för utdelning å aktier äfvensom å lotter i enskilda

banker, på samma gång det medgåfves sådana bolag rätt till afdrag

efter någon viss grund å den vinst eller inkomst, för hvilken de sjelfva

hade att skatta. Äfven borde den särskilda bevillningen anordnas efter

progressiv skattefot, hvilken form för beskattningen syntes rättvis, då

skatteförmågan i regel stege i starkare progression än inkomstens belopp.

Progressionen i skatten borde dock sluta vid ett visst inkomstbelopp.

Utan medgifvande af afdrag å inkomsten för ränta å gäld,

äfven den personliga, kunde ej denna särskilda beskattning motsvara

rättvisans kraf, i synnerhet om beskattningen blefve progressiv. För

att en sådan särskild beskattning skulle medföra åsyftadt resultat,

blefve det äfven nödvändigt att införa obligatorisk sjejfdeklaration. Fn

kongl. proposition angående förändrad bevillningsförordning, som förelagts

1897 års Riksdag, hade innehållit bestämmelse härom. Ett hufvudskäl,

som då anförts deremot, hade varit, att man ej organiserat taxeringsmyndigheterna

på sådant sätt, att nödig garanti gåfves för sekretessens

bevarande; blefve detta skäl undanröjdt, torde införandet af denna institution

ej möta synnerligt motstånd.

Det minsta inkoinstbelopp, för hvilket man blefve skyldig att

deklarera, borde blifva olika i afseende å inkomst af kapital och inkomst

af arbete samt behöfde naturligtvis ej sammanfalla med de minsta

belopp, för hvilka bevillning efter den särskilda förordningen skulle utgå.

I afseende å fast egendom borde ifrågavarande bevillning erläggas

för eu inkomst deraf, som beräknades efter vissa procent af taxeriugsvärdet.

Å den sålunda beräknade inkomsten skulle, liksom vid annan

inkomst, afdrag få göras för skuldräntor. Någon deklareringsskyldighet

af inkomsten för fastighet blefve ej behöflig, då taxeringsvärdet funnes

i taxeringslängden. Men för att vederbörande taxeringsmyndighet vid

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. X>

beräkningen af inkomsten af en fastighet måtte varda i tillfälle att taga

hänsyn till möjligen befintlig skuldränta, vore det nödvändigt, att egaren

deklarerade sådan ränta, hvarvid origtig uppgift, som medförde för stort

afdrag, borde vara åtföljd af samma äfventyr som origtig dekorering

af inkomst. Samma skattefot borde begagnas för den beräknade inkomsten

af fastighet som för motsvarande inkomst af andra skatteföremål;

huruvida bevillningsfritt afdrag borde förekomma i afseende å

den beräknade inkomsten af fastighet, derom kunde dock tvifvel råda.

Uppginge fastighetsegares beräknade inkomst till mindre belopp än den

minsta Inkomst af kapital eller arbete, hvarför särskild bevillning skulle

erläggas, syntes han ändock ej böra blifva fri från sådan bevillning;

en minimisumma af hvad som skulle åläggas fastighetsegare i särskild

bevillning borde måhända för underlättande af redovisningen vara

faststäld.

Egare af fastighet torde böra åläggas att, efter anmaning, deklarera

arrende- och hyresbelopp samt, om fastigheten hade ett taxeringsvärde

öfver ett visst belopp, arealen å olika slags mark.

Om skattskyldig egde inkomst inom flera än ett taxeringsdistrikt,

borde deklareringen verkställas och skatten åsättas efter sammanlagda

beloppet. På samma sätt borde förfaras och beräknas, när skattskyldig

egde inkomst både åt kapital, arbete, aktier och fastighet eller af några

åt dessa.

Den af Eders Kongl. Maj:t i särskild proposition till Riksdagen

föreslagna tilläggsbevillning, i hvilket ärende Riksdagen i annat sammanhang

kommer att yttra sig, förekommer icke såsom en nyhet inom

bevillningslagstiftningen. Då staten haft behof af ökade inkomster, har

detta flera gånger tillgodosetts genom tilläggsbevillning. De anspråk,

som komma att ställas på staten, i den händelse Eders Kongl. Maj:t

godkänner den af Riksdagen nu antagna nya härordning, som medför

afsevärdt ökade utgifter, lära emellertid varda så stora, att en tilläggsbevillning

i den form denna skatt hittills innehaft icke kan antagas

komma att motsvara behofvet och än mindre gent emot de skattskyldige

uppfylla krafvel på eu skatteform, som är lämp.ad efter skatte förmågan.

Riksdagen, som i den skrifvelse, hvari Riksdagens beslut beträffande

ny värnpligtslag och ny härordning hos Eders Kongl. Maj:t

anmälts, uttalat den åsigt, att eu afsevärd del af de ökade kostnader,

hvilka genom omorganisationen af landets försvarsväsende uppkomma,

bör betäckas genom direkta och förmögenhetsskatter, anser, på sätt

Riksdagen i annat sammanhang inför Eders Kongl. Maj:t uttalat, att

obligatorisk sjelf deklaration af inkomst bör införas, för att en så vidt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

möjligt rättvis direkt beskattning må kunna anordnas; och vill Riksdagen

framhålla, att för den s. k. progressiva skattemetodens tillämpning

en sådan deklaration är af synnerlig vigt. Särskilt skulle det

sannolikt möta svårighet att använda denna skattemetod, så vida ej

skattskyldig, som åtnjuter inkomst inom flera taxeringsdistrikt, får sig

ålagdt att för en taxeringsmyndighet, exempelvis den i den skattskyldiges

mantalsskrifningsort befintliga, uppgifva sina samtliga inkomster.

Äfven vill Riksdagen erinra om, att den förordning, motionären föreslår,

kräfver, att inkomst af aktier, kommanditlotter, lotter i enskilda banker

och ekonomiska föreningar skall uppgifvas, om sådan inkomst ensam

eller i förening med annan inkomst ej understiger det minsta belopp,

för hvilket uppgiftsskyldighet skall ega rum. Genom samma förordning

skulle för öfrigt rättighet medgifvas fastighetsegare och andra, som

enligt nu gällande bevillningsförordning ej eg a rätt till afdrag af skuldräntor

från inkomsten, att med den verkan, förordningen bestämmer,

inför vederbörande uppgifva desamma.»

Dessa Riksdagens skrivelser föredrogos inför Kongl. Maj:t den 7

juni 1901. På grund af dervid lemnadt nådigt bemyndigande uppdrog

chefen för finansdepartementet den 18 i samma månad dels åt tre

personer att verkställa utredning och utarbeta förslag inom finansdepartementet

i de i Riksdagens of vanberörda skrivelser omförmälda

afseenden, dels åt aktuarien I. Flodström att verkställa den statistiska

utredning rörande bevillningen, som kunde erfordras. Till fullgörande

af nämnda uppdrag hafva de tre förstnämnde komiterade aflemnat

ett den 15 oktober 1901 dagtecknadt betänkande med förslagtill

bestämmelser om inkomstskatt och obligatorisk sjelfdeklaration,

öfver hvilket betänkande kammarrätten den 2 påföljande december afgift

infordradt underdånigt utlåtande; och har aktuarien Flodström

med skrifvelse af den 27 i sistnämnda månad öfverlemnat en af honom

verkstäld, af text åtföljd öfversigt af 1900 års bevillningstaxering.

I sitt vid förslaget fogade betänkande hafva bemälde komiterade

anfört, att ehuruväl för anordnande af en inkomstskatt i modern mening

erfordrades, att hänsyn toges jemväl till andra omständigheter än de

af Riksdagen omförmälda, hade komiterade dock i allmänhet icke ansett

sig böra gå utöfver de af Riksdagen antydda önskningsmålen, detta

i synnerhet derför, att den nu tillärnade lagstiftningen vore afsedd att

varda af allenast provisorisk karakter. Det väsentliga afsteg från inkomstskattens

principer, som läge i Riksdagens fordran angående sättet

för bestämmandet af inkomst af fastighet, hade också nödvändiggjort

afvikelse!- äfven i andra punkter från nyssnämnda principer. Härjemte hade

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

med afseende derå, att taxeringen för den nja skatten måste komma

att utföras i samband med taxeringen för den allmänna bevillningen,

en begränsning i många fall framstått såsom önskvärd, då det naturligtvis

skulle möta störa praktiska svårigheter att vid de båda taxeringarne

tillämpa väsentligt skiljaktiga grunder.

Enligt Riksdagens uttalande hafva komiterade sålunda i strid med

förberörda principer föreslagit, att inkomst af fast egendom skall upptagas

till viss procent af fastighetens taxeringsvärde eller till sex procent

vid jordbruksfastighet och till fem procent vid annan fastighet. Detta

beräkningssätt för inkomst har emellertid utgjort ett väsentligt hinder

för komiterade att, såsom eljest önskligt varit, föreslå olika skattefot

för fonderad och annan inkomst. Det rätta sättet för att träffa fonderad

inkomst med större tunga än annan inkomst torde — såsom komiterade

anfört — visserligen vara att pålägga en särskild förmögenhetsskatt.

Men att införa en dylik skatt kunde och borde ju ej ifrågakomma förr

än i samband med den definitiva reformen af vår direkta beskattning.

Att åter provisoriskt anordna en tyngre beskattning af den fonderade

inkomsten genom tillämpning af en högre skattefot för denna vore

en så vansklig uppgift, att hvarje sträfvan i denna rigtning lätteligen

skulle förhindra den provisoriska inkomstskattens antagande. Komiterade

tänkte härvid ej blott på de svårigheter, som inkomst af rörelse,

hvilken ju vanligen är en kombination af fonderad och icke fonderad

inkomst, skulle vålla, utan dertill komme, att inkomst af jordbruksfastighet,

enligt den omfattning denna art af inkomst på grund af det

ifrågasatta sättet för dess beräknande måste få, komme att omfatta

äfven inkomst af jordbruksrörelse och sålunda också den blifva en

sammansättning af fonderad och icke fonderad inkomst. Sistnämnda

förhållande gjorde det ju ej tillrådligt att tillämpa en högre skattefot

för inkomst af jordbruksfastighet än för ren arbetsinkomst. Men att

undantaga inkomst af jordbruksfastighet och blott belägga inkomst af

annan fastighet och af kapital med högre skattefot kunde icke ifrågasättas.

En nödvändig följd af att komiterade sålunda ansett sig böra

stanna vid samma skattefot för alla slag af inkomst hade varit, att

komiterade måst afvisa den i ofvanberörda, i riksdagsskrifvelsen af den

1 juni 1901 omförmälda motion framkastade tanken att låta skattepligten

för inkomst af fastighet börja vid ett lägre inkomstbelopp än för annan

inkomst och varit förhindrade att föreslå samma anordning med hänsyn

till inkomst af kapital. En sådan anordning innebure nemligen, att

man skulle beskatta fonderad inkomst af mindre belopp tyngre än annat

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

slag af inkomst af samma storlek, samtidigt med att fonderad inkomst

af större belopp ej betungades mer än annan inkomst. Af samma

hänsyn hade komiterade ej heller ansett sig kunna göra någon skilnad

mellan olika slag af inkomst vid bestämmandet af det beskattningsfria

afdrag, som i förslaget medgåfves vid smärre inkomster.

Komiterade hafva vidare angående den obligatoriska sjelfdeklarationen

framhållit, att vid anordnandet deraf stor vigt måste tillerkännas

hänsynen till, att de aflemnade uppgifterna omgärdades med nödigt

skydd mot obehörigt offentliggörande. Och hafva komiterade i sådant

afseende yttrat följande:

»Det motstånd, som rest sig emot införandet af obligatorisk sjelfdeklaration,

har till stor del grundats å farhågan för, att de aflemnade

uppgifterna skulle kunna missbrukas, så att den uppgiftspligtige genom

yppande af hans förmögenhetsställning eller detaljerna i hans affärsrörelse

komme att lida skada eller olägenhet, särskildt i konkurrensafseende.

Derest emellertid, såsom komiterade föreslagit, deklarationerna

inskränkas till ett summariskt angifvande af inkomsten, torde väl grunden

för en fsådan farhåga vara i det väsentliga undanryckt. Men

komiterade hafva dock härjemte upptagit det förslag, som framställa

såväl af 1895 års bevillningskomité och kommuualskattekomitén som

ock i propositionen till 1897 års Riksdag, att granskningen af deklarationerna

skulle verkställas af allenast ordföranden och en ledamot i

taxeringsmyndigheten — beträffande taxerings- och pröfningsnämnderna

i närvaro af vederbörande kronoombud — hvarvid komiterade likväl

ansett, att utseendet af den ledamot, som skulle deltaga i granskningen

och som naturligtvis icke behöfde vara densamme för alla mål, icke

borde öfverlemnas åt ordförandens godtfinnande, utan förbehållas åt

taxeringsmyndigheten sjelf.

Det kan mot denna anordning, hvilken synes hafva vunnit temligen

allmän tillslutning, visserligen anmärkas, att äfven de ledamöter

i taxeringsmyndigheten, livilka ej fått deltaga i uppgiftsgranskningen,

böra med fog kunna påfordra att, vid uppkommande olika meningar

om någon skattskyldigs taxering, erhålla fullständig kännedom om de

i hans deklaration innehållna upplysningar. Emellertid må häremot

erinras, att i många fall skattskyldige, som hafva anledning förmoda,

att meningsskiljaktighet angående deras taxering skall förekomma,

säkerligen skola på förhand medgifva offentliggörandet för taxeringsmyndigheternas

samtliga ledamöter af deras uppgifter, äfvensom att det

väl kan antagas, att taxeringsmyndigheternas medlemmar i regel skola

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Utlåtande N:o 25. 9

förlita sig på de ledamöters omdöme, som verkstält granskningen af

deklarationerna.

I sammanhang härmed kunna komiterade ej underlåta att framhålla,

att enligt deras åsigt den befarade olägenheten bör hänföras

dertill, att taxeringsförfarandet äfven med obligatorisk sjelfdeklarätion

ötverlåtes åt taxeringsmyndigheter, som anordnats för ett helt annat

taxeringssystem, i hvilket beskattningen grundas på den kännedom

andra personer kunna hafva om den skattskyldiges inkomstförhållanden,

och för hvilket derför erfordras flera efter hvarandra fungerande, talrika

taxeringsmyndigheter. Efter införandet af obligatorisk sjelfdeklaration

kunna såväl taxeringsmyndigheternas antal som framför allt antalet

ledamöter i beskattningsnämnderna inskränkas. Att härom afgifva

förslag har emellertid legat utom den komiterade förelagda uppgiften.»

Vid granskningen af komiterades förslag har kammarrätten framhållit,

att ej mindre hänsynen till det betydande skattebelopp, som förslaget

afsåge att utkräfva, än äfven Riksdagens uttalade önskan att

fördelningen af den nya skattebördan måtte ske på ett sätt, som bättre

än tilläggsbevillningen mäktade, öfverensstämde med skatteförmågan,

manade till noggrant öfvervägande, i hvad mån förslaget härutinnan

kunde anses tillfredsställande.

Den granskning, det ur berörda synpunkt ålegat kammarrätten

att verkställa, hade emellertid icke kunnat undgå att hos kammarrätten

framkalla den uppfattning, att förslaget icke i tillräcklig grad tillgodosett

krafvet på en rättvis skattefördelning, och vore det företrädesvis

förslagets bestämmelser i afseende å beskattning af den fasta egendomen

och den anordning, förslaget innebure i afseende å aktiebolags

beskattning —- hvarom redogörelse lemnas längre fram — som varit

bestämmande för kammarrättens uppfattning härutinnan.

Rörande komiterades förslag i fråga om fastighetsbeskattningen

har kammarrätten anfört, bland annat:

»De brister, som vidlåda den nuvarande fastighetsbevillningen,

hafva så ofta och med sådant eftertryck framhållits, att derutinnan

ingenting lärer vara att tillägga. Då en fastighets taxeringsvärde är

afsedt att motsvara det verkliga värdet af sjelfva fastigheten utan afseende

derå, huruvida fastigheten lemnar sin egare större eller mindre

inkomst, följer ju redan häraf, att fastighetsbevillningen, som står i viss

relation till taxeringsvärdet, icke kan träffa, utom hvad jorden anses i

och för sig afkasta eller hvad man plägar kalla jordens arrendevärde,

jemväl afkastningen af det i jordbruksrörelsen nedlagda kapital och

Bill. till Biksd. Prot. 1902. 5 Sand. 1 Afd. 22 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

arbete samt att de förmåner af allehanda slag, som medfölja egandet

af fast egendom, endast undantagsvis vinna fullständigt beaktande.

Emellertid har genom bestämmelsen att såsom inkomst af fast egendom

skall anses all sådan inkomst, som för närvarande är genom fastighetsbevillning

beskattad, det föreliggande förslaget i sak stält sig på det

beståendes grundval, och har likasom på sin tid 1894 års komitéförslag

upptagit den ohållbara fiktionen af en inkomstskatt, som icke

är någon inkomstskatt, utan i stället beskattar en allenast genomsnittligt

och i förväg beräknad afkastning för att derefter på den genom

en enkel räkneoperation utrönta »inkomsten)) tillämpa bestämmelser,

som endast vid en verklig inkomstskatt ega berättigande. Redan vid

afgifvande den 25 april 1895 af underdånigt utlåtande öfver 1894 års

komitéförslag framhöll kammarrätten ohållbarheten af hvarje förslag,

som i sak bibehölle den nuvarande bevillningslagstiftningens dubbelhet

i afseende å utgångspunkten, och de af kammarrätten härutinnan

framstälda erinringarne blefvo ännu starkare betonade af den komité,

som erhöll nådigt uppdrag att yttra sig om lämpligheten af de då

föreslagna nya beskattningsgrundernas upptagande i bevillningslagstiftningen.

Dessa erinringar utmynnade i ett framhållande deraf, att

en tillämpning af de då föreslagna beskattningsgrunderna — afseende,

så vidt nu är i fråga, fastighetsbevillningens ersättande med skatt på

inkomst af fast egendom, beräknad efter enahanda grund, som nu

föreslagits, medgifvande för sådan inkomst af skuldränteafdrag intill

40 procent af taxeringsvärdet samt särskild beskattning, såsom af annan

verklig inkomst, af förvärf, vunnet genom afkastning af skog utöfver

husbehofvet — skulle i allt för hög grad gynna den fasta egendomen och

jordbruket, som dock vore landets hufvudnäring. Kammarrätten förbiser

icke, att medan den gången för andra inkomsttagare var föreslaget

ett generelt skuldränteafdrag af endast 20 hvillcet icke kunde annat

än öka betänkligheterna mot berörda förslag, det nu föreliggande förslaget

för alla grupper af inkomsttagare medgifver fullt skuldränteafdrag

med den inskränkning allenast, som betingas af bestämmelserna om

utländings skattskyldighet. Vore det nu så, att förslaget afsåge beskattning

af fastighetsegares verkliga inkomst från dem tillhöriga fastigheter,

skulle naturligtvis detta medgifvande allenast inneburit en gärd

af rättvisa, men då så icke är förhållandet, utan förslaget härutinnan i

stället för verklig inkomst sätter en beräknad afkastning, qvarstå betänkligheterna

och vinna endast i betydelse derigenom, att det nu föreliggande

förslaget byggts på principen af skatteprogression.»

Vidkommande kammarrättens anmärkning angående fastighets
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

beskattningen samt rörande den formela anordningen_ af förslaget

har slutligen chefen för finansdepartementet enligt det vid den kongl.

propositionen fogade utdrag af statsrådsprotokollet yttrat, bland annat,

följande:

»Hvad angår frågan om sättet för den fasta egendomens beskattning,

behöfver jag icke vara mångordig. Jag underkänner icke befogenheten

af kammarrättens anmärkning, att skatten, i hvad den träffar

fast egendom, icke är någon inkomstskatt, utan att förslaget i stället

beskattar en allenast genomsnittligt och i förvåg beräknad afkastning

för att derefter på den genom en enkel räkneoperation utrönta »inkomsten»

tillämpa bestämmelser, som endast vid en verklig'' inkomstskatt eg a berättigande.

Riktigheten af denna anmärkning medgifver jag så mycket

hellre, som äfven jag tillförene haft tillfälle uttala den — i öfrig t sjelfklara

— meningen, att en allmän och verklig inkomstskatt icke kan

ernås, utan att man i fråga om fast egendom uppskattar den inkomst,

denna verkligen gifvit, och icke låter sig nöja med en beräkning i förväg

af den afkastning, egendomen anses kunna gifva. Då emellertid

Riksdagen i dess skrifvelse af den 1 juni 1901, deri Riksdagen begärt

utarbetandet af förslag till en progressiv inkomstskatt, uttryckligen

framhållit, att inkomsten af fastighet borde beräknas efter viss procent

af taxeringsvärdet, har detta säkerligen berott dels i allmänhet på

öfvertygelsen om svårigheten att upptaxera jordbruksinkomst, en svårighet,

som länge här i landet betraktats som oöfvervinnelig, dels särskild!

på farhågan, att denna svårighet, om dess lösande uppstäldes

som förutsättning för införandet af den såsom önskvärd ansedda progressiva

beskattningen, skulle befinnas så stor, att derigenom hinder

lädes i vägen för denna skatteforms införande. Ehuru jag mycket

skulle beklaga, om vid den mera genomgripande skattereform, som

förberedes, omförmälda skattefiktion skulle komma till tillämpning,

synes mig likväl ur den sist angifna synpunkten komiténs förslag

i -denna del vid den nu föreslagna provisoriska anordningen kunna

och böra godkännas. Det står nemligen för mig klart, att de

ojemnheter, som oundvikligen komme att blifva förenade med en sålunda

anordnad beskattning, varda vida mindre än de, som skulle uppstå,

derest man genom tilläggsbevillning under den hittills öfliga formen

ville uttaga ett belopp, tillnärmelsevis motsvarande det, som man vill

vinna genom den progressiva inkomstskatten.

Men då man, i syfte att under för handen varande förhållanden

möjliggöra införandet af en inkomstskatt, genom en fiktion skjuter in

fastighetens beräknade afkastning i stället för fastighetsegarens åtnjutna

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

inkomst, är det utan tvifvel nödvändigt att, såsom ock skett i komiténs

förslag, genomföra denna fiktion fullt och helt ut och att icke meddela

någon undantagsbestämmelse i fråga om skattefot eller minskad skattelindring

för inkomst af fastighet. I annat fall kommer man på en omväg

delvis tillbaka till systemet med en tvåhöfdad skatt, en för fastighet

och en för inkomst af kapital och arbete, eller hvad man lust velat

undvika.»

»Finner man, att den fasta egendomen i landet kommer att åtnjuta

mer än skäligt stor lindring i beskattningsväg, kan detta afhjelpas genom

införandet af en supplementär förmögenhetsskatt, hvilken då bör drabba

icke blott det fasta, utan äfven det rörliga kapitalet, men en sådan

skatt förutsätter ovilkorligen tillvaron af en allmän och ren inkomstskatt,

hvarföre det måste öfverlemnas till framtida pröfning att afgöra, om i

sammanhang med en mera genomgripande skattereform en sådan förmögenhetsskatt

bör komma till stånd. Slutligen bör ock erinras, att,

då man talar om allt för stor lindring i fastighetsbeskattningen, detta

uteslutande gäller de smärre fastigheterna. Hvad de större fastigheterna

beträffar, torde i fråga om s. k. »annan fastighet)) beskattningen enligt

de nya grunderna komma att i allmänhet ställa sig ganska jemn, medan

åter större jordegendomar — med hvilka jag menar sådana, der jordbruket

drifves i så stor skala, att de förmåner, jordegaren för sitt och

sin familjs uppehälle hemtar af egendomen, spela en jemförelsevis underordnad

roll — komma att, i synnerhet der de äro skuldfria, träffas ganska

hardt af en progressivt utgående skatt, som grundar sig på den säkerligen

ofta icke inträffande förutsättningen, att egendomen lemnar en inkomst

motsvarande 6 procent på taxeringsvärdet.»

»I fråga om den formella anordningen af de nya författningsbestämmelserna

hafva komiterade framlagt två alternativa förslag.

Alternativet A innefattar förslag till en enda förordning, hvilken upptager

så väl alla de föreskrifter, som skola gälla om inkomstskatten,

som också de stadganden, som böra införas med hänsyn till den utvidgade

uppgiftsskyldigheten. Alternativet B åter innehåller förslag till

dels en särskild förordning om de regler, efter hvilka inkomstskatten

skall utgå, så affattad, att den i fråga om de för bevillningen och

inkomstskatten i sådant afseende gemensamma bestämmelser endast

hänvisar till bevillningsförordningen, och dels ändrad lydelse af de

stadganden i bevillningsförordningen, som afse uppgiftsskyldighet eller

eljest beröras af det nya skatteförfarandet.

Beträffande valet mellan dessa båda alternativ har kammarrätten

instämt i komiterades erinran, att den formella anordningen af förslagets

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. 13

bestämmelser kan ske på ett hvart af de valda sätten, samt funnit

oförnekligt, att hvardera metoden har sina fördelar. På anförda skäl

anser likväl kammarrätten alternativet B ega företräde.

Sådana förhållandena för närvarande föreligga, är valet mellan

de båda alternativen emellertid icke fritt, utan måste otvifvelaktigt

författningsförslaget affattas enligt alternativet A. Detta torde framgå

af följande omständigheter.

Tydligen vore det önskvärdt, att inkomstskatten kunde påföras

redan vid innevarande års taxeringsförrättningar för att inbetalas vid

uppbördsstämmorna i början af år 1903, eller det år, i hvars riksstat

inkomstskatten är afsedd att upptagas. Detta låter sig emellertid icke

göra. Enligt förslaget till förordning om inkomstskatt skall taxering

till denna skatt verkställas i sammanhang med de enligt bevillningsförordningen

årligen återkommande taxeringar för bevillning af fast

egendom samt af inkomst af de för sådant ändamål tillsatta bevillningsberedningar,

taxeringsnämnder och pröfningsnämnder. Enligt bevillningsförordningen

skola bevillningsberedningarne senast den 31 maj

hafva afslutat sina arbeten samt taxeringsnämnderna sammanträda viss

af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande utsatt dag efter den 20

juni och senast den 20 juli hafva afslutat sina förrättningar. Enligt

förslaget till förordning om inkomstskatt skola de skattskyldiges deklarationer

i allmänhet vara aflemnade före den 1 april med möjlighet för

skattskyldig att på gjord anmälan erhålla anstånd till någon dag före

den 1 juni. Den omfattande beskaffenheten af den föreslagna lagstiftningen

angående progressiv inkomstskatt och sjelfdeklaration gör

det föga antagligt, att beslut i dessa maktpåliggande frågor skall hinna

af Kiksdagen fattas så tidigt, att författningen kan promulgeras i god

tid på våren. Äfven om författningen kunde utkomma i författningssamlingen

någorlunda tidigt — hvilket i allt fall säkerligen icke kunde

ske före den 1 april, vid hvilken tid deklarationerna i regel skola vara

inlemnade — är det likväl icke tänkbart, att en författning af så ingripande

beskaffenhet skall kunna alldeles omedelbart efter promulgationen

träda i tillämpning. Någon tid måste förunnas de skattskyldige

att tänka sig in i de nya skyldigheter i deklarationsväg, dem komme

att åligga, och likaså måste ordförandena i bevillningsberedningarne beredas

tillfälle att göra sig förtrogna med de betydligt utvidgade åligganden,

som skulle tillkomma dem enligt den nya förordningen. Endast

en sådan omständighet som deklarationsformulärens tryckning och utdelning

föranleder en ganska betydlig tidsutdrägt.

Möjligen torde den tanken framkastas, att man under första året

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

af inkomstskatteförfattningens tillämpning skulle kunna medgifva anstånd

med deklarationernas afgifvande till tiden för taxeringsnämndernas

sammanträde efter den 20 juni. Oafsedt att knappast ens till dess

deklarationer enligt den nya ordningen hunne af de skattskyldige afgifva,

skulle taxeringsarbetet genom en sådan anordning alldeles förryckas.

Det omfattande arbete, som af bevillningsberedningarne på det

förberedande taxeringsarbetet nedlägges, komme att blifva så godt som

utan betydelse, medan taxeringsnämnderna finge börja arbetet på nytt

med ett nytt material, hvarigenom dessa nämnders arbete, hvilket nu

för hvarje nämnd i allmänhet blott upptager en eller på sin höjd några

dagar, skulle så väsentligt utsträckas, att det för kronoombuden blefve

omöjligt att vid alla till deras distrikt hörande nämnders sammanträden

närvara. Denna tanke måste derföre öfvergifvas, hvilket i ännu

högre grad gäller den, som skulle afse att under det första året endast

tillämpa bestämmelserna om progression i skatten och uppskjuta införandet

af bestämmelserna om sjelfdeklaration till det påföljande. Sjelfdeklarationen,

af vigt för hvarje form af inkomstskatt, är emellertid

för den progressiva inkomstskatten af den grundläggande betydelse,

att en progressiv inkomstskatt utan obligatorisk sjelfdeklaration måste

anses så godt som otänkbar.

Annan utväg återstår således ej än att, med öfverlemnande åt

ett framtida tillfälle att söka genomföra en sådan förändring, att inkomstskatten

upptages i riksstaten för det år, under hvilket den inflyter,

låta inkomstskatten påföras under år 1903 för att inflyta vid

1904 års uppbördsstämmor. Skatten blir således att rubricera som inkomstskatt

för år 1903. Skulle nu det af komiterade föreslagna alternativet

B, enligt hvilket en del af de nya bestämmelserna äro förlagda

till eu inkomstskatteförordning och en del till bevillningsförordningen,

komma till tillämpning, blefve det naturligtvis i den bevillningsförordning,

som skall tillämpas under år 1903, som ändringarna borde göras.

Men den bevillning af fast egendom samt af inkomst, om hvilken efter

den nyligen skedda förändringen i sättet för bevillningens upptagande

i riksstaten 1902 års Riksdag har att besluta, är 1902 års bevillning.

Först 1903 års Riksdag har att besluta om bevillningsförordningen för

1903, som skall tillämpas samtidigt med den nya inkomstskatteförordningen.

Såsom ofvan antydts, måste derföre alternativet A åtminstone

för närvarande väljas.

Om, såsom redan blifvit anfördt, hinder af rent teknisk art möta

för tillämpning redan under innevarande år af den nya inkomstskatten,

förefinnes äfven ett hinder af annat slag, som är af den beskaffenhet,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

att, äfven om nämnda tekniska hinder ej lorefunnes, skatten ändock ej

i år bör vinna tillämpning. Det är en ostridig nödvändighet, att de

skattskyldiges inkomstdeklarationer i möjligast görliga man fredas från

offentlighet. Förslaget till förordning om inkomstskatt sörj er i sin mån

för vinnandet af detta syftemål genom de i 34 § 2 mom. meddelade

bestämmelser derom, att, utom vederbörande kronoombud, endast taxeringsmyndighets

ordförande med biträde af eu ledamot må granska

deklarationerna, att för innehållet af sålunda granskad uppgift icke må

inom taxeringsmyndighet lernnas vidare redogörelse, än som för taxeringen

oundgängligen erfordras, att deklarationerna icke må vara tillgängliga

för andra än vissa uppgifna personer och ej få utan den skattskyldiges

samtycke intagas i vederbörande beskattningsnämnds protokoll,

samt att deklarationerna skola behörigen förvaras och efter viss

tids förlopp förstöras. Dessa bestämmelser blifva emellertid kraftlösa,

så länge det enligt tryckfrihetsförordningen står eu hvar öppet att utbekomma

afskrift af afgifven deklaration. På föredragning af chefen

för justitiedepartementet lärer Eders Kong!. Magt vilja till innevarande

års Riksdag afgifva förslag till den i detta hänseende erforderliga

ändring i tryckfrihetsförordningen, men en dylik grundlagsändring, som

äfven måste blifva föremål för beslut af 1903 års Riksdag, kan sålunda

icke träda i kraft förr än sistnämnda år.»

Innan utskottet härefter öfvergår till granskning af Kong!. Maj:ts

föreliggande skatteförslag, får utskottet till en början påpeka, att,

ehuru 1901 års Riksdag afsett. att bestämmelser om obligatorisk sjelfdeklaration

skulle utarbetas att gälla ej mindre vid taxeringen till den

nya skatten än äfven vid bevillningstaxeringen, samt utskottet såväl

af denna anledning som eljest vid granskning af det föreliggande skatteförslaget

funnit, att i sammanhang med antagande af en förordning

om inkomstskatt borde i gällande bevillningsförordning införas de ändringar

och tillägg, hvilka betingas af Riksdagens ofvan omförmälda uttalande

och nu i öfrig! föreslagna författningsbestämmelser, bär utskottet

likväl af skäl, som chefen för finansdepartementet i sitt ofvan åberopade

yttrande till statsrådsprotokollet anfört mot antagande redan i år af

dylika ändringar i och tillägg till bevillningsförordningen, funnit dermed

böra till nästa år anstå.

Med chefen för finansdepartementet får utskottet tillika framhålla

olämpligheten deraf, att, sedan helt nyligen den anordning vidkommande

bevillningen genomförts, att densamma upptages i riksstaten för

det år, bevillningen inflyter, vid införandet af en sidoordnad skatt den

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25

gamla anordningen med skattens upptagande i riksstat för annat år, än

uppbörden af skatten eger rum, å nyo vidtagits. Detta kan emellertid

icke för utskottet utgöra hinder att tillstyrka Riksdagen att åtaga sig

den föreslagna nya direkta skatten, enär eljest af skäl, som chefen för

finansdepartementet anfört, afgörande svårigheter möta för innevarande

års Riksdag att åtaga sig nämnda skatt.

Vidkommande det föreliggande förslaget vill utskottet dessutom

till eu början framhålla, att anmärkningar väl kunna framställas mot

de principer, hvarpå förslaget är bygdt, men att dervid icke må förbises,

att eu del af dessa anmärkningar har sin anledning i inkomstskattetaxeringens

sammankoppling med bevillningstaxeringen. På grund

häraf samt med hänsyn till inkomstskattens provisoriska karakter

och Riksdagens uttalade fordringar rörande skattens anordnande kunna

berörda anmärkningar icke för närvarande undanrödjas. Men oafsedt

detta förhållande, i följd hvaraf den föreslagna skatten icke blir, hvad

den icke heller gifves ut för att vara, nemligen en ren inkomstskatt,

kan förslaget, fotadt å de af Riksdagen i öfrigt. bestämda grunder, icke

sägas taga den hänsyn till den verkliga skatteförmågan, som eljest

vore önsklig.

En anmärkning af detta slag gäller tydligen grunden för bestämmandet

af fastighetsinkomsten. Härutinnan har visserligen Riksdagen

på förhand bestämt, att inkomst af fast egendom skall beräknas efter

vissa procent af fastighetens taxeringsvärde, hvarför någon erinran nu

ej kan göras deremot, att denna princip i förslaget följdriktigt genomförts.

Utan att utskottet anser sig behöfva i vidare mån än vid förslagets

föregående behandling redan skett framhålla, att beräknandet

af fastighetsinkomsten, såsom föreslaget är, icke medför skattens fördelning

efter de skattdragandes verkligen utrönta skatteförmåga, vill

blott utskottet för sin del betona, att den deraf föranledda ojemnheten

i beskattningen ytterligare skärpes i följd af skattens progressiva

anordning. På grund häraf och då af den statistiska utredningen

framgår, att, äfven med den af utskottet föreslagna begränsningen af

skattefriheten, i allt fall största delen af landets till bevillning taxerade

fasta egendom torde komma att undgå inkomstskatten, anser sig utskottet

böra ifrågasätta, huruvida icke anmärkta ojemnheter i skattetungan

borde undanrödjas medelst en skatt å förmögenhet.

Frågan härom har, såsom ofvan angifves, redan, innan förslaget

till Riksdagen framkommit, tagits under öfvervägande, men har dervid

anförts, att med införandet af en dylik skatt borde anstå, till dess Riksdagen

antagit en verkligt ren inkomstskatt; men om emellertid genom

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. 17

en förmögenhetsskatt anmärkta missförhållandet rörande skattebördans

fördelning skulle kunna i någon mån utjemnas, har utskottet för sin

del icke kunnat tillerkänna det deremot anförda skäl sådan betydelse,

att på grund deraf med införandet af en dylik skatt måste uppskjutas,

till dess en fullständig omgestaltning af vårt inkomstskattesystem egt

rum. I detta sammanhang vill utskottet påpeka, att, då man, om förslaget

antages, har att räkna ej med den verkligen utrönta, utan med

den beräknade inkomsten af fast egendom, jemnhet i beskattningshänseende

fastighetsegarne emellan i väsentlig mån blir beroende af

fastigheternas taxeringsvärden. Det blir alltså en bjudande pligt för

taxeringsmyndigheterna, att vid fastställandet af berörda taxeringsvärden

nedlägga synnerlig omsorg, för att ojemnheter i dessa värden skola

så vidt möjligt undvikas.

Från den grundsatsen, att skatten bör bestämmas efter den verkliga

skatteförmågan, afviker, enligt utskottets förmenande, Kongl. Maj:ts

förslag jemväl derutinnan, att vid beskattningen ingen åtskilnad göres

mellan å ena sidan inkomst af arbete samt å andra sidan inkomst af fast

egendom och kapital. Man torde nemligen med ganska stor säkerhet kunna

påstå, att skatteförmågan, särskildt i de lägre inkomstgraderna, i allmänhet

är större hos jordegaren och kapitalisten än hos den, hvilken för

sin utkomst är hänvisad allenast till sin inkomst af arbete. Detta bör vid

utarbetandet af nytt förslag uppmärksammas. En rättelse i anmärkta förhållandet

kan vinnas derigenom, att skattepligten bestämmes att inträda

tidigare för inkomst af fast egendom och kapital än för inkomst af arbete.

När utskottet ifrågasätter vidtagandet af en dylik anordning, har utskottet

icke förbisett, att svårigheter torde möta att i de fall, då skattskyldig

åtnjuter inkomst, utom af arbete, jemväl af fast egendom eller kapital,

bestämma om och i hvad mån detta förhållande skall inverka å inkomsttagarens

skattskyldighet. Att helt och hållet utesluta dylika blandade

inkomster från den skattelindring, som med förberörda anordning afsetts

för inkomst af arbete, skulle blifva teoretiskt sedt inkonseqvent och i

praktiken orättvist. Konseqvens och rättvisa fordra nemligen otvifvelaktigt,

att hänsyn jemväl i nämnda fall tages till den i förhållande till

inkomst af fastighet och kapital lägre skatteförmågan hos inkomst af

arbete. Hvilka anordningar, som komma att erfordras för frågans

lösande, ankommer det icke på utskottet att nu anvisa, då beskaffenheten

af dessa anordningar blir beroende på den väg, som slutligen

väljes för frågans lösande.

Till de af lits kottet sålunda gjorda anmärkningar mot förslaget

vill utskottet foga den erinran, att genom inkomstskattetaxeringen.

Bih. till Riksd, Prof. 1902. 5 Sami. 1 Afd. 22 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

taxeringsmyndigheterna erhålla en så stor ökning i sin redan tunga

börda, att det med skäl kan ifrågasättas, huruvida icke en omorganisation

af nämnda myndigheter redan nu är af nöden. Taxeringsmyndigheternas

hittills varande arbetssätt kommer att genom inkomstskattetaxeringen,

som väsentligen skall grunda sig å de skattskyldiges egna

uppgifter, i afsevärd mån undergå förändring; och det grannlaga värf,

som genom antagandet af föreliggande förslag uppdrages särskild! åt

bevillningsberedningsordförandena, ställer å dessa andra och större anspråk

än hittills. En förändring i taxeringsmyndigheternas sammansättning och

taxeringsförfarandet måste naturligen medföra en omarbetning af gällande

bevillningsförordning i berörda delar. Hvarje ändring i nämnda förordning

under innevarande års riksdag kommer emellertid att gälla jemväl

för detta år, hvarför en omarbetning af förordningens bestämmelser

rörande taxeringsmyndigheterna skulle ingripa störande i årets taxeringsforrättningar.

En dylik omarbetning kan sålunda icke nu ifrågakomma,

men torde man kunna förvänta, att från Kong!. Maj:t inom närmaste tiden

skola framkomma sådana förslag i ämnet, som kunna anses undanrödja

hvarje hinder för taxeringarnas behöriga gång samt dessutom på ett

betryggande sätt tillgodose allmänhetens fordran på deklarationsuppgifternas

hemlighållande.

Vid bedömandet af betydelsen af de af utskottet sålunda gjorda

anmärkningar har utskottet tagit hänsyn dertill, att förslaget, sådant

det nu föreligger, icke är ifrågasatt att antagas för längre tid än år

1903 och att den föreslagna inkomstskatten är afsedd att allenast provisoriskt

ersätta eu eljest oundgänglig tilläggsbevillning och i intet fall

kan tänkas utgå för längre tid än till dess frågan om förändring i bevillningsförordningen

och dermed förenade ändringar i den kommunala

skattskyldigheten fått sin lösning.

Oaktadt bevillningsutskottet sålunda mot Kongl. Maj:ts förslag har

åtskilligt att erinra, förmenar utskottet likväl, att Riksdagen, särskild! med

afseende å dess uttalanden vid sistlidne års riksdag, bör grunda sitt beslut

om åtagande af eu inkomstskatt för år 1903 på samma förslag, med de

jemkningar och ändringar, som utskottet, med stöd af hvad i detta betänkande

anföres, nu går att föreslå; och förutsätter utskottet ej mindre, att,

innan nytt förslag i ämnet förelägges Riksdagen, bestämmelserna i den

förordning, som nu kan varda antagen, komma att underkastas en förnyad

granskning i syfte att skatten må i möjligaste mån varda afpassad

efter skatteförmågan hos de skattdragande, och att vid denna granskning

de anmärkningar, för kvilka det nu föreliggande förslaget blifvit

föremål, tagas under öfvervägande, än äfven att, i den''mån erfarenhet

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. 19

vinnes om skattens afkastning och det förhållande, i hvilket olika

skatteföremål komma att dertill bidraga, de jemkningar i skattebestämmelserna

komma att vidtagas, som kunna finnas i sådant syfte

påkallade.

Till de af utskottet hittills gjorda erinringar rörande förslagets

innehåll och skattens anordnande kan läggas ännu en anmärkning,

som gäller förslagets konstitutionel form. Det är naturligt, att en

inkomstskatt, hvilken efter skilda grunder och i olika hög grad beskattar

olika inkomstarter, måste föranleda många och starka meningsstrider.

Önskvärdt vore derför, att sagda grunder äfvensom den

dermed sammanhängande progressionsskalan vunne större fasthet än

den för afgörande af bevillningsfrågor stadgade ordning, enligt utskottets

förmenande, torde lemna. Utskottet anser derför lämpligt, att, såsom

vid förslagets behandling i statsrådet af eu statsrådsledamot jemväl

framhållits, de mest betydelsefulla grunder, hvarpå skatten bygges,

undandragas de gemensamma voteringarna inom Riksdagens begge

kamrar. Utskottet har alltså velat uttala såsom sin mening, att förslag

angående inkomstskatt, som förelägges en kommande riksdag, måtte

afgifvas i sådan form, att de allmänna grunderna derför fastställas

genom lag, under det att Riksdagen förbehålles att inom de i lagen

angifna gränser bestämma skattebelopp och lemna öfriga föreskrifter.

Om de af utskottet hittills gjorda erinringar i anledning af föreliggande

förslag sålunda icke hindrat utskottet att tillstyrka Riksdagen

att för år 1903 åtaga sig en inkomstskatt, har dock detta skett under

den bestämda förutsättningen, att det i förslaget gifna stadgande om

hemlighållande af skattskyldigs till ledning för egen taxering lemnade

uppgifter blir fullt effektivt. För sådant ändamål måste emellertid

tryckfrihetsförordningen undergå ändring i det syfte, en till Riksdagen

aflåten kongl. proposition angifver. För att emellertid genom en sådan

ändring möjliggöra det åsyftade skyddet för de deklarationsuppgifter,

hvilka, i händelse af förslagets antagande, skola nästa år till vederbörande

taxeringsmyndigheter aflemnas, erfordras såsom ett första vilkor,

att innevarande års Riksdag såsom hvilande antager förslag till dylik

ändring i tryckfrihetsförordningen.

Utskottet, som härmed öfvergår till behandlingen af sjelfva förslaget,

vill först påpeka, att de delar deraf, hvilka utgöra allenast en

tillämpning af Riksdagens år 1901 uttalade fordringar rörande skattens

anordning, icke, utöfver hvad redan skett, göras till föremål för utskottets

uttalanden i vidare män, än som för behandlingen af de till ut skot
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

tet remitterade motioner erfordras. I den mån behandlingen af motionerna

icke eger rum i sammanhang med den speciella motiveringen till utskottets

förslag i anledning af ifrågasatta ändringar i vissa §§, upptager

utskottet berörda motioner till behandling i sammanhang med

följande, för skattens anordning mera betydelsefulla frågor, nemligen

angående inkomstprocenten vid fast egendom och skattskyldigheten för inkomst

af sådan egendom, inländska aktiebolags och enskilda bankbolags

beskattning, skattepligten, taxeringsorten och deklarationsskyldigheten.

Utskottet vill emellertid dessförinnan meddela, att utskottet icke

förbisett, att förslaget å ena sidan från skyldighet att erlägga inkomstskatt

helt och. hållet befriat åtskilliga skattskyldige, h vilka enligt bevillningsförordningen

allenast i vissa fall äro från bevillning befriade,

nemligen kommuner och vissa institutioner, såsom akademier och fromma

stiftelser m. fl., samt å andra sidan, oaktadt Riksdagens derom uttalade

önskan, icke bland beskattningsbar inkomst upptagit utdelning

å lotter i ekonomiska föreningar. Utskottet, som dock icke i anledning

häraf funnit skäl till anmärkning mot förslaget, ansluter sig till hvad

komiterade i nämnda afseenden anfört.

Komiterade hade ansett, att med hänsyn till naturen af den föreslagna

inkomstsskatten, hvilken icke skulle hafva något sammanhang

med kommunalbeskattningen, vidsträcktare undantag från skattskyldighet,

än i bevillningsförordningen medgåfves, borde införas för kommuner

och vissa institutioner, såsom akademier och fromma stiftelser m. fl.,

så attvdessa, äfven om de vore pligtiga att utgöra fastighetsbevillning

eller bevillning för inkomst, dock frikallades från den progressiva

inkomstskatten. Uppenbart vore, att det t. ex. skulle innebära en oegentlighet,

att ITpsala universitet, som ju af sina jordbruksfastigheter åtnjöte

en icke obetydlig afkastning, skulle derför erlägga en progressivt

utgående inkomstskatt. Detta skulle endast medföra, att universitetets

^anslagsbehof ökades och att staten finge i anslag återbära hvad

den i skatt emottagit. Lika litet torde det böra ifrågakomma, att kommunerjskulle

belastas med inkomstskatt, ty en dylik utgift komme endast

att öka det belopp, som på den kommunala beskattningens väg

skulle uttagas.

Med hänsyn till ekonomiska föreningar hade komiterade, i motsats

till hvad Riksdagen uttalat, ansett, att endast föreningen sjelf borde

vara skattskyldig för föreningens inkomst och således icke delegarne

för utdelning från föreningen. Anledningen till komiterades förslag i

denna del vore den, att det esomoftast vore mycket svårt om ej omöjligt

att afgöra hvad som utgjorde delegares inkomst från en ekonomisk

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 25. 21

förening. Gifvet vore det dessutom, att beskattning af delegarnes utdelningar

från sådana föreningar icke i finansielt afseende kunde blifva

af någon större betydelse. I den utländska skattelagstiftningen hade

också hithörande frågor lösts på mycket olika sätt, och i teorien utgjorde

de föremål för eu mångfald skiftande meningar.

I fråga om inkomstprocenten för fast egendom och skattskyldigheten

för inkomst af sådan egendom har i Kongl. Maj:ts förslag, hvilket fa.st egendom

derutinnan följt den af komiterade uttalade mening, stadgats dels i 2 §, Xyli^keten

att inkomst af fast egendom skall anses utgöra vid jordbruksfastighet för inkomst

sex procent af fastighetens taxeringsvärde och vid annan fastighet och

frälseränta fem procent af samma värde, dels ock i 12 § 1 mom. som

följer:

»l:o) Skatt enligt denna förordning för inkomst af fast egendom

erlägges af den, som det år, då inkomsten taxeras, påföres fastighetsbevillning

för egendomen;

dock att, med tillämpning af hvad i 14 § sägs, inkomstskatt för

fast egendom, för hvilken bevillning påföres vanliga handelsbolag eller

kommanditbolag, erlägges af delegarne.»

Till stöd för sådana bestämmelser hafva komiterade anfört, bland

annat:

»Inkomst af fast egendom bör enligt Riksdagens uttalande upptagas

till viss procent af fastighetens taxeringsvärde. Komiterade, som

vid utarbetandet af sitt förslag varit bundna af detta uttalande, hafva

föreslagit denna procent till sex procent vid jordbruksfastighet och fem

procent vid annan fastighet. Med afseende å de grunder, på hvilka

den nuvarande bevillningslagstiftningen hvilar, kunna enligt komiterades

mening andra procenttal icke med fog ifrågasättas. Fastighetsbevillningens

storlek i förhållande till inkomstbevillningen hvilar ju på

det antagandet, att taxeringsvärdena bestämmas så, att afkastningen af

annan fastighet än jordbruksfastighet i medeltal utgör fem procent af

taxeringsvärdet och afkastningen af jordbrukfastighet jemte inkomsten

af derå utaf egaren eller annan utöfvad jordbruksrörélse och skogshushållning

i medeltal uppgår till sex procent af taxeringsvärdet. Att

detta antagande esomoftast icke öfverensstämmer med verkligheten, är

ju visserligen temligen säkert. Betydelsen deraf är emellertid olika

med afseende å jordbruksfastighet och annan fastighet.

Då i inkomst af jordbruksfastighet inbegripes äfven resultatet af

det å dylik fastighet drifna jordbruk och skogshushållning, men detta

resultat är mycket olika för olika fastigheter och äfven för samma

fastighet under olika år, kunna sex procent af taxeringsvärdet i bästa

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

fall blott betraktas såsom ett riktigt medeltal för flera fastigheter. Det

är vid sådant förhållande uppenbart, att ej blott den verkliga årliga

inkomsten, utan äfven genomsnittsinkomsten för flera år af hvarje särskild

fastighet mycket ofta skall väsentligen afvika från detta medeltal.

Beträffande annan fastighet än jordbruksfastighet träffar ifrågavarande

beräkningssätt i allmänhet bättre den verkliga inkomsten af

fastigheten än vid jordbruksfastighet. Med afseende å fastigheter, som

användas till uthyrning, torde taxeringsvärdet i regel bestämmas genom

kapitalisering efter fem procent af den behållna hyresinkomsten, och

derigenom blifva fem procent af taxeringsvärdet oftast ett rigtigt uttryck

för medelafkastningen af fastigheten. Om fastighetens egare

sjelf begagnar densamma i rörelse eller yrke, blifver han likaledes i

allmänhet taxerad för sin verkliga inkomst af fastigheten. Ty om i

sådant fall taxeringsvärdet är för lågt, så minskas också i samma mån

det afdrag, egaren får vid beräkningen af sin inkomst af rörelsen eller

yrket göra för fastighetens hyresvärde, och tvärtom, om taxeringsvärdet

är för högt.»

»Af det fastslagna sättet för beräknande af inkomst utaf fast egendom

lärer med nödvändighet följa, att den, som får fastighetsbevinning

lör egendomen sig påförd, också bör erlägga inkomstskatt för inkomsten

af fastigheten. I fråga om jordbruksfastighet, som brukas af egaren,

och annan fastighet än jordbruksfastighet är icke heller något att deremot

erinra. Men beträffande utarrenderad jordbruksfastighet, för hvilken

fastighetsbevillning erlägges, kommer, då den på taxeringsvärdet grundade

inkomstskatten skall träffa all den genom fastighetsbevillning beskattade

inkomsten, hvilken omfattar af kastningen äfven af arrendatorns

på egendomen nedlagda kapital och arbete, egaren att få utgöra inkomstskatt

jemväl för arrendatorns inkomst af arrendet. Endast vid arrende

af jordbruksfastighet, för hvilken fastighetsbevillning icke erlägges,

d. v. s. kronodomäner, blir arrendatorn skyldig att betala inkomstskatt,

likasom inkomstbevillning, för sin inkomst af arrendet, hvilken icke hör

till den inkomst, som enligt bevillningsförordningen anses vara genom

fastighetsbevillning beskattad, och hvilken i följd häraf i komiterades

förslag ej heller räknas till inkomst af fast egendom. Att genomföra

en sådan taxering äfven med afseende på arrende af jordbruksfastighet,

som tillhör annan än staten, hvarigenom således både egaren och

arrendatorn skulle beskattas hvardera för sin inkomst af fastigheten,

har i följd af ofvannämnda beräkningssätt icke kunnat komma i fråga.»

I fråga om lämpligheten af de i 2 och 12 §§ sålunda föreslagna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

bestämmelser hafva friherre Barnekow och herr Lindblad i sina ofvanomförmälda

motioner yttrat från förslaget afvikande meningar.

Friherre Barnekow har sålunda hemstält, att Riksdagen, om den,

på grund af Kongl. Maj:ts proposition angående eu inkomstskatt för

år 1903, beslutade antaga en dylik skatt, måtte bestämma, att inkomst

af jordbruksfastighet skulle beräknas utgöra fem kronor for hvarje

fulla ett hundra kronor af taxeringsvärdet.

Herr Lindblad, som äfven ansett en till sex procent beraknad afkastning

vara alltför hög, har för sin del yrkat, att vid utarrenderad

egendom skatten måtte mellan jordegare och arrendator fordelas i enlighet

med en af honom föreslagen lydelse af 12 § 1 inom., nemligen.

3>1:o) Skatt enligt denna förordning för inkomst af fast egendom

erlägges af den, som det år, då inkomsten taxeras, påföres fastighets
bevinning

för egendomen; .. , , r ,

dock att för utarrenderad jordbruksfastighet en tredjedel åt det

som inkomst beräknade beloppet påföres airendatorn, _

och att med tillämpning------för sistnämnda slags

inkomst. ___^

Till stöd för sin motion har friherre Barnekow. anfört följande:

»Uti Kongl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen angående

inkomstskatt för år 1903 anser jag förslaget, att inkomst af fast egendom

skall beräknas efter det fastigheten, enligt gällande bevillningsförordning

för nästföregående år, åsätta taxeringsvärdet, vara välbetänkt

och i öfverensstämmelse med Riksdagens beslut, men kan jag- deremot

ei gilla förslaget, att denna inkomst skall af jordbruksfastighet anses

utföra sex kronor för hvarje fidla ett hundra kronor af taxeringsvärdet

Jag anser nemligen orätt att för en dylik beräkning lägga till grund

eu inkomst, som jag vågar påstå, såvida egendomen ar taxerad till sitt

rätta värde, ej kan ernås med mindre egendomens kapitalvarde toiminskas,

så mycket mer som till inkomster äfven skall räknas ränta å

rörelsekapital och inventarier, och att jordegaren i detta fallet skulle

erlägga sex procent derför, att han i bevillning betalar 6 öre för hvarje

ett hundra kronor af taxeringsvärdet, anser jag alldeles ej behöflig!;, da

det här är frågan om att beskatta den inkomst, han har af sm egendom,

men bevillningen kan mera betraktas som en skatt, hvilken erlägges för

sj elfva fastigheten samt för det kapital, som är i inventarier nedlagdt.

Följden af att tillämpa Kongl. Maj ds föreslagna beräkning skall enligt

mitt förmenande blifva en nedsättning af nuvarande taxeringsvärden a

många egendomar. Det är visserligen sant, att eu jordegare enligt

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Sf1 fråSa om inkomst af fastigheten ej skulle eo-a rätt

Äe2taper TkX’ föTl f j,orde«arne. “m för» »rdratliga

‘ enskaper, skulle för bevdlmngsberedmngen framlägga räkenskaper

som visade, att inkomsten af fastigheten understege sex procent af

taxeringsvärdet sa undrar jag, om ej bevillningsberedninfen skulle

taga någon hänsyn härtill; gjordes ej detta, befarar jag, att många

j oi delare komme att erlägga progressiv skatt för en inkomst, som de

fr / rfeilf 7 liafva ’ tageS åter hänsyn till dylika uppgifter och till

nm5 Inm taxeringsvärdena nedsättas, minskas beloppen af den bevillning,

som harfor skulle erlaggas.»

" m gr nas ss :=ä-;«x.

tu Tordtouke/knTT Vm8t Det “ "PPOibarligen högst sällsynt,

att jordbruket kan gifva sex procent pä taxeringsvärdet, och sker detta

inventarier olhTrla ™ T8r?p\.“f b0St3d med ™*rand samt ränta å

entaner och förlag, som tillkommer arrendatorn. Det synes derför

lÄBdelP derafatVf X Jordbruksfastighet beräknadehnkomsten

rlfonKc d ij ; f (/3"del eller 2 Procent af taxeringsvärdet) anses

drabba arrendatorn vid taxering till inkomstskatt.

i sammanhang härmed kan man framställa spörsmålet, hvem som

arrendator!? ÄT + f 1 flertalet arrendekontrakt förekommer, att

ai ren datorn skall betala »alla onera». För att, så långt görligt är rätt

genomföra skattefördelmngen, hade det varit lämpligt atf i bevillnings

införa ett stadgande att åsätta hvarje torp till ett hemman

D^OTksskST trd6’hd egm''7 UPP9er SärsUldt dithörande område.

numera i^/n " 5 *merabruket och torparen är

numera i de flesta fall jemstald med arrendator. Det händer stundom

fl tornenf "ut11 " l%ende™d tiU en arrendator, men godset i öfrigt

att Sff Som da+6 1 •andra’ BT ej’ hafva med hufvudarrendatorn

ensam eTfer åWwf T 7’ fai'' d?n fnare draS’a heh skattebördan

bevmningen.)f '' b°mmimala’ der som jordegaren sjelf erlägger

■ , t %3 om inkomstprocenten för läst egendom har utskottet

icke fuumt skäl frångå de af Kougl. Maj:t föreslagna procent

sarskildt med hänsyn till sambandet mellan föreliggande förslag och

bening,förordning». Den uppdelning af inkomst af fast egendom

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

som för bestämmande af skattskyldigheten ifrågasatts skola ske vid

utarrenderad jordbruksfastighet mellan jordegaren och arrendator!!,

finner utskottet icke annat än billig och rättvis, men dock allenast

under den förutsättning, att inkomsten och dess fördelning mellan

vederbörande, så vidt ske kan, verkligen utrönes. Att emellertid,

såsom herr Lindblad föreslagit, fastslå inkomsten af jordbruksrörelse

vid bevillningstaxerade egendomar till viss procent af taxeringsvärdet

synes utskottet innebära en godtycklighet vid bestämmandet

af skattskyldigs inkomst, som förefaller så mycket betänkligare,

som derigenom, utom jordegarne, en ny klass inkomsttagare

skulle komma att beskattas efter annan grund än deras verkligen utrönta

skatteförmåga. Men äfven för anordnandet af en sådan inkomstberäkningtorde

svårigheter möta, i det att man, med hänsyn till rättvisa och

billighet, icke kunde för beräkningen lägga till grund annat än taxeringsvärdet

å den under arrende verkligen upplåtna delen af egendomen.

I de fall, då från arrendet undantag^ större eller mindre af de i

egendomens taxeringsvärden inbegripna områden, borde sålunda en

delning af taxeringsvärdena ega rum. Ett sådant taxeringssätt förutsätter

emellertid en på jordegarens deklaration grundad uppgift å de

särskilda brukningsdelarnes arealer och beskaffenhet i öfrigt, som

utskottet, äfven om utskottet funne en sådan anordning lämplig, dock

icke i detta sammanhang kan eller vill ifrågasätta.

Angående beskattningen af vinsten hos inländskt aktiebolag och Ang. ini&ndenskildt

bankbolag får utskottet först erinra, att enligt gällande be- skochklnskiida

villningsförordning aktiebolag — hvarmed för korthetens skull såväl bunkboiag, bevid

förslagets föregående behandling som jemväl af utskottet samtliga skattninsrnu

ifrågavarande bolag betecknas —- beskattas för hela dess vinst,

hvaremot delegarne gå fria från bevillning för utdelningen. I enlighet

med Riksdagens i skrifvelse den 1 juni 1901 gjorda uttalande har

emellertid i föreliggande förslag utdelning ä aktier och banklotter

föreslagits till skattskyldighet och i sådant afseende hänförts till inkomst

af kapital. I fråga om bolagets beskattning för vinsten hafva

olika meningar yttrats såväl vid förslagets förberedande behandling som

i de af herrar Leman och Lindblad afgifna motioner.

Komiterade hafva uttalat den mening, att innebörden af Riksdagens

fordran, att äfven inkomst af aktier och lotter i enskilda bankbolag

skulle träffas af den nya skatten, vore, att bolagens inkomster

skulle åtminstone delvis beskattas såväl hos bolaget som hos delegarne.

Bill. till Riksd. Prof. 1902. 5 Samt. 1 Afd. 22 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Detta vore också i komiterades förslag genomfördt. Delegarne i dylika

bolag skulle skatta för den dél af bolagets inkomst, som till dem utdelades,

ocli bolaget sjelft skulle derjemte skatta för all sin inkomst,

men med rätt till afdrag för fyra procent af inbetaldt kapital.

Angående denna anordning meddelade komiterade derefter, att i

Preussen och Baden, der liknande anordning vore vidtagen, medgåfves

vid bolags beskattning afdrag, i Preussen för tre och en half procent

och i Baden för tre procent af det inbetalade kapitalet. Hos oss borde

naturligtvis procenttalet sättas något högre, men det torde enligt komiterades

åsigt dock ej böra öfverstiga fyra procent, Vid detta tal hade

äfven kommunalskattekomitén i sitt förslag stannat.

Kammarrätten, som hyst vissa betänkligheter i fråga om komiterades

berörda förslag, har rörande detsamma yttrat, bland annat, följande:

»Komiterades förslag beträffande aktiebolagens beskattning innehåller,

att, jemte det den del af vinsten, som utdelas, beskattas progressivt

hos aktieegarne, hela vinsten, efter afdrag af 4 °/0 å det i

företaget insatta kapital, likaledes progressivt beskattas hos bolaget.

Vid en granskning af detta förslag faller det genast i ögonen,

att, då vid bolagets beskattning afdrag medgifves med 4 °/0 å det

i bolaget insatta kapital, oberoende deraf huruvida utdelningen till

aktieegarne uppgår till motsvarande belopp, en större eller mindre del

af bolagets vinst kommer att helt och hållet undgå beskattning i hvarje

fall, då utdelningen understiger det medgifna fixerade afdraget. Och

eger icke någon utdelning alls rum, skulle det belopp, för livilket skattefrihet

finge åtnjutas, kunna komma att uppgå till icke mindre än

4 % af det inbetalda kapitalet. I nu afsedda del öfverensstämmer

förslaget med den preussiska inkomstskattelagen af år 1891 och de

danska skatteförslagen från 1890-talets senare hälft, och anordningen

plägar grundas å antagandet, att aktieegarne kunna betraktas såsom

bolagets fordringsegare, om de ock i sjelfva verket äro dess delegare

och bolagets inkomst följaktligen icke är annat än aktieegarnes vinst

å ett företag, som iklädts aktiebolagets form. Då antagandet emellertid

är teoretiskt ohållbart och anledning icke torde föreligga att från beskattning

fritaga någon del af ett aktiebolags vinst, synes rättelse

härutinnan böra åvägabringas så, att icke i något fall det ifrågavarande

afdraget kommer att öfverstiga hvad som utdelas till aktieegarne.

Såsom redan blifvit erinradt, låter förslaget aktiebolags vinst

delvis blifva föremål för dubbel beskattning, i det att, när den andel

af vinsten, som utdelas, öfverstiger 4 % af det inbetalda kapitalet,

öfverskjutande utdelningsbeloppet skulle komma att beskattas såväl

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. 27

hos aktieegarne som hos bolaget. En sådan dubbelbeskattning öfverensstämmer

ej med hittills i vår bevillningslagstiftning tillämpade grundsatser,

och utan tvifvel vore det från teoretisk synpunkt rigtigare att

vid bolagets beskattning afräkna hela det till aktieegarne utdelade

beloppet, så att bolaget icke i något fall blefve skattskyldigt för annan

del af årsvinsten än den, som icke utdelats. Med hänsyn emellertid

till för handen varande förhållanden och i betraktande särskildt deraf,

att genom det afdrag, aktiebolaget såsom sådant skulle vid sin beskattning

ega åtnjuta. — vare sig nu detta afdrag, såsom förslaget förutsätter,

kornme att under alla förhållanden utgå med 4 % af det insatta

kapitalet eller i anledning af hvad kammarrätten ofvan anfört

inom ett sådant 4 % maximum begränsas till belopp, motsvarande

utdelningen — aktiebolag, hvilkas rörelse utfallit mindre gynsamt, komme

att helt eller till väsentlig del skyddas mot den dubbla beskattningen,

finner kammarrätten sig icke böra göra någon anmärkning emot förslaget,

för så vidt dubbel beskattning i ofvan angifna omfattning derigenom

skulle komma till stånd.

Komitéförslaget inskränker sig emellertid icke till att i fråga om

aktiebolagens vinst införa en partiel dubbelbeskattning. På sätt ofvan

är anfördt, tillämpar det derjemte ej mindre å utdelningen i aktieegarens

hand'' än äfven å hela det belopp, för livilket bolaget beskattas,

den progressiva skattemetoden. Redan deremot, att någon del af det

belopp, för hviket bolaget får att utgöra skatt, blir föremål för progression,

kunna berättigade invändningar göras. Den progressiva skatteformen

är nemligen en i egentligaste mening personlig skatteform,

som syftar att träffa den verkliga skatteförmågan. Detta begrepp hänför

sig emellertid naturligt endast till fysiska personer, och metodens tilllämpning

på aktiebolag likasom på juridiska personer i allmänhet är

följaktligen principielt förkastlig. Den logiska slutföljden af det anförda

skulle tydligen böra blifva ett frånrådande af hvarje annan metod för

beskattningen af aktiebolagen såsom sådana än den rent proportionella.»

Kammarrätten, — som i annat sammanhang, med erinran att den

preussiska progressionsskalans maximum är 4 procent och den österrikiska

skalans maximum i närheten af 5 procent, uttalat den meningen,

att progressionen, som enligt föreliggande förslag skulle nå maximum

i närheten af 6 procent, icke borde gå längre än som skett i förenämnda

länder — har vidare anfört:

»Kammarrätten föreställer sig emellertid, att, derest den af komitén

föreslagna progressiva skatteskalan modererades i den rigtning, ofvan

framhållits såsom önskligt, aktiebolagen åtminstone i allmänhet icke

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

skulle blifva alltför känbart betungade, om progressiv beskattning

påfördes dem för den del af vinsten, som öfverstiger utdelningen och

sålunda för bolaget reserveras, medan återstoden af vinsten — derifrån

afräknad utdelningen intill ett maximum, motsvarande 4 % af det inbetalade

kapitalet — beskattades proportionell I enlighet härmed skulle

t. ex. ett aktiebolag med 500,000 kronors kapital, hvilket af en årsvinst

å 50,000 kronor utdelat 40,000 kronor och reserverat återstående 10,000

kronor samt enligt förslagets bestämmelser är skattskyldig!, för 30,000

kronor, komma att skatta proportionel! för 20,000 kronor och progressivt

för 10,000 kronor, medan ett aktiebolag likaledes med 500,000 kronors

kapital och 50,000 kronors årsvinst, hvilket utdelar 15,000 kronor eller

3 % och således, med iakttagande af hvad ofvan erinrats, är skattskyldigt

för 35,000 kronor, komme att beskattas progressivt för hela sistnämnda

belopp. En anordning, hvarigenom sålunda icke någon del af

bolagets vinst komme att undgå progressiv beskattning, torde ock

derutinnan förtjena företräde framför den teoretiskt rigtigare anordningen

att beskatta endast utdelningarne hos aktieegarne progressivt, att genom

den senare anordningen i sådana fall, der endast eu ringa del af årsvinsten

utdelades, medan återstoden reserverades — hvad ej sällan torde

förekomma i bolag, som utgöras af ett fåtal delegare i god förmögenhetsställning

— endast en obetydligare del af vinsten ‘''skulle blifva

underkastad progressiv beskattning och bolaget i följd häraf blifva

lindrigare beskaffad!, än som kunde anses rättfärdigadt af dess ekonomiska

ställning i förhållande till andra bolags.n

I detta ämne har chefen för finansdepartementet vid tillstyrkandet

af det föreliggande förslaget yttrat följande:

»Att delegarne i aktiebolag och bankbolag skola beskattas för den

utdelning, de från bolaget uppbära, är en gifven sak.

I fråga om beskattningen af sjelfva aktiebolaget (jag inbegriper

för korthetens skull under denna benämning äfven öfriga bolag, som i

förevarande afseende skola likställas med aktiebolag) föreslår komitén,

att bolaget beskattas efter samma grunder som enskilde skattskyldige,

dock med rätt till afdrag för ett belopp af fyra procent på inbetaldt

kapital. Kammarrätten åter anser på anförda skäl, att progressiv beskattning

bör påföras aktiebolaget endast för den del af vinsten, som

öfverstiger utdelningen och sålunda för bolaget reserveras, medan återstoden

af vinsten bör beskattas proportionelt med afräkning från denna

del af vinsten af ett belopp, som motsvarar icke ovilkorligen fyra

procent af det inbetalda kapitalet, utan den verkstälda utdelningen med

nämnda fyra procent som maximum för afdraget.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. 29

I alla länder, som eg a inkomstskatt, tiar frågan om aktiebolagens

beskattning varit en af de mest svårlösta punkterna i lagstiftningen om

denna skatt. Man bär sålunda af en nyligen utkommen redogörelse

för lagstiftningen i olika länder om inkomstbeskattningen af aktiebolag*)

kunnat inhemta, hurusom frågan i olika länder lösts enligt åtta särskilda

metoder. Härtill sluter sig den af kammarrätten förordade såsom

en nionde, medan två reservanter i detta embetsverk hvardera framstält

ett ytterligare förslag. Svårigheten beror derpå, att å ena sidan den

juridiska fiktion, enligt hvilken ett aktiebolag i rättsligt afseende betraktas

såsom en person, uppenbarligen icke är hållbar i fråga om inkomstskatten,

medan å andra sidan det icke låter sig göra att lemna aktiebolaget

ur räkningen och beskatta dess vinst hos aktieegarne, hvilket

då skulle ske derigenom, att hvarje aktieegare, utom för utdelningen,

beskattades jemväl för den å honom belöpande anpart af den del af

vinsten, som reserverades för bolaget — en anordning, hvarigenom ofta

nog en stor del af bolagets vinst skulle förblifva obeskattad, då många

aktieegare säkerligen ej stode att anträffa. Slutsatsen häraf varder

den, att de allmänna reglerna för inkomstbeskattningen ej räcka till i

fråga om aktiebolagen, utan att, redan för undvikande deraf att deras

vinst till större eller mindre del blifver obeskattad, särskilda regler för

dem måste uppställas och dessa af den beskaffenhet, att skatten för

aktiebolagen icke låter sig organiskt inpassas i inkomstskattesystemet,

utan i sj elfva verket blifver en supplementärskatt, som upptages i sammanhang

med inkomstskatten. Men härtill kommer ytterligare en omständighet

af mycken vigt. Det är icke nog med, att man anordnar

aktiebolagens inkomstbeskattning så, att ingen del af deras vinst varder

obeskattad. Då man vill utsträcka användningen af den direkta beskattningsformen,

hvilken mera än den indirekta tager hänsyn till den

skattskyldiges förmåga att utgöra skatt, ligger det vigt uppå, att den

direkta beskattningen så anordnas, att det för densamma särskildt

kännetecknande företrädet, eller dess egenskap att kunna anpassas efter

skatteförmågan, i möjligast starka grad får framträda. Detta sker derigenom

att skatten göres progressiv; det kan äfven ske genom en

högre beskattning af den fonderade inkomsten, hvilket lämpligast torde

ske genom en förmögenhetsskatt. Men ett medel för vinnande af detta

mål är äfven, att man med särskild beskattning uppsöker inkomst, som,

vare sig den är att anse såsom fonderad eller icke, kan anses besitta

en särskild grad af skattekraft. Och att man i vår tid velat finna en

*) Ekonomisk Tidskrift årg. 1901 hatt. 11 sid 435.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25-

sådan hos aktiebolagen är icke egnadt att ingifva förvåning. Om man

än icke hos oss eger någon motsvarighet till de i de stora och kapitalstarka

länderna förekommande jättebolag, hvilka bilda verkliga stater i

staten och intaga den maktställning, som penningen i vår tid måhända

mer än någonsin tillförene förlänar, lefva dock äfven vi i detta afseende

under sammanslutningens tecken. Årligen bildas flera hundra aktiebolag

med sammanlagdt åtskilliga tiotal millioner kronors inbetaldt aktiekapital,

och få äro numera de större affärs- och industriella företag, som icke

ikläda sig aktiebolagets form. Svårt lärer vara att förneka, att, derest

det bildade bolagets verksamhet visat sig framgångsrikt, de tillskjutna

kapitalen i och genom sammanslutningen under aktiebolagets genom lagstiftningen

på flerehanda sätt, såsom genom den begränsade ansvarigheten

m. m., särskildt gynnade form erhållit en så att säga högre

valör. Allmänt och länge har det varit erkändt — i princip, om ock

utförandet ofta mött tekniska svårigheter — att inkomst af kapital eger

större skattekraft än inkomst af arbete. Längre har det dröjt, innan

det erkännandet vunnit insteg, att aktiebolagsinkomst har en särskild

skattekraft, som icke till fullo tages i anspråk allenast derigenom, att

utdelningarna till aktieegarne och afsättningarna till bolagets fonder

beskattas enligt inkomstskattens vanliga regler. Men tidsutvecklingen

har medfört ett rikt åskådningsmaterial till stöd för satsens rigtighet,

och denna har nu mångenstädes trängt igenom och vunnit tillämpning

vida fullständigare än satsen om den fonderade inkomstens företräde i

skattekraft framför den ofonderade.

Alldeles klart är emellertid, att den ökade skattekraft, hvarom

jag nyss talat, icke uppstår enbart derigenom, att kapital sammanslutes

under aktiebolagets form. Den dagliga erfarenheten utvisar tvärtom,

att många sådana bolag föra en tynande tillvaro. En gräns måste

således någonstädes dragas. Vidare är det nödvändigt, att skattelagstiftningen

så anordnas, att icke bildandet af aktiebolag försvåras.

Dessa bolag äro nödvändiga för landets ekonomiska utveckling. De hafva

hittills verkat och verka fortfarande såsom mägtiga häfstänger i detta

afseende. Dessa båda syftemål vinnas derigenom att, såsom komiterade

efter vissa främmande lagstiftningars förebild föreslagit, den särskilda

skattskyldigheten för aktiebolag inträder först då bolagets vinst, uttryckt

i visst procentförhållande till det inbetalda kapitalet, uppnår eu

viss storlek och endast träffar den vinst, som öfverskjuter detta procenttal,

eller, med andra ord, att vid bolagets taxering afdrag må ske för

ett belopp, motsvarande vissa procent, af komiterade föreslagna till

fyra, å inbetaldt kapital. Kammarrätten har i denna speciella punkt

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. 31

anmärkt, att enligt komiterades förslag- en större eller mindre del af

bolagets vinst komme att helt och hållet undgå beskattning i hvarje

fall, då utdelningen understege det fixerade afdraget, samt att, då

anledning icke syntes föreligga att från beskattning fritaga någon del

af ett aktiebolags vinst, rättelse härutinnan syntes böra åvägabringas

så, att icke i något fall det ifrågavarande afdraget komme att öfverstiga

livad som utdelades till aktieegarne. Huru denna fråga bör bedömas,

beror af den ståndpunkt, på hvilken man ställer sig. Den utdelning,

bolaget lemnar, vare sig den öfverstiger 4 procent på aktiekapitalet

eller icke, blir eller presumeras åtminstone blifva beskattad hos aktieegarne.

Förut är framhållet, att inkomstskatten för aktiebolag icke

låter inrangera sig under de allmänna reglerna för denna skatt, utan

rätteligen är att betrakta såsom en särskild skatteart, som upptages i

sammanhang med den allmänna inkomstskatten. Vid sådant förhållande

synes det mig icke ligga något oegentligt deruti, att, medan man låter

denna särskilda skatteart drabba den aktiebolagsvinst, som öfverstiger

ett visst procenttal af kapitalet, man från skatten fritoge vinst, som

uppgår till lägre belopp. Det föreligger ingen nödvändighet att sätta

afdraget i visst förhållande till utdelningens storlek. Nu skulle man

visserligen i fråga om ett bolag, som på grund af afdragsrätten går

fritt från beskattning, kunna säga, att detta hade mindre att betyda i

hvad frågan gälde de belopp, som komme till utdelning bland aktieegarne,

enär dessa belopp hos dem beskattades, men att det kunde inträffa,

att belopp, som afsattes till bolagets fonder, ginge alldeles fria

från beskattning. Då man anser rigtigt, att ifrågavarande vinstbelopp,

betraktadt såsom inkomst för aktiebolaget, går fritt från skatt, lärer

emellertid ur den rena inkomstskattens synpunkt icke något vara att

erinra mot en fullständig skattefrihet för beloppet. Inkomstskatten är

en personlig skatt, som har till syftemål att beskatta den och den personens

inkomst, ej det och det vinst})eloppet, och det till bolagets fonder

afsätta beloppet har ännu icke tillfallit någon viss person mer än

bolaget sjelft, som ej ansetts böra skatta derför. På grund af hvad

jag nu anfört, anser jag mig böra biträda komiterades förslag i förevarande

del.

Såsom ofvan erinrats, har kammarrätten förordat, att den af komiterade

föreslagna progressionen i skattefoten måtte i fråga om aktiebolagen

väsentligen modifieras. På sätt jag redan framhållit, kan man,

då det gäller att ordna aktiebolagens beskattning, gå till väg a på en

mångfald af olika sätt, och jag vill visst icke bestrida, att åtskilligt

kan anföras till förmån för den af kammarrätten förordade lösningen,

s. 82 Kontrollera mot PDF

82 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

särskilt ur synpunkten af den ökade jemnhet i beskattningen, som

derigenom skulle vinnas. Då jag likväl anser komiterades förslag ega

företräde, beror det deraf, att, då man grundar den särskilda beskattningen

för aktiebolag på den ökade skattekraft, som under viss förutsättning

uppstår bos inkomsten af det kapital, som sammanslutes

under aktiebolagets form, och denna skattekraft otvifvelaktigt ökas i

mån som aktiebolagets ekonomiska styrka växer, det måste anses stå

i full konseqvens härmed, att äfven skattefoten får stiga med denna

ökning. Väl skulle äfven, enligt kammarrättens förslag, progression i

beskattningen för bolag ega rum, men det synes mig likväl, att progressionen

med fog bör kunna göras något starkare än enligt sagda

förslag, och detta så mycket mer, som i alla händelser genom 4-procentsafdraget

en högst väsentlig lindring i den allmänna progressionsskalan

skulle medgifvas. På grund af nämnda afdrag kommer progressionens

faktiska storlek att bero dels af aktiekapitalets tillväxt och dels af tillväxten

af vinsten i förhållande till aktiekapitalet. För att taga ett par

exempel, skattar sålunda ett bolag med 1,000,000 kronors aktiekapital

efter 0,2 5 procents skattefot (naturligen beräknad i förhållande till kela

vinsten), då vinsten är 5 procent, efter 1,9 5 procents skattefot, då

vinsten är 10 procent, och efter 3,7 7 5 procents skattefot, då vinsten

är 20 procent. Ett bolag åter med 10 millioner kronors aktiekapital

skattar efter 0,7 9 procents skattefot, då vinsten är 5 procent, efter 3,3 9 5

procents skattefot, då vinsten är 10 procent, och efter 4,6 9 7 procents

skattefot, då vinsten är 20 procent. Det är sålunda först för stora

bolag med mycket stor vinst i förhållande till aktiekapitalet, som progressionen

gör sig fullt gällande.»

Uti de i enlighet med chefens för finansdepartementet här ofvan

gjorda uttalanden i 9 § af Kongl. Maj:ts förslag intagna bestämmelser

hafva emellertid herrar Leman och Lindblad i sina motioner yrkat den

ändring, herr Leman, att bolagen skulle beskattas allenast för den icke

utdelade vinsten, och herr Lindblad, att vid bolagens taxering afdrag

skulle få ske för ett belopp, motsvarande utdelningen dock högst sex

procent å inbetaldt kapital, hvarjemte herr Leman tillika bemstält, att

skatten för den bos bolagen beskattningsbara delen af vinsten skulle

utgå proportionelt.

Herr Leman, som i sin motion jemväl påvisat den förmånliga

ställning i beskattningshänseende, som genom bifall till Kongl. Maj:ts

förslag i 10 §, hvarom mera här nedan, fastighetsegareklassen skulle

intaga, anför till stöd för sina rörande bolagsbeskattningen framstälda

yrkanden bland annat följande:

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. 33

»Har, på sätt här visats, i den kongl. propositionen den talrika

fastighetsegareklassen blifvit synnerligen gynnad, så tiar deremot genom

den i propositionen föreslagna dubbla och progressiva beskattningen af

inkomst utaf aktier eu annan klass af skattdragande, nemligen aktieegare,

blifvit synnerligen ogynsamt behandlad.

Derom torde nemligen skiljaktiga meningar icke råda, att en

dubbelbeskattning af inkomst icke är förenlig med ett rationelt skattesystem

samt att den innebär en orättvisa, hvilken icke lärer blifva

mindre derför, att man genom uppkonstruerande af juridiska fiktioner

söker gifva den ett sken af rättfärdighet, eller derför att den praktiseras

äfven i andra länder.

Införande i den svenska skattelagstiftningen af dubbelbeskattning

å inkomst af aktier är derför en nyhet, hvars befogenhet torde vara

af — lindrigast sagdt — ganska tvistig beskaffenhet. För min del

tillhör jag dem, som hysa den åsigt, att, då delegarne i aktiebolag

eller bankbolag skola vara underkastade progressiv beskattning jemväl

för den utdelning, de från bolaget uppbära, det innebär från skattelegal

synpunkt en orättvisa samt från nationalekonomisk synpunkt en

oklokhet att ålägga jemväl aktiebolaget eller bankbolaget progressiv

beskattning vare sig för större eller mindre del af den utdelning, derför

aktieegarne äro skyldiga utgifva skatt, eller för vinstmedel, hvilka

icke utdelas till aktieegarne.

Till stöd i vissa delar för rigtigheten af hvad här ofvan yttrats,

tillåter jag mig åberopa efterföljande utdrag ur en uti elfte häftet af

Ekonomisk Tidskrift för 1901 införd, af professor Davidson (hvilken

varit en af de tre komiterade, som utarbetat förslaget till Förordningen

om inkomstskatt) författad uppsats om »Inkomstskatten och Aktiebolagen».

Sedan författaren redogjort för åtta olika sätt, hvarpå man i

särskilda europeiska länder sökt lösa frågan om aktiebolagens beskattning,

påvisar han, att lagstiftningarna saknat en fast och oomtvistlig

norm för frågans lösning. Härefter yttrar författaren vidare (å pag.

446): »Med hänsyn till frågan om hvilket af (de åtta) ofvan anförda

olika sätt för frågans lösning är det rätta, måste man noga fixera och

fasthålla de förutsättningar från hvilka bedömandet af dessa olika sätt

sker.

Formuleras frågan på det sätt, att den endast gäller, hvilken

regel som vid en med inkomstskattens principer öfverensstämmande

beskattning af aktiebolagets inkomst bör tillämpas, är svaret, teoretiskt

Bih. till Riksd. Prof. 1902. 5 Samt. 1 Afd. 22 Häft. 5

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

taget, mycket lätt funnet. Aktiebolagets inkomst är ju i grunden aktieegarnes

inkomst. Det är i detta afseende ej någon skilnad mellan ett

aktiebolag och ett handelsbolag. Liksom aldrig någon tvekan rådt

derom, att handelsbolagets inkomst och summan af delegarnes inkomster

af handelsbolaget äro identiska storheter, så bolde det derför ej heller

kunna komma i fråga att uppfatta aktiebolagets inkomst såsom en i

förhållande till aktieegarnes inkomster af aktiebolaget sjelfständig inkomst.

Konseqvensen af denna utgångspunkt, om hvars rigtighet så godt

som alla teoretici numera torde vara ense, är först och främst, att

hvarje regel, som innebär, att samma inkomstbelopp beskattas fullt

både hos aktiebolaget och aktieegarne, står i strid med inkomstskattens

principer.»

Från teoretisk synpunkt torde man alltså ej kunna försvara dubbelbeskattning

af aktiebolag samt aktieegare, och än mindre torde från

principal ståndpunkt försvar finnas att vid beskattning af aktiebolagbegagna

den progressiva formen, hvilken — på sätt ock finansministern

i Danmark vid framläggande inför danska riksdagen af nya skattelagar

uttryckligen betonat — till följd af sin egen inneboende natur

rätteligen bör tillämpas endast vid beskattning af fysiska personer.

Men äfven från praktisk synpunkt torde det vara olämpligt att i

Sverige — der kapitalbildningen ännu icke ens tillnärmelsevis stigit

till en så afsevärd höjd som i åtskilliga andra länder — genom ett

otillbörligt skattebetungande lägga hinder i vägen för sådana sammanslutningar

af smärre kapital, att dermed kunna skapas stora och för

vårt land vigtiga företag.

Med fog framträder numera allt mer och mer ett sträfvande att

förhindra, det utländskt kapital må placeras särskildt i sådana svenska

aktieföretag, h vilka i en eller annan rigtning afse förvärfvande af eganderätt

eller nyttjanderätt till svenska fastigheter. Men vill man ernå

detta önskningsmål utan att samtidigt förqväfva utvecklingsmöjligheten

för industri och samfärdsel inom landet, torde man ej på ett principvidrigt

sätt böra skattlägga aktiebolagen.

Till följd af den hopade kapitaltillgången i de stora kulturländerna

i Europa och till följd jemväl af den i dessa länder i allmänhet rådande

lägre räntefoten än i Sverige, kan och måste den utländske kapitalisten

åtnöjas med eu ränteafkastning, hvilken enligt svenska förhållanden

anses såsom låg. Aktieegarne i de svenska aktiebolagen och särskildt

lottegarne i de svenska enskilda bankerna äro i allmänhet icke s. k.

storkapitalister. Fast mer består det stora flertalet svenska aktieegare

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

af småkapitalister, hvilka medelst placering i aktiebolag af större eller

mindre del af sina tillgångar i ej ringa mån bidragit till uppkomsten

af många för landet nyttiga företag.

På senare tiden har visserligen hos några fraktioner och personer

uppstått en viss animositet mot aktiebolag. Man har kastat blicken

dels på åtskilliga mäktiga bolag, som lemnat stora utdelningar, dels på

andra sådana, hvilka man med större eller mindre fog ansett i ett eller

annat hänseende hafva missbrukat sin ställning, men man har förbisett

den stora massan af aktiebolag, af hvilka några föra endast en tynande

tillvaro och andra lemna endast en ringa utdelning, ehuru nästan samtliga

bidragit att skapa en svensk industri, hvilken säkerligen icke skulle

hafva nått sin nuvarande utveckling, i fall icke aktiebolagsinstitutionen

fått något så när fritt utveckla sig. Vill man icke desto mindre lägga

vissa band på aktiebolagen, torde man först i allra sista rummet härtill

böra använda ett hårdt skattetryck. Följden häraf blir nemligen antagligen

endast den, att de många egarne af små kapital komma att

göra dessa fruktbringande, icke genom att teckna eller köpa aktier, för

hvilka de få utgifva en dubbel och (på sätt här nedan skall genom

exempel visas) i åtskilliga fall eu mera än dubbel beskattning, utan

komma att genom inköp af aktiebolags obligationer eller annorledes

utlåna sina penningar, i hvilket fall ingen dubbelskattning är föreslagen.

Man har sökt försvar för åtgärden att dubbelbeskatta utdelning af

aktier i den omständighet, att aktieegaren (för så vidt han ej uttryckligen

åtagit sig särskildt ansvar) icke är för aktiebolags förbindelser

ansvarig med hela sin förmögenhet, utan endast med sitt i bolaget insatta

kapital. Men denna omständighet (hvilken i allt fall icke kan åberopas

till försvar för dubbelbeskattning af utdelning å lotter i solidariska

enskilda banker), torde icke i någon mån beröra statens skatteintresse.

Den inskränkta ansvarigheten för aktieegare är beroende på ett för alla

medborgare tillämpligt stadgande i gällande civillagstiftning; den är

deremot icke ett åt någon eller några medborgare medgifvet monopol

eller privilegium, för hvilket större eller mindre afgäld skall betalas till

statskassan. Statens intresse vidröres alltså icke på något sätt eller vis

af stadgandet om aktieegares limiterade betalningsansvar; de enda, som

utom aktieegarne sjelfva hafva att skaffa med nämnda stadgande, äro

de, som i en eller annan form lemna aktiebolaget kredit; men dessa

kreditgifvare hafva just i tillvaron af stadgandet i fråga en osökt anledning

att tillse, det de för den kredit de lemna må erhålla tillfyllestgörande

säkerheter. Om för öfrigt ett begränsadt betalningsansvar

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 25.

skulle utgöra fog för ett ökadt skattetryck, så borde konseqvensen häraf

ju blifva, att dylikt tryck i någon män äfven borde drabba rederier,

hvilkas betalningsskyldighet, enligt sjölagens stadganden, i många fall

är inskränkt till värdet af ett visst särskildt fartyg med dess frakt.»

Hvad herr Lindblad i sin motion antört till stöd för sitt ifrågavarande

yrkande innefattas i följande yttrande:

»I vår hittills gällande skattelagstiftning har gått som en röd träd,

att dubbelbeskattning ej får förekomma. Om detta har ansetts rättvist,

så länge man rört sig med ett proportionelt skattesystem, synes det

vara minst lika berättigad!, då man öfvergår till den progressiva beskattningen.

Frågan om bolagens taxering hör till detta område, Svårigheten

att i hvarje fall få beskattningen att träffa den enskilde aktieegaren

är påtaglig, hvarjemte den kommunala beskattningen fordrar,

att sjelfva bolaget blir taxeradt, der dess verksamhet bedrifves. Kongl.

Maj:t föreslår nu i likhet med komiterade för undvikande af dubbelbeskattning

ett afdrag af 4 procent för alla bolag, vare sig utdelningen

nu varit denna eller den varit större eller mindre. Rättvisan häri synes

omtvistlig; man synes uppenbarligen hafva sökt efter ett billigt medeltal.

Men då erbjuder sig jemförelsen med den hittills stadgade och nu bibehållna

rätten för industri och annan verksamhet att beräkna afdrag

för hyresvärdet af använd »annan fastighet» efter 5 procent. Dessa 5

procent beskattas nemligen på annat sätt, men lika rättvist synes det,

att aktier, som på annat håll beskattas, egde samma rätt. Och så länge

den högsta »lagliga» räntan är angifven till 6 procent, synes man med

fullt fog kunna välja till och med denna siffra som maximum vid afdrag

för aktier. Det är ej länge sedan man vid aktiebelåning måste

betala 7 procent disconto. Och att fordra, det industripapper (aktier)

böra gifva 6 procent, är nog ej för mycket. Risk finnes ju alltid i

många bolag att ej få utdelning hvarje år eller också reducerad sådan.

Rättvisa åt alla håll, se der lösen, om man vill vinna respekt för lagen.

Att man ej träffar med taxering hvarje inkomst, kan vara förlåtligt,

liksom det är ett faktum, att ej hvarje brott blir upptäckt eller bestraffadt;

men man måste undvika att skrifva lagar så, att de lätteligen

kringgås eller att de rent af inbjuda till öfverträdelse!- — detta blir i

mycket lagstiftarens fel.

Att 4 procents afdrag blifvit valdt af komiterade, föreställer jag

mig vara en reminiscens från kommunalskattekomiténs förslag, men

detta utgick från en proportionel och ej från en progressiv skattemetod.

Man torde, om ock med modern uppfattning om de fördelar,

som verksamhets bedrifvande i bolag medför, ej böra utkräfva någon

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

väsentlig dubbelbeskattning, och i alla händelser åtminstone medgifva

ett rimligt afdrag intill 6 procent de år, som aktieutdelningen belöper

sig härtill eller mera. Gör man en jemförelse och anser inteckningshafvare

i fastighet likstälda med kommanditlottegare i en bank, så fins

väl ej något skäl, hvarför i den ena affären skall medgifvas afdrag för

hela inteckningsräntan upp till 6 procent, men lottegarne i banken ej

vara berättigade till mer än 4 procents afdrag.»

I de flesta stater, i hvilkas skattesystem den rena inkomstskatten

anvisats ett rum, har den i sammanhang dermed anordnade beskattningen

af aktiebolags vinst gjorts till föremål för anmärkningar af såväl

teoretisk som praktisk art. I förevarande fall hafva de anmärkningar,

som framstälts, hufvudsakligen gält den grund, efter hvilken skatt bör

utgå, och skattskyldigheten för den vinst, som utdelas.

Vid pröfningen af frågan, huruvida den progressiva skattemetoden

bör komma till användning vid aktiebolags beskattning, må förutskickas,

att meningarna rörande denna fråga äro allt för mycket delade för att

icke hvilken lösning, som än föreslås, skall komma att, mötas af gehsägelser

af flerelianda slag. Hvad som vid pröfningen af frågan till

sist faller utslaget, torde i hvarje fall otvifvelaktigt vara det belopp af

skatt, som på denna väg kräfves att uttaga, hvarvid dock bör tillses,

att progressionen icke göres starkare än hvad med billighet och rättvisa

öfverensstämmer. Utskottet har derför ansett sig kunna med någon

modifikation godkänna det af Kongl. Maj:t framlagda förslaget i denna

del med progressionen anordnad på samma sätt som för fysiska personer.

Att en progressiv beskattning skulle medföra våda för industriens

utveckling i vårt land, såsom af en motionär förmenas, torde icke vara

att befara, särskildt med den begränsning i progressionen, utskottet

föreslår.

Hvad derefter angår aktiebolagens skattskyldighet för vinst, som

utdelas, har utskottet, då ingen tvekan lärer råda derom, att aktiebolags

hela vinst bör i görligaste mån beskattas, men sådant icke

kommer att enligt Kongl. Maj:ts förslag ega rum, i den mån det

skattefria afdrag, bolaget har rätt att göra, icke till delegarne utdelas,

funnit sig icke böra tillstyrka, att en dylik rätt i något fall utsträckes

till annan del af vinsten än den, som verkligen utdelas och

sålunda kan presumeras blifva i delegarnes hand taxerad. Med hänsyn

till en dylik presumtion skulle en sträng konseqvens väl bjuda, att för

hela det belopp, som af ett aktiebolag till dess delegare utdelas, bolaget

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 25.

medgåfves rätt till afdrag, men en sådan åtgärd skulle, om också icke

alldeles omintetgöra så dock väsentligen upphäfva verkan af stadgandet

om progressiv beskattning af aktiebolags vinst. Fördelarne för bolaget

af en långt drifven utdelning skulle blifva så stora, att väl mången

gång denna hänsyn blef den väsentligt bestämmande för utdelningens

belopp; och då vinsten i delegares hand ofta blir skattefri till följd af

bristande kännedom om delegares inkomst af ifrågavarande slag eller

på grund af delegares rätt till skattefrihet, skulle derigenom vinsten

komma att i många fall undgå all beskattning. I följd häraf måste

denna väg öfvergifvas och en gräns bestämmas, vid hvilken rätt till

afdrag vid utdelning upphör. I sådant afseende har utskottet trott sig

lämpligen kunna föreslå, att gränsen bestämmes till sex procent.

Vidare är i fråga om denna del af förslaget att erinra följande.

Enligt Kongl. Maj:t,s förslag skulle såsom inbetaldt kapital anses i

fråga om bolag, som tillkommit före den 1 januari 1901, det belopp,

som intill nämnda dag hos vederbörande myndighet inregistrerats eller

anmälts såsom inbetaldt. Anledningen till detta stadgande och hvad

9 § i Kongl. Maj:ts förslag eljest innehåller rörande hvad såsom inbetaldt

kapital skall anses framgår af följande af komiterade i deras betänkande

afgifna yttrande:

»Om beloppet af det inbetalade aktiekapitalet skulle upplysning

ju kunna erhållas genom de hos vederbörande myndighet inregistrerade

uppgifter om inbetaldt aktiekapital. Emellertid bör härvidlag ej förbises

den lockelse, som det vid bolags taxering ifrågasatta afdrag, om det

genomföres, möjligen kan medföra till att genom en på uppskrifning

af värdpn eller annorledes motiverad utdelning af nya aktier öka aktiekapitalet

utan nytt tillskott från aktieegare, ett tillvägagående, hvarom

någon sorgfälligare undersökning vid registreringen icke lärer kunna

ega rum. Afdraget borde derför måhända icke hänföras till det såsom

inbetaldt registrerade aktiekapitalet utan begränsas till det belopp, som

motsvarar aktieegarnes tillskott. Emot en sådan anordning torde dock

kunna med skäl anmärkas, att det särskildt beträffande äldre aktiebolag,

som under årens lopp genom afsätta vinstmedel och inträdda värdestegringar

ökat sina aktiekapital, skulle möta afsevärda, ibland oöfvervinnerliga

svårigheter att utröna det belopp, som af aktieegarne i en

eller flere omgångar omedelbart tillskjutits. Komiterade hafva derför

funnit sig böra föreslå en medelväg sålunda, att aktiebolag, som inregistrerats

efter den 1 januari 1901, skulle få åtnjuta afdrag endast å

det aktiekapital, som af aktieegare verkligen inbetalts, men att beträffande

förut inregistrerade aktiebolag skilnad skulle göras emellan aktie
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

kapital, som före och efter nämnda dag inregistrerats, i det att obegränsadt

afdrag skulle medgifvas i fråga om det före den 1 januari

1901 inregistrerade beloppet men med afseende å derefter inregistrerad

ökning af aktiekapitalet afdrag ega rum endast i den mån ökningen

motsvarade verkligt, af aktieegare gjordt tillskott. Vid valet af berörda

tidsgräns har för komiterade varit bestämmande den omständigheten,

att hänsyn till beskattningen icke gerna kan tänkas hafva före ifrågavarande

dag föranledt ökning af aktiekapital utan tillskott af aktieegare.

I analogi härmed skulle i fråga om enskilda bankbolag göras skilnad

emellan det i vederbörliga rapporter före den 1 januari 1901 omförmälda

kapital, å hvilket i dess helhet afdrag skulle få ega rum, och

den ökning, som skett efter berörda dag, å hvilken afdrag skulle vara

medgifvet endast i den mån ökningen utgjordes af verkligt tillskott

från lottegare.

Af de föreslagna stadgandena lärer utan vidare följa, att, om nedsättning

af kapitalet eger ruin, afdrag må ske endast med afseende på

den del af det inregistrerade resp. tillskjutna kapitalet, som efter nedsättningen

återstår.»

Då af här anförda stadgande framginge, att afdraget för ofvan omförmälda

bolag skulle afse, icke dess samtliga fonder och tillgångar, utan endast

den del af tillgångar!)e, som upptoges såsom inbetaldt aktiekapital, har

i afgifven motion anmärkts, att en sådan begränsad afdragsrätt involverade

eu ej ringa orättvisa mot vissa aktiebolag samt kunde vålla, att

mellan aktiebolag med effektivt lika stora tillgångar betydlig olikhet i

beskattningshänseende kunde uppstå. Orättvisan och ojemnheten uppkomme

derigenom, att afdrag ej medgifvits å aktiebolags reservfond. Sådan

fond kunde hafva uppstått sålunda, att alla vinstmedel icke utdelats,

utan att en del deraf reserverats för att stärka bolagets kapital; men

den kunde ock hafva uppkommit af det före tillämpande af nu gällande

aktiebolagslag ofta praktiserade (samt numera i lag föreskrift^) sättet,

att, då nya aktier emitterades till belopp, som öfverstege det nominella

aktiebeloppet, öfverskottsbeloppet lades till reservfonden. Att dessa

öfverbetalningsmedel vore inbetaldt kapital, ehuru detta af formella skäl

ej kunnat rubriceras och registreras såsom aktiekapital, torde vara

uppenbart. Faktiskt borde och kunde jemväl den del af ett aktiebolags

vinstmedel, hvilken aktieegarne icke uppbure, utan hvilken afsattes

till reservfond, anses såsom ett till bolaget inbetaldt kapital. Obestridligt

vore nemligen, dels att ett aktiebolag, hvars rörelse icke skulle

anses gå med förlust, måste i utdelning till aktieegarne lemna lämpligränta

ej endast å det nominella aktiekapitalet, utan ock å reserverade

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

medel, samt dels att en akties verkliga värde vore minst det belopp,

som nppkomme, då antalet aktier dividerades i det belopp, hvarmed

aktiebolagets tillgångar öfverskjuta dess skulder. Vid nu anmärkta

förhållanden torde det böra medgifvas, att, om afdrag skulle ske, detta

rättvisligen borde få ske å kela det belopp, hvarmed aktiebolagets till-- gångar öfversköt.e dess skulder.

Vid bedömandet af dessa frågor bör ihågkommas, att den öfverbetalning

å aktie, som understundom vid nyteckning af aktier eger rum,

oftast torde motsvara den med aktien följande andelen i bolagets andra

fonder än grundfonden. Dessa andra fonder i den mån de utgöras af

besparade vinstmedel torde hvarken teoretiskt eller praktiskt kunna hänföras

till inbetaldt kapital. Att under sådana förhållanden beräkna

afdrag för kapital, som lägges till reserverade medel, synes utskottet

mindre lämpligt, helst svårigheter torde möta att vid förlust, som medtoge

en del af reservfonden, bestämma i hvad mån förlusten skulle

anses hafva drabbat det inbetalda kapitalet.

Deremot anser utskottet, ''att en jemkning i annat afseende bör i

förslaget vidtagas. Derest man vill för äldre bolag underlätta beräkningen

af det inbetalda kapitalet genom tillerkännande af vitsord

åt i vederbörlig ordning verkstäld registrering, bör en af förhållandena

bättre bestämd dag än den i förslaget angifna kunna väljas.

Enligt den nu gällande aktiebolagslagen, hvilken trädt i kraft den 1

januari 1897, skall hvarje nytt aktiebolag införas i aktiebolagsregistret,

hvarjemte genom en särskild kongl. kungörelse bestämts, att alla på

grund af äldre stadganden tillkomna aktiebolag skulle innan den 1 juli

1897 anmäla sig till samma register. 1 detta register hafva sålunda

alla före sistnämnda dag tillkomna aktiebolag, som stält sig lag och författning

till efterrättelse, varit samma dag införda. Och då det säkerligen

ej kommer att möta något som helst hinder för bolag, tillkomna

efter nämnda tid, att uppgifva det verkligen inbetalda kapitalet, tvekar

utskottet icke att föreslå, att aktiebolagsregistret tillerkännes vitsord i

ifrågavarande afseende allenast rörande bolag, som tillkommit före den

1 juli 1897. Det torde visserligen kunna anmärkas, att, som uraktlåtenhet

af anmälan till registret för bolag, tillkomna före den 1 januari

1897, icke haft . annan påföljd än böter, och sålunda åtskilliga äldre

bolag torde finnas, hvilka icke stält sig nämnda föreskrift till efterrättelse,

genom den nu ifrågasatta ändringen i förslaget den afsedda

lättnaden för äldre bolag i fråga om kapitaldeklareringen icke vinnes.

Utskottet får emellertid derutinnan erinra, att, utom det att registre
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

ringsbestämmelsen i allt fall gifver ett stöd för valet af nämnda dag, nyssberörda

anmärkning kan rigtas äfven mot den i Kongl. Maj:ts förslag

angifna dagen, enär ännu i dag åtskilliga äldre bolag icke fullgjort sin

registreringsskyldigbet.

Vid behandlingen af frågan om skattepligten får utskottet först

redogöra för de i sådant afseende framkomna förslag. För sådant

ändamål framlägger utskottet till en början den lydelse af 10 §, komiterade

föreslagit, nemligen:

»Inkomstskatt eger icke rum, när den skattskyldiges sammanräknade

inkomst, deri inbegripen äfven hustruns, understiger 1,000 kronor.

Uppgår denna inkomst till 1,000 kronor men icke till 2,000 kronor,

äro 800 kronor, uppgår den till 2,000 kronor men icke till 3,000 kronor,

äro 600 kronor, och uppgår den till 3,000 kronor men icke till 4,000

kronor, äro 400 kronor fria från skatt.

Uppgår inkomsten till 4,000 kronor, men öfverstiger icke 5,000

kronor, erlägges skatt efter inkomstens hela belopp.

öfverstiger inkomsten 5,000 kronor, skola för bestämmande af det

belopp, efter hvilket skatt beräknas, 5,000 kronor af inkomsten upptagas

till oförändradt belopp men inkomsten i öfrigt förhöjas sålunda, att

den

del,

som öfverstiger

5,000

kronor

men icke

10,000

kronor, ökas med 50

ff

10,000

ff

ff

ff

15,000

ff ff

„ 100

ff

15,000

ff

ff

ff

20,000

ff ff

„ 150

ff

ff

20,000

ff

ff

ff

30,000

ff ff

„ 200

30,000

ff

ff

ff

50,000

ff ff

„ 300

ff

ff

50,000

ff

ff

ff

100,000

ff ff

„ 400

ff

ff

ff

100,000

ff

ökas

med ............

......... 500

på

sätt

den

vid denna förordning fogade tabell

närmare

utvisar.

Hvad i denna § är stadgadt om frihet från skatt gäller allenast

svensk medborgare, som är i riket bosatt, och oskiftadt sterbhus efter

sådan svensk medborgare.

Vid bestämmande enligt denna § af det belopp, efter hvilket skatt

beräknas, iakttages, att detsamma utföres i fulla hundratal kronor, så

att Överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt hundratal, bortfaller.»

Det af Kongl. Maj:t framlagda förslaget skiljer sig från komiterades

derutinnan, att det skattefria existensminimum höjts till 2,000

kronor, att inkomster mellan 2,000 kronor och 4,000 kronor erhållit

större skattelindring, samt att progressionen stannar vid 5 procent.

I de i anledning af den kongl. propositionen väckta motioner

Bih. till Biksd. Prof. 1902. 5 Sami. 1 Åfd. 22 Häft. 6

Ang. skattepligten.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bevillningsutskottets Betänkande N:0 25.

liar i ifrågavarande afseende yrkats, utom rörande aktiebolags skattepligt,

derutinnan utskottet redan meddelat yttrande,

dels af herrar Leman och Lindblad, att skattskyldigheten för inkomster

mellan 1,000 kronor och 4,000 kronor bestämdes i enlighet

med komiterades förslag,

dels af herr Smith, att vid bestämmandet af grunderna för inkomstskatten

måtte tagas i betraktande den minskade skatteförmågan hos den

familjefader, hvars barn ännu icke hunnit den ställning, att de kunde

försörja sig sjelfva, samt behofvet, att för en sådan familjefader, för

hvarje af honom underhållet barn, ett visst skattefritt afdrag af inkomsten

beviljades,

dels ock slutligen af herr Ericsson i Ahlberga, ej mindre att skattepligten

måtte inträda redan vid inkomster af 1,500 kronor, än äfven

att skatten skulle utgå i enlighet med en af honom utarbetad, vid hans

motion fogad tabell.

Hvad angår herr Smiths framställning vill utskottet framhålla,

att den anledning till minskning i skattskyldigs skatteförmåga, som

motionären påpekat, icke torde böra mätas allenast efter antalet oförsörjda

barn utan jemväl med hänsyn till andra, skattskyldig åliggande

lagliga eller moraliska förpligtelser såsom underhåll af föräldrar, till

arbete oförmögna syskon in. fl. Het afseende, dylika förhållanden bör

tillerkännas vid bestämmandet af skattskyldigs skatteförmåga, torde

emellertid icke böra i denna provisoriska anordning utan först vid en

definitiv lösning af skattefrågan vinna beaktande, och detta så mycket

mera som frågan om och i hvad mån skattepligten bör ställas i beroende

af de lokala lefnadskostnaderna dervid jemväl bör tagas i öfvervägande.

Beträffande herr Ericssons förslag har denne till stöd derför anfört

följande:

»I Kongl. Maj:ts proposition n:o 16 föreslås, att Riksdagen måtte

för år 1903 åtaga sig en särskild bevillning under namn af inkomstskatt

att utgå enligt dervid fogadt förslag till förordning i ämnet.

De i 10 och 11 §§ af ifrågavarande förordning stadgade grunderna

för skattepligten synas mig emellertid ej vara i alla afseenden fullt

lämpliga. Sålunda anser jag först och främst, att skyldighet att erlägga

inkomstskatt borde kunna ega rum icke blott, såsom Kongl.

Maj: t föreslagit, för inkomster, uppgående till 2,000 kronor och deröfver,

utan äfven för inkomster uppgående till 1,500—2,000 kronor.

Äfven de personer, hvilkas inkomster uppgå till öfver 1,500 kronor

men ej till 2,000 kronor, torde nemligen utan större svårigheter vara

i stånd att bära ifrågavarande ökade skattepligt. Vidare skulle det

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

enligt mitt förmenande vara principielt rigtigast, att alla skattskyldige

finge åtnjuta frihet från skatt för just så stor del af sin inkomst,

som svarar mot den högsta totalsumman, som är fritagen från skyldigheten

att erlägga ifrågavarande skatt, d. v. s., enligt min nyss uttalade

mening, inkomst ej uppgående till 1,500 kronor. För att

göra den progressiva skatten så litet känbar som möjligt för de mindre

inkomsttagarne borde enligt min tanke skatten å det första hundradet

af den skattepligtiga inkomsten utgå efter en mycket låg skattefot,

exempelvis en half procent.

Slutligen anser jag det vara mest öfverensstämmande med rättvisans

kraf, att skatteprogressionen sker efter en och samma genomgående

princip.))

Den förr framkastade, af motionären nu upprepade tanken, att ett

existensminimum motsvarande belopp alltid borde hos skattskyldige från

beskattning undantagas, torde visserligen hafva sin betydelse särskild t

för skattskyldig, hvilkens inkomster icke öfverstiga skattskyldigs lefnadskostnader.

Då emellertid genom de skattelindringar, som tillförsäkras

mindre inkomsttagare, skälig hänsyn tagits till skattskyldiges oafvisliga

lefnadsbehof, anser utskottet, som i allt fall finner det föreslagna existensminimum

1,500 kronor, med skattens nu föreslagna anordning, vara allt

för högt, sig icke kunna tillstyrka bifall till herr Ericssons förslag i

denna del. Vidkommande hans förslag i öfrig! får utskottet framhålla,

att, äfven om den af honom i hans progressionstabell tillämpade skatteskala

skulle kunna på att öfverskådligt sätt i en skatteförordning inarbetas,

densamma icke torde ega sådana företräden framför det i Kongl.

Maj:ts förslag använda system, att af denna anledning utskottet skulle

vilja föreslå bifall till herr Ericssons motion i denna del.

Komiterade, som, om hinder icke derför, enligt komiterades mening,

mött, helst velat beskatta fonderad inkomst, särskild! inkomst af fast

egendom, härdare än annan inkomst, hafva anfört, att, då komiterade

emellertid ansett sig böra föreslå, att skattepligten skulle börja vid

samma belopp för all slags inkomst, de icke vågat sätta detta belopp

högre än till 1,000 kronor. Och hafva komiterade i sådant afseende

och rörande skatteprogressionen yttrat:

»Mot en fastighetsinkomst af nämnda belopp svarar ett fastighetsvärde

af lägst 16,700 kronor vid jordbruksfastighet och af lägst 20,000

kronor vid annan fastighet, och att från skatt fritaga skuldfrie egare

af fastigheter med ännu högre värden skulle säkerligen, särskild! på

landsbygden, leda till att endast helt få fastighetsegare blefve skattskyldige.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Den progression af skattefoten, som komiterade föreslagit, innebär,

att skattefoten skulle börja med 0,2 procent för 1,000 kronors inkomst

och stegringen fortgå på det sätt, att skattefoten blefve en procent för

inkomster mellan 4,000 och 5,000 kronor, två procent för en inkomst

af 25,000 kronor, tre procent för en inkomst af 53,000 kronor, fyra

procent för en inkomst af 103,000 kronor och fem procent för en inkomst

af 209,000 kronor, hvarefter skattefoten för ännu högre inkomster

skulle så småningom närma sig sex procent.

Denna skala för progressionen afviker från skatteskalorna i de

inkomstskattelagstiftningar, som under de senare åren upptagit den

progressiva skattefoten. I Preussen, med hvars skatteskala Sachsens i

allt väsentligt öfverensstämmer, börjar skattefoten med omkring 0,6

procent för inkomstklassen 900—1,050 mark och utgör nära en procent

för inkomstklassen 1,200—1,350 mark (1,066—1,200 kronor), omkring

två procent för inkomstklassen 3,300—3,600 mark (2,933—3,200 kronor)

och tre procent för inkomster mellan 9,000 och 30,500 mark (8,000—

27.000 kronor). Derefter stiger skattefoten långsamt, tills den vid

100.000 marks eller 89,000 kronors inkomst når sitt maximum, fyra

procent. Komiterades skatteskala är sålunda betydligt lägre än den

preussiska för små och medelstora inkomster. Vid en inkomst af 103,000

kronor blifver skattefoten densamma enligt båda skatteskalorna, men

derefter blifver komiterades högre. I Österrike börjar skatten med

0,6 procent för inkomst af 1,200 krönen (900 kronor) och utgör 0,7

procent för inkomstklassen 1,350—1,400 krönen, (1,012—1,050 kronor).

Den når en procent för inkomstklassen 2,200—2,400 krönen

(1,650—1,800 kronor), två procent vid inkomstklassen 6,000—6,600

krönen (4,500—4,950 kronor), tre procent vid klassen 18,000—19,000

krönen (13,500—14,250 kronor) och fyra procent vid klassen 96,000—

100,000 krönen (72,000—75,000 kronor), men stiger äfven derefter,

i det att den långsamt närmar sig fem procent. Den österrikiska skalan

skiljer sig alltså betydligt mindre än den preussiska från komiterades

skala. Den skonar de små och medelstora inkomsterna mer än den preussiska,

men står dock i detta afseende tillbaka för komiterades. Å andra

sidan når den österrikiska skalan upp till fyra procent redan vid inkomst

mellan 72,000 och 75,000 kronor, under det att enligt komiterades

förslag detta procenttal uppnås först vid 103,000 kronors inkomst.

Men vid mycket högre inkomster blifver skattefoten något högre enligt

komiterades skala än enligt den österrikiska.

Då komiterade sålunda ej ansett sig böra följa vare sig den

preussiska eller den österrikiska skalan, har detta i främsta rummet

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. 45

berott på, att komiterade vid bestämmande af progressionen ej kunnat

frånse från att den nya inkomstskatten ej skulle blifva en sjelfständig,

fristående sådan, utan i grunden blott ett tillägg till den allmänna bevillningen

med dess tunga öfverbyggnad af kommunal beskattning.

Tager man i betraktande både allmänna bevillningen och den ifrågasatta

inkomstskatten, skulle sålunda med komiterades skatteskala inkomster

mellan 4,000 och 5,000 kronor få erlägga omkring två procent

i bevillning och inkomstskatt, inkomst af 25,000 kronor tre procent o. s. v.

Vidare hafva komiterade ansett, att vid skatteskalans uppgörande

afseende bör fästas vid den stora anpart af vår statsbeskattning, som

de indirekta skatterna utgöra, samt dervid att dessa indirekta skatters

belopp måhända måste framdeles ytterligare ökas. Det är bland annat

med hänsyn till detta förhållande, som komiterades förslag låter progressionen

fortgå till en högre procent än som i nyss berörda främmande

staters inkomstskattelagar är fallet.

Komiterade hafva vid valet af den norm för progressionen, som

ligger till grund för komiterades skatteskala, utgått ifrån att medels

den nya inkomstskatten ej skulle uttagas mera än att skatten skulle

kunna bestämmas till en procent af de belopp, hvarefter skatten enligt

komiterades förslag skulle beräknas. Hade komiterade ansett sig böra

föreslå ett väsentligt högre procenttal, så hade komiterade också ansett

sig böra ändra normen för progressionen. Komiterade hylla nemligen

icke den uppfattningen, att det skulle vara möjligt att uppställa en för

alla förhållanden gällande dylik norm, en uppfattning, som gifvit den

progressiva skattefotens motståndare det vapen i händerna, som innebäres

i påståendet, att den progressiva skattefoten eventuelt skulle

kunna leda till en verklig konfiskation af de mycket höga inkomsterna.»

I sitt öfver komiterades förslag afgifna utlåtande har kammarrätten

särskildt påpekat den stora skattelindring, hvaraf i händelse af

bifall till förslaget den fasta egendomen skulle komma i åtnjutande,

samt i sådant afseende vidare anfört:

»Enligt förslaget inträder skattskyldighet vid 1,000 kronors inkomst,

hvilket innebär, att jordbruksfastighet med taxeringsvärde, understigande

16,700 kronor, icke alls träffas af den nya skatten samt att

enahanda gäller beträffande annan fastighet, som understiger 20,000

kronors värde. Skattskyldighet för hela inkomstbeloppet utan någon

lindring inträder först vid 66,000 respektive 80,000 kronors taxeringsvärden,

allt under förutsättning att vederbörande egare är skuldfri.

År fastighetsegaren skuldsatt, uppskjutes i mån af skuldräntans storlek

också skattskyldighetens inträdande.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Besinnar man nu, att en skuldsättning till 50 procent och derutöfver

af taxeringsvärdet ingalunda hör till sällsyntheterna utan tvärt om är

en ganska vanlig företeelse, inses lätt, i hvilken utsträckning landets

lasta egendom frikallats från deltagande i den nya skattebördan. Så

t. ex. erlägges för fast egendom å landet med 100,000 kronors taxeringsvärde,

således eu för våra förhållanden betydande possession, å

hvilken häftar intecknad gäld till belopp af 50,000 kronor, allenast

40 kronor i inkomstskatt under förutsättning att gälden förräntas efter

4 %. År räntefoten högre t. ex. 5 %: blir det inkomstbelopp, hvarå

skatten skall utgå, 3,500 kronor och skattebeloppet, med iakttagande af

medgifven lindring, allenast 31 kronor, medan nu i'' tilläggsbevillning för

fastigheten erläggas 60 kronor. Minskningen i förhållande till den nuvarande

extra bidragsskyldiglieten uppgår således till nära hälften.

Tages härjemte hänsyn till ointecknad gäld, som kan pall vila fastighetsegaren,

är tydligt, huru minskningen kan blifva ännu större.»

Kammarrätten har i detta sammanhang påpekat, hurusom den

starka förskjutning af det nuvarande skattetrycket, som förslaget syntes

innebära, blefve så mycket mera afsevärd derigenom att taxeringen

af inkomst af kapital och arbete i följd af deklarationsprincipens

tillämpning torde komma att ställa sig långt mera effektiv än hittills,

medan deremot förslaget icke uppstälde några garantier för ait taxeringsresultaten

beträffande den fasta egendomen på landet bringades till

större öfverensstämmelse med de verkliga värdena än hittills varit förhållandet.

Vidkommande den af komiterade föreslagna skatteskalan har

kammarrätten derefter yttrat:

»Till stöd för sin hemställan att det blifvande skatteförslaget

måtte byggas på grundvalen af progressiv beskattning hänvisar Riksdagen

i sin den 1 juni innevarande år aflåtna skrifvelse helt allmänt

dertill att skatteförmågan kan antagas i regel stiga i starkare proportion

än inkomstens belopp, men gör i öfrigt icke andra uttalanden i

ämnet än att all slags inkomst syntes böra underkastas principens

tillämpning samt att progressionen borde sluta vid ett visst inkomstbelopp.

Komitén har således vid uppgörandet af förslagets skatteskala

i det hela haft fullständigt fria händer. Af en jemförelse med de utländska

skatteskalor — Preussens, Österrikes och Sachsens —, komitén

vidfogat sitt betänkande, framgår, att förslagets skatteskala är lägre

för små och medelstora inkomster än nämnda länders, medan deremot

skattefoten ställer sig högre för mycket stora inkomster än hvad förhållandet

är i nyssnämnda länder. Under det sålunda den preussiska

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. 47

skalan vid 100,000 marks inkomst når sitt maximum, 4 %, samt den

österrikiska, hvilken når 4 %, vid inkomstklassen 96,000—100,000

krönen (72,000—75,000 kronor), derefter stiger för att långsamt närma

sig 5 %, dock utan att kunna fullt uppnå detta procenttal, öfverstiger

den möjliga skattefoten enligt komiténs förslag 5 %. Detta procenttal

Linnés enligt förslaget vid 209,000 kronors inkomst, och närmar sig

skattefoten derefter för ännu högre inkomster 6 % utan att dock, detta

på grund af skalans anordning, kunna fullt nå upp till detta tal.

Till grund för den konstruktion, komitén gifvit skalan nedåt, anför

komitén, att den ej kunnat lemna obeaktadt, hurusom den nya inkomstskatten,

om ock formelt fristående, dock i grunden vore afsedd att blifva

allenast ett tillägg till den allmänna bevillningen med dess tunga öfverbyggnad

af kommunal beskattning och att det af sådan anledning vore

skäl att så mycket som möjligt skona de små inkomsterna. Medan den

sålunda anförda grunden icke lärer kunna frånkännas giltighet, synes

det deremot kammarrätten, som vore det skäl, hvilket åberopats till

stöd för den starka progressionen uppåt, icke i lika grad bindande.

Härutinnan framhålles nemligen den stora anpart af vår statsbeskattning,

som de indirekta skatterna utgöra, äfvensom hänsynen till att

dessa skatter måhända måste framdeles ytterligare ökas. Nekas kan ej,

att det åberopade skälet — hvilket, då det ensamt ansetts böra särskild!;

framhållas, väl äfven får antagas hafva för komitén egt betydelsen af

ett hufvudskål — i sin förra del står i öfverensstämmelse med sjelfva

principen för den progressiva beskattningen, som ju innerst afser att

motväga den indirekta beskattningens tendens att verka jemförelsevis

mera betungande på de smärre inkomsterna, men hvad angår argumentets

senare del synes det kammarrätten, som skulle den anförda möjligheten

af en framtida ökning af den indirekta beskattningen icke innefatta

tillräcklig anledning att för den skull gå längre än som eljest med

afseende å för handen varande förhållanden kunnat anses lämpligt.

Fast hellre håller kammarrätten före, att då fråga föreligger om utbyte

af en beska!tningsform mot en annan, i det hela opröfvad och hvars

befogenhet ingalunda allmänt erkännes, nödig varsamhet bjuder att åtminstone

icke gå längre än som skett i andra länder med progressivt

skattesystem, med undantag, såvidt kammarrätten har sig bekant, endast

för Norge och ett fåtal smärre skattesamhällen i Tyskland och Schweiz.

För öfrigt förtjenar i detta sammanhang erinras derom att, såvida

hänsyn tages till både stats- och den kommunala beskattningen, den

direkta skattebördan i vårt land ingalunda utgör en så obetydlig del

af landets hela skattesumma, som man vanligen är benägen att antaga.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Enligt hvad nyligen publicerade undersökningar gifvit vid handen, utgöra

nemligen i procent af samtliga skatter de direkta skattebidragen

i Sverige 36 % eller således mera än en tredjedel. Beaktar man motsvarande

förhållanden i andra land, ställer sig jemförelsen ganska

gynsam för vårt land. Sålunda beräknas i procent af samtliga skatter

de direkta skattebidragen utgöra i Danmark 45 %, i Storbrittannien

och Irland, Italien och Nederländerna 43 %, i Norge 37 %, i Finland

28 % och i Frankrike 26 %.d

Enligt det vid Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående statsverkets

tillstånd och behof fogade utdrag af statsrådsprotokollet för

den 11 sistlidne januari har chefen för finansdepartementet, jemte

det han af anförda orsaker ansett, att en icke obetydlig reduktion

borde göras i den af aktuarien Flodström verkstälda beräkningen af

inkomstskattens sannolika afkastning, slutande å 14,670,000 kronor,

tillika anfört, att i den ovisshet, hvari man, trots allt, befunne sig

om den finansiella verkan af den nya inkomstskatten, vore den

möjligheten icke utesluten, att skatten komme att lemna en afkastning,

som närmade sig den i den statistiska redogörelsen antagna. Med

allt erkännande af det berättigade i en väsentlig utsträckning af

den direkta beskattningen, måste en på en gång inträdande ökning i

denna beskattning af en sådan omfattning otvifvelaktigt anses för stor.

Om sålunda nödig varsamhet i förut angifna hänseende bjöde att icke

beräkna afkastningen af skatten för högt, bjöde i nu förevarande afseende

samma hänsyn att göra någon reduktion i skatteskalan. I första

rummet syntes chefen för finansdepartementet dervid den förändring i

denna skala böra vidtagas, att skattskyldigheten bortfölle för inkomst,

som understege 2,000 kronor, samt det skattefria beloppet höjdes, då inkomsten

uppginge till 2,000 kronor, men icke till 3,000 kronor, från

600 kronor enligt komitéförslaget till 1,000 kronor och, då inkomsten

uppginge till 3,000 kronor, men icke till 4,000 kronor, från 400 kronor

till 500 kronor. Enligt den upprättade bevillningsstatistiken skulle

härigenom ett skattebelopp af sammanlagdt 580,100 kronor komma att

bortfalla. Ur synpunkten deraf att en utsträckning af skattebefrielsen

till inkomst, ej öfverstigande 2,000 kronor, skulle medföra en ganska

vidsträckt skattelindring för fastighetsinkomst, kunde denna utsträckning

måhända sägas icke vara utan sin betänklighet, men denna betänklighet

syntes chefen för finansdepartementet dock af skäl, som han

finge tillfälle att utveckla vid anmälan af inkomstskatteförslaget, böra

få vika.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Chefen för finansdepartementet, som af ofvan antydda varsamhetshänsyn

tillika ansett sig böra förorda, att progressionen finge stanna

vid 5 procent, har vidare, enligt det vid förevarande kongl. proposition

fogade statsrådsprotokoll, angående ofvan anmärkta skattelindring för

fastighetsinkomst yttrat följande:

»Då kammarrätten med siffror visar, hvilken stor skattelindring

genom den föreslagna inkomstskatten skulle tillgodokomma fastigheterna

i jemförelse med hvad förhållandet är vid tillämpning af den senast

åtagna tilläggsbevillningen, bör man för öfrigt erinra sig, dels att en

af hufvudanmärkningarne mot tilläggsbevillningen just varit den, att

någon skattelindring motsvarande den, som medgifvits smärre inkomsttagare,

icke kunnat beredas smärre fastighetsegare, dels att förhållandet

är enahanda med den alltjemt qvarstående bevillningen af fast

egendom samt af inkomst, som icke heller medgifver skattelindring

för smärre fastighetsegare, dels ock att i ett land, der jordstyckningen är

så stor som i Sverige, en stor del af fastighetsegarne måste komma

att gå fria från eller åtnjuta lindring i en allmän och ren inkomstskatt,

om och när en sådan kommer till stånd. Det bör i öfrigt anmärkas,

att skattelindringen för fastighet visserligen kan synas betydlig, då

man jemför den föreslagna inkomstskatten för fastighetsinkomst med

den nuvarande tilläggsbevillningen för fastighet, men att förhållandet

förändras, om man jemför den med don föreslagna inkomstskatten, i

hvad den afser inkomst af kapital och arbete. Af tab. B. sid XII i

öfversigten af 1900 års bevillningstaxering inhemtas, att om inkomst

under 2,000 kronor fritoges från skatten, komme skattefrihet att

åtnjutas för 47,16 procent af hela den uppskattade inkomsten af

kapital och arbete samt för 46,2 9 procent af hela den beräknade inkomsten

af fastighet. Fäster jag mig särskildt vid den beräknade

inkomsten af fastighet å landet, komme skattefrihet att åtnjutas för

59,4 6 procent häraf. Man bör emellertid härvid ihågkomma, att det

procenttal af inkomst utaf kapital och arbete, som åtnjuter skattefrihet,

i sjelfva verket är långt större än ofvannämnda siffra utvisar. I den

summa, som uttrycker totalbeloppet uppskattad inkomst af kapital och

arbete, ingår nemligen icke annan, 500 kronor understigande inkomst

än sådan, som åtnjutes af bolag eller taxeras å annan ort än den skattskyldiges

mantalskrifningsort, hvarföre till det procenttal af 47,16, som

uttrycker det skattefria beloppet, bör med nyssnämnda undantag läggas

all inkomst af kapital och arbete, som understiger 500 kronor.»

Bih. till Biksd. Prof. 1902. 5 Sami. 1 Afd. 22 Käft.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Bevillning sutskottets Betänkande N:o 25.

Hvad beträffar motiveringen till herrar Lemans och Lindblads

ifrågavarande yrkanden, hänvisar utskottet till de af dem väckta motioner.

I dessa har särskildt framhållits den skattelindring, som genom

tilläggsbevillningens ersättande af en inkomstskatt med den föreslagna

anordningen skulle vederfaras fastighetsegare, och den förskjutning i

skattetungans nuvarande fördelning, som derigenom skulle ega rum.

Af hufvudsakligen samma anledningar har utskottet icke kunnat

biträda hvad i den kongl. propositionen i nu förevarande del föreslagits

utan stält sig å komiterades förslag. När, såsom af den statistiska

utredningen uppenbarligen framgår, att redan vid en skattefrihet

för inkomst af intill 1,000 kronor största delen af Sveriges

jord, om hänsyn jemväl tages till den rätt till afdrag för intecknad gäld,

förslaget medgifver, icke kommer att drabbas af den föreslagna inkomstskatten,

finner utskottet det möta betänkligheter att genom undantagande

från beskattning af inkomster af ända inemot 2,000 kronor flytta

ännu en stor grupp fastighetsegare utom räckhåll för den nya skatten.

Härtill kommer, att, äfven om i Stockholm, särskildt under nuvarande

höga varu- och bostadspriser, 1,000 kronors inkomst icke utan svårighet

för den familj, som är hänvisad att deraf lefva, tål en afknappning

genom skatten, man dock torde utan öfverdrift kunna säga, att i vårt

land en inkomst af dylik storlek i regel innebär den skatteförmåga,

komiterades förslag ställer å densamma.

Hå utskottet för sin del biträdt Kongl. Maj:ts förslag derutinnan,

att vid en inkomst af 4,000 kronor skattefrihet icke må för någon

de! af inkomsten åtnjutas, kommer utskottet i fråga om de skattefria

afdragen för inkomster mellan 1,000 kronor och 4,000 kronor till samma

resultat som komiterade.

Deremot har utskottet funnit, att den latitud af inkomster, hvilka

kunna anses motsvara, om man så får uttrycka sig, normal skatteförmåga

men icke derutöfver, blifvit i de utarbetade förslagen väl

knappt utmätt. Det är nemligen utskottets mening, att de skattedragande,

hvilka lyckats komma i den ställning att kunna disponera

öfver årsinkomster af mellan 4,000 kronor och 6,000 kronor, i regel

icke genom en djdik inkomst erhålla den ökade skatteförmåga, att en

progression af skatten i dessa inkomstklasser kan anses berättigad.

Vidkommande progressionsskalan anser utskottet, att en något

större varsamhet kunnat iakttagas. Såsom redan komiterade visat,

kommer den föreslagna skatteprogressionen att öfverstiga, delvis i rätt

hög grad, den gällande progressionen i länder, der kapitalrikedomen

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. 51

är långt mera till finnandes och derför ock de större inkomsterna förhållandevis

äro betydligt talrikare än hos oss. Och äfven om denna

progressiva beskattning af inkomster i förberörda länder kompletteras

af en förmögenhetsskatt, som sålunda i verkligheten höjer den eljest

för inkomstskatten bestämda progressionen, får man dock ej förbise,

att vi redan på förhand i bevillningen hafva en skatt, som skärper

skatteprocenten. Enligt Kongl. Maj:ts förslag skalle progressionen afstanna

vid 5 procent, som uppnås vid ett belopp af omkring 205,000

kronor. Utskottet hemställer, att maximum för progressionen bestämmes

till 4 procent och att skatteskalan anordnas så, att högsta skatteprocenten

uppnås vid en inkomst i närheten af 150,000 kronor.

För jemförelse meddelas här en tabell, utvisande skatteprogressionen

enligt utskottets förslag, Kongl. Maj:ts förslag, preussiska och

österrikiska skattelagarne samt det för danska riksdagen nu framlagda

förslag till lag om inkomst- och förmögenhetsskatt.

För en in- komst af

erlägges skatt i procent

enligt ut- jenl. Kongl.

äkottetsför-j Majt:s för-;

slag slag:

Preussen!

Österrike

enl. danska

förslaget

1,000

0,2

fritt

0,8

|

0,66

1,3

2,000

0,7

0,5

1,6

1,2

1,4

3,000

0,8 7

0,8 3

2,0 8

1,5

1,5

4,000

1

1

2,31

1,83

1,6

5,000

1

1

2,59

2,13

1,6

6,000

1

1,08

2,61

2,25

1,7

10,000

1,2

1,25

2,93

2,71

1,9

15,000

1,47

1,5

3,02

2,91

2

20,000

1,73

1,75

2,9 3

3,24

2,1

25,000

1,98

2

2,99

3,33

2,1

30,000

2,1 5

2,17

3,08

3,3 5

2,2

50,000

2,69

2,9

3,56

3,63

2,4

53,000

2,76

3,01

3,49

3,67

2,4

75,000

3,12

3,6

3,79

3,92

2,4

100,000

3,59

3,95

3,91

4,29

2,5

103,000

3,6 3

4

3,9 7

4,31

h 2,5

145,500

1 4

4,4 5

3,91

4,49

! 2,5

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Ang. taxeringsorten.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

För åskådliggörande af förhållandet mellan taxerad inkomst och

det belopp, hvarefter skatt utgår, äfvensom af skatteprocenten vid olika

belopp af taxerad inkomst fogas vid utskottets betänkande tre för

sådant ändamål, på utskottets föranstaltande utarbetade diagram.

I fråga om taxeringsorten kan ingen tvekan råda derom, att med

hänsyn till skattens karakter af en progressiv statsskatt taxeringsorten

bör för hvarje skattskyldig vara en enda. Mot förslagets bestämmelser

i 16 och 17 §§ har utskottet heller ingen erinran att göra. Den i 18 §

lemnade bestämmelsen att andra skattskyldiga än de här i riket mantalsskrifna

eller eljest bosatta skulle, då skattskyldigs inkomster härflyta

från flera taxeringsdistrikt, taxeras i Stockholms stad och S:t Nikolai

församling, kan utskottet deremot icke biträda. I nu nämnda fall

finner utskottet, i likhet med komiterade, lämpligare, att taxeringen

verkställes å den ort, hvarifrån inkomst hufvudsakligen erhålles.

Innan utskottet går att angifva skälen härför, meddelar utskottet

de af kammarrätten härutinnan gjorda erinringar. Kammarrätten anför

sålunda:

»Härflyter inkomsten från endast ett beskattningsdistrikt, torde

denna bestämmelse visa sig göra tillfyllest, men föreligger fråga om

beskattning t. ex. af inkomst af fast egendom från olika delar af

landet eller om beskattning af utdelningar från skilda aktiebolag, synes

en bestämmelse vara oneklig, som möjliggör ett sammanförande af de

olika inkomstbeloppen för utrönande af den skatteprogression, hvilken

bör i det särskilda fallet vinna tillämpning. Eljest kan befaras, att

föreskrifterna om skatteprogression i förevarande afseende komma att

visa sig temligen illusoriska. Kammarrätten föreställer sig, att i analogi

med hvad redan nu för visst fall gäller och af komitén äfven föreslagits

lämpligen skulle kunna stadgas, att skattskyldig, som här afses,

påfördes inkomstskatt å ett ställe, t. ex. S:t Nicolai församling i Stockholm,

och att han för den skull äfven borde der uppgifva sin här i

riket skattpligtiga inkomst, från hvilka olika källor den än erhållits.

Förfarandet vid bevillningstaxeringen skulle af ett dylikt stadgande

icke i vidare mån beröras, än att den skyldighet att kommunicera med

taxeringsmyndigheterna å vederbörande orter, hvilken förslaget i angifna

fall förutsätter, här får en mera ovilkorlig karakter. Hvad vidare

angår den tillökning i taxeringsbestyret, som en förändring i nu angifvet

syfte skulle förorsaka vederbörande taxeringsmyndighet i hufvudstaden,

kan väl denna tillökning svårligen antagas blifva af så afsevärd

betydelse, att derutinnan skulle möta någon verklig betänklighet

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

för anordningens genomförande, helst tillökningen i besväret enligt

förslaget också betingar en förhöjd ersättning, och någon svårighet

att bereda tillgång på erforderliga arbetskrafter icke heller torde vara

att befara.»

1 de fall, då den skattskyldige fullgör sin uppgiftsskyldighet,

torde det icke för staten vara någon särskild fördel, att taxeringen

sker i S:t Nikolai församling, men väl för den skattskyldige anledning

till olägenhet genom nödvändigheten att hos taxeringsmyndighet i distrikt,

der inkomst åtnjntes, visa, att inkomsten till beskattning uppgifvits hos

bevillningsberedningen i förberörda församling. 1 de fall åter, då uppgiftspligt

icke åligger inkomsttagare eller eljest icke fullgöres, torde

den föreslagna bestämmelsen komma att vålla skrifveri och onödig omgång.

Den taxeringsmyndighet, hvilken har anledning taxera skattskyldig

för inkomst, kan nemligen icke ^^tan kommunikation med beskattningsmyndigheten

i S:t Nikolai församling afgöra, huruvida skattskyldig verkligen

bör inom det distrikt, inkomsten åtnjutes, taxeras. Utom nämnda

olägenheter skulle emellertid den af Kongl. Maj:t föreslagna anordningen

föranleda, att inkomst i många fall alldeles undginge beskattning. Skattskyldigs

taxering komme nemligen att blifva beroende af en myndighet,

hos hvilken kännedom om skattskyldigs ekonomiska ställning i allmänhet

måste vara betydligt mycket mera inskränkt än hos den, hvilken

enligt komiterades förslag skulle verkställa taxeringen.

Med hänsyn till den ändring af Kongl. Maj:ts förslag i 10 § angående

skattefrihet, utskottet här ofvan tillstyrkt, anser utskottet, som

i hufvudsak biträder Kongl. Maj ds förslag rörande sättet för uppgiftsskyldighetens

fullgörande och påföljden vid uraktlåtenhet deraf, sig böra

föreslå, att uppgiftsskyldighet för annan skattskyldig än verk eller bolag,

som i 20 § 1 mom. a) omförmälas, bör inträda vid en inkomst af 2,000 kronor.

Medan Kongl. Majds förslag med den inkomst, som qvalificerar uppgiftsskyldighet,

icke afser annan inkomst än sådan, som bör enligt det framlagda

förslaget beskattas, har emellertid utskottet af flera skäl ansett

lämpligast, att all inkomst af minst 2,000 kronor, vare sig den bör inkomsteller

bevillningstaxeras, skall medföra uppgiftspligt. Det är en naturlig

sak, att de enligt en inkomstskatteförordning afgifna uppgifter komma

att ligga till grund jemväl för bevillningstaxeringen, äfven om föreskrift

i sådant hänseende icke kommer att inflyta i bevillningsförordningen.

Då derjemte det första år, taxering enligt en inkomst-skatteförordning

försiggår, något yttre, för skattskyldige och taxeringsmyndigheter omedel
-

Ang.

deklarations
skyldigheten.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

barligen skönjbart tecken till uppgiftsskyldighet, nemligen ett föregående

års taxering, eljest icke erhölles, och ett dylikt tecken ur mer än en

synpunkt vid införandet af en för våra nuvarande förhållanden så pass

främmande sak som obligatorisk sjelfdeklaration vore behöfligt, har

utskottet icke ansett sig kunna underlåta att föreslå, att jemväl den,

hvilken under nästföregående år bevillningstaxerats för 2,000 kronors

inkomst, skall vara skyldig att utan anmaning deklarera.

T enlighet med Riksdagens i skrifvelsen den 1 juni 1901 gjorda

uttalande har utskottet jemväl föreslagit, att i fråga om skattskyldige

för inkomst af kapital uppgiftspligt skall inträda redan vid lägsta

beskattningsbara inkomst. Denna skyldighet i deklaration shänseende

anser emellertid utskottet icke böra stanna vid inkomster af kapital

utan jemväl utsträckas till inkomster af fast egendom. Om kapitalister

anses vara i stånd att redan vid så små inkomster som 1,000

kronor lemna uppgifter rörande sina förmögenhetsförhållanden, torde

detta vara händelsen i ännu högre grad i fråga om fastighetsegarne,

hvilka allenast hafva att efter ett fastslaget värde beräkna sina inkomster.

Denna uppgiftspligt torde för öfrigt i de flesta fall, äfven utan uttryckligt

stadgande, komma att fullgöras, emedan afdrag för ränta å gäld,

som fastighetsegarne i allmänhet torde komma att påfordra, är stäldt i beroende

af deklaration.

Ang. skattens

belopp.

För de reduktioner i den beräknade inkomstskattens belopp, som

med de af utskottet bär ofvan i Kongl. Maj:ts förslag ifrågasatta ändringar

angående aktiebolagsbeskattningen och skattepligten är att förvänta,

lemnar utskottet härmed en redogörelse, hvilken i allt följer eller är

utarbetad med ledning af den af aktuarien Flodström upprättade, förr

omförmälda öfversigt öfver 1900 års bevillningstaxering.

Utskottet lemnar sålunda först en kortfattad öfversigt öfver de

beräkningar rörande inkomstskattens belopp, aktuarien Flodström med

tillämpning af komiterades förslag i fråga om aktiebolagsbeskattningen

och skattepligten i öfversigten gjort.

Den sammanlagda inkomsten — beräknad på sätt ofvan nämnts

för fast egendom — har med ledning af bevillningstaxeringarna för

år 1900 uppskattats för alla inkomstarter till kronor 964,571,728: —,

motsvarande i skatteberäkningsbelopp ............ ,, 1,415,585,000: —,

hvarför skatt efter 1 procent skolat utgå med ,, 14,156,000: —.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. 55

Det beräknade beloppet af skatt måste emellertid å ena sidan

ökas genom inkomster, som tillkomma i anledning af sjelf deklarationen,

utdelning å aktier m. m., och å andra sidan minskas med skuldränteafdrag,

bolagsafdrag m. m.

Ökningarna upptagas till ............................. kronor 150,800,000: —

och minskningarna, deraf bolagsafdragen

42,000,000 kronor, till .............................. „ 116,500,000: —.

Härigenom uppstår en ökning af............... kronor 34,3(30,000: —,

som bör läggas till det förut omförmälda

inkomstbeloppet ............................................. „ 964,571,728:—.

Till skatten för detta sistnämnda belopp,

hvilken skatt utgjorde ................................ „ 14,156,000: —

skulle alltså läggas skatten för berörda

ökning, 34,300,000 kronor, och skulle

skatten för detta belopp efter en medelberäkning

utgöra 1,5 procent eller........ „ 514,000: —

Inkomstskatten komme alltså att sluta med ett belopp af kr. 14,670,000: —(

Vid denna i och för sig approximativa beräkning har aktuarien

Flodström dessutom gjort vissa förbehåll. Han har sålunda anmärkt,

att inga beräkningar kunnat göras med afseende på den af komiterade

föreslagna utvidgade rätten till afdrag för förluster; att ej heller hänsyn

tagits vare sig till den frihet från inkomstskatt, som, utöfver gällande

bevillnmgsfrihet, af komiterade föreslagits för kyrkor, akademier, kommuner

m. m., eller till de afrundningar af uppskattade inkomster till

jemna hundratal, som inginge i komiterades förslag.

Aktuarien Flodström har derjemte anmärkt, att i förenämnda inkomstskattesiffra

äfven kunde väntas någon förändring, beroende på

det af komiterade föreslagna stadgande, att för inkomster, som åtnjötes

af handelsbolag, kommanditbolag, enkla bolag och rederier, bevillning

skulle utgöras (ej af bolagen såsom sådana, hvilket nu oftast torde

vara fallet, utan) af delegarne i förhållande till hvars och ens andel af

bolagens inkomster. Genom en sådan uppdelning af bolagens taxeringssumrnor

på delegarne skulle nemligen uppstå eu förskjutning i inkomstbeloppens

fördelning på de särskilda inkomstkategorierna, hvaraf åter

någon modifikation i beräkningen af skattebeloppen skulle bli eu följd.

För anställande af vederbörliga korrigeringar i nämnda hänseende

saknades emellertid nödiga hållpunkter.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Enligt de i den kongl. propositionen föreslagna bestämmelser

rörande inkomstskatten bör i ofvanberörda beräkning ske följande nedsättningar,

nemligen till följd af:

l:o) skattefrihet för inkomster mellan 1,000

kronor och 2,000 kronor ........................... med kronor 474,200: —

2:o) skattelindringar för inkomstbelopp mellan

2,000 kronor och 4,000 kronor ............... „ „ 106,100: —

3:o) progressionens afstannande vid 5 procent

högst................................................................. ii__v__778,300:

Summa nedsättningar kronor 1,358,600: —.

Från det här ofvan efter komiterades förslag beräknade

skattebeloppet..................................... kronor 14,670,000: —

bör, alltså, för bestämmandet af beloppet af

en enligt Kongl. Maj:ts förslag utgående

skatt, dragas förberörda belopp.................. „ 1,358,600: —

Summa skatt kronor 13,311,400: —.

Chefen för finansdepartementet har i sammanhang med beräkningen

af statsverkets inkomster för år 1903 tillika af anförda orsaker

anmärkt, att hela betydelsen af aktiebolagens rätt till afdrag för inbetalda

kapital icke vid den statistiska utredningen tagits i betraktande, äfvensom

att det inkomstbelopp af 96,8 millioner kronor, hvilket såsom utdelning

å aktier i inländska aktiebolag och å lotter i enskilda bankbolag

skulle hos enskilda skattskyldige beskattas, borde undergå någon

reduktion. På grund häraf och af förberörda nedsättningar samt. af

vissa andra varsamhetshänsyn har emellertid, såsom förut angifvits,

chefen för finansdepartementet ansett, att afkastningen af en enligt

Kongl. Maj:ts förslag bestämd skatt icke borde beräknas till mera än

10,500,000 kronor.

De förändringar i det enligt komiterades förslag uträknade skatteberäkningsbeloppet,

som föranledas af utskottets hemställan i fråga om

progressionen, belysas af nedanstående, af aktnarien Flodström på

utskottets begäran upprättade tablå:

s. 57 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

57

Inkomstgrupp.

Skatt
skyldige.

Antal.

Inkomstbelopp,

kr.

Skatteberäkningsbelopp, kr:

enligt komitéförslaget.

enligt utskottets

förslag.

500—

600—

700—

800—

1,000—

1,200—

1.500—

1,800—

2,000—

2.500—

3.000—

4.000—

5.000—

6.000—

7.000—

8.000—

10,000 —

12,000—

15.000—

20.000—

25.000—

30.000—

40.000—

50.000—

60.000—

80,000—

500

kr.

348,133

52,214,728

599

11

106,000

55,120,000

699

11

70,600

43,922,000

799

11

54,500

39,785,000

999

11

101,900

86,615,000

199

11

42,700

44,836,000

499

11

30,100

38,528,000

,799

11

18,500

29,230,000

,999

11

7,500

13,875,000

,499

11

14,700

31,605,000

999

11

8,500

22,440,000

,999

11

13,300

44,289,000

,999

11

7,900

34,286,000

,999

11

5,600

29,904,000

,999

11

3,700

23,495,000

,999

11

2,500

18,375,000

,999

11

3,100

27,125,000

,999

2,130

22,536,000

,999

11

1,780

23,407,000

,999

1,683

28,443,000

,999

950

20,805,000

,999

593

16,011,000

,999

630

21,546,000

,999

353

15,709,000

,999

237

12,964,000

,999

282

19,458,000

,999

11

133

11,837,000

,999

101

10,896,000

deröfver

395

125,316,000

Summa

848,500

964,571,728

10.675.000

14.448.000

14.430.000

7,875,000

22.785.0001

17.340.000

38.969.000

34.286.000

30,856,000;

25.992.500

21.312.500

32.937.500

29.097.000

33.464.000

45.862.500

38.665.000

33.208.000

51.534.000

43.421.000

39.935.000

67.680.000

45.220.000

44.671.000

670,921,000

10.675.000

14.448.000

14.430.000

7,875,000

22.785.000

17.340.000

38.969.000

34.286.000

29.904.000

24,142,500:

20.062.500

31.387.500

28,032,000|

32.574.000

45.021.000

38.190.000

32.911.500

49.896.000

40.685.000

36.332.500

59.361.000

39.833.500

39.784.500

569,107,500

Bih. till Biksd. Prot. 1902. 5 Sami. 1 Afd.

1,415,585,000|

22 Höft.

1,278,033,000

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

I anledning af progressionens afstannande vid 4 procent bör berörda

skatteberäkningsbelopp, i rundt tal .............. kr. 1,278,000,000: —

minskas med högst.................................................... » 77,800,000:-—

hvarigenom återstår ett belopp af 1,200,200,000: —

I de ökningar och minskningar af sistberörda belopp, som i anledning

af inkomstskattens anordning böra, enligt hvad förut nämnts,

vidtagas, föranledes genom utskottets förslag ingen annan ändring än

till följd af det förändrade förslaget rörande aktiebolags rätt till afdrag.

Enligt den till grund för ifrågavarande statistik gjorda utredning

funnos af aktiebolag och enskilda bankbolag

668 st. med högst 4 proc.

vinst eller med en inkomst

af....................... 4,117,553 kr. på ett kapital af 206,312,265 kr.

329 st. med 4 — högst

6 proc. vinst eller med

en inkomst af.............. 4,559,118 „ „ „ „ „ 96,792,725 „

2,187 st. med öfver 6 proc.

eller med eu inkomst af 145,611,310 „ „ ,, „ ,, 850,431,992 ,,

S:a 3,184 st. med en

inkomst af ................. 154,287,981 kr. på ett kapital af 1,153,536,982 kr.

Häraf framgår, att medan enligt komiterades förslag bolagens

rätt till afdrag skulle stanna vid 42,000,000 kronor, kunna bolagen

enligt utskottets förslag erhålla afdrag med ända till 59,700,000 kronor.

Om således ökningarna utföras

såsom förut med ........................................................ kronor 150,800,000: —

böra minskningarna upptagas med ..................... ,, 134,200,000: —

Härigenom mppstår en ökning af kronor 16,600,000: —

Till skatten för ofvanberörda skatteberäkningsbelopp,

hvilken skatt upptages till ............... kronor 12,002,000: —

bör således läggas skatten för nyssberörda belopp

16,600,000 kronor, och upptages denna skatt

efter 1,5 procent med ............................................... „ 249,000: —

Summa skatt kronor 12,251,000: —

Inkomstskatten, efter den utarbetade statistiken, skulle alltså

komma att i runda tal uppgå:

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

enligt komiterades förslag till ............................... kronor 14,600,000: —

„ Kongl. Maj:ts „ „ „ 13,300,000: —

,, utskottets „ ,, „ 12,200,000: —

Den såsom resultat af utskottets förslag här ofvan angifna skattesiffra

af något öfver 12,000,000 kronor måste naturligtvis, i likhet

med de enligt komiterades och Kongl. Maj:ts förslag beräknade siffror,

betecknas såsom approximativ, enär beräkningen af det skattepligtiga

inkomstbeloppet är beroende på faktare:?, i fråga om hvilka icke ens

statistiken erbjuder någon säker grund. Utskottet anser sig derför

böra påpeka, att nödig varsamhet kräfver, att skatten icke i riksstaten

upptages med nyss angifna belopp, utan att den, äfven om utskottets

förslag antages, icke i något fall torde böra beräknas högre än det

belopp Kongl. Maj:t ansett för statsverket erforderligt eller 10,500,000

kronor. Då utskottet emellertid först framdeles, sedan Riksdagen fattat

beslut i anledning af utskottets föreliggande skatteförslag, kommer att

utlåta sig angående det belopp, hvilket bör såsom inkomstskatt af Riksdagen

för år 1903 anslås, torde något vidare yttrande i detta afseende

icke nu af utskottet erfordras.

Utskottet öfvergår härmed till motiveringen af utskottets framställningar

i anledning af ifrågasatta ändringar i förslagets särskilda

§§, i den mån dessa §§ icke förut varit föremål för utskottets yttrande.

3 §•

Då utdelning å aktier i inländska aktiebolag skall hänföras till

inkomst af kapital, men utdelning å aktier i utländska aktiebolag enligt

4 § 3:o) d) liksom vid bevillningstaxeringen räknas till inkomst af arbete,

har utskottet, då uttryckligt stadgande i sistnämnda afseende icke gifves,

för undvikande af hvarje missförstånd infört ett förklarande tillägg

till 4:o) bland särskilda anvisningar för ledning vid inkomstskattetaxeringen.

7 §•

Det har inom utskottet ifrågasatts, huruvida icke under b) bland

omkostnader för bedrifvande af rörelse eller yrke borde upptagas

jemväl pension, som af arbetsgivare utbetalas till arbetare. Då

emellertid kostnad för pensionering af arbetare enligt utskottets för
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

menande måste anses inbegripen under »aflöning, föda och öfriga

kostnader för de i och för rörelsen använda biträden och arbetare

samt andra dermed jemförliga utgifter», hvarför allt vid taxering af

arbetsgifvares inkomst afdrag må ske, har utskottet icke funnit tillägg

i angifvet syfte behöfligt.

8 §■

Med den lydelse, 1 moln. i Kong]. Mapts förslag erhållit, får man

en annan uppfattning om ordningen för afdrag af skuldränta än den

deklarationsformuläret angifver. Medan 8 § bestämmer, att afdraget i dess

helhet skall ske från sammanlagda inkomsten, utvisar deklarationsformuläret,

att så skall ske endast i den mån afdrag för gälden icke i enlighet

med bestämmelserna i bevillningsförordningen redan skett vid de särskilda

inkomstarterna. Och då med hänsyn till bevillningstaxeringen

ändring i föreslagna deklarationsformuläret i denna del icke bör ske,

hemställer utskottet, att 8 § i stället måtte erhålla sådan förändrad

lydelse, att öfverensstämmelse mellan § och formulär vinnes.

21 §.

Med hänsyn till den för aktiebolag och enskilda bankbolag ifrågasatta

rätt till afdrag för vissa procent å inbetaldt kapital, har utskottet

ansett lämpligt, att uppgift å kapital och utdelning lemnades på sätt

utskottet i denna § och deklarationsformuläret angifver.

Enligt Kong!. Maj:ts förslag skulle uppgift i visst fall få muntligen

till bevillningsberedningsordförandena meddelas. Utskottet har emellertid

med hänsyn till det bevillningsberedningsordförandena eljest åliggande

stora och mödosamma arbete icke ansett lämpligt att besvära dem med

skyldigheten att mottaga och, såsom med anslutning till nu ifrågavarande

bestämmelse i 30 § stadgas, nedskrifva muntligen aflemnade deklarationsuppgifter.

Utskottet, som emellertid icke velat förmena de efter anmaning

uppgiftsskyldige förmånen att muntligen deklarera, har med den

förändring i 21 §, som utskottet föreslår, allenast velat förlägga tidpunkten

och platsen för användande af sådan förmån till bevillningsberednings

sammanträde.

24 §.

Herr Lindblad har i sin motion ifrågasatt, att denna § skulle

utgå. Visserligen återfinnas, såsom herr Lindblad anmärkt, här lem
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

nade bestämmelser i de i 19 § föreslagna stadganden rörande deri

omförmälda kungörelsers innehåll. Men då för efterlefnaden^af dessa

af vederbörande Kong! Maj:ts befallningshafvande utfärdade kungörelser

torde erfordras ett uttryckligt stadgande om deras författningsenliga

giltighet, finner utskottet sig icke kunna biträda herr Lindblads omförmälda

förslag.

25 §.

Vid granskning af denna § har utskottet trott sig finna, att den

i b) föreslagna uppgiftsskyldighet vore såväl för vid som för trång.

Den vore för vid derutinnan, att den inbegrepe samtliga aktiebolag,

hvilkas aktier äro stälda till viss man, men för trång i det afseendet

att den från berörda skyldighet utan undantag befriade alla aktiebolag,

hvilkas aktier äro stälda till innehafvaren. Förbises kan nemligen ej,

att hvarken förr eller nu gällande lagstiftning rörande vanliga aktiebolag

medför den skilnad mellan ofvan nämnda kategorier aktiebolag, att uppgiftsskyldigheten

skulle ställa sig lättare i de fall, der aktierna äro

stälda till viss man, än eljest är förhållandet. I den registerbok

öfver aktieegare, som hvarje bolag skall föra, införas visserligen de

ursprungliga aktieegarna, men ej annan förändring i eganderätten till

aktie än den, som hos bolagets styrelse anmäles. Att grunda uppgifterna

allenast å registerboken skulle sålunda, utom det att i vissa fall hinder

derför ovilkorligen skulle möta, medföra besvär och obehag för personer,

hvilka i behörig ordning öfverlåtit sina aktier, utan att nye egaren derom

hos styrelsen gjort anmälan. Utskottet finner derför, att en uppdelning

af mom b.) bör ske i enlighet med den framställning, utskottet

nu går att lemna.

Enskilda bankbolag böra utan svårighet kunna lemna uppgift

å lottegare, enär hvarje förändring i eganderätten till lott skall pröfvas

af bolag eller styrelse samt antecknas i registerboken.

De bankaktiebolag, som erhållit Kongl. Maj:ts oktroj efter den

1 januari 1887 och alltså i öfverensstämmelse med lagen den 19 november

1886, böra likaledes kunna lemna dylik uppgift å aktieegare,

enär enligt 8 § i nämnda lag dels alla förändringar i eganderätten till

aktier genast skola antecknas i registerboken, dels ock vinstutdelning

å aktie ej får uppbäras af annan än den, som är i nämnda bok införd

såsom egare.

Beträffande åter andra bankaktiebolag äfvensom alla öfriga aktiebolag,

vare sig aktie är stäld till viss man eller till innehafvaren, blir,

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

på grund af hvad förut nämnts, fullgörandet af uppgiftsskyldigheten

beroende af, huruvida, på grund af bestämmelser i bolagsordningen, förändring

i aktierätten måste anmälas för att vara mot bolaget gällande

och för att ny aktieegare skall få tillgodonjuta utdelning. Finnes sådan

bestämmelse, kan bolaget i ifrågavarande afseende likställas med enskilda

bankbolag och bankaktiebolag, som tillkommit efter den 1 januari 1887.

Men äfven utan dylik bestämmelse i bolagsordningen bör dock

styrelse för bolag, vare sig aktierna äro stälda till viss man eller till

innehafvaren, i många fall kunna lemna ifrågavarande slags uppgift.

1 registerboken finnas ju alltid antecknade de ursprungliga aktieegarne.

Vidare måste för utöfvande af rösträtt vid bolagsstämma vederbörande

egare styrka sin rätt till aktie, och äfven i öfrig! torde styrelsen i

många fall hafva sig bekant, på hvilka händer aktierna finnas.

På grund af hvad sålunda anförts, har utskottet ansett bolagen

böra fördelas i två grupper. Till den ena gruppen böra då hänföras

bolag, hvilkas styrelser kunna under alla förhållanden lemna uppgift å

delegare, nemligen enskilda bankbolag, bankaktiebolag, som tillkommit

efter den 1 januari 1887, samt andra aktiebolag, hvilkas bolagsordningar

innehålla erforderliga bestämmelser rörande anmälan om förändring i

aktierätt. Till den andra gruppen åter böra hänföras alla andra aktiebolag.

28 §.

I sin motion har herr Lindblad yrkat, att denna § måtte få ett så

lydande tillägg:

»Uppgift, som aflemnas till öfverståthållareembetet eller Kongl.

Maj:ts befallningshafvande, qvarstannar hos samma myndighet till pröfningsnämndens

sammanträde, men skall dessförinnan vederbörligen

granskas af kronoombud hos pröfningsnämnden och resultatet af denna

granskning så fort ske kan meddelas till bevillningsberedningens ordförande.

»

Till stöd för detta yrkande har herr Lindblad anfört följande:

»Vid öfvergången till nya bestämmelser torde det vara i sin ordning

att göra dessa så litet motbjudande som möjligt. Icke utan skäl

har man nu anledning att klaga öfver våra taxeringsmyndigheters sätt

att iakttaga tystnadspligten, och tidningarnes minutiösa referat af taxeringslängderna

— om de nu ej kunna stäf] as — torde nog väl mycket

vittna om lusten att intränga på privatlifvets område. För affärsmän

kommer den nya deklarationspligten helt visst ofta att framstå som ett

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

svårt tvång, och det synes vara en berättigad fordran, att full förvissning

kan råda derom, att den påbjudna tystnadspligten ej skall visa

sig illusorisk. Statens fordringar på rättvis taxering torde blifva fullt

tillgodosedda, om deklarationen sker hos någon enda af de taxeringsmyndigheter,

som nu hafva med samma taxering att göra, och man

kan tänka sig en anordning, hvarigenom man medelst deklaration hos

Konungens befallningshafvande eller öfverståthållareembetet fullständigt

skulle kunna uppnå målet utan några verkliga eller befarade risker.

Skulle mot förmodan i praktiken kunna påvisas några ogynsamma

verkningar af detta, nå väl, då tar man gifvetvis bort det efter att tills

vidare haft det som öfvergångsstadgande.»

Den af herr Lindblad föreslagna anordningen förutsätter, att den

pröfning af deklarationsuppgifter, som under alla förhållanden måste

verkställas, undandrages den taxeringsmyndighet, hvilken bäst torde

känna skattskyldigs ekonomiska ställning och förty är bäst skickad att

företaga omförmälda granskning. På grund häraf och då genom förslagets

bestämmelser i 34 § och efter ifrågasatt ändring i Tryckfrihetsförordningen

uppgifternas hemlighållande i möjligaste mån torde komma

att betryggas, har utskottet funnit den af motionären föreslagna anordningen

icke böra vidtagas.

34 §.

I sin ofvanomförmälda motion har herr Byström yrkat, att de föreslagna

bestämmelserna rörande sättet för granskningen af deklarationsuppgifterna

måtte ändras derhän, att berörda granskning alltid skulle

verkställas af taxeringsmyndighet i dess helhet. Då emellertid ett

bifall till motionärens yrkande skulle innebära ett försvagande af de

garantier för uppgifternas hemlighållande, som Kongl. Maj:ts förslag

erbjuder, kan utskottet icke biträda motionärens yrkande.

Af samma orsaker, som påfordra ett hemlighållande af deklarationsuppgifterna,

böra jemväl i de fall, då uppgift icke följes, skälen

derför icke få utan skattskyldigs medgifvande offentliggöras. Utskottet

har af denna anledning vidtagit den ändring i 3 mom., att skälen för

afvikelsen skola antecknas, ej i taxeringslängden, hvilken särskilt i anledning

af dess uppgifter rörande bevillningen måste blifva för eu hvar

tillgänglig, utan å sjelfva deklarationsuppgiften, som torde komma att

omgärdas med erforderligt skydd mot offentliggörande.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Öfriga i förslagets §§ och i de Kongl. Maj:ts förslag åtföljande

särskilda anvisningar för ledning vid taxeringen äfvensom i deklarationsformuläret

vidtagna ändringar torde i den män, de icke redan angifvits,

ej erfordra särskilda förklaringar.

Vidkommande slutligen det vid Kongl. Maj:ts proposition fogade

förslag till formulär för gemensam taxeringslängd öfver inkomstbevillningen

och. inkomstskatten, har utskottet, i syfte att göra denna längd

mera lätthandterlig, velat föreslå, att de för bevillningstaxeringär använda

två kolumnerna för inkomst af allmän och af enskild tjenst eller

pension sammanföras till en gemensam kolumn för inkomst af tjenst

eller pension; samt att §-kolumnerna utgå. Någon olägenhet af dessa

ändringar torde säkerligen icke uppstå. Till följd af den osäkerhet,

som i praktiken råder rörande tjensts eller pensions beskaffenhet af

allmän eller enskild, torde borttagandet af den nu förefintliga uppdelningen

vara eu fördel, utan att längden derigenom i statistiskt hänseende

förlorar i värde.

Utskottet hemställer alltså,

l:o) att Riksdagen, med förklarande att Kongl.

Maj:ts förevarande förslag till förordning om inkomstskatt

icke kunnat oförändradt bifallas, måtte antaga

samma förslag, med de ändringar och tillägg, utskottets

härvid fogade författningsförslag utvisar; samt

2:o) att de i detta betänkande behandlade motioner

af

a) herr Leman,

b) ,, friherre F. C. K. Barnekow,

c) ,, E. A. Lindblad,

d) „ E. A. Smith,

e) „ J. E. Ericsson i Ahlberga och

f) „ J. J. Byström

måtte anses besvarade genom hvad utskottet här ofvan

under l:o) hemstält.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

65

Enligt livad utskottet ofvan anfört, kominer utskottet att framdeles

afgifva utlåtande öfver livad Kongl. Maj:t i ifrågavarande proposition

föreslagit beträffande inkomstskattesummans storlek; kvilket utskottet

får för Riksdagen

3:o) anmäla.

Stockholm den 10 april 1902.

På bevillningsutskottets vägnar.

H. CA VALLI.

Bill. titt Riksd. Prof. 1902. 5 Samt 1. Afd. 22 Höft.

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Bevilln ingsu t sko Hets Betänkande N:o 25

Förslag

till

Förordning om inkomstskatt.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

*

I kap.

Om grunderna för taxering af inkomst.

1 §‘

Till inkomst enligt denna förordning räknas:

a) inkomst af fäst egendom,

b) inkomst af kapital,

c) inkomst af arbete.

2 §.

Såsom inkomst af fast egendom anses den inkomst, som enligt

gällande bevillningsförordning är genom fastighetsbevillning beskattad.

Denna inkomst beräknas efter det fastigheten enligt nämnda förordning

för nästföregående år åsätta taxeringsvärde och anses utgöra:

a) af jordbruksfastighet sex kronor för hvarje fulla etthundra

kronor af taxeringsvärdet samt

b) af annan fastighet och frälseränta fem kronor för hvarje fulla

etthundra kronor af taxeringsvärdet eller, då bevillning icke utgöres

för hela värdet, af den del deraf, för hvilken bevillning erlägges.

Då taxeringsvärde nästföregående år icke varit fastighet åsatt,

skall löpande årets taxeringsvärde följas vid beräkningen.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

3 §-

Till inkomst af kapital räknas:

a) i’änta åt utlånade eller i räntebärande obligationer nedlagda

eller bos penriingeförvaltande verk eller enskilde insatta penningar,

h) krono- och kyrkotionde eller ersättning derför, som åtnjutes af

patronus ecclesiae, samt

c) utdelning å aktier i inländska aktiebolag och å lotter i enskilda

bankbolag.

4 §•

Till inkomst af arbete räknas:

a) inkpmst af rörelse eller yrke, såsom:

l:o) inkomst af bergsbruk, kalk- och stenbrott jemte dertill hörande

verk, inrättningar och näringar; qvarnar och sågverk, fabriker, mekaniska

verkstäder, bränvinsbrännerier och andra för varors tillverkning eller

förädling anlagda inrättningar; mejerihandtering, potatismjölfabriker och

andra binäringar till jordbruket, i den mån de icke afse tillgodogörande

af eget jordbruks produkter; penningerörelse, handelsrörelse, skeppsrederi,

sjöfart, handtverk eller annan näring;

2:o) inkomst af till allmän trafik upplåten jernväg, kanal eller

annan farled samt flottled; och

3:o) hvad som förvärfvas genom utöfning af vetenskap, konst eller

handaslöjd;

b) inkomst och förmån af tjenst eller särskild! uppdrag, såsom:

aflöning, arfvode, traktamente, sportler, bostad, derest denna icke är

såsom löntagarens inkomst af fast egendom beräknad, och annan med

allmän eller enskild tjenst förenad förmån;

c) pension, årligt understöd (gratifikation), lifränta eller undantagsförmån;
d)

all annan, i denna § samt 2 och 3 §§ ej omförmäld inkomst,

som enligt gällande bevillningsförordning är att hänföra till inkomst

af arbete.

5 §■

1 mom. Inkomst enligt denna förordning taxeras för det löpande

året. Vid taxeringen iakttages, att skattskyldigs sammanräknade inkomst

uttöres i fulla hundratal kronor, så att öfverskjutande belopp, som icke

uppgår till fullt hundratal, bortfaller.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

2 mom. a) Inkomst af kapital och annan inkomst af arbete än

lön eller pension upptages med det belopp, hvartill inkomsten under

nästföregående året uppgått, med iakttagande likväl dels att inkomsten

första året, den åtnjutes, äfvensom då den icke åtnjutits för hela föregående

året, skall upptagas med det belopp, hvartill densamma, enligt

de upplysningar taxeringsmännen kunnat förskaffa sig, skäligen må

anses för det löpande året uppgå, dels ock att, då inkomsten under det

löpande året upphör, densamma upptages med det belopp, som, med

det nästföregående årets inkomst till beräkningsgrund, motsvarar den

tidrymd af det löpande året, för hvilken inkomsten åtnjutes.

b) Med allmän eller enskild tjenstebefattning förenad lön så ock

pension upptages med det belopp, hvartill densamma för det löpande

året blifvit i stat eller annorledes bestämd; börande deremot med tjenstebefattning

förenade tjenstgöringspenningar, dagaflöning, sportelersättning

och obestämda eller extra inkomster beräknas på sätt under a) är

föreskrifvet.

c) Vikariatsarfvode, arfvode för uppdrag af öfvergående beskaffenhet

och all dylik tillfällig inkomst, som härflutit af annan den skattskyldiges

verksamhet än hans redan till beskattning taxerade tjenst, rörelse eller

yrke och som tillfallit honom så sent under ett år, att densamma icke

kunnat af det årets taxerings- eller pröfningsnämnd beräknas, taxeras

det näst derpå följande året.

d) Lön och annan inkomst, som utgår i spanmål eller persedlar,

upptages med det kontanta belopp, den efter senast för orten faststäldt

markegångspris utgör.

6 §•

Vid taxering af inkomst må afdrag icke ske:

a) för den skattskyldiges och hans familjs utskylder och lefnadskostnader

samt dertill hänförliga utgifter;

b) för arrende- eller hyresvärde å sådan, jernväg, kanal och annan

farled samt flottled tillhörande mark och byggnad, för hvilken till följd

af medgifven frihet från fastighetsbevillning inkomst icke blifvit efter

de i 2 § angifna grunder taxerad;

c) för ränta å den skattskyldiges eget, i hans fasta egendom,

rörelse eller yrke nedlagda kapital;

d) för hvad som användes till fast egendoms förbättring, tillökning

af inventarier eller kapi tal afbetalning å skuld.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Kongl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

7 §•

Deremot må vid taxering’ af inkomst af arbete afdrag ske:

a) för det såsom inkomst af fast egendom beskattade, hyresvärdet

motsvarande belopp af fem för hundra af taxeringsvärdet å fastighet,

som af egaren begagnas till utöfvande af sådan verksamhet, hvarom i

4 § a) l:o) och 3:o) sägs;

b) för omkostnader för bedrifvande af rörelse eller yrke, såsom

arrende- eller hyresafgift,

underhåll af fastighet och inventarier,

aflöning, föda och öfriga kostnader för de i och för rörelsen

använda biträden och arbetare,

samt andra dermed jemförliga utgifter;

c) för kostnader, som äro förenade med utöfning af vetenskap,

konst eller handaslöjd;

d) för hvad som anvisats till bestridande af de med erhållna tjenster

eller uppdrag förenade särskilda kostnader, såsom:

resekostnadsersättning,

å stat uppförd häst- och båtlega,

officerares lönetillägg för tjenstehästar samt fourageringsersättning,

anslag till skrifmaterialier, kontorshyra och andra expenser,

dagaflöning eller traktamente för förrättning å annat ställe än

tjenstemans eller i förrättningen deltagande persons vanliga boningsort,

arfvode, dagaflöning eller traktamente för kommendering utom station,

fältaflöning under krigstid,

samt arfvode eller traktamente för riksdag eller revision å annan

ort, än der arfvodes- eller traktamentstagaren är bosatt;

e) för följande med embete och tjenst förenade utgifter, nemligen:

den afgift, tjensteman, såsom sådan, åligger utgöra till pensions-,

enke- och pupill- eller annan understödskassa,

aflöning eller annan ersättning till vikarie eller tjenstebiträde,

presternas i jordeboken upptagna utlagor, i den mån de icke äro

eftergifna,

ränta och amorteringsbidrag till öfver by ggnadsamorteringsfonden

för prestgårdarne i Skåne,

samt kostnader för sådana särskildt anbefalda tjensteresor, för

hvilka ersättning icke är särskildt anvisad.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

8§-

1 mom. Från skattskyldigs vid

taxeringen utrönta sammanlagda

inkomst må afdrag vidare ske för

skattskyldig åliggande ränta å gäld.

Svensk medborgare, som icke

är i riket mantalsskrifven, äfvensom

utländing ege dock åtnjuta afdrag

endast för ränta å sådan gäld, som

ådragits för förvärfvandet af inkomst,

för hvilken inkomstskatt

skall här i riket erläggas.

2 mom. Vid taxeringen för

inkomstskatt må skattskyldig njuta

afdrag för sådan förlust å rörelse

eller yrke, som ej är att hänföra

till kapitalförlust.

Utvisar vid beräkning enligt

7 § b) och c) af skattskyldigs inkomst

viss inkomstkälla förlust, må

dylik förlust afdragas från den

skattskyldiges öfriga inkomst; dock

må sådant afdrag ej åtnjutas af

svensk medborgare, som icke är

i riket mantalsskrifven, ej heller af

utländing.

5 §.

Vid taxering af inländska aktiebolags

och enskilda bankbolags inkomst

må afdrag ske för ett belopp,

motsvarande fyra procent å inbetaldt

kapital.

Såsom inbetaldt kapital anses i

fråga om bolag, som tillkommit före

1 mom. Från skattskyldigs inkomst

må afdrag vidare ske för

skattskyldig åliggande ränta å gäld.

Svensk medborgare, som icke är

i riket mantalsskrifven, äfvensom

utländing ege dock åtnjuta afdrag

endast för ränta å sådan gäld, som

ådragits för förvärfvandet af inkomst,

för hvilken inkomstskatt

skall här i riket erläggas.

2 mom. Vid taxeringen för inkomstskatt

må skattskyldig njuta

afdrag för sådan förlust å rörelse

eller yrke, som ej är att hänföra

till kapitalförlust.

Utvisar vid beräkning enligt 7 §

b) och c) af skattskyldigs inkomst

viss inkomstkälla förlust, må dylik

förlust afdragas från den skattskyldiges

öfriga inkomst; dock

må sådant afdrag ej åtnjutas af

svensk medborgare, som icke är

i riket mantalsskrifven, ej heller af

utländing.

.9 §.

Vid taxering af inländska aktiebolags

och enskilda bankbolags inkomst

må afdrag ske för ett belopp,

som motsvarar den till aktie- eller

lottegarne bestämda utdelning, dock

icke för mera än sex procent å inbetaldt

aktie- eller lottkapital.

Såsom inbetaldt kapital anses i

fråga om bolag, som tillkommit före

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Kongl. Maj:ts förslag.

den 1 januari 1901, det belopp, som

intill nämnda dag hos vederbörande

myndighet inregistrerats eller anmälts

såsom inbetaldt. Beträffande

sedermera inregistrerad eller anmäld

ökning af sådant bolags kapital, så

ock vidkommande aktiebolag, som

registrerats efter berörda dag, må

afdrag ega rum endast i den mån

ökningen eller, då fråga är om nytt

bolag, det inbetalda kapitalet motsvarar

verkligt, af delegare gjordt

tillskott.

Utskottets förslag.

den 1 juli 1897, det belopp, som intill

nämnda dag hos vederbörande

myndighet inregistrerats eller anmälts

såsom inbetaldt. Beträffande

sedermera inregistrerad eller anmäld

ökning af sådant bolags kapital, så

ock vidkommande aktiebolag, som

registrerats efter berörda dag, må afdrag

ega rum endast i den mån ökningen

eller, då fråga är om nytt bolag,

det inbetalda kapitalet motsvarar

verkligt, af delegare gjordt tillskott.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Kongl. Majfts förslag.

II kap.

Om skattepligt.

10 §.

Skyldighet att erlägga inkomstskatt eget icke rum, när den skattskyldiges

sammanräknade inkomst, deri inbegripen äfven hustruns, understiger

2,000 kronor.

Uppgår denna inkomst till 2,000 kronor, men icke till 3,000 kronor,

äro 1,000 kronor, och uppgår den till 3,000 kronor, men icke till 4,000

kronor, äro 500 kronor fria från skatt.

Uppgår inkomsten till 4,000 kronor, men öfver stiger den icke 5,000

kronor, erlägges skatt efter inkomstens hela belopp.

Öfverstiger inkomsten 5,000 kronor, skola för bestämmande af det

belopp, efter hvithet skatt beräknas, 5,000 kronor af inkomsten upptagas

till oförändradt belopp, hvaremot

deri

del af inkomsten,

som öfverstiger 5,000 kr.

men

icke

10,000 kr.

ökas med

50 °/<

„ .. 10,000 „

15,000 „

100°/

„ „ 15,000 „

20,000 „

i»

5»

150 °/

20,000 „

30,000 „

) j

>>

200 V

30,000

50,000 „

»»

300 V

50,000

100,000 „

i»

400 °/(

}> » V

100,000 „

ökas med

500°/

dock att det belopp, hvarefter skatten skall utgå, icke må i något fall beräknas

högre än fem gånger hela det uppskattade inkomstbeloppet, allt på

sätt den vid denna förordning fogade tabell närmare utvisar.

Hvad i denna § är stadgadt om frihet från skatt gäller allenast

svensk medborgare, som är i riket mantalsskrifven, och oskiftadt sterbhus

efter sådan svensk medborgare.

Vid bestämmande enligt denna § af det belopp, efter hvilket skatt

beräknas, iakttages, att detsamma utföres i fulla hundratal kronor, så

att öfver skjutande belopp, som icke uppgår till fullt hundratal, bortfaller.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Utskottets förslag.

II kap.

Om skattepSigt.

10 §.

Skyldighet att erlägga inkomstskatt egen icke rum,, när den skattskyldiges

sammanräknade inkomst, deri inbegripen äfven hustruns, understiger

1,000 kronor.

Uppgår denna inkomst till 1,000 kronor, men icke till 2,000 kronor,

äro 800 kronor, uppgår den till 2,000 kronor, men icke till 3,000 kronor,

äro 600 kronor, och uppgår den till 3,000 kronor, men icke till 4,000

kronor, äro 400 kronor fria från skatt.

Uppgår inkomsten till 4,000 kronor, men öfver stig er den icke 6,000

kronor, erlägges skatt efter inkomstens hela belopp.

Öfver stiger inkomsten 6,000 kronor, skola för bestämmande af det

belopp, efter hvithet skatt beräknas, 6,000 kronor af inkomsten upptagas

till oförändradt belopp, hvaremot

den del af inkomsten, som öfvQrstiger 6,000 kr.

„ „ „ „ „ 10,000 „

». » » » „ 15,000 „

,, ,, „ „ „ 20,000 ,,

„ „ „ „ „ 30,000 „

„ „ „ „ „ 50,000 „ „

„ „ „ ,, ,, 80.000 „ ökas med

men icKe 10,000 kr.

„ „ 15,000 „

„ ,. 20,000 „

„ „ 30,000 „

„ „ 50,000 „

80,000 „

onus mea

OU / 0,

100 "U,

150 g,,

200 g,.

250",,

300 g„

400 g,,

dock att det belopp, hvarefter skatten skall utgå, icke må i något fall

beräknas högre än fyra gånger hela det uppskattade inkomstbeloppet, allt

på sätt den vid denna förordning fogade tabell närmare utvisar.

Hvad i denna § är stadgadt om frihet från skatt gäller allenast

svensk medborgare, som är i riket mantalsskrifven, och oskiftadt sterbhus

efter sådan svensk medborgare.

Vid bestämmande enligt denna § af det belopp, efter hvilket

skatt beräknas, iakttages, att detsamma utföres i fulla hundratal kronor,

så att Överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt hundratal,

bortfaller.

Bill. till BiJcsd. Prof. 1902. 5 Sami. 1 Afd. 22 Höft.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 25.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

11 §•

Inkomstskatt utgår med en krona för hvarje hundratal kronor af

det belopp, efter hvilket enligt 10 § skatt beräknas.

12 §.

l:o) Skatt enligt denna förordning för inkomst af fast egendom

erlägges af den, som det år, då inkomsten taxeras, påföres fastighetsbevillning

för egendomen;

dock att, med tillämpning af hvad i 14 § sägs, inkomstskatt för

fast egendom, för hvilken bevillning påföres vanliga handelsbolag eller

kommanditbolag, erlägges af delegarne.

2:o) För inkomst af kapital och arbete erlägges skatt enligt denna

förordning:

a) af svensk medborgare, som är i riket mantalsskrifven:

för all dylik inkomst, han åtnjuter, vare sig här eller från utrikes

ort;

b) af svensk medborgare, som icke är i riket mantalsskrifven:

för den inkomst af ifrågavarande slag, han härifrån åtnjuter;

c) af utländing, som är i riket bosatt eller här uppehållit sig såsom

resande vare sig fortfarande under ett år eller under större delen af

tre på hvarandra följande år, eller som här idkar näring, eller härifrån

uppbär lön eller pension:

för den inkomst af kapital och arbete, som af honom här förvärfvas

eller härifrån åtnjutes eller ock, utifrån införd, här användes;

d) af utländing, som icke afses i c) här ofvan, men som härifrån

uppbär inkomst, som i 3 § c) omförmäles:

för sistnämnda slags inkomst.

13 §.

Hvad i 12 § sägs om enskild person äfvensom hvad i 8 § stadgas

om viss inskränkning i enskild persons rätt till afdrag för ränta å skuld

eller för förlust ege motsvarande tillämpning i fråga om samfund, stiftelser,

verk och inrättningar samt andra juridiska personer, i den mån

de icke äro i denna förordning från skattskyldighet frikallade, äfvensom

om oskiftadt sterbhus, föreningar för ekonomisk verksamhet och andra

än i 14 § omförmälda bolag, derunder jemväl ingripna sådana, som

enligt särskild författning äro skyldiga afstå sin vinst.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

14 §.

Skatt för inkomst, som åtnjutes af vanliga handelsbolag, kommanditbolag,

enkla bolag och rederier, som ej äro aktiebolag, utgöres

af delegarne, eu hvar efter hans andel af bolagets inkomst.

15 §.

1 mom. Inkomstskatt erlägges icke af:

a) staten;

b) kyrkor, akademier och vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk,

stipendiefonder, pensionsanstalter, sjuk- och fattigvårdsinrättningar

jemte andra fromma stiftelser;

c) landsting, hushållningssällskap, kommuner och andra menigheter;

d) allmänna hypoteksbanken, allmänna hypotekskassan för Sveriges

städer och hypoteksföreningar;

e) jernkontoret, så länge kontorets vinstmedel användas till allmänt

nyttiga ändamål och kontoret icke lemnar utdelning åt sina delegare; samt

f) sparbanker, som afses i lagen af den 29 juli 1892, äfvensom

sådana inländska rånte- och kapitalförsäkringsanstalter, som afse att

bereda vinst endast åt insättare.

2 mom. Från utgörande af skatt för inkomst af kapital och arbete

frikallas, i den mån bär nedan sägs:

a) medlem af konungaätten:

för af staten anvisadt anslag samt för inkomst af kapital;

b) vid de förenade rikenas beskickningar hos utländska makter

anstälde, jemte alla öfrige under utrikesdepartementet lydande embetsoch

tjenstemän samt vaktbetjente:

för den del af deras aflöning eller pension, som motsvarar norska

statsverkets bidrag dertill;

c) främmande makters härvarande beskickningar och konsulat tillhörande

personer jemte deras betjening:

om de icke äro svenske medborgare:

för annan inkomst än den, som utgöres af från Sverige uppburen

allmän eller enskild pension eller erhålles genom bär idkad rörelse; dock

att personer tillhörande olönade konsulat icke äro frikallade från utgörande

af inkomstskatt för utdelning, som i 3 § c) omförmäles;

om de äro svenske medborgare:

för den inkomst, de åtnjuta af sin tjenst hos den främmande

makten;

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

K''o.ngl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

d) utländing, som bär vistas för att idka studier:

för annan inkomst, än som i 3 § c) omförmäles; samt

e) lappallmogen:

för inkomst af renskötsel.

III kap.

Om beskattningsort.

16 §.

Enskild skattskyldig taxeras för hela sin inkomst:

å den ort, der lian är mantalsskrifven,

eller, om han icke är här i riket mantalsskrifven:

å den ort, der han inom riket hufvudsakligen vistas.

1 7 §.

Skattskyldig, hvarom i 13 § förmäles, taxeras:

å den ort, der vederbörande styrelse eller förvaltning har sitt säte

eller syssloman är bosatt,

eller, då fråga är om oskiftad! sterbhus:

å den ort, der den aflidne senast varit mantalsskrifven.

18 §.

I fall, då de i 16 och 17 §§ gifna

regler icke ega tillämpning, taxeras

skattskyldig:

å den ort, hvarifrån inkomst erhålles;

dock att, då inkomsten härflyter

från flera taxeringsdistrikt, den

skattskyldige taxeras i Stockholms stad

och S:t Nikolai församling.

Utrikes boende, här i riket icke

mantalsskrifven skattskyldig, som åtnjuter

aflöning från svenska statsverket^

taxeras äfvenledes i Stockholms

stad och S:t Nikolai församling.

18 §.

I fall, då de i 16 och 17 §§ gifna

regler icke ega tillämpning, taxeras

skattskyldig:

å den ort, hvarifrån inkomst

Imf vud saklig en erhålles;

dock att utrikes boende, här i

riket icke mantalsskrifven skattskyldig,

som åtnjuter lön från svenska

statsverket, taxeras i Stockholms stad

och S:t Nikolai församling.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. 77

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

IV kap.

Om taxeringsmyndigheter och om uppgifter till ledning vid taxering.

19 §.

Taxering enligt denna förordning verkställes i sammanhang med

de enligt bevilluingsförordningen årligen återkommande taxeringar för

bevillning af fast egendom samt af inkomst utaf de för sådant ändamål

tillsatta bevillningsberedningar, taxeringsnämnder och pröfningsnämnder;

och böra i anledning häraf i de kungörelser, som enligt bevillningsförordningen

af Kongl. Maj ds befallningshafvande årligen utfärdas för

val af ledamöter i bevillningsberedningarne, vederbörande erinras om

skyldigheten att aflemna de särskilda uppgifter, hvilka på grund af

här nedan gifna bestämmelser skola meddelas, samt om påföljden af

uraktlåtenhet derutinnan, hvarjemte underrättelse skall meddelas såväl

om tid och ställe för uppgifternas aflemnande samt hvarest uppgiftsblanketter,

enligt hvad i 27 § sägs, tillhandahållas, som ock derom att

en hvar, som önskar upplysning rörande beskaffenheten af honom

åliggande uppgiftsskyldighet och sättet för dess fullgörande, eger att

för sådant ändamål hänvända sig till vederbörande bevillningsberedningsordförande.

20 §.

1 mom. Skyldige att utan särskild

anmaning på heder och samvete

årligen afgifva uppgifter till

ledning vid taxeringen äro:

a) verk eller bolag, som är med

Kongl. Maj:ts oktroj försedt eller

blifvit såsom aktiebolag registreradt

eller står under offentlig kontroll,

samt

b) annan skattskyldig, som nästföregående

år taxerats för eller åtnjutit

minst 3,000 kronors sådan in
-

20 §.

1 mom. Skyldige att utan särskild

anmaning på heder och samvete

årligen afgifva uppgifter till

ledning vid taxeringen äro:

a) verk eller bolag, som är med

Kongl. Maj:ts oktroj försedt eller

blifvit såsom aktiebolag registreradt

eller står under offentlig kontroll,

samt

b) annan skattskyldig, som nästföregående

år enligt gällande bevillningsförordning

eller denna förord
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25-

Kongl. Maj:ts förslag,

konst, som enligt denna förordning

hör till inkomstskatt taxeras, eller

minst 3,000 kronors inkomst af kapital.

2 mom. En hvar annan vare

efter anmaning, som i denna förordning

sägs, skyldig lemna dylik

uppgift.

21 §•

Uppgift, som i 20 § 1 mom.

omförmäles, skall, i enlighet med

faststäldt formulär, skriftligen afgifvas

och utvisa:

dels den fasta egendom, för

hvilken uppgiftspligtig är skyldig

erlägga fastighetsbevillning, egendomens

beskaffenhet af jordbruksfastighet

eller annan fastighet eller

frälseränta, samt, derest egendomen

varit under nästföregående år åsatt

taxeringsvärde, nämnda värde,

dels beloppet af hans inkomst

nästföregående år af kapital och

arbete,

dels ock de afdrag för skuldränta

och förlust, som han yrkar

att få tillgodonjuta vid taxeringen.

Utskottets förslag,

ning taxerats för minst 2,000 kronors

inkomst eller samma år åtnjutit inkomst

till enahanda belopp af beskaffenhet,

att den hör enligt sistnämnda

förordning till inkomstskatt taxeras;

dock att uppgiftspligt jemväl åligger

skattskyldig, hvilkens nästföregående

år taxerade eller åtnjutna inkomst

af nämnda beskaffenhet icke uppgått

till 2,000 kronor, så framt inkomsten

utgjorts af eller deri ingått minst

1,000 kronors sådan inkomst, som

enligt denna förordning är att hänföra

till inkomst af fast egendom

eller kapital.

2 mom. En hvar annan vare

efter anmaning, som i denna förordning

sägs, skyldig lemna dylik

uppgift.

21 §.

Uppgift, som i 20 § omförmäles,

skall, i enlighet med faststäldt formulär,

skriftligen afgifvas och utvisa:
dels

den fasta egendom, för

hvilken uppgiftspligtig är skyldig

erlägga fastighetsbevillning, egendomens

beskaffenhet af jordbruksfastighet

eller annan fastighet eller

frälseränta, samt, derest egendomen

varit under nästföregående år åsatt

taxeringsvärde, nämnda värde,

dels beloppet af hans inkomst

nästföregående år af kapital och

arbete,

dels ock de afdrag för skuldränta

och förlust, som han yrkar

att få tillgodonjuta vid taxeringen,

s. 79 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets

Kongl. Maj:ts förslag.

Uppgift enligt 20 § 2 mom.,

som infordrats af ordförande i bevillningsberedning

eller kronans

ombud bos taxeringsnämnd, må

skattskyldig dock ega att muntligen

till ordföranden eller hos nämnden

meddela.

Vid uppgift för verk eller bolag,

som i 20 § 1 mom. a) sägs, skall

fogas dels bestyrkt utdrag af verkets

eller bolagets senast afslutade räkenskaper,

utvisande beloppet af

hela den under räkenskapsåret uppkomna

vinst, ränta å eget kapital

inräknad, dels ock bestyrkt afskrift

eller tryckt exemplar af verkets

eller bolagets revisionsberättelse för

senaste räkenskapsår.

Uppgift för utländsk försäkringsanstalt

skall innehålla, förutom

hvad ofvan föreskrifvits om fast

egendom, antalet försäkringar och

premiebeloppet för nästföregående

år inom riket äfvensom beloppet

af under samma tid utbetalade återförsäkringspremier.

Betänkande N:o 25. 79

Utskottets förslag.

äfvensom, då inländskt aktiebolag eller

enskildt bankbolag yrkar afdrag,

hvarom i 9 § förmäles, beloppet af

inbetaldt aktie- eller lottkapital och

den bestämda utdelningen derå.

Uppgift enligt 20 § 2 mom.,

som infordrats af ordförande i bevillningsberedning

eller kronans

ombud hos taxeringsnämnd, må

skattskyldig dock ega att muntligen

hos bevillning sb er såning en eller nämnden

meddela.

Vid uppgift för verk eller bolag,

som i 20 § 1 mom. a) sägs,

skall fogas dels bestyrkt utdrag

af verkets eller bolagets senast afslutade

räkenskaper, utvisande beloppet

af hela den under räkenskapsåret

uppkomna vinst, ränta

å eget kapital inräknad, dels ock

bestyrkt afskrift eller tryckt exemplar

af verkets eller bolagets revisionsberättelse

för senaste räkenskapsår.

Uppgift för utländsk försäkringsanstalt

skall innehålla, förutom

hvad ofvan föreskrifvits om fast

egendom, antalet försäkringar och

premiebeloppet för nästföregående

år inom riket äfvensom beloppet

af under samma tid utbetalade återförsäkringspremier.

23 §•

En hvar är det i öfrig!, obetaget att meddela upplysningar, som

kunna tjena till ledning vid hans taxering.

Då uppgift afser flera inkomstkällor, af hvilka en i sin helhet

utvisar förlust, för hvilken påyrkas afdrag från vinsten å en annan

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

inkomstkälla, bör uppgiften innehålla upplysning, å hvilken rörelse förlusten

uppstått.

23 §.

Skyldighet att afgifva uppgift åligger för omyndig förmyndaren

samt för sådan frånvarande, för hvilken god man af domstol förordnats,

gode mannen för hvad han har under sin förvaltning1.

För annan än enskild person och sterbhus åligger uppgiftsskyldigheten

vederbörande styrelse, förvaltning, syssloman eller ombud.

24 §.

En hvar, som önskar upplysning rörande beskaffenheten af honom

åliggande uppgift sskyldighet eller sättet för dess fullgörande, ege att

för sådant ändamål hänvända sig till vederbörande bevillningsberedningsordförande.

25 §.

Till ledning vid taxeringen skola

ytterligare följande uppgifter meddelas:
a)

af styrelse för lifförsäkringseller

lifränteanstalt eller af syssloman

för utländsk sådan anstalt:

uppgift å namn och, der så ske

kan, hemvist på en hvar person,

till hvilken under nästföregående

år lifränta å minst 200 kronor utbetalts,

samt å lifräntans belopp;

b) af styrelse för enskildt bankbolag

samt aktiebolag, hvars aktier

äro stälda till viss man:

uppgift å namn och, der så ske

kan, hemvist på delegare, som under

nästföregående år uppburit eller egt

uppbära utdelning från bolaget, samt

å utdelningens belopp;

25 §.

Till ledning vid taxeringen skola

ytterligare följande uppgifter meddelas

:

a) af styrelse för lifförsäkringseller

lifränteanstalt eller af syssloman

för utländsk sådan anstalt:

uppgift å namn och, der så ske

kan, hemvist på en hvar person,

till hvilken under nästföregående

år lifränta å minst 200 kronor utbetalts,

samt å lifräntans belopp;

b) af styrelse för enskildt bankbolag

samt aktiebolag, som under nästföregående

år lemnat utdelning till

delegarne:

l:o) i fråga om enskildt bankbolag

och sådant aktiebolag, derifrån

iddelning å aktie, på grund af lag

eller bolagsordning, icke får uppbäras

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Kongl. Maj:ts förslag.

c) af kommanditbolag:

uppgift, innehållande upplysningar

enligt faststäldt formulär i

de uti 21 § omförmälda afseenden

äfvensom om den en hvar delegare

i bolaget tillkommande andel af

bolagets inkomst; samt

d) af förmyndarekammare eller

gode män för tillsyn å förmynderskap:
uppgift

angående sammanlagda

beloppet af hvarje omyndigs inkomst

af kapital för nästföregående

år, för så vidt den uppgått till minst

500 kronor.

Här ofvan omförmälda uppgifter

skola upprättas särskildt för hvarje

kommun på landet och hvarje territoriel

församling i stad.

Utskottets förslag.

af annan än den, som i behörig ordning

styrkt sin rätt till aktien:

uppgift å namn på och hemvist

för delegare, som uppburit eller egt

uppbära utdelningen, samt å utdelningens

belopp,

2:o) i fråga om öfriga aktiebolag:

enahanda uppgift, som under l:o)

omförmäles, i den mån egare af aktie

är för styrelsen känd;

c) af kommanditbolag:

uppgift, innehållande upplysningar

enligt faststäldt formulär i

de uti 21 § omförmälda afseenden

äfvensom om den en hvar delegare

i bolaget tillkommande andel af

bolagets inkomst; samt

d) af förmyndarekammare eller

gode män för tillsyn å förmynderskap:
uppgift

angående sammanlagda

beloppet af hvarje omyndigs inkomst

af kapital för nästföregående

år, för så vidt den uppgått till minst

500 kronor.

Här ofvan omförmälda uppgifter

skola upprättas särskildt för hvarje

kommun på landet och hvarje territoriel

församling i stad.

26 §.

Till ledning vid taxeringen skola vidare tjena de för taxering af

inkomst enligt bevillningsförordningen vederbörande taxeringsmyndigheter

meddelade uppgifter eller eljest tillhandakomna upplysningar

rörande skattskyldigs ekonomiska ställning.

Bih. till Riksd. Prof. 1902. 5 Sami. 1 Afd. 22 Höft.

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

27 §.

Blanketter till de uppgifter, som i 21 § omförmälas, skola kostnadsfritt

tillhandahållas de skattskyldige hos ordförande i bevillningsberedning

samt derjemte i Stockholm hos öfverstå! hållareembetet, i

öfriga städer hos magistraten och å landet hos ordförande i kommunalnämnd.

28 §.

De i 21 och 25 §§ omförmälda uppgifter till bevillningsberedningen

skola atiemnas antingen direkt till ordföranden i vederbörande

bevillningsberedniug eller ock i Stockholm till öfverstathallareembetet

och i öfriga orter till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i det län,

magistraten i den stad eller kronofogden i det fögderi, der taxeringen

anses skola ega rum eller den skattskyldige är bosatt.

29 §.

Uppgift, som det utan anmaning åligger skattskyldig att afgifva,

skall vara aflemnad före den 1 april.

Möter hinder att, innan bevillningsberedningens sammanträde afslutas,

aflemna uppgift, må densamma, efter derom hos ordföranden i

beredningen gjord skriftlig anmälan, i stället så fort ske kan och i

hvarje fall före den 1 juni aflemnas till kronans ombud hos vederbörande

taxeringsnämnd.

Uppgift af den, som endast efter anmaning är pligtig sådan afgifva,

skall lemnas inom viss i anmaningen förelagd tid af minst åtta

dagar.

Uppgift, som i 25 § omförmäles, skall vara aflemnad före den

1 april.

30 §.

1 mom. Har uppgift, som i 20 §

1 mom. sägs, icke inom föreskrifven

tid afgifvits eller befinnes afgifven

sådan uppgift i visst afseende ofull
-

30 §.

1 mom. Har uppgift, som i 20 §

1 mom. sägs, icke inom föreskrifven

tid afgifvits eller befinnes afgifven

sådan uppgift i visst afseende ofull
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25

Kongl. Maj:ts förslag.

ständig, bör bevillningsberedningens

ordförande eller kronans ombud

bos taxeringsnämnd eller pröfningsnämnd

föranstalta derom, att

uppgift infordras samt att ofullständig

uppgift fullständigas. För

sådant ändamål eger lian anlita i

Stockholm Öfverståthållareembetet,

i öfriga städer magistraten samt å

landet länsmannen i orten, hvilka

myndigheter det åligger att ofördröjligen

mot bevis tillställa den

skattskyldige anmaning attr vid

äfventyr som i 31 § sägs, inom

åtta dagar efter anmaningens mottagande

afgifva fullständig uppgift.

Sådan anmaning skall, der infordrandet

föranledts af ofullständighet

i aflemnad uppgift, jemväl innehålla

underrättelse, i hvilket afseende

uppgiften befunnits ofullständig.

På enahanda sätt och med iakttagande

af den i 29 § tredje stycket

stadgade tid skall förfaras, då bevillningsberednings

ordförande eller

kronans ombud hos taxeringsnämnd

eller pröfningsnämnd finner nödigt

infordra uppgift af den, som enligt

20 § icke är pligtig att utan anmaning

lemna sådan.

Uppgift, som här ofvan sägs,

skall aflemnas till den, som densamma

infordrat, eller till myndighet,

som i 28 § omförmäles.

2 mom. Varder uppgift, som i

25 § omförmäles, icke inom föreskrifven

tid aflemnad, eger bevillningsberedningens

ordförande eller

Utskottets förslag.

ständig, bör bevillningsberedningens

ordförande eller kronans ombud

hos taxeringsnämnd eller pröfningsnämnd

föranstalta derom, att

uppgift infordras samt att ofullständig

uppgift fullständigas. För

sådant ändamål eger han anlita i

Stockholm öfverståthållareembetet,

i öfriga städer magistraten samt å

landet länsmannen i orten, hvilka

myndigheter det åligger att ofördröjligen

mot bevis tillställa den

skattskyldige anmaning att, vid

äfventyr som i 31 § sägs, inom

åtta dagar efter anmaningens mottagande

afgifva fullständig uppgift.

Sådan anmaning skall, der infordrandet

föranledts af ofullständighet

i aflemnad uppgift, jemväl innehålla

underrättelse, i hvilket afseende

uppgiften befunnits ofullständig.

På enahanda sätt och med iakttagande

af den i 29 § tredje stycket

stadgade tid skall förfaras, då bevillningsberednings

ordförande eller

kronans ombud hos taxeringsnämnd

eller pröfningsnämnd finner nödigt

infordra uppgift af den, som enligt

20 § icke är pligtig att utan anmaning

lemna sådan.

Uppgift, som här ofvan sägs,

skall aflemnas till den, som densamma

infordrat, eller till myndighet,

som i 28 § omförmäles.

2 mom. Varder uppgift, som i

25 § omförmäles, icke inom föreskrifven

tid aflemnad, eger bevillningsberedningens

ordförande eller

s. 84 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2b.

84

Kongl. Maj:ts förslag.

kronans ombud hos taxeringsnämnd

eller pröfningsnämnd att infordra

densamma; och må härför anlitas

biträde af Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

hvilken myndighet eger

förelägga lämpligt vite.

3 mom. Lemnar i enlighet med

21 § afgifven uppgift icke tillräcklig

ledning för taxeringen, bör

ytterligare upplysning från den uppgiftspligtige

infordras; och må sådan

upplysning hunna muntligen afgifvas

till vederbörande bevillningsberedningsordförande

eller kronoombud.

4 mom. Samtliga i detta kapitel

omförmälda uppgifter och upplysningar

må jemväl kunna i betaldt

bref med allmänna posten insändas.

Utskottets förslag.

kronans ombud hos taxeringsnämnd

eller pröfningsnämnd att infordra

densamma; och må härför anlitas

biträde af Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

hvilken myndighet eger

förelägga lämpligt vite.

3 mom. Lemnar i enlighet med

21 § afgifven uppgift icke tillräcklig

ledning för taxeringen, bör

ytterligare upplysning från den uppgiftspligtige

infordras; och må sådan

upplysning kunna muntligen afgifvas

hos den bevillning sberedning, hvars

ordförande infordrat upplysningen,

eller till vederbörande kronoombud.

4 mom. Samtliga i detta kapitel

omförmälda uppgifter och upplysningar

må jemväl kunna i betaldt

bref med allmänna posten insändas.

31 §.

Underlåter någon att inom tid, som i 29 § är stadgad eller enligt

samma § förelägges, afgifva uppgift, som i 21’ § omförmäles, hafve

förlorat rätten att fullfölja talan i fråga om beloppet af den inkomst,

uppgiften skolat afse. År uppgiften ofullständig, ege enahanda påföljd

rum i fråga om beloppet af utelemnad inkomst.

Hörsammar den, som på grund af förordningens föreskrift eller

enligt 29 § erhållen anmaning varit pligtig aflemna uppgift, men underlåtit

afgifva sådan eller aflemnat ofullständig uppgift, icke honom tillstäld

anmaning att afgifva fullständig uppgift, böte ett belopp, svarande

mot tio procent af den inkomstskatt, som varder den skattskyldige påförd

för den inkomst, uppgiften skolat afse.

Gitter den uppgiftsskyldige visa giltig ursäkt för underlåtenheten,

ege här stadgad påföljd icke rum.

32 §.

Vid underlåtenhet att behörigen fullgöra hvad i 25 § stadgas vare

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25-

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

den försumlige, derest lian är offentlig tjensteman, underkastad ansvar

såsom för annat tjenstefel, men böte eljest tjugufem kronor.

33 §.

Har någon i uppgift eller upplysning, som af honom afgifvits för

ledning vid taxering, mot bättre vetande lemnat origtigt meddelande

och derigenom föranleda att inkomst icke eller endast till någon del

blifvit taxerad, böte från och med fyra till och med tio gånger det

inkomstskattebelopp, som genom det svikliga förfarandet undandragits,

dock minst tjugufem kronor.

34 §.

1 mom. Utan hinder af uteblifven

uppgift och med rätt att

pröfva, i hvad mån uppgift är af

beskaffenhet att böra lä^g-as till

grund för taxeringen, eger bevillningsberedning

att föreslå samt taxeringsnämnd

och pröfningsnämnd

att bestämma och fastställa skattskyldigs

taxering.

2 mom. Granskning af de skattskyldiges

till ledning för egen

taxering lemnade uppgifter skall

verkställas endast af vederbörande

taxeringsmyndighets ordförande

med biträde i hvarje särskild! fall

af den ledamot, taxeringsmyndigheten

utser. I granskning hos taxeringsnämnd

eller pröfningsnämnd

skall jemväl kronoombud deltaga.

För innehållet af sålunda granskad

uppgift må icke inom taxeringsmyndighet

lemnas vidare redogörelse,

än som för taxeringen oundgängligen

erfordras.

34 §.

1 mom. Utan hinder af uteblifven

uppgift och med rätt att

pröfva, i hvad mån uppgift är af

beskaffenhet att böra läggas till

grund för taxeringen, eger bevillningsberedning

att föreslå samt taxeringsnämnd

och pröfningsnämnd

att bestämma och fastställa skattskyldigs

taxering.

2 mom. Granskning af de skattskyldiges

till ledning för egen

taxering lemnade uppgifter skall

verkställas endast af vederbörande

taxeringsmyndighets ordförande

med biträde i hvarje särskildt fall

af den ledamot, taxeringsmyndigheten

utser. I granskning hos taxeringsnämnd

eller pröfningsnämnd

skall jemväl kronoombud deltaga.

För innehållet af sålunda granskad

uppgift må icke inom taxeringsmyndighet

lemnas vidare redogörelse,

än som för taxeringen oundgängligen

erfordras.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25-

Kongl. Maj:ts förslag.

Dylik uppgift må ej, utan att

den skattskyldige medgifvit uppgiftens

offentliggörande, vara tillgänglig

för andra än de personer,

hvilka, enligt hvad nyss är sagdt,

skola granska uppgiftens innehåll,

kronoombud hos taxeringsnämnd

och pröfningsnämnd samt de embets-

och tjensteman, hvilka i och

för sin befattning deraf erhålla del,

och må ej heller utan den skattskyldiges

skriftligen afgifna samtycke

i taxeringsnämnds eller profil

ingsnämnds protokoll intagas i

vidare mån, än som må oundgängligen

erfordras på grund af föreskriften

i 3 inom.; skolande efter

taxeringsårets utgång omförmälda

uppgifter i försegladt konvolut öfverlemnas

till vederbörande kronofogde

eller magistrat, hos hvilken

de skola behörigen förvaras, intill

dess fem år förflutit, hvarefter de

förstöras.

3 mom. Följes icke af skattskyldig

lemnad uppgift vid hans taxering,

skola skälen derför i taxeringslängd

eller taxeringsmyndighets protokoll

tydligen angifvas; och skall tilllika

underrättelse derom med allmänna

posten den skattskyldige

kostnadsfritt, så fort ske kan, tillsändas.

Utskottets förslag.

Dylik uppgift må ej, utan att

den skattskyldige skriftligen medgifvit

uppgiftens offentliggörande,

vara tillgänglig för andra än de

personer, hvilka, enligt hvad nyss

är sagdt, skola granska uppgiftens

innehåll, kronoombud hos taxeringsnämnd

och pröfningsnämnd samt

de em bets- och tjenstemän, hvilka

i och för sin befattning deraf erhålla

del, och må ej heller utan

den skattskyldiges skriftligen afgifna

samtycke i taxeringsnämnds

eller pröfningsnämnds protokoll intagas

i vidare mån, än som må

oundgängligen erfordras på grund

af föreskriften i 3 mom.; skolande

efter taxeringsårets utgång omförmälda

uppgifter i försegladt konvolut

öfverlemnas till vederbörande

kronofogde eller magistrat, hos

hvilken de skola behörigen förvaras,

intill dess fem år förflutit,

hvarefter de förstöras.

3 mom. Följes icke af skattskyldig

lemnad uppgift vid hans

taxering, skola skålen derför tydligen

angifvas af bevillningsberedning

genom anteckning å den skriftliga

uppgiften och af annan taxeringsmyndighet

i dess protokoll; joch skall

tillika underrättelse derom med allmänna

posten den skattskyldige

kostnadsfritt, så fort ske kan, tillsändas.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

87

V kap.

Om eftertaxering.

35 §.

Har någon i uppgift eller upplysning, som afgifvits till ledning

för taxering, lemnat origtigt meddelande, eller har uppgiftspligtig

underlåtit aflemna uppgift eller infordrad upplysning, och har deraf

föranledts, att inkomst icke eller endast till någon del blifvit taxerad,

skall det år, då sådant varder för vederbörande taxeringsmyndighet

kändt, inkomstskatt påföras den skattskyldige till belopp, som genom

berörda förfarande undandragits.

Skattepåföring på grund af denna § må icke ske senare än fem

år efter det år, då inkomsten rätteligen bort taxeras, och påföres skatten,

derest den skattskyldige aflidit, hans dödsbo, dock att sådan skattepåföring

icke må ske senare än ett år efter utgången af det kalenderår,

under hvilket bouppteckning blifvit för registrering ingifven eller

af vederbörande domstol förrättad. År boet skiftadt, påföres bodelegare

icke mera än hvad af skatten å hans lott belöper och i intet fall mera

än hans lott i boet utgör.

VI kap.

Allmänna bestämmelser.

36 §.

é

Hvad bevillningsförordningen stadgar

om bevillningsberednings, taxeringsnämnds och pröfningsnämnds

befogenhet och åligganden,

rörande ordförandes i bevillningsberedning, ledamots af beredning

och annan taxeringsmyndighet, kronoombuds samt taxeringsmyndighet

eljest biträdande och öfrige vid taxering behjelplige personers skyldigheter,

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Bevillningsutskottets Betänkande N o 25.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

angående ansvar för underlåtenhet att fullgöra samma skyldigheter

eller för annan förseelse i tjensten eller arbetet,

beträffande ordningen och sättet för ådömande af sådant ansvar

och för tillämpning af eljest stadgadt bötesansvar äfvensom om besvär

öfver Kongl. Maj:ts befallningshafvandes derutinnan meddelade beslut,

i fråga om besvär öfver taxeringsmyndighets beslut rörande

taxering och om besvär öfver kammarrättens utslag i taxeringsmål,

samt hvad i bevillningsförordningen eljest angående bevillningsberedningarna,

taxeringsnämnderna och pröfningsnämnderna eller såsom

allmänna föreskrifter äfvensom beträffande debitering, uppbörd och

redovisning stadgas

gälle, med iakttagande af här meddelade särskilda bestämmelser,

i tillämpliga delar jemväl vid taxering enligt denna förordning.

37 §.

I samma ordning, som enligt bevillningsförordningen gäller för

tillhandahållande åt ordförande i bevillningsberedning och beredningens

ledamöter samt ledamöter i taxeringsnämnd och suppleanter för desse

af exemplar af bevillningsförordningen, skola exemplar af denna förordning

bemälda personer tillhandahållas, för hvilket ändamål statskontoret

åligger att till Kongl. Maj:ts befallningshafvande efter reqvisition

utlemna erforderligt antal exemplar af samma förordning.

38 §.

Till bevillningsberednings ordförandes

åligganden hör särskildt

enligt denna förordning:

a) att tillhandahålla de skattskyldige

blanketter, som i 27 § omförmälas,

samt på begäran meddela

skattskyldig erforderliga upplysningar

rörande beskaffenheten af

den honom åliggande uppgiftsskyldighet

och sättet för dess fullgörande

äfvensom att å blankett införa

enligt 21 § eller 30 § 3 mom.

muntligen lemnade uppgifter, hvilkas

38 §.

Till bevillningsberednings ordförandes

åligganden hör särskildt

enligt denna förordning:

a) att tillhandahålla de skattskyldige

blanketter, som i 27 § omförmälas,

samt på begäran meddela

skattskyldig erforderliga upplysningar

rörande beskaffenheten af

den honom åliggande uppgiftsskyldighet

och sättet för dess fullgörande;

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Bevillningsutskottets Betänkande N;o 25.

Kongl. Maj:ts förslag,

vigtighet den skattskyldige derefter

har att med sin underskrift bestyrka.

b) att noga tillse, att de skattskyldiges

till ledning för egen taxering

enligt denna förordning aflemnade

uppgifter och upplysningar,

ehvad de afse pågående eller redan

verkstäld taxering, icke varda för

obehöriga tillgängliga, för hvilket

ändamål sådana uppgifter och upplysningar,

om de icke för taxeringerfordras,

böra under säkert läs

förvaras;

c) att, då uppgift å inkomst

utvisar, att skattskyldig bör taxeras

å annan ort än inom beredningsdistriktet,

ombestyra uppgiftens delgifvande

i erforderliga delar med

vederbörande bevillningsberednings

ordförande;

d) att med allmänna posten,

så fort ske kan, tillsända skattskyldig,

hvilkens uppgift icke blifvit

vid hans taxering följd, underrättelse

derom; samt

e) att på begäran af uppgiftspligtig

utan lösen meddela bevis

om emottagande af uppgift eller

upplysning.

Utskottets förslag.

b) att noga tillse, att de skattskyldiges

till ledning för egen taxering

enligt denna förordning aflemnade

uppgifter och upplysningar,

ehvad de afse pågående eller redan

verkstäld taxering, icke varda för

obehöriga tillgängliga, för hvilket

ändamål sådana uppgifter och upplysningar,

om de icke för taxering

erfordras, böra under säkert lås förvaras;
c)

att, då uppgift å inkomst

utvisar, att skattskyldig bör taxeras

å annan ort än inom beredningsdistriktet,

ombestyra uppgiftens delgifvande

i erforderliga delar med

vederbörande bevillningsberednings

ordförande;

d) att med allmänna posten, så

fort ske kan, tillsända skattskyldig,

hvilkens uppgift icke blifvit vid

hans taxering följd, underrättelse

att och i hvad mån afvikelse skett

och skälen derför; samt

e) att på begäran af uppgiftspligtig

utan lösen meddela bevis

om emottagande af uppgift eller

upplysning.

39 §.

I taxeringslängden öfver inkomstbevillning skola, utom de personer,

som enligt bevillningsförordningen i längden upptagas, införas jemväl

de, hvilka, utan att vara till utgörande af inkomstbevillning skyldige,

dock böra enligt denna förordning inom distriktet utgöra inkomstskatt;

och skola, under tillämpning af de i denna förordning stadgade grunder,

Bill. till Riksd. Prot. 1902. 5 Sami. 1 Afd. 22 Höft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25-

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

för hvarje skattskyldig, som bör inom distriktet erlägga inkomstskatt,

uti längden införas dels det belopp, hvartill skattskyldigs inkomst

uppskattas, och dels det belopp, hvarefter enligt bestämmelserna i 10 §

skatten bör beräknas, äfvensom skattens belopp.

40 §.

1 mom. Ordförande i och ledamot af bevillningsberedning, taxeringsnämnd

och pröfningsnämnd skall vid fullgörandet af sitt uppdrag enligt

denna förordning ställa sig till ovilkorlig efterrättelse de föreskrifter,

samma förordning innehåller eller meddelar, samt, efter sorgfällig granskning

och samvetsgrann pröfning af meddelade uppgifter och för öfrigt

upplysta eller kända förhållanden, efter bästa förstånd samt på heder

och samvete föreslå, bestämma och fastställa taxeringen.

2 mom. Om ansvar och ersättningsskyldighet för ordförande i

och ledamot af bevillningsberedning, taxeringsnämnd och pröfningsnämnd

samt kronans ombud hos dylik nämnd och biträdande tjensteman,

som utom vid beredningens och vederbörande nämnds sammanträde

yppar innehållet af skattskyldigs meddelade uppgift eller upplysning,

eller som utsprider de under öfverläggningarne inom sagda

beredning eller nämnder lemnade upplysningar och yttrade åsigter

rörande enskildes ekonomiska ställning, är stadgadt i bevillningsförordningen.

3 mom. Ordförande i och ledamot af bevillningsberedning, taxeringsnämnd

och pröfningsnämnd skall afträda såväl då fråga förekommer

om hans egen, hans föräldrars, barns eller syskons taxering, som ock

då fråga är om taxering af bolag eller förening, hvars styrelse han

tillhör, eller af skattskyldig, af hvilken han uppbär aflöning.

41 §.

1 mom.. För beredande af ersättning för det vid taxering enligt

denna förordning vållade särskilda besvär för ordförandena i bevillningsberedningarne

och kronans ombud vid taxeringsnämnd, för protokollsföringen

hos taxeringsnämnd i stad, för protokollsföringen och andra

anteckningar under pröfningsnämndens sammankomster äfvensom för

det i samband med taxeringsförrättningarne för öfrigt lemnade biträde

af städernas tjenstemän eller andra personer, som icke ega att vid

samma förrättningar beräkna rese- och traktamentsersättning, må prof
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

ningsnämnd använda och fördela högst ett belopp, motsvarande tre

fjerdedels procent af de första 100,000 kronor, hvartill länets och, i

fråga om Stockholms stads pröfningsnämnd, stadens hela inkomstskattesumma

för året uppgår, eu half procent af derpå följande 50,000

kronor och en fjerdedels procent af allt hvad inkomstskattesumman

öfverstiger 150,000 kronor; dock får, om än denna inkomstskattesumma

sedermera skulle visa sig öfverstiga dess af pröfningsnämnden

beräknade belopp, hvarken någon ytterligare kostnadsersättning eller

vedergällning än den då beviljade för samma år utdelas eller ett sådant

öfverskott tagas i beräkning vid bestämmande af enahanda ersättning

och vedergällning under ett följande år. Kronans ombud hos

pröfningsnämnd eger icke på grund af denna § åtnjuta ersättning.

2 mom. Angående det för ofvan uppgifna ändamål af pröfningsnämnden

anvisade belopp och dess fördelning bör i länen till Kongl.

Maj:ts befallningshafvande aflåtas särskild! utdrag af nämndens protokoll,

hvarefter det beviljade beloppet i vanlig ordning utbetalas af

länets landtränteri och med bifogande af sagda protokollsutdrag i kronoräkenskaperna

redovisas.

För Stockholms stad skall dylik underrättelse meddelas statskontoret,

hvarifrån ersättningen utbetalas.

§ 42.

Åtal för förseelse, som i 33 § omförmäles, anhängiggöres vid

allmän domstol och är föremål för allmänt åtal.

Böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas efter allmän

strafflag.

43 §.

1 mom. Inom kammarrättens revisionsafdelning må vid granskning

af kronoräkenskaperna anmärkning visserligen framställas beträffande

den för skattskyldig beräknade skatt för inkomst, men deremot icke

i afseende å verkstäld taxering i annan mån, än för så vidt den afser

frihet från skatt eller nedsättning i belopp, hvarefter enligt 10 § skatt

beräknas; egnade kammarrätten i anledning af sålunda framstäld anmärkning

föreskrifva erforderlig rättelse.

2 mom. Om kammarrätten vid pröfning af anförda besvär i faxe
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

ringsmål finner, att taxering verkstälts å orätt ort eller underlåtits eller

ej skett till rigtigt belopp å rätt ort, eger kammarrätten, efter vederbörandes

hörande, vidtaga erforderliga rättelser i taxeringen å ort som

vederbör; dock att skattskyldigs hela taxering i sådant fall icke må

höjas utöfver hvad taxeringsmyndigheterna bestämt, derest besvären icke

innefatta yrkande om sådan höjning. Jemväl må, om någon af kammarrätten

befrias från skatt på den grund, att annan person bort uppföras

till utgörande af densamma, kammarrätten öfverflytta taxeringen å denne.

44 §.

Utom den afkortning al påförd inkomstskatt, hvilken föranledes

af bristande tillgång till dess gäldande, får afkortning ega rum endast

af inkomstskatt för lön, pension eller dylik inkomst, som genom dödsfall,

afsked eller annan orsak under.årets lopp upphört, i hvilket fall

sådan inkomstskatt erlägges blott för den tid, hvarunder löneinkomsten

eller andra med tjenstebefattning förenade fördelar af den skattskyldige

eller hans rättsinnehafvare åtnjutits. Sker afkortning och nedgår härigenom

återstående inkomsten till sådant belopp, att enligt 10 § skattskyldig

bort åtnjuta frihet från inkomstskatt eller utgöra skatt efter

lägre beräkningsgrund, än som å den taxerade inkomsten förut tillämpats,

må rättelse derutinnan vid afkortningen ega rum.

Angående sättet för afkortning stadgas i uppbördsreglementet.

45 §.

Den enligt uppbördsboken hvarje skattskyldig påförda inkomstskatt

skall upptagas å hans för samma år utfärdade debetsedel, hvilken

dessutom bör upptaga det belopp, hvartill skattskyldigs inkomst blifvit

för inkomstskatt taxerad.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Kon yl. Maj :ts förslag. Utskottets förslag.

Särskilda anvisningar för ledning vid inkomstskattetaxeringen.

l:o. l:o.

Inkomst af fast egendom.

Inkomst af fast egendom taxeras

icke till det belopp, inkomsten verkligen

utgjort, utan fastställes, oafsedt

om behållningen af fastigheten varit

större eller mindre eller fastigheten

icke alls lemnat någon afkastning,

enligt bestämmelserna i

2 § i visst förhållande till taxeringsvärdet

sålunda, att inkomst

beräknas af jordbruksfastighet till

sex kronor för hvarje fulla etthundra

kronor af taxeringsvärdet samt af

annan fastighet och frälseränta till

fem kronor för hvarje fulla ett

hundra kronor af taxeringsvärdet

eller, då bevillning icke utgöres

för hela värdet, af den del deraf,

för hvilken bevillning erlägges.

Taxeringen sker efter nästföregående

års taxeringsvärde, men, då

sådant värde berörda år icke varit

fastighet åsatt, efter löpande årets

taxeringsvärde.

Skattskyldig, som utom fastighet

har annan inkomstkälla, skall

följaktligen i sin uppgift till taxeringsmyndigheterna

angifva dels sin

inkomst med frånräknande af deri

möjligen ingående afkastning af

fast egendom och dels på ofvannämnda

sätt beräknad inkomst af

den fasta egendomen. Den, som

åtnjuter tillhopa 3,000 kronors in
-

Inkomst af fast egendom.

Inkomst af fast egendom fastställes,

oafsedt om behållningen af

fastigheten varit större eller mindre

eller fastigheten icke alls lemnat

någon afkastning, enligt bestämmelserna

i 2 § i visst förhållande

till taxeringsvärdet sålunda,

att inkomst beräknas af jordbruksfastighet

till sex kronor för hvarje

fulla etthundra kronor af taxeringsvärdet

samt af annan fastighet och

frälseränta till fem kronor för hvarje

fulla etthundra kronor af taxeringsvärdet

eller, då bevillning icke utgöres

för hela värdet, af den del

deraf, för hvilken bevillning erlägges.

Taxeringen sker efter nästföregående

års taxeringsvärde, men,

då sådant värde berörda år icke

varit fastighet åsatt, efter löpande

årets taxeringsvärde.

Skattskyldig, som utom fastighet

har annan inkomstkälla, skall följaktligen

i sin uppgift till taxeringsmyndigheterna

angifva dels sin

inkomst med frånräknande af deri

möjligen ingående afkastning af

fast egendom och dels på ofvannämnda

sätt beräknad inkomst af

den fasta egendomen. Den, som

åtnjuter tillhopa 3,000 kronors in
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Kongl. Maj:ts förslag.

komst, deraf 700 kronor härflyta

af en till 10,000 kronor taxerad

bostadsfastighet, skall således uppgifva

500 kronors inkomst af fast

egendom och 2,300 kronors inkomst

i öfrigt. Har han derjemte en till

6,000 kronor taxerad obebyggd tomt,

skall han, äfven om han icke har

någon afkastning af tomten, anses

deraf åtnjuta en inkomst af 300

kronor.

Den, som i sin fabriksrörelse

använder egenfabriksfastighet, skall

såsom inkomst af fast egendom

särskildt upptaga fem procent af

fastighetens taxeringsvärde, men

eger enligt 7 § a) vid beräkningen

af sin inkomst af rörelsen göra

motsvarande afdrag.

Om skattskyldig i sin rörelse förädlar

skogs-, jordbruks- eller andra

produkter från egen jordbruksfastighet,

eger han, som skall såsom

inkomst af fast egendom uppgifva

sex procent af fastighetens

taxeringsvärde, vid beräkningen af

inkomsten af förädlingsrörelsen göra

afdrag för värdet af omförmälda

produkter i oförädladt skick.

Utskottets förslag.

komst, deraf 700 kronor härflyta

af en till 10,000 kronor taxerad

bostadsfastighet, skall således uppgifva

500 kronors inkomst af fast

egendom och 2,300 kronors inkomst

i öfrigt. Har lian derjemte en till

6,000 kronor taxerad obebyggd tomt,

skall han, äfven om han icke bar

någon afkastning af tomten, anses

deraf åtnjuta en inkomst af 300

kronor.

Den, som i sin fabriksrörelse använder

egen fabriksfastighet, skall

såsom inkomst af fast egendom

särskildt upptaga fem procent af

fastighetens taxeringsvärde, men

eger enligt 7 § a) vid beräkningen

af sin inkomst af rörelsen göra

motsvarande afdrag.

Om den, hvilken är skattskyldig

för inkomst af rörelse, tillika i rörelsen

förädlar skogs-, jordbrukseller

andra produkter från egen

jordbruksfastighet, eger han, som

skall såsom inkomst af fast egendom

uppgifva sex procent af fastighetens

taxeringsvärde, vid beräkningen

af inkomsten af förädlingsrörelsen

göra afdrag för värdet af

omförmälda produkter i oförädladt

skick.

Afdrag för ränta å gäld.

Med nedannämnda undantag äro skattskyldige berättigade ätt vid

taxeringen åtnjuta afdrag för ränta å all sin gäld, af hvad slag den

vara må.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. 95

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

På det att afgifna uppgifter må kunna tjena till ledning äfven

vid bevillningstaxeringen, bör vid uppgifvandet af inkomst, för hvilken

jemväl bevillning erlägges, afdrag ske endast för sådan ränta å gäld

soin 1 bevillnmgsafseende får afräknas. Således bör vid beräknandet

af inkomst af rörelse, som särskild! taxeras till bevillning, icke göras

afdrag för annan ränta än å det för samma rörelse upplånta rörelsekapital.

Har skattskyldig jemväl inkomst af obligationer eller af utlånade

eller deponerade penningar, eger han att vid uppgifvandet af

sådan inkomst afdraga ränta å all öfrig gäld. Förslår icke berörda

kapitalinkomst till att täcka denna ränta, är han berättigad att i uppgiften

från sin sammanräknade inkomst afdraga all den honom åliggande

skuldränta, för hvilken afdrag ej förut i uppgiften skett.

Svensk medborgare, som icke är i riket mantalsskrifven, äfvensom

utländing fa afräkna ränta allenast å sådan gäld, som ådragits för

förvärfvandet af inkomst, för hvilken inkomstskatt skall här i riket erläggas.

Fn svensk medborgare, som är bosatt i utlandet och icke i

Sverige mantalsskrifven, eger således ej åtnjuta afdrag för ränta å

gäld, som han icke asamkat sig för ernåendet af den i Sverige skattepligtiga

inkomsten. En utländing, som är i Sverige skattskyldig endast

för utdelning å aktier i svenska aktiebolag, får afdraga blott ränta å

gäld, hvari han satt sig. för förvärfvandet af denna inkomst.

3:ol

Afdrag för förlust.

Vid bevillningstaxeringen får förlust å rörelse eller yrke icko

afdragas från inkomsten af skattskyldig tillhörig annan rörelse eller

yrke, som särskild! taxeras till bevillning, ej heller från skattskyldigs

inkomst .1 öfrigt. Deremot må de i 8 § 2 mom. stadgade undantag

derest vid taxering för inkomstskatt viss inkomstkälla utvisar förlust

dylik förlust afdragas från den skattskyldiges öfriga inkomst, under

förutsättning att upplysning meddelas, å hvilken rörelse förlusten

uppstått.

Den, som idkar endast en rörelse, får således vid uppgifvandet

af sin rörelseinkomst derifrån afräkna förlust, som å rörelsen uppkommit.

Dnfver skattskyldig flera rörelser, som äro att betrakta såsom i förhållande

till hvarandra sjelf ständiga, får han deremot icke i uppgiften

om sin hela inkomst af rörelse afdraga förlust å en rörelse från inkomst

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

af en annan, men han eger att från sin sammanräknade inkomst af

alla inkomstkällor göra afdrag för förlust, som ej förut i uppgiften

afräknats; dock att sådant afdrag varder honom vid taxeringen medgifvet

endast under ofvannämnda förutsättning, att han upplyser, å

hvilken rörelse förlusten uppstått.

Om en skattskyldig, som idkar diversehandel och fabriksrörelse,

af handeln haft inkomst af 2,000 kronor, men å fabriksrörelsen, deri

han använder en honom tillhörig, till 20,000 kronor taxerad fabriksfastighet,

förlorat 1,500 kronor, utan att förlusten kan anses såsom

kapitalförlust, skall han uppgifva 1,000 kronors inkomst af fast egendom

och 2,000 kronors inkomst af rörelse eller tillhopa 3,000 kronors

inkomst, men eger från sistnämnda belopp afräkna den på fabriksrörelsen

uppkomna förlusten, i följd hvaraf han skall taxeras föi 1,500 kronois

inkomst.

4:o).

Uppgifter om inkomst från bolag.

Enär för den inkomst, som åtn

jutes af vanliga handelsbolag, kommanditbolag,

enkla bolag och rederier,

som ej äro aktiebolag, inkomstskatt

utgöres icke af sj elfva bolaget,

utan af de särskilda delegarne deri,

skola de uppgifter, som aflemnas

till ledning för sådan taxering, angifva

den del af bolagets inkomst

nästföregående år, som belöper på

en hvar delegare, men icke den utdelning,

som delegare nästföregående

år må hafva från bolaget

uppburit af inkomst, som förut af

bolaget förvärfvats.

Deremot skall sådan inkomst,

som utgöres af utdelning å aktier

och banklotter, uppgifvas till det

belopp, som aktie- eller lottegaren

4:o).

Uppgifter om inkomst från bolag
Enär

för den inkomst, som. åtnjutes

af vanliga handelsbolag, kommanditbolag,

enkla bolag och rederier,

som ej äro aktiebolag, inkomstskatt

utgöres icke af sj elfva bolaget,

utan af de särskilda delegarne deri,

skola de uppgifter, som aflemnas till

ledning för sådan taxering, angifva

den del af bolagets inkomst nästföregående

år, som belöper på en hvar

delegare, men icke det belopp,

som delegare nästföregående år må

hafva från bolaget uppburit af inkomst,

som förut af bolaget förvärfvats.

Deremot skall sådan inkomst,

som utgöres af utdelning å aktier

och banklotter, uppgifvas till det

belopp, som aktie- eller lottegaren

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Kongl. Maj:ts förslag.

nästföregående år i utdelning från

aktie- eller bankbolaget fått till

sig utanordnadt.

Utskottets förslag.

nästföregående år i utdelning från

aktie- eller bankbolaget fått till sig

utanordnadt; dervid iakttages, att

utdelning från inländska aktiebolag

och enskilda bankbolag räknas såsom

inkomst af kapital, medan utdelning

från utländska aktiebolag

skall, såsom vid bevillning staxeringen,

hänföras till inkomst af arbete.

5:o).

Taxering af inkomst, som åtnjutes af handelsbolag, kommanditbolag,

enkla bolag och rederier.

För inkomst, som åtnjutes af vanliga handelsbolag, kommanditbolag,

enkla bolag och rederier, som ej äro aktiebolag, taxeras icke bolaget,

utan de särskilda delegarne deri, en hvar efter hans andel af bolagets

inkomst. Taxeringen sker således för hvarje delegare icke å den ort,

der bolagets verksamhet bedrifves, utan i sammanhang med hans öfriga

inkomsttaxering å den ort, der han enligt bestämmelserna i 16, 17 och

18 §§ är skattskyldig för inkomstskatt.

Till grund för taxeringen af inkomst från kommanditbolag lägges

den uppgift, som enligt 25 § c) skall af bolaget aflemnas, delegarens

egen uppgift samt i öfrigt upplysta eller kända förhållanden. Bolagets

uppgift skall upprättas i enlighet med det i 21 § omförmälda formulär

samt således utmärka dels de fastigheter, bolaget eger, och den efter

taxeringsvärdet beräknade afkastning deraf, som jemlikt 2 § skall anses

hafva uppkommit, dels bolagets inkomst nästföregående år af öfriga i

formuläret angifna inkomstkällor, i den mån dylik inkomst af bolaget

åtnjutits, dels ock de afdrag för skuldräntor och förluster, som vid uppskattningen

af bolagets inkomst må ega rum. Derjemte skall uppgiften

angifva den en hvar delegare tillkommande andel af inkomsten, äfven

om vinst endast delvis eller icke alls till delegarne utdelas. Uppgiften,

hvilken enligt 25 § skall upprättas i lika många exemplar som sammanlagda

antalet af de kommuner eller territoriella stadsförsamlingar, i

hvilka delegare i bolaget böra taxeras, skall aflemnas till ordföranden

Bih. till Riksd. Prof. 1902. 5 Sami. 1 Afd. 22 Eäft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

i vederbörande bevillningsberedning eller myndighet, som i 28 § omförmäles,

samt, om den aflemnas till sådan myndighet, genom dess försorg

delgifvas bemälde ordförande.

Vid delegares taxering fördelas härefter bolagets, med tillämpning

af gifna föreskrifter, uppskattade hela inkomst mellan delegarne-i förhållande

till hvarje delegares andel af bolagets inkomst. Om således

ett kommanditbolag med tre delegare — som eger annan fastighet än

jordbruksfastighet till taxeringsvärde af 240,000 kronor samt deraf och

af andra inkomstkällor haft bokförd inkomst, i sin helhet uppgående

till 35,000 kronor, hvilken disponerats sålunda, att 5,000 kronor afsatts

till reservfond och återstoden fördelats mellan delegarne på det sätt,

att en erhållit hälften eller 15,000 kronor, den andre en tredjedel eller

10.000 kronor och den tredje en sjettedel eller 5,000 kronor —- finnes

hafva åtnjutit enligt inkomstskatteförordningen beskattningsbar inkomst

till belopp af 36,000 kronor, skall inkomstskatt påföras delegarne efter

berörda andelar eller för inkomst af resp. 18,000, 12,000 och 6,000

kronor. Hafva åter bolagets andra inkomstkällor än fastighet icke

lemnat någon afkastning, skall bolaget beräknas hafva af fastigheten

åtnjutit 12,000 kronors inkomst, i följd hvaraf, under förutsättning

att afdrag för skuldränta eller förlust icke bort ega rum, delegarne

skola utgöra inkomstskatt för inkomst från bolaget af resp. 6,000,

4.000 och 2,000 kronor.

Uppgiftspligtig delegare i kommanditbolag skall i sin uppgift

angifva den andel, han åtnjutit eller eger åtnjuta af bolagets inkomst

nästföregående år, och bör denna andel särskild! utmärkas utan sammanblandning

med hans öfriga inkomst.

Delegare i vanligt handelsbolag skall i sammanhang med uppgifvande!

af den inkomst, han må åtnjuta af annan inkomstkälla, uppgifva

jemväl den på honom belöpande andel af bolagets beräknade afkastning

af fastighet och öfriga inkomst. Deremot åligger uppgiftsskyldighet

icke sjelfva bolaget. Om ett handelsbolag, som består af

två delegare med sins emellan lika rätt till bolagets egendom och inkomst,

af rörelse åtnjuter 10,000 kronors beskattningsbar inkomst, skall hvardera

delegaren såsom sin inkomst deraf uppgifva 5,000 kronor. Eger bolaget

en fabriksfastigket till taxeringsvärde af 20,000 kronor och använder

densamma i rörelse,''som lemnar sammanlagd behållen inkomst af 5,000

kronor, skall bolaget anses hafva åtnjutit 1,000 kronors inkomst af

fastigheten och 4,000 kronors inkomst af rörelsen, i följd hvaraf hvardera

delegaren skall med afseende härå uppgifva 500 kronors inkomst

af fast egendom och 2,000 kronors inkomst af rörelse. Har bolaget

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Kongl. Mag:ts förslag. Utskottets förslag.

äfven en jordbruksfastighet, taxerad till 10,000 kronor, anses hvardera

delegaren deraf åtnjuta en inkomst af 300 kronor. Från uppgifven

inkomst eger delegaren afdraga ränta å gäld, som icke tillförene afräknats,

äfvensom å rörelse eller yrke uppkommen förlust, som ej är att

anse såsom kapitalförlust.

Hvad här sagts om vanliga h

äfven om enkla bolag och rederier.

6:o).

Eftertaxering.

Genom eftertaxering, der sådan

enligt 35 § eger rum, skall inkomstskatt

påföras till det belopp, hvarmed

den förut erlagda skatten understiger

det skattebelopp, som bort

påföras, derest inkomsten i rätt tid

taxerats till rigtigt belopp. Om

således en person, som år 1903

taxeras för 10,000 kronors inkomst

och följaktligen får erlägga skatt

efter 12,500 kronor, vid taxeringsförrättningarne

år 1905 befinnes

hafva haft en inkomst, som bort år

1903 upptagas till 14,000 kronor,

i följd hvaraf han rätteligen skolat

utgöra skatt efter 20,500 kronor,

skall, utan sammanblandning med

den taxering, som för år 1905

varder honom åsatt, sistnämnda år

honom påföras jemväl ogulden inkomstskatt,

svarande mot skilnaden

emellan hvad han i verkligheten

erlagt och hvad han bort erlägga,

eller efter 8,000 kronor, så att, om

skattefoten varit 1 krona för 100

kronor, inkomstskatten blir 80 kronor.

mdelsbolag gäller i tillämpliga delar

6:o).

Eftertaxering.

Genom eftertaxering, der sådan

enligt 35 § eger rum, skall inkomstskatt

påföras till det belopp, hvarmed

den förut erlagda skatten understiger

det skattebelopp, som bort

påföras, derest inkomsten i rätt tid

taxerats till rigtigt belopp. Om

således en person, som år 1903

taxeras för 10,000 kronors inkomst

och följaktligen får erlägga skatt

efter 12,000 kronor, vid taxeringsförrättningarne

år 1905 befinnes

hafva haft en inkomst, som bort år

1903 upptagas till 14,000 kronor,

i följd hvaraf han rätteligen skolat

utgöra skatt efter 20,000 kronor,

skall utan sammanblandning med

den taxering, som för år 1905

varder honom åsatt, sistnämnda år

honom påföras jemväl ogulden inkomstskatt,

svarande mot skilnaden

emellan hvad han i verkligheten

erlagt och hvad han bort erlägga,

eller efter 8,000 kronor, så att, om

skattefoten varit 1 krona för 100

kronor, inkomstskatten blir 80 kronor.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Skyldige att utan särskild anmaning afgifva uppgifter angående sin inkomst äro:

a) verk eller bolag, som är med Kongl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom

aktiebolag registreradt eller står under offentlig kontroll, samt

b) annan skattskyldig, som nästföregående år taxerats för eller åtnjutit minst

2,000 kronors inkomst eller minst 1,000 kronors inkomst af fast egendom eller

kapital, derunder inbegripen utdelning å aktier ocli banklotter.

I skattskyldigs uppgift om inkomst, skall innefattas äfven liustruns inkomst.

Bostads- och andra förmåner böra till sitt värde i penningar uppgifvas.

Uppgift skall afgifvas före den 1 april. Möter hinder att inom bestämd tid

aflemna uppgift, må anstånd åtnjutas intill maj månads utgång, om skriftlig anmälan

derom g- res hos ordföranden i bevillningsbereaningen.

U pgift aflemnas eller insändes i betaldt bref med allmänna posten antingen

till ordfö -anden i bevillningsberedningen eller ock i Stockholm till öfverståthållareembetet

och i öfriga orter till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i det län, magistraten

i den stad c-ller kronofogden i det fögderi, der taxeringen anses skola ega rum eller

den skattskyldige är bosatt (mantalsskrifningsorten).

Verk eller bolag, hvarom ofvan sägs, skall vid uppgift om sin inkomst foga

föreskrifna räkenskapshandlingar.

Den, som underlåter att inom stadgad tid aflemna uppgift, förlorar rätten att

fullfölja talan i fråga om beloppet af den inkomst, som uppgiften skolat afse.

År uppgiften ofullständig, eger enahanda påföljd rum i fråga om beloppet af

utelemnad inkomst.

Uppgiftspligtig, som i aflemnad uppgift mot bättre vetande lemnar origtigt

meddelande och derigenom föranleder, att inkomst icke eller endast till någon del

taxeras, bötar från och med fyra till och med tio gånger det inkomstskattebelopp, som

genom det svikliga förfarandet undandragits, dock minst tjugufem kronor.

En hvar, som önskar upplysning rörande beskaffenheten af honom åliggande

uppgiftsskyldighet eller sättet för dess fullgörande, eger att för sådant ändamål hänvända

sig till vederbörande bevillningsberedningsordförande.

Inkomst af kapital och annan inkomst af arbete än lön eller pension upptages

med det belopp, hvartill inkomsten under nästföregående året uppgått, med

iakttagande likväl dels att inkomsten första året, den åtnjutes, äfvensom då den icke

åtnjutits för hela föregående året, skall upptagas med det belopp, hvartill densamma,

enligt de upplysningar taxeringsmännen kunnat förskaffa sig, skäligen må

anses för det löpande året uppgå, dels ock att, då inkomsten under det löpande året

upphör, densamma upptages med det belopp, som, med det nästföregående årets

inkomst till beräkningsgrund, motsvarar den tidrymd af det löpande året, för hvilken

inkomsten åtnjutes.

Med allmän eller enskild tjenstebefattning förenad lön så ock pension upptages

med det belopp, hvartill densamma för det löpande året blifvit i stat eller

annorledes bestämd; börande deremot med tjenstebefattning förenade tjenstgöringspenningar,

dagaflöning, sportelersättning och obestämda eller extra inkomster beräknas

på sätt i nästföregående stycke omförmäles.

Vikariatsarfvode, arfvode för uppdrag af öfvergående beskaffenhet och all dylik

tillfällig inkomst, som härflutit af annan den skattsky]diges verksamhet än hans

redan till beskattning taxerade tjenst, rörelse eller yrke och som tillfallit honom så

sent under ett år, att densamma icke kunnat af det årets taxerings- eller pröfningsnämnd

beräknas, taxeras det näst derpå följande året.

Lön och annan inkomst, som utgår i spanmål eller persedlar, upptages med

det kontanta belopp, den efter senast för orten faststäldt markegångspris utgör.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

MantalssJcrifningsort: stad socken.

(för bolag: styrelsens såte)

härad.

län.

Uppgift

till ledning vid underteeknads taxering år 19

A. Inkomst af fast egendom.

Såsom inkomst af fast egendom anses den inkomst, som är genom fastighetsbevillning beskattad.

Denna inkomst beräknas efter det fastigheten för nästföregående år åsätta taxeringsvärde

och anses utgöra a) af jordbruksfastighet sex kronor för hvarje fulla etthundra kronor af

taxeringsvärdet samt b) af annan fastighet och frälseränta fem kronor för hvarje fulla etthundra

kronor af taxeringsvärdet.

Delegare i vanligt handelsbolag skall lemna uppgift beträffande den på honom belöpande

andel af bolaget tillhörig fastighet.

Undertecknad eget- följande fastighet

Likstäld med egare är sådan innehafvare af fast egendom, som derför enligt bevillningsförordningen

erlägger bevillning.

1 :o) j ordbruksfastighet:

socken; tax.-värde

kr.

Summa

kr.; 6 % derå

2:o) annan fastighet och frälseränta:

socken , .. ,

stad 1 tax.-värde

kr.

frälseränta af

Summa ....... . .. kr.; 5 % derå | _

|P

Summa inkomst af fast egendom I

B. Inkomst af arbete.

l:o) Inkomst af tjenst eller pension.

Härunder uppgifvas aflöning, arfvode, traktamente, sportler, bostad, derest densamma icke

är såsom löntagarens inkomst af fast egendom beräknad, samt annan med allmän eller enskild

tjenst förenad förmån; inkomst och förmån af särskildt uppdrag; pension, årligt understöd, lifränta

och undantagsförmån. Afdrag må ske endast för dels hvad som anvisats till bestridande

af de med erhållen tjenst förenade särskilda kostnader (se 7 § (?) inkomstskatteförordningen),

dels de med embete och tjenst förenade utgifter, som omförmälas i 7 § e) samma förordning.

Undertecknad åtnjuter inkomst af följande tjenst

af följande uppdrag:

och skall skatta för inkomst

uppbär pension från ........................

Underteeknads inkomst af tjenst eller pension nästföregående år har icke öfverstigit

2:o) Inkomst af rörelse eller yrke.

Vid inkomstens uppgifvande må afdrag icke ega runt för utskylder eller lefnadskostnader,

för ränta å den skattskyldiges eget kapital eller för hvad som användes till fast egendoms förbättring,

tillökning af inventarier eller kapitalafbetalning å skuld. Deremot må afdrag ske för

Transport

Summa

I i!

Anm. Skattskyldig, som är delegare i kommanditbolag, bör i en summa utan sammanblandning med skattskyldigs inkomst i öfrig! angifva

den honom tillkommande andel af bolagets inkomst nästföregående år.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Transport

det hyresvärdet motsvarande belopp af 5 % af taxeringsvärdet å egen fastighet, som användes till

utöfvande af rörelsen eller yrket, samt för omkostnader för bedrifvande deraf (se 7 § a), b) och c)

inkomstskatteförordningen), så ock för ränta å lånt rörelsekapital äfvensom för förlust, som

icke är att hänföra till kapitalförlust. Drifver skattskyldig flera rörelser, som äro att betrakta

såsom i förhållande till hvarandra sjelfständiga, må dock vid beräkningen af den under denna

punkt upptagna inkomst ränta å lånt rörelsekapital och förlust icke ske från inkomst af annan

rörelse än den, hvari rörelsekapitalet användes eller förlusten inträffat. Angående afdrag i öfrigt

se här nedan.

Undertecknad idkar följande .särskilda slag af rörelse eller yrkesverksamhet:

(Härunder angifves äfven rörelse, som idkas i vanligt handelsbolag, enkelt bolag eller rederi.)

Summa

i

Undertecknade inkomst af rörelse eller yrke nästföregående år har icke öfverstigit.....

3:o) Annan inkomst af arbete.

Härunder uppgifvas skattepligtiga intägter, som ej böra under annan rubrik upptagas, såsom

inkomst af arrende af kronoegendom, vinst å spekulationsaffärer, som ej drifvas såsom yrke,

inkomst af fastighet i utlandet, utdelning å aktier i utländska aktiebolag m. m.

Undertecknads inkomst af ifrågavarande slag nästföregående år har icke öfverstigit_______

Summa inkomst af arbete

C. Inkomst af kapital.

Härunder uppgifvas:

l:o) ränta af utlånade eller i räntebärande obligationer nedlagda eller hos

penningförvaltande verk eller enskilde insatta penningar samt kronooch

kyrkotionde eller ersättning derför, som åtnjutes af patronus ecclesise.

Från uppburen dylik inkomst må afdrag ske endast för ränta å upplånadt kapital, i den

mån afdrag derför ej under B 2:o) skett såsom för ränta å lånt rörelsekapital. För förvaltningskostnad

får sålunda afdrag ej ega rum.

Undertecknads inkomst af ifrågavarande slag nästföregående år har icke öfverstigit_______

2:o) utdelning å aktier i inländska aktiebolag samt lotter i inländska bankbolag.

Undertecknads inkomst af ifrågavarande slag nästföregående år har icke öfverstigit_______

Summa inkomst af kapital

Summa inkomster

Från det uppgifna inkomstbeloppet yrkas afdrag:

a) för ränta å gäld, derför afdrag förut ej egt rum

b) för den förlust å rörelse eller yrke, som icke under B 2:o) afdragits ___________________

(Obs. Sådan''* förlust får ej afdragas, derest icke den skattskyldige meddelar upplysning,

å hvilken rörelse förlusten uppstått.)

, / för aktiebolag och j f(jL- utdelningen i den mån densamma icke öfverstigit sex procent

v V enskilda bankbolag/ ° ar

å bolagets inbetalta aktie- eller lottkapital; och som utdelningen utgjort -------------------

kronor eller _______________ procent å inbetalta kapitalet, utgörande ____________________ kronor,

uppgår berörda afdrag till ------------------------------------------------

(Hvad såsom inbetaldt kapital skall anses stadgas i 9 § inkomstskatteförordningen.

)

Summa afdrag

Summa återstående inkomst j|

Hela beloppet af den undertecknad åliggande ränta å gäld, derför afdrag här ofvan gjorts, uppgår till kr.

Att inkomsten nästföregående år icke öfverstigit hvad här ofvan uppgifvits, betygas på heder

och samvete.

den

19

Namn:

Titel eller yrke:

Adress: -------------

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Här nedan må skattskyldig afgifva de upplysningar i öfrigt, som lian vill till ledning för sin

taxering meddela.

För undvikande af förfrågningar från taxeringsmyndigheterna ligger det i skattskyldigs eget

intresse att här lemna så fullständiga upplysningar som möjligt.

Undertecknads omförmälda .............-_____________________... rörelse har bedrifvits på nedannämnda olika

beskattningsorter, och anser undertecknad, att den beskattningsbara inkomsten deraf, utgörande

_____________________ kronor, bör emellan de särskilda orterna fördelas sålunda:

i _________________________________________________________ .. __________ kr.______________

i _____ . . _______________ _____________________________________________ » _______________________________________

i _______________________________________________________________________________ » _________________________________________

Summa kr.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o. 25.

105

Progressionsiabell.

Taxerad

inkomst

Belopp, eftei

hvilket skat

utgår

Taxerad

inkomst

| Belopp, eftei

hvilket skat

| utgår

Taxerad

inkomst

LBelopp, efte

hvilket skat

utgår

Taxerad

inkomst

Belopp, efter

hvilket skatt

utgår

j

! 1,000

200

4,100

4,100

7,200

7,800

10,300

! 12,600

1,100

300

4,200

1 4,200

7.300

7,900

10,400

12,800

1,200

400

4,300

4,300

7,400

8,100

10,500

13,000

1,300

500

4,400

4,400

7,500

8,200

10,600

13,200

1,400

600

4,500

4,500

7,600

8,400

10,700

13,400

1 1,500

700

4,600

4,600

7,700

8,500

10,800

13,600

1,600

800

4,700

4,700

7,800

8,700

10,900

13,800

1,700

900

4,800

4,800

7,900

8,800

11,000

14,000

1,800

1,000

4,900

4,900

8,000

9,000

11,100

14,200

1,900

1,100

5,000

5,000

8,100

9,100

11,200

14,400

3,000

1,400

5,100

5,100

8,200

9,300

11,300

14,600

2,100

1,500

5,200

5,200

8,300

9,400

11,400

14,800

2,200

1,600

5,300

5,300

8,400

9,600

11,500

15,000

2,300

1,700

5,400

5,400

8,500

9,700

11,600

15,200

2,400

1,800

5,500

5,500

8,600

9,900

11,700

15,400 !

'' 2,500

1,900

5,600

5,600

8,700

10,000

11,800

15,600

2,600

2,000

5,700

5,700

8,800

10,200

11,900

15,800

2,700

2,100

5,800

5,800

8,900

10,300

12,000

16,000

| 2,800

2,200

5,900

5,900

0,000

10,500

12.100

16,200

i 2,900

2,300

6,000

6,000

9,100

10,600

12.200

16,400

3,000

2,600

6,100

6,100

9,200

10,800

12,300

16,600

3,100

2,700

6,200 1

6,300

9,300

10,900

12,400 !

16,800

3,200 1

2,800

6,300 !

6,400

9.400

11,100

12,500

17,000

3,300

2,900

6,400

6,600

9,500

11.200

12,600 1

17,200

3,400

3,000

6,500

6,700

9,600 !

11,400

12,700

17,400

3,500

3,100

6,600

6,900

9.700

11,500 !

12,800 1

17,600

3,600

3,200

6,700

7,000

9,800

11,700 !

12.900

17,800

3,700

3,300

6,800

7,200

9,900

11,800 1

13,000

18,000

3,800 i

3,400

6,900

7,300

10,000

12,000 j

13,100

18,200

3,900

3,500

7,000

7,500

10,100 i

12,200

13,200

18,400

4,000

4,000

7,100

7,600

10.200

12,400

13,300

18.600

Bih. till Riksd. Prof. 1902. 5 Sami. 1 Afd. 22 Häft. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

1

Taxerad

inkomst

Belopp, efter

iiyilket skatt

utgår

Taxerad efter

ihvilket skatt

inkomst , s

utgår

Taxerad

inkomst

Belopp, efter

avilket skatt

utgår

Taxerad

inkomst

Belopp, efter

ivilket skatt

utgår

18,400

18,800

17.400

28,000

i

21,400

38,700

25,400 !

50,700

13,500

19,000

17.500

28,200

21.500 (

39,000

25.5oo ;

51,000

13,600

19,200

17,600

28,500

21,600

39,300

25.600

51,300

13,700

19,400

17,700

28,700

21.700

39,600

25,700

51.600

13,800

19,600

17.800

29.000

21,800

39,900

25,800

51,900

13,900

19,800

17,900

29,200

21.900

40,200

25,900

52,200

14,000

20,000

18,000

29,500

22,09®

40,500

2(''»,000

52,500

14.100

20,200

18,100

29,700

22,100

40,800

26,100

52,800 i

14,200

20,400

18,200

30,000

22,200

41,100

26,200

53,100

14.300

20,600

18,300

30,200

22,300

41,400

26,300

53,400

14,400

20,800

18,400

30,500

22,400

41,700

26,400

53,700

14,500

21,000

18,500

30,700

22.500

42,000

26,500

54,000

14,600

21,200

18,600

31,000

22,600

42,300

26,600

54,300

14,700

21,400

18,700

31,200

22,700

42,600

26,700

54,600

14,800

21.600

18,800

31,500 .

22,800

42,900

26,800

54,900

14.900

21,800

18,900

31,700

22,900

43,200

26,900

55.200

15,000

22,000

19,000

32,000

23,000

43,500

27,000

55,500

15,100

22,200

19,100

32,200

23,100

43,800

27,100

55,800

15,200

22,500

19,200

32,500

23,200

44,100

27,200

56,100

15,300

22,700

19,300

32,700

23,300

44,400

27,300

56,400

15,400

23,000

19.400

33,000

23,400

44,700

27,400

56,700

15,500

23,200

19,500

33,200

23,500

45,000

27,500

57,000

15,600

23,500

19,600

33.500

23,600

45,300

27.600

57.300

15,700

23,700

19,700

33,700

23,700

45,600

27,700

57,600

15,800

24,000

19,800

34,000

23,800

45,900

27,800

57,900

15.900

24,200

19,900

34,200

23,900

46,200

27,900

58,200

16,000

24,500

20,000

34,500

24,000

46.500

28,000

58,500

16,100

24,700

20,100

34,800

24,100

46,800

28,100

58,800

16,200

25,000

20,200

35.100

24.200

47,100

28,200

59.100

16,300

25,200

20,300

35,400

24,300

47.400

28,300

59.400

16,400

25,500

20,400

35,700

24,400

47,700

28.400

59,700

16,500

25.700

20,500

36.000

24.500

48,000

28,500

60,000

16,600

26.000

20,600

36,300

24,600

48,300

28,600

60,300

16,700

26,200

20,700

36,600

24,700

48.600

28,700

60,600

16.800

26,500

20,800

36,900

24,800

48,900

28,800

60.900

16,900

26,700

20,900

37,200

24,900

49,200

28,900

61.200

17,00®

27,000

21,000

37,500

25,000

49,500

29,000

61,500

17,100

27,200

21,100

37,800

25.100

49.800

29,100

61.800

17,200

27,500

21,200

38.100

25.200

50,100

29,200

62,100

17,300

27,700

21,300

38.400

25.300

50.400

29,300

62,400

s. 107 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

107

Taxerad

Belopp, efter

Taxerad

j Belopp, efter

Taxerad

Belopp, efte

rn ,

laxerad

Belopp, efter

hvilket skati

inkomst

ihvilket skaf

hvilket skat

inkomst

utgår

utgår

inkomst

utgår

inkomst

utgår

29,400

I

62,700

33,400

76,400

37,400

1

90,400

41,400

|

! 104,400

29,500

63,000

33,500

76,700

37,500

90,700

41,500

104,700

29,600

63,300

33,600

77,100

37,600

91,100

41,600

105,100

29,700

63,600

33,700

77,400

37,700

i 91,400

41.700

105,400

29,800

63,900

33.800

77,800

37,800

1 91,800

41,800

[ 105,800

29,900

64,200

33,900

78,100

37,900

92,100

41,900

106,100

30,000

64,500

34,000

78,500

38,099

92,500

42,000

106,500

30,100

64,800

34,100

78,800

38,100

92,800

42,100

106,800

30,200

65,200

34,200

79,200

38,200

93,200

42,200

107,200

30,300

65,500

34,300

79,500

38,300

93,500

42,300

107,500

30,400

65,900

34,400

79,900

38,400

93,900

42,400

107,900

30,500

66,200

34,500

80,200

38,500

94,200

42,500

108,200

30,600

66,600

34,600

80J00

38,600

94,600

42,600

108,600

30,700

66,900

34,700

80,900

38,700

94,900

42.700

108,900

30,800

67,300

34,800

81,300

38,800

95,300

42,800

109,300

30,900

67,600

34,900

81,600

38,900

95,600

42,900

109,600

31,000

68,000

35,009

82,000

39,009

96,000

43,000

110,000

31,100

68,300

35,100

82,300

39,100

96,300

43,100

110,300

31,200

68,700

35,200

82,700

39,200

96,700

43,200

110,700

31,300

69,000

35,300

83,000

39,300

97,000

43,300

111,000

31,400

69,400

35,400

83,400

39,400

97,400

43,400

111,400

31,500

69,700

35,500

83,700

39,500

97,700

43,500

111,700

31,600

70.100

35,600

84,100

39,600

98,100

43,600

112,100

31,700

70,400

35,700

84,400

39,700

98,400

43,700

112,400

31,800

70,800

35,800

84,800

39,800

98,800

43,800

112,800

31,900

71,100

35,900

85,100

39,900

99,100

43,900

113,100

32,000

71,500

30,000

85,500

40,009

99,500

44,000

113,500

32,100

71,800

36,100

85,800

40,100

99,800

44,100

113,800

32,200

72,200

36,200

86,200

40,200

100,200

44,200

114,200

32,300

72,500

36,300

86,500

40,300

100,500

44,300

114,500

32,400

72,900

36,400

86,900

40,400

100,900

44,400

114,900

32,500

73,200

36,500

87,200

40,500

101,200

44,500

115,200

32,600

73,600

36,600

87,600

40,600

101,600

44,600

115,600

32,700

73,900

36,700

87,900

40,700

101,900

44,700

115,900

32.800

74,300

36,800

88,300

40,800

102,300

44.800

116,300

32,900

74,600

36,900

88,600

40.900

102,600

44,900

116,600

33,000

75,000

37,000

89,000

41,000

103,000

45,000

117,000

33,100

75.300

37,100

89,300

41,100

103,300

45,100

117,300

33.200

75,700

37,200

89,700

41,200

103,700

45.200

117,700

33,300

76,000

37,S00

90,000

41.300

104,000

45,300 j

118,000 1

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

\

Taxerad

Belopp, efter

Taxerad

Belopp, efter

Taxerad

Belopp, efter

Taxerad

Belopp, efter

hvilket skatt

hvilket skatt

hvilket skatt

hvilket skatt

inkomst

1

utgår

inkomst

utgår

inkomst

utgår

inkomst

utgår

1

45,400

118,400

48,400

128,900

55,000

154,500

85,000

279,500

45,500

118,700

48,500

129.200

56,000

158,500

86,000

284,500 !

45,600

119,100

48,600

129,600

57,000

162,500

87,000

289,500 i

45,700

119,400

48.700

129,900

58,000

166,500

88,000

294,500

45,800

119,800

48,800

130,300

59,000

170.500

89,000

299,500 |

45,900

120.100

48,900

130,600

60,000

174.500

90,000

304,500

4ö,000

120,500

49,000

131,000

61,000

178,500

91,000

309,500 1

46,100

120.800

49,100

131,300

62,000

182,500

92,000

314,500 ;

46,200

121,200

49,200

131,700

63,000

186,500

93,000

319,500

46,300

121,500

49,300

132,000

64,000

190,500

94,000

324,500 i

46,400

121,900

49,400

132,400

65,000

194,500

95,000

329,500

46,500

122,200

49,500

132,700

66,000

198,500

96,000

334,500

46,600

122,600

49,600

133,100

67,000

202,500

97,000

339,500

46,700

122,900

49.700

133,400

68,000

206,500

98.000

344,500

46,800

123,300

49,800

133,800

69.000

210,500

99,000

349,500 |

46,900

123,600

49,900

134,100

70,000

214.500

100,00®

354.500

47,00®

124,000

50,00®

134,500

71,000

218,500

100,100

355,000 i

! 47,100

124,300

50,100

134,900

72,000

222,500

100,200

355,500 i

47,200

124,700

50,200

135,300

73,000

226,500

101.000

359,500 i

47,300

125,000

50,300

135.700

74,000

230,500

105,000

379,500

47,400

125,400

50,400

136,100

75.000

234,500

110,000

404,500

47,500

125,700

50,500

136.500

76,000

238,500

115,000

429,500

47,600

126,100

50,600

136,900

77,000

242,500

120,000

454,500

47,700

126,400

50,700

137,300

78,000

246,500

125,000

479.500

47,800

126,800

50,800

137,700

79,000

250,500

130,000

504,500

47,900

127,100

50,900

138,100

80,000

254,500

135,000

529,500

48,000

127,500

51,000

138,500

81,000

259,500

140,000

554,500

48,100

127,800

52,000

142,500

82,000

264.500

145,000

579,500

48,200

128.200

53,000

146,500

83,000

269.500

145,500

582.000

48,300

! 128,500

54,000

150,500

84.000

274,500

I

opaginerad Kontrollera mot PDF

Formulär N:o 5,

Taxeringslängd

öfver

inkomstbevillningen

och

inkomstskatten

inom

och

län

för år 19

s. 110 Kontrollera mot PDF

Nummer å uppgift eller annan

bilaga.

110

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

I

2

3

4

5

| 6

; 7

8

9

10

11

l:o.

2:o.

3:o.

4:o.

5:0.

Den skattskyldiges

| Nummer å hus, hemman eller

lägenhet.

Taxering enligt

b e v i 11 n i

ags-

namn och titel eller yrke.

bostad.

Af

bevillningsberedningen

Af

uppskattad inkomst.

medgifvet afdrag enligt § 11 j

i bevillningsförordningen. |

föreslagen beskattningsbar

inkomst.

upp-

af kapital.

af tjenst eller

pension.

af rörelse, yrke

eller eljest

Summa.

af kapital.

af tjenst eller

pension.

af kanal, jernväg, annan

farväg, skeppsrederi,

sjöfart eller af arrende

af staten tillhörig

jordbruksfastighet.

annan.*)

Brukspatronen J. E. Bergström

Råbelöf....................

1

1,000

—

—

10,000

11,000

11,000

1,000

—

600

_

_

600

450

150

_

600

A cd. L LcA t DU iilttll o A i ttl ......

Mjölnaren A. Fogelberg ......

Råbelöfs qvarn .........

—

—

700

—

300

1,000

450

550

—

700

Hemmansegaren Nils Larsson

Röksta................

1

—

—r

—

1,700

1,700

—

1,700

—

F. d. Grosshandlaren E. Berg

Ahlby .....................

2

7,500

—

—

—

7,500

—

7,500

7,500

—

Länsmannen A. Blomberg ...

Sanda .....................

1

—

1,300

—

400

1,700

—

1,700

—

1,300

L. N. Cronvall ..................

För Aby stenkärlsfabrik

-

—

—

—

1,000

1,000

—

1,000

—

—

Skomakaren L. Jönsson......

Hofstena ..................

—

—

—

700

700

600

100

—

—

Grosshandlaren C. J. Lönn...

Sundbyberg...............

25

1,000

—

1,000

4,000

6,000

—

6,000

1,000

—

Lasarettsläkaren 0. Sandberg

Rimbo .....................

—

—

1,000

—

3,000

4,000

—

4,000

—

1,000

Sömmerskan dåra Jansson

» ......... ...........

—

—

—

500

500

450

50

—

—

Arrendatorn A. Carlsson ..

Vellnora kungsgård • •

—

—

1,000

—

1,000

X 300

786

—

—

_

_

—

400

400

314

—

—

Kamreraren S. Wandberg ..

Hammarby ...............

■ -

1,000

600

_

—

1,600

300

1,300

1,000

600

Skepparen L. Johansson ..

Simpnäs ..................

—

—

600

1,000

—

1,600

~

1,600

—

600

_

500

—

50C

—

50C

—

—

Kommissionären N. Edlind..

Österby .................

500

1 500

500

1,500

300

1,200

500

500

Enkefru E. Jakobson ........

Ekeby ....................

—

—

—

—

—

—

—

| -

—

,

1 Summa

1 ■

11,00015,300

3,500

22,500

O

O

. CO

2,85(

39,45o|j 11,000

5,300

Förrättningsstället N. N. den ___________________ ________ ... maj 19

Bevillningsberedningen

N. N.

Ordförande.

N. N. N. N.

Ledamot. Ledamot.

Anmärkningar.

Sedan pröfningsnämnden slutat sin förrättning, skola från denna nämnds längd i taxeringslängden införas de ändringar,

uppgift å det beskattningsbara inkomstbeloppet.

Då skattskyldig har inkomst af flera yrken, näringar eller fenster, bör, der specifikation deraf ej kan på annat sätt

Om arrendator af sådan staten tillhörig jordbruksfastighet, för hvilken fastighetsbevillning icke erlägges, är uppskattad

kommunalutskylders debitering så väl inkomst- som bevillningsbeloppen särskild! upptagas, på sätt detta formulär visar.

Då uppgift affordrats skattskyldig, bör beviset derom taxeringslängden bifogas.

Såsom inkomst af pension upptagas äfven: årligt understöd, gratifikation, lifränta och undantagsförmån.

‘) Uppgår inkomsten ej till 1,000 kronor, utgöres ej vägskatt, så vida ej den skattskyldige har annan inkomst, hvilken

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25-

in

förordningen

Taxering enligt inkomstskatte- förordningen

B evillningsb ered ningens

anteckningar.

taxeringsnämnden

Uträknad bevillning.

Af pröfningsnämnden beslutade ändringar

i de beskattningsbara inkomstbeloppen.

Af

bevillnings-

beredningen

Af

taxerings-

nämnden.

Uträknad inkomstskatt.

Af pröfningsnämnden beslutade ändringar

i de belopp, efter hvilka skatt utgår.

skattad inkomst

medgifvet afdrag enligt § 11

i bevillningsförordningen.

antagen beskattningsbar

inkomst.

jaf rörelse, yrke

1 eller eljest

Summa.

|af kanal, jernväg, annan

j farväg, skeppsrederi,

sjöfart eller af arrende

af staten tillhörig

| jordbruksfastighet.

annan.i)

föreslagen inkomst.

beräknadt belopp, efter

hvilket skatt utgår.

taxerad inkomst.

beräknadt belopp, efter

hvilket skatt utgår.

—

10,000

O

o

—

11,000110

-

12,500

17,100

27,200

17,100

27,200

272

29,500

—

_

600

450

150

1

50

_

_

_

_

_

—

300

1,000

450

550

5

50

—

1,000

200

1,000

200

2

_

—

1,700

1,700

—

1,700

17

—

—

3,900

3,500

4,000

4,000

40

—

—

—

7,500

—

7,500

75

—

9,000

28,500

60,000

28,500

60,000

600

68,300

—

400

1,700

—

1,700

17

—

—

2,100

1,500

2,100

1,500

15

—

1,000

1,000

1 000

10

i Mantalsskrifven i N. N. kommun och så-

\ ledes ej berättigad till afdrag.

700

700

600

100

1

—

—

—

—

—

__

—

—

Har 6 barm. Hustrun sjuklig.

1,000

5,000

7,000

—

o

o

70

—

—

6,300

6,400

7,300

7,900

79

—

•

3,000

4,000

—

4,000

40

—

—

3,000

2,600

3,000

2,600

26

—

1,200

_

1,200

975

9

75

786

1,400

600

1,600

800

8

300

—

400

400

325!

3

25

314

—

—

—

—

—

—

—

—

1,600

300

1,300;

13

—

—

2,600

2,000

2,600

2,000

20

—

1,000

—

1,600

- 1

1,600

16

—

1,800

1,000

1,800

1,000

10

_

500

—

500

- 1

500

5

—

- !

—

—

—

—

—

_

—

500

1,500;

300’

1,200

12

—

- 1

1,500

700

1,500

700

7

—

| “

—

— I

— i

—

—

—

— 1

1,400

600

1,400

600

6

500

'' 9,700

23,000

O

o

o

CO

Th

2,400;

40,600,406 —

— !

70,600''

106,300!

71,900

108,500''l,085

_

Förrättningsstället N. N. den __________________ 19

N. N. N. N.

Häradsskrifvare. Kronoombud.

På taxeringsnämndens vägnar

N. N.

Ordförande.

N. N. N. N.

Ledamot. Ledamot.

som af .pröfningsnämnden blifvit beslutade, så att taxeringslängden alltid för hvarje skattskyldig innehåller tillförlitlig

åstadkommas, underrättelse derom i anteckningskolumnen införas.

icke blott för inkomst af arrendet, utan ock för annan rörelse eller yrke eller tjenst, pension eller kapital, böra med afseende å

tillsammans med den ifrågavarande uppgår till eller öfverstiger 1,000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil.Atill Bevillningsutskottets betänkande N?25

Jfrorwr
150,

000

/o, OO O

no,ooo

130,000

130,000

110,000

100,000

90,000

80,000

70,000

60,000

50,000

40,000

30,000

20,000

•10,000

O

t f~

+1 -i

Krorvor
-

10,000

Diagram,utvisande förhållandet mellan -verklig inkomst och det belopp,hvarefter skatt utgår.

20,000 30,000 40,000 50,000 Krönt»- 60,000 70,000 80,000 Kronor- 90,000 100,000 110,000 Xroroon 120,000 130,000 140,000 150.000

i~T~T''t"T

1 i !

i "i r -f

+-|.

Tt -r

Ö*t4

l.....]-p-[

i—t—+--1

r nxit

20,000 30,000 40,000 50,000 60,000 70,000 80,000 90,000 100,000 110,000 120,000 130,000 140,000 150,000

TcumrcuZ inkomst .

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inkomst, Twwr&ft&r skatt itlqcar.

JSronor

15,000

15,000

13,000

12,000

11,000

10,000

9,000

3,000

7, 000

6,000

5,000

0,000

3,000

2,000

1,000

o

ISronoT

Bil.B.till Bevillningsutskottets betänkande N§25.

1,000 2,000 3,000 4,000

Diagram, utvisande förhållandet mellan verklig inkomst och det belopp hvarefter shatt utgår

5,000

6,000

7 ooo

8,000

9,000

10,000

11,000

1,000

2,000

3,000

4-900

5,000

6,000

7000

8,000

9,000 10,000 11,000

V&rk tia i nkonm b

Jgronar

SO, ooo

12,000

12,000

13,000

14,000

15,000

16, ooo

17,ooo

18, ooo

20, oop

28,000

?,7,ooo

26,ooo

25,ooo

7,5,000

23,ooo

22,000

21, ooo

20,ooo

19, ooo

18,ooo

17, ooo

76,ooo

15,ooo

13,000

15,000

15,ooo

16,ooo

17,ooo

18,ooo

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skatte procent. Skatte, procent.

Bil.C.till Bevi IInin°sutskottets betänkande N°25.

Diagram, utvisa*! de skatte procenteri vid olika belopp af taxerad inkomst

A. För inkomster till och med 20,000 kronor.

z,o%

2,0%

1,5%

1,o%

V"

15%

1.0%

0,5%

0,5%

O

Itrorurr 1,000

2,000

3,000

4,000

5,000

6,000

1,000

8,000

9,000 10,000 11,000

Ta/jcerculs f n Jz o rrv*'' ts

12,000

13,000

17.000

14,000

15,000

76,ooo

18, ooo

19, ooo

20,ooo

B .För inkomster til! och med 200,000 kronor.

4-,o%

3,5pa

3,0%

7,0%

3,5%

3,o%

2,5%

2,5%

2,0%

1,0%

7,51

7,5%

1,0%

1,0%

0,5%

0,5%

0

JGronor* 10,000

20,000

30, OOO

50,000

50,000

60,000

70, OOO

80,000

.90000

100,000 110,000

120,000

130,000

140,000

150,000

160000

170,000

180,000

100,000

200,000

Taäc%rcbdy friska iris t .

Skatte, procents. Skatte procent.

opaginerad Kontrollera mot PDF

RESERVATIONER.

Bih. till Riksd. Vrot. 1902. 5 Samt. 1 Afd. 22 Höft.

15

s. 115 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

115

Reservationer

mot förslaget till förordning angående inkomstskatt.

Mot 5 § 2 mom. och 39 §

af herr Östberg, som anfört:

»2 mom. af 5 § är ordagrant hemtadt från gällande bevillningsförordning.

Der förekommande stadgande, att inkomst första året,

den åtnjutes, skall upptagas med det belopp, hvartill densamma enligt

de upplysningar, taxeringsmännen kunnat förskaffa sig, skäligen må

anses för det löpande året uppgå, kan möjligen anses tillfredsställande

vid hittills vanligt taxeringssätt, som icke beräknats noggrant angifva

inkomstens verkliga belopp, utan endast på ett ungefär gifver uttryck

för skatteförmågan, men det är origtigt att i ett skattesystem, som

hvilar på sjelfdeklaration, delvis bibehålla taxering på grund af taxeringsmyndigheternas

antaganden om hvad som kan anses skäligt; och ett

sådant förfarande lemnar alltför osäkra resultat för att kunna godkännas

i ett skattesystem med progressiv skatteskala.

Då det tydligen är omöjligt att vid tiden för taxeringsförrättningarne

veta, huruvida en ny affär kommer att vid årets slut lemna

nettovinst eller nettoförlust, komme man att vid inkomsttaxeringen

jemnsides tillämpa två skilda principer, dels för rörelse, som drifvits

under föregående år, granskning af sjelfdeklarationen, dels för under

året påbörjad rörelse taxering efter beräkningar, som i de flesta fall

blifva rena gissningar. Bibehållandet af ifrågavarande stadgande gifver

taxeringsmyndigheterna tillfälle att förrycka inkomsttaxeringen. Det

blir möjligt för taxeringsmyndighet att frångå en afgifven absolut rigtig

sjelfdeklaration, t. ex. på den grund, att taxeringsmyndigheten anser,

att den skattskyldige under det löpande året kommer att erhålla inkomst

af kapital, ehuru så ej varit fallet under föregående år.

Enligt min mening bör derföre vid taxering för inkomstskatt inkomst

ej taxeras under det första året, den åtnjutes. Deraf blir emellertid en

följd, att skattskyldig bör under det år, då inkomsten upphör, taxeras

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

för hela det belopp, hvartill inkombten uppgått under det nästföregående

året. Den reda och fasthet i taxeringsväsendet, som derigenom åstadkommes,

har långt större betydelse än den förlust för statsverket, som

understundom kan uppstå derigenom, att skattskyldig efter inkomstens

upphörande kommit i sådan ekonomisk ställning, att skatten icke kan

utbekommas.

Då taxeringslängderna för inkomstskatten och för inkom stbevillningen

upprättas efter alldeles olika grunder och icke hafva med hvarandra

att göra, har jag ansett skilda längder böra upprättas, så mycket

mera som arbetet och kostnaden icke skulle i nämnvärd mån derigenom

ökas.»

Mot 9 §

af herr Brodin, som anfört:

»I fråga om grunden för beskattningen af aktiebolags vinst är

jag af annan mening än utskottets majoritet och får i detta afseende

anföra.

Progressiv skatt är till sin natur en rent personlig skatteform och

borde sålunda icke tillämpas på aktiebolag.

Aktiebolagsinstitutionen har visat sig nyttig och nödvändig, då

genom densamma större företag kunnat utföras än för enskilda varit

möjligt; och med nutidens kraf på att drifva rörelser i stor skala är

nämnda institution nödvändigare än förr. Större industriföretag, jernvägar

och dylika anläggningar, hvilkas utförande naturligen äro af ett

statsligt intresse, kunna i allmänhet icke åstadkommas annat än genom

aktiebolag. Det framhålles ofta de stora fördelar, som vinnas af personer,

hvilka placera sina besparingar i aktier, men om man tager i

beaktande så många aktiebolag, som dels lemnat sina aktieegare ringa

eller ingeq utdelning under många år, dels efter några års tillvaro

måst upplösas utan att aktieegarne erhållit något af sina utlagda penningar

tillbaka, så visar det sig annorlunda. Under senare åren har

allmänhetens förtroende till aktiebolagsformen visat tendens att sjunka

på grund deraf, att större kapitalister skaffat sig majoritet i aktiebolag

och hänsynslöst beredt sig fördelar på de mindre aktieegarnes bekostnad.

Det torde derför ej vara lämpligt, att statsmakterna genom

för höga skatter ytterligare öka allmänhetens obenägenhet att ingå i

aktiebolag.

På grund af hvad jag sålunda anfört och då man vet, att aktiebolagens

delegare oftast nog bestå af personer, hvilka i aktierna pla
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. 117

cerat sina små besparingar, måste det anses oegentligt och orättvist,

att aktiebolaget skall skatta progressivt såsom varande en förmögen

person.

Bevillningsutskottets majoritet har föreslagit följande lydelse af 9 §:

»Vid taxering af inländska aktiebolags och enskilda bankbolags

inkomst må afdrag ske för ett belopp, som motsvarar den till aktieeller

lottegarne bestämda utdelning, dock icke för mera än sex procent

å inbetal dt aktie- eller lottkapital.»

Genom denna bestämmelse komma de svagaste aktiebolagen, som

kunna gifva sina aktieegare ringa eller kanske ingen utdelning, att

hårdast drabbas af den föreslagna skatten. I fråga om till exempel ett

jernvägsbolag, som tillkommit genom aktieteckning af kommuner och,

såsom ofta, genom hufvudsakligast mindre teckningar, visar erfarenheten,

att många år kunna förflyta, innan aktieegarne erhålla någon

utdelning. Aktiekapitalet kan vara millioner och årsbehållningen ganska

betydlig, men måste densamma användas till anskaffande af materiel

och verkställande af förbättringar. I detta fall kan inkomstskatten

blifva mycket betungande, och något skattefritt afdrag erhålles ej.

Enligt principerna för lagen skola kommuner och mindre bemedlade

vara fria från inkomstskatt, men här blir det motsatsen. Ett annat

exempel må anföras. Ett aktiebolag bildas för drifvande af någon

industri och börjar bolaget, såsom ofta är fallet, med för litet kapital,

hvarigenom det har svårt att drifva sin rörelse. Det kan under sådana

förhållanden icke blifva fråga om utdelning, utan måste bolaget konsolideras

genom att använda den vinst, som kan uppstå, till anskaffande

af behöfliga maskiner och förlager. Inkomstskatten måste likväl betalas

utan att något skattefritt afdrag erhålles. För att undvika att betala

inkomstskatt torde många aktiebolag utdela den vinst, som erhålles,

istället för att konsolidera bolaget, hvilket kan förorsaka, att bolaget

ifråga vid inträffande sämre konjunkturer får svårt att reda sig och

blir insolvent. Härigenom göra aktieegarne förlust, och staten förlorar

ett skatteobjekt.

På grund af hvad här ofvan anförts anser jag det vara orättvist

och oegentligt, att aktiebolag skola progressivt beskattas, men då ett

förslag i öfverensstämmelse härmed icke torde leda till något resultat,

vill jag inskränka mig till att, till förmån för ekonomiskt svaga bolag,

föreslå, det 9 § första stycket erhåller följande lydelse:

»Vid taxering af inländska aktiebolags och enskilda bankbolags

inkomst må afdrag ske för ett belopp, motsvarande fyra procent å

inbetaldt aktie- eller lottkapital eller den till aktie- eller lottegarne

s. 118 Kontrollera mot PDF

118 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

bestämda utdelning’, dock icke för mera än sex procent å inbetalt aktieeller

lottkapital.»

Mot 10 §

af herr Petri, som ansett, att inkomst af arbete för de mindre

inkomsttagarne ej bort beskattas lika högt som inkomst af fast egendom

och kapital.

Mot 9, 10, 11, 20 och 21 §§

af herr Meyer, som anfört:

»Hufvudprincipen i det föreliggande förslaget till progressiv inkomstskatt

är den, att sådan inkomst, som anses skapa en större skatteförmåga,

skall särskild! och på sådant sätt beskattas, att i samma mån

som inkomstbeloppet stiger och derigenom en större skatteförmåga

alstras, i samma mån skall denna skatteförmåga genom den proportionel

med densamma växande skatten — men också endast genom den —

tagas i anspråk.

Mot denna princip strider emellertid utskottets förslag, i hvad det

afser beskattningen af bank- och aktiebolags vinst, ty om så stor del

af till delegarne i sådant bolag utdelad vinst, som motsvarar det belopp,

hvarmed utdelningen öfverstiger 6 procent af bolagskapitaiet,

beskattas hos bolaget — och det dertill progressivt — oaktadt hvarje

delegare måste erlägga progressiv inkomstskatt för hela det belopp,

han såsom utdelning uppbär, då inträffar det i vissa fall, att samma

skatteobjekt beskattas icke allenast dubbelt utan derjemte progressivt,

delvis efter en högre skatteskala än annan inkomst.

•Dubbelbeskattning af inkomst torde emellertid svårligen under

några förhållanden kunna försvaras, och uppenbart orättvis blir den,

när den, såsom här, tillämpas på skatteobjekt, hvars skatteförmåga

redan genom progressiv beskattning blifvit, tagen i anspråk.

Hvad särskild! beträffar progressiv beskattning hos bolaget af nyssnämnda

vinstdel äfvensom af den vinst, som icke utdelas, är deremot

att erinra, att bolagsvinst icke såsom enskild mans inkomst är någon

beskattningsenhet, utan att den är sammansatt af delegareandelar och

sålunda icke utgör ett skatteobjekt utan lika många sådana som det

finnes delegare i bolaget.

Hvar och en af dessa andelar kan vara så liten, att den skulle

vara alldeles fri från inkomstskatt, ifall den toges för sig, men derigenom

s. 119 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. 119

att deri sammanslås med de andra, träffas den under alla förhållanden

icke allenast af sådan skatt utan dertill af en sådan, som alltid blir

för hög, alldenstund det högre belopp, som uppkommer genom sammanslagningen,

alltid drager med sig en starkare progression.

Att inkomst af fastighet och af kapital kan och bör bära tyngre

skattebörda än inkomst af arbete torde allmänt erkännas, och för att

i föreliggande fall skattelagstiftningen, synnerligast rörande mindre

inkomsttagare, skall blifva så rättvis som möjligt, fordras det derföre,

att olika grunder för beskattningen af olika slags inkomst fastställas;

de skattetekniska svårigheter, som visat sig vid försöken att fastställa

sådana grunder, hafva emellertid vållat, att något förslag i sådan letning

för närvarande icke kunnat framkomma.

Olika slags inkomst måste således tillsvidare på lika sätt beskattas;

en väl behöflig skattelindring kan icke beredas någon skattskyldig

utan att samma lindring kommer andra skattskyldige alldeles oförtjent

till del, och vid uppdragandet af gränsen för den skattefrihet, som

bör lemnas, har man derföre endast att välja emellan å ena sidan en

orättvis beskattning och å den andra en lika orättvis skattelindring.

Då nu emellertid Riksdagen, när den uttalade sig för den progressiva

skatteformen för uttagande af behöfliga nya skatter, dermed

hufvudsakligen afsåg att så långt görligt befria de ekonomiskt svagare

från deltagande i dessa skatter, bör det vara tydligt, att den största

hänsynen måste tagas dertill, att detta ändamål vinnes, och att derföre

också företräde bör gifvas åt Kongl. Maj:ts förslag, i hvad detsamma

afser skattefrihet och skattelindring för de mindre inkomsttagarne.

Visserligen uppstå genom detta förslags antagande sådana missförhållanden,

att exempelvis en person, som skuldfritt eger jordbruksfastighet

med ett taxeringsvärde af närmare 34,000 kronor och dertill

kreatur och inventarier till ett värde af kanske 6,000 kronor, eller,

med andra ord, en förmögenhet af bortåt 40,000 kronor, blir alldeles

befriad från inkomstskatt, men samma missförhållanden, endast i oväsentlig

mån mindre, uppstå ifall utskottets förslag antages, och missförhållandena

äro således i båda fallen så stora, att de kräfva skyndsam

rättelse.

I enlighet med det sålunda anförda har jag ansett,

att bank- och aktiebolags vinst, på sätt herr Leman i sin motion

föreslagit, bör hos bolaget beskattas efter afdrag af utdelningsbeloppet

och proportionelt,

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

att inkomstskatt icke skall erläggas för inkomst understigande

2,000 kronor,

samt att skattefria afdrag böra medgifvas i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med Kongl. Maj:ts förslag

och hemställer jag derföre,

att Riksdagen ville besluta, att nedan angifna

§§ skola erhålla följande lydelse:

9 §•

Vid. taxering af inländska aktiebolags och enskilda baukbolags

inkomst iakttages, att aktiebolag och bankbolag skola beskattas endast

för den de! af inkomsten, hvilken icke till aktieegare eller lottegare

utdelats.

10 §.

Skyldighet att erlägga inkomstskatt eger icke rum, när den skattskyldiges

sammanräknade inkomst, deri inbegripen äfven hustruns, understiger

2,000 kronor.

Uppgår denna inkomst till 2,000 kronor, men icke till 3,000

kronor, äro 1,000 kronor, och uppgår den till 3,000 kronor, men icke

till 4,000 kronor, äro 500 kronor fria från skatt.

Uppgår inkomsten till 4,000 kronor, men öfverstiger den icke

6,000 kronor, erlägges skatt efter inkomstens hela belopp.

öfverstiger inkomsten 6,000 kronor, skola för bestämmande af

det belopp, efter hvilket skatt beräknas, 6,000 kronor af inkomsten

upptagas till oförändradt belopp, hvaremot

den del af inkomsten, som öfverstiger 6,000 kr. men icke 10,000 kr. ökas med 50 %,

” » » » -i 10,000 „ „ „ 15,000 „ „ „ 100 %,

” » » » i; j> 15,000 „ „ „ 20,000 „ „ „ 150 %.

» ” ” » » „ 20,000 „ ,, „ 30,000 „ ,, „ 200 %,

” ” » » » » 30,000 „ „ „ 50,000 „ „ „ 250 %,

>’ i; >> )> it 50,000 ,, „ „ 80,000 „ „ ,, 300 %,

» » !> » »> •> 80,000 „ ökas med .......................... 400 %,

dock att det belopp, hvarefter skatten skall utgå, icke må i något

fall beräknas högre än fyra gånger hela det uppskattade inkomstbeloppet,

allt på sätt den vid denna förordning fogade tabell närmare utvisar.

Hvad i denna § är stadgadt om frihet från skatt gäller allenast

svensk medborgare, som är i riket mantalsskrifven, och oskiftadt sterbhus

efter sådan svensk medborgare.

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Vid bestämmande enligt denna § af det belopp, efter hvilket

skatt beräknas, iakttages, att detsamma utföres i fulla hundratal kronor,

så att Överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt hundratal,

bortfaller.

11 §•

Inkomstskatt utgår med en krona för hvarje hundratal kronor af

det belopp, efter hvilket enligt 10 § skatt beräknas, med det undantaglikväl,

att inkomstskatten för aktiebolog och enskildt bankbolag, å hvilkas

beskattning stadgandena i 10 ''§ icke skola tillämpas, skall utgå med en

krona för hvarje hundratal kronor af bolagets enligt 9 § beskattningsbara

inkomst.

20 §.

1 mom. Skyldige att utan särskild anmaning på heder och samvete

årligen afgifva uppgifter till ledning vid taxeringen äro:

a) verk eller bolag, som är med Kongl. Maj:ts oktroj försedt

eller blifvit såsom aktiebolag registreradt eller står under offentlig

kontroll, samt

b) annan skattskyldig, som nästföregående år taxerats för eller

åtnjutit minst 3,000 kronors sådan inkomst, som enligt denna förordning

bör till inkomstskatt taxeras, eller minst 2,000 kronors inkomst af kapital.

2 mom. En hvar annan vare efter anmaning, som i denna förordning

sägs, skyldig lemna dylik uppgift.

21 §.

Uppgift, som i 20 § omförmäles, skall, i enlighet med faststäldt

formulär, skriftligen afgifvas och utvisa:

dels den fasta egendom, för hvilken uppgiftspligtig är skyldig

erlägga fastighetsbevillning, egendomens beskaffenhet af jordbruksfastighet

eller annan fastighet eller frälseränta, samt, derest egendomen

varit under nästföregående år åsatt taxeringsvärde, nämnda värde,

dels beloppet af hans inkomst nästföregående år af kapital och

arbete,

dels och de afdrag för skuldränta och förlust, som han yrkar att

få tillgodonjuta vid taxeringen.

Uppgift enligt 20 § 2 mom., som infordrats af ordförande i beBih.

titt Biksd. Prot. 1902. 5 Sami. 1 Afd. 22 Häft. 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 25.

villningsberedning eller kronans ombud bos taxeringsnämnd, må skattskyldig

dock ega att muntligen hos bevillningsberedningen eller nämnden

meddela.

Vid uppgift för verk eller bolag, som i 20 § 1 mom. a) sägs,

skall fogas dels bestyrkt utdrag af verkets eller bolagets senast afslutade

räkenskaper, utvisande beloppet af hela den under räkenskapsåret

uppkomna vinst, ränta å eget kapital inräknad, dels ock bestyrkt afskrift

eller tryckt exemplar af verkets eller bolagets revisionsberättelse för

senaste räkenskapsår.

Uppgift för utländsk försäkringsanstalt skall innehålla, förutom

hvad ofvan föreskrifvits om fast egendom, antalet försäkringar och

premiebeloppet för nästföregående år inom riket äfvensom beloppet af

under samma tid utbetalade återförsäkringspremier.»

«

i

s. 123 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

123

Reservationer

mot utskottets motivering.

Herr Fredholm, med hvilken herr Lundström instämt, har anfört:

»I motiveringen till detta utskottets betänkande förekommer ett

uttalande rörande den föreslagna inkomstskattens konstitutionella form,

hvilket uttalande synes vara föranledt af en statsrådsledamots yttrande

till protokollet vid ärendets behandling i statsrådet. Utskottet säger

sig, i anslutning dertill, anse det vara önskvärdt, att åt de grunder,

hvarpå inkomstbeskattningen nu är föreslagen att hvila, gåfves större

fasthet än hvad den nu stadgade ordningen för afgörande af bevillningsfrågor

lemnar. Utskottet anser derför lämpligt, att de mest betydelsefulla

grunder, hvarpå skatten bygges, undandragas de gemensamma

voteringarna inom Riksdagens begge kamrar. Utskottet har alltså

velat uttala såsom sin mening, att förslag angående inkomstskatt, som

förelägges en kommande riksdag, måtte afgifvas i sådan form, att de

allmänna grunderna derför fastställas genom lag, under det att Riksdagen

förbehålles, att inom de i lagen angifna gränser bestämma skattebelopp

och lemna öfriga föreskrifter. Det är emellertid tydligt, att ett

sådant förslag hvarken nu eller framdeles, så länge 69 och 71 §§

regeringsformen bibehållas oförändrade, kan genomföras. Det föreskrifves

nämligen i sistnämnda paragrafer af regeringsformen, att, när kamrarne

sig icke förena om grunderna för någon bevillning, skola kamrarne

hvar för sig rösta om de olika beslut, hvari hvardera förut stannat,

kommande den mening, som dervid erhåller de flesta ledamöternas af

båda kamrarne sammanräknade röster, att gälla såsom Riksdagens beslut.

Om Riksdagen således skulle göra detta utskottets omförmälda uttalande

till sitt, skulle detta derföre allenast innebära, att Riksdagen hos Konungen

på en omväg anhölle om förslag till sådana grundlagsändringar,

att beskattningen framdeles skulle kunna bestämmas genom en af

Konung och Riksdag gemensamt stiftad lag. För mig är det omöjligt

att föreställa mig, att Riksdagen genom att godkänna utskottets motivering

i denna del skulle vilja beträda den väg, som utskottet icke

dragit i betänkande att slå in på ■— en väg, som leder till omintetgörande

af den grundval, hvarpå hela vår beskattningsrätt hvilar och

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

som fått sitt grund! ag sgärd ad e uttryck i 57 § regeringsformen, hvilken

paragraf med oförtydbara ord häfdar, »att svenska folkets urgamla rätt

att sig beskatta utöfvas af Riksdagen allena». Skulle nu omhandlade

del af utskottets motivering icke af Riksdagen underkännas och sålunda

hafva en utsigt att ingå i den skrifvelse, som Riksdagen skall afgifva

till svar å den kongl. propositionen, så befarar jag, att ett sådant Riksdagens

förbiseende kan komma att medföra allvarliga påföljder af nu

oöfverskådlig räckvidd. Jag har derföre inom utskottet yrkat på uteslutande

ur motiveringen af hela den passus, som återfinnes på sid.

19 i utskottets betänkande samt börjar med orden »Till de af utskottet

hittills gjorda erinringar rörande förslagets innehåll och skattens anordnande

kan läggas ännu en anmärkning, som gäller förslagets konstitutionella

form» och slutar med orden »att förslag angående inkomstskatt,

som förelägges en kommande Riksdag, måtte afgifvas i sådan

form, att de allmänna grunderna derför fastställas genom lag, under

det att Riksdagen förbehålles att, inom de i lagen angifna gränser,

bestämma skattebelopp och lemna öfriga föreskrifter». Då nu omnämnda

passus icke står i något organiskt samband med motiveringen i öfrigt,

hade den utan att förrycka sambandet i motiveringen mycket väl

kunnat ur densamma uteslutas.

Men då likväl utskottet icke velat lemna sitt samtycke till att

utesluta denna del af motiveringen, återstår mig ej annat än att reservationsvis

till Riksdagen hemställa, att Riksdagen behagade besluta att

ogilla nu omhandlade stycke i utskottets motivering.»

Herr Brodin har anmält, att han i fråga om vissa delar af motiveringen

hyst en från utskottets flertal afvikande mening.

Herr friherre von Knorring har anfört:

»I sin motivering har utskottet å sid. 19 uttalat den meningen,

att förslag angående inkomstskatt, som förelägges en kommande riksdag,

måtte afgifvas i en sådan form, att de allmänna grunderna derför

fastställas genom lag, under det att Riksdagen förbehålles att inom de

i lagen angifna gränser bestämma skattebelopp och lemna öfriga föreskrifter.

Då, i likhet med den nu föreslagna förordningen angående inkomstskatt,

den, som förelägges kommande riksdag, sannolikt endast

får provisorisk karakter och det för närvarande ej finnes något förslag

än mindre någon utredning om hvad som bör räknas till sådan förordnings

allmänna grunder, anser jag det vara för tidigt för Riksdagen

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

att uttala sig i ifrågavarande hänseende; men äfven om så ej vore förhållandet,

och oafsedt hvad som bör stadgas i framtiden, anser jag det

olämpligt att i förbigående i en motivering rigta uppmaning till Kongl.

Maj:t att föreslå Riksdagen en förändring af det nuvarande grundlagsenliga

förfaringssättet vid afgörandet af de allmänna grunderna för

sådan skatt.

I anledning häraf finner jag, att stycket å sid. 19 »Till de af utskottet

— — — lemna öfriga föreskrifter» borde ur motiveringen utgå.»

Herrar O. A. Ericsson, J. Bromée och G. Jansson hafva anfört:

»Vid det förhållandet att föreliggande författningsförslag, sådant

detsamma formulerats af utskottet, tillkommit genom ömsesidiga eftergifter

och samman]emkningar af olika meningar inom utskottet, hafva

vi ingen erinran att nu framställa mot sjelfva förslaget.

Deremot kunna vi icke godkänna vissa delar af de uttalanden

utskottet gjort i motiveringen.

I sin skrifvelse n:o 120 sistförflutne år till Konungen uttalade

Riksdagen bland annat följande: »Då det åt Eders Kongl. Maj:t nu

framlagda förslaget till omorganisation af landets försvar kräfver betydligt

ökade utgifter, framträder ännu mera den frågan, i hvad mån

den direkta skatten bör tagas i anspråk i högre grad än för närvarande

är fallet. De indirekta konsumtionsskatterna äro i allmänhet jemförelsevis

mera betungande för de mindre bemedlade än för dem, hvilka befinna

sig i en mera fördelaktig ekonomisk ställning och är det derför

utan tvifvel med rättvisans fordringar öfverensstämmande, att en afsevärd

del af de ökade kostnader, som genom antagande af ifrågavarande

förslag uppkomma, varder betäckt medelst direkta och förmögenhetsskatter,

hvarvid den direkta skatten bör i sammanhang med obligatorisk

sjelfdeklaration så anordnas, att för lägre inkomstbelopp befrielse

från eller lindring i skatten medgifves samt att för högre inkomstbelopp

den progressiva skatteformen användes. I likhet med chefen

för finansdepartementet anser Riksdagen, att medelst en på dessa grunder

anordnad inkomstskatt eu statsinkomst af omkring 10,500,000

kronor kan erhållas.» Här var det således Riksdagens uttryckliga mening

att på angifna sätt med en direkt skatt täcka en afsevärd del af

de ökade utgifterna för försvaret, och detta icke endast för något visst

år. Om nu utskottet i sina i bestämda ordalag ofta upprepade uttalanden

om inkomstskattens provisoriska karakter, velat likställa inkomstskatten

med t. ex. tilläggsbevillningen, som ena året tages i anspråk

och det andra icke, så hafva vi deremot velat inlägga vår gensaga och

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

ansett dessa uttryck i sådant afseende vara både obefogade och stridande

mot berörde Riksdagens skrifvelse.

Emot utskottets anmärkningar angående såväl grunden för bestämmandet

af fastighetsinkomsten, som skattefriheten för den fasta

egendomen hafva vi också åtskilligt att erinra.

Enligt vårt förmenande lär knappast, utan att derför vidtagas

extra och vidtomfattande åtgärder, någon säkrare taxering å inkomst

af fast egendom kunna verkställas än att denna beräknas i vissa procent

å taxeringsvärdet; och under förutsättning att taxeringsmyndigheterna

vid fastställandet af berörda taxering iakttaga den omsorg, som

erfordras för att undvika ojemnheter i dessa värden, torde berörda

grund kunna användas till dess en fullständig omgestaltning af vårt

inkomstskattesystem genomföres.

I sammanhang med förenämnda anmärkning beträffande grunden

för fastighetsinkomsten, påpekar utskottet, »att, äfven med den af utskottet

föreslagna begränsningen af skattefriheten, i allt fall största

delen af landets till bevillning taxerade fasta egendom torde komma

att undgå inkomstskatten», och »anser sig utskottet böra ifrågasätta

huruvida icke anmärkta ojemnheter i skattetungan borde undanrödjas

medelst en skatt å förmögenhet».

Häraf synes framgå, som om utskottet ansåge att med föreliggande

förslag till inkomstskatt, den fasta egendomen skulle, dels blifva

lör lågt beskattad och dels i allt för stor utsträckning undslippa densammas

utgörande.

Då utskottet emellertid godkänt Kongl. Maj:ts förslag att beräkna

denna inkomst så högt som respektive fem och sex procent å

taxeringsvärdet, torde det blifva svårt bevisa, att denna procent är

för låg, åtminstone gäller detta för jordbruksfastighet, hvilken i sällsynta

fall lämnar så hög afkastning som sex procent å taxeringsvärdet.

Att det oaktadt en så stor del af den fasta egendomen undgår inkomstskatten,

beror åter på det enkla sakförhållandet, att antingen äro dessa

fastigheter så små, att inkomsten deraf ej når upp till beskattningsgränsen

eller också äro de större så skuldsatta att, efter afdrag å

skuldräntan derå, icke heller dessa nå dit upp. I båda fallen torde

det vara obestridd att dessas innehafvare äro att räkna till de mindre

bärkraftige, hvaraf man sannerligen icke med fog kan kräfva någon

särskild förmögenhetsskatt. Besinnar man derjemte, hurusom särskilt

för jordbruksfastigheterna en mängd andra skatter och onera i högre

proportion utkräfvas, såsom t. ex. för byggnad och underhåll af kyrka,

prestgård och tingshus in. in. samt för vägunderhållet o. s. v., utan

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

rättighet för de mindre till något bevillningsfritt afdrag, så kan man

utan öfverdrift påstå, att jordbruksfastigheterna hafva betydligt drygare

skatter än öfriga skattskyldige och att deras bärkraft är afsevärdt

svagare än t. ex. deras, som hafva motsvarande inkomst af kapital.

Vi anse således, att utskottet saknat stöd för dessa anmärkningar

och uttalanden. De större fastigheterna, som uppnå beskattningsgränsen,

hafva sannerligen blifvit tillräckligt beskattade med de beräknade fem

och sex procenten å taxeringsvärdet och de mindre måtte väl i rättvisans

namn åtminstone härutinnan likställas med andra skattdragare.

Dertill hafva vi velat göra den erinran att, om man äfven nu, vid

framläggandet af detta förslag, ansett sig böra förorda skatt å förmögenhet,

så tro vi att detta bort framställas i sammanhang med en

hänvisning till hvar den egentliga förmögenheten och bärkraften vore

till finnandes. Detta synes utskottet delvis velat göra. Men vi skulle

då i första hand särskildt velat framhålla kapitalet i stället för att utskottet

pekat på de små och skuldsatta fastigheterna.

Vi hafva ej heller kunnat vara med om utskottets gjorda uttalanden

om önskvärdheten och lämpligheten af, att de allmänna grunderna och

den dermed sammanhängande progressionsskalan för inkomstskatten

fastställas genom lag. I den delen hafva vi varit af samma åsigt som

herr Fredholm och instämma således i hans reservation.»

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Jordbi uksfastighet.

Reservation

mot förslaget i dess helhet

af herr friherre Kling spor ^ som anfört:

»Enligt 2 § i föreliggande förslag till förordning skall den inkomst

af jordbruksfastighet, för hvilken enligt samma förslag progressiv

inkomstskatt bör utgöras, beräknas till sex kronor för hvarje fulla

100 kronor af taxeringsvärdet.

Det synes mig, som om vid bestämmandet af sagda fasta beräkningsgrund

tillräcklig hänsyn icke tagits till rättvisa och billighet.

Klart torde nämligen vara, att ju större en jordbruksfastighet är, desto

lägre blifver, proportionsvis, den afkomst, som man kan af densamma

påräkna, och härtill kommer, att de redan nu af jordbruksfastighet utgående

skatter och onera, hvilka vid en medelstor gård torde medtaga

omkring 20 procent af hela inkomsten, blifva mera betungande, ju

större egendomarne äro, enär taxeringsvärdena icke noga ansluta sig

till de verkliga värdena utan i regel äro proportionsvis högre för de

större egendomarne än för de mindre.

I en af aktuarien I. Flodström upprättad, i »Ekonomisk Tidskrift»

offentliggjord kalkyl har inkomsten af jordbruksfastighet beräknats efter

en i förhållande till egendomarnes storlek aftagande procentskala till

högst 15 procent vid ett taxeringsvärde af 5,000 kronor och lägst 4

procent, inträdande vid ett taxeringsvärde af 600,000 kronor. Af dessa

15—4 procent skulle, hela skalan igenom, 3 procent anses utgöra inkomsten

af sjelfva fastigheten och återstående 12—1 procent anses såsom

inkomst af jordbruksrörelsen. *

Denna kalkjd har, enligt mitt förmenande, ett visst berättigande

och tjenar i sin mån att belysa det origtiga uti att till grund för en

progressiv beskattning af inkomst af jordbruksrörelse lägga en för alla

fall lika medelprocent af fastighetsvärdet. Det origtiga i en dylik beskattning

framträder så mycket tydligare, när inkomsten beräknas så

högt som till 6 procent, en inkomst hvilken knappast torde kunna, ens

*

Med beräknande af afdrag af 5 procent ränta å en till 40 procent af taxerings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

129''

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25

under gynsamma förhållanden, påräknas från någon jordbruksfastighet

af den storlek, att enligt föreliggande förslag egaren bör för densamma

inkomsttaxeras. Inträffar dessutom missväxt, ogynsam väderlek under

skördetiden eller dylikt, så förringas inkomsterna än ytterligare och

förslå kanske icke ens till betäckande af utgifterna.

Jemväl ur en annan synpunkt än den här ofvan omförmälda lider

det af utskottet förordade författningsförslaget, såvidt det afser skatt å

inkomst af jordbruksfastighet, af sådana brister, att jag ansett mig böra

emot detsamma inlägga min reservation. Enligt hvad hittills sedan

uråldriga tider varit regel, har all i enskild hand befintlig jordbruksfastighet

måst, utan undantag, framför andra skatteobjekt deltaga i utgörande

af skatt till staten, och det torde af rent politiska skäl vara

af största vigt att söka i orubbadt skick bibehålla denna den fasta egendomens,

om jag så må uttrycka mig, solidaritet i beskattningshänseende.

Men derest förslaget antoges, skulle en helt annan sakernas

ordning inträda, i det att inkomstskatt icke skulle utgöras af fastighetsegare,

hvilkas inkomst, efter afdrag af skuldräntor, understiger 1,000

kronor, och ej heller för sådan jordbruksfastighet, hvars egare enligt

förslaget är af andra skäl befriad från erläggande af denna skatt, så

t. ex. icke för något af de Upsala universitetet tillhöriga hemman. Den

värdet antagen intecknad skuld, har den af aktuarien Plodström upprättade skala följande

utseende:

Taxerings-

värde,

kronor.

Inkomst-

procent.

Beräknad

inkomst,

kronor.

Efter afdrag

för skuld- räntor

återstående

beskattnings-

Härför

utgående

inkomst-

skatt,

5,000

3 + 12 = 15

0/

lo

750

bar inkomst,

kronor.

650

kronor.

10,000

3 -j- n = 14

»

1.400

1,200

—

20,000

3 10 = 13

»

2,600

2,200

12

30,000

3 4- 9 = 12

»

3,600

3,000

25

40,000

3 4- 8 = 11

»

4,400

3,600

31

50,000

3 -f 7 = 10

»

5,000

4,000

40

60,000

3+ 6= 9

»

5,400

4,200

42

75,000

3+5=8

»

6,000

4,500

45

100,000

3+ 4= 7

»

7,000

5,000

50

150,000

3 4-3=6

9,000

6,000

65

250,000

3 4-2=5

»

12,500

7,500

87

600,000

3+1=4

»

24,000

1*2,000

165

Bill. till

Biksd. Prof. .

1902.

5 Samt.

1 Afd. 22 Höft.

Nu utgående

tilläggs‘

bevillning,

kronor.

3

6

12

18

24

30

36

45

60

90

150

360

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

*

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

vida större delen af landets sjelfegande jordbrukare skulle således se

sig fritagen från ifrågavarande inkomstskatt, och vådorna häraf ligga

i öppen dag, särskild! med hänsyn dertill att ett stort inflytande på

åsättandet af denna skatt skulle komma att inrymmas åt personer, hvilka

på förhand visste sig sjelfva blifva från dess utgörande fria. Härtill

kommer att genom borttagandet af den af all jordbruksfastighet nu utgående,

till sitt belopp temligen fixa tilläggsbevillning och införandet

i dess ställe af en allenast från de större jordbruken utgående inkomstskatt,

hvars belopp dessutom skulle vara beroende på egendomarnes

skuldsättning, statens inkomster skulle minskas och i hvarje fall blifva

mindre säkra.

Alla skäl torde derför bjuda att lägga annan grund för inkomstskattens

tillämpande på jordbruksegendom än den i författningsförslaget

förefintliga, och torde detta kunna göras utan att i någon afsevärd

mån förrycka det beräknade skatteresultatet, t. ex. genom att

beräkna den progressiva inkomstskatten efter en inkomst af allenast

4 procent och fortfarande låta tilläggsbevillning utgå på hittills vanligt

sätt, proportionel för all jordbruksfastighet, efter en mildrad skala af

3 öre per 100 kronor af taxeringsvärdet. Härigenom skulle äfven arrendator

af jordbruksegendom, som enligt utskottets förslag fritages från

den nya skatten, få bidraga till utgörandet af åtminstone någon del af

densamma.

Annan fast Enahanda grundsats om bibehållandet af halfva den nuvarande

egendom, tilläggsbevillningen torde kunna utan olägenhet tillämpas äfven för inkomst

af annan fastighet och af frälseränta, ett förfarande hvarigenom

man dessutom skulle vinna större enkelhet i beskattningsförfarandet.

Tilläggsbevillningen för sistnämnda slag af skatteobjekt skulle således

utgå med 2 Va öre per 100 kronor af taxeringsvärdet.

Aktiebolag. I likhet med utskottet är jag af den åsigt, att inkomst af utdel
ning

å aktier bör beskattas hos aktieegarne efter den skattefot, deras

sammanlagda inkomst betingar. Deremot synes det mig att sjelfva

bolagen lämpligast böra beskattas proportionel!, dervid skatten kunde

bestämmas till exempelvis 1V2 gång bevillningsbeloppet. Den progressiva

inkomstskatten hänför sig enligt sin natur allenast till fysiska

personer, och derest den tillämpades på bolag, med rätt till afdrag

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Bevillningsutskottets Betänkande N;o 25.

enligt utskottets förslag, skulle den komma att verka orättvist, i det att

skatten skulle drabba de bolag tyngre, som hade afsätta fonder och

eu god ekonomisk ställning, än dem, hvilka, på bekostnad af bolagets

soliditet, utdelade hela vinsten till aktieegarne.

I hvarje fall borde, vid beskattning af aktiebolag efter progressiv

skala, uttryckligen och bestämdt afdrag medgifvas för de belopp, som

användas för afskrifningar, emedan en progressiv beskattning af dessa

belopp skulle motverka all sund affärs-coutume. Ett bolags styrka ligger

uti att tillräckliga afskrifningar göras å alla värden, som äro underkastade

konjunkturer och vexlingar, och allt bör göras för att i dylikt

hänseende skydda delegarnes kapital.

För den händelse afseende skulle fästas å hvad jag nu anfört

beträffande beskattningen af fastighet och aktiebolag, har jag tänkt mig

att 2 och 11 §§ i förordningen kunde erhålla exempelvis den lydelse,

som återfinnes i liärhos fogade bilaga n:o 1. — Om tilläggsbevillning

å fastighet skulle i så fall stadgas i särskild förordning. — I fråga om

skatteresidtaten hänvisar jag till bilagorna n:is 2 och 3.

Fn annan, om än mindre väsentlig anmärkning, som med fog kan Afdrag för

framställas mot föreliggande författningsförslag, är den, att enligt det- ska^r°ch

samma afdrag icke får göras för skatter och onera. Då det väl ej är

rimligt att inkomstskatt påföres för en inkomst, som faktiskt icke är

behållen, måste väl dessa pålagor, åtminstone hvad som erlagts i inkomstskatt,

få från nettoinkomsten afräknas med de belopp, hvarmed

de utgått under nästföregående år.

Beträffande sjelfva progressionen, torde denna, då fråga för när- Progressionen.

varande är allenast om en provisorisk och rent supplementär beskattningslag,

böra göras betydligt svagare och stanna vid ett lägre maximum

än hvad af utskottet föreslås. Efter hvad erfarenheten om verkningarna

af en dylik mildare progression komme att gifva vid handen,

kunde ju sedermera, derest de nya beskattningsprinciperna anses böra

få en vidsträcktare tillämpning inom skattesystemet, skalan höjas och

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Taxeringsårfarandet.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

progressionen göras starkare. Och derest under öfvergångstiden de såsom

allmän bevillning och supplementär inkomstskatt inflytande belopp

skulle visa sig otillräckliga för statsverkets behof, kunde bristen fyllas

medelst tilläggsbevillning till så stor procent af den ordinarie bevillningen,

som befunnes erforderlig.

Hvad slutligen angår taxeringsförfarandet, så torde, med hänsyn

till såväl det ökade arbetet som ock sjelfdeklarationernas hemlighållande,

nuvarande taxeringsmyndigheter icke vara lämpliga att ombesörja inkomsttaxeringen

enligt det nya förslaget. De äro tillkomna för ett helt annat

system, nemligen det nuvarande taxeringsförfarandet, hvars princip är att

skattskyldig skall i regel taxeras efter andra personers på yttre grunder

fotade kännedom om hans ställning, icke efter hans egna uppgifter. —

Det är orimligt att fordra att taxeringsmyndigheterna skola kunna reda

sig med att tillämpa det invecklade system, som kommer att inträda,

om man bibehåller den nuvarande bevillningsförordningen men tillika

inför vid sidan deraf ett deklarationsförfarande, som medelbart skall verka

äfven på bevillningeu. Både för taxeringsmyndigheterna och för de

skattskyldige komme häraf att förorsakas ett olidligt virrvarr.

Bevillningsberedningarne och särskildt dessas ordförande äro för

öfrigt redan nu så öfverhopade med arbete, att ytterligare taxeringsgöromål

icke skäligen kunna dem påläggas. Och, äfven om det skulle

kunna uppdragas åt bevillningsberedningarne att hopsamla uppgifterna

till inkomsttaxering och, efter en förberedande granskning af dessa,

upprätta inkomstskattelängderna, så torde det vara stäldt utom allt

tvifvel att taxerings- och pröfning snämnderna icke äro, med sin nuvarande

sammansättning och de förhållanden, under hvilka de arbeta, kompetenta

att öfver uppgifterna utöfva erforderlig kontroll. Härför erfordras

ovilkorligen ett särskildt förvaltningsorgan, jag skulle vilja föreslå en

nämnd för hvarje län, bestående af t. ex. landskamreraren och två af

landstinget eller pröfningsnämnden utsedde förtroendemän — särskilda

bestämmelser skulle naturligtvis gälla för städer, som icke deltaga i

landsting — dock att så måste ordnas, att denna länsnämnd komme

att med samma medlemmar funktionera under någon längre tid, så att

full kontinuitet vunnes och samma behandling vederfores likartade frågor.

Emot länsnämndens beslut skulle, i händelse af missnöje, klagan föras

direkt hos kammarrätten. — Med afseende särskildt å hemlighållandet

af de ingifna sjelfdeklarationerna, torde det vara af nöden att till

bevillningsberedningen Ange ingifvas särskilda uppgifter till bevillnings
-

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

taxering ocli till inkomsttaxering, hvarjemte såsom önskemål torde höra

framhållas, att inkomstskattelängden fördes särskildt, . då den, enligt

ofvanstående, skulle undergå särskild behandling i öfrigt, och någon

anledning väl e] förefinnes att lata resultatet af inkomstskattetaxeringen

ligga för allmänheten tillgängligt på sätt som om bevillningstaxeringslängden

är föreskrifvet. Intraden af denna skatt rörer ju endast statsverket,

och de kommunala intressena äro alls icke deråt berörda.

Inkomstskattelängden skulle i så fall genom kronoombudets försorg

insändas till länsnämnden.

Såsom ett bevis på hurusom föreliggande författningsförslag, i

hvad detsamma afser taxeringsförfarandet, icke är fullt genomtänkt, i författningsvill

jag hänvisa till stadgandet i 38 § mom. c, deri föreskrifves, att fördaget.

till bevillningsberedningens ordförandes åligganden hör särskildt enligt

denna förordning,

»att, då uppgift å inkomst utvisar, att skattskyldig bör taxeras

å annan ort än inom beredningsdistriktet, ombestyra uppgiftens delgifvande

i erforderliga delar med vederbörande bevillningsberednings

ordförande.»

Detta är tydligtvis hemtadt från 32 § mom. d i bevillningsförordningen,

enligt hvilket stadgande bevillningsberedningens ordförande

särskildt åligger

»att, då inkommen uppgift å aflöning eller pension eller annan

dylik inkomst afser person, som ej är inom distriktet mantalsskrifven,

till vederbörande afsända uppgiften eller transsumt af densamma och i

senare fallet derom verkställa anteckning å uppgiften.»

Ifrågavarande öfverförande från den ena förordningen till den

andra tyckes emellertid hafva skett temligen kritiklöst. Hvad menas,

i det sammanhang, hvari detsamma förekommer i 38 § mom. c i författningsförslaget,

med uttrycket: uppgift å inkomst? Närmast till hands skulle

väl ligga att antaga, att dermed skulle afses vederbörande skattskyldiges

enligt den nya förordningen afgifna sjelfdeklaration, men sådan skall

ju ingifvas allenast inom det distrikt, der hans inkomstskattetaxeiing

eger rum. Om sjelfdeklarationen kan således icke här vara fråga,

under annan förutsättning än att med stadgandet skulle åsyftas endast

de speciella fall, då en sjelfdeklaration blifvit felsänd och bör befordras

till rätt adress. Menas allenast detta, saknas emellertid i författningsförslaget

den, enligt min åsigt, för kontrollen af de skattskyldiges

sjelfdeklarationer oundgängligen nödvändiga föreskriften att, derest en

skattskyldig har inkomst inom särskilda beredningsdistrikt, uppgift skall

derom lemnas till hans inkomstskattetaxeringsdistrikt från det eller de

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

öfrig® beredningsdistrikt, derifrån inkomsten flyter. — Återstår den

tydning af uttrycket i fråga, att med detsamma skulle afses en på

grund af b e vil In i ags fö ro rd ningen aflemnad uppgift, hvilken skulle i

erforderliga delar kommuniceras med bevillningsberedningens ordförande

å den ort, der den skattskyldige skall inkomsttaxeras, för kontroll å

den skattskyldiges der aflemnade deklaration. Men för sådant ändamål

höra från de utomliggande beredningsdistrikten till inkomstskattetaxeringsdistriktet

meddelas tillgängliga upplysningar om alla skatteobjekt, från

Indika den skattskyldige utanför sistnämnda distrikt drager inkomst,

såväl fastigheter som rörelse, och dylik upplysning bör afse nästföregående

år samt meddelas i enlighet med slutligen faststäld taxering.

Och olämpligt torde vara att ålägga bevillningsberedningens ordförande

att meddela upplysningarna i fråga, det skulle ju t. ex. kunna inträffa

att bevillningsberedningen i vederbörande inkomstskattetaxeringsdistrikt

redan afslutat sitt arbete, innan arbetet påbörjats i det distrikt, hvarfrån

upplysningarna skulle till densamma insändas. Mera praktiskt

synes det mig att ifrågavarande uppgifter meddelades af häradsskrifvaren

eller kronoombudet direkt till vederbörande inom det distrikt, der inkomsttaxeringen

skall ega rum, och att bevillningsberedningens ordförande således

befriades från detta onus.

_ I hvarje fall är formuleringen af den af mig nu kritiserade författningsbestämmelsen

till den grad otydlig och ledande till så olika

tolkningar, att densamma icke bör få förekomma i en till efterlefnad

gällande förordning.

Sammanfatt
ning.

Det af Kongl. Maj:t för Riksdagen nu framlagda förslag till inkomstskatteförordning

har tillkommit dels till följd af klagomål deröfver

att den för fyllande af de statsbehof, hvilka anses böra täckas

medelst direkt skatt, för närvarande utgående tilläggsbevillning trycker

alltför ojemnt, enär hänsyn icke tages till nettoinkomsten eller till de

större inkomsternas större skatteförmåga, dels ock på grund deraf, att

man för den närmaste tiden beräknat statsverkets behof af direkta,

utom den ordinarie bevillningen utgående skatter ungefär 60 procent

högre än hvad nu genom enkel tilläg-gsbevillning uttages. Alla torde

vara ense om olämpligheten af att göra beståndande en skattetunga,

som verkar så ojemnt som denna tilläggsbevillning, och detta synnerligast

som densamma, derest den bibehölles, skulle behöfva än ytterligare

ökas. Men å andra sidan bjuder klokheten att gå varligt tillväga

vid beslutandet af helt nya och hittills opröfvade grunder för

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

skatternas uttagande, och äfven om, innan sådana nja grunder blifvit

af Riksdagen definitivt antagna, tilläggsbevillningen finge under något

år utgå med ända till en och en half gång den ordinarie bevillningen,

vore dock detta, såsom en öfvergående nödfallsåtgärd, mindre farligt

än att förhastadt tillämpa nja stränga principer, hvilkas konseqvenser

det icke är möjligt att öfverskåda. Jemväl sjelfva öfvergången till

nja skatteformer, sedan sådana en gång blifvit beslutade, bör ske med

jttersta varsamhet, och ändringarna böra då i första rummet göras

der de af förhållandena mest påkallas. — Det torde vara vanskligt att

finna nja skatteformer, som genast lemnade det äskade högre beloppet,

och med hänsjn härtill har jag i det föregående föreslagit, att det erforderliga

skilnadsbeloppet skulle fyllas genom kompletteringsbe viftning

att efter gamla grunder utgå.

En nedsättning af tilläggsbevillningen för fastighet till hälften

af den nu utgående skulle innebära, att man ansåge en skuld af 50

procent af taxeringsvärdet vidlåda fastighet öfver hufvud. — Om man

utom denna tilläggsbevillning pålade fastighet inkomstskatt efter en

lägre inkomstberäkning af t. ex. 4 procent och denna skatt gjordes

progressiv, torde i allt fall fastighet få bidraga till att öka skatten i

full proportion till förmågan och kanske derutöfver.

Hvad angår aktiebolag har ingen klagan försports öfver den tillläggsbevillning,

som hittills påförts dem, och att ur den formella rättens

sjnpunkt helt och hållet fritaga dem från inkomstskatt, såsom från

något håll jrkat.s, kan ej anses praktiskt klokt. Då jag i det föregående

tvärtom föreslagit att proportionel inkomstskatt skulle från

aktiebolag utgå efter en högre beräkningsgrund än bevillningen, eller

med 1 Va gång bevillningens belopp, har jag härvid haft till sjftemål

att ifrågavarande grupp af skatteobjekt måtte få framdeles utgöra fullt

lika stor del af skatten, som den hittills proportionsvis gjort.

Återstår derefter den personella inkomsten, vid hvilkens beskattning

jag, under hänvisning till ofvanstående, finner en lindrig progression

höra ega rum.

På grund af hvad sålunda anförts, anser jag Kong]. Maj:ts förevarande

proposition icke innefatta den noggranna utredning, som erfordras

för införandet i skattelagstiftningen af nja principer af så stor

betjdelse och med så stor räckvidd som de nu ifrågasatta. I hvad

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

mån mina här ofvan angifna synpunkter äro lämpliga att läggas till

grund för ett nytt förslag i saken, tilltror jag mig icke att afgöra

men hoppas dock, att vid förnyad utredning åt desamma må egnas

allt det beaktande, som de förtjena. — I hvarje fall torde ej skada,

att i en så allvarlig och så ny fråga som denna god tid lemnas såväl

för dess fullständiga och allsidiga förberedande som ock för dess slutliga

pröfning och afgörande af Riksdagen. Jag finner mig derför böra

hemställa,

att Riksdagen måtte, med afslag å utskottets

hemställan, i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att

Kong!. Maj:t ville, efter ytterligare utredning, till en

kommande Riksdag framlägga nytt förslag i förevarande

fråga.»

Härjemte hafva herrar Wester och Wittsell begärt få antecknadt,

att de icke deltagit i den slutliga justeringen af utskottets betänkande.

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Bil. 1 titt herr friherre Klingspors reservation.

Jemförande uppställning af lydelsen af nedanstående §§ i förordningen

enligt utskottets förslag och friherre Klingspors reservation.

Utskottets förslag.

2

Såsom inkomst af fast egendom

anses den inkomst, som enligt

gällande bevillningsförordning är

genom fastighetsbevillning beskattad.

Denna inkomst beräknas efter

det fastigheten enligt nämnda förordning

för nästföregående år åsätta

taxeringsvärde och anses utgöra:

a) af jordbruksfastighet sex kronor

för hvarje fulla etthundra kronor

af taxeringsvärdet samt

b) af annan fastighet och frälseränta

fem kronor för hvarje fulla

etthundra kronor af taxeringsvärdet

eller, då bevillning icke utgöres för

hela värdet, af den del deraf, för

hvilken bevillning erlägges.

Då taxeringsvärde nästföregående

år icke varit fastighet åsatt, skall

löpande årets taxeringsvärde följas

vid beräkningen.

11

Inkomstskatt utgår med en krona

för hvarje hundratal kronor af det

belopp, efter hvilket enligt 10 §

skatt beräknas.

Bih. till Riksd. Prof. 1902. 5 Sami.

Friherre Klingspors reservation.

§•

Såsom inkomst af fast egendom

anses den inkomst, som enligt

gällande bevillningsförordning är

genom fastighetsbevillning beskattad.

Denna inkomst beräknas efter

det fastigheten enligt nämnda förordning

för nästföregående år åsätta

taxeringsvärde och anses, i och för

beskattning enligt denna förordning,

utgöra fyra kronor för hvarje fulla

etthundra kronor af fastighetens

taxeringsvärde eller, då bevillning

icke utgöres för hela värdet, af den

del deraf, för hvilken bevillning

erlägges.

Då taxeringsvärde nästföregående

år icke varit fastighet åsatt, skall

löpande årets taxeringsvärde följas

vid beräkningen.

§•

Inkomstskatt utgår med en krona

för hvarje hundratal kronor af det

belopp, efter hvilket enligt 10 §

skatt beräknas; dock att inkomstskatten

för aktiebolag och enskildi

bankbolag, å hvilkas beskattning stadgandena

i nämnda § icke skola tilllämpas,

skall utgå med en krona

50 öre för hvarje hundratal kronor

af bolagets enligt denna förordning

taxerade inkomst.

1 Afd. 22 Käft.

18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Bil. 2 till herr friherre Klingspors reservation.

Några jemförelsesiffror mellan skattebeloppen för jordbruksfastighet

enligt nu utgående tilläggsbevillning, Kongl. Maj:ts förslag, utskottets

förslag och det af friherre Klingspor antydda beräkningssätt, med användande

af samma progressionstabell som utskottet föreslagit.

j Taxeringsvärde. [

Kronor.

Skattens

belopp.

1

Enligt j

nuvarande j

tilläggs- bevillning.

Kronor.

Enligt

Kongl. Maj:ts

förslag.

Kronor.

Enligt

utskottets

förslag.

Kronor.

Enligt friherre Klingspors förslag

I form af

Summa.

Kronor. i

tilläggs-

bevillning.

inkomst-

skatt.

5,000

3

0

i

0

1,50

0

1,50

10,000

6

0

0

3

0

3

20,000

12

0

4

6

0

6

30,000

18

0

10

9

4

13

40,000

24

14

18

12

8

20

50,000

30

25

26

15

14

29

60,000

36

31

32

18

18

36

70,000

42

42

42

21

22

43

75,000

45

45

45

22,50

26

48,50

80,000

48

48

48

24

28

52

90,000

54

56

54

27

32

59

100,000

60

65

60

30

40

70

150,000

90

no

105

45

60

105

200,000

120

165

160

60

90

150

250,000

150

225

220

75

120

195

300,000

180

300

295

90

160

250

400,000

240

470

465

120

245

365

500,000

300

650

645

150

345

495

600,000

360

890

855

180

465

645

700,000

420

1,130

1,065

210

585

795

800,000

480

1,370

1,275

240

715

955

900,000

540

1,650

1,505

270

855

1,125

1,000,000

600

1,950

1,745

300

995

1,295

1,500,000

900

3,450

3,045

450

1,745

2,195

2,000,000

1,200

5,150

4,545

600

2,545

3,145

3,000,000

1,800

8,750

7,200

900

4,545

5,445

1 4,000.000

2,400

12,000

9,600

1,200

6,400

7,600

s. 139 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

139

Bil. 3 till herr‘friherre Klingspors reservation.

Några jämförelsesiffror, utvisande de olika skatteresultaten enligt

Kongl, Maj:ts, utskottets och friherre Klingspors förslag med afseende

å afdrag för skuldräntor vid taxering af jordbruksfastighet:

1

—

—

Skattens belopp

| Taxeringsvärde

Skuldräntor

enl. Kongl.

enl. utskottets

enl. friherre Klingspors

Maj ds förslag

förslag

förslag

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

50,000

1,000

10

14

15+ 2= 17

2,000

0

2

15+ 0= 15

100,000

1,000

50

50

30+ 26 = 56

2,000

40

40

30+ 14= 44

3,000

25

26

30 + 2 = 32

4,000

10

14

30+ 0= 30

300,000

5,000

185

180

90+ 75 = 165

6,000

165

160

90+ 60 = 150

8,000

125

120

90+ 40= 130

10,000

95

90

90+ 14= 104

1,000,000

5,000

1700

1545

300 + 820 = 1120

10,000

1450

1345

300 + 645= 945

15,000

1250

1170

300 + 495 - 795

j

20,000

1050

995

300 + 345= 645

j

25,000

850

820

300 + 220= 520

30,000

650

645

300+ 120= 420

Tablå utvisande den sannolika intraden af den nya skatten, an
-

ordnad enligt friherre Klingspors förslag.

Af fastighet: tilläggsbevillning ................................ kronor 1,200,000: —

inkomstskatt........................................ » 900,000: —

Skatt för inkomst af aktiebolags rörelse ............... » 2,200,000: —

Öfrig skatt för inkomst af kapital och arbete,

enligt den af aktuarien Flodström följda beräkningsgrund

................................................... )> 7,000,000: —

Summa kronor 11,300,000: —

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1902:106 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående en inkomstskatt för år 1903. s. 1 i texten