Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 26

1902-03-10 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1902:26, Lagutskottets Utlåtande N:o 26

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

1

N:o

Ank. till Riksd. kansli den 10 mars 1902, kl, 2 e. m.

Utlåtande i anledning af vädd motion om skrifvelse till Kong!.

Maj:t rörande ändring af 15 § i lagen angående sparbanker

den 29 juli 1892.

5‘ ii • H''f., av''- T . ;; ; i -Il iiH

Till förberedande behandling bar lagutskottet fått emottaga en af herr

A. Henricson i Andra Kammaren väckt motion, n:o 72, af följande lydelse:

»Vår nu gällande sparbankslag stadgar i 15 § beträffande den vinst,

som å sparbanksrörelse kan uppkomma, att densamma »skall afsättas till

eu reservfond för bestridande af omkostnader och betäckande af förluster;

dock att, när reservfonden eller, der förbehåll om tillskjuten grundfonds

återbärande icke i reglementet gjorts, sammanlagda beloppet af grund- och

reservfonderna öfverstiger tio procent af insättarnes behållning enligt senaste

bokslut, hufvudmännen må, efter det sparbankens styrelse afgifvit yttrande

i ärendet, kunna besluta, att öfverskottet skall användas för väckande och

underhållande hos mindre bemedlade insättare af håg till ökad sparsamhet

eller ock, der reglementet sådant uttryckligen medgifver, för välgörande

eller allmännyttigt ändamål. Hufvudmännens beslut härom skall underställas

Konungens befallningshafvande, som har att pröfva, huruvida beslutet

öfverensstämmer med föreskrifterna i denna § och sparbankens reglemente».

Denna paragraf, rigtigt uppfattad, stål’ utan tvifvel i ganska nära öfverensstämmelse

med lagens allmänna syfte, att sparbanksrörelse bör bedrifvas

uteslutande i allmänhetens eller, närmare uttryckt, i insättarnes intresse.

Af de förarbeten, som legat till grund för lagen i fråga, liksom för öfrig!

Bill. till Riksd. Prot. 1902. 7 Sami. 21 Käft.. (N.-o 2a). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

af stadgandets egen formulering, framgår alldeles tydligt, att vinstöfverskott

å sparbanksrörelse i första rummet bör användas till sådana ändamål, som

med sparbanksväsendet ega verklig gemenskap och för detsamma äro af

betydelse. Sålunda yttra de sakkunnige, som utarbetat det förberedande

förslaget till nu gällande sparbankslag, att: »tillgodoseendet af andra ändamål,

visserligen välgörande eller allmännyttiga, men för sparbankerna i allt

fall mer eller mindre främmande, synes böra ifrågakomma först i andra

band och har vid sådant förhållande af komitén förordats endast under

förutsättning, att sparbankens reglemente medgifver dylik användning.»

Såsom förhållandena i praktiken gestaltat sig, har jag kommit till den

öfvertygelsen, att detta stadgande icke är tillräckligt betryggande, utan att

det tvärtom ligger en stor fara uti att lemna sparbankerna denna rätt att

i sina reglementen intaga föreskrifter om att vinstmedel å sparbanksrörelse

må kunna — visserligen i andra rummet — användas för välgörande eller

allmännyttigt ändamål. Det lärer väl vara en allmänt känd sak, att dessa

medel ganska ofta disponeras för sådana företag och uppgifter, som närmast

borde åligga kommuner eller landsting och under alla förhållanden andra

enskilda personer än de i vanliga fall mindre bemedlade, som anförtro sina

besparingar åt sparbankerna. Som bevis på huru lätt man t. ex. frestas

att använda dessa sparbanksmedel för kommunala behof ber jag att få

relatera ett af hufvudmännen i en häradssparbank fattadt beslut till utdelning

af vinstöfverskott, hvilket beslut blifvit af vederbörande Konungens

befallningshafvande faststäldt. Det heter sålunda deri: »årligen den 31 juli

öfverlemnas till sparbanksdistriktets sju i reglementet uppräknade socknar

i förhållande till hvarje sockens folkmängd vid 1894 års slut det belopp,

hvarmed reservfondens samtliga tillgångar öfverstiga 50,000 kronor vid

nästföregående års bokslut, intill dess annorlunda beslutas.»

Att märka är härvidlag, att samtidigt med detta beslut inlåningsräntan

sänktes från 4 proc. till 3.6 proc., oaktadt bankrörelsen lemnade

en vinst af 6 proc. å sparbankens fonder. Ofta har också förekommit,

att dessa medel användts till förmån för elementarläroverk för qvinlig

ungdom, liksom jag också har mig bekant, att man, med bidrag af dylika

medel, upprättat eu ny klass vid ett lägre allmänt läroverk, ja, till och

med att man nedlagt sparbanksvinst i jernvägsundersökningar.

Lagens bestämmelse, att hufvudmännens beslut i detta fall skall

underställas Konungens befallningshafvande, innebär faktiskt ingen garanti

emot att sparbanksvinstmedel användas på ofvan angifvet sätt, enär

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

3

Konungens befallningshafvande helt enkelt inskränker sig till eu formel

pröfning af huruvida ett beslut öfverensstämmer med lag och sparbanks

reglemente.

Ostridigt är ock, att ett missnöje med det nuvarande tillståndet härutinnan

faktiskt förefinnes äfven inom speciel! intresserade och sakkunniga

kretsar; och tillåter jag mig att till stöd för detta påstående åberopa

ett anförande, som hölls vid sparbanksmötet i Stockholm under september

månad 1900.

Eu af representanterna för Enköpings sparbank, hvilken bank jemte

Färs härads sparbank uppsatt hithörande fråga på programmet, yttrade

dervid bland annat:

»I § 1 af gällande sparbankslag synes vara antydt, att eu sparbank

är till uteslutande för insättarnes skull, och att det- i sjelfva verket är

dessa, som ega icke blott de af dem åt sparbanken anförtrodda medel,

utan äfven den ränta, som af banken kan å dessa medel erhållas. All å

utlåningsrörelsen uppkommen vinst borde derför, med afdrag för nödiga

omkostnader, i form af ränta utgå till insättarne. Men då detta är omöjligt,

kan å sparbanksrörelsen uppstå eu vinst, som i viss mån är för hufvudmännen

disponibel. § 15 i sparbankslagen medgifver, om också med

någon tvekan, att denna disponibla vinst eller det s. k. vinstöfverskottet

må användas till välgörande och allmännyttiga ändamål, alltså till ändamål,

som i och för sig måste betraktas såsom synnerligen goda, men hvilka

dock, enligt inledarens tanke, i allmänhet varit helt och hållet främmande

för sparbankernas verkliga ändamål.

Styrelsen för sparbanken i Enköping har derför i ett nyligen för

hufvudmännen framlagdt reglementsförslag infört den bestämmelse, att

minst hälften af vinstöfverskottet skall fördelas bland insättarne, hvilka

derigenom erhålla eu ersättning för den högre ränta, hvartill de skulle

varit berättigade, om vid räntans bestämmande vinst och förlust kunnat

på öret beräknas. Yinstandelen blir sålunda icke någon allmosa, utan en

tilläggsränta, som bestämmes, sedan det genom bokslut blifvit utrönt,

hvilken ränta sparbanken i sjelfva verket varit i tillfälle att gifva.

På grund häraf blir den föreslagna vinstutdelningen eu handling af

rättvisa. Men den skall tillika sätta sparbanken bättre i stånd att, till

fromma för allmänheten, möta konkurrensen från folkbanker och andra

affärsbanker, af hvilka åtminstone en (Föreningbanken i Stockholm) utdelar

vinst till dem, som insätta penningar å dess sparkasseräkning. För sådant

ändamål vore det af vigt, att alla sparbanker i sina reglementen erkölle

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

liknande bestämmelser, och för att komma derhän, måste vi i främsta

rummet se till, att § 15 i sparbankslagen blir förändrad i den rigtning,

att den åtminstone inskränker sparbankernas rätt att till välgörande och

allmännyttiga ändamål använda sina öfverskottsmedel.»

Den princip, som häri uttalats, anser jag fullt läglig, och en konseqvent

tillämpning deraf synes mig vara, att all den vinst, som uppstår

å sparbanksrörelse, bör, efter stadgad afsättning till reservfond och afdrag

af nödiga omkostnader, tillfalla insättarne i form af tilläggsränta. Skulle

emellertid denna förändring anses vara alltför genomgripande och derför

stöta på motstånd, synes det mig under alla omständigheter vara af behofvet

påkalladt, att rätten att disponera öfver vinstöfverskott å sparbanksrörelse

för välgörande och allmännyttigt ändamål inskränkes och begränsas åtminstone!

till någon mindre del af detsammas belopp, så att dylik vinst icke,

såsom nu ofta sker, kommer att användas till underlättande af de skattebördor,

som lagenligt åligga kommuner eller lön. Och för vinnande af

detta önskemål anser jag det vara alldeles nödvändigt, att ett tydligt aifattadt

stadgande i detta afseende uti lagen införes.

På grund af hvad jag sålunda anfört, tager jag mig friheten härmed

vördsamt hemställa, att Riksdagen måtte uti skrifvelse till Ivongl. Maj:t

anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till sådan ändrad lydelse af 15 § af gällande sparbankslag,

att antingen å sparbanksrörelse uppkommen vinst skall, efter afsättning

till reservfond och afdrag af nödiga kostnader, i dess helhet tillgodoföra^

insättarne i form af tilläggsränta, eller ock rätten att för välgörande eller

allmännyttigt ändamål disponera dylik vinst begränsas till viss del af densammas

belopp».

Sparbankerna, hvilkas ändamål är att af allmänheten till förräntande

mottaga penningar och genom räntans läggande till hufvndstolen dem ytterligare

förkofra, hafva utan tvifvel varit af stor betydelse för höjande af

sparsamheten och det allmänna välståndet i vårt land; och oaktadt befintligheten

af andra penningeinstitut, hvilkas verksamhet delvis drifves efter

samma principer, torde med hänsyn dertill att dessa senare dock alltid i

någon mån åsyfta vinst, hvaremot enligt sparbankslagen sparbanks stiftare

eller desses rättsinnehafvare ej få tillgodonjuta andel i den vinst, som å

rörelsen kan uppkomma, sparbankerna äfven under nuvarande förhållanden

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N.-o 26.

5

ej vara öfverflödiga utan tvärtom förtjena lagstiftarens synnerliga uppmärksamhet.

I gällande sparbankslag finnas ock bestämmelser, hvilkas syfte

är att bereda sparbankerna en säker ställning och sålunda sätta dem i

stånd att motsvara det förtroende, som af allmänheten visas dem. Sådana

stadganden innehållas i § 15, hvari föreliggande motion åsyftar att åstadkomma

en ändring, och i § 21, enligt hvilken Konungens befallningshafvande

har att öfva tillsyn öfver sparbank samt må, derest hufvudmän eller

styrelse fattat beslut, hvilket står i uppenbar strid med lag eller det för

sparbanken gällande reglemente eller eljest finnes medföra våda lör sparbankens

säkerhet eller kränkning af insättares rätt, förbjuda verkställighet

af beslutet.

I svårigheten att på förhand noga beräkna inkomster och. utgifter

ligger möjligheten, att vinst å sparbanks rörelse, ehuru egentligen ej afsedd,

ofta uppstår, och uppkomsten af vinst torde, derest den ej uppgår till

oskäligt belopp, vara bevis på en klok ledning af sparbanks rörelse. Enligt

15 § i sparbankslagen skall af sådan vinst i första hand bildas eu

reservfond, afsedd att skydda banken mot ogynsamma konjunkturer och

oförmodade förluster. Sedan emellertid reservfonden nått den storlek, som

för uppnående af det med densamma afsedda ändamålet af lagstiftaren ansetts

nödvändig, kan öfverskottet användas på sätt i anförda 15 § ytterligare

stadgas. Redan förordningen angående sparbanker den 1 oktober

1875, hvilken genom nu gällande sparbankslag upphäfdes, stadgade i

4 § att, sedan reservfonden uppnått viss föreskrifven storlek, vinstöfversköttet

kunde; der ej reglementet innefattade förbud deremot, användas

för allmännyttigt ändamål. Och den komité, som utarbetade förslaget till

lagen den 29 juli 1892, yttrade, såsom äfven motionären delvis anför,

beträffande de ändamål, hvartill sparbanks ifrågavarande vinstöfverskott

tjuge användas, att dervid enligt komiténs uppfattning i första rummet

borde ifrågakomma främjandet af sådana intressen, som med sparbanksväsendet

egde verklig gemenskap och för detsamma vore af betydelse, dervid

komitén såsom särdeles lämpligt förestälde sig beviljandet af premier

åt flitige, mindre bemedlade insaltare vare sig i dem medgifven ränteförhöjning

å insatta medel eller i visst tillskott till årets insats. Tillgodoseendet

af andra ändamål, visserligen välgörande eller allmännyttiga

men för sparbankerna i allt fall mer eller mindre främmande, syntes komitén

böra ifrågakomma först i andra hand och med de garantier, som

innefattades i Konungens befallningshafvandes pröfning af beslut i sådant

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

afseende, hvarjemte en förutsättning borde vara, att sparbanks reglemente

medgåfve dylik användning.

De i statistiska centralbyråns berättelser förekommande uppgifter rörande

sparbanker, b vilka uppgifter afgifvas af Konungens befallningshafvande, lemna

upplysning om de belopp af vinstöfver skottet, som af de olika sparbankerna

för hvarje år disponerats i öfverensstämmelse med 15 §:s senare del. Endast

undantagsvis förekommer dock härvid uppgift om de olika ändamål,

hvartill nämnda medel anslagits. Yid granskning af hithörande uppgifter

bär utskottet funnit det påfallande, hurusom ofta under rubriken »anslag»

förekomma afsevärda belopp, under det vederbörande sparbanks inlåningsränta

för samma tid varit ganska låg. Och af nämnda anslag torde i allmänhet

det minsta beloppet komma det ändamål till godo, som enligt lagens

mening och sakens natur borde vara det främsta, nemligen befordrande af

intresset för sparsamhet hos mindre bemedlade insättare. Till utskottets

förfogande hafva stälts åtskilliga i detta hänseende belysande uppgifter,

hem tade från tidningsnotiser eller vunna genom verkstälda undersökningar.

Sålunda skulle af ett års vinstöfverskott en sparbank hafva anslagit nära

100,000 kronor, hvaraf åtminstone en del användts till byggande af ett

hotell, en annan ungefär 50,000 kronor såsom bidrag till byggande af

regeraentskasern, hvarjemte större anslag af sparbanker förekommit till

skolhusbyggnader, badhus in. in. En sparbank skulle t. o. in. hafva anslagit

ett belopp såsom bidrag till en vägförbättring. Att märka är derjemte, att

i det första af nu nämnda fall sparbankens inlåningsränta för ifrågavarande

år uppgick till allenast 3,5—4 proc., och i det andra fallet till 4 proc.

En sparbank utdelade, enligt ofvanberörda uppgifter, till olika ändamål ett

år 30,625 kronor 28 öre, under det att inlåningsräntan endast var 3,6

proc. och samma sparbanks anslag utgjorde under två följande år ungefär

7,800 kronor och 9,000 kronor, under det att inlåningsräntan båda åren

var 3,3 proc. Körande det af motionären omnämnda fall, i hvilket utdelning

af vinstöfverskott skett till sparbanksdistriktets socknar, bär utskottet käft

tillgång till en tablå, utvisande, att inom socknarna det dem sålunda tilldelade

belopps användning fallit under de olika rubrikerna »ålderdomsunderstöd»,

» nödhj elp», »tj eu stehj onsprcmier», »folkskolebarn», »slöj d- och

fortsättningsskolor», »sjukvård» och »andra välgörande ändamål».

Utskottet håller före att, såsom ofvan anförda exempel äfven utvisa, i

många fall sparbanks vinstöfverskott användas på ett sätt, som ej torde

öfverensstämma med sparbanks väsendets ändamål, enligt hvilket de mindre

bemedlade insättarnes intresse bör i främsta rummet ses till godo. Syftet

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

7

med ifrågavarande beslut torde till och med någon gång hafva varit att

bereda lättnader i skattebördor, kvilket syfte icke skäligen lärer böra

anses vara innefattadt under begreppet välgörande eller allmännyttiga

ändamål. Någon större garanti mot fattande af sådana beslut synes, såsom

motionären äfven antydt, ej ligga i Konungens befallningskafvandes skyldighet

att pröfva desamma, enär denna pröfningsrätt är af ganska obestämd

natur och i allmänhet tillämpas såsom afseende allenast beslutets formella

laglighet.

Om sålunda något torde böra göras till förekommande af missförhållanden

i ifrågavarande afseende, skulle dock införande af ett bestämdt

förbud mot utdelning af det å sparbanks rörelse uppkomna öfverskott till

allmännyttigt eller välgörande ändamål enligt utskottets mening gå allt

för vida. Motionärens förslag i berörda afseende torde väl ock allenast

innebära, att vid hvarje års slut, sedan bokslut uppgjorts och storleken af

årets vinst kunde beräknas, denna vinst med visst afdrag skulle i form

af tilläggsränta utdelas till de då i banken qvarstående insättarne. Äfven

en bestämmelse af denna omfattning torde väl dock i viss mån stå i strid

mot det med sparbanks bildande afsedda allmänna intresse.

En inskränkning i rätten att för allmännyttigt eller välgörande ändamål

disponera sparbanks vinst anser emellertid utskottet på förut anförda

skäl önskvärd. Utskottet föreställer sig, att af sådan inskränkning i allmänhet

skall blifva en följd, att, om utdelning af tilläggsränta på grund

af praktiska svårigheter ej kan ifrågakomma, eu sparbank, å hvars rörelse

vinst uppstått, i hvarje fall kan i form af högre inlåningsränta bereda

insättarne ökade fördelar. Sparbankerna kunna härigenom äfven bättre

blifva i stånd att upptaga täflan med andra penningeinstitut, som alltmera

genom flöjning af räntesatser samt inrättande af former för inlåningsrörelse,

hvilka stå sparbankernas nära, söka draga till sig äfven de besparingar,

för hvilkas samlande sparbankerna särskildt äro afsedda.

Rörande bestämmandet af den begränsning, som i nu förevarande

afseende synes utskottet böra ifrågakomma, vill utskottet icke närmare

uttala sig. Möjligen skulle ett stadgande, att ej mera än hälften af en

sparbanks behållna årsvinst får till allmännyttigt och välgörande ändamål

användas, härutinnan uttrycka ett lämpligt mått af lagstadgad inskränkning.

Äfven torde kunna ifrågasättas en bestämmelse derom, att användande

af sparbanks vinst till välgörande eller allmännyttiga ändamål ej får förekomma,

så länge sparbankens inlåningsränta väsentligt understiger den i

andra penningeinstitut vid tillfället gällande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N.-o 26.

Under åberopande af det anförda hemställer utskottet,

att Eiksdagen, i anledning af förevarande motion,

ville i skrifvelse till Kong!. Maj:t anhålla, att Kong!.

Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till sådan ändring af 15 § i lagen om

sparbanker den 29 juli 1892, att genom ytterligare

begränsning af rätten att för välgörande eller allmännyttigt

ändamål använda å sparbanksrörelse uppkommen

vinst insättarnes intressen bl ef ve bättre tillgodosedda.

Stockholm den 10 mars 1902.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELRÖR.

Reservation af herrar Hasselrot och Hedenstierna.

Herr Rudebeck har anhållit få här antecknadt, att han på grund af

åtnjuten ledighet från riksdagsgöromålen icke deltagit i denna motions

behandling inom utskottet.

Jemväl herr Jönsson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit

i ärendets handläggning inom utskottet.

;!:i: Cnl-f 1 ■ ; I . ’: ^ . ‘i!- a ■ ,: ’ : < , . 1 -,i *''■ hn

Stockholm, Victor Pettersons A.-B. Boktryckeri. 1902.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1902:26 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om ändring af 15 § i lagen angående sparbanker den 29 juli 1892. s. 3 i texten