Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i dels vissa §§ af lagen om hemmansklyfning, egostyckning och j or dafsöndring den 27 juni 1896, dels 6 § af förordningen om lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875.

1902-04-22 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1902:46, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i dels vissa §§ af lagen om hemmansklyfning, egostyckning och j or dafsöndring den 27 juni 1896, dels 6 § af förordningen om lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 46.

1

N:o 46.

Ånk. till Riksd. kansli den 22 april 1902, kl. 1 e, m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i dels

vissa §§ af lagen om hemmansklyfning, egostyckning och

j or dafsöndring den 27 juni 1896, dels 6 § af förordningen

om lagfart å fång till fast egendom den 16

juni 1875.

Uti en inom Andra Kammaren afgifven, till behandling af lagutskottet

hänvisad motion, n:o 30, har herr J. Johnsson i Bollnäs hemstält,

att Riksdagen måtte för sin del besluta, att §§ 20, 21, 22, 28

och 29 i lagen angående hemmansklyfning, egostyckning och jordafsöndring

den 27 juni 1896 skola erhålla följande förändrade lydelse:

§ 20.

1 mom. Egare af hemman, hvilket får klyfvas, hafve rätt att af

hemmanets egovälde för alltid eller på viss tid afsöndra jord i en eller

flera delar, dock, i fråga om upplåtelse på viss tid, med iakttagande af

hvad angående tiden för nyttjanderättsaftals bestånd är i lag stadgadt.

2 mom. Afsöndring från de under stadgad åborätt upplåtna

hemman vare jemväl tillåten, dock ej med annan rätt, än författningarna

för besittningen af stamhemmanet föreskrifva.

3 mom. ,* Afsöndring från jord af fideikommissegenskap må icke

annorlunda gälla, än så vidt med lag och fideikommissbref öfverensstämma.

Bih. till Riksd. Prof. 1902. 7 Sami. 1 Afd. 38 Höft. (N:o 46).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 46.

4 mom. Afsöndring må icke ske från njlicmman eller nybyggen

å kronans mark, så länge frihetsår derför åtnjutas eller desamma icke

erhållit bestämda områden i skog och mark.

§ 21.

Afhandling rörande jordafsöndring för alltid skall innehålla så

noggrann beskrifning å den afsöndrade jordens storlek och läge, att

någon osäkerhet derom ej kan uppstå.

§ 22.

1 mom. År af jord, som till afsöndring tillåten är, större andel

än som svarar mot en femtedel af hemmanets egovidd för alltid afsöndrad,

och vill hemmanets eller lägenhetens egare, att mantal och

ränta må lägenheten åsättas, hafve dertill rätt.

2 mom. I sådant fall skall å afsöndringen mantal bestämmas och

detsamma från stamhemmanets mantal afräknas.

3 mom. Förslag härutinnan bör, efter derom hos Konungens

befallningshafvande gjord anmälan, upprättas af landtmätare och gode

män, med ledning af stamhemmanets och den afsöndrade delens kända

innehåll i fullgod jord, och varde området å karta utmärkt.

4 mom. I fråga om förrättningens afslutande och utlemnande af

handlingar samt angående pröfning och fastställelse deraf, länder till

efterrättelse i tillämpliga delar hvad i 19 § om egostyckning är stadgadt.

§ 28.

Tvister angående afsöndring af lägenhet----angående dylika

afsöndringar från frälse- och skattehemman.

§ 29.

Hvad i denna lag är stadgadt —--af lägenhetens allmänna

utskylder och besvär.

I fråga om jordafsöndring skall hvad om hemman är sagdt jemväl

tillämpas å för alltid afsöndrad lägenhet.

*

Vidare har samme motionär uti en inom nämnda kammare väckt,

till lagutskottet äfvenledes öfverlemnad motion, n:o 31, föreslagit, att

Riksdagen måtte besluta, att 6 § i förordningen angående lagfart å

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 46.

fång till fast egendom den 16 juni 1875, sådant detta lagrum lyder

enligt lag den 27 juni 1896, skall erhålla följande förändrade lydelse:

6 §•

År lagfart sökt på grund af testamente, dom eller annan handling,

som ej vunnit laga kraft, må ansökningen icke bifallas förrän det visas,

att handlingen blifvit ståndande.

Har egare af hemman såsom egostyckning upplåtit viss del deraf,

må lagfart å sådan upplåtelse ej beviljas förrän egostyckning å hemmanet

blifvit faststäld.

Lagfart å upplåtelse, hvarigenom jord eller annat från hemman

afsöndrats, må ej beviljas, der upplåtelsen ej är med lag öfverensstämmande;

skolande vid lagfarts beviljande namn och nummer genom

domstolens försorg afsöndringen åsättas.

Till stöd för dessa förslag har motionären anfört följande.

»Om det är obestridligt, att den drifkraft, som våra vattenfall —

använda i industriens tjenst — representera, är af stor betydelse för

landets utveckling, så lärer det äfven vara lika obestridligt, att tillgodogörandet

af dessa vattenfall för den enskilde försvåras om icke omöjliggöres

genom gällande lagfarts- och jordafsöndringsförordningar, som

uppställa stora, ja, ofta oöfverstigliga hinder för vinnande af lagfart å

förvärf af vattenfall och för dessas användning nödigt vattenområde.

Ofta höra vi af utländingar och jemväl i vår tidningspress uttalas förvåning

öfver, att de resurser och den häfstång för utvecklingsmöjligheter

i flera rigtningar, vårt lands vattenfall erbjuda, blifva i så ringa

grad använda och att, om andra land skulle vara i besittning af den

rikedom på drifkraft, som dessa, som det synes, lätt åtkomliga vattenfall

erbjuda, så skulle för visso dessa land blifva satta i en undantagsställning

som stälde dem utom täflan, särskild! på det industriella området.

Gör man emellertid ett försök att tillgodogöra sig någon ringa

del af denna obegagnade vattenkraft, så framträda oöfvervinneliga

svårigheter, enär med nu gällande bestämmelser för jordafsöndring den

trygghet i eganderätten, som beviljad lagfart medför, icke kan vinnas

i fråga om vissa vattenfall och jemväl andra jordafsöndringar.

Vid de skiftesförrättningar, som öfvergått byar och hemman inom

en stor del af vårt land, hafva de fleste inom skifteslaget befintliga

vattenfall undantagits för gemensamt behof och nödigt utmål af oskiftad

mark dertill utlagts. Vattenfallet jemte denna mark utgör sålunda en

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 46.

till skifteslaget hörande samfällighet. Om nu den, som för industriel

ändamål vill göra bruk af ett sådant vattenfall, af samtlige skiftesdelegare

förvärfvar eganderätt till vattenfallet med nödig mark af

stranden samt derå söker lagfart, så afvisar domstolen ansökningen

med åberopande af stadgandet i 6 § kongl. förordningen om lagfart

å fång till fast egendom den 16 juni 1875, sådan denna lyder enligt

lag den 27 juni 1896, att å upplåtelse, hvarigenom jord eller annat

från hemman eller lägenhet afsöndrats, må lagfart ej beviljas förr än

fastställelse å afsöndringen meddelats. Den, som förmenar, att befäst

eganderätt till ett vattenfall väl borde, då vederbörlig upplåtelse deraf

egt rum, kunna utverkas, och ingifver till Konungens befallningshafvande

ansökan om fastställelse å afsöndringen, erinrar sistnämnda

myndighet om innehållet af lag angående hemmansklyfning, egostyckning

och jordafsöndring den 27 juni 1896, som stadgar, att lägenheten

först skall skiftas emellan de hemmansdelar, som deruti ega del, på det

att omfånget af hvarje hemmansdels område må blifva kändt, innan

fastställelse å afsöndringen kan meddelas; och då skifte af ett vattenfall

emellan 30 å 40, ja, ofta än flere hemmansdelar, hvaraf ett skifteslag

kan bestå, gifvetvis icke låter sig så verkställas, att hvarje hemmansdel

får sin behöriga andel, så måste man öfvergifva hoppet att kunna

förverkliga en närd tanke att tillgodogöra sig "obegagnad vattenkraft,

enär det är uppenbart, att vattenkraft icke kan tagas i anspråk för industrielt

behof, derest icke lagfart å vattenfallet med nödigt jordområde

kan erhållas.

Häraf framgår, att våra jord- och vattenafsöndringsförordningar

äro så affattade, att de visserligen icke förbjuda afsöndring af vattenfall,

som gemensamt tillhöra flere hemman eller skifteslag, men deremot

stadga sådana former för eganderättens öfvergång, att dessa lägga

oöfverstigliga hinder i vägen för vinnande af stadgad besittningsrätt

till öfverlåtelsen.

År det således en trängande nödvändighet, att i gällande bestämmelser

angående lagfart sådana förändringar varda vidtagna, att jordafsöndringar

i allmänhet, hvilka till större delen bestå af mindre lägenheter,

och i fråga om afsöndring af vattenfall i synnerhet underlättas

och kostnaderna för vinnande af lagfart derå nedbringas, så lärer detta

endast kunna vinnas genom sådan ändring af 6 § kongl. förordningen

om lagfart den 16 juni 1875, att lagfarten icke göres beroende af

Konungens befallningshafvandes fastställelse, och att det åligger häradsrätten

att pröfva upplåtelseafhandlingens giltighet.

I äldre jordafsöndringsförordningar hafva särskilda bestämmelser

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 46.

införts för de olika ändamål, som man afsett att främja, nemligen å ena

sidan bestämmelserna om lagfart å köp af fast egendom, och å den

andra föreskrifter rörande hemmansklyfning och jordafsöndring, hvilka

lagstiftningsbestämmelser ansetts vara af så olikartad natur, att stadgande^

i båda dessa ämnen icke borde utan synnerligen tvingande skäl

sättas i beroende af hvarandra. Den pröfning, som föregått godkännandet

af en skedd afsöndring, har afsett att trygga statens rätt att af

stamhemmanet utfå föreskrifna skattebidrag. Således ett rent administrativt

ändamål; och 1889 års lagutskott förklarade, på derom gjord

framställning af justitieombudsmannen, att det icke kunde vara lämpligt

att åt domstolen, som har att genom lagfarten gifva offentlig bekräftelse

å lagfartssökandens fång, uppdraga öfvervakandet deraf, att administrativa

föreskrifter efterlefvas.

Af detta skäl har lagstiftaren icke ansett giltig anledning föreligga,

att i kongl. förordningarne af den 6 augusti 1864 och den 6

augusti 1881 å nyo införa det genom kongl. förordningen den 15 juli

1853 införda, men redan den 12 november 1858 åter upphäfda förbudet

för domstol att, innan afsöndring visats vara af vederbörligen tillsatt

nämnd pröfvad och godk&nd, derå meddela lagfart; och genom sistnämnda

förordning stadgades, att, med upphäfvande af 1853 års förordning,

kongl. förordningen af den 19 december 1827 jemte kongl.

kungörelserna den 14 november 1829 och den 29 januari 1831 skulle

tjena till efterrättelse.

Vi finna häraf, att under tider, då det icke ansågs vara med

landets fördel förenligt, att afsöndring af jord på evärdelig besittning

finge ega rum till mindre areal än sex tunland, nödig hänsyn dock

tagits till de kostnader och den olägenhet, som är förenad med eu

obligatorisk pröfning af jordafsöndringar, samt att, enligt omförmälda

förordningar af åren 1864 och 1881, det finge bero på vederbörande

att göra ansökan, om och när frågan borde af Konungens befallningshafvande

pröfvas.

På senare tiden deremot har riksdagen, som aflåtit flera skrivelser

till Kongl. Maj:t med underdånig anhållan om vidtagande af

åtgärder för underlättande af förvärf af jordlägenheter, hvilka skrivelser

föranledt vidlyftiga kornitéutredningar, biträdt lagändringar, som

dels i hög grad försvåra, dels omöjliggöra upplåtelse al lägenheter.

Vilja t. ex. egarne till soldattorp, som åtminstone i vissa orter äro vid

storskifte eller laga skifte af oskift mark undantagna och således tillhöra

skifteslaget, sälja dessa torp, hvilka numera icke erfordras för

det med dem afsedda ändamålet, till den uttjente soldaten eller annan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 46.

person, så kan detta icke ske, förrän dessa lägenheter, om än endast

innehållande 2 å 3 tunnland i areal, först blifvit skiftade emellan de

hemmansdelar, som deruti hafva del, och sedan denna procedur, som

gifvetvis kostar flerdubbelt mer, än hvad lägenheten är värd, försiggått,

så äro svårigheterna icke dermed undanröjda, enär köparen, för att

kunna vinna lagfart, måste ingifva särskild ansökning till Konungens

befallningshafvande för hvarje af de hemmansdelar, som i samfälliglieten

haft del, och dervid foga fullständiga areal uträkningar, hvilka

för att anses giltiga skola vara upprättade af vederbörlig landtmätare.

Läggas nu härtill kostnaderna, dels för ombud hos Konungens befallningshafvande,

dels för lagfarten, samt tages i beräkning den risk

köparen äfventyra!'' genom att under den tid af åratal, frågan kan vara

på de administrativa myndigheternas pröfning beroende, säljaren kan

belasta lägenheten med gravationer till köparens förfång, så lärer häraf

vara uppenbart, att de obemedlade och mindre bemedlade icke kunna

bestrida de kostnader eller äfventyra den risk, som är förenad med

förvärf af jordlägenhet.

År det således förenadt med stora kostnader och tidsutdrägt att,

enligt nu gällande jordafsöndringsförordning, vinna stadgad eganderätt

till afsöndrad lägenhet från hemman, som undergått skifte, eller upplåtelse

af mark, som vid skifte såsom samfällighet undantagits, så är

det förenadt med än större svårighet att afsöndra jord eller lägenhet

ifrån hemman, som icke undergått laga skifte, äfven om hemmanets

egor äro genom erkända häfdelinier skilda ifrån andra hemmans egor;

och att egare af hemman skulle underkasta sig ett skifte, med h vilket

dryga kostnader äro förenade, endast för att vinna rätt att afsöndra

jord i mindre omfattning, kan icke gerna ifrågasättas, och jordområden,

som kunde göras fruktbärande, få således i anledning af de otidsenliga

jordafsöndringsbestämmelserna ligga obegagnade.

Att den föreskrifna administrativa pröfningen af afsöndringen

skall lända till reda i fråga om eganderätten är svårt att inse, då vid

häradsrätterna föras de fastighetsböcker, hvilka äro grundläggande

beträffande eganderättens öfvergång i fråga om fast egendom, samt

domstolen, oberoende af innehållet af Konungens befallningshafvandes

resolution, har till åliggande att pröfva, såväl att afhandling angående

lägenhet innehåller tydliga bestämmelser i fråga om läge och gränser

för det försålda området, som ock att upplåtelsen egt rum från sådant

hemman, hvarifrån afsöndring får ega rum. Uppgift å jordafsöndringar

för anteckning i jordeböckerna lärer, på sätt som eger rum beträffande

hemmans klyfning eller egostyckning, kunna ingifvas af vederbörande

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 46.

domare, som tillika må hafva till åliggande att föra särskild bilaga

till fastighetsboken, deruti jordafsöndringar varda särskildt inregistrerade.

Att en af domstol, med kännedom om de lokala förhållandena i

hvarje särskildt fall, utöfvad pröfning angående afhandlingens innehåll

skulle vara mindre tillförlitlig än den af Konungens befallningshafvande

företagna granskning med ledning endast af äldre affattade kartor,

hvilka i allmänhet icke upptaga de föremål å marken, som kunna utgöra

gräns för lägenheten, lärer ingen kunna med fog påstå, likasom att

jordafsöndringar, som lagfaren utan att hafva pröfvats af Konungens

befallningshafvande, med afseende å otydlighet angående den afsöndrade

jordens läge, storlek och gränser skulle hafva föranledt flere tvister

emellan lägenhetens och stamhemmanets egare än de afsöndringar, som

blifvit i nu stadgad ordning af Konungens befallninghafvande pröfvade;

och lärer således denna pröfning, såsom varande endast en formalitet

och utan saklig innebörd, men för sökanden kostsam och medförande

tidsutdrägt, böra upphöra och öfverflyttas på vederbörande domstol.))

Enligt gällande lagstiftning får afsöndring för alltid af jord från

hemmans egovälde omfatta till och med en femtedel af egovidden i en

eller flere delar, dock att, om hemmans innehafvare åstundar att för

alltid afsöndra mark, som, ensam eller tillsammans med hvad redan

kan vara från hemmanet för alltid afsöndradt, utgör mera än en femtedel

af dess egoområde, Konungens befallningshafvande må, der omständigheterna

dertill föranleda, sådant tillåta. Från hemman, hvarifrån

jordafsöndring må ske, må ock afsöndras vattenfall eller annan

dylik lägenhet, och gäller om sådan afsöndring i tillämpliga delar hvad

i fråga om jordafsöndring är föreskrifvet. Afhandling rörande jordafsöndring

för alltid, hvilken handling skall innehålla så noggrann

beskrifning å afsöndringens storlek, läge och gränser, att någon osäkerhet

derom ej kan uppstå, skall ingifvas till Konungens befallningshafvande,

som har att, derest afhandlingen såväl med hänsyn till afsöndringens

storlek som ock i öfriga afseenden är med lag öfverensstämmande,

meddela fastställelse å afsöndringen samt åsätta lägenheten

särskildt namn och nummer. Lagfart å upplåtelse, hvarigenom jord

eller annat afsöndrats, får ej beviljas, förrän fastställelse å afsöndringen

meddelats.

Genom antagande af de i förevarande motioner framlagda lag
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 46.

förslag skulle härutinnan åstadkommas förändringar hufvudsakligen i

två hänseenden. Dels skulle nemligen den begränsningen, att afsöndring

för alltid icke må, ensam eller tillsammans med förut verkstälda

afsöndringar, omfatta mera än en femtedel af hemmanets egovidd,

upphöra, och dels skulle fastställelse af Konungens befallningshafvande

icke längre erfordras, utan vederbörande häradsrätt ega att

i samband med lagfartsansökning pröfva, huruvida upplåtelsen vore

med lag öfverensstämmande, och, om lagfarten beviljades, åsätta afsöndringen

namn och nummer.

Hvad motionären sålunda föreslagit kan utskottet icke tillstyrka.

Förenämnda begränsning utaf afsöndrings egovidd i förhållande till

hemmanets har som bekant sin grund i hänsynen dertill, att man icke

må genom alltför långt drifven afsöndring sätta stamhemmanet ur stånd

att fullgöra de efter mantalet utgående allmänna bördor, i hvilka afsöndringarna

icke taga någon del. Visserligen har i följd af åtskilliga

under senare år vidtagna ändringar i vårt skatteväsende och särskilt

genom besluten om grundskatternas samt rustnings- och roteringsbesvärens

afskrifning betydelsen af mantalet såsom beskattningsgrund

högst väsentligt inskränkts, men så länge i allt fall fortfarande en del

allmänna bördor utgöras efter mantal, synes det icke vara tillrådligt

att såsom regel lemna afsöndringsrätten obegränsad. . Ifrågavarande

begränsning är emellertid, såsom ofvan nämnts, icke ovilkorlig, utan

egen Konungens befallningshafvande att, der omständigheterna sådant

föranleda, medgifva afsöndring till större del af hemmans egovidd.

Det torde derför kunna antagas, att, då skälig anledning till dylik afsöndring

förefinnes och densamma icke är förenad med alltför stora

olägenheter, tillstånd dertill skall stå att erhålla.

Frågan om, att pröfningen af en afsöndrings laglighet skulle ske

i samband med handläggning af lagfartsärendet genom vederbörande

häradsrätt, har förut varit föremål för Riksdagens behandling såväl vid

antagande af nuvarande lagstiftning i ämnet som ock sedermera, utan

att denna fråga dock, hvad landet i dess helhet vidkommer, föranledt

någon Riksdagens åtgärd. Det nuvarande förfarandet härutinnan torde

ock ega afsevärda företräden från både allmän och enskild synpunkt.

Pröfningen af en jordafsöndrings lagenlighet och åsättandet af namn

och nummer afse mindre den enskilde sökandens rätt och förmån än

det allmännas intresse af stamhemmanets förmåga såsom skatteobjekt

samt reda och ordning i eganderättsförhållandena beträffande jordupplåtelser.

Då dessa åtgärder alltså äro af hufvudsakligen administrativ

natur, torde det ock vara principielt rigtigast, att de äro uppdragna åt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 46. 9

administrativ myndighet. Äfven med hänsyn till jordeboksväsendet

torde den nuvarande anordningen vara att föredraga. Det åligger

Konungens befallningshafvande att, då jord eller lägenhet för alltid

afsöndrats, icke allenast föranstalta, att anteckning härom sker i de å

lands- och häradsskrifvarekontoren förvarade exemplaren af kronans

jordebok, utan äfven inberätta förhållandet till kammarkollegium. Om

pröfningen skulle uppdragas åt domstol, måste bestämmelse meddelas

om skyldighet för domstolen att fullgöra hvad härutinnan nu åligger

Konungens befallningshafvande. Den ökade omgång, som häraf blefve

en följd, skulle otvifvelaktigt i viss mån försvåra handhafvandet af det

redan förut ganska invecklade jordeboksväsendet.

Afsöndringsegarnes intressen torde likaledes vara ganska väl tillgodosedda

genom dylika ärendens handläggning hos Konungens befallningshafvande.

Som bekant, har på framställning af Riksdagen

genom kongl. cirkulär den 27 juni 1896 förordnats, att, när vid handläggning

af fråga om fastställelse af jordafsöndring erfordras upplysning

eller yttrande från annan embetsmyndighet, Konungens befallningshafvande

har att å embetets vägnar infordra dylika upplysningar eller

yttranden, hvilka det i följd häraf åligger vederbörande myndighet att

utan lösen tillhandahålla. I samma syfte är föreskrifvet, att frihet från

stämpel eger rum i mål angående fastställelse å afsöndring af jord, vattenfall,

fiske eller annan lägenhet. Kostnaderna för att erhålla Konungens

befallningshafvandes fastställelse å afsöndring äro alltså mycket begränsade,

och äfven i öfrigt är denna angelägenhet för sökanden underlättad,

derigenom att Konungens befallningshafvande å embetets vägnar ombesörjer

införskaffande från vederbörande myndigheter af upplysningar,

som äro behöfliga för sådana ärendens afgörande. Arbetssättet hos

Konungens befallningshafvande innebär dessutom en fördel, i det att,

om något brister i ansökningshandlingarne, sökanden kan när som

helst. utan vidare tidsförlust få fullständiga desamma. Skulle deremot

pröfningen utaf afsöndringen ske vid häradsrätten i sammanhang med

lagfartsansökning, torde sådant i många fall komma att för sökanden

medföra såväl större utgifter som äfven andra olägenheter. Då nemligen

häradsrätten i fråga om tillsyn derå, att afsöndringen vore med

lag öfverensstämmande samt till läge och gränser noggrant angifven,

skulle hafva samma skyldighet som Konungens befallningshafvande,

komme det att åligga sökanden att tillhandahålla antingen kartor och

landtmäterihandlingar rörande hemmanet, hvilka han ofta icke skulle

kunna utan kostnad och svårighet anskaffa, eller ock särskild!, af landtBih.

till Likså. Prof. 1902. 7 Sami. 1 Afd. 38 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 46.

mätare utfärdadt bevis, som det knappast skulle kunna åläggas nämnde

tjenstemän att utan lösen meddela. Ofta nog skulle säkerligen den utredning

i ämnet, som vid ansökningen förebragtes, icke befinnas så

tillfyllestgörande, att frågan kunde, liksom lagfartsärenden i allmänhet,

afgöras vid ett rättegångstillfälle, och då uppskof sålunda blefve erforderligt,

skulle häraf föranledas tidsutdrägt samt ökade kostnader för

protokollslösen, inställelse vid rätten m. in.

Utskottet, som alltså icke kan förorda bifall till de af motionären

framlagda lagförslag, har emellertid funnit syftet af hans framställning

ganska behjertansvärdt, fastän detsamma icke kan vinnas på den väg

lian föreslagit, Af berörda framställning synes nemligen framgå, att

motionären hufvudsakligen åsyftar att bidraga till undanrödjande af de

svårigheter, som enligt nuvarande bestämmelser äro förenade med att

erhålla medelst lagfart bekräftad eganderätt till afsöndringar, hvilka

afse antingen hemman, som icke undergått laga skifte, eller lägenheter,

som vid skifte blifvit för gemensamt behof afsätta, Det låter sig icke förneka,

att gällande bestämmelser om jordafsöndring mången gång lägga

hinder i vägen för betryggad upplåtelse afjord eller andra lägenheter under

förhållanden, då det vore önskvärdt, att sådan upplåtelse kunde komma

till stånd. Odlingens utbredande torde härigenom icke sällan försvåras,

och särskildt är det, såsom motionären framhållit, för utvecklingen af

vårt lands industri ganska hinderligt, att förvärf af stadgad eganderätt

till vattenfall jemte lämpligt utmål ofta är förbundet med nästan oöfvervinneliga

svårigheter. Anledning torde derför icke saknas att för de

fall, då gällande bestämmelser i ämnet af ofvan angifna skäl medföra

olägenheter i tillämpningen, ifrågasätta meddelandet af särskilda föreskrifter,

genom hvilka såväl allmänna som enskilda intressen blefve

bättre tillgodosedda. En sådan lagstiftning skulle i synnerhet för de

nordligare delarne af vårt land, der stora trakter ännu icke undergått

skifte och sannolikt ej heller under en lång framtid torde blifva föremål

för sådan åtgärd, blifva af stort värde, men torde äfven för mellersta

och södra Sverige icke komma att sakna betydelse.

Under åberopande af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

Do) att förenämnda motion n:o 30 icke må föranleda

till annan Riksdagens åtgärd, än att Riksdagen

i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, att Kongl. Maj:t

täcktes taga under öfvervägande, huruvida och i hvad

mån undantagsbestämmelser från gällande lagstifining

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets Utlåtande N;o 46.

rörande jordafsöndring lämpligen kunna meddelas i

syfte att bereda möjlighet att erhålla fastställelse

på afsöndringar, dels i fråga om hemman, som, utan

att hafva varit föremål för laga skifte, hafva egor

gemensamma med annat hemman, och dels beträffande

sådana lägenheter, i synnerhet vattenfall jemte tillhörande

utmål, som vid skifte blifvit afsätta för skiftesdelegarnes

gemensamma behof, samt derefter förelägga

Riksdagen förslag till de lagbestämmelser, hvartill förhållandena

kunna föranleda; och

2:o) att motionen n:o 31 icke må af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 22 april 1902.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Herrar Almgren och F. Andersson hafva begärt få antecknadt, att

de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1902:62 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om ändring i vissa delar af lagen om hemmansklyfning, egostyckning och jordafsöndring den 27 juni 1896. a1 i texten