Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1901 församlade revisorers berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets jemte dertill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1900.

1902-03-07 · 39 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 38 av 39 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1902:30, Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1901 församlade revisorers berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets jemte dertill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1900.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

1

N:o 30.

Ank. till Rikst]. kansli den 7 mars 1902, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1901 församlade revisorers

berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets

jemte dertill hörande fonders tillstånd, styrelse

och förvaltning under år 1900.

(T. A.)

Statsutskottet, till hvars förberedande behandling'' ofvannänmda revisionsberättelse,

jemte de i anledning deraf från vederbörande embetsverk och myndigheter

till Kongl. Maj:t afgifna utlåtanden och förklaringar blifvit hänvisad,

får nu, efter tagen kännedom af dessa handlingar och inhemtande af de för

ärendenas utredning i öfrigt erforderliga upplysningar, underställa Riksdagens

pröfning de af revisorerne gjorda framställningar, som ansetts från utskottets

sida påkalla yttrande; kommande utskottet att dervid följa den ordning, som

i revisionsberättelsen blifvit iakttagen.

Fångvårdsstyrelsen.

§ 1-

(Rev. ber. pag. 30: uti. pag. 571, 572, 576, 577.)

Uti förevarande revisionsberättelse hafva revisorerne meddelat, att vid

besök, som revisorerne gjort i Örebro länsfängelse, hvilket vore uppfördt år

1859, eller vid den tid, då de flesta af rikets länsfängelser blifvit byggda,

Bill. till Riksd. Prat. i902. 4. Sami. 1 Afl. 23 Höft. (N:o 30.) 1

Ang. anordningarna

vid

predikning ar

inom Örebro

länsfängelse.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

och innehölle 90 celler i tre våningar, hade revisorerne tillfälle att iakttaga,

att med de anordningar, som vid predikningarna i fängelset egde rum, dervid

cellernas dörrar medelst en å deras yttre sida anbringad hasp till någon ringa

del hölles öppna, predikanten, som under förrättningen hade sin plats i fängelsets

midt, icke kunde, äfven om han vore begåfvad med mer än vanligt

klar stämma, uppfattas i de mest aflägset belägna cellerna. Då gifvet vore,

att den religiösa undervisningen blefve utan betydelse för dem, som icke kunde

klart och tydligt höra predikantens föredrag, och då antagas kunde, att enahanda

olägenhet, som den nu angifna, förefunnes vid rikets öfriga efter samma

system och i samma storlek uppförda länsfängelser, hade revisorerne funnit

detta förhållande vara af den allvarliga beskaffenhet, att revisorerne ansett

sig böra derå fästa Riksdagens särskilda uppmärksamhet.

Uti det med anledning af revisorernes anmärkningar rörande fångvårdsförvaltningen

den 17 januari 1902 afgifna utlåtande har fångvårdsstyrelsen,

beträffande förevarande framställning, till en början erinrat, att den religiösa

undervisningen till allra hufvudsakligaste del meddelades de i cellfängelserna

intagna fångar under de enskilda besök hos hvar särskild fånge inne i hans

cell, hvilka det ålåge predikanten att verkställa, samt att nämnda undervisnings

betydelse således ej så helt berodde af fångens förmåga att uppfatta

predikningarna under den gemensamma söndagsgudstjensten, som revisorerne

syntes förmena.

1 öfrigt har styrelsen, som beträffande revisorernes uppgifter i fråga

om svårigheten att höra predikantens föredrag, inhemtat yttranden från Kong!.

Maj:ts befallningshafvande i Örebro län samt länsfängelsets direktör, härjemte

i afskrift öfverlemnat sagda yttranden, af hvilka, enligt styrelsens förmenande,

med nog tydlighet framginge, att revisorernes anmärkning väl hufvudsakligen

föranledts af den omständighet, att vid besöket och profvets verkställande

cellkorridorens fönster varit öppnade samt dessutom arbete i en del celler

pågått, hvilket allt ej vore förhållandet under gudstjensterna. Tillika upplyste

Kong!. Maj:ts befallningskafvandes utlåtande, att de enda celler, från

hvilka predikanten möjligen ej skulle kunna fullt uppfattas, vore de fyra liörncellerna

å nedra botten, hvilka emellertid på grund af sin kyla endast undantagsvis

användes.

I kyrkorna, de allmänna gudstjenstlokalerna, gåfves nästan alltid vissa

platser, från hvilka predikningarna endast med svårighet, kanske alldeles icke

kunde uppfattas. Att å ett fängelse, hvilket väl dock i främsta rummet borde

vara afpassadt för fångarnas ändamålsenliga bestraffning och trygga förvarande,

ställa större fordringar i akustiskt hänseende än å de allmänna gudstjenstlokalerna,

förefölle mindre befogadt: och icke vore det gerna rimligt att i

konstruktionen af de många dyrbara och enligt styrelsens åsigt synnerligt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

3

ändamålsenliga cellfängelserna ifrågasätta förändringar endast i det af revisorerne

framhållna syftet, om än i dessa fängelser en eller annan cell skulle,

i likhet med hvad här anmärkts, vara i akustiskt afseende mindre tillfredsställande.

På grund af hvad styrelsen sålunda anfört och med hänsyn till de af

Kongl. Maj:ts befallningshafvande och fängelsets direktör meddelade upplysningar,

hvilka icke uteslöte möjligheten, att ovana eller bristande hörselförmåga

hos den eller dem, som verkstält det till grund för revisorernes uppfattning

liggande profvet, bidragit till anmärkningens uppkomst, ansåge styrelsen

samma anmärkning icke vara af beskaffenhet att föranleda åtgärd, helst

styrelsen hade det förtroende till fängelseföreståndaren, att de fyra celler,

hvilka i här berörda hänseende kunde vara mindre tillfredsställande, icke toges

i användning för fångar, som för längre tid vore i fängelset intagna eller hade

svårighet att uppfatta predikantens föredrag.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande bär uti ofvanberörda utlåtande anfört,

att vid inspektion å länsfängelset, som Kongl. Maj:ts befallningshafvande företagit

särskildt med anledning af Riksdagens revisorers anmärkning rörande

anordningarne vid gudstjensterna derstädes, hade den upplysning vunnits, att

fönstren i korridorerna under Riksdagens revisorers besök å fängelset stått

öppna och att arbete då jemväl pågått i en och annan cell, hvarigenom det

helt naturligt varit svårare att från de mest aflägset belägna cellerna uppfatta

predikantens ord än under de ordinarie gudstjensterna, då fönstren vore stängda,

allt arbete förbjudet och tystnad rådde i fängelse!,

Väl påstodes det, att cellfångens hörsel skärptes, men äfven om, detta

oafsedt, predikanten möjligen icke skulle kunna uppfattas fullt så väl från de

fyra mest aflägset belägna cellerna å nedre botten, hvilka vore kallare än

öfriga celler och derför endast i nödfall användes, syntes detta.lätt kunna

afhjelpas derigenom att under gudstjensterna antingen dörrarne till dessa fyra

celler öppnades något mera eller ock att der befintliga fångar förflyttades till.

andra mera lämpliga platser, hvilket, senare alltid iakttoges med fånge, som

anmälde sig lida af svag hörsel.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande hemstälde derför, huruvida skäl förefunues

att med anledning af Riksdagens revisorers anmärkning för närvarande

vidtaga några andra åtgärder än att fängelsedirektören erhölle förständigande

att under gudstjenst å fängelset tillse, antingen att dörrarne till ofvannämnda

fyra celler till någon större del hölles öppna, eller ock att fånge derifrån förflyttades

till annan mera lämplig plats.

Uti det af fångvårdsstyrelsen åberopade yttrandet af läns fängelsets direktör

har denne förklarat, att revisorernes anmärkning i förevarande hänseende

måste slå den med förvåning som i öfver 20 år åtskilliga gånger under hvarje

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

års lopp varit närvarande under gudstjensterna ocli af intresse åhört dem i än

den ena än den andra aflägsna cellen och alltid, till och med under de senare

åren, då åldern gjort att hörseln ej varit fullt normal, hört utmärkt väl, ja

till och med då främmande ovan predikant uppträdt.

Orsaken att fängelsepredikanten ej nu kunnat uppfattas kunde ej vara

annan än uteslutande den, att korridorfönstren stått, som vanligt under dagen,

öppna, och ej såsom under gudstjensterna stängda, hvarigenom ljudet hindrats

gå ut, utan hördes i hvarje vrå af fängelset.

Som man vet, skärptes ensamhetsfångens hörsel orimligt och vid flera

tillfällen hade man funnit, att fången genom låst dörr uppfattat saker, som

tilldragit sig ganska aflägset bort i korridoren; och vore fängelsedirektören

derför fullt förvissad om att hvarje fånge hörde, om han ville, fullkomligt

predikanten under våra vanliga gudstjenster med stängda korridor fönster.

Med anledning af fångvårdsstyrelsens ofvan omförmälda yttrande öfver

revisorernes förevarande framställning får utskottet till en början erinra, att

då, på sätt revisorerne anfört, fångpredikanten vid predikoförrättningar har

sin plats i fängelsets midt, eller med andra ord midt å den mellersta våningen,

de derifrån mest aflägset belägna cellerna måste vara icke, såsom fångvårdsstyrelsen

förmenar, fyra utan åtta, nemligen de fyra hörncellerna i ej allenast

nedersta, utan äfven öfverstå våningen.

Hvad i öfrigt beträffar föreliggande framställning, har, såsom ofvan

nämnts, Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Örebro län ansett, att med anledning

af revisorernes anmärkning fängelsedirektören bör erhålla förständigande

att under gudstjenst å fängelset tillse, att antingen dörrarne till de ifrågavarande

cellerna till någon större del hållas öppna eller ock att fånge derifrån

förflyttas till annan lämplig plats.

Utskottet föreställer sig, att genom de af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

sålunda föreslagna åtgärder den anmärkta olägenheten kan i väsentlig

män förebyggas; och då utskottet antager, att Riksdagens revisorer vid de

besök, som af dem framdeles liksom hittills komma att göras å rikets fångvårdsanstalter,

icke skola underlåta att egna ifrågavarande angelägenhet den

särskilda uppmärksamhet, den är egnad att uppväcka, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må vid hvad i detta ärende förekommit

låta bero.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

5

Anslaget till ersättning åt personer, menigheter och allmänna inrättningar för

dem genom nya strafflagens införande frångångna bötesandelar.

§ 2-

(Rev. ber. pag. 32—37; uti. pag. 577, 578.)

I skrifvelse deri 21 oktober 1863 hade, enligt hvad i revisionsberättelsen

meddelas, rikets då församlade ständer — med tillkännagifvande, det rikets ,

ständer beslutat, att såsom ersättning för de förluster, som till följd af strafflagens

innehåll, att deri stadgade böter borde tillfalla kronan, kunde drabba

personer, menigheter eller allmänna inrättningar, finge af inflytande bötesmedel

från och med det år den nya strafflagen trädde i verksamhet tills

vidare dem tilläggas ett belopp, motsvarande hvad de, efter medelberäkning

för senaste fem år, ditintills årligen uppburit — tillika anhållit, att Kongl.

Maj:t måtte till rikets näst derpå sammanträdande ständer framlägga förslag

till ersättning åt vederbörande för den förlust, som genom de i strafflagen

stadgade böters indragande till kronan dem tillskyndades.

Statskontoret, som anbefalts att till Kongl. Maj:t inkomma med yttrande

och förslag angående lämpligaste sättet att åt hvad rikets ständer

sålunda beslutat bereda verkställighet, hade i afgifvet utlåtande anfört, bland

annat, att en så fullständig utredning, som för ordnandet af ifrågavarande

angelägenhet vore af nöden, af flera skäl ej kunde då åstadkommas; dit hörde

nemligen att undersöka, huruvida i afseende å sådana bötesandelar, som dittills

tillkommit vissa tjensteman, rättigheten till ersättning för förlusten deraf kunde

anses vara fästad vid tjenstebefattningen eller böra med innekafvarens tjenstetid

upphöra; huruvida vederbörande kommuners enahanda rätt kunde vara af

beskaffenhet, att dylik ersättning borde dem för obegränsad tid tilläggas,

oafsedt de tillgångar för deras behofs fyllande, som genom kommunalförfattningarna

blifvit dem beredda; huruvida vissa allmänna inrättningar, med slik

rätt till bötesandelar och i fortfarande behof deraf, kunde erhålla sin ersättning

i mera lämplig form; huruvida särskilda af staten ingångna förbindelser

förefunnes, som i nämnda hänseende medförde eu ovilkorlig ersättningsskyldighet

för all framtid o. s. v.; att för åvägabringande af en sådan utredning

erforderliga upplysningar saknades i tillgängliga räkenskaper och handlingar,

af Indika icke med säkerhet ens kunde inhemtas, huru stor del af böterna

ådömts på grund af lagrum och särskilda författningar, hvilka genom den

nya lagen blifvit upphäfda, eller huru stor del deraf fortfarande utginge,

I fråga om

upphörande

if förestående

ersättnings

utgående.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

oberoende af den nya lagförändringen; samt att ännu mindre upplysning deraf

kunde vinnas rörande de öfriga omständigheter, Indika måste tagas i betraktande

vid uppgörande af ett fullständigt förslag till reglering af ifrågavarande

förhållande; och hade i följd deraf statskontoret hemstält, att alla de, vare

sig tjensteman, menigheter eller allmänna inrättningar, hvilka ansåge sig ega

grundade anspråk på ifrågavarande slags ersättning, måtte genom kungörelse

föreläggas att, vid lämpligt äfventyr, med företeende af angifna handlingar sig

dertill anmäla.

Med anledning häraf hade Kongl. Maj:t genom kungörelse den 29

augusti 1865 förordnat, att vederbörande, som ansåge sig ega grundade anspråk

på ersättning i ifrågavarande hänseende, borde före den 1 mars 1866

till utbekommande af sådan ersättning anmäla sig, de som tillhörde landsorten

hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande och de i Stockholm varande hos

öfverståthållareembetet, samt dervid med behöriga handlingar styrka hvad de

under åren 1860—1864 åtnjutit i andelar af ifrågavarande böter.

Emellertid hade Kongl. Maj:t hemstält till 1865—1866 årens Riksdag,

dels att tills vidare måtte få till vederbörande utbetalas de belopp, hvilka vid

den pröfning af väckta ersättningsanspråk, som Kongl. Maj:t antingen sjelf

företoge eller åt annan myndighet uppdroge, blefve godkända, dels ock att

rikets ständer måtte för sådant ändamål anvisa ett särskildt förslagsanslag å

250,000 riksdaler att utgå under rubrik: ersättning till personer, myndigheter

eller allmänna inrättningar för dem genom nya strafflagens införande frångångna

bötesandelar; och hade hvad Kong]. Maj:t sålunda föreslagit af rikets

ständer bifallits.

I proposition till 1867 års Riksdag hade Kongl. Maj:t i förevarande

ämne meddelat, bland annat, att de till följd af förenämnda kungörelse af

den 29 augusti 1865 inkomna ersättningsanspråk blifvit, allt efter som de

insändts, af Kongl. Maj:t pröfvade, i sammanhang hvarmed Kongl. Maj:t

föreskrifvit, att alla de ersättningsbelopp, som af Kongl. Maj:t för mistade

bötesandelar bestämdes, skulle utgå tills vidare och intill dess den af rikets

ständer begärda reglering kunde åstadkommas eller annorlunda förordnades;

dock att, derest ersättning sålunda komme att tillfalla någon tjensteman,

hvilken blifvit till sin befattning utnämnd efter det nya strafflagen trädde i

verket, icke på nämnda ersättning finge grundas anspråk att jemväl vid en

framtida reglering varda dervid bibehållen.

I enlighet med Kongl. Majts förslag hade ifrågavarande anslag blifvit

af Riksdagen nedsatt från 250,000 kronor till 160,000 kronor, hvilket belopp

ansetts för ändamålet tillräckligt.

I det vid Kongl. Maj:ts till 1869 års Riksdag aflåtna statsverksproposition

fogade statsrådsprotokoll öfver justitiedepartementsärenden meddelades,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

7

att enligt en i departementet verkstad uträkning de uti ifrågavarande afseende

utgående ersättningar belöpte sig till högst 147,289 riksdaler årligen;

och då Kong]. Maj:t förklarat under år 1868 inkomna nya ansökningar om

dylik ersättning icke kunna, såsom för sent framstälda, vinna afseende, kunde

någon förhöjning af nämnda belopp icke ifrågakomma.

Af dessa ersättningar hade, enligt hvad i anförda

upplystes, anslagits åt:

häradshöfdingar ..........................................................................

härader.........................................................................................

nämnder .....................................................................................

häradshöfdingar, härader och nämnder gemensamt ...............

städer (deruti för en del jemväl ingått rådstufvurätternas

andelar).................................................................................

rådstufvurätter .........................................................................

stadsfiskaler ................................................................................

landsfiskaler .................................................................................

statsrådsprotokoll

r:dr 6,708

„ 6,846

„ 6,534

„ 1,585

kronofogdar

länsmän ......................................................................

särskilda inrättningar, embetsverk och tjensteman

fatt igvårdsstyrelser ..................................................

kyrkor ........................................................................

21,630

3,336

34,584

1,397

320

23,146

27,358

13,834

20

Summa r:dr 147,298

Då, efter hvad i statsrådsprotokollet närmare meddelades, under ofvannämnda

rubrik “särskilda inrättningar, embetsverk och tjensteman" inginge

ersättning till skogsplanteringskassan samt till åtskilliga skogstjenstemän

och betjente, men en definitiv reglering af skogsstaten förelåge och då på

grund deraf denna ersättning komme att upphöra samt äfven i andra afseenden

minskning uti ifrågavarande ersättningar kunde emotses, hade Kong!. Maj:t

hemstält, att det för ifrågavarande ändamål utgående statsanslaget måtte nedsättas

från 160,000 kronor till 120,000 kronor, med förklarande dels att

ersättning för mistade bötesandelar icke vidare komme att utgå till härader,

fångvårdsstyrelse^ kyrkor och städer, hvad dessa sistnämnda anginge, såvida

rättigheten till dylik ersättning ej grundade sig på särskilda privilegier eller

före nya strafflagens tillkomst gifna resolutioner, dels ock att, derest definitiv

reglering af skogsstaten blefve af Riksdagen och Kong!. Maj:t före följande

statsregleringsperiod faststäld, ifrågavarande slags ersättning jemväl komme

att upphöra för skogsplanteringskassan från och med år 1870 och för tjenstebefattningar

vid skogsstaten med dåvarande innehafvare^ afgång eller till
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

trådande af så stor löneförhöjning, som motsvarade den ersättning de dittills

uppburit.

Denna framställning hade bifallits af Riksdagen, som vid tillkännagifvande

af sitt beslut härom tillika anhållit, dels att de då till vissa häradshöfdingar

utgående ersättningsbelopp måtte, i mån af tjensteinnehafvarnes afgång,

upphöra att utgå, dels ock att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,

om icke jemväl åtskilliga andra för det dåvarande utgående ersättningar

af ifrågavarande beskaffenhet skulle kunna indragas.

Efter det definitiv reglering af skogsstaten blifvit faststäld att lända till

efterrättelse från och med år 1870 samt Kongl. Maj:t med anledning af

Riksdagens nyssberörda anhållan dels förklarat sig vilja vid hvarje ny tillsättning

af de häradshöfdingeembeten, till hvilka ersättning för mistade bötesandelar

utginge, taga i öfvervägande, huruvida ersättningen för framtiden

behöfde tagas i anspråk, dels ock förordnat, att de ersättningsbelopp, som

blifvit anslagna till amiralitetskrigsmanskassan, Linköpings skogskassa och

krigsfiskalen, skulle statsverket besparas, hade, enligt hvad i statsverkspropositionen

till 1870 års Riksdag meddelades, det ifrågavarande ersättningsbeloppet

kunnat nedbringas från ofvan angifna 147,298 riksdaler med omkring 30,600

riksdaler; hvadan, på Kongl. Majrts förslag, ifrågavarande anslag af Riksdagen

blifvit nedsatt till 117,000 riksdaler.

Anslaget hade ytterligare nedsatts, dels vid 1874 års riksdag till

111,000 kronor med afseende å indragning vid reglering af häradshöfdingarnes

löneförmåner af de till dem utgående ersättningsbelopp för mistade bötesandelar,

dels vid 1877 års riksdag — i följd af den vid nästföregående riksdag

faststälda lönereglering för rikets hofrätter, hvarigenom dervarande advokatfiskaler

mista! förut innehafil rätt till bötesersättning, och i betraktande af

att de efter den 26 maj 1876 utnämnda landsfiskaler ej berättigats till dylik

ersättning samt med hänsyn till afgången bland tjensteman, som endast haft

personlig rätt till sådan ersättning — till 107,000 kronor, dels ock vid 1879

års riksdag med anledning af den inträdda löneregleringen för kronofogdar

och länsmän till 84,000 kronor, med hvilket belopp detta förslagsanslag

sedermera alltjemt blifvit i riksstaten uppfördt.

Enligt hvad revisorerne af räkenskaperna för revisionsåret inhemta!,

hade ersättning från ifrågavarande anslag under året utgått med 82,799

kronor 33 öre till nedannämnda personer, menigheter och allmänna inrättningar,

nemligen

rådstufvurätter,

stadsfiskaler,

häradsnämnder,

tingslagsnämnder,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

9

landsfiskaler,

poliskaminaren i Norrköping,

polisgevaldiger i Norrköping,

d:o i Karlskrona,

polisfiskalen och poliskommissarierna i Göteborg och dem underlydande öfverkonstaplar

samt befälhafvaren för stadens nattbevakningskår och den

honom underlydande nattbevakning,

stadsvaktmästaren i Uddevalla,

två poliskonstaplar i d:o,

länsmannen i Trollhättans distrikt af Yäne härad,

Malungs sockens nämnd,

tre poliskonstaplar i Hernösand,

fiskalen i Örnsköldsvik,

borgmästaren i Vaxholm,

följande städer:

. Norrköping,

Söderköping,

Trosa,

Karlshamn,

Kristianstad,

Helsingborg,

Landskrona,

Jönköping,

Grenna,

Eksjö,

Göteborg,

Uddevalla,

Borås,

Venersborg,

Mariestad (till kyrkans vidmakthållande),

Lidköping,

Falun,

Hernösand,

Sundsvall,

Luleå,

i Stockholm:

förste stadsfiskalen,

andre d:o,

tredje d:o,

allmänna barnhusinrättningen,

Bih. till Eiksd. Prot. 1902. 4 Samt. 1 Afd. 23 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

polispersonalens pensionsinrättning,

poliskassan.

Hvad sålunda i detta ärende förekommit, både revisorerne velat för

Riksdagen omförmäla under uttalande af den mening, att det kunde ifrågasättas,

huruvida den utredning i förevarande ämne och den deraf föranledda

reglering, som i Riksdagens ofvannämnda skrifvelse den 21 oktober 1868

åsyftats, verkligen blifvit åstadkommen, samt att önskligt vore, att en fullständig

utredning blefve åvägabragt till beredande af möjlighet för ifrågavarande

ersättnings slutliga upphörande.

På grund af remiss liar statskontoret angående denna fråga afgifvit

utlåtande och deruti t ill k ännagifvit, att den utredning, som föregått Kongl.

Maj:ts särskilda beslut i fråga om de belopp, hvilka skulle utgå från nämnda

anslag, icke blifvit af statskontoret verkstäld, samt att detta embetsverk i

öfrigt endast haft att till vederbörande utbetala berörda belopp, hvadan statskontoret

icke vore i tillfälle att bedöma, huruvida — på sätt revisorerne

ifrågasatt — någon ytterligare utredning i sådant hänseende vore af behofvet

påkallad.

Då det otvifvelaktigt skulle lända till enkelhet och reda i förvaltningen,

om ifrågavarande mångskiftande ersättning kunde upphöra, men beslut derom

måste byggas på en omfattande utredning i afseende å såväl vederbörandes

rätt till denna ersättnings utbekommande som sättet för dess aflösning, der

sådan måste förekomma, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa fullständig

utredning i frågan om den till personer, menigheter

och allmänna inrättningar utgående ersättning för dem

genom nya strafflagens införande frångångna bötesandelar

samt till Riksdagen inkomma med förslag till åtgärder för

denna ersättnings upphörande.

Arméförvaltningen

§ 3.

(Rev. ber. pag. 91—98; uti. pag. 585—589, 592—595.)

Angående Med anledning af besök å nedannämnda truppförbands mötesplatser i

anordningarna

vid vissa

mötesplatser.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 30. 11

Norrland hafva revisorerne i förevarande revisionsberättelse meddelat, bland

annat, följande:

Vid besök, å Vesterbottens regementes lägerplats vid Vännäs både

revisorerne iakttagit, att dräneringsarbetena å lägerplatsen icke blifvit på ett

fullt nöjaktigt sätt utförda. Vid en del byggnader syntes icke hafva blifvit

tillfredsställande sörjdt för ytvattnets ändamålsenliga afledande. Derjemte både

revisorerne funnit, att ehuru marken å lägerplatsen till största delen utgjordes

af jäslera, hvilket visserligen försvårat anbringandet af en solid grund för

etablissementets byggnader, större omsorg likväl kunnat nedläggas på grundningsarbetet

än nu varit fallet. Sålunda både iakttagits, att å stenfoten till

några byggnader genom byggnadernas sättning uppkommit rätt ansenliga

sprickor, hvilka helt visst inom eu snar framtid måste föranleda genomgripande

reparationer. Ventileringen både derjemte befunnits icke vara på ett nöjaktigt

sätt anordnad i etablissementets baracker. Beträffande dessa syntes dessutom

sådana åtgärder böra vidtagas i afseende å innerväggarna, hvilka delvis saknade

träbeklädnad, att de kunde med lätthet desinficieras. Slutligen hade revisorerne

funnit utrymmet i de i beväringsbarackerna för underofficerarne afsedda

rum vara otillräckligt.

I afseende å Vesternorrlands regementes mötesplats vid Sollefteå hade

revisorerne vid derstädes aflagdt besök gjort samma iakttagelser rörande

bristande omsorg vid grundläggningsarbetet för etablissementets byggnader,

frånvaron af fullständig beklädnad å barackernas innerväggar samt dålig ventilering

som beträffande Vesterbottens regementes lägerplats vid Vännäs. Särskildt

hade de å mötesplatsen uppförda tre mindre barackerna befunnits på

öfre botten sakna hvarje annan ventilering än genom fönster. Beträffande

sättet för anordnande af en del barackers uppvärmning syntes anmärkningsvärd^

att rören från eldstäderna i sin fortsättning genom taket utgjordes

af tunna plåtrör, hvarigenom fara för antändning icke kunde anses utesluten.

Lägerplatsens baracker både visat sig otillräckliga för sitt ändamål, hvilket

bland annat haft till följd, att såväl musikunderofficerarne som det af minderåriga

ynglingar bestående musikmanskapet måste inlogeras alltför trångt, af

musikunderofficerarne 8 ä 10 och af musikmanskapet 24 i samma rum, hvilket

förhållande, särskildt hvad anginge det minderåriga manskapet, måste anses

olämpligt. Slutligen hade revisorerne velat omförmäla, att inom lägerplatsens

område funnes en inhägnad, kronan icke tillhörig plats, hvarå ett skolhus

blifvit uppfördt, samt att, enligt hvad regementschefen vid besöket upplyst,

olägenheter vållats deraf, att chefen saknade dispositionsrätt öfver denna plats.

Efter det under de senare åren å sluttningen från Norrlands trängbataljons

vid Sollefteå belägna kasernområde till Angermanelfven inträffat s. k.

nip-ras, hvilka väckt farhågor för kasernetablissementets bestånd hade af chefen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

''Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

för bataljonen framställning hos Kongl. Maj:t gjorts om vidtagande af erforderliga

skyddsarbeten till förekommande af ytterligare ras. Med anledning af

det först inträffade af dessa ras hade, på anmodan af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

förslag till förhindrande åt vidare ras uppgjorts af majoren vid vägoch

vattenbyggnadskåren G. Nyström, med hvilket förslag, slutande å en

kostnadssumma af 98,000 kronor, afsåges åstadkommande å platsen i fråga af

en strandskoniug, som skulle utföras genom en enkel stenfyllning å stranden

från elfvens botten upp till hög vattensytan. Väg- och vatten byggnadsstyrelsen

hade emot detta förslag ej haft annat att erinra, än att marken närmast dosseringskanten

invid etablissementets byggnader borde dräneras och planeras på

sådant sätt, att allt nederbördsvatten hindrades taga sig väg till branten.

Vidare hade majoren vid väg- och vattenbyggnadskåren Alb. Amundson yttrat

sig i ärendet och dervid biträdt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens åsigt med

visst tillägg i fråga om dräneringsarbetets anordnande, hvarjemte majoren

AmundsonMfamhållit, att strandskoningen tills vidare kunde inskränkas till en

del af den sträcka, majoren Nyströms förslag omfattade; och kunde kostnaderna

för arbetets utförande derigenom nedbringas till 56,000 kronor. Genom

bref den 4 oktober 1901 hade Kongl. Maj:t funnit godt bemyndiga väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen att ombesörja utförandet dels af strandskoning i

enlighet med majorerna Nyströmso och Amundsons ‘förslag å den framför

etablissementet belägna sträcka af Angermanelfven, dels ock af sådan dränering

af marken utmed strömdraget å samma sträcka, som enligt nämnda styrelses

förslag och majoren Amundsons utlåtande ansetts erforderlig, äfvensom förordna,

att härför erforderliga medel till belopp af högst 56,000 kronor skulle af

arméförvaltningen förskjutas för att sedermera hos Kongl. Maj:t till ersättande

anmälas.

På samma gång revisorer^ ansett sig böra meddela, indika åtgärder

till förekommande af sådana ras vid trängbataljonens etablissement som de

redan inträffade blifvit vidtagna, hade revisorerne, som genom besök å platsen

gjort sig närmare underrättade om förhållandena, velat uttala sitt beklagande

öfver den brist på förutseende, som blifvit ådagalagd genom att etablissementets

byggnader uppförts så nära intill den branta sluttningen ned mot

Angermanelfven, att fara för etablissementets bestånd uppstått. Afståndet från

närmaste till etablissementet hörande byggnad till krönet af nämnda sluttning

vore nemligen endast omkring 5 meter och från kasernbyggnaden till samma

krön omkring 50 meter.

Med anledning af revisorernes förevarande anmärkningar har arméförvaltningen

afgifvit utlåtanden dels å intendentsdepartementet den 14 januari

innevarande år, dels å fortifikationsdepartementet den 9 i samma månad; och

har dervid intendentsdepartementet åberopat till arméförvaltningen inkomna

s. 13 Kontrollera mot PDF

. Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

13

yttranden från förvaltningen vid Yesterbottens regemente samt fördelningsintendenten

i sjette arméfördelningen.

Regementsförvaltningen anför, att förvaltningen, som saknade kännedom

om uti hvilket afseende den af revisorerne antydda bristfälligheten med afseende

på dräneringsarbetena å lägerplatsen vid Vännäs skulle bestå och på grund

af den korta remisstiden omöjligt i detalj med planer och kostnadsförslag

kunde hinna redogöra för det nu för 4 år sedan påbörjade och ännu icke afslutade

arbetet med lägerplatsens dränering, dock med anledning af den framstälda

anmärkningen ville meddela, att till ledning vid arbetets utförande legat

till grund den af länsagronomen Bosin i maj 1898 uppgjorda planen, uti

hvilken dock, i öfverensstämmelse med hvad intendentsdepartementet uti sin

skrifvelse af den 17 juni 1898 framhållit såsom troligt på grund af de lågt

upptagna arbetsprisen, åtskilliga inskränkningar måst företagas. I hufvudsak

hade dräneringen utförts på följande sätt. Omkring 8,700 meter diken vore

upptagna till afledning af vattnet kring vägarne, vid uppställningsplatsen och

å sankare belägna trakter. Omkring 800 meter täckdiken hade särskild!

nedlagts uti ett i det mesta sammanhängande system, hvarjemte omkring

17,000 meter af de gamla åkerdikena blifvit igenlagda, hvarvid på de flesta

ställen i dikesbottnen nedlagts gärdsel och sten samt ris, så att äfven dessa

diken till stor del tjenade som täckdiken, lämpade att afleda vattnet under

källossningen. Upptill hade omkring 6,000 meter af sistnämnda diken fylts

med mylla och dyjord samt igensåtts med gräsfrö. 2,000 meter voro endast

igenplöjda, hvarefter kanterna affasats med hacka, och derpå blifvit igensådda.

Återstoden 9,000 meter voro redan igenplöjda och jemnade, och hade regementsförvaltningen

för afsigt att under vinterns lopp upphandla sand för att

i tunt lager breda öfver desamma i förhoppning att såmedelst kunna bereda

ett bättre fäste för gräsrötterna än hvad jäsleran visat sig vara. Ty så godt

som hela mötesfältet bestode af jäslera, som under vår- och höstregnen uppblöttes

på sina ställen till stort djup, men som under i synnerhet torra somrar

bletve hård och fast, men i ytan lätt smulades sönder i ett fint damm. På

sådan mark vore det ytterst svårt att få en jemn gräsväxt, hvarför regementsförvaltningen

äfven under alla år användt de vid latrinerna uppkommande

gödningsämnen för tillredande af kompost, enligt intendentsdepartementets medgifvande,

för förbättring af mötesfältet. Särskildt i år hade öfvergödning af

ett större område kunnat företagas. Vid tiden för Riksdagens revisorers besök

hade från dräneringsanslaget för nu omtalade arbeten varit tagne i anspråk

5,039 kronor 47 öre, hvarefter under hösten användts ytterligare 1,282 kronor

93 Öre. hvadan ännu till upphandling af sand och gräsfrö in. in. återstode

2,077 kronor 60 öre. Anslaget 8.400 kronor vore beviljadt genom kong!,

bref den 15 april 1898.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

Att det vid tiden för revisorernes besök icke vant på ett för framtiden

tillfredsställande Stött sörjdt för ytvattnets afledande kring byggnaderna, vore

sant. Regementsförvaltningen hade emellertid redan då anhållit om och hade

äfven numera af kongl. arméförvaltningens fortifikationsdepartement erhållit

medel till anordningar härför. Dock hade af regementsförvaltningen provisoriska

anordningar med trärännor vidtagits före och under revisorernes besök

för att hindra höstvattnet att gå ned i och skada grunderna.

Att dock grunderna från början kunnat göras solidare än nu vore fallet,

naturligtvis med högst betydligt ökade kostnader, vore sant, men regementsförvaltningen

kunde icke anse, att några “genomgripande reparationer" härutinnan

snart behöfde förekomma. I stenfoten till två byggnader hade visserligen en

sten i hvardera något förskjutits, men dels visade detta ej, att grunderna i

sin helhet tarfvade reparation, och dels hörde härutaf nödvändiga reparationer

till sådana, som entreprenören under sin ansvarstid vore skyldig att verkställa

på egen bekostnad.

Yentileringen i barackerna vore såsom allt öfrigt i dessa anordnad för

sommarbehof. Utom ventilerna användes ju då de stora fönstren för kittning,

men regementsförvaltningen hölle före, att för en längre förläggning uti barackerna

i synnerhet i dessas nedre våning, ett bättre ventileringssystem vore

ömkligt.

Likaså vore det högst önskligt, om i öfverensstämmelse med revisorernes

åsigt medel kunde anslås såväl till inre boisering och oljemålning af samtliga

lägenheter, liksom regementsförvaltningen äfven måste hålla före, att utrymmet

för underofficerarne och kompaniexpeditionera i barackerna vore alldeles för

knappt tilltaget.

Men realiserandet af nu framstälda önskemål skulle dock ej kunna göra

barackerna lämpliga annat än till sommarkaserner.

Uti sitt i ärendet afgifna utlåtande har fördelningsintendenten i sjette

arméfördelningen, med anledning af revisorernes anmärkningar i fråga om Vesternorrlands

regementes etablissement vid Sollefteå anfört, att hvad först vidkomma

revisorernes iakttagelser “rörande bristande omsorg vid grundläggningsarbetet",

hvarmed, enligt fördelningsintendentens förmenande, afsåges de kälskjutningar,

som å en del på jäslera lagda grunder hade förekommit, så hade denna

bristande omsorg sin orsak hufvudsakligen deri, att medel fattats till anläggning

af mera betryggande grunder. Något menligt inflytande hade de å

grunderna anmärkta bristfälligheterna dock icke på byggnadernas framtida bestånd,

om än dessa bristfälligheter vore stötande för ögat.

Den anmärkta frånvaron af beklädnad å barackernas innerväggar hade

sin orsak uteslutande i afsaknad af medel dertill.

Rörande den dåliga Yentileringen ville fördelningsintendenten framhålla, att de

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

15

å Sollefteå läger uppförda barackerna ej vore några nybyggnader, utan vore desamma

baracker af föråldrade typer, flyttade från regementets gamla mötesplats Sånga

mo. Vid deras återuppförande å Sollefteå läger hade emellertid saknats nödiga

tillgångar till den ombyggnad af desamma, som skulle erfordrats, om en nöjaktig

ventilering skulle hafva åstadkommits.

Det vore ock brist på medel, som gjort, att eldstäderna och deras rökrör

fortfarande bibehållits anordnade på samma sätt, som redan förefunnits

före barackernas förflyttning och som af revisorerne nu anmärkts. För eldstäderna

borde gifvetvis murade nischer och skorstensstockar uppförts. Då kostnaderna

för en sådan anordning emellertid icke af det disponibla anslaget

kunnat bestridas, hade man måst nöja sig med billigare anordningar.

Den anmärkta trångboddheten i barackerna vore ock att tillskrifva den

knappa tillgången på medel, som icke medgifvit uppförandet af några nybyggnader

för beredande af bättre utrymme.

Hvad slutligen beträffade det inom lägerplatsens område befintliga skolhuset

jemte dertill hörande inhägnad tomt, hade såväl vid tiden för etablissementets

flyttning från Sånga mo som sedermera gjorts försök att förvärfva

sagda skolhus med tomt, men dessa försök hade strandat dels på de obilliga

fordringar, som till en början af kommunen uppstälts för skolhusets flyttning,

och dels derpå, att Kongl. Maj:t ej heller sedermera funnit skäl bifalla den

derom gjorda framställningen.

Slutligen hade fördelningsintendenten tillagt, att vid de om- och tillbyggnader,

som, på grund af den nya härordningens införande, blefve nödvändiga att

vidtaga jemväl vid här ifrågavarande mötesplats, nödig hänsyn komme att

tagas till afhjelpande af de af revisorerne anmärkta bristerna.

I ofvanberörda, den 9 januari 1902 afgifna utlåtande har arméförvaltningen

å fortifikationsdepartementet, beträffande revisorernes uttalade beklagande

öfver den brist på förutseende, som blifvit ådagalagd vid uppförande

af byggnader för Norrlands trängbataljons etablissement i Sollefteå, förklarat

sig icke kunna annat än så till vida instämma uti detta revisorernes uttalande,

som det gifvetvis varit synnerligen lyckligt, om man med förutseende af det,

som nu inträffat, kunnat åt ifrågavarande etablissement gifva ett annat, tryggare

läge. De i elfsluttningen inträffade rasen, hvilka emellertid icke alls —

och allraminst det första af dem, hvilket egt rum långt ifrån etablissementet —

vore af den beskaffenhet, att de äfventyrade etablissementets bestånd, hade dock

ej varit så lätta att förutse. Elfsluttningens lutningsförhållanden utmed

etablissementets område hade nemligen ej alls varit sådana, att man på grund

af desamma bort få anledning till att befara ras, och detta för öfrigt så

mycket mindre, som denna sluttning och särskildt just de delar af densamma,

der ras nu inträffat, varit bevuxen med 40 ä 50 års gamla träd. Någon

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o SO
-

rörelse i denna sluttning hade sålunda icke gerna kunnat hafva egt rum sedan

mycket lång tid tillbaka och hade icke heller försports i mannaminne. Och

man vore väl äfven berättigad att antaga, att ingen af de ortens män, med

hvilka frågan om plats för etablissementet afhandlats, hyst det minsta

tvifvelsmål rörande den erbjudna platsens betryggande natur. Och lika litet

kunde väl några farhågor för ras hafva hysts af de personer, som förut byggt

sina hus å Remsle in o långt närmare elfsluttningen, än sjelfva etablissementet

nu placerats.

Vid bestämmandet af etablissementets läge å den af Sollefteå municipalsamhälle

erbjudna jordlotten hade flere synpunkter gjort sig gällande. Så

hade framstått såsom ett beaktansvärdt mål, att etablissementet måtte blifva

förlagdt så nära som möjligt intill Sollefteå samhälle, till hvilken plats befälet

till större delen såväl med afseende å bostadsförhållanden som i andra hänseenden

hufvudsakligen vore hänvisadt. Vägsträckan emellan båda platserna

vore ändock, när man toge i betraktande den stora höjdskilnaden, ganska

besvärlig.

Eu annan och vigtigare synpunkt hade varit, att sjelfva etablissementet

måtte komma att ligga på tillräckligt afstånd från de trängområdet närliggande,

enskilda personer tillhöriga jordlotter, hvilka kunde antagas blifva ett tillhåll

för de sämre elementen inom orten.

Den omständigheten, att Riksdagen beviljat ett ytterst knappt anslag

för etablissementets uppförande, hade och gjort det högst nödvändigt att i

största möjliga utsträckning draga nytta af de byggnader, som redan funnits

å det till staten hembjudna området och hvilka, enär de eljest skolat af kommunen

borttagas, stode till buds för ett pris, som knappt motsvarade värdet

af materialierna i desamma. På så sätt hade det ock lyckats att få anslaget

att räcka till.

Vidare hade ock till etablissementets förläggande å dess nuvarande plats

medverkat det förhållande, att man vid tidpunkten för byggnadsplatsens bestämmande

varit betänkt på att till Remsle rao jemväl förlägga Vesternorrlands

regemente, och att man sålunda önskat gifva excercisfältet, som då

skulle bli gemensamt för båda truppförbanden, den lämpligaste formen, — ett

önskemål som bäst förverkligades genom trängetablissementets förläggande till

det erbjudna områdets sydöstra del.

Då frågan om plats för trängetablissementet afhandlats med municipalsamhällets

fullmäktige, hade varit på tal, förutom den nu ifrågavarande platsen,

äfven några andra utan tvifvel lämpligare platser, hvilka dessutom, enligt hvad

erfarenheten numera gifvit vid handen, skulle i här berörda afseende hafva

varit fullt betryggande; men det hade då förklarats, att kostnaden för någon

af dessa senare platsers förvärfvande skulle blifva så stor, att samhället ej

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

17

kunde åtag-a sig densamma; och några medel till inköp af mark hade ju ej

ingått i (let af Riksdagen för etablissementets uppförande beviljade anslaget.

Vid tal om de skäl, som föranledt utväljandet af den nuvarande kasernplatsen,

borde äfven medgifvas, att det vackra läget och den härliga utsigten

från denna plats i sin mån lockat till etablissementets uppförande härstädes,

i stället för längre norrut invid en dammig landsväg. Ett trefligt anordnadt

hem saknade ju ingalunda sin betydelse, och truppförbandets trefnad kunde

ju icke annat än lyckligt inverka på disciplinära med flera förhållanden.

Afståndet mellan etablissementet och kanten af elfsluttningen utgjorde

enligt situationsplanen omkring 55 meter, hvilket ju i och för sig vore rätt

betydligt, i betraktande af att raset den 3 november 1899 skurit ut högst

omkring 8 meter. Sålunda hade detta senare sträckt sig blott till omkring

en sjundedel af remsan mellan etablissementets södra fasadlinie och nyssnämnda

kant. Matinrättningsbyggnaden, jemte den dermed sammanhängande och senare

tillkomna badhusbyggnaden, skjöte dock ut något längre än ofvan sagts.

Mellan nämnda södra fasadlinie och kanten vid sluttningen läge dessutom

tvenne förut befintliga från kommunen inköpta byggnader samt tvenne helt

obetydliga små hus, nemligen ett uthus för den östra af dessa byggnader samt

ett af bataljonens marketentare på egen bekostnad uppfördt mindre marketenteri,

afsedt för sommarbruk.

Det vore nyssnämnda lilla uthusbyggnad, revisorerne särskildt omnämnde

såsom anlagd så nära kanten af sluttningen, som endast 5 meter. Byggnaden

hade emellertid från början anlagts på 20 meters afstånd från samma

kant, men sedan blifvit flyttad längre ut, för att större utrymme skulle erhållas

utanför det med köksbyggnaden sammanbyggda badhuset. Arbetet hade

verkstälts på bataljonens eget föranstaltande med anlitande af den så kallade

marketenterikassan, från hvilken äfven erhållits medel till en mindre utvidgning

af byggnaden. Huru obetydlig denna byggnad vore framginge deraf, att flyttningen

tillgått på så enkelt sätt, att byggnaden af dertill kommenderadt

manskap burits till den nya platsen. Detta hade skett helt kort tid före raset,

hvilket egt rum 1V2 år efter det bataljonen förlagts till Sollefteå; och hade

man i orten hyst minsta farhågor för sluttningarnes bestånd, hade omförmälda

flyttning naturligtvis aldrig verkstälts. I öfrigt hade byggnaden icke tagit

någon skada af raset, ehuru detta sträckt sig nära intill dess ena gafvel.

Efter raset hade uthusbyggnaden återigen af bataljonen inflyttats, så att den

kommit på cirka 5 meters afstånd från den nya kanten.

Med afseende å orsaken till rasen hade tvenne skilda antaganden framstälts.

Det ena vore, att strömmen så småningom undergräft sluttningen;

Bill. till Eiksd. Vrot. 1902. 4 Sami, 1 Afd. 23 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

och det andra, att det grundvatten, som på omkring 10 meters djup under

markytan framsilade på der liggande lerlager, medförde partiklar af detsamma

och dymedelst så småningom underminerade marken. Arméförvaltningens fortifikationsdepartement

vore visserligen icke i stånd att ingå på något bedömande

om, hvilkendera orsaken vore den rigtiga eller företrädesvis verkande;

men fortifikationsdeparteinentet ansåge sig dock böra påpeka, hurusom det,

af den utomordentliga långsamhet, hvarmed förstöringsarbetet bedrefves, ville

synas, som om skäl talade för sannolikheten af det senare antagandet. De

åtgärder, som af Kongl. Maj:t i bref af den 4 oktober 1901 anbefalts, afsåge

emellertid sluttningarnes skyddande mot såväl den ena som den andra

faran. Dessa åtgärder medförde visserligen väsentliga kostnader, men, såsom

ofvan framhållits, skulle etablissementet å andra sidan icke heller utan betydligt

ökade kostnader för kronan kunnat förläggas å annan plats än Remsle ino.

Under erinran att ofvan omförmälda af intendentsdepartementet åberopade

förklaring angående revisorernes framställning i fråga om Yesternorrlands

regementes etablissement vid Sollefteå icke synes hafva blifvit af behörig myndighet

afgifven, har utskottet, med anledning af den i förklaringen såsom skäl

till de anmärkta bristerna ofta uppgifna knappa tillgången å medel, velat upplysa,

att kostnaderna för mötesplatsens flyttande från Sånga mo uppgått till

168,000 kronor, och efter uppgjorda beräkningar af Kongl. Maj:t anvisats

att utgå från hufvudtitelns besparingar. Af ofvannämnda fördelningsintendent

har, såsom ofvan nämnts, uppgifvits, att den bristande omsorgen vid grundläggningsarbetet

å mötesplatsen vid Sollefteå haft sin orsak hufvudsakligen

deri, att medel fattats till anläggning af mera betryggande grund. Med anledning

häraf har utskottet velat erinra, att orsaken till de anmärkta bristerna

ingalunda torde vara att tillskrifva den af fördelningsintendenten angifna omständighet,

utan fastmer, i fråga om byggnaderna så väl å mötesplatsen vid

Sollefteå som å Vesterbottens regementes lägerplats vid Vännäs, måste anses

ligga deruti, att planer och kostnadsförslag icke blifvit med önskvärdt förutseende

uppgjorda.

Hvad revisorerne i förevarande afseenden anfört har emellertid icke

gifvit anledning till någon särskild framställning från utskottets sida, utan har

utskottet endast velat hvad i detta ämne förekommit för Riksdagen

omförmäla.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

19

Stockholms stads kronoräkenskaper och länens landsböcker.

§ 4.

(Rev. ber. pag. 160; uti. pag. 606 och 607.)

I § 3 af kougl. förordningen angående bevillningsafgifter för särskilda

förmåner och rättigheter den 2 december 1892, sådant detta lagrum lyder i

kong!, kungörelsen den 10 juli 1893, stadgades, såsom i revisionsberättelsen

erinras, att enskild bank, som egde sedelutgifningsrätt, skulle, förutom bevillning

åt fast egendom samt af inkomst, erlägga en afgift af tio kronor för

hvarje tusen kronor af det högsta belopp af bankens sedlar, som på en gång

under näst föregående året varit utlemnade i rörelsen. Af de genom bankinspektören

publicerade sammandrag af de enskilda sedelutgifvande bankernas

och aktiebankernas till finansdepartementet ingifna uppgifter för år 1898, afseende

förhållandena den sista i hvarje månad, framginge, att Vesterbottens

enskilda bank, hvars sedelutgifningsrätt upphörde med 1898 års utgång, haft

under samma år sedlar utelöpande till ett belopp af högst 4,291,240 kronor,

utan att, såvidt af räkenskaperna kunnat inhemtas, någon bevillningsafgift

under åren 1899 eller 1900 blifvit för sedelutgifningsrätten erlagd.

Revisorerne, som enligt den för dem gällande instruktion hade att tillse,

om inkomsterna på rätta tider och till rigtiga belopp influtit i statens kassor,

hade velat förenämnda förhållande för Riksdagen anmäla.

Uti häröfver den 10 sistlidne januari afgifvet utlåtande har Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens län anfört, att då, enligt Kongl.

Maj:ts befallningshafvandes åsigt, sedelskatten utgått för bankens sedelutgifningsrätt

för löpande år, ehuru skatten beräknats å nästföregående års sedelstock,

hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande, efter det bankens sedelutgifningsrätt

upphört med utgången af år 1898, då banken öfvergått till aktiebank,

icke ansett sig lagligen kunna af banken utkräfva ytterligare sedelskatt, desto

mindre som banken icke vid början af år 1899 eller sedermera aflemnat för

sedelskatts utgörande föreskrifven uppgift. Att sedelskatten afsetts att utgöra

en beskattning för löpande år syntes Kongl. Maj:ts befallningshafvande oförtydbart

framgå af det sätt, hvarpå bankens sedelskatt utgjorts första gången

efter utfärdandet af kongl. kungörelsen den 10 juli 1893. Sedan nemligen

banken vid 1894 års början erlagt en sedelskatt, beräknad efter fem kronor

per tusen å föregående års sedelstock, hade Kongl. Maj:ts och rikets kammar
-

Ang. bevillningen

för Vesterbottens

enskilda

banks sedelutgifningsrätt

under år

1898.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

Ang. afskrifning

ur kronoräkenskapcrna

af skilnadsarrende.

rätt, efter i dess revision uppkommen anmärkning, genom utslag den 16 maj

1895 förklarat, att bankens berörda sedelskatt bort på grund af förenämnda

kongl. kungörelse utgå med tio kronor för hvarje tusen kronor, i följd hvaraf

banken till länets ränteri den 12 oktober sistnämnda år inlevererat den ytterligare

sedelskatt, som banken härigenom ålagts att utgifva. Hade nu meningen

varit, att sedelskatten skolat afse icke löpande utan nästföregående året, hade

1893 års kungörelse, då den val icke kunde retroaktivt tillämpas, ej bort beträffande

banken vinna tillämpning förr än år 1895, och sedelskatten år 1894

sålunda bort erläggas efter blott fem kronor för tusen. Så hade likväl, såsom

nyss angifvits, ej skett. Måste derför bankens sedelskatt betraktas såsom

utgående för löpande år, så hade banken, som från och med år 1894 till och

med 1898 erlagt den genom kungörelsen den 10 juli 1893 stadgade sedelskatt,

för den tid af fem år, som förflutit från samma kungörelses trädande

i kraft och intilldess bankens sedelutgifningsrätt upphörde, fullgjort den beskattning

för sedelutgifningsrätten, som banken enligt oftanämnda kungörelse ålegat.

Enligt hvad utskottet inkemtat, är frågan om skyldigheten för Vesterbottens

enskilda bank att erlägga bevillningsafgift för bankens sedelutgifningsrätt

under år 1898 numera och sedan revisorerne afgifvit sin berättelse dragen

under vederbörlig domstols pröfning; och vid sådant förhållande har utskottet

endast velat hvad i detta ärende förekommit för Riksdagen

omförmäla.

§ 5.

(Rev. ber. pag. 160—161; uti. pag. 608—643.)

Jemlikt kongl. kungörelsen angående förändrade grunder för förvaltningen

af kronans jordbruksdomäner den 10 november 1882 blefve, enligt

hvad i revisionsberättelsen vidare meddelas, arrenderätten förverkad, om arrendator

underläte att inom föreskrifven tid erlägga arrendeafgiften eller att iakttaga

sina skyldigheter i afseende å säkerheten för arrendevilkorens fullgörande,

äfvensom i vissa andra fall. Arrendator, hvars rätt sålunda förverkats, vore

skyldig att, om domänstyrelsen så fordrade, inom viss tid afträda egendomen,

och densamma utarrenderades, om styrelsen funne skäl dertill, för de återstående

arrendeåren genom offentlig auktion till den högstbjudande. För den

förlust, som dervid kunde uppkomma genom arrendesummans nedgående under

hvad förut varit bestämdt, förbekölles statsverket fordringsrätt i arrendatorns

bo samt hos vederbörande löftesmän för den tid deras borgen omfattade.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

21

Från gäldande af vissa fordringar, som egde sin grund i den staten

sålunda förbehållna rätt till så kalladt skilnadsarrende, hade sedermera meddelats

befrielse. Sedan nemligen genom kongl. kungörelsen den 13 juli 1887

rättighet medgifvits vissa kronans arrendatorer att uppsäga sina arrenden till

upphörande den 14 mars 1889, hade Kongl. Maj:t i särskildt ärende förklarat,

att af nämnda kungörelse följde, att för egendom, i afseende hvarå den i

kungörelsen medgifna uppsägningsrätt begagnats, arrende icke borde efter den

14 mars 1889 utgå med högre belopp än vid ny utarrendering af egendomen

betingats och således skilnadsarrende af föregående innehafvare icke vidare

utgöras. Vidare hade 1890 års Riksdag, med bifall till derom aflåten kongl.

proposition, medgifvit, att oguldna skilnad sarrenden, hvilka tillkommit på grund

af arrenden, hvarom kontrakt afslutats före 1884 års ingång, finge, derest

icke kontraktet blifvit förverkadt genom vanhäfd eller arrendet vore att hänföra

till i kongl. kungörelsen den 13 juli 1887 bestämda undantag, arrendatorerna

för arrendetiden intill den 14 mars 1889 eftergifvas och i kronans

räkenskaper afskrifvas. Om hvad sålunda beslutits hade meddelats vederbörande

myndigheter underrättelse genom kongl. cirkulär den 16 maj 1890.

1 andra fall än dem nämnda cirkulär angåfve kunde afskrifning af

dylika fordringar endast undantagsvis komma till stånd. Visserligen hade

genom kongl. kungörelsen den 3 maj 1901 angående viss ändring i kongl.

förordningen angående behandlingen af extra ordinarie afskrifningsfrågor och

anmärkningsmål den 11 december 1830 — denna kungörelse föranledd af en

utaf 1897 års Riksdag i anledning af framställning från 1896 års statsrevisorer

till Kongl. Maj:t aflåten skrifvelse i ämnet — i viss mån utsträckt

möjlighet blifvit beredd till afskrifning af kronans utestående fordringar, men

på grund af den i nämnda kungörelse uppstälda begränsning, att den sålunda

medgifna vidsträcktare rätten till afskrifning ej iinge gälla fordran, hvars

kapitalbelopp öfverstege 300 kronor, kunde kungörelsen, enligt hvad räkenskaperna

gåfve vid handen, mycket sällan komma till tillämpning å fordringar,

som härledde sig från skilnadsarrende.

Enligt hvad revisorerne af räkenskaperna inhemtat, uppginge restantier

och propriebalanser å arrendemedel den 31 december 1900 till 199,655 kronor

14 öre, af hvilken summa en mycket stor del utgjordes af skilnadsarrenden,

som varit mer än tio år gamla och om hvilka anteckningar funnes, att arrendatorerna

och borgensmännen, efter att under årens lopp hafva blifvit för

fordringarna sökte, begifvit sig till utlandet, gjort konkurs eller saknade tillgångar.

Nästan alla dessa fordringar öfverstege till kapitalbeloppet 300 kronor.

Då emellertid någon utsigt för statsverket att utfå dylika fordringar icke

förefunnes, hade revisorerne ansett förhållandet förtjena uppmärksamhet och

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

Jfråga om afförande

af en

behållning ä

anslaget till

bestridande af

kostnaderna

för inköp af

jernvägen

Luleå — norska

gränsen.

velat ifrågasätta, att åtgärd måtte vidtagas i syfte att bereda möjlighet till

afskrifning; af fordringar på grund af skilnadsarrende i vidsträcktare mån, än

nuvarande bestämmelser medgåfve.

I häröfver afgifna utlåtanden hafva Kongl. Maj:ts befallningshafvande i

samtliga de län, inom hvilka skilnadsarrenden förefinnas, tillstyrkt, att åtgärder

måtte vidtagas i det af revisorerne angifna syfte. På sätt flera länsstyrelser

ifrågasatt, synes det afsedda ändamålet lämpligast vinnas genom att det i

kongl. kungörelsen den 3 maj 1901 angående viss ändring i kongl. förordningen

angående behandlingen af extra ordinarie afskrifningsfrågor och anmärkningsmål

den 11 december 1830 stadgade förfaringssätt utsträckes att gälla för

kronans fordringar för skilnadsarrenden utan afseende å deras större eller

mindre belopp.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen må i skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla,

att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida

icke föreskrift må meddelas derom, att skilnadsarrenden,

till kapitalbeloppet öfverstigande tre hundra kronor, må

kunna under de vilkor, ofvannämnda kongl. kungörelse den

3 maj 1901 innehåller, få afskrifvas ur kronoräkenskaperna.

Jernvägsstyreisen.

§ 6.

(Rev. ber. pag. 188, utf. pag. 644—646.)

Enligt hvad revisorerne meddelat, innestår i riksgäldskontoret ett belopp

af 49,984 kronor 51 öre, utgörande hittills ej använd del af det vid 1890

års Riksdag anvisade anslag, 250,000 kronor, till bestridande af kostnaderna

för inköp af jernvägen Luleå—norska gränsen.

Som anledning syntes revisorerne förefinnas till antagande, att detta innestående

belopp ej vidare skulle komma till användning för det ändamål, till

hvilket anslaget beviljats, hade revisorerne velat ifrågasätta, huruvida icke

utredning härom lämpligen borde genom jernvägsstyrelsens försorg åvägabringas,

för att beloppet derefter måtte kunna i vederbörlig ordning afföras.

Jernvägsstyreisen har uti den 18 januari 1902 afgifvet utlåtande, be
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

23

träffande revisorernes förevarande framställning, anfört, att, på sätt jemväl

framginge af Riksdagens revisorers berättelse om verkstäld granskning af

statsverkets jemte dertill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltningunder

år 1898, från riksgäldskontoret utbetalts af ifrågavarande anslag under

år 1892 19,749 kronor 93 öre, under år 1894 1,207 kronor 30 öre samt

under år 1898 179,058 kronor 26 öre. Af sistnämnda belopp hade 3,476

kronor 26 öre enligt af Kongl. Maj:t den 19 november 1897 styrelsen lemnadt

bemyndigande användts till betäckande af den del af kostnaden för expropriationsförrättningar,

som belöpte på sådan mark, som redan vid tiden för omförmälda

banas öfvertagande af staten varit dermed förenad, och återstoden

175,582 kronor, i enlighet med af 1898 års Riksdag på derom framstäld

proposition lemnadt medgifvande, utbetalts såsom godtgörelse för af jernvägsstyrelsen

förskottsvis utgifven expropriationsersättning för mark, som, innan

eganderätten till Luleå—Gellivarebanan öfvergått från Svensk—Norska jernvägsbolaget

till svenska staten, för jernvägsanläggningen tagits i anspråk, men

hvilken icke ingått uti det mellan bolaget och staten rörande banan uppgjorda

köpeaftal. Till jernvägsstyrelsen hade emellertid af det ifrågavarande anslaget,

250,000 kronor, öfverlemnats allenast omförmälda, under år 1898 från riksgäldskontoret

utbetalda belopp, tillhopa 179,058 kronor 26 öre, för att af

styrelsen redovisas, under det i öfrigt utbetalningarna från ifrågavarande anslag

skett direkt genom riksgäldskontoret och således utan att passera jernvägsstyrelsen.

Någon framställning från jernvägsstyrelsen om disposition af återstående

anslagsbeloppet för ändamål, likartade dem, hvartill samma anslag,

enligt hvad ofvan nämnts, år 1898 användes, vore icke att förvänta, hvadan

från jernvägsstyrelsens sida icke något vore att erinra mot sagda belopps

afförande.

Då, efter hvad jernvägsstyrelsen upplyst, någon utbetalning från ifrågavarande

anslag icke vidare lärer förekomma, synes anslaget, som alltjemt i

reglementet för riksgäldskontoret upptagits under rubriken “återstående utgifter

i följd af beslut vid föregående riksdagar", böra jemte derå resterande belopp

49,984 kronor 51 öre ur riksgäldskontorets räkenskaper afföras och i sådant

syfte riksgäldskontoret erhålla meddelande om, att beloppet icke vidare är för

det med anslaget afsedda ändamål behöfligt.

Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,

att, derest förberörda, å det till bestridande af kostnaderna

för inköp af jernvägen mellan Luleå och gränsen

mot Norge anvisade anslag uppkomna besparing må af

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o SO,

Kongl. Maj:t befinnas icke vara för det med anslaget afsedda

ändamål behöflig, Kongl. Maj:t täcktes låta vidtaga

de åtgärder, som för beloppets afförande ur räkenskaperna

må varda erforderliga.

§ 7-

(Rev. ber. pag. 194—195, uti. pag. 655—656.)

Ang. fastna- Uti förevarande revisionsberättelse meddelas vidare, att, enligt inhem
wuUr^chan-

^a(*e upplysningar, i sammanhang med statsbanans Krylbo—Örebro anläggläggningm

vid ning för byggnads- och utvidgningsarbeten å Krylbo station anviindts, förutom

^vägsstation" 408,583 kronor 74 öre af banans byggnadsmedel, 10,088 kronor 82 öre af

det under anslaget för utförande af nya byggnader och anläggningar vid

statens järnvägstrafik till “diverse arbeten" anvisade belopp samt 196,943

kronor 65 öre af trafikmedel, hvilken sistnämnda summa afförts på sätt följande

redogörelse utvisade:

....... .....•........ ............- ............ — ■■ - ............-

Å arfvodes- och kostnads-

statens

underhålls

litt. för förän- dringar af nya

litt.

byggnader och

anläggningar.

4

Kr.

Kr.

Omflyttning af befintliga spår och utbyte dervid af förslitna spår- effekter ............................................................................

Omflyttning af befintliga vexlar och utbyte dervid af förslitna

40,000

—

—

—

16,000

vexeldelar ..........................................................................

—

- -

—

Komplettering af ballasten .....................................................

25,164

07

—

—

Förändring af hägnad .............................................................

859

30

—

—

Vattenledning ................................................................... ...

Flyttning af stationsinspektorens bostad:

18,488

30

af arbetschefen beräknad kostnad ........................ 22,000: —

kostnad utöfver den beräknade ........................... 4,396: 46.

_ _

_

26,396

46

Flyttning af tillhörande ekonomihus ............................;.............

Flyttning af det befintliga stationshuset och byggnadens förändring- till betjeningshus:

af arbetschefen beräknad kostnad ........................ 25,000: —

6,334

8s!

kostnad utöfver den beräknade ........................... 5,713: 74

—

—

30,713

74

Anskaffande af ny tomtplats för och flyttning till densamma af be-

tjeningshuset n:o 9 med tillhörande uthus n:o 10.....................

Utbyte af vändskifva och vagnvåg mot nya sådana:

- -

—

8,243

70

af arbetschefen beräknad kostnad.........:.............. 15,000: —

kostnad utöfver den beräknade ........................... 5,676: 8 8

20,676

88

- -

1

Komplettering af husbyggnader m. m. .......................................

Vattenledning i stationshuset ...................................................

1,322

1,541

52

04

- -

—

Kolbåsar ..............................................................................

—

—

1,202

7 C

Summa

105,563| 8i

91,379

8 4 J

eller tillhopa 196,943 kronor 65 öre.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

25

Då i riksstaten funnes uppföre!! ett särskild! anslag för utförande af

nya byggnader och anläggningar Tid statens järnvägstrafik, hade det ådragit

sig revisorernes uppmärksamhet, att en del af kostnaden för ifrågavarande

arbeten blifvit bestridda med trafikmedel.

Uti häröfver afgifvet utlåtande har jern vägsstyrelsen meddelat, att i det

förslag till arfvodesstat och till kostnadsstat för statens jernvägstrafik för år

1900, som styrelsen med skrifvelse den 23 november 1899 understält Kong].

Maj:ts pröfning, hade styrelsen — som ansett skäligt att i samband med

statsbanans Krylbo—Örebro inledande å Ivrylbo bangård vidtaga en del sedan

eu tid bortåt på dagordningen stående underhållsarbeten å berörda bangård —

beräknat ett belopp af 59,000 kronor för samtidigt med omflyttning derstädes

af befintliga spår och vexlar nödiga underhållsarbeten, såsom utbyte af förslita

spår- och vexeleffekter äfvensom komplettering af ballasten; och hade

Kong!. Maj:t funnit godt att genom bref den 30 december 1899 fastställa berörda

förslag till arfvodes- och kostnadsstat.

I skrifvelse den 28 december 1899 hade styrelsen anmält, att vid

Krylbo station erfordrades följande förändringar af byggnader och anläggningar,

hvilka styrelsen ansett lämpligen höra utföras i sammanhang med för

Krylbobanans inledande å bangården erforderliga arbeten, nemligen dels för

beredande af utrymme för spårsystemets utvidgning, flyttning af stationsföreståndarens

boställshus och af dåvarande stationshuset jemte i sammanhang

dermed det senares inredande till betjeningshus samt af ett inom spårområdet

liggande betjeningshus, dels ock inläggning af ny vändskifva i stället för den

förut befintliga för erhållande af sådan med tillräckligt stor diameter, allt för

eu beräknad kostnad af sammanlagdt 72,000 kronor, och hade styrelsen dervid

hemstält, att, enär förenämnda förändringar af byggnader och anläggningar

vore af likartad beskaffenhet som de arbeten, för hvilka kostnader under

enahanda benämning upptagits uti det Kongl. Maj:ts pröfning understöda

förslag till arfvodes- och kostnadsstat vid statens jernvägstrafik för år 1900,

att jemväl kostnaderna för nyssnämnda förändringar måtte få bestridas med

trafikmedel.

Genom ofvannämnda bref den 30 december 1899 hade äfven Kong].

Maj:t lemna! sitt bifall till sistberörda framställning.

Kostnaden för ofvan omhandlade arbeten hade dock icke obetydligt

öfverskridit de beräknade, beroende detta hufvudsakligen på svårigheten att

på förhand exakt bestämma utgifterna för ifrågavarande slags arbeten, när

de skulle utföras på eu med undantag af några timmar under hela dygnet

lifligt trafikerad station.

Af samma orsaker, som föranled! ofvannämnda arbetens utförande, hade

i samband med dessa arbeten å Krylbo bangård äfvenledes utförts inom ramen

Bih. till Bilcsd. Prof. 1902. 4 Samt. 1 Afd. 23 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

af den för ban- och maskinafdelningarna fasts till da kostnadsstaten nedanstående

arbeten, nemligen:

förändring af hägnad,

utbyte af för lokomotivens behof afsedd vattenledning,

flyttning af till stationsinspektorens bostad hörande ekonomihus,

utbyte af vagnvåg,

inledning af vatten i de stationshusets lokaler, som vore afsedda till

öfverliggningsrum för tågpersonalen, samt

flyttning och ändring af kolbåsar.

Utskottet, som delar revisorernes uppfattning i fråga om olämpligheten

af att ofvanberörda, hufvudsakligen till nya byggnader och anläggningar vid

Krylbo station använda belopp å 196,943 kronor 65 öre blifvit anvisadt å

trafik medel, finner sig emellertid sakna anledning att föreslå Riksdagen att på

grund af omförmälda förhållande vidtaga någon åtgärd, hvadan utskottet,

som förutsätter att sådant användande af trafikmedel, som i förevarande afseende

egt rum, kommer att för framtiden undvikas, hemställer,

att Riksdagen må vid hvad i detta ärende förekommit

låta bero.

§ 8.

(Rev. ber. pag. 194—195.)

Ang. inteck- Sedan Kongl. Maj:t i en till 1898 års Riksdag aflåten proposition före
förvite,

“utfästa/ slagit Riksdagen att, under förbehåll att de i propositionen bilagdt utdrag af

Luossavaara- protokollet öfver civilärenden angifna vilkor om kostnadsfri upplåtelse af mark

K™lTeboiaga m- m- Dkttoges och under förutsättning att från norsk sida beslut fattades

om anläggande af en anslutande jernväg från riksgränsen till Ofoten, besluta

anläggning af en statsbana från Gellivare förbi Luossavaara och Kiirunavaara

malmfält till riksgränsen i rigtning mot Ofoten, hade, enligt hvad revisorerne

erinra, Riksdagen i skrifvelse den 27 april 1898 anmält, att Riksdagen i

anledning af Kongl. Majrts berörda framställning — under det förbehåll och

den förutsättning, som af Kongl. Maj:t i propositionen angifvits, samt med

vilkor att viss ändring vidtoges i det uti nämnda statsrådsprotokoll intagna

förslag till den öfverenskommelse, som af svenska staten skulle träffas med

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag — beslutat anläggning af ifrågavarande

statsbana.

Då omförmälda förslag till öfverenskommelse med den af Riksdagen be
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 30-

27

gärda förändring sedermera vunnit stadfästelse och utgjorde grundvalen för

rättsförhållandet mellan svenska staten och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

i afseende å ofvannämnda bana, hvilken enligt öfverenskommelsens 1 §

skulle vara färdig att öppnas för allmän trafik innan 1903 års början, hade

revisorerne trott sig böra tillse, i hvad mån de förpligtelser till svenska staten,

bolaget genom samma öfverenskommelse åtagit sig, blifvit af bolaget fullgjorda.

Med afseende härå hafva revisorerne meddelat bland annat, att öfverenskommelsens

7 § vore i här ifrågavarande delar af följande lydelse:

“För underlåtenhet att fullgöra sina åtaganden utfäster härmed bolaget,

jemte den ersättningsskyldighet, som kan för bolaget uppkomma, ett vite af

två millioner kronor, hvilket vite skall utgå i den mån Kong]. Maj:t finner

skäligt derom förordna;--—--och medger bolaget till säkerhet

för berörda vite första inteckning i all den fasta egendom inom Jukkasjärvi

socken, som bolaget må komma att ega.“

Genom köpebref den 22 juni 1900 hade landshöfdingeembetet i Norrbottens

län jemlikt bemyndigande i kongl. bref den 26 maj 1899 för en

köpeskilling af 100,000 kronor till bolaget försålt det område om 241,16

hektar af den vid afvittringen i Jukkasjärvi socken till kronopark afsätta

mark, till försäljning af hvilket område Riksdagen i skrifvelse den 14 maj

1899 lemna! medgifvande. Såsom till revisorerne öfverlemnadt utdrag af

taxeringslängden öfver fast egendom, för hvilken bevillning erlades, i nämnda

socken för år 1901 utvisade, egde bolaget inom socknen, förutom det sålunda

inköpta jordområdet, hvilket i nämnda längd upptoges till köpeskillingens

belopp, 100,000 kronor, annan fastighet än jordbruksfastighet till ett taxeradt

värde af 635,000 kronor. Enligt uppgifter, som af bolaget meddelats revisorerne,

utgjorde det bokförda värdet af bolagets å dess egande mark i Kiruna

belägna byggnader den 30 sistlidne augusti 991,212 kronor 77 öre, och belöpte

sig brandförsäkringsvärdet å bolaget tillhöriga fastigheter i Kiruna den

15 oktober 1901 till 929,400 kronor. Dessutom vore nya byggnader påbörjade,

enligt hvad det uppgifvits, för en beräknad kostnad af 321,500

kronor.

Såsom ett af vederbörande domareembete den 12 sistlidne oktober utfärdadt

bevis upplyste, hade bolaget icke inom Jukkasjärvi socken erhållit lagfart

å annan fastighet än den från kronan inköpta, 241,16 hektar omfattande

afsöndringen, å hvilken lagfart meddelats bolaget den 28 januari 1901. Berörda

afsöndring besvärades jemlikt samma bevis icke af någon beviljad eller

sökt och på pröfning beroende inteckning. Inteckning i afsöndringen till

säkerhet för kronans rätt på grund af förevarande paragraf hade alltså ännu

icke blifvit sökt. Deremot besvärades, enligt gravationsbevis den 14 oktober

1901, den af bolaget vid Luossavaara-Kiirunavaara malmfält idkade grufdrifts
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o SO.

och bergsbruksrörelse af den 13 september 1897 fastställa förlagsinteckningar

till säkerhet för tillhopa 10,000,000 kronor med 5 procent ränta enligt tjugu

särskilda, den 1 augusti 1897 till innehatvaren utgifna skuldebref, hvartdera

å 500,000 kronor.

I fråga om nu berörda förhållanden kunde revisorerne icke underlåta

anmärka den omständigheten, att inteckning till säkerhet för förenämnda vite

den 12 oktober 1901 ännu icke blifvit sökt uti bolagets fasta egendom,

241,16 hektar i Jukkasjärvi socken. Sådan ansökan om inteckning hade, om

icke förr, kunnat anhängiggöras den 28 januari 1901, då lagfart å denna

fastighet beviljats bolaget: och hade i sådant fall förmånsrätten för inteckningen

kommit att räknas från sistnämnda dag och blifvit den främsta, under

det att vid nu föreliggande förhållanden det skulle kunna äfven ty ras, att

andra inteckningar finge åtminstone lika god rätt som den inteckning, hvilken

framdeles kunde komma att beviljas till säkerhet för det utfästa vitet.

Huruvida och i hvad mån förlagsinteckningarna, derest de äfven afsåge

å den lagfarna fastigheten före lagfartens meddelande uppförda byggnader,

kunde inverka på den inteckningssäkerhet, som för vitet kunde bomma att

förvärfvas, vore eu fråga, på hvilken revisorerne icke inläte sig.

Enligt hvad utskottet inhemta!-, har, till fullgörande af den i förenämnda

§ 7 i öfverenskommelsen mellan svenska staten och Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag intagna bestämmelsen i fråga om det af bolaget utfästa vite å

2,000,000 kronor och beredande af inteckning till säkerhet för detta vite i

bolagets fasta egendom i Jukkasjärvi socken, bolaget den 18 november 1901

utfärdat ett skuldebref å 2,000,000 kronor att vid anfordran betalas till

Kong!. Maj:t och. kronan samt medgifvit att till säkerhet härför finge utan

bolagets vidare hörande meddelas inteckning ej mindre i det bolaget då tillhöriga,

från den vid afvittringen i Jukkasjärvi socken till kronopark afsätta

mark afsöndrade område om 241,16 hektar i vidd, hvarå bolaget den 28

januari 1901 erhållit lagfart, än äfven i all den fasta egendom inom Jukkasjärvi

socken, som bolaget kunde komma att ega.

Den 3 februari innevarande år har Jukkasjärvi lappmarks tingslags häradsrätt

meddelat inteckning i berörda afsöndrade område, Kong! Maj:t och

kronan till säkerhet för i ofvan omförmälda skuldebref förskrift^ 2,000,000

kronor. Enligt utskottet tillkommet gravationsbevis är berörda fastighet icke

besvärad med annan inteckning än den nu omförmälda.

Otvifvelaktigt har, på sätt revisorerne anmärkt, ofvannämnda inteckningssäkerhet

icke blifvit sökt i så god tid, som tillbörlig omsorg om bevarande

af statens rätt bort kräfva. Då emellertid kronan genom berörda

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 30. 29

försummelse icke tillskyndats någon skada, bär utskottet endast velat förhållandet

för Riksdagen

omförmäla.

Öfverintendentsembetet.

§ 9-

(Rev. ber. pag. 284; uti. pag. 668 och 669.)

Med anledning af besök, som revisorer^ genom delegerade gjort å Leckö Ans- anÄv.

slott, hafva revisorer uttalat den mening, att, då alltjemt stora kostnader tZtlai

nedlades på fyllande af behofvet utaf nya lokaler för allmänna ändamål, det f°r ^HvaUet.

icke kunde anses vara med god hushållning öfverensstämmande att låta det

afsevärdt stora utrymmet inom ifrågavarande slott stå obegagnadt; och hade

revisorer^ särskildt funnit detta slott lämpligt för förvaring af arkivalier.

Öfver denna revisorernes framställning kommer utskottet att i sammanhang

med yttrande i anledning af väckta motioner i fråga om inrättande af

ett landsarkiv i Göteborg afgifva utlåtande; hvithet utskottet härmed skolat

för Riksdagen

anmäla.

§ io.

(Rev. ber. pag. 284 och 285; uti. pag. 670—672.)

Med anledning af väckta förslag vid 1815 års riksdag om beredande Ang. kronans

af lämplig plats för kurhusinrättningen i Stockholm hade, såsom i revisions- i

berättelsen erinras, statsutskottet anfört, bland annat, att ehuru den för detta Sto ckh olm upp - ändamål ifrågasatta åbyggnaden eller bränneriegendomen å Kungsholmen jemte lätna tomteröfriga

magasinsfonden tillhörande fastigheter och verk, likmätigt Riksens Ständers

förordnande vid 1809 och 1810 årens riksdag, blifvit pantförskrifven

till bankens säkerhet för dess försträckning af 300,000 riksdaler till magasinsinrättningen,

så syntes icke deraf något hinder mota för upplåtelse af egendomen

till ifrågavarande behof, om bankens panträttighet dervid förbehödes,

då dess säkerhet vore lika väl bevarad uti tomten och åbyggnaden; och som

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

utskottet för öfrigt nogsamt, insåge behofvet och nyttan för Stockholms stad

och län af omförmälda gemensamma sjukhusinrättning, tillstyrkte utskottet

Rikets Ständers bifall dertill, att denna forna bränneriegendom måtte, under

förbehåll af bankens panträttighet deruti, upplåtas till begagnande för den

gemensamma kurhusinrättningen för Stockholms stad och län. —• Med bifall

till utskottets hemställan hade Rikets Ständer den 27 juli 1815 aflåtit skrifvelse

till Kongl. Maj:t i ämnet. Med tillkännagifvande af detta ständernas beslut

hade Kongl. Maj:t i bref af den 16 augusti 1815 anbefalt magasinsdirektionen

att utrymma egendomen för dess afseende till ofvan berörda ändamål.

Egendomen, som den 1 oktober 1816 af kurhusdirektionen tillträdts,

hade allt sedan varit för nämnda ändamål disponerad.

Enligt hvad revisorerne inhemtat, utgjordes ifrågavarande fastighet af

tomterna n:is 5 och 6 i qvarteret Bryggaren vid Handtverkaregatan å Kungsholmen

här i staden, innehållande en areal af 112,410 qvadratfot eller 9,908,9

qvadratmeter.

Då otvifvelaktigt vore, att eganderätten till berörda välbelägna tomter

icke blifvit kronan afhänd, och då vidare kurhusinrättningens behof af utrymme

kunde tillgodoses genom dess förläggande till annan mindre dyrbar, men för

dess ändamål lämpligare plats, hade det synts revisorerne kunna ifrågasättas,

huruvida icke kronans intresse borde tillgodoses genom att dispositionen af

ifrågavarande tomter af kronan återtoges, utan att de rättigheter, som möjligen

hade blifvit Stockholms stad och län i förevarande afseende medgifna, derigenom

blefve kränkta; och med anledning häraf hade revisorerne velat uttala

önskvärdheten af att utredning angående ifrågavarande förhållanden åstadkommes.

Direktionen för Stockholms stads och läns kurhus har uti ett i ärendet

afgifvet yttrande anfört, att, på sätt revisorerne också anmärkt, något tvifvel

så mycket mindre kunde råda derom, att eganderätten till ifrågavarande tomter

fortfarande vore kronan förbehållen, som under föregående sekel fyra siirskilda

gånger eller vid riksdagarne 1862 —1863, 1865—1866, 1870 och 1874

framställningar till Riksdagen gjorts dels af Kongl. Maj: t och dels af enskild

person om upplåtelse vare sig under full eganderätt eller full dispositionsrätt

till kurhusinrättningen eller Stockholms stad af desamma, utan att Riksdagen

funnit sig böra dertill lemna bifall. Någon annan rätt till samma tomter än

den, som grundade sig på 1815 års af revisorerne åberopade kongl. bref,

hade ej heller, direktionen veterligen, inrymts åt inrättningen. Eu annan fråga

åter vore, om ej, trots den affattning Riksens Ständers skrifvelse fått och hvarigenom

den formella rätten att återkalla upplåtelsen åt kronan bevarats, meningen

ändå varit, att, så länge tomterna användes för det ändamål, som med upplåtelsen

afsetts, kurhusinrättningen skulle sitta orubbad i sin dispositionsrätt:

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

31

och att i detta afseende någon afvikelse från den ursprungliga föreskriften egt

ruin, vore icke ens af revisorerne påstådt. Kurhusinrättningens uppgift hade

under de snart 87 år, som förflutit sedan upplåtelsen egt rum, städse varit en

och densamma, och det ville under sådana förhållanden synas direktionen häråt

och obilligt, om, sedan så lång tid efter besittningstagandet förgått, att direktionen

med fog haft rätt trygga sig vid den tanken, att återtagandet deraf

från kronans sida icke vidare vore att befara, direktionen plötsligen skulle se

sig beröfvad dispositionsrätten till tomterna, på hvilka under tiden högst betydande

kostnader nedlagts och som, långt ifrån att, såsom revisorerne antydt,

vara för sitt ändamål olämpliga, tvärs om genom sitt läge och granskapet

till så väl karolinska institutet som de många öfriga sjukhusinrättningarne å

Kungsholmen och den derigenom för lärare, studerande och läkare vid nämnda

institut och inrättningar underlättade möjligheten att genom besök å inrättningen

göra rön och iakttagelser rörande der vårdade sjuka, synnerligen väl

passade för ett sjukhus sådant som kurhusinrättningen.

Särskildt ville direktionen fästa uppmärksamheten på den vård, som på

kurhusinrättningens landsafdelning lemnades åt med bensår och dylikt behäftade

patienter, hvilka endast med svårighet skulle finna mottagande på andra sjukhusinrättningar,

ett förhållande så mycket mera behjertansvärdt, som föga

sannolikhet förefunnes, att, derest inrättningen flyttades till eu annan plats,

denna kurhusinrättningens uppgift blefve i lika hög grad tillgodosedd som nu

vore fallet. Oanmärkt borde ej heller lemnas, att tomterna i eu framtid,

sedan derifrån afstyckats de delar deraf, som enligt den för Kungsholmen

faststälda stadsplanen erfordrades för de angränsande gatornas utvidgning, ej

finge fullt så högt värde som nu, och att det återstående utrymmet mer än

väl vore behöflig! för de utvidgningar af sjukhusinrättningen, som i mån af

Stockholms stads och läns växande folkmängd kunde blifva af nöden.

Slutligen och för den händelse Riksdagen, trots allt hvad som sålunda

af direktionen anförts, ändock skulle skrida till ett återkallande af den gjorda

upplåtelsen, ansåge sig direktionen böra nämna, att, frånräknadt de årliga

underhållskostnader för de å tomterna uppförda byggnader, en kostnad som

naturligtvis måst utgå, äfven om kurhusinrättningen varit belägen å annan

kurhusinrättningen sjelf tillhörig tomt, de nybyggnads- och dit hänförliga

kostnader, som hitintills å tomterna nedlagts, uppginge till omkring 275,000

kronor, en summa, som, äfven om annan tomt skulle kostnadsfritt till kurhusinrättningen

upplåtas, med nuvarande priser å arbeten och materialier svårligen

försloge för uppförandet af en ny kurhusinrättning med samma utrymme

som den nuvarande. Billigheten deraf, att vid eu möjligen blifvande förflyttning

af inrättningen åtminstone denna summa ansloges åt kurhusinrättningen,

ansåge direktionen emellertid så mycket mera ligga i öppen dag, som, då de

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

Ang. de till

lärarne vid

Strengnäs allmänna

läroverk

anslgna

boställslägen •

heter.

nuvarande, inrättningen tillhörande byggnader naturligtvis icke kunde från

platsen bortföras, hela nybyggnadssunnnan måste anses utgöra eu förlust, som

åsamkats inrättningen såsom en följd af den eu gång gjorda, men sedan återkallade

upplåtelsen af tomterna.

Af hvad i detta ärende förekommit framgår, att kronans eganderätt till

ifrågavarande tomter synes vara oomtvistlig. Någon åtgärd för tillgodogörande

af denna eganderätt torde emellertid för närvarande icke böra ifrågakomma.

Deremot anser utskottet, att, vid framdeles förekommande uppgörelser emellan

kronan och Stockholms stad i fråga om utbyte af mark, det icke bör lenmas

obeaktadt, att äfven i förevarande afseende en reglering af rättsförhållandena

bör komma till stånd.

Med afseende härå hemställer utskottet,

att revisorernes ofvannämnda framställning för närvarande

icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Konsistorierna och läroverken.

§ ii.

(Rev. ber. pag. 345 och 340; uti. pag. 711 — 719).

Beträffande Strengnäs högre allmänna läroverk hafva revisorerne meddelat,

att i en af lektor J. A. Drysén utgifven publikation angående läroverkets

arkiv, hvilken åtföljt läroverkets redogörelse för läsåret 1875—1876,

meddelats, att de under n:o 7 betecknade arkivalier utgjordes af eu i juni

1820 inbunden bok med skrifna titeln “Om Gymnasii gårdar och tomter“ och

iunehölle 25 handlingar jemte en karta öfver prebendehemmanet Norrby. Läroverkets

dåvarande gårdar hade, enligt hvad af Drysén meddelats, varit: a)

läroverksbyggnaden, byggd af biskop Rogge och biskopsgård från hans tid till

reformationen: b) bibliotekshuset af tegel, bygdt af enskild person i slutet af

1700-talet och till sitt ändamål inköpt 1864; c) Olivehållska huset, uppbörd!

af biskop L. Paulinus, i hvilket 2:ne af lektorerne hade fria boställsrum; d)

en bebyggd tomt (under n:o 194); huset af trä inköptes af arfvingar efter

lektor Algren. Det hade varit boställsrum för den äldste lektorn, men år

1866 af Kong!. Maj:t anslagits till rektorsbostad, hvilket nya förhållande skulle

inträda då den dåvarande innehafvaren lektor Gezelius blefve pensionerad eller

med döden afginge; e) tomten 195 med hus af trä; f) tomten 198 med hus

af trä; g) tomten 198 med större hus af trä; å samma tomt vore en mindre

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande^N:o 30.

33

och i alla afseende!! otillräcklig gymnastikbyggnad uppförd; h) ny tomt framför

läroverket, inköpt 1871 och afsedd till excercisplats och till plats för ny gymnastiklokal;

i) tomten 169 med hus af trä, skänkt af lektorn, sedan kyrkoherden

i Eskilstuna I. Hysing till "Konrektorsembetet“ i Strengnäs; den innehades

enligt staten af andre adjunkten.

Af läroverkets räkenskaper för revisionsåret inhemtades, att hyra under

året upp burits dels för Olivehällska huset med 137 kr. 26 öre, dels för

gården n:o 108 med 800 kronor, dels för gården n:o 195 med 500 kronor och

dels för gården n:o 198 med 275 kronor. På hvad sätt ofvannämnda gårdar

i öfrigt disponerades, framginge ej af räkenskaperna; och då i öfrigt rätten

till desammas disponerande syntes oviss och det, enligt revisorernes förmenande,

borde utrönas, huruvida eu och samma lärare skulle, såsom nu vore förhållandet,

ega förmånen af mer än en bostadslägenhet, förutom doneradt boställshemman,

hade revisorerne ansett utredning i ärendet böra åstadkommas och

med anledning deraf velat fästa Riksdagens uppmärksamhet å detsamma.

Med anledning af revisorernes förevarande framställning har domkapitlet

i Strengnäs afgifvit utlåtande den 8 sistlidne januari, deri domkapitlet åberopat

ett från rektorn vid allmänna läroverket i Strengnäs Gr. Klingberg inhemtadt

yttrande, i h virke t anföres följande:

Den i läroverkets tryckta årsredogörelse för 1875—1876 upptagna, af

revisorerne anförda förteckningen vore icke fullt exakt. Den under “d)“ nämnda

gården hade icke anslagits till rektorsbostad år 1866, utan genom ett kong!,

bref af den 20 augusti 1867 hade det bestämts, att den i den ordning, som

i förteckningen anfördes, skulle blifva rektorsgård. Under “g)“ talades om

tomten 198 i stället för 108, och den under “i)“ upptagna gården hade

tomtnumret 168, icke 169.

Angående dispositionen af de i förteckningen upptagna gårdarna vore

det påtagligt, hvartill de under “a)“ och “b)“ antecknade husen användes,

då det ena kallades wläroverksbyggnadenu och det andra “bibliotekshuset".

Det borde dock anmärkas, att den förra byggnaden äfven inrymde vaktmästarebostad,

ett rum och kök, och att i den senare utom “stifts- och gymnasiebiblioteket"

samt domkyrkans bibliotek jemväl läroverkets naturalie- och

fornsamlingar samt öfriga etnografiska samlingar vore inrymda. Till lärohusen

hörde den under “g)“ upptagna gymnastikbyggnaden, hvilken vore belägen

å tomten n:o 108.

De under “o)“, “d)“ och “i)“ upptagna, bebyggda tomterna innehölle

bostadslägenheter jemlikt gällande, i vederbörlig ordning konfirmerade donationsbref

och kongl. bref den 20 augusti 1867.

De under “e)“, “f)“ och “gj"'' antecknade gårdarne vore, såsom räkenBih.

till Riksd. Prof. 3902. 1 Sarnl. 1 Afd. 23 Höft. 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

skaperna utvisade, uthyrda till enskilda personer, naturligtvis med undantag

åt gymnastikbyggnaden å tomten n:o 108. Inkomsten af dessa under förra

hälften åt 1800-talet inköpta gårdar hade af ålder tillfallit “Gymnasii byggnadskassa"

eller den s. k. “Egna kassan", som inköpt gårdarna, och som

användts så, som det förstnämnda namnet utvisade, d. v. s. äfven till underhåll

af de offentliga lärohusen. Såsom exempel på användningen af denna

kassas medel kunde här påpekas, att denna kassa på 1850-talet bestridt utgifterna

för den ännu använda gymnastikbyggnadens uppförande, och att den

med Kongl. Maj:ts medgifvande komme att bestrida utgifterna för uppförandet

af den nya gymnastikbyggnad, hvartill byggnadsritning i december 1901 blifvit

faststäld. I sammanhang härmed borde det antecknas, att kassans medel

aldrig användts till nybyggnad eller reparationer å de på tomten n:o 168

uppförda åbyggnaderna, enär byggnadsskyldigheten för dessa ålegat “konrektor"

och, sedan dennes embete upphört, den adjunkt, i hvars lön den "boställsjord",

som utgjordes af tomten n:o 168, varit i lönestaten upptagen.

Så mycket angående dispositionen af läroverkets gårdar och tomter.

Hvad dernäst beträffande rätten för enskilda lärare att disponera de under

“c)“, “d)“ och “i)“ upptagna gårdarna, så anmärktes till en början, att de

under "c)" och “i)" upptagna vore privatdonationer. Angående den sistnämnda

hade rektor påpekat, att åbyggnaderna å den under "i)" antecknade tomten

(n:o 168) underhölles af den lärare, som innehade samma tomt såsom "boställsjord".

Någon rätt till dessa åbyggnader syntes läroverket icke ega i

annan mening, än att det vore läroverkets pligt att vaka öfver att donationen

vidmakthölles. Boställshafvarens rätt till att disponera dem finge väl anses

tillräckligt betryggad genom donationsbrefvet och genom syneinstrument, liksom

hans rätt till den nyssnämnda boställsjorden vore honom garanterad genom

lönestaten.

Beträffande de under "c)“ antecknade boställslägenketerna hade rektor

den uppfattningen, att Kongl. Maj:ts bref af den 5 februari 1808 i afseende

på dispositionsrätten till dessa egde gällande kraft. Enligt detta skulle två lektorer

hyresfritt inrymmas "uti det till gymnasium för detta skänkta Paulinska stenhuset

med tillhörande trädgård", medan andre lektorer tillförsäkrades “hushyror",

hvarjemte lektorerna tillätes att "efter ålder i tjensten" välja mellan

hushyra och hyresfri bostad. Såvidt lektor kunde förstå, vore härmed utsagdt,

att Paulinska huset vore en privatdonation, afsedd för två lektorer vid

läroverket, och att de två äldsta lektorerna hade rätt att med afstående af

rätten till hushyror disponera boställslägenheterna i nämnda hus.

Aterstode att utreda, i hvad mån det kunde anses oegentligt, att en

och samme lärare, "såsom nu vore förhållandet", egde förmånen af mer än en

boställslägenhet. Denna fråga rörde rektor Klingberg personligen, enär han

innehade embetsgård såsom rektor och boställslägenhet såsom lektor.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

35

I afseende på detta sakförhållande meddelade rektor först följande fakta:

l:o) att han den 10 juni 1881, då ännu lektor i Karlstad, erhållit

förordnande att från och med den 1 september bestrida rektorsbefattningen

med rätt att uppbära “den för ifrågavarande befattning anslagna lön",

hvartill jemlikt § 129 af läroverksstadgan äfven hörde “embetsgård" eller

“hushyra";

2:o) att han på grund häraf till den 1 maj 1882 åtnjutit hushyra såsom

rektor, men från denna tid jemlikt ofvan anförda bref af den 20 augusti 1867

innehaft rektorsgården;

3:o) att han efter framställning af domkapitlet enligt bref af den 4

november 1881 den 30 november samma år utan ansökan och prof till

Strengnäs öfverflyttats såsom lektor;

4:o) att han efter derom gjord ansökan genom resolutionen af den 20

april 1883 fått sina löneförmåner i så måtto förändrade, att han i stället för

rektorslönen egt att, med bibehållandet af den lektorslön, som han varit i tur

att innehafva, uppbära ett belopp, svarande mot det, hvarmed samma lön understege

den i stat uppförda rektorslönen;

5:o) att han på grund häraf såsom yngre lektor utan anmärkning

uppburit “hushyra" såsom lektor och, sedan han blifvit en af de två

äldsta lektorerna, likaledes utan anmärkning disponerat en bostadslägenhet i

det Paulinska huset.

Efter meddelandet af dessa sakuppgifter anmärker rektor, att den oegentlighet,

som man trott sig finna deri, att han disponerade två boställslägenheter,

icke vore större än den, som egde rum, då kyrkoherde på landet hade

två hemman sig å lön anslagna, båda försedda med nödiga bostadslägenheter.

Det vore ingen oegentlighet, om man besinnade, att den andra bostaden vore

en såsom naturaprestation gifven beståndsdel af lönen, som man egde uppbära.

Och så syntes den äfven vara betraktad i läroverksstadgan § 129 mom. 1.

Slutligen påpekar rektor, att, om han år 1900 ej varit i andra lönegraden

såsom rektor, han skulle, i fall endera bostadslägenheten varit honom

frånkänd, hafva såsom rektor varit i alldeles samma löneställning, som han

skulle hafva varit såsom lektor i högsta lönegraden, hvilket ju strede mot

läroverksstadgans mening.

I likhet med revisorerne anser utskottet, att utredning bör åstadkommas

angående dispositionen vid nuvarande boställsinnehafvares afgång af de till

rektor och öfriga lärare vid Strengnäs allmänna läroverk anslagna bostadslägenheter;

och då det af läroverkets rektor afgifna, här ofvan intagna yttrande

i detta ämne icke synes lemna fullständig ledning för bedömande af

dessa frågor, får utskottet »hemställa,

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

Ang. patientantalet

vid

XJpsala asyl

m. m.

att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,

att Kongl. Maj:t täcktes låta föranstalta om en

fullständig utredning angående dispositionen af de till rektor

och öfriga lärare vid Strengnäs allmänna läroverk anslagna

boställslägenheter.

Medicinalstyrelsen.

§ 12.

(Rev. ber. pag. 394 och ''395; uti. pag. 722—726.)

Revisorerne, som besökt Upsala asyl,: till hvars uppförande 1895 års

Riksdag beviljat 1,480,000 kronor och som kontraktsenligt blifvit färdigbyggd

till den 1 augusti 1899 samt under år 1900 tagits i bruk, hafva med anledning

deraf meddelat, att å asylen, som hade plats för 400 män och 400

qvinnor, vid revisorernes besök varit intagna endast 394 män och 289 qvinnor,

eller tillsammans 683 patienter, af hvilka dock 41 vant tillfälligtvis dit förflyttade

från hospitalet med anledning åt der pågående reparationsarbeten.

Dessutom hade enligt meddelad uppgift inträde å asylen varit beviljadt för 6

män och 1 qvinna att genast mottagas samt för 141 män och 80 qvinnor

att mottagas “i mån af uppstående ledighet". Det hade ådragit sig revisorernes

.uppmärksamhet, att ett så stort antal lediga platser, afsedda för qvinnor,

hållits obesatta.

I afseende å anordningarna inom anstalten både revisorerne icke haft

annat att erinra, än att de rum, som varit afsedda för två sköterskor, syntes

för sitt ändamål lemna allt för ringa utrymme. Ett i paviljongen C. 1. beläget

sådant rum, hvithet revisorerne låtit uppmäta, innehölle i längd 3,6

meter, i bredd 2,7 meter och i höjd 3,3 meter.

Med anledning af hvad revisorerne sålunda anmärkt beträffande förhållandena

vid Upsala asyl har medicinalstyrelsen, efter att hafva infordrat

yttrande i ärendet från direktionen för Upsala hospital och.;asyl, i utlåtande

den 13 januari 1902, under åberopande i öfrigt af hvad nämnda direktion

anfört, för egen del meddelat, att den af revisorerne anmärkta, relativa långsamhet,

hvarmed den nya asylens beläggning försiggått, i anledning hvaraf

ett antal qvinnoplatser ännu vid revisorernes besök varit obelagda, allt ifrån

början vant föremål för medicinalstyrelsens uppmärksamhet och omsorger.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o SO.

37

Sedan frågan förevarit vid den inspektion, hvilken den 26 och 27 juli 1900

af generaldirektören Linroth på styrelsens uppdrag förrättats vid Upsala hospital

och asyl, och dervid den upplysning vunnits, att orsaken till missförhållandet

vore att söka i omöjligheten att med önskvärd skyndsamhet anskaffa nödig

sjukvårdsbetjening, hade styrelsen genom skrifvelse den 30 juli 1900 anmodat

direktionen för anstalten att snarast möjligt inkomma till styrelsen med yttrande

oeh förslag till åtgärder, hvarigenom anskaffandet af nödig sjukvårdsbetjening

kunde underlättas, hvarjemte styrelsen samma dag, alldenstund det visat sig,

att redan antagna sjukvårdare och sköterskor ofta efter endast kort tids tjenstgöring

afflyttade af missnöje med den mycket enformiga matordningen, be-*

myndigat direktionen att omedelbart tillämpa en ny, af styrelsens förre ordförande

utarbetad, förbättrad spisordning.

Sedermera hade, på framställning af direktionen, dels vid fastställande

af stat för Upsala asyl för åren 1901 och 1902, dels genom särskildt beslut

af medicinalstyrelsen den 17 juli 1901 väsentliga förbättringar i sjukvårdsbetjeningens

löneförmåner medgifvits.

I sylte att för framtiden söka afhjelpa svårigheterna vid anställandet af

sjukvårdsbetjening både dessutom af medicinalstyrelsen anvisats särskilda medel

för underhåll af sjukvårdselever vid ett par af rikets hospital, särskildt vid

Upsala hospital.

Medicinalstyrelsen hade sålunda sökt använda de medel, som stått styrelsen

till buds för att öfvervinna de svårigheter, som hindrat ett raskt beläggande

af de i Upsala ny till gängliga platserna för sinnessjuke. Då emellertid

beläggningen af qvinnoafdelningen trots allt fortskridit mycket långsamt,

både , styrelsen sökt på annat sätt i sinnessjuk vårdens intresse använda de

lediga platserna och fördenskull medgifvit, att en af direktionen för Upsala

hospital föreslagen, sedan länge behöflig, .grundlig reparation af hospitalets

qvinnoafdelning finge utföras under loppet af år 1901. De. utrymda hospitalsafdelningarnas

patienter både härunder herbergera^ på asylen, så att reparationen,

hvilken nu vore fullbordad, kunnat utföras utan nämnvärd rubbning i

hospitalets verksamhet.

Enligt den senast till medicinalstyrelsen inkomna rapporten rörande beläggningen

af Upsala asyl hade der den 1 januari innevarande år vårdats

310 q vinliga patienter, hvadan allenast 90 tillgängliga platser varit obelagda.

Vidkommande slutligen dimensionerna på sjukyårdsbetjeningens rum å

asylen, h vilka af revisorerne ansetts vara för knappa, så ville styrelsen icke

bestrida, att rummen af sparsamhetsskäl tilltagits i minsta laget. Det fel, som

sålunda möjligen kunde vara begånget, kunde nu svårligen rättas annorlunda

än genom intrång på de för sjukas vård afsedda lokalerna, hvilket dock i det

längsta borde undvikas. Styrelsen ville emellertid med föranledande af reviso
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

rernes erinran meddela, att såväl vid utarbetandet åt ritningarna till den under

byggnad varande asylen för 1,000 sinnessjuke på egendomen Restad invid

Yenersborg som i styrelsens förslag till en ny byggnad vid Yexiö hospital

för kriminalpatienter, hvilket förslag nu vore beroende på Kongl. Maj:ts pröfning,

för sjukvårdsbetjeningen tilltagits icke oväsentligen större utrymme, än

som skett vid Upsala asyl; och hyste medicinalstyrelsen den förhoppningen,

att äfven härigenom en af anledningarna till svårigheten att få sjukvårdsbetjeningen

att trifvas på sinnessjukvårdsanstalterna skulle hvad anginge Restad

och kriminalanstalten vid Vexiö, om äfven den komme till stånd, visa

sig vara undanröjd.

Uti ofvanberörda utlåtande åberopar direktionen för Upsala hospital och

asyl ett af öfverläkaren vid anstalterna, professorn Teodor Nerander afgifvet

yttrande, deri denne förmäler, att orsakerna till att beläggningen i qvinnoafdelningen

ej skett hastigare, än som varit fallet, vore följande:

1) svårigheten att skaffa lämplig betjening i tillräckligt antal;

2) från rikets öfriga hospital hade ett så stort antal oroliga och våldsamma

qviunor mottagits, att beläggningen måst ske icke allt för hastigt, på

det att icke patienternas säkerhet till lif och lemmar skulle äfven t yras;

3) de afdelningar med en numerär af 90, hvilka vore afsedda för oroliga,

vore väl för stora för patienter med dylika qvalifikationer.

För öfrigt ville öfverläkaren erinra derom, att beläggningen af Upsala

asyls qvinnoafdelning försiggått ungefär lika snabbt som af motsvarande afdelning

i Lunds asyl, hvilket framginge af följande tabell.

Beläggningsrum

2

mån. efter

Upsala asyl.

l:a dag 55 qv..................

Lunds asyl.

................... 81 qv.

55

4

57

11

55 55

81 „ .................

................... 125 „

55

6

55

55

55 W

93 „ ..................

................... 177 „

11

8

55

55

55 »

148 „ .................

................... 183 „

55

10

55

55

75 55

204 „ ..................

.................. 192 ,

5)

12

55

55

55 »

212 „ ..................

................. 221 „

55

14

55

11

55 55

244 „ ..................

............... 247 „

55

16

11

55

55 55

276 „ ..................

.................. 270 „ .

Till de upplysningar,

som

i professor Ner änders utlåtande lemnats, hade

direktionen icke annat att tillägga, än att icke allenast, såsom revisorerne

anmärkt, de rum, som vore afsedda för två sköterskor, utan äfven i allmänhet

de rum, som vore afsedda för betjeningen, lemnade för sitt ändamål allt för

ringa utrymme. Delvis med anledning af detta förhållande hade direktionen

i sin skrifvelse till medicinalstyrelsen af den 3 december 1901 anmält behofvet af

lokaler, der sjukvårdsbetjening kunde under fritimmarne uppehålla sig och förströ

sig med läsning eller annan lämplig sysselsättning, en anordning, som, derest

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

39

den vidtoges, komme att minska olägenheten deraf, att de för betjeningen afsedda

rum vore väl små.

I likhet med revisorerne anser utskottet anmärkningsvärdt, att, under

den allmänt rådande klagan öfver brist på tillfälle att bereda dertill qvalificerade

personer nödig hospitalsvård, ett afsevärdt stort antal platser å den nyuppförda

asylen vid Upsala hållits obesatt. Och då orsaken härtill uppgifvits

vara att söka i omöjligheten att med önskvärd skyndsamhet anskaffa nödig

sjukvårdsbetjening, förefaller den af revisorerne omförmälda, bristfälliga anordningen

i afseende å sköterskornas bostadsrum vid Upsala asyl vara så mycket

beklagligare, som väl härigenom de ansträngande och föga eftersökta sköterskeplatserna

varda än svårare att besätta. Utskottet föreställer sig emellertid,

att dessa bristfälligheter utan alltför stor svårighet må kunna afhjelpas och

att, sedan uppmärksamheten nu blifvit fäst härå, vederbörande icke komma att

underlåta att vidtaga de förändrade anordningar, som må vara af förhållandena

påkallade.

Med afseende härå har utskottet endast velat hvad i detta ämne förekommit

för Riksdagen

omförmäla.

§ 13-

Hvad för öfrig! blifvit af revisorerne anmäldt och erinradt har utskottet

funnit dels vara af beskaffenhet att lämpligen böra tagas i öfvervägande vid

behandlingen af de utgiftsanslag, revisorernes framställning berör, dels hafva

medfört åsyftad rättelse, dels vara genom vederbörandes utlåtande nöjaktigt

förklaradt, dels ej vara af den vigt, att, oaktadt förklaringen icke varit fullt

tillfredsställande, någon Riksdagens åtgärd bort af förhållandena föranledas, dels

slutligen icke hafva varit af beskaffenhet att från utskottets sida påkalla något

yttrande; hvilket utskottet skolat för Riksdagen

anmäla.

Stockholm den 7 mars 1902.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1902:80 Skrifvelse till Konungen i anledning af Riksdagens år 1901 församlade revisorers berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets jemte dertill hörande s. 1 i texten