Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition om inrättande af en riksför säkring sanstalt.

1902-04-08 · 38 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 36 av 38 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1902:35, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition om inrättande af en riksför säkring sanstalt.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets , Utlåtande N:o 35.

1

N:o 35.

Ank. till Riksd. kansli den 8 april 1902, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition om inrättande

af en riksför säkring sanstalt.

(R. A.)

Uti en till Riksdagen aflåten proposition (n:o 15) har Kongl.

Maj:t, under åberopande af hvad propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver civilärenden för den 4 sistlidne januari innehåller,

föreslagit Riksdagen att, med godkännande af de i samma protokoll

intagna förslag till aflöningsstat för en riksförsäkringsanstalt att gälla

från och med år 1903 samt till vilkor för löneförmånernas åtnjutande,

medgifva,

att från och med år 1903 till bestridande af aflöningarne till anstaltens

tjensteman och betjente må årligen användas ett belopp af

46,100 kronor;

att från och med sagda år må årligen användas till expenser för "

anstalten och arfvoden till arbetareförsäkringsrådets medlemmar förslagsvis

21,000 kronor, till bestridande af kostnaden för ortsombuden

förslagsvis 25,000 kronor samt till ersättningar dels till postsparbanken

för uppbörden af försäkringsafgifterna och utbetalningen af ersättningsbeloppen,

dels till postsparbanksstyrelsen för försäkringsfondens förvaltning

tillhopa förslagsvis 20,000 kronor ellej tillsammans förslagsvis

66,000 kronor;

att derjemte under år 1902 må till bestridande af organisationskostnader

för anstalten användas högst 37,400 kronor; samt

att de belopp, som sålunda användas, äfvensom framdeles ifrågaBih.

till Riksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 28 Höft. (N:o 35). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

kommande pensioner till anstaltens tjensteman och betjente må utgå

från arbetareförsäkringsfondens intressemedel.

Ofvanberörda förslag till aflöningsstat för riksförsäkringsanstalten

är al följande lydelse:

i

Lön.

Tjenst-

görings-

penningar.

Summa

kronor.

i

1

Chefen ...................................

7,000

3,000

10,000

1 byråchef ..............................

4,400

2,000

6,400

(Efter 6 år kan lönen liöjasj

2 byråchefer .............................

8,800

4,000

12,800

[med 6ö0 kr.

1 tjensteman af 1 sta graden ... •

1,800

1,200

3,000

1 Efter 5 år kan lönen höjasj

3 tjensteman » » » ......

6,400

3,600

9,000

J med ytterligare 500 kronor. j

1 öfverläkare med arfvode .........

-

— —

3,000

1 förste vaktmästare ................

800

300

1,100

; 1 vaktmästare ..........................

500

300

800

1 Efter fem år kan lönen höjas

\ med 100 kronor.

Summa i —

—

46,100

Amu. Om vaktmästaren i sådan egenskap åtnjuter fri bostad, skall, så länge denna förmån qvarstår, lönnen

minskas med 150 kronor.

För åtnjutande af ifrågavarande aflöningar skulle, enligt hvad i

åberopade statsrådsprotokollet föreslagits, stadgas följande vilkor och

förbehåll, nemligen:

att tjensteman vid riksförsäkringsanstalten skall vara underkastad

den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden,

som vid eu möjligen inträdande, förändrad organisation af anstalten

eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, äfvensom, derest i en framtid

verkets ställning inom förvaltningen så förändras, att anstalten ej

längre kan såsom sjelfständigt embetsverk anses vara förpligiad att,

med bibehållande af den tjenstegrad och aflöning han innehar, efter

den nya arbetsordningen sköta de med tjensten förenade göromål;

att med tjenst i riksförsäkringsanstalten icke må förenas annan

tjenst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan tjenstebefattning,

med mindre den befmnes icke vara hinderlig för fullgörandet

af tjenstgöringen i verket;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

3

att de med hvarje befattning förenade tjenstgöringspenningar få

uppbäras endast för den tid, tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort

eller åtnjutit semester, men skola för den tid, han eljest varit från

tjenstgöring befriad, utgå till den, som tjensten förrättat;

^ att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger uppbära

hela lönen; men att den, som eljest undfår ledighet för svag

helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan

förpligtas att under ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar,

afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras eller

eljest pröfvas skäligt;

att vid sjukdomsförfall eller när det erfordras i följd af embetsresor

eller för beredande af semester tjensteman af lägre grad skall

vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning inom verket,

densamma, mot åtnjutande i förstnämnda fall af de för befattningen

anslagna tjenstgöringspenningar, men eljest af deremot svarande belopp,

i stället för egna tjenstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre än

tre månader under ett år;

att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande

af tjenst i samma lönegrad är medgifven, tidpunkten för första förhöjningen

bestämmes att inträda efter fem år, under vilkor att innehafvaren

mer än fyra år af denna tid sjelf med godt vitsord bestridt

sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjenst, dock att

härvid icke niå föras honom till last den tid, han åtnjutit semester,

och för andra förhöjningen, om sådan eger rum, efter ytterligare fem

år på samma vilkor, under iakttagande, hvad såväl den ena som den

andra förhöjningen angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas

förr än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade

tjensteåldern blifvit uppnådd;

att chefem skall, då han uppnått 65 lefnads- och minst 10 tjenstår,

byråchef, då han uppnått 65 lefnads- och minst 20 tjenstår, samt

annan tjensteman äfvensom betjent, då han uppnått 65 lefnads- och

minst 35 tjenstår, vara förpligta):! att med oafkortad lön såsom pension

från tj ensten afgå, Kongl. Maj:t eller riksförsäkringsanstalten, der det

tillkommer denna att afskedet utfärda, dock obetaget att låta med detsamma

anstå, derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas

kunna i tjensten på tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan

finnas villig i densamma qvarstå;

att sanitlige anstaltens tjenstemän och betjente skola vara underkastade

de förändrade bestämmelser i fråga om pension, som kunna

varda stadgade; samt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

att semester må, när sådant utan hinder för göromålens behöriga

gång kan ega rum, åtnjutas af chefen och byråcheferna under en^ och

en half månad samt af tjenstemännen af första graden en månad

årligen.

Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion (n:o 29)

bär herr O. W. Bedelius föreslagit, att Kongl. Maj:ts proposition n:o 15

till innevarande Riksdag .angående aflöningsstat för en riksförsäkringsanstalt

icke måtte af Riksdagen för närvarande bifallas.

Sedan nästlidna års Riksdag med vissa ändringar och tillägg

antagit af Kongl. Maj:t framlagdt förslag till lag angående ersättningför

skada till följd af olycksfall i arbete, har Kongl. Maj:t, med godkännande

af Riksdagens beslut, den 5 juli 1901 utfärdat lag i ämnet.

I denna lag stadgas, att genom statens försorg skall inrättas en riksförsäkringsanstalt

samt att kostnaderna för dess organisation och förvaltning

skola bestridas af statsmedel, och först efter det denna anstalt

blifvit inrättad, träder lagen i kraft.

Redan innan Kongl. Maj:t beslöt att för Riksdagen framlägga

ofvanberörda lagförslag, både frågan om anordningen af riksförsäkringsanstaltens

verksamhet och om förvaltningskostnaderna gjorts till föremål

för särskild utredning genom tillkallade sakkunniga personer,

nemligen landshöfdingen friherre G. O. R. Lagerbring, försäkringsinspektören

professorn A. Lindstedt och byråchefen i generalpoststyrelsen

G. F. Sandberg. Statsrådet och chefen för civildepartementet har

nu till det vid förevarande proposition fogade statsrådsprotokollet redogjort

för den utredning, som af dessa komiterade lemnats.

Beträffande först arten af den verksamhet, som skulle komma

att åligga anstalten, hafva, såsom af departementschefens redogörelse

inhemtats, de tillkallade komiterade härom anfört följande:

»Af 10 § i lagförslaget framgår, att den ifrågasatta anstaltens

lmfvuduppgift skulle blifva att vara en försäkringsanstalt, i hvilken de

arbetsgivare, som inbegripas under den i förslaget stadgade ansvarspligt,

må för olycksfall i arbetet frivilligt försäkra sina arbetare i den

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

5

omfattning, som med lagförslaget afses. Försäkringsrörelsen utvidgas

enligt 23 och 24 §§ i lagförslaget derutinnan, att jemväl andra arbetsgivare

skulle vara berättigade att på motsvarande sätt försäkra sina

arbetare, äfvensom att arbetare, som icke af arbetsgivare försäkrats,

sjelfva skulle kunna vinna försäkring. Denna försäkringsverksamhet

kan uppdelas i två hufvudafdelningar, den ena omfattande de försäkringstekniska

och statistiska arbeten, som erfordras för normerande af

försäkringspremierna, och den andra afseende de göromål, hvilka al

inträffade olycksfall föranledas i och för regleringen af dervid uppkomna

skador.

Försäkringsrörelse, särskilt der den, såsom här är fallet, begränsas

till olycksfall i arbetet och till vissa yrken, inbegriper emellertid

jemväl en verksamhet af mera judiciel natur. För pröfning af de

framlagda omständigheterna vid olycksfall och bedömandet, huruvida

förefintlig bevisning är tillfyllestgörande för konstaterandet af arbetares

egen skuld till skadan och om ersättningsanspråk af sådan anledning

bör afvisas, eller huruvida tredje man kan anses skyldig gälda skadestånd

och för ty anstalten efter ersättnings utbetalande bör af denne

utkräfva dylikt skadestånd, kommer i många fall att erfordras juridiska

insigter. Denna grupp af göromål, som ej höra till den egentliga försäkringsverksamheten

och hvilka torde kunna sammanfattas under benämningen

känsligörornat, ökas äfven i följd af vissa andra, i lagförslaget

anstalten särskildt ålagda uppgifter. Sålunda är i 15 § stadgad skyldighet

för anstalten att i fråga om olycksfall, som träffat hos densamma

icke försäkrade arbetare, på framställning af enskilda parter

eller ock af domstol eller skiljenämnd meddela utlåtande, huruvida det

arbete, hvari den skadade var stadd, är sådant, som afses i lagförslaget,

äfvensom i hvad mån kroppsskadan må anses hafva åstadkommit nedsättning

i arbetsförmågan, dervid de i 5 § gifna föreskrifter skola tjena

till ledning. Och den enligt 21 § i lagförslaget anstalten tillkommande

pröfning af särskildt utaf arbetsgifvare vidtagen anordning, mot hvilken

han vill utbyta sin ansvarspligt, är jemväl en dylik för den egentliga

försäkringsverksamheten främmande uppgift.

Derest anstaltens uppgift skulle i alla afseenden blifva lika omfattande

som liknande institutioners i utlandet, så skulle till de göromål,

som ofvan antydts, derjemte komma en verksamhet af finansiel

art, bestående i inkassering af försäkringsafgifterna och utbetalning

af lifränte- och öfriga ersättningsbelopp samt förvaltning af den under

årens lopp samlade fonden. Men då det i vissa afseenden kunde

finnas lämpligt att helt och hållet befria anstalten från dessa bestyr,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

så hafva vi tänkt oss, att denna de! af verksamheten, i analogi med

den i sammanhang med Kong! Majt:s proposition till 1898 års Riksdag

om lag angående försäkring för beredande af pension eller lifränta

föreslagna anordning, skulle kunna öfverlemnas åt en redan befintlig

institution, nemligen postsparbanken, hvars organisation synes göra den

lämplig för ifrågavarande ändamål, och få vi i sådant afseende hänvisa

till den utredning, som längre fram lemnas.»

Med afseende å den omfattning, verksamheten antagligen skulle

komma att erhålla under de första arbetsåren, hade komiterade yttrat:

»Men om det sålunda icke är svårt att, med ledning af lagförslagets

bestämmelser, skaffa sig en föreställning om arten af Me göromål,

som skulle komma att åligga den ifrågasatta anstalten, så kan man

deremot, i fråga om mängden af samma göromål, icke komma längre

än till högeligen osäkra antaganden. Hvad först antalet försäkrade

beträffar, så skulle detta, om alla de arbetare, som antagits komma att

falla under lagen, kunde tänkas blifva försäkrade redan under den första

tiden, uppgå till omkring 300,000. Det torde dock icke vara osannolikt,

att, åtminstone i början, ett icke obetydligt antal arbetsgifvare, och

detta särskildt bland de större, kommer att föredraga den direkta ansvarspligten

framför försäkring i anstalten, liksom ock att antalet försäkrade

ytterligare minskas genom den i lagförslagets 21 § medgifna

rätt för arbetsgifvare att genom särskilda anordningar befria sig från

sin ansvarspligt. A andra sidan torde någon tillslutning kunna emotses

i följd af stadgandena om annan arbetsgifvares samt om arbetarnes

egen försäkringsrätt. Sannolikt kommer väl, på grund af alla dessa

omständigheter, antalet försäkrade under den första tiden ej att uppgå

till mer än omkring 100,000, d. v. s. till ungefär en tredjedel af det

antal arbetare, som antagits falla under lagen, och det är också under

denna förutsättning vi uppgjort nedan anförda förslag.

Men äfven om man i fråga om antalet försäkrade utgår från en

sådan förutsättning, som nämnts, blifver det ändock svårt erhålla en

föreställning om det motsvarande antal ärenden, som skulle komma att

af anstalten handläggas, enär t. ex. olycksfallens freqvens och beskaffenhet

är i hög grad beroende af de försäkrades yrke, och om de försäkrades

fördelning efter yrken kan man på förhand intet veta. Kunde

man antaga, att de försäkrade vore fördelade på yrkena efter de i

dr Gullbergs olycksfallsstatistik upptagna relativtalen, så kunde man

deraf sluta till det ungefärliga antalet olycksfall, som, under antagande

af 100,000 försäkrade, skulle årligen inträffa. Höjer man nemligen,

med hänsyn till tysk och österrikisk erfarenhet, de i nämnda statistik

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

7

för antalen fall af varaktig invaliditet och af öfvergående invaliditet af

längre varaktighet än 60 dagar angifna siffrorna för säkerhetens skull

med 50 °/0, så kommer man i det förutsatta fallet till ett årligt

antal olycksfall af omkring 500. Emellertid gifver ej heller detta tal,

äfven om det betraktas såsom allenast ett medeltal, någon säkrare utgångspunkt,

men kan dock tjena åtminstone såsom en antydan i fråga

om antalet årligen tillkommande nya skaderegleringsfall.

Ännu osäkrare blifver hvarje försök att skaffa sig en föreställning

om antalet af de öfriga ärenden, som skulle komma under anstaltens

behandling. Å ena sidan kommer visserligen bestämmelsen om, att

sådana invaliditetsfall, der invaliditeten icke uppgår till minst tio procent,

ej skola medföra rätt till ersättning, äfvensom stadgandet om, att lifränta»

eller annat ersättningsbelopps storlek skall vara oberoende af

arbetslönen, att medföra en afsevärd minskning i göromålen och att

bidraga till undvikande af en mängd ömtåliga rättstvister, men å andra

sidan kommer anstaltens genom lagförslaget angifna ställning såsom

sakkunnig myndighet i en del frågor, som ofvan betecknats såsom

kansligöromål, att väsentligen öka ärendenas mängd. Sålunda skulle

t. ex. bestämmelsen i § 15 om, att anstalten skall meddela utlåtanden

i frågor, rörande invaliditetsgraden vid olycksfall, som träffat äfven

andra under lagen hörande arbetare än dem, som af anstalten försäkrats,

kunna hafva till följd, att anstalten måste afgifva sådant utlåtande

angående de flesta olycksfall, som blifva föremål för domstols

behandling, o. s. v. I alla händelser är det tydligt, att man ej på förhand

kan göra sig någon säker föreställning angående den omfattning,

anstaltens verksamhet i hithörande afseende kan komma att erhålla.»

Af livad sålunda anförts framginge, enligt komiterades åsigt, att

den egentliga försäkringsverlcsamheten borde fördelas på två byråer

eller afdelningar, den ena för statistiska och försäkringstekniska göromål,

den andra för skaderegleringen och dermed sammanhängande

frågor. I enlighet härmed skulle anstaltens styrelse bestå af en chef

och två byråchefer; men då vid handläggning af flera af de till skaderegleringsafdelningen

hörande ärenden äfvensom af en mängd andra

anstalten genom lagen ålagda uppgifter juridiska insigter vore af nöden,

hade komiterade ansett, att äfven en såsom sekreterare och ombudsman

anstäld tjensteman borde eg a säte och stämma i styrelsen. Dessutom

hade föreslagits anställandet af en öfverläkare och 4 lägre tjenstemän

samt två vaktmästare.

Beträffande aflöningsförmånerna för styrelsens ledamöter både

komiterade yttrat:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

»Hvad den för anstaltens chef erforderliga aflöningen angår, så

anse vi, att lägre aflöning än 10,000 kronor för honom icke bör ifrågasättas.

För en person med de för ett dylikt embete erforderliga qvalifikationer

skulle det helt visst ej vara svårt att vid anställning i privat

företag betinga sig större förmåner. Derjemte synes man böra taga

hänsyn till den i flera afseenden ömtåliga ställning, anstaltens chef

skulle komma att intaga, samt till nödvändigheten för honom att kunna

odeladt egna sin kraft åt utvecklingen af anstaltens verksamhet.

I fråga om aflöningen åt de båda afdelningscheferna och sekreteraren

torde få påpekas, att de göromål, som skulle komma att åligga

dessa tjenstemän, utan tvifvel framdeles komma att antaga sådant omfång,

att deras befattningar blifva fullt jemförliga med byråehefsbefattningar

inom andra statens embetsverk af liknande omfattning, men att

vi ansett, att aflöningen i början af anstaltens verksamhet möjligen

skulle kunna sättas lägre än för vanliga byråchefer, nemligen till 3,000

kronors lön och 1,500 kronors tj enstgöringspenningar jemte två ålderstillägg

å 500 kronor hvardera efter resp. 5 och 10 års tjenst. Aflöningen

skulle således tills vidare blifva densamma som för tjenstemän

af andra graden inom statens centrala embetsverk.»

Med afseende å hvad sålunda anförts, och sedan komiterade jemväl

för de öfriga tjenstemännen och betjente angifvit de efter deras åsigt

lämpliga aflöningsförmåner, hade komiterade uppgjort följande förslagtill

lönestat:

Lön.

Tjenst-

görings-

penningar.

Summa

kronor.

Anstaltens chef..............................

7,000

3,000

10,000

1 afdelningschef ...........................

3,000

1,500

4,500

Efter 5 år kan

1 » .....................

3,000

1,500

4,500

lönen höjas med

1 sekreterare .................................

3,000

1,500

4,500

/ 500 och efter 10

1 tjensteman af första graden.........

1,800

1,200

3,000

I år med ytterligare

3 d:o ........................................

5,400

3,600

9,000

) 500 kronor.

1 öfverläkare.................................

3,000

''

1 vaktmästare .............................

800

400

1,200

1 » ..............................

500

300

800

Summa

40,500

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

9

Till bestridande af utgifter för hyra, ljus, vedbrand o. d. både

komiterade ansett 4,500 kronor, och för anställande af extra räkneoch

kontorsbiträden, för kontorsreqvisita och tryckning af anstaltens

publikationer samt till vikariatsersättningar minst 15,000 kronor, således

tillsammans för expenser 19,500 kronor årligen komma att erfordras.

Sedan komiterade derefter angifvit, huru de tänkt sig ordnandet

af den lokala förvaltningen genom anställandet af ombud i orterna samt

huru de postsparbankens styrelse och tjensteman tillkommande göromålen

lämpligen borde fördelas och anordnas, hade komiterade afslutat

sitt yttrande med att, då en noggrannare konstnadsberäkning, innan

större erfarenhet kunnat vinnas, på anförda skäl icke synts utförbar,

föreslå uppförande af de till aflöning för anstaltens tjensteman och för

expenser erforderliga medel af sammanlagdt 60,000 kronor på extra stat.

Med afseende å detta af de tillkallade sakkunnige afgifna förslag

till ordnande af den centrala förvaltningen, har departementschefen

yttrat, att äfven han ansåge, att styrelsen borde utgöras af en

chef och tre andra ledamöter, och att fördelningen af göromålen i

hufvudsak borde kunna ske i öfverensstämmelse med de af komiterade angifna

grunder, så att hvar och en af dessa tre stj^relseledamöter, sekreteraren

såsom chef för sekretariatafdelningen inberäknad, skulle blifva

chef för en motsvarande afdelning.

Till den ena af dessa byråer, som af komiterade benämnts den

tekniskt-statistiska afdelningen, skulle särskild! höra alla de ärenden och

göromål, som hade afseende på bestämmande af de försäkringsafgifter,

som erfordrades. Då dessa afgifter borde bestämmas så noggrant och

för alla parter så rättvist som möjligt, måste de härför nödvändiga

arbetena ordnas så, att förändringar i dessa afgifters belopp kunde

vidtagas, så snart den vunna erfarenheten dertill gåfve anledning. Till

denna byrås åligganden skulle derför höra insamlande och bearbetande

af det nödiga statistiska materialet och verkställande af derpå grundade

beräkningar angående de olika yrkenas farlighet och deras indelning i

farlighetsklasser samt uppgörande af premietariffer. Härtill komme de

fortgående undersökningarne angående dödligheten bland invalida arbetare,

hvilka undersökningar vore af nöden, bland annat, för att nedbringa

kostnaden för lifränteförsäkringen till det lägsta möjliga. Särdeles

vigtigt blefve äfven att med uppmärksamhet följa resultaten af den i

andra länder vunna erfarenheten angående hithörande förhållanden och

att använda denna erfarenhet i den mån anstaltens eget material eller

annan svensk erfarenhet icke skulle vara tillfyllest. Slutligen skulle

Bill. till Biksd. Prof. 3902. 4 Samt. 1 Afd. 28 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

denna byrå hafva att ombesörja beräkningarna af fondens ställning vid

hvarje års slut och att i sammanhang härmed uppgöra anstaltens balansräkning.

Det vore — fortsätter departementschefen — tydligt att göromål

af denna art erfordrade vida flera arbetskrafter, än vid vanliga enskilda

företag vore fallet, och dessutom förutsatte i vissa hänseenden särskild

kompetens jemväl hos de afdelningschefen underlydande tjenstemännen.

I likhet med komiterade ansåge departementschefen det derför tvifvelaktigt,

huruvida det kunde vara nog att till afdelningschefens biträde

anställa blott en första gradens tjensteman med 1,800 kronors lön och

1,200 kronors tjenstgöringspenningar, men med hänsyn dertill, att en

del af den bokföring som under andra förhållanden skulle ålegat anstalten,

enligt förevarande förslag skulle komma att ombesörjas af postsparbanken,

syntes man, i den män ytterligare arbetskrafter blefve erforderliga,

kunna tills vidare använda extra räknebiträden.

Anstaltens andra byrå eller af delningen för skaderegleringar skulle

hafva att bereda de frågor, som kunde föranledas af inträffade olycksfall,

således att, efter det anmälan om olycksfall inkommit, undersöka,

huruvida särskilda åtgärder från anstaltens sida, såsom anordnande af

läkarebehandling eller den skadades intagande på sjukhus, borde vidtagas,

granska framstälda ersättningsanspråk, föreslå invaliditetsgraden

och ersättningens storlek m. m. Till denna afdelnings göromål skulle

jemväl höra att till styrelsen afgifva förslag till utlåtanden i de frågor,

som enligt 15 § af lagen kunde af enskilda parter, domstol eller skiljemän

till riksförsäkringsanstalten hänskjutas. Liksom vid den förra afdelningen

erfordrades jemväl vid denna byrå, förutom nödig extra kontorshjelp,

eu tjensteman af första graden. I likhet med komiterade

ansåge departementschefen vidare, att vid denna afdelning, ehuru i flertalet

fall skadad arbetare komme att åtnjuta vård af läkare i orten

och intyg om olycksfallets följder af denne komme att meddelas, dock,

för vinnande af nödig kontroll och af likformighet vid skadans bedömande,

en öfverläkare borde anställas. Det för denne öfverläkare, som

styrelsen skulle eg a tillkalla vid sina sammanträden, af komiterade föreslagna

arfvode af 3,000 kronor ansåge departementschefen tills vidare

kunna vara tillräckligt.

Chefen för anstaltens sekretariatafdelning, som skulle utgöra den

tredje byrån, skulle tillika vara anstaltens ombudsman. Honom borde

åligga att uppsätta förslag till alla från anstalten utgående skrivelser,

der sådana förslag icke aflemnades af cheferna för de öfriga afdelningarne,

att företräda anstalten inför rätta och i allmänhet ombesörja anstaltens

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

11

rättsangelägenheter. Till hans biträde erfordrades en första gradens

tjensteman.

Slutligen erfordrades en registrator, som hufvudsakligen skulle föra

diarium öfver inkommande ärenden och bestrida arkivariegöromålen,

med aflöning såsom tjensteman af första graden.

Chefen och byråcheferna skulle utnämnas och öfverläkaren förordnas

af Kongl. Maj:t. De öfrige tjenstemännen skulle tillsättas af anstaltens

styrelse.

Såsom ofvan blifvit antydt, skulle hvarje vigtigare ärende först

beredas inom en särskild afdelning, innan detsamma företoges till

vidare behandling och afgörande. Det vore dock gifvet, att vissa

ärenden kunde vara af den beskaffenhet, att den förberedande behandlingen

borde vara gemensam för två byråer. Så t. ex. kunde vissa

frågor om innehållet af de olika formulär, som anstalten skulle utfärda

till allmänhetens begagnande, dels för inhemtande af statistiskt

material, dels för fastställande af olycksfall och dess följder,

äfvensom af formulär till försäkringsbref m. in. uppenbarligen vara af

den beskaffenhet, att de borde handläggas af mer än en byrå. Likaså

måste den förberedande pröfningen af de särskilda anordningar, som

enligt 21 § "af lagen kunde af arbetsgifvare vidtagas för att på annat

sätt än genom försäkring i riksförsäkringsanstalten skydda sig mot

ersättningsskyldigheten, understundom öfverlemnas till två byråer, då

det ju i dessa fall, förutom eu juridisk pröfning, ej sällan äfven komme

att gälla pröfning af en inrättad kassa eller försäkringsanstalt, och

frågan således äfven tillhörde området för den försäkringstekniska byråns

verksamhet.

Hvad ärendenas behandling inom anstaltens styrelse anginge,

ansåge departementschefen, att beslutanderätten borde utöfvas af chefen

och samtliga ledamöterna i frågor af större vigt, såsom vid afgifvande

af utlåtanden, vid bestämmande af den farlighetsklass, till hvilken ett

yrke skulle hänföras, vid fastställande af försäkrings afgifter och ersättningsbelopp,

m. m., men i öfriga fall af chefen ensam, dock med

rätt för föredraganden eller annan tillstädesvarande ledamot att till

protokollet anteckna skiljaktig mening.

För anstaltens chef hade — yttrar departementschefen vidare —

komiterade tänkt sig en årsaflöning af 10,000 kronor, fördelad i 7,000

kronor såsom lön och 3,000 kronor i tjenstgöringspenningar. I likhet

med komiterade ansåge äfven departementschefen, att aflöningen icke

kunde bestämmas till lägre belopp, då det gälde ett embete, hvars

innehafvare borde ega tillräcklig sakkunskap för att äfven mera i detalj

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N;o 35,

beherska hela det verksamhetsområde, som här vore i fråga, och som

tillika borde besitta den takt och energi, som vore af nöden för att

skaffa anstalten allmänt förtroende och i en mängd ömtåliga frågor

tillgodose både arbetsgifvarnes och deras försäkrade arbetares berättigade

anspråk samt medla mellan deras understundom stridiga intressen. Derjemte

borde äfven påpekas att, såsom komiterade framhållit, aflöningen

i allt fall icke skulle motsvara hvad som för en chefsbefattning i ett

större enskildt företag af motsvarande beskaffenhet i allmänhet kan

påräknas.

I fråga om. cheferna för de särskilda byråerna hade komiterade,

såsom ofvan angifvits, visserligen ansett, att deras befattningar utan

tvifvel framdeles komme att fullt motsvara de vanliga byråchefsbefattningarne

inom andra centrala embetsverk, men att aflöningen till

en början och med hänsyn till ovissheten beträffande försäkringens omfattning

under de första verksamhetsåren möjligen kunde sättas lägre

än för andra byråch ef er, och derför föreslagit samma aflöningsförmåner

som för tjenstemän af andra graden.

För sin del ansåge sig departementschefen, med anledning af hvad

som förekommit vid ärendets fortsatta beredning, icke kunna tillstyrka

detta komiterades uppenbarligen under tvekan och uteslutande af sparsamhetsskäl

afgifna förslag. Efter departementschefens förmenande komme

nemligen de ifrågavarande tjenstemännen redan under anstaltens första

tid, och äfven om anslutningen till densamma under denna tid skulle

blifva relativt ringa, ändock att handlägga så många och framför allt

så maktpåliggande ärenden, att det skulle vara af största betydelse för

anstaltens framtida utveckling, om man genast från början kunde bekläda

dessa tjenster med verkliga förmågor. De arbeten, som skulle komma

att åligga chefen för den försäkringstekniska byrån, kräfde ej mindre

sakkunskap derför, att antalet försäkrade möjligen ej skulle blifva så

stort som något längre fram i tiden. Under denna första tid skulle

ju i alla händelser hans vigtigaste uppgift, intill dess anstalten hunne

samla eget statistiskt material af tillräckligt värde, komma att bestå i

ett omsorgsfullt bearbetande af all den ut- och inländska statistik, som

redan funnes att tillgå, och ett dylikt arbete kräfde icke allenast, att

personen i fråga hela tiden deråt egnade sin kraft, utan äfven minst

lika bepröfvade insigter, som blefve nödvändiga längre fram, då anstaltens

eget material skulle bearbetas. Ej heller trodde departementschefen det

blifva möjligt att för mindre aflöning än den för en byråchef vanliga

kunna förmå en person med de teoretiska förutsättningar, som här

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 35,

13

vore nödvändiga, att lemna sin föregående verksamhet för att egna

sin kraft uteslutande åt embetsverket.

På motsvarande sätt gestaltade sig, enligt departementschefens

uppfattning, förhållandena i fråga om de båda öfriga afdelningscheferna.

Visserligen gälde det äfven i fråga om dessa befattningar till en del,

att de göromål, som föranleddes af den egentliga försäkringsverksamheten,

såsom bedömande af inträffade olycksfall, afgörande af ersättningsanspråks

befogenhet, förekommande rättstvister, m. in., blefve mindre

talrika under de första verksamhetsåren än senare. Men å andra sidan

kräfde äfven under denna tid samma göromål lika stor sakkunskap

och förmåga i öfrig!, som framdeles, hvartill komme, att dessa chefers

arbetskraft just under den första tiden mera än längre fram, då förhållandena

hunnit ordna sig, komme att tagas i anspråk för behandlingen

af andra ärenden, såsom pröfning af den i 21 § af lagen arbetsgivare

medgifna rättigheten att genom särskilda anordningar befria sig från

ersättningsskyldigheten, den i 15 § stadgade skyldigheten för anstalten

att till domstol, skiljenämnd eller enskilda parter afgifva utlåtanden

om olycksfallets art och skadans rätta bedömande, in. in. Besinnade

man derjemte, att samtliga frågor af juridisk natur, som komme till

behandling, tydligen vore af den art, att framstående juridiska insigter

erfordrades för att lösa dem på ett sätt, som både i och för sig vore tillfredsställande

och äfven vore egnadt, att stärka allmänhetens förtroende

till anstaltens afgöranden och anvisningar, så syntes det departementschefen,

som om man icke lätt skulle kunna försvara den af komiterade

föreslagna besparingen af några tusentals kronor under den närmaste

framtiden.

Efter departementschefens förmenande borde derför de tre ofvan

omförmälda afdelningscheferna redan från första början, med afseende

å löneförmåner, likställas med byråchefer i statens centrala embetsverk

och således erhålla 4,400 kronors lön och 2,000 kronor i tjenstgöringspenningar

jemte det vanliga ålderstillägget af 600 kronor.

Ej heller syntes det departementschefen lämpligt att, såsom

komiterade förordat, de till aflöningar åt tjenstemännen erforderliga

medlen till en början uppfördes på extra stat. Den osäkerhet, som

häraf skulle uppstå med afseende på dessa tjenstemäns ställning och

anordningen af det hela, skulle utan tvifvel i väsentlig mån förminska

möjligheten att åt anstalten vinna de lämpligaste krafterna. Någon

egentlig fördel syntes ej heller vara förbunden med en dylik anordning,

då den fördelning af den centrala förvaltningens olika uppgifter,

som ofvan angifvits, syntes vara både så naturlig och så enkel, att en

omorganisation i syfte att väsentligt förändra de såsom erforderliga be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

tecknade tjenstemännens verksamhetsområde icke torde vara att förvänta.

Att någon minskning i dessa tjenstemäns antal icke kunde

motses vore tydligt, då anstaltens göromål af lätt insedda skäl hade

eu bestämd tendens att växa.

På grund af detta sitt anförande har departementschefen föreslagit

den aflöningsstat för riksförsäkringsanstalten, som linnes intagen i början

af detla utlåtande. Efter att vidare hafva förordat de derstädes jemväl

meddelade vilkoren för aflöningarnas åtnjutande har departementschefen

anfört, att dessa vilkor i hufvudsak öfverensstämde med de vid löneregleringar

vanligen föreskrifna. Endast i två hänseenden vore afvikelser

ifrågasatta. Den ena vore bestämmelsen, att chefen och byråchef,

chefen efter 10 och byråchef efter 20 tjensteår skulle — alltid

under förutsättning att lian uppnått 65 lefnadsår — vara förpligtad och

således ock berättigad att afgå med fulla lönen såsom pension; och

har departementschefen till stöd härför erinrat om de skål, som föranledt

Kongl. Maj:t att föreslå och 1898 års Riksdag att besluta motsvarande

bestämmelse för chefen i medicinalstyrelsen, nemligen att det

vid valet af chefen kunde blifva nödvändigt att gå utom statstjenstemännens

led, och i följd deraf lindringare fordringar i fråga om antalet

af de för pension behöfliga tjenståren böra uppställas, skäl, hvilka i

fråga om ett sådant verk som riksförsäkringsanstalten kunde eg a tilllämpning

äfven beträffande byråcheferna. Den andra afvikelsen vore

tillägget om skyldigheten att vara underkastad de förändrade bestämmelser

i fråga om pension, som kunde varda stadgade, ett tillägg, som

stode i öfverensstämmelse med föreskrifterna i kongl. kungörelserna

den 31 mars och den 21 december 1900.

Beträffande den af komiterade för expenser under den första tiden

af anstaltens verksamhet såsom erforderlig ansedda summan af 19,500

kronor, hade departementschefen intet annat att anmärka än att den

vore väl osäker och måhända äfven för knappt tilltagen, och derför

syntes böra utgå såsom förslagsanslag. Men då, efter hvad i det följande

angåfves, jemväl arfvodena åt ledamöterna af arbetareförsäkringsrådet

till belopp af sammanlagdt 1,500 kronor om året syntes kunna utgå

från samma medel, ansåge departementschefen, att siffran borde höjas

till 21,000 kronor.

Departementschefen har härefter öfvergått till redogörelse för huru

han tänkt sig, att den egentliga försäkringsverksamheten skulle ordnas

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

15

och hvilka organ anstalten ytterligare komme att behöfva, för att på

ett enkelt och beqvämt sätt kunna verka för uppnående af det åsyftade

ändamålet.

Beträffande de organ, som skulle motsvara hvad man i Norge

kallade »tilsynsmsend», i Tyskland »Beauftragte», o. s. v. och som i fråga

om enskilda företag närmast skulle vara att jemföra med inspektörer

och agenter, hade de tillkallade komiterade yttrat:

»I likhet med hvad som eger rum såväl vid privat försäkringsrörelse

som ock, ehuru i olika utsträckning i olika fall, äfven vid statsförsäkring

i andra länder, måste nemligen försäkringsverksamheten förmedlas

genom ombud i orterna. Härigenom kommer visserligen kostnaden

för försäkringens genomförande att ytterligare ökas, men om,

såsom vi nedan föreslå, uppbörden af afgifterna och utbetalningen af

ersättningsbeloppen icke skulle förmedlas genom dylika ombud, utan

helt och hållet ombesörjas genom postsparbanken, så torde ombudens

åligganden icke blifva af den omfattning, som eljest skulle blifva fallet,

och i följd häraf den motsvarande kostnaden för anstalten kunna nedbringas.

Hvad nu först det erforderliga antalet af dylika ombud beträffar,

så kan häröfver tydligen ej göras något pålitligt antagande. Så vidt

görligt torde dock den grundsatsen böra följas att inskränka hvarje

ombuds verksamhet till så begränsadt område som möjligt, dels emedan

ombudet härigenom lättare skulle kunna anträffas af försäkringstagarne

och dels emedan kostnaden för resor in. in. då skulle blifva vida mindre,

än om verksamhetsområdet vore alltför stort. Först och främst böra

derför ombud utses för de platser, der försäkringar redan anmälts eller

synas vara att förvänta, således i allmänhet i de stora industricentra.

På platser, der ombud utsetts, skulle anmälningar om nya försäkringar

till ombudet inlemna:?. I öfriga fall skulle åter anmälan

ske direkt hos riksförsäkringsanstalten om att försäkring önskas, och

skulle anstalten då pröfva, huruvida anställande af åtminstone ett tillfälligt

ombud å den ifrågavarande platsen kunde vara erforderligt. Hos

ombudet skulle nödiga ansökningsformulär tillhandahållas, och skulle

ombudet derjemte vara skyldigt att lemna den försäkringssökande erforderliga

upplysningar. Äfven i öfrigt skulle det åligga ombudet att

bistå försäkrings- eller ersättningssökande med råd och upplysningar.

I förhållande till anstalten skulle ombudet fungera såsom dess särskilda

organ inom den ort, för hvilken det blifvit utsedt, Då ansökan

om försäkring inkommit till ombudet, har derför detta att undersöka,

huruvida de i ansökan lemnade uppgifterna om yrkets beskaffenhet,

om antalet arbetare o. d. kunna anses vara öfverensstämmande med

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

verkliga förhållandet, samt att, sedan ansökan till anstalten insändts,

i de fall, der ytterligare upplysningar af anstalten åstundas, tillhandagå

vid anskaffandet af dylika upplysningar. Huruvida det jemväl må vara

lämpligt att i vissa fall gifva ombudet befogenhet att undersöka en

arbetsgifvares fabrik eller verkstäder för att få en närmare kännedom

om yrkets farlighet, anse vi oss här icke böra taga till pröfning. Utan

tvifvel torde det i dylika fall vara lämpligare att, der sådant låter sig

göra, anlita vederbörande yrkesinspektör. I alla händelser torde ombudet

böra förpligtas att till anstalten göra anmälan, derest något angående

förändring af de förhållanden, under hvilka försäkring tagits,

kommit till dess kännedom. Sedan försäkring erhållits, bör ombudet

jemväl söka upprätthålla densamma genom att tillhålla försäkringstagaren

att i vederbörlig tid erlägga föreskrifna afgifter.

Då sådant olycksfall timat, som kan förväntas medföra ersättningsskyldighet

för anstalten, skall ombudet i sin egenskap af organ för anstalten

dels göra sig underrättadt, huruvida föreskrifven anmälan skett

hos polismyndigheten, och dels, der så finnes nödigt, närvara vid den

polisundersökning, som vid inträffadt olycksfall företages, och dervid

företräda anstalten och bevaka dess intressen. Under den derpå följande

tiden skulle ombudet göra sig underrättadt om den sjukes tillstånd

för att kunna i tid ingripa, derest särskild läkarevård skulle

finnas erforderlig. Äfven sedermera bör ombudet, i de fall der sjukersättning

eller invaliditetsränta blifvit den skadade tillerkänd, så vidt

möjligt tillse, huruvida ej sådan väsentlig förändring inträdt, som kan

föranleda nedsättning eller indragande af den beviljade ersättningen.

Såsom allmän regel bör dock i alla dylika fall gälla, att ombudet visserligen

i första rummet bör tillvarataga anstaltens intressen, men derjemte

taga vederbörlig hänsyn till lagens ändamål att bereda hjelp och

understöd åt den af olycksfallet träffade eller hans efterlefvande.

Till hvilket belopp kostnaden för denna lokala förvaltningsapparat

kan komma att uppgå, är naturligtvis ej mindre svårt att afgöra, än

då fråga var att skaffa sig en föreställning om mängden af de göromål,

som skulle åligga anstalten sjelf.

För att gifva en ungefärlig föreställning om det belopp, livarom

det här kan komma att handla, må anföras, att motsvarande kostnad

för Norge och för ett antal försäkrade af ungefär 125,000 — en noggrannare

siffra har ej kunnat uppgifvas — för innevarande år beräknats

uppgå till 70,000 kronor. Men då i detta land ombuden, eller

de så kallade tillsyningsmännen, i följd deraf att de tillika hafva uppbörden

af afgifterna och utbetalningen af ersättningsbeloppen om hand

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

17

och äfven i öfrig''!, särskild! emedan försäkringen der är obligatorisk

och derför jemväl ur andra synpunkier öfvervakas och kontrolleras,

hafva vida mera maktpåliggande göromål, än hvad som ofvan för ombuden

i vårt land ifrågasatts, så synes oss för vårt land eu summa

af 25,000 kronor för denna gren af förvaltningen åtminstone kunna

tjena såsom utgångspunkt för kostnadsberäkningen.»

Genom hvad komiterade sålunda anfört, syntes — yttrar departementschefen

— de föreslagna ombudens ställning och uppgift i hufvudsak

och med hänsyn till frågans nuvarande läge vara rigtigt och tillräckligt

angifna, och ansåge äfven departementschefen, att anställandet

af dylika lokala ombud vore alldeles nödvändigt för befordrande af

anstaltens ändamål. I likhet med komiterade trodde han vidare, att

det, af näraliggande skäl, icke vore lämpligt att lemna dessa ombud

en så vidtgående befogenhet som att företaga särskilda undersökningar

af fabriker o. d., utan att man i sådant afseende borde vända sig till

vederbörande yrkesinspektör.

För att emellertid erhålla någon säkrare insigt angående den omfattning,

i hvilken de ifrågavarande ombuden borde i orterna anställas,

och derigenom vinna en föreställning, i hvad mån det af komiterade

antagna beloppet för den kostnad, som nämnda institution kunde

komma att åsamka statsverket under riksförsäkringsanstaltens första

verksamhetsår, kunde anses tillräckligt, hade departementschefen anmodat

yrkesinspektörerna i de olika distrikten att häröfver afgifva

yttrande.

I sina afgifna utlåtanden hade yrkesinspektörerna icke anmärkt

något mot det totala belopp af 25,000 kronor årligen, som komiterade

antagit motsvara en försäkringsstock af omkring 100,000 försäkrade

arbetare. Med anledning häraf torde man få anse en godtgörelse till

ombuden af 25 öre årligen för hvarje inom ombudets område försäkrad

arbetare vara i hufvudsak tillräcklig. Såsom en af inspektörerna anmärkt,

kunde det dock blifva lämpligt att göra ersättningen större, till

exempel 40 öre, i de fall, då det vore fråga om enskilda arbetare, som

frivilligt försäkrat sig sjelfva.

I fråga om antalet af de ombud, som borde anställas, voro deremot

inspektörerna af olika meningar. Under det att några ansåge,

att antalet ombud borde vara relativt stort, så att deras verksamhetsområde

blefve inskränkt och kunde utan svårighet beherskas af en person,

som betraktade verksamheten såsom en bisysselsättning, och som

lätt kunde af de försäkringssökande och försäkrade anträffas, hade åter

Bih. till Riksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 28 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskotttets Utlåtande N:o 35.

från annat håll framhållits lämpligheten af att göra distrikten så stora

som möjligt, för att ombudet i följd af den större inkomst, som blefve

förenad med ett större verksamhetsområde och ett större antal försäkrade,

skulle fä mera intresse af att egna sina krafter åt anstaltens

tjenst. En tredje grupp af dem, som afgifvit yttrande i frågan, hade

deremot gått en medelväg. Hvilken af dessa åsigter vore den rigtigaste,

vågade departementschefen nu icke afgöra, utan syntes man i detta afseende

få afbida, hvad erfarenheten kunde komma att lära. Troligt

vore dock, att man i olika fall, allt efter omständigheterna, såsom de

ifrågavarande orternas betydelse såsom industriella centra, de lagen

underkastade verksamheternas art och beskaffenhet m. m., komme att

tillämpa olika grundsatser i förevarande hänseende.

De af yrkesinspektörerna, som yttrat sig angående frågan, hvilka

personer skulle vara bäst egnade att utgöra ombud för riksförsäkringsanstalten,

hade i allmänhet förordat den polismyndighet, som omförmäles

i 12 § 3 mom. af lagen, och, hvad särskildt landsbygden anginge,

länsmännen. Härvid hade påpekats, att denna sistnämnda kår utgjordes

af ett betydande antal tjenstemän, fördelade öfver hela riket, och

hvilka genom sin orts- och personkännedom inom respektive distrikt

utan tvifvel väl motsvarade de förutsättningar, som af ombuden erfordrades.

Vidare hade erinrats derom, att länsmännen redan efter nu gällande

författningar hade skyldighet, dels att inom 14 dagar efter inträffadt

olycksfall i vissa fall derom göra anmälan till Konungens befallningshafvande,

dels att på anmodan af befallningshafvande eller yrkesinspektör

verkställa polisundersökning öfver olycksfallet, samt att det enligt

12 § af förevarande lag jemväl skulle åligga länsmännen, dels att mottaga

anmälan om olycksfall, som kunde antagas föranleda ersättning,

och att, der sådan anmälan försummades, anställa åtal för försummelsen,

dels att tillse, att vederbörligt läkare- eller annat motsvarande betyg

om den skadades tillstånd inlemnades, dels ock att angående dylika

olycksfall hålla polisundersökning och derötver insända protokoll m. m.

till Konungens befallningshafvande. Vid jemförelse mellan dessa länsmännen

ålagda göromål och de åligganden, som enligt komiterades

yttrande skulle tillkomma ortsombuden, visade det sig, att en betydlig

del af det arbete, som försäkringen komme att kräfva, skulle åläggas

länsmännen.

Äfven efter departementschefens förmenande skulle, på anförda

skäl, det ur flera synpunkter blifva ändamålsenligt att till ifrågavarande

uppgifter använda länsmännen. Å andra sidan kunde deremot erinras,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

19

att länsmännens ställning såsom undersökningsförrättare icke rätt väl

läte förena sig med befattning såsom ombud för anstalten. I alla händelser

funnes icke någon anledning att på förhand binda riksförsäkringsanstalten

uti ifrågavarande hänseende. Angående städerna syntes

samma frågas lösning blifva enklare, då det ju i dessa fall tydligen

skulle blifva vida mindre svårt att finna dugliga och villiga personer.

I allt fall syntes af de gjorda utredningarne framgå, att man för

ombuden, åtminstone till en början, skulle kunna nöja sig med ett

arfvode, motsvarande i allmänhet 25 öre årligen för hvarje inom ombudets

distrikt försäkrad arbetare, och att således, i enlighet med komiterades

antagande af 100,000 försäkrade, i början ett årligt belopp af

omkring 25,000 kronor skulle blifva erforderligt. I betraktande af de

osäkra förutsättningarne syntes de erforderliga medlen böra utgå under

formen af ett förslagsanslag.

Angående postsparbankens ställning och verksamhet inom den

ifrågavarande försäkringen hade de tillkallade sakkunnige anfört bland

annat följande:

»För den ifrågasatta riksförsäkringsanstalten skulle det, såsom ofvan

antydts, sannolikt blifva billigare och obestridligen i åtskilliga hänseenden

beqvämare, om den för uppbörden af försäkringsafgifterna samt

för utbetalande af ersättningsbeloppen finge begagna sig af redan existerande

statsinstitutioner. Den institution, hvars verksamhet sträcker

sig till de flesta delar af landet och berör en större del af befolkningen

än hvad förhållandet är med flertalet andra allmänna inrättningar, är

postsparbanken, som genom sina organ i orterna, de med postanstalterna

förenade postsparbankskontoren, bedrifver en verksamhet — emottagande

under statens garanti af insättningar och utbetalande till allmänheten

af insatta medel — af i det stora hela samma art och

beskaffenhet som den, hvilken, beträffande inkasseringen af försäkringsafgifterna

samt utbetalandet af ersättningsbeloppen, eljest skulle af riksförsäkringsanstalten

utöfvas.»

Sedan komiterade derefter erinrat om generalpoststyrelsens utlåtande

den 19 oktober 1894 angående nya arbetareförsäkringskomiténs förslag

till lag angående försäkring till beredande af pension vid varaktig

oförmåga till arbete samt om postsparbanksstyrelsens utlåtande den 21

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

januari 1898 öfver förslag till lag angående försäkring för beredande

af pension eller lifränta, fortsätta de:

»Om sålunda, enligt generalpoststyrelsens och postsparbanksstyrelsens

samfälda åsigt, något väsentligt hinder ej förefans att, i den omfattning,

som vid omhandlade tillfällen ifrågasattes, taga postsparbankskontorens

medverkan i anspråk i nu angifna hänseenden, så torde, enligt

vårt förmenande, tvifvel ej föreligga derom att, derest med hänsyn till

vigten af att främja den nya institution, hvarom nu är fråga, åt postsparbankskontoren

uppdroges handhafvandet af uppbörden af försäkringsafgifterna

och utbetalningen af ersättningsbeloppen, ifrågavarande

bestyr ock skulle kunna bestridas af de vid postanstalterna anstälde

posttjenstemän utan åsidosättande af de rena post- eller postsparbanksgöromålen.

Omfattningen af de bestyr, som för riksförsäkringsanstaltens räkning

nu skulle af postsparbankskontoren ombesörjas, blefve nemligen

högst obetydlig i jemförelse med de göromål, som skulle hafva ålegat

dessa kontor, i händelse någotdera af ofvan berörda lagförslag blifvit

af Riksdagen antaget. Då, enligt det nu föreliggande lagförslaget,

anlitandet af riksförsäkringsanstalten ej skulle blifva obligatoriskt, är det,

såsom ofta framhållits, naturligtvis omöjligt att på förhand bilda sig en

föreställning, i hvad mån denna anstalt komme att anlitas. Men äfven

om, hvilket, hvad den första tiden beträffar, torde vara otänkbart, samtlige

de arbetare, för hvilka, enligt lagförslaget, arbetsgivare skulle

vara skyldiga utgifva ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete,

eller högst 300,000, blefve i anstalten försäkrade, skulle ändock, under

antagande att försäkringsafgifterna erlades qvartalsvis, antalet inbetalningar

till postsparbanken uppgå till 1,200,000 st. för året, eller allenast

Vs af det antal insättningar, som af postsparbanksstyrelsen, uti dess

underdåniga utlåtande af den 21 januari 1898, beräknats komma att

under den då ifrågasatta pensionsinstitutionens första verksamhetsår ega

rum. Härvid torde emellertid böra betonas, att många arbetsgivare,

åtminstone de större bland dem, komme att icke allenast inbetala försäkringsafgifterna

årsvis eller halfårsvis, utan äfven att dervid på en

gång inbetala afgifterna för samtliga sina arbetare. Och hvad beträffar

bestyret med utbetalningen vid postsparbankskontoren af ersättningar

för riksförsäkringsanstaltens räkning, så är det tydligt, att antalet dylika

utbetalningar komme att blifva allenast en försvinnande bråkdel af de

pensionsutbetalningar, hvilka, enligt generalpoststyrelsens underdåniga

utlåtande af den 19 oktober 1894, skulle af postsparbankskontoren verkställas

under det då ifrågasatta pensionsverkets sjette verksamhetsår.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

21

Under förutsättning, att bestyret med uppbörden af försäkringsafgifterna

äfvensom utbetalandet af ersättningsbeloppen öfverlemnas åt

postsparbankskontoren, torde nu böra i allmänna hufvuddrag redogöras

för det sätt, hvarpå dessa göromål, enligt vårt förmenande, skulle af

nämnda kontor handläggas.

Redan försäkringsbref blifvit af anstalten utfärdadt och öfverlemnadt

till postsparbanksstyrelsen, skulle genom dess försorg brefvet

jemte qvitto å första försäkringsafgiften tillsändas den postanstalt, der

afgiften bör erläggas. Vore denna postanstalt poststation, skulle öfversändande!

dit förmedlas af det öfverordnade postkontoret. Vid poststationen

tillhandahölles brefvet och qvittot vederbörande arbetsgivare

eller, i förekommande fall, arbetare mot erläggande af det å qvittot

angifna afgiftsbeloppet, dervid qvittot försåges med poststationens datumstämpel

för inbetalningsdagen samt stationsföreståndarens namnteckning.

Det uppburna afgiftsbeloppet debiterades derefter i poststationens

sparbanksjournal för dagen och inlevererades till det öfverordnade

postkontoret hvarje postdag i sammanhang med poststationens

sp arbanksuppbör d.

På analogt sätt borde ock förfaras vid erläggandet och redovisandet

af efterföljande försäkringsafgifter.

Blefve dylik afgift ej erlagd inom viss tid efter den för betalningen

bestämda dagen, borde qvittot omedelbart derefter återsändas till

det öfverordnade postkontoret.

Erlades förfallen försäkringsafgift å postkontor, borde beträffande

det utfärdade qvittot förfaras på samma sätt som här ofvan sagts rörande

utlemnande! från poststation af försäkringsqvitto, hvarefter det erlagda

afgiftsbeloppet debiterades i postkontorets vederbörande sparbanksjournal.

Jemte den leverans af sparbanksmedel, som postkontoret har att

hvarje tiodagsperiod verkställa till hufvudkassan, skulle dit insändas ej

mindre de från stationerna inlevererade försäkringsafgifterna än äfven

postkontorets egen uppbörd af dylika afgifter, hvarvid jemväl borde

återställas ej inlösta försäkringsqvittenser vid postkontoret och underlydande

poststationer.

Inom postsparbanksstyrelsens centralförvaltning (postsparbanksbyrån)

borde föras liggare, uti hvilka för hvarje försäkrad antecknades,

förutom namn, ålder m. m. samt öfriga uppgifter, på hvilka försäkringen

grundats, beloppet af de erlagda afgifterna samt dagen för dessas

inbetalande. Dessa liggare skulle jemväl tjena till ledning vid bearbetandet

af den statistik i försäkringstekniskt hänseende, som det skulle

åligga riksförsäkringsanstalten att verkställa.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

I och för utbetalning genom postsparbankskontoren af ersättningsbelopp

skulle, efter det postsparbanksstyrelsen från riksförsäkringsanstalten

erhållit för ändamålet erforderliga uppgifter, utbetalningsordres

meddelas vederbörande postkontor angående de liqvider, som vore att

verkställa vid postkontoret och derunder lydande poststationer. De utbetalade

beloppen skulle afföras i postkontorets sparbanksjournal, och

särskilda bestämmelser skulle meddelas, huru förfaras borde med lifräntebelopp

m. m., till bvilkas lyftande vederbörande ej inom viss tid

efter förfallodagen anmälde sig.

Då sålunda, enligt vårt förslag, uppbörden och bokföringen af

erlagda försäkringsafgifter äfvensom utbetalandet af ersättningsbelopp

skulle omhänderhafvas af postsparbanken, torde ock vara lämpligt att

åt bankens styrelse anförtroddes förvaltningen af den efter band uppkommande

fonden. För detta förslag hemta vi jemväl stöd af postsparbankstyrelsens

bär ofvan åberopade underdåniga utlåtande af den

21 januari 1898, enligt hvilket styrelsen på angifna skäl hemstält, att

förvaltningen af den fond, som då ifrågasattes komma att bildas för

beredande af pension eller lifränta åt arbetare, borde af postsparbanksstyrelsen

öfvertagas. Huruvida den väl stränga begränsning, som f. n.

är gällande i afseende å placering af postsparbankens egna medel,

jemväl skulle ifrågakomma beträffande den af försäkringsmedlen bildade

fonden, torde ej vara lämpligt eller nödigt att här undersöka.

Hvad angår den ersättning, som skulle tillgodoko mina posttjenstemännen

för det ökade arbete, som åsamkades dem genom bestyret med

uppbörden af försäkringsafgifterna äfvensom med utbetalning af ersättningsbelopp,

så skulle beträffande ersättningen för uppbördsgöromålen

denna, enligt vår mening, utgå i analogi med den godtgörelse, som

tillkommer posttjenstemännen för handläggning af postsparbanksgöromål.

Denna godtgörelse är f. n. bestämd till 2 öre för hvarje insättning

och 1 krona för hvarje insatt 1,000-tal kronor. Under antagande

att antalet försäkringstagare i riksförsäkringsanstalten under dess

första verksamhetsår uppginge till 100,000 samt afgifterna inbetalades

qvartalsvis äfvensom att den årliga afgiften för hvarje försäkringstagare

uppginge i medeltal till 8 kronor, skulle ifrågavarande godtgörelse

utgå sålunda: för 400,000 afgifter å 2 öre ............ kronor 8,000: —

Vio procent uppbördsprovision å 800,000 kronor ....... „ 800: —

För bestyret med utbetalning af postsparbanksmedel utgå f. n.

ej någon ersättning till posttjenstemännen. Då emellertid handhafvandet

af det med ersättningarnes utbetalande förenade bestyr torde blifva

såväl för postkontorsföreståndaren som ock för den postfunktionär,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

23

genom hvilken utbetalningen verkställes, i någon mån betungande, anse

komiterade, att godtgörelse för ifrågavarande bestyr borde tillerkännas

posttjenstemännen. Beloppet af denna godtgörelse skulle kunna bestämmas

till enahanda med det, som af generalpoststyrelsen, uti dess

underdåniga skrifvelse af den 19 oktober 1894, föreslogs såsom godtgörelse

till posttjenstemännen för bestyret med pensionsutbetalningarne,

eller 5 öre för hvarje transaktion.

Under antagande af 100,000 försäkringstagare skulle antalet under

året timade olycksfall, bvilka föranledde utgifvande af ersättning, kunna

beräknas till ungefär 500, hvaraf framgår, att godtgörelsen för dessa

ersättningars utbetalande endast kan komma att uppgå till några hundratal

kronor om året.

I fråga om fördelningen af berörda ersättning mellan postkontorsföreståndaren

samt vederbörande underlydande postfunktionärer anse vi

oss ej böra ingå i utredning.

Genom postsparbankens öfvertagande af bestyret med uppbörden

af försäkringsafgifterna samt utbetalningen af ersättningsbeloppen äfvensom

medelsförvaltningens anförtroende åt postsparbanksstyrelsen skulle

arbetet inom nämnda styrelse i ej ringa mån ökas. Såsom ofvan antydts,

skulle inom postsparbanksbyrån förutom annat föras liggare öfver

samtliga försäkrings- och lifräntetagare, uti bvilka liggare antecknades

erlagda försäkringsafgifter och utbetalade lifräntor, hvarjemte utom det

att revisionsarbetet skulle i afsevärd grad ökas, nya för den rena postspar

bankst j ensten främmande göromål skulle tillföras ordföranden och

ledamöter i styrelsen, chefen för postsparbanksbyrån äfvensom åtskilliga

der anstälde tjenstemän.

För bestridande af det å byrån förekommande bokföringsarbete

m. m. för försäkringsinstitutionens räkning torde kunna användas qvinliga

biträden med enahanda aflöning, som för närvarande utgår till

dylika i postsparbanksbyrån anstälda biträden, eller omkring 1,000

kronor för år. För utförandet af berörda bokföringsarbete m. m. torde,

åtminstone under de första åren, fyra dylika biträden vara tillräckliga,

för bvilka aflöningen således uppginge till .................. kronor 4,000: —

För det ökade revisionsarbetet torde å byrån böra

anställas ytterligare en revisor med årligt arfvode af „ 3,000: —

Derjemte torde till ordförande och ledamöter i

postsparbanksstyrelsen, chefen för postsparbanksbyrån

samt åtskilliga der anstälda tjenstemän höra utgå följande

ersättningsbelopp för år räknadt, nemligen: _

Transport kronor 7,000: —

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

Transport kronor

7,000

till

ordföranden .............................................................

yi

200

—

11

3 styrelseledamöter 100 kronor hvardera .........

11

300

—

11

byråchefen ...............................................................

11

500

—

11

kamreraren och sekreteraren ................................

300

—

11

kassören ....................................................................

11

200

—

11

registratorn ............................................................

11

200

—

11

aktuarien ..............................................................

11

200

—

eller tillhopa

kronor

8,900

—

Sammanlagda utgifterna för postsparbankens anlitande för bestyret

med försäkringsafgifternas upptagande, ersättningsbeloppens utbetalande

samt förvaltning af den efter hand uppkomna fonden kunna sålunda

beräknas uppgå till omkring 17,700 kronor, hvilket belopp torde afrundas

till 20,000 kronor, särskild! som härtill komma utgifterna för

blanketter, för förvaring af säkerhetshandlingar m. m.»

Med anledning af remiss hade postsparbanksstyrelsen den 12

januari 1901 till Kongl. Maj:t afgifvit utlåtande öfver komiterades förslag.

I detta utlåtande hade styrelsen ansett sig böra ingå i undersökning

allenast af den del af komiterades utredning, som afsåge de

bestyr, hvilka skulle tillkomma postsparbanken.

I fråga om inkasseringen af afgift erna och utbetalningen af ersättningsbeloppen

påpekade styrelsen, i likhet med komiterade, att omfattningen

af den verksamhet, som enligt förslaget nu skulle åligga

postsparbankskontoren, blefve mindre betydande, än som enligt de ofvan

omförmälda tvenne tidigare lagförslagen om pensionsförsäkring skulle

blifvit fallet, och då styrelsen vid afgifvande af utlåtande öfver dessa

tvenne förslag icke ansett sig böra afstyrka det ifrågasatta anlitandet

af postkontoren, så ansåge den ej heller nu hinder böra möta för den

föreslagna anordningen. Med afseende å det sätt, på hvilket komiterade

tänkt sig postsparbankens göromål böra handläggas, funne styrelsen

detsamma visserligen ändamålsenligt och ej väsentligen betungande för

posttjenstemännen, men förbehölle sig att längre fram få mera i detalj

undersöka frågan.

Komiterades förslag, att åt postsparbanksstyrelsen skulle anförtros

jemväl försäkringsfondens förvaltning, tillstyrktes af styrelsen, som

dervid framhållit lämpligheten af att någon utvidgning kunde ega rum

i fråga om den begränsning, som nu vore bestämd rörande placering

af postsparbankens medel. Styrelsen uttalade ock såsom sin bestämda

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

25

åsigt, att reglerna för placering af försäkringsfonden borde vara desamma

som för fruktbargörande af postsparbankens egna medel.

Sedan styrelsen derefter granskat komiterades kostnadsberäkning,

godkändes densamma med undantag deraf, att kostnaden för den första

organisationen ansågs kunna blifva större, än hvad som motsvarade det

för utgifter för blanketter in. in. beräknade beloppet. Jemväl komiterades

hemställan om det erforderliga årliga kostnadsbeloppets upptagande

i utgiftsstaten såsom förslagsanslag syntes styrelsen vara grundad

på goda skäl.

Äfven departementschefen har funnit det särdeles ändamålsenligt

att, på sätt de sakkunnige komiterade föreslagit, åt postsparbanken

uppdraga inkasserandet af försäkringsafgifterna och utbetalningen af

lifräntor och öfriga ersättningsbelopp samt att åt postsparbanksstyrelsen

anförtro förvaltningen af den under årens lopp samlade försäkringsfondens

medel. I likhet med postsparbanksstyrelsen har departementschefen

äfven ansett lämpligt, att reglerna för dessa medels fruktbargörande

blefve desamma som i fråga om postsparbankens egna fonder.

Huruvida någon förändring i dessa regler borde ifrågakomma, syntes

dock ej i detta sammanhang böra afgöras.

Beträffande den af komiterade anstälda kostnadsberäkning hade

departementschefen ej heller något att erinra och tillstyrkte derför förslaget

jemväl i denna puukt, hvarjemte han hemstälde, att det föreslagna

beloppet uppfördes under formen af ett förslagsanslag. Härigenom

skulle ock postsparbanksstyrelsens uttalade önskan rörande bestridande

af kostnaden för den första uppsättningen af nödiga blanketter, liggare,

m. in. blifva tillgodosedd.

Beträffande det ifrågasatta arbetareförsäkringsrådet har statsrådet

och chefen för civildepartementet yttrat följande.

»Enligt hvad jag i ett anförande vid senaste riksdag antydt, bär

jag alltid varit af den åsigten, att man inom ramen af riksförsäkringsanstaltens

organisation borde jemväl åt de försäkrade och deras arbetsgivare

bereda tillfälle att deltaga och yttra sig. Oafsedt den omständigheten,

att ett samarbete mellan anstaltens styrelse och de närmast

intresserade parterna skulle vara af vigt för stärkande af anstaltens

ställning, gifves det dessutom frågor af ganska stor betydelse, för

Bih. till Bilcsd. Prof. 1902. 4 Samt. 1 Afd. 28 Käft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

hvilkas lösning ett dylikt samarbete skulle blifva särskild! fruktbart.

Bland sådana frågor vill jag här särskild! påpeka frågan om de grunder,

som af anstalten skulle tillämpas vi den i 21 § af lagen föreskrifna

pröfning af särskild anordning, enligt hvilken arbetsgivare vill på

förhand sluta aftal med arbetare om ersättningen, vidare frågan om

yrkenas indelning i farlighetsklasser samt slutligen framställningar om

ändringar i sjelfva lagen eller i sättet för tillämpningen af dess olika

bestämmelser.

Förverkligandet af detta önskningsmål synes dock icke, på sätt

flerstädes i utlandet skett, böra åstadkommas genom att åt arbetsgifvarnes

och arbetarnes representanter bereda plats inom styrelsen eller

i öfrigt åt dem inrymma en afgörande ställning i fråga om tillämpning

af lagens föreskrifter. Vissa exempel från andra länder visa nemligen,

att genom en dylik anordning sakkunskapen understundom fått vika för

andra hänsyn och att den i detta fall helt naturliga motsättningen

mellan arbetsgifvarnes och arbetarnes ekonomiska intressen lätt framkallar

svårigheter till och med i fråga om anstaltens förmåga att motsvara

sina förbindelser. Utan tvifvel torde det vara lämpligare att åt

styrelsens ledamöter, hvilka, om de erhålla den ställning jag ofvan förordat,

kunna förutsättas eg a tillbörlig sakkunskap och opartiskhet, förbehålla

hela den administrerande myndigheten, och att åt representanterna

för arbetsgivare och arbetare uppdraga att dels afgifva utlåtande

angående frågor, som af Kong! Maj:t eller af anstaltens styrelse till

dem hänskjutas, dels ock med anledning af anstaltens verksamhet och

tillämpningen i öfrigt af lagens föreskrifter föreslå de rättelser äfvensom

de ändringar i sjelfva lagen, som finnas af behofvet påkallade.

Jag har derför tänkt mig, att arbetsgifvarnes och arbetarnes

representanter, till ett antal af fem personer för hvardera parten, skulle

utgöra ett arbetareförsäkringsråd, som under anstaltens chef såsom

ordförande skulle en gång om året sammankomma till ordinarie sammanträde

och deremellan till extra sammanträde, då behandlingen af

någon särskild angelägenhet kunde sådant kräfva. Till dessa sammanträden

skulle jemväl anstaltens öfriga styrelseledamöter och öfverläkaren

äfvensom chefen för postsparbanksbyrån ega tillträde eller kunna tillkallas

samt ega deltaga i öfverläggningarne, men ej i besluten. Det

ordinarie sammanträdet torde ej böra hållas förr än i augusti, emedan

redogörelsen för anstaltens verksamhet jemte balansräkningen för det

gångna året, om hänsyn tages till anstaltens framtida utveckling, först

vid den tiden kan med säkerhet antagas vara färdig. Kallelse till sammanträde

skulle utfärdas af anstaltens chef, äfven då det gälde extra

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

27

sammanträde. I sistnämnda fall skulle uppgift meddelas om den angelägenhet,

med anledning hvaraf sammanträdet skulle hållas.

Ordinarie sammanträde skulle kunna vara högst 14 dagar, medan

tiden för extra sammanträde torde böra inskränkas till högst en vecka.

Såsom ersättning skulle rese- och traktamentsersättning enligt resereglementets

tredje klass och derutöfver för hvarje ordinarie sammanträde

ett arfvode af 150 kronor tillerkännas en hvar af rådets 10 medlemmar.

Rösträtt vid val af ledamot af rådet synes af rent praktiska skäl

kunna inskränkas till de arbetsgifvare, hvilkas arbetare, till ett antal

af minst tio, varit försäkrade i anstalten minst hälften af det gångna

arbetsåret, samt dessa arbetare.

Tänker man sig nu, såsom ofvan nämnts, att arbetsgifvarne skulle

utse fem och arbetarne fem representanter, samt att af dessa fem efter

lottning en afginge för hvarje år, skulle valet första gången gälla fem

personer för hvardera parten, men derefter blott en person, utom i

de fall, der i följd af dödsfall eller annat förhinder antalet behöfde

kompletteras. Valet skulle verkställas genom riksförsäkringsanstaltens

försorg på det sätt, att, sedan anstalten vid årets början i allmänna

tidningarna och i minst en tidning inom hvarje län utfärdat kungörelse,

dels hvarje röstberättigad arbetsgifvare för sig insände en

valsedel, upptagande namn och adress å dem, han önskade föreslå,

dels äfven arbetarne hos hvarje sådan arbetsgifvare gemensamt genom

en för ändamålet utsedd förtroendeman insände sina röster. För enkelhetens

skull torde vid sammanräkningen af rösterna dessa, i fråga

om arbetsgifvarne, beräknas hafva å hvarje valsedel utfallit med så

många röster som antalet hos arbetsgifvaren försäkrade arbetare. I

fråga om de af arbetarne afgifna valsedlarne torde det vara lämpligt,

att valprotokoll insändes, utvisande det verkliga antalet röster, som

tillfallit de valda, och att röstsammanräkningen gjordes med hänsyn

till antalet dylika röster. I allt fall synes det mig knappast lämpligt,

att nu i allt för vidlyftiga detaljer ingå på dessa frågor, då Eders

Kongl. Maj:t lärer komma att härom utfärda nödiga föreskrifter.

Rådet skulle naturligtvis hafva tillgång till styrelsens protokoll,

hvarförutom anstalten skulle vara skyldig att i god tid redan före

sammanträdet tillställa ledamöterna exemplar af berättelsen öfver verksamheten

under det gångna året. Protokoll öfver rådets förhandlingar

skulle derefter, åtföljdt af styrelsens yttrande, insändas till Eders

Kongl. Maj :t.

Hvad kostnaden för arbetareförsäkringsrådet beträffar, så skulle

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

denna, förutom rese- och traktamentsersättningar, efter hvad ofvan

anförts, belöpa sig till en summa af af 1,500 kronor, motsvarande ett

arfvode för hvarje ordinarie sammanträde af 150 kronor till hvar och

en af rådets tio ledamöter. Såsom ofvan anförts, är denna summa medtagen

i de för anstalten beräknade expenser.»

De af departementschefen beräknade årliga administrationskostnaderna

skulle, enligt hvad ofvan angifvits, utgöras af följande anslags
-

poster, nemligen:

riksförsäkringsanstaltens aflöningsstat ....................... kronor 46,100: —

förslagsanslag till expenser och till arfvoden åt ar
betarförsäkringsrådet

................................................ „ 21,000: —

förslagsanslag till bestridande af kostnaden för orts
ombuden.

...................................................................... „ 25,000: —

förslagsanslag till bestridande af postsparbankens

göromål ...................................................................... ,, 20,000: —

eller sålunda tillsammans årligen ................................ kronor 112,100: —

Om man, såsom ofvan nämnts, antoge i rundt tal 100,000 försäkrade,

skulle således — yttrar departementschefen — den beräknade administrationskostnaden

motsvara 1 krona 12 öre för hvarje försäkrad i

medeltal. Beräknade man åter kostnaden i procent af hela årliga beloppet

af premier och administrationskostnader tillsammantagna —

d. v. s. motsvarande de i enskilda bolag förekommande bruttopremier

— så komme man, efter en antagen medelpremie af 8 kronor om året

för hvarje försäkrad, till en siffra af 12,3 procent. Visserligen vore

dessa siffror, af skäl som förut framhållits, högeligen osäkra, men

syntes dock kunna tjena till att gifva en ungefärlig föreställning om

den relativa storleken af den administrationskostnad, som departementschefen

vid uppgörandet af ofvan angifna plan för riksförsäkringsanstaltens

organisation tänkt sig. Å sid. 29 i statsrådsprotokollet har departementschefen

för jemförelse meddelat uppgifter rörande de beräknade

administrationskostnaderna för vissa genom statens försorg inrättade

försäkringsanstalter i utlandet, och framgiuge häraf, att den ofvan

angifna kostnaden för riksförsäkringsanstaltens verksamhet i allmänhet

kunde anses motsvara hvad som i andra statsanstalter med liknande

uppgift erfordrades. Derjemte understege den väsentligt de kostnader,

som förekomme i enskilda affärsföretag, hvilka kostnader vanligen uppginge

till 20 å 40 procent af premieintägten.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

29

Departementschefen har härefter i allmänna drag redogjort för

de olika försäkringsformer, som vid riksförsäkringsanstalten komme att

tillämpas, samt vidare meddelat resultatet af en utaf försäkringsinspektören

verkstäld prelimin är undersökning angående den sannolika storleken

af de premier, som för några af de vigtigare yrkena skulle

komma att erfordras vid försäkring i anstalten; och tillåter sig utskottet

att med afseende å dessa förhållanden hänvisa till sid. 30—34 i statsrådsprotokollet.

Beträffande de medel, hvarmed ifrågavarande kostnader skulle bestridas,

samt tiden, då riksförsäkringsanstalten skulle träda i verksamhet,

har departementschefen slutligen yttrat följande:

»Såsom jag redan i mitt anförande till statsrådsprotokollet den 1

februari 1901 angifvit, har jag tänkt mig, att kostnaden för ombesörjandet

af olycksfallsförsäkringen i riksförsäkringsanstalten skulle bestridas

med motsvarande del af ränteafkastningen å den genom årliga

afsättningar bildade arbetareförsäkringsfonden. Framdeles ifrågakommande

pensioner till anstaltens tjenstemän och betjente skulle likaledes

utgå från samma afkastning. Arbetareförsäkringsfondens belopp utgjorde

vid slutet af år 1900 kr. 7,804,439: 2 2. Lägger man härtill de af 1900

och 1901 års Riksdagar beslutade afsättningar af tillsammans 2,800,000

kronor äfvensom den vid 1901 års slut för det året uppkomna räntebehållningen,

som enligt inhemtade upplysningar kan antagas uppgå

till omkring 373,000 kronor, så skulle nämnda fonds belopp vid början

af innevarande år kunna beräknas uppgå till omkring 10,977,000

kronor. Man finner häraf, att, äfven om den totala förvaltningskostnaden

i verkligheten skulle komma att med några tusental kronor öfverstiga

de gjorda förutberäkningarne, i allt fall knappast en tredjedel af

årsräntan å fondens närvarande belopp skulle komma att tagas i anspråk.

Beträffande den tidpunkt, från och med hvilken de erforderliga

medlen böra vara disponibla, tillåter jag mig erinra derom, att enligt

Riksdagens af Eders Kongl. Maj:t godkända beslut lagen sjelf ej skall

träda i kraft förr än riksförsäkringsanstalten blifvit inrättad, och att

således, om lagen, såsom väl torde varit afsedt, skulle kunna träda i

kraft den 1 januari nästkommande år, äfven de erforderliga medlen

böra stå till förfogande senast från och med sagda tidpunkt.

Vid närmare undersökning finner man emellertid lätt, att anstalten

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

icke utan allt för stora olägenheter både för anstalten sjelf och för

allmänheten kan träda i full verksamhet omedelbart efter det densamma

kommit till stånd, utan att anstalten behöfver en viss öfvergångs- och

beredelsetid för att hinna utföra en mängd arbeten, som måste vara

färdiga, innan den egentliga verksamheten kan börja. Sådana arbeten

äro — förutom ombesörjandet af nödiga lokaler och anskaffande af

nödigt material af hvarjehanda slag — uppgörande af premietarifferna

för det första verksamhetsåret, antagande och instruerande af ombud

åtminstone på de vigtigaste orterna, utarbetande af samtliga de formulär

af olika slag, som skola komma till användning, ordnandet af samarbetet

med postsparbanken, o. s. v. Derjemte vore det af största vigt,

om ledamöterna af den blifvande styrelsen, innan anstalten öppnades

för allmänheten, kunde hinna att närmare bestämma åtminstone de vigtigaste

af de grunder, som sedermera komme att tillämpas, såsom

grunderna för bedömandet af invaliditetsgraden hos skadade arbetare,

de grunder, efter hvilka de i 21 § medgifna anordningar böra af anstalten

pröfvas, m. in.

Längden af den öfvergångstid, som kan blifva erforderlig för

utförande af det förberedande arbetet, är visserligen ej lätt att på förhand

angifva, men synes mig dock för säkerhetens skull ej böra bestämmas

till kortare tid än fyra månader. I enlighet härmed skulle

således anstaltens tjenstemän tillträda sina befattningar den 1 september

innevarande år och det för sådant ändamål erforderliga anslaget af

46,100 kronor för år räknadt till motsvarande del blifva behöfligt redan

från den tiden. Hvad de öfriga erforderliga medlen, som för helt år

beräknats till sammanlagdt 66,000 kronor, angår, så är det visserligen

sant, att hvad som deraf skulle åtgå till bestridande af arfvoden åt

ombuden och vissa tjenstemän vid postsparbanken m. in. ej skulle

kunna anses vara direkt behöfligt under öfvergångstiden; men då hela

den del af nämnda belopp, som motsvarar öfvergångstidens föreslagna

längd af fyra månader, nemligen 22,000 kronor, synes mig vara väl

behöflig för bestridande jemväl af de med den första organisationen

förenade kostnader, så vågar jag ej för arbetet under öfvergångstiden

föreslå lägre belopp. Hela det belopp, som skulle för nämnda ändamål

blifva erforderligt, torde derför böra beräknas till en tredjedel af

hela den årliga summan af 112,100 kronor eller till i rundt tal 37,400

kronor.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

Bl

Såsom skäl för sitt yrkande om afslag å Kongl. Maj:ts förevarande

proposition har herr Redelius i ofvan nämnda motion anfört, att liksom

rätten till ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete blifvit

genom lag bestämd, borde ock »försäkringsrätten» närmare bestämmas

genom en lag, deruti stadgades, bland annat: »hvem som tillerkännes rätt

att försäkra, hvilken försäkring eller hvilka olika slag af försäkringar

man får taga, när och hvar och huru och på hvilka vilkor man får

med laga verkan försäkra, huru länge och huru vidsträckt en tagen försäkring

gäller för en individ, för flere namngifna eller icke, för ogifte,

gifte med eller utan barn.» Då en dylik försäkringslag icke funnes,

ej heller förslag dertill förelåge, vore det enligt motionärens mening

för tidigt att nu inrätta riksförsäkringsanstalten.

Såsom ofvan nämnts, har uti den af Kongl. Maj:t i enlighet med

Riksdagens beslut utfärdade lagen om ersättning för skada till följd af

olycksfall i arbete ej mindre stadgats, att en riksförsäkringsanstalt skall

genom statens försorg inrättas samt kostnaderna för dess organisation

och förvaltning bestridas af statsmedel, än äfven meddelats bestämmelse,

att lagen ej träder i kraft förr än nämnda anstalt blifvit inrättad. Med

anledning häraf och då den lösning, som efter många års förhandlingar

genom berörda lagstiftning gifvits åt frågan om arbetares tryggande

mot de ekonomiska följderna af olycksfall i arbete, icke torde

böra till sina verkningar undanskjutas, har utskottet, som funnit hvad

herr Redelius i nämnda motion anfört icke böra föranleda ett uppskof

med riksförsäkringsanstaltens inrättande, ansett sig böra förorda, att

Riksdagen nu till Kongl. Maj:ts förfogande ställer erforderliga medel, för

att, såsom med förevarande proposition afses, anstalten må kunna med

början af nästa år träda i full verksamhet och sålunda jemväl lagen vid

denna tid erhålla tillämpning.

Det förslag till ordnande af ifrågavarande förvaltning, som Kongl.

Maj:t nu framlagt, grundar sig hufvudsakligen på den utredning i

ärendet, som verkstälts af tre för ändamålet tillkallade sakkunniga personer.

Hvad först angår den centrala förvaltningen, hafva dessa komiterade

med hänsyn till de två hufvudgrenar, som riksförsäkringsanstaltens

verksamhet skulle komma att omfatta, ansett, att anstalten borde bestå

af två afdelningar eller byråer, den ena för statistiska och försäkringstekniska

göromål, den andra för skaderegleringar och dermed samman
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

hängande frågor. Med anledning häraf skalle anstaltens styrelse utgöras

af, förutom chefen, afdelningscheferna för nämnda två byråer,

hvarjemte äfven eu såsom sekreterare och ombudsman anstäld tjensteman

borde vara ledamot i styrelsen. Komiterade, som för anstaltens

chef föreslagit eu aflöning af 10,000 kronor, hafva beträffande de två

afdelningscheferna och sekreteraren ansett aflöningen i början af anstaltens

verksamhet kunna bestämmas till lika belopp som för tjenstemän

af andra graden inom statens centrala embetsverk, eller således

3,000 kronor i lön och 1,500 kronor i tjonstgöringspenningar jemte

två ålderstillägg å 500 kronor hvartdera efter resp. 5 och 10 års

tjenst.

Den af komiterade föreslagna aflöningsstaten, som utom nämnda

befattningar upptager fyra tjenstemän af första lönegraden och en öfverläkare

samt vaktbetjening, slutar med en summa af 40,500 kronor. De

härför erforderliga medlen borde emellertid enligt komiterades åsigt

tills vidare uppföras på extra stat.

Beträffande organisationen af anstalten har föredragande departementschefen

i hufvudsak anslutit sig till det förslag, komiterade sålunda

uppgjort; men förutom de af dessa ifrågasatta två afdelningarna inom

anstalten har han tillstyrkt inrättande af eu tredje afdelning eller byrå,

för hvilken sekreteraren skulle blifva chef, hvarjemte föreslagits, att såväl

denne tjensteman som de två öfriga afdelningscheferna skulle med afseende

å löneförmåner likställas med byråchefer i statens centrala verk

och således erhålla en aflöning af 6,400 kronor jemte ett ålderstillägg å

600 kronor. Slutligen har departementschefen ansett, att aflöningarna

till anstaltens tjenstemän borde redan från början uppföras på ordinarie

stat, detta hufvudsakligen för att bereda ökad möjlighet att åt anstalten

vinna de lämpligaste krafterna.

I likhet med komiterade kan utskottet icke finna tillrådligt, att

riksförsäkringsanstaltens organisation redan nu definitivt fastslås genom

anställande vid densamma af ett visst antal tjenstemän med aflöningar

på ordinarie stat. Såsom af komiterade framhållits, är det icke möjligt

att på förhand gorå sig någon säker föreställning angående den omfattning

anstaltens verksamhet i olika rigtningar kan komma att erhålla,

och nödig varsamhet synes derför bjuda att, tills vidare och intill dess

tillräcklig erfarenhet härutinnan vunnits, anordna anstaltens förvaltning

under i viss mån provisoriska former. Så har förfarits beträffande

patentbyrån (numera patent- och registreringsverket) under dess första

utvecklingsperiod^ och af enahanda orsak har det ock befunnits böra

tills vidare anstå med fastställande af ordinarie stat för postsparbanken.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

33

Så vidt utskottet försport, bär under den tid, denna provisoriska anordning

vid nämnda två verk fortgått, icke yppat sig någon svårighet

att för dem förvärfva dugliga arbetskrafter, och det synes icke vara

grundad anledning antaga, att förhållandena i detta hänseende skola

ställa sig mindre gynsamt för riksförsäkringsanstalten, om personalen

vid densamma till en början anstäldes på extra stat.

Utskottet, som i enlighet med det anförda anser, att ordinarie stat

för riksförsäkringsanstalten nu icke bör fastställas men att till bestridande

af utgifterna för dess förvaltning erforderliga medel böra af Riksdagen

ställas till Kongl. Majrts förfogande, har emellertid funnit vissa *

mtalanden påkallas beträffande ordnandet af denna förvaltning. Det af

komiterade uppgjorda förslaget till anstaltens organisation jemte aflöningar

för dess tjensteman har synts utskottet i det hela vara väl

afpassadt efter den verksamhet, som, såvidt nu kan beräknas, skulle

komma att åligga anstalten under dess första tid. Den för chefen föreslagna

aflöningen af 10,000 kronor anser utskottet dock vara för högt

tilltagen. Det skulle kunna sättas i fråga, huruvida icke denna aflöning

kunde begränsas till det belopp af 7,000 kronor, hvarmed cheferna i

ett och annat af statens centrala embetsverk äro aflönade. Med afseende

å den speciella sakkunskap, som jemte framstående praktiska egenskaper

måste fordras af chefen för riksförsäkringsanstalten, anser utskottet

emellertid aflöningen i detta fall lämpligen böra sättas till 8,000 kronor.

Lika med komiterade anser utskottet, att anstaltens verksamhet

bqr fördelas på två afdelningar eller byråer. Att, såsom departementschefen

föreslagit, inrätta eu tredje afdelning att förestås af sekreteraren,

synes utskottet åtminstone under anstaltens första verksamhetstid icke

vara af behofvet påkalladt. Aflöningarna för de två afdelningscheferna

och sekreteraren höra ock, enligt utskottets mening, kunna tills vidare

btgränsas till de af komiterade i sådant afseende förordade beloppen,

hvilka, såsom ofvan nämnts, motsvara löneförmånerna för andra gradens

tjensteman inom statens centrala embetsverk.

Kostnaden för den centrala förvaltningen har af komiterade anslagits

till sammanlagdt 60,000 kronor, deraf för aflöningar 40,500

kronor och för expenser 19,500 kronor. I enlighet med utskottets

uttalande om nedsättning i den för chefen föreslagna aflöning torde

det för aflöningarnas bestridande upptagna beloppet minskas med 2,000

kronor, och skulle sålunda kostnaderna i sin helhet belöpa sig till 58,000

kronor. Då bland expenserna af komiterade inräknats jemväl utgifter

för anställande af extra räkne- och kontorsbiträden och då enligt utBih.

till Riksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Åfd. 28 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

skottets förslag samtliga tjensteman skulle anställas på extra stat, synes

det icke vara anledning att vid beviljande af medel särskilja aflöningarna

från öfriga med ifrågavarande förvaltning förenade kostnader, utan torde

ett gemensamt anslag för ändamålet anvisas till det belopp, som nyss

angifvits, eller 58,000 kronor. Då, såsom af departementschefen framhållits,

beräkningen af anstaltens expenser torde vara ganska osäker,

lärer nämnda anslag böra utgå såsom förslagsanslag.

I det af komiterade ifrågasatta anslaget för anstaltens expenser

har Kongl. Maj:t föreslagit en höjning med 1,500 kronor, afsedda för

bestridande af arfvoden åt ledamöterna af det arbetareförsäkringsråd,

om hvars inrättande departementschefen gjort hemställan. Detta råd,

bestående af fem ledamöter, utsedda af arbetsgifvare och fem valda af

arbetare, skulle under riksförsäkringsanstaltens chef såsom ordförande

sammanträda minst en gång årligen och dervid ej mindre afgifva utlåtande

angående frågor, som af Kongl. Maj:t eller anstaltens styrelse

till detsamma hänskötes, än äfven med anledning af anstaltens verksamhet

och tillämpningen i öfrigt af lagens föreskrifter föreslå de rättelser

äfvensom de ändringar i sjelfva lagen, som funnes af behofvet påkallade.

Departementschefen har anfört, att det icke syntes honom lämpligt att

åt arbetsgifvarnes och arbetarnes representanter bereda plats inom anstaltens

styrelse eller i öfrigt åt dem inrymma en afgörande ställning i fråga

om tillämpningen af lagens föreskrifter. Vissa exempel från andra

länder hade nemligen visat, att genom eu dylik anordning sakkunskapen

understundom fått vika för andra hänsyn och att »den i detta fall helt

naturliga motsättningen mellan arbetsgifvarnes och arbetarnes ekonomiska

intressen» lätt framkallade svårigheter. Det synes emellertid utskottet,

som om svårigheter och olägenheter af antydd art icke skulle undgås,

om man åt arbetareförsäkringsrådet gåfve den sammansättning och den

befogenhet, som det nu framlagda förslaget innebär; och enligt utskottets

mening skulle institutionen sålunda organiserad ingalunda blifva till den

nytta, som dermed afses. I de främmande länder, der arbetareförsäkringsråd

eller dermed jemförliga inrättningar finnas anordnade, har

man, såsom det synes utskottet, med allt skäl låtit sig angeläget vara

att inom denna institution få sakkunskapen väl företrädd. Så vidt

utskottet kunnat inhemta, är det städse åt regeringen, vederbörande

minister eller folkrepresentationen öfverlemnadt att bland särskildt qvalificerade

personer utse medlemmarna i rådet eller åtminstone flertalet

af dem. Det synes utskottet uppenbart, att en dylik tillsättning af

försäkringsrådets medlemmar i flera afseenden är att föredraga framför

den af departementschefen förordade, hvilken icke innebär någon garanti

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

35

att rådet kommer att förfoga öfver den sakkunskap, som obestridligen

erfordras för att denna institution skall kunna uppfylla sitt ändamål att

genom yttrande i frågor, som till densamma hänskjutas, lemna försäkringsanstalten

stöd i dess verksamhet. Detta bör enligt utskottets mening

vara försäkringsrådets egentliga uppgift, och utskottet kan ej finna det

vara välbetänkt att, såsom departementschefen föreslagit, härutöfver

gifva rådet befogenhet att på eget initiativ framkomma med förslag till

ändringar i lagen eller i sättet för tillämpningen af dess olika bestämmelser.

Att åt försäkringsrådet inrymma en sådan befogenhet saknar,

såvidt utskottet vet, all motsvarighet i den utländska lagstiftningen och

synes ingalunda vara egnadt att stärka försäkringsanstaltens ställning

eller lagens anseende.

Såsom af det anförda framgår, vill utskottet icke bestrida, att ett

vid sidan af riksförsäkringsanstalten inrättadt arbetareförsäkringsråd

med hufvudsaklig uppgift att på anfordran afgifva yttrande i vissa

olycksfallsförsäkringen rörande frågor skulle kunna .vara till gagn. Men

i väsentlig grad måste detta blifva beroende på den sammansättning,

rådet erhåller; och i detta hänseende liksom ock beträffande rådets

befogenhet har utskottet, såsom ofvan blifvit antydt, icke kunnat finna

det nu framlagda förslaget vara tillfredsställande. Vid sådant förhållande

har utskottet ansett det böra för närvarande anstå med upprättande af

ifrågavarande institution; och lärer Kongl. Maj:t emellertid icke sakna

utväg att, der sådant under anstaltens organiserande och första verksamhet

kan befinnas önskvärdt, från tillkallade sakkunniga personer

inhemta yttranden i hit hörande frågor.

Beträffande ordnandet af den lokala förvaltningen har utskottet

funnit sig kunna i allt väsentligt biträda hvad med afseende härå i

statsrådsprotokollet föreslagits. I fråga om ortsombudens antal och

den dermed sammanhängande större eller mindre utsträckningen af de

särskilda distrikten hafva olika meningar uttalats. För sin del anser

utskottet i likhet med komiterade, att så vidt möjligt den grundsatsen

bör följas, att för tillgodoseende af allmänhetens fördel hvarje ombuds

verksamhet inskränkes till ett mindre område, så att ombudet lättare

kan anträffas af försäkringstagarne.

Vidkommande ortsombudens funktioner anser utskottet lika med

departementschefen det icke .vara lämpligt att, såsom af komiterade

satts i fråga, gifva dessa ombud befogenhet att företaga särskilda undersökningar

af fabriker och dylikt, utan bör för sådant ändamål vederbörande

yrke sinspektör anlitas.

Den föreslagna godtgörelsen till ortsombuden har ej gifvit an
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

ledning till någon erinran från utskottets sida, och tillstyrker utskottet

att för bestridande af hithörande kostnader må anvisas det af Kongl.

Maj:t begärda anslaget af förslagsvis 25,000 kronor.

Hvad beträffande postsparbankens ställning och verksamhet inom

ifrågavarande försäkring blifvit föreslaget har synts utskottet vara ändamålsenligt,

och utskottet har ej haft något att erinra mot de ersättningar,

som enligt förslaget skulle utgå till denna institution för ombesörjande

af uppbörden och utbetalning af ersättningsbeloppen. Deremot

synes det utskottet att, då förvaltningen af försäkringsfonden icke

torde komma att för postsparbankens styrelse medföra någon afsevärd

ökning i arbete, särskild godtgörelse för detta bestyr icke kan vara

påkallad och att således de härför upptagna ersättningarna af tillsammans

500 kronor till ordförande och ledamöter i nämnda styrelse böra

uteslutas. Då anslaget för bestridande af ersättningar till postsparbanken

lärer böra utgå under form af förslagsanslag, synes berörda

minskning i de beräknade utgifterna emellertid icke gifva anledningtill

en nedsättning'' i anslagets belopp utan torde detsamma bestämmas

till 20,000 kronor.

I enlighet med Kongl. Maj:ts framställning tillstyrker utskottet

slutligen, att ett belopp af högst 37,400 kronor må under innevarande

år användas till bestridande af organisationskostnader för riksförsäkringsanstalten;

och torde samtliga anslagen i fråga, på sätt Kongl. Maj:t

föreslagit, utgå från arbetareförsäkringsfondens intressemedel.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,

att i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande

proposition och utan afseende å den af herr Redelius

i ämnet väckta motionen Riksdagen må, med utslag å

framställningen om fastställande af aflöningsstat för

en riksförsäkringsanstalt, medgifva:

a) att från och med år 1903 må till bestridande

af aflöningar till riksförsäkringsanstaltens tjenstemän

och betjente samt expenser vid densamma årligen användas

förslagsvis 58,000 kronor, dock under vilkor

att anstaltens chef aflönas med högst 8,000 kronor

samt att aflöningarna till en hvar af anstaltens två

afdelningsehefer och dess sekreterare icke utgå med

högre belopp, än som motsvara aflöning för tjensteman

af andra graden vid statens centrala embetsverk;

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

37

b) att från och med sagda år må årligen användas

till bestridande af kostnaden för ortsombuden

förslagsvis 25,000 kronor;

c) att likaledes från och med år 1903 må till

ersättningar åt postsparbanken för uppbörden af försäkringsafgifterna

och utbetalningen af ersättningsbeloppen

årligen användas förslagsvis 20,000 kronor;

d) att under år 1902 må till bestridande af

organisationskostnader för anstalten användas högst

37,400 kronor; samt

e) att de belopp, som sålunda användas, må utgå

från arbetareförsäkringsfondens intressemedel.

Stockholm den 8 april 1902.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Reservationer:

af herr I). Persson, hvilken ansett, att utskottets yttrande och

förslag bort hafva följande lydelse:

»Såsom ofvan nämnts — — — (se här ofvan sid. 31—33)----

— — inom statens centrala embetsverk.

Kostnaden för den centrala förvaltningen har af komiterade anslagits

till sammanlagdt 60,000 kronor, deraf för aflöningar 40,500

kronor och för expenser 19,500 kronor. I enlighet med utskottets

uttalande om nedsättning i den för chefen föreslagna aflöning torde

det för aflöningarnas bestridande upptagna beloppet minskas med 2,000

kronor, och skulle sålunda kostnaderna i sin helhet belöpa sig till 58,000

kronor. Då bland expenserna af komiterade inräknats jemväl utgifter

för anställande af extra räkne- och kontorsbiträden och då enligt utskottets

förslag samtliga tjenstemän skulle anställas på extra stat, synes

det icke vara anledning att vid beviljande af medel särskilja aflöningarna

från öfriga med ifrågavarande förvaltning förenade kostnader, utan torde

Bih. till Riksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 28 Höft. 6

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

såväl aflöningar som expenser vid riksförsäkringsanstalten utgå från ett

gemensamt anslag. Samma anslag lärer jemväl få afses för bestridande

af arfvoden åt ledamöterna i det arbetareförsäkringsråd, om hvars inrättande

i propositionen framstälts förslag, hvilket utskottet på de af

departementschefen anförda skäl funnit sig böra förorda. Då berörda

arfvoden skulle belöpa sig till 1,500 kronor om året, föranledes härigenom

en höjning af anslagets belopp från förenämnda 58,000 kronor

till 59,500 kronor. Med hänsyn till de osäkra beräkningarna i fråga

om anstaltens expenser lärer detta anslag böra utgå såsom förslagsanslag.

Beträffande ordnandet af den lokala förvaltningen---—

(se ofvan sid. 35—36)--— arbetarefondens intressemedel.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande

proposition och utan afseende å den af herr Redelius

i ämnet väckta motionen Riksdagen må, med afslag

å framställningen om fastställande af aflöningsstat för

en riksförsäkringsanstalt, medgifva:

a) att från och med år 1903 må till bestridande

af aflöningar till riksförsäkringsanstaltens tjensteman

och betjente samt expenser vid densamma äfvensom

arfvoden till arbetareförsäkringsrådets medlemmar årligen

användas förslagsvis 59,500 kronor, dock under

vilkor, att anstaltens chef aflönas med högst 8,000

kronor samt att aflöningarna till en hvar af anstaltens

två afdelningschefer och dess sekreterare icke utgå

med högre belopp, än som motsvara aflöning för tjensteman

af andra graden vid statens centrala embetsverk;

b) att från och med — — — — (se här ofvan

sid. 37.)--— — från arbetareförsäkringsfondens

intressemedel.»;

af herrar S. G. von Friesen och P. Olsson, hvilka instämt i herr

D. Perssons förestående reservation.

STOCKHOLM ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1902.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1902:90 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition om inrättande af en riksförsäkringsanstalt. s. 1 i texten