Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående försäljning af vissa delar af kungsladugården Borgholm i Kalmar län.
1902-04-18 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1902:44, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående försäljning af vissa delar af kungsladugården Borgholm i Kalmar län.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande Ko 44.
IT
N:o 44.
Ankom till Riksd. kansli den 18 april, 1902 kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående försäljning
af vissa delar af kungsladugården Borgholm i
Kalmar län.
(I. A.)
Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden
för den 14 februari 1902 har Ivongl. Maj:t uti en till Riksdagen
aflåten proposition (n:o 50) föreslagit Riksdagen medgifva,
dels att ej mindre de under kungsladugården Borgholm i Repplinge
socken och Slättebo härad af Kalmar län lydande, med innehafvarne tillhöriga
bostadshus försedda lägenheterna Rom, Regnekulla och Stadstorpet
n:o 2, med de för dessa lägenheter af vederbörande uppskattningsmän angifna
och å eu af vice kommissionslandtmätaren O. Modée år 1900 öfver
kungsladugårdens inegor upprättad karta med tillhörande beskrifning till
belägenheten utmärkta områden, än äfven det område af den under samma
kungsladugård lydande, jemväl med innehafvaren tillhöriga byggnader försedda
lägenheten Målaretorp, som utgjordes af de å berörda karta med
n:is 475, 476 och 477 betecknade egofigurer om tillsammans 3 hektar
46 ar, finge från kungsladugården afsöndras samt mot köpeskillingar, för
Bill. till Bilcsd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 33 Höft. 3
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 44.
Rom af 500 kronor, för Begnekulla af 522 kronor 63 öre, för Stadstorpet
n:o 2 af 1,000 kronor, jemte värdet af den å lägenheten växande skog,
och för andelen af Målaretorp af 1,000 kronor, samtliga köpeskillingar
att erläggas under loppet af tio år med en tiondedel årligen, försäljas, en
hvar lägenhet till dess innehafvare, med tillträdesrätt den 14 mars 1903
och i öfrigt på de i 6:te momentet af kongl. skrifvelsen till domänstyrelsen
angående bestämmelser att tjena till efterrättelse i fråga om lägenheters
upplåtande från kronans jordbruksdomäner den 25 september 1896
omförmälda vilkor, samt med tillägg, dels att innehafvaren af Rom skulle
ega rätt att taga väg öfver Regnekulla till Alevik samt vidare deröfver
och invid gränsen mellan kungsladugården nu tillhörig utmark och Borgahage
bys egor med fortsättning öfver kungsladugårdens vestra allvar till
allmänna vägen, att innehafvaren af Regnekulla skulle ega begagna nämnda
vägsträcka från gränsen mot Ålevik till allmänna vägen med skyldighet
att öfver sitt område lemna väg för innehafvaren af Rom, samt att innehafvaren
af Stadstorpet n:o 2 skulle hafva rätt till väg öfver marken
mellan detta och Stadstorpet n:o 1, dels ock, beträffande ifrågavarande
andel af Målaretorp, att innehafvaren deraf skulle till detta område förflytta
de honom tillhöriga, å annan del af Målaretorp nu befintliga husen
inom utgången af femte året efter tillträdet, vid äfventyr att eljest då
ogulden köpeskilling skulle anses till betalning genast förfallen;
dels att den under kungsladugården jemväl lydande lägenheten Ålevik,
med det för denna lägenhet af vederbörande uppskattningsmän angifna
och å nyssnämnda af Modée uppgjorda karta med beskrifning till
belägenheten utmärkta område, finge från kungsladugården afsöndras samt
utbjudas till försäljning i enlighet med föreskrifterna i 8:de och följande
momenten af nyssnämnda bref den 25 september 1896 att tillträdas den
14 mars 1903 och under vilkor derjemte, att köparen skulle till egaren
af de å lägenheten befintliga åbyggnader erlägga lösen för samma byggnader,
hvilken lösen, derest öfverenskommelse ej kunde träffas, skulle
bestämmas af tre gode män i den ordning, lagen om skiljemän den 28
oktober 1887 stadgade, samt att innehafvaren af Alevik skulle ega rätt
att taga väg invid gränsen mellan kungsladugården nu tillhörig utmark
och Borgahage bys egor med fortsättning öfver kungsladugårdens vestra
allvar till allmänna vägen med skyldighet att öfver sitt område lemna väg
för innehafvarne af Rom och Regnekulla;
dels att från kungsladugården finge likaledes afsöndras och till Borgholms
stad försäljas med tillträdesrätt den 14 mars 1903 det område,
Statsutskottets Utlåtande N:o 44.
19
som vore å ofvanberörda af Modée upprättade karta utmärkt med egofigurerna
n:is 42 a, 42 b, 42 c, 42 d, 443 a, 443 b, 443 c samt de
Stadstorpet n:o 1 omfattande egofigurerna n:is 600—608 äfvensom den
del af den med n:o 777 betecknade väg, som vore belägen inom detta
område, innefattande en areal af tillhopa 8 hektar 90,66 ar, mot en köpeskilling
af, jemte värdet af den å området växande skog, 3,628 kronor
7 2 öre, att vid tillträdet erläggas och af staden till landtränteriet inbetalas
samt under vilkor i öfrigt, att staden skulle till innehafvaren af Stadstorpet
n:o 1 erlägga lösen för de der nu befintliga åbyggnader, hvilken
lösen, derest öfverenskommelse ej kunde träffas, skulle bestämmas af tre
gode män i den ordning, lagen om skiljemän den 28 oktober 1887
stadgade, att staden skulle öfver ifrågavarande område lemna fri väg till
och från staden dels för kungsladugårdens arrendator mellan lasarettstomten
och Stadstorpet n:o 1, dels ock för innehafvaren af Stadstorpet
n:o 2 mellan detta och Stadstorpet n:o 1, att staden i områdets gräns
mot kungsladugården skulle uppsätta och för framtiden underhålla laggill
stängsel samt att staden skulle ensam vidkännas lagfartskostnaden och
andra med köpet förenade utgifter;
dels att det område om 56 hektar 97,s ar, som upptagits å ett af
ingeniören E. K. Långström uppgjordt utdrag af Modées berörda karta
och innefattade lägenheterna Slakvik, Stensrör, Skönvik, Fäholmen, Gustafsberg
och Grönadal jemte deremellan liggande utmark och ett område å
allvaret, finge från kungsladugården afsöndras och till Hennes Kongl.
Höghet Kronprinsessan försäljas med tillträdesrätt den 14 mars 1903 mot
eu köpeskilling af 14,514 kronor 51 öre jemte skyldighet för köparen
att till egarne af de å området befintliga, enskilde tillhöriga hus utgifva
lösen för dessa med af byggnadernas egare godkända belopp, tillsammans
2,070 kronor, att i saluområdets gräns mot kungsladugården, der så påfordrades,
uppsätta och underhålla stängsel äfvensom att invid gränsen
mot Borgahage by lemna utfartsväg för innehafvarne af lägenheterna Ålevik,
Kegnekulla och Kom, samt att ensam vidkännas lagfartskostnaden
och andra med köpet förenade utgifter;
dels ock att de medel, som genom ifrågavarande försäljningar komme
att inflyta, finge, på samma sätt som köpeskillingarna för försålda mindre
kronoegendomar, användas till inköp för kronans räkning af skogbärande
eller till skogsbörd tjenlig mark.
Till ofvannämnda statsrådsprotokoll har departementschefen anfört
följande.
20
Statsutskottets Utlåtande N:o M.
Kungsladugården Borgholm, som enligt kronans jordebok utgjordes
af Borgholm n:is 1—6 om 5 s/i mantal jemte lägenheten Borgholm n:o 7,
en trädgård, i Bepplinge socken och Slättebo härad af Kalmar län, vore
genom kammarkollegii kontrakt den 23 juni 1882 utarrenderad på 20 års
tid, räknad från den 14 mars 1883 till samma dag år 1903, mot ett
numera till 5,340 kronor nedsatt årligt arrende. Sedan vid den under
år 1900 af t. f. domänintendenten i länet med biträde af vederbörande
värderingsman förrättade uppskattning för egendomens förnyade utarrendering
förslag väckts om afsöndring och försäljning af vissa under kungsladugården
lydande lägenheter till innehafvarne deraf, hade domänstyrelsen
uti skrifvelse den 26 april 1901, under åberopande af föreskriften i kongl.
skrifvelsen till styrelsen angående bestämmelser att tjena till efterrättelse
i fråga om lägenheters upplåtande från kronans jordbruksdomäner den
25 september 1896, understält nämnda förslag Kongl. Maj:ts pröfning;
och hade styrelsen, som genom särskilda remisser anbefalts att afgifva
utlåtande öfver två af stadsfullmäktige i Borgholm till Kongl. Maj:t stälda,
af stadsstyrelsen i nämnda stad insända ansökningar om medgifvande för
staden att för dess utvidgning på de vilkor, Kongl. Maj:t kunde bestämma,
förvärfva mark från nämnda kungsladugård, uti sill förberörda
skrifvelse jemväl öfver dessa ansökningar sig utlåtit och dervid tillika
öfverlemnat instrument öfver ofvannämnda uppskattningsförrättning med
en af vice kommissionslandtmätaren O. Modée år 1900 för uppskattningen
upprättad karta öfver inegorna till kungsladugården jemte till kartan
hörande beskrifning, upptagande jemväl arealen å kungsladugårdens utmark,
särskilt yttrande från uppskattningsmännen öfver stadsfullmäktiges
i Borgholm nyssnämnda ansökningar samt utlåtande i ärendet af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i länet äfvensom öfriga till ärendet hörande
handlingar. Derjemte hade domänstyrelsen med skrifvelse den 6 maj
nästlidna år till Kongl. Maj:t öfverlemnat en af stadsfullmäktige i Borgholm
till Kongl. Maj:t stäld ytterligare framställning beträffande behofvet
för staden af den mark, som uti stadens förut berörda ansökningar afsetts.
Af handlingarna i ärendet inhemtades, bland annat,
att kungsladugården Borgholm med underlydande omfattade en areal
af tillhopa 731 hektar 53,s ar, deraf 218 hektar 56,4 ar åker och tomter,
77 hektar 78,s ar ängs- och odlingsmark, 426 hektar 88,5 ar betesmarker
och annan afrösningsjord samt 8 hektar 30,i ar impediment;
att vid ofvan omförmälda arrendevärdering uppskattningsmännen föreslagit,
att följande under kungsladugården lydande, med enskilda bostads
-
Statsutskottets Utlåtande N:o M.
21
hus försedda lägenheter skulle från kungsladugården afsöndras och försäljas,
nemligen Målaretorp, beläget å allvaret, samt vid Kalmarsund
liggande lägenheterna Sandvik, Slakvik, Stensrör, Skönvik, Fäholmen, Alevik,
Regnekulla och Rom, förstnämnda lägenheten eller Målaretorp dock
endast till den del, som innefattades under de å ofvanberörda karta upptagna
egofigurerna n:is 475, 476 och 477, innehållande 3,21 hektar åker,
0,22 hektar afrösningsjord samt 0,03 hektar impediment, och under förbindelse
för lägenhetens innehafvare Henrik Nilsson att till denna del af
lägenheten, som åsattes ett saluvärde af 1,000 kronor, flytta de honom
tillhöriga, nu å annan del af lägenheten befintliga åbyggnader, bestående
af boningshus, ladugård och brygghus;
att lägenheterna Regnekulla och Rom, den förra omfattande l,u?
hektar åker, 0,97 hektar äng, l,ei4 hektar afrösningsjord och 0,012 hektar
impediment samt å kartan upptagen under egofigurerna n:is 728—744,
och den senare lägenheten innehållande 1,971 hektar åker, 0,675 hektar
äng, 1,206 hektar afrösningsjord och 0,oo6 hektar impediment samt å
kartan upptagen under egofigurerna n:is 745—766, vore försedda, Regnekulla
med ett innehafvaren Carl Johansson tillhörigt boningshus och Rom med
dess innehafvare A. Håkansson tillhörande boningshus och ladugård samt
värderats, Regnekulla till 522 kronor 63 öre och Rom till 500 kronor;
att å lägenheterna Slakvik, Stensrör, Skönvik och Älevik åbyggnaderna
tillhörde kungsladugårdens arrendator, men att lägenheterna brukades
af andra personer;
att å lägenheten Fäholmen ett boningshus äfvensom dervarande
ladugård egdes af arrendator^ men att å lägenheten jemväl funnes ett
brukaren af lägenheten tillhörigt boningshus;
att uppskattningsmännen ansett särskild utfartsväg ej erfordras för
den till afsöndring föreslagna delen af lägenheten Målaretorp, men deremot,
beträffande de vid Kalmarsund belägna, sins emellan med väg förbundna
lägenheterna, såsom utfartsväg föreslagit den väg, som för närvarande
funnes från Alevik med fortsättning i gränsen emellan kungsladugårdens
utmark och Borgahage bys egor samt vidare öfver kungsladugårdens
vestra allvar till allmänna landsvägen;
att, efter det förelägganden i enlighet med ofvan åberopade kongl.
bref den 25 september 1896 af Kongl. Maj:ts befallningshafvande meddelats,
i afseende å den till afsöndring föreslagna delen af lägenheten
Målaretorp samt lägenheterna Sandvik, Regnekulla och Rom innehafvarne
af dessa lägenheter, beträffande Fäholmen såväl kungsladugårdens amen
-
22
Statsutskottets Utlåtande N:o 44.
dator som lägenhetens brukare och i fråga om öfriga, här ofvan upptagna
lägenheter arrendatorn att till Kongl. Maj ds befallningshafvande inkomma
med förklarande^ hvar och en angående den lägenhet, det honom lemnade
föreläggande afsåge, huruvida han ville mot köpeskilling, motsvarande
det vid uppskattningen lägenheten åsätta, i föreläggandet angifna saluvärde,
lösa densamma, hvarjemte innehafvaren af Målaretorp särskildt
förelagts yttra sig, om han åtoge sig den husflyttning, uppskattningsmännen
föreslagit, innehafvare af sistberörda lägenhet samt af Regnekulla
och af Rom tillkännagifvit, att de önskade mot de bestämda köpeskillingarna
att erläggas under tio år, hvarför borgensförbindelser aflemnats,
inköpa, den förstnämnde det honom hembjudna området af Målaretorp,
dit han förbunde sig att flytta de honom tillhöriga husen, samt innehafvarne
af de två öfriga lägenheterna, hvar och en den lägenhet han
innehade; hvarjemte de båda senare anhållit, hvar och en i afseende å
den lägenhet, som af honom innehades, att utfartsväg från lägenheten
måtte uttagas å kungsladugårdens öfriga egor med rätt för lägenhetsinnehafvaren
att vägen för all framtid kostnadsfritt begagna;
att från innehafvaren af lägenheten Sandvik inom den stadgade tiden
icke inkommit något köpeanbud samt från kungsladugårdens arrendator
och brukaren af lägenheten Fäholmen lemnats skriftlig anmälan, att de ej
antoge dem gjorda hembud;
att, efter berörda anmälan af arrendatorn, brukarne af lägenheterna
Slakvik, Stensrör, Skönvik och Alevik till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
inkommit med skriftliga framställningar derom, att de skulle få
inköpa, hvar och en den lägenhet, som af honom innehades, till det
lägenheten vid arrendevärderingen åsätta saluvärde;
att till Kongl. Maj:ts befallningshafvande jemväl ingifvits en ansökning
af innehafvaren utaf en under kungsladugården lydande lägenhet
Bergdala, bebyggd med boningshus och ladugård, tillhöriga innehafvaren,
om tillstånd att mot skälig köpeskilling förvärfva lägenheten;
att den mark, som Borgholms stad, efter hvad ofvan vore nämndt,
begärt från kungsladugården få förvärfva, utgjordes dels af ett område
intill stadens södra gränslinie, som å en af kaptenen C. H. Öhnell år
1883 upprättad plan för utvidgning och reglering af staden, af hvilken
plan en kopia funnes handlingarna i ärendet bifogad, upptagits inom en
gräns betecknad med bokstäfverna d- e- f- g- d- och enligt uträkning vid
upprättandet af Modées karta öfver kungsladugårdens inegor, å hvilken
karta området blifvit utmärkt, innehölle en i kartebeskrifningen angifven
Statsutskottets Utlåtande N:o 44.
23
areal af 4/r:u hektar, dels och af mark, som, sammanhängande med nyssnämnda
område, begränsades i norr af detta och stadens intill Kalmarsund
stötande mark, i öster af lasarettets tomt och i söder af en linie,
dragen från sistnämnda tomts sydvestra hörn parallelt med stadsgränsen
ut till Kalmarsund, och jemväl blifvit utmärkt å sistberörda karta samt
upptagen i kartebeskrifningen, enligt hvilken hela det område, staden anhållit
få förvärfva, omfattade 24,657 hektar;
att till stöd för denna anhållan af staden anförts, att den fortgående
utveckling, hvari Borgholm såsom badort vore stadd, påkallade markens
förening med staden samt att en större del af angränsande egor utgjordes
af kärr, derifrån vid temperaturförändringar dimma och vid vårtiden öfversvämningar
vore att befara, hvarjemte det vore af betydelse för staden
att få en regelbunden gräns åt söder;
att stadens anhållan förordats af såväl stadsstyrelsen som stadens
byggnadsnämnd, under framhållande, att den ifrågavarande marken lämpade
sig väl för bebyggande med bostäder för badgäster samt vore behöflig för
anordnande af plantering till skydd mot eldfarliga eller annorledes olämpliga
byggnaders förläggande å kungsladugårdens öfriga mark allt för nära
byggnader i staden;
att, enligt arrendeuppskattningsmännens dels i uppskattningsinstrumentet
dels i ofvannämnda särskilda yttrande afgifna utlåtande öfver
stadens framställning, uppskattningsmännen, då det för stadens utveckling
och förkofran vore nödvändigt erhålla åtminstone en del af den ifrågavarande
marken samt denna utan men för kronan eller kungsladugården
kunde afstås, tillstyrkt framställningen, dock med den inskränkning, att,
för att ej allt för mycket afstånga kungsladugårdens betesmark från
Kalmarsund, den del af egofiguren 443 d, som läge vester om en på
kartan med blyerts uppdragen linie A"—B och innehölle en areal af 6,94
hektar, undantoges från upplåtelsen;
att det återstående området, deri inginge två med enskilda bostadshus
bebyggda lägenheter, Stadstorpet n:o 1 och Stadstorpet n:o 2, det
förra omfattande egofigurerna 600—608 om tillsammans 3,263 hektar och
det senare, försedt med innehafvaren Olof Bryngelsson tillhörande boningshus
och ladugård samt innehållande 0,507 hektar åker, l,69i hektar äng,
0,22 hektar afrösningsjord och 0,oo5 hektar impediment, å kartan upptaget
under egofigurerna 609 — 616, af uppskattningsmännen värderats till
8,179 kronor 3 öre, deraf 2,500 kronor upptagits för Stadstorpet n:o 1,
1,000 kronor för Stadstorpet n:o 2, 2,510 kronor 20 öre för marken i
24
Statsutskottets Utlåtande N:o 44.
öfrigt efter ett pris af 1,000 kronor för hektar åker, 400 kronor för
hektar äng och 200 kronor för hektar afrösningsjord, samt 2,168 kronor
83 öre för ståndskogen å hela området; hvarjemte uppskattningsmännen
föreslagit, att vid upplåtelsen af ifrågavarande område borde fästas vilkor
derom, att kungsladugården skulle lemnas obehindrad utfartsväg till Borgholms
stad mellan lasarettstomten och Stadstorpet n:o 1 samt att stadstorpens
innehafvare erhölle ersättning af staden för de å lägenheterna
befintliga husens flyttning;
att, sedan Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som ansett med sistnämnda
båda lägenheter böra förfaras enligt kongl. brefvet den 25 september
1896, låtit i öfverensstämmelse dermed förelägga innehafvarne af
desamma att yttra sig, om de önskade förvärfva eganderätt, hvar och en
till den lägenhet, han innehade, mot köpeskilling, motsvarande det lägenheten
af uppskattningsmännen åsätta värde, inom den föreskrifna tiden
endast innehafvaren af Stadstorpet n:o 2 inkommit med förklarande, att
han vore villig tillösa sig den honom hembjudna lägenheten, för hvilken
han önskade erlägga den bestämda köpeskillingen, 1,000 kronor, under
loppet af 10 år, hvarjemte han aflemnat borgen för köpeskillingens gäldande;
samt
att t. f. domänintendenten i länet i en till domänstyrelsen aflåten
skrifvelse hemstält, att innehafvaren af sistnämnda lägenhet måtte vid
försäljningen till honom af lägenheten tillförsäkras rätt till utfartsväg
öfver den mellan Stadstorpet n:o 1 och Stadstorpet n:o 2 belägna del af
kungsladugårdens mark, som Borgholms stad begärt få köpa.
Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade i sitt ofvan omförmälda utlåtande
uttalat sig för att samtliga de af uppskattningsmännen till föryttrande
föreslagna lägenheter äfvensom lägenheterna Stadstorpet n:o 1
och Stadstorpet n:o 2 borde afsöndras och försäljas. Beträffande Borgholms
stads framställning syntes väl Kongl. Maj:ts befallningshafvande
hela det område, hvars försäljning till staden uppskattningsmännen förordat,
kunna afsöndras, utan att derigenom uppstode något men för
kungsladugården, men Kong!. Maj:ts befallningshafvande ansåge sig ändock
icke kunna biträda uppskattningsmännens förslag i hela dess omfattning.
Då innehafvaren af den ena af de inom området befintliga lägenheterna
eller Stadstorpet n:o 2 förklarat sig önska inköpa denna lägenhet för en
mot det åsätta saluvärdet svarande köpeskilling, syntes det Kongl. Maj:ts
befallningshafvande, som om denne egde bättre rätt än Borgholms stad
att med eganderätt åtkomma lägenheten. Vidare ansåge Kongl. Maj:ts
Statsutskottets Utlåtande N:o 44.
25
befallningshafvande det knappast antagligt, att Borgholms stad skulle så
snabbt gå framåt, att redan under stundande arrendeperiod för kungsladugården
för stadens räkning erfordrades det vidsträckta område, som
i ansökningarna begärdes, helst ett jordområde, som staden år 1895 förvärf
vat från kungsladugården, ännu vore endast till en obetydlig del bebygdt.
Dertill komme, att den södra delen af området i fråga bestode
af sidländ och kärrig mark, som svårligen kunde fullständigt torrläggas
och följaktligen syntes mindre väl lämpa sig för bebyggande. Stadens
verkliga behof af förökadt område söderut å kungsladugårdens egor syntes
Ivongl. Maj:ts befallningshafvande vara för kommande arrendeperiod väl
tillgodosedt, om staden nu tillätes förvärfva Stadstorpet n:o 1 samt de å
Modées karta med n:is 42 a, 42 b, 42 c, 42 d, 443 a, 443 b och
443 c betecknade egofigurer äfvensom den del af vägen n:r 777, som
folie inom detta område. Enligt beskrifningen till berörda karta och ett
utlåtandet bilagdt intyg från förste landtmätaren O. Götherström innehölle
nämnda egoområde en areal af 8,9066 hektar och skulle, enligt den af
uppskattningsmännen följda beräkningsgrund, vara värdt 3,628 kronor 72
öre förutom värdet å den på området växande skog. På grund af hvad
sålunda anförts och då det af uppskattningsmännen föreslagna pris för
hektar syntes väl lågt i betraktande deraf, att marken skulle af staden
användas till byggnadstomter, ville Ivongl. Maj:ts befallningshafvande för
sin del endast på det sätt tillstyrka bifall till Borgholms stads ifrågavarande
framställning, att åt staden finge försäljas förenämnda område om
8,9066 hektar mot vilkor, att staden å tillträdesdagen den 14 mars 1903
betalade den köpeskilling, som kunde varda bestämd i enlighet med föreskrifterna
i kongl. förordningen den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof, att staden till innehafvaren af Stadstorpet
n:o 1 erlade lösen för der befintliga åbyggnader, hvilken lösen
syntes böra, derest öfverenskommelse ej kunde träffas, bestämmas i enahanda
ordning, som föreslagits i fråga om nyssnämnda köpeskilling, samt
att staden uppsatte och för framtiden underhölle laggilt stängsel mot
kungsladugårdens egor.
Vid handlingarnas öfverlemnande hade domänstyrelsen för egen del,
hvad först beträffar de under kungsladugården lydande lägenheterna Blåhvit*
Stensrör, Skönvik, Ålevik och Bergdala, angående hvilkas förvärfvande
framställningar gjorts af lägenheternas innehafvare utan att lägenheterna
varit dem hem bjudna, hemstält, att, som åbyggnaderna å de fyra
förstnämnda lägenheterna icke tillhörde lägenheternas brukare och kägellik//.
till 1 likså. Prof. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 33 Höft. 4
26
Statsutskottets Utlåtande N:o 44.
beten Bergdala ej af uppskattningsmännen föreslagits till försäljning, berörda
framställningar icke måtte till någon Kong]. Maj:ts åtgärd föranleda.
Vidkommande åter de köpeanbud, som afgifvits å en del af lägenheten
Målaretorp samt å lägenheterna Begnekulla, Bom och Stadstorpet n:o 2
af lägenheternas innehafvare efter hembud, hade domänstyrelsen, enär
ifrågavarande områden syntes utan någon olägenhet för kungsladugården
kunna derifrån skiljas och, hvad Stadstorpet särskildt anginge, den rätt
till lägenhetens förvärfvande, som tillkomme innehafvaren på grund af
kongl. brefvet den 25 september 1896, syntes styrelsen lika med Kongl.
Maj:ts befallningshafvande ej böra vika för Borgholms stads åstundan att
komma i besittning af lägenheten, hvilken ännu icke blifvit i stadsplanen
intagen, förmält sig anse ifrågavarande köpeanbud böra antagas. "Vidare
hade domänstyrelsen — under erinran, hurusom genom kongl. brefvet
den 22 december 1882 från kungsladugården upplåtits åt Borgholms stad
tills vidare mot bestämd årlig afgäld och i öfrig! faststälda vilkor en areal
af 10 tunnland 2 kappland att användas till vägar, plantering och för
stadens badanstalt beliöfliga förlustelseplatser samt att, på ansökning af
staden att få förvärfva eganderätt till en del af nyssnämnda område,
hvilket, så länge det af staden innehades endast med nyttjanderätt tills
vidare, ej läte sig användas för ett af de syften, för Indika marken varit
af staden afsedd eller anläggning af sommarbostäder för badgäster, staden
jemlikt kongl. bref den 17 maj 1895 medgifvits af området tillösa sig
5 tunnland 3,4 kappland, derå köpebref för staden utfärdats den 2 augusti
1895, —- i fråga om stadens nu förevarande framställningar, vid det
förhållande att, enligt hvad upplyst blifvit, den genom sist berörda kongl. bref
åt staden upplåtna mark allt hittills endast till ringa del användts samt
ej obetydliga delar af stadens planlagda område ännu vore obebyggda,
funnit den af Kongl. Maj:ts befallningshafvande föreslagna areal för upplåtelsen
vara fullt tillräcklig för stadens behof af utveckling och för badanstaltens
främjande under de närmaste årtiondena. Jemväl i fråga om
sättet för bestämmande af den köpeskilling, staden borde för samma område
erlägga, äfvensom beträffande öfriga skyldigheter för staden i samband
med det ifrågasatta markförvärfvet har styrelsen instämt med Kongl.
Maj:ts befallningshafvande.
Uti en till Kongl. Maj:t ingifven ansökning af den 10 oktober nästlidna
år hade härefter Hennes Kongl. Höghet Kronprinsessan genom hofmarskalken
C. M. Lilliehöök anhållit att få af Kongl. Maj:t och kronan
inköpa ett å en ansökningen bifogad karta, af ingeniören E. K. Lång
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 4é.
27
ström år 1901 i utdrag kopierad och kompletterad från ofvan omförmälda,
af O. Modée upprättade karta, närmare angifvet område af kungsladugården
Borgholm, omfattande förut omförmälda lägenheterna Slakvik,
Stensrör, Skönvik och Fäholmen, äfvensom lägenheterna Grönadal och
Gustafsberg jemte en del skogsmark och innehållande enligt karteutdraget
bilagd beskrifning en sammanlagd areal af 56 hektar 97,s ar.
Till följd af remiss hade domänstyrelsen den 17 sistlidne januari
häröfver afgifvit utlåtande och dervid öfverlemnat dels instrument öfver
en på styrelsens föranstaltande af t. f. domänintendenten i Kalmar län
med biträde af vederbörande revirförvaltare verkstäld saluvärdering af nu
ifrågakomna område med derå växande skog äfvensom uppskattning af
värdet af de å området befintliga byggnaderna, dels ock af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i länet i ärendet afgifvet yttrande.
Af nämnda värderingsinstrument inhemtades:
att den till nyss uppräknade lägenheter hörande mark, innehållande
en areal af 25 hektar 81,s ar, uppskattats till sammanlagdt 5,350
kronor;
att af den uti ifrågavarande område i öfrigt ingående mark 22 hektar
62 ar stenbunden skogsmark med väg värderats till 2,262 kronor och 8
hektar 54 ar allvarjord, berg och sten till 170 kronor 80 öre;
att den å området växande skog, bestående hufvudsakligast af ek,
uppskattats till 6,731 kronor 71 öre;
att vid sammanläggning af nu upptagna belopp värdet å hela området
med växande skog, men oberäknadt derå varande hus, uppskattats
till 14,514 kronor 51 öre;
att de å området befintliga hus, som alla vore belägna å lägenheterna
och tillhörde till största delen kungsladugårdens arrendator och i
öfrigt fyra af lägenhetsinnehafvarne, värderats till sammanlagdt 2,070
kronor; och
att egarne af husen, hvilka samtlige varit vid värderingen tillstädes,
förklarat sig nöjda med de husen åsätta värden.
I sitt utlåtande hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande, med hvilken
myndighet domänstyrelsen i allo instämt, anfört, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande
icke funnit något att erinra mot den verkställa värderingen,
att ifrågavarande område syntes kunna afsöndras från kungsladugården
utan någon egentlig skada eller olägenhet för dennas skötsel
och brukande, samt att vid försäljningen syntes böra stadgas förbehåll om
utfartsväg öfver området närmast gränsen mot Borgahage by för de söderut
28
Statsutskottets Utlåtande N:o 44.
invid Kalmarsund belägna, kungsladugården underlydande lägenheterna
Ålevik, Regnekulla och Kom, likasom medgifvas sökanden rätt till dylik
väg öfver kungsladugårdens egor.
Emot domänstyrelsens uti nu ifrågavarande hänseenden afgifna förslag
hade departementschefen icke något att i hufvudsak erinra. Ett par
mindre väsentliga jemkningar uti samma förslag ansåge han sig emellertid
böra förorda. Sålunda ansåge han, att, under förutsättning att, i enlighet
med hvad han här nedan komme att föreslå, de af domänstyrelsen föreslagna
områden af kungsladugården blefve densamma frånsåga, jemväl
lägenheten Alevik lämpligen borde afsöndras och försäljas.
Som nemligen denna lägenhet — om hvars försäljning till kungsladugårdens
arrendator, såsom egare af de å lägenheten befintliga byggnader,
hembud gjorts, som af arrendatorn förkastats — efter afyttringen
af de norr och söder derom belägna lägenheterna skulle komma att få
ett från kungsladugårdens öfriga egor afskildt läge och, derest den vid
egendomen bibehölles, säkerligen skulle komma att blifva snarare till
olägenhet än till nytta vid kungsladugårdens skötsel, syntes någon anledning
att behålla densamma i kronans ego icke förefinnas. Enligt
kartebeskrifningen innefattade »lägenheten en areal af 7 hektar 70,7 ar,
deraf 1 hektar 50,s ar åker, 2 hektar 49 ar äng och odlingsmark, 3 hektar
70,r. ar betes- och hagmark och 0,4 ar impediment, samt hade vid kungsladugårdens
arrende värdering af uppskattningsmännen åsatts ett saluvärde
af 1,064 kronor 86 öre, deraf 64 kronor 86 öre för å området växande
skog, till hvilket pYis lägenhetens nuvarande brukare redan begärt få
tillösa sig densamma. Då emellertid brukaren icke egde de å lägenheten
befintliga byggnader, borde det af honom gjorda anbudet icke antagas,
utan lägenhetens försäljning ske i enlighet med de i kongl. brefvet den
25 september 1896 gifna bestämmelser för afjdtrande af obebyggda lägenheter
under kronoegendomar, med tillägg att köparen skulle till egaren
af nämnda byggnader för desamma erlägga lösen med belopp, som, derest
öfverenskommelse ej kunde träffas, borde bestämmas af tre gode män i
den ordning, lagen om skiljemän den 28 oktober 1887 stadgade. Detta
förfarande vore visserligen icke fullt öfverensstämmande med de för afyttringar
af lägenheter från kronans jordbruksdomäner af Kongl. Maj:t
och Riksdagen antagna allmänna grunder, men syntes i detta särskilda
fall bäst egnadt att medföra en god lösning af frågan.
Hvad vidare anginge de af stadsfullmäktige i Borgholm gjorda framställningar
om tillstånd till förvärfvande af mark från kungsladugården,
Statsutskottets Utlåtande N:o 4i.
29
funne departementschefen sig väl, på de af Kong!. Maj:ts befallningshafvande
och domänstyrelsen anförda skal, böra förorda, att till staden nu
endast upplätes det område, som af nämnda myndigheter föreslagits, men
hade det synts honom kunna med skäl ifrågasättas, huruvida tillräcklig
anledning förefunnes för kronan att för bestämmandet af den köpeskilling,
staden borde för samma område erlägga, påkalla särskild värdering utöfver
den, som af vederbörande uppskattningsmän redan verkstälts. Om nemligen
än det af uppskattningsmännen marken i fråga åsätta värde icke
kunde anses synnerligen högt i betraktande af områdets tillämnade användning
till byggnadstomter, syntes ''detta värde dock icke lägre, än att
det borde kunna af staten såsom salupris godkännas, helst en hastigt
fortgående utveckling af staden Borgholm knappast vore att emotse, och
utsigterna i detta hänseende väl skulle komma att utöfva väsentligt inflytande
vid den tilltänkta nya värderingen, samt det icke syntes obilligt,
att staden i afseende å välboren för förvärfvandet af det, i förhållande till
hvad staden begärt, inskränkta område, som nu skulle till staden upplåtas,
likstäldes med öfriga köpare af nu ifrågavarande delar af kungsladugården.
Enligt den af uppskattningsmännen följda beräkningsgrund
skulle den köpeskilling, staden borde erlägga, uppgå till 3,628 kronor
72 öre. I fråga om såväl denna upplåtelse som försäljningen af lägenheten
Stadstorpet n:o 2 vore emellertid att märka, det värdet af den å
ifrågavarande områden växande skog icke blifvit särskildt uträknadt, utan
inginge i det belopp af 2,168 kronor 83 öre, hvartill uppskattningsmännen
upptagit ståndskogen å hela det område, omfattande bland annat
jemväl Stadstorpet n:o 2, hvars försäljning till staden Borgholm uppskattningsmännen
tillstyrkt; och borde till följd häraf såväl staden Borgholm
som köparen af Stadstorpet n:o 2 t ill förbind as att, utöfver köpeskillingarne
för de områden, som till dem upplätes, godtgöra staten värdet
af den å samma områden växande skog.
I likhet med hvad departementschefen beträffande lägenheten Ålevik
föreslagit, ansåge han derjemte, att den lösen, som af Borgholms stad
skulle erläggas för byggnader å lägenheten Stadstorpet n:o 1, lämpligen
borde kunna bestämmas af gode män, såsom varande ett enklare och
mindre kostsamt förfarande, än om expropriationsnämnd skulle anlitas.
På grund af hvad sålunda anförts och i ärendet i öfrigt förekommit,
kemstälde departementschefen, att Eongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra
ifrågavarande framställning.
30
Statsutskottets Utlåtande N:o 44.
Statsutskottet, till hvars förberedande behandling detta ärende varit
bänvisadt, bar icke haft något att erinra mot hvad Kong!. Maj:t uti förevarande
hänseende föreslagit, hvadan utskottet hemställer,
att Kong!. Maj:ts ofvannämnda framställning må
vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 18 april 1902.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LIJNDEBERG.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1902:65 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående försäljning af vissa delar af kungsladugården Borgholm i Kalmar län. s. 12 i texten