Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Ma,j:ts proposition angående visst förklarande i fråga om försäljning af fastigheten n:o 1 i qvarteret Lejonet i Stockholm.

1902-05-02 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1902:70, Utlåtande, i anledning af Kongl. Ma,j:ts proposition angående visst förklarande i fråga om försäljning af fastigheten n:o 1 i qvarteret Lejonet i Stockholm.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 70.

1

N:o 70.

Ank. till Riksd. kansli den 2 maj 1902, kl. 5 e. in.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Ma,j:ts proposition angående

visst förklarande i fråga om försäljning af fastigheten

n:o 1 i qvarteret Lejonet i Stockholm.

(I. A.)

Under åberopande af bifogadt utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för den 20 mars innevarande år har Kongl. Maj:t, med

anledning af en af Hans Kongl. Höghet Kronprinsen gjord framställning,

uti en till Riksdagen samma dag aflåten proposition (n:o 67) föreslagit

Riksdagen att för sin del förklara, att hinder icke mötte för försäljning

af fastigheten n:o 1 efter 1810 års nummerordning i qvarteret Lejonet i

Stockholm, under vilkor, dels att en af Kongl. Maj:t, på föredragning af

chefen för finansdepartementet, utsedd person skulle ega deltaga i förvaltningen

af de genom försäljningen inflytande medlen, dels ock att,

derest för köpeskillingen förvärfvades annan eller andra fastigheter, statsmedel

icke finge användas till reparation eller underhåll af desamma eller

till andra utgifter för dem.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen anfört följande.

I en af riksmarskalksembetet med skrifvelse den 4 mars 1902 öfverlemnad

och förordad framställning hade Hans Kongl. Höghet Kronprinsen

anhållit om förklarande, att hinder från Kongl. Maj:ts och kronans sida

icke mötte för försäljning på angifna vilkor af fastigheten n:o 1 efter 1810

års nummerordning (n:o 7 efter den förut gällande) i qvarteret Lejonet i

Stockholm (Hans Kongl. Höghet Arffurstens palats).

Bill. till Riksd. Prot. 1902. 4 Sami. 47 Höft. (N:o 70).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 70.

I sistberörda framställning hade till en början erinrats, hurusom

Prinsessan Sophia Albertina genom förordnande den 17 mars 1783 förklarat

sig efter sin död skänka och tillägga Hertig Carl Gustaf af Småland,

Konung Gustaf III:s andre son, ofvannämnda af Prinsessan enligt köpebref

den 24 förutgångne februari af grosshandlaren Henne Wilhelm Peill

inköpta fastighet med följande vilkor:

»l:o. Skall denna egendom, som Vi förbehålla oss att uti Vår lifstid

bebo och nyttja, efter Vår död aldrig gå uti arf, utan tillfalla Hans Kongl.

Höghet Hertig Carl Gustaf af Småland och efter honom den äldsta af dess

manliga arfvingar, och så vidare man efter man, utan att af någon få till

mer eller mindre del söndras eller abalienera®, eller af mera än en på

samma tid egas.

2:o. Skulle Hans Kongl. Höghet do utan manliga arfvingar eller

ock de med döden afgå, tillfaller denna egendom den äldsta Sveriges

Rikes Arffurste, som näst efter Kronprinsen eger rätt till kronan; och der

så händer, att den äldste Sveriges Rikes Arffurste, som detta hus innehafver,

skulle genom Kronprinsens dödliga frånfälle träda i dess rätt, då

gånge detta hus till den Sveriges Rikes Arffurste, som näst efter Kronprinsen

eger rätt till tronen.

3:o. År i riket ingen Arffurste, tillfaller egendomen den äldsta

Kongl. Prinsessan af Hans Kongl. Höghet Hertigens af Småland efterkommande,

så länge hon inom riket oförmäld lefver; är ingen Kongl.

Prinsessa efter Hans Kongl. Höghet, så tillfaller egendomen med sistnämnda.

vilkor den äldsta Kongl. Prinsessan; är ingen Kongl. Prinsessa, så

tillfaller den Kongl. Maj:t och kronan, till dess riket hugnas med någon

Arffurste eller Kongl. Prinsessa, då härmed, på sätt ofvan omförmäldt är,

förhålles.

4:o. Alla möbler, som Vi af egna medel köpa och uti detta hus

finnas, äro dock härunder icke begripne, undantagande spisar, kakelugnar,

som ej, utan att skada rummen, kunna borttagas, och hvilka alltid

böra vara huset följaktige.

5:o. Skulle Vi med Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd träda uti gifte,

och af sådan anledning blifva utrikes vistande, då förbehålle Vi oss, att

af Kongl. Maj:t och kronan undfå ersättning för Vår till detta hus utgifne

köpeskilling fyratiotusen Rdr specie; i hvilken händelse Vi derefter med

samma hus ingen befattning ega.

6:o. Emot det att Vi på det kraftigaste utfästa oss vid detta kontrakt

oryggeligen hålla, lärer Kongl. Magt nådigst täckas besörja, att den ämnade

tillbyggnaden detta hus varder efter den af Kongl. Maj:t i nåcler faststälda

ritning uppå Kongl. Maj:ts och kronans bekostnad med görligaste

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 70.

3

första verkstad, så att Vi ju förr dess hellre må komma att bo beqvämligt

och väl.

7:o. Äfvenledes lärer Kongl. Maj:t i nåder anslå en viss summa

till denna egendoms underhållande.»

Detta förordnande hade samma dag blifvit af Konung Gustaf III

stadfäst fult med den förklaring »att emot ofvannämnda vilkor, dem vår

kärälskeliga syster Hennes Kongl. Höghet Sophia Albertina lofvat och

utfäst, hafve Vi härigenom velat å Våre och kronans vägnar bifalla hvad

Hennes Kongl. Höghet uti 5:te, öde och 7:de punkterna af detta kontrakt

sig förbehållit, så att, om Hennes Kongl. Höghet skulle med Vårt nådiga

tillstånd träda uti gifte och af sådan anledning blifver utrikes vistande,

Hennes Kongl. Höghet då har att af Oss och kronan undfå ersättning för

den till detta hus utgifna köpeskilling, fyra,tiotusen r:daler specie, i hvilken

händelse Hennes Kongl. Höghet då med samma hus ingen vidare befattning

eger, hvarjemte Vi vele besörja, att den ämnade tillbyggnaden, enligt

den af Oss i nåder faststälda ritning, varder med görligaste första

uppå Vår och kronans bekostnad verkstad. Och anslå Vi till denna egendoms

underhållande och reparerande eu summa af ett tusen r:daler specie

årligen, hvilka penningar dock (icke) från statskontoret förr få uttagas,

än huset tarfvar reparation, då derför af vederbörande behörig räkning

göres, på sätt som med Våra öfriga byggnader förhålles.»

Efter Prinsessan Sophia Albertinas den 17 mars 1829 timade frånfälle

hade exekutorerna af Prinsessans testamente till Kongl. Maj:t i original

öfverlemnat ofvannämnda förordnande, hvarefter Kongl. Maj:t, jemte

förklarande, att dispositionen om Prinsessans palats komme att tjena till

efterrättelse, den 18 juli 1829 till kammarkollegium öfverlemnat berörda

originaldokument till förvarande.

Rörande palatsets senare öden erinrades i förevarande skrifvelse,

hurusom vid Prinsessan Sophia Albertinas död besittningsrätten till palatset,

i enlighet med förordnandet, öfvergått till Kronprinsen Oscars (sedermera

Konung Oscar 1) äldste son, Hertigen af Skåne, Carl Ludvig Eugéne

(sedermera Konung Carl XV), hvilken innehaft detsamma till den 8 mars

1844, då han, i och med Konung Carl XIV Johans frånfälle, blifvit kronprins.

Palatsets andre innehafvare blef då Konung Oscar I:s andre son,

Hertigen af Upland, Frans Gustaf Oscar, hvilken innehaft det till sin den

24 september 1852 inträffade död. Under den korta tidrymden från den

24 september 1852 till den 14 december samma år hade palatset innehafts

af dåvarande Hertigen af Östergötland Oscar Fredrik, men då sistnämnda

dag Kronprinsen Carls son, Hertigen af Södermanland Carl Oscar

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 70.

Wilhelm Fredrik föddes, hade denne blifvit palatsets innehafvare till sin

den 13 mars 1854 timade död.

Under de tjugufem år, som då förflutit från Prinsessan Sophia

Albertinas frånfälle, hade palatset sålunda haft fyra olika innehafvare, af

hvilka emellertid icke någon der inflyttat och i egentlig mening tagit det

i besittning. Den förste innehafvaren hade varit 3 år gammal, då han

tillträdt egendomen, och icke fylda 18 år, då han såsom blifven kronprins

fått frånträda den. Hertigen af Upland hade varit ej fylda 17 år, då han

blifvit palatsets innehafvare, och han hade dött ogift vid 25 års ålder

utan att hafva inflyttat der. Den tredje innehafvaren hade palatset endast

några veckor, och den fjerde hade dött i sitt andra lefnadsår.

Först efter det Hans Maj:t Konungen den 13 mars 1854 för andra

gången blifvit palatsets innehafvare och sedan detsamma af Hans Maj:t

med stora kostnader, utöfver det af staten beviljade anslag, iståndsatts och

ordnats, hade palatset från och med år 1857 kommit till användning i enlighet

med stiftarinnans afsigt. Under något mer än femton år hade

palatset derefter bebotts af Hans Maj:t i egenskap af dess innehafvare.

Vid Hans Maj:ts tronbestigning den 18 september 1872 hade dåvarande

Hertigen af Gotland Oscar Carl August blifvit palatsets innehafvare, och

skulle han den 11 november 1882 vid Hertigens af Skåne Oscar Fredrik

Wilhelm Olaf Gustaf Adolfs födelse hafva afträdt det till denne, derest

icke dessförinnan den 15 september samma år ett familjefördrag afslutits,

genom hvilket bestämts, att den arffurste, som redan blifvit eller blefve

laglig innehafvare af palatset, icke under sin lifstid skulle kunna, utan

eget medgifvande, derifrån rubbas, så länge han fortfore att vara arffurste,

i annat fall än om han efter successionsordning blefve kronprins eller

konung i Sverige. Då emellertid Hertigen af Gotland, efter afslutandet

af sitt äktenskap den 15 mars 1888, frånträdt titlarne Kongl. Höghet,

Arffurste och Hertig af Gotland samt för sig och efterkommande afsagt

sig alla de företrädesrättigheter i öfrigt, han såsom medlem af det kongl.

huset dittills åtnjutit, måste han i och med detsamma äfven frånträda

palatset, hvilket då tillfallit Hans Kongl. Höghet Kronprinsens äldste son,

Hertigen af Skåne, hvilken fortfarande innehade det. Under den tid af

snart trettio år, som förflutit efter Hans Majestäts tronbestigning, hade

palatset icke bebotts af sin innehafvare. Hertigen af Gotland hade varit

13 år gammal, då han tillträdt det, och den nuvarande innehafvaren endast

6 år. Efter det Hans Maj:t hade tagit sin bostad å Stockholms slott,

hade vissa af palatsets lägenheter tidtals varit upplåtna åt hofembetsmän

och hofbetjening, intill dess först år 1889 en våning och sedan år 1897

ytterligare en våning mot hyra upplåtits åt Hertigarne af Vestergötland

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 70.

5

och Nerike. Genom den hyra, som ansetts kunna betingas för de uthyrda

lägenheterna, hade palatsets innehafvare erhållit en årlig inkomst, som

emellertid icke uppgått till mer än omkring en procent å palatsets taxeringsvärde,

600,000 kronor.

Till stöd för den gjorda framställningen hade vidare anförts följande.

Af den lemnade redogörelsen för palatsets öden under den gångna

tiden syntes tydligt framgå, att palatset endast i mycket ringa grad kommit

att motsvara hvad stiftaren dermed afsett. Äfven om detta kunde

sägas till någon del hafva berott på tillfälliga omständigheter, syntes det

dock i väsentlig grad vara beroende på med stiftelsens natur oskiljaktigt

förenade förhållanden. Genom ofvanberörda familjefördrag af den 15 september

1882 hade visserligen något mera trygghet i besittningsrätten vunnits

för innehafvaren, men möjligheten för ett hastigt frånträdande qvarstode

likväl. Äfven om besittningsrätten vore mindre oviss än för närvarande,

syntes det vara en ganska tvifvelaktig förmån att tillträda ett

palats, innehållande mer än 100 rum och kök utan något slag af möbler

eller inventarier. En fullständig uppsättning af möbler in. in. kräfde ett

ganska afsevärdt kapitalutlägg, och palatsets hela inredning förutsatte och

nästan nödvändiggjorde en hofhållning så dyrbar, att den kräfde anslag,

vida större än de, som nu vore för någon prins af det kongl. huset å

riksstatens första hufvudtitel uppförda. Det syntes endast vara i det fall,

då innehafvaren vore en till myndig ålder kommen gift prins med en

större enskild förmögenhet, som han kunde draga full nytta af palatset.

Väl vore det sant, att, liksom nu, delar af palatset kunde uthyras, men

då det ur alla synpunkter syntes vara mindre lämpligt, att sådan uthyrning

egde rum annat än till medlemmar af det kongl. huset, kunde gifvetvis

hyran ej gerna sättas annat än jemförelsevis låg, hvartill komrae, att

det ju ingalunda vore säkert, att vid hvarje tillfälle funnes medlem af

konungahuset, som kunde och ville hyra bostad i palatset, äfvensom att

stora och värdefulla delar af palatset icke alls lämpade sig till dylika

bostäder.

Att åstadkomma eu förändring i de nuvarande förhållandena syntes

således icke kunna anses annat än högeligen önskvärd!, ej blott för den

nuvarande, men äfven för blifvande innehafvare af palatset. Genom fastighetens

försäljning och den inflytande köpeskillingens placerande helt och

hållet eller delvis i annan eller andra stadsfastigheter eller i räntebärande

papper skulle åt innehafvaren kunna beredas eu icke obetydlig årlig afkastning,

och om så ansåges lämpligt, borde det ej vara svårt att för eu

jemförelsevis mindre del af köpeskillingen anskaffa en fastighet, som inrymde

en efter förhållandena afpassad furstlig bostad. 1 stället för att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 70.

nu en minderårig innehafvare hade så godt som ingen inkomst af den

värdefulla fastigheten, skulle då under minderårighetstiden genom besparing

af större delen af afkastning^! kunna bildas ett nytt kapital, och i stället

för att nu den, som ville taga palatset i besittning, komme i ofvan påpekade

ekonomiska svårigheter, skulle något sådant ju då långt ifrån blifva

förhållandet. Äfven den, som endast eu kortare tid finge innehafva besittningsrätten,

skulle ju komma i åtnjutande af en verklig förmån, hvilket

nu knappast kunde sägas vara förhållandet. En försäljning af palatset och

köpeskillingens användning så, som ofvan nämnts, skulle väl ej heller kunna

med fog sägas stå i strid med stiftarinnans afsigt, hvilken måste anses

hafva varit att. åt en medlem af konungahuset bereda en särskild förmån.

Det fastigheten senast påförda taxeringsvärde vore, såsom ofvan

nämnts, 600,000 kronor, men med kännedom om de pris, som på senare

åren betingats för centralt belägna fastigheter i Stockholm, vore det utan

vidare klart, att fastigheten i sjelfva verket hade ett vida högre värde.

För att erhålla en tillförlitlig grund för bedömande af detta värde hade

stadsingeniören i Stockholm Herman Ygberg anmodats verkställa en beräkning

af försäljningsvärdet af egendomen, och hade denne dervid i afgifvet

utlåtande uppskattat egendomens försäljningsvärde till 1,884,600 kronor.

Icke obetydligt högre vore dock ett å fastigheten afgifvet köpeanbud,

hvilket uppginge till 2,250,000 kronor och som dessutom genom de erbjudna

betalningsvilkoren och den derigenom uppkommande räntevinsten

kunde anses icke oväsentligt högre. Sistnämnda belopp öfverstege det af

den sakkunniga auktoriteten beräknade försäljningsvärdet så väsentligt, att

det syntes ligga utom afl sannolikhet, att på något annat sätt skulle kunna

betingas ett högre belopp, vare sig nu eller inom den närmaste framtiden.

Med ofvan angifna åsigter om det ringa gagn, stiftelsen för närvarande

medförde, hade Hans Kongl. Höghet Kronprinsen, i egenskap af förmyndare

för palatsets nuvarande innehafvare, efter af Hans Maj:t personligen

erhållet tillstånd och efter det samtliga medlemmar af det kongl. huset,

som kunde komma i besittning af palatset för sig och efterkommande,

medgifvit, att den dem under vissa förhållanden tillförsäkrade besittningsrätten

icke måtte utgöra hinder för fastighetens försäljande, träffat aftal

om palatsets försäljning mot ofvannämnda köpeskilling af 2,250,000 kronor,

med förbindelse för Hans Kong]. Höghet Kronprinsen såsom säljare

att ofördröjligen vidtaga åtgärder för anskaffande af bifall till försäljningen

från de personer och myndigheter, hvilkas medgifvande för aftalets

giltighet fordrades. Köparen hade å sin sida förbundit sig att, derest han

icke inskränkte sig till att restaurera den nuvarande byggnaden, i stället

uppföra en ny, monumental sådan, fullt värdig det framstående läget.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 70.

7

Innan framställning till Kong! Maj:t gjordes om bifall till försäljningen

äfvensom derom, att de af Prinsessan Sophia Albertina gifna bestämmelser

rörande dispositionsrätten till palatset måtte blifva gällande i

fråga om den inflytande köpeskillingen och derefter å den eller de fasta

egendomar, som medelst densamma i sinom tid kunde varda förvärfvade,

syntes det emellertid med hänsyn till den i Prinsessan Sophia Albertinas

förordnande förekommande bestämmelsen derom, att palatset under vissa

förhållanden kunde tillfalla Kongl. Magt och kronan, nödvändigt att jemväl

först söka. erhålla ett förklarande, att från Kongl. Maj:ts och kronans sida

hinder icke mötte för den ifrågasatta försäljningen och hvad dermed egde

sammanhang.

Beträffande de vilkor, som kunde komma att stadgas vid ett eventuel

bifall till den nu ifrågavarande försäljningen, syntes dessa böra i främsta

rummet afse sättet för köpeskillingens placerande, med föreskrift tillika,

att, derest annan eller andra fastigheter skulle komma att inköpas, sådant

icke finge ske utan föregående inhemtande af Kongl. Maj:ts bifall, äfvensom,

med hänsyn till storleken af köpeskillingen och den omständigheten,

att Kongl. Maj:t och kronan kunde komma att åtminstone till en tid innehafva

stiftelsen, att förvaltningen af medlen uppdroges åt särskild! utsedda

personer, exempelvis två, förordnade af Kongl. Maj:t, deraf den ene på

finansdepartementets och den andre på riksmarskalksembetets föredragning,

samt en, utsedd af stiftelsens innehafvare eller dennes målsman.

Ifrågavarande ärende, som afsåge ändring i bestämmelserna i eu

testamentarisk stiftelse, vore följaktligen af sådan beskaffenhet, att den

slutliga pröfningen af den gjorda framställningen tillkomme Kong]. Maj:t

i högsta domstolen. Då emellertid, efter det Prinsessan Sophia Albertina

år 1783 med egna medel inköpt den nuvarande tomten n:o 1 i qvarteret

Lejonet med derå då befintlig åbyggnad, en väsentlig tillbyggnad af huset

bekostats af statsmedel och dylika medel äfven anvisats till husets underhåll,

allt under vilkor, att »kontraktet» å stiftarinnans sida hölles, hvartill

komme, att i detta stadgades, att egendomen under vissa förhållanden

kunde för en tid tillfalla Kongl. Maj:t och kronan, vore uppenbart, att

ändring i stiftelsens bestämmelser icke kunde ega rum, med mindre ett

förklarande från Kongl. Maj:ts och kronans sida förelåge, att hinder derför

icke mötte.

Det borde erinras, att högsta domstolen, då densamma till pröfning

förehaft frågor om försäljning af fideikommissfastighet, med hvithet slag

af frågor den nu uppkomna närmast vore att likställa, plägat meddela

sådana bestämmelser, som ansetts erforderliga för tryggande af vederbörande

stiftelses intresse och bestånd. Sålunda hade högsta domstolen

s. 8 Kontrollera mot PDF

-8

Statsutskottets Utlåtande N:o 70.

naturligen i första rummet pröfvat antagligheten af gjordt köpeanbud samt

meddelat föreskrift, huruvida den fastighet, till hvars försäljning tillstånd

meddelats, skolat utbytas mot annan, eller huruvida, der sådant blifvit

begärdt, hela eller någon del af köpeskillingen fått förvaltas såsom ett

fideikommisskapital. Såsom exempel ville departementschefen anföra, att,

då Kongl. Magt genom utslag den 14 oktober 1898 medgifvit försäljning

till visst angifvet pris och på vissa andra angifna vilkor af en fideikommissfastighet

i Stockholm, Kongl. Maj:t i sammanhang dermed förordnat, att

köpeskillingen skulle användas till inköp för fideikommissets räkning af

annan fastighet i Stockholm, för hvilket ändamål fideikommissets innehafvare

hade att, så snart tillfälle yppade sig till förvärfvande af dylik fastighet,

till Kongl. Magt inkomma med framställning i ämnet, hvarefter Kongl.

Maj:t ville derutinnan vidare förordna, samt att köpeskillingen från köparen

skulle mottagas af två gode män, som Svea hofrätt hade att på anmälan

förordna, och af dem tills vidare förvaltas sålunda, att medlen utlånades

mot fullgod säkerhet och att denna deponerades hos Sveriges riksbank eller

annat penningverk, hvars reglemente blifvit af Kongl. Maj:t faststäldt,

med rättighet för fideikommissets innehafvare att disponera den å kapitalet

utfallande, behållna ränta.

Då det med den ifrågavarande stiftelsen åsyftade målet att bereda

en af det Kongl. Husets medlemmar en förbättrad ekonomisk ställning icke

kunde annat än i väsentligt ökad grad vinnas genom en förändrad och

mera fruktbringande disposition af det betydliga kapital, som för närvarande

vore bundet i den egendom, som utgjorde föremål för stiftelsen,

och genom den behandling, som ärendet hade att undergå i högsta domstolen,

betryggande garanti vunnes för att stiftelsens intressen icke i någon

man komme att äfventyras genom försäljningen, likasom äfven Kongl. Maj:ts

och kronans eventuella rätt blefve behörigen förvarad, syntes intet vara

att erinra mot meddelandet af det begärda förklarandet från Kongl. Maj:ts

och kronans sida. Såsom vilkor härför borde emellertid stadgas, dels att

eu af Kongl. Maj:t på föredragning af chefen för finansdepartementet förordnad

person skulle ega deltaga i förvaltningen af de genom försäljningen

inflytande medlen, dels ock att, derest för köpeskillingen förvärfvades

annan eller andra fastigheter, statsmedel icke finge användas till reparation

eller underhåll af desamma eller till andra utgifter för dem.

I hvad mån de under riksstatens första hufvudtitel uppförda anslagen

till polis-, lys- och renhållning vid kongl. slottet och Arfprinsens

palats, till reparationer å Stockholms slott med flera för de kongl. hofven

upplåtna byggnader och till brandväsendet och yttre lyshållning^* vid

kongl. slottet och Arfprinsens palats kunde komma att röna inverkan af

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

9

den ifrågasatta försäljningen, ansåge departementschefen höra få bero på

särskild utredning och pröfning, sedan försäljningen kommit till stånd.

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft fyra

inom Riksdagen väckta motioner, nemligen inom Första kammaren af herr

E. Trygger in. fl. (n:o 36), herr P. E. Lithander (n:o 38) och herr C. E.

Ljungberg (n:o 40) samt inom Andra kammaren af herr E. A. Lindblad

(n:o 184).

Uti dessa motioner har yrkats

af herr Trygger med flera:

att Riksdagen måtte förklara, att Ivongl. Maj:ts ofvan omförmälda

proposition icke kunde af Riksdagen bifallas, men att från Riksdagens

sida hinder icke mötte för försäljning af fastigheten n:o 1 efter 1810

års nummerordning i qvarteret Lejonet i Stockholm under vilkor, att

fastigheten öfverlätes till statsverket emot det att från riksgäldskontor

årligen utbetalades 90,000 kronor till den, som enligt gällande fideikommissbestämmelser

skulle ega att disponera öfver fastigheten;

af herr Lithander:

att Riksdagen måtte besluta att på det sättet bifalla Kongl. Maj:ts

proposition, att Arffurstens palats inlöstes åt staten för en summa af

2,250,000 kronor, hvarjemte till byggnadens inre omändring, inredning

och möblering, för att den skulle kunna tagas i användning af Kong].

Maj:ts kansli, lemnades ett anslag en gång för alla af högst 750,000 kronor;

af herr Ljungberg:

att antingen Riksdagen måtte förklara, att Kongl. Maj:ts ofvannämnda

proposition icke kunde af Riksdagen bifallas, men att, så framt

högsta domstolen funne hinder icke möta för den äskade förändringen i

fideikommisstiftelsen, Riksdagen ville, till inlösen af Arffurstens palats,

deruti inberäknad stalltomten med adress n:o 3 Stallgatan i qvarteret Blasieholmen,

anslå ett belopp af 1,900,000 kronor på det sätt, att, efter 4

procent derå, en årlig ränta af 76,000 kronor utbetalades till den, som

enligt fideikommissbestämmelserna skulle ega dispositionsrätten öfver palatset,

dock med vilkor:

dels att, om vederbörande arffurste eller prinsessa till sin bostad inköpt

annan fastighet, statsmedel icke finge användas till dess underhåll

eller andra utgifter för densamma,

dels ock att den furste eller furstinna, som uppbure årsräntan, icke

finge åtnjuta särskildt apanage å civillistan, samt att, när ^berättigad

Bill, till Riksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 41 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

innehafvare af årsräntan icke funnes, densamma blefve under sådan tid

statsverket besparad;

eller ock att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,

det Kongl. Maj:t behagade låta verkställa behörig utredning dels

om fideikommisstiftelsens natur och orubblighet, dels ock om statens rättsanspråk

å palatset och stalltomten samt på hvilka vilkor dessa egendomar

skulle kunna för statsverket förvärfvas;

samt af herr Lindblad, för så vidt motionen berörde nu förevarande

ärende:

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl.

Maj:t behagade verkställa en utredning, dels om och på hvilka vilkor

Arffurstens palats kunde förvärfvas för statsverket, dels ock huruvida plats

för Kongl. Maj:ts kansli kunde beredas derstädes.

Beträffande de skäl, som vederbörande motionärer anfört till stöd

för sina yrkanden, tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna.

På grund af förändrade förhållanden kan för visso det med ofvannämnda

stiftelse afsedda mål, eller beredande af en förbättrad ekonomisk

ställning åt en af det Kongl. Husets medlemmar, endast i ringa grad ernås

genom ifrågavarande fastighets bibehållande till disposition i enlighet med

stiftelseurkunden. Detta mål skulle deremot, på sätt departementschefen

till statsrådsprotokollet anfört, i väsentligen ökad grad vinnas genom en

förändrad och mera fruktbärande disposition af det betydliga kapital, som

är bundet i fastigheten. Med afseende härå synes hinder icke höra uppställas

mot en försäljning af densamma. Utskottet anser emellertid, att

palatset alltjemt bör bibehållas såsom en publik byggnad och att det sålunda,

derest detsamma skall afyttras, bör inköpas för statsverkets räkning;

och synes så mycket större skäl härtill föreligga, som byggnadens

framstående läge särskild! gör den synnerligen lämplig att användas för

allmänt ändamål och det alltmer framträdande behofvet af nya och utvidgade

lokaler för de centrala embetsverken torde böra föranleda dertill,

att det tillfälle, som i förevarande afseende erbjuder sig för tillgodoseende

af detta behof, icke bör lemnas obeaktadt.

Hvad köpeskillingen beträffar, har, enligt hvad i statsrådsprotokollet

meddelats, å fastigheten afgifvits köpeanbud, uppgående till 2,250,000

kronor; och vid sådant förhållande hav utskottet, i anslutning till hvad i

herrar Tryggers med flere och Lithanders ofvannämnda motioner hemstälts,

ansett den köpeskilling, som skall af kronan för fastighetens förvärfvande

erläggas, böra bestämmas till högst det sålunda erbjudna beloppet.

I likhet med herr Trygger med flere anser utskottet visserligen, att Löpe
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

11

summan till en början icke bör utgå i annan form än såsom en ränta

efter 4 procent derå, att årligen utbetalas från Riksgäldskontoret till den,

som eger uppbära densamma. Köpeskillingen bör alltså tills vidare och

intill dess Riksdagen i fråga om dess utbetalande till säljaren kan komma

att annorlunda besluta, innestå i Riksgäldskontoret. Men med afseende å

den ekonomiska fördel, som ifrågavarande kapitals användning i sin helhet

eller till större eller mindre del till inköp af fastigheter otvifvelaktigt

skulle för framtiden kunna medföra, anser utskottet hinder icke böra uppställas

mot kapitalets placering på sådant sätt, dervid gifvetvis äfven, för beredande

af en efter förhållandena afpassad furstlig bostad, särskild fastighet

må kunna förvärfvas. Samma rätt, som kronan nu eger i arffurstens palats,

skulle utan tvifvel tillkomma henne i sålunda inköpta egendomar;

och med afseende härå anser utskottet, att Riksdagens medgifvande till

nämnda fastighet sinköp bör inhemtas.

Den ofvannäranda årligen utgående utbetalningen till den dertill

enligt stiftelseurkunden berättigade bör gifvetvis beräknas å innestående

köpeskillingsbelopp och följaktligen minskas i förhållande till hvad som

användes till inköp af fastigheter för stiftelsens räkning.

Kongl. Maj:ts föreliggande förslag innebär allenast hemställan om

att Riksdagen för sin del måtte förklara, att hinder icke möter för ifrågavarande

fastighets försäljning under vissa vilkor; och har utskottet icke

något att erinra mot eu sådan förklarings afgifvande under förbehåll att

bland vilkoren upptagas bestämmelser i öfverensstämmelse med den mening,

utskottet i detta afseende här ofvan uttalat. Derest försäljningen

under iakttagande häraf kommer till stånd, bör, såsom ofvan angifvits,

erforderliga medel utbetalas från Riksgäldskontoret, hvilket således redan

nu torde böra af Riksdagen erhålla bemyndigande till sådana utbetalningar.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet:

a) att Riksdagen, med anledning af Kongl. Maj:ts

förevarande proposition samt herrar Tryggers med flere,

Lithanders, Ljungbergs och Lindblads ofvannämnda motioner,

må för sin del förklara, att hinder icke möter för

försäljning af fastigheten n:o 1 efter 1810 års nummerordning

i qvarteret Lejonet i Stockholm, under vilkor,

dels att fastigheten inköpes för statsverkets räkning för

en köpeskilling af högst 2,250,000 kronor, hvilken köpeskilling

efter köpets afsilande, tills vidare och intill

dess Riksdagen i fråga om densammas utbetalande till

säljaren annorlunda förordnar, skall för den genom öf
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 70.

verenskommelsen emellan Konung Gustaf III och Prinsessan

Sophia Albertina den 17 mars 1783 bildade stiftelsens

räkning innestå i Riksgäldskontoret, som å innestående

beloppet årligen, räknadt från den dag fastigheten

till statsverkets disposition öfverlemnas, utbetalar

fyra procent ränta till den, som enligt bestämmelserna

i nämnda öfverenskommelse må vara dertill berättigad,

dels att köpeskillingen må i sin helhet eller till större

eller mindre del, efter det Riksdagens medgifvande för

hvarje särskild! fall inhemtats, användas till fastighetsförvärf

för omförmälda stiftelses räkning; dels och att

statsmedel icke må användas till reparation eller underhåll

af sålunda inköpt fastighet eller till andra utgifter

för densamma; samt

b) att Riksdagen, vid bifall till hvad här ofvan i

mom. a) föreslagits, må bemyndiga Riksgäldskontoret

att, derest den ifrågavarande försäljningen kommer till

stånd, ej mindre verkställa den i mom. a) omförmälda

årliga ränteutbetalning utan äfven tillhandahålla erforderliga

medel till de fastighetsinköp, som enligt samma

moment framdeles kunna för stifselsens räkning förekomma.

Stockholm den 2 maj 1902.

På statsutskottets vägnar:

CHR, LUNDEBERG.

Stockholm 1902. Kung!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1902:92 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående visst förklarande i fråga om försäljning af fastigheten n:o 1 i qvarteret Lejonet i s. 4 i texten