Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts ''proposition i anledning af en å internationell konferens i Bryssel den 5 mars 1902 antagen konvention angående beskattningen af socker.

1903-03-27 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1903:34, Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts ''proposition i anledning af en å internationell konferens i Bryssel den 5 mars 1902 antagen konvention angående beskattningen af socker.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 34,

1

N:o 34.

Ank. till Eiksd. kansli den 27 mars 1903, kl. 1 e. m,

Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts ''proposition

i anledning af en å internationell konferens i Bryssel

den 5 mars 1902 antagen konvention angående beskattningen

af socker.

I proposition af den 30 sistlidne januari, n:o 43, hvilken proposition

hänvisats till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande af

propositionen bilagdt utdrag af protokollet öfver finansärenden för nämnda

dag jämte den däri omförmälta, å internationell konferens i Bryssel den 5

mars 1902 antagna konvention rörande beskattningen af socker, föreslagit

Riksdagen att i anledning af samma konvention,

»dels besluta, att under den tid, konventionen är för Sverige gällande,

socker, kommande från länder, hvilka bevilja premier för tillverkning eller

utförsel, skall, då sockret införes på svenskt område, i enlighet med bestämmelserna

i artikel 4 beläggas med en särskild afgift till det lägsta

belopp, sistnämnda artikel i sådant afseende bestämmer,

dels medgifva, att under den tid, konventionen är för Sverige gällande,

införsel af socker, tillverkadt vare sig i de fördragsslutande staterna eller

i de af dessa staters kolonier eller besittningar, som i artikel 5 omförmälas,

må ske till lägsta tullsats,

Bih. till Eiksd. Prof. 1903. 5 Sami. 1 Afd. 28 Käft. (N:o 34).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 34.

dels och förklara, att rörsocker ock betsocker icke skall vid införsel

till Sverige under nyss nämnda tid beläggas med olika afgifter.»

Enligt ofvan omförmälda utdrag af statsrådsprotokollet har chefen för

finansdepartementet vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t anfört

följande:

»Sedan gammalt har inom de flesta europeiska stater sockret utgjort

en i statsfinansiellt hänseende särdeles betydelsefull vara. I anledning häraf

och med hänsyn till det ekonomiska intresse, som för stora betodlande

jordbruksdistrikt i flertalet europeiska länder varit förenadt med den inhemska

sockerindustriens ställning och utveckling, har denna industri från statsmakternas

sida rönt en uppmuntran, som särskildt på grund af sättet för

sockerbeskattningens anordnande redan tidigt framkallade en produktion,

som öfversteg den inhemska konsumtionens behof. Beskattningen å den

inhemska produktionen anordnades nämligen i regel till en början så, att

skatten utgick efter mängden af den i produktionen använda råvaran eller

förbrukade sockerbetor och under förutsättning, att betorna lämnade socker

efter en viss gifven procent af betornas vikt. Då emellertid det rendement,

som sålunda beräknades, i allmänhet var lägre än det verkliga utbytet,

men restitution af skatt ägde rum efter det beräknade socker utbytet

för hvarje viktenhet exporteradt socker, medförde denna restitution i verkligheten

en förmån eller premie för exportören. När sedermera efter hand

råämnesbeskattningen i de särskilda länderna utbyttes mot beskattning af

produceradt socker, produktbeskattning, eller af till konsumtion utlämnadt

socker, konsumtionsbeskattning, blef visserligen allt produceradt eller

till konsumtion utlämnadt socker beskattadt. Men premieringen af sockerexport

upphörde likväl icke därmed. Genom direkta premier eller indirekt

genom förmåner, som i en eller annan form komma exportörerna till godo,

premieras nämligen fortfarande sockerexport. De system för premieringen,

hvilka därvid följas, äro, såsom man kan inhämta af en i förevarande ämne

nyligen utkommen redogörelse*), lika många som de stater, hvilka förse

den internationella marknaden med betsocker.

Berörda exportpremier tillika med de höga tullskydd, medelst hvilka

staterna sökt bevara den inhemska marknaden för den inhemska produktionen,

hafva emellertid fört med sig vissa för respektive stater och konsumenter

särdeles betungande konsekvenser. Produktionen öfverstiger för

*) Ekonomisk Tidskrift 1902, häft. 7.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 34. 3

hvarje år med allt större belopp den årliga konsumtionen. Följden häraf

har blifvit, att priset för det socker, hvilket exporteras, allt mer sjunkit

och icke sällan understigit produktionskostnaden. Att fabrikanterna det

oaktadt funnit med sin fördel förenligt att fortsätta med export, har berott

ej allenast på exportpremierna utan ofta nog i ännu högre grad på det

förhållandet, att fabrikanterna af försäljningen å den inhemska marknaden

kunnat förskaffa sig en vinst, som mer än betäckt förlusten å exporten.

Skillnaden mellan de skatter eller afgifter, som träffa utländskt socker,

och de skatter eller afgifter, hvilka det inhemska sockret är underkastadt,

eller den så kallade surtaxe är i regel så stor, att sockerfabrikanterna genom

sammanslutning i ring eller kartell med eller utan statens autorisation

kunna, oberoende af sockrets försäljningspris å världsmarknaden, bestämma

prisen å den inhemska marknaden. De pris, sockerkonsumenterna

inom produktionslandet således fått betala till förmån för sockerexporten,

hafva emellertid indirekt äfven verkat hämmande på statens skatteintäkter

å sockret. En sådan stegring af den inhemska konsumtionen, hvarigenom

staten skolat kunna göra sig ersatt för premieringen af sockerexporten, bar

nämligen till följd af de höga sockerprisen inom landet uteblifvit.

Dessa för stat och konsumenter ofördelaktiga följder af det rådande

systemet hafva emellertid icke inskränkt sig till de betsockerexporterande

länderna. Stater, hvilka såsom England innehafva rörsockerproducerande

kolonier, hafva sett dessa koloniers välstånd hotadt genom rörsockrets underlägsenhet

i konkurrensen med det genom premier, tull och andra förmåner

gynnade betsockret.

På grund af dessa förhållanden hafva från de staters sida, för hvilka

premiesystemets skadliga verkningar varit mest kännbara, upprepade gånger

försök gjorts att återställa pris- och exportförhållandena inom sockerindustrien

i ett normalt läge. De senaste decenniernas arbeten i nämnda riktning

hafva dock först nu krönts med ett så till vida lyckligt resultat, att

för närvarande föreligger till ratificerande af respektive stater en af ombud

från flertalet sockerproducerande europeiska länder undertecknad, å konferens

i Bryssel utarbetad konvention i ämnet.

På inbjudning af belgiska regeringen sammanträdde sommaren år

1898 i Bryssel ombud för Tyskland, Österrike-Ungern, Belgien, Spanien,

Frankrike, Storbritannien, Nederländerna, Ryssland och Sverige för behandling

af frågan om borttagande af premier å socker jämte dithörande frågor.

Konferensens första sammanträde, därvid såsom Sveriges ombud närvoro

dåvarande ministern vid belgiska hofvet grefve A. L. F. Gylden
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 34.

stolpe och fabriksdisponenten Carl Tranchell, ajournerades emellertid snart

i anledning af uppkommen meningsskiljaktighet rörande ämnet för förhandlingarna.

Frankrike, som till de premier, hvarom konferensens förhandlingar

skulle röra sig, endast ville hänföra direkta exportpremier, men ej

andra förmåner, hvarmed sockerindustrien gynnades, bestred liksom ock

Eyssland, att till föremål för förhandlingarna finge göras ländernas inre

finanslagstiftning, äfven om däraf följde större indirekt skydd för sockerfabrikationen.

Sedan emellertid genom underhandlingar mellan franska regeringen

å ena sidan samt tyska och österrikisk-ungerska regeringarna å andra

sidan de från Frankrikes sida vid nämnda sammanträde uttalade betänkligheter

häfts, höll konferensen, på inbjudning af belgiska regeringen, ett nytt

sammanträde, som började i december år 1901, och vid hvilket utom förenämnda

länder, med undantag af Eyssland, jämväl Italien och Eumänien

läto representera sig. Detta konferensens senare sammanträde, därvid Sverige

representerades, förutom af förbemälde Tranchell, i grefve Gyldenstolpes

ställe af dennes efterträdare på ministerposten i Bryssel, grefve A. M.

H. Wrangel, afslutades den 5 mars 1902, sedan en konvention af den lydelse,

bil. litt. — vid detta protokoll utvisar, undertecknats af ombuden

från alla representerade länder med undantag af det betsockerexporterande

Eumänien.

Denna konvention, som synes innebära eu lycklig lösning af de till

konferensens behandling hänskjuta frågor, är afsedd att gälla under fem

år från den 1 september 1903 och därefter allt fortfarande år efter år,

om icke uppsägning från någon fördragsslutande makts sida sker.

Innan ratificering af konventionen för Sveriges del äger rum, bör

emellertid Eiksdagens beslut rörande vissa af konventionens bestämmelser

inhämtas. Eiksdagens beslut i nämnda afseende kan visserligen icke fattas,

innan den i konventionen för ratificeringen angifna tiden eller den 1 februari

1903 tilländagått, men, enligt hvad inhämtadt blifvit, möter likväl

icke, om Eiksdagen skulle godkänna berörda bestämmelser, hinder för Sverige

att genom ratifikation inom närmaste tiden efter nämnda dag ansluta

sig till konventionen på de däri för Sverige angifna villkor.

Dessa villkor äro, såsom af konventionen framgår, för Sverige gynnsamma.

I konventionen göres nämligen i fråga om förpliktelser en ganska

afsevärd skillnad mellan exporterande och icke exporterande länder. De

förra äro sålunda skyldiga, att enligt artikel 1 afskaffa de direkta och indirekta

premier, som produktionen eller exporten af socker kan åtnjuta,

och att icke införa dylika premier under hela den tid, konventionen kom
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 34. 5

mer att gälla; att enligt artikel 2 ställa råsockerfabriker och sockerraffinaderier

under ständig och verksam kontroll; samt att enligt artikel 3 begränsa

tilläggsafgiften (surtaxe) till 6 francs för 100 kilogram för raffineradt

och därmed likartadt socker och till 5,50 francs för annat socker.

Från de i nämnda artiklar omförmälda förpliktelser är Sverige liksom

Spanien och Italien på grund af artikel 6 fritaget, så länge sockerexport

icke äger rum. Skulle nämnda länder emellertid öfvergå till att vara sockerexporterande

i den här afsedda betydelse, åligger det dem att senast

inom ett år från den tidpunkt, då den i artikel 7 omförmälda ständiga

kommissionen funnit så vara händelsen, bringa lagstiftningen rörande behandlingen

af socker i öfverensstämmelse med konventionens förenämnda

bestämmelser. Af öfriga stadganden i konventionen, hvilka skola gälla för

samtliga fördragsslutande makter och således omedelbarligen äfven för Sverige,

äro de i artikel 4 gifvetvis de mest betydelsefulla. För att icke genom

borttagandet af premierna för sockerexport gynna exporten från de premiebetalande

länder, hvilka icke ansluta sig till konventionen, bestämmer artikel

4, att socker från sistberörda länder skall beläggas med en särskild

afgift, som icke får understiga beloppet af de direkta eller indirekta premier,

som betalas af ursprungslandet. Medan man således genom detta

stadgande och stadgandet i artikel 8, afseende att förhindra, det premieradt

socker, som transiterat en fördragsslutande stats område, komme i åtnjutande

af de af konventionen härflytande förmåner, sökt förekomma en

ojämn konkurrens med premiebetalande land, har man å andra sidan genom

bestämmelserna i artikel 5 velat bereda exporten från hvart och ett af de

fördragsslutande länderna den största möjliga likställighet i fråga om konkurrensmöjligheter.

Enligt sistnämnda artikel skall sålunda hvarje land, som

ansluter sig till konventionen, behandla alla öfriga fördragsslutande makter

såsom mest gynnad nation vid sockerimport, hvarjämte artikeln förbjuder,

att import af rörsocker och betsocker af fördragsslutande makt belägges

med olika afgifter. För att öfvervaka tillämpningen af ifrågavarande bestämmelser

samt i tvistiga och andra i artikel 7 nämnda fall upptaga och

pröfva uppkomna eller i artikeln eljest nämnda frågor, skola de fördragsslutande

makterna inrätta en ständig kommission. Denna kommission skall

bestå af delegerade för de fördragsslutande staterna och med densamma

skall förenas eu ständig byrå. Kostnaderna för kommissionens och den

ständiga byråns organisation och verksamhet — med undantag af traktamente

och ersättning till de delegerade, som böra betalas af deras respektive

länder — skola bestridas af alla de fördragsslutande staterna och för
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 34.

delas mellan dem på sätt kommissionen bestämmer. Den på Sverige årligen

belöpande delen af nämnda kostnader har beräknats till omkring

1,000 francs.

I anledning af denna konvention hafva kommerskollegium och generaltullstyrelsen,

på grund af nådig befallning, den 25 mars 1902 gemensamt

afgifvit underdånigt utlåtande. Ämbetsverken hafva däri såsom sin

mening uttalat, att upphäfvandet af direkta och indirekta premier samt

den reduktion af det nuvarande höga skyddet för den inhemska marknaden,

som med konventionen afsåges, liksom de med nuvarande förhållanden förenade

olägenheter egentligen ägde betydelse endast för de länder, hvilka

antingen producerade betsocker för export eller ock hade rörsockerproducerande

kolonier. Däremot skulle de länder, hvilka i likhet med vårt land

blott producerade betsocker till eget behof, intaga en helt annan ställning

och oberoende af internationella öfverenskommelser kunna ordna sin sockerbeskattning

så, att både producenters och konsumenters intressen behörigen

tillgodosåges. Konventionen skulle för länder af sistnämnda kategori näppeligen

medföra annan verkan än, under förutsättning af oförändrad sockertull,

möjligen någon stegring af sockerprisen; och om denna eventuella

verkan af förändringen redan i och för sig icke borde anses särskildt eftersträfvansvärd,

skulle densamma, därest den i sin ordning gåfve anledning

till stegrad sockerproduktion inom landet, ännu mindre kunna anses såsom

någon fördel, förutsatt att vi icke kunde på den utländska marknaden

upptaga täflan med länder, som vore mera gynnsamt ställda i afseende å

villkoren för sockerproduktion. Skulle åter under normala afsättningsförhållanden

å den allmänna sockermarknaden — hvilka förhållandens återinträde

icke torde påverkas af, huruvida Sverige biträdde konventionen eller

icke — förutsättningar för produktion här i landet af socker till export

kunna anses förefinnas, torde antagligen hinder icke möta att först framdeles,

när detta förhållande konstaterats, vinna tillträde till konventionen

på däri stadgade allmänna villkor, hvilka enligt artikel 6 jämväl, i händelse

af definitivt tillträde nu genast, skulle för Sveriges del tillämpas, så

snart export härifrån landet komme till stånd.

Ämbetsverken, som härefter ingått i granskning af de förpliktelser,

Sverige genom ett omedelbart tillträde till konventionen skulle ikläda sig,

hafva funnit, att ingendera af de i artiklarne 5, 7 och 8 omförmälda förpliktelser

skulle medföra någon som helst olägenhet för landet. Äfven om

vår tulltaxa inrymde differentialtullar, torde med afseende å vår sockerindustris

redan vunna utveckling bestämmelsen i artikel 5 sakna reel bety
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 34.

delse, och bestämmelsen i artikel 8 innebure endast förpliktelse att såsom

villkor för förtullning här i riket af utländskt socker enligt här allmänt

gällande tullsats fordra företeende af produktionsbevis, ett åtagande, som

allra minst för ett land, hvilket endast undantagsvis importerade socker,

kunde väcka någon betänklighet.

Däremot hafva ämbetsverken ansett, att det icke vore fullt lika tydligt,

att icke den förpliktelse, som i händelse af konventionens ratificerande

för Sveriges del skulle omedelbart åligga oss enligt artikel 4, eller

skyldigheten att tillämpa kompensationstull för socker från de länder,

hvilka beviljade produktions- eller exportpremier för sådan vara, skulle

kunna medföra olägenhet för oss. Visserligen hade man under konferensens

förhandlingar icke ifrågasatt annat, än att denna förpliktelse skulle

låta sig förena äfven med traktatbestämmelse angående behandling såsom

mest gynnad nation, och vid tyska riksdagens sammanträde den 1 mars

1902 hade från regeringens sida det uttalande fällts, att, lika väl som

Tyskland fått finna sig däri, att af Förenta staterna differentialtull tillämpats

å tyskt socker, de stater, som ej biträdde ifrågavarande konvention,

hädanefter finge hålla till godo med differentialtullar från deras sida, hvilka

anslöte sig till konventionen. Ämbetsverken tilltrodde sig icke att bedöma,

huruvida en sådan tolkning i hvarje fall kunde göras gällande, oafsedt

olikhet i de respektive ländernas maktställning, men ansåge sig böra ifrågasätta,

huruvida icke antagas kunde, att land, som icke låtit sig å konferensen

representera och som, oaktadt saknaden af formlig öfverenskommelse

angående behandling såsom mest gynnad nation, dock hittills tillämpat ett

sådant förfarande gent emot Sverige, af kompensationstullars påläggande

från Sveriges sida skulle kunna hämta anledning till repressalier.

Vidare hafva ämbetsverken i fråga om de förpliktelser, hvilka enligt

konventionen skulle åligga Sverige, i händelse Sverige blefve sockerexporterande,

funnit den i artikel 3 lämnade bestämmelsen, att tullsatserna

icke finge mer än med vissa belopp öfverskjuta en konsumtionsskatt å det

inhemska sockret, innebära eu ganska vidtgående förpliktelse. De förändringar,

den afsåge, vore af så stor betydelse, att de icke torde böra

förekomma, utan att en förutgående noggrann undersökning ådagalagt, att

villkoren för fortfarande export kunde antagas verkligen förefinnas och

framför allt, att den föreskrifna ansenliga reduktionen af skyddet för den

inhemska marknaden icke medförde fara för vår sockerindustri. Det vore

vid sådant förhållande af vikt, att villkoren för att Sverige skulle anses

icke tillhöra de sockerexporterande länderna, blefve mera noggrant be
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3i.

stämda än nu vore fallet. Äfven med en tillfällig export vare sig af inhemsk

tillverkning eller, såsom år 1893 ägde rum, af utländskt socker,

som inom Sverige raffinerats, torde nämligen, enligt lydelsen af artikel 6,

villkoret för Sveriges undantagsställning svårligen kunna anses fortfarande

upprätthållet.

Under sådana omständigheter har det icke synts ämbetsverken vara

ställdt utom allt tvifvel, att icke tilläfventyrs bestämmelserna i artikel 6

skulle kunna leda till vanskligheter och olägenheter för landet; och ansåge

ämbetsverken, med afseende å hvad sålunda och i öfrigt anförts, sig icke

kunna uttala annat omdöme, än att konventionens ratificerande för Sveriges

del under nuvarande förhållanden icke torde kunna antagas innebära fördel

för landet, men väl kunna medföra vissa och ganska afsevärda olägenheter.

För den händelse emellertid att en sådan åtgärd skulle finnas påkallad,

syntes det ämbetsverken, att, då meddelande af de närmare bestämmelser

angående produktionsbevis, som af artikel 8 föranleddes, torde komma att

grundas på förslag af den blifvande öfvervakningskommissionen, för närvarande

vidare verkställighetsåtgärder icke af konventionens biträdande föranleddes

än beredande af erforderliga medel för deltagande i kostnaderna

för bemälda kommission med tillhörande byrå samt undanrödjande af det

hinder, som, i brist af bestämmelse angående differentialtullar å socker,

mötte för eventuellt åsiittande af kompensationstull enligt artikel 4.

Anser man i likhet med ämbetsverken, att konventionen icke skulle

för Sverige innebära annat än en prisförhöjning å sockret, måste naturligen

Sveriges biträdande af konventionen betraktas såsom mindre fördelaktigt

eller åtminstone betydelselöst. Vid bedömandet af konventionen får dock

icke förbises, att, äfven om densamma ej kan för Sverige medföra någon

strax förnimbar fördel, nu rådande exportförhållanden dock kunna föranleda

olägenheter, som göra Sveriges anslutning till konventionen önskvärd. Under

senare åren har sockrets exportpris bestämts ej blott af naturliga produktionsförhållanden,

utan äfven och till ej ringa grad genom konstlade medel,

såsom exportpremier och fabrikskarteller, på hvilka vårt land ej ensamt

kan öfva något inflytande. De olägenheter både för sockerindustrien och

betodlingen samt därmed äfven för jordbruket i några af landets provinser,

som häraf kunna uppstå, skulle vid Sveriges anslutning till konventionen

kunna förekommas eller åtminstone mildras genom konventionens bestämmelser.

Om alltså starka skäl redan nu tala för, att Sverige biträder konventionen,

torde äfven tanken på framtiden bjuda, att Sverige icke underlåter

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 34. 9

att begagna sig af det erbjudna tillfället att på synnerligen fördelaktiga

villkor komma i fullt åtnjutande af konventionens fördelar. Äfven om de

af ämbetsverken uttalade betänkligheter mot biträdandet skulle tillmätas

någon vikt finnes knappast anledning att anse dem vara af större betydelse.

Särskild! gäller detta frågan om den särskilda afgiften enligt artikel 4 eller

kompensationstullen.

I fall nämligen Sverige på grund af nämnda artikel skulle nödgas

ålägga socker från något land en sådan tull, kommer i händelse Sveriges

rätt härtill skulle bestridas af produktionslandets regering, afgörandet af

tvisten att tillkomma den permanenta kommissionen i Bryssel och dess afgörande

att vinna samtliga de fördragsslutande makternas understöd.

Med tillämpning af konventionens bestämmelser kommer säkerligen

sockerexporten från de premiebetalande länder, hvilka icke ansluta sig till

konventionen, i ett sämre prisläge å världsmarknaden än exporten från de

fördragsslutande staterna. Den del af produktionen inom förstnämnda

länder, som icke kan vinna afsättning genom inhemsk konsumtion, söker

sig då naturligen till de marknader, där importen icke genom differentialtullar

försvåras. Utan att vilja påstå att under alla förhållanden sockerindustrien

inom Sverige häraf skulle blifva lidande, kan jag dock icke förbise,

att olägenheter för densamma kunna af nämnda anledning uppstå.

Det skydd, som då kunde vinnas genom införande af differentialtullar, är

Sverige visserligen oförhindradt att tillgripa. Men om, såsom ämbetsverken

ifrågasatt, påläggandet af dylika tullar kan gifva anledning till repressalier

ifrån länder, hvilkas sockerexport däraf träffas, synes det mig, som om en

dylik fara vore mycket större, om Sverige bestämde dylika tullar utan

samförstånd med andra makter, än om det skedde i enlighet med en mellan

flertalet europeiska stater afslutad konvention. Skulle Sverige för sådant

ändamål framdeles vilja biträda konventionen, kan man visserligen antaga,

att hinder därför icke skall möta. Därvid torde dock icke — såsom ämbetsverken

förutsätta — vara gifvet, att för Sveriges anslutning till konventionen

icke komme att uppställas andra villkor än de, som för Sveriges

del nu i konventionen stadgas. För Sveriges liksom för hvarje nytillträdande

makts anslutning till konventionen torde nämligen under sådana

förhållanden fordras vidtagandet af de ändringar i skattelagstiftningen, som

betingas af bestämmelsen i artiklarne 1, 2 och 3. Sverige skulle i så fall

hafva försuttit det nu erbjudna tillfället att på särskildt förmånliga villkor

biträda konventionen.

Om den i artikel 4 om förmälda förpliktelse således enligt min mening

Bill. till Biksd. Frat. 1903. 5 Sami. 1 Afd. 28 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 34.

icke bör afhålla Sverige från att godkänna konventionen, torde ännu mindre

några betänkligheter böra möta mot de i artiklarne 5, 7 och 8 stadgade

förpliktelser. På grund af gällande traktater kan redan nu en hvar af de

fördragsslutande staterna i regel göra anspråk på den enligt artikel 5 dem

föibehallna behandling såsom mest gynnad nation i handeln med Sverige.

Äfven om under konventionstiden någon af nämnda traktater upphör att

gälla, torde en af konventionen föranledd utsträckning af berörda bestämmelse

hvad angår handeln med socker icke komma att på något ofördelaktigt

sätt inverka på Sveriges sockerindustri, men väl, därest export af

socker från Sverige komme att äga rum, vara till fördel för samma industri.

Det i artikeln 5 meddelade förbud att belägga rörsocker och betsocker

med olika afgifter synes vara af ringa eller ingen betydelse för andra än stater

med rörsockerproducerande kolonier. De med rörsockrets införande å den

europeiska marknaden förenade transportkostnader försvåra gifvetvis hvarje för

den med tullskydd gynnade betsockerindustrien menlig konkurrens å den

inhemska marknaden.

Till dessa nu omförmälda förpliktelser skulle Sveriges åtagande genom

anslutning till konventionen i hufvudsak inskränka sig, så länge Sverige

icke exporterar socker. Skulle emellertid sockerfabrikationen inom landet

framdeles kunna verkställas under så gynnsamma förhållanden, att export

verkligen kunde äga rum, måste Sverige enligt artikel 0 för tillgodonjutande

af konventionens förmåner ställa sig till efterrättelse jämväl föreskrifterna

i artiklarne 1, 2 och 3. I händelse exporten vore lönande och utsikterna

för dess fortvaro goda, skulle en af bestämmelserna i sistnämnda artiklar

påkallad ändring i vår skattelagstiftning säkerligen allenast vara till landets

bästa.

Enligt ämbetsverkens förmenande skulle, äfven om export endast tillfälligtvis

ägde rum, förberörda förpliktelser kunna inträda till följd däraf,

att vid konferensen icke med full tydlighet angifvits, när en stat skall

anses vara sockerexporterande. Men äfven om bestämmelserna härutinnan

icke äro fullt tillfredsställande, torde dock denna brist vara af mindre betydelse

än ämbetsverken förmenat. Fullgörandet af de ömsesidiga förbindelser,

som konventionen innehåller, har naturligen — såsom artikel 12

jämväl angifver — gjorts beroende af hvarje stats konstitutionella lagar.

Skulle efter Eiksdagens beslut i ämnet konventionen af Kungl. Maj:t för

Sveriges del ratificeras, har Sverige visserligen därigenom förbundits, hvad

angår de för Sverige enligt konventionen omedelbart åliggande förpliktelser,

men om under konventionstiden export, hvarom artikel C förmäler, skall

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 34.

anses föreligga, innebär, såsom af konferensens protokoll för den 24

januari 1902 med all önskvärd tydlighet framgår, ratificeringen allenast

förpliktelse för svenska regeringen att för Riksdagen framlägga förslag i

syfte att bringa sockerbeskattningen i öfverensstämmelse med konventionens

tre första artiklar. Riksdagen har då fria händer att pröfva lämpligheten

af en sådan reform.

Af de förpliktelser, som i händelse af Sveriges anslutning till konventionen

omedelbarligen skulle åligga Sverige, torde den i artikel 7 lämnade

föreskrift angående gäldandet af kostnader för den ständiga kommissionen

och dess byrå icke påkalla någon framställning hos Riksdagen. Den

jämförelsevis obetydliga del af dessa kostnader, som kommer att drabba

Sverige, lärer kunna, utan särskilt anslag, af till Kungl. Maj:ts disposition

ställda medel bestridas. Däremot torde för konventionens ratificerande

erfordras Riksdagens godkännande af de i artiklarne 4 och 5 omförmälda

förpliktelser. I fråga om förstnämnda artikel synes det vara lämpligt, att

Sverige vid bestämmande af eventuella differentialtullar icke öfverskrider

det i samma artikel för sådana tullar fastställda minimum.»

Ifrågavarande konvention har enligt upplysning i propositionen redan

ratificerats af Tyskland, Belgien, Frankrike, Storbrittanien och Irland samt

Nederländerna och antages med säkerhet komma att blifva ratificerad jämväl

af Österrike-Ungern; och är konventionen, med uteslutande af ingressen,

af följande lydelse:

»Artikel 1.

De höga fördragsslutande parterna förbinda sig att, från den dag

räknadt, då denna konvention träder i kraft, afskaffa de direkta och indirekta

premier, som tillverkning eller utförsel af socker åtnjuta, samt att

icke införa sådana premier under hela den tid, denna konvention kommer

att gälla. Vid tillämpningen af denna bestämmelse skola lika med socker

behandlas sockerhaltiga, tillverkningar såsom konfityrer, choklad, cakes,

kondenserad mjölk och alla andra liknande tillverkningar, som i afsevärd

grad blifvit på konstlad väg tillsatta med socker.

Bestämmelsen i föregående moment omfattar alla de förmåner, som

genom staternas skattelagstiftning direkt eller indirekt beredas de olika

slagen af tillverkare, särskild!:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 34.

a) de direkta godtgörelser, som lämnas vid utförsel;

b) de direkta godtgörelser, som lämnas tillverkningen;

c) de totala eller partiella skattebefrielser, som tillgodokomma en del

af tillverkningen;

d) de förmåner, som uppstå därigenom, att det verkliga rendementet

öfverstiger det i lag antagna;

e) de förmåner, som uppstå genom för högt tilltagen drawback;

f) de förmåner, som uppstå genom sådan tilläggsafgift (surtaxe), hvilken

öfverstiger det i artikel 3 fastställda belopp.

Artikel 2.

De höga fördragsslutande parterna förbinda sig att å sockerfabriker

och sockerraffinaderier liksom äfven å fabriker för sockertillverkning af

melass tillämpa de för nederlag gällande bestämmelser samt att ställa dem

under ständig tillsyn dag och natt af kontrolltjänstemän.

För sådant ändamål skola fabrikerna vara så inrättade, att de erbjuda

full säkerhet mot hemligt undanskaffande af socker, och kontrolltjänstemännen

äga tillträde till fabrikernas samtliga mm.

Kontrollböcker skola föras öfver ett eller flera af tillverkningens olika

stadier, och det färdiga sockret skall inläggas i särskilda magasin, som

erbjuda alla nödiga garantier för kontroll.

Artikel 3.

De höga fördragsslutande parterna förbinda sig att begränsa tilläggsafgiften

(surtaxe), det vill säga skillnaden mellan beloppet af de afgifter eller

skatter, som påföras utländskt socker, och beloppet af de afgifter eller

skatter, som drabba inhemskt socker, till högst 6 francs för 100 kilogram

för raffineradt socker och sådant socker, som därmed kan likställas, samt

högst 5,50 francs för annat socker.

Denna bestämmelse afser icke tullsatsen vid införsel i de länder, som

icke frambringa socker ; den äger icke heller tillämpning å biprodukter vid

tillverkning och raffinering af socker.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 34.

13

Artikel 4.

De höga fördragsslutande parterna förbinda sig att vid införsel till

deras områden af socker, kommande från länder, hvilka bevilja premier för

tillverkning eller utförsel, belägga detsamma med en särskild afgift.

Denna afgift må icke understiga beloppet af de i ursprungslandet beviljade

direkta eller indirekta premier. De höga parterna förbehålla sig

rätt att hvar för sig förbjuda införsel af premieradt socker.

För att beräkna storleken af de förmåner, som eventuellt härröra af

den i artikel 1 littera f) angifna tilläggsafgift (surtaxe), fråndrages den i

artikel 3 fastställda siffra från beloppet af nämnda tilläggsafgift: hälften af

skillnaden anses motsvara premien, dock med rätt för den i enlighet med

artikel 7 tillsatta ständiga kommission att, på begäran af en fördragsslutande

stat, pröfva den sålunda beräknade siffrans riktighet.

Artikel 5.

De höga fördragsslutande parterna förbinda sig ömsesidigt att medgifva

införsel till lägsta tullsats af socker, tillverkadt vare sig i de fördragsslutande

staterna eller i de af dessa staters kolonier eller besittningar, som

icke bevilja några premier, och på hvilka bestämmelserna i artikel 8 äga

tillämpning.

Körsocker och betsocker må icke beläggas med olika afgifter.

Artikel 6.

Spanien, Italien och Sverige skola, så länge de icke utföra socker,

vara fritagna från de i artiklarna 1, 2 och 3 omförmälda förpliktelser.

Dessa stater förbinda sig att inom ett år eller förr, om så ske kan,

efter det att den ständiga kommissionen förklarat ofvanberörda betingelse

icke längre föreligga, bringa sin lagstiftning om socker till öfverensstämmelse

med denna konventions bestämmelser.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 34.

Artikel 7.

De höga fördragsslutande parterna öfverenskomma att inrätta en

ständig kommission med uppgift att öfvervaka utförandet af denna konventions

bestämmelser.

Denna kommission skall bestå af delegerade från de särskilda fördragsslutande

staterna, och med densamma skall en ständig byrå vara förenad.

Kommissionen väljer sin ordförande; den skall hafva sitt säte i Bryssel

och sammanträda på kallelse af ordföranden.

De delegerade skola hafva till uppgift:

a) att förvissa sig, huruvida i de fördragsslutande staterna någon direkt

eller indirekt premie lämnas för tillverkning eller utförsel af socker;

b) att förvissa sig därom, att de i artikel 6 omförmälda stater fortfarande

uppfylla den i artikeln förutsatta särskilda betingelse;

c) att förvissa sig, om premier förekomma i stater, som icke biträdt

konventionen, och uppskatta deras belopp för tillämpning af artikel 4;

d) att afgifva yttrande rörande tvistiga frågor;

e) att pröfva framställningar om anslutning till sockerunionen från

stater, som icke deltagit i denna konvention.

Den ständiga byrån äger att samla, öfversätta, ordna och offentliggöra

alla slags upplysningar rörande sockerlagstiftning och sockerstatistik icke

blott i de fördragsslutande staterna utan jämväl i öfriga.

För att betrygga utförandet af ofvanstående bestämmelser skola de

fördragsslutande parterna pa diplomatisk väg meddela den belgiska regeringen

för delgifvande åt kommissionen de lagar, förordningar och reglementen

om sockerbeskattningen, som äro eller varda gällande i deras

respektive länder, äfvensom statistiska uppgifter i de ämnen, som utgöra

föremål för denna konvention.

En hvar af de höga fördragsslutande parterna kan låta sig företrädas

i kommissionen af en delegerad eller af en delegerad jämte biträdande

delegerade.

Österrike och Ungern skola hvardera för sig betraktas såsom fördragsslutande

parter.

Kommissionen skall, på föranstaltande af belgiska regeringen, första

gången sammanträda i Bryssel, minst tre månader före denna konventions

trädande i kraft.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 34.

Kommissionens uppgift är endast att undersöka och pröfva. Körande

alla frågor, som underställas kommissionen, skall afgifvas berättelse till

belgiska regeringen, som meddelar densamma till de intresserade staterna

och, därest begäran därom framställes af någon af de höga fördragsslutande

parterna, föranstaltar om sammankallande af en konferens för

att fatta de beslut eller vidtaga de åtgärder, hvilka påkallas af omständigheterna.

Kock skola de under litt. b) och c) omförmälda undersökningar och

uppskattningar vara bindande för de fördragsslutande staterna; de bestämmas

genom flertalsbeslut, hvarvid hvarje fördragsslutande stat har en röst,

och besluten skola verkställas senast efter två månaders förlopp. I fall

någon af de fördragsslutande staterna anser sig böra vädja mot ett af kommissionen

fattadt beslut, bör den inom åtta dagar efter erhållen del af

beslutet begära ny behandling af kommissionen; denna skall ofördröjligen

sammanträda och inom en månad från det vadet anmäldes fatta definitivt

beslut. Det nya beslutet skall träda i verkställighet senast inom två månader

efter dess afgifvande. Enahanda förfarande äger rum i fråga om

pröfning af de under litt. e) nämnda framställningar om anslutning till

konventionen.

Kostnaderna för den ständiga byråns och kommissionens organisation

och verksamhet skola, med undantag för arfvode eller godtgörelse till de

delegerade, hvilka bestridas af deras respektive länder, bäras af samtliga

fördragsslutande stater och mellan dem fördelas på sätt kommissionen bestämmer.

Artikel 8.

De höga fördragsslutande parterna förbinda sig, för sig själfva och sina

kolonier eller besittningar, med undantag för Storbrittanniens själfstyrande

kolonier och brittiska Ostindien, att vidtaga nödiga åtgärder till förhindrande

däraf, att premieradt socker, som transiterat eu fördragsslutande

stats område, må komma i åtnjutande af denna konventions förmåner på

den marknad, dit det är bestämdt. Den ständiga kommissionen skall härom

framlägga nödiga förslag.

Artikel 9.

De stater, som icke deltagit i denna konvention, kunna på begäran

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 34.

och med den ständiga kommissionens tillstyrkande få ansluta sig till densamma.

Sådan begäran bör på diplomatisk väg göras hos belgiska regeringen,

som i händelse af bifall åtager sig att om anslutningen lämna samtliga

öfriga regeringar meddelande. Anslutningen medför af sig själf åtagande

af alla förpliktelser och åtnjutande af alla förmåner i enlighet med denna

konventions bestämmelser och träder i kraft från och med den 1 september

näst efter den belgiska regeringens meddelande till de öfriga fördragsslutande

staterna.

Artikel 10.

Denna konvention skall träda i kraft från och med den 1 september

1903.

Den skall förblifva gällande i fem år, räknadt från nämnda dag och,

om ingen af de höga fördragsslutande parterna tolf månader före utgången

af dessa fem år för belgiska regeringen tillkännagifvit sin afsikt att låta

konventionen träda ur kraft, skall den förblifva gällande under ett år och

så vidare från år till år.

Därest någon af de fördragsslutande staterna skulle uppsäga konventionen,

skall sådan uppsägelse endast gälla för den ifrågavarande staten;

de öfriga staterna hafva intill den 31 oktober det år, under hvilket uppsägningen

skett, rätt att tillkännagifva sin afsikt att likaledes utträda från

den 1 september nästföljande år. Om någon af sistnämnda stater ämnar

begagna sig af denna rätt, skall belgiska regeringen inom tre månader

sammankalla en konferens i Bryssel för att öfverlägga om, bvilka åtgärder

böra vidtagas.

Artikel 11.

Bestämmelserna i denna konvention skola tillämpas å de höga fördragsslutande

parternas provinser hinsides hafven, deras kolonier och utländska

besittningar. Härifrån undantagas dock de brittiska och nederländska

kolonierna och besittningarna, utom för hvad angår bestämmelserna i artiklarne

5 och 8.

De brittiska och nederländska koloniernas och besittningarnes ställning

bestämmes i öfrigt genom de i slutprotokollet intagna förklaringar.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 34.

17

Artikel 12.

Uppfyllandet af de i denna konvention intagna ömsesidiga förpliktelser

är, så vidt behöflig!, beroende af fullgörandet af de i hvarje fördragsslutande

stats grundlagar stadgade formaliteter och föreskrifter.

Denna konvention skall ratificeras, och ratifikationerna skola aflämnas

i utrikesministeriet i Bryssel den 1 februari 1903 eller förr om så

ske kan.

Denna konvention skall icke vara förbindande, om den icke ratificeras

af åtminstone de fördragsslutande stater, på hvilka undantagsstadgandet i

artikel 6 icke har afseende. Därest en eller flera af dessa stater icke

inom föreskrifven tid aflämnat sina ratifikationer, skall belgiska regeringen

omedelbart föranstalta därom, att öfriga stater, som undertecknat konventionen,

besluta, huruvida densamma skall träda i kraft emellan dem allena.

Till bekräftelse häraf hafva respektive fullmäktige undertecknat denna

konvention.

Som skedde i Bryssel, i ett enda exemplar, den 5 mars 1902.

(Underskrifter)».

Vid denna konvention finnes fogadt ett slutprotokoll af följande lydelse

:

»Slutprotokoll.

Vid undertecknandet af den denna dag mellan Tysklands, Österrikes

och Ungerns, Belgiens, Spaniens, Frankrikes, Storbrittanniens, Italiens,

Nederländernas och Sveriges regeringar afslutade konvention angående behandlingen

af socker, hafva undertecknade befullmäktigade ombud öfverenskommit

om följande:

till Artikel 3.

I betraktande däraf, att tilläggsafgiftens ändamål är att på ett verksamt

sätt skydda de tillverkande ländernas inhemska marknad, förbehåller

Bill. till Riksd. Prof. 1003. 5 Sami. 1 Afd. 38 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 34.

sig eu hvar af de höga fördragsslutande parterna rätt att föreslå en

höjning af tilläggsafgiften, för den händelse socker, från en fördragsslutande

stat skulle i betydande mängd införas på dess område; denna

höjning får endast drabba socker, produceradt i den nämnda staten.

Förslaget bör ställas till den ständiga kommissionen, hvilken snarast

möjligt genom flertalsbesslut afgör huruvida åtgärden är befogad, huru länge

den skall tillämpas och med hvilket belopp stegringen skall utgå; detta får

icke öfverstiga en franc för 100 kilogram.

Kommissionens samtycke må endast lämnas i det fall, att intrånget å

den ifrågavarande marknaden förorsakas af en verklig ekonomisk underlägsenhet

och icke är följden af en genom öfverenskommelse mellan tillverkarne

framkallad konstlad prisstegring.

till Artikel 11.

A. 1) Storbrittanniens regering förklarar, att ingen direkt eller indirekt

premie skall betalas för socker från kronkolonierna, så länge konventionen

är i kraft.

2) Såsom ett undantag och under förbehåll i princip af full handlingsfrihet

ifråga om de finansiella förhållandena mellan det Förenade Konungariket

samt dess kolonier och besittningar, förklarar hon ock, att, så länge

konventionen är i kraft, ingen förmån skall i det Förenade Konungariket

medgifvas socker från kolonierna framför socker från de fördragsslutande

staterna.

3) Regeringen förklarar slutligen, att konventionen skall genom dess

bemedling underställas de själfstyrande kolonierna och Ostindien för att sätta

dem i tillfälle att ansluta sig till densamma.

Det. är öfverenskommet, att Hans Brittiska Majestäts regering må

ansluta sig till konventionen i kronkoloniernas namn.

B. Nederländernas regering förklarar, att, så länge konventionen är

i kraft, ingen direkt eller indirekt premie skall betalas för socker från de

nederländska kolonierna, och att detta socker icke skall få införas i Nederländerna

mot en lägre afgift än den, som erlägges för socker från de fördragsslutande

staterna.

Detta slutprotokoll, som skall ratificeras samtidigt med den denna dag

afslutade konventionen, skall anses utgöra en integrerande del af nämnda

konvention och äga samma kraft, verkan och varaktighet som den.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 34.

Till bekräftelse häraf hafva undertecknade fullmäktige uppsatt detta

protokoll.

Som skedde i Bryssel den 5 mars 1902.

(Underskrifter).»

Såsom artikeln 6 gifver vid handen, kunna bestämmelserna uti ifrågavarande

konvention, i hvad de angå Sverige, uppdelas i två olika klasser,

nämligen dels sådana, hvilkas tillämpning är beroende däraf, huruvida export

af socker från Sverige kommer att äga rum, och dels sådana, som skola

träda i kraft omedelbart efter det konventionen blifvit af Sverige ratificerad.

Till förstnämnda klass höra bestämmelserna i artikel 1 om afskaffande

af direkta eller indirekta premier, som tillverkning eller utförsel åtnjuta,

vidare föreskrifterna i artikel 2 om skyldighet att ställa råsockerfabriker

och sockerraffinaderier under ständig kontroll samt slutligen stadgandet i

artikel 3 att till visst belopp begränsa tilläggsafgiften eller den s. k.

surtaxe, d. v. s. skillnaden mellan beloppet af de afgifter och skatter, som

påföras utländskt socker, och beloppet af de afgifter och skatter, som

drabba inhemskt socker. Samtliga dessa föreskrifter skola icke vara för

Sverige gällande, så länge Sverige icke exporterar socker. I konventionen

finnes emellertid icke någon bestämd föreskrift om utsträckningen af den

export, som må förekomma utan att Sveriges undantagsställning i berörda

hänseende skall anses hafva upphört. Afgörandet af denna fråga är öfverlämnadt

åt den med anledning af konventionen inrättade ständiga kommissionen

i Bryssel. "Någon anledning att befara synnerlig olägenhet häraf

synes icke föreligga, enär möjligheten för Sverige att exportera socker annat

än i undantagsfall måste anses nära nog utesluten. De enda sockerimporterande

länder i Europa, dit utförsel från Sverige är tänkbar, äro England

och Norge; och någon konkurrens inom dessa båda länder med det tyska

och franska sockret torde med hänsyn till Tysklands och Frankrikes gynnsammare

produktionsförhållanden icke vara möjlig. I allt fall innebär, på

sätt chefen för finansdepartementet framhållit, artikel 12 i konventionen,

att, därest förenämnda kommission skulle förklara Sverige tillhöra de sockerexporterande

länderna, och för Sverige följaktligen skulle inträda skyldighet

att i enlighet med konventionens bestämmelser ordna sin sockerlagstiftning,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

BeviIlningsutskoHets Betänkande N:o 34.

ratificeringen af konventionen medför allenast en förpliktelse för svenska

regeringen att för Eiksdagen framlägga förslag till en dylik lagstiftning.

Skulle sedan Eiksdagen afslå förslaget, torde detta för Sverige medföra

nödvändighet att utträda nr konventionen. Vid sådant förhållande synas

de af kommerskollegium och generaltullstyrelsen i förevarande hänseende

uttalade betänkligheter icke behöfva tillmätas någon för frågan afgörande

betydelse.

De bestämmelser, som i händelse af konventionens ratificering från

Sveriges sida omedelbart skulle träda i verket, äro innefattade i artiklarna

4, 5, 7 och 8. Öfriga här ofvan icke omförmälda artiklar i konventionen

innehålla föreskrifter om tillslutning till konventionen, om dess trädande i

kraft, om konventionens varaktighet samt andra stadganden, hvilka icke

äga någon betydelse för bedömande af frågan om Sveriges anslutning till

konventionen.

Af sist uppräknade artiklar stadgar artikel 4 förpliktelse att vid införsel

af socker från länder, hvilka bevilja premier för tillverkning eller

utförsel, belägga detta socker med en särskild afgift, hvilken icke må understiga

beloppet af de i ursprungslandet medgifna direkta eller indirekta premier.

Mot denna bestämmelse hafva förberörda ämbetsverk erinrat, att ett

land, som, oaktadt saknaden af formlig öfverenskommelse angående behandling

såsom mest gynnad nation, dock hittills tillämpat ett sådant förfarande

gent emot Sverige, af kompensationstullars påläggande från Sveriges

sida skulle kunna hämta anledning till repressalier. Häremot har chefen

för finansdepartementet invändt, att det syntes honom, som om en dylik

fara vore mycket större, om Sverige bestämde dylika tullar utan samförstånd

med andra makter, än om det skedde i enlighet med en mellan flertalet

europeiska stater afslutad konvention. Bevillningsutskottet finner för

sin del den af departementschefen uttalade åsikt därom, att Sveriges anslutning

till konventionen skulle för Sverige medföra större lätthet att genom

kompensationstull skydda sig mot import af premieradt socker, vara på goda

skäl grundad. Sedan konventionen trädt i kraft, finnes endast ett hvitbetssockerexporterande

land, nämligen Eyssland, där exportpremier beviljas.

Vid riklig skörd i nämnda land skulle det kunna vara möjligt, att ryskt

premieradt socker skulle i Sverige saluhjudas i sådan mängd, att det innehure

fara för den svenska sockerindustrien. I sådant fall skulle Sverige

utan allt tvifvel äga rätt att belägga ryskt socker med kompensationstull,

äfven om Sverige icke anslutit sig till konventionen. Någon med Eyssland

afslutad traktat finnes nämligen icke, som berättigar detta land att behand
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 34.

las såsom mest gynnad nation. Det synes emellertid utskottet vara tydligt,

att en åtgärd af nyssberörd art skulle för Sverige vara lättare att

genomföra, om till stöd för densamma kunde åberopas en förpliktelse därutinnan,

hvilken enligt en med andra makter ingången konvention ålåg

Sverige. Vid sådant förhållande torde, med hänsyn till den svenska sockerindustrien,

Sveriges anslutning till konventionen icke vara olämplig.

De i ärendet hörda ämbetsverken hafva mot artiklarna 5, 7 och 8 icke

anfört några erinringar, och ej heller utskottet finner betänkligheter böra

möta mot godkännande af sagda artiklars föreskrifter.

Då ratificering af ifrågavarande konvention sålunda för den svenska

sockerindustrien icke skulle medföra olägenhet utan fasthellre kunna i viss

in ån vara till gagn, äfven om någon export från Sverige icke skulle kunna

därigenom åvägabringas, har bevillningsutskottet funnit sig böra förorda,

att konventionen för Sveriges del ratificeras; och da för sådant ändamål

Riksdagens yttrande icke torde erfordras i fråga om andra delar af konventionen

än de uti förevarande proposition omförmälta, hemställer utskottet,

att Riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts proposition

ville

dels besluta, att under den tid, konventionen är

för Sverige gällande, socker, kommande från länder,

hvilka bevilja premier för tillverkning eller utförsel,

skall, då sockret införes på svenskt område, i enlighet

med bestämmelserna i artikel 4 beläggas med en särskild

afgift till det lägsta belopp, sistnämnda artikel

i sådant afseende bestämmer,

dels medgifva, att under den tid, konventionen är

för Sverige gällande, införsel af socker, tillverkadt vare

sig i de fördragsslutande staterna eller i de af dessa

staters kolonier eller besittningar, som i artikel 5 omförmälas,

må ske till lägsta tullsats,

dels ock förklara, att rörsocker och betsocker icke

skall vid införsel till Sverige under nyss nämnda tid

beläggas med olika afgifter

Stockholm den 27 mars 1903.

På bevillningsutskottets vägnar :

H. CA VALLI.

Bill. till Iliksd. Prof,. 1303. 5 Sami. 1 Afd. 28 Häft.

4

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 34.

Herrar friherre Trolle och O. A. Ericsson hafva begärt få antecknadt,

att de icke deltagit, den förstnämnde i behandlingen och den sistnämnde

i den slutliga behandlingen inom utskottet af det i detta betänkande omförmälda

ärende.

Stockholm 1903. Iduns Kung). Hofboktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1903:43 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj.is proposition i anledning af en å internationell konferens i Bryssel den 5 mars 1902 antagen konvention ang s. 6 i texten