Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 36

1903-04-02 · 25 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 23 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1903:36, Bevillningsutskottets Betänkande N:o 36

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 36.

1

N:o 36.

Ank. till Riksd. kansli den 0 april 1003, kl. 3 e. in.

Betänkande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till förordning angående en särskild stämpelafgift

för punsch, dels ock en i sammanhang med nämnda

proposition väckt motion.

Under åberopande af bilagdt, protokoll öfver finansärenden för den

30 sistlidne januari har i eu till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

n:o 53, Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga ett vid

propositionen fogadt förslag till förordning angående en särskild stämpelafgift

för punsch.

Till stöd för hvad sålunda föreslagits har chefen för finansdepartementet,

enligt här ofvan åberopade protokoll, anfört följande:

»Sedan 1901 års Riksdag i den skrifvelse, hvari Riksdagens beslut

beträffande ny värnpliktslag och ny härordning hos Kungl. Maj:t anmälts,

bland nya skatter, som skulle kunna tagas i anspråk för täckande

af de med försvarets ombildning förenade ordinarie kostnader, hänvisat

till införande af accis å punsch, som tillverkades för försäljning, har

1902 års Riksdag i skrifvelse den 2 maj samma år ånyo fäst uppmärksamheten

å frågan om eu särskild punschskatt. Jämte det Riksdagen

därvid angifvit de svårigheter, som för skattens anordnande kunde möta,

äfvensom ifrågasatt, huruvida accis borde åsättas ensamt punsch, eller

om icke skäl kunde föreligga att utsträcka accisen äfven till andra därBilt.

till ltiksd. Prof. 1903. 5 Sund. 1 Afd. 30 Höft. (N:o. 36.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 36.

med jämförliga alkoholhaltiga drycker, har Riksdagen anhållit, att

Kung]. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida och i hvad mån en särskild

afgift för punsch och, om så ansåges lämpligt, äfven för andra därmed

jämförliga alkoholhaltiga drycker skulle kunna stadgas, samt till Riksdagen

inkomma med det förslag, hvartill utredningen kunde gifva anledning.

Vid underdånig anmälan den 19 september 1902 af sistberörda

skrifvelse bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för finansdepartementet att

för åstadkommande af utredning och afgifvande af förslag i det i Riksdagens

skrifvelse angifna syfte tillkalla sakkunnige personer.

Grosshandlaren W. Laurentz, chefen för finansdepartementets

kontroll- och justeringsbyrå, kanslirådet K. Lindeberg och f. d. polismästaren

S. Rubenson, som jag i anledning häraf anmodat deltaga i

beredningen af föreliggande i Riksdagens sistberörda skrifvelse omförmälda

frågor, hafva den 24 november 1902 afgifvit betänkande med

förslag till författning i ämnet.

Kommitterade hafva därvid icke ansett sig böra föreslå någon

särskild afgift för andra alkoholhaltiga drycker än punsch. För att

den beskattning, hvarom vore fråga, skulle kunna införas med erforderlig

skyndsamhet och utan en omständig och allt för kostsam kontrollorganisation,

hade, enligt kommitterades mening, allenast en utväg stått

öppen, nämligen att de kärl, som inneslöte den skattepliktiga varan,

åsattes beläggningsstämplar af olika valörer, allt efter kärlens olika

rymd. Men för konjak, whisky, likörer och några andra likartade spritdrycker,

som jämte punsch skulle kunna göras till föremål för den

åsyftade särskilda afgiften, förefölle en sådan beskattningsform föga

lämplig, enär förstnämnda drycker, hvilka tillverkades och tappades

både utom och inom landet, i handeln förekomme på en mängd kärl

af allt för talrika, sins emellan olika och växlande former och storlekar,

för att man utan vidare skulle kunna tillhandahålla en uppsättning

af därefter lämpade beläggningsstämplar. Sådana stämplar för

konjak, whisky, likörer och därmed likställda drycker syntes därför

svårligen kunna föreskrifvas utan i samband med så genomgripande

och vidt gående bestämmelser om likformighet i kärlen, att de otvifvelaktigt

skulle åstadkomma eu fullständig omstörtning i hit hörande

fabrikation och handel. Härtill komme, att sagda drycker i regeln utskänktes

glasvis, ett försäljningssätt, som emellertid måste förbjudas,

om systemet med beläggningsstämplar skulle kunna tillämpas under

nödig kontroll.

De nu påvisade svårigheterna förelåge enligt kommitterades mening

icke hvad punschen beträffade. Denna vara, hvilken så godt som ute
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 36. B

slutande tillverkades inom landet och nästan utan undantag utskänktes

i flaskor, tappades på kärl af endast ett fåtal olika och i handeln ensamt

gängse former och storlekar, kärl af den beskaffenhet jämväl i öfrigt,

att det lätt läte sig göra att åsätta dem beläggningsstämplar af ett

jämförelsevis ringa antal valörer.

Kommitterade hafva i sitt förslag icke intagit någon bestämmelse

om hvad med punsch skulle förstås. Eu sådan bestämmelse skulle,

enligt kommitterades mening, snarare kunna lända till skada än till gagn.

Ty då definitionen gifvetvis måste innehålla uppgift om varans beståndsdelar,

möjligen äfven om fabrikationssättet med mera, skulle det ligga

nära till hands för den, som ville undandraga sig beskattningen, att i

handeln tillhandahålla ett fabrikat, som, ehuru detsamma uppenbarligen

borde anses för punsch, dock saknade en eller annan af definitionens

förutsättningar och således på formell grund kunde göra anspråk på

skattefrihet, Om man däremot helt enkelt lämnade åt det vanliga

sunda omdömet att besvara ett till äfventyrs uppkommet spörsmål, huruvida

en viss vara vore att betrakta såsom punsch eller icke, trodde

kommitterade ej, att någon tveksamhet skulle förefinnas därom, och

skulle äfven, mot förmodan, detta någon gång inträffa, syntes frågan

icke böra blifva så invecklad, att den ej tämligen lätt skulle kunna

lösas af tillkallad opartisk punschfabrikant eller annan sakkunnig.

Såsom förut antydts hafva kommitterade ansett, att den särskilda

afgiften för punsch borde utgå under form af stämpelafgift. Beträffande

beloppet af denna stämpelafgift hafva kommitterade funnit densamma

böra bestämmas till 30 öre litern. Beräknadt efter det medeltal liter

enligt kommitterades förslag skattepliktig punsch, som inom landet

afyttrats under femårsperioden 1896—1900, eller omkring 2,600,000,

skidle skatten, under förutsättning af oförändrad konsumtion, årligen

inbringa 780,000 kronor. Enligt kommitterades förmenande vore det

skäl att åtminstone till en början stanna vid den sålunda föreslagna afgiften

af 30 öre litern.

Kommitterade befarade nämligen, att, om den särskilda afgiften

sattes högre, resultatet däraf blefve, att punschkonsumtionen minskades,

men konsumtionen af de skattefria spritdryckerna, företrädesvis konjak

och whisky, tilltoge i en sådan grad, att den högre beskattningen icke

komme att medföra någon ökad vinst vare sig i finansiellt eller nykterhetsafseende,

ja, måhända åstadkomme förlust i bägge dessa hänseenden.

Eu viss varsamhet syntes tillrådlig jämväl på den grunden, att stämpelafgiftens

tillämpning på drycker vore en för vårt land ny beskattningsform,

om hvars effektivitet man således saknade all erfarenhet, likasom

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande Ko 36.

äfven om graden af den olägenhet, densamma till äfventyra kunde åstadkomma.

Öfver kommitterades förslag har statskontoret, på grund af nådig

befallning, den 18 december 1902 afgifvit underdånigt utlåtande, däri

statskontoret förklarat sig i hufvudsak icke hafva något att erinra mot

komitterades förslag.

Såsom jag förut i sammanhang med frågan om beräkningen af

statsverkets inkomster för 1904 års statsreglering haft tillfälle angifva,

finner äfven jag mig kunna tillstyrka kommitterades förslag efter vidtagande

däri åt vissa ändringar. På de af kommitterade anförda skäl

anser jag således lämpligt, att beskattningen, som bör träffa konsumtionen

och anordnas i form af stämpelskatt, inskränkes till punsch.

\ idkommande

nämnda sammanhang redan meddelat, icke kunna biträda kommitterades

förslag. Skälen härför har jag också redan angifvit. Den omgång

och det besvär, som med skattens uttagande äro förenade, hafva synts

mig icke stå i rimligt förhållande till den ringa inkomst, som enligt

kommitterades förslag skulle genom skatten erhållas; och då statens

behof af inkomst är stort och det ej är antagligt, att skattens höjande

till dubbla beloppet skulle nämnvärdt inverka på komsumtionen, har jag

ansett någon tvekan att höja afgiften till 60 öre för litern icke böra

förefinnas.

Med afgift, hvarom nu är fråga, skulle komma att beskattas all

punsch, som afyttras till konsument, d. v. s. serveras till förtäring å

stället eller eljest säljas till annan än den, som innehar rättighet till

minuthandel med eller iskänkning af brännvin och andra spritdrycker.

Utom det att afsikten att träffa den verkliga konsumtionen härigenom

vinnes, torde tillika den mest effektiva kontroll öfver skattskyldighetens

fullgörande från allmänhetens sida ernås. Vid förtäring å stället måste

således det kärl, hvari punschen serveras, vid serveringen vara försedt

med stämpel. Säljes punschen på fat eller ankare, skall kärlet likaledes

redan vid aflämnandet vara stämpelbelagdt. Med hänsyn till kärlets

konstruktion sker sådant i detta fall medelst användning" af dubbla beläggningsstämplar,

afsedda för kärlets sprund och tapphål. Till förekommande

af missbruk af begagnade stämplar böra meddelas sådana

bestämmelser om sättet för stämpelns anbringande å kärlet, att kärlet

icke kan öppnas, utan att stämpeln, rätt anbringad, så sönderslites, att

den blir till vidare begagnande oduglig. Häraf följer ock, att föreskrift

om makulering af stämpel icke erfordras.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 36. 5

Såsom kommitterade angifvit, förutsattes för en beskattning åt

nn ifrågavarande art, att de kärl, däri varan tår törsäljas, till såväl

form som storlek författningsenligt fastställas, därvid någon hänsyn

jämväl bör tagas därtill, att nu brukliga kärl ofta nog i någon mån

öfver- eller understiga det afsedda måttet.

Beträffande punschstämplars tillhandahållande samt dit hörande

uppbörd och redovisning torde i tillämpliga delar böra iakttagas hvad

i förordningen angående stämpelafgiften tinnes föreskritvet, dock med

det undantag, hvarom jag nu anhåller att få yttra mig.

Enligt Öl § i berörda förordning äger försäljningsman i redovisning

för stämplar såsom ersättning för besvär och kostnader räkna sig

till godo i Stockholm och länsresidensstäderna tre procent samt i öfriga

städer och å landet fyra procent af det belopp, för hvilket stämplar

försålts, intill en årlig försäljningssumma af 20,000 kronor, dock att

domhafvande å landet må, äfven om han är boende i residensstad, tillgodogöra

sig fyra procent af det försålda beloppet intill nyssnämnda

årliga försäljningssumma. För Överskjutande belopp må icke i något

fall beräknas högre provision än två procent.

I stället för dessa bestämmelser, Indika, tillämpade på försäljning

af punschstämplar, skidle föranleda därtill, att, åtminstone på vissa orter,

försäljningsmannen finge åtnjuta en godtgörelse, hvilken icke torde få

anses stå i skäligt förhållande till hans kostnader och besvär, anser

jag det böra föreskrifvas, att försäljningsman i redovisning för punschstämplar

icke äger såsom ersättning för besvär och kostnader räkna

sig till godo mer än en procent af det belopp, för hvilket punschstämplar

under året försålts. Då, äfven beträffande andra orter än dem,

jag nyss antydt, en försäljningsprovision af en procent af det belopp,

för hvilket punschstämplar under året försålts, torde få anses tillräcklig,

har jag ansett anledning icke förefinnas, att, såsom i ofvanberörda §

sker, göra provisionens belopp beroende af orten, där försäljningen sker,

De i kommitterades förslag intagna bestämmelser rörande restitution

i vissa fall af stämpelafgift för punsch har gifvit statskontoret anledning

erinra, att, då det kärl, hvari punschen vore innesluten, icke

behöfde vara med stämpel försedt förr än vid utlämnandet till konsumenten,

någon särskild bestämmelse i afseende å restitution af stämpelafgift

för punsch icke erfordrades, utan att stadgandet i 37 § af gällande

förordning angående stämpelafgiften kunde vara tillfyllest jämväl för

de s. k. pnnschstämplarna. Detta kunde visserligen äga sin riktighet,

om stämpelbeläggningen komme att äga ruin först vid det tillfälle, varan

till konsumenten öfverlämnades. Antagligen torde emellertid kärl, som

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 36.

äro afsedda omedelbart, för konsumenter, komma att i ganska måno-a

fall, innan ännu försäljning ägt rum, beläggas med stämpel hos fabrikant

eller återförsäljare. Om under sådana förhållanden kärlet skulle, innan

det kos konsument aflämnades, förstöras, och varan på grund häraf förloras,

. eller ock varan eljest till följd af andra mindre gynsamma omständigheter

undergår en förändring, som gör densamma för sitt ursprungliga

ändamål icke vidare användbar, synes mig billigheten fordra,

att rätt till restitution åt stämpelafgiften beredes fabrikanten eller återförsäljaren.

Angående sättet för denna förmåns åtnjutande biträder

jag statskontorets därutinnan uttalade mening, att det vore olämpligt

att, såsom kommitterade förslagit, i dylikt afseende föreskrifva den

ordning, som är stadgad i fråga om oriktigt debiterade kronoutskylders

återbekommande. Fråga om restitution af stämpelafgift för punsch bör

kunna omedelbarligen afgöras af statskontoret eller Kungl. Maj:ts

vederbörande befallningshafvande.))

Till utskottets behandling har vidare öfverlämnats en i anledning

åt ifrågavarande proposition inom Första Kammaren af herr Cavalli

väckt motion, n:o 55, hvilken motion utskottet ansett sig böra behandla

i sammanhang med denna proposition.

Berörda motion är af följande lydelse:

»Då för bifall till Kungl. Maj:ts proposition, n:o 53, med förslag

till förordning angående en särskild stämpelafgift för punsch, synes

erfordras viss ändring i gällande brännvinsförsäljningsförordning, tillåter

jag mig föreslå,

att Riksdagen måtte för sin del besluta, att §§

1 och 17 i förordningen angående villkoren för försäljning

af brännvin och andra brända eller destillerade

spirituösa drycker den 24 maj 1895 skola erhålla

följande förändrade lydelse:

§ I
1.

Oförändrad.

2. d:o

3. Utöfver de i denna förordning meddelade

föreskrifter gäller för försäljning af punsch, hvad

därom är eller varder särskild! stadgadt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 36.

7

§ 17-

1. Oförändrad.

2. d:o

3. d:o

4. d:o

5. Om stämpelafgift för försäljning af punsch

är särskildt stadgadt.»

På sätt chefen för finansdepartementet erinrat, har frågan om en

särskild skatt för punsch bragts på tal af 1901 års Riksdag, som bland

nya skatter, hvilka skulle kunna tagas i anspråk för täckande af de

med försvarets ombildning förenade ordinarie kostnader, hänvisat till

införande af accis å punsch; hvarefter 1902 års Riksdag i skrifvelse af

den 2 maj samma år åter upptagit frågan om en särskild punschskatt.

I fråga om innehållet af berörda skrifvelse tillåter sig utskottet hänvisa

till den af chefen för finansdepartementet i här ofvan intagna statsrådsprotokoll

lämnade redogörelse.

Såväl af 1901 års som af 1902 års Riksdag framhölls, att punsch

vore'' ett synnerligen lämpligt föremål för beskattning. Bevillningsutskottet

delar till fullo denna uppfattning. Det kan icke förnekas,

att punsch är en öfverflöds- och lyxartikel, som i öfvervägande grad

förbrukas af de mera bemedlade klasserna af vårt lands befolkning.

Från denna synpunkt måste det anses berättigadt att af konsumenterna

af denna vara uttaga en särskild skatt till hjälp vid bestridandet af

statsverkets ökade utgifter. Utskottet har därför icke något att erinra

mot införandet af en särskild skatt för punsch. Huruvida denna skatt

lämpligast bör uttagas under den af Kungl. Maj:t föreslagna formen

af en stämpelafgift eller om någon annan form för beskattningen borde

väljas, därom bär vid ärendets behandling inom utskottet tvekan

visserligen yppats, men utskottet har dock funnit sig kunna tillstyrka,

att skatten till eu början på försök uttages i form af stämpelafgift.

Då utskottet sålunda i princip biträder Kungl. Maj:ts förslag, har utskottet

emellertid vid granskningen af det i propositionen framlagda

författningsförslaget funnit sig hafva anledning till åtskilliga ändringar

och tillägg, för hvilka utskottet nu går att närmare redogöra.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 36.

Hvad då till eu början beträffar afgiftens belopp, har detta af

Kungl. Maj:t föreslagits till 60 öre för liter, under det att de särskilde

kommitterade ansett detsamma böra fastslås till 30 öre för liter. Med

stöd af uppgiften om medeltalet liter enligt förslaget skattskjddig punsch,

som inom landet afyttrats under femårsperioden 1896—1900, eller omkring

2,600,000 liter, har Kungl. Maj:t beräknat den inkomst, skatten

skulle tillföra statsverket, till ett årligt belopp af 1,524,000 kronor,

under det att de särskilde kommitterade beräknat inkomsten till omkring

780,000 kronor. Utskottet anser sig icke kunna tillstyrka, att

skatten bestämmes till högre belopp än det af kommitterade föreslagna,

eller 30 öre för liter. De skäl, som i detta hänseende af kommitterade

anförts, särskildt farhågan för att genom åsättandet af en högre afgift

å punsch konsumtionen däraf skulle minskas, men konsumtionen af

skattefria, mera sprithaltiga drycker ökas, till skada icke blott för

statens finansiella intresse utan ock för nykterhetssträfvandena, synas

nämligen utskottet fullgoda; och utskottet har härtill intet annat att

tillägga, än att enligt utskottets åsikt det torde kunna befaras, att en

så väsentlig förhöjning af priset å punsch, som skulle betingas af

afgiftens bestämmande till 60 öre för liter, kunde medföra, att punsch

i stor utsträckning komme att bryggas i hemmen, hvarigenom den

af Kungl. Maj:t beräknade inkomsten säkerligen långt ifrån skulle

uppnås. Om skatten däremot bestämmes till 30 öre för liter, torde

det kunna antagas, att hembryggd i vida mindre utsträckning skall

förekomma än vid den högre skattens åsättande, och att inkomsten

skall visa sig uppgå till det belopp, hvartill den af kommitterade

beräknats.

Utom den ändring i förslagets första paragraf, som betingas af

nedsättningen af afgiften, torde i paragrafen ett tillägg böra inflyta.

Ifrågavarande afgift afser att utgöra en skatt å konsumtionen af punsch

inom landet; och det synes i följd häraf vara klart, att för punsch,

som utföres till utlandet, afgift icke skall erläggas. Då emellertid

tvekan kan råda, huruvida paragrafens föreslagna lydelse medgifver en

sådan tolkning, har utskottet funnit lämpligt, att till paragrafen fogas

ett uttryckligt stadgande af innehåll, att för punsch, som utföres ur

riket, stämpelafgift icke skall erläggas.

Vid servering af punsch å utskänkningsställen är buteljen vanligen

uppdragen, innan den framsättes för rekvirenteu. Då kontrollen öfver

stämpelafgiftens behöriga utgörande till stor del måste öfverlänmas åt

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 36.

allmänheten, synes det vara nödigt att föreskrifva, att vid försäljning

till förtäring på stället kärlet ej må öppnas eller den därå anbringade

stämpeln rubbas, förr än kärlet blifvit till köparen öfverlämnadt; och

bör stadgande härom lämpligen inflyta såsom tillägg till 3 § i förslaget.

Då utskottet ansett sig böra föreslå afgiftens bestämmande till

30 öre för liter, böra naturligtvis såsom följd häraf de i 4 § omförmälda

stämplarnes valörer nedsättas till hälften.

I förslagets 5 § 2 mom. föreskrifves, att punschstämpel skall, till

skydd för densamma, täckas på butelj, krus och damejeanne med en

kapsyl af stanniol samt på ankare och fat med en plåt af lämplig metall,

hvarjemte lämnas närmare föreskrifter om beskaffenheten af dessa

skyddsmedel. Då ifrågavarande kapsyler och plåtar endast hafva till

ändamål att utgöra skydd för de å kärlen anbringade stämplar, men

icke äga någon som helst betydelse ur kontrollsynpunkt, synes ingen

anledning förefinnas att ålägga försäljare af punsch en ovillkorlig skyldighet

att å kärlen anbringa dylika skyddsmedel. I många fall äro

dessa skyddsmedel, åtminstone kapsyler, alldeles obehöfliga, och anbringandet

däraf skulle därför endast förorsaka en onödig utgift, hvartill

kommer, att vid brådskande påsättning af kapsyler det lätt skulle

kunna hända, att den därunder befintliga stämpeln sönderslites. Å

andra sidan bör det naturligtvis vara en försäljare af punsch obetaget

att, om han så önskar, till skydd för stämplarne anbringa någon betäckning;

och om så sker, böra gifvetvis de i momentet förekommande

bestämmelserna om skyddsanordningens beskaffenhet äga tillämplighet.

Utskottet har därför ansett sig böra framlägga förslag till förändrad

lydelse af momentet i nu antydd riktning.

6 § i Kungl. Maj:ts förslag innehåller en hänvisning till förordningen

angående stämpelafgiften i fråga om punschstämplars tillhandahållande

samt dit hörande uppbörd och redovisning. Utskottet har

emellertid, med hänsyn särskildt till de olika slag af för säljningsmän,

som i stämpelförordningen omförmälas, ansett lämpligt, att i förslaget

intagas bestämmelser i fråga om tillhandahållandet af punschstämplar

samt försäljningsmans skyldighet att ställa borgen för sin uppbörd. I

följd häraf har utskottet tillåtit sig föreslå, att nämnda paragraf i förslaget

ersättes med tre nya paragrafer, af hvilka 6 och 7 §§ innehålla

från 33 och 34 §§ i stämpelförordningen hämtade bestämmelser i nyssberörda

hänseenden och 8 § motsvarar 6 § i förslaget med den ändring,

som betingas af införandet af omförmälda 6 och 7 §§.

Bill. till ltiksd. Prat. 1903. 5 Sami. 1 Afd. 30 Käft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 36.

\id behandlingen af de i 7 § föreslagna bestämmelserna i fråga

om restitution af stämpelafgiften i vissa fall har utskottet tagit kännedom

om de stadganden i detta afseende, som förefinnas i den i Tyskland

antagna lag angående stämpelafgift för mousserande viner af den 9

maj 1902. Restitution af stämpelafgift för redan stämpelbelagdt dylikt

vin, som utlämnas såsom prof eller af köpare till säljare återlämnas

såsom varande obrukbart, är enligt denna lag så anordnad, att hvarje

tillverkare får räkna sig till godo en rabatt af 5% å värdet af samtliga

vid lians fabrik under året använda stämpelmärken.

Införandet af bestämmelse om ett sådant rabattafdrag i stället för

det i 7 § föreslagna restitutionsförfarandet skulle enligt utskottets mening

vara en lämplig åtgärd, ägnad att på en gång tillgodose punschfabrikanternas

och försäljarnes skäliga anspråk på vederlag för stämplar

i de uti paragrafen omförmälda fall samt på ett enkelt och praktiskt

sätt aflägsna den föreslagna restitutionsproceduren, hvilken säkerligen

kommer att vålla såväl vederbörande myndigheter som restitutionssökandena

mycket besvär. Då emellertid eu ändring i nyss antydd

riktning af bestämmelserna om restitution icke lärer kunna genomföras

utan att gällande föreskrifter om försäljning af stämplar samt uppbörd

och redovisning af stämpelmedel i vissa delar underkastas omarbetning

— hvilken omarbetning för öfrigt torde böra utföras genom Kungl.

Maj:ts försorg — har utskottet icke för det närvarande velat ifrågasätta

sådan ändring i nu förevarande § af Kungl. Majrts förslag, utan — då

utskottet på sätt här nedan omförmäles tillåter sig föreslå, att förordningen

må antagas att gälla allenast för ett år — ansett, att frågan

om anordnandet af restitutionen bör tagas under ompröfning vid utarbetandet

af det nya förslag till förordning, som vid bifall till utskottets

nämnda hemställan kommer att för Riksdagen framläggas.

Ehuru utskottet sålunda i nyssberörda afseende ansluter sig till

Kungl. Majrts förslag, har utskottet likväl icke kunnat förorda bifall

till 7 § af förslaget i oförändradt skick. Stadgandet att restitution må

åtnjutas endast då den i paragrafen omförmälda skada eller försämring

ägt rum, innan punschen utlämnats till förtäring å stället eller eljest

till försäljning, måste nämligen anses innebära, att möjligheten att

erhålla restitution är utesluten i hvarje fall, då skadan eller försämringen

inträffat, efter det säljaren aflämnat varan. Om således skadan ellei

försämringen inträffar under det varan är på väg från säljaren till

köparen — t. ex. under transport på järnväg eller ångbåt — kan

restitution af stämpelafgiften icke ifrågakomma. I sådant fall skulle

således säljaren drabbas af förlust såväl af själfva varan som af den

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 36. 11

utlagda stämpelafgiften. Då detta icke synes vara med billigheten

öfverensstämmande, har utskottet ansett ifrågavarande paragraf böra

så affattas att äfven i omförmälda fall möjlighet att erhålla restitution

må finnas. Detta mål torde kunna nås genom borttagande af de i

paragrafen förekommande orden: »men innan punschen utlämnats till

förtäring på stället eller eljest till försäljning;» och tillåter sig utskottet

fördenskull föreslå denna ändring i paragrafen.

I detta sammanhang har utskotttet ansett sig böra upptaga frågan,

huruvida utbyte af punschstämplar, som blifvit för sitt ändamål obrukbara,

må kunna äga rum. I 37 § af gällande förordning angående

stämpelafgiften är stadgadt, att, om stämpel genom misskrifning eller

på annat sätt blifvit för sitt ändamål obrukbar, densamma må hos försäljningsman

utbytas mot annan stämpel. Såsom ofvan berörts, innehåiler

6 § af Kungl. Maj:ts förslag en föreskrift, att i fråga om, bland

annat, punsch stämplars tillhandahållande skall i tillämpliga delar iakttagas

hvad som finnes föreskrifvet i stämpelförordningen. Detta torde

få anses innebära, att äfven punschstämpel, som blifvit obrukbar, skulle

få utbytas på sätt i 37 § stämpelförordningen omförmäles. Då utskottet

emellertid, på sätt ofvan nämnts, funnit sig böra i sitt förslag — 6

och 7 §§ — intaga uttiyckliga bestämmelser i fråga om, jämte annat,

punschstämplars tillhandahållande utan att därvid utbyte af stämplar

omförmälts, samt vid sådant förhållande den i 8 § af utskottets förslag

intagna hänvisning till stämpelförordningen innefattar allenast uppbörd

och redovisning för punschstämplar, har i utskottets förslag frågan om

urtyte af obrukbara punschstämplar icke blifvit vidrörd. Utskottet har

också funnit denna fråga vara af synnerligen svårlöst natur. Det lider

enligt utskottets uppfattning intet tvifvel, att en väsentlig skillnad förefinnes

i fråga om säkerheten för missbruk af rätten till utbyte af stämplar,

då utbytet gäller vanliga stämplar och då detsamma gäller punschstämplar.

Om t. ex. en söndersliten punschstämpel företes med begäran

om utbyte, torde det i de flesta fall vara omöjligt att bedöma, huruvida

stämpeln användts för sitt ändamål eller icke. Utskottet har därför

icke för närvarande ansett sig kunna tillstyrka, att utbyte af

punschstämplar må medgifvas. A andra sidan torde det icke kunna

bestridas, att mången gång sådana omständigheter kunna vara för

handen, att rätt till utbyte af stämplar, som gått förlorade utan att

hafva blifvit använda, borde förefinnas. Då utskottet emellertid icke

ansett sig böra framlägga något förslag i nu omförmälda afseende, har

detta berott därpå, att utskottet funnit jämväl donna fråga — liksom

frågan om restitution ens anordnande — kunna och böra komma

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 36.

under ompröfning vid utarbetande af nytt förslag till förordning.

Förluster genom skada å obegagnade stämplar torde för öfrigt kunna

i väsentlig mån förebyggas genom att till stämplarne användes något

mera hållbart material än papper.

Vidare har utskottet ansett det i 7 § förekommande uttrycket

»intyg af polismyndighet eller notarius publicus» böra förtydligas; och

föreslår utskottet i sådant afseende, att sagda uttryck utbytes mot

orden: »intyg i stad af borgmästare, polismästare, notarius publicus

eller stadsfiskal och å landet af kronofogde eller länsman.» Utskottet

tillåter sig i fråga härom erinra, att i kungörelsen den 21 maj 1897,

angående förändrad fydelse af § 4 i förordningen angående beviilningsafgifter

för särskilda förmåner och rättigheter den 2 december 1892,

ett i nämnda förordning förekommande uttryck »vederbörande polismyndighet»

blifvit ersatt med uttryck, närmare angifvande hvilka

myndigheter därmed afsetts.

Mot de här ofvan icke omförmälda paragrafer i förslaget har

utskottet icke haft några erinringar att framställa.

Hvad beträffar rubriken har densamma, med hänsyn till sättet för

beskattningens uttagande, sjmts böra ändras till »förordning angående

en särskild stämpelafgift för försäljning af punsch.»

Vid behandlingen inom utskottet af förevarande proposition hafva

uttalats farhågor för, att den ifrågasatta formen för beskattningen skulle

vara i kontrollhänseende otillfredsställande och att bestämmelserna i

förslaget i vissa fall vore alltför stränga. Dessa betänkligheter hafva

visserligen icke i vidare män vunnit anslutning hos utskottet, än att

de föranledt till här ofvan omförmälda förslag till ändringar och tillägg;

men utskottet har likväl, med hänsyn såväl till sagda betänkligheter

som därtill, att i vårt land all erfarenhet saknas om, huru en stämpelafgift

för en konsumtionsartikel kan komma att verka, ansett det

lämpligt, att tiden för författningens giltighet inskränkes till ett år.

Skulle det, sedan författningen någon tid tillämpats, hafva visat sig,

att olägenheter blifvit en följd af den för beskattningen valda formen

eller att eljest ändringar vore erforderliga, kan frågan lättare blifva i

hela sin omfattning ånyo pröfvad, om författningen antagits allenast

för ett år, än om den antagits för obegränsad tid. I förstnämnda fall

kommer nämligen nytt förslag till författning att föreläggas Riksdagen

inom utgången af det år, för hvilket författningen antagits. Vid uppgörandet

och behandlingen af detta förslag skulle då den erfarenhet, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 36. 18

emellertid vunnits, kunna tillgodogöras; och särskild! skulle då en sådan

anordning af restitutionen, som utskottet här ofvan betecknat såsom lämplig,

kunna tagas under ompröfning liksom äfven frågan om rätten till utbyte

af stämplar, som blifvit för sitt ändamål obrukbara. Då utskottet

sålunda funnit sig böra föreslå, att ifrågavarande förordning må antagas

allenast för ett år, har fråga uppstått, från hvilken dag denna tid borde

räknas. Mot den af Kungl. Maj:t föreslagna dag, den 1 januari 1904,

har anmärkts, att, om förordningen först då börjat tillämpas, tillräcklig

erfarenhet af densammas verkningar icke kunde föreligga, innan ny

förordning måste af den under nämnda år sammanträdande Riksdagen

antagas; och har i följd häraf ifrågasatts, att förordningen borde träda

i kraft redan under innevarande år, exempelvis den 1 nästkommande

oktober. Häremot uppställer sig dock den svårighet att, enligt hvad

utskottet inhämtat, de för stämplarnes tillverkning erforderliga maskiner

icke lära kunna erhållas på mindre tid än ett hälft år från det desamma

blifvit beställda; och då detta icke kan ske, förr än Riksdagen fattat

beslut i ärendet, kunna stämplar icke finnas tillgängliga redan den 1

oktober i år. Utskottet har emellertid ansett sig kunna föreslå, att

tiden för förordningens trädande i kraft bestämmes till den 1 januari

1904. Då ny förordning icke behöfver antagas förr än mot slutet af

nästkommande års riksdags sammanträde, torde tillräcklig erfarenhet

af förordningens verkningar kunna hafva vunnits för att därpå grunda

ett omdöme, huruvida omarbetning af förordningen i vidare mån, än

utskottet här ofvan antydt, må vara af behofvet påkallad.

Enligt § 1 mom. 2 af gällande brännvinsförsäljningsförordning

skall hvad i förordningen finnes stadgadt om försäljning af brännvin

gälla äfven för sprit samt andra brända eller destillerade in- eller utländska

spirituösa drycker, äfvensom för drycker, hvilka äro därmed

tillagade eller hålla en högre alkoholhalt än 25 procent, således äfven

om försäljning af punsch. Med hänsyn härtill torde, därest nu ifrågavarande

bestämmelser rörande försäljning af punsch af Riksdagen antagas,

de af herr Cavalli i ofvan omförmälda motion föreslagna tilläggen

till §§ 1 och 17 i nämnda förordning vara nödiga; och hemställer

utskottet fördenskull om bifall till förenämnda motion.

Med anledning af hvad sålunda anförts hemställer utskottet:

Do) att Riksdagen, med förklarande att Kungl.

Mapts ifrågavarande förslag till förordning angåen
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets Betänkande N;o 36.

de en särskild stämpelafgift för punsch icke kunnat

. oförändradt bifallas, måtte antaga samma förslag med

de ändringar och tillägg, utskottets härvid fogade författningsförslag

utvisar; och

2:o) att, vid bifall till hvad utskottet sålunda

hemställt, Riksdagen tillika måtte för sin del besluta,

att §§ 1 och 17 i förordningen angående villkoren

för försäljning af brännvin och andra brända eller

destillerade spirituösa drycker den 24 maj 1895 skola

erhålla följande förändrade lydelse:

§ i
1.

Oförändradt.

2. dito

3. Utöfver de i denna förordning meddelade föreskrifter

gäller för försäljning af punsch, hvad därom

är eller varder särskildt stadgadt.

§ 17-

1. Oförändradt.

2. dito

3. dito

4. dito

5. Om stämpelafgift för försäljning af punsch är

särskildt stadgadt.

Stockholm den 2 april 1903.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CA VALLI.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 36.

15

Kungl. Maj:ts förslag till förordning

angående en särskild stämpelafgift

för punsch.

1 §■

För punsch, som säljes till förtäring

på stället, så ock för punsch,

som eljest inom riket säljes till annan

än den, som innehar rättighet

till minuthandel med eller utskänkning

af brännvin, skall, i den ordning

nedan sägs, erläggas en särskild

afgift, beräknad efter sextio

öre för hvarje liter.

2 §•

Punsch, som i 1 § afses, må

icke säljas annat än i slutet kärl;

och må vid försäljning icke användas

andra kärl än

dels buteljer om en sjättedels,

en tredjedels, två tredjedels eller

en liters rymd,

dels krus eller s. k. damejeanner

om tre, fem eller tio liters rymd

och

dels ankare och fat om tio, tjugo,

fyratio eller femtio liters rymd.

Vid bestämmande af kärlens

rymd må afseende ej fästas därvid,

att rymden öfver- eller understiger

måttet

för butelj om en sjättedels eller

Utskottets förslag till förordning angående

en särskild stämpelafgift

för försäljning af punsch.

i §•

För punsch--beräknad efter

trettio öre för hvarje liter.

För punsch, som ur riket utföres,

erlägges icke stämpelafgift.

2 §•

Punsch —--med bråkdel

af en liter.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 36.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

eu tredjedels liter med intill två

cent iliter,

för butelj om två tredjedels eller

en liter med intill fem centiliter,

-<*. för: krusRelief damejeannér ined Vi,.. < . " .

intill tio centiliter och n ; ''■ : ?/ . > !v \

för ankare eller fat med. bråkdel

af en liter.

5 }i''*:

3 §•

Hvarje kärl, innehållande punsch,

för hvilken enligt 1 § afgift bör

erläggas, skall, dä. Vvaran utlämnas,

vara försedt med beläggningsstämpel

(punschstämpel) å det belopp,

som efter kärlets rymd svarar

mot den i nämnda § angifna afgift.

3 §•

-tv! !ii ’ • :th -ii • ■ :

Hvarje kärl —. — angifna afgift

; och må vid försäljning till förtäring

på stället kärlet ej öppnas eller

den därå anbringade stämpel rubbas,

förr än kärlet blifvit till köparen

öfverlämnadt.

4? §•

k; Punschstämplar skola;'' vara att

tillgå af följande slag, nämligen .

a) för buteljer, krus och damejeanner

afsedda enkla stämplar å

10, 20, 40 och 60 öre samt 1,8 0,

3 och 6 kronor,

b) för ankare och fat afsedda

dubbelstämplar å 6, 12, 24 och 30

kronor; skolande de bägge delar,

hvaraf hvarje dubbelstämpel består,

hafva sins emellan olika bredd och

vara märkta med ett och samma

ordningsnummer.

5 §•

1 mom. Punschstämpel skall

4'' §•

-it Punschstämplar —---— —

— — —r — —---nämligen i

a) för buteljer, krus och damejeanner

afsedda enkla stämplar å

5, 10, 20, 30 och 90 öre samt 1

krona 50 Öre och 3 kronor;

b) för ankare och fat afsedda

dubbelstämplar å 3, 6, 12 och 15

kronor; skolande — — — *4— t—*

ordningsnummer.

. i ,oi r /ilo 5Y*\ åt;

Vm-.i

i v . . r. .. •••, ; j

• jm • t.IrMl i’} UH

5 §.

1 mom. Punschstämpel w —

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 36.

fästas å kärlet med hela den limmade

sidan.

På butelj, krus och damejeanne

skall stämpel så anbringas, att den

å stämpelns midt befintliga valörbeteckningen

kommer midt öfver

korken, och flikärna nedvikas efter

kärlets hals.

På ankare och fat skall den

bredare stämpeldelen anbringas öfver

sprundet, den smalare öfver

tapphålet, och detta så, att den

bredare stämpeldelens valörbeteckning

kommer midt öfver sprundet

och den smalare s midt öfver tapphålet,

samt att flikarna å bägge

stämpeldelarna sträckas rätt Tit åt

sidorna. Stämpeldelar med olika

ordningsnummer få icke fästas på ett

och samma kärl.

2 mom. Punschstämpel skall,

till skydd för densamma, täckas på

butelj, krus och damejeanne med

en kapsyl af stanniol samt på ankare

och fat med en plåt af lämplig metall.

I såväl kapsyl som plåt skall

finnas ett cirkelrundt hål, så stort

och afpassadt, att inom dess omkrets

stämpelns valörbeteckning kan

framträda, och må kapsylen eller

plåten ej sträcka sig så långt öfver

stämpelns öfriga delar, att å de

enkla stämplarna de å flikarna befintliga

vapen eller å dubbelstämplarna

ordningsnumren skylas.

3 mom. Ansvarigheten för iakttagandet

af föreskrifterna i denna

§ åligger den, som försäljer punsch

under sådana omständigheter, att

kärlet, hvari punschen inneslutes,

skall vara åsatt stämpel.

Bih. till Biksd. Prof. 1903. 5 Sand.

--sidan.

På butelj —- — —- — — —

kärlets hals.

På ankare — — — — — ett

och samma kärl.

2 mom. Om kärl, som enligt

denna förordning skall vara belagdt

med punschstämpel, förses med kapsyl,

plåt eller annan skyddsanordning

öfver stämpeln, skall i det sålunda

anbringade skyddsämnet finnas ett

cirkelrundt hål--- — framträda,

och må skyddsanordningen ej sträcka

sig-----------

— — ordningsnumren skylas.

3 mom. Ansvarigheten — —

— — — åsatt stämpel.

1 Afd. 30 Höft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 36.

6 §•

Beträffande punschstämplars tillhandahållande

samt dit hörande uppbörd

och redovisning skall i tilllämpliga

delar iakttagas hvad som

finnes föreskrifvet i förordningen

angående stämpelafgiften, dock att

försäljningsman i redovisning för

punschstämplar icke eger att såsom

ersättning för besvär och kostnader

räkna sig till godo mer än en procent

af det belopp, för hvilket punschstämplar

under året försålts.

6 §■

Statskontoret skall i Stockholm genom

därtill antagna försäljningsman

och i länen genom Konungens befallningshafvande

låta tillhandahålla

punschstämplar; åliggande Konungens

befallningshafvande att för stämplarnas

tillhandahållande förordna försäljningsmän

för hvarje stad, äfvensom,

till erforderligt antal, för landet.

Den myndighet, som försäljningsman

förordnat, äger, när så skäligt

pröfvas, honom entlediga. Däröfver

må klagan ej föras.

7 §.

Försäljningsman vare skyldig att

för sin uppbörd ställa behörigen godkänd

borgen eller ock nedsätta obligationer

i enlighet med därom gällande

föreskrifter; ägande försäljningsman

att efter rekvisition hos den myndighet,

som honom förordnat, få stämplar

sig tillställda inom det belopp, för

hvilket säkerhet sålunda blifvit ställd.

För stad förordnad försäljningsman

åligger att hafva den till försäljningen

afsedda lägenhet för allmänheten

tillgänglig hvarje söckendag

å tid, som bestämmes af den myndighet,

som för säljning smannen förordnat.

8 §.

Beträffande uppbörd och redovisning

för punschstämplar skall i

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 36. 19

tillämpliga delar iakttagas hvad som

finnes föreskrifvet i förordningen angående

stämpelafgiften, dock att försäljningsman

i redovisning för punschstämplar

icke äger att såsom ersättning

för besvär och kostnader räkna

sig tillgodo mer än eu procent af det

belopp, för hvilket punschstämplar under

året försålts.

7 §•

Har, sedan punschstämpel anbragts

å kärl på sätt i 5 § sägs,

men innan punschen utlämnats till

förtäring på stället eller eljest till

försäljning, kärlet blifvit förstördt

eller skadadt, så att varan gått förlorad

eller undergått sådan förändring,

att den icke kan till försäljning

användas, eller har af annan

orsak varan förstörts eller förändrats

såsom nu är sagdt, då må, därest

med intyg af polismyndighet eller

notarius publicus styrkes, ej mindre

att nu nämndt förhållande inträffat,

än ock att betryggande åtgärd vidtagits

till förhindrande af stämpelns

vidare användning för sitt ändamål,

statskontoret eller i landsorten Konungens

befallningshafvande på ansökning

medgifva restitution af

stämpelafgift en.

8 §.

1 mom. Förbrytelse mot 3 §

straffes med böter från och med

100 kronor till och med 500 kronor

eller, där särskild! förmildrande om
-

9 §•

Har sedan punschstämpel anbragts

å kärl på sätt i 5 § sägs, kärlet

blifvit förstördt eller skadadt, —

--då må, därest med intyg, i

stad af borgmästare, polismästare, notarius

publicus eller stadsfiskal och å

landet af kronofogde eller länsman

styrkes, ej mindre — — — restitution

af stämpelafgiften.

10 §.

1 mom. Förbrytelse — — —

den försålda punschen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bevillningsutskottets

ständigheter föreligga, med böter

från och med 10 kronor till och med

100 kronor; och vare den skyldige

tillika pliktig erlägga afgift enligt

1 § för den försålda punschen.

2 mom. Öfverträdelse af bestämmelserna

i 2 § eller i 5 § 1

och 2 mom. straffes med böter från

och med 5 kronor till och med 100

kronor; dock att, därest genom

öfverträdelsen afgift enligt 1 § undandraga

statsverket, öfverträdelsen

varde ansedd efter hvad i 1

mom. är stadgadt.

3 mom. Husbonde ansvarar för

förbrytelse, som med hans vetskap,

mot denna förordning begås af hans

hustru, husfolk eller i hans arbete

antagen person, likasom vore förbrytelsen

af husbonden själf gjord.

4. mom. Af böter, som enligt

denna förordning ådömas, tillfaller

hälften åklagaren och hälften kronan.

Finnes särskild angifvare, tage

han hälften af åklagarens andel.

5 mom. Vid bristande tillgång

förvandlas böterna enligt allmän

strafflag.

Betänkande N:o 36.

2 mom. Öfverträdelse

är stadgadt.

3 mom. Husbonde —

själf gjord.

4 mom. Af böter — —

åklagarens andel.

5 mom. Vid bristande

strafflag.

9 §• 11 §•

Den, som under tid, då han är Den, som under — —

ställd under tilltal för förbrytelse äro stadgade,

mot denna förordning, samma förbrytelse

fortsätter, skall, när han

härtill lagligen förvunnen varder,

för hvarje gång stämning därför

utfärdats och delgifvits, fällas till

de böter, som för sådan förbrytelse

äro stadgade.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 36.

21

10 §.

Förbrytelse mot denna förordning

åtalas af allmän åklagare, i

stad hos polisdomstol, där sådan är

inrättad, men eljest hos poliskammare

och, där sådan icke finnes,

vid allmän domstol, och gäller i

fråga om klagan öfver domstols eller

poliskammares beslut i dessa mål

hvad i allmänhet angående besvär

i brottmål finnes förordnadt.

Denna förordning Iräder i kraft

den 1 januari 1904.

12 §.

Förbrytelse----finnes för
ordnadt.

Denna förordning skall gälla under

år 1904.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 36-

Reservationer:

Af herr Cavalli, som anfört:

»Mot grunderna för förevarande kung!, proposition har jag den

erinran, att, såsom ock af Riksdagen i dess skrifvelse den 2 maj 1902

ifrågasatts, skatten bort drabba, utom punsch, jemväl andra därmed

jämförliga alkoholhaltiga drycker, ty att med stämpelafgift belägga

ensamt punsch, som dock, äfven om utländska råämnen därtill användas,

är en inhemsk produkt, och samtidigt från sådan afgift fritaga utländska

drycker, synes mig icke konsekvent eller riktigt. Detta oaktadt skulle

jag dock — då genom Kungl. Maj:ts förslag införes ett enligt min

tanke lämpligt sätt att bereda statsverket inkomster, nämligen att med

stämpelafgift belägga en konsumtionsartikel •— kunnat biträda förslaget

i hela dess omfattning, därest jag icke funnit skäl till anmärkningar

mot förslagets bestämmelser i vissa delar. Jag tillåter mig i sådant

afseende särskildt framhålla, att enligt förslaget servering af punsch

glasvis är så försvårad, att dylik servering väl icke kan äga rum, äfvensom

att något hinder för tillverkare af punsch eller innehafvare af

utskänkningsrättighet icke förefinnes att utlämna ostämplad punsch, om

blott utlämnandet sker utan betalning. På grund af dessa anmärkningar

hade väl från min sida riktigast varit att yrka afslag å den kungl.

propositionen, men om jag dock funnit mig kunna åtminstone i hufvudsak

biträda densamma, har detta skett med stor tvekan och förnämligast

af det skäl, att den inkomst, som af skatten beräknats inflyta till statsverket,

anses vara för densamma behöflig.

Mitt tillträdande af den kungl. propositionen har därför skett allenast

under den uttryckliga förutsättning, att förslaget under dess nuvarande

form antages på försök under endast ett års tid»;

af herr friherre Kling spor;

åt herr Weinberg, som instämt med herr Cavalli;

af herr Östberg, som yrkat afslag å den kungl. propositionen;

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 36. 23

af herrar Brodin och Faxe hvilka anfört:

»I Kungl. Maj:ts proposition är afkastningen af punschskatten

beräknad till 1,524,000 kronor. Vid bifall till utskottets hemställan om

åsättande af endast 30 öres stämpelafgift för hvarje liter punsch skulle,

enligt den af finansministern följda beräkningsgrunden, den behållna

inkomsten af skatten blifva omkring 750,000 kronor.

Under ärendets behandling inom utskottet har blifvit upplyst, att

af all inom riket tillverkad punsch cirka eu tredjedel går till restauratörer

och andra återförsäljare, hvaremot återstående två tredjedelar försäljas

direkt till konsumenter. Vi anse därför, att äfven med den lägre

skattesatsen af 30 öre per liter en betydlig minskning i konsumtionen

af punsch kommer att inträda. Otvifvelaktigt är nämligen, att genom

återupptagande af hembrygd af punsch afsevärda kvantiteter komma

att undandragas beskattning. Den på så sätt skattefria punschen torde

kunna beräknas uppgå till eu tredjedel af hvad som nu säljes. Minskningen

af det beräknade skatteutbytet på grund af nu anförda orsak

torde kunna sättas till omkring 250,000 kronor. Såsom statens vinst

på punschskatten skulle då återstå endast omkring 500,000 kronor.

Hvad sättet för stämpelskattens utgörande angår, så saknar såväl

Kungl. Maj:ts som utskottets förslag till förordning i ämnet erforderliga

kontrollbestämmelser till förebyggande af skatteunderslef. Visserligen

finnas i förslagen upptagna bestämmelser om förbud att utlämna punsch,

som icke är på lag stadgadt sätt stämpelbelagd, samt straffbestämmelser

för uraktlåtenhet härutinnan, men någon myndighet, som öfvervakar,

efterlefnaden af de gifna föreskrifterna finnes icke omnämnd. Det är

sålunda beroende på den större eller mindre ärligheten hos försäljarne,

om staten skall erhålla hvad som tillkommer densamma. Den konsumerande

allmänheten bör ju tillse, att ostämplad punsch icke utlämnas,

men ur kontrollsynpunkt torde dess medverkan härvidlag icke vara

synnerligen mycket värd. Skattens egenskap af stämpelskatt torde för

öfrigt göra det till hart när en faktisk omöjlighet att skapa en effektiv

kontroll, vare sig vid försäljning eller iskänkning af punsch, hvilket

skulle nödvändiggöra ständigt närvarande kontrollanter å hvarje ställe,

där punsch försäljes.

Med hänsyn till här ofvan anförda svårigheter hvad kontrollen

vidkommer, torde våra betänkligheter mot införandet af eu särskild

skatt å punsch utöfver de för därmed jämförliga spritdrycker gällande

utgifter kunna anses väl grundade.

Punschen är dessutom den alkoholsvagaste af de i vårt land mera

allmänt brukade spritdryckerna. Ett fördyrande genom beskattning af

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 36.

punschen kommer därför att verka, att konsumenterna öfvergå till

starkare utländska spritdrycker, k vilket icke torde vara önskvärd!

Härtill kommer ytterligare att punschens varuvärde är så lågt,

att den äfven ur denna synpunkt icke är något lämpligt föremål för

beskattning. Värdet af ingredienserna i punsch uppgår endast till cirka

en tredjedel af punschens saluvärde. Återstoden utgöres af alla de

pålägg i form af tull, utskänknings- och försäljningsafgifter m. in., af

hvilka punschen redan nu drabbas. Sålunda är punschen redan nu

högre beskattad än någon annan spritvara af jämförlig art.

På grund af hvad vi nu anfört, anse vi, att utskottet bort hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition icke bör af Riksdagen

bifallas»;

af herrar G. Jansson, Beckman, S. Söderberg och O. G. Erik so »,

hvilka vid 2 och 4 §§ i förslaget anfört :

»Enligt vår mening borde punsch få säljas äfven i buteljer om en

tolftedels liter, enär det måste anses olämpligt, att det minsta vid försäljning

tillåtna kärl skall innehålla så pass stor kvantitet som en sjättedels

liter. Om denna vår uppfattning vinner bifall, bör i 4 § a) införas

bestämmelse därom, att äfven stämplar om 2,5 öre skola finnas att tillgå»;

af herr Beckman, som vid 12 § i förslaget anfört:

»Enligt utskottets förslag skulle ifrågavarande förordning icke

antagas på obestämd tid utan endast »gälla under 1904». Skälet för

denna bestämmelse angifves vara, att, i händelse olägenheter, sedan författningen

någon tid tillämpats, skulle yppat sig i följd af den för beskattningen

valda formen, eller ändringar eljest visat sig erforderliga,

frågan skulle lättare kunna i hela sin omfattning ånyo pröfvas, om

författningen antagits allenast för ett år än om den antagits för obestämd

tid. Nytt förslag till författning skulle nämligen då komma att föreläggas

Riksdagen »inom utgången af det år, för hvilken författningen antagits»,

och vid uppgörandet och behandlingen af detta förslag skulle då den

erfarenhet, som under tiden vunnits, kunna tillgodogöras.

Det får emellertid icke förbises, att detta nya förslag måste utarbetas

ganska tidigt under året för att inkomma till Riksdagen i rimligtid

före afslutandet af dess arbeten. Det synes då högst osannolikt

att den erfarenhet, som vunnits under årets första månader, skulle vara

tillräcklig för att därpå grunda ett slutligt omdöme om själfva den för

beskattningen valda formen. Denna skatteform är hos oss hittills

opröfvad. Och då det gäller införande af en ny skatteform, ligger det

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 36■ 25

i sakens natur att de verkliga eller förmenta olägenheterna komma att

just under den första tiden för dess tillämpning tilldraga sig alldeles

särskild uppmärksamhet och gifva anledning till missnöje och klagomål.

Dessa klagomål skola säkerligen frambäras med så mycket större eftertryck,

om man tror sig i förordningens egenskap att vara antagen blott

på ett år finna anledning till en förhoppning att möjligen få densamma

upphäfd redan vid årets utgång. Under sådana omständigheter kan

faran af ett förhastadt omdöme rörande den nya skatteformens lämplighet

eller olämplighet ligga nära till hands. Också har med tanke härpå

vid sakens behandling inom utskottet ifrågasatts, att förordningen

skulle träda i kraft redan den 1 oktober innevarande år. Detta bär

emellertid befunnits ogörligt, emedan af tekniska skäl stämplar icke

redan då kunna finnas tillgängliga.

Om således Riksdagen, i enlighet med utskottets förslag, beslutar

införandet af denna nya skatteform, synas afgörande skäl föreligga för

att, såsom Kungl. Maj:t föreslagit, antaga förordningen att gälla på

obestämd tid från och med ingången af nästa år. ....

Detta utesluter uppenbarligen icke, att förslag till ändringar åt

enskilda bestämmelser i förordningen kunna framläggas redan för 1904

års Riksdag, därest till äfventyrs en stadgad erfarenhet om deras behöflighet

kunnat vinnas under den korta tiden för förordningens tillämpning.

Jag har därför inom utskottet yrkat, att sista stycket af 12 § i

utskottets förslag måtte erhålla följande lydelse:

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1904»;

samt

af herrar G. Jansson, K. G. Karlsson, S. Söderberg och O. G. Erikson,

hvilka i fråga om 12 § i förslaget instämt med herr Beckman.

Härjämte hafva herrar West er, friherre Trolle, O. A. Ericsson,

Almqvist, Pantzarhielm och Lindblad begärt få antecknadt, att de icke

deltagit, herrar Wester, friherre Trolle, Almqvist och Pantzarhielm i behandlingen

samt herrar Ericsson och Lindblad i den slutliga behandlingen

af detta ärende inom utskottet.

Bik. till Riksd Prot. 1903. 5 Sami. 1 Afd. 30 Käft.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1903:104 Skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående en särskild stämpelafgift för punsch, dels ock en i s. 1 i texten