Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts propositioner Kris 67 a och 67 b med förslag till lag angående solidariska bankbolag m. m. dels ock åtskilliga i ämnet väckta motioner.

1903-05-05 · 126 sidor, varav 117 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 117 av 126 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BLU 1903:1, Betänkande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts propositioner Kris 67 a och 67 b med förslag till lag angående solidariska bankbolag m. m. dels ock åtskilliga i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

1

N:o 1.

Ank. till Riksd. kansli den 5 maj 1903, kl. 7 e. m.

Betänkande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts propositioner

Kris 67 a och 67 b med förslag till lag angående

solidariska bankbolag m. m. dels ock åtskilliga i ämnet

väckta motioner.

I propositioner n:ris 67 a och 67''b har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen

att antaga vid propositionerna fogade förslag till

1) lag angående solidariska bankbolag,

2) lag angående bankaktiebolag, .

3) lag angående industriförlagsbanker,

4) lag angående tillsyn å vissa penningeinrätiningar, som drifva

sin rörelse utan af Konungen stadfäst reglemente,

5) lag angående ändrad lydelse af 1 § i lagen den 27 maj 1898,

innefattande särskilda bestämmelser om vissa aktiebolag, som drifva

lånerörelse,

6) lag angående solidariskt bankbolags, bankaktiebolags och sparbanks

konkurs,

7) lag om ändrad lydelse af 8 § i lagen den 13 juli 1887 angående

handelsregister, firma och prokura, samt

8) lag angående ändrad lydelse af 55 § i lagen den 28 juni 1895

om handelsbolag och enkla bolag;

varande samtliga dessa förslag såsom bilagor fogade vid detta

betänkande.

Dessa propositioner hafva hänvisats till lagutskottet, som efter

öfverenskommelse med bankoutskottet öfverlämnat desamma till behandling

af sammansatt banko- och lagutskott.

Till utskottet hafva därjämte öfverlämnats nedannämnda inom

Andra Kammaren väckta motioner, i hvilka framställts följande yrkanden,

nämligen

Bill. till Biksd. Prof. 1903. 6 Sami. 2 Afd. 1 Höft. (N:o 1).

Till utskottet

hänvisade

förslag.

i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

af herr V. L. Moll (n:o 179),

l:o) att första stycket af 9 § i förslaget till lag angående solidariska

bankbolag måtte erhålla följande lydelse:

»Bankbolag skall bestå af minst trettio hufvudlottägare. De skola

vara svenska medborgare. Dessa bolagsmän skola insätta bolagets

grundfond och ansvara för uppfyllandet af alla bolagets förbindelser,

en för alla och alla för en, dock med den inskränkning att uttaxering

till fyllande af brist i bolagets tillgångar ej för någon lott må öfverstiga

två gånger lottens belopp»;

2:o) att 79 § i lagen angående solidariska bankbolag äfvensom

72 § i lagen angående bankaktiebolag måtte erhålla följande lydelse:

»Den af Konungen förordnade bankinspektören äge, där han så

pröfvar nödigt, sammankalla styrelsen. Jämväl må bankinspektören,

på uppdrag af chefen för finansdepartementet, sammankalla extra bolagsstämma,

där styrelsen icke efterkommer af honom framställd begäran

om utfärdande af kallelse till sådan stämma. Bankinspektören må närvara

vid bolagsstämma och vid af honom utlyst styrelsesammanträde

samt i öfverläggningarna deltaga»;

3:o) att förslaget till lag angående industriförlagsbanker icke måtte

af Riksdagen bifallas; samt

4:o) att den i ofvannämnda under 1), 2), 4) och 5) upptagna lagförslag

bestämda tiden för ifrågavarande lagars trädande i kraft framflyttas

till den 1 januari 1906;

af densamme (N:r 180),

l:o) att 8 § i förslaget till lag angående solidariskt bankbolags,

bankaktiebolags och sparbanks konkurs måtte erhålla följande lydelse:

»Visar sig vid den värdering, hvarom i 6 § sägs, eller sedermera

under konkursens fortgång, att bolagets tillgångar icke förslå till betäckande

af bolagets kända gäld jämte kostnaderna för boets utredning

och konkurssakens behandling, skola gode männen eller sysslomännen,

med iakttagande af den i 9 § af lag angående solidariska bankbolag

för lottägarnes ansvarighet stadgade inskränkning, ofördröjligen å

hufvudlottägarne, i förhållande till det antal lotter en hvar af dem enligt

förteckningen öfver bolagets delägare innehar, uttaxera det till fyllande

af bristen i bolagets tillgångar erforderliga belopp jämte en tiondedel

därutöfver. År någon af hufvudlottägarne veterligen i konkurstillstånd,

skall uttaxeringen ske allenast å öfrige hufvudlottägare»; samt

2:o) att den i ofvannämnda under 6)—8) upptagna lagförslag bestämda

tiden för ifrågavarande lagars trädande i kraft framflyttas till

den 1 januari 1906;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1. 3

af herr P. P. Waldenström (N:o 191),

dels att Riksdagen måtte godkänna § 27 i Kuugl. Maj:ts förslag

till lag angående solidariska bankbolag samt § 24 i förslaget till lag

angående bankaktiebolag med den ändring, att i mom. 1 orden »och

silfver» utgå,

dels ock att Riksdagen måtte godkänna § 29 i Kungl. Maj:ts

förslag till lag angående solidariska bankbolag samt § 26 i förslaget

till lag angående bankaktiebolag med den ändring, att i mom. 2 orden

»styrelsen dock---utgång» borttagas;

af herr G. A. Lindhagen (N:o 197),

att Riksdagen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition n:o 67 a

måtte besluta,

l:o) att i förslaget till lag om solidariska bankbolag 1 § 1 mom.

skall erhålla följande lydelse:

»De som, i ändamål att genom vald styrelse drifva bankrörelse,

vilja stifta bolag med personlig ansvarighet för delägarne, skola därom

hos Konungen göra ansökning med bifogande af fullständig bolagsordning»;
samt

i följd häraf i 97 § måtte införas föreskrift af innehall, att

för bankbolag, som börjat sin verksamhet före lagens trädande i kraft,

skall fortfarande gälla hvad hittills varit stadgadt, dock att den i 10

§ 3 mom. af Kungl. Maj:ts förslag meddelade bestämmelse skall å sådant

bolag äga tillämpning;

2:o) att i förenämnda lagförslag 10 § 1 och 2 mom. skola utgå;

samt

3:o) att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl.

Maj:t, i sammanhang med den utaf innevarande års Riksdag begärda

revisionen af aktiebolagslagen, efter verkställd utredning jämväl taga i

öfvervägande angelägenheten af en förbättrad lagstiftning för enskilda

bankinrättningar i enlighet med i motionen angifna grunder samt för

Riksdagen framlägga de förslag härom, hvartill förhållandena föranleda.

Rörande tillkomsten af de af Kungl. Maj:t nu framlagda lagförslag

inhämtas af det vid förstnämnda proposition fogade statsrådsprotokoll

öfver finansärenden för den 13 sistlidna mars, hurusom Kungl. Maj:t

den 18 oktober 1901 uppdragit åt en kommitté att afgifva yttrande

och förslag beträffande vissa frågor rörande den för enskilda bankinrättningar

gällande lagstiftning. Det kommittén lämnade uppdrag

framgår af dåvarande chefens för finansdepartementet anförande till

statsrådsprotokollet vid det tillfälle, då kommittén tillsattes. Detta anförande

både följande lydelse:

1001 års bankkommitté.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

»Flera enskilda sedelutgifvande banker ämna, enligt hvad med

bestämdhet blifvit uttaladt, bibehålla delägarnas personliga ansvarighet

äfven sedan de nu gällande oktrojerna med år 1903 gått till ända; och

då lagen med vissa bestämmelser angående enskilda banker, som afstått

från sedelutgifningsrätt, den 27 maj 1898 endast afsåg att provisoriskt

ordna rättsförhållandena i afseende å de enskilda banker, som under

nu löpande oktrojer afstodo från sin sedelutgifningsrätt utan att ombilda

sig till bankaktiebolag, kräfves en lagstiftning för den nya banktyp,

som sålunda kommer att uppstå. Ty att låta dessa banker allt

fortfarande drifva sin verksamhet på grundvalen af nådiga kungörelsen

angående enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar den 12

juni 1874, i hvad denna kungörelse efter sedelutgifningsrättens upphörande

kan äga tillämpning, synes icke tillfredsställande, då just den

enskilda sedelutgifningens ordnande utgör ett hufvudmoment i nämnda

kungörelse. Och då dessa banker af den nya typen, ehuru i viss mån

annorlunda organiserade än bankaktiebolagen, skola drifva enahanda

rörelse som dessa, lärer hufvudsakligen samma lagstiftning böra gälla

för båda slagen af banker.

Då de grunder, på hvilka lagstiftningen för bankaktiebolagen är

byggd, härigenom skulle få en större räckvidd, synes tidpunkten lämplig

att öfverse och fullständiga denna lagstiftning, som hufvudsakligen innefattas

i lagen angående bankaktiebolag den 19 november 1886.

Sålunda böra åtskilliga bestämmelser, som nu återfinnas endast i

ett flertal af bankernas bolagsordningar, inflyttas i en blifvande lag,

där äfven torde böra inrymmas vissa stadganden, som finnas upptagna

i lagen om aktiebolag den 28 juni 1895.

Vidare bör, såvidt möjligt, tillsynen öfver bankerna göras mera

verksam. I skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t har 1900 års Riksdag

ifrågasatt en förändring af bankinspektionens organisation särskildt

därutinnan, att anordningar vidtagas till åstadkommande af samarbete

mellan bankinspektören och de af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

förordnade ombud i bankerna. Denna tanke är väl värd att tillvaratagas,

hvarjämte det torde böra tillses, huruvida icke bankinspektionen

kan göras mera effektiv därigenom, att annan påföljd för anmärkt öfverträdelse

af lag eller bolagsordning fastställes än oktrojens förlust, den

enda påföljd, som enligt 1886 års lag kan förekomma, men som tydligen

knappast kan tillämpas.

Äfven i andra afseenden torde en revision af 1886 års lag vara

önsklig; och med anledning af den enskilda sedelutgifningsrättens upp
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1. 5

hörande är en omarbetning af lagen angående enskild sedelutgifvande

banks, bankaktiebolags och sparbanks konkurs den 7 juni 1889 erforderlig.

Jag hemställer i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t måtte tillsätta

en kommitté för att afgifva yttrande och förslag beträffande de

nu af mig omförmälda frågor angående de enskilda bankerna, med rätt

för kommittén att yttra sig äfven öfver andra bankväsendet rörande

frågor, hvilka kommittén må finna äga den gemenskap med de förut

nämnda, att kommittén finner dem böra i ett sammanhang till behandling

företagas.»

För att tagas i öfvervägande vid afgifvande af kommitténs betänkande

blef genom nådig remiss den 1 november 1901 till kommittén

öfverlämnad en till Kungl. Maj:t ställd skrift, däri de enskilda bankernas

syndikat, under erinran att den enskilda sedelutgifningsrätten

komme att upphöra med utgången af år 1903, anfört, att, enär de

enskilda bankernas kredit särskilt i utlandet, i icke oväsentlig mån,

stöddes af kännedomen om dessa bankers solidariska ansvarighet samt,

därest berörda ansvarighet samtidigt med sedelutgifningsrätten upphörde,

de enskilda bankerna, i synnerhet de, som arbetade med mindre

grundfond, skulle, med den utsträckning deras verksamhet under de

många gångna åren vunnit, vid tiden för sedelutgifningsrättens upphörande

ställas inför nödvändigheten att antingen inskränka sin låneverksamhet

eller öka sitt kapital, alternativ, hvilka, under tryckta penningeförhållanden,

båda tvifvelsutan komme att för såväl allmänheten

som bankerna själfva medföra svårigheter, det syntes högeligen önskvärd^

att tillstånd kunde lämnas de enskilda banker, som sådant önskade,

att äfven efter sedelutgifningsrättens upphörande bibehålla den solidariska

ansvarigheten. Syndikatet anhölle därföre, att Kungl. Maj:t täcktes

föranstalta, att på lagstiftningens väg möjlighet blefve beredd för de

enskilda banker, som sådant önskade, att vinna nådig koncession med

bibehållande af sina delägares solidariska ansvarighet äfven efter år 1903.

Sedan kommittén till fullgörande af sitt uppdrag den 4 februari

1902 afgifvit betänkande och förslag till lagar i ämnet samt Kungl.

Maj:t enligt nådiga beslut den 14 och 21 i nyssnämnda månad förordnat,

att högsta domstolens yttrande i ärendet skulle inhämtas, har

högsta domstolen den 3 december 1902 afgifvit sådant yttrande.

I förslagen till lagar angående solidariska bankbolag och angående

bankaktiebolag, hvilka båda lagförslag i stor utsträckning sins emellan

öfverensstämma, hafva i vidsträckt omfattning införts från aktiebolagslagen

hämtade stadganden. I dessa lagförslag hafva vidare intagits, förutom

Allmän redogörelse

rörande

Kungl. Maj:ts

förslag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Hufvudgrunderna

i förslaget

till lag ang.

solidariska

bankbolag.

Kommitténs

yttrande.

6 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

stadgande]!, hämtade från de för bankerna nu gällande författningar,

dels vissa i flertalet af bankernas bolagsordningar förekommande bestämmelser,

dels ock några föreskrifter, hämtade från det förslag till

lag angående enskilda bankbolag med sedelutgifningsrätt, hvilket blef

af Kungl. Maj:t i proposition till 1887 års riksdag framlagdt, men som,

till följd af Riksdagens upplösning,* ej blef af Riksdagen pröfvadt.

Slutligen hafva i förevarande lagförslag införts vissa nya bestämmelser,

afseende att åstadkomma en effektivare kontroll öfver bankerna.

Förslaget till lag angående industriförlagsbanker afser införande

i lagstiftningen af en ny banktyp, hvilken skulle — i motsats till öfriga

bankbolag — äga rätt att, jämte bankrörelse, drifva handel jämväl

med aktier.

De öfriga lagförslagen innefatta smärre, mestadels endast formella

ändringar i nu gällande stadganden, hvilka ändringar föranledts af de

i förstnämnda två lagförslag inrymda nya eller förändrade bestämmelser.

Hufvudgrunderna i Kungl. Maj:ts förslag till lag angående solidariska

bankbolag äro, att för hufvudlottägarne i dylika bolag skulle

bibehållas enahanda ansvarighet, som nu åligger hufvudlottägarna i de

enskilda bankerna, samt att lagen skulle omfatta endast de bankbolag,

som åstunda att tillförsäkra sig om tillgodonjutandet af de rättigheter,

lagen medgifver.

Rörande dessa hufvudgrunder, hvilka båda öfverensstämma med

motsvarande af kommittén föreslagna stadganden, har af kommittén anförts

följande.

Genom upphörande af de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt

komme det hittillsvarande hufvudsakliga kännetecknet på de solidariska

penningeinrättningar, som afsåges i den egentliga banklagstiftningen,

att bortfalla. Vid sådant förhållande hade det gällt för kommittén —

som delade den af de enskilda bankernas syndikat uttalade uppfattningen

om det önskvärda däri, att tillfälle bereddes banker att äfven

framgent få utöfva sin verksamhet under solidarisk ansvarighet — att

i den nya lag, kommittén i sådant syfte föresloge, på annat sätt utmärka

de penningeinrättningar, som skulle inbegripas under lagen.

Kommittén, hvilken ansett det innefatta en alltför stor inskränkning i

näringsfriheten att medgifva allenast dem, som ville underkasta sig den

nya lagens bestämmelser, tillstånd att idka bankverksamhet under solidarisk

ansvarighet, hade härvid funnit ändamålsenligt att låta icke blott

beskaffenheten af verksamheten utan äfven den benämning, hvarunder

densamma bedrefves, vara afgörande för lagens tillämpning. I sam
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1. 7

band härmed villo kommittén erinra, hurusom för närvarande i vårt

land åtskilliga penningeinrättningar, hvilka ej lydde under banklagarna

— särskildt s. k. folkbanker — drefve sin rörelse under benämningen

bank. Genom denna benämning bibringades allmänheten den

oriktiga föreställning, att dessa anstalter vore, likasom de verkliga bankerna,

underkastade gällande banklagstiftning; och det förtroende, som

komme dylika anstalter till del, vore därför i många fall oförtjänt.

Till vinnande af kommitténs ofvan angifna syfte och förekommande af

nyssberörda olägenhet ville kommittén förorda, att alla de enskilda

företag, som under benämningen bank bedrefve bankverksamhet under

solidarisk ansvarighet, skulle underkastas den nya lagen, i öfverensstämmelse

hvarmed kommittén å andra sidan föreslagit meddelande af

förbud för enskild person äfvensom för annan enskild penningeinrättning

än sparbank, bankaktiebolag och de bankbolag, den nya lagen

vore afsedd att omfatta, att i firman använda ordet bank; och har

kommittén ansett att åt detta förbud borde gifvas retroaktiv verkan,

dock med undantag — syftande på vissa pantaktiebolag — för bolag,

hvilka före lagens trädande i kraft erhållit Konungens stadfästelse i

bolagsordningen.

I 1874 års för de enskilda bankerna gällande kungörelse vore

stadgadt, att enskild banks af de solidariska bolagsmännen insatta

grundfond ej finge understiga 1,000,000 kronor. Detta stadgande kunde

hafva varit fullt befogadt, så länge sådan bank ägt sedelutgifningsrätt,

men, sedan denna rätt upphört, syntes skäl ej föreligaa att för ifrågavararande

slag af banker stadga högre minimigrundfond än för bankaktiebolagen.

Enligt den för bankaktiebolagen gällande lag skulle

dylik banks grundfond utgöra minst 1,000,000 kronor, dock att, där de

i bolagsordningen meddelade närmare bestämmelser angående bolagets

rörelsegrenar och villkoren därför uppenbarligen gåfve vid handen, att

bolaget icke hade till ändamål att drifva bankrörelse i större omfattning

utan blott att tillgodose den mindre omsättningen å viss ort, grundfonden

finge, om Konungen gåfve därtill lof, bestämmas till lägre

belopp, dock ej understigande 200,000 kronor. Om en dylik bestämmelse

meddelades jämväl för bankbolag med solidarisk ansvarighet för

delägarne, syntes kunna antagas, att därigenom i sin mån motverkades

uppkomsten af nya solidariska penningeinstitutioner utanför den nya

banklagstiftningen, ett förhållande, hvilket syntes kommittén önskvärd^;;

och blefve det därmed äfven underlättadt åtminstone för de större bland

de nuvarande s. k. folkbankerna att ombilda sig till sådana bankbolag,

som den nya lagen afsåge. Kommittén ville alltså förorda, att minimi
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Chefens för

finansdepartementets

anförande.

8 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

kapitalet bestämdes för båda ifrågavarande slag af bankbolag till enahanda

belopp, som nu vore för bankaktiebolagen bestämdt, men ansåge

att i sammanhang härmed föreskrift borde meddelas i syfte att åt de

större solidariska bankerna blefve förbehållen deras af ålder antagna

benämning enskild bank, under det att för de solidariska banker, hvilkas

grundfond understege 1,000,000 kronor, stadgades skyldighet att i

firman använda ordet folkbank.

Beträffande den förstnämnda af ofvan angifna hufvudgrunder har

chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet den 13 sistlidne

mars, efter att hafva omförmält, hurusom pluraliteten inom högsta domstolen

vid granskning af förevarande lagförslag mot berörda hufvudgrund

riktat principiella anmärkningar, vidare anfört följande:

»Två af domstolens i ärendets behandling deltagande sju ledamöter

hafva sålunda, med åberopande hufvudsakligen af de skäl, som den af

Kungl. Maj:t år 1881 tillsatta bankkommitté i sitt den 14 december 1883

afgifna betänkande anfört mot obegränsad personlig ansvarighet för bankdelägare,

helt och hållet afstyrkt det på denna princip byggda förslaget.

Med hänvisning till hvad samma bankkommitté i detta hänseende föreslagit,

eller att solidarisk bolagsman skulle, utöfver den andel i grundfonden,

som på honom belöpte, ansvara, i bankbolag med grundfond

å minst eu million kronor, med lika belopp som hans andel i grundfonden,

och, i bolag med mindre grundfond, med två gånger denna

andel, hafva två andra af högsta domstolens ledamöter hemställt, att

bankdelägares personliga ansvarighet begränsas i ungefärlig öfverensstämmelse

med berörda förslag; och vidare hafva två andra ledamöter

uttalat den mening, att rättigheten att drifva bankrörelse med solidarisk

ansvarighet för delägarne borde, med undantag för de enskilda banker,

som redan vore organiserade på denna grand, för framtiden vara beroende

af Konungens, efter föregången pröfning af behofvet, meddelade

tillstånd därtill i hvarje särskildt fall.

Man har inom högsta domstolen velat göra gällande, att den af

1881 års bankkommitté i starka färger hållna skildring af de för samhället

vådliga följder, som af bankdelägares solidariska ansvarighet

kunde vid ett bankfallissement uppstå, fortfarande ägde til lämplighet,

ehuru denna ansvarighet sedermera blifvit reglerad genom lagen angående

enskild sedelutgifvande banks, bankaktiebolags och sparbanks

konkurs den 7 juni 1889. Men detta synes icke vara förhållandet.

Vid den tidpunkt, då 1881 års kommitté afgaf sitt betänkande, innebar

bankdelägarnes ansvarighet, att samma dag, eu bank stängde sin

lucka, eu hvar innehafvare af en utaf banken utgifven sedel eller annat

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1. 9

till betalning förfallet fordringsbevis kunde med kraf på omedelbar

likvid vända sig mot hvilken som helst solidarisk lottägare, utan all

hänsyn till bankens egna tillgångar; och det kan icke förnekas, att en

ansvarighet med sådan innebörd kunde vålla högst betänkliga och af

de verkliga förhållandena alldeles icke påkallade ekonomiska rubbningar.

Men efter tillkomsten af 1889 års lag, som reglerar denna ansvarighet

sålunda, att, vid solidarisk banks konkurs, dess tillgångar skola värderas

och eventuell brist uttaxeras på delägarne i förhållande till deras

delaktighet i banken, har ju denna ansvarighet blifvit något helt annat;

och då 1881 års kommitté, såsom dess yttrande också blifvit refereradt

i högsta domstolens protokoll, uttalar den mening, att hela provinser

skulle ruineras af ett bankfallissement, så gäller detta uttalande, enligt

de uttryckliga ordalagen i betänkandet, endast ett sådant bankfallissement,

»därvid den af lagen stadgade, men icke af lagen ordnade, obegränsade

solidariska ansvarigheten behöfde göras gällande.» Sedan,

såsom ofvan är sagdt, denna ansvarighet numera är på ett tillfredsställande

sätt ordnad genom 1889 års lag, kan efter min mening berörda

uttalande af 1881 års kommitté icke vidare anses äga tillämplighet.

Det har inom högsta domstolen blifvit yttradt, att, sedan 1881

års kommitté afgaf sitt förslag om den solidariska bankansvarighetens

ordnande på sätt jag förut nämnt, någon annan förändring än tillkomsten

af 1889 års lag icke inträdt i de på frågan inverkande rättsliga förhållanden

i vidare mån, än att lag utfärdats om upphörande af de

enskilda bankernas sedelutgifningsrätt; men denna förändring vore

uppenbarligen af sådan beskaffenhet, att med densamma just bortfallit

det hufvudsakligast-e skäl, som kunde åberopas för den personliga ansvarigheten,

eller omsorgen att åt de enskilda bankernas sedlar bereda

den största möjliga säkerhet. Jag ber att härvid få erinra att, om det

ock förhåller sig så, att den solidariska ansvarigheten historiskt hänger

tillsammans med sedelutgifningsrätten, det å andra sidan bör beaktas,

då man nu, med hänsyn till vådan af denna ansvarighet, vill genom

förändrad lagstiftning förhindra bankdelägare att personligen ansvara

för sin bank, att risken af en sådan ansvarighet betydligt minskas med

sedlarnes indragning. Ty sedlarne voro just bankens farligaste förbindelser,

enär de, vid misstro mot banken, omedelbart skulle presenterats

för att infrias med riksmynt eller gidd.

Den växling i åsikter, som inom högsta domstolen konstateras

vid jämförelse mellan det af 1881 års kommitté afgifna förslag i ifrågaBih.

till It i k sd. Prof. 1903. 6 Sand. 2 Afd. 1 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1-

varande hänseende och det nu föreliggande kommittéförslaget, har nog

sin fulla motsvarighet i den allmänna meningen särskild! bland de

solidariska bankerna och dessas delägare. Under det nämligen 21 af

27 enskilda banker på sin tid uttalade sig för den inskränkning i den

solidariska ansvarigheten, som 1881 års kommitté förordade, så begärde

alla de 24 enskilda banker, som under sistlidet år sökte förlängd oktroj,

att denna måtte beviljas på grundvalen af lottägarnes solidariska ansvarighet,

sådan som den nu är genom lag bestämd; och, såvidt jag

känner, fattade vederbörande bankbolagstämmor beslut härom utan

nämnvärd meningsskiljaktighet. Om man då frågar efter anledningen

till den svängning i allmänna meningen, som sålunda under de sista

åren inträffat, så bör nog i främsta rummet hänvisas till ofvannämnda

1889 års lag, hvarigenom den solidariska ansvarigheten regleras så att

icke tyngre bördor läggas på bankdelägarne än hänsynen till fordringsägarnes

rätt kräfver. Men helt visst har ock den erfarenhet, som

under de sista 20 åren af kolossalt uppsving i bankverksamheten

vunnits, kraftigt bidragit att förändra uppfattningen i fråga om den

solidariska bankansvarigheten. Denna erfarenhet har visat, att, ehuru

exempel icke saknats, att enskild bank råkat i trångmål, åtgärder mot

lottägarne för utkräfvande af deras ansvarighet aldrig behöft vidtagas.

Men det är ej blott denna negativa erfarenhet, som de sista

tjugu åren lämnat; man har ock varit i tillfälle därunder iakttaga,

huruledes, vid banks trångmål, den solidariska ansvarigheten ej blott

hållit bankens kredit uppe hos såväl allmänheten som andra bankinstitut,

utan äfven utgjort ett band, som sammanhållit delägarne och sporrat

dem till gemensamma åtgärder för affärens konsoliderande. Det är

sålunda så långt ifrån att den solidariska bankansvarigheten visat sig

innebära en fara för hela provinsers ekonomiska ställning, att man

snarare kan våga det påståendet att, om denna ansvarighet icke funnits,

allvarsamma ekonomiska rubbningar å vissa orter kunde hafva uppstått.

Om vid eu banks insolvens förluster äro oundvikliga, så innebär

det väl för öfrigt ingenting, som strider mot rättskänslan, att delägarne

taga på sig dessa förluster, så att de, som i banken insatt penningar,

i hvarje fall få igen sitt; ty de, som ingå såsom delägare i en bank

och särskild! en solidarisk bank, veta eller böra åtminstone veta, att

de tagit del i en affär, som väl under goda tider lämnar god afkastning,

men icke är riskfri, hvaremot insättarne, som anförtro banken sina

penningar mot en måttlig ränta och därigenom bereda möjlighet till

en relativt hög vinstutdelning till delägarne, böra kunna påräkna, att

deras penningar till dem återvända vid förfallotiden.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1. 11

Hvad beträffar särskilt den meningen, att delägarnes personliga

ansvarighet borde, såsom 1881 års kommitté föreslagit, inskränkas till

ett visst belopp utöfver grundfonden, så synes mig en sådan anordning

föga tillfredsställande. Om den verkligen innebnre, att banken sålunda

kunde räkna med en nödhjälpsfond till visst belopp, kunde ju detta ha

sitt värde; men med denna bestämda begränsning af den personliga

ansvai igheten, måste det ju, vid eventuell uttaxering till det belopp,

lao-en medgifver, inträffa, att den del af uttaxeringen, som belöpei å

insolvente delägare, aldrig ingår, enär en subsidiär ansvarighet som kan

utkräfvas af solvente delägare, här icke finnes. En dylik begiänsad

ansvarighet har sålunda ett mycket prekärt värde.

Jag kan af dessa skäl icke tillråda, att den för delägare i solidariska

bankbolag nu lagstadgade ansvarighet, som dessa önska bibehålla,

upphäfves eller inskränkes. Däremot synes mig den inom högsta

domstolen uttalade åsikt, att uppkomsten af nya solidariska bankbolag

bör göras beroende af Konungens, efter föregången pröfning af behofvet,

meddelade tillstånd, vara välgrundad, och jag biträder den så

mycket hellre som den står i full öfverensstämmelse med den for ifrågavarande

banker nu gällande lagstiftning».

I fråga om ofvanberörda af kommittén föreslagna bestämmelser

rörande lagens omfattning har departementschefen anfört följande:

»Kommitténs förslag i denna del, mot hvilket högsta domstolen

icke haft något att erinra, anser jag mig böra biträda, helst det föreslagna

förbudet för penningeinstitutioner, som stå utom banklagstiftningen,

att i sin firma begagna ordet bank, helt visst skall främja det

af mig förut omnämda önskemålet att hämma den ofta ganska riskabla

rörelse, som drifves af de hittills sa kallade solidaiiska folkbankerna,

hvilkas hela kapital i vissa fall icke uppgår ens till ett tiotusental

kronor.»

Herr Lindhagen har i sin ofvanberörda motion anfört följande: Bm
»Enligt

allmän lag kan rörelse, som afses att drifvas af bolag,

idkas antingen såsom handelsbolag eller såsom aktiebolag. Den väsentliga

skillnaden mellan dessa former är, att delägarna i förra fallet äro

nied allt sitt gods ansvarige för bolagets förbindelser och i det senare

endast med sina i bolaget insatta kapital. . ...

Liksom de flesta andra näringar har äfven bankrörelsen hittintiils

haft. full frihet att för sin verksamhet välja hvilken af dessa bolagsformer

den önskat. Däri ligger äfven den ursprungliga anledningen

Lindmotion.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

till uppkomsten af bankbolag med obegränsad solidarisk ansvarighet för

delägarne. Äfven de så kallade enskilda bankernas solidariska ansvarighet

är sålunda framgången ur den allmänna lagens föreskrifter

om handelsbolag och icke, såsom mången föreställer sig, tillkommen

först på gnind af deras sedelutgifningsrätt. Redan innan dessa banker

började utgifva sedlar, voro nämligen delägarne hvad man kallar solidariskt

ansvarige, hvilket i kungl. kungörelsen den 14 januari 1824

angående enskilda banker eller diskonter uttryckligen fastslogs genom

föreskriften att »allt, som för handelsbolag i allmänhet vore eller blefvc

stadgadt» rörande bland annat »bolagsmännens ansvarighet en för alla

och alla för en», skulle lända till efterrättelse för diskonterna. Den särskilda

lagstiftningen för solidariska bankbolag är därför endast att anse

såsom en utbrytning ur den allmänna lagens stadganden om handelsbolag,

som ansetts betingad af nödvändigheten att för sådan rörelse

gifva särskilda och utförligare föreskrifter.

Det, är klart, att i sådant afseende kräfdes alldeles särskilda stadganden

i det tall, att en dylik solidarisk bankrörelse blef förenad med

sedelutgifningsrätt. Den senast gällande lagstiftningen härom innefattas

i kungl. kungörelsen angående enskilda banker med rätt att utgifva egna

banksedlar den 12 juni 1874. Enligt denna kungörelse voro »enskilde,

som vilja ingå bolag i ändamål att genom en vald styrelse drifva bankrörelse

med rätt att utgifva egna banksedlar» ovillkorligen skyldiga att

söka oktroj. Grundfonden skulle vara minst 1,000,000 kronor.

Jämlikt lagen om riksbankens sedelutgifningsrätt den 12 maj

1897 skall emellertid förenämnda bankbolags sedelutgifningsrätt upphöra

med 1903 års utgång, vid hvilken tid deras oktrojer utlöpte. Beträffande

sådana enskilda banker, som före utgången af sina löpande

oktrojer afstodo från sin sedelutgifningsrätt, stadgades genom lagen

den 27 maj 1898, att för dem skulle i tillämpliga delar lända till

efterrättelse hvad om enskild sedelutgifvande bank funnes stadgadt.

Sedermera ingåfvo de enskilda bankernas syndikat den 5 november

1900 en underdånig framställning om lagbestämmelser i syfte att

dessa banker äfven framgent finge utöfva sin verksamhet under

sådan solidarisk ansvarighet, som nu ålåge dylik banks delägare.

Sedan för ordnandet af denna fråga år 1901 tillsatts en bankkommitté,

blef i afvaktan på resultaten af dess arbeten genom lag den 13 juni

1902 bestämdt, att enskild bank skulle kunna erhålla tillåtelse till

bankrörelsens bedrifvande under ytterligare högst två år efter 1903,

därvid i tillämpliga delar 1874 års kungörelse skulle lända till efterrättelse.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko■ och Lagutskottets Betänkande N:o 1. 13

Utom af förenämnda hitintills så kallade enskilda banker drifves,

med stöd af allmänna lagens föreskrifter om handelsbolag, bankrörelse

jämväl af andra bolag med solidarisk ansvarighet. Härunder falla

främst de så kallade folkbankerna, hvilka lära hafva många delägare

och torde åtminstone i allmänhet drifva sin rörelse med vald styrelse.

Vidare förekomma åtskilliga så kallade kommanditbolag, hvilka — i olikhet

med de fyra enskilda banker, som utom ett större antal liufvudlottägare

jämväl hafva ett antal kommauditlottägare — uppgifvas bestå af

endast en eller några få hufvudlottägare med solidarisk ansvarighet

samt därjämte ett flertal kommanditlottägare. Slutligen komma härtill

sådana bankirbolag, som äga endast några få solidariska lottägare, af

hvilka hvar och eu torde mer eller mindre deltaga i förvaltningen.

För samtliga dessa bankbolag finnes ej, utöfver allmänna lagens

stadganden om handelsbolag, någon särskild lagstiftning i vidare mån

än att genom lagen den 29 juni 1892 stadgats viss tillsyn från

Konungens befallningshafvandes sida öfver så kallade folkbanker och

därmed jämförliga penningeinrättningar, hvilka drifva sin rörelse utan

af Konungen stadfäst reglemente och bland hvilkas rörelsegrenar ingår

sådan inlåning, som sparbank bedrifver. I en riksdagsskrivelse al år

1896 hemställdes, att Kungl. Maj:t ville taga under ompröfning, huruvida

ej, för betryggande af den penningeinsättande allmänhetens

säkerhet, tillägg eller ändringar i vissa angifna afseenden borde

göras i sistnämnda lag; men vid föredragning af ärendet den 5

november 1897 fann Kungl. Maj:t berörda skrifvelse icke föranleda

vidare åtgärd.

Hvad härefter angår bankaktiebolagen, drefvo dessa till en början

sin rörelse med stöd af 1848 års allmänna aktiebolagslag. Genom lagen den

19 november 1886 angående bankaktiebolag erhöll emellertid detta slag af

bankbolag sin särskilda lagstiftning. Alla, som vilja drifva bankrörelse

i bolag under den begränsade ansvarighet, som medgifves för aktiebolags

delägare, äro underkastade lagen. Grundfonden skall utgöra minst

1,000,000 kronor, men kan med Konungens lof få bestämmas till lägre

belopp, ej understigande 200,000 kronor, därest bolaget uppenbarligen

icke har till ändamål att drifva bankrörelse i större omfång utan blott

att tillgodose den mindre omsättningen å viss ort. Uen senare bestämmelsen

var tillkommen af omsorg för de små »aktiefolkbankerna)»,

som uppkommit med stöd af den allmänna aktiebolagslagen. * Kungl.

Maj it både i propositionen till 1886 års Riksdag föreslagit, att bankaktiebolags

grundfond skulle utgöra minst 300,000 kronor. Nu gällande

bestämmelse ifrågasattes däremot af sammansatta bank- och lagut
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

skottet, som i anledning af Kungl. Maj:ts förslag yttrade bland annat:

»Utskottet hyser för sin del stora betänkligheter mot att på detta

sätt förhindra uppkomsten af smärre bankaktiebolag af ofvan omförmälda

art. Det torde nämligen få anses såsom ganska säkert att,

om ock på vissa orter och under vissa förhållanden sådana smärre bankanstalter

utan svårighet kunna bildas i form af solidariska bolag, det

likväl kanske lika ofta skulle blifva händelsen, att fruktan för den

solidariska ansvarighetens eventuella följder komme att afskräcka dem,

som hafva någon förmögenhet att äfventyra, från att ingå i dylika

företag, och att sålunda omöjligheten att bilda sådana företag med begränsad

ansvarighet flerstädes skulle verka såsom ett förbud mot bildandet

af smärre kreditanstalter». Det af utskottet föreslagna minimibeloppet

höjdes af Första Kammaren till 300,000 kronor men sänktes

af Andra Kammaren till 100,000 kronor, hvarefter beloppet efter sammanjämkning

mellan kamrarne bestämdes till 200,000 kronor.

Till grund för Kungl. Maj:ts vid innevarande års riksdag framlagda

banklagsförslag ligger det af 1901 års bankkommitté afgifna betänkande.

I kommitténs uppdrag framhölls, att, då de enskilda bankerna

förmält sig ämna äfven efter sedelutgifningsrättens borttagande fortsätta

med sin rörelse under solidarisk ansvarighet, kräfdes en ny lagstiftning

för denna nya banktyp, enär det ej kunde anses tillfredsställande

att låta dessa banker fortfarande drifva sin verksamhet på grundvalen

af 1874 års kungörelses bestämmelser. Att utarbeta en sådan lagstiftning

angafs därför såsom kommitténs första uppgift med erinran till

kommittén att, då bankerna af den ifrågasatta nya typen skulle drifva

enahanda rörelse som bankaktiebolagen, hufvudsakligen samma lagstiftning

borde gälla för båda slagen af banker. Och då det i sammanhang

därmed syntes lämpligt företaga en revision i vissa afseenden af

lagen om bankaktiebolag, erhöll kommittén i uppdrag att verkställa

äfven en sådan revision. Det är hufvudsakligen dessa två uppgifter,

som kommittén fullföljt. Däremot har kommittén ej så synnerligen

mycket begagnat sig af den rätt, kommittén därjämte erhöll, att yttra

sig äfven öfver andra bankväsendet rörande frågor, hvilka funnos äga

gemenskap med de förutnämnda. Men detta må vara ursäktligt på

grund af den knappa tid, som blef kommitién tillmätt.

Kommittén har nu för ändamålet utarbetat två skilda lagar, den ena

»angående solidariska bankbolag» och den andra »angående bankaktiebolag»,

hvilka, utan väsentlig ändring i principerna, af Kungl. Maj:t framlagts

för Riksdagen. Båda förslagen upptaga från allmänna aktiebolagslagen

alla bestämmelser, som erfordras äfven i dessa lagar. De äro vidare

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1. 15

till affattningen lika med de skiljaktigheter allenast, som här och hvar

påkallas af den olika ansvarigheten för delägarne. Till omfattningen

skilja de sig åter väsentligt. Visserligen upptaga båda från 1886 års

bankaktiebolagslag bestämmelsen om att bolag, som ingå under lagen,

skola hafva en grundfond af minst 1,000,000 kronor, hvilken dock kan

med särskildt tillstånd få i ofvan angifvet fall minskas till ett belopp ej

understigande 200,000 kronor. Det framhålles ock af Kungl. Maj:t

och af kommitterade, att det vore oegentligt att, sedan sedelutgifningsrätten

upphört, sätta minimigränsen för grundfonden högre för solidariska

bankbolag än för bankaktiebolagen, helst jämförelsevis låg grundfond

kunde såväl motverka uppkomsten af nya solidariska penninginstitutioner

utanför den nya banklagstiftningen, hvithet vore önskvärdt, som

äfven underlätta för åtminstone de större solidariska folkbankerna att

ombilda sig till sådana bolag, som afses med den nya lagen. Den

stora skillnaden består åter däri, att bankaktiebolagslagen innehåller

obligatorisk föreskrift, att alla aktiebolag, som vilja »drifva bankrörelse»,

skola gå in under lagen. Lagen om solidariska bolag afser också

bolag, som »drifva bankrörelse», men af dessa endast sådana, som »åstunda

att försäkra sig om tillgodonjutande af de rättigheter», lagen medgifver,

hvilket uttryck visserligen återfinnes i 1886 års lag om bankaktiebolag

men där har en helt annan betydelse. Af Kungl. Maj:t har dessutom

gjorts den inskränkningen i förslaget, att, i anslutning till hvad i 1874

års kungörelse stadgats, äfven sådant bolag, som åstundar komma in

under lagen, medgifves detta endast om bolaget finnes vara för landet

nyttigt, hvilket villkor ej förekommer i förslaget till lag om bankaktiebolag.

Det är sålunda en frivillig sak för solidariska bankbolag att underkasta

sig lagen. De rättigheter, som skulle locka härtill, synas i främsta

rummet vara att söka i 10 §, hvilken för bankbolag, som gå under

lagen, i viss mån monopoliserar rättigheten att i sin firma begagna

ordet bank. Vidare anses det vara en förmån, åtminstone för bankens

delägare enskildt, att jemlikt 9 § desses ansvarighet ej får göras

gällande i annan ordning än som i lagen den 7 juni 1889 angående

solidariskt bankbolags, bankaktiebolags och sparbanks konkurs stadgas

rörande solidariskt bankbolag. Och slutligen hör man framhållas såsom

eu förmån för bank, som kommer under lagen, att den jemlikt

de i VI kap. meddelade bestämmelser är underkastad tillsyn. Utanför

lagen kunna således, blott ordet bank ej förekommer i firman, ställa

sig alla de nuvarande solidariska bankbolagen och alltså äfven de s. k.

enskilda bankerna, livilka sistnämnda hitintills ovillkorligen lydt under

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

1874 års kungörelse. Å andra sidan kan lagen ej vinna tillämpning å

större delen solidariska folkbanker i följd af att deras grundfonder ej

äro tillräckligt höga, men den tvingar dem ändock att ändra sin firma,

om däri nu ingår ordet bank. Lagens bestämmelser lämpa sig ej heller

för de egentliga bankkommanditbolagen. Däremot lägges ej hinder i

vägen för uppkomsten utanför lagen af nya större eller mindre solidariska

bolag, hvilka, utan att använda ordet bank i firman, drifva bankrörelse.

Den på detta sätt anordnade nya lagstiftningen lämnar utan tvifvel

rum för olika meningar om dess lämplighet såsom en i alla afseenden

slutgiltig lösning af bankfrågan. Sålunda framträder här såsom eu af

de förnämsta frågorna, om eller i hvad mån bolag vidare må drifva

bankrörelse med obegränsad solidarisk ansvarighet för delägarne.

Efter de ödesdigra följderna af den solidariska bankens i Glasgow

fallissement år 1878 började uppmärksamheten äfven hos oss riktas på

denna angelägenhet. Den år 1881 tillsatta bankkommittén tog synnerligen

starkt intryck af nämnda tilldragelse och målade i mörka färger

den stora faran af den solidariska ansvarigheten för delägarne samt äfven

för landet, när delägarne voro många. Kommittén inskränkte därför i sitt

förslag till banklag delägares ansvarighet utöfver hans andel i grundfonden

till lika belopp med nämnda andel, när grundfonden utgjorde

minst en million kronor, och i andra fall till två gånger denna andel.

Detta förslag biträddes af största delen af de enskilda bankerna, och en

därpå i väsentliga delar byggd proposition framlades äfven för 1886 års

Riksdag, men föll i sammanhang med förslaget om inskränkning i de

enskilda bankernas sedelutgifningsrätt, hvars vara eller icke vara då

utgjorde hufvudfrågan. Vid de förhandlingar och beslut, som sedermera

ledt till denna sedelutgifningsrätts afskaffande, synes man, såsom

framgår af olika yttranden, allmänt föreställt sig, att de enskilda bankerna

sjkifva skulle önska därefter ombilda sig till aktiebanker. Men

sedan dess har ett omslag ägt rum i dessa bankers egen uppfattning,

hvilket tagit sig uttryck i deras förutnämnda år 1900 gjorda underdåniga

framställning. Belysande för detta omslag är, att en bankman,

som biträdt 1881 års kommittés svartmålning samt år 1886 yttrade i

Andra Kammaren, att den »obegränsade solidariska ansvarigheten vore

hvarken för bankerna, aktieägarne eller allmänheten nyttig», ändock

anslutit sig till banksyndikatets nyssnämnda framställning och såsom

ledamot i 1901 års kommitté biträdt dess förslag. Och äfven bankinspektören

har i ett infordradt utlåtande öfver 1896 års förenämnda

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

riksdagsskrivelse om folkbankerna g’jort 1881 års kommittés yttrande

i denna fråga till sitt eget, men numera i den senaste bankkommittén

deltagit i dess förslag.

Denna omkastning i mångas uppfattning synes närmast berott på,

att man numera lugnat, sig efter skrämseln öfver 1878 års skottska

bankfallissement, hvilket berodde på alldeles egendomliga förhållanden.

Icke utan fog har man erinrat sig, att hos oss de enskilda bankerna under

sin mer än sjuttioåriga tillvaro väl bestått profvet. Af de senaste årens

erfarenheter har mången ansett sig äfven kunna draga den bestämda slutsatsen,

att den solidariska ansvarigheten i kritiska förhållanden, långt ifrån

att påskynda en katastrof, tvärt om visat sig särskilt egnad att lugna

allmänheten och möjliggöra en afveckling utan afsevärda förluster. Vidare

har framhållits, att genom 1889 års lagstiftning de solidariska delägarnes

risk väsentligen begränsats, i det att föreskrifter meddelats, att bristen

skall uttaxeras å bolagsmännen i förhållande till deras andelar i bolaget

samt att den personliga ansvarigheten ej må göras gällande i annan ordning.

Slutligen åberopas såsom en afgörande omständighet, att de

enskilda bankerna numera själfva önska bibehålla sin solidariska ansvarighet,

hvilken de vid närmare eftertanke anse varit för dem välgörande,

och att det under sådana förhållanden ej bör förmenas dem

att fortsätta sin verksamhet på samma grund som förut.

Frågan har dock nu åter upptagits vid granskningen af förevarande

lagförslag inom högsta domstolen, i det att vissa ledamöter fortfarande

tagit starkt intryck af 1881 års kommittés yttrande, hvilket af dem

återgifves. Två ledamöter hafva på den grunden alldeles afstyrkt förslaget

om solidariska banker, hvilket väl får anses innebära, att endast

aktiebanker böra tillåtas. Två andra tillstyrka en sådan begränsning

af ansvarigheten, som nämnda kommitté förordade. Af de öfriga ledamöterna

har endast en lemnat förslaget utan anmärkning, men två

ansett oktroj böra bero på pröfning i hvarje fall, med förbehåll dock

för de redan bestående enskilda bankerna af ovillkorlig rätt att ingå

under lagen. Det är denna sista mening, som, utom i afseende å förbehållet,

blifvit af Kung!. Maj:t biträde!.

Betydelsen af den solidariska ansvarigheten har emellertid hitintills

i allmänhet öfvervägts med fästadt afseende endast å de enskilda

bankernas förhållanden. Men saken måste nu bedömas ur något vidare

synpunkter. De enskilda bankerna såsom en särskild bankform hafva

med sedelutgifningens bortfallande i själfva verket upphört att existera,

och det måste händanefter talas om bolag i allmänhet, som drifva bankett.

till Biksd. Prof. 1903. 0 Samt. 2 Afd. 1 Höft.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

rörelse med solidarisk ansvarighet för delägarne. Utom de förra enskilda

bankerna gifves det, såsom ofvan nämnts, en mångfald sådana bolag af

ganska växlande former, och enligt motiven till lagförslaget är det ett

önskemål att söka få in under lagen så många som möjligt af dessa

pennin geinrättningar.

Då fråga således nu uppkommer om lämpligheten af solidarisk

ansvarighet för delägarne, så innefattar detta spörsmål först ett afgörande,

huruvida det öfverhufvud taget bör tillåtas, att bankrörelse

får drifvas såsom bolag under solidarisk ansvarighet. Att alldeles förbjuda

en dylik rörelse har dock hitintills, mig veterligen, icke blifvit

af någon ifrågasatt. För ett sådant ingrepp i näringsfriheten är i

hvarje fall tiden uppenbarligen icke för närvarande mogen. Fn sådan

åtgärd måste äfven föra med sig förbud för enskild person att drifva

bankverksamhet.

Därnäst kan då komma under öfvervägande, huruvida anledning

förefinnes att afskaffa den solidariska ansvarigheten allenast för vissa

bankbolag. I detta afseende är det af intresse erinra, hurusom inom högsta

domstolen och af Kungl. Magt nu framhållits, att vådan af den personliga

ansvarigheten måste af flera skäl anses större i fråga om de mindre,

af ett flertal delägare bestående bankbolagen, samt för öfrigt allra

äfventyrligast för delägarne i de solidariska bolag, som komma att stå

utanför lagen och ej ens få åtnjuta fördelarne af 1889 års lag. Det

skulle då ligga närmast till hands, att lagstiftningen med sina omsorger

i antydda = afseenden i första rummet vände sig till de små solidariska

bolagen. A andra sidan kan mot de stora solidariska bankerna anmärkas,

att, om en olycka bär inträffar, så får den på grund af bankverksamhetens

stora omfattning äfven en större utsträckning samt drabbar flera

personer i följd af det oftast stora antalet delägare. Dessutom möta

här ej några praktiska hinder att afskaffa den solidariska ansvarigheten,

då det ej bör föreligga någon synnerlig svårighet för dylika banker att

ombilda sig till bankaktiebolag. Man måste emellertid vara försiktig med

att af alltför teoretiska grunder åsidosätta de lokala lånebehof, som

kanske de mindre bankerna ofta hvar i sin ort tillgodose. Och icke

heller förefinnes, åtminstone under nuvarande förhållanden, tillräcklig

orsak att tvinga de större solidariska bolagen att mot sin ATilja öfvergå

till aktiebolag.

Det återstår då endast att tillse, huruvida den solidariska ansvarigheten

kan och bör i något afseende regleras utöfver hvad 1889 års lag

innehåller. Hit höra frågorna om ansvarighetens inskränkning till visst

belopp, om ovillkorlig rätt till utträde ur bolaget i vissa fall samt om

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

skyldighet för delägarne att, såsom finska lagen föreskrifver, äfven

under viss tid efter utträde ur bolaget bibehålla sin ansvarighet. Med

förstnämnda inskränkning synes ansvarigheten dock förlora den betydelse,

för hvilken man nu önskar bibehålla den. Och af lagändringar i andra afseenden

lärer åtminstone icke hittills något särskildt behof hafva visat sig.

Emellertid är det klart, att bankbolag med solidarisk ansvarighet

för delägarne, såsom en motionär yttrat, till sin organisation tillhör en

mera föråldrad bankform, som med tiden skall och bör allt mer upphöra.

Särskildt måste det i detta afseende vid närmare påseende framstå

såsom en från rättslig synpunkt föga begriplig anordning, att i en stor

bankaffär en mängd små delägare skola hvar för sig vara personligen

ansvariga för affärens alla förbindelser. Och under sådana förhållanden

bör lagstiftningen snarare underlätta än förhindra solidariska bankbolags

öfvergång till aktiebanker såsom eu naturlig form för bankrörelses

bedrifvande.

Det föreliggande förslaget till lag om solidariska bankbolag innehåller

emellertid bestämmelser, som i detta afseende, såvidt jag förstår, g''å

i motsatt riktning. I de två första momenten af 10 § stadgas nämligen,

att i firman för bankboiag med öfver 1,000,000 kronor i grundfond

skola ingå orden »enskild bank»; att sådan firma ej får af annan begagnas,

samt att, när grundfonden understiger nämnda belopp, bolagets firma

skall innehålla ordet »folkbank». Några motsvarande bestämmelser

förekomma ej i förslaget till bankaktiebolag, ehuru äfven där bolagen

grupperas efter grundfondens storlek på samma sätt som i det andra

förslaget. Det innehåller nämligen blott att bankaktiebolags firma skall

utmärka bolagets egenskap af »aktiebolag».

Sjkifva lagen gör sålunda benämningen bank obligatorisk för de

solidariska bolagen såsom om dessa till skillnad från bankaktiebolagen

vore någon riktigare form för bankrörelse. Den klassificerar dessutom

de solidariska bankerna i två kaster, »enskild bank» och »folkbank», hvarigenom

således den förra typen af lagen framhålles för allmänheten såsom

den förnämligaste af alla de bankformer, som omförmälas i den n\ - lagstiftningen. Men de solidariska bankerna böra väl liksom aktie,

bankerna själfva lå välja sin firma. Detta kan dessutom vara angeläget

äfven för bankerna, om de i firman önska återgifva det ändamål, som de nära

mast vilja tillgodose, hvilketnu i viss mån förhindras genom det obligatoriska

namnet. Icke heller finnes det någon anledning att bland de solidariska

bankerna i olikhet med aktiebankerna genom lag införa klassmärkenhvilka

tilläfventyrs kunna bibringa allmänheten oriktiga föreställningar

om de olika bankinrättningarnes soliditet. Förslaget tar ej heller lian
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

syn till, att en folkbank skulle, när dess grundfond ökas till 1,000,000

kronor eller därutöfver, nödgas ändra sin firma. Särdeles anmärkningsvärdt

är, att enligt förslaget orden »enskild bank» äro allena förbehållna

de solidariska bolagen och ej få upptagas i firman för bankaktiebolag

af enahanda kategori. Härigenom tillskapas så att- säga eu

straffbestämmelse för de enskilda banker, som vilja ombilda sig till aktiebank,

samt motverkas deras öfvergång till en sådan form, i det att en

sådan bank därigenom förlorar sin gamla firma. Ordet folkbank får

åter användas af aktiebanker, hvilket också äger rum i många fall.

Man kan således ej ens åberopa att genom förenämnda bestämmelser

afsetts att för allmänheten utmärka skillnaden mellan en solidarisk bank

och en aktiebank. Ett sådant utmärkande är dessutom af föga praktiskt

värde, ty den stora allmänheten har ingen vidare insikt i detta ämne,

och den affärskunnige, som vill inlåta sig i affärer med en bank, nöjer

sig icke med ett namn utan skaffar sig särskild kännedom om bankens

förhallanden. Kommitterade motivera också sitt förslag endast med, att

kommittén anser, att föreskrift bör meddelas i syfte att åt de större

solidariska bankerna varder bibehållen deras af ålder antagna benämning

enskild bank, under det att för andra solidariska banker stadgas skyldighet

att i firman använda ordet folkbank. Men ett af syftena med

den senaste tidens bankreform bär ju varit att ej vidare i lagen upprätthålla

någon särskild privilegierad ställning för vissa af enskilde stiftade

bankaffärer och sålunda ej heller att särskilt utmärka de förra enskilda

bankerna, hvilkas säregna ställning och antagna benämning närmast

föranledts af deras sedelutgifningsrätt, hvilken nu bortfallit. Det naturligaste

och redigaste är väl, att man hos oss liksom i iitlandet upprätthåller

den grundsatsen, att de af lagen medgifna bankbolagen få fritt

välja sin benämning samt att vid öfvergång från solidarisk bank till

bankaktiebolag ingen annan ändring i firman behöfver äga rum än att

därvid fogas ordet aktiebolag (»limited»).

Då emellertid af det sagda sålunda framgår, att rättighet att drifva

bankrörelse i bolag med solidarisk ansvarighet för delägare icke nu kan

lämpligen afskaffas, kräfves sålunda en lagstiftning för bankbolag af

ifrågavarande slag. Frågan gäller då vidare att bestämma denna lagstiftnings

omfattning och form. Och i detta afseende tjänar till ledning

den kommitterade gifua allmänna anvisningen, att, då de solidariska

bankbolagen och bankaktiebolagen skola drifva enahanda rörelse, hufvudsakligen

samma lagstiftning bör gälla för båda slagen af banker.

Hvad då först angår lagstiftningens omfattning, så skiljer sig

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1. 21

såsom ofvan närmare angifvits förslaget till lag för solidariska bankbolag

väsentligt från förslaget om bankaktiebolag. Enligt sakens natur

och förenämnda anvisning bör dock, liksom bankaktiebolagslagen omfattar

alla aktiebanker, enahanda grundsats vinna tillämpning å de

solidariska bankbolagen och sålunda för dessa bolag såsom regel gälla,

att de alla underkastas lagens bestämmelser. Denna grundsats är

också i förslaget så tillvida fastslagen, att äfven för solidariska bolag

grundfonden skall utgöra minst 1,000,000 kronor, men kan för rörelse

af mindre omfattning, som afser att tillgodose ett ortsbehof, få nedsättas

till 200,000 kronor. Med sistnämnda från 1886 års lag om

bankaktiebolag hämtade bestämmelse syftas här närmast på solidariska

folkbanker, liksom man med samma bestämmelse i sist berörda lag afsäg

aktiefolkbankerna. Nämnda grundsats har man dock underlåtit att

fullfölja i förslaget, i det att detta öfverlämnat lagens tilllämplighet

till de särskilda bankbolagens önskan att ingå under densamma samt

sökt inlägga ett visst moment af tvång i denna frivillighet genom

stadgandet, att endast rörelse, som ingår under lagen, får använda

ordet bank i firman. Om anledningen till denna egendomliga anordning

förmäla motiven ej något annat än, att kommittén »funnit ändamålsenligt

att låta icke blott beskaffenheten af verksamheten utan äfven

den benämning, hvarunder densamma bedrifves, vara afgörande för

lagens tillämpning.))

Tillspörjas emellertid kommitténs ledamöter om de verkliga motiven,

så medgifver man visserligen, att det varit önskligt att få ett fast

innehåll i den solidariska lagen liksom i bankaktiebolagslagen, men

framhåller tillika alltid, att detta ej låtit sig göra på grund af svårigheten

att finna en definition på hvad som skall innefattas under benämningen

»bankrörelse». År nu emellertid bankrörelse en särskild

realitet, för hvilken man bör lagstifta, så måste det äfven vara möjligt

att gifva en definition på densamma, om detta är behöfligt. Eu icke

fackman föreställer sig i allmänhet att med bankrörelse menas en

vrkesmessig in- och utlåningsrörelse hos allmänheten. Men ofta är

det ej alls nödigt eller lämpligt att i själfva lagen''införa en definition

å lagstiftningens allmänt begripliga föremål, utan öfverlämnas detta

åt lagtillämpningen. I gällande författningar om exempelvis pantlånerörelse

och försäkringsrörelse definieras sålunda ej do verksamhetsgrenar,

lagarne omfatta. I gällande bankaktiebolagslag förekommer ej

heller någon deiinition å bankrörelse; men ändock har man där ej

ansett sig behöfva tillgripa utvägen att göra lagens tillämpning beroende

af bohagen8 åstundan att begagna sig af densamma. Uti de framlagda

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

lagförslagen förekomma jämväl ordet bankrörelse utan någon definition,

icke blott i förslaget om bankaktiebolag utan jämväl i förslaget till lag

om solidariska bolag, om, hvilket senare kommittén själf säger, att det

befunnits ändamålsenligt att låta, utom benämningen, jämväl »beskaffenheten

af verksamheten» vara afgörande för lagens tillämpning.

Det af 1891 års sparbankskommitté upprättade förslag till lagom

sparbanker innehöll också bestämmelser, hvilka i själfva verket

syftade därhän, att namnet sparbank blef afgörande, för hvilka inrättningar

skulle ingå under lagen. Vid förslagets granskning i högsta

domstolen yttrade i anledning häraf eu ledamot bland annat, att »det

ej vore eu penuingeinrättnings namn, utan dess beskaffenhet, verksamhet

och ändamål, som gjorde denna till en sparbank» samt att han

därför hemställde om sådan ändring i förslaget, att det »blefve tillämpligt

i fråga om alla penningeinrättningar, som på grund af sin beskaffenhet

och arten af sin verksamhet vore hänförliga till sparbanker, och att

det således icke lämnas sådana inrättningar öppet att efter godtfinnande

undandraga sig den kontroll, förslaget åsyftade att medföra.» Fyra andra

ledamöter förmälde sig, med instämmande i hufvudsak i förenämnda

ledamots anförande, anse, att »en dylik endast af namnet beroende

åtskilnad icke vore att förorda och hemställde därföre, att förslaget

måtte omarbetas i syfte, att alla de penningeinrättningar, hvilkas organisation,

syfte och verksamhet voro de i förslaget angifna, måtte underkastas

samma skyldighet att söka stadfästelse å reglemente och enahanda

kontrollföreskrifter i öfrigt». Med anledning häraf yttrade

finansministern till statsrådsprotokollet, att han af skäl, som blifvit inom

högsta domstolen anförda, ansåg, att »lagen borde omfatta icke blott

inrättning, som under namn af sparbank Grefve sparbanksrörelse, utan

hvarje inrättning, som utöfvade sparbanks verksamhet, äfven om det

skedde under annat namn, t. ex. sparkassa. Det syntes nämligen icke

finnas någon anledning, hvarför sistberörda inrättningar skulle undandragas

sparbankslagens föreskrifter för att, såsom kommittén föreslagit,

komma under den mindre verksamma kontroll, som innefattades i den

af kommittén föreslagna lagen om tillsyn å vissa bolag, som drifva

penningerörelse.» På grund häraf blefvo i det för 1892 års Riksdag

framlagda förslaget till lag angående sparbanker bestämmelserna så

ändrade, att lagen kom att omfatta »hvarje inrättning, som vore sparbanksmessig

till syfte, organisation och verksamhet.»

Hvad sålunda förekommit vid antagande af nu gällande lag angående

sparbanker, hvilken utgafs den 29 juli 1892, synes i hufvudsak

äga full tillämplighet äfven i förevarande fall. För öfrigt må erinras,

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

att betydelsen för bolag, som idka bankverksamhet, att få använda

ordet bank i firman ej får allt för mycket öfverskattas. För närvarande

förekomma bankbolag, som drifva sin rörelse i stor omfattning utan

att kalla sig bank. Och hvad allmänheten angår, är den nog ofta benägen

att helst anlita den bankaffär, hvars kontor är mest närbeläget,

oafsedt om affären kallar sig bank, kreditbolag, sparkassa eller något dylikt.

Den egentliga svårigheten för att bestämma omfattningen af en lagfor

solidariska bankbolag skulle väl däremot ligga i de sväfvande gränserna

mellan dylika bolag samt enskildes bankverksamhet. Härpå synes kommittén

syfta i sitt synnerligen dunkla yttrande, att den »ansett det innefatta

en alltför stor inskränkning i näringsfriheten att medgifva allenast dem,

som vilja underkasta sig den nya lagens bestämmelser, tillstånd att idka

bankverksamhet under solidarisk ansvarighet.» Det har emellertid ej

från något håll ifrågasatts att meddela förbud för någon att idka sådan

verksamhet utom möjligen just för de förutvarande enskilda bankerna,

hvilka förr anfagits skola och böra öfvergå till aktiebanker. Frågan

är nu endast den, huruvida, då man här liksom på andra områden går

att genom särskild lag reglera näringsverksamhet, som utöfvas af bolag,

vissa af dem böra undantagas från lagstil ningen och lämnas frihet

att jämte enskilde näringsidkare endast ställa sig allmänna lagens föreskrifter

till efterrättelse.

Hvad man i detta afseende bör sträfva till är, enligt hvad redan

framhållits, att lagen i princip skall omfatta alla bolag, hvilket ej

hindrar, att därifrån kan medgifvas vissa af förhållandena påkallade

undantag, som uttryckligen angifvas i lagen. Den finska lagen om

»bankrörelse, som af bolag idkas», har sökt tillämpa denna enkla regel.

Men då kommitterade egentligen haft till uppdrag att skaffa de

förra enskilda bankerna eu ny lagstiftning, som skulle ersätta 1874

års kungörelse, har tanken på en sådan fullständig lösning af frågan,

som ofvan sagts, uppenbarligen icke på allvar varit föremål för öfverläggning

inom kommittén. Så som saken nu föreligger saknas den

nödiga utredningen om olika förefintliga bankbolag med solidarisk ansvarighet,

så att man ej kan bedöma om eller i hvad mån undantag

behöfver göras för en lag, som är byggd på förenämnda grundsats,

eller huruvida innehållet i de särskilda nu föreslagna paragraferna

lämpar sig för de olika faktiska förhållandena. I allmänhet synes detta

innehåll vara ett sammanfördt lån från olika författningar och reglementen,

därvid af förut angifven anledning något ingående bedömande

ej ägt. rum, i hvad mån dessa för andra ändamål tillkomna stadgande!!

äro behöfliga eller lämpliga för eu lagstiftning, som bör hafva till mål

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

att på ett enhetligt sätt ordna den af solidariska bankbolag drifna verksamhet.

Ett tydligt exempel härpå erbjuda de i lagförslaget inrymda

bestämmelser om kommanditdelägare, livilka bestämmelser äro hufvudsakligen

hämtade från 1874 års kungörelse om enskilda banker. Men

det gifves andra bankkommanditbolag, som drifva sin rörelse på grund

af de föreskrifter härom, som förefinnas i allmänna lagen om handelsbolag.

Kommanditbolagsformen, på lämpligt sätt anordnad — med obegränsad

solidarisk ansvarighet gällande endast för dem, som hafva bolagets

ledning om händer — lär, enligt hvad erfarenheten från utlandet gifver

vid handen, vara särskildt lämplig för bankrörelse. En allmän författning

om solidariska bankbolag bör således taga hänsyn äfven till eu

sådan form af kommanditbolag och ej blott till den gamla typ, som

tillämpas af vissa, inalles fyra, enskilda banker.

Den utredning af bankförhållandena och den omarbetning af lagförslaget,

som skulle i förenämnda afseenden erfordras, kan dock icke nu af

Riksdagen åstadkommas, särskildt då den kungi. propositionen hunnit inkomma

först sedan Riksdagen långt framskridit. Det kunde då synas,

att den mening, som ofvan utvecklats, borde leda ut i ett yrkande om

uppskof med frågans behandling till en annan riksdag. Detta är emeller1

id icke behöfligt och knappast lämpligt.

Å ena sidan kan frågan sannolikt ej hinna återkomma till nästa

riksdag, helst högsta domstolen ånyo måste höras. Det behöfves sålunda

i hvarje fall en förlängning af den nu gällande provisoriska lagstiftningen

för de enskilda bankerna, hvilket måste ske senast nästa riksdag

med hänsyn till föreskriften i 1874 års kungörelse, att ansökan

om förlängd oktroj skall göras inom aderton månader, innan den löpande

oktrojen tilländagå!-. Å andra sidan har innevarande Riksdag hos Kungl.

Maj:t begärt en revision af allmänna lagen om aktiebolag. På denna

revision, hvars åstadkommande ligger till tiden i det ovissa, kan förevarande

lagstiftning emellertid ej vänta, då de enskilda bankerna med

fog kunna göra anspråk på att snart få något närmare besked, huru

de efter sedelutgifningsrättens upphörande skola inrätta sig. Och i sammanhang

med omarbetningen af aktiebolagslagen måste äfven företagas

en revision af förevarande lagstiftning, hvars detaljbestämmelser till stor

del äro hämtade ur lagen om aktiebolag.

Under sådana förhållanden kan det väl försvaras att i hufvudsak

nu antaga Kungl. Maj:ts föreliggande förslag såsom en af förhållandena

betingad provisorisk lagstiftning. Till den nya granskning häraf, som är

att emotse i samband med revision af aktiebolagslagen, kan nödig utredning

hinna att föreligga samt öfvervägande äga rum rörande angelägen
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1. 25

heten att åstadkomma en mera genomförd och enhetlig lagstiftning.

Det kan ock möjligen blifva till gagn att under tiden hafva vunnit

någon erfarenhet, hur en lagstiftning i nu föreslagna riktning verkar

och hvilka följder den enskilda sedelutgifningens afskaffande medfört.

Utan tvifvel skall då också föreligga större klarhet i uppfattningarne

rörande den solidariska ansvarighetens bibehållande eller inskränkning

i densamma. Särskild!, bör bättre erfarenhet vinnas, i hvad mån de

nuvarande önskningarne hos de enskilda bankerna att få bibehålla den

solidariska ansvarigheten varit blott en tillfällig stämning, som efterföljts

af eu allt talrikare ombildning till bankaktiebolag, i hvilken

händelse fråga kunde uppstå att tilläfventyrs hänvisa alla större bankbolag

under bankaktiebolagslagen. I hvarje händelse förtjänar den

framställning om bättre kontroll å folkbankerna, som gjordes af 1896

års Riksdag, ett större beaktande, än som hittills kommit den till del.

Genom ett dylikt förfarande skulle med ett ord alla nuvarande berättigade

anspråk tillgodoses samt på samma gång det kommande

granskningsarbetet blifva i möjligaste mån verkligt fruktbringande.

Dessa önskemål bör därför Riksdagen genom särskild skrifvelse framföra

till Kungl. Maj:ts beaktande.

Men äfven om Kungl. Maj:ts förslag sålunda nu lämpligen bör

antagas såsom ett af förhållandena betingadt provisorium, utesluter detta

icke angelägenheten af att äfven i afseende å omfattningen af förslaget

till lag om solidariska bankbolag göras de förbättringar, som kunna

omedelbart åstadkommas. Af skäl, som förut närmare utvecklats, är

det af vikt att borttaga bestämmelsen i § l,_att lagen skall gälla

endast dem, »som åstunda att försäkra sig om tillgodonjutande af de

rättigheter, denna lag medgifver». Detta kan ske genom att, i anslutning

till 1874 års kungörelse och 1881 års kommittéförslag, stadga,

att lagen skall ovillkorligen gälla sådana bolag, som »genom vald

styrelse» vilja drifva bankrörelse med personlig ansvarighet. Sålunda

vinner lagen redan från början sin rätta karaktär utan att därigenom påkallas

någon väsentlig ändring af förslaget i öfrigt. I sak medför denna

ändring, att alla nya solidariska bolag med vald styrelse måste underkasta

sig lagen, hvilket betyder att under lagen obligatoriskt ingå

dels de förutvarande enskilda bankerna vid utgången af deras oktroj er

och dels nybildade folkbanker med vald styrelse. Härigenom motverkas

äfven i afsevärd mån uppkomsten af nya solidariska penningeinstitutioner

utanför den nya banklagstiftningen, hvilket alla vederbörande

förklarat vara önskligt. De solidariska bankbolag med vald styrelse,

Bih. till Riksd. Prof. 1903. 6 Sami. 2 Afd. 1 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

som börjat sin verksamhet före lagens trädande i kraft och icke behöft

begära oktroj, kunna dock ej åläggas underkasta sig lagen utan måste

för dem stadgas en bestämmelse i öfverensstämmelse med öfvergångsstadgaudet

i 1886 års bankaktiebolagslag, i syfte att i nya lagen

för sådana bolag skall fortfarande gälla, hvad hitintills varit stadgadt,

med det undantag att de, på sätt 10 § 3 mom. i det nya förslaget

innehåller, ej få använda ordet bank i sin firma, Äfven kunde ifrågasättas

att förbehålla Konungen rätt att gifva dispens, för den händelse

t. ex. ett kommanditbolag med vald styrelse ville bilda sig på andra

grunder än som förslaget medgifver; men torde detta vara en detaljfråga,

som, i händelse behof visar sig, må lösas af eu blifvande lagstiftning.

Hvad slutligen angår lagstiftningens form, så framstår förslaget

att dela upp lagen i två särskilda lagar med hufvudsakligen samma

bestämmelser såsom föga tilltalande. Ett sammanförande af dessa

lagar till en lag, såsom äfven tre ledamöter i högsta domstolen påyrkat,

synes därför vara önskligt. Man får härigenom större öfverskådlighet

öfver lagstiftningsområdet och mera reda och öfversikt

i förslagens detaljer, af hvilka nu lika stadganden dessutom oftast återfinnas

under olika §§, något som ökar svårigheten att utröna, hvilka

likheter och olikheter innehållas i bestämmelserna för de båda banktyperna.

Förebilder till ett sådant sammanförande finnas t. ex. i 1881

års förslag till lag angående bankbolag samt i finska lagen om bolag,

som idka bankrörelse, äfvensom i det vid innevarande riksdag framlagda

förslaget till lag om försäkringsbolag. Att utföra ett sådant

arbete är emellertid icke nu för Riksdagen möjligt och bör å andra

sidan lämpligen anstå till den revision af ifrågavarande lagstiftning,

som måste ske i samband med den begärda revisionen af aktiebolagslagen.

Emellertid bör Riksdagen i en eventuell skrifvelse framhålla äfven detta

önskemål.

Skall eu framtida lagstiftning till sin omfattning vidgas, torde

därvid äfven böra öfvervägas, i hvad mån den nuvarande bankinspektionen

behöfver utvidgas eller omorganiseras.

Med hänsyn till en kommande lagstiftning, som grundar sig på

en bättre utredning och fullständigare öfvervägande än 1901 års bankkommitté

satts i tillfälle att verkställa, skulle det kunna ifrågasättas,

huruvida tiden för nya oktrojer bör begränsas. Men då Konungen har

rätt att, i den mån förhållandena sådant påkalla, gå under den högst

medgifna tiden, samt oktroj därjämte plägar innehålla föreskrift, att

bolaget skall underkasta sig blifvande lagstiftning, torde någon bestämmelse

i antydda afseendet ej erfordras».

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

Till stöd för de al herr Moll i hans ofvanberörda motion gjorda

yrkanden i fråga om lydelsen af 9 § af lagen angående solidariska bankbolag

och 8 § af lagen angående solidariskt bankbolags, bankaktiebolags

och sparbanks konkurs har anförts följande:

»Rörande den delägarne åliggande personliga ansvarigheten stadgar

9 § i ofvannämnda förslag till lag angående solidariska bankbolag, att

hufvudlottägarne skola »ansvara för uppfyllandet af alla bolagets förbindelser,

en för alla och alla för en».

Den för de enskilda bankernas delägare för närvarande gällande

solidariska ansvarigheten är således i det kungl. förslaget bibehållen i

hela sin obegränsade utsträckning.

År denna obegränsade ansvarighet fortfarande oundgängligen

nödvändig? . ...

Såsom bidrag till besvarandet af denna fråga skall jag har tillåta

mig att göra en jämförelse mellan det egna kapitalet och rörelsens utsträckning

hos de solidariska bankerna samt hos aktiebankerna.

Med denna jämförelse afser jag naturligtvis icke något som hälst

omdöme rörande bankernas soliditet, enär den omständigheten allena,

att en banks eget kapital utgör ett relativt litet procenttal af bankens

hela rörelse, gifvetvis icke beliöfver innebära, att bankens ställning är

mindre solid. Eu bank med ett i förhållande till rörelsen i dess helhet

relativt litet eget kapital kan tvärtom vara långt solidare än. en bank

med ett i förhållande till rörelsen större eget kapital. . Men jag utgår

här från den förutsättningen, att en bankrörelse af viss omfattning i

regel fordrar ett eget kapital af visst belopp samt att våra solidariska

banker drifva affärer, som med hänsyn till risken i allmänhet äro af

samma beskaffenhet som aktiebankernas affärer.

Om en solidarisk bank och en aktiebank hafva lika stort eget

kapital samt drifva affärer af samma riskbeskaffenhet, så bör den solidariska

banken, utan att äfventyra soliditeten, med stöd af delägarnes

solidariska ansvarighet kunna drifva mer omfattande affärer än aktiebanken.

Eu jämförelse mellan det egna kapitalet och affärsrörelsens

omfattning visar ock, att de solidariska bankerna i genomsnitt drifva

en rörelse, som i förhållande till det egna kapitalet är större än aktiebankernas

rörelse i förhållande till deras egna kapital.

Den 31 december 1902 utgjorde det egna kapitalet (= grund-,

reserv- och dispositionsfonder) i procent af bankernas hela rörelse (==

det belopp, hvarmed bankernas tillgångar och skulder balansera):

Herr Mollt

motion.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

lägst: högst: medeltal:1

lios de solidariska bankerna 9,o % 25,o % 15,8 %

hos aktiebankerna2 12,6 % 28,6 % 20,8 %.

Skillnaden mellan siffrorna för de solidariska bankerna och siffrorna

för aktiebankerna kan sägas angifva den utsträckning, till hvilken de

solidariska bankerna förlitat sig på delägarnes solidariska ansvarighet.

Af ofvanstående jämförelse framgår, att de solidariska bankernas

rörelse endast i ringa mån varit baserad på denna ansvarighet.

Häraf torde den slutsatsen vara berättigad, att den solidariska

ansvarighetens bibehållande i hela dess utsträckning icke är för upprätthållande

af bankeruas soliditet nödvändigt.

Mot ett sådant bibehållande tala tungt vägande skäl.

Genom upphörandet af de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt

bortfaller själfva grunden för den obegränsade solidariska ansvarighetens

berättigande. Den solidariska ansvarigheten innebär otvifvelaktigt

ett kraftigt skydd för fordringsägarne, men här finnes äfven en

annan kategori intresserade, som har rätt att af lagstiftningen kräfva

något skydd, nämligen de solidariska delägarne, bland hvilka finnes

ett stort antal kvinnor och omyndige. Visserligen hafva de enskilda

bankernas delägare hitintills icke lidit några förluster i följd af den

solidariska ansvarigheten, men däraf att förluster ännu ej'' inträffat,

följer ju ingalunda, att sådana icke kunna inträffa. Erfarenheten från

utlandet erbjuder exempel på hvilka ruinerande följder den solidariska

ansvarigheten kan medföra för delägarne.

Här förtjänar framhållas, att man i utlandet dels aldrig haft

banker med solidariskt ansvariga lottägare, dels, där sådana funnits,

numera allt mera frångått denna bankform. I Norge och Danmark

finnas ingå dylika banker. I Tyskland, Holland, Belgien och Frankrike

finnas, jämte rena aktiebanker, bankkommanditbolag, i hvilka bankstyrelsens

medlemmar äro solidariskt och obegränsadt ansvariga, under

det att öfriga delägare icke hafva någon sådan ansvarighet. Dessutom

finnas i Tyskland ett stort antal små kreditanstalter (Kreditgenossenschaften)

med solidariskt ansvariga delägare, hvilka anstalter äro närmast

jämförliga med våra mindre folkbanker. I England voro före år 1857

delägarne i samtliga banker, utom i Bank of England, solidariskt ansvariga.

. Närmast i följd af 1857 års handelskris medgaf den engelska

lagstiftningen upprättandet af aktiebanker med begränsad ansvarighet.

1 Medeltalet räknadt efter totalbeloppen af bankernas egna kapital och af rörelsen.

Här äro medräknade endast aktiebanker med grundfond af minst en million kronor.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1. 29

Af detta medgifvande har man begagnat sig i så stor utsträckning, att

det numera icke finnes en enda engelsk aktiebank med solidariskt

ansvariga delägare. Dock äro delägarne i sadana engelska bankei, som

emittera sedlar, fortfarande solidariskt ansvariga för sedlarne. De

engelska bankdelägarne äro dessutom i regel ansvariga med visst belopp

utöfver det inbetalda kapitalet; det tecknade aktiekapitalet är nämligen

i regel endast till en del inbetaldt.

Några oöfvervinnliga svårigheter för våra enskilda banker att

öfvergå till aktiebanker torde icke vara att befara.. Fyra enskilda banker

hafva, som bekant, redan öfvergått eller stå i begrepp att öfvergå

till aktiebolagsformen. Den för öfvergången behöfliga ökningen åt

det egna kapitalet har utan svårighet kunnat anskaffas..

Under dessa förhållanden torde med fog kunna ifrågasättas, huruvida

den solidariska ansvarigheten icke borde, sedan sedelutgifningsrätten

upphört, helt och hållet afskaffas. _

Då emellertid från de enskilda bankernas sida uttalats önskningar

om den nuvarande solidaritetens bibehållande, och då det kan tänkas,

att det för en eller annan bank — särskildt bland de mindre bankerna

af rent lokal betydelse — skulle möta svårigheter att uppbringa den

för öfvergång till aktiebolagsformen erforderliga kapitalökningen, torde

den solidariska ansvarigheten böra i någon form bibehållas.

Men då, såsom ofvan visats, den nuvarande solidariska ansvarigheten

endast i ringa grad utgör grundval för bankernas affärsverksamhet;

då den solidariska ansvarigheten förlorar sitt egentliga berättigande

genom sedelutgifningsrättens upphörande, då vidare de solidariska delägarne

böra beredas något skydd mot den fara, den obegränsade ansvarigheten

innebär; och då slutligen banker med obegränsadt ansvarige

delägare kunns sägas tillhöra eu föråldrad banktyp, så torde den

solidariska ansvarigheten böra begränsas. _

Hvar gränsen bör sättas, måste af naturliga skäl blifva hufvudsakligen

en lämplighetsfråga. Gränsen för tillskott pa grund af den

solidariska ansvarigheten torde lämpligen kunna fastställas till högst

två gånger banklottens belopp. Denna gräns torde snarare vala för

hög än för låg. Af 1881 års bankkommittés förslag och bankernas

däröfver afgifna yttranden framgår, att en personlig ansvarighet, inskränkt

till eu gång banklottens belopp, då i allmänhet ansågs fullt

tillräcklig att trygga bankernas kredit. Sedan dess har emellertid bankverksamheten

antagit en så storartad utveckling, att hvad som då ansågs

fullt tillräckligt måhända nu kan anses otillräckligt. En till två gånger

banklottens belopp begränsad ansvarighet skulle emellertid a ena sidan

s. 30 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande ang.

hufvuclgrunderna

i förslaget

till lag

ang. solidariska

bankbolag.

30 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

gifva åt bankerna en styrka långt öfverstigande det mått, till hvilket

de enskilda bankerna, enligt hvad af ofvanstående jämförelse med aktiebankerna

framgår, för närvarande kunna sägas förlita sig på den solidariska

ansvarigheten, å andra sidan gifva lottägarne klart besked om

den yttersta gräns, till hvilken denna ansvarighet i vidrigaste fall kan

af dem utkräfvas.

Därest en begränsning af den solidariska ansvarigheten fastställes,

torde samma begränsning böra åberopas i 8 § af lag angående solidariskt

bankbolags, bankaktiebolags och sparbanks konkurs».

Hvad först angår frågan, huruvida de för hufvudlottägare i enskilda

banker nu gällande bestämmelser om den obegränsade solidariska

ansvarigheten böra bibehållas eller förändras, så är tydligen för bedömande

af denna fråga den hittills vunna erfarenheten om verkningarna

af samma bestämmelser åt synnerlig betydelse. Erfarenheten från

ungefär tre fjärdedels sekel gifver då vid handen, att denna obegränsade

ansvarighet aldrig behöft tagas i anspråk; och det torde knappast

kunna påvisas, att några som hälst olägenheter af dessa bestämmelser

hittills uppstått. Men det synes dessutom obestridligt, att just den

obegränsade ansvarigheten utgjort ett väsentligt medel att vid tillfällen,

da enskild bank rakat i svårigheter, förekomma ekonomiska rubbningar

al allvarsam art. Det har sålunda visat sig, att denna ansvarighet vid

d) lika tillfällen framtvungit kraftiga ansträngningar från delägarnes

sida för affärens stärkande samt anskaffat och bibehållit åt banken en

kredit, som eljest ej skulle hafva förefunnits. Det ligger ock i öppen

dag, att faran af den obegränsade ansvarigheten i högst väsentlig grad

mildrats genom de år 1889 meddelade bestämmelser, enligt hvilka

föreskrifvits, dels att vid enskild banks konkurs dess tillgångar skola

värderas och eventuell brist uttaxeras på delägarne i förhållande till

deras delaktighet i banken, dels ock att den ansvarighet för sådan

banks förbindelser, sorn åligger solidarisk bolagsman utöfver hans andel

i bankens grundfond, ej må i annan än nyssnämnda ordning af bankens

borgenärer göras gällande.

Med den kontroll från det allmännas sida, som bankerna hos oss

äro underkastade och hvilken kontroll enligt lagförslaget är afsedd att

ytterligare skärpas, synes det icke behöfva befaras, att ansvarigheten,

sedan den enskilda sedelutgifningsrätteu upphört och därmed äfven

bankernas, otvifvelaktigt farligaste förbindelser bortfallit, skulle framdeles

mer än hittills medföra några vådor. Det torde för öfrigt, såsom ock

chefen för finansdepartementet i sitt ofvanberörda yttrande framhållit,

s. 31 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1. 31

ingalunda ligga något mot rättskänslan stridande däri, att vid ett

bankfallissement de å rörelsen uppkomna förluster i första hand drabba

affärens delägare, så att i hvarje fall den penninginsättande allmänheten

utbekommer sitt tillgodohafvande hos banken.

På grund af hvad sålunda anförts och då nu hos bankerna själfva

en allmän önskan om bibehållande af den obegränsade solidariska ansvarigheten

gjort sig gällande, anser utskottet, lika med Kungl. Maj:t,

att denna ansvarighet icke bör upphäfvas eller inskränkas.

Hvad därefter angår frågan om omfattningen af den nya lagstiftningen

angående solidariska bankbolag torde knappast olika meningar

råda om önskvärdheten däraf, att åt lagen gifvits en sådan affattning,

att härigenom förhindrats uppkomsten utanför lagen af penningeinrättningar,

hvilka i afseende å organisation och verksamhet äro likartade

med dem, å 1 lvu ka lagen är afsedd att vinna tillämpning. Utskottet

vill i detta sammanhang erinra, hurusom 1896 års Riksdag i

skrifvelse (n:r 59) till Kungl. Maj:t gjort framställning om förbättrad

lagstiftning för de s. k. solidariska folkbankerna. I ett med anledning af

denna skrifvelse af bankinspektören afgifvet ämbetsutlåtande har bankinspektören,

efter att hafva lämnat en redogörelse öfver ifrågavarande

bankers rättsliga ställning, vidare anfört följande:

»Om åter de solidariska folkbankerna hänföras till handelsbolagen,

hvarför öfvervägande skäl synas tala, blir åter däraf en följd, att nya

sådana banker måste registrera personfirma enligt 9 § firmalagen. Men

en dylik inrättning med personfirma lärer knappast kunna tillvinna sig

det vidsträckta förtroende, som erfordras för någon afsevärd inlåning

från allmänheten, hälst om bolagets egenskap af enskildt affärsföretagfastslås

därigenom, att vederbörande administrativa myndighet nekar

fastställelse å reglementet; och att sådan fastställelse enligt gällande

lagstiftning icke bör meddelas, har Kungl. Maj:t genom resolution den

13 juni 1890 förklarat i fråga om ett tillämnadt bolag, benämndt Kopparbergs

folkbank. Därest detta iakttages — att endast personfirma registreras

och reglemente icke af offentlig myndighet fastställes — lärer

af förut antydt skäl uppkomsten af nya solidariska folkbanker kunna

anses förebyggd. Och jag förmenar, att sådant vore att önska, då

denna associationsform synes mig mera äfventyrlig än nyttig. Man

har med afseende å delägarnes i enskilda sedelutgifvande banker solidariska

ansvarighet med rätta erinrat, att sådan ansvarighet vore olämplig

i fråga om bolag, där den egentliga ledningen måste anförtros åt

ett fåtal delägare, utan möjlighet för de öfriga att öfver dessas görande

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

och låtande utöfva annat än en mera eller mindre ofullständig kontroll;

under lugna tider förblefve denna ansvarighet en död bokstaf, för hvars

betydelse ytterst få gjort sig reda, hvaremot den i upprörda tider mäktigt

bidragit att uppskrämma sinnena, öka förvirringen och oron samt,

där den måst tillämpas, mångdubbelt öka de lidanden, en banks betalningsinställelse

medför. Det anförda gäller i ännu högre grad i fråga

om de solidariska folkbankerna, emedan dessa söka sina delägare hufvudsakligen

inom de klasser af samhället, där man icke kan förutsätta

tillräcklig insikt för att bedöma vådan af ett inträde i ett solidariskt

bolag. Då för några år tillbaka eu sådan folkbank råkade i trångmål,

utbredde sig den största förskräckelse hufvudsakligen icke bland fordringsägarne

utan bland delägarne, af hvilka endast ett ringa fåtal

uppgafs förut hafva ägt kännedom om det personliga ansvar, hvari de

häftade för bankens förbindelser.

Jag är således af den mening, att uppkomsten af dylika inrättningar

ingalunda bör genom speciallagstiftning främjas utan snarare

hämmas genom sträng tillämpning af de lagbestämmelser, som nu äro

gällande. Där behof af ny bank finnes, tillgodoses det bäst genom

bildande af bankaktiebolag enligt 1886 års lag; och då aktiekapitalet

därvid kan sättas så lågt som till 200,000 kronor, bör dess anskaffande

icke kunna verka hindrande, där ett verkligt allmänt behof inom en

ort föreligger och icke blott en privat spekulation. Den mindre penningrörelsens

behof kan för öfrigt tillgodoses äfven genom inrättande af

sparbank eller sparbankskontor.

Att utvidga lagen af år 1892, mot hvars tillsynsföreskrifter

anmärkning icke framställts, endast med hänsyn till de jämförelsevis

få nu befintliga solidariska folkbankerna, synes så mycket mindre böra

ifrågakomma, som dessa, enligt hvad i motionen ock upplyses, i allmänhet

äga fonder till ganska tillfredsställande belopp. Vid detta förhållande

lära föreskrifterna i nämnda lag kunna anses tillräckligt betryggande

för den penningeinsättande allmänhetens säkerhet, som ju

ock stärkes genom delägarnes personliga ansvarighet. De befintliga

folkbankerna visa för öfrigt, åtminstone i vissa landsändar, en benägenhet

att till antalet minskas, hvilket förhållande delvis torde bero på

det tryck, 1892 års lag utöfvat. Så har i ett län tre folkbanker af

fem under de senare åren upphört. Af dessa tre folkbanker — däraf

två äro upptagna i den vid motionen fogade förteckning — hafva en

likviderat och två ombil data till bankaktiebolag.

Granskar man de bestämmelser, hvilkas lagfästande Riksdagen i

ofvan omförmälda skrifvelse ifrågasatt, vill det i allt fall synas, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1. 38

om, under förutsättning att de solidariska folkbankerna äro att anse

såsom handelsbolag, dylika bestämmelser knappast i och för sig äro

för dessa lämpliga. Då bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter

enligt lag skola bestämmas genom aftal samt deras ställning gent

emot tredje man är genom lag fastställd, lärer krafvet på en föreskrift

om reglementets stadfästande af offentlig myndighet icke vara af omständigheterna

påkalladt; och hvad delägarnes namn beträffar, skola

de finnas antecknade i handelsregistret. De i öfrigt ifrågasatta föreskrifterna

synas icke heller stå väl tillsammans med karaktären af

handelsbolag».

Sedan i anledning af hvad i detta bankinspektörens utlåtande anförts

yttranden infordrats från öfverståthållareämbetet och Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i rikets samtliga län, har Kungl. Maj:t vid ärendets

föredragning den 5 november 1897 funnit Riksdagens förevarande

skrifvelse icke till någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd föranleda.

Ett af hufvndskälen till detta resultat torde hafva varit, att man

antagit, att antalet solidariska folkbanker framdeles skulle efter hand aftaga.

Erfarenheten har emellertid ej bekräftat riktigheten af detta antagande.

Under senare tid har nämligen folkbankernas antal ej obetydligt

ökats. Enligt senast utkomna officiella statistik rörande folkbankerna

utgjorde dessas antal vid 1901 års slut 28, af hvilka 15 hade Tippstått

under åren 1867—1890, 4 under tiden 1891 —1895 och 9 efter sistsagda

år. Sedan år 1890 har sålunda ifrågavarande bankers antal nära

fördubblats. Enligt nämnda statistik uppgå de olika folkbankernas fonder

till belopp växlande mellan, i runda tal, 7,000 kronor och 600,000 kronor;

blott två af folkbankerna äga grundfond, uppgående till 200,000 kronor.

Ofvan angifna siffror afse endast sådana folkbanker, hvilka, jämte

öfrig bankrörelse, idka sådan inlåning, som sparbank bedrifver, och

sålunda lyda under lagen angående tillsyn å vissa s. k. folkbanker

och med dem jämförliga pennin geinrättningar den 29 juli 1892. Rörande

de folkbanker åter, som icke drifva sparbanksrörelse och å hvilka 1892

års nyssnämnda lag således ej är tillämplig, föreligger icke någon

statistik.

Nu gällande lagstiftning för de solidariska folkbankerna är i flera

hänseenden bristfällig. Delägarne i folkbanker åligger obegränsad, af

lagen ej reglerad solidarisk ansvarighet för bankens alla förbindelser.

Att en dylik ansvarighet är riskabel och synnerligen olämplig för bankbolag,

hvilka, såsom folkbankerna, bestå af ett stort antal delägare, af

hvilka endast ett fåtal deltager i förvaltningen, torde icke kunna bestriBih.

till liiksd. Prot. 1903. 0 Sami. 2 Afd. 1 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o

1.

das. Och bankinspektören har i sitt ofvanberörda utlåtande jämväl

papekat, hurusom denna obegränsade ansvarighet är farligare vid

de mindre än vid de större bankbolagen. Det synes därför högeligen

onskvardt, att denna delägarnes i folkbanker ansvarighet måtte

varda, likasom nu är fallet med hufvudlottägarnes i enskilda banker

ordnad i öfverensstämmelse med 1889 års förenämnda lagstiftning.

Ofvanberörda i 1892 års folkbankslag intagna bestämmelse, att

lagen skall galla allenast de folkbanker, som idka sparbanksrörelse, synes

äfvenledes olämplig. Exempel bär ej heller saknas, att till följd af

enna bestämmelse folkbank, för att undandraga sig kontroll, upphört

med sparbankrörelsen men fortsatt med rörelsen i öfrig!

Q j^ven i anclra hänseenden är nämnda lag behäftad med brister

Sålunda saknar den bestämmelse därom, att folkbank skall äga af myndigbet

faststabdt reglemente och ej heller finnas uttryckliga bestämmelser

meddelade om skyldighet för folkbank att hålla grundfond samt verkställa

afsättning till reservfond. Såsom brist i lagen måste ock betecknas,

att i densamma ej finnas meddelade några som hälst regler

beträffande rörelsens drifvande. Opåtaldt kunna därför dessa banker

exempelvis drifva handel med aktier och fastigheter samt belåna egna

lott b ref in. in. &

Det synes jämväl kunna ifrågasättas, huruvida icke äfven kommanditbolag,

som drifva bankrörelse, böra underkastas tillsyn och kontroll

tran det allmannas sida. Bankkommanditbolagen kunna sägas utgöra eu

kombination af bankaktiebolag och solidarisk bank. Och då alla aktiebolag

som drifva bankrörelse, ansetts böra underkastas banklagstiftningen samt

det nu föreliggande förslaget till lag angående solidariska bankbolag

afser järn val eu banktyp — solidarisk bank, i hvilken inrymts kommanditlottagare

— hvilken har eu viss likhet med de vanliga bankkommanditbolagen,

kan ifrågasättas, huruvida icke äfven dessa sistnämnda

bolag böra underkastas banklagstiftningen. Ett särskilt

skal för åstadkommande af förbättrad lagstiftning för bankkommanditbolagen

ligger ock däri, att denna bolagsform, på lämpligt sätt anordnad,

synes vara en icke olämplig form för idkande af bankrörelse och det

darfor torde kunna antagas, att dylika bolag hos oss, likasom i utlandet,

framdeles komma att i ökadt antal uppstå. Någon officiell statistik

lorande de nuvarande bankkommanditbolagens antal och verksamhet

föreligger ep men kändt är, hurusom särskildt i hufvudstaden åtskilliga

dylika bolag på senare tid bildats och drifva bankrörelse i ganska stor

utsträckning.

Ehuru således enligt utskottets mening det hade varit ömkligt,

s. 35 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1. 35

att åt lagen angående solidariska bankbolag gifvits en mera utsträckt

omfattning än föreliggande förslag innebär, anser emellertid utskottet,

på de af herr Lindhagen i hans ofvanberörda motion i sådant hänseende

anförda skäl, ifrågavarande lagförslag, hvilket i flera afseenden

innehåller förbättringar i jämförelse med de i ämnet nu gällande bestämmelser,

böra såsom eu åtminstone för närvarande af förhållandena betingad lagstiftning

af Riksdagen i hufvudsak godkännas. Men då å andra sidan särskilda

föreskrifter för vissa af de solidariska bankbolag, hvilka icke skulle

komma att underkastas den nya lagens bestämmelser, måste anses högeligen

af behofvet påkallade, anser sig utskottet, med anledning af berörda

af herr Lindhagen väckta motion i ämnet, böra föreslå, att Riksdagen

måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t i

sammanhang med den utaf innevarande års Riksdag begärda revision

af aktiebolagslagen och den däraf påkallade omarbetning af förevarande

lagstiftning rörande solidariska bankbolag och bankaktiebolag, efter

verkställd utredning taga i öfvervägande angelägenheten af dylika föreskrifters

meddelande. Och då inom utskottet röster höjts för önskvärdheten

ej mindre däraf, att dessa föreskrifter i den man sådant lämpligen

kan ske inarbetas i lagen angående solidariska bankbolag och i sammanhang

därmed åt denna lag gifves eu sådan affattning, att dess tillämpning

icke varder beroende af bankinrättningarnes egen åstundan, utan på särskilda

i lagen meddelade positiva föreskrifter, än äfven däraf, att de båda

banklagarna sammanarbetas till en lag, vill utskottet förorda, att berörda

skrifvelse jämväl måtte innefatta anhållan, att vid den blifvande omarbetningen

af banklagstiftningen tages i öfvervägande, i hvad mån en granskning

af denna lagstiftning äfven i andra afseenden, än så vidt angår

vissa solidariska bankbolag, hvilka skulle komma att stå utanför den nu

föreslagna nya lagstiftningen, må af den förebragta utredningen påkallas.

Beträffande däremot herr Lindhagens yrkanden i fråga om lydelsen

af 1, 10 och 97 §§ i förevarande lagförslag finner utskottet sig icke

kunna understödja dessa yrkanden. Hvad särskildt angår motionärens

förslag, att i 1 § skulle införas bestämmelse i syfte att alla solidariska

bankbolag med vald styrelse skulle vara skyldiga att söka oktroj och

underkasta sig öfriga i lagen meddelade bestämmelser, kan mot detta

förslag erinras, att det mera skenbart än verkligt skiljer sig från Kungl.

Maj:ts förslag. Ty då enligt gällande lag angående handelsbolag dylikt

bolag ej beliöfver hafva vald styrelse, kunna således dessa bolag genom

underlåtenhet att, alls välja styrelse undandraga sig lagens tillämpning;

och blir det alltså, äfven med motionärens förslag — likasom enligt

Kungl. Maj:ts — ytterst beroende på vederbörande penningeinrättnings

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

eget godkännande och dess antagna benämning, huruvida lagen skall

å densamma vinna tillämpning eller ej. Till vinnande af effektivitet

åt det föreslagna stadgandet synes ock erforderligt, att särskild bestämmelse

om ansvar för öfverträdande af samma stadgande blefve meddelad,

men någon sådan bestämmelse har emellertid icke af motionären ifrågasatts.

Utskottet anser således någon ändring af den af Kung]. Makt

föreslagna lydelse af 1 och 97 §§ icke böra vidtagas. Ej heller finner

utskottet hvad af motionären anförts i afseende å lagförslagets 10 §

böra föranleda ändring i den af Kungl. Maj:t föreslagna lydelse af

samma paragraf. Hvad särskildt angår de i 1 mom. intagna bestämmelser,

sa innebära dessa allenast ett lagfästande af redan bestående förhållanden.

I alla hos oss befintliga större solidariska bankers firma ingå nämligen

redan nu orden enskild bank, under det att, å andra sidan, sådan firma

ej af annan begagnas. Sedan lång tid tillbaka har därföre såväl i vårt

land som särskildt i utlandet vid benämningen enskild bank fästs begreppet

större solidarisk bank; och synas vid sådant förhållande de

föreslagna bestämmelserna fullt befogade.

Amj. detalj. Den af utskottet verkställda granskning af öfriga i förslaget till

i förslagen till ^gående solidariska hankbolag — i det följande betecknadt med litt

lagar ang. sou- A — förekommande bestämmelser äfvensom af förslaget till lag angåboiag

och ^ng. en(^ bankaktiebolag betecknadt med litt. B — har gifvit utskottet

bankaktiebolag. anledning till följande erinringar.

nu. b: n och '' I tredje stycket af 18 § i det af bankkommittén afgifna förslag

angående bankaktiebolag fanns införd bestämmelse därom, att

ingen matte från bolaget uppbära utdelning eller utöfva annan bolagsman

tillkommande rättighet, innan han blifvit i regåsterboken införd.

Mot denna bestämmelse har inom högsta domstolen anmärkts, att till följd

af densamma en underlåtenhet af styrelsen att i registerboken göra föreskrifna

anteckningar om äganderätt till aktier skulle förhindra bolagsman

att utöfva sin rätt, men att en dylik underlåtenhet icke borde

inverka på denna rätt. Till rättelse af det sålunda anmärkta förhållandet

har i Kung], Maj:ts förslag litt. B nämnda moment uteslutits

och i dess ställe till 17 § fogats ett nytt moment af innehåll, att innan

anmälan om förändring i äganderätten till aktie skett den nye ägaren

ej må från bolaget uppbära utdelning.

Att olägenheter af den art, som inom högsta domstolen antydts,

kunna blifva en följd af en bestämmelse med den lydelse, som af

kommittén föreslagits, är visserligen obestridligt, men enligt utskottets

mening innehåller förevarande lagförslag genom de i 82 och 84 §§

s. 37 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1. 37

inrymda stadgan den om ansvar och ersättningsskyldighet för styrelse,

som låter försummelse af ifrågavarande slag komma sig till last, fullt

betryggande bestämmelser mot förekomsten af dylika olägenheter.

Vid sådant förhållande och då berörda i nu gällande bankaktiebolagslag

förekommande, med kommittéförslaget öfverensslömmande bestämmelse

synes mera än motsvarande af Kungl. Maj:t föreslagna stadgande

ägnad att motverka missbruk genom skenöfverlåtelser af aktierätt,

samt berörda bestämmelse, så vidt utskottet har sig bekant, i

tillämpningen hittills ej medfört några olägenheter utan tvärtom visat

sig ändamålsenlig, anser utskottet denna bestämmelse böra bibehållas,

och hafva därför 17 och 18 §§ i utskottets förslag affattats i enlighet

med kommittéförslaget.

I båda ifrågavarande lagförslag — i 27

24 § af förslaget litt. B — finnes meddelad

bankbolag att drifva handel med, bland annat, silfver.

Till stöd för ofvanberörda, af herr Waldenström framställda yrkande

om upphäfvande af denna bestämmelse har anförts följande:

»Om vårt land hade silfvermyntfot, så vore det ju rimligt, att

banker ägde rätt att handla med silfver. En viss vikt silfver skulle

då alltid äga ett visst bestämdt myntvärde. Men så är icke förhållandet

nu. En krona är en viss bestämd vikt i guld. Däraf följer, att ett

visst kvantum guld icke blott representerar, utan verkligen är ett visst

antal kronor. Hvar och eu, som innehar ett stycke guld, äger därför

ock rättighet att mot eu viss afgift få detta genom myntverket prägladt

till mynt efter dess vikt. Si Ifret däremot är rätt och slätt en

handelsvara utan bestämdt myntvärde. Ett kilo silfver kan i dag hafva

ett pris, i morgon ett annat, alldeles såsom koppar och järn och andra

metaller. Ett silfvermynt är därför aldrig ett mynt, utan endast ett

myntrepresentativ, alldeles såsom ett kopparmynt eller en sedel. Att

det i handel och vandel går såsom mynt, beror icke på dess metallvärde,

utan på den banks kredit, hvarifrån det utgått. En million utelöpande

silfverkronor representerar därför en rätt betydande riksbankens

skuld till allmänheten och en skuld, som till sitt belopp alltid

varierar med priset på silfver å den allmänna marknaden. För närvarande

lärer metallvärdet i ett silfverkronstycke icke ens gå upp till

en half krona. Och om silfrets pris folie till hälften af hvad det nu

är, så behöfde silfverkronan icke göras större för det, liksom en sedel

icke behöfver göras större, när priset på papper sjunker.

Bankernas rätt att drifva handel med silfver har hittills icke visat

§ af förslaget litt. A och Litt- A: 27 3

bestämmelse om rätt för LM'' B'' 24 §

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

sig medföra några olägenheter, det är sant. Men det har berott därpå,

att bankerna icke begagnat sig af densamma. Däremot kan det aldrig

förnekas, att så länge denna rätt står kvar, så äger en bank frihet att

börja spekulera i silfveraffärer, och det är lika onaturligt, som om den

hade frihet att spekulera i järnaffärer. Ingen kan heller förutsäga,

hvad den nu så ytterligt uppdrifna konkurrensen mellan bankerna kan

förleda en bankstyrelse till.»

Ifrågavarande bestämmelse är oförändrad hämtad från nu gällande

lagstiftning. Den bankerna genom samma bestämmelse tillerkända rätt

torde emellertid numera vara för dem utan betydelse. Vid sådant förhållande

och då berörda bestämmelse tydligen kan hafva till följd olägenheter

af den art, motionären påpekat, vill utskottet hemställa, att de

i förenämnda paragrafer i lagförslagen förekommande orden »och

silfver» utgå.

ff- £• „ Enligt lagen den 19 maj 1899 har i den för de enskilda bankerna

'' gällande författning införts ett så lydande stadgande:

»A medel, som på så kallad sparkasseräkning eller därmed likartad

räkning insättas, må icke godtgöras ränta för högre belopp än

tretusen, kronor af en insättares tillgodohafvande. Ej heller må bank

ikläda sig skyldighet att annorledes än viss tid, minst en vecka, efter

uppsägning återbetala å sådan räkning insatta medel; styrelsen dock

Öppet . läm midt att, da sadant utan olägenhet kan ske, medgifva utbetalning

utan afvaktan på uppsägningstidens utgång».

Ett motsvarande stadgande är ock infördt i gällande bankaktiebolagslag.

Motiven till berörda stadganden återfinnas i chefens för finansdepartementet

anförande till statsrådsprotokollet den 27 januari 1899

vid det tillfälle, då beslut fattades om aflåtande till Riksdagen af proposition

uti ifrågavarande ämne. Bemälde departementschef anförde vid

detta tillfälle följande:

»Den för våra sparbanker kännetecknande inlåning, därvid insatta

medel jämte vid årsskifte upplupna räntor godtskrifvas och gjorda uttagningar

påföras i motbok med räkningshafvaren, bär jämväl drifvits

af de s. k. solidariska folkbankerna, som mot slutet af 1860-talet

började uppstå. Äfven de folkbanker, som valt aktiebolagsformen,

hafva idkat sådan inlåning under benämning sparkasserörelse, och efter

hand hafva jämväl flera större bankaktiebolag samt enskilda sedelutgifvande

banker öppnat sparkasseräkning eller, såsom den i vissa fall

blifvit benämnd, sparbank spikning eller hushållsräkning. Samtliga de

s. 39 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Laguskottets Betänkande N:o 1. 39

enskilda banki nrättningar, rörande Indika öfversikter genom finansdepartementet

månatligen offentliggöras, hade på dylik räkning innestående,

i runda tal, den 31 december 1897 34,4 millioner kronor (de

enskilda bankerna 5,9 samt aktiebankerna 28,5 millioner kronor) och

samma dag 1898 icke mindre än 64,5 millioner kronor (do enskilda

bankerna 24,5 och aktiebankerna 40 millioner kronor). Af sistnämnda

belopp komma på en enskild bank 10 millioner och på fyra aktiebanker

tillhopa 16,5 millioner kronor.

Det kan redan ifrågasättas, huruvida denna låueform, som bör

afse uppsamlande af de små besparingarne för att i regeln under

något längre tid förräntas, öfverhufvud hör hemma hos de institut,

som drifva vanlig bankverksamhet. Men då nu flera af dessa institut,

med eller utan särskildt medgifvande i de af Kungl. Magt fastställda

bolagsordningar, kastat sig på denna låneform och deras kunder blifvit

vana att begagna sig af densamma, torde ett förbud för bankerna att

drifva sparkasserörelse icke lämpligen böra ifrågasättas.

Denna lånerörelse har emellertid, särskildt i vissa af de större

bankinrättningarne, förts in på sådana afvägar, att jag anser ett ingripande

af lagstiftningen vara af behofvet påkalladt.

Obegränsade belopp, stundom uppgående till femtio-, ja etthundratusen

kronor och däröfver, mottagas på en motbok, ränta, som är lika

hög och stundom högre än bankens högsta depositionsränta, godtgöres

räkningshafvaren, och banken tillförbinder sig att utbetala betydande

belopp, ända till ettusen kronor, utan föregående uppsägning. Det

kan icke väcka förvåning, att den penningplacerande allmänheten med

begärlighet begagnar en sådan kombinerad depositions- och giroräkning,

hvarigenom icke blott den för depositionsräkningen fastställda stämpelskatten

undvikes, utan ock giroräkningens fördelar förenas med förmånen

att åtnjuta högsta depositionsränta eller därutöfver.

I den mån allt flera banker genom konkurrensen nödgas öppna

sparkasseräkning på villkor, liknande dem jag ofvan antydt — och att

flera banker, som nu icke drifva sparkasserörelse, ämna öppna sådan,

är kändt — komma tydligen de rent bankmessiga inlåningsriikningarne,

depositions- och giroräkning, att lida motsvarande afbräck samt bankernas

inlåningsrörelse att förryckas; och häraf skulle olägenhet i mer

än ett afseende uppstå.

Då stämpelskatt blifvit lagd på depositionsrörelsen, synas statsmakterna

icke böra stillatigande åse, huruledes dessa beslut kringgås

genom att depositionsrörelsen inflyttas under eu annan, för densamma

till sin natur främmande lånerörelse, hvilken är fri från stämpelskatt.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

Så länge en sådan stämpelskatt finnes, bör den tydligen drabba det

kapital, den afser. Den utväg, som kunde synas ligga nära till hands

att råda bot för det missbruk af sparkasserörelsen, hvarigenom den

göres till uppsamlare af de större kapitalbehållningarne, vore att med

stämpelskatt belägga de å sparkasseräkning verkställda insättningar,

som öfverstiga ett visst belopp. Men utom det att det skulle vara

förenadt med betydande praktiska svårigheter att med stämpel belägga

de särskilda insättningarne i en motbok, synes det mig vara

riktigare att söka återföra sparkasserörelsen till dess naturliga omfattning

och- allt fortfarande lämna den, likasom den af sparbankerna

drifna inlåning, fri från stämpelskatt. För sådant ändamål synes eu

i lag stadgad begränsning af det belopp, bank äger af en person

mottaga till förräntande å sparkasseräkning, vara af behofvet påkallad;

och ett stadgande i sådan syftning kan så mycket mindre anses olämpligt,

som det äger sin motsvarighet dels i den för postsparbanken,

som ju äfven drifver eu med den ifrågavarande jämförlig rörelse,

gällande lagstiftning, dels i hvarje för sparbank fastställdt reglemente.

I fråga om den siffra, som sålunda bör bestämmas såsom maximum

för hvarje insättares tillgodohafvande, måste den ju alltid blifva i viss

mån godtycklig, men synes höra fastställas mera med hänsyn till

förhållandena i de smärre bankerna än i de större, där sparkasseräkningen

bör spela en underordnad roll. För postsparbanken är motsvarande

siffra fastställd till 2,000 kronor; och jag föreställer mig att

det är för sparkasseräkningens ändamål fullt tillfyllest, om en insättare

får på en gång hafva innestående 3,000 kronor. Där i nu gällande

bankbolagsordningar ett dylikt maximum är satt för tillgodohafvande å

sådan räkning, är sistnämnda siffra ock den högsta.

Men det synes äfven vara af vikt, att lagen fastställer någon norm

i afseende å tidpunkten för medels lyftande å sparkasseräkning, om

denna räkning skall få behålla sin natur och icke, helt eller delvis,

förvandlas till giroräkning.

Sparbankslagen stadgar, att sparbank icke må ikläda sig skyldighet

att annorledes än viss tid, minst en vecka, efter uppsägning återbetala

insatta medel; och i samtliga de af Kung!. Maj:t faststälda

bankbolagsordningar, där föreskifter för sparkasserörelsen förekomma,

liksom i förordningen angående postsparbanken finnes en motsvarande

bestämmelse.

Detta viktiga moment i sparkasserörelsen hafva emellertid, såsom

jag ofvan antydt, flera bankbolag kastat öfver bord såsom alltför be
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1. 41

svärande, i det de uti det lånekontrakt, som finnes i hvarje motbok

intaget, uttryckligen förbundit sig att utan föregående uppsägning tillhandahålla

ett visst belopp, intill 1,000 kronor i månaden. Dessa

hankbolag uppträda sålunda allt för starkt rustade i konkurrensen icke

blott med de bankbolag, som drifva en sparkasserörelse under mera

egentliga former, utan ock med sparbankerna, hvilka, såsom jag redan

nämnt, äro af lag förhindrade att göra en dylik utfästelse. Också

spörjas från vissa landsändar klagomål däröfver, att sparbanksmedel i

betydande omfattning öfverflyttas till bankbolagens s. k. sparkassor.

Sparbankerna synas eg a berättigade anspråk därpå, att, då bankbolagen

vilja på sig inympa den form af inlåning, som af ålder hört sparbankerna

till och är för dem typisk, lagstiftningen tillser, att denna

form verkligen iakttages af bankbolagen, så att vägen icke öppnas för

en illojal konkurrens.

Det bör för öfrigt erinras, att dessa bankbolags tillvägagående

att tillförbinda sig utbetalning vid anfordran af medel, för hvilka godtgöres

depositiousränta, väl kan ur konkurrenssynpunkt förklaras, men

likafullt innebär en afvikelse från en sådan rationel bankverksamhet,

som af lagstiftningen bör befordras.

Jag anser följaktligen, att för utbetalning å bankbolagens sparkasseräkning

böra lemnas enahanda föreskrifter, som gällande sparbankslag

innehåller i fråga om återbetalning af de hos sparbank insatta

medel».

I de nu föreliggande lagförslagen äro — i 29 § af förslaget

litt. A och 26 § af förslaget litt. B — berörda stadganden, i öfverensstämmelse

med bankkommitténs förslag, införda utan annan förändring

i deras nuvarande lydelse än att mellan orden »kan ske»

och »medgifva utbetalning» intagits orden »i särskilda fall». Till stöd

för denna förändring bar bankkommittén anfört, att, enär bestämmelsen

därom, att det skulle vara styrelsen öppet lämnadt att, då sådant utan

olägenhet kunde ske, medgifva utbetalning utan afvaktan på uppsägningstidens

utgång, ofta tillämpades så, att vederbörande styrelse

lämnade generellt medgifvande att af å sparkasseräkning insatta medel

visst, vanligen i sparkasseboken till siffran angifvet belopp finge åt

insättare återbekommas utan afvaktan å uppsägningstidens utgång,

men syftet med förenämnda stadgande tydligen vore, att bankstyrelsen

finge endast i särskilda fall medgifva, att medel, som insattes å sparkasseräkning,

återbetalades förr än den stadgade uppsägningstiden til 1- ändagått, kommittén ansåge en förtydligande bestämmelse härom böra

i lagförslaget införas.

Bih. till Kiksd. Prof,. 1903. 6 Sami. 2 Afd, 1 Höft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

Till stöd för det af herr Waldenström i ofvannämnda motion

rörande ifrågavarande stadganden gjorda yrkande har anförts följande:

»Man må kunna tvista om, huruvida banker af här ifrågavarande

slag böra äga rätt att drifva egentlig sparbanksrörelse. Säkert är

emellertid, enligt mitt förmenande, att det för de sparande medför

afsevärda fördelar, då bankkontoren på många ställen äro lättare tillgängliga

för allmänheten än sparbankskontoren. Dessutom torde det

icke kunna genom någon lag förhindras.

Men om sparkasseräkning skall få föras i bankerna, så synes det

vara oegentligt att föreskrifva ett högsta belopp, hvarå ränta må godtgöras

en insättare. Detta leder naturligtvis endast därtill, att den, som

kan och vill sätta in mer, begagnar sig af flere sparkasseböcker, fördelade

på olika familjemedlemmar. Det må vara bankernas sak att säga

ifrån, att de icke betala sparkasseränta på mer än ett visst belopp.

Men att lagen förbjuder det, synes lika omotiveradt, som om den bestämde

det högsta belopp, hvarå ett räntebärande depositionsbevis Unge

lyda, eller som om den bestämde högsta procent, hvarefter sparkasseränta

finge beräknas.

Dock, om en bestämmelse angående högsta belopp för räntebärande

sparkasseräkning anses oumbärlig, så synes det dock sakna allt

rimligt skäl att stadga, att utbetalning af insatta medel utan afvaktan

på uppsägningstidens utgång ej må ske, utan att styrelsen för hvart

särskildt fall pröfvar, att sådant utan olägenhet kan ske. Bet säger sig

själft, att om det icke kan ske utan olägenhet, så betalar banken icke.

Men om det kan ske utan olägenhet — t. ex. vid öfverflödande penningtillgång

— så är det väl högst olämpligt att föreskrifva, alt »styrelsen»

skall pröfva hvarje särskildt fall, då en person anhåller att strax få ut

en krona eller två.»

Utskottet finner sig icke kunna understödja motionärens ifrågavarande

förslag. Berörda af bankkommittén föreslagna förändring i nu

gällande stadganden synes utskottet innebära en förbättring af samma

stadganden; och då de uti ifrågavarande lagförslag inrymda bestämmelser

torde kunna antagas komma att i sin mån motverka missbruk af sparkasserörelsen

hos de bankbolag, den nya lagstiftningen är afsedd att

omfatta, anser sig utskottet böra tillstyrka godkännande af samma

bestämmelser.

Litt. A: I 31 § af förslaget litt. A och 28 § af förslaget litt. B äro in
31

°Litt 3''b ^ tågna stadganden, på grund af Indika bankbolag skulle äga bemyndiga

28 och 30 §§. jämväl annan än styrelseledamot att teckna bolagets firma; och äro i

s. 43 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Itanko- och Lagutskottets stånkande N:o 1. 43

33 § af förslaget litt. A samt i 30 § af förslaget. litt B införda bestämmelser

om förbud för styrelsen att lämna dylikt bemj ndigande.

Då det emellertid mången gång torde vara för bankbolagen med afseende

å deras rörelse vid atdelningskontor af vikt, att jämväl styrelsen

må kunna meddela bemyndigande åt ofvan angifna art, hafva beröida

bestämmelser i utskottets nedan intagna förslag så till vida fullständigats,

att i desamma inryckts föreskrift om rätt för bankbolag att uppdraga

åt styrelsen att lämna sådant bemyndigande, hvarom ofvan sägs.

I fråga om bankinspektörens befogenhet gent emot bankerna har ™ J

kommittén föreslagit, att bankinspektören skulle äga, där han så

pröfvade nödigt, sammankalla styrelsen äfvensom bolagsstämma. Det

kunde nämligen, yttrar kommittén, väl tänkas, att en bank rakade i eu

kritisk belägenhet genom mer eller mindre groft vållande af dess verkställande

direktör, därvid det tydligen kunde vara af vikt, att bankinspektören

finge sätta sig i snabb och direkt förbindelse med styrelsen,

eller att styrelsen deltoge i beslut om äfventyrliga och klandervärda

operationer, då bankinspektören borde äga befogenhet att framlägga

förhållandena för bolaget.

Mot bestämmelsen om baukinspektörens befogenhet att sammankalla

bolagsstämma hafva fyra ledamöter af högsta domstolen framställt

anmärkningar. Det har erinrats, huruledes det uppenbarligen blefve

svårt att afgöra, om det funnes tillräckligt vägande skäl för en dylik

åtgärd, enär vid pröfning af denna grannlaga fråga jämväl måste tagas

i betraktande, att åtgärden, fastän den kunde ifrågasättas till följd af

äfventyrliga spekulationsaffärer eller en dålig förvaltning, skulle komma

att rubba allmänhetens förtroende för banken och därigenom, i motsats

till förslagets syfte, kunde lända till skada i stället för nytta. En ledamot

af domstolen bar därföre ansett, att en dylik rätt borde åt bankinspektören

inrymmas, allenast då chefen för finansdepartementet, på

hemställan af bankinspektören, därom förordnade. En annan ledamot

har hemställt, att, därest stadgandet om rätt för bankinspektören att

sammankalla bolagsstämma icke kunde helt och hållet uteslutas, samma

stadgande måtte ändras därhän, att dylik rätt måtte honom tillkomma

allenast för det fall, att Konungen därom förordnade. En tredje ledamot

har ifrågasatt, huruvida icke bankinspektörens rätt att sammankalla

bolagsstämma kunde göras beroende däraf, att han förut hos styrelsen

framställt begäran om dylik åtgärd och att styrelsen underlåtit att inom

viss tid efterkomma denna begäran; och slutligen har en fjärde ledamot

af högsta domstolen hemställt, att berörda rätt måtte tillkomma bank
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

inspektören allenast då lian, efter att vid sammanträde med styrelsen

hafva till protokollet framhållit hvad han hade att anmärka, af chefen

för finansdepartementet bemyndigas att sammankalla stämma.

Rörande denna fråga har chefen för finansdepartementet anfört

följande:

»Det ligger för öppen dag, att bankbolags sammankallade af annan

än styrelsen är en så allvarsam åtgärd, att den får tillgripas endast då

mycket tungt vägande skäl tala för densamma. Men lika visst synes

det mig, att förhållandena inom en banks förvaltning kunna gestalta si»- så, att det är af stor nytta, att ett stadgande i den syftning som det

ifrågavarande inrymmes i lagstiftningen. Väl är det knappast att antaga,

att detsamma någonsin skulle komma till användning, men stadgandets

befintlighet skulle i allt fall innebära ett värdefullt medel att

komma till tals med en äfventyrlig och egenmäktig bankstyrelse. Att

alldeles utesluta stadgandet kan jag därföre icke förorda; och synes

det mig vara oformligt, att ett beslut af Kung! Maj:t skulle erfordras

föi bolagsstämmas sammankallande. Att chefen för finansdepartementet

icke hålles utanför en fråga af denna vikt är själffallet, men jag hyser

betänklighet mot att lagen lägger i hans hand att besluta i saken, då

allt, som gifver departementschefen sken af att vara en öfverinspektor

för bankerna, hälst bör undvikas. Däremot är det alldeles tydligt, att

den ifrågavarande åtgärden icke får af bankinspektören vidtagas, med

mindre styrelsen underlåtit efterkomma af honom framställd begäran

om utfärdande af kallelse till bolagsstämma. Ett tillägg till paragrafen

i sistnämnda syftning är därföre infördt».

I sin ofvanberörda motion har herr Moll till stöd för sitt däri

gjorda yrkande, att de föreslagna bestämmelserna skulle ändras därhän,

att bankinspektören endast på uppdrag af chefen för finansdepartementet

skulle äga rätt att sammankalla bolagsstämma, anfört följande:

»Bolagsstämmas sammankallande af bankinspektören vore en åtgärd,

som för vederbörande bank kunde få ödesdigra följder. En dylik åtgärd

kunde, om fråga vore om eu på svaga fötter stående bank, lätt

framkalla rasning mot banken samt föranleda bankens fall. Sannt är

visserligen, att bankinspektörens rätt att inkalla bolagsstämma inträder

först i det fall, att bankstyrelsen vägrar att sammankalla af bankinspektören

begärd stämma. Men om bankinspektören påyrkar samt

styrelsen motsätter. sig bolagsstämmas sammankallande, så bör bankinspektören

ensam icke kunna slita denna meningsskiljaktighet genom

att själf inkalla stämma. En så ytterst allvarsam åtgärd som bolagsstämmas

sammankallande bör så mycket mindre af bankinspektören en
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1. 45

sam kunna verkställas, som enligt 80 § i förslag till lag angående solidariska

bankbolag samt 73 § i förslag till lag angående bankaktiebolag

chefen för finansdepartementet, men icke bankinspektören, under vissa

förutsättningar äger förordna om verkställandet af extra bokslut och

revision, hvilket förordnande innebär en åtgärd, som är mindre uppseendeväckande

än bolagsstämmas sammankallande)).

Lika med motionären håller utskottet före, att bolagsstämmas

sammankallande är en åtgärd af den vikt, att densamma ej bör kunna

af bankinspektören ensam vidtagas. Utskottet anser därföre, att, på

sätt motionären föreslagit, i förevarande §§ — 79 § af förslaget litt. A och

72 § af förslaget litt. B — bör införas bestämmelse därom, att dylik

åtgärd får af bankinspektören företagas allenast efter uppdrag åt chefen

för finansdepartementet.

I skrifvelse till Kungl. Maj:t liar, såsom ofvan erinrats, 1900 års

Riksdag ifrågasatt en förändring af bankinspektionens organisation särskilt

därutinnan, att anordningar vidtoges till åstadkommande af samarbete

mellan bankinspektören och de af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

förordnade ombud i bankerna.

Börande denna fråga har af bankkommittén anförts följande:

»Det ombud, Konungens befallningshafvande vid hvarje bank anställer,

har, om man frånser pröfningen och vården åt de sedelutgifyande

bankernas grundfondshypotek, hvilket bestyr upphör med sedelutgifningen,

till hufvudsakligt åliggande att kontrollera och attestera riktigheten

af den rapport, som för hvarje månad skall insändas till finansdepartementet.

Därjämte förordnar Konungens befallningshafvande vid

hvarje bank en person, som deltager i den årliga revisionen af bankens

förvaltning. Det vore enligt kommitténs mening önskvärdt, att, såsom

någon gång redan nu sker, dessa begge uppdrag i samma bank lämnades

åt en person, hvilken således skulle både granska månadsrapporterna

och deltaga i revisionen. Denne person borde då kunna förväntas

erhålla en bättre inblick i bankens förhållanden, än ombudet och revisorn

nu hvar för sig äga, och lian skulle därföre kunna med större

sakkännedom fullgöra de skilda uppdragen. Då emellertid de personliga

betingelserna för de bägge uppdragen kunna sägas vara i viss

mån olikartade, i det revisorsuppdraget måste anses mera grannlaga

och maktpåliggande, samt det sålunda kan inträffa, att den person, som

anses lämplig att deltaga i revisionen, till äfventyrs icke är villig att

åtaga sig arbetet med månadsrapporternas granskning, har kommittén

icke ansett ändamålsenligt att i lag stadga, det uppdragen skola förenas

i en hand.

Litt. A:

80-82 §§.

Litt. B:

73-75 §§.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Sammansätta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

Att nu anordna ett samarbete mellan bankinspektören och Konungens

befallningshafvandes ombud i bankerna på det sätt, att dessa

senare skulle, såsom ett slags underinspektörer, vara pliktige att på

bankinspektörens anmodan verkställa inspektioner synes icke tillrådligt

eller nödigt. Enhetligheten i bankinspektionen skulle därigenom äfventyras

och bankerna skulle kunna blifva besvärade med tätare inspektioner,

än behofvet påkallar och för bankverksamhetens lugna gång är

önskvärdt. Men att dessa ombud, som ju dock utöfva en viss tillsyn

i bankerna, fortfarande skola stå alldeles isolerade från den centrala

bankinspektionen är utan tvifvel icke ändamålsenligt. Kommittén har

därföre förordat skyldighet för det allmänna ombudet att meddela

bankinspektören alla de upplysningar om vederbörande bank, som af

honom äskas. Bankinspektören kan sålunda, utan att särskild bankinspektion

anordnas, erhålla tillförlitlig underrättelse om förhållanden,

som det kan vara af vikt att känna; och ombudet, som redan enligt

mi gällande lag har tillträde till banks räkenskaper och handlingar,

bör utan vidare svårighet kunna meddela sådan upplysning)).

Utskottet, som delar de af kommittén sålunda uttalade åsikter,

anser sig böra framhålla vikten däraf, att uppdrag af ifrågavarande

beskaffenhet må komma att tilldelas endast för dylikt uppdrag fullt

kompetenta personer. Utan att så sker, vinnes naturligtvis ej nödig

effektivitet åt de föreslagna bestämmelserna; och med afseende å den

förändrade ställning, bemälde ombud och revisor enligt de nya stadgandena

skulle komma att intaga, blir det tydligen framdeles mera än

hittills af vikt, att sagda uppdrag anförtros endast åt härför fullt lämpliga

personer.

utt. A: niTill stöd för ofvanberörda af herr Moll gjorda yrkande angående

un. B: oo § ■ tiden för ifrågavarande lagars trädande i kraft har af motionären anförts

följande:

»Enligt Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition skulle de i densamma

innehållna lagförslagen träda i kraft den 1 januari 1904.

Då nämnda lagförslag icke i jämförelse med nu gällande lagstiftning

innehålla förändringar af beskaffenhet att från bankernas sida

kräfva några förberedelser, lärer, därest samma förslag skulle af Riksdagen

godkännas, mot deras trädande i kraft redan den 1 januari 1904

invändning ej kunna göras.

Men, då jag här tillåter mig föreslå en begränsning i den de

enskilda bankernas lottägare åliggande solidariska ansvarigheten, torde,

ehuru dessa banker redan haft rundlig tid att förbereda sig på väntade

s. 47 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1. 47

förändringar, gående ut på den solidariska ansvarighetens upphörande,

en något längre förberedelsetid böra medgifvas. Då det af praktiska

skäl lärer vara önskvärdt, att samtliga nu ifrågavarande lagar samtidigt

träda i kraft, torde den i den kung], propositionen härför föreslagna

tidpunkten lämpligen böra framflyttas till den 1 januari 1906, till hvilken

dag Kungl. Maj:t äger meddela enskild bank tillåtelse till bankrörelsens

bedrifvande på grund af kungl, kungörelsen den 12 juni 1874».

Då således motionärens yrkande hvilar på den förutsättningen,

att hans förenämnda förslag i fråga om begränsning af ansvarigheten

för delägare i solidariska bankbolag vunne godkännande, men utskottet

här ofvan förklarat sig icke kunna tillstyrka detta förslag, finner

utskottet sig ej heller kunna förorda motionärens förevarande yrkande.

Vissa äldre bankaktiebolag, hvilkas verksamhet är grundad på

tillåtelse, meddelad före tillkomsten af 1886 års bankaktiebolagslag, hafva

i öfverensstämmelse med härom i bolagsordningarna meddelade bestämmelser

utelöpande aktier, hvilka äro ställda till innehafvaren. I bolagsordningen

för åtminstone ett af dessa bankaktiebolag finnes meddelad

föreskrift om skyldighet för bolaget att underkasta sig de bestämmelser,

hvilka för bankaktiebolag varda i allmän författning stadgade. På grund

af de i 90 § af förslaget litt. B meddelade öfvergångsbestämmelser skulle

alltså den nya lagen i hela sin utsträckning gälla för dylikt bolag.

Då emellertid de i samma lagförslag införda stadganden rörande anteckning

i registerboken om innehafvande aktier tydligtvis icke kunna

vinna tilllämpning å andra aktier än sådana, som äro ställda till viss

man, torde de i 90 § meddelade bestämmelser böra ändras, och har

därför i nedan intagna förslag åt berörda bestämmelser gifvits eu

lydelse, hvilken i tillämpliga delar öfverensstämmer med öfvergångsstadgandet

i gällande aktiebolagslag.

Bankkommittén har erinrat, hurusom det enligt lagstiftningen för

enskilda bankinrättningar vore bank förbjudet att drifva handel med

aktier, i följd hvaraf handel med dylika papper vore förbehållen enskilda

personer eller inrättningar, hvilka icke, liksom bankerna, stode under det

allmännas kontroll; och kommittén har såsom en brist i lagstiftningen

betecknat denna frånvaro af alla bestämmelser till reglerande af dylik

handel. Att en med tillräckligt kapital utrustad, på lämpligt sätt organiserad

och under offentlig kontroll ställd aktieemissionsanstalt skulle, med

den fackkunskap rörande industriella företags ekonomiska bärighet och

andra hithörande förhållanden, öfver hvilken eu sådan inrättning måste

antagas komma att förfoga, varda till nytta för industrien, syntes kom
-

Litt. H: 90%,

Förslaget till

lag ang. industriförlagsbanker.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

mittén obestridligt. Men att utan vidare upphäfva förbudet för bankerna

att drifva handel med aktier vore ingalunda tillrådligt. Hvad i denna fråga

enligt kommitténs mening borde göras, vore, att lagstadganden meddelades

rörande eu ny banktyp, hvilken skulle äga att, under aktiebolagsformen,

jämte bankrörelse, idka handel med aktier. Beträffande

de fordringar, lagstiftningen borde uppställa på dylika bankaktiebolag,

läge det i sakens natur, att dessa bolag i anseende 1 ill den risk, som

vore med aktieemissionsrörelse förenad, borde utrustas med grundkapital,

vida öfverstigande det, som kunde anses tillräckligt för de vanliga bankerna;

och föreslog kommittén tre millioner kronor såsom minimigrundfond

för dessa bolag. Härförutom borde för sådant bolag gälla, att dess

inlåning från allmänheten strängt begränsades och bestämdes till högst

sammanlagda beloppet af bolagets egna fonder samt att bolaget skulle

vara skyldigt att i firman begagna viss, från de vanliga bankerna skiljaktlig

benämning, i hvilket hänseende kommittén föreslog ordet industriförlagsbank.

I öfrigt skulle för dessa banker gälla de för bankaktiebolag

i allmänhet meddelade stadganden; och har kommittén framlagt

ett i enlighet med dessa uttalanden affattadt förslag till lag angående

industriförlagshanker.

Endast en af högsta domstolens i lagförslagets granskning deltagande

ledamöter har lämnat förslaget utan anmärkning, de öfriga

ledamöterna hafva helt och hållet afstyrkt detsamma. Det har därvid

uttalats, att det syntes betänkligt, att med handel med aktier, hvilken

rörelse vore af synnerligen riskabel natur, förenades rättighet till bankmässig

pänningeinlåning och att förty, därest eu sådan inlåning icke

kunde helt och hållet förmenas dem, som drefve aktiehandel, staten

åtminstone icke borde åt någon af dessa, åt aktiebolag lika litet som

åt andra bolag eller enskilda personer, genom koncessions meddelande

förläna skenet af offentlig rekommendation. Genom den föreslagna begränsningen

af inlåningen från allmänheten blefve insättarnes säkerhet

icke tryggad, då med fonderna skulle ansvaras icke blott för de från

allmänheten inlånade beloppen utan ock för bankens öfriga förbindelser;

och för dessa senare vore ingen gräns uppställd, utan skulle det stå

industriförlagsbankerna öppet att från annan pänningeinrättning inlåna

hvilket belopp som hälst, hvarigenom i industriförlagsbankernas äfventyrliga

rörelse kunde komma att indragas äfven de medel, som af allmänheten

anförtrotts åt andra banker. Faran häraf blefve så mycket

större, om två banker stadigt samverkade på det sätt, att den ena

under formen af industriförlagsbank drefve aktiehandeln och den andra

med vanlig banktyp hade till uppgift att vara den förras förläggare.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

I hvarje fall borde grundfondens minimikapital vida öfverstiga det föreslagna

beloppet.

I fråga om detta lagförslag bär chefen för finansdepartementet

till statsrådsprotokollet yttrat följande:

»Utan att vilja frånkänna de inom högsta domstolen sålunda uttalade

betänkligheter ett visst berättigande, kan jag icke annat än dela

kommitténs uppfattning om önskvärdheten af en lagstiftning för emissionsbanker.

Verksamhet af det slag, utlandets emissionsbanker bedrifva,

är hos oss hänvisad till den rent privata företagsamheten och

undandrager sig därigenom all kontroll, äfven den, som allmänheten

själf kan utöfva därigenom, att resultatet af en affärsverksamhet framlägges

för offentligheten. Att de vådor, eu dylik affär kan för de enskilda

och det allmänna medföra, härigenom i väsentlig män förökas,

synes mig knappast kunna bestridas. Men härtill kommer, att industrien

är under nuvarande förhållanden i saknad af det stöd, en kraftig,

välskött och under offentligheten ställd emissionsbank erbjuder; den

måste uppsöka den enskilde kapitalisten .eller bankiren för att uppbringa

det för ett företags åvägabringande nödiga kapitalet, och då tillräcklig

sakkunskap för att bedöma chancerna för en dylik affär där

i regeln saknas, blir nog ofta följden, att företag, som sakna förutsättningar

att lyckas, sättas i gång, under det andra, som för landet

kunde blifva af nytta, do i sin linda af brist på förlagskapital.

Det förefaller mig för öfrig!, som om man inom högsta domstolen

bildat sig eu något öfverdrifven föreställning om den risk, som är

förenad med en emissionsbanks verksamhet. Väl är denna risk större

än vid vanlig bankrörelse, men skött med sakkunskap, försiktighet och

redbarhet behöfver en emissionsbank icke gifva sig in i äfventyrligheter,

under det å andra sidan hvarje bankverksamhet, hvars ledning

icke kännetecknas af nämnda egenskaper, lätt blir äfventyrlig. Den

mening, att genom koncessions meddelande skulle förlänas skenet af

offentlig rekommendation eller, såsom en ledamot uttrycker sig, en viss

garanti för industriförlagsbankernas soliditet, kan jag icke dela. Att

en bankrörelse bednfves på grund af eu utaf Konungen fastställd bolagsordning

— och om koncession i annan mening är här icke fråga —

innebär ju intet annat än att denna bolagsordning och i densamma

åberopad lag skola lända banken till efterrättelse; någon garanti för

bankens soliditet är därmed icke lämnad, enär genom den kontroll,

hvarunder banken sålunda kommer, ingalunda kan förebyggas, att banken,

den må nu vara af den ena eller den andra typen, genom oförBih.

till Itiksd. Prof. 1903. (i Sand. 2 Afd. I Höft. 7

opaginerad Kontrollera mot PDF

SO Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N;0 L

ständig1 skötsel kan komma på obestånd. Såsom ett gif akt för den

allmänhet, som kan vilja hos industriförlagsbanken insätta sina penningar,

är för öfrig! föreskrifvet, att bankens firma skall innehålla ordet

industriförlagsbank. Samma fara, som, på sätt inom högsta domstolen

erinras, kan uppstå därigenom, att en vanlig bank i eu för stor utsträckning

förlägger eu industriförlagsbank, finnes redan nu, då bankerna

ju äro oförhindrade att, i hvilken utsträckning de finna för godt, belåna

aktier och därigenom, om denna lånerörelse bedrifves oförsiktigt, äro

beroende af dessa värdepappers ofta växlande värden.

Då jag således lika med kommittén anser nyttigt, att lag stiftas

för ifrågavarande kreditanstalter, finner jag dock, såsom inom högsta

domstolen blifvit anmärkt, att den föreslagna minimisiffran för grundfonden

blifvit satt väl låg’. Ett stort flertal af de vanliga bankerna

äga grundfond, öfverstigande tre millioner; och då det, särskild! för

att betrygga de hos industriförlagsbank insatta penningarne, är af vikt,

att bankens eget kapital uppgår till ett betydande belopp, har jagföreslagit,

att grundfondens minimum bestämmes till fem millioner kronor».

Herr Moll har i sin ofvanberörda motion rörande detta lagförslag

anfört:

»Därest Kungl. Maj:ts förslag till lag angående industriförlagsbanker

vunne Riksdagens godkännande, skulle härigenom skapas en

helt och hållet ny banktyp.

Huruvida något verkligt behof af banker, sådana som det kungl.

förslaget afser, förefinnes, torde vara i högsta grad tvifvelaktigt. Af

motiveringen för förslaget synes framgå, att det hufvudsakliga skälet

för inrättandet af dylika banker vore att söka i frånvaron i vår nu

gällande banklagstiftning af alla bestämmelser till reglerande af handeln

med aktier. Enligt gällande lagstiftning få hvarken de enskilda bankerna

eller aktiebankerna drifva handel med aktier. Undantag från denna

regel göra de af våra äldre aktiebanker, hvilka, på grund af tidigare

gällande bestämmelser, äga rätt till handel med aktier. Bland våra

äldre aktiebanker finnas äfven sådana, som tidigare ägt denna rätt,

men hvilka, efter hand som bolagsordningarne ändrats, fråntagits densamma,

utan att vederbörande banker veterligen häraf haft någon

olägenhet. Hvad angår de banker, som fortfarande äro i besittning

af rätt till handel med aktier, synas desamma, enligt hvad af månadsrapporterna

framgår, i mycket ringa grad begagna sig af ifrågavarande

rätt.

På grund häraf torde man vara berättigad antaga, att rätt till

handel med aktier för bankernas vidkommande saknar större betydelse.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1. 51

Ej heller torde ur synpunkten af den allmänna fondmarknadens

intresse någon rätt för bankerna att för egen räkning drifva handel

med aktier kunna anses vara af behofvet påkallad. Aktiehandeln

regleras långt bättre genom tidsenliga bestämmelser rörande börs- och

mäklareverksamhetens ordnande än genom tillstånd för vissa banker

att för egen räkning ingripa i denna handel. Till ordnande af densamma

hafva såväl enskilda banker som aktiebanker under de senare

åren bidragit genom inrättandet af särskilda fondafdelningar, hvilka

såsom kommissionärer utföra uppdrag rörande köp och försäljning af

aktier samt utgifva kursnoteringar. Dessa fondafdelningar torde angifva

den väg, på hvilken bankerna lämpligast kunna bidraga till aktiehandelns

reglering.

Att den nya banktypen skulle blifva af någon större nytta för

industrien, kan på goda skäl betviflas. Redan sådana förhållandena nu

äro, möter det för den solida industrien inga svårigheter att få sina

legitima kreditbehof fyllda. De nya bankernas hufvudsakliga betydelse

för industrien skulle väl ligga i deras egenskap af aktieemissionsanstalter.

Men biträde vid aktieemissioner lämnas redan nu kommissionsvis ni

våra banker och detta pa villkor, som efter all sannolikhet ställa sig

vida billigare än de villkor, som af de ifrågasatta nya bankerna skulle

kunna erbjudas.

Genom bestämmelsen i 3 § af det kungl. förslaget, att industriförlagsbank

icke får från allmänheten inlåna penningar till belopp, som

öfverstiger bolagets egna fonder, blifva dessa banker genom själfva sin

organisation hänvisade att hufvudsakligen ägna sig åt spekulationsaffärer.

Ty genom vanliga bankaffärer kan med den stränga begränsningen

af dessa bankers inlåning nöjaktig afkastning å aktiekapitalet

näppeligen åstadkommas.

Om härstädes något behof af banker med vidsträcktare verksamhetsgränser,

än som för nuvarande banker finnas i lagstiftningen uppdragna,

skulle förefinnas, torde detta behof kunna tillfredsställas på ett

lämpligare sätt genom utveckling af kommanditbolagsformen, hvilken

erbjuder såväl fordringsägare som kommanditdelägare det skydd, som

ligger i den bolagets ledare åliggande personliga ansvarigheten. Denna

bolagsform har, såsom bekant, kommit till vidsträckt användning i utlandet;

åtskilliga af Tysklands största mest ansedda banker arbeta under

denna form.

Det kan beläras, att grundandet, kanske till stort antal, al banker

sådana, som det kungl. förslaget afser, skulle kraftigt bidraga till uppammandet

af eu osund spekulationslust. Då en sådan icke bör af lag
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

Öfriga lag■

förtlag.

Utskottets

hemställan.

52 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

stiftningen uppmuntras, utan i möjligaste mån stäfjas, vågar jag hålla

före, att Kungl. Maj:ts förslag till lag angående industriförlagsbanker

icke bör af Riksdagen godkännas.»

Utskottet vill ingalunda bestrida, att eu aktieemissionsanstalt, skött

med sakkunskap och redbarhet samt ställd under offentlig kontroll, tilläfventyrs

skulle vara till nytta för industrien. Den i detta ärende förebragta

synnerligen knappa utredningen har emellertid icke kunnat bibringa

utskottet någon viss öfvertygelse, att tiden är inne för den

ifrågasatta lagstiftningen eller att Kungl. Maj:ts förslag i detta afseende

är byggd! på riktiga och lämpliga grunder. Något verkligt trängande

behof för närvarande af en sådan lagstiftning har icke heller, utskottet

veterligen, framträda Det får ej heller förbises, att, på sätt erfarenheten

från utlandet gifvit vid handen, inrättningar af ifrågavarande beskaffenhet

under en. mindre nogräknad ledning kunna jämväl ägna sig åt

osunda, för industrien skadliga spekulationsaffärer. Under sådana

förhållanden och med erinran att det föreslagna namnet för ifrågavarande

inrättningar synes mindre lämpligt, anser utskottet, lika med

motionären, att ifrågavarande lagförslag icke bör godkännas.

Intet af de öfriga lagförslagen har gifvit anledning till någon

erinran från utskottets sida.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa

Do) att Riksdagen, med förklarande att Kungl.

Maj:ts förslag till lag angående solidariska bankbolag

icke kunnat oförändradt antagas, ville för sin del besluta

en lag angående solidariska bankbolag af den

lydelse, bilagan litt. A vid detta betänkande utvisar;

2:o) att Riksdagen, med förklarande att Kungl.

Maj:ts förslag till lag angående bankaktiebolag icke

kunnat oförändradt antagas, ville för sin del besluta

en lag angående bankaktiebolag af den lydelse, bilagan

litt. B vid detta betänkande utvisar;

3:o) att det af Kungl. Maj:t framlagda, vid detta

betänkande såsom bilaga litt,’ C fogade förslag till

lag angående industriförlagsbanker icke måtte vinna

Riksdagens bifall;

Ro) att Riksdagen måtte antaga med Kungl.

Maj:ts förslag i ämnet öfverenstämmande

lag angående tillsyn å vissa penningeinrättningar,

som drifva sin rörelse utan af Konungen stadfäst

reglemente,

s. 53 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

53

lag angående ändrad lydelse af 1 § i lagen den

27 maj 1898, innefattande särskilda bestämmelser om

vissa aktiebolag, som drifva lånerörelse,

lag angående solidariskt bankbolags, bankaktiebolags

och sparbanks konkurs;

lag om ändrad lydelse af 8 § i lagen den 13

juli 1887 angående handelsregister, firma och prokura,

samt

lag angående ändrad lydelse af 55 § i lagen

den 28 juni 1895 om handelsbolag och enkla bolag,

af den lydelse, bilagan litt. D vid detta betänkande

utvisar;

5:o) att Riksdagen med anledning af herr Lindhagens

motion måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,

det täcktes Kungl. Maj:t, i sammanhang med den

utaf innevarande års Riksdag begärda revision af

aktiebolagslagen och den däraf påkallade omarbetning

af förevarande lagstiftning rörande solidariska bankbolag

och bankaktiebolag, efter verkställd utredningtaga

i öfvervägande angelägenheten af en förbättrad

lagstiftning för vissa andra solidariska bankbolag än

dem, å hvilka den nya lagen angående solidariska

bankbolag vinner tillämpning, äfvensom i hvad mån

i samband därmed en granskning jämväl i andra afseenden

af lagstiftningen rörande bankbolag må af

den förebragta utredningen påkallas;

6:o) att herr Molls motion måtte anses besvarad

genom utskottets här ofvan under l:o)—4:o) gjorda

hemställanden;

7:o) att herr Waldenströms motion måtte anses

besvarad genom hvad utskottet här ofvan under 1 ro)

och 2:o) hemställt; samt

8:o) att herr Lindhagens motion måtte anses

besvarad genom utskottets här ofvan under 1 :o) och

5:o) gjorda hemställanden.

Stockholm den 5 maj 1903.

På sammansatta banko- och lagutskottets vägnar:

F. A. BOSTROM.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o L

Reservationer:

Rörande förslaget till lag angående solidariska bankbolag:

i fråga om utskottets motivering rörande den solidariska ansvarigheten

(sid. 30—31) af herrar Lindhagen, Hammarlund, friherre Bonde och

Seg er däld, k vilka i detta afseende åberopat innehållet i herr Lindhagens

motion (sid. 16—19 och 24—25) samt af herr Moll med åberopande af

hans motion (sid. 27—30).

vid 1 och 97 §§ af herrar Lindhagen, Hammarlund, friherre Bonde,

Moll och Seger däld, hvilka anfört:

»Enligt 1 § i lagen om solidariska bankbolag afser lagen endast

dem, som drifva bankrörelse och tillika »åstunda att försäkra sig om

tillgodonjutande af de rättigheter», lagen medgifver. Förslaget till lagom

bankaktiebolag föreskrifver däremot, att alla aktiebolag, som drifva

bankrörelse, skola ingå under lagen.

Att uppställa lagen så, att det blir en frivillig sak för solidariska

bankbolag att underkasta sig densamma, är enligt vår uppfattning ej

betingadt af några förhållanden. Angelägenheten att åstadkomma en

särskild lagstiftning för bankbolag har ej sin grund i en önskan att

bereda dylika bolag särskilda rättigheter, utan i främsta rummet i ett

behof att i den allmänna säkerhetens intresse regelbinda och kontrollera

deras verksamhet. Syftet måste därför vara att erhålla en obligatorisk

lagstiftning för bolag, som drifva bankrörelse, oafsedt om de äro solidariska

bolag eller aktiebolag.

Då emellertid utredning ej förebragts, i hvad mån eu enhetlig

lagstiftning kan stiftas för solidariska bankbolag i allmänhet, så bör

dock den lag, man nu föreslår, vara ovillkorligen gällande för åtminstone

alla sådana solidariska bolag, som lagen själf syftar på, nämligen do

bolag, hvilka idka sin verksamhet i sådan omfattning och hafva så

många delägare, att det för dem blir en naturlig och nödvändig sak att

drifva sin rörelse genom en vald styrelse. Af motiven till lagförslaget

framgår också, att man helst önskar, att alla redan bildade bolag af

ifrågavarande slag skola underkasta sig lagen, på samma gång det uttryckligen

uttalas, att uppkomsten af nya solidariska penningeinstitutioner

utanför den nya banklagstiftningen icke vore önskvärd. Och åt

dessa uppfattningar har man äfven sökt gifva ett uttryck i själfva

s. 55 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1. 55

lagen genom bestämmelsen, att de bolag, som ställa sig utanför densamma,

ej få använda ordet bank i sin firma.

Enligt vår uppfattning bör därför lagen om solidariska bankbolag,

i anslutning till formuleringen i 1874 års kungörelse och 1881 års

kommittés banklagsförslag, affattas så, att lagen ovillkorligen skall gälla

alla solidariska bankbolag, som drifva sin rörelse genom vald styrelse,

med bibehållande enligt vanliga rättsregler af frivillig anslutning endast

för bankbolag, som börjat sin verksamhet före lagens trädande i kraft.

Till skillnad från Kuugl. Maj:ts förslag vinnes härigenom, utom en

riktig uppställning af lagstiftningen, därjämte att, på sätt man önskat,

alla nya solidariska bolag med vald styrelse måste underkasta sig lagen,

hvilket betyder, att under lagen obligatoriskt ingå dels de förutvarande

enskilda bankerna vid utgången af deras oktrojer och dels nybildade

folkbanker med vald styrelse.

På dessa skäl hemställa vi,

l:o) att 1 § 1 mom. i förslaget till lag om solidariska

bankbolag må erhålla följande lydelse:

»De som, i ändamål att genom vald styrelse drifva

bankrörelse, vilja stifta bolag med personlig ansvarighet

för delägarne, skola därom hos Konungen gorå

ansökning med bifogande af fullständig bolagsordning».

2:o) att, därest vår hemställan under punkt l:o)

bifalles, uti 97 § af nämnda lagförslag efter de två

första momenten införes följande föreskrift:

»För bankbolag, som börjat sin verksamhet före

denna lags trädande i kraft, skall fortfarande gälla

hvad hitintills varit stadgadt, dock att den i 10 § 3

mom. meddelade bestämmelse skall jämväl å sådant

bolag äga tillämpning».

vid 9 § af herr JfoW, som anfört:

»Då 1881 års bankkommitté enhälligt föreslog den solidariska

ansvarighetens begränsning till eu gång banklottens belopp för banker

med en grundfond af minst en million kronor samt till två gånger

banklottens belopp för banker med mindre grundtond än en million

kronor; då 22 af dåvarande 27 enskilda banker förordade detta

kommitténs förslag; då Kuugl. Maj:t i vid 1886 och 1887 årens riksdagar

framlagda lagförslag ansåg sig kunna upptaga samma kommittéförslag;

då de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt, hvilken med

fog kan sägas hafva utgjort den hufvudsakliga betingelsen för deri

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Sammansatta Banko■ och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

obegränsade solidariska ansvarigheten, inom kort fullständigt upphör;

då från intet håll sagts, ej heller torde kunna sägas, att de enskilda

bankerna mera äro i behof af den obegränsade solidariska ansvarigheten

nu, än de voro år 1881; så anser jag mig berättigad att draga

den slutsatsen, att bibehållande af delägarnes obegränsade solidariska

ansvarighet icke är af behofvet påkalladt.

Då man i utlandet, där banker med obegränsad solidarisk ansvarighet

för delägarne tidigare funnits i stort antal, numera, med anledning

af de olycksdigra följder, denna ansvarighet vid flera tillfällen

dragit öfver delägarne, nästan fullständigt frångått denna banktyp;

då den obegränsade solidariska ansvarigheten kan sägas innebära ett

osundt borgenssystem af vidsträcktaste omfattning, om hvars verkliga

betj-delse många delägare säkerligen sakna kännedom; så tillåter

jag mig beteckna denna ansvarighet såsom eu föråldrad, skadlig och

osund princip, hvilken snarast möjligt bör ur banklagstiftningen utsöndras.

På grund af det anförda och då den omständigheten allena, att

den obegränsade solidariska ansvarigheten här i landet hittintills, dess

bättre, haft tillfälle att visa endast sina fördelar men icke sina olägenheter,

icke lärer kunna anses utgöra tillräcklig anledning att bibehålla

en obehöflig, föråldrad, skadlig och osund princip, så anser jag, att utskottet

bort tillstyrka bifall till följande i af mig väckt motion föreslagen

lydelse af 9 § 1 mom.:

»Bankbolag skall bestå af minst trettio hufvudlottägare. De skola

vara svenska medborgare. Dessa bolagsmän skola insätta bolagets grundfond

och ansvara för uppfyllandet af alla bolagets förbindelser, en för

alla och alla för en, dock med den inskränkning, att uttaxering till

fyllande af brist i bolagets tillgångar ej för någon lott må öfverstiga

två gånger lottens belopp.»

vid 10 § af herrar Lindhagen, friherre Bonde och Moll, hvilka yttrat:

»I förslaget till lag om bankaktiebolag stadgas, att dylikt bolags

firma skall innehålla ordet »aktiebolag». Härigenom utmärkes äfven

inom förevarande lagstiftningsområde genom själfva benämningen på

sedvanligt sätt skillnaden mellan ett solidariskt bolag och ett aktiebolag.

Förslaget till lag om solidariska bankbolag upptager åter i de två

första momenten af 10 § bestämmelser därom, att i firman för bankbolag

med en grundfond af 1,000,000 kronor och däröfver skola ingå orden

»enskild bank», hvilken firma dessutom ej får af annan begagnas, samt

att firma för bankbolag med mindre grundfond skall innehålla ordet

s. 57 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1. 57

»folkbank». Några motsvarande föreskrifter förekomma ej i förslaget

till lag om bankaktiebolag, ehuru äfven detta skiljer mellan bolag,

hvilkas grundfond uppgår till eller understiger 1,000,000 kronor.

Förenämnda för solidariska bankbolag ifrågasatta säregna bestämmelser

äro enligt vår uppfattning icke påkallade af några giltiga anledningar.

Tvärt om synas oss alla skäl tala emot denna afvikelse från

ifrågavarande lagstiftningsarbetes angifna grundtanke, att »hufvudsakligen

samma lagstiftning bör gälla för båda slagen af banker».

Redan genom den sålunda ensamt för solidariska bankbolag stadgade

skyldighet att hafva ordet bank i sin firma förefaller det som om

lagen menade, att dylika bolag voro en egentligare form för bankrörelse

än bankaktiebolagen, hvilket ju är synnerligen oriktigt. Vidare är det

svårt att utfinna någon grundsats i bestämmelsen, att solidariska bankbolag

med en grundfond under 1,000,000 kronor skola nödvändigtvis

kalla sig folkbank, såvida ej antingen enahanda föreskrift meddelas om

motsvarande aktiebanker eller ock denna benämning ensamt förbehålles

de förra bankerna, hvilket senare emellertid svårligen låter sig göra, då

många förefintliga bankaktiebolag i sin firma redan upptagit ordet folkbank.

Slutligen är det ett gifvet missförhållande att skrifva lagen så,

att folkbankerna, när de öka sin grundfond till 1,000,000 kronor,

nödgas utbyta sin firma mot en annan lagstadgad firma.

Hela denna anordning angifves emellertid af motiven hafva tillkommit

endast för att åt de nuvarande enskilda bankerna bibehålla

deras af ålder antagna benämning enskild bank. För detta ändamål

har man ansett nödigt att genom föreskrifter, som sakna motsvarighet

i äldre bestämmelser, tydligt afskilja dessa banker såväl från öfriga

solidariska bankbolag som från bankaktiebolagen.

Kommer denna anordning ej att blifva af någon större praktisk

betydelse för de enskilda bankerna, så har det påtagligen ej heller

någon betydelse att i lagen införa dessa i och för sig olämpliga föreskrifter.

Tror man åter, att ifrågavarande bestämmelser skola, såsom

synes vara meningen med desamma, i sin mån verka till att för framtiden

framhålla och befästa de nuvarande enskilda bankerna såsom en

förnämligare banktyp än andra banker, så handlar man därigenom i

strid med syftena för den senaste tidens bankreform. Denna har

nämligen till ändamål att ej vidare i något afseende upprätthålla den

priviligierade ställning för de förutvarande enskilda bankerna, som

följt af deras nu afskaffade sedelutgifningsrätt. Genom dylika föreskrifter

skulle man också snarare motverka än underlätta deras omBih.

till Jiiksd. Prof. W03. 6 Sami. 2 Afd. 1 Höft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

bildning till aktiebanker, hvilket förut länge ansetts såsom en naturlig

och önskvärd sak.

Vi hemställa alltså,

att 1 och 2 mom. af 10 § i förslaget till lag

om solidariska bankbolag måtte utgå.»

Rörande förslaget till lag angående bankaktiebolag:

vid 90 § af herrar Lindhagen, Bandqvist, Hammarlund, friherre

Bonde och Segerdahl.

Rörande förslaget till lag angående industri/örlagsbanker:

af herrar Leman, Grundberg, Dieden, Wijk och Segerdahl, hvilka

anfört:

»Enligt nu gällande lagstiftning äga såväl enskilda personer som

handelsbolag och sådana aktiebolag, som icke idka bankrörelse, att

drifva handel med aktier. Den aktiehandel, som sålunda idkas, är emellertid

icke underkastad någon som helst kontroll. Vid sådant förhållande

synes det vara i hög grad önskvärdt, om — då de kontrollerade enskilda

bankerna och aktiebankerna förbjudits att drifva handel med

aktier — man kunde erhålla särskilda, för aktieemissioner och aktiehandel

afsedda bankanstalter, hvilka blefve underkastade allmän kontroll.

Man har, under åberopande af erfarenheten från utlandet angående

vissa aktieemissionsbanker, framställt den anmärkning, det anstalter af

ifrågavarande beskaffenhet skulle bidraga till uppammande af en osund

spekulationsverksamhet.

Mot denna anmärkning kan framhållas, att spekulation, som är

en viktig faktor till befrämjande af ett kraftigt näringslif, i och för sig

ingalunda är fördömlig, ehuru den visserligen blifver sådan, då den är

osund, samt att man icke torde hafva att befara större vådor, utan fastmer

torde kunna motse färre olägenheter af en under allmän kontroll

stående aktiehandelsbank, än af de inrättningar, hvilka, i likhet med

de af utskottet åberopade utländska bankanstalter, utan någon som helst

kontroll idka aktieaffärer.

Man har vidare mot de s. k. industriförlagsbankerna anmärkt, att

behof af aktieemissionsanstalter icke skulle föreligga, enäj- biträde vid

aktieemissioner redan nu på billiga vilkor kommissionsvis lämnas af enskilda

banker och aktiebanker. Häremot kan dock erinras, dels att de

fall verkligen icke äro få, då, under nuvarande förhållanden, sunda och

gagneligt affärsföretag endast med svårighet och ofta med ett redan

från början allt för litet aktiekapital kommit till stånd, och dels att det

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Sammansätta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

biträde vid aktie emissioner, som lämnats af enskilda banker och aktiebanker,

hvilka ju icke direkt få befatta sig med dylika emissioner, som

oftast inskränkt sig till framläggande af teckningslistor å resp. bank
Den

fördel, som en väl ordnad aktieemissionsbank vid bildande

af nya aktieföretag för öfrigt torde kunna bereda såväl industrien som

den aktiet.eckuande och aktieköpande allmänheten, skulle, enligt vår

åsikt hufvudsakligen bestå däruti, att — med hänsyn till den sakkunnighet,

som man med fog kan förvänta förefinnas hos styl elsen föl

en särskild! för aktieemissioner afsedd bank — pröfningen såväl af

beloppet utaf det behöfliga aktiekapitalet för och bärigheten hos ett

nytt aktieföretag, som ock, där ett enskildt affärsföretag ombildas till

aktiebolag, af verkliga värdena utaf de tillgångar, hvilka det nya aktiebolaget

skall öfvertaga, kan och bör ske mycket mera omsorgsfullt och

förtroendeingifvande, än hvad för närvarande i allmänhet sker.

Då vi alltså hysa den åsikt, att under allmän kontroll ställda

banker för emitterande af och handel med aktier, ej endast icke skulle

medföra någon våda för det sunda näringslifvet, utan fastmer kunna

bereda detta åtskilliga väsentliga fördelar, hafva vi ansett, det utskottet

hade bort tillstyrka Riksdagen att antaga Kungl. Maj:ts förslag

till lag angående industriförlagsbanker».

Rörande förslaget till lag (ingående solidariskt hanlcbolags,

bankaktiebolags och sparbanks konkurs:

vid 8 § af herr Moll som anfört:

»Åberopande min i ämnet väckta motion anser jag, att utskottet

bort tillstyrka bifall till följande lydelse af 8 §:

»Visar sig vid den värdering, hvarom i 6 § sägs, eller sedermera

under konkursens fortgång, att bolagets tillgångar icke förslå till betäckande

af bolagets kända gäld jämte kostnaderna för boets utredning

och konkurssakens behandling, skola gode männen eller syssloinännen,

med iakttagande af den i 9 § af lag angående solidariska bankbolag

för lottägarnes ansvarighet stadgade inskränkning, ofördröjligen å hufvudlottägare,

i förhållande till det antal lotter en hvar af dem enligt

förteckningen öfver bolagets delägare innehar, uttaxera det till .fyllande

af bristen i bolagets tillgångar erforderliga belopp jämte en tiondedel

därutöfver. År någon af hufvudlottägarne veterligen i konkurstillstånd,

skall uttaxeringen ske allenast å öfrige Imfvudlottägare».

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

Rörande samtliga lagförslag med. undantag af förslaget till

lag angående mdustriförlagsbanker

af herr Moll som anfört:

»Beträffande tiden för ikraftträdandet af samtliga i Kungl Marts

propositioner n:is 67 a och 67 b innehållna lagar med undantag af lagen

angående mdustnforlagsbanker anser jag, under åberopande af mina

i frågan vackta motioner, att utskottet bort tillstyrka bifall till denna

tids framflyttande till den 1 januari 1906.»

• u u Waldenström har anhållit få antecknadt, att han icke deltagit

i behandlingen af förslaget till lag angående industri örlog sbanker.

Herr Folke Andersson har anhållit få antecknadt, att han icke delfrågor*

den 81lt lga behandlin8''en af de i detta betänkande omhandlade

SY1 fiar anhållit få antecknadt, att han af annat uppdrag

vant förhindrad deltaga i utskottets förhandlingar. PP g

s. 61 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

61

Bilaga litt. A.

Kungl. Maj.ts förslag.

Utskottets förslag.

Lag

angående solidariska bankbolag.

Härigenom förordnas som följer:

I Kap.

Om bankbolags bildande och om dess fonder.

1 §

De, som, i ändamål att drifva bankrörelse, vilja stifta bolag med

personlig ansvarighet för delägarne och som åstunda att försäkra sig

om tillgodonjutande af de rättigheter, denna lag medgifver, skola därom

hos Konungen göra ansökning med bifogande af fullständig bolagsordning.

Stiftarne skola vara här i riket bosatta svenska medborgare och

till antalet minst tio.

Finnes sådant bankbolag vara för landet nyttigt, pröfvar Konungen

bolagsordningens öfverensstämmelse med denna lag samt lag och författningar

i öfrigt, så ock om och i hvad mån därutöfver, med hänsyn

till vidden och beskaffenheten af bolagets rörelse, särskilda bestämmelser

må erfordras.

Stadfästes bolagsordningen, meddelar Konungen tillåtelse till bankrörelsens

drifvande (oktroj) under en tid af högst tio år och därutöfver

intill slutet af då löpande kalenderår.

Bankbolag skall, på sätt nedan sägs, registreras.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

Kungl. Maj.ts förslag. Utskottets förslag.

2 §•

Sedan oktroj meddelats, må stiftarne utfärda inbjudning till teckning

af lotter i grundfonden.

Inbjudningen, som skall egenhändigt underski-ifvas af stiftarne

samt vara åtföljd af styrkt afskrift af Konungens beslut om stadfästelse

af bolagsordningen, skall innehålla bestämmelse ej mindre om den tid,

ej öfverstigande sex månader från det stadfästelsen meddelats, inom

hvilken sammanträde med tecknarne för pröfning af frågan om bolagets

bildande skall hållas, än äfven om den grund, efter hvilken i händelse

af öfverteckning de utbjudna lotterna skola bland tecknarne fördelas.

Teckning vare ogiltig, där den ej göres å sådan inbjudning, som

ofvan i denna § sägs.

3 §.

Har stiftare förbehållit sig särskild förmån eller rättighet, vare

det förbehåll mot bolaget utan verkan, där det ej finnes i inbjudningen

fullständigt angifvet. -

4 §•

Stiftarne åligge att i den ordning, som skall gälla om kallelse

till ordinarie bolagsstämma, för pröfning af frågan om bolagets bildande

utlysa sammanträde att hållas inom den i inbjudningen bestämda tid.

Har ej sammanträde inom sagda tid hållits, vare teckningen icke vidare

bindande. 5 * * *

5 §•

Styrkes vid sammanträde, som i 4 § omförmäles, genom behöriga

teckningslistor, att grundfonden är, enligt inbjudningens innehåll, fulltecknad

och att tecknarne, stiftarne inräknade, utgöra minst det antal,

som i 9 § sägs, skall, sedan i händelse af öfverteckning lotterna blifvit

mellan tecknarne fördelade och öfverskjutande teckning förklarats förfallen,

till afgörande företagas, huruvida bolaget skall komma till stånd;

dock må de fleste af de närvarande kunna besluta, att med frågans

afgörande skall anstå till fortsatt sammanträde inom en månad därefter.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1. 63

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Besluta de närvarande enhälligt, att bolaget skall komma till stånd

eller finnas vid omröstning de fleste röstande hafva förenat sig härom

och utgöra desse minst en fjärdedel af hela antalet tecknare, stiftarne

inräknade, med ett sammanlagdt delaktighetsbelopp af minst en fjärdedel

af hela grundfonden, skall bolaget anses bildadt; i annat fall vare

frågan om bolagets bildande förfallen.

Stiftare, som, efter ty i 3 § sägs, förbehållit sig särskild förmån

eller rättighet, äge ej deltaga i omröstning, hvarom i denna § förmäles,

ej heller skall sådan stiftare eller det af honom öfvertagna delaktighetsbelopp

vid omröstningen tagas i beräkning.

6 §•

Utgöra stiftarne minst det antal, som i 9 § sägs, och öfverlaga

de själfva samtliga lotterna, skall bolaget anses vara genom aftalet

härom bildadt.

7 §•

År bankbolag bildadt, skall val af styrelse och revisorer ofördröjligen

ske.

8 §•

Bankbolags grundfond skall utgöra minst en million kronor; dock

att, där de i bolagsordningen meddelade närmare bestämmelser angående

bolagets rörelsegrenar och villkoren därför uppenbarligen gifva vid

handen, att bolaget icke har till ändamål att drifva bankrörelse i större

omfång, utan blott att tillgodose den mindre omsättningen å viss ort,

grundfonden må, om Konungen gifver därtill lof, bestämmas till litgre

belopp, dock ej'' understigande två hundra tusen kronor. 9

9 §•

Bankbolag skall bestå af minst trettio hufvudlottägare. De skola

vara svenska medborgare. Dessa bolagsmän skola insätta bolagets

grundfond och ansvara för uppfyllandet, af alla bolagets förbindelser,

eu för alla och alla för eu.

Den ansvarighet för bolagets förbindelser, hvilken enligt denna §

åligger hufvudlottägare utöfver hans andel i grundfonden, må ej af

bolagets borgenärer göras gällande i annan ordning, än som i lagen

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

Kungl. Maj.ts förslag. Utskottets förslag.

angående solidariskt bankbolags, bankaktiebolags och sparbanks konkurs

stadgas rörande solidariskt bankbolag.

10 §.

I firma för bankbolag, hvars grundfond ej understiger en million

kronor, skola ingå orden enskild bank. Sådan firma må ej af annan

begagnas.

Understiger bankbolags grundfond en million kronor, skall bolagets

firma innehålla ordet folkbank.

Ej må enskild man eller annan enskild penningeinrättning än

bolag, hvarom i denna lag förmäles, samt sparbank och bankaktiebolag

i sin firma använda ordet bank.

Bankbolags firma skall tydligt skilja sig från annan förut i laga

ordning registrerad, ännu bestående firma, så ock från benämning å

utländsk bankinrättning, som är allmänt känd här i riket.

11 §•

Grundfonden skall fördelas i lotter å lika belopp.

Hvad på grund af teckning af lott skall inbetalas må ej bestämmas

till lägre belopp än det, hvarå lotten skall lyda.

Banklott vare mot bolaget odelbar.

Skall grundfonden kunna, utan ändring i bolagsordningen, bestämmas

till lägre eller högre belopp, må lägsta beloppet (minimikapitalet)

ej utgöra mindre än hälften af högsta beloppet (maximikapitalet).

12 §.

Å lotterna skola utfärdas bref, angifvande ordningsnummer å den

eller de lotter, hvarå de lyda. Lottbref skall ställas till viss man.

13 §.

Af grundfonden skola inbetalas minst tjugu procent, innan bankbolag

öppnar sin rörelse, ytterligare minst tjugu procent inom tre månader

och återstoden inom åtta månader från öppnandet af bolagets

rörelse.

Innan bolaget registrerats och grundfonden blifvit till fullo inbetald,

må lottbref ej utgifvas.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1. 65

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

14 §.

Har tecknare af hufvudlott ej vid bolagets bildande erlagt full

betalning, vare ban skyldig aflämna af fullgod pant åtföljd förbindelse

att inbetala oguldna beloppet i enlighet med hvad i 13 § stadgas.

15 §.

Uraktlåter någon att i rätt tid fullgöra inbetalning å hufvudlott,

vare skyldig att gälda ränta efter sex för hundrade om året från förfallodagen.

Varder, innan pant, hvarom i 14 § förmäles, blifvit aflämnad, inbetalning

ej verkställd i rätt tid eller försummar någon att aflämna

sådan pant, äge styrelsen, där ej rättelse sker inom en månad efter

anmaning, förklara rätten till delaktighet i bolaget förverkad. Lag

samma vare, där senare inbetalning ej fullgöres i rätt tid och aflämnad

pant ej förslår till inbetalningens gäldande.

Underrättelse om tiden för inbetalning, äfvensom anmaning, hvarom

ofvan är sagdt, må anses vara gifven, när den blifvit kungjord i den

ordning, som för kungörande af kallelse till ordinarie bolagsstämma

skall gälla, så ock, där lottecknarens adress för styrelsen uppgifvits,

till honom i rekommenderadt bref blifvit försänd.

Då rätt till delaktighet i bolaget förverkats, kan hvad å lott redan

inbetalts eller hvad genom realisering af aflämnad pant influtit ej återfordras.

16 §.

Ökning af grundfonden medelst ny teckning må ej ske, innan

förutvarande grundfond blifvit till fullo inbetald. Beslut om sådan

ökning må ej bringas till verkställighet, innan det blifvit registreradt.

Lottbref må i ty fall ej utgifvas, innan full betalning erlagts för

den eller de lotter, hvarå brefvet lyder.

Den för inbetalning af de nya lotterna bestämda tid må ej öfverstiga

ett år från det beslutet registrerades.

17 §■

Hvad om påföljd för uraktlåtenhet att verkställa inbetalning å

tecknad lott, så ock rörande anmaning att sådan inbetalning fullgöra

Bih. till Likså. Prof. 1903. 6 Sami. 2 Afd. 1 Höft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

Kungl. MajUs förslag. Utskottets förslag.

finnes i 15 § stadgadt skall äga motsvarande tillämpning vid ny teckning,

som i 16 § sägs.

18 §.

Hufvudlottägare stånde öppet

att med sig förena kommanditlottägare.

Sådan lottägare är icke för

bolagets förbindelser ansvarig med

mera än han i bolaget insatt eller

åtagit sig insätta. Ej må kommanditlottägare

i bolaget inrymmas för

större belopp än som motsvarar

hälften af grundfonden. Det af

kommanditlottägare tillskjutna belopp

häftar lika med grundfonden

för bolagets samtliga förbindelser,

men äga vid bolagets upplösning

kommanditlottägare återfå hvad de

insatt, innan utdelning å hufvudlotterna

må äga rum. Kommanditlott

skall lyda å samma belopp som

liufvudlott och ställas till viss man.

Kommanditlottägare må ej de

än val af revisorer. Till revisor i

18 §.

Hufvudlottägarne stånde öppet

att med sig förena kommanditlottägare.

Sådan lottägare är icke för

bolagets förbindelser ansvarig med

mera än han i bolaget insatt eller

åtagit sig insätta. Ej må kommanditlottägare

i bolaget inrymmas för

större belopp än som motsvarar

hälften af grundfonden. Det af

kommanditlottägare tillskjutna belopp

häftar lika med grundfonden

för bolagets samtliga förbindelser,

men äga vid bolagets upplösning

kommanditlottägare återfå hvad de

insatt, innan utdelning å hufvudlotterna

må äga rum. Kommanditlott

skall lyda å samma belopp som

hufvudlott och ställas till viss man.

taga i andra beslut å bolagsstämma

å kommanditlottägare kunna utses.

19 §.

En hvar hufvudlottägare skall till förvaring hos bolaget öfverlämna

eu egenhändigt undertecknad och af två personer bevittnad

handling, innefattande uppgift å de lotter, han i bolaget äger. Innan

sådan handling afgifvits, må han icke från bolaget uppbära utdelning

eller utöfva annan bolagsman tillkommande rättighet.

20 §.

Hufvudlottägare vare ej berättigad att under oktrojtiden från

bolaget afgå, med mindre bolaget därtill samtycker.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Sanmansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

Kungl. Maj.ts förslag. Utskottets förslag.

Lag samma vare för hufvudlottägares sterbhus; dock att, där

sterbhusets hufvudlott på grund af arf eller giftorätt tillfallit sterbhusdelägare,

som jämlikt 9 § kan antagas såsom bolagsman, och denne

aflämnat sådan handling, som i 19 § sägs, do öfriga delägarne äro

från bolaget skilda.

Kommanditlottägare må sina lotter å annan öfverlåta efter anmälan

hos bolagets styrelse och under iakttagande i öfrigt af de föreskrifter,

bolaget i sådant afseende må meddela.

21 §.

Har annorledes än på grund af arf eller giftorätt liufvwdlott öfvergått

till ny ägare, må denne ej, förrän bolaget godkänt öfverlåtel sen,

utöfva någon bolagsman tillkommande rättighet i vidare mån, än att

han, där 9 § icke utgör hinder för hans antagande till bolagsman, äger

att efter afkunnande af sådan handling, hvarom i 19 § förmäles, lyfta

den utdelning, som faller å lotten, äfvensom hvad å densamma belöper

vid bolagets likvidation.

Bolagets rätt att pröfva öfverlåtelse må, med de undantag, hvarom

i 3 mom. förmäles, å ordinarie bolagsstämma för tiden till nästa ordinarie

bolagsstämma öfverlåtas på styrelsen. Kallelse till sammanträde,

då sådan pröfning af öfverlåtelse skall ske, skall innehålla uppgift, att

så beskaffad fråga vid sammanträdet förekommer. Godkännes ej öfverlåtelsen

enhälligt af de vid sammanträdet närvarande styrelseledamöterna,

hänskjutes frågan till ordinarie bolagsstämmas afgörande.

Öfverlåtelser, som styrelsen godkänt, skola vid näst därefter inträffande

ordinarie bolagsstämma anmälas.

Vill hufvudlottägare öfverlåta sin sista lott eller vill ledamot af

styrelsen öfverlåta någon af de hufvudlotter, han innehade, då han

senast utsågs till styrelseledamot, må sådan öfverlåtelse pröfvas endast

af ordinarie bolagsstämma.

22 §.

Å bankbolags hufvudkontor skall genom styrelsens försorg hållas

eu särskild bok, i hvilken samtlige såväl hufvudlottägare som kommanditlottägare

skola inregistreras och anteckning göras om do lotter, en

hvar innehar.

Har lott öfvergått till ny ägare, och denne vunnit inträde i

bolaget, skall anteckning härom genast göras i registerboken.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

- w / yj I omiy.

btyrelsen åligge att låta en hvar, som sådant önskar, taga kännedom

af registerboken å de tider, banken hålles öppen för allmänheten,

äfvensom mot afgift, erhålla till riktigheten af vederbörande tjänsteman

bestyrkt utdrag därur. J

23 §.

Under bankbolags bestånd må ej inbetald grundfond och den

genom tillskott af kommanditlottägare bildade särskilda fond minskas

genom utdelning eller annan återbetalning till bolagsmännen.

24 §.

A^r..^an^°^ags behållna årliga vinst skola minst femton procent

alsattas för bildande af en reservfond. Sedan reservfonden uppgått till

femtio procent af bolagets grundfond, må vidare afsättning till reservfonden

kunna upphöra; nedgår den under detta belopp, skall afsättning

därtill å nyo vidtaga. °

Till reservfonden skall alltid läggas hvad vid teckning kan för

lotterna betingas utöfver det belopp, hvarå de lyda, så ock, där rätt

till delaktighet i bolaget förverkats, hvad som blifvit å lotten inbetaldt

eller genom realisering af aflämnad pant influtit,

Reservfonden må endast användas till betäckande af den förlust

som å bolagets rörelse i dess helhet uppstått och som icke kan ersättas

åt andra befintliga, till framtida förfogande afsätta medel.

25 §.

Varder, under det bankbolag fortsätter sin rörelse, utdelning

beslutad och verkställd, ändå att, enligt senast upprättade, behörigen

reviderade bokslut, tillgång därtill icke kan beredas utan åsidosättande

af de i 23 och 24 §§ angående bolagets fonder meddelade bestämmelser,

vare de bolagsmän, som uppburit sådan utdelning, skyldige att återbära

densamma; och ansvara därjämte de, som deltagit i beslutet, en för alla

och alla för en, för den brist, som vid återbäringen kan uppkomma.

26 §.

Innan bankbolag blifvit registreradt, kan det ej förvärfva rättigheter

eller ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol eller annan

myndighet söka, kära eller svara,

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o ].

Kungl. Maj.ts förslag. Utskottets förslag.

Ingås förbindelse å bolagets vägnar, innan det blifvit registreradt,

vare de, som ingått förbindelsen, ansvarige därför såsom för annan sin

gäld, en för alla och alla för en.

II Kap.

Om rörelsen.

27 §. 27 §.

Bankbolag må ej drifva handel Bankbolag må ej drifva handel

med annat än guld och silfver, in- med annat än guld, in- och utrikes

och utrikes växlar samt rånte- växlar samt räntebärande papper,

bärande papper.

För bankbolags fordran pantsatt eller utmätt, fast eller lös egendom,

som försäljes å auktion, må bolaget dock äga att, till skyddande

af sin fordran, inropa, med skyldighet att egendomen åter afyttra, så

snart det kan ske utan förlust.

Bankbolag äger förvärfva för bankens inrymmande afsedd fastighet.

Ej må bankbolag såsom pant mottaga egna lottbref eller andra

bankbolags hufvudlottbref.

28 §.

Bankbolag må ej utfärda tryckta eller graverade, till viss man

eller order, eller till innehafvaren ställda förbindelser.

29 §.

Varda penningar hos bankbolag insatta att viss tid där innestå,

mot eller utan ränta, skall bevis, som bolaget därom utfärdar, ställas

till viss man och innehålla, att öfverlåtelse må ske endast till viss

man samt att öfverlåtelsen bör till nye ägarens säkerhet hos bolaget

anmälas.

Å medel, som på så kallad sparkasseräkning eller därmed likartad

räkning insättas, må icke godtgöras ränta för högre belopp än tretusen

kronor af en insättares tillgodoliafvande. Ej heller må bankbolag

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

Kungl. Maj ds förslag. Utskottets förslag.

ikläda sig skyldighet att annorledes än viss tid, minst en vecka, efter

uppsägning återbetala å sådan räkning insatta medel; styrelsen dock

Öppet lämnadt att, då sådant pröfvas utan olägenhet kunna ske, i särskilda

fall medgifva utbetalning utan afvaktan på uppsägningstidens

utgång.

111 Kap.

Om förvaltning och styrelse samt om bolagsstämma oeh revision.

30 §.

Hufvudlottägarne skola inom sig utse en styrelse af minst fem

ledamöter att företräda bolaget. Ledamot af styrelsen skall vara bosatt

i Sverige. Val af styrelseledamot må ej afse längre tid än fem

år. Styrelseledamot må, ändå att den tid, för hvilken han blifvit vald,

ej gått till ända, kunna genom beslut å bolagsstämma från uppdraget

skiljas.

Inskränkning i styrelsens befogenhet att företräda bolaget vare

utan verkan mot en hvar, som ej visas hafva om den inskränkning

ägt. kännedom. Bestämmelse, innefattande sådan inskränkning, må ej

registreras.

31 §. 31 §.

Bankbolag äge bemyndiga järn- Bankbolag äge bemyndiga eller

väl annan än styrelseledamot att uppdraga åt styrelsen att bemyndiga

teckna bolagets firma. jämväl annan än styrelseledamot

att teckna bolagets firma.

Om inskränkning i sådant bemyndigande vare lag, som i 30 §

2 mom. sägs.

32 §.

Skriftlig afhandling, som för bankbolag ingås, skall undertecknas

å dess vägnar och med utsättande af dess firma. Vid firmateckning

skola de, som äro berättigade att teckna firman, jämväl underskrifva

sina namn.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1. 71

Kungl. Maj.ts förslag. Utskottets förslag.

År afhandling, som för bolaget ingås, ej behörigen underskrifven

å dess vägnar, svare de, som afhandlingen underskrifvit, för hvad sålunda

slutits, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

33 §.

Styrelsen äge förordna ombud

att å bolagets vägnar söka, kära

och svara, så ock eljest bolagets

talan föra. Ej må dock bemyndigande,

som i 31 § sägs, af styrelsen

lämnas.

33 §.

Styrelsen äge förordna ombud

att å bolagets vägnar söka, kära

och svara, så ock eljest bolagets

talan föra. Ej må dock, utan bolagets

uppdrag, bemyndigande, som

i 31 § sägs, af styrelsen lämnas.

34 §.

Såsom styrelsens beslut gälle, där ej annorlunda är i bolagsordningen

bestämdt, den mening, om hvilken vid sammanträde de fleste

röstande förenat sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes

af ordföranden vid sammanträdet.

Ledamot af styrelsen äge ej deltaga i afgörande af fråga, hvari

hans enskilda rätt är mot bolagets stridande.

35 §.

Styrelsen åligge att vid fullgörandet af sitt uppdrag ställa sig till

efterrättelse de särskilda föreskrifter, som af bolaget meddelas och ej

strida mot lag eller författning eller mot bolagsordningen.

36 §.

Bolagsmännens rätt att deltaga i handhafvandet af bolagets angelägenheter

utöfvas å bolagsstämma.

Ej må någon, för egen del eller såsom ombud för annan, deltaga

i afgörande af fråga, hvari hans enskilda rätt är mot bolagets stridande;

ocli må förty ledamot af styrelsen ej deltaga i beslut om ansvarsfrihet

för förvaltningsåtgärd, för hvilken han är ansvarig ej heller i val af

revisor.

Vid bolagsstämma skall, genom styrelsens försorg, föras protokoll,

s. 72 Kontrollera mot PDF

72 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

utvisande h vilka bolagsmän i förliandlingarne deltagit samt det antal

lotter, för livilket en hvar af dem ägt rösta. Senast fjorton dagar efter

stämman skall protokollet vara för bolagsmännen tillgängligt.

37 §.

Beslut om ändring af bolagsordningen eller om bolagets upplösning

af annan orsak, än i 49, 50, 52 eller 59 § sägs, vare ej giltigt,

med mindre samtlige hufvudlottägarne förenat sig därom eller beslutet

fattats å två på hvarandra följande bolagsstämmor, däraf minst en

ordinarie, och å den stämma, som sist hålles, biträdts af minst två

tredjedelar af de röstande.

År för giltighet af beslut, hvarom nu är sagdt, något ytterligare

villkor i bolagsordningen bestämdt, lände ock det till efterrättelse.

Förändring af bankbolags ordning äge ej giltighet, med mindre

den varder af Konungen stadfästad.

38 §.

Jämte hvad i 36 och 37 §§ är om utöfvande af rösträtt och

fattande af beslut å bolagsstämma stadgadt, gälle, där ej annorlunda

finnes i bolagsordningen bestämdt:

att hvarje lott berättigar till en röst;

att frånvarande bolagsmans rösträtt må genom ombud utöfvas;

att såsom bolagets beslut gäller den mening, för hvilken de flesta

rösterna afgifvas; och

att vid lika röstetal val afgöres genom lottning, men i andra frågor

den mening gäller, som biträdes af de fleste röstande, eller, om jämväl

antalet röstande är lika, af stämmans ordförande.

39 §.

Ordinarie bolagsstämma skall hållas inom fyra månader efter utgången

af hvarje räkenskapsår. Å den stämma skall styrelsen framlägga

förvaltningsberättelse jämte balansräkning för det förflutna året

tillika med den berättelse, som enligt 46 § bör af revisorerna afgifvas.

Minst åtta dagar före ordinarie bolagsstämma skall förteckning å

de ärenden, som därvid skola förekomma, genom styrelsens försorg

hållas för bolagsmännen tillgänglig å bolagets hufvudkontor. Ärende, som

s. 73 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1. 73

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

ej varit å förteckningen upptaget, må ej, utan samtliga närvarandes

samtycke, vid stämman till afgörande företagas, där det ej omedelbart

föranledes af förvaltningsberättelsen eller balansräkningen eller revisionsberättelsen

eller ock enligt bolagsordningen skall vid stämman afgöras.

Vill bolagsman hänskjuta ärende till pröfning å stämman, göre

hos styrelsen skriftlig anmälan därom minst fjorton dagar före stämman.

40 §.

Den förvaltningsberättelse, som styrelsen, efter ty i 39 § sägs,

har att för hvarje år å bolagsstämma framlägga, skall uttryckligen angifva

den vinst eller förlust, som af rörelsen under året uppkommit.

Den i samma § omförmälda balansräkning skall behörigen redovisa

bolagets inkomster och utgifter under räkenskapsåret samt dess

tillgångar och skulder vid årets slut. Bolagets tillgångar må icke upptagas

öfver deras verkliga värden. Osäkra fordringar skola förty upptagas

endast till de belopp, hvarmed de beräknas komma att ingå,

samt värdelösa fordringar afskrifvas.

Förvaltningsberättelsen och balansräkningen skola minst en månad

före stämman tillhandahållas revisorerna samt, tillika med dessas berättelse,

minst åtta dagar före stämman i tillräckligt antal exemplar

hållas för bolagsmännen tillgängliga å bolagets hufvud kontor.

41 §.

Å den bolagsstämma, där styrelsens förvaltningsberättelse och

balansräkningen jämte revisionsberättelsen framläggas, skall jämväl till

behandling företagas frågan om beviljande af ansvarsfrihet åt styrelsen

för den tid, förvaltningsberättelsen omfattar. Yrkas af hufvudlottägare

med ett sammanlagdt delaktiglietsbelopp, utgörande minst en tiondedel

af hela grundfonden, att med afgörande af den fråga skall anstå till

fortsatt stämma inom två månader, må sådant anstånd ej förvägras.

Varder talan å förvaltningen under den tid, förvaltningsberättelsen

omfattar, ej anställd inom ett år från det densamma å bolagsstämma

framlades, vare så ansedt, som om ansvarsfrihet blifvit beviljad.

Utan hinder däraf att ansvarsfrihet beviljats, äge bolaget att,

inom två år från det förvaltningsberättelsen å bolagsstämma framlades,

i afseende å förvaltningen anställa talan mot styrelseledamot, som visas

hafva i förvaltningsberättelsen eller balansräkningen mot bättre vetande

Bih. till Biksd. Vrot. 1903. 6 Sami. 2 Afd. 1 Höft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

meddelat oriktig uppgift, där denna kan antagas hafva å beslutet om

ansvarsfrihet inverkat.

42

extra bolagsTtämma’ ^ ^ finn6r lamplig''f’ kalla bolagsmännen till

.. , .®l*mma ska]1 af styrelsen utlysas, då det för uppgifvet

ändamål skriftligen påfordras af hufvudlottägare med ett sammanlagdt

delaktig!!etsbelopp, utgörande minst en tiondedel af hela grundfonden

eller den mindre del däraf, som må vara i bolagsordningen bestämd.

Vid extra bolagsstämma må ej till afgörande företagas ärende,

som ej vant i kallelsen till stämman angifvet.

43 §.

k^ar styrelsen ej senast fjorton dagar efter påfordran, hvarom i

42 § är sagdt, utlyst bolagsstämma att hållas inom en månad, där ej

annat af bolagsordningen föranledes, eller underlåter styrelsen att i

ioresknfven ordning kalla bolagsmännen till ordinarie bolagsstämma,

har Konungens befallningshafvande att, på anmälan af bolagsman, ofördröjligen

utlysa bolagsstämma.

44 §.

Menar styrelsen eller ledamot däraf eller bolagsman, att beslut

som a bolagsstämma fattats, icke i behörig ordning tillkommit eller

eljest strider mot lag eller författning eller mot bolagsordningen, äge

dåra tala genom stämning å bolaget inom två månader från beslutets

dag. försummas det, vare rätt till talan förlorad.

Hvad om klander, af bolagsstämmobeslut nu är sagdt gälle ock

dar tecknare af lott vill tala å beslut, som fattats vid sammanträde’

hvarom i 4 § förmäles. ’

45 §.

Angående styrelseledamots befogenhet att för bolaget mottaga

stamning ar stadgadt i rättegångsbalken; och skall hvad i sådant af
rj»Llft„TageTdeSlvTng

^ “ ™at

s. 75 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1. 75

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Vill styrelsen klandra beslut, som å bolagsstämma fattats, eller

eljest kära till bolaget, kalle bolagsmännen till bolagsstämma för val

af ombud att i den tvist föra bolagets talan. Stämning skall anses

delgifven, då den blifvit å stämman föredragen; dock vare i fall, som

i 44 § afses, styrelsens rätt till talan bevarad, om inom där stadgad

tid stämman blifvit utlyst att ofördröjligen hållas.

46 §.

Bolagsmännen skola för granskning af styrelsens förvaltning och

bolagets räkenskaper årligen utse revisorer. Åtminstone hvart annat

år skall en af dessa revisorer ombytas.

Af bolagsmännen utsedd revisor må, ändå att den tid, för hvilken

han blifvit vald, ej gått till ända, kunna genom beslut å bolagsstämma

från uppdraget skiljas.

Öfver granskningen skall skriftlig berättelse afgifvas.

47 §.

Revisor skall äga ständig tillgång till bolagets alla böcker, räkenskaper

och andra handlingar; och må af honom begärd upplysning angående

förvaltningen ej af styrelsen förvägras.

Där granskningen därtill föranleder, ma revisorerna skriftligen

med angifvande af skälet påfordra, att extra bolagsstämma skall af

styrelsen utlysas. Har sådan påfordran skett, skall hvad i 43 § sägs

äga motsvarande tillämpning.

48 §.

Hafva revisorer i sin berättelse mot bättre vetande lämnat oriktig

uppgift eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik, i

förvaltningsberättelsen eller balansräkningen meddelad uppgift, eller

vid fullgörandet af sitt uppdrag visat grof vårdslöshet, vare de, som

låtit sådant komma sig till last, bolaget ansvarige för all däraf uppkommande

skada, en för alla och alla för en. Ej må dock talan

härom anställas sedan två år förflutit från det revisionsberättelsen å

bolagsstämma framlades.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o. 1.

Kungl. May.ts förslag. Utskottets förslag.

IV Kap.

Om hankbolags upplösning och om förlängning af bolagets oktroj.

49 §.

Har bankbolag, enligt behörigen revideradt bokslut, gjort sådana

förluster, att reservfonden och tio procent af grundfonden förlorats,

skall styrelsen senast den dag, revisionsberättelsen aflämnas, sammankalla

bolagsstämma till första dag, sådant enligt bolagsordningen kan

ske; och läte styrelsen dessutom ofördröjligen genom rekommenderadt

bref om bolagsstämman underrätta hufvudlottägare, hvars adress är

känd. I kallelsen till bolagsstämman skall uppgifvas, att bolaget gjort

sådan förlust, som här är sagd.

Har före eller senast vid bolagsstämman af hufvudlottägare tecknats

hvad som erfordras för att återställa grundfonden till dess behöriga

belopp, äge bolaget att fortsätta rörelsen; men om så icke skett eller

om för grundfondens återställande tecknadt tillskott icke inbetalts inom

tre månader från omförmälda stämma, skall bolaget upplösas och likvidation

verkställas.

De hufvudlottägare, som verkställt tillskottet, äga att af bolagets

blifvande behållna vinstmedel erhålla åter hvad af dem blifvit tillskjutet

jämte sex procent årlig ränta, innan annan utdelning å hufvudlotterna

får ske. Upplöses bolaget, förr än sådant tillskott blifvit till

fullo återguldet, skall, sedan bolagets skulder och, där kommanditlottägare

blifvit i bolaget inrymda, deras insatser blifvit betalda, tillskottet,

dock utan beräkning af ränta för tid efter bankrörelsens upphörande,

återgäldas af bolagets tillgångar, så långt de därtill förslå, innan någon

utdelning å hufvudlotterna må äga rum.

Yppas under löpande räkenskapsår anledning till antagande, att

bolaget gjort sådana förluster, hvarom i denna § förmäles, åligge det

styrelsen att ofördröjligen låta upprätta bokslut och kalla revisorerna

att granska detsamma.

50 §.

Bankbolag skall ock upplösas och likvidation verkställas:

då bolaget icke öppnat sin rörelse inom ett år ifrån bolagets

bildande;

s. 77 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1. 77

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

då grundfonden ej blifvit till hela sitt belopp inbetald inom ett

år, från det bolagets rörelse öppnades;

då antalet hufvudlottägare nedgått under det i 9 § bestämda samt

tillräckligt antal hufvudlottägare ej inom tre månader inträdt; eller

då meddelad oktroj tilländagått, utan att ny oktroj beviljats.

Öl §•

Varder bankbolag icke upplöst, ehuru sådant förhållande inträffat,

som jämlikt 49 eller 50 § påkallar upplösning, svare de, som med vetskap

om förhållandet deltaga i beslut om fortsättande af bolagets verksamhet

eller handla å dess vägnar, för uppkommande förbindelser, en

för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

52 §.

Har Konungen förklarat bankbolag hafva förverkat oktrojen,

skall bolaget anses upplöst den dag, då sådant förklarande gjordes.

53 §.

Upplöses bankbolag af annan anledning, än i 59 § sägs, skall

likvidation verkställas af styrelsens ledamöter såsom likvidatorer, där

ej, till följd af bolagsordningens bestämmelse eller bolagets beslut, en

eller flere särskilde likvidatorer utses. Uppdraget att vara likvidator

anses gälla, intill dess likvidationen blifvit afslutad, men må när som

helst kunna af bolaget återkallas.

54 §.

Likvidatorerna åligge att ofördröjligen söka årsstämning å bolagets

okände borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och skulder

och upprätta bokslut.

Så snart utan uppenbar skada ske kan, skall bolagets egendom

i penningar förvandlas.

55 §.

Om likvidatorers befogenhet att företräda bolaget och deras

skyldigheter galle i tillämpliga delar hvad angående styrelse är stadgadt.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78 Sammansatta Banko• och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

Kungl. Maj.ts förslag. Utskottets förslag.

56 §.

Under likvidation skall bolagets firma tecknas med tillägg af

orden »i likvidation)).

I öfrigt skall hvad i 32 § finnes föreskrifvet i fråga om underskrifvande

af afhandling, som under bolagets bestånd å dess vägnar

ingås, så ock om påföljd för försummelse härutinnan äga motsvarande

tillämpning under bolagets likvidation.

57 §.

Innan] den i årsstämningen utsatta inställelsedag är förbi och all

veterlig gäld blifvit betald eller erforderliga medel därtill afsätta, må

bolagets tillgångar ej mellan bolagsmännen skiftas. Sker det, vare, i

händelse af bolagets oförmåga att fullgöra sina förbindelser, bolagsman

skyldig återbära hvad han bekommit.

58 §.

Åtnöjes bolagsman ej med bolagsskifte eller med åtgärd, som

under likvidationen vidtagits, skall han sin talan hos domstol anhängiggöra

inom ett år från den dag, likvidationen afslutades. Försummas

det, hafve han sin talan förlorat.

59 §.

Afträdes bankbolags egendom till konkurs, skall bolaget anses

upplöst den dag, då dess konkursansökning till rätten eller domaren

ingafs eller, i anledning af borgenärs ansökning om konkurs, offentlig

stämning utfärdades. Underrättelse om den offentliga stämningen skall,

samtidigt med kungörelsen därom, genom rättens eller domarens försorg

afsändas för registrering.

60 §.

Under konkursen företrädes bolaget såsom konkursgäldenär af

styrelsen eller, där bolaget vid konkursens början var upplöst, af

likvidatorerna; dock må ny styrelse eller nya likvidatorer kunna under

konkursens fortgång i behörig ordning utses.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

Kungl. Maj-.ts förslag.

Utskottets förslag.

61 §. 61 §.

Varder bankbolags egendom afträdd till konkurs, som börjar inom

två år från det förvaltningsberättelsen å bolagsstämma framlades, äge

konkursboet, ändå att ansvarsfrihet blifvit styrelsen beviljad, anställa

klander å förvaltningen för det räkenskapsår, berättelsen afser.

Inträffar konkurs inom två år Inträffar konkurs inom två år

från det revisionsberättelsen å bo- från det revisionsberättelsen å bolagsstämma

framlades, stånde kon- lagsstämma framlades, stånde kon
-

kursboet öppet att mot dem anställa

sådan talan, som i 48 § förmäles.

kursboet öppet att mot revisorerna

anställa sådan talan, som i 48 §

förmäles.

Talan, hvarom i denna § sägs, skall anhängiggöras inom en

månad från inställelsedagen, eller, där tiden för talans anställande af

bolaget, efter ty ofvan är sagdt, då ännu ej gått till ända, inom

utgången af den tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

62 §.

Önskar bankbolag erhålla förlängning af bolaget meddelad oktroj,

göre i den ordning, som i 1 § är sagd, ansökning därom sist sexton

månader, innan den löpande oktrojen tilländagår.

Beslut om sådan ansökning skall fattas å ordinarie bolagsstämma

sist tjugu månader före utgången af den löpande oktrojen.

63 §.

Hufvudlottägare, som ej vill under förlängd oktroj i bolaget kvarstå,

äge, därest han före den bolagsstämma, hvarom i 62 § förmäles,

sådant för styrelsen anmält, att, efter det den löpande oktrojen tilländagått,

ur bolaget utträda samt af bolagets behållning enligt behörigen

revideradt bokslut utbekomma hvad på honom belöper.

V Kap.

Om registrering.

64 §•

Konungen bestämmer det register, hvari skola inskrifvas de uppgifter,

livilka enligt denna lag skola för registrering anmälas eller

hvilkas intagande i registret eljest är eller varder föreskrifvet.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

Kungl. Maj.ts förslag. Utskottets förslag.

65 §.

Ansökning om bankbolags registrering skall göras af styrelsen

och innehålla uppgift ej mindre å styrelseledamöternas fullständiga

namn och hemvist än ock å den eller dem, som äro berättigade att

teckna firman, samt vara åtföljd af:

1) Konungens beslut om stadfästelse af bolagsordningen, i två

styrkta afskrifter;

2) protokoll, utvisande att styrelse blifvit utsedd;

3) en af styrelseledamöterna afgifven, egenhändigt underskrifven

uppgift? huru mycket blifvit af hufvudlottägare tecknadt, med afdrag i

anledning åt öfverteckning, där sådan ägt rum, äfvensom huru mycket

blifvit inbetaldt ej mindre, af grundfonden än ock, där kommanditlott,- ägare blifvit i bolaget inrymda, af det utaf dem tecknade belopp;

4) förteckning öfver hufvudlottägarne med uppgift tillika å det

antal lotter, en hvar af dem innehar.

Dessutom skola vid ansökningen fogas:

där inbjudning till lotteckning skett, samtliga teckningslistor i

hufvudskrift och styrkt afskrift, äfvensom protokoll, utvisande att beslut,

hvarigenom bolaget blifvit bildadt, i föreskrifven ordning fattats, samt

där stiftarne öfvertagit samtliga lotterna, det härom träffade aftal

i hufvudskrift eller styrkt afskrift.

66 §.

Sist fyra manader efter utgången af den i 13 § för hufvudlotternas

slutliga inbetalning bestämda tid skall, där ej anmälan om full

inbetalning förut skett, af styrelsen för registrering aflämnas en af dess

ledamöter egenhändigt underskrifven uppgift, huruvida grundfonden

blifvit till hela sitt belopp inbetald.

67 §.

Beslut. om ökning af grundfonden medelst ny teckning skall,

ehvad det innefattar ändring af bolagsordningen eller ej, af styrelsen

för registrering anmälas. Registrering må icke beviljas, där ej anmälan

till registret gjorts därom, att förutvarande grundfond till fullo

inbetalts.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

Kungl. Maj.ts förslag. Utskottets förslag.

Sist en månad efter utgången af den för inbetalning af de nya

lotterna bestämda tid skall af styrelsen för registrering aflämnas dels

en af dess ledamöter egenhändigt underskrifven uppgift om det belopp,

som å de nya lotterna inbetalts, dels ock förteckning å de nya lotternas

ägare.

68 §.

När uti den i 22 § omförmälda bok anteckning skett om förändring

i äganderätten till hufvudlott, skall uppgift härom af styrelsen

ofördröjligen för registrering aflämnas.

69 §.

Hafva kommanditlottägare blifvit i bolaget inrymda, innan sådan

ansökning gjorts, hvarom i 65 § förmäles, skall ofördröjligen efter utgången

af den för kommanditlotternas inbetalning bestämda tid, där

ej anmälan om full inbetalning förut skett, af styrelsen för registrering

aflämnas en af dess ledamöter egenhändigt underskrifven uppgift om

det belopp, som å lotterna inbetalts.

70 §.

Har, efter det sådan ansökning gjorts, hvarom i 65 § förmäles,

beslut fattats om teckning af kommanditlotter, skall beslutet, äfven om

det ej innefattar ändring af bolagsordningen, ofördröjligen af styrelsen

för registrering anmälas.

Sist en månad efter utgången af den för inbetalning af de nya

lotterna bestämda tid skall af styrelsen för registrering aflämnas en af

dess ledamöter egenhändigt underskrifven uppgift om det belopp, som

å de nya lotterna inbetalts.

71 §.

Ändring af bolagsordningen skall registreras. Styrelsen skall

härom ofördröjligen göra ansökning och därvdd foga två styrkta alskrifter

af Konungens beslut om den å ändringen meddelade stadfästelse.

Bih. till Riksd. Prat. 1903. 6 Sami. 2 Afd. 1 Höft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

72 §.

Ändring i styrelsens sammansättning äfvensom i fråga om rätten

att teckna bolagets firma skall ofördröjligen af styrelsen för registrering

anmälas.

73 §.

Likvidatorer skola ofördröjligen för registrering anmäla upplösning,

hvarom i 53 § sägs, med uppgift å dem, som äga verkställa likvidationen,

och å dem, som äga teckna bolagets firma. Afgår likvidator eller utses

ny sådan eller sker ändring i fråga om rätten till firmateckning, skall

ock därom anmälan för registrering af lik vidatorerna ofördröjligen göras.

Då likvidationen afslutats, åligge det likvidatorerna att för registrering

ofördröjligen göra anmälan därom.

74 §.

Anmälan till registret skall göras skriftligen och vara åtföljd af

stadgade afgifter för registreringen och dess kungörande. Aflämnas

anmälan genom ombud, eller insändes den med posten, skall underskriften

vara af vittnen styrkt.

Då bankbolags registrering sökes, skall en hvar, som är berättigad

att teckna dess firma, på samma gång egenhändigt inskrifva firmateckningen

i registret eller i särskilda bihang till detta, så vida icke

teckningen verkställts å anmälningsskriften och blifvit af vittnen styrkt.

På enahanda sätt skall förfaras, då anmälan sker därom, att någon

blifvit berättigad att teckna förut anmäld firma.

75 §.

Vägras registrering, äge den, som är med beslutet missnöjd, att,

vid talans förlust, innan klockan tolf å sextionde dagen från beslutets

dag däröfver anföra besvär hos Konungen.

76 §.

I afseende å bankbolag gälle, förutom hvad i 64—75 §§ här ofvan

sägs, i tillämpliga delar till efterrättelse hvad om registrering är stadgadt

i 24 samt 68—75 §§ af lagen om aktiebolag.-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

Kungl. May.ts förslag. Utskottets förslag.

SB

VI Kap.

Om tillsyn.

77 §.

Förr än bankbolag öppnar sin rörelse, skall inför Konungens befallningshafvande

styrkas:

att kungörelse i öfverensstämmelse med 71 § i lagen om aktiebolag

skett angående bolagets registrering;

att å lotterna blifvit inbetalda minst tjugu procent af grundfonden

samt förbindelse med pant, som Konungens befallningshafvande pröfvar

fullgod, aflämnad för inbetalning af återstoden; samt

att en hvar af hufvudlottägarne till förvaring hos bolaget öfverlämnat

sådan handling, hvarom i 19 § förmäles.

78 §.

Genom kungörelse i allmänna tidningarna skall tillkännagifvas,

när bankbolag börjar sin rörelse, så ock när bankbolag upplöses af

annan anledning än konkurs, och skall underrättelse om dagen, då

sådant sker, till finansdepartementet insändas.

79 §.

Den af Konungen förordnande

bankinspektören äge, där han så

pröfvar nödigt, sammankalla styrelsen.

Jämväl må bankinspektören

sammankalla extra bolagstämma,

där styrelsen icke efterkommer af

honom framställd begäran om utfärdande

af kallelse till sådan stämma.

Bankinspektören må närvara

vid bolagsstämma och vid af honom

utlyst styrelsesammanträde samt i

öfverläggningarna deltaga.

79 §.

Den af Konungen förordnade

bankinspektören äge, där han så

pröfvar nödigt, sammankalla styrelsen.

Jämväl må baukinspektören,

på uppdrag af chefen för finansdepartementet,

sammakalla extra bolagsstämma,

där styrelsen icke efterkommer

af hankinspektören framställd

begäran om utfärdande af

kallelse till sådan stämma. Bankinspektören

må närvara vid bolagsstämma

och vid af honom utlyst

styrelsesammanträde samt i öfverläggningarna

deltaga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko■ och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

Kungl. Maj.ts förslag. Utskottets förslag.

Styrelsen åligge:

att nar som helst hålla bolagets räkenskaper och handlingar tillganghga

for Konungens befallningshafvande, för det allmänna§ombud

fö^dp °nUngt-M befaJlnmfshafvande förordnar, för bankinspektören samt

den särskilda undersökning, Konungen eller chefen för finansdepartementet

eljest kan finna för godt att låta anställa; P

att genast efter hvarje månads slut i närvaro af det allmänna ombudet,

enligt formulär, som från finansdepartementet meddelas upprätta

en öfvers,kt, utvisande bolagets tillgängar och skulder, jämte npS om

rån tesatserna för bolagets in- och utlåning samt diskonto, soin under

ofönrdröililnrtin • ““f^ T* h°B b°Iaget ^äUande’ ocb att därefter

otordrojhgen till namnda departement insända denna öfversikt för dess

offentliggörande genom departementets försorg;

att jämväl i (ifrigt meddela chefen för finansdepartementet, Konungens

befallnmgshafvande, bankinspektören och allmänna ombudet alla

de upplysningar rörande bolaget, som af dem äskas;

• .. att Ofördröjligen efter verkställd revision till finansdepartementet

insända styrelsens förvaltningsberättelse, balansräkningen och revisions“eVamt

låta infÖra 8istaäm“da berättelse AllmännaSI

^dlllclj bälXlt

d? ?\efen. föy finansdepartementet finner anledning till antagande,

att bolaget gjort sådana förluster, att reservfonden och tio

oförd raf g''r?dfonden földoratsi På departementschefens anmodan

detsamma^11 b°kslut 0cb kalla revisorerna att granska

81 §.

inspektören ^ll! °niförmä1lda jdlmänna ombud åligge att meddela bankäskas

d llpP ySnmgar angaende bolaget, som af honom

82 §.

I den granskning af styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper,

hvarom i 46 § förmärs, skall jämväl deltaga en af Konungens

befallningshafvande förordnad revisor. onunge

s. 85 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande iV:o 1. 85

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

83 §.

Har styrelse eller bolagsstämma fattat beslut, hvilket står i strid

med lag eller den för bolaget fastställda ordning, må Konungens befallningshafvande

kunna förbjuda verkställigbet af beslutet. Konungens

befallningshafvande må ock kunna förelägga styrelse att, i händelse

beslut af nyssomförmälda beskaffenhet gått i verkställighet, göra

rättelse, där så kan ske, så ock att fullgöra hvad styrelsen enligt lag

och bolagsordning åligger. Sådant föreläggande må dock icke af Konungens

befallningshafvande meddelas i fråga om i lag gifna föreskrifter,

hvilkas öfverträdande är med straff belagdt; och må i frågor, som angå

bankbolags förvaltning och bokföring, förbud eller föreläggande, hvarom

nu är sagdt, icke af Konungens befallningshafvande meddelas, med

mindre bankinspektören därom gjort framställning.

Sker svårare afvikelse från denna lag eller från bolagets ordning,

ankomme på Konungen att förklara bolaget hafva förverkat

oktroj en.

84 §.

Bryter någon mot hvad i 10 § 3 mom. finnes stadgadt, äge

Konungens befallningshafvande föreskrifva rättelse.

85 §.

Konungens befallningshafvande må förelägga vite vid meddelande

af föreskrift eller förbud enligt denna lag samt till sådant vite fälla.

86 §.

Öfver beslut, som af Konungens befallningshafvande på grund af

denna lag meddelas, må klagan föras hos Konungen, men beslutet går

ändock i verkställighet, där icke Konungen annorlunda .förordnar.

87 §.

Upplöses bankbolag af annan anledning, än i 59 § sägs, skall

chefen för finansdepartementet förordna ombud, som har att närvara

s. 86 Kontrollera mot PDF

86 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

Kungl. Majds förslag. Utskottets förslag.

vid likvidatorernas sammanträden, med rätt att yttra sig till protokollet

samt att i öfrigt öfvervaka likvidationen.

88 §.

Bankbolag åligge att ersätta ombud, som utses enligt 80 och 87

§§, äfvensom revisor, hvarom i 82 § förmäles. På den, som utsett

nämnda ombud eller revisor, ankomme att bestämma ersättningsbeloppet.

VII Kap.

Ansvarsbestämmelser.

89 §.

Hvar, som i anmälan till registrering mot bättre vetande meddelar

oriktig uppgift, straffes med böter från och med femtio till och

med två tusen kronor, där ej å förseelsen straff är i allmänna strafflagen

utsatt.

Lag samma vare, där styrelseledamot mot bättre vetande låter

uti den i 22 § omförmälda bok införa oriktig uppgift.

90 §.

Bryter någon mot hvad i 13 § 2 mom. eller 16 § 2 mom. finnes

stadgadt eller underlåter styrelseledamot att iakttaga föreskrift, som i

22 §, 66 §, 67 § 2 inom., 68, 69, 70, 71 eller 72 § är meddelad, straffes

med böter från och med fem till och med fem hundra kronor.

Lag samma vare om likvidator, som ej fullgör hvad honom enligt

73 § åligger.

91 §.

Böter och viten, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till böters eller vitens fulla gäldande, skola de förvandlas

efter allmän lag.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1. 87

Kmtgl. Majie förslag. Utskottets förslag.

VIII Kap.

Särskilda bestämmelser.

92 §.

Öfverträda styrelseledamöter, likvidatorer eller bolagsmän denna

lag eller bolagsordningen, svare de för all däraf uppkommande skada,

en för alla och alla för en.

93 §.

Bolagsordning för bankbolag skall angifva:

1) bolagets firma;

2) de rörelsegrenar, banken må utöfva;

3) den ort, där bolagets styrelse skall hafva sitt säte;

4) grundfonden eller, där grundfonden skall kunna utan ändring

i bolagsordningen bestämmas till lägre eller högre belopp, minimikapitalet

och maximikapitalet;

5) det belopp, hvarå hufvudlott skall lyda;

6) huruvida kommanditlottägare må i bolaget inrymmas, samt,

därest det medgifves, den rätt till vinstutdelning, som skall dem tillkomma,

jämte de bestämmelser i öfrigt, som i ty fall finnas erforderliga;

7) antalet af 6tyrelsens ledamöter och suppleanter för dem, tiden

för deras befattningar samt grunderna för styrelsens beslutförhet;

8) huruvida mera än en ordinarie bolagsstämma skall årligen

hållas, tid och ort för sådan stämmas hållande och hvilka ärenden

skola å ordinarie stämma eller, där flera hållas, å hvar och en af dem

förekomma till behandling;

9) huru kallelse till bolagsstämma skall ske och andra meddelanden

bringas till bolagsmännens kännedom;

10) grunderna för utöfvande af rösträtt och fattande af beslut å

bolagsstämma, såvidt de skola afvika från hvad härom finnes i 37 och

38 §§ föreskrifvet; samt

11) antalet revisorer och suppleanter för dem samt tiden för deras

befattningar och för revisionen.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

Kungl. Majds förslag. Utskottets förslag.

94 §.

H+ . Ba“kbola/ vare uti de mål, för hvilka ej annorlunda genom lag

Ä\lydanderde^allmäniinderrätt 1 den''ort’ där felsen enligt

boJagsoidnmgen har sitt säte. J °

95 §.

Enskildes förhållanden till bankbolag må ej för allmänheten yppas.

96 §.

Genom denna lag upphäfvas:

kUn^j kyngörelsen angående enskilda banker med rätt att utgitva

egna banksedlar den 12 juni 1874;

kungöra^?; ^ 19 ^ 18" °m ändrad lydelse af § 31 i nämnda

nfa+5+.la/fn mfd .Vlasa bestämmelser angående enskilda banker, som

atstatt tran sedelutgifnmgsrätt, den 27 maj 1898:

bankerTen °ng4ende “’8kilda sedell''‘gif''’“de

juni 1P02n med V1SSa bestammelser angående enskilda banker den 13

97 §.

i 10 Ff™ kg nka11 träda, 1 kraft den 1 Januari 19°4; dock att hvad

10 § 3 mom. finnes stadgadt icke skall äga tillämpning på bolag,

n a ag6nS trädand® 1 kraft erhållit Konungens stadfästelse å

en bill1 Tf*1 Sami ^ §§ 28 °ch 29 1 kuQSL kungörelsen angående

l«äW f b nker amed ratt att utgifva egna banksedlar den 12 juni

InlLlTT 2 m0n!'' ^ lagen med vissa bestämmelser angående

kilda banker som afstatt från sedelutgifningsrätt, den 27 maj 1898

fortfarande skola för enskild bank lända till efterrättelse, intill dess

bankens betalningsansvar för utgifna sedlar upphört.

t ^ W®te? °ck skyldigheter, som uppkommit, innan denna lag

trader i kraft, skola bedömas efter äldre lag.

^nJrngGn ,utfårdar öfvergångsstailganden, som må finnas erfor
j

i J* • °r ref1S rering a^ bankbolag, å hvars ordning stadfästelse meddelats,

innan denna lag träder i kraft.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1. 89

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Uppå ansökning af enskild bank, som egt sedelutgifningsrätt, vill

Konungen, där banken ej afträdt sin egendom till konkurs, genom

allmän kungörelse förelägga en hvar, som innehar af banken utgifven

sedel, att inom två år från kungörelsens dag, vid förlust af all betalningsrätt,

förete sedeln till infriande i banken; skolande kungörelsen

minst fyra gånger under hvardera året uppläsas i rikets kyrkor och

införas i allmänna tidningarna.

Bih. till Riksd. Prof. 1903. 6 Samt. 2 Afd. 1 Höft.

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

Kungl. Maj.ts förslag. Utskottets förslag.

Bilaga litt. B.

Lag

angående bankaktiebolag.

Härigenom förordnas som följer:

I Kap.

Om bankaktiebolags bildande och om dess fonder.

1 §•

De, som i ändamål att drifva bankrörelse, vilja stifta aktiebolag,

skola upprätta fullständig bolagsordning samt därå söka Konungens

stadfästelse.

Stiftarne skola vara här i riket bosatta svenska medborgare och

till antalet minst tio.

Konungen pröfvar bolagsordningens öfverenstämmelse med denna

lag samt lag och författningar i öfrigt så ock om och i hvad mån

därutöfver, med hänsyn till vidden och beskaffenheten af bolagets

rörelse, särskilda bestämmelser må erfordras.

Stadfästes bolagsordningen, meddelar Konungen tillåtelse till bankrörelsens

drifvande (oktroj) under en tid af högst tio år och därutöfver

intill slutet af då löpande kalenderår.

Bankaktiebolag skall, på sätt nedan sägs, registreras.

2 §•

Sedan oktroj meddelats, må stiftarne utfärda inbjudning till

aktieteckning.

Inbjudningen, som skall egenhändigt underskrifvas af stiftarne

samt vara åtföljd af styrkt afskrift af Konungens beslut om stadfästelse

s. 91 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1. 91

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

af bolagsordningen, skall innehålla bestämmelse ej mindre om den tid,

ej öfverstigande sex månader från det stadfästelsen meddelats, inom

hvilken sammanträde med tecknarne för pröfning af frågan om bolagets

bildande skall hållas, än äfven om den grund, efter hvilken i händelse

af öfverteckning de utbjudna aktierna skola bland tecknarne fördelas.

Aktieteckning vare ogiltig, där den ej göres å sådan inbjudning,

som ofvan i denna § sägs.

3 §•

Har stiftare förbehållit sig särskild förmån eller rättighet,, vare

det förbehåll mot bolaget utan verkan, där det ej finnes i inbjudningen

fullständigt angifvet.

4 §•

Stiftarne åligge att i den ordning, som . skall gälla om kallelse

till ordinarie bolagsstämma, för pröfning af frågan om bolagets bildande

utlysa sammanträde att hållas inom den i inbjudningen bestämda

tid. Har ej sammanträde inom sagda tid hållits, vare aktieteckningen

icke vidare bindande.

5 §•

Styrkes vid sammanträde, som i 4 § omförmäles, genom behöriga

teckningslistor, att grundfonden är, enligt inbjudningens.innehåll, fulltecknad

och att tecknarne, stiftarne inräknade, utgöra minst det antal,

som i 9 § sägs, skall, sedan i händelse af öfverteckning aktierna blifvit

mellan tecknarne fördelade och Överskjutande teckning förklarats förfallen,

till afgörande företagas, huruvida bolaget skall komma till stånd;

dock må de fleste af de närvarande kunna besluta, att med frågans afgörande

skall anstå till fortsatt sammanträde inom en månad därefter.

Besluta de närvarande enhälligt, att bolaget skall komma till stånd,

eller finnas vid omröstning de fleste röstande hafva förenat sig härom

och utgöra desse minst en fjärdedel åt hela antalet tecknare, stiftarne

inräknade, med ett sammanlagdt aktiebelopp af minst en fjärdedel af

hela grundfonden, skall bolaget anses bildadt; i annat fall vare frågan

om bolagets bildande förfallen. _

Stiftare, som, efter ty i 3 § sägs, förbehållit sig särskild förmån

eller rättighet, äge ej deltaga i omröstning, hvarom i denna § förmärs,

ej heller skall sådan''stiftare eller det af honom öfvertagna aktiebelopp

vid omröstningen tagas i beräkning.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

Kungl. Majds förslag. Utskottets förslag.

6 §•

_ Utgöra stiftarne minst det antal, som i 9 8 sägs, och öfvertae-a de

Mchdt Samthga aktl°rna’ ska11 bo%et anses vara genom aftalet härom

7 §•

dröjli^en k^nkak^ebo^a^ biWadt, skall val af styrelse och revisorer oför
-

8 §•

bolag,

Bankaktiebolags firma skall utmärka bolagets egenskap af aktie
Ny

firma skall tydligt skilja sig från annan, förut i laga ordning;

registrerad, ännu bestående firma, så ock från benämning å utländsk

bankinrattning, som är allmänt känd här i riket.

9 §•

Delägare i bankaktiebolag skola vara svenska medborgare och till

antalet minst tjugu.

10 §.

Bankaktiebolags grundfond skall utgöra minst en million kronor:

dock att, dar de i bolagsordningen meddelade närmare bestämmelser

angående bolagets rorelsegrenar och villkoren därför uppenbarligen gifva

vid handen, att bolaget icke har till ändamål att drifva bankrörelse i

s orre omfång, utan blott att tillgodose den mindre omsättningen å viss

ort, grundfonden må, om Konungen gifver därtill lof, bestämmas till

lägre belopp, dock ej understigande två hundra tusen kronor.

11 §•

Grundfonden skall fördelas i aktier å lika belopp.

Hvad på grund af teckning af aktie skall inbetalas må ej bestämmas

till lägre belopp än det, hvarå aktien skall lyda.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1. 93

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Aktie vare mot bolaget odelbar.

Skall grundfonden kunna, utan ändring i bolagsordningen, bestämmas

till lägre eller högre belopp, må lägsta beloppet (minimikapitalet)

ej utgöra mindre än hälften af högsta beloppet (maximikapitalet).

Å aktierna skola utfärdas bref, angifvande ordningsnummer å den

eller de aktier, hvarå de lyda. Aktiebref skall ställas till viss man.

12 §.

Af grundfonden skola inbetalas minst tjugu procent, innan bankaktiebolag

öppnar sin rörelse, ytterligare minst tjugu procent inom tre

månader och återstoden inom åtta månader från öppnandet af bolagets

rörelse.

Innan bolaget registrerats och grundfonden blifvit till fullo inbetald,

må aktiebref ej utgifvas.

13 §.

Aktietecknare, som ej vid bolagets bildande erlagt full betalning,

vare skyldig aflämna af fullgod pant åtföljd förbindelse att inbetala

oguldna beloppet i enlighet med hvad i 12 § stadgas.

14 §.

Uraktlåter någon att i rätt tid fullgöra inbetalning å aktie, vare

skyldig att gälda ränta efter sex för hundrade om året från förfallodagen.

Varder, innan pant, hvarom i 13 § förmäles, blifvit aflämnad,

inbetalning ej verkställd i rätt tid, eller försummar någon att aflämna

sådan pant, äge styrelsen, där ej rättelse sker inom en månad efter

anmaning, förklara aktierätten förverkad. Lag samma vare, där senare

inbetalning ej fullgöres i rätt tid och aflämnad pant ej förslår till inbetalningens

gäldande.

Underrättelse om tiden för inbetalning äfvensom anmaning, hvarom

ofvan är sagdt, må anses vara gifven, när den blifvit kungjord i den

ordning, som för kungörande af kallelse till ordinarie bolagsstämma

skall gälla, så ock, där aktietecknarens adress för styrelsen uppgifvits,

till honom i rekommenderadt bref blifvit försänd.

Då aktierätten förverkats, kan hvad å aktien redan inbetalts eller

hvad genom realisering af aflämnad pant influtit ej återfordras.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

15 §.

Ökning af grundfonden medelst ny aktieteckning må ej ske, innan

förutvarande grundfond blifvit till fullo inbetald. Beslut om sådan

ökning må ej bringas till verkställighet, innan det blifvit registreradt.

Aktiebref må i ty fall ej utgifvas, innan full betalning erlagts

för den eller de aktier, hvarå brefvet lyder.

Den för inbetalning af de nya aktierna bestämda tid må ej öfverstiga

ett år från det beslutet registrerades.

16 §.

Hvad om påföljd för uraktlåtenhet att verkställa inbetalning å

tecknad aktie, så ock rörande anmaning att sådan inbetalning fullgöra

finnes i 14 § stadgadt skall äga motsvarande tillämpning vid ny aktieteckning,

som i 15 § sägs.

17 §. 17 §.

Har genom köp, arf eller på annat sätt förändring i äganderätten

till aktie skett, vare den nye ägaren, efter skriftlig anmälan hos

bolagets styrelse och därest hinder ej möter af bestämmelsen i 9 §,

berättigad att i bolaget inträda.

Innan sådan anmälan skett, må

han ej från bolaget uppbära utdelning.

18 §. 18 §.

Å bankaktiebolags hufvudkontor skall genom styrelsens försorg

hållas en särskild bok, i hvilken samtlige bolagsmän skola inregistreras

och anteckning göras om de aktier, en hvar innehar.

I registerboken skola alla förändringar i äganderätten till aktier genast

antecknas.

Ej må någon från bolaget uppbära

utdelning eller utöfva annan

bolagsman tillkommande rättighet, innan

han blifvit i registerboken införd.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Styrelsen åligge att låta en hvar, soni sådant önskar, taga kännedom

af registerboken å de tider, banken hålles öppen för allmänheten,

äfvensom, mot afgift, erhålla till riktigheten af vederbörande tjänsteman

bestyrkt utdrag därur.

19 §.

Inbetald grundfond må ej, aå länge bankrörelsen fortfar, minskas

genom utdelning eller annan återbetalning till bolagsmännen.

20 §.

Af bankaktiebolags behållna årliga vinst skola minst femton procent

afsätta» för bildande af en reservfond. Sedan reservfonden uppgått till

femtio procent af bolagets grundfond, må vidare afsättning till reservfonden

kunna upphöra; nedgår den under detta belopp, skall afsättning

därtill å nya vidtaga.

Till reservfonden skall alltid läggas hvad vid aktieteckning kan

för aktierna betingas utöfver det belopp, hvarå de lyda, så ock, där

aktierätt förverkats, hvad som blifvit å aktien inbetaldt eller genom

realisering af aflämnad pant influtit.

Reservfonden må endast användas till betäckande af den förlust,

som å bolagets rörelse i dess helhet uppstått och som icke kan ersättas

af andra befintliga, till framtida förfogande afsätta medel.

21 §.

Varder, under det bankaktiebolag fortsätter sin rörelse, utdelning

beslutad och verkställd, ändå att, enligt senast upprättade, behörigen

reviderade bokslut, tillgång därtill icke kan beredas utan åsidosättande

af de i 19 och 20 §§ angående bolagets fonder meddelade bestämmelser,

vare de bolagsmän, som uppburit sådan utdelning, skyldige att återbära

densamma; och ansvare därjämte de, som deltagit i beslutet, en för alla

och alla för en, för den brist, som vid återbäringen kan uppkomma.

22 §.

Redan för aktie full betalning blifvit erlagd, vare delägare i bankaktiebolag

icke pliktig att ytterligare någon tillskjuta.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

23 §.

Innan bankaktiebolag blifvit registreradt, kan det ej förvärfva

rättigheter eller ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol eller

annan myndighet söka, kära eller svara.

Ingås förbindelse å bolagets vägnar, innan det blifvit registreradt,

vare de, som ingått förbindelsen, ansvarige därför såsom för annan sin

gäld, en för alla och alla för en.

II Kap.

Om rörelsen.

24 §. 24 §.

Bankaktiebolag må ej drifva Bankaktiebolag må ej drifva

handel med annat än guld och handel med annat än guld, in- och

silfver, in- och utrikes växlar samt utrikes växlar samt räntebärande

räntebärande papper. papper.

För bankaktiebolags fordran pansatt eller utmätt, fast eller lös

egendom, som försäljes å auktion, må bolaget dock äga att, till skyddande

af sin fordran, inropa, med skyldighet att egendomen åter afyttra,

så snart det kan ske utan förlust.

Bankaktiebolag äger förvärfva för bankens inrymmande afsedd

fastighet.

Ej må bankaktiebolag såsom pant mottaga egna aktiebref.

25 §.

Bankaktiebolag må ej utfärda tryckta eller graverade, till viss

man eller order, eller till innehafvaren ställda förbindelser.

26 §.

Varda penningar hos bankaktiebolag insatta att viss tid där

innestå, mot eller utan ränta, skall bevis, som bolaget därom utfärdar,

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

ställas till viss man och innehålla, att öfverlåtelse må ske endast till

viss man samt att öfverlåtelsen bör till nye ägarens säkerhet hos bolaget

anmälas.

Å medel, som på så kallad sparkasseräkning eller därmed likartad

räkning insättas, må icke godtgöras ränta för högre belopp än tretusen

kronor af en insättares tillgodohafvande. Ej heller må bankaktiebolag

ikläda sig skyldighet att annorledes än viss tid, minst en vecka, efter

uppsägning återbetala å sådan räkning insatta medel; styrelsen dock

öppet lämnadt att, då sådant pröfvas utan olägenhet kunna ske, i särskilda

fall medgifva utbetalning utan afvaktan på uppsägningstidens

utgång.

Ill Kap.

Om förvaltning och styrelse samt om bolagsstämma och revision.

27 §.

. Bolagsmännen skola inom sig utse en styrelse af minst fem ledamöter

att företräda bolaget. Ledamot af styrelsen skall vara bosatt i

Sverige. Val af styrelseledamot må ej afse längre tid än fem år.

Styrelseledamot må, ändå att den tid, för hvilken han blifvit vald,

ej gått till ända, kunna genom beslut å bolagsstämma från uppdraget

skiljas.

Inskränkning i styrelsens befogenhet att företräda bolaget vare

utan verkan mot en hvar, som ej visas hafva om den inskränkning

ägt kännedom. Bestämmelse, innefattande sådan inskränkning, må ej

registreras.

28 §.

Bankaktiebolag äge bemyndiga Bankaktiebolag! äge bemyndiga

jämväl annan än styrelseledamot eller uppdraga åt styrelsen att beatt

teckna bolagts firma. myndiga jämväl annan än styrelse
ledamot

att teckna bolagets firma.

Om inskränkning i sådant bemyndigande vare lag, som i 27 §

2 mom. sägB.

Bill. till Riksd. Prof. 1903. 6 Sami, 2 Afd. 1 Höft.

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

Kungl. Maj.ts förslag. Utskottets förslag.

29 §.

Skriftlig afhandling, som för bankaktiebolag ingås, skall undertecknas

å dess vägnar och med utsättande af dess firma. Vid firmateckning

skola de, som äro berättigade att teckna firman, jämväl underskrifva

sina namn.

År afhandling, som för bolaget ingås, ej behörigen underskrifven

å dess vägnar, svare de, som afhandlingen underskrift, för hvad sålunda

slutits, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

30

Styrelsen äge förordna ombud

att å bolagets vägnar söka, kära

och svara, så ock eljest bolagets

talan föra. Ej må dock bemyndigande,

som i 28 § sägs, af styrelsen

lämnas.

§•

Styrelsen äge förordna ombud

att å bolagets vägnar söka, kära

och svara, så ock eljest bolagets

talan föra. Ej må dock, utan bolagets

uppdrag, bemyndigande, som

i 28 § sägs, af styrelsen lämnas.

31 §.

Såsom styrelsens beslut gälle, där ej annorlunda är i bolagsordningen

bestämdt, den mening, om hvilken vid sammanträde de fleste

röstande förenat sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes

af ordföranden vid sammanträdet.

Ledamot af styrelsen äge ej deltaga i afgörande af fråga, hvari

hans enskilda rätt är mot bolagets stridande.

32 §.

Styrelsen åligge att vid fullgörandet af sitt uppdrag ställa sig

till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som af bolaget meddelas och

ej strida mot lag eller författning eller mot bolagsordningen.

33 §.

Bolagsmännens rätt att deltaga i handhafvandet af bolagets angelägenheter

utöfvas å bolagsstämma.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1. 99

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Ej må någon, för egen del eller såsom ombud för annan, deltaga

i afgörande af fråga, hvari hans enskilda rätt är mot bolagets stridande;

och må förty ledamot af styrelsen ej deltaga i beslut om ansvarsfrihet

för förvaltningsåtgärd, för hvilken han är ansvarig, ej heller i val af

revisor.

Vid bolagsstämma skall, genom styrelsens försorg, föras protokoll,

utvisande hvilka bolagsmän i förhandlingarna deltagit samt det antal

aktier, för hvilket en hvar af dem ägt rösta. Senast fjorton dagar

efter stämman skall protokollet vara för bolagsmännen tillgängligt.

34 §.

Beslut om ändring af bolagsordningen eller om bolagets upplösning

af annan orsak, än i 46, 47, 49 eller 56 § sägs, vare ej giltigt,

med mindre samtlige bolagsmännen förenat sig därom eller beslutet

fattats å två på hvarandra följande bolagsstämmor, däraf minst en

ordinarie, och å den stämma, som sist hålles, biträdts af minst två

tredjedelar af de röstande.

År för giltighet af beslut, hvarom nu är sagdt, något ytterligare

villkor i bolagsordningen bestämdt, lände ock det till efterrättelse.

Förändring af bankaktiebolags ordning äge ej giltighet, med •

mindre den varder af Konungen stadfästad.

35 §.

Jämte hvad i 33 och 34 §§ är om utöfvande af rösträtt och

fattande af beslut å bolagsstämma stadgadt, gälle, där ej annorlunda

finnes i bolagsordningen bestämdt:

att hvarje aktie berättigar till en röst;

att frånvarande bolagsmans rösträtt må genom ombud utöfvas;

att såsom bolagets beslut gäller den mening, för hvilken de flesta

rösterna afgifvas; och

att vid lika röstetal val afgöres genom lottning, men i andra

frågor den mening gäller, som biträdes af de fleste röstande, eller, om

jämväl antalet röstande är lika, af stämmans ordförande.

36 §.

Ordinarie bolagsstämma skall hållas inom fyra månader efter utgången

af hvarje räkenskapsår. Å den stämma skall styrelsen fram
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

lägga förvaltningsberättelse jämte balansräkning för det förflutna året

tillika med den berättelse, som enligt 43 § bör af revisorerna afgifvas.

Minst åtta dagar före ordinarie bolagsstämma skall förteckning å

de ärenden, som därvid skola förekomma, genom styrelsens försorg

hållas för bolagsmännen tillgänglig å bolagets hufvudkontor. Ärende,

som ej vant å förteckningen upptaget, må ej, utan samtlige närvarandes

samtycke, vid stämman till afgörande företagas, där det ej omedelbart

föranledes af förvaltningsberättelsen eller balansräkningen eller revisionsberättelsen

eller ock enligt bolagsordningen skall vid stämman afgöras.

Vill bolagsman hänskjuta ärende till pröfning å stämman, göre hos

styrelsen skriftlig anmälan därom minst fjorton dagar före stämman.

37 §.

Den förvaltningsberättelse, som styrelsen, efter ty i 36 § sägs,

har att för hvarje år å bolagsstämma framlägga, skall uttryckligen angifva

den vinst eller förlust, som af rörelsen under året uppkommit.

Den i samma § omförmälda balansräkning skall behörigen redovisa

bolagets inkomster och utgifter under räkenskapsåret samt dess

tillgångar och skulder vid årets slut. Bolagets tillgångar må icke upptagas

öfver deras verkliga värden. Osäkra fordringar skola förty upptagas

endast till de belopp, hvarmed de beräknas komma att ingå,

samt värdelösa fordringar afskrifvas.

Förvaltningsberättelsen och balansräkningen skola minst en månad

före stämman tillhandahållas revisorerna samt, tillika med desses berättelse,

minst åtta dagar före stämman i tillräckligt antal exemplar

hållas för bolagsmännen tillgängliga å bolagets hufvudkontor.

38 §.

Å den bolagsstämma, där styrelsens förvaltningsberättelse och

balansräkningen jämte revisionsberättelsen framläggas, skall jämväl till

behandling företagas frågan om beviljande af ansvarsfrihet åt styrelsen

för den tid, förvaltningsberättelsen omfattar. Yrkas af bolagsmän med

ett sammaniagdt aktiebelopp, utgörande minst en tiondedel af hela grundfonden,

att med afgörande af den fråga skall anstå till fortsatt stämma

inom två månader, må sådant anstånd ej förvägras.

Varder talan å förvaltningen under den tid, förvaltningsberättelsen

omfattar, ej anställd inom ett år från det densamma å bolagsstämma

framlades, vare så ansedt, som om ansvarsfrihet blifvit beviljad.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Sammansatta Banko■ och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Utan hinder däraf att ansvarsfrihet beviljats, äge bolaget att,

inom två år från det förvaltningsberättelsen å bolagsstämma framlades,

i afseende å förvaltningen anställa talan mot styrelseledamot, som visas

hafva i förvaltvingsberättelsen eller balansräkningen mot bättre vetande

meddelat oriktig uppgift, där denna kan antagas hafva å beslutet om

ansvarsfrihet inverkat.

39 §.''

Styrelsen äge, när den finner lämpligt, kalla bolagsmännen till

extra bolagsstämma.

Sådan stämma skall af styrelsen utlysas, då det för uppgifvet

ändamål skriftligen påfordras af bolagsmän med ett sammanlagdt aktiebelopp,

utgörande minst en tiondedel af hela grnndfonden eller den

mindre del däraf, som må vara i bolagsordningen bestämd.

Vid extra bolagsstämma må ej till afgörande företagas ärende,

6om ej varit i kallelsen till stämman angifvet.

40 §.

Har styrelsen ej senast fjorton dagar efter påfordran, hvarom i

39 § är sagdt, utlyst bolagsstämma att hållas inom en månad, där ej

annat af bolagsordningen föranledes, eller underlåter styrelsen att i

föreskrifven ordning kalla bolagsmännen till ordinarie bolagsstämma, har

Konungens befallningshafvande att, på anmälan af bolagsman, ofördröjligen

utlysa bolagsstämma.

41 §•

Menar styrelsen eller ledamot däraf eller bolagsman, att beslut,

som å bolagsstämma fattats, icke i behörig ordning tillkommit eller

eljest strider mot lag eller författning eller mot bolagsordningen, äge

därå tala genom stämning å bolaget inom två månader från beshitet.s

dag. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

Hvad om klander af bolagsstämmobeslut nu är sagdt gälle ock,

där aktietecknare vill tala å beslut, som fattats vid sammanträde, hvarom

i 4 § förmäles.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Sammansatta Banko■ och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

Kungl. Maj.ts förslag. Utskottets förslag.

42 §.

Angående styrelseledamots befogenhet att för bolaget mottaga

stämning är stadgadt i rättegångsbalken; och skall hvad i sådant afseende

gäller äga tillämpning jämväl då annat offentlig myndighets

bud skall bolaget delgifvas.

Vill styrelsen klandra beslut, som å bolagsstämma fattats, eller

eljest kära till bolaget, kalle bolagsmännen till bolagsstämma för val

af ombud att i den tvist föra bolagets talan. Stämning skall anses

delgifven, då den blifvit å stämman föredragen; dock vare i fall, som

i 41 § afses, styrelsens rätt till talan bevarad, om inom där stadgad

tid stämman blifvit utlyst att ofördröjligen hållas.

43 §.

Bolagsmännen skola för granskning af styrelsens förvaltning och

bolagets räkenskaper årligen utse revisorer. Åtminstone hvart annat

år skall en af dessa revisorer ombytas.

Af bolagsmännen utsedd revisor må, ändå att den tid, för hvilken

han blifvit vald, ej gått till ända, kunna genom beslut å bolagsstämma

från uppdraget skiljas.

Öfver granskningen skall skriftlig berättelse afgifvas.

44 §.

Revisor skall äga ständig tillgång till bolagets alla böcker, räkenskaper

och andra handlingar; och må af honom begärd upplysning

angående förvaltningen ej af styrelsen förvägras.

Där granskningen därtill föranleder, må revisorerna skriftligen

med angifvande af skälet påfordra, att extra bolagsstämma skall af

styrelsen utlysas. Har sådan påfordran skett, skall hvad i 40 § sägs

äga motsvarande tillämpning.

45 §.

Hafva revisorer i sin berättelse mot bättre vetande lämnat oriktig

uppgift eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik, i

förvaltningsberättelsen eller balansräkningen meddelad uppgift, eller vid

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

fullgörandet af Biff uppdrag visat grof vårdslöshet, vare de, som låtit

sådant komma sig till last, bolaget ansvarige för all däraf uppkommande

skada, en för alla och alla för en. Ej ma dock talan härom

anställas sedan två år förflutit från det revisionsberättelsen å bolagsstämma

framlades.

IV. Kap.

Om bankaktiebolags upplösning och om förlängning af bolagets oktroj.

46 §.

Har bankaktiebolag, enligt behörigen revideradt bokslut, gjort

sådana förluster, att reservfonden och tio procent af grundfonden förlorats,

skall styrelsen senast den dag, revisionsberättelsen aflämnas,

sammankalla bolagsstämma till första dag, sådant enligt bolagsordningen

kan ske; och läte styrelsen dessutom ofördröjligen genom rekommenderadt

bref om bolagsstämman underrätta bolagsman, hvars adress är

känd. I kallelsen till bolagsstämman skall uppgifvas, att bolaget gjort

sådan förlust, som bär är sagd.

Har före eller senast vid bolagsstämman af bolagsmän tecknats

hvad som erfordras för att återställa grundfonden till dess behöriga

belopp, äge bolaget att fortsätta rörelsen; men om så icke skett eller

om för grundfondens återställande tecknadt tillskott icke inbetalts inom

tre månader från omförmälda stämma, skall bolaget upplösas och likvidation

verkställas.

De bolagsmän, som verkställt tillskottet, äga att af bolagets

blifvande behållna vinstmedel erhålla åter hvad af dem blifvit tillskjutet

jämte sex procent årlig ränta, innan annan utdelning får ske. Upplöses

bolaget, förr än sådant tillskott blifvit till fullo återguldet, skall, sedan

bolagets skulder blifvit betalda, tillskottet, dock utan beräkning af ränta

för tid efter bankrörelsens upphörande, återgäldas af bolagets tillgångar,

så långt de därtill förslå, innan någon utdelning å aktierna må äga rum.

Yppas under löpande räkenskapsår anledning till antagande, att

bolaget gjort sådana förluster, hvarom i denna § förmäles, åligge det

styrelsen att ofördröjligen låta upprätta bokslut och kalla revisorerna

att granska detsamma.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

Kung!. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

47 §.

Bankaktiebolag skall ock upplösas och likvidation verkställas:

då bolaget icke öppnat sin rörelse inom ett år ifrån bolagets

bildande;

då grundfonden ej blifvit till hela sitt belopp inbetald inom ett

år från det bolagets rörelse öppnades;

då antalet bolagsmän nedgått under det i 9 § bestämda samt tillräckligt

antal delägare ej inom tre månader inträdt;

eller då meddelad oktroj tilländagått, utan att ny oktroj beviljats.

48 §.

Varder bankaktiebolag icke upplöst, ehuru sådant förhållande

inträffat, som jämlikt 46 eller 47 § påkallar upplösning, svare de, som

med vetskap om förhållandet deltaga i beslut om fortsättande af bolagets

verksamhet eller handla å dess vägnar, för uppkommande förbindelser,

en för alla och alla för en.

49 §.

Har Konungen förklarat bankaktiebolag hafva förverkat oktrojen,

skall bolaget anses upplöst den dag, då sådant förklarande gjordes.

50 §.

Upplöses bankaktiebolag af annan anledning, än i 56 § sägs, skall

likvidation verkställas af styrelsens ledamöter såsom likvidatorer, där

ej, till följd af bolagsordningens bestämmelse eller bolagets beslut, en

eller flere särskilde likvidatorer utses. Uppdraget att vara likvidator

anses gälla, intill dess likvidationen blifvit afslutad, men må när som

hälst kunna af bolaget återkallas.

51 §.

Lik vidatorerna åligge att ofördröjligen söka årsstämning å bolagets

okände borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och skulder och

upprätta bokslut.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1. 105

Kungl. Maj ds förslag. Utskottets förslag.

Så snart utan uppenbar skada ske kan, skall bolagets egendom

i penningar förvandlas.

52 §.

Om likvidatorers befogenhet att företräda bolaget och deras

skyldigheter gälle i tillämpliga delar hvad angående styrelse är stadgadt.

53 §.

Under likvidation skall bolagets firma tecknas med tillägg af orden

ni likvidation».

I öfrigt skall hvad i 29 § finnes föreskrifvet i fråga om underskrifvande

af afhandling, som under bolagets bestånd å dess vägnar

ingås, så ock om påföljd för försummelse härutinnan äga motsvarande

tillämpning under bolagets likvidation.

54 §.

Innan den i årsstämningen utsatta inställelsedag är förbi och all

veterlig gäld blifvit betald eller erforderliga medel därtill afsätta, må

bolagets tillgångar ej mellan bolagsmännen skiftas. Sker det, vare i

händelse af bolagets oförmåga att fullgöra sina förbindelser, bolagsman

skyldig återbära hvad han bekommit.

55 §.

Åtnöjes bolagsman ej med bolagsskifte eller med åtgärd, som

under likvidationen vidtagits, skall han sin talan hos domstol anhängigöra

inom ett år från den dag, likvidationen afslutades. Försummas

det, kåfve han sin talan förlorat.

56 §.

Afträdes bankaktiebolags egendom till konkurs, skall bolaget anses

upplöst den dag, då dess konkursansökning till rätten eller domaren

ingafs eller, i anledning af borgenärs ansökning om konkurs, offentlig

stämning utfärdades. Underrättelse om den offentliga stämningen skall,

Bih. till Iliksd. Prat. 1903. 6 Sami. 2 Afd. 1 Höft. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N.o 1.

Kungl. Maj.ts förslag. Utskottets förslag.

samtidigt med kungörelsen därom, genom rättens eller domarens försorg

afsändas för registrering.

57 §.

Under konkursen företrädes bolaget såsom konkuregäldenär af

styrelsen eller, där bolaget vid konkursens början var upplöst, af

likvidatorerna; dock må ny styrelse eller nya likvidatorer kunna under

konkursens fortgång i behörig ordning ulses.

58 §.

Varder bankaktiebolags egendom afträdd till konkurs, som börjar

inom två år från det förvaltningsberättelsen å bolagstämma framladies,

äge konkursboet, ändå att ansvarsfrihet blifvit styrelsen beviljad, anställa

klander å förvaltningen för det räkenskapsår, berättelsen afser.

Inträffar konkurs inom två år Inträffar konkurs inom två år

från det revisionsberättelsen å bo- från det revisionsberättelsen å bolagsstämma

framlades, stånde kon- lagsstämma framlades, stånde konkursboet

öppet att mot dem anställa kursboet öppet att mot revisorerna

sådan talan, som i 45 § förmäles. anställa sådan talan, som i 45 §

förmäles.

Talan, hvarom i denna § sägs, skall anhängiggöras inom en månad

från inställelsedagen, eller, där tiden för talans anställande af bolaget,

efter ty ofvan är sagdt, då ännu ej gått till ända, inom utgången af

den tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

59 §.

Önskar bankaktiebolag erhålla förlängning af bolaget meddelad

oktroj, göre i den ordning, som i 1 § är sagd, ansökning därom sist

sexton månader, innan den löpande oktrojen tilländagår.

Beslut om sådan ansökning skall fattas å ordinarie bolagsstämma.

V Kap.

Om registrering.

. 60 §•

I aktiebolagsregistret skola inskrifvas de uppgifter, hvilka enligt

denna lag skola för registrering anmälas eller hvilkas intagande i

registret eljest är eller varder föreskrifvet.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

Kungl. Maj.ts förslag. Utskottets förslag.

61 §.

Ansökning om bankaktiebolags registrering skall göras al'' styrelsen

och innehålla uppgift ej mindre å styrelseledamöternas fullständiga

namn och hemvist, än ock å den eller dem, som äro berättigade att

teckna firman, samt vara åtföljd af:

1) Konungens beslut om stadfästelse af bolagsordningen, i två

styrkta afskrifter;

2) protokoll, utvisande att styrelse blifvit utsedd;

3) en af styrelseledamöterna afgifven, egenhändigt underskrifven

uppgift, huru mycket blifvit tecknadt, med afdrag i anledning af öfverteckning,

där sådan ägt rum, äfvensom huru mycket af grundfonden

blifvit inbetaldt.

Dessutom skola vid ansökningen fogas:

där inbjudning till aktieteckning skett, samtliga teckningslistor,

i hufvudskrift och styrkt afskrift, äfvensom protokoll, utvisande att

beslut, hvarigenom bolaget blifvit bildadt, i föreskrifven ordning fattats,

samt

där stiftarne öfver tagit samtliga aktierna, det härom träffade aftal

i hufvudskrift eller styrkt afskrift.

62 §.

Sist fyra månader efter utgången af den i 12 § för aktiernas slutliga

inbetalning bestämda tid skall, där ej anmälan om full inbetalning

förut skett, af styrelsen för registrering aflämnas en af dess ledamöter

egenhändigt underskrifven uppgift, huruvida grundfonden blifvit till

hela sitt belopp inbetald.

63 §.

Beslut om ökning af grundfonden medelst ny aktieteckning skall,

ehvad det innefattar ändring af bolagsordningen eller ej, af styrelsen

för registrering anmälas. Registrering må icke beviljas, där ej anmälan

till registret gjorts därom, att förutvarande grundfond till fullo inbetalts.

Sist en månad efter utgången af den för inbetning af de nya

aktierna bestämda tid skall af styrelsen för registrering aflämnas en af

s. 108 Kontrollera mot PDF

108 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

Kungl. Maj.ts förslag. Utskottets förslag.

dess ledamöter egenhändigt underskrifven uppgift om det belopp, som

å de nya aktierna inbetalts.

64 §.

Ändring af bolagsordningen skall registreras. Styrelsen skall

härom ofördröjligen göra ansökning och därvid foga två styrkta afskrifter

af Konungens beslut om den å ändringen meddelade stadfästelse.

65 §.

Ändring i styrelsens sammansättning äfvensom i fråga om rätten

att teckna bolagets firma skall ofördröjligen af styrelsen för registrering

anmälas.

66 §.

Likvidatorer skola ofördröjligen för registrering anmäla upplösning,

hvarom i 50 § sägs, med uppgift å dem, som äga verkställa

likvidationen, och å dem, som äga teckna bolagets firma. Afgår likvidator

eller utses ny sådan eller sker ändring i fråga om rätten till

firmateckning, skall ock därom anmälan för registrering af likvidatorerna

ofördröjligen göras. Då likvidationen afslutats, åligge det likvidatorerna

att för registrering ofördröjligen göra anmälan därom.

67 §.

Anmälan till registret skall göras skriftligen och vara åtföljd af

stadgade afgifter för registreringen och dess kungörande. Aflämnas

anmälan genom ombud eller insändes den med posten, skall underskriften

vara af vittnen styrkt.

Då bankaktiebolags registrering sökes, skall en hvar, som är berättigad

att teckna dess firma, på samma gång egenhändigt inskrifva

firmateckningen i registret eller i särskild! bihang till detta, så vida

icke teckningen verkställts å anmälningsskriften och blifvit af vittnen

styrkt. På enahanda sätt skall förfaras, då anmälan sker därom, att

någon blifvit berättigad att teckna förut anmäld firma.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1. 109

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

68 §.

Vägras registrering, äge den, som är med beslutet missnöjd, att,

vid talans förlust, innan klockan tolf å sextionde dagen från beslutets

dag däröfver anföra besvär hos Konungen.

69 §.

I afseende å bankaktiebolag gälle, förutom hvad i 60—68 §§ här

ofvan sägs, i tillämpliga delar till efterrättelse hvad om registrering är

stadgadt i 24, 68 — 71, och 73—75 §§ af lagen om aktiebolag.

VI Kap.

Om tillsyn.

70 §.

Förr än bankaktiebolag öppnar sin rörelse, skall inför Konungens

befallningshafvande styrkas:

att kungörelse i öfverensstämmelse med 71 § i lagen om aktiebolag

skett angående bolagets registrering, samt

att å aktierna blifvit inbetalda minst tjugu procent af grundfonden

samt förbindelse med pant, som Konungens befallningshafvande

pröfvar fullgod, aflämnad för inbetalning af återstoden.

71 §•

Genom kungörelse i allmänna tidningarna skall tillkännagifvas,

när bankaktiebolag börjar sin rörelse, så ock när bankaktiebolag upplöses

af annan anledning än konkurs; och skall underrättelse om dagen,

då sådant sker, till finansdepartementet insändas.

72 §.

Den af Konungen förordnade Den af Konungen förordnade

bankinspektören äge, där han så bankinspektören äge, där han så

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Sammansätta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

Kungl. Maj.ts förslag.

pröfvar nödigt, sammankalla styrelsen.

Jämväl må bankinspektören

sammankalla extra bolagsstämma,

där styrelsen icke efterkommer af

honom framställd begäran om utfärdande

af kallelse till sådan stämma.

Bankinspektören må närvara vid

bolagsstämma och vid af honom

utlyst styrelsesammanträde samt i

öfverläggningarna deltaga.

Utskottets förslag.

pröfvar nödigt, sammankalla styrelsen.

Jämväl må bankinspektören,

på uppdrag af chefen för finansdepartementet,

sammankalla extra

bolagsstämma, där styrelsen icke

efterkommer af hankinspektören

framställd begäran om utfärdande

af kallelse till sådan stämma. Bankinspektören

må närvara vid bolagsstämma

och vid af honom utlyst

styrelsesammanträde samt i öfverläggningarna

deltaga.

73 §.

Styrelsen åligge:

att när som helst hålla bolagets räkenskaper och handlingar tillgängliga

för Konungens befallningshafvande, för det allmänna ombud,

som Konungens befallningshafvande förordnar, för bankinspektören samt

för den särskilda undersökning, Konungen eller chefen för finansdepartementet

eljest kan finna för godt att låta anställa;

att genast efter hvarje månads slut i närvaro af det allmänna

ombudet, enligt formulär, som från finansdepartementet meddelas, upprätta

en öfversikt, utvisande bolagets tillgångar och skulder, jämte uppgift

om räntesatserna för bolagets in- och utlåning samt diskonto, som under

den tid, öfversikten omfattar, varit hos bolaget gällande, och att därefter

ofördröjligen till nämnda departement insända denna öfversikt för dess

offentliggörande genom departementets försorg;

att jämväl i öfrigt meddela chefen för finansdepartementet, Konungens

befallningshafvande, bankinspektören och allmänna ombudet alla

de upplysningar rörande bolaget, som af dem äskas;

att ofördröjligen efter verkställd revision till finansdepartementet

insända styrelsens förvaltningsberättelse, balansräkningen och revisionsberättelsen

samt låta införa sistnämnda berättelse i allmänna tidningarna;

samt

att, där chefen för finansdepartementet finner anledning till antagande,

att bolaget gjort sådana förluster, att reservfonden och tio

procent af grundfonden förlorats, på departementschefens anmodan ofördröjligen

låta upprätta bokslut och kalla revisorerna att granska detsamma.

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Sammansätta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

74 §.

Det i 73 § omförmälda allmänna ombud åligge att meddela bankinspektören

alla de upplysningar angående bolaget, som af honom äskas.

75 §.

I den granskning af styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper,

hvarom i 43 § förmäles, skall jämväl deltaga en af Konungens

befallningshafvande förordnad revisor.

76 §.

Har styrelse eller bolagsstämma fattat beslut, hvilket står i strid

med lag eller den för bolaget fastställda ordning, må Konungens befallningshafvande

kunna förbjuda verkställighet af beslutet. Konungens

befallningshafvande må ock kunna förelägga styrelse att, i händelse

beslut af nyssomförmälda beskaffenhet gått i verkställighet, göra rättelse,

där så kan ske, så ock att fullgöra hvad styrelsen enligt lag och

bolagsordning åligger. Sådant föreläggande må dock icke af Konungens

befallningshafvande meddelas i fråga om i lag gifna föreskrifter, hvilkas

öfverträdande är med straff belagdt; och må i frågor, som angå bankaktiebolags

förvaltning och bokföring, förbud eller föreläggande, hvarom

nu är sagdt, icke af Konungens befallningshafvande meddelas, med

mindre bankinspektören därom gjort framställning.

Sker svårare afvikelse från denna lag eller från bolagets ordning,

ankomme på Konungen att förklara bolaget hafva förverkat oktrojen.

77 §.

Konungens befallningshafvande äge förelägga vite vid meddelande

af föreskrift eller förbud enligt denna lag samt till sådant vite fälla.

78 §.

Öfver beslut, som af Konungens befallningshafvande på grund af

denna lag meddelas, må klagan föras hos Konungen, men beslutet går

ändock i verkställighet, där icke Konungen annorlunda förordnar.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

79 §.

Upplöses bankaktiebolag af annan anledning, än i 56 § sägs,

skall chefen för finansdepartementet förordna ombud, som har att närvara

vid likvidatorernas sammanträden, med rätt att yttra sig till

protokollet samt att i öfrigt öfvervaka likvidationen.

80 §.

Bankaktiebolag åligge att ersätta ombud, som utses enligt 73 och

79 §§, äfvensom revisor, hvarom i 75 § förmäles. På den, som utsett

nämnda ombud eller revisor^ ankomme att bestämma ersättningsbeloppet.

Vll Kap.

Ansvarsbestämmelser.

81 §.

Hvar, som i anmälan till registrering mot bättre vetande meddelar

oriktig uppgift, straffes med böter från och med femtio till och med

två tusen kronor, där ej å förseelsen straff är i allmänna strafflagen

utsatt.

Lag samma vare, där styrelseledamot mot bättre vetande låter uti

den i 18 § omförmälda bok införa oriktig uppgift.

82 §.

Bryter någon mot hvad i 12 § 2 mom. eller 15 § 2 mom. finnes

stadgadt eller underlåter styrelseledamot att iakttaga föreskrift, som i

18 §, 62 §, 63 § 2 mom., 64 § eller 65 § är meddelad, straffes med

böter från och med fem till och med fem hundra kronor.

Lag samma vare om likvidator, som ej fullgör hvad honom enligt

66 § åligger.

83 §.

Böter och viten, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till böters eller vitens fulla gäldande, skola de förvandlas

efter allmän lag.

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

Kungl. Maj.ts förslag. Utskottets förslag.

Vill Kap.

Särskilda bestämmelser.

84 §.

öfverträda styrelseledamöter, likvidatorer eller bolagsmän denna

lag eller bolagsordningen, svare de för all däraf uppkommande skada,

eu för alla och alla för en.

85 §.

Bolagsordning för bankaktiebolag skall angifva:

1) bolagets firma;

2) de rörelsegrenar, banken må utöfva;

3) den ort, där bolagets styrelse skall hafva sitt säte;

4) grundfonden eller, där grundfonden skall kunna utan ändring

i bolagsordningen bestämmas till lägre eller högre belopp, minimikapitalet

och maximikapitalet;

5) det belopp, hvarå aktie skall lyda;

6) antalet af styrelsens ledamöter och suppleanter för dem, tiden

för deras befattningar samt grunderna för styrelsens beslutförhet;

7) huruvida mera än en ordinarie bolagsstämma skall årligen

hållas, tid och ort för sådan stämmas hållande och hvilka ärenden skola

å ordinarie stämma eller, där flera hållas, å hvar och en af dem förekomma

till behandling;

8) huru kallelse till bolagstämma skall ske och andra meddelanden

bringas till bolagsmännens kännedom;

9) grunderna för utöfvande af rösträtt och fattande af beshit å

bolagsstämma, såvidt de skola afvika från hvad härom finnes i 34 och

35 §§ föreskrifvet; samt

10) antalet revisorer och suppleanter för dem samt tiden för deras

befattningar och för revisionen.

Bill. till Riksd. Prot. 1903. 6 Sami. 2 Afd. 1 Höft.

15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

86 §.

Bankaktiebolag vare uti de mål, för hvilka ej annorlunda genom

lag stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort, där styrelsen

enligt bolagsordningen har sitt säte.

87 §.

Enskildes förhållanden till bankaktiebolag: må ei för allmänheten

yppas.

88 §. 88 §.

Angående aktiebolag, som ute- Angående aktiebolag, som uteslutande

hafva till ändamål att idka slutande hafva till ändamål att idka

fastighetsbelåning eller pantlåne- fastighetsbelåning eller pantlånerörelse,

äfvensom angående industri- rörelse, är särskild! stadgadt.

förlag sbanker är särskild! stadgadt.

89 §.

Genom denna lag upphäfvas:

lagen angående bankaktiebolag den 19 november 1886;

lagen den 19 maj 1899 om ändrad lydelse af 18 § i förstnämnda

lag; samt

lagen om registrering af bankaktiebolag den 28 juni 1895.

90 §. 90 §.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1904.

Rättigheter och skyldigheter, som dessförinnan uppkommit, skola

bedömas efter äldre lag;.

Å O o

bankaktiebolag, hvars verk- Å bankaktiebolag, hvars verksamhet

grundas på tillåtelse, med- samhet grundas på tillåtelse, meddelad

före nämnda dag, och i hvars delad före nämnda dag, skola beordning

icke meddelats föreskrift om stämmelserna i denna lag icke äga

s. 115 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko■ och Lagutskottets Betänkande N''-o 1. 115

Kungl. Maj ts förslag,

skyldighet för bolaget att underkasta

sig de bestämmelser, hvilka för bankaktiebolag

varda i allmän författning

stadgade, skola bestämmelserna i

denna lag icke äga tillämpning, så

vidt de afse ämnen, rörande hvilka

blifvit i bolagsordningen särskild!

stadgadt, utan gälle därutinnan hvad

bolagsordningen innehåller, dock

att i fråga om ändring i bolagsordningen,

om det sätt, hvarpå bolaget

skall företrädas och dess firma tecknas,

om likvidation, om registrering,

om tillsyn och om ansvar,

denna lag gäller till efterrättelse.

b t skottet s förslag.

tillämpning, så vidt de afse ämnen,

rörande hvilka blifvit i bolagsordningen

särskild! stadgadt, utan gälle

därutinnan hvad bolagsordningen

innehåller, dock att i fråga om ändring

i bolagsordningen, om det sätt,

hvarpå bolaget skall företrädas och

dess firma tecknas, om likvidation,

om registrering, om tillsyn och om

ansvar, denna lag gäller till efterrättelse.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

Bilaga litt. C.

Kungl. Maj:ts förslag

till

Lag

angående industriförlagsbanker.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

De, som vilja stifta bankaktiebolag i ändamål att jämte bankrörelse

drifva handel med aktier, skola söka Konungens stadfästelse å

bolagets ordning; och galle för sådant bolag till efterrättelse lagen om

bankaktiebolag den........med de afvikelser, som föranledas af

hvad i denna lag är stadgadt.

2 §•

Bankaktiebolag, hvarom i denna lag förmäles, skall i firman begagna

ordet industriförlagsbank; och skall firman därjämte utmärka bolagets

egenskap af aktiebolag. Grundfonden må för sådant bankaktiebolag

icke understiga fem millioner kronor.

3 §•

Indistriförlagsbank må icke från allmänheten inlåna penningar till

belopp, som öfverstiger bolagets egna fonder.

4 §•

Industriförlagsbank må icke drifva handel med eller såsom pant

mottaga egna aktier.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1904.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

117

Bilaga litt. D.

Lag

angående tillsyn å vissa penningeinrättningar, som drifva sin rörelse

utan af Konungen stadfäst reglemente.

Med upphäfvande af lagen angående tillsyn å vissa s. k. folkbanker

och med folkbanker jämförliga penningeinrättningar den 29 juli

1892, förordnas härigenom som följer:

1 §•

Har penningeinrättning, som i fråga om ändamålet med sin rörelse

är jämförlig med folkbank, ej af Konungen stadfäst reglemente och

ingår bland dess rörelsegrenar sådan inlåning, som sparbank bedrifver,

skall penningeinrättningen beträffande rörelsen i dess helhet vara underkastad

tillsyn af Konungens befallningshafvande i länet. För utöfvande

af sådan tillsyn har Konungens befallningshafvande att själf eller genom

ombud verkställa undersökningen af penningeinrättningens förvaltning,

därvid dess räkenskaper, protokoll, kassa och lånehandlingar skola

af styrelsen hållas tillgängliga. Verkställes undersökningen genom

Konungens befallningshafvandes ombud, skall godtgörelse därför af

penningeinrättningen gäldas till ombudet enligt Konungens befallningshafvandes

bestämmande.

2 §•

Styrelse för sådan penningeinrättning, hvarom i 1 § sägs, åligger

att årligen till Konungens befallningshafvande aflämna berättelse af utsedda

revisorer öfver verkställd granskning af nästföregående års förvaltning

tillika med det beslut, som fattats i fråga om ansvarsfrihet för

styrelsen. Dessa handlingar skola genom Konungens befallningshafvandes

försorg, men på penningeinrättningens bekostnad införas i länskungörelserna

och tidning i orten.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

Styrelsen har ock att senast en månad efter bokslutets upprättande

afgifva statistisk redogörelse i afseende å penningeinrättningen och dess

rörelse jämlikt föreskrifter, som Konungen kan låta utfärda.

Bokslut skall upprättas för kalenderår och fullständigt utvisa

penningeinrättningens ställning; ägande Konungens befallningshafvande

att, där så aktas nödigt, meddela föreskrift angående sättet för böckernas

förande och afslutande.

Konungens befallningshafvande äger förelägga styrelsen att fullgöra

hvad enligt denna lag och gällande reglemente styrelsen åligger.

3 §•

Finnes grundad anledning till antagande, att penningeinrättning,

hvarom i denna lag sägs, förlorat sin reservfond och tjugu procent af

inbetald grundfond, har Konungens befallningshafvande att förordna

om dess ställande under utredning. Till deltagande i sådan utredning

skall Konungens befallningshafvande utse ett ombud, som härför uppbär

godtgörelse på sätt i 1 § sägs.

4 §•

Konungens befallningshafvande äger förelägga vite vid meddelande

af föreskrift enligt denna lag samt till sådant vite fälla.

Vite, som sålunda ådömes, tillfaller kronan och förvandlas efter

allmän lag.

5 §•

Öfver beslut, som af Konungens befallningshafvande på grund af

denna lag meddelas, må klagan föras hos Konungen i finansdepartementet,

men beslutet går ändock i verkställighet, där icke Konungen

annorlunda förordnar.

6 §•

Denna lag träder i kraft med ingången af år 1904 och äger

tillämpning jämväl på redan bildade penningeinrättningar af ifrågavarande

beskaffenhet.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Sammansätta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

119

Lag

angående ändrad lydelse af 1 § i lagen den 27 maj 1898, innefattande

särskilda bestämmelser om vissa aktiebolag, som

drifva lånerörelse.

Härigenom förordnas, att 1 § i lagen den 27 maj 1898, innefattande

särskilda bestämmelser om vissa aktiebolag, som drifva lånerörelse,

skall erhålla följande förändrade lydelse:

Å bolagsordning för aktiebolag, som har till ändamål att drifva

lånerörelse, men å bvilket den för bankaktiebolag gällande lagstiftning

icke äger tillämpning, skall Konungens stadfästelse sökas. Konungen

pröfvar bolagsordningens öfverensstämmelse med lagen om aktiebolag

samt lag och författningar i öfrigt, så ock huruvida därutöfver, med

afseende på vidden och beskaffenheten af bolagets rörelse, särskilda

bestämmelser må erfordras. Å ändring i bolagsordning för sådant

bolag skall Konungens stadfästelse ock sökas.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1904.

Lag

angående solidariskt bankbolags, bankaktiebolags och sparbanks

konkurs.

Jämte de i konkurslagen meddelade stadgande^ såvidt de ej

strida mot hvad här nedan förordnas, skola, beträffande solidariskt

bankbolags, bankaktiebolags och sparbanks konkurs, följande föreskrifter

lända till efterrättelse:

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Sammanslå tta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

Allmänna bestämmelser.

1 §-

Har solidariskt bankbolag eller bankaktiebolag råkat i konkurstillstånd,

- varde det af rätten eller domaren ofördröjligen anmäldt hos

chefen för finansdepartementet; och förordne departementschefen ett

allmänt ombud att såsom god man och syssloman deltaga i konkursboets

förvaltning med de gode män och sysslomän, som utses på sätt

i konkurslagen stadgas.

Afträdes sparbanks egendom till konkurs, varde anmälan därom

af rätten eller domaren ofördröjligen gjord hos Konungens befallningshafvande,

som förordnar ett allmänt ombud att deltaga i förvaltningen

af konkursboet, på sätt här ofvan sägs.

På den, hvilken förordnat sådant allmänt ombud, ankomme att,

när det pröfvas skäligt, entlediga ombudet och i dess ställe annan förordna.

Häröfver må klagan ej föras.

2 §•

Det allmänna ombud, som sålunda blifvit förordnadt, äge, lika

med rättens ombudsman, att sammankalla borgenärerne att höras öfver

ämnen, som röra boet och dess förvaltning, samt att hos rätten anmäla,

om annan god man eller syssloman i konkursen visar motvilja eller

försummelse vid fullgörande af sitt uppdrag. Då allmänna ombudet

kallar borgenärerne till sammanträde, åligge ombudet att därom underrätta

rättens ombudsman.

Utan hinder af beslut, som kan vara fattadt om delning af förvaltningen

af boet, äge allmänna ombudet deltaga i förvaltningen i alla

dess delar.

3 §•

Af det arfvode, som för gode männen och sysslomännen bestämmes,

tage allmänna ombudet en tredjedel.

4 §.

Under anslagstiden upprätte gode männen förteckning öfver de

borgenärer, hvilka enligt bankens räkenskaper hafva fordran hos banken

på grund af insättning å depositions-, upp- och afskrifnings- eller annan

s. 121 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1. 121

räkning, eller ock enligt sparbanksbok; skolande denna förteckning för

hvarje borgenär upptaga beloppet al hans fordran, sa ock, där ränta å

fordringen är utfäst, den dag, från hvilken räntan är ogulden, jämte

räntefoten.

Förteckningen skall i hufvudskrift af gode männen så fort ske

kan ingifvas till den, som, enligt hvad i konkurslagen sägs, har att

emottaga bevakningshandlingar i konkursen; börande vid hufvudskriften

fogas afskrifter till antal, som påkallas af hvad bär efteråt stadgas.

Sedan desammas öfverensstämmelse med hufvudskriften blifvit af honom

bekräftad, skall förteckningen i sålunda styrkt afskrift under de trettio

sista dagarne före inställelsedagen hos rättens ombudsman samt vid

hvart och ett af bankens kontor hållas tillgänglig för en hvar, som vill

taga del af densamma.

5 §•

Förteckningen varde å inställelsedagen af ordföranden uppläst; och

skall fordran, som blifvit å förteckningen upptagen, anses vara i konkursen

bevakad, såsom hade borgenären själf å inställelsedagen uppgifvit

fordringen.

Särskilda bestämmelser angående solidariskt bankbolags konkurs.

6 §•

Bolagets tillgångar skola, så fort ske kan, värderas af eu nämnd,

bestående af allmänna ombudet såsom ordförande samt två ledamöter,

utsedde den ene af borgenärerne och den andre af hufvudlottägarne.

Tillgångarne skola därvid upptagas till det värde, hvartill de efter noggrann

pröfning antagas kunna under förvaltningens fortgång förvandlas

i penningar.

7 §•

Borgenärerne välje ledamot i nämnden å den tid och i den ordning,

som konkurslagen föreskrifver för val af gode män.

För val af den ledamot i nämnden, som skall utses af hufvudlottägarne,

kalle allmänna ombudet ofördröjligen dem att inför honom

sammanträda; och skall valet ske enligt de bestämmelser i fråga om

rösträtt, som i den för bolaget fastställda ordning äro gifna för val af

Bih. till llilcsd. Prof. 1903. 6 Sami. 2 Afd. 1 Höft. 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

styrelse. Om tid och ort för sådant sammanträde utfärde allmänna

ombudet kungörelse, som i allmänna tidningarna införes tre gånger,

första gången minst tio dagar före sammanträdet.

Underlåta borgenärerne eller hufvudlottägarne att utse ledamot

i nämnden, varde ledamot i stället förordnad af den rätt, där konkursen

är anhängig. Försummar utsedd ledamot att på ordförandens kallelse

tillstädeskomma vid nämndens sammanträde, äge ordföranden tillkalla

annan person att i den försumliges frånvaro deltaga i värderingen.

8 §•

Visar sig vid den värdering, hvarom i 6 § sägs, eller sedermera

under konkursens fortgång, att bolagets tillgångar icke förslå till

betäckande af bolagets kända gäld jämte kostnaderna för boets utredning

och konkurssakens behandling, skola gode männen eller sysslomännen

ofördröjligen å hufvudlottägarne, i förhållande till det antal

lotter en hvar af dem enligt förteckningen öfver bolagets delägare innehar,

uttaxera det till fyllande af bristen i bolagets tillgångar erforderliga

belopp jämte en tiondedel därutöfver. År någon af hufvudlottägarne

veterligen i konkurstillstånd, skall uttaxeringen ske allenast å öfrige

hufvudlottägare.

9 §•

Yppas sedan uttaxering skett behof af ny uttaxering, varde sådan

skyndsamt verkställd enligt de grunder, som i 8 § äro stadgade.

10 §.

Då uttaxering beslutes, skall tillika bestämmas viss förfallodag, å

hvilken bolagsmännens tillskott senast bör erläggas. Denna dag skall

sättas minst två och högst tre månader efter den dag, då uttaxeringen

beslutes. Uppgår det belopp, som på hvarje bolagsman uttaxeras, till

mera än hälften af hans andel i den grundfond, som hufvudlottägarne

insatt eller bort insätta, skall beloppet lika fördelas på två förfallodagar,

den första inom tid, som nyss är nämnd, och den andra minst två och

högst tre månader efter den första.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

123

11 §■

Kungörelse om uttaxeringen, upptagande det tillskott, som för

hvarje lott skall inbetalas, äfvensom förfallodagen eller förfallodagarne,

värde införd i allmänna tidningarna tre gånger, första gången minst

sex veckor och sista gången minst fjorton dagar före första förfallodagen;

och läte gode männen eller sysslomännen dessutom om uttaxeringen

ofördröjligen underrätta hufvudlottägarne genom särskilda bref,

som afsändas med posten.

12 §.

Å uttaxeradt belopp, som icke inbetalas inom utsatt förfallotid,

skall bolagsmannen gälda ränta efter sex för hundra om året från förfallodagen

till dess betalning sker.

13 §.

Gäldar bolagsman inom utsatt förfallotid en fjärdedel af det belopp,

som då bör erläggas, må han, efter ty i 15 § vidare sägs, njuta

anstånd med betalning af återstoden, därest han för sagda återstod

jämte ränta inom samma tid ställer pant eller borgen, som godkännes

af gode männen eller sysslomännen.

14 §.

Har bolagsman brustit i fullgörande af honom åliggande betalningsskyldighet

och är han icke enligt 13 § berättigad till anstånd, vare

han icke allenast för livad oguldet och förfallet är jämte ränta dära

utan ock, där uttaxeringen fördelats på särskilda förfallodagar, för hvad

å senare förfallodag skolat erläggas underkastad utmätning utan dorn

eller utslag, då gode männen eller sysslomännen med företeende åt

rättens ombudsmans bevis om det belopp, för livilket bolagsmannen pa

grund af uttaxeringen häftar, hos utmätningsman påkalla utmätning;

vare ock bolagsmannen skyldig att på yrkande af gode männen eller

sysslomännen afträda sin egendom till konkurs; åliggande det gode

männen eller sysslomännen att ofördröjligen mot bolagsmannen vidtaga

den åtgärd, som i hvarje fall må anses lämplig.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

15 §.

Belopp, för hvilket pant eller borgen blifvit enligt 13 § ställd,

skall inbetalas inom sex månader efter den i kungörelsen utsatta förfallodag.

Sker det ej, läte sysslomannen ofördröjligen försälja panten

a offentlig auktion eller utsöka beloppet hos löftesmannen; vare ock

bolagsmannen underkastad sådan påföljd, som i 14 § sägs, där sysslomännen

anse nödigt, att sådan påföljd tillämpas.

16 §.

Afträdas hufvudlottägares tillgångar till borgenärers förnöjande,

må återvinningstalan, hvarom i 3 kap. konkurslagen stadgas, i bolagsmannens

konkurs anställas jämväl af gode männen eller sysslomännen

i bolagets konkurs i den ordning 37 § nämnda lag för enskild borgenär

föreskrifver; och skall, där sådan talan af dem föres och bolagsmannens

konkurs börjats inom natt och år efter det offentlig stämning å bolagets

borgenärer utfärdades, tid, som i 36 § samma lag sägs, räknas från

den dag, bolagets konkurs börjades.

17 §•

Hufvudlottägare, hvilken till följd af konkurstillstånd icke underkastats

uttaxering enligt 8 eller 9 ''§, vare ändock skyldig att för en

hvar af de lotter i bolaget, han innehar, tillskjuta enahanda belopp,

som jämlikt samma §§ blifvit å hvarje lott uttaxeradt; och gälle jämväl

i öfrigt om sådan bolagsmans tillskott i tillämpliga delar hvad om uttaxerade

tillskott förut är sagdt.

Gode männen eller sysslomännen i bolagets konkurs vare pliktige

att, då hufvudlottägare blifvit försatt i konkurs, däri såväl för bolagets

konkursbo som å öfrige hufvudlottägares vägnar bevaka hvad förstnämnde

bolagsman på grund af sin delaktighet i bolaget är skyldig

tillskjuta, samt, intill dess bolagets konkurs blifvit afslutad, uppbära

den utdelning, som belöper å berörda tillskott.

18 §.

Af de tillgångar i bolagets konkurs, som kunna återstå sedan

alla skulder jämte kostnaderna för boets utredning och konkurssakens

s. 125 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1. 125

behandling blifvit betalda eller medel därtill afsätta, skola, innan utdelning

å lotterna må äga rum, de tillskott återgäldas, som hufvudlottägarne

på grund af denna lag erlagt jämte ränta efter sex för hundra

om året från betalningsdagarne.

19 §.

Genom denna lag upphäfvas:

lagen angående enskild sedelutgifvande banks, bankaktiebolags och

sparbanks konkurs den 7 juni 1889 samt .

lagen den 18 april 1890 angående ändrad lydelse af 3 § i nyssnämnda

lag.

20 §.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1904.

Råkar bankbolag, som ägt utgifva egna banksedlar, i konkurstillstånd,

under det bolaget häftar i betalningsansvar för utgift^ sedlar,

skola de i 6, 7, 21 och 22 §§ af lagen angående enskild sedelutgifvande

banks, bankaktiebolags och sparbanks konkurs den 7 juni 1889 meddelade

föreskrifter fortfarande i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Lag

om ändrad lydelse af 8 § i lagen den 13 juli 1887 angående

handelsregister, firma och prokura.

Härigenom förordnas, att 8 § i lagen den 13 juli 1887 angående

handelsregister, firma och prokura skall erhålla följande ändrade lydelse.

8 §•

Hvar, som vill idka handel eller annan näring, med hvars utöfvande

följer skyldighet att föra handelsböcker, vare pliktig att till

Bill. till Riksd. Prof. 1903. G Sami. 2 Afd. I Höft. 17

s. 126 Kontrollera mot PDF

126 Sammansatta Banko- och Lagutskottets Betänkande N:o 1.

införande i handelsregistret anmäla det namn, hvarunder han ämnar

bedrifva sin rörelse och som han vid därvid förekommande underskrifter

ämnar teckna. Sådant namn kallas firma.

I handelsbolag åligger det hvarje bolagsman att ansvara för anmälningsskyldighetens

fullgörande.

Från nu stadgade anmälningsskyldighet undantagas fartygsredare

och rederier, aktiebolag samt registrerade föreningar för ekonomisk

verksamhet, så ock solidariska bankbölag.

Enkelt bolag må, efter ansökning af bolagsmännen, i handelsregistret

införas på sätt om handelsbolag är stadgadt; och gälle sedan

om det bolag hvad i denna lag finnes angående handelsbolag föreskrifvet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1904.

Lag

angående ändrad lydelse af 55 § i lagen den 28 juni 1895 om

handelsbolag och enkla bolag.

Härigenom förordnas, att 55 § i lagen den 28 juni 1895 om

handelsbolag och enkla bolag skall erhålla följande ändrade lydelse:

55 §.

Hvad i denna lag är föreskrifvet skall ej äga tillämpning å aktiebolag

eller rederier eller solidariska bankbolag.

Ej heller göres genom denna lag ändring i hvad om bolag för

verksamhet af visst slag eljest är i lag eller författning särskildt

stadgadt.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1904.

STOCKHOLM ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKEK [-AKTIEBOLAG 1903.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1903:133 Riksdagens Skrifvelse N:o 133 s. 1 i texten