Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 13

1903-02-13 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1903:13, Lagutskottets Utlåtande N:o 13

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

1

N:o 13.

Ank. till Riksd. kansli den 13 februari 1903, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 15 kap.

2 § giftermålsbalken.

Lagutskottet har fått till behandling emottaga en af herr M. F.

Nyström i Andra Kammaren afgifven motion, n:o 56, af följande lydelse:

»Vid 1902 års riksdag tillät jag mig i motionen n:o 52 föreslå

sådan ändring af 15 kap. 2 § giftermålsbalken, att, då båda makarna

vore till skillnaden vållande och lika fallne att boet och barnen förese,

det skulle öfverlämnas åt domaren att efter pröfning afgöra, huru i

hvarje fall förfaras skulle.

Sedan jag i denna motion omnämnt, att den tillkommit på uppmaning

af Fredrika Bremer-förbundets styrelse, anförde jag till stöd

för densamma följande:

»Då Riksdagen år 1899 i skrifvelse till Kungl. Maj:t begärde

utarbetandet af förslag till ny lagstiftning rörande skillnad i äktenskap

och trolofning, lärer Riksdagen till äfventyrs ej vara benägen att i

afvaktan härpå uti särskilda skrivelser ytterligare framföra speciella

önskemål, som därvid böra komma under öfvervägande. Icke heller

är det antagligt, att statsmakterna skulle finna lämpligt eller ens möjligt

att särskild! för sig slutgiltigt ordna den af förbundet upptagna

angelägenheten utan sammanhang med det mera omfattande lagarbete,

som afses med Riksdagens skrifvelse.

Då emellertid denna senare lagstiftnings slutliga lösning med all

sannolikhet måste draga ut på tiden, förtjänar i alla händelser att öfverBih.

till Rilcsd. Prot. 1903. 7 Sami. 9 Höft. (N:o 13.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

vägas, huruvida ej ur nuvarande lagstiftningen kan redan nu borttagas

den öfverklagade principen, så att den ej får tillfälle att vidare i tillämpningen

göra sig gällande. Därtill synes äfven allt skäl föreligga, då

densamma med nuvarande rättsuppfattning innebär en stor orättvisa

mot hustrun och en kränkning af hennes dyrbaraste plikter och rättigheter.

En ändring kan äfven lätt åvägabringas genom att orden »vare

då mannen närmare» utbytas mot t. ex. »skilje då domaren dem emellan

efter ty som skäligt pröfvas».

Lagutskottet, till hvithet motionen remitterades, afstyrkte densamma,

hufvudsakligen på den grund, att den endast afsåge en partiell

reform af en lagstiftning, om hvars fullständiga reviderande Riksdagen

i ofvanberörda skrifvelse till Kungl. Maj:t gjort framställning. Emot

detta beslut reserverade sig fyra af lagutskottets ledamöter. Då emellertid

Andra Kammaren utan votering biföll reservationen och äfven i

Första Kammaren en af lagutskottets ledamöter, som ej var närvarande

i utskottet, då motionen där behandlades, varmt talade för densamma,

under det att den ende talare, som talade emot, ej riktade sig mot

sjkifva principen, utan hufvudsakligen endast framhöll frågans ringa

betydelse, synes mig anledning finnas att med hopp om framgång åter

upptaga mitt förslag, och får jag fördenskull vördsamt hemställa, att

Riksdagen ville för sin del antaga den ändring af 15 kap. 2 § giftermålsbalken,

att orden »vare då mannen närmare» utbytas mot: »skilje

då domaren dem emellan efter ty som skäligt pröfvas».

I 15 kap. giftermålsbalken bestämmes, »huru med bo och barnens

uppehälle förhållas skall, då man och hustru lagligen skiljas till säng

och säte». Sedan i 1 § företrädesrätt att omhändertaga boet och barnen

tillerkänts make, som ej är till skillnaden vållande, stadgas i 2 §:

»Nu äro de bägge till skillnaden vållande; då äger den boet och

barnen förese, som bäst därtill fallen är, och den andre njute däraf till

nödigt uppehälle, efter ty boet tål, och domaren pröfvar. Aro de lika

därtill fallne, vare då mannen närmare. År det ingendera, nämne då

domaren tvenne goda män, som barnen och egendomen vårda, och

läte mannen och hustrun med barnen däraf underhåll få.»

Enligt ifrågavarande lagrum intager sålunda mannen en fördelaktigare

ställning än hustrun, i det att rätten att vårda boet och barnen

tillkommer honom, då makarne äro båda till skillnaden vållande och

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

lika lämpliga för uppdraget. Några andra omständigheter än skuldfrågan

samt makarnes fallenhet att taga vård om boets angelägenheter

och barnen få ej tagas under öfvervägande, då domaren afgör, åt hvem

uppdraget skall anförtros. Kan frågan icke afgöras med ledning häraf,

skall uppdraget tillkomma mannen.

Med förnyande af en vid nästlidet års riksdag gjord framställning

i ämnet föreslår nu motionären, att denna företrädesrätt för mannen

skall upphäfvas, och att, om makarne äro båda till skillnaden vållande

och lika väl skickade att sköta om boet och barnen, domaren skall efter

omständigheterna pröfva, åt hvilken make detta skall anförtros.

Att lagutskottet vid 1902 års riksdag afstyrkte den då gjorda

framställningen i ämnet, grundade sig, såsom motionären omförmält,

hufvudsakligen på formella skäl. Utskottet ansåg nämligen, att, då

gällande lagstiftning angående skillnad i äktenskap och trolofning vore

behäftad med jämväl andra brister än den af motionären anmärkta, alla

stadganden i ämnet lämpligen borde undergå samtidig revision; och

framhöll utskottet särskild^ hurusom frågan om en sådan fullständig

revision blifvit mera aktuell, sedan 1899 års Riksdag i skrifvelse till

Kungl. Maj:t anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes låta berörda stadganden

undergå granskning samt till Riksdagen afgifva de förslag till ny lagstiftning

härutinnan, hvartill denna granskning kunde föranleda. Detta

skäl, hvilket äfven torde hafva varit väsentligen bestämmande för Första

Kammaren vid dess behandling af motionen, synes emellertid lagutskottet

numera icke äga samma betydelse; ty om det vid 1902 års riksdag

kunde antagas, att den väntade allmänna revisionen i ämnet inom

eu ej alltför aflägsen framtid skulle komma till stånd, bär utsikten därtill

nu betydligt minskats i följd af ett lagberedningen lämnadt omfattande

uppdrag, som ej bär afseende å berörda revision. Vid sådant förhållande

synes, om den föreslagna lagändringen eljest är befogad, densamma

böra genomföras utan afvaktan på den begärda revisionen, i synnerhet

som detta torde kunna ske utan fara för rubbning af det inre sambandet

mellan lagens olika bestämmelser. Enligt utskottets mening

bär nämligen det af motionen berörda ämnet en så fristående ställning

och är den föreslagna ändringen af så enkel beskaffenhet, att någon

sådan fara ej föreligger.

Det stadgande, hvari motionären föreslagit ändring, är, såsom 1902

års lagutskott erinrat, ett naturligt uttryck af 1734 års lags uppfattning,

att, så länge äktenskapet ej blifvit fullständigt upplöst, mannen principiellt

är den, hvilken bestämmanderätten öfver familjens och boets angelägenheter

tillkommer. Mindre torde det, såsom samma utskott vi
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

dåre yttrat, öfverensstämma med nutidens allmänna åskådning, särskild!

sedan genom efter hand vidtagna lagändringar hustrun beredts en i

förmögenhetsrättsligt hänseende friare och mer sjelfständig ställninginom

äktenskapet. Om två makar, hvilka båda vållat skillnaden, äro

lika lämpliga för vården om boet och barnen, synes för nutida uppfattning

mest rättvist att efter andra sig företeende omständigheter afgöra,

åt hvilkendera maken denna vård skall anförtros.

Behofvet af den föreslagna lagändringen torde ej heller böra underskattas

på den grund, att omförmälda bestämmelse endast undantagsvis

skulle komma i tillämpning. Visserligen kan, såsom lagutskottet vid

1902 års riksdag antagit, det synas, att så borde vara förhållandet, enär

mannens företrädesrätt att förese boet och barnen ju är stadgad endast

för det fall, att, då båda makarne äro till skillnaden vållande, de äro för

uppdraget lika lämpliga, samt de fall väl torde vara ganska sällsynta,

då icke en eller annan omständighet gör den ene eller andre maken mer

lämplig i ifrågavarande afseende. Med stadgandets nuvarande lydelse

kan det emellertid vara föremål för tvekan, om domaren äger ingå i

pröfning af alla omständigheter, som hafva betydelse för frågans rätta

bedömande, och särskild! huruvida det låter sig göra att tillerkänna

den ena maken vården af ett barn och den andra vården af ett annat.

Rättspraxis lärer hafva att uppvisa icke så få tillfällen, då domare

ansett sig vara på grund af berörda lagbud förpliktade att tillerkänna

mannen vården af boet och alla barnen, ehuru vid en obunden pröfning

utgången säkerligen blifvit en annan. Stadgandet erhaller dessutom

ökad betydelse därigenom, att det plägat analogivis tillämpas å

makar, som blifvit slutligen skilda.

Förutom makarnas personliga egenskaper höra barnens ålder och

kön till de omständigheter, som i första hand böra läggas till grund

för rättens bedömande af hithörande spörsmål. Utskottet har emellertid

icke ansett behöflig!, att några dylika omständigheter till ledning för

domarens omdöme särskild! omförmälas i lagen, då man härvid i allt

fall icke torde kunna komma längre än till ett angifvande af några

exempel å de förhållanden, hvilka vid afgörande! af en dylik fråga

själfklart komma under öfvervägande.

Med stöd af hvad ofvan anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen måtte, i anledning af förevarande

motion, för sin del antaga följande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 13. 5

Lag

om ändrad lydelse af 15 kap 2 § gifter målsbalken.

Härigenom förordnas, att 15 kap. 2 § gifter - målsbalken skall erhålla följande ändrade lydelse:

Nu äro de bägge till skillnaden vållande; då

äger den boet och barnen förese, som bäst därtill

fallen är, och den andre njute däraf till nödigt uppehälle,

efter ty boet tål, och domaren pröfvar. Åro de

lika därtill fallne; skilje då domaren dem emellan, efter

ty som''skäligt prof vas. År det ingendera; nämne då

domaren tvenne goda män, som barnen och egendomen

vårda, och läte mannen och hustrun med barnen

däraf underhåll få.

Stockholm den 13 februari 1903.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Reservation

af herrar Hasselrot, Bandqvist och Almgren.

Herrar Hedenstierna och Sörensson hafva begärt få antecknadt,

att de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Bill. till Riksd. Frat. 1303. 7 Sami. 3 Höft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1903:21 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om ändring af 15 kap. 2 § giftermålsbalken. s. 40 i texten