Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 31

1903-03-03 · 33 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 32 av 33 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1903:31, Lagutskottets Utlåtande N:o 31

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

1

\:o 31.

Ank. till Riksd. kansli den 3 mars 1903 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändringar

i lagstiftningen angående aktiebolag.

Lagutskottet har till gemensam behandling förehaft fem inom Andra

Kammaren väckta, till utskottet öfverlämnade motioner, hvilka afse ändringar

i gällande lagstiftning angående aktiebolag.

Dessa motioner hafva afgifvits, n:o 3 af herr V. L. Moll, n:o 61 af

herr O. A. Brodin, n:o 105 af herr C. G. Österberg samt n:is 116 och

117 af herr K. A. Staaff.

Herr Molls motion är af följande lydelse:

»Vid utarbetandet af nu gällande lag om aktiebolag den 28 juni

1895 var det ej nog med att revidera och fullständiga bestämmelserna

i kungl. förordningen angående aktiebolag den 6 oktober 1848. Denna

var så genomgående ofullständig och föråldrad, att man nödgades skapa

en till väsentliga delar helt och hållet ny lag. Man hade följaktligen

alldeles särskild anledning att vid utarbetandet af den nya lagen söka

tillgodogöra sig utlandets erfarenhet på området. Häraf blef följden,

att då gällande tyska aktiebolagslag af år 1884 i många stycken kom

att tjäna som förebild för den nya svenska lagen.

Bih. till Riksd. Prot. 1903. 7 Sami. 25 Haft. (N:o 3.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

Men nu förhöll det sig så, att 1884 års tyska lag redan vid tidpunkten

för den svenska lagens utfärdande ansågs i många afseenden

otillfredsställande, och år 1897 sanktionerades en ny tysk aktiebolagslag,

^ hvilken i jämförelse med 1884 års lag innehöll dels en betydande

skärpning af de föreskrifter, som tjäna aktieägare och fordringsägare till

skydd mot missbruk och bedrägerier, dels en utvidgning af enskilda aktieägares

samt minoritetens rättigheter. De ifrågavarande föreskrifterna i

1884 års tyska lag, hvilka genom 1897 års tyska lag väsentligt skärptes

och utvidgades, äro i 1895 års svenska lag högst betydligt förmildrade

och inskränkta eller helt och hållet utan motsvarighet.

Till närmare belysning af några af de bristfälligheter, hvaraf, enligt

mitt förmenande, nu gällande svenska aktiebolagslag i mycket väsentliga

punkter lider, skall jag tillåta mig att här göra en jämförelse med motsvarande

bestämmelser i 1897 års tyska aktiebolagslag.

Redan vid en jämförelse mellan de svenska och de tyska bestämmelserna

rörande bolags bildande faller svagheten i de svenska bestämmelserna

bjärt i ögonen.

Frånsedt rent formella bestämmelser, huru vid bolags bildande skall

förfaras, innehållas de egentliga skyddsföreskrifterna uti § 14 af den

svenska lagen, som lyder:

»Har stiftare betingat sig att för de aktier han öfvertagit eller någon

del däraf tillskjuta annat än penningar eller eljest förbehållit sig särskild

förmån eller rättighet, vare det förbehåll mot honom utan verkan, där

det ej tinnes i inbjudningen fullständigt angifvet.»

Denna paragraf motsvaras i den tyska lagen af en hel rad detaljerade

bestämmelser, bland hvilka följande må anföras:

§ 186 stadgar, att hvarje till förmån för enskilda aktieägare betingad

särskild förmån skall under angifvande af den härtill berättigade

fastställas i stiftelseurkunden. Om å aktiekapitalet aktieägare göra tillskott,

som icke bestå i penningar, eller om bolaget öfvertager fullbordade

eller påbörjade anläggningar eller annan egendom, skola beskaffenheten

af hvad sålunda tillskjutes eller öfvertages, den person med hvilken sådant

aftal träffas, beloppet af de aktier som lämnas för tillskottet eller den

godtgörelse som lämnas för egendomen i stiftelseurkunden fastställas.

Särskild t för sig skall i stiftelseurkunden uppgifvas totalbeloppet af

aktieägare eller andra tillkommande skadeersättning eller belöning för

bolagets bildande eller för förberedelserna härtill. Hvarje aftal af ofvan
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

rLagutskottets Utlåtande N:o 31. B

stående slag, som icke blifvit i stiftelseurkunden angifvet, är mot bolaget

utan verkan.

Enligt § 189 skola sådana aftal, som omnämnas i § 186, finnas å

teckningslistorna angifna.

§ 191 ålägger stiftarne att i en skriftlig förklaring framlägga de

hufvudsakliga omständigheter, af hvilka lämpligheten af den för den tillskjutna

eller öfvertagna egendomen aftalade ersättningen beror. Härvid

skola rörande den ifrågavarande egendomen förutgångna köpeaftal, köpepris

och anläggningskostnader för de två senaste åren samt, om det gäller

öfvertagandet af en i gång varande affär, de båda sista räkenskapsårens

affärsvinst angifvas.

§ 192. Medlemmarne af styrelsen och uppsiktsrådet (utgörande på

en gång ett slags öfverstyrelse och en permanent revision; när revisorer

förekomma, hvilket enligt tysk lag ej är nödvändigt utom i vissa

fall, utses de ej af bolagsstämman, utan af handelskamrarna eller andra

köpmansståndets officiella organ eller, där sådana saknas, af domstol)

hafva att pröfva stiftarnes tillvägagående. Om medlem af styrelsen

eller uppsiktsrådet tillhör stiftarne eller betingat sig särskild förmån,

skadeersättning eller belöning, eller föreligger annat i § 186 andra

punkten nämndt fall, skall dessutom pröfning genom särskilda revisorer

äga rum.

§ 198. Pröfningen skall i synnerhet omfatta riktigheten och fullständigheten

af uppgifterna rörande teckning och inbetalning af aktiekapitalet

äfvensom de i § 186 nämnda omständigheterna. Äfven skall

pröfvas, huruvida betänkligheter förefinnas emot lämpligheten af den i

samma paragraf nämnda ersättningen, öfver pröfningen skall afgifvas

skriftlig berättelse.

§ 194. Om mellan revisorerna och stiftarne yppa sig menings
skiljaktigheter

rörande omfånget af de stiftarne åliggande förklaringar,

afgöras desamma af den myndighet, som utsett revisorerna. Reviso
rernas

berättelse afgifves först sedan stiftarne underkastat sig detta

afgörande.

§ 195. Den i § 191 nämnda förklaringen äfvensom pröfningsberättelse

enligt § 193 skola bifogas anmälan till registrering.

§ 202. Stiftarne ansvara gent emot bolaget en för alla och alla för

eu för riktigheten och fullständigheten af uppgifter rörande teckning och

inbetalning af aktiekapitalet äfvensom rörande de i § 186 nämnda omständigheterna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

§ 204. Medlemmar af styrelse och uppsiktsråd, som icke utföra

den dem enligt §§ 192 och 193 åliggande pröfningen med en vanlig affärsmans

omsorg (die Sorgfalt eines ordentlichen Geschäftsmanns) ansvara gent

emot bolaget en för alla och alla för en för däraf uppkommande skada.

Sådan omsorg fordras äfven af stiftarne (§ 202).

§ 207. Aftal genom hvilka bolaget förvärfvar till varaktigt användande

afsedda fullbordade eller påbörjade anläggningar eller fastigheter

för en köpeskilling, öfverstigande en tiondedel af aktiekapitalet,

erfordra, för att blifva giltiga, bolagsstämmans godkännande, därest de

afslutats inom två år från bolagets registrering. Innan bolagsstämman

fattar beslut, skall uppsiktsrådet pröfva och afgifva skriftligt utlåtande

öfver aftalet. Godkännandet fordrar en majoritet af tre fjärdedelar af

de på bolagsstämman representerade aktierna. År aftalet träffadt inom

ett år efter registreringen, fordras dessutom, att den majoritet, som godkänner

aftalet, representerar minst en fjärdedel af hela aktiekapitalet.

Aftalet samt uppsiktsrådets utlåtande skola ingifvas till handelsregistret.

Dessa bestämmelser äga dock icke tillämpning på bolag, som har till

ändamål att förvärfva fastigheter eller på köp af fastighet å exekutiv

auktion.

Om man nu med hvarandra jämför ofvan relaterade svenska och

tyska bestämmelser, ligger i öppen dag, huru ofullständiga och lätta att

kringgå föreskrifterna i den svenska lagens § 14 äro. Om t. ex. aktieägare,

som icke är stiftare, betingat sig att för de aktier han öfvertagit

tillskjuta annat än penningar eller förbehållit sig särskild förmån eller

rättighet, behöfver sådant icke finnas i inbjudningen till aktieteckningen

angifvet. Omedelbart efter bolagets registrering kan styrelsen träffa

snart sagdt hvilket aftal som hälst utan att härtill erfordras bolagsstämmans

medgifvande. Under det att den tyska lagen med den största sorgfällighet

bemödat sig att förutse och tilltäppa alla tänkbara kryphål,

genom hvilka mindre nogräknade stiftare skulle kunna komma bolaget

till skada, lämnar den svenska lagen i detta afseende allt för många

möjligheter öppna.

Äro den svenska lagens bestämmelser rörande stiftande af bolag

ofullständiga, så är detta i än högre grad fallet med bestämmelserna

rörande ökning af aktiekapitalet.

Ehuru föreskrifterna i § 14 uppenbarligen här borde hafva ägt en

motsvarande tillämpning, saknas i detta viktiga fall alla specialbestämmelser

till skydd mot öfvergrepp af en samvetslös styrelse. Den tyska

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

lagens bestämmelser rörande ökning af aktiekapitalet stå däremot i full

öfverensstämmelse med föreskrifterna rörande bolags bildning.

§ 279 stadgar, att, om på det förhöjda aktiekapitalet tillskott göres,

som icke består i penningar, eller om å sådant tillskott afräknas ersättning

för egendom, som bolaget öfvertager, så skall beskaffenheten af hvad

sålunda tillskjutes eller öfvertages, den person, med hvilken sådant aftal

träffats, beloppet af de aktier, som lämnas för tillskottet, eller den godtgörelse,

som lämnas för egendomen, fastställas vid beslutet om förhöjning

af aktiekapitalet. I annat fall är hvarje sådant aftal utan verkan gent

emot bolaget.

§ 281. Teckning af nya aktier skall ske å teckningslista, å hvilken

sådana aftal, som omnämnas i § 279, skola vara angifna.

§ 282. Hvarje aktieägare är berättigad att erhålla en mot hans

innebaf af äldre aktier svarande andel af de nya aktierna, såvida ej vid

beslutet om höjning af aktiekapitalet annorlunda blifvit bestämdt.

§ 284. Aftal, sådana som omnämnas i § 279, skola ingifvas till

handelsregistret.

Enligt § 36 i den svenska lagen skall styrelsen å ordinarie bolagsstämma

framlägga förvaltningsberättelse jämte balansräkning samt revisorernas

berättelse. Huru balansräkningen skall uppställas, därom finnes

ingen annan föreskrift, än att under året uppkommen vinst eller förlust

skall uttryckligen angifvas (§ 48).

I denna viktiga punkt innehåller den tyska lagen detaljerade föreskrifter

(§ 261). Styrelsens förvaltningsberättelse samt uppsiktsrådets

däröfver afgifna yttrande skola ingifvas till handelsregistret (§ 265).

Äfven bolagsstämmoprotokollet skall ingifvas till handelsregistret (§ 259).

Sista punkten af den svenska lagens § 49 lyder sålunda: »Utan hinder

däraf att ansvarsfrihet beviljats, äge bolaget att, inom två år från

det förvaltningsberättelsen å bolagsstämma framlades, i afseende å förvaltningen

anställa talan mot styrelseledamot, som visas hafva i berättelsen

eller balansräkningen mot bättre vetande meddelat oriktig uppgift, där

denna kan antagas hafva å beslutet om ansvarsfrihet inverkat.»

Det skydd, denna bestämmelse afser att erbjuda, är så svagt, att

detsamma i många fall blir fullständigt illusoriskt. Om fråga om anställande

af talan mot styrelsen uppstår inom ett bolag, där styrelsen,

såsom ofta är förhållandet, förfogar öfver aktiemajoriteten, kan man vara

förvissad om, att styrelsens aktier i de flesta fall öfverlåtas på lämpliga

personer, som på bolagsstämman rösta mot åtals anställande. Förfogar

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

styrelsen öfver aktiemajoriteten, uppstår det egendomliga förhållandet, att

för anställande af åtal mot en styrelse, som på uppenbart brottsligt sätt

handskats med bolagets angelägenheter, erfordras styrelsens eget medgifvande.

§ 63 gifver hvarje enskild aktieägare rätt att föra talan mot

bolagets likvidatorer, men minoriteten är faktiskt rättslös gent emot en

majoritetshafvande styrelse, ehuru denna minst lika mycket som likvidatorerna

är i tillfälle att kränka aktieägarnes intressen.

Den tyska lagen däremot stadgar i § 268, att talan mot stiftare

samt medlemmar af styrelsen och uppsiktsrådet skall anställas, antingen

sådan med enkel majoritet beslutes på bolagsstämman eller en minoritet,

ägande minst en tiondedel af aktiekapitalet, fordrar åtals anställande.

Enligt den tyska lagen af år 1884 erfordrades härtill en minoritet af

en femtedel. Denna bestämmelse har man i 1897 års lag skärpt till eu

tiondedel.

Äfven i den tyska lagens bestämmelser rörande tillkallandet af särskilda

revisorer äger minoriteten ett verksamt skydd. Såsom ofvan framhållits,

motsvaras den svenska lagens revisorsinstitution delvis af den

tyska lagens uppsiktsråd, dock med den väsentliga skillnaden, att uppsiktsrådet

funktionerar permanent. Enligt § 51 i den svenska lagen äger

visserligen revisor ständig tillgång till bolagets alla böcker, räkenskaper

och andra handlingar, men af denna rätt torde man endast undantagsvis

begagna sig.

§ 266 i den tyska lagen stadgar, att bolagsstämma kan med enkel

majoritet besluta, att revisorer skola tillkallas för pröfning af balansräkningen

eller tillvägagåendet vid bolagets stiftande eller vid ledningen

af bolagets affärer. Om förslag om tillkallandet af revisorer af bolagsstämman

afslagits, kunna revisorer under vissa villkor på begäran af en

minoritet, ägande minst en tiondedel af aktiekapitalet, utnämnas af den

domstol som utgör bolagets laga forum.

Äfven straffbestämmelserna i den svenska lagen äro långt ofullständigare

samt i de flesta fall långt mildare än de tyska.

Den svenska lagen stadgar i § 76 för medvetet oriktig uppgift i

anmälan till registrering böter från 50 till 2,000 kronor, där ej å förseelsen

straff'' är i allmänna strafflagen utsatt, samt i § 77 böter från 5

till 500 kronor, om aktiebref utgifves, innan bolaget registrerats och full

betalning blifvit för aktien erlagd, om promess eller interimsbevis utställes

till innehafvare^ om aktiekapitalets minskning i följd af förverkad aktierätt

ej ofördröjligen anmäles till registrering, om i behörig tid registrering

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

7

ej åker af inbetalning å aktier, af beslut om ändring af bolagsordningen,

af ändring i styrelsens sammansättning, af bolagets upplösning eller afslutad

likvidation, om förteckning öfver aktieägarne ej vid anfordran tillhandahålles

en hvar, som däraf önskar taga del.

Däremot finnes ingen ansvarspåföljd, om förvaltningsberättelse, balansräkning

och revisorernas utlåtande icke enligt § 48 hållas aktieägare till

hända minst åtta dagar före stämman, eller om böcker, räkenskaper och

andra handlingar enligt § 51 ej vid anfordran hållas revisor till hända,

eller om bolagsstämmoprotokoll enligt § 82 ej senast fjorton dagar efter

stämman hålles för aktieägarne tillgängligt. Tillgång till sådant protokoll

i rätt tid kan dock vara af stor betydelse för aktieägare, som ämnar

klandra bolagsstämmobeslut och enligt § 39 måste väcka talan därom

inom två månader från beslutets dag.

Den tyska lagen stadgar fängelse och böter intill 20,000 mark, eventuellt

förlust af medborgerligt förtroende, om medlemmar af styrelsen

eller af uppsiktsrådet eller likvidatorer afsiktligt handla till bolagets nackdel

(§ 812), om stiftare eller medlemmar af styrelsen eller uppsiktsrådet

afsiktligt lämna falska uppgifter till handelsregistret (§ 313), om

medlemmar af styrelsen eller af uppsiktsrådet eller likvidatorer i framställningar

och öfversikter af bolagets ställning eller i yttranden vid

bolagsstämman med vetskap lämna oriktiga uppgifter eller fördölja bolagets

ställning. Samma straff, dock ej förlust af medborgerligt förtroende,

följer, om aktier å namn, som ej till fullo inbetalts, utgifvas utan anteckning

å aktien om beloppet af verkställda inbetalningar, eller om aktier

till innehafvaren utgifvas, innan de äro till fullo betalda, eller om aktier

eller interimsbevis utgifvas, innan bolaget eller beslutad höjning af aktiekapitalet

registrerats (§ 314). Om bolaget längre tid än tre månader

lämnas utan uppsiktsråd eller om föreskrifterna rörande skyldigheten att

under vissa förhållanden begära bolagets försättande i konkurs ej iakttagas,

straffas medlemmarne af styrelsen eller likvidatorerna med fängelse

intill tre månader samt böter intill 5,000 mark (§ 315). Den, som förfalskar

bevis öfver deponerade aktier eller med vetskap om förfalskningen

använder sådant bevis för utöfning af rösträtt vid bolagsstämma, straffas

med fängelse intill ett år samt böter intill 10,000 mark, eventuellt förlust

af medborgerligt förtroende (§ 316). Äro förmildrande omständigheter

för handen, straffas i samtliga dessa fall endast med böter.

Den, som betingar sig eller utlofvar särskilda fördelar för att på

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N-o 31.

bolagsstämma rösta på visst sätt eller afhålla sig från att rösta, straffas

med böter intill 3,000 mark eller fängelse intill ett år (§ 317).

Den, som orättmätigt röstar för annans aktier vid bolagsstämma eller

för dem utöfvar den rätt, som i vissa fall är tillförsäkrad en minoritet,

ägande viss del af aktiekapitalet, bötar i vissa fall 10 till 30 mark för

hvarje aktie, dock minst 1,000 mark. Samma straff drabbar den, som

mot viss afgift lånar eller utlånar aktier att begagnas vid utöfvande af

dylik rätt (§ 318).

Med ofvanstående sammanställning af en del bestämmelser i nu

gällande svenska aktiebolagslag samt motsvarande bestämmelser i den

tyska aktiebolagslagen har jag endast afsett att framhålla och belysa några

af de enligt mitt förmenande betänkligaste bristfälligheterna i den svenska

lagen.

Måhända förefalla de tyska lagbestämmelserna inför svenskt föreställningssätt

allt för detaljerade. Största möjliga enkelhet och reda äro härvidlag

i hög grad önskvärda. Man måste noga akta sig att insnöra näringslifvet

i så trånga lagbestämmelser, att företagsamheten däraf kväfves.

Men å andra sidan få lagbestämmelserna icke vara så ofullständiga, att

de rent af inbjuda till missbruk.

Trots den tyska lagens detaljerade och stränga föreskrifter har emellertid

aktiebolagsväsendet i Tyskland utvecklat sig på ett sätt, fullt så

kraftigt som i något annat land. Några klagomål öfver hämmande lagbestämmelser

hafva, så vidt jag kunnat finna, icke försports. Har man

i Tyskland utan olägenhet kunnat fullständiga och skärpa föreskrifterna

i 1884: års lag på sätt, som i 1897 års lag ägt rum, så torde utan men

för det svenska näringslifvets fortgående utveckling en till skydd mot

missbruk och bedrägerier välbehöflig komplettering och skärpning af föreskrifterna

i 1895 års svenska lag kunna genomföras.

Det duger ej längre att slå sig till ro med den förhoppningen, att

den beprisade svenska redbarheten skall göra befintliga bristfälligheter i

lagstiftningen ofarliga. Hand i hand med det senaste årtiondets väldiga

utveckling på näringslifvets flesta områden synes hafva gått en betänklig

utveckling af viljan och förmågan att samvetslöst begagna dylika bristfälligheter.

Det skulle icke möta några svårigheter att med stöd af bolagsstämmoförhandlingar

anföra talrika exempel på missbruk, som ägt rum

i skydd af vår nuvarande aktiebolagslag. Att dylika missbruk så jämförelsevis

sällan beifrats, torde till väsentlig del kunna tillskrifvas lagens

bristfälligheter.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N;o 31.

9

Då, såsom ofvan torde hafva visats, vår nu gällande aktiebolagslag

företer betänkliga bristfälligheter, samt då en väl afvägd aktiebolagslagstiftning

är af ovärderlig betydelse för en sund och kraftig utveckling af

näringslifvet i alla dess skiftande former, så tillåter jag mig härmed vördsamt

hemställa, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,

det Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag

till revision af lagen om aktiebolag den 28 juni 1895.

Herr Brodin har i sin motion anfört följande:

»Gällande aktiebolagslag är ej äldre, än att den trädde i kraft den

1 januari 1897, men detta oaktadt synes det, att döma af hvad som

under senaste åren kommit i dagen, genom tidningarna eller annorledes,

angående en del aktiebolag, vara nödvändigt, att lagen omarbetas och

fullständigas i sådant syfte, att minoritetens bland aktieägare rätt bättre

skyddas emot Övergrepp af majoriteten.

Då aktiebolagsinstitutionen först infördes i Sverige och flera årtionden

därefter var vanligt, att aktiebolag bildades af framstående, hederliga

män, som icke hufvudsakligen för egen vinning, utan af allmänt intresse

ville genomföra någon större industrianläggning eller annat företag,

hvilket ansågs gagneligt och hvartill fordrades större kapital än den

enskilde kunde disponera. Härigenom blef möjligt, att många storartade

industriella och andra anläggningar kommo till stånd, och största delen

af dessa fingo också en ekonomisk god utveckling på grund af omsorgsfull

och redbar skötsel. Aktiebolagsinstitutionen erhöll härigenom förtroende

hos den stora allmänheten, som med villighet placerade sina

små besparingar i aktier, och ansågs detta i allmänhet för en säker

placering.

Under senare år hafva utsikterna för dessa mindre aktieägare i många

fall försämrats därigenom att de, som stått i spetsen för aktiebolags bildande,

endast haft till mål egen vinning, dels därigenom att kapitalstarka

spekulanter inköpt så stor del aktier i sådana bolag, som erhållit god

ekonomisk ställning genom omsorgsfull skötsel, att de erhållit majoritet

och sålunda tillsatt styrelse och revisorer, samt därigenom helt och hållet

styrt bolaget i fråga. Härigenom har det varit möjligt att dels uppdrifva

priset på aktierna genom tillfälliga större utdelningar, då vederbörande

åter sålt sina aktier med god profit, och bär det sedermera visat

sig, att utdelningar måst nedsättas, hvarigenom aktiernas värde nedgått.

Ett, annat sätt har varit, att genom små utdelningar förmå mindre aktieBih.

till Likså. Prof. 1903. 7 Samt. 25 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N-''o 31.

ägare att sälja sina aktier för lågt pris och sedermera, då bolaget blifvit

konsolideradt, öfverraska världen med att fördubbla aktiekapitalet utan

vidare tillskott. Tidningspressen har haft åtskilligt att förtälja om dylika

affärer, men det är nog endast ett fåtal fall, som blifvit offentliggjorda

emot hvad som förekommit.

Genom dylika affärer af hänsynslösa, kapitalstarka spekulanter hafva

de mindre aktieägarne tillskyndats stora förluster, och det allmänna förtroendet

till aktiebolagsaffärer rubbats. Då det är af största vikt för vårt

relativt kapitalsvaga land, där större affärsföretag ej kunna åstadkommas

på annat vis än genom aktiebolag, att aktiebolagsinstitutionen fortfarande

må hafva allmänhetens förtroende, måste statsmakterna ingripa och genom

förändrad lagstiftning söka stäfja dessa kapitalstarka spekulanters tillvägagångssätt.

Riksdagen 1902 beslöt, på grund af enskild motion, att i skrifvelse

till Kungl. Maj:t framhålla nyttan och nödvändigheten af att en minoritet

bland aktieägare skulle erhålla rättighet att, vid revisioner inom aktiebolag,

påkalla kvalificerade revisorer att deltaga i revisionen. På grund

af denna skrifvelse torde en omarbetning af aktiebolagslagen blifva nödig,

och är det för sådant syfte lämpligt påvisa i verkligheten förekommande

fall af öfvergrepp af styrelse i aktiebolag, som disponerar majoritet i

bolaget, på det att aktiebolagslagen må undergå en större omarbetning.

Jag tager mig friheten anföra några fall, hvarom jag har personlig

erfarenhet.

I ett aktiebolag verkställde styrelsen, i strid mot föregående bolagsstämmas

beslut, ett inköp, som var för bolaget ofördelaktigt, men gynnsamt

för ett annat bolag, där styrelsen äfven var intresserad. Anmärkning

häremot gjordes vid revisionen och påyrkades, att styrelsen skulle

vägras decharge härför. Strax före bolagsstämman transporterade då en

styrelseledamot en del aktier på annan person och för andra styrelseledamöters

aktier fördes talan genom fullmakt och på så sätt voterades

decharge, hvilket eljest varit omöjligt. En framstående advokat ansåg, att

intet kunde vinnas genom rättegång, då majoriteten voterat decharge.

För hindrande af dylikt borde i lagen stadgas, att styrelsemedlemmar

ej ägde rättighet att på andra transportera sina aktier under tiden

emellan revisionens början och tills dechargefrågan slutbehandlats på bolagsstämma.

I ett annat fall hade verkställande direktören sig till nytta användt

ett större belopp af bolagets tillgångar. På bolagsstämma yrkades, att

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

11

dechargefrågan skulle uppskjutas, hvilket enligt aktiebolagslagen ej kunde

nekas, men detta oaktadt beviljades decharge och yrkandet upptogs ej

ens i protokollet, hvarför anmärkning gjordes vid justeringen. Äfven i

detta fall ansåg framstående advokat tvifvelaktigt, om något kunde vinnas

genom rättegång, och synes som en del domare hafva samma åsikt

I samma bolag hade styrelsen med bolagets medel inköpt ett större antal

egna aktier, men dessa blefvo ej inregistrerade i bolagets namn utan i

annan persons namn. Sagde person utfärdade sedan fullmakt för alla

sina inregistrerade aktier, och talan fördes för desamma på bolagsstämman.

Icke heller detta förfarande skulle efter skicklig jurists åsikt vara

eu straffbar handling enligt lag.

I bolag, där styrelsen äger majoritet, brukas äfven att bestämma så

höga styrelsearfvoden, så att litet eller intet blir öfver för öfriga aktieägare

och utan möjlighet för dem att hindra eller klandra detta.

Styrelse- och revisionsberättelser uppställas mången gång så, att det

är omöjligt att på grund däraf kunna få en rätt uppfattning af bolagets

ställning.

Aktiebolagslagen borde innehålla några bestämmelser härom, hvarförutan

det borde åligga styrelsen att på bolagsstämma lämna de upplysningar,

som af aktieägare begäras för att få inblick i bolagets ställning.

Till revisorer utses understundom personer med framstående samhällsställning,

men hvilka detta oaktadt kunna sakna den vana och erfarenhet,

som erfordras för att granska en vidlyftig och invecklad bokföring.

I andra fall utses till revisorer personer, som stå de bestämmande

styrelseledamöterna nära eller äro af dem beroende. I båda dessa fall

blifver väl mången gång revisionen pro forma och revisorerna underskrifva

den genom styrelsens försorg uppsatta revisionsberättelsen och kvittera

sitt arfvode.

En minoritet af aktieägare, representerande t. ex. en tiondedel af aktiekapitalet,

borde hafva rättighet att tillkalla en kvalificerad revisor, som

finge deltaga i revisionen. Samma minoritet borde äfven äga rättighet

att inom viss tid efter bolagsstämma lagligen beifra oegentligheter och

öfvergrepp, äfven om majoriteten på bolagsstämman beviljat decharge.

En aktieägare i ett bolag har meddelat mig, att styrelsen i samma

bolag utsläppte preferenceaktier, ehuru villkoret därför, att stamaktierna

skulle först vara till fullo inbetalda, icke var uppfylldt, Då styrelsen

sedermera skulle till patent- och registreringsverket lämna uppgift, så

uppgafs detta oaktadt, att aktiekapitalet var till fullo inbetaldt. Sagde

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o SI.

aktieägare meddelade patent- och registreringsverket härom och oaktadt det

vid förhör befanns, att styrelsen oriktigt uppgifvit, föranledde det ingen

åtgärd, då patent- och registreringsverket ej ansåg sig skyldigt väcka åtal.

Likaväl som staten genom bankinspektör granskar bankernas ställning,

bör staten äfven tillse, att aktiebolagslagen efterlefves och för detta ändamål

borde patent- och registreringsverket vara skyldigt att på anmälan

väcka åtal, där lagöfverträdelse förefinnes och anmälan därom göres.

Det borde ej förorsaka staten några extra kostnader, då nämnda

veide af sina inkomster för inregistrering af aktiebolag torde kunna betala

nödiga kostnader.

På grund af hvad jag härofvan anfört, tillåter jag mig härmed vördsamt

hemställa, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,

det Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag

till revision af''lagen om aktiebolag af den 28 juni 1895.»

Herr Österbergs motion lyder sålunda:

»I lagen om aktiebolag af den 28 juni 1895 stadgas i 8 § bland

annat: »Ej må aktiekapitalet eller i fall, hvarom nyss är sagdt, minimi
kapitalet

sättas lägre än fem tusen kronor eller aktie lyda å mindre belopp

än femtio kronor; dock må, där aktiekapitalet ej öfverstiger tio tusen

kronor, aktie kunna lyda å mindre belopp, lägst tio kronor.

Den formulering, paragrafen nu har, tillkom efter det att Andra Kammaren

till utskottet återremitterat dess förslag till paragrafens lydelse.

Återremissen föregicks af en ganska lång och saken särdeles belysande debatt,

i hvilken de, som häfdade det mindre kapitalets rätt att få bruka

aktiebolagsformen för ekonomisk sammanslutning, obestridligen anförde

många och talande skäl därför. Och det var välbetänkt af Riksdagen att

bifalla ändringsyrkandet.

Med tiden har man dock vunnit den erfarenheten, att maximibeloppets

begränsning för små aktiebolag till tio tusen kronor är för snäft.

Detta sedt ur synpunkten att akties valör är tio kronor eller något högre.

Det kan anföras flera exempel, hurusom arbetarföretag, grundade på tio

kronors aktier och med ett maximikapital af högst tio tusen kronor, efter

något års verksamhet vunnit sådan utveckling, att för deras normala och

solida framgång kräfts, att rörelsekapitalen ökats. Men med lagens nuvarande

bestämmelse i åberopade paragraf har hinder härför mött. Häremot

kan visserligen invändas, att, har man önskat öka rörelsekapitalet

genom ny aktieteckning, icke något hinder härför förefunnits, endast

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

aktie» valör höjts till femtio kronor. Men det är just det sistnämnda,

som utgjort ett bestämdt hinder för de förutvarande aktieägarne. Deras

förmögenhetsvillkor hafva icke medgifvit att afvara ett så stort belopp

på en gång som femtio kronor, däremot ha de ägt förmåga och vilja att

placera tio, femton eller tjugu kronor på nytt i företaget. Detta rörande

aktiebolag, som kunnat grundas på ett maximikapital pa högst tio tusen

kronor.

Annorlunda ställer det sig för småfolksföretag, såsom aktiebolag för

drifvande af mejerier, svagdricksbryggerier, bostadsbyggande och handel

med flera, hvilka kraft ett högre aktiekapital från början för att begynna

sin verksamhet. Lagens bestämmelser om femtio kronors aktie för maximikapital

öfverstigande tio tusen kronor ha ofta omöjliggjort begagnande af

aktiebolagsformen för en påtänkt ekonomisk sammanslutning. I ett af mig

kändt fall bar man tillgripit den utvägen att med hufvudsakligen samma

aktieägare bilda två bolag, med tio tusen kronors maximikapital för hvardera,

för den påtänkta rörelsens bedrifvande, hvilket ju föranleder stora

besvär, då driften måst delas i två verksamhetskretsar.

I andra fall har man antingen uppgifvit tanken på en ekonomisk

sammanslutning eller ock härför anlitat den mera tungt arbetande föreningsformen.

Rörande företag, som afsett att tillhandahålla allmänheten handelsvaror,

har nu gällande lag om ekonomiska föreningar lagt hinder i vägen för

en ekonomisk sammanslutning äfven i denna riktning.

Alla här anförda hinder undanröjdes dock, om den nuvarande maximigränsen

för de mindre aktiebolagen höjdes till en sådan siffra, att tillräcklig

rörelsefrihet därunder bereddes. Och bör då denna gräns ej sättas

lägre än femtio tusen kronor.

Kort sagdt, för att mindre jordbrukare, arbetare och små löntagare

skola kunna igångsätta ett företag af här berörda beskaffenhet, eller redan

existerande sådana skola kunna normalt utveckla sig, kräfves, att en

mindre ändring företages i § 3 i lagen om aktiebolag.

Jag finner mig på anförda grunder föranlåten att föreslå, att Riksdagen

för sin del ville besluta, att § 3 i lagen om aktiebolag af den 28

juni 1895 måtte i sin senare del erhålla följande ändrade lydelse:--

dock må, där aktiekapitalet ej öfverstiger femtio tusen kronor, aktie kunna

lyda å mindre belopp, lägst tio kronor.»

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

I motionen n:o 116 har herr Staaff anfört följande:

»De hufvudsakligaste bestämmelserna angående utöfvande af rösträtt

vid aktiebolagsstämma innehållas i 38 och 84 §§ af lagen om aktiebolag

den 28 juni 1895. Dessa paragrafer lyda sålunda:

»33 §.

Beslut om ändring af bolagsordningens bestämmelse i afseende på

föremålet för bolagets verksamhet eller om sådan ändring af bolagsordningen,

att aktier med företrädesrätt må utfärdas, vare ej giltigt, med

mindre samtlige aktieägarne förenat sig därom eller beslutet fattats å två

på hvarandra följande bolagsstämmor, däraf minst en ordinarie, och å den

stämma, som sist hålles, biträdts af minst tre fjärdedelar af de röstande,

med ett sammanlagdt aktiebelopp af minst tre fjärdedelar af hela aktiekapitalet.

Beslut om annan ändring af bolagsordningen eller om bolagets upplösning

af annan orsak, än i 54 § sägs, vare ej giltigt, med mindre samtlige

aktieägarne förenat sig därom eller beslutet fattats å två på hvarandra

följande bolagsstämmor, däraf minst en ordinarie, och å den stämma,

som sist hålles, biträdts af minst två tredjedelar af de röstande. Lag

samma vare om beslut, som i 26 § afses, ändå att det ej innefattar ändring

i bolagsordningen.

År för giltighet af beslut, hvarom nu är sagdt, något ytterligare

villkor i bolagsordningen bestämdt, lände ock det till efterrättelse.

34 §.

Jämte hvad i 32 och 33 §§ är om utöfvande af rösträtt och fattande

af beslut å bolagsstämma stadgadt, galle, där ej annorlunda finnes i bolagsordningen

bestämdt:

att hvarje aktie berättigar till en röst;

att frånvarande aktieägares rösträtt må genom ombud utöfvas;

att såsom bolagets beslut gäller den mening, för hvilken de flesta

rösterna afgifvas; och

att vid lika röstetal val afgöres genom lottning, men i andra frågor

den mening gäller, som biträdes af de fleste röstande eller, om jämväl

antalet röstande är lika, af stämmans ordförande.»

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

15

Den möjlighet till rösträttsbegränsning utöfver hvad lag stadgar, som

lagen själf medgifver, har i ett mycket stort antal bolagsordningar genomförts.

Detta har skett genom bestämmelser, som inskränka rösträtten till

t. ex. en femtedel eller en tiondedel af de å stämman närvarande aktieägarnes

sammanlagda röstetal.

Men om man frågar, hvilka reella garantier som finnas för att dessa

bestämmelser — lagens såväl som bolagsordningarnas — verkligen skydda

minoritetens rätt, blifver svaret ganska nedslående.

Intet är nämligen vanligare än att en stor aktieägare, som har intresse

af att genomdrifva ett visst beslut, för tillfället öfverlåter den del af sina

aktier, för hvilka han på grund af bestämmelser i lag eller bolagsordning

ser sig hindrad att själf utöfva rösträtt, till andra personer. På detta

sätt blifver den fulla rösträtten för samtliga aktierna åt honom bevarad.

Hans bulvaner rösta efter hans order och skenöfverlåtelsen går tillbaka

omedelbart efter bolagsstämman.

Jag vågar på grund af erfarenhet påstå, att detta sätt att kringgå

lag och bolagsordning blifvit så vanligt, att det knappt längre anses stå

i strid med hvad en person, som i allmänhet i sina göranden och låtanden

vill anses vara en honnett man och som jämväl i allmänhet handlar

såsom en sådan, kan tillåta sig. Och detta är ej något i och för sig

märkvärdigt. Det är blott ett af de öfverflödande exemplen på, huru

ledigt det enskilda intresset bryter igenom lagens skrank, då dessa ej äro

tillräckligt höga eller fast uppförda.

Det lär emellertid ej behöfva vidlyftigt utläggas, att här föreligger

ett missförhållande, som tarfvar bot.

I lagutskottets utlåtande n:o 59 vid 1902 års riksdag angående en

då väckt motion om lagstadgad inskränkning i rösträtt vid bolagsstämma

bland annat sålunda, att ingen finge utöfva rösträtt för mera än en femtedel

af det vid stämman representerade röstetal, yttras följande:

»Då aktiebolag bildas skall enligt 8 § af ifrågavarande lag» (aktiebolagslagen)

»stiftelseurkunden innehålla bestämmelser om grunderna för

utöfvande af rösträtt och fattande af beslut å bolagsstämma, såvidt de skola

afvika från hvad härom finnes i 33 och 34 §§ föreskrifvet, och motsvarande

bestämmelse skall enligt lagens 18 § innefattas i bolagsordningen.

Den, som vill blifva delägare i ett bolag, har sålunda alltid tillfälle att

på förhand göra sig underrättad om de regler, som inom bolaget gälla för

rösträtts utöfvande, och hans inträde i bolaget innebär ett frivilligt inordnande

under de villkor, som härutinnan äro föreskrifna. Med de stränga

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets Utlåtande N-o 31.

bestämmelser, som i 33 § äro meddelade angående förutsättningarna för

ändring i bolagsordning, torde det ock jämförelsevis sällan förekomma,

att de en gång fastställda grunderna för utöfning af rösträtt därefter

kunna underkastas rubbning till skada för minoriteten.»

Därest man ej kan bestrida, och ingen som äger någon erfarenhet

kan det, hvad jag här ofvan yttrat, rörande det allmänna bruket att i

fall af behof för tillfället utdela aktier och såmedelst kringgå de rösträttbegränsande

bestämmelserna, finner man lätt, att de förhållanden lagutskottet

här påpekat komma i en helt ny belysning.

Mycket sant att stiftelseurkundens bestämmelser om rösträtt skola

förblifva gällande, ingå i bolagsordningen och ej få ändras utan vissa särskilda

former. Men ve den, som litar på, att härigenom också någon

verklig garanti är vunnen för minoritetens rätt. Han skall snart finna,

att vid första förefallande tillfälle, då aktiemajoriteten finner sig i behof

af beslut, hvilka ej kunna genomdrifvas utan att aktierna fördelas på ett

större antal innehafvare, sker utan vidare en sådan fördelning och beslutet

genomdrifves.

På det sättet kan faktiskt gång på gång, jämt och samt en eventuell

bolagsordnings bestämmelse om rösträttens inskränkning, till t ex.

en femtedel af representerade aktier, eluderas.

Ja, i vissa fall —■ nämligen om den misshandlade minoritens röstetal

ej öfverstiger en fjärdedel af hela aktiekapitalet — kan faktiskt majoriteten

göra sig allsmäktig, d. v. s. efter sin vilja genomdrifva bokstafligen

hvad den vill och följaktligen betrakta och behandla minoritetens tillskjutna

kapital endast och allenast såsom ett till majoritetens privata förfogande

och intresse gjordt sammanskott. Jag skall — med stöd från en nyligen

gjord erfarenhet — exemplifiera detta. Två personer äga tillsammans

med sina tre barn de 100 aktierna i ett aktiebolag, så att de faktiskt

disponera alla aktierna. Bolaget går bra, dess grund är god och dess

ställning solid. Men dessutom äga dessa samma personer hufvudparten

i ett annat bolag, som går dåligt och laborerar med svårigheter — efter

deras åsikt blott i följd af kapitalbrist. Att draga penningar till detta

senare bolag genom ny teckning lär ej lyckas. Annorlunda med det

förra. De intressera tre kapitalister och lyckas få tecknade, låt oss säga

ytterligare trettio aktier. De nya aktieägarne hafva omsorgsfullt pröfvat

soliditeten hos det bolag, i hvilket de insätta sina penningar. De ha funnit

dess ställning mycket god och de ha i bolagsordningens väl affattade

bestämmelser om ett visst noga bestämdt ändamål för bolagets verksam
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N-o 31.

17

het en garanti för att denna skall fortgå inom samma trånga och trygga

ram som hittills. Och ehuru de ej äga fullt en fjärdedel af aktierna;,

anse de sig säkra, då de veta, att de gamla aktieägarne för ingen del

ämna afyttra sina mycket goda aktier och att någon ändring af bolagets

ändamål ej får ske med mindre samtlige aktieägarne förenat sig därom

eller beslutet fattats å två på hvarandra följande bolagsstämmor, däraf

minst en ordinarie och å den stämman, som sist hålles, biträdts af minst

tre fjärdedelar af de röstande med ett sammanlagdt aktiebelopp af minst

tre fjärdedelar af hela aktiekapitalet. Men de misstaga sig groft. Bolagets

ändamål varder genom i laga ordning fattadt beslut — d. v. s. genom

beslut fattadt, af de gamle aktieägarne och af deras för tillfället engagerade

fyra bulvaner — ändradt så, att därunder kan innefattas en vidsträcktare

verksamhet än dittills. Ändringen begagnas'' på det sätt, att

bolaget arrenderar det andra bolagets egendom, öfvertager dess verksamhet

och förskjuter det nödigt förlag. Kuppen är sålunda gjord. Det

dåliga bolaget har lyckats erhålla förlagskapital på det godas bekostnad.

Att missförhållandet förefinnes och är stort lär nog ej kunna förnekas.

Men huru afhjälpa det? Ett sätt vore ju att belägga med ansvar

dylik skenöfverlåtelse. En viss effekt skulle helt visst häraf ej uteblifva.

En mycket stor del af de personer, som nu anse sig utan tvekan kunna

kringgå lagen, skulle finna detta vida betänkligare, därest förfarandet vore

förklaradt straffbart. Å andra sidan skulle oskicket nog fortfarande

kunna i rätt stort omfång fortfara af den anledning, att den brottsliga

afsikten ju alltid i dylika fall blefve svår att bevisa.

Ett annat sätt skulle möjligen kunna sökas i att ej medgifva rösträtt

åt andra aktieägare än dem, som inom viss tid före bolagsstämman i behörig

ordning registrerats. I flera fall skulle därigenom bulvanbruket

förekommas. Dels äro dylika öfverlåtelser af naturliga skäl i allmänhet

beräknade att vara blott en tid. Det är ej behagligt att i månadtal vara

af med sina ägodelar. Dödsfall kunna inträffa, hvilka vålla svårigheter

o. s. v. Dels äro de kupper, vid hvilka bulvaner äro af värde, ofta nog

ej långt förut planlagda. Å andra sidan lider möjligen denna metod af

felet att i vissa fall alltför mycket inkräkta på de fullt redbara affärstransaktionernas

frihet. En stor, ej skenbar utan verklig aktieöfverlåtelse

kan vara gjord strax före en viktig bolagsstämma. I många fall kan

kanske denna olägenhet afhjälpas genom aftal mellan de gamla och de

nya aktieägarne om att dessa förra fortfarande skola rösta vid stämman,

men efter de senares instruktion. Men detta kan uppenbarligen ej alltid

Bill. till Biksd. Prol. 7 Sami. 25 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

ske. Metoden skulle onekligen i vissa fall kunna tänkas lägga rätt tryckande

band på lofligt affärslif.''

Men det kunde äfven finnas en tredje utväg af helt annan art än de

föregående. Dessa hafva berört själfva aktiebolagslagstiftningens område.

Det finnes dock äfven det sättet att belägga aktieöfverlåtelsen med en

ekonomisk afgift, hvilken kunde verka som hämsko på ideliga skenbara

öfverlåtelser. Man kunde belägga öfverlåtelsen af aktier i allmänhet med

stämpelskatt. Denna utväg vore onekligen för det nu ifrågavarande ändamålet

ganska effektiv. Men dess räckvidd vore å andra sidan ganska

stor och det gäller då att se till, huruvida en sådan stämpelskatt ur andra

synpunkter kunde synas lämplig.

Aktieöfverlåtelsens beläggande med stämpelskatt skulle väl närmast,

där öfverlåtelsen sker mot valuta, motsvara stämpel å köp af fast egendom

eller lösören. Att i de fall, då ett aktiebolag äger fast egendom af

större omfattning, stämpelbeskatta köp af aktie bör så mycket mindre

kunna väcka betänklighet, som därigenom ju endast skulle i någon mån

korrigeras det missförhållande, som nu äger rum däruti att öfverlåtelse af

fast egendom faktiskt genom aktieformen undandrages eljest stadgad lagfartsstämpel.

Bolaget vinner ju lagfarten och därefter kan under nuvavarande

förhållanden egendomen fyrfaldiga gånger byta om ägare genom

försäljning af aktierna utan att någon beskattning motsvarande lagfartsstämpeln

kan komma i fråga. Jag tvekar således ej att anse stämpel å

aktieköp i detta fall såsom ett rent undanröjande af ett missförhållande.

I fråga om aktiebolag, hvilka ej äga fast egendom, synes mig ej heller

betänklighet böra råda. Staten gifver i själfva verket kapitalisten genom

aktiebolagsformen en så betydande handräckning till att utan möda,

utan besvär och med ansenligt förminskad risk, draga afkomst af kapital,

att det ingalunda kan betraktas såsom obehörig hårdhet, att en särskild

beskattning äger rum vid aktieöfverlåtelsen.

Att beskatta öfverlåtelser af aktier utan valuta — gåfva — är i

själfva verket blott en högst naturlig utvidgning af nuvarande gåfvestämpelbestämmelser.

Gåfva af lösegendom är som bekant för närvarande

underkastad stämpelbeskattning allenast i det fall, att gåfvan sker genom

skriftlig afhandling. Någon principiell oriktighet kan ej upptäckas i att

för visst fall utsträcka denna beskattning äfven till gåfva, som blott sker

genom transport af själfva gåfvoföremälet, här aktier.

Den stämpelbeskattning, hvarom här är fråga, blefve lätt i tillämpningen.

Man behöfde blott stadga bestämmelser, hvarigenom rösträtts

s. 19 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N.-o 31.

19

utöfvande i bolagsstämma blefve beroende af anmälan till och införande i

registerboken af hvarje skedd öfverlåtelse samt tillika stadga, att aktie

vid införande i registerboken af sådan förändring i afseende å äganderätten,

hvarom här är fråga (d. v. s. köp, gåfva, byte eller annan öfverlåtelse

inter vivos) skulle vara belagd med stämpel till visst belopp.

Gjordes styrelsen dessutom ansvarig för underlåtenhet att tillse, det stämpelbeläggning

ägt rum, torde hufvuddragen af den behöfliga lagstiftningen

vara tämligen klara.

Efter hvilken grund skattefoten skulle bestämmas kan ju vara föremål

för olika meningar. Då man uppenbarligen afser att träffa aktiernas

kapitalvärde, vore väl rimligast, att detta värde sättes i fixt förhållande

till antingen utdelningen eller vinsten för närmast föregående år.

Skatten komine att träffa förmögenheten och den kunde lämna ett

ej föraktligt bidrag till de ständigt växande statsutgifterna.

Att slutligen en ej så liten hämsko därigenom blefve lagd på aktiejobberiet

i större skala vore en följd af åtgärden, hvilken väl ingen utom

jobbarne skall beklaga.

Måhända kunna äfven andra utvägar än de nu antydda uppsökas

för att förebygga det obehöriga kringgående af lag, mot hvilket denna

motion vill förorda botemedel. Frågan torde vara af den natur, att alla

därpå inverkande synpunkter genom noggrann utredning böra tagas i betraktande

och följaktligen underkastas Kungl. Maj:ts pröfning.

På grund af det anförda tillåter jag mig därför att föreslå: att Riksdagen

måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes

låta utreda på hvad sätt det nu rådande missbruket, att aktieägare

genom tillfälliga skenöfverlåtelser af aktier bereda sig större inflytande å

bolagsstämmas beslut, än hvad lag eller bolagsordning medgifver, lämpligast

kunde förebyggas, samt förelägga Riksdagen det förslag, hvartill

utredningen kan gifva anledning.»

I herr Staaffs motion n:o 117 har anförts följande:

»Bland de förutsättningar, som mest bidraga till ett samhällstillstånd,

där den enskilde medborgaren känner sina rättigheter väl tryggade och

skyddade, är en af de viktigaste helt säkert den att äga ett fullkomligt

hederligt äinbetsinannastånd. En mångfald historiska förhållanden, för

hvilka här ej är anledning att redogöra, har hos oss utbildat en god

karaktär hos ämbetsmannaståndet. Att tillståndet i detta afseende i forna

tider varit helt annorlunda är historiskt bekant, och däraf kan slutas,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

att vi ingalunda höra invagga oss i den föreställningen, att det svenskämbetsmannaståndets

i det hela allmänliga redbarhet skulle vara en naturlig

och omistlig egenskap hos detsamma. Det gäller tvärtom att i

detta afseende väl akta uppå växlande tidsomständigheter och se till, att

vi icke förlora hvad vi vunnit.

Härvid bör man då först göra sig redo för, hvad man begär, huru

långt man sträcker sina fordringar beträffande ämbetsmännen. Att en

ämbetsman tager mutor är belagdt med strängt lagligt straff och med

lika sträng dom af den allmänna opinionen. Likaså om han tager obehöriga

gåfvor eller sportler. Men man misstager sig efter min uppfattning

svårligen, ifall man menar, att allt därmed är väl beställd!. Det

finnes något annat, som ock är af den högsta vikt, nämligen att ämbetsmannen

ej kommer i en sådan ställning, att han medelbart eller omedelbart

främjar eller frestas att främja sina enskilda intressen genom beslut

eller åtgärder, dem han å ämbetets vägnar fattar eller vidtager. Ju mera

fri en ämbetsman står från privata intressen, dess mera tilltror honom

allmänheten en full och oinskränkt opartiskhet vid ämbetsärendens behandling

— vid råd, som han har att gifva, eller vid afgöranden, som han

har att fatta. Också stadgar vår allmänna lag, beträffande domare, att

de skola anses jäfviga, ej blott om de hafva i saken del, utan äfven om

de hafva en »lika» sak i annan rätt.

Fullt kan man nu naturligtvis aldrig förebygga, att en ämbetsman

kan äga privata intressen, hvilka i större eller mindre mån kunna tänkas

influera på hans omdöme och handlingssätt såsom ämbetsman. Han är ju

ej och kan ej vara blott ämbetsman, han är också en medborgare som

alla andra med rätt att såväl som andra medborgare förvalta sina ägodelar

på sätt honom bäst synes, och följaktligen finnas väl alltid äfven hos

honom privata ekonomiska intressen.

Men om dessa privata intressen sträckas utöfver hvad nödigt och

tillbörligt är, torde det vara anledning för de lagstiftande myndigheterna

att gifva noga akt därpå och i tid öfverväga, huruvida ej åtgärder däremot

erfordras.

Och i senare tider tyckas mig flerahanda tecken gifva vid handen,

att en sådan uppmärksamhet från lagstiftarnes sida i vart land är i antydt

hänseende erforderlig. Det synes mig nämligen, som om ämbetsmännen

i vårt land i långt högre grad än tillförene och i långt vidsträcktare grad,

än som är lämpligt, begynt att ägna sig åt det rena affärslifvet. Detta

har skett i synnerhet genom ämbetsmäns inträdande såsom ordförande eller

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

ledamöter i styrelser för aktiebolag eller såsom revisorer i dylika bolag.

Att ämbetsmän liksom andra personer placera sina penningar i aktier

kan ej vara otillåtlig!. Men att de aktivt deltaga i stora affärers ledning

måste ur flera synpunkter anses betänkligt. Redan länge har från många

håll framställts krafvet på att det bör noggrannare tillses, att ämbetsmän

verkligen ägna sin hufvudsakliga arbetstid åt sin tjänst. Och detta synes

vara ett särdeles befogadt önskemål. Men hvad jag i detta sammanhang

framför allt vill betona är, att ämbetsmäns aktiva deltagande i affärslifvet

innebär en verklig fara för deras opartiskhet i sina tjänsteåligganden —

detta i all synnerhet när det gäller den högre administrationens ämbetsmän.

Nutidens mångsidiga, omfattande, i de mest olika förhållanden

ingripande affärsintressen bringa med nödvändighet de stora ekonomiska

sammanslutningarna i permanent kontakt med landets administration. Det

kan gälla förmåner af en eller annan art — in- eller utländes — det

kan gälla åtgärder, som de administrativa myndigheterna på egen hand

kunna afgöra, det kan gälla förändringar i lagstiftningen, där de med sin

auktoritet genom utlåtanden och uppgifter kunna inverka. Huru skall nu

en ämbetsman, som själf har ett måhända alldeles liknande intresse att

för sitt bolag bevaka som det, ett sökande bolag vill hafva främjadt,

kunna äga fullständig opartiskhet i sitt görande och låtande? Eller om

han verkligen kan det, huru skall allmänheten kunna bringas att tro detta?

Måste icke hans auktoritet lida afbräck, äfven om hans beslut verkligen

endast ledas af rena afsikter?

Det är alldeles visst och skall ej af någon med erfarenhet i frågan

utrustad persou kunna förnekas, att ämbetsmannaauktoriteten i vårt land

är på väg att minskas genom den alltför stora villighet, hvarmed ämbetsmännen

ställa sina personer till stora affärsföretags förfogande.

Det är ej obekant, att i många fall ämbetsmannen ingalunda blir

ordförande eller styrelseledamot därför att han är aktieägare, utan han blir

aktieägare därför att man vill hafva honom till ordförande eller ledamot

i styrelsen. Låt vara, att i en del af dessa fall ett — lat oss säga —

dekorativt intresse spelat in. Så är väl händelsen med åtskilliga ämbetsmän,

hvilka såsom ej tillhörande administrationen svårligen kunna tänkas

öfva något inflytande på dess beslut. Men man skall uppsåtligen göra

sig blind för att ej förstå, att anställandet af ämbetsmän såsom bolags

förtroendemän i många fall är framkalladt af en förhoppning att därigenom

slå en sedermera vid förefallande behof lätt användbar brygga till

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lagutskottets Utlåtande N-o 31.

dem, som hafva makten att främja eller motsätta sig bolagets intressen

och önskningar.

Att för öfrigt understundom ämbetsmän, lockade af utsikten till lätt

förvärfvade biinkomster, låta förleda sig till att ingå i affärsföretag, dem

de alls ej förstå och hvilka sedan spela bankrutt med ty åtföljande

offentlig skandal för den oförsiktige ämbetsmannen, är ett faktum, som i

själfva verket låter en inskränkning i ämbetsmännens ifrågavarande nu

obegränsade befogenhet i många fall framstå såsom en skyddsåtgärd för

dem själfva — och därigenom äfven för deras ämbetes anseende.

Att man genom ett lagligt förbud för ämbetsmän — eller vissa af

dem — att öfvertaga förtroendeposter i aktiebolag skulle på något obehörigt

sätt inskränka deras medborgerliga frihet, kan jag ej erkänna.

Om staten genom en särskild legal konstruktion tillåter skapandet af en

viss form af affärsföretag, är det väl förenligt med dess makt och myndighet

att från rättighet att deltaga i ledningen af sådana företag undantaga

sina egna ämbetsmän.

Och affärslifvet skulle af ett dylikt förbud ingalunda skadas. Tvärt

om! För befordrande af ett sundt affärslif är det vida gagneligare, att

de, som ägna sig helt åt detsamma, också hufvudsakligen leda verksamheten

därinom, än att därtill dragas krafter, som utbildat sig för helt

andra värf och som i allmänhet ej kunna äga den utbildning och erfarenhet,

som i det ekonomiska lifvets praxis såväl som i all annan är erforderlig.

Men först och sist framhåller jag dock, att många ämbetsmäns — och

framför allt den högre administrationens — grannlaga ställning till de

mångahanda och med våldsam makt framträngande affärsintressena bör

utesluta kombinationen ämbetsman—affärsman. Och då den vanligaste

formen af denna kombination och tillika den, som med oförneklig lätthet

kan bringas ur världen, just är ämbetsmännens anställande såsom förtroendemän

i aktiebolag, dristar jag hemställa, att Riksdagen måtte i

skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t efter

nödig utredning för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring i

lagen om aktiebolag den 28 juni 1895, hvarigenom ämbetsmäns rätt

att vara styrelseledamöter eller revisorer i aktiebolag i lämplig omfattning

inskränkes.»

s. 23 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N;o 31. 23

De förslag, som i förevarande motioner innefattas, afse dels särskilda

ändringar i gällande lagstiftning angående aktiebolag, dels ock en allmän

revision af denna lagstiftning. Till stöd för de yrkanden, herrar Moll

och Brodin i sistberörda afseende framställt, har emellertid jämväl framhållits,

hurusom ändringar i vissa närmare angifna delar af berörda lagstiftning

vore behöfliga. Innan lagutskottet afgifver yttrande i frågan om

en allmän revision, torde det därför vara lämpligt att i ett sammanhang

upptaga till behandling samtliga de förslag till partiella ändringar, som i

motionerna förekomma.

Härvid möter först herr österbergs yrkande om ändring i 3 § af

lagen om aktiebolag. Enligt denna paragrafs nuvarande affattning utgör

det minsta belopp, hvarå aktie må lyda, i regel 50 kronor, men om aktiekapitalet

ej öfverstiger 10,000 kronor, få aktier lyda å mindre belopp,

lägst 10 kronor. Nämnde motionär ifrågasätter nu att aktier å dylika

mindre belopp skulle få förekomma jämväl i bolag med större aktiekapital,

dock ej öfverstigande 50,000 kronor.

Redan förut hafva framträdt växlande åsikter såväl angående det

minsta belopp, hvarå aktie borde få lyda, som ock i fråga om lägsta

gränsen för aktiekapitalet i de bolag, där aktier å lägre belopp än de i

allmänhet medgifna skulle få förekomma. Den kommitté, genom hvilken

bolagslagarne utarbetades, föreslog den allmänna regeln, att aktiekapital

ej skulle få sättas lägre än 25,000 kronor eller aktie få lyda å mindre

belopp än 100 kronor, utan att Konungen för särskildt fall gåfve tillstånd

därtill. I öfverensstämmelse härmed var den kungl. propositionen i ämnet

vid 1895 års riksdag affattad. Det särskilda utskott, som hade att behandla

propositionen, ifrågasatte i berörda hänseenden, bland annat, sådan

ändring, att lägsta gränsen för aktiekapitalet skulle sättas till 10,000 kronor

och minsta beloppet för aktie utgöra 50 kronor. Kungl. Maj:ts rätt

att i förekommande fall gifva dispens från de af lagen uppställda fordringarna

bibehölls af utskottet. Första Kammaren biföll utskottets hemställan,

hvaremot Andra Kammaren dels bestämde lägsta gränsen för aktiekapitalet

till 5,000 kronor och minimibeloppet af aktie till 10 kronor,

dels uteslöt bestämmelsen om Konungens dispensrätt. I sammanjäinkningsändamål

föreslog därefter utskottet, att, jämte det Andra Kammarens beslut

i öfrigt af Riksdagen upptoges, det af Första Kammaren beslutna minimibeloppet

för aktie skulle gälla i de större bolagen och det af Andra

Kammaren beslutna i de mindre, hvarvid gränsen syntes böra sättas vid

det af Första Kammaren antagna minimibeloppet för aktiekapitalet. Genom

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

kamrarnes i enlighet härmed fattade beslut erhöll paragrafen sitt nuvarande

innehåll.

Att man funnit en lägsta gräns för akties belopp, strängare i de större

bolagen, böra fastställas, äger, såsom förhandlingarna vid lagens tillkomst

utvisa, väsentligen sin förklaring däri, att, om akties nominalbelopp vore

för lågt, man måste befara, att aktierna i större utsträckning komme att placeras

hos föga bemedlade personer, som saknade förmåga att bedöma ett

företags utsikter och att under bolagets fortvaro bevaka sin rätt. Aktier

kunna nämligen icke i allmänhet anses vara sådana värdepapper, att det

är önskvärdt och lämpligt, att de mindre bemedlade klasserna i dem nedlägga

sina besparingar. Ju större ett aktiebolags rörelse är, desto svårare

är det ock i regel att öfverblicka bolagets ställning samt bilda sig

en uppfattning rörande den risk, som är förenad med inköp af aktier i

detsamma. Den såsom undantag medgifna rätten att få utfärda aktier

äfven å sådana belopp, att aktierna blifva lätt tillgängliga för den stora

allmänheten, bör därför begränsas till företag af jämförelsevis mindre omfattning.

Att ett sådant undantag öfver hufvud förekommer, beror, såsom

herr österberg omförmält, därpå, att man icke velat utesluta möjligheten

att använda aktiebolagsformen för kooperativa företag bland de mindre

förmögna samhällsklasserna. Visserligen kan det synas, att för dylika företag

andra associationsformer och särskildt den registrerade föreningen för ekonomisk

verksamhet borde vara lämpligare. Erfarenheten har dock visat,

att så icke alltid ansetts vara förhållandet, utan att tvärtom de kooperativa

företagen ofta och i stor utsträckning funnit formen af aktiebolag

vara för sig fördelaktigast.

Huruvida nu de gällande bestämmelserna, såsom motionären hållit

före, äro sådana, att de verka hämmande och försvårande å den kooperativa

rörelsens utveckling, är en fråga, som icke låter sig med säkerhet

bedömas utan en noggrann undersökning af hithörande förhållanden. Att

den för närvarande fastslagna begränsningen till företag med ett aktiekapital

af högst 10,000 kronor icke i och för sig kan göra anspråk

på något principiellt företräde, ligger i sakens natur, då ingen sådan

gräns kan bestämmas på objektiva grunder. Därest denna begränsning

funnits utgöra hinder för företag af beskaffenhet att tillhöra dem, hvilka

lagen kan antagas hafva velat genom nämnda bestämmelser bereda

möjlighet att använda aktiebolagsformen, synes det sålunda icke vara

något att erinra mot en förflyttning af berörda gräns i den riktning,

motionären angifvit. Måhända torde redan de ändrade förhållanden, som

s. 25 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

25

i mångt och mycket inträdt efter lagens tillkomst, utgöra anledning till

en sådan åtgärd. Mera tvifvelaktigt synes det utskottet, om ifrågavarande

rättighet i allt fall bör utsträckas så långt, som motionären föreslagit, eller

till bolag, bvilkas aktiekapital icke öfverstiger 50,000 kronor. Det förefaller

utskottet sannolikt, att en sådan utvidgning skulle gå längre, än

som är behöflig! och lämpligen kan medgifvas. Utskottet, som på grund

häraf icke kan tillstyrka antagande af det i motionen innefattade lagförslaget,

och som ej heller eljest vill uttala någon bestämd mening i ämnet,

anser emellertid frågan, om och i hvad män en lagändring i nämnda syfte

bör vidtagas, vara förtjänt att hänskjutas till Kungl. Maj:ts pröfning.

Herr Moll har i sin motion framställt åtskilliga erinringar mot de

nuvarande rättsreglerna dels för bildande af aktiebolag och dels för den

närstående frågan om ökning af aktiekapitalet; och har motionären härvid

påvisat, hurusom nämnda bestämmelser i den svenska aktiebolagslagen

vore väsentligt ofullständigare och mindre betryggande än de tyska stadgandena

i ämnet. Redan den tyska lagen af år 1884, hvilken i mycket

legat till grund vid utarbetandet af vår aktiebolagslag, hade i berörda

hänseenden innehållit strängare föreskrifter än de, som upptagits i den

svenska lagen, och därefter hade, genom år 1897 vidtagna lagändringar,

de tyska stadgandena ytterligare blifvit betydligt skärpta. Särskild! hafva

motionärens erinringar riktats mot bristen på noggranna bestämmelser för

det fall, då mera än eljest fara föreligger, att den allmänhet, som inbjudes

att teckna eller köpa aktier, kan föras bakom ljuset, nämligen då

annan egendom än penningar skall från något håll insättas i bolaget eller

annorledes af detsamma öfvertagas. Såsom motionären omförmält, gälla

de föreskrifter, som i sistnämnda hänseende finnas meddelade i lagen, endast

den händelse, att dylikt förekommer i samband med bolags stiftande.

Därest sådant tillskott eller öfvertagande sker vid ökning af aktiekapital,

finnas inga särskilda föreskrifter till förebyggande af missbruk.

Äfven utskottet håller före, att nuvarande stadganden i berörda afseenden

icke torde vara så tydliga och fullständiga, som kunde vara behöfligt

med hänsyn till ändamålet att förhindra åtgärder och företag, hvilka

icke stå i öfverensstämmelse med sunda affärsprinciper och alla aktieägares

intressen. Å andra sidan lärer det dock knappast vara lämpligt

att i vår lag införa så detaljerade och genomgripande föreskrifter som

de af motionären återgifva stadgandena i den tyska lagstiftningen. En

granskning af bestämmelserna i ämnet synes emellertid vara önskvärd.

Dill. till Bilcsd. Prot. 1903. 7 Sami. 25 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

Såsom herr Staaff i motionen n:o 116 framhållit, lärer det icke sällan

förekomma, att de i särskilda bolagsordningar meddelade föreskrifterna

om begränsning af aktieägares rösträtt å bolagsstämma kringgås på det

sätt, att aktieägare å andra personer skenbart öfverlåta aktier, för hvilka

de på grund af dylik begränsning icke kunna själfva utöfva rösträtt. De

tillfälliga innehafvarne af aktierna rösta sedermera vid bolagsstämman i

enlighet med de verklige aktieägarnes föreskrift, och efter stämmans slut

återgå aktierna till dessa. Herr Brodin har i sin motion berört eu likartad

fråga, i det han påvisat, hurusom styrelseledamöter, hvilka tillika

äro aktieägare, kunna inverka på beslut, huruvida ansvarsfrihet skall beviljas

styrelsen, genom att för tillfället öfverlåta sina aktier på personer,

som äro oförhindrade att deltaga i omröstningen om sådant beslut. Sistnämnda

förhållande har varit föremål för uppmärksamhet äfven i herr

Molls motion.

Till förebyggande af sådana missbruk har herr Staaff ifrågasatt åtgärder

i olika riktningar. En utväg i detta syfte skulle sålunda vara att

belägga dylik skenbar öfverlåtelse med straffpåföljd. En annan åtgärd för

samma ändamål vore meddelande af föreskrift, att rösträtt icke finge utöfvas

för andra aktier än sådana, hvilka viss tid före bolagsstämma registrerats

å de personer, som vid stämman uppgåfves vara ägare af desamma.

En tredje utväg vore att genom införande af stämpelskatt för

aktieöfverlåtelse därå lägga en afgift, hvilken kunde antagas verka hämmande

å skenbara öfverlåtelser, särskildt om de behöfde oftare förekomma.

Herr Brodin har med hänsyn till det af honom anmärkta förhållandet

föreslagit, att styrelseledamöter under tiden, mellan det bolagets revisorer

påbörjade granskningen af styrelsens förvaltning och frågan om ansvarsfrihet

för styrelsen slutbehandlades å bolagsstämma, ej skulle äga att på

andra öfverlåta sina aktier.

Utskottet ansluter sig fullkomligt till motionärernas uppfattning därom,

att öfverlåtelser af ofvan angifven art stå i strid mot lagens mening och,

om möjligt, borde förhindras. Ett verkligt behof af bestämmelser i detta

syfte förefinnes alltså i utskottets tanke. Att i sådant afseende åstadkomma

föreskrifter, hvilka, utan att alltför mycket lägga band på handlingsfriheten,

kunna antagas medföra önskad verkan, är emellertid en mycket

svårlöst fråga. A ena sidan har man att tillse, att stadgandena i ämnet,

såvidt sig göra låter, icke komma att träffa andra fall än dem, för hvilka

de äro afsedda. Uppenbarligen möter det nämligen synnerliga betänklig
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

ligheter att för vinnande af förberörda syfte meddela föreskrifter, genom

hvilka aktieöfverlåtelser jämväl i det stora flertalet fall, då de ske

fullt lagenligt och för berättigade ändamål, skulle få sig ålagda hämmande

band eller blifva förenade med särskilda kostnader, j den mån sådant icke

kan finnas befogadt äfven ur andra synpunkter. A andra sidan medför

aktiers olika natur, att vissa slag af aktier lätteligen undandraga sig verkningarna

af bestämmelser, hvilka för öfriga aktier kunna vara ändamålsenliga.

Särskilda svårigheter förefinnas sålunda med hänsyn till aktier,

ställda till innehafvare^

I hvad mån de förslag, som i motionerna innehållas, kunna läggas

till grund för lösningen af förevarande fråga, synes utskottet lämpligen

böra i första hand öfverlämnas till Kungl. Maj:ts bedömande. Utskottet

vill härutinnan endast uttala den uppfattningen, att något bestämdt förbud

mot öfverlåtelse af aktier under viss tid knappast torde böra ifrågakomma.

I nära samband med sistberörda fråga står det såväl af herr Moll

som af herr Brodin upptagna spörsmålet om beredande af en verksammare

kontroll å styrelsens förvaltning.

Herr Moll har i detta hänseende till en början erinrat, hurusom den

svenska aktiebolagslagen visserligen föreskrifver, att styrelsen å bolagsstämma

skall framlägga förvaltningsberättelse jämte balansräkning och

revisorernas utlåtande, men, i motsats till den tyska lagen, saknar detaljerade

föreskrifter rörande balansräkningens innehåll. I samma ämne har

herr Brodin anfört, att styrelse- och revisionsberättelser mången gång uppställas

så, att det icke låter sig göra att genom dem få en rätt uppfattning

af bolagets ställning; och har sistbemälde motionär af sådan anledning

ifrågasatt, att bestämmelser härom skulle meddelas i lag, hvarförutom

det borde åligga styrelsen att å bolagsstämma lämna de upplysningar

om bolagets ställning, som af aktieägare begärdes.

Äfven utskottet anser det vara förtjänt att tagas under öfvervägande,

i hvad mån det kan vara behöfligt och lämpligt att i dessa afseenden

meddela fullständigare stadganden för bättre tillgodoseende af aktieägarnes

intresse att erhålla klar och säker kännedom om bolagets ställning.

Det härefter omnämnda önskemålet, att en minoritet inom aktiebolag

borde äga tillkalla en kvalificerad revisor för att deltaga i granskningen

af styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper, har, såsom herr Brodin

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

äfven omförmält, genom framställning af nästlidet års Riksdag redan bragts

under Kungl. Maj:ts pröfning.

Vidare hafva motionärerna framhållit, att en minoritet inom aktiebolag:

borde under vissa förhållanden hafva rätt att besluta om anställande

af talan mot bolagets styrelse. Det synes ock utskottet, som om en sådan

befogenhet för en minoritet, som representerar ett afsevärdt antal aktier,

kunde på goda grunder ifrågasättas. I allmänhet torde de skäl, som voro

bestämmande för Riksdagens förra året fattade beslut angående rättighet

för minoriteten att tillkalla en revisor, med samma styrka göra sig

gällande till förmån för den meningen, att minoriteten jämväl borde kunna

anställa talan mot 6tyrelsen. Det ena utgör i viss mån en följd af det

andra, då rättigheten att utse en revisor ofta kunde blifva utan vidare

betydelse, om den icke vore förenad med befogenhet att, äfven mot majoritetens

vilja, få de anmärkningar, som under revisionen förekommit, i

laglig ordning pröfvade.

Att åstadkomma en noggrannare efterlefnad af aktiebolagslagens stadganden

torde utgöra syftet såväl med de anmärkningar, herr Moll riktat

mot straffbestämmelserna i denna lag, som ock med herr Brodins framställning

därom, att staten borde genom patent- och registreringsverket

föranstalta om åtal, därest öfverträdelse af lagen blefve hos nämnda verk

anmäld. Sistberörda förslag synes utskottet knappast böra föranleda till

någon åtgärd. Att staten, såsom herr Brodin äfven omnämnt, genom en särskild

inspektör låter granska de enskilda bankernas ställning, äger sin förklaring

i dessa institutioners synnerligen stora inflytande på de allmänna

kreditförhållandena. Med allt erkännande af den betydelse, aktiebolagen

hafva för det ekonomiska lifvet i vårt land, lärer det dock icke kunna

anses befogadt att af liknande skäl ställa deras förvaltning under offentlig

tillsyn. Däremot torde en skärpning eller ett fullständigande af lagens

straffbestämmelser måhända böra komma under öfvervägande. Utskottet

vill likväl i sådant afseende uttala sin tvekan, huruvida det i allmänhet

är lämpligt att med straff belägga åtgärder, hvilka visserligen utgöra

felaktigheter i förvaltningen, men icke kunna från allmän synpunkt betecknas

såsom rättskränkningar i vanlig mening.

Slutligen har herr Staaff i motionen n:o 117 ifrågasatt sådan ändring

i förevarande lag, att ämbetsmäns rätt att vara styrelseledamöter eller

revisorer i aktiebolag blefve i lämplig omfattning inskränkt.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

29

Med hänsyn till aktiebolagens intresse torde emellertid någon anledning

till en dylik inskränkning icke gärna kunna påvisas. Den omständigheten,

att ämbetsmän i stor utsträckning anlitas såsom ordförande eller

ledamöter i aktiebolags styrelser eller såsom revisorer af förvaltningen i

aktiebolag, ådagalägger tvärtom tydligt, att bolagen funnit det vara för

sig fördelaktigt att kunna påräkna ämbetsmännens biträde. I det vida

öfvervägande antalet fall torde orsaken härtill vara sådan, att någon anmärkning

mot densamma icke med fog kan framställas. De särskilda

insikter och den formella utbildning, ämbetsmännen i regel mera än andra

besitta, äro nämligen helt naturligt för affärslifvet af det värde, att de i

och för sig utgöra en tillräcklig förklaring å berörda förhållande. Därest

en sådan inskränkning som den föreslagna skulle komma till stånd, torde

det därför vara nödvändigt att bygga densamma på andra grunder än

hvad som för aktiebolagen är lämpligt och nyttigt, och då aktiebolagslagen

väl egentligen har till uppgift att innehålla bestämmelser i sådana

hänseenden, synes det utskottet kunna dragas i tvifvelsmål, huruvida inskränkningen

skulle hafva sin rätta plats i nämnda lag.

Snarare kan statens intresse åberopas till stöd för det föreslagna

stadgandet. Utgår man härvid från uppfattningen om statens rätt att

fordra, att de personer, hvilka äro anställda i dess tjänst, ägna staten allt

sitt arbete eller den hufvudsakliga delen däraf, skulle en sådan inskränkning

kunna ifrågakomma för alla ämbets- och tjänstemän. Från den synpunkt,

motionären särskildt framhållit, skulle det däremot i hufvudsak

vara endast de högre administrativa ämbetsmännen, hvilka borde uteslutas

från verksamhet af ifrågavarande art. I hvithet fall som helst kan det

synas, som om bestämmelserna i ämnet lämpligast borde meddelas i ämbetsverkens

instruktioner, hvilket skulle innebära fördelar i synnerhet med

hänsyn till möjligheten att för hvarje tjänst pröfva, huruvida och i hvad

mån dess beskaffenhet under förhandenvarande omständigheter gjorde en

dylik inskränkning erforderlig och befogad.

Äfven sakliga betänkligheter af större betydelse göra sig emellertid

gällande i fråga om motionärens förslag. Uppenbarligen skulle det föreslagna

stadgandet innebära ett ganska kännbart ingrepp i ämbetsmännens

handlingsfrihet och rätt att förfoga öfver sin egendom. Om ämbetsmän

icke finge såsom styrelseledamöter deltaga i aktiebolags förvaltning och

såsom revisorer öfvervaka densamma, skulle häraf i många fall följa, att

de kände sig obenägna att nedlägga penningar i dylika företag och alltså

vore i viss mån uteslutna från eu möjlighet till penningplacering, hvilken

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

i våra dagar hör till de mest anlitade. Särskilt tryckande skulle denna

inskränkning blifva för ämbetsmän, hvilka redan vore delägare i dylika

företag eller erhölle sådan andel annorledes än genom ett därpå riktadt

aftal, exempelvis genom arf eller gifte. Äfvenledes torde det vara oförnekligt,

att inskränkningen, om densamma finge en tämligen vidsträckt

omfattning, skulle medföra svårigheter såväl för affärsvärlden som för det

stora antal ämbetsmän, hvilka, särdeles i yngre år, icke åtnjuta sådan

aflöning af staten, att det skäligen bör förmenas dem att genom biförtjänster

förbättra sin ekonomiska ställning, i den mån sådant låter sig

göra, utan att deras plikter mot staten försummas. Affärsvärlden skulle

gå miste om arbetskrafter, af hvilka den haft nytta och som, åtminstone

under den första tiden, säkerligen icke lätt skulle kunna ersättas, och

ämbetsmännen skulle utestängas från ett verksamhetsfält, där biförtjänster

kanhända lättast varit att erhålla. Jämväl från statens synpunkt skulle

en alltför sträng begränsning af ämbetsmäns möjlighet att erhålla biförtjänster

kunna inverka ofördelaktigt, därigenom att allt flere af ekonomiska

skäl afhölles från att söka anställning i statens tjänst. Dessutom förefaller

det mindre följdriktigt att, om man vill vinna det ändamål, motionären

åsyftat, förbjuda ämbetsmännen endast att vara styrelseledamöter

eller revisorer i aktiebolag, då ämbetsmän i lika hög grad kunna vara

intresserade i andra affärsföretag och deras intresse för dylika företag

lika väl kan framkallas af andra anledningar.

Ehuru möjligt kan vara, att ämbetsmännens deltagande i affärslifvet

stundom sträckt sig längre, än som varit lämpligt och riktigt, anser utskottet

sålunda, att motionärens förevarande framställning icke bör föranleda

till någon åtgärd.

Såsom af det ofvan anförda framgår, har utskottet i allmänhet funnit

motionärernas förslag till ändringar i olika delar af aktiebolagslagen vara

förtjänta af beaktande. Otvifvelaktigt torde ock vara, att lagen jämväl

i andra hänseenden lider af brister, hvilka det vore önskvärdt att få

afhjälpta. Framställningar i sådant syfte hafva redan af tidigare Riksdagar

blifvit hos Kungl. Maj:t gjorda.

Den utsträckning, i hvilken anmärkningar mot denna lag sålunda

förekomma, synes utskottet gifva vid handen, att yrkandet på en

allmän revision af lagen icke är obefogadt. Med hänsyn till sammanhanget

mellan lagens skilda delar kan det dessutom icke vara lyckligt,

s. 31 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N-''0 31.

31

om rubbning gång efter annan sker i olika stadgande^ utan är det

väsentligt att föredraga, om de nya eller ändrade bestämmelser, som finnas

behöfliga, så vidt möjligt genomföras på en gång under behörigt iakttagande

af deras förhållande till hvarandra och till öfriga föreskrifter i

lagen. Visserligen kan det synas, att från lagens tillkomst ännu icke

förflutit så lång tid, att en dylik genomgripande åtgärd borde vara behöflig.

Utvecklingen har dock på det område, förevarande lag afser att

reglera, mera än på de flesta andra gått med snabba steg, och häraf har

blifvit en följd, att denna lag, hvilkens verkningar torde hafva varit i

hufvudsak tillfredsställande, numera är i vissa hänseenden föråldrad och

icke fullt motsvarar de anspråk, som ställas på densamma såsom det

lagliga rättesnöret för aktiebolagens inre och yttre förhållanden.

Utskottet anser sig alltså böra förorda en revision af lagen. I samband

härmed torde äfven en annan synpunkt förtjäna uppmärksamhet.

Alltsedan 1876 års Riksdag anhöll, att Kungl. Maj:t vid företagande af

åtgärder för utarbetande af en handelslag för Sverige måtte ägna omsorg

däråt, att, såvidt ske kunde, öfverensstämmelse därigenom åstadkommes

med motsvarande norsk och dansk lagstiftning, hafva de lagar, som

tillkommit på handelsrättens område, i allmänhet varit byggda på samverkan

med de andra nordiska länderna. Så har varit händelsen med

växellagen, sjölagen, lagen angående handelsregister, firma och prokura

samt checklagen, hvilka alla fullständigt eller i hufvudsak öfverensstämma

inom de olika länderna. Bolagslagarne hafva härutinnan utgjort ett undantag.

Därest en revision af aktiebolagslagen nu kommer till stånd, lärer det emellertid

böra tagas i öfvervägande, om och i hvad mån ett samarbete på

detta område med Norge och Danmark lämpligen kan äga rum. Härtill

finnes så mycket större anledning, som i båda dessa länder föreligga nyligen

utarbetade förslag till aktiebolagslag, hvilka ännu icke blifvit slutligen

behandlade och godkända.

På sålunda anförda skäl hemställer utskottet:

l:o) att herr Staaffs motion n:o 117 icke måtte

till någon Riksdagens åtgärd föranleda; och

2:o) att Riksdagen, i anledning af öfriga förevarande

motioner, måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes föranstalta om revi
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Lagutskottets Utlåtande Isko 31.

sion af lagen om aktiebolag den 28 juni 1895 samt

för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill revisionen

kan anses föranleda.

Stockholm den 3 mars 1903.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Reservation

mot utskottets hemställan i fråga om motionen n:r 117 af herrar Zetterstrand,

Lindhagen, Nilsson, friherre Bonde och Segerdahl, hvilka yttrat:

»Aktiebolagsväsendet har i vårt land nått en synnerligen stor utveckling.

Det ekonomiska lifvet börjar allt mer välja företrädesvis aktiebolagsformen

för sin verksamhet. Och följden häraf har tillika blifvit, att denna

aktiebolagens verksamhet ofta framträder såsom spekulation i stor omfattning.

Det ligger då nära till hands, att dylika stora kapitalbildningar gärna

vilja anknyta förbindelser med statens ämbetsmän och särskildt de högre

administrativa myndigheterna, hvilka, såsom motionären säger, hafva makt

att främja eller motsätta sig aktiebolagens intressen och önskningar.

Många utvägar lämpa sig visserligen härtill. Men erfarenheten har

visat, att särskildt väljande af högre ämbetsmän till styrelseledamöter och

revisorer för aktiebolag utan tvifvel ofta sker i förenämnda syfte.

Detta måste dock i många fall lätt kunna lända till skada för det

allmännas intresse.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

33

Vi hemställa därför,

att Riksdagen i anledning af förevarande motion

ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl.

Maj:t täcktes låta utreda, huruvida och i hvad mån

ämbetsmäns rätt att vara styrelseledamöter eller revisorer

i aktiebolag må begränsas, samt vidtaga de åtgärder,

hvartill denna utredning må föranleda.»

Herrar grefve Lewenhaupt och Waldenström hafva begärt få antecknadt,

att de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Jämväl skulle antecknas, att herrar Sandqvist och Styrlander ej deltagit

i ärendets slutliga handläggning.

Bik. till Riksd. Prof.

1903

7 SuM.

25 Häft.

5

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1903:32 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner om ändringar i lagstiftningen angående aktiebolag. s. 5 i texten