Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl, Maj:t i fråga om lagfart å fång till tomt i municipalsamhälle eller köping m. m. Till behandling af lagutskottet har hänvisats en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 59, hvari herr J. Widtén anfört följande: »

1903-03-13 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1903:39, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl, Maj:t i fråga om lagfart å fång till tomt i municipalsamhälle eller köping m. m. Till behandling af lagutskottet har hänvisats en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 59, hvari herr J. Widtén anfört följande: »

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

1

N:o 39.

Ank. till Riksd. kansli den 13 mars 1903, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl,

Maj:t i fråga om lagfart å fång till tomt i municipalsamhälle

eller köping m. m.

Till behandling af lagutskottet har hänvisats en inom Andra Kammaren

väckt motion, n:o 59, hvari herr J. Widtén anfört följande:

»Genom kungl. byggnadsstadgan för rikets städer af den 8 maj 1874

förordnades, som bekant, att hvad i samma stadga vore föreskrifvet om

stad skulle i tillämpliga delar gälla för köping, så ock för hamn, fiskeläge

och annat ställe med större sammanträngd befolkning, då sådant af omständigheterna

påkallades och Konungens befallningshafvande till följd

däraf, efter vederbörandes hörande, därom förordnade genom beslut, som

skulle underställas Kungl. Maj:ts pröfning. Enahanda föreskrifter äro

äfven meddelade i de öfriga med afseende på städerna af Kungl. Maj:t

samtidigt utfärdade ordningsstadgarna.

I enlighet med hvad sålunda föreskrifvits har byggnadsstadgan för

rikets städer förklarats skola i tillämpliga delar gälla för eu stor del af

landets köpingar samt för de samhällen å landsbygden, Indika, efter det

deras kommunala organisation blifvit genom och i enlighet med lagen

den 27 maj 1898 bestämd, numera benämnas muuicipalsamliällen, till ett

antal vid 1901 års slut af sammanlagdt 93 stycken. En bland de första

åtgärder, som af byggnadsstadgans tillämpning på dessa områden påkallas,

är fastställandet af stadsplan med tomtindelning för samhällenas bebyggda

eller till bebyggande afsedda områden. Och det torde kunna antagas, att

Bill. till Riksd. Prof. 1003. 7 Sami. 32 Höft. (N:o 39). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 89.

detta med afseende på största delen af dessa samhällen kort efter deras

bildande ägt rum.

Häraf är eu följd, att det inom samhällenas stadsplan liggande område,

som förut utgjort eu del af ett hemman eller annan i jordeboken upptagen

själfständig lägenhet å landet, numera blifvit indeladt enligt en af Kungl.

Maj:t fastställd plan, dels i gator, torg och allmänna platser, dels i en

mängd till bebyggande afsedda tomter. Om dessa tomter gäller, på grund

af byggnadsstadgans föreskrift, att tomtkartor öfver dem skola upprättas,

hvilka utvisa ej blott själfva tomten med dess gränser, utan ock tomtens

läge i förhållande till såväl gata eller annan allmän plats som hvar och

en af de angränsande tomterna. Likaså skola frågor om byggnadskvarters

indelning i tomter och om jämkning i gällande tomtindelning handläggas

af byggnadsnämnden i samhället, hvilkens beslut skall underställas Konungens

befallningshafvande; denna byggnadsnämnd utöfvar äfven i öfrigt

inseende öfver samhällets bebyggande.

Genom dessa och dylika föreskrifter har man sökt åstadkomma

ordning och reda i dessa samhällens indelning i tomter samt dessas bebyggande

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad som för sådant

ändamål är gällande för städerna. Med afseende å dessa sistnämnda

har man emellertid därjämte genom lagfarts- och inskrifningsväsendets

anordnande i anslutning till de administrativa stadgandena om tomtindelning

sörjt för kontroll därå, att den åt domstolarne öfverlämnade inskrifningen

af förändringar i äganderättsförhållandena samt af inteckningar

kommer i öfverensstämmelse med den af de administrativa myndigheterna

verkställda och öfvervakade tomtindelningen. I sådant hänseende finnes

i 9 § af kungl. förordningen angående lagfart å fång till fast egendom den

16 juni 1875 föreskrifvet, att den, som söker lagfart å gård och tomt i

stad, är pliktig att förete s. k. designation eller att visa, i hvilket

kvarter och vid hvilka gator tomten är belägen, samt tomtens ytinnehåll

och längden af dess särskilda sidor. Likaså hafva genom lagen angående

förändring af tomts område den 26 maj 1899 stadganden meddelats i

syfte att af hjälpa de olägenheter, som förut i fråga om inteckningsförhållandena

voro förenade med styckning och sammanslagning af tomter,

i sammanhang livarmed viss förändring jämväl i enahanda syfte vidtagits

i lagfartsförordningen och i byggnadsstadgan för rikets städer. I fråga om

fastighetsböcker för städerna stadgas, att ett upplägg skall göras för

hvarje särskild fastighet, hvilket upplägg, hvad angår till bebyggande

indelade tomter, förses med öfverskrift, innefattande kvarterets och fastig
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

3

hetens namn och nummer, om sådant finnes åsatt, och skall i uppläggets

första spalt införas, bland annat, tomts ytinnehåll, gata eller plats, vid

hvilken fastigheten är belägen, samt längden af dess sidor.

Ehuru, som ofvan nämndes, i fråga om tomtindelning och bebygggande

municipalsamhällen och köpingar i allmänhet likställts med städerna,

hafva de i afseende å stad gällande stadganden om lagfart och

inteckning icke i samma män vunnit tillämpning på fastigheter i nämnda

samhällen. Visserligen har såväl i 9 § af lagfartslagen som i den ofvan

åberopade lagen den 26 maj 1899 föreskrifvits, att hvad där är stadgadt

om stad skall i de fall, där Konungen sådant förordnar, gälla om köping

eller annan därmed jämförlig ort, hvarest tomtindelning såsom i stad finnes.

Men denna utväg, hvars anlitande lär vara beroende på framställning af

vederbörande samhällen själfva eller af ortsmyndigheterna, har icke vunnit

någon egentlig användning. Så vidt jag har mig bekant, har det icke

skett i mer än två fall, båda från år 1902, nämligen i fråga om Arvika

köping och Gärda municipalsamhälle i Göteborgs och Bohus län.

Af denna brist på öfverensstämmelse, beträffande nu ifrågavarande

samhällen, emellan föreskrifterna i byggnadsstadgan för rikets städer samt

de i afseende å lagfart och inteckning gällande bestämmelser hafva emellertid

afsevärda olägenheter fram trä dt, desto påtagligare och kännbarare ju

längre tid som förflutit från det samhället bildades. Då tomterna inom

dylika samhällen, för så vidt icke något särskildt Kungl. Maj:ts förordnande

ägt rum, skola i inskrifningshänseende behandlas som fastigheter på

landet, få de i sådant hänseende egenskapen af afsöndringar från stamhemmanet

eller stam lägenheten. Ocli skola alltså, enligt för landet gällande

föreskrifter, samtliga från ett och samma jordeboksnummer försålda

tomter föras på stamhemmanets upplägg i den ordning inskrifningarna till

tiden förekommit. Inskrifningarna på hvarje upplägg blifva till följd häraf

ofta nog synnerligen många. Så, för att taga exempel från förhållanden

vid municipalsamhällena inom Södermanlands län, äro samtliga tomter i

Katrineholms municipalsamhälle förda på allenast två upplägg, afsedda för

de två hcmmansnummer, å hvilka samhällets område är beläget. Inskrifningarnas

antal uppgår för det ena upplägget till 196 i lagfartsboken och

169 i inteckningsboken, samt för det andra upplägget till respektive 296

och 212. För Gnesta municipalsamhälle uppgår inskrifningarnas antal för

ett upplägg till 248 i lagfartsboken och 213 i inteckningsboken, för ett

annat upplägg till respektive 96 och 107. Då tillika i betraktande tagen,

att tomterna vid inskrifningarna, som göras efter tid, sättas om hvarandra,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

inses lätt, att anteckningarna i fastighetsböckerna helt och hållet skola

sakna den öfverskådlighet och reda, som med dem afsetts att vinna. Men

härtill kommer än ytterligare, att vid lagfart ingen som helst kontroll

lagligen behöfver öfvas å riktigheten af de i köpehandlingarna förekommande

arealuppgifternas öfverensstämmelse med stadsplanekartan eller de

i verkligheten rådande förhållandena. Någon anteckning om arealen

behöfver icke ens göras i lagfartsprotokollet eller lagfartsboken samt sker

icke heller i många fall. I Katrineholm har t. ex. lagfart beviljats å

»tomten n:o 60 med undantag af 90 kvadratmeter», å »tomten n:o 61

med lindan tåg af 62 kradratmeter», utan att man vet något om tomtens

areal eller läge; man har i full öfverensstämmelse för resten med lagfarts*

författningarna nöjt sig med att afskrifva uppgifterna i köpehandlingarna.

Villervallan ökas, där, såsom i nyssnämnda samhälle, finnas på olika tider

upprättade, sins emellan ej öfverensstämmande kartor öfver samhället,

nämligen två äldre utom stadsplanekartan. De flesta vid lagfarter lämnade

arealuppgifterna äro sålunda meddelade enligt den äldsta kartan, som i

många fall icke alls öfverensstämmer med dem å stadsplanekartan och de

efter densamma upprättade tomtkartoma. Tvister hafva yppats, hvilken,

därest tomtkartans areal är större, äger den Överskjutande arealen, i det

från samhällets sida påståtts, att denna skulle tillhöra stamhemmanets ägare

och från denne hafva öfvergått på samhället. Hvad angår förhållandena

i Gnesta, så benämnas vid lagfart tomterna icke efter sina nummer å

stadsplanekartan, utan betecknas endast med de namn, hvarunder de förekomma

i Konungens befallningshafvandes afsöndringsresolutioner, på de

senare åren med utsättande tillika af det nummer, som Konungens befallningshafvande

åsatt för att skilja olika afsöndringar från hvarandra. Några

tomtkartor företes icke, arealuppgifterna antecknas, där icke uppgift därom

helt och hållet saknas, efter de gamla lagfartsbevisen, utan någon undersökning,

om de stämma med stadsplanekartan, hvilken aldrig företetts

hos domaren.

Vid sammanslagning af tomter eller afstyckning från tomt af någon

den tillhörande del gälla icke de i 1899 års ofvan åberopade lag gifna

säkerhetsföreskrifter, hvaraf följer, att föreskriften i 17 § 4 mom. i

byggnadsstadgan för rikets städer, som äfven skulle gälla för dessa samhällen,

sväfvar i luften och är alldeles kraftlös.

Något annorlunda äro förhållandena vid det största municipalsamhället

i Södermanlands län, Nyfors bredvid Eskilstuna, hvilket den 31 december

1899 räknade en befolkning af 5,645 personer. Inom detta samhälle,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

5

där till följd af dess storlek förhållandena skulle blifvit än svårare än de

ofvan beskrifna, kafva på sidan om lagen vidtagits åtgärder för att af hjälpa

svårigheterna. Sedan den 29 juni 1897 fastställts ny tomtindelning för

eu del af samhället, upplades för sagda del ny fastigketsbok af samma

beskaffenhet, som användes för landet, men där hvarje tomt fick sitt

särskilda upplägg, å hvars öfverskrift angafs fastighetens kvarters- och

tomtnummer äfvensom areal och längden af dess sidor mot såväl gata som

andra tomter, allt enligt stadsplanekartan. Ett särskild! upplägg har gjorts

för gator och andra allmänna platser. Genom hänvisning i den gamla

fastighetsboken till vederbörande upplägg i den nya har nödig kontinuitet

i inskrifningsförhållandena åstadkommits.

Då ett dylikt ordnande af inskrifningsförhållandena emellertid skett

på sidan om lagen, samt inom de flesta samhällen af detta slag oredan

och de däraf förorsakade svårigheterna fortfarande bestå och år efter år

ökas, synes det vara af nöden, att åtgärder vidtagas för att härutinnan

åstadkomma bättre förhållanden; och detta synes lämpligast kunna ske

därigenom, att hvad i 9 § af förordningen angående lagfart å fång till

fast egendom den 16 juni 1875 samt i lagen angående förändring af

tomts område den 26 maj 1899 är stadgadt beträffande stad förklaras

skola gälla för ifrågavarande samhällen, så snart stadsplan och tomtindelning

för desamma blifvit i behörig ordning fastställda, äfvensom att

fastigketsböckerna, åtminstone i afseende å uppläggens ordnande efter

tomterna samt sättet för dessas betecknande och beskrifning, inrättas och

föras i närmare öfverensstämmelse med hvad som i detta hänseende gäller

för stad. Genom de vid sist anförda lagstadganden meddelade bestämmelser

om rätt för harögd. Maj:t att härom förordna saknas visserligen icke

heller nu all utväg att på antydda sätt ordna förhållandena. Men dels

kan antagas, att, enligt hvad den hittills vunna erfarenheten gifver vid

handen, det kommer att draga lång tid, innan ett sådant ordnande på

denna väg kan komma till stånd, dels bör det leda till önskvärd reda

och likformighet, om dessa rättsförhållanden kunde samtidigt ordnas genom

en alla nu befintliga samhällen af ifrågavarande slag omfattande lagstiftningsåtgärd,

hvilken kunde vinna tillämpning äfven på samhällen, för

Indika byggnadsstadgan framdeles kan förklaras gällande. Olika meningar

kunna emellertid råda, särskilt angående sättet för fastighetsböckernas

ordnande, huruvida t. ex., såsom för stad äger rum, en fastighetsbok,

gemensam för lagfarts- och inteckningsärenden, bör föras, eller om, såsom

i det ofvan anförda exemplet från Nyfors skett och såsom synes vara att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

föredraga, särskild lagfarts- ock särskild inteckningsbok böra uppläggas.

Härtill kommer, att med afseende på de olika samhällena tilläfventyrs

kunna förefinnas särskilda förhållanden, som böra vid de nu ifrågasatta

lagstiftningsåtgärderna beaktas. Och synes därför denna lagstiftning böra

föregås af en utredning rörande samtliga till frågan börande förhållanden.

Härmed sammanhänger ännu något annat, som synes påkalla rättelse.

Enligt 6 § i lagfartsförordningen, sådan den lyder genom lagen den 27

juni 1896, må lagfart ej beviljas å upplåtelse, hvarigenom jord eller annat

från hemman eller lägenhet afsöndrats, förrän fastställelse å afsöndringen

meddelats. Och tomter i köping eller municipalsamhälle äro otvifvelaktigt

att anse såsom afsöndringar, underkastade föreskrifterna i den jämväl

nämnda dag utfärdade lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring.

Häraf skulle följa, att, innan lagfart kan meddelas å tomt,

som första gången upplåtes, eller å del af tomt, som säljes, fastställelse

måste sökas hos Konungens befallningshafvande å upplåtelsen enligt jordafsöndringslagen.

Emellertid tillämpas detta olika af olika domhafvande.

Under det några alltid fordra Konungens befallningskafvandes fastställelseresolution

å afsöndringen, äfven då tomt styckas, fordras sådan resolution

af andra domare väl då eu del af en tomt afstyckas från redan fastställd,

i stadsplanen ingående tomt, men icke då tomt första gången afsöndras

från stamhemmanet eller stamlägenheten. Härtill kommer än ytterligare,

att under tiden före år 1897, då jordafsöndringens pröfning och fastställelse

af Konungens befallningshafvande icke utgjorde villkor för erhållande af

lagfart, sådan pröfning mångenstädes icke påkallats i afseende å tomtupplåtelser,

hvarigenom svårigheter uppkommit, då sådan fastställelse numera

fordras, innan lagfart å tomtupplåtelse beviljas.

Huru dessa stadganden än tillämpas, förorsakas härigenom besvär,

omgång och kostnader utan någon som helst motsvarande nytta. Det är

uppenbarligen olämpligt, att föreskrifterna i jordafsöndringslagen skola

tillämpas på ifrågavarande samhällens områden, sedan stadsplaner för

desamma blifvit fastställda. Någon kontroll vinnes icke härigenom och

för såväl parter som myndigheterna föranleder det blott till onödig

kostnad, tidsutdräkt och besvär. Det enda, som möjligtvis kunde vara

erforderligt, vore, att afsöndring enligt lagen den 27 juni 1896 skedde

af det till ett hemman eller en lägenhet hörande område, som inginge i

stadsplanen såsom en helhet, eller kanske, ännu enklare, att, så snart

stadsplan blifvit fastställd, stadsplanekartan med beskrifning skulle ingifvas

till Konungens befallningshafvande för anteckning i jordeboken af de om
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N.-o 39.

7

råden till hvarje hemman eller lägenhet, som inginge i stadsplanen. Som

det nu är, öfverlastas jordeboken af eu mängd onödiga och skrymmande

anteckningar om tomtupplåtelser och tomtdelningar. Eu ändring i dessa

förhållanden synes också, i hvad angår nu omförmälda slags samhällen,

vara af behofvet påkallad.

På grund af hvad jag sålunda anfört, tillåter jag mig härmed vördsamt

föreslå, att Eiksdagen i skrifvelse till Kung! Maj:t anhåller, att

Kungl. Maj:t ville låta undersöka och utreda,

dels om och i hvad mån hvad i 9 § af förordningen angående lagfart

å fång till fast egendom den 16 juni 1875 samt i lagen angående förändring

af tomts område den 26 maj 1899 är stadgadt beträffande stad

må utsträckas att gälla med afseende å s. k. municipalsamhällen och

köpingar, för hvilka stadsplan och tomtindelning blifvit fastställda, äfvensom

i sammanhang härmed huru fastighetsböckerna med afseende å dessa

samhällen lämpligast skola inrättas och föras i närmare öfverensstämmelse

med hvad för dylika böcker i stad är stadgadt;

och dels huruvida och i hvad mån omförmälda samhällens till stadsplan

utlagda områden må undantagas från tillämpning af de i lagen den 27

jnni 1896 meddelade föreskrifter angående jordafsöndring;

samt för Eiksdagen framlägga förslag till de lagändringar, som häraf

kunna föranledas.»

Om ofvanstående motion hafva förutom motionären, fyra ledamöter

af Andra Kammaren förenat sig.

Otvifvelaktigt äro afsevärda olägenheter förbundna därmed, att sådana

platser med större sammanträngd befolkning, hvilka utan att tillhöra stad

iiro i fråga om tomtindelning och bebyggande med stad likställda, beträffande

lagfarts-, intecknings- och jordstyckningsförhållanden lyda under samma

bestämmelser som de för landsbygden i allmänhet gällande. Hvad motionären

härom anfört synes utskottet äga full giltighet.

Eedan vid tiden för lagfartslagens utarbetande insågs ock, att möjlighet

borde beredas att jämväl i andra tätt bebyggda orter än städer

tillämpa det för åstadkommande af ordning och reda i äganderättsförhållandena

å dylika orter viktiga stadgandet i 9 $ af nämnda lag, att den,

som söker lagfart å gård eller tomt, är pliktig att visa, i hvilket kvarter

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

och vid hvilka gator tomten är belägen, samt tomtens ytinnehåll och

längden af dess särskilda sidor. Det foreskrefs därför, att berörda stadgande

skulle i de fall, då Konungen sådant förordnade, gälla äfven

köping eller annan därmed jämförlig ort, hvarest tomtindelning såsom i

stad funnes. Samma föreskrift är meddelad med hänsyn till stadgandena

i lagen angående förändring af tomts område den 26 maj 1899. Såsom

motionären äfven omförmält, har emellertid denna möjlighet att få nämnda

orter i vissa fall likställda med stad endast i mycket ringa omfattning

begagnats, och då erfarenheten alltmera visat lämpligheten af att sådan

likställighet kommer till stånd, synes lagstiftningen därför böra gå ett

steg längre än hittills och meddela en ovillkorlig bestämmelse, att ofvannämnda

stadganden skola äga tillämpning å sådana orter, där stadsplan

och tomtindelning såsom i stad blifvit fastställda.

Den för landsbygden föreskrifna anordning af fastighetsböckerna är

ej heller lämpad efter dylika tätt bebyggda orters förhållanden. För att

vinna öfverskådlighet och reda i dessa böcker är det därför önskvärdt, att

desamma med hänsyn till uppläggens ordnande efter tomterna samt sättet

för dessas betecknande och beskrifning skulle inrättas och föras i närmare

öfverensstämmelse med hvad som gäller för stad. Utskottet, som härutinnan

ansluter sig till motionärens mening, ställer sig däremot mera

tveksamt till hans uppfattning i frågan, huruvida, såsom för stad äger

rum, en gemensam bok för lagfarts- och inteckningsärenden bör föras,

eller om särskild lagfarts- och särskild inteckningsbok, liksom eljest för

landsbygden, fortfarande böra uppläggas. Motionären anser öfvervägande

skäl tala för den senare utvägen, tillämpad så, som i ett särskildt, närmare

angifvet fall förekommit. För utskottet åter synes det sannolikt, att

det förfarande, som är stadgadt för städerna samt där visat sig praktiskt

och ändamålsenligt, skulle vara fördelaktigast äfven för ifrågavarande

orter, och att dessa följaktligen borde äfven i detta hänseende likställas

med städerna.

I likhet med motionären finner utskottet vidare, att tillämpningen å

förevarande områden af gällande bestämmelser om jordafsöndring i många

fall medför svårigheter, hvilka icke uppvägas af hvad därmed varit afsedt

att vinna. Utskottet delar därför motionärens åsikt, att omförmälda bestämmelsers

giltighet för dessa områden borde upphöra eller åtminstone

Väsentligt inskränkas.

Eu särskild anledning att nu påkalla pröfning af de i motionen upptagna

frågor ligger för (ifrigt däri, att, enligt hvad utskottet har sig

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N.-o 39,

9

bekant, lagstiftningen rörande lagfart och inteckning inom en icke aflägsen

framtid kommer att blifva föremål för lagberedningens arbete.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Eiksdagen, i anledning af förevarande motion,

måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t ville låta undersöka och utreda, dels om och i

hvad mån hvad i 9 § 1 och 2 mom. af förordningen

angående lagfart å fång till fast egendom den 16 juni

1875 samt i lagen angående förändring af tomts område

den 26 maj 1899 är stadgadt beträffande stad

bör erhålla ovillkorlig giltighet med afseende å köping

eller annan därmed jämförlig ort, för hvilken stadsplan

och tomtindelning såsom i stad blifvit fastställda,

äfvensom i sammanhang härmed huru fastighetsböckema

med afseende å dessa samhällen lämpligast skola inrättas

och föras i närmare öfverensstämmelse med hvad för

dylika böcker i stad är stadgadt, dels ock huruvida och i

hvad mån omförmälda samhällens till stadsplan utlagda

områden må undantagas från tillämpning af de i lagen

den 27 juni 1896 meddelade föreskrifter angående jordafsöndring,

samt för Eiksdagen framlägga förslag till

de lagändringar, som häraf kunna föranledas.

Stockholm den 13 mars 1903.

På lagutskottets vägnar:

CAEL B. HASSELEOT.

Bill. till Riksd. Prot. 1903. 7 Sami. 32 Häft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1903:41 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion i fråga om lagfart å fång till tomt i municipalsamhälle eller köping m. m. s. 13 i texten