Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens andra hufvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet.

1903-02-13 · 90 sidor, varav 83 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 83 av 90 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1903:3, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens andra hufvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

1

N:o 3.

Ank. till Riksd. kansli den 13 februari 1903, kl. 1 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

andra hufvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet.

(l:a U. A.)

Ordinarie anslag.

Svea hofrätt med därunder lydande justitiestat.

l:o) I den till Riksdagen den 14 januari innevarande år aflåtna

proposititionen angående statsverkets tillstånd och behof har Kungl. Maj :t,

under åberopande af statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden

den 12 i samma månad, uti punkten 1 under andra hufvudtiteln

föreslagit Riksdagen att i och för bildande af en ny domsaga

med benämning Gellivare domsaga anslaget till häradshöfdingarne under

Svea hofrätt måtte ökas med 7,800 kronor; och komme i händelse af

bifall härtill, det i nu gällande riksstat under rubrik »Svea hofrätt med

därunder lydande justitiestat» uppförda anslag, 677,687 kronor, att förhöjas

till 685,487 kronor.

Till åberopade statsrådspx-otokollet har statsrådet och chefen för

justitiedepartementet uti förevarande ärende anfört följande.

»I underdånig skrifvelse den 2 december 1901 bär Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län väckt förslag därom, att

Bih. till Riksd. Prof. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 3 Häft. (N:o 3.) 1

Angående

bildande

af en ny domsaga

inom

Norrbottens

län.

[1-]

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

inom nämnda län en ny domsaga, med benämning Gellivare domsaga,

måtte bildas genom utbrytning af Enontekis och Juckasjärvi tingslag

från Torneå domsaga, Gellivare tingslag från Kalix domsaga och Jockmocks

tingslag från Luleå domsaga, äfvensom hemställt, att Eders

Kungl. Magt täcktes föreslå Riksdagen att å ordinarie stat bevilja för

domhafvanden i den föreslagna domsagan lön 4,500 kronor, tjänstgöringspenningar

2,300 kronor och förvaltningsbidrag 2,900 kronor eller tillhopa

9,700 kronor.

Till stöd för detta förslag har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

framhållit, hurusom under den tid, som förflutit från år 1876,

då Norrbottens län erhöll sin nuvarande judiciella indelning, de förhållanden,

på hvilka denna indelning grundats, undergått väsentlig

förändring. Sålunda hade genom norra stambanans utsträckning länets

skilda delar blifvit närmare förbundna med hvarandra och det öfriga

riket. V idarc hade genom anläggning af järnväg emellan Luleå och

Gellivare de rika malmtillgångarna i Gellivare malmberg kunnat blifva

föremål för bearbetning, och de förhoppningar, hvilka anknöte sig till

den under anläggning varande järnvägen emellan Gellivare och Ofoten,

hade framkallat lif och rörelse i trakter, som för några få år sedan

utgjort fullkomliga ödemarker. Den inträdda utvecklingen åskådliggjordes

bäst af den ökning i länets folkmängd, som efter ofvanberörda

tidpunkt ägt rum. Folkmängden å länets landsbygd, hvilken

den 31 december 1875 utgjort endast 78,109, hade den 31 december

1900 uppgått till 121,062, utvisande en ökning af omkring 55 procent.

Till denna ökning hade länets lappmarker i främsta rummet bidragit,

enär folkmängdssiffrorna därstädes vid nvssberörda båda tidpunkter

ufgjort respektive 12,509 och 27,976, motsvarande eu ökning af i det

närmaste 124 procent. Denna ökning i folkmängd hade helt naturligt

framkallat ökning i de göromål, hvilka voro förenade med de särskilda

domsagornas förvaltning.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande har vidare erinrat, att

vid bedömandet af föreliggande fråga hänsyn borde tagas ej blott till

folkmängden samt antalet mål och ärenden inom de särskilda domsagorna,

utan äfven till dessas areal. Ju större omfattning en domsaga hade,

i desto större utsträckning upptoges domarens tid af resor inom domsagans

skilda delar, under hvilka domaren blefve mer eller mindre

otillgänglig för dem, hvilka vore i behof af hans ämbetsåtgärder. I

detta hänseende medförde omfattningen af Torneå domsaga de största

olägenheterna. Denna upptoge en areal af 320.6 2 kvadratmil och dess

innevånareantal hade den 31 december 1900 uppgått till 24,624,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

3

hvilken siffra under år 1901 ökats med inemot 2,000. Domsagan

vore delad i sex tingslag med tingsställena belägna på respektive 0.2,

7.4, 13.5, 18.3, 29.3 och 39.9 mils afstånd från domarens hemvist vid

Haparanda. Något förmånligare gestaltade sig förhållandena vidkommande

Kalix domsaga. Dess areal, fördelad på fyra tingslag, utgjorde dock

237.74 3 kvadratmil med aflägsnaste tingsstället beläget på 22 mils afstånd

från domarens boningsort, och hade innevånareantalet i domsagan

vid 1900 års slut varit 38,007. Luleå domsaga, indelad i tre tingslag,

omfattade i det närmaste samma areal som Kalix domsaga samt hade

vid 1900 års slut haft 29,508 innevånare. Om härtill toges i betraktande,

att förhållandena numera oafvisligen påkallade ökadt antal lagtima ting

i Juckasjärvi, i Gellivare och i Jockmocks tingslag, hvarigenom vederbörande

domares tid och krafter komme att ytterligare tagas i anspråk,

måste en ändring i länets nuvarande judiciella indelning anses af behofvet

i hög grad påkallad. Den föreslagna nya domsagan komme visserligen

att omfatta eu väsentligt större areal än någon af de nuvarande domsagornas,

nämligen icke mindre än 570.103 kvadratmil, men då densamma

till öfvervägande del utgjordes af ofvan odlingsgränsen belägna

öde kronoöfverloppsmarker, samt dess innevånareantal till en början

icke mycket komme att öfverstiga 20,000 och dess olika delar blefve

genom järnväg förbundna med hvarandra, hade Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande ansett den ifrågasatta nya domsagans vidsträckta

omfattning ej böra tilläggas någon afgörande betydelse vid ärendets

pröfning. Efter utbrytningen skulle Torneå domsaga omfatta 113.8 7

kvadratmil med omkring 20,500 innevånare, Kalix domsaga 68.6 8 6

kvadratmil med omkring 26,500 innevånare och Luleå domsaga 41.118

kvadratmil med omkring 25,500 innevånare.

Vidkommande aflöningen till domhafvanden i den nybildade domsagan

bär Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande framlagt en i enlighet

med de principer, som tillämpats vid senaste reglering af häradshöfdingarnes

löneförmåner, uppgjord beräkning, grundad på innevånareantalet

i den blifvande domsagan samt de i chefens för justitiedepartementet

årsberättelser meddelade uppgifter angående målens och ärendenas

antal inom de särskilda tingslag, af hvilka den nya domsagan skulle

komma att bestå, äfvensom andra på frågan inverkande förhållanden.

Jämlikt denna beräkning kunde enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

åsikt tjänstgöringspenningarna icke skäligen sättas lägre än

2,300 kronor, och måste förvaltningsbidraget, då den påräkneliga sportelinkomsten

icke kunde antagas komma att öfverstiga 1,300 kronor, under

det de med domsagans förvaltning förenade utgifterna beräknats uppgå

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

till omkring 4,200 kronor, bestämmas till minst 2,900 kronor. Då

domhafvandena uti nu ifrågavarande tre domsagor, särskildt med hänsyn

till den väsentliga stegring, som lefnadskostnaderna i Norrbotten j>å

senare tider undergått, måste anses äga berättigade anspråk på att

bibehållas vid de från statsverket till dem nu utgående kontanta aflöningstörmåner,

ansåg Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande medel för

aflöning af domliafvanden i den nybildade domsagan böra utan minskning

af de nuvarande tre häradshöfdingarnes tjänstgöringspenningar

och förvaltningsbidrag anvisas af statsverket, dock borde därvid beräknas,

att genom den föreslagna utbrytningen statsverkets kostnader

för urtima ting i brottmål måste antagas komma att afsevärdt nedgå.

Innevåuarne i samtliga tingslagen inom Torneå domsaga, livilka

lämnats tillfälle att yttra sig i ärendet, äfvensom nämnda tingslags

häradsrätter och en tillförordnad domhafvande, som vid tiden för yttrandenas

afgifvande förestått domsagan, hafva förordat det af Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande framställda förslaget, hvaremot ordinarie domhafvanden

i samma domsaga ansett frågan om bildandet af en ny

domsaga lämpligen kunna anstå, intill dess det visat sig, huru förhållandena

inom de nordligaste socknarne komme att utveckla sig, särskildt

i afseende å de vid gruffälten uppväxande större samhällena,

hvilka enligt hans förmenande kunde antagas inom en ej alltför aflägsen

framtid skola erhålla stadsrättigheter och egen jurisdiktion och således

komma att undandragas den tilltänkta domsagan.

Inom Kalix domsaga hafva samtliga tingslagsbor och häradsrätter

samt domhafvanden tillstyrkt, att Gellivare tingslag måtte utbrytas från

denna domsaga och förläggas till en nybildad domsaga inom länet,

därvid domhafvanden för sin del tillagt, att det ville synas, som om

en domsaga, bestående af Enontekis, Juckasjärvi och Gellivare tingslag,

skulle komma att lämna en blifvande domhafvande tillräcklig sysselsättning.

Jockmocks tingslagsbor och tingslagets häradsrätt hafva förklarat,

att de lagtima tingen i detta tingslag behöfde ökas, men att detta behof

syntes kunna blifva tillgodosedt lika väl, om tingslaget fortfarande

bibehölles vid Luleå domsaga som med den nu föreslagna förändringen.

Innevånarne i öfriga tingslag inom Luleå domsaga samt dessa tingslags

häradsrätter äfvensom domhafvanden hafva däremot tillstyrkt den

ifrågasatta ändringen i länets nuvarande judiciella indelning.

Svea hofrätt har i infordradt underdånigt utlåtande anfört, att, då

inom Torneå och Kalix domsagor domarens ämbetsverksamhet toges i

anspråk företrädesvis i de närmast kusten belägna, mera befolkade

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

tingslagen, betydande olägenheter uppkommit däraf, att domaren nödgats

tid efter annan lämna sin verksamhet i kustlandet och företaga tidsödande

ämbetsresor till de aflägsna lappmarkerna för hållande af ting

eller andra förrättningar, samt att de antydda olägenheterna uppenbarligen

måste göra sig gällande i högre grad, i den mån förhållandena

inom lappmarkerna utvecklats och därstädes, särskildt inom Juckasjärvi

och Gellivare lappmarker, uppstått en lifligare rörelse, till följd hvaraf

domarens närvaro för rättsskipningens upprätthållande allt oftare påkallades.

Svårigheterna måste naturligtvis ytterligare tillväxa, därest antalet

af de årliga ordinarie tingen inom lapp markstingslagen ökades, och

då en sådan ökning af tingens antal i Juckasjärvi och Gellivare tingslagsyntes

ej kunna vidare uppskjutas, ansåg hofrätten, i likhet med Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande, tiden numera vara inne för en omreglering

af domsagorna i länet. Emellertid skulle, därest den nya

domsagan komme att omfatta, förutom Enontekis, Juckasjärvi och

Gellivare lappmarker, jämväl Jockmocks lappmark, domsagans område

enligt liofrättens omdöme blifva alltför vidsträckt, hvaraf skulle kunna

uppkomma olägenheter, likartade med dem, man ville genom omregleringen

förebygga. För afskiljande af Jockmocks tingslag från Luleå

domsaga förelåge ej heller tillräckliga skäl, helst af de yttranden, som

af vederbörande afgifvits, kunde slutas till, att behofvet af ökadt antal

lagtima ting i tingslaget skulle med detsamma^ bibehållande i Luleå

domsaga kunna tillgodoses, utan att verkligt hinder uppstode för denna

domsagas behöriga förvaltning. Hofrätten ansåg därför, att den nya

domsagan borde omfatta endast Enontekis och Juckasjärvi samt Gellivare

nuvarande tingslag. De af hofrätten sålunda ifrågasatta ändringar i

regie ringsförslaget skulle föranleda till nedsättning af de belopp, som

föreslagits såsom tjänstgöringspenningar till domaren och förvaltningsbidrag,

men sportelinkomsternas obetydlighet och de särdeles dryga

lefnadsomkostnaderna i denna lappmarksdomsaga måste å andra sidan

kräfva, att förvaltningsbidragot beräknades i någon mån rikligare än i

vanliga fall. Hofrätten föreslog tjänstgöringspenningarne till 1,800

kronor och förvaltningsbidraget till 2,400 kronor. Slutligen erinrade

hofrätten, att det belopp, som kunde komma att uppföras å stat Luden

nya domsagan, icke skulle i sin helhet beteckna ökning i statsverkets

utgifter, enär afsevärd besparing borde uppstå å statsverkets

för närvarande ganska dryga kostnader för rese- och traktamentsersättningar

till extra domare vid de ofta förekommande rannsakningarna

å urtima ting i lappmarkerna.

De skål, hvilka anförts för eu ändring i den nuvarande judiciella

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

indelningen inom Norrbottens län, synas mig så tungt vägande, att

frågan ej längre kan uppskjutas. Lika med liofrätten anser jag emellertid,

att Jockmocks tingslag icke bör ingå i den nya domsagan. Hvad

vidare angår aflöningsförmånerna, synas häradshöfdingens tjänstgöringspenningar

böra bestämmas i enlighet med hofrättens förslag. Beträffande

det ifrågasatta förvaltningsbidraget hyser jag däremot betänkligheter

vid dess fastställande till det af liofrätten föreslagna beloppet. Man

torde nämligen kunna med visshet antaga, att den kraftiga ekonomiska

utveckling, som pågår inom ifrågavarande bygder, skall medföra, att

domarens sportelinkomster redan under den närmaste framtiden komma

att väsentligen ökas. Ett årligt förvaltningsbidrag af 1,500 kronor bör

därför enligt min uppfattning anses vara tillräckligt.!)

Utskottet tinner det vara genom den i statsrådsprotokollet lämnade

utredning ådagalagdt, att en ändring är af nöden i den nuvarande

indelningen i fråga om vårt lands nordligaste domsagor, och biträder

Kungl. Maj:ts förslag, att en ny domsaga må bildas genom utbrytning

af Enontekis och Juckasjärvi tingslag från Torneå domsaga samt Gellivare

tingslag från Kalix domsaga.

Hvad de för häradshöfdingen i den nybildade domsagan föreslagna

aflöningsförmåner angår, har utskottet ingen erinran att göra

mot beloppen af lönen och af tjänstgöringspenningarne. Däremot synes

vid jämförelse mellan de af häradshöfdingarne i öfriga domsagor inom

Norrbottens län nu åtnjutna förvaltningsbidrag det nu föreslagna förvaltningsbidraget

å 1,500 kronor vara väl högt tilltaget. Utskottet

har med hänsyn härtill, och då domhafvanden antagligen kommer

att hafva sin bostad i Gellivare, hvarest ett af domsagans tingsställen

finnes, samt hvarifrån järnvägsförbindelse finnes till Kiruna grufsamhälle,

dit Juckasjärvi tingslags tingsställe kanske kommer att förflyttas, till

följd hvaraf besvärligare resor endast skulle äga rum till Enontekis

tingsställe, ansett förvaltningsbidraget kunna nedsättas till 1,000 kronor.

Utskottet vill därjämte framhålla, i fråga om Torneå domsaga, att

det bör vid ny innehafvares tillträde af häradshöfdingeämbetet därstädes

tillses, huruvida icke det för denna domsaga medgifna förvaltningsbidraget

bör minskas, enär de förhållanden, som föranledde

Riksdagen att år 1890 medgifva förhöjning af sagda bidrag, icke längre

komma att föreligga, sedan den nya domsagan bildats, och därigenom

de mest besvärliga tingsresorna upphört för häradshöfdingen i Torneå

domsaga.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nto 3.

7

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må, i och för bildande, genom

utbrytning af Enontekis och Juckasjärvi tingslag från

Torneå domsaga samt Gellivare tingslag från Kalix

domsaga, af en ny domsaga med benämning Gellivare

domsaga, å ordinarie stat uppföra för häradshöfdingen

i Gellivare domsaga:

lön............................................ kronor 4,500: —

tjänstgöringspenningar » 1,800: —

förvaltningskostnadsbidrag » 1,000: — 7,300:

Genom bifall härtill skulle det i nu gällande riksstat under rubrik

»Svea hofrätt med därunder lydande justitiestat» uppförda anslag,

677,687 kronor, förhöjas till 684,987 kronor.

Fångvården.

2:6) Kungl. Maj:t har i punkten 2 under denna hufvudtitel föreslagit

Riksdagen dels att medgifva:

ej mindre att det i statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden

den 12 januari innevarande år angifna förslag till lönereglering

för föreståndarne vid läns- och kronocellfängelserna i riket och bevakningsbefälhafvaren

vid länsfängelset i Göteborg samt för direktörerna

vid tvångsarbetsanstalterna å Svartsjö och i Norrköping måtte få tilllämpas

från och med år 1904; med förklarande tillika, att förutom redan

stadgade villkor för aflönings åtnjutande å den af Riksdagen godkända

lönestat för tjänstemän vid fångvårdsanstalterna skulle ytterligare gälla:

att tjänsteinnehafvare, som enligt nu gällande bestämmelser åtnjöte

andel i inkomsten af fångarbetet, skulle för tillgodonjutande af

nu föreslagen aflöning vara skyldig vidkännas indragning till statsverket

af berörda andel, och att i sammanhang härmed arbetsdriften vid

läns- och kronocellfängelserna skulle af staten till ombesörjande öfvertagas;
-

Angående

lönereglering

för föreståndame

vid länsoch

kronocellfängelserna

i

riket samt be

vakningsbefäl - hafvaten vid

länsfängelset i

Göteborg äfvensom

för direktören

vid

tvångsarbetsanstalten

i

Norrköping

samt ifrågasatt

lönereglering

för direktören

vid

tvångsarbeteanstalten

ä

Svartsjö.

[2.]

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

att icke blott nuvarande tjänsteinnehavare, som komme i åtnjutande

af nu föreslagen aflöning, utan äfven enhvar, som hädanefter

konstituerades såsom tjänsteman vid fångvårdsanstalterna med aflöning

å den af Riksdagen godkända lönestat, skulle vara skyldig att afgå från

tjänsten med pension, så snart han blefve berättigad till sådan, fångvårdsstyrelsen

dock obetaget att låta med afskedet anstå, därest och så

länge den pensionsberättigade pröfvades kunna i tjänsten på ett tillfredsställande

sätt gagna det allmänna och kunde finnas villig att i densamma

kvarstå; samt

att tjänsteinnehafvare, som komme i åtnjutande af nu föreslagen

aflöning, skulle vara underkastad de förändrade bestämmelser i fråga

om pension, som kunde varda stadgade;

än äfven att af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll

måtte få från och med år 1904 till nuvarande föreståndaren för kronohäktet

å Långholmen Fridolf Fant, så länge han innehade denna tjänstebefattning,

utgå ett personligt lönetillägg af 1,000 kronor för år;

dels och att såsom följd häraf öka bestämda anslaget till fångars

vård och underhåll med den föreslagna förhöjningen i löner, arfvoden

och skrifvarearfvoden åt föreståndarne vid läns- och kronocellfängelserna

samt bevakningsbefälhafvaren vid länsfängelset i Göteborg 33,950 kronor,

förhöjningen i lön åt direktören vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö

500 kronor och förhöjningen i lön och skrifvarearfvode åt direktören

vid tvångsarbetsanstalten i Norrköping 700 kronor eller tillhopa

35,150 kronor samt förslagsanslaget till ålderstillägg för en del vid fångvårdsstyrelsen

och fångvården anställda ämbets- och tjänstemän med

den beräknade förhöjningen i ålderstillägg åt föreståndarne vid länsoch

kronocellfängelserna 5,900 kronor och förhöjningen i ålderstillägg

åt direktören vid tvångsarbetsanstalten i Norrköping 300 kronor eller

tillsammans 6,200 kronor.

Angående de ämnen, som afses i lvungl. Maj:ts framställningar

uti nu ifrågavarande punkt, har departementschefen till ofvan åberopade

statsrådsprotokoll anfört följande:

»Då läns- och kronohäktena började begagnas för verkställighet

af ådömdt straffarbete, befanns det möta mycken svårighet att förse

fångpersonalen med sådan sysselsättning, som med cellsystemets tilllämpning

kunde anses förenlig. I afsikt att arbetet i dessa fängelser

skulle ordnas så, att någon rubbning uti det ensamhets- och tystnads
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

9

system, som i cellfängelse borde vara rådande, ej måtte därigenom

förorsakas, och för nndvikande tillika däraf, att någon förlagskostnad

eller annan förlust för fångvården skulle därvid uppkomma, hemställde

fångvårdsstyrelsen hos Kungl. Maj:t, att arbetet, som helst borde verkställas

för enskildas räkning, finge af fängelsedirektören under behörigkontroll

ordnas, och att af behållna inkomsten viss andel skulle tillfalla

direktören och vaktbetjäningen äfvensom däraf något belopp tilldelas

fången såsom belöning och till beredande af nödig tillökning i kosten,

samt att det öfverskott, som möjligen kunde uppkomma, finge öfverföras

till en särskild besparingskassa för att vid fångens frigifvande

användas till hans fördel. Genom nådigt bref den 26 augusti 1856

biföll Kungl. Maj:t hvad fångvårdsstyrelsen sålunda hemställt och föreslagit,

dock med föreskrift, att därest arbeten för fångvården eller för

fängelsets eget behof funnes att tillgå af den beskaffenhet, att de kunde

åt fångarne lämpligen uppdragas, dessa då företrädesvis borde användas

till sådana arbetens verkställande. I enlighet med de sålunda fastställda

grunderna meddelades sedermera närmare bestämmelser angående fördelningen

af inkomsten för de i läns- och kronohäktena förvarade fångarnes

arbeten. Sedan det emellertid visat sig, att vid några länsfängelser,

där mera lönande sysselsättning kunnat åt fångarne anskaffas, arbetsinkomsten

uppgått till så stort belopp, att den andel däraf, som tillfallit

fängelseföreståndaren, utgjort mera än hvad som kunde anses skäligen

erforderligt för att godtgöra hans omsorg och möda att anskaffa arbete

och hans besvär med materialiernas förvaltning samt med redovisningen

för det hela, framhöll fångvårdsstyrelsen i underdånig skrifvelse den 2

september 1873, att till förekommande häraf föreskrifterna rörande

fördelning af arbetsinkomsten borde förändras och den fängelseföreståndaren

tillkommande andel af arbetsförtjänsten nedsättas, och framlade

fångvårdsstyrelsen i öfverensstämmelse härmed uti samma skrifvelse

nytt förslag till fördelning af arbetsinkomsten. I anledning af denna

framställning fann Eders Kungl. Maj:t enligt nådigt bref den 14

november 1873 skäligt att, jämte det fångvårdsstyrelsen anbefalldes att

inkomma med underdånigt yttrande och förslag i af Eders Kungl. Magt

samtidigt till behandling förehafd fråga om reglemente rörande arbetspremier

åt fångar, förklara, att under tiden hinder icke mötte för fångvårdsstyrelsen

att i afseende å fördelningen af inkomsten för de i länsed!

kronohäktena förvarade fångars arbeten tillämpa de grundsatser,

som i fångvårdsstyrelsens underdåniga skrifvelse funnes förordade.

Enligt de föreskrifter, som på grund häraf samma år blefvo af fångBih.

till Jliksd. Prat. 1903. 4 Sand. 1 Afd. 3 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

vårdsstyrelsen meddelade och alltsedan varit till efterrättelse gällande,

åtnjuter fängelseföreståndaren af inkomsten å de arbeten, som verkställas

af straff- och tvångsarbetsfångar, en tredjedel å eu inkomstsumma

för året intill 2,000 kronor och en sjättedel å det Överskjutande beloppet

såsom ersättning för omsorgen och kostnaderna att anskaffa

arbete, för tillhandahållande ocly underhåll af inventarier och verktyg

samt för arbetenas redovisning. Återstoden af inkomsten å dessa fångars

arbeten bär fördelats sålunda, att en sjättedel å en inkomst intill 2,000

kronor samt å det Överskjutande beloppet en tolftedel tilldelats dem

bland vaktbetjäningen, som utöfvat tillsyn vid arbetena eller eljest därmed

haft bestyr, att eu tredjedel af hela inkomsten kommit fången till

godo, och att hvad som efter denna fördelning återstått, tillfallit fängelsets

besparingskassa. 1 fråga om fängelse- och rannsakningsfångar

gäller, att, där genom fängelseföreståndarens försorg dylik fånge förses

med arbete, fängelseföreståndaren äger tillgodonjuta en tredjedel och

fången återstående två tredjedelar af inkomsten därå.

I sammanhang med fastställandet under år 1902 af ny allöningsstat

för de betjänte vid fångvårdsanstalterna, hvilkas aflöning utgår af

det å riksstaten uppförda, bestämda anslaget till fångars vård och

underhåll, att tillämpas från och med år 1903, har bestämmelse meddelats

därom, att den vaktbetjänte vid läns- och kronocellfängelserna

dittills tillkommande andel af arbetsinkomsten vid dessa fängelser

skulle till statsverket indragas.

Uti den underdåniga skrifvelse af den 27 september 1901, i hvilken

förslag till denna af fångvårdsstyrelsen redan förut begärda reglering

af vaktbetjäntes löneförmåner slutligen framlades, gjorde fångvårdsstyrelsen

därjämte hemställan om statens öfvertagande, likasom vid de

centrala fångvårdsanstalterna, af omsorgen om fångarbetet vid länsoch

kronocellfängelserna och indragning i samband därmed jämväl af

fängelseföreståndarnes andel i arbetsinkomsten, och anförde fångvårdsstyrelsen

i afseende härå, bland annat, följande.

Redan i ett den 24 april 1889 afgifvet underdånigt betänkande

rörande utsträckning af tiden för straffarbetes verkställande i enrum

äfvensom i underdånig skrifvelse den 30 september samma år beträffande

de anslag för fångvården, som borde af Riksdagen äskas, hade styrelsen

funnit sig böra fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet å behofvet af ingripande

förändring i bestående anordningar för fångarbetet i läns- och

kronohäktena samt därå, att med sådan ändring borde förknippas frångående

af det aflöningssystem, som gjorde fängelseföreståndare och

bevakningspersonal delaktiga i vinsten af fångarnes arbeten.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

11

Den nedsättning, som år 1873 gjorts uti fangelseföreståndarens

andel i inkomsten af fångarbetet, hade visserligen varit ägnad att för

tillfället afhjälpa det då rådande missförhållandet, att vid ett och annat

fängelse föreståndarens andel i arbetsförtjänsten uppgått till större belopp,

än som kunde anses såsom skälig ersättning för hans möda och

kostnader för arbetet, men hade ej kunnat förebygga, att vid därefter

följande förändringar i fängelsernas betydenhet och användning nya

och betänkliga ojämnheter i fängelseföreståndarnes inkomster uppstått,

så att aflöningsförmånerna vid vissa fängelser vore betydligt högre än

vid andra dylika. Den ifrågavarande arbetsorganisationen medförde

dessutom äfven den följd, att inkomsterna jämväl för hvarje särskild

fängelseföreståndare vore synnerligen växlande, såsom beroende på tillströmningen

af fångar och dessas arbetsduglighet, på förflyttning till

eller från fängelset af fångar samt andra mer eller mindre tillfälliga

orsaker.

Men med berörda system sammanhängde ytterligare andra olägenheter.

Genom detsamma föranleddes fängelseföreståndaren att i fångarne

se till hans förfogande ställda arbetskrafter, af livilkas duglighet

och goda vilja hans inkomster i icke ringa grad berodde. Det intresse,

han kunde och borde ådagalägga för utvecklande af fångens flit och

arbetsskicklighet, tedde sig lätt för den senare såsom blott ett intresse

för e°en fördel; och skulle han utverka fångens bestraffande för vägran

att arbeta eller för lättja eller för arbetsmaterials eller verktygs förstörande,

måste han vara beredd på, att fången tydde hans åtgörande

såsom föranledt af samma ekonomiska bevekelsegrund. Huru hindrande

denna uppfattning måste vara för en lycklig fullföljd af fängelseföreståndarens

rätta uppgift gent emot fångpersonalen, borde utan svårighet

kunna inses. Men härtdl komme vidare, att dessa tjänstemäns ekonomiska

villkor sällan vore så göda, att de icke A7id val af arbete för

fångarne kände sig nödsakade att stanna för sadant, som, om ock i och

för sig mindre lämpligt, ändock till följd af därmed förenad mindre

kostnad och risk ställde sig för dem fördelaktigt. Följden hade blifvit,

att fångarbetet i läns- och kronocellfängelserna, öfver hufvud taget,

nedsjunkit under hvad som kunde befinnas önskvärdt, såsom till rensning

af kaffebönor, spritning af fjäder och dun och dylikt.

I detta hänseende borde jämväl erinras därom, att Riksdagens

revisorer i sin berättelse angående verkställd granskning af statsverkets

tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1899 uttalat sig om

fångvårdsförv alt ningen och därvid trott sig finna anordningarna af

fångarbetet icke vara fullt tillfredsställande. Såsom ledande grund
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

satser vid dettas ordnande hade revisorerna ansett böra iakttagas: att

det skulle i högsta möjliga grad underlätta fångarnes framtida utkomst

såsom frie arbetare; att det gjordes så inkomstbringande som

möjligt utan åsidosättande af straffets ändamål; att fångarne i långt

större utsträckning än för närvarande blefve använda till arbeten för

statens räkning; samt att tillbörlig hänsyn toges därtill, att fångarnes

arbeten i så ringa grad som möjligt måtte genom konkurrens skada

det fria arbetet. Dessa grundsatser hade statsutskottet i sitt vid 1901

;i£s. riksdag, efter granskning af revisorernas förenämnda berättelse,

afgifna utlåtande förklarat sig jämväl dela, ehuru utskottet, då af styrelsens

i ärendet af Kungl. Majrt infordrade yttrande öfver revisorernas

anmärkningar framginge, att äfven styrelsen omfattade dem och redan

vore betänkt på att inkomma med förslag till anordningar i sagda riktning,

icke funnit sig hafva anledning föreslå Riksdagen att vidtaga

nagra särskilda åtgärder till ifrågavarande syftemåls befrämjande.

Det vore tydligt, att de af Riksdagens revisorer och af statsutskott^

uppställda grundsatser i fråga om ett ändamålsenligt ordnande

af fångarbetet borde vinna en i hög grad önsklig tillämpning, därest

de af styrelsen föreslagna åtgärderna blefve genomförda. Genom upphäfvandet

af den anordningen, att fängelsets föreståndare skulle vara

förläggare for fångarbetet, möjliggjordes ett inledande af detta å vägar,

som vei kilben kunde underlätta fångarnes framtida utkomst såsom frie

arbetare. Genom att i fängelserna inrymma eu i möjlig mån likartad

fångbesättning kunde det arbete, som där utfördes, göras så inkomstbringande

som med hänsyn till straffets ändamål läte sig åstadkomma,

på samma gång önskemålet om fångarnes användning till arbeten för

statens räkning utan svårighet kunde vinna önskligt förverkligande;

och lätt insåges, hurusom, i den mån så skedde, det fria arbetets klagan

öfver eu illojal konkurrens från fångarbetets sida skulle befinnas

sakna fog.

För hädande af godtgörelse för de andelar i arbetsinkomsten,

hvilka nu tillfalla fangelseföreståndarne, föreslog- fångvårdsstyrelsen eu

reglering af dessa tjänstemäns löner, och framlade styrelsen i sådant

afseende eu tablå, i hvilken å ena sidan upptagits den aflöning, som

enligt den af Riksdagen för eu del tjänstemän vid fångvårdsanstalterna

antagna lönestat nu tillkommer ifrågavarande fängelseföreståndare, samt

deras inkomst af arbetena under hvart och ett afåren 1896—1900, och

a andra sidan insatts den aflöning, som styrelsen ansåg för framtiden

hora med arbetsinkomstens utbyte mot fast lön tillerkännas samma

tjänstemän.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Statsutskottets Utlåtande N:o''l3.

Denna tablå, uti hvilken jämväl upptagits bevakningsbefälhafvaren

vid länsfängelset i Göteborg af den anledning, att han, ehuru hans

tjänstgöring snarast motsvarar en vaktmästares, hittills varit uppförd å

samma lönestat som fängelseföreståndarne, och hvari för föreståndaren

vid kronohäktet å Långholmen benämningen »bevakningsbefälhafvare»

i anseende till fängelsets storlek utbytts mot »direktör», var af följande

lydelse:..... ....... ...... " ‘ .... •

t, n

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Nuvarande

aflöning s-

Ålders-

Lön

Arfvode

Skrifvare-

Summa

tillägg

arfvode

efter

efter i

5 år

10 år i

Länsfängelset i Göteborg

1 Direktör..........................

2,000

750

2 750

200

100

Länsfängelset i Stockholm

1 Direktör.................................

1,500

300

300

2,100

200

100

Länsfängelset i Linköping

1 Direktör................................

1,800

300

300

2,400

200

100

Kronohäktet å Långholmen

1 Bevakningsbefälhafvare, hä-

danefter direktör.....................

1,500

300

—

1,800

200

100

Länsfängelset i Uppsala

1 Direktör................................

1,500

300

200

2,000

200

100

Länsfängelset i Kalmar

1 Direktör................

1,800

300

2 100

200

100

Länsfängelset i Kristianstad

1 Direktör................................

1,500

300

300

2,100

200

100

Länsfängelset i Malmö

1 Direktör................................

1,800

300

600

2,700

200

100

Länsfängelset i Vänersborg

1 Direktör .................................

1,500

300

300

2,100

200

100

Länsfängelset i Mariestad

1 Direktör.............................

1,800

—

300

2,100

200

100

Länsfängelset i Örebro

1 Direktör.............................

1,500

300

300

2,100

200

100

Länsfängelset i Gäfle

1 Direktör.................................

1,500

300

300

2,100

200

100

Länsfängelset i Jönköping

1 Direktör...............................

1,500

300

300

2,100

200

100

Länsfängelset i Växjö

1 Direktör................................

1,500

300

300

2,100

200

100

Länsfängelset i Karlstad

1 Direktör.................................

1,500

300

200

2,000

200

100

Länsfängelset i Västerås

1 Direktör...............................

1,500

300

200

2,000

200

100

Transport^,700

3,900

4,950

34,550

—

—

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

15

förmåner

Underdånigt

förslag till lönereglering

Arbetsinkomst

j

Lön

Arfvode

Skrifvare-

arfvode

Summa

Ålders-

tillägg

1896

1897

1898

1899

1900

efter

5 år

efter

10 år

1,370

1

1,383

1,483

1,244

765

1,800

1,200

750

3,750

500

500

j 1,856

1,562

1,193

1,182

1,479

1,800

1,400

300

3,500

500

500

1,608

1,711

2,152

2,477

2,464

i

1,800

1,400

300

3,500

500

500

3,014

4,046

4,721

4,585

4,777

1,800

1,400

300

3,500 500

500

1,222

1,323

1,586

1,562

1,590

1,800

1,400

300

3,500

400

300

1,048

1,018

1,061

985

1,078

1,800

1,400

300

3,500

400

300

669

974

1,076

1,076

1,017

1,800

1,400

300

3,500

400

300

1,614

1,957

2,055

1,826

1,980

1,800

1,200

500

3,500

400

300

968

923

891

987

1,467

! 1,800

1

1,400

300

3,500

400

300

605

711

773

695

603

i 1,800

1

1,400

300

3,500

400

300

1,470

1,426

1,659

1,978

1,452

1,800

1,400

300

3,500

o

o

ce

o

o

1,627

1,479

1,441

1,334

1,319

| 1,800

1,400

300

3,500

400

300

622

585

790

906

994

i 1,800

1,200

300

3,300

400

300

494

415

357

573

832

1,800

1,200

300

3,300

400

300

T*

oc

705

1,063

1,003

1,168

1,800

1,200

300

3,300 300

200

l,128j 1,190

j 1,430

| 1,509

1,359

| 1,800

i 1,200

300

3,300

300

200

20,161 21,408!23,7P>123,922124,344

1128,800 21,200

5,450

! 55,450

-

! —

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Nuvarande

aflönings-

Ålders-

Lön

Arfvode

Skrifvare

Summa

tillägg

arfvode

efter

10 år

5 år.

Transport

25,700

3,900

4,950

34,550

—

Länsfängelset i Karlskrona

1 Direktör..........................

1,500

300

300

2,100

| 200

100

1

Länsfängelset i Falun

1 Direktör.........................

1,500

300

200

2,000

1 200

i

100

Länsfängelset i Hernösand

1 Direktör.......................

1,300

300

300

1,900

200

j 100

Kronohäktet i Sundsvall

1 Direktör............

1,500

300

300

2,100

QAA

1 A A

Kronohäktet i Norrköping

1UU

1 Direktör........................

1,300

300

300

1,900

200

100

Kronohäktet i Hudiksvall

1 Direktör..........................

1,300

300

200

1,800

200

100

Länsfängelset i Östersund

1 Direktör......

1,300

300

200

1,800

200

100

Länsfängelset i Luleå''

1 Direktör..............................

1,300

300

1,600

200

100

Länsfängelset i Visby

1 Direktör................................

1,300

300

1,600

200

100

Kronohäktet i Ystad

1 Direktör ......................

1,300

300

300

1,900

200

100

Länsfängelset i Nyköping

1 Direktör...............

1,300

1,300

200

100

i

Länsfängelset i Halmstad

1 Direktör..................

1,300

300

1,600

200

1 A A

Länsfängelset i Umeå

1UU

1 Direktör................

1,300

300

1,600

200

1 AA

Kronohäktet i Uddevalla

1 Direktör......

1,300

300

1,600

200

100

Kronohäktet i Haparanda

1 Direktör .....

1,300

300

—

1,600

200

100!

Transport |

45,800

8,100

7,050

60,950

_ :

—

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

t.1- : '' ''

Underdånigt

förmåner

förslag till lönereglering

|

|

Ålders-

Arbetsinkomst

tilläp?

Lön

Arfvode

Skrifvare-

Summa

—4

I

j

1

arfvode

efter

efter

1896

1897

1898

1899

1900

5 år

.0 åt

20.161i21,408

23,731

1

23,92224,344

28,800

21,200

5,450

55,450

—

o?

? '' (it v o

i.5 £ V-:-j

651

872

636

595;

715

1,600

1,100

300

3,000

300

n

200

1,092

1,115

1,009

1,091

1,018

1,600

1,100

300

3,000 300

200

751

716

788

621

724i

1,600

1,100

300

3,000 300

200

1,013

1,073

895

843|

872

1,600

1,100

300

3,000

300

(i

200

619

760

770

679

610

1,600

600

300

2,500

300

200

391

541

940

1,070

1,181

1,600

600

300

2,500

300

200

695

399

501

386

505

1,600

600

300

2,500

300

200

I 185

764

975

’

1,376

941

1,600

600

300

2,500

,

300

200

654

563

515

594

803

i 1,600

600

300

: 2,500

200

100

352

532

490

466

825

1,600

600

I 300

2,500

200 100

204

330

217

348

518

1,600

600

—

2,200

200

100

140

320

157

in

101

1,60C

600

-

2,200

200

100

292

227

208

296

272

;i 1,60C

> 60C

> —

2,200

200

100

278

19 A

t 231

i 251

205

1,300 600, —

O

O

<M

O

O

rH

,100

68

i 261

i

j 28 f

» 185

172

ii 1,300 600!

1,900200

100

27,546130,081132,348:32,834|33,806 152,200132,200 8,450

! 92,8501 —

■

Bih, till Riksd. Prof. 1903. i Sami. 1 Afd. 3 Häft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Nuvarande

a f 1 ö n i n g s-

Ålders-

Lön

Arfvode

Skrifvare-

arfvode

Summa

till.

efter

5 år

igg

efter 1

10 år|

Transport

Kronohäktet i Paj ala

45,800

8,100

7,050

60,950

''

1 Direktör.................................

! Kronohäktet i Eskilstuna

1,300

300

—

1,600

200

100

1 Bevakningsbefälhafvare ...

! Kronohäktet i Västervik

1,000

300

—

1,300

200

100

1 Direktör...............................

Kronohäktet i Norrtälje

1,300

—

200

j .

1,500

•" > *

200

100

1 Bevakningsbefälhafvare .....

Kronohäktet i Karlshamn

1,000

300

1,300

200

100

1 Bevakningsbefälhafvare.....

Kronohäktet i Varberg

1,300

—

—

1,300

200

100

1 Bevakningsbefälhafvare.....

Länsfängelset i Göteborg

1,000

300

—

1,300

200

100

1 Bevakningsbefälhafvare.....

Kronohäktet i Kungsbacka

800

200

■

1,000

200

100

1 Bevakningsbefälhafvare.....

Därjämte antecknas att direk- tören vid tvångsarbetsanstalten

i Landskrona såsom honom till- erkänd andel å inkomsten å ar- betena vid kronohäktet därstädes

1,000

,

1,000

200

100

uppburit ................................

—

—

—

—

—

—

Summa

54,500

9,500

7,250

71,250

—

—

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

19

förmåner

Underdånigt

Arbetsinkomst

Lön

Arfvode

Skrifvare-

arfvode

Summa

Åld«

tillä

rs-

gg

,1896

r 1897

1898

1899

1900 I

efter

6 år

efter

10 år

I

27,546

30,081

32,348

32,834

33,806

52,200

32,200

8,450

92,850

—

—

6

11

53

245

342

1,300

600

—

1,900

200

100

888

975

850

512

251

1,200

600

—

1,800

200

100

304

339

233

248

420

1,300

300

200

1,800

200

100

157

210

246

302

117

1,000

500

—

1,500

200

100

182

157

91

109

76

1,300

200

—

1,500

200

100

215

194

270

183

113

1,000

500

—

1,500

200

100

280

231

268

221

140

800

500

—

1,300

200

100

36

15

45

5

36

1,000

50

"

1,050

200

100

962

766

889

809

613

____

30,576

32,979

35,293

35,468,35,914

,61,100135,4501 8,650)105,200|

motsvarande i medeltal förgår 34,046 kronor.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

C •>/. )'' ■ Mji j O ö).-: Jk- >; /

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Vilt. > i , r [t

Under erinran, att till dessa inkomster ytterligare borde å bägge

sidor räknas ifrågavarande tjänstemän nu och framdeles tillkommande

förmåner af fri bostad och vedbrand, anförde fångvårdsstyrelsen vidare.

Sammanlagda beloppen af de nuvarande löneförmånerna, ålderstilläggen

oräknade, utgjorde:

löner .................................................................. kronor 54,500: —

arfvoden ............................................. „ 9,500: —

skrifvarearfvoden ........................................... „ 7,250: — 71,250: —

arbetsinkomst, i medeltal för de senaste fem åren ...... kronor 34,046: —

Summa i beräknadt medeltal för år.............................. kronor 105,296: —

o <: Enligt det nya förslaget skulle, med arbetsinkomstens utbyte mot

fast aflöning,

fm, . .t;>; .

lönerna uppgå till ........ kronor 61,100: —

arfvpdena „ „ ......... „ 35,450: —

och skrifvarearfvodena till ............................................... „ 8,650: —

samt hela summan således till ............................... kronor 105,200: —

.Mild-/Häraf syntes, att det afgjfna. förslaget, icke för fängelseföreståndarekåren

i dess helhet innebure någon ökning i de aflöningsförmåner,

som de nu åtnjöte före, uppnåendet af ålderstillägg, men inkomsterna

blefve utjämnade och rättvisare fördelade samt vunne i fasthet. Däremot

skulle de nya ålderstilläggen medföra någon ökning i utgift för

statsverket. Denna kunde, efter beräkning för de nu utgående ålderstilläggen,

uppskattas till 5,900 kronor för år.

Sedan staten öfvertagit arbetsanskaffningen, hade man anledning

förvänta, att en säker och jämn arbetstillgång skulle kunna åstadkommas.

Under sådan förutsättning måste de delar af inkomsten, som

enligt nu gällande grunder tillgodofördes fångarne, anses väl höga och

böra nedsättas. Vid berörda förhållande och då summan af fångarnes

andelar för år 1900 uppgått till 51,453 kronor, borde staten i allt fall

hafva att häri påräkna medel till den utgiftsökning, hvaraf den kunde

komma att drabbas för de nu föreslagna aflöningarna.

Löneförmånerna hade i det framlagda förslaget afvägts med hänsyn,

bland annat, till de olika fängelsernas storlek och vunna betydelse

som straffanstalter. I följd af den starka tillströmningen af bötesfångar

vid länsfängelset i Göteborg vore skrifgöromålen där så trägna, att

skrifvarearfvodet åt direktören vid detta fängelse såväl i gällande stat

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

som i det framlagda förslaget upptagits icke obetydligt högre än hvad

för öfriga fängelseföreståndare ifrågasatts. Detta gjorde, att aflöningssumman

för honom vore skenbart den högsta af de i förslaget upptagna.

I öfrigt skulle vid de mest betydande af ifrågavarande fängelser, nämligen

kronohäktet å Långholmen och de såsom centraldepåer för vissa

klasser af enrumsfångar begagnade länsfängelserna i Stockholm och

Linköping, aflöningen till direktören komma att utgå med enahanda

belopp, som vore anvisadt åt de lägst aflönade direktörerna för de centrala

fångvårdsanstalterna för män. I närmast följande aflöningsgrupper skulle

komma direktörerna vid de öfriga såsom centraldepåer för vissa kategorier

af enrumsfångar disponerade länsfängelserna i Uppsala, Kalmar,

Kristianstad, Vänersborg, Mariestad, Örebro, Karlstad och Västerås samt

Jönköping och Växjö äfvensom direktörerna vid det stora länsfängelset

i Gäfle och det likaledes stora och genom sin af läget betingade uppgift

att vara afsändnings- och motta gningsfängelse till och från utlandet

Bärskildt besvärliga cellfängelset i Malmö. Aflöning till lägre belopp

skulle slutligen tillkomma föreståndarne vid rikets öfriga cellfängelser

samt bevakningsbefälhafvaren vid länsfängelset i Göteborg.

Ålderstilläggen vore nu för alla de ifrågavarande tjänstemännen

lika, nämligen 200 kronor efter fem och ytterligare 100 kronor efter

tio år. Dessa, såsom det ville synas, mera för fängelse vaktmästare afpassade

belopp hade i det nya förslaget behållits oförändrade vid de

minsta fängelserna men för de öfriga höjts i mån af fängelsernas betydenhet

och vid de största upptagits till 500 kronor för hvartdera

ålderstillägget, eller enahanda belopp som för närvarande i allmänhet

utginge till direktörerna vid de centrala fångvårdsanstalterna.

Af den upprättade tablån syntes, att andel i inkomsten å tångarbetet

utginge jämväl till föreståndaren för kronohäktet i Landskrona.

Då nämnda, år 1881 anordnade häkte vore ställdt såsom annex till

tvångsarbetsanstalten å platsen, vore det direktören vid sistnämnda anstalt,

som uppbure berörda andel. Som emellertid den nuvarande innehafvaren

af denna befattning torde komma att med pension afgå från

tjänsten ungefär vid den tid, då den nya staten skulle kunna börja

tillämpas, hade i det afgifna förslaget icke beräknats någon ersättning

för förlorad arbetsinkomst åt bemälde direktör.

I ofvanberörda underdåniga skrifvelse af den 27 september 1901

framhöll fångvårdsstyrelsen behofvet af lönereglering jämväl för några

af direktörerna vid de större centrala fångvårdsanstalterna.

Direktörerna vid dessa anstalter åtnjuta, förutom fri bostad och

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

vedbrand, enligt den af Riksdagen antagna stat följande aflöningsförmåner:
-

.

s g

S> 2

q o

irt M

3 tc

os a

I 3

O)

Q =rt

Central fängelset

i Malmö

Central fängelset

& Nya Varfvet

Tvängsarbetsan-

stalten å Svartsjö

03

C §

rt u

j§ M

Q) SO

”2

5 rf

3 W

bo —

a a

eea V

£ 1

Tvångsarbets.

anstalten i

Landskrona

Tvängsarbets-

anstalteu i

Norrköping

lön ......................................

skrifvarearfvode .................

arfvode vid kronohäktet å

Långholmen .................

3,500

500

300

3,500

500

3,000

500

3,000

500

3,000

500

3,000

500

3,000

300

Kronor

4,300

4,000

3,500

3,500

3,500

3,500

3,300

ålderstillägg:

efter 5 år .....................

500

500

500

500

500

500

400

» 10 år......................

500

500

500

500

500

500

300

Summa efter 10 år kronor

5,300

5,000

4,500

4,500

4,500

4,500

4,000

Fångvårdsstyrelsens i underdåniga skrifvelsen den 27 september

1901 framlagda förslag afsåg förhöjning i aflöningsförmånerna för

direktörerna vid centralfängelset å Nya Varfvet samt tvångsarbetsanstalterna

å Svartsjö och i Norrköping. Efter förslagets afgifvande

har emellertid beträffande Nya Varfvet, som enligt nådigt bref den 14

december 1869 endast varit tills vidare med ett års uppsägning upplåtet

från sjöförsvaret till begagnande af fångvården och hvaraf på

grund af nådigt bref den 14 juni 1901 vissa delar blifvit under år

1902 återställda för att användas för flottans behof, fråga uppstått om

återlämnande till sjöförsvaret af jämväl de öfriga, för fångvården hittills

behållna delarna af platsen samt indragning af fängelset. Vid sådant

förhållande synes förslaget om lönereglering för direktören vid detta

fängelse icke för närvarande böra föranleda till någon åtgärd.

I fråga om aflöningen till direktören vid tvångsarbetsanstalten å

Svartsjö erinrade fångvårdsstyrelsen i förenämnda underdåniga skrifvelse,

att denna aflöning utginge med enahanda belopp som aflöningarna till

direktörerna vid tvångsarbetsanstalterna i Karlskrona och Landskrona.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Fångantalen vid dessa tre anstalter hade under den tid, tvångsarbetsanstalt

å Svartsjö funnits anordnad, utgjort:

& Svartsjö

i Karlskrona

i Landskrona

i medeltal

i totalantal

i medeltal

i totalantal;

i medeltal

1

totalantal

då straftängelse

1892 ...................................

209

546

168

201

92

176

1893 ..................................

154

430

133

156

83

175

1894 ...................................

160

518

öfvergång till

tvångsarbetaanstalt

86

195

1895 ...................

222

652

205

429

88

181

1896 ..................................

249

721

191

422

87

181

1897 ..................................

253

743

172

403

88

198

1898 .....................

237

747

176

401

96

195

1899 .................

252

702

180

391

97

178

1900 ....................................

247

708

1 175

414

87

184 1

Häraf framginge, att såväl antalet öfver hufvud som omsättningen

af fångpersonalen varit betydligt större å Svartsjö än vid de bägge

andra anstalterna. Förhållandena skilde sig emellertid äfven däruti att,

under det i Karlskrona och Landskrona de fångar, som ej erfordrades

till handräckning för anstalterna, sysselsattes uteslutande af entreprenörer,

å förra platsen å arbetsgård inom anstaltens inhägnad och å den

senare å arbetssalar i anstalten, däremot å Svartsjö fångarbetet, hvilket

redan förut till väsentlig del verkställts för fångvårdens egen räkning,

numera, sedan Kungl. Mäj:t genom nådigt bref den 30 augusti 1901

fastställt kontrakt för tio år om försäljning från anstalten af där huggen

sten med mera till Stockholms stad, komme att uteslutande drifvas af

staten samt till ej obetydlig del bestode i brytning af sten för stenhuo-geriet,

jordbrukssysslor och andra göromål å olika platser utanför

anstalten. Till följd af nu angifna förhållanden tillhörde direktörsbefattningen

å Svartsjö i fråga om det arbete och den omtanke, den

kräfde af sin innehafvare, de mest sträfsamma i fångvården. Härtill

komme, att den goda framgången af det företag, som inledts genom

berörda kontrakt med Stockholms stad, i väsentlig grad måste bero af

det intresse, hvarmed det af direktören följdes, samt därå att, då, såsom

nu vore fallet, med detsamma förtrogen person beklädde direktörs
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Statsutskottets Utlåtande N:o $.

befattningen, denne ej lockades att söka transport till annan dylik befattning,

som, utan att å sin innehafvare ställa större fordringar, vore

bättre aflönad.

Den numera jämlikt nådiga brefvet den 31 maj 1895 till tvångsarbetsanstalt

för lösdrifvare af kvinnkön ändrade och utvidgade anstalten

i Norrköping hade förut varit använd till förvaring af kvinnor,

som dömts till straffarbete på lifstid eller för vissa brott till dylikt straff

på viss tid öfver två år. År 1874, då direktörslönen uppförts till sitt

nuvarande belopp, hade medeltalet kvinnor vid fängelset uppgått till

162 och hela antalet under året där förvarade fångar till 181, och hade

sedermera antalen alltjämt sjunkit, så att de högsta motsvarande siffrorna

under den del af 1890-talet, då straffångar ännu där förvarats,

utgjort respektive 97 och 114. Sedan tvångsarbetsfångarna inflyttat

vid anstalten, hade siffrorna utgjort:

År. För medeltalet fångar. För totalantalet fångar.

1897 ....................................... 152 ................................. 423

1898 ....................................... 155 ....................................... 458

1899 ....................................... 153 ....................................... 425

1900 ....................................... 158 446

Det vore tydligt, att redan genom den starka ökning, som, enligt

hvad nu visats, inträdt vid ifrågavarande anstalt såväl i det dagliga

fångantalet som, genom tvångsarbetets kortvarighet i förhållande till

där förut verkställdt straffarbete, i fångpersonalens omsättning, jämväl

direktörsgöromålen måste hafva i betydande mån ökats. Om därjämte

toges i betraktande, att den klass af fångar, som vid anstalten nu förvarades,

genom sin sedliga förvildning och sitt tygellösa uppförande

vore den mest svårbehandlade inom fångvården samt fordrade den oaflåtligaste

uppmärksamhet för upprätthållande af ordning och skick inom

anstalten, så borde lätt inses, att direktörstjänsten därstädes, hvilken

förut i följd af de kvinnliga lifstids- eller långtid sfångarn as vanligen

mera fogliga uppförande varit jämförelsevis lättskött, numera genom

anstaltens nya användning blifvit en af de mödosammaste i fångvården.

Med anledning af hvad styrelsen sålunda yttrat rörande sistnämnda

två direktörsbefattningar och under framhållande särskildt, hvad Svartsjö

anginge, att utgifterna för direktör, som hade barn att uppfostra,

ställde sig betydligt högre där än annorstädes i följd af nödvändigheten

att bekosta deras skolundervisning å annan ort, föreslog styrelsen,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

25

att för hvardera af dessa direktörsbefattningar aflöningen måtte bestämmas

sålunda: lön 3,500 kronor, skrifvarearfvode 500 kronor samt

två ålderstillägg å 500 kronor hvardera, tillsammans 1,000 kronor.

Fångvårdsstyrelsen anförde vidare i samma underdåniga skrifvelse

följande.

Enligt beslut af 1875 års Riksdag hade de å ordinarie stat uppförda

tjänstemännen vid fångvårdsanstalterna förklarats berättigade till

erhållande af pension å allmänna indragningsstaten jämlikt de i sådant

afseende för civila tjänstemän i allmänhet gällande grunder. Till följd

häraf ägde de rättighet att efter uppnådda 70 år eller, om sjuklighet

eller försvagadt hälsotillstånd genom laglig läkareattest styrktes, efter

uppnådda 65 år och vid pass 40 års tjänstgöring lämna tjänsten med

pension, men de hade icke någon motsvarande skyldighet att sålunda

från tjänsten afgå. Detta hade haft till följd att, om ock i allmänhet

fängelseföreståndare, som varit af bräcklighet eller sjuklighet urståndsatt

att nöjaktigt sköta tjänsten, vid uppnådd pensionsålder ställt sig till

efterrättelse styrelsens i sådant fall gjorda anmaningar om afskedstagande,

likväl en och annan dylik tjänsteman under angifna förhållanden

af ekonomiska eller andra skäl hållit sig kvar i tjänsten långt öfver

den tid, då han ägt afgå med pension. Då emellertid den egentliga

fångvårdstjänsten, för så vidt den skulle rätt fyllas, i högre grad än i

allmänhet annan tjänstgöring fordrade hos sin utöfvare obrutna krafter

och vaket intresse, tillstyrkte styrelsen meddelande af ett allmänt stadgande,

hvarigenom nu påvisade oegentlighet kunde för framtiden förekommas.

Under erinran, att, då samtliga fångvårdstjänstemän, som berördes

af ofvan angifna löneregleringsförslag, innehade tjänstebostad, ingen af

dem enligt de grunder, som uppställts för af Riksdagen beviljade dyrtidstillägg,

kommit i åtnjutande af dylikt tillägg, hemställde fångvårdsstyrelsen

om framläggande för Riksdagen af berörda förslag till lönereglering

för föreståndarne vid läns- och kronocellfängelserna i riket

och bevakningsbefälhafvaren vid länsfängelset i Göteborg samt för

direktörerna vid tvångsarbetsanstalterna å Svartsjö och i Norrköping.

Enligt hvad statsrådsprotokollet för den 11 januari 1902 utvisar,

har dåvarande chefen för justitiedepartementet, jämte det han tillstyrkt

framläggande för Riksdagen af den utaf fångvårdsstyrelsen i förenäranda

underdåniga skrifvelse den 27 september 1901 föreslagna nya aflöningsstat

för vissa fångvårdsbetjänte, tillika yttrat, att hvad fångvårdsstyrelsen

i öfrigt den 27 september 1901 anfört i fråga om reglering eller

Bill. till Eiksd. Prof. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 3 Raft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

förbättring af aflöningsvillkoren för en del tjänstemän vid fångvårdsanstalterna,

i sammanhang med indragning till statsverket af tjänstemännens

andel i arbetsinkomsten vid vissa fängelser, borde, med afseende

å den af fångvårdsstyrelsen sedermera i skrifvelse den 11 december

1901 väckta fråga om förändradt system beträffande fångfördelningen

och å den anbefallda utredningen om lönereglering för statens

ämbets- och tjänstemän i allmänhet, för det dåvarande icke föranleda

någon åtgärd.

Fångvårdsstyrelsens berörda skrifvelse den 11 december 1901

gick i hithörande delar hufvudsakligen ut därpå, att, i händelse centralfängelset

å Nya Varfvet och, såsom fångvårdsstyrelsen upprepade

gånger föreslagit, möjligen äfven centralfängelset i Malmö komme

att indragas, utrymme för där förvarade fångar måtte beredas genom

tillbyggnad af vissa länsfängelser och fångarnes fördelande å dessa.

Denna fråga synes emellertid icke med nödvändighet behöfva utgöra

hinder för den föreliggande regleringen af tjänstemännens vid fångvårdsanstalterna

löneförmåner. De föreslagna aflöningarna äro afpassade

efter nuvarande förhållanden, och, om framdeles ett eller annat fängelse

utvidgas och i följd däraf göromålen för dess föreståndare ökas, torde

svårighet ej möta att i öfverensstämmelse därmed erhålla förhöjning af

föreståndarens aflöning, helst om utvidgningen äger rum i samband med

indragning af en hel fångvårdsanstalt och därmed följande inbesparing af

betydliga lönebelopp. Sedan Eders Kungl. Maj:t numera förklarat förslaget

om nedläggande af centralfängelset i Malmö icke föranleda vidare åtgärd,

inskränker sig för öfrigt behofvet af sådan utvidgning till hvad som

erfordras för ersättande af cellutrymmet vid Nya Varfvet, såvida därvarande

fängelseområde blifver till sjöförsvaret återställdt.

Lika litet synes den anbefallda utredningen om lönereglering

för statens ämbets- och tjänstemän i allmänhet böra utgöra anledning

till vidare uppskjutande af den nu ifrågavarande löneregleringen för

tjänstemännen vid fångvårdsanstalterna. Då Eders Kungl. Maj:t den 3

oktober 1902 åt en kommitté uppdrog att afgifva underdånigt utlåtande

och förslag rörande regleringen af statens ämbetsverks och myndigheters

löneförhållanden, undantogos uttryckligen från detta uppdrag

sådana myndigheter, hvilkas aflöningsförhållanden på grund af särskilda

omständigheter voro eller kunde blifva föremål för särskild undersökning

och beredning. I förevarande fall äro, enligt min åsikt, sådana

särskilda omständigheter för handen, att löneregleringsfrågan icke bör

öfverlämnas till behandling af kommittén, hvars arbeten äro af den

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

27

omfattning, att de torde komma att fortgå en längre tid. Det är

nämligen, hvad läns- och kronocellfängelserna beträffar, af största vikt,

att staten så snart som möjligt öfver tager omsorgen om arbetsdriften

äfven vid dessa fängelser och att i samband därmed de bestämmelser,

enligt livilka fängelsetjänstemännen åtnjuta andel i inkomsten af fångarbetet,

varda upphäfda. Vidkommande tvångsarbetsanstalterna å Svartsjö

och i Norrköping torde det vara angeläget, att löneförhållandena

med det första bringas i öfverensstämmelse med den ökning i fångarnes

antal och föreståndarnes göromål, som därstädes under de senaste åren

inträdt.

Jag anser mig i detta sammanhang böra framhålla, hurusom statsutskottet

vid senaste Riksdag, med biträdande i hufvudsak af Eders

Kungl. Maj:ts då framlagda förslag till reglering af lönerna för vissa

fångvårdsbetjänte, tillika yttrade, att hvad särskildt beträffade förslaget

om att vaktbetjäningen vid länens fängelser icke vidare skulle åtnjuta

andel af inkomsten af fångarnes arbeten, utskottet så mycket hellre

velat biträda Kungl. Maj:ts förslag i denna del, som utskottet, i öfverensstämmelse

med den af statsutskottet vid 1901 års Riksdag uttalade

åsikt, ansåge, att ingen del af inkomsten utaf fångarnes arbeten vid

länsfängelserna och kronohäktena borde tillfalla fångvårdspersonalen.

Härmed synes mig utskottet hafva velat särskildt påpeka önskvärdheten

däraf, att för Riksdagen med det första framlades förslag till lönereglering

äfven för tjänstemännen vid dessa fångvårdsanstalter, grundadt

på indragning till statsverket af den dem nu tillkommande andel af

arbetsinkomsten.

I underdånig skrifvelse den 30 september 1902, däri fångvårdsstyrelsen

förnyat sina i skrifvelsen den 27 september 1901 gjorda framställningar

om lönereglering för ofvan omförmälda fångvårdstjänstemän,

har styrelsen beträffande fängelseföreståndarnes rätt till viss andel åt

inkomsten å fångarnes arbeten särskildt erinrat, att ju längre löreståndarne

bibehölles vid denna olämpliga aflöningsförmån, sedan den afskaffats

för bevakningen, desto kännbarare blefve olägenheterna af det

tillämpade systemet i följd af motsägelsen mellan aflöningssättet för

fängelsets befäl och för dess bevakning.

Med hufvudsakligt bifall till Eders Kungl. Maj:ts nådiga proposition

i ämnet har senaste Riksdag, vid antagandet af den nya aflöningsstaten

för fångvårdsbetjänte, medgifvit, att af förslagsanslaget till

fångars vård och underhåll må till en hvar af de nuvarande vaktmästare

vid länsfängelserna i Linköping och Malmö samt kronohäktet

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

å Långholmen, så länge dessa vaktmästarebefattningar af dem innehafvas,

utbetalas en årlig fyllnadsersättning för mistad inkomst af

fängelsearbetet. Ett likartadt fall föreligger nu beträffande föreståndaren

för sistnämnda fängelse.

Uti en den 17 december 1901 ingifven skrift har nämligen bevakningsbefälhafvaren

vid kronohäktet å Långholmen Fridolf Fant i underdånighet

framhållit, att under det de löneförmåner, som af honom

nu åtnjötes, utgjorde: lön 1,500 kronor, arfvode 300 kronor och två

ålderstillägg om 200 och 100 kronor eller tillhopa 2,100 kronor, hvartill

komme andel af arbetsinkomsten vid fängelset, utgörande år 1896

3,014 kronor, år 1897 4,046 kronor, år 1898 4,721 kronor, år 1899

4,585 kronor och år 1900 4,777 kronor eller i medeltal under femårsperioden

4,228 kronor per ar, så att hela årsinkomsten uppginge till

6,328 kronor, skulle enligt det af fångvårdsstyrelsen framlagda förslaget

till lönereglering aflöningen för honom endast blifva: lön 1,800 kronor,

arfvode 1,400 kronor, skrifvarearfvode 300 kronor samt två ålderstilllägg

om hvardera 500 kronor eller tillhopa 4,500 kronor, hvadan en

minskning i årsinkomst af omkring 1,800 kronor skulle för honom uppstå.

Det syntes honom särdeles hårdt att nödgas vidkännas en så afsevärd

nedsättning i årsinkomsten, efter det han innehaft ifrågavarande

befattning i öfver sjutton år, däraf enligt konstitutorial sedan år 1888.

Vid en^ föregående lönereglering hade jämlikt nådigt bref den 5 juni

1874 dåvarande direktören vid strafifängelset å Långholmen Fr. M.

Berencreutz, i enlighet med Kungl. Maj:ts proposition till 1874 års

Riksdag, med hänsyn till indragning af honom dittills tillkommande

provision å arbetsinkomsten vid fängelset tillerkänts ett personligt lönetillägg

af 1,000 kronor för år, ehuru den minskning i löneförmåner,

han i annat fall skulle fått vidkännas, varit vida mindre, än hvad nu

skulle blifva fallet med Fant. Den lön, som enligt stat för närvarande

utginge till föreståndaren för kronohäktet å Långdiolmen, vore

densamma som före detta fängelses tillbyggnad åren 1884—1887, då

cellantalet därstädes utgjort 97 mot nuvarande 200. Att vid denna

betydliga utvidgning af fängelset ingen som helst löneförhöjning för

föreståndaren ägt rum, hade antagligen haft sin orsak däri, att den

ökade arbetsinkomst, som vid fängelset därefter kunde påräknas, ansetts

komma att lämna de förökade löneförmåner, hvilka borde tillkomma

fängelseföreståndaren, sedan fängelset så väsentligt förstorats.

Medeltalet fångar per dag hade under år 1900 vid nämnda fängelse

utgjort 174, hvilket vore nära dubbelt så mycket som vid något af

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

29

rikets öfriga läns- eller kronocellfängelser, och framginge häraf att göromålen

för föreståndaren vid detta fängelse vore särskildt stora. Då

hvad af Fant sålunda framhållits syntes honom likna de förhållanden,

som gifvit anledning till den förut omförmälda bestämmelsen vid 1874

års lönereglering, anhöll Fant i underdånighet, att, på det han måtte

komma i åtnjutande af en löneinkomst, ej allt för mycket understigande

den han nu innehade, Eders Kungl. Maj it täcktes i den nådiga

proposition, som tilläfventyrs kunde komma att med anledning af fångvårdsstyrelsens

underdåniga förslag framläggas för Riksdagen, föreslå,

att ett personligt årligt lönetillägg af 1,000 kronor måtte, utöfver de af

fångvårdsstyrelsen föreslagna löneförmåner, tilldelas Fant från den tid,

då den nya lönestaten skulle börja tillämpas, att utgå så länge han innehade

sin nuvarande tjänstebefattning.

I häröfver infordradt underdånigt utlåtande har fångvårdsstyrelsen

anfört, bland annat, att å ifrågavarande kronohäkte endast två slags

fångar förvarades, nämligen straffångar och, till något mindre antal,

fängelsefångar af mankön, men icke några kvinnor samt ej häller rannsakningsfångar

eller bötesförvandlingsfångar, hvilka bägge senare slags

fångar på fängelser, där de i större mängd förekomme, i synnerligen

hög grad ökade fängelseföreståndarens besvär. Fångomsättningen i

detta kronohäkte vore därför ock betydligt mindre än i andra af våra

större cellfängelser. Sålunda hade antalet nykomna fångar under år

1900 uppgått vid kronohäktet å Långholmen till allenast 642, under

det motsvarande antal vid länsfängelset i Göteborg varit 3,157 och i

Malmö 1,270. Däraf hade bötesförvandlingsfångarne utgjort i Göteborg

2,764 och i Malmö 689. Vidare måste bemärkas, dels att mathållningen

vid kronohäktet å Långholmen bestredes från det å platsen befintliga

centralfängelset, att direktören vid sistnämnda fängelse deltoge i

kronohäktets förvaltning i egenskap af tillsyningsman, samt att centralfängelsets

kamrerare vore redogörare för kronohäktet, dels ock att

bevakningsbefälhafvaren vid detta hade vid sin sida en prästman, som

uteslutande ägnade sitt arbete åt häktet, samt två vid fängelserna å

Långholmen anställda lärare äfvensom större bevakningsstyrka, än som

funnes på något annat cellfängelse. Af allt detta följde, att oaktadt

den i medeltal stora mängd fångar, som förvarades i kronohäktet, ansvaret

och arbetet för bevakningsbefälhafvaren därstädes icke kunde

vara mera betungande än för direktörerna vid de förnämsta länsfängelserna.

Hvad härefter anginge den arbetsinkomst, Fant uppburit vid

kronohäktet, hade denna de fyra åren 1884—1887, då Fant på förord
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

ilande upprätthållit tjänsten, utgjort: år 1884 1,647 kronor, år 1885

2,295 kronor, år 1886 2,763 kronor och år 1887 2,614 kronor. År

1888, då Fant sökt och erhållit konstitutorial å tjänsten, hade hans

arbetsinkomst uppgått till 2,391 kronor. Medelbeloppet af hans berörda

inkomst för dessa fem år hade sålunda varit 2,342 kronor. Om

härtill lades aflöningen enligt nu gällande stat, 2,100 kronor, så erhölles

en summa af 4,442 kronor, eller ej fullt samma belopp som den

af styrelsen nu föreslagna totalaflöningen, 4,500 kronor, hvilken, enär

Fant redan intjänat bägge ålderstilläggen, skulle från början i dess helhet

komma honom till del. Efter år 1888 hade Fants ifrågavarande inkomst

i följd af kronohäktets nästföregående år afslutade tillbyggnad

varit i successivt stigande. Af hvad nu anförts framginge, ej mindre

att den af styrelsen föreslagna aflöningen åt bevakningsbefälhafvaren

vid kronohäktet i och för sig vore fullt tillräcklig för tjänsten, än äfven

att för Fants underdåniga ansökan ej heller kunde åberopas, att

denna aflöning skulle blifva lägre, än inkomsten af tjänsten den tid, då

Fant sökte och erhöll densamma; men enär åberopade förhållandet med

det direktören Berencreutz beviljade vederlag obestridligen vore likartad!

med nu förevarande fall, tilläte sig styrelsen med hänsyn därtill,

att den sammanlagda, i stat för närvarande uppförda kontanta aflöningen

till direktören vid det stora centralfängelset å Långholmen utgjorde

med ålderstillägg och inräkning af hans arfvode såsom tillsyningsman

vid kronohäktet 5,300 kronor, allenast erinra, hurusom det

icke torde vara lämpligt att åt bevakningsbefälhafvaren vid berörda

underordnade häkte anvisades större inkomst än åt bemälde direktör.

1 anledning häraf uttalade styrelsen såsom sin mening att, för den

händelse Eders Kungl. Maj:t funne skäl att under den af Fant angifna

förutsättning hos Riksdagen föreslå något personligt lönetillägg åt

honom, hvilket i sådant fall torde böra äskas å förslagsanslaget till

fångars vård och underhåll, detta måtte sättas icke till det af Fant i

underdånighet begärda utan till det lägre belopp, som Eders Kungl.

Maj:t med hänsyn till hvad ofvan anförts kunde pröfva lämpligt.

Hvad fångvårdsstyrelsen anfört till ådagaläggande däraf, att den

af styrelsen föreslagna aflöningen åt föreståndaren för kronohäktet i och

för sig är fullt tillräcklig, synes mig icke böra utgöra hinder för bifall

till den af Fant gjorda ansökningen, då densamma endast innefattar begäran

om ett personligt lönetillägg, på det inkomsten för befattningens

nuvarande innehafvare icke måtte komma att alltför mycket understiga

hvad han förut uppburit. Den af fångvårdsstyrelsen framhållna omständig
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

31

heten, att den föreslagna aflöningen icke skulle blifva lägre än inkomsten

af tjänsten den tid, då Fant sökte och erhöll densamma, torde i förevarande

hänseende så mycket mindre böra tillmätas någon betydelse,

som arbetet för föreståndaren i följd af fängelsets vid nämnda tid just

fullbordade utvidgning sedermera uppenbarligen blifvit i väsentlig män

ökadt. Vid pröfning af frågan om beviljande af ett dylikt lönetillägg

anser jag hänsyn hufvudsakligen böra tagas därtill, att skälig ersättning

beredes tjänsteinnehafvaren för den förlust, som för honom skulle

uppstå genom minskning i de till honom enligt hittills gällande bestämmelser

utgående aflöningsförmåner. Då enligt den utredning, som

blifvit förebragt, Fants inkomster af tjänsten skulle genom den föreslagna

löneregleringen minskas med omkring 1,800 kronor om året,

synes mig hans begäran om ett personligt lönetillägg af 1,000 kronor

för år icke vara obillig.

Det af fångvårdsstyrelsen framlagda förslaget till lönereglering

för ifrågavarande tjänstemän vid fångvård saDstalterna anser jag mig

böra till alla delar biträda likasom äfven det af fångvårdsstyrelsen, enligt

hvad ofvan antydts, väckta förslag om utfärdande af ett allmänt stadgande

rörande skyldighet för tjänstemännen vid dessa anstalter att afgå med

pension, då de blifva därtill berättigade. I öfverensstämmelse med

nådiga kungörelsen den 31 mars 1900 bör därjämte såsom villkor för

åtnjutande af den föreslagna aflöningen uppställas skyldighet att vara

underkastad blifvande förändrade bestämmelser i fråga om pension.»

Utskottet finner det vara önskvärdt, att andel i inkomsten af fångarnes

arbete borttages ur nu ifrågavarande föreståndares vid läns- och

kronocellfängelser samt bevakningsbefälhafvarens vid länsfängelset i

Göteborg aflöningsförmåner, samt att till följd däraf en reglering verkställes

af desse tjänstemäns aflöningar. Utskottet har likväl icke kunnat

i allo biträda Kungl. Maj:ts i sådant afseende nu framlagda förslag.

Enligt detta skulle nämligen aflöningen fortfarande vara, med bortseende

från skrifvarearfvodet, fördelad i lön, arfvode och ålderstillägg. Men

utskottet anser det vara önskligt, att desse tjänstemän må, liksom

de fleste andre statens befattningshafvare, få sin aflöning i staten

fördelad i lön och tjänstgöringspenningar. Tjänstgöringspenningarne

skulle då utgöras af det föreslagna »arfvodet», hvartill komme skrifvarearfvodet.

Lönen och ålderstil läggen skulle jämväl vid tjänstledighet

behållas af befattningsinnehafvaren, under det att tjänstgöringspenningarna

afstodes åt vikarien. Utskottet har i sitt förslag till stat

för desse tjänstemän i nu angifvet syfte vidtagit den ändring i af
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

seende å Kung!. Maj:ts förslag, att benämningen »arfvode» utbytts mot

»tjänstgöringspenningar». Utskottet förbiser visserligen icke, att ojämnheter

kunna komma att på grund häraf uppstå i vissa hänseenden,

men har ej ansett detta böra nu förhindra statens antagande, enär

ojämnheterna lämpligen torde kunna framdeles undanrödjas efter ompröfning

af vederbörande myndigheter.

Förenämnda fördelning af aflöningen i lön och tjänstgöringspenningar

skulle emellertid föranleda därtill, att, beträffande dessa tjänstemäns

pensionering, de i Riksdagens skifvelse den 18 maj 1877 och

kungl. brefvet den 1 juni samma år meddelade bestämmelser borde

vinna tillämpning. Men då förslag om en sådan förändring i pensioneringen

för ifrågavarande tjänstemän nu icke föreligger, har utskottet

ansett sig - icke böra härom framställa förslag; och torde vid sådant

förhållande böra särskildt uttalas, att gällande bestämmelser i fråga om

rätten till pension och pensionsbeloppets storlek skola för desse tjänstemän

tills vidare fortfarande lända till efterrättelse. Däremot bör, på

sätt Kungl. Maj:t föreslagit, för dem stadgas skyldighet att afgå från

tjänsten, då de blifvit berättigade till pension.

Då det vidare synes ömkligt, att, i afseende på skyldigheten

att vid tjänstledighet för skilda orsaker afstå viss efter förhållandena

växlande del af aflöningen, likhet så vidt möjligt må vinnas såväl

mellan personalen vid fångvården inbördes som mellan denna personal

och personalen vid öfriga förvaltningar, anser utskottet att såsom villkor

för den nya statens tillämpning bör, i öfverensstämmelse med hvad

som skedde vid 1902 års Riksdag, då vissa fångbetjäntes löner reglerades,

föreskrifvas, att tjänsteinnehafvare skall vara skyldig att underkasta

sig de förändrade bestämmelser i afseende å villkoren för åtnjutande

vid tjäostledighet af lön och tjänstgöidngspenningar, som

kunna varda stadgade.

I afseende å de föreslagna aflöningsbeloppen har utskottet funnit

sig böra göra vissa förändringar. De föreslagna skrifvarearfvodena

för direktörerna vid länsfängelserna i Göteborg och Malmö hafva

sänkts med 200 kronor samt dylikt arfvode för direktören vid kronohäktet

i Västervik uteslutits, hvaremot motsvarande belopp af 200 kronor

tillgodoförts samma tre tjänstemäns tjänstgöringspenningar, hvarigenom

någon minskning vunnits i mångfalden af olika aflöningssammansättningar.

Äfven efter en dylik omflyttning mellan aflöningstitlarna bör anses, att

behörig ersättning för omkostnader för skrifbiträde m. m. tillagts

desse tjänsteinnehafvare, så att ytterligare dylik ersättning icke må

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

33

kunna dem medgifvas. På anslagsbehofvets slutsumma utöfva dessa

förändringar ingen inverkan.

Därjämte har utskottet ansett bägge ålderstilläggen böra sättas till

lika belopp inbördes och har i sådant afseende vidtagit de jämkningar

i staten, att för alla ifrågavarande tjänstemän, med undantag af de fyra

först upptagne, för hvilka bägge ålderstilläggen redan af Kungl. Maj it

föreslagits lika, det första ålderstillägget sänkts med 50 kronor och det

andra höjts med motsvarande belopp. Utskottet har icke ansett sig på

grund häraf behöfva föreslå någon ändring i afseende å det belopp,

hvarmed Kungl. Magt ansett förslagsanslaget till ålderstillägg böra ökas.

I likhet med hvad som skedde år 1902 vid ofvanberörda reglering

af vissa fångbetjäntes löner torde bestämmelser angående villkoren för

åtnjutande af ålderstillägg böra bland aflöningsvillkoren intagas.

Då arbetsinkomsten nu kommer att frångå desse tjänstemän, torde

det jämväl böra stadgas, att de skola vara skyldige att utan särskild

ersättning underkasta sig såväl det tilläfventyrs ökade arbete, som af

statens öfvertagande af arbetsdriften kan för dem uppkomma, som ock

de förändringar i afseende på tjänstegöromålens omfattning, som framdeles

kunna af olika anledningar komma att vidtagas.

Utskottet vill därjämte framhålla, att dyrtidstillägg icke bör ifråkomma

för de tjänstemän, som nu få sina löner reglerade.

Med iakttagande af nu angifna förändringar i Kungl. Maj:ts förslag

och under ofvan omförmälda förutsättningar anser utskottet sig böra

tillstyrka, att lönereglering för ifrågavarande tjänstemän nu må äga rum.

Hvad därefter vidkommer förslaget om böjning i lönen åt direktören

vid tvångsarbetsanstalten vid Svartsjö med 500 kronor, har utskottet

icke af hvad till stöd därför anförts blifvit öfvertygadt om

behöfligheten af en dylik löneförbättring och afstyrker därför Kungl.

Maj:ts därom gjorda framställning.

Åt direktören vid tvångsarbetsanstalten i Norrköping synes däremot

någon lönetillökning böra på grund af de i statsrådsprotokollet

angifna förhållanden beredas, men anser utskottet densamma lämpligen

kunna inskränkas därhän, att skrifvarearfvodet höjes med 200 kronor

till 500 kronor samt ålderstilläggen med respektive 100 och 200 kronor

till 500 kronor hvartdera, hvarigenom likhet vinnes i afseende å dessa

aflöningstitlar för direktörerna vid samtliga tvångsarbetsanstalter.

Hvad slutligen vidkommer framställningen om personligt lönetillägg

åt bevakningsbefälhafvaren Pant, synes, vid det förhållande att

Bill. till Riksd. Prof. 1903. i Samt, 1 Afd. 3 Höft. 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Fant under en följd af år uppburit inkomster till väsentligt högre belopp,

än han vid tjänstens emottagande kunnat beräkna, och att jämväl

den nu för hans befattning föreslagna lön öfverstiger hans tjänsteinkomster

vid tillträdet till densamma, samt med hänsyn därjämte till

hvad fångvårdsstyrelsen i ämnet anfört, tillräckliga skäl icke föreligga

att särskildt för honom bevilja ersättning för genom löneregleringen

uppkommande minskning i inkomsten. Det bör ej heller lämnas obeaktadt,

att hans pension varder genom förändringen ökad från 1,800

till 2,800 kronor. Utskottet finner sig på grund häraf böra afstyrka

framställningen i denna del.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

a) att Riksdagen må medgifva, att följande

aflöningsstat för föreståndarne vid läns- och kronocellfängelserna

i riket och bevakningsbefälhafvaren

vid länsfängelset i Göteborg må tillämpas från och

med år 1904, nämligen:

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

35

1 ;

Tjänst-

Skrif-

Ålders-

tilläere

Lön

görings-

vare-

Summa

pennin-

arf-

efter

efter

gar

vode

5 år

10 år

Länsfängelset i Göteborg

I

1 Direktör.....................

1,800

1,400

550|

3,750

500

500

Länsfängelset i Stockholm

1

1 Direktör.....................

1,800

1,400

300

3,500

500

500

Länsfängelset i Linköping

1 Direktör.....................

1,800

1,400

300

3,500

500

500

! Kronohäktet å Långholmen

1 Bevakningsbefälhafvare,

hädanefter direktör.........

1,800

1,400

300

3,500

500

500

t Länsfängelset i Uppsala

ĄJ

i Direktör.....................

1,800

1,400

300

3,500

350

350!

Länsfängelset i Kalmar

1 Direktör.....................

1,800

1,400

300

3,500

350

350

Länsfängelset i Kristianstad

1 Direktör.....................

1,800

1,400

300

3,500

350

350

Länsfängelset i Malmö

1 Direktör.....................

1,800

1,400

300

3,500

350

350

Länsfängelset i Vänersborg

1 Dirätör.....................

1,800

1,400

300

3,500

350

350

Länsfängelset i Mariestad

1 Direktör.....................

1,800

1,400

300

3,500

350

350

Länsfängelset i Örebro

1 Dirätör.....................

1,800

1,400

300

3,500

350

350

Länsfängelset i Gäfle

1 Direktör.....................

1,800

1,400

300

3,500

350

350

Länsfängelset i Jönköping

1 Direktör.....................

1,800

1,200

300

3,300

350

350

Länsfängelset i Växjö

1 Direktör.....................

1,800

1,200

300

3,300

350

350

Länsfängelset i Karlstad

1 Direktör.....................

1,800

1,200

300

3,300

250

250

Länsfängelset i Västerås

1 Dirmdör.....................

1,800

1,200

300

3,300

250

250

Länsfängelset i Karlskrona

1 Direktör.....................

1,600

1,100

300

3,000

250

250

Länsfängelset i Falun

1 Direktör.....................

1,600

1,100

300

3,000

250

250

Länsfängelset i Hernösand

1 Direktör.....................

1,600

1,100

300

3,000

250

250

Kronohäktet i Sundsvall

1 Direktör.....................

1,600

1,100

300

3,000

250

250

Kronohäktet i Norrköping

1 Direktör.....................

1,600

600

300

2,500

250

250

Kronohäktet i Hudiksvall

1 Direktör.....................

1,600

600

300

2,500

250

250

Länsfängelset i Östersund

1 Direktör....................

1,600

600

300

2,500

250

250

Länsfängelset i Luleå

1 Direktör....................

1,600

600

300

2,500

250

250

Länsfängelset i Visby

1 Direktör....................

1,600

600

300

2,500

150

150

Transpor

43,200

29,000

| 7,750

79,950

_

! —

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Tjänst-

Skrif-

Ålders-

Lön

görings-

vare-

Summa

00 |

pennin-

gar

arf-

vode

efter

5 år

efter

10 år

Transport

43,200

29,000

7,750

79,950

Kronohilktet i Ystad

1 Direktör.....................*

1,600

600

300

2,500

150

150

Länsfängeiset i JNyköping

1 Direktör.....................

Länsfängeiset i Halmstad

1,600

600

—

2,200

150

150

1 Direktör.....................

Länsfängeiset i Umeå

1,600

600

—

2,200

150

150

1 Direktör.....................

i Kronohäktet i Uddevalla

1,600

600

—

2,200

150

150

1 Direktör......................

1 Kronohäktet i Haparanda

1,300

600

—

1,900

150

ISO,

j 1 Direktör.....................

| Kronohäktet i Pa]ala

1,300

600

—

1,900

150

150

1 Direktör.....................

| Kronohäktet i Eskilstuna

1,300

600

—

1,900

150

150

1 Bevakningsbefälhafvare

Kronohäktet i Västervik

1,200

600

—

1,800

150

150

1 Direktör.....................

Kronohäktet i Norrtälje

1,300

500

—

1,800

150

150

^ 1 Bevakningsbefälhafvare

'' Kronohäktet i Karlshamn

1,000

500

—

1,500

150

150

1 Bevakningsbefälhafvare

Kronohäktet i Varberg

1,300

200

—

1,500

150

150

1 Bevakningsbefälhafvare

1 Länsfängeiset i Göteborg

1,000

500

—

1,500

150

150

1 Bevakningsbefälhafvare

Kronohäktet i Kungsbacka

800

500

—

1,300

150

150

1 Bevakningsbefälhafvare

1,000

50

—

1,050

150

150

Summa

61,100

36,050

8,050

105,200

—

—

med förklarande tillika, att för aflönings åtnjutande

å denna stat skall — med upphäfvande af de angående

ifrågavarande tjänstemäns löneförhållanden förut meddelade

bestämmelser, i hvad de strida mot nedannämnda

villkor — gälla:

att tjänsteinnehafvare, som enligt nu gällande

bestämmelser åtnjuter andel i inkomsten af fångarbetet,

skall för tillgodonjutande af nu föreslagen aflöning

vara skyldig vidkännas indragning till statsverket af

berörda andel; att i sammanhang härmed arbetsdriften

vid läns- och kronocellfängelserna skall af staten till

ombesörjande öfvertagas, samt att tjänsteinnehafvare,

som ingår på den nya lönestaten, skall vara skyldig

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

37

att utan särskild ersättning underkasta sig såväl det

tilläfventyrs ökade arbete, som af statens öfvertagande

af arbetsdriften kan för honom uppkomma, som ock de

förändringar i afseende på tjänstegöromålens omfattning,

som framdeles kunna af olika anledningar äga rum;

att i afseende på tillträde till ålderstillägg skall

iakttagas, att tjänstetiden skall beräknas från början

af kalenderåret näst efter det, hvarunder utnämning

till tjänsten ägt rum; att tjänsteinnehafvare skall under

mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras

för att vinna rätt till tillägget, hafva med godt vitsord

bestridt sin egen eller, på grund af förordnande,

annan tjänst inom fångvården; att för löntagare, som

blifvit; transporterad, denna beräkning skall omfatta

tjänstgöringen i likartad befattning vid olika fångvårdsanstalter,

samt att löntagare må tillgodoräkna

sig den tid, som före den nya lönestatens utfärdande

förflutit från hans utnämning till tjänsten;

att likväl tjänsteman, som, då han intjänat stadgad

tid för erhållande af ålderstillägg, redan uppnått

den lefnads- och tjänsteålder, som berättigar honom

till pension, icke må sådant tillägg tillträda;

att tjänsteinnehafvare, som ingår på den nya

staten, skall vara skyldig att vid tjänstledighet afstå

till vikarien tjänstgöringspenningarna samt skrifvarearfvodet

för den tid, ledigheten varar, och att alltså

i afseende å honom de i kungl. brefvet den 5 juni

1874 i detta afseende gifna bestämmelser skola upphöra

att gälla;

att icke blott nuvarande tjänsteinnehafvare, som

kommer i åtnjutande af nu föreslagna aflöning, utan

äfven en hvar, som hädanefter konstitueras såsom tjänsteman

vid fångvårdsanstalterna med aflöning å den af

Riksdagen sålunda godkända lönestat, skall vara skyldig

att afgå från tjänsten med pension, så snart han blifver

berättigad till sådan, fångvårdsstyrelsen dock obetaget

att låta med afskedet anstå, därest och så länge den

pensionsberättigade pröfvas kunna i tjänsten på ett

tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan

finnas villig att i densamma kvarstå; samt

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

att, beträffande rätten till pension och pensionsbeloppets

storlek, de för ifrågavarande fångvårdstjänstemän

nu gällande bestämmelser skola lända till

efterrättelse äfven för dem, som ingå på den nya

staten; dock att dessa'' tjänsteinnehafvare skola vara

underkastade de förändrade bestämmelser, som kunna

varda stadgade så väl i fråga om pension som i fråga

om villkoren för åtnjutande vid tjänstledighet af lön

och tjänstgöringspenningar;

b) att Riksdagen må på det sätt bifalla Kungl.

Maj:ts framställning om lönetillökning för direktören

vid tvångsarbetsanstalten i Norrköping, att det för

denna befattning i staten upptagna skrifvarearfvodet

höjes från 300 kronor med 200 kronor till 500 kronor

äfvensom att ålderstilläggen höjas till 500 kronor

hvartdera;

c) att Kungl. Maj:ts framställning om lönetillökning

för direktören vid tvångsarbetsanstalten å

Svartsjö icke må af Riksdagen bifallas;

d) att Kungl. Maj:ts framställning i fråga om

personligt lönetillägg till nuvarande föreståndaren för

kronohäktet å Långholmen Fridolf Fant icke må vinna

Riksdagens bifall; samt

e) att Riksdagen må öka bestämda anslaget till

fångars vård och underhåll med den föreslagna förhöjningen

i löner, tjänstgöringspenningar och skrifvarearfvoden

åt föreståndarne vid läns- och kronocellfängelserna

samt bevakningsbefälhafvaren vid länsfängelset

i Göteborg 33,950 kronor och förhöjningen

i skrifvarearfvode åt direktören vid tvångsarbetsanstalten

i Norrköping 200 kronor eller tillhopa 34,150

kronor samt förslagsanslaget till ålderstillägg för en

del vid fångvårdsstyrelsen och fångvården anställda

ämbets- och tjänstemän med den beräknade förhöjningen

i ålderstillägg åt föreståndarne vid läns- och

kronocellfängelserna 5,900 kronor och förhöjningen i

ålderstillägg åt direktören vid tvångsarbetsanstalten

i Norrköping 300 kronor eller tillsammans 6,200

kronor.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

39

3:o) Kungl. Maj:t har i punkten 3 under denna hufvudtitel föreslagit

Riksdagen dels att i aflöningsstat för de betjänte vid fångvårdsanstalterna,

hvilkas aflöning utginge af det å riksstaten uppförda, bestämda

anslaget till fångars vård och underhåll, upptaga aflöning med

i åberopade statsrådsprotokollet angifna belopp till 4 vaktfruar och 18

vaktkvinnor vid de centrala fångvårdsanstalterna för kvinnor samt till

1 första vaktkvinna och 35 vaktkvinnor vid läns- och kronocellfängelserna,

med rätt för Kung!. Magt att, vid saknad af bostad för dylik

vaktbetjänt vid fångvårdsanstalten, i stället åt sådan vaktbetjänt från

förslagsanslaget till fångars vård och underhåll anvisa nödig liyresersättning

för ett rum jämte vedanslag samt med föreskrift i öfrigt att,

förutom redan enligt kungl. kungörelsen den 13 juni 1902 för aflönings

åtnjutande å nämnda stat stadgade villkor, skulle i fråga om bemälda

kvinnliga betjänte ytterligare gälla:

att dylik betjänt, som redan innehade fångvårdsstyrelsens förordnande,

skulle för tillgodonjutande af ålderstillägg äga beräkna tjänstetiden

från och med kalenderåret näst efter det, hvarunder förordnandet

meddelats, samt att vaktfri!, som förut varit vaktkvinna, skulle för dylikt

lönetillägg, enligt därför eljest uppställda grunder, tillgodoräknas föregående

tjänstetid jämväl som vaktkvinna;

att kvinnlig vaktbetjänt, som inginge äktenskap, skulle vara

skyldig, om fångvårdsstyrelsen så funne nödigt, afgå från tjänsten; samt

att, där fångvårdsstyrelsen funne kokerskegöromålen vid mindre

läns- och kronocellfängelse kunna förenas med vaktkvinnotjänsten, vaktkvinnan

skulle vara skyldig bestrida jämväl nämnda göromål;

dels ock att såsom följd häraf öka bestämda anslaget till fångars

vård och underhåll med 31,700 kronor samt förslagsanslaget till ålderstillägg

för en del vid fångvårdsstyrelsen och fångvården anställda

ämbete- och tjänstemän med 3,800 kronor.

I detta ämne har departementschefen till statsrådsprotokollet anfört

följande.

dI förberörda underdåniga skrifvelse den 30 september 1902 har

fångvårdsstyrelsen rörande behofvet af förändring i löneställningen för

en del af de af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll aflönade

vaktbetjänte anfört, bland annat, följande.

Efter det tillförene alla fångvårdsbetjänte varit aflönade af nämnda

anslag, hade vid 1882 års Riksdag flertalet af aflöningarna till manliga

vaktbetjänte vid straffängelserna samt läns- och kronocellfängelserna

blifvit öfverflyttado till fångvårdens bestämda anslag och uppförda å

Angående

kvinnliga

v äkthetj än tes

upptagande i

aflöningsstaten

ä bestämda

anslaget till

jängars värd

och underhäll.

[3.1

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

ordinarie stat. De vaktbetjänte af mankön, som, utöfver de i den nya

staten uppförda, erfordrats vid de med samma stat afsedda fångvårdsanstalter,

hade därefter fortfarit att atlönas af förslagsanslaget och antagits

såsom extra. Å sistnämnda anslag hade äfven lämnats kvar

aflöningarna till manliga vaktbetjänte vid de år 1882 ännu under omorganisation

stående straffängelserna för kvinnor och kronoarbetsstationerna

äfvensom till samtliga vaktbetjänte af kvinnkön vid såväl

dessa fångvårdsanstalter som läns- och kronocellfängelserna. Därvid

hade med afseende å dessa betjäntes anställning och aflöning bibehållits

den ordning, att de, med undantag af ett fåtal extra, utnämnts af

st}Trelsen såsom ordinarie med rätt, liksom de ordinarie å riksstat, till

aflöning vid sjukdom och till ålderstillägg. Däremot skilde sig deras

ställning från den å riksstat uppförda betjäningens däri, att de icke i

likhet med denna ägde rätt till pension. Härigenom stode å ena sidan

de af förslagsanslaget aflönade ordinarie vaktbetjänte för egen del utan

trygghet för ålderdomen, och, då de efter dennas inträdande ändock

för sin försörjning behölles kvar vid befattningarna, lade å andra sidan

förhållandet hinder i vägen för befordrandet i behörig ordning af vikarier

och extra betjänte.

Ordalydelsen i den af 1882 års Riksdag antagna lönestat för en

del vaktbetjänte hade emellertid sedermera, då det förra straffängelset

i Landskrona förvandlats till tvångsarbetsanstalt, blifvit af 1889 års

Riksdag så ändrad, att staten därefter omfattade icke blott straffängelserna

eller, som de redan då benämndes, centralfängelserna samt läns- och

kronocellfängelserna utan äfven tvångsarbetsanstalterna. Med stöd häraf

och sedan de förra kronoarbetsstationerna efter hand indragits eller

under den nya benämningen tvångsarbetsanstalter flyttats till före detta

straffängelser, som genom den af ändrad lagstiftning uppkomna minskning

i antalet gemensamhetsfångar blifvit för sitt förra ändamål obehöfliga,

hade numera samtliga tvångsarbetsanstalter för män indragits inom

området för tillämpning af den af Riksdagen antagna vaktbetjäntslönestaten;

och hade i sammanhang med omregleringen vid senaste Riksdag

af vaktbetjäntslönerna å nämnda stat denna blifvit så affattad, att den, utan

angifvande af särskilda klasser af fångvårdsanstalter, endast rubricerades

såsom »aflöningsstat för de betjänte vid fångvårdsanstalterna, hvilkas

aflöning utgår af det å riksstat uppförda, bestämda anslaget till fångars

vård och underhåll.»

I följd häraf mötte numera icke hinder för tillämpning af nämnda

stat jämväl för manliga vaktbetjänte vid centralfängelset för kvinnor i

Göteborg och tvångsarbetsanstalt en för kvinnor i Norrköping; men då

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

41

antalet vid fång vårdsanstalterna behöfliga extra vaktbetjänte varit i

förhållande till antalet aflöningar å sagda stat så stort, att oftast flera

år hunnit förgå, innan den extra kunnat konstitueras, hade styrelsen

med hänsyn till de menliga följderna af detta missförhållande ansett

detsamma icke böra än mera ökas genom indragandet jämväl af de ordinarie

vid omförmälda anstalter inom antalet af de af Riksdagen anvisade lönerna.

Sedan emellertid under år 1902, genom ändrad användning

af tvångsarbetsanstalten i Landskrona till förvar af lösdrifvare af kvinnkön

i stället för förut af mankön, den manliga vaktbetjäningen därstädes

kunnat betydligt minskas och därigenom en stor del i denna

anstalt förut disponerade, i riksstaten uppförda vaktbetjäntslöner blifva

lediga att öfverflyttas till andra fångvårdsanstalter, hade i följd

häraf proportionen mellan antalet extra och ordinarie vaktbetjäntssysslor

något förbättrats. Då den ifrågasatta indragningen af centralfängelset

å Nya Varfvet skulle i afsevärd mån bidraga till samma resultat, ansåge

styrelsen, att utan någon risk i förberörda afseende konstitutorial nu

kunde börja utfärdas för aflöning å riksstaten jämväl för de hittills af

förslagsanslaget aflönade ordinarie vaktbetjänte af mankön vid centralfängelset

i Göteborg och tvångsarbetsanstalten i Norrköping.

Under det sålunda i fråga om manliga vaktbetjänte vid dessa

fångvårdsanstalter ofvan angifna önskemål angående beredande af pensionsrätt

och i sammanhang därmed af ordinär befordran för vikarier

syntes kunna vinnas genom allenast å styrelsen beroende åtgärd, kunde

däremot i fråga om vaktbetjänte af kvinnkön samma mål ej uppnås,

såvida icke Kungl. Maj:t utverkade Riksdagens medgifvande, att erforderligt

antal aflöningar jämväl för sistbemälda betjänte blefve å riksstat

uppförda. För en sådan åtgärd talade ej blott den omständigheten,

att de kvinnliga vaktbetjänte vid fångvårdsanstalterna hade enahanda

och fullkomligt lika maktpåliggande tjänstgöring som fångvårdsbetjänte

af mankön, utan äfven förhållandet vid statens telegrafverk och järnvägar,

där pensionsrätt tillkomme kvinnliga innehafvare af å stat uppförda

befattningar.

De kvinnliga vaktbetjänte, som, ehuru aflönade af förslagsanslaget,

tillsattes såsom ordinarie, utgjordes af följande, nämligen: 3 vaktfruar,

däraf eu vid centralfängelset i Göteborg och två vid tvångsarbetsanstalten

i Norrköping, 1 första vaktkvinna vid länsfängelset i

Stockholm, 2 vaktkvinnor vid centralfängelset i Göteborg och 10 vid

tvångsarbetsanstalten i Norrköping, 2 vaktkvinnor vid hvardera af

länsfängelserna i Stockholm, Uppsala, Kalmar och Mariestad samt 1

Bih. till lliksd. Prot. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft. <>

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

vaktkvinna vid hvart och ett af länsfängelserna i Nyköping, Linköping,

Jönköping, Växjö, Visby, Karlskrona, Kristianstad, Malmö, Halmstad,

Göteborg, Vänersborg, Karlstad, Örebro, Västerås, Falun, Gäfle, Hernösand

och Östersund samt kronohäktena i Eskilstuna, Norrköping, Karlshamn,

Ystad, Uddevalla, Hudiksvall och Sundsvall. Därjämte borde

för framtiden ordinarie anställning beredas jämväl åt den kvinnliga

vaktbetjäningen vid den under år 1902 för tvångsarbetsfångar af kvinnkön

upplåtna anstalten i Landskrona, vid hvilken styrelsen låtit provisoriskt

såsom extra antaga 1 vaktfru och 6 vaktkvinnor. Likaså syntes de

bägge vaktkvinnobefattningarna vid länsfängelserna i Umeå och Luleå,

hvilka för närvarande vore de enda dylika befattningar vid länsfängelser,

som bestredes af extra, för framtiden böra med anledning af dessa fängelsers

genom Norrlands utveckling ökade betydelse besättas med ordinarie.

Totalantalet af de kvinnliga vaktbetjänte, som borde anställas såsom

ordinarie, utgjorde sålunda: 4 vaktfruar, 1 första vaktkvinna, 18

vaktkvinnor vid centrala fångvårdsanstalter och 35 vaktkvinnor vid länsoch

kronocellfängelserna. Af dessa tjänstgjorde vaktfrun vid centralfängelset

i Göteborg och ena vaktfrun vid tvångsarbetsanstalten i Norrköping

därjämte såsom arbetsförestånderskor och den andra vaktfrun i

Norrköping tillika såsom förråds vaktmästare. Af vaktkvinnorna hade 8

vid de mindre läns- och kronocellfängelserna anställda jämväl skyldighet

att förrätta kokerskegöromålen vid fängelserna.

Enligt af Kungl. Maj:t fastställda stater å förslagsanslaget samt

styrelsens beslut i fråga om tvångsarbetsanstalten i Landskrona hade

aflöningen hittills utgått sålunda:

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

43

Tjänst-

Ålders-

gö-

Annan

tillägg

rings-

pennin-

kontant

Summa

Lön

förmån

efter efter

gar.

5 år

10 år

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

Till vaktfrun och arbetsföre-

•

stånderskan vid centralfängelset

i Göteborg, hvilkens aflöning i

följd af detta fängelses förut ifråga-

isätta indragning bibehållits vid

af gammalt tilläriipade grunder:

aflöning........................................

provision å nettoarbetsinkom-

300

200

sten med högst 2%, hvilken

förmån uppgått i medeltal för

åren 1897 —1901 till 203 kro- nor 71 öre samt för 1901 till

-

249: 75

766:52

13 kg. stearinljus, som betalts

till henne kontant år 1901 med

16: 77

till 1 vaktfri! vid tvångs arbets-

anstalten i Norrköping ............

350

250

600

75

75

d:o d:o

350

250

600

75

75

till 1 vaktfru vid tvångsarbets-

anstalten i Landskrona............

till 1 vaktkvinna vid centralfängel-

—

—

600

600

set i Göteborg eller tvångs- arbetsanstalten i Norrköping

300

200

500

75

75

»11 d:o vid d:o eller d:o

» 6 d:o vid tvångsarbetsanstal-

3,300

2,200

5,500

75

75

ten i Landskrona efter 500

kronor för år hvardera ............

3,000

3,000

till 1 första vaktkvinna vid läns-

fängelset i Stockholm...............

» 1 vaktkvinna vid läns- och

300

200

500

75

75

kronoeell fängelse rna.................

250

150

400

75

75

» 32 d:o vid d:o d:o

till 1 extra vaktkvinna vid läns-

8,000

4,800

12,800

75

75

fängelset i Umeå:

arfvode för vaktkvinnogöromå-

Transport 13,150

8,25013,866: 5 2

25,266: 52

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Lön

kr.

Tjänst
gö-

Annan

rings- I kontant

pennin-! förmån

gar

kr.

kr.

Summa

kr.

Älders
tillägg
-

efter

5 år

kr.

423: 7 5

350:

Transport 13,150:8,2503,866: 52 25,266: 52

len å 75 öre för dag, då kvinnofånge

vore i fängelset intagen,

och 25 öre för dag i annat fall,

hvilket arfvode i staten beräk-j

nats till 200 kronor för år,

men under 1901, då kvinnofångar

alla dagar funnits

fängelset, uppgått till ............ — — 273: 75

arfvode för kokerskegöromålen — — 150:_

till 1 extra vaktkvinna vid länsfängelset

i Luleå:

arfvode för vaktkvinnogöromålen — _ 200:

d:o » kokerskegöromålen ... — _ 150:_j

Därjämte åtnjöte på grund af

nådiga brefven den 26 augusti

1856 och den 14 november 1873

vaktkvinnorna vidläns-och krono

cellfängelserna andel i arbetsinkomsten

därstädes. Denna försona

utginge med synner

ligen växlande belopp, från några

få kronor ända till 50 å 60 kronor

om året, hade under år 1901 för

här ifrågavarande 36 vaktkvinnor,

första vaktkvinnan vid länsfängel-j

set i Stockholm medräknad, upp-J

gått sammanlagdt till kronor......j — j — 1,003:7 5 1,003:75

efter

10 år

kr,

'' Summa kronor!l3,150 8,250 5,644: 02 27,044: 02

Förutom nu nämnda förmåner vore, med undantag, i följd af brist på

utrymme, för vaktkvinnan vid kronohäktet i Eskilstuna, samtliga dessa

kvinnliga vaktbetjänte i åtnjutande af bostadsrum med nödig uppvärmning

vid fångvårdsanstalterna, hvarjemte de på grund af nådiga bref den 5

december 1855 och den 3 december 1861, i likhet med vaktbetjänte af

mankön, vid berömlig tjänstgöring finge sig tilldelade gratifikationer

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

45

till belopp, som uppginge för vaktkvinna till omkring 60 kronor och för

vaktfri! till 75 kronor för år.

Af samma skäl, som för de i staten å bestämda anslaget uppförda

manliga vaktbetjänte de dem hittills tillkommande andelar i

inkomsten å arbetena vid fängelserna utbytts mot förhöjd fast lön,

borde enahanda förfarande tillämpas i fråga såväl om arbetsprovisionen

till vaktfrun i Göteborg som om vaktkvinnornas andel i arbetsförtjänsten

vid läns- och kronocellfängelserna. Likaledes borde det till

den förra nu anvisade ljusanslaget för framtiden ur aflöningen försvinna.

Med hänsyn till storleken af de sportler, som sålunda skulle

komma att indragas, ansåge styrelsen ökningen i den egentliga lönen

böra sättas för vaktfrun i Göteborg till 200 kronor och för öfriga

kvinnliga vaktbetjänte, som skulle anställas såsom ordinarie, till 100

kronor utöfver dylik vaktbetjänt nu tillagd aflöning, att utgå med 50

kronor som lön och återstoden som tj änstgöringspenningar.

Härjämte skulle, likasom för närvarande vore förhållandet med

de ordinarie kvinnliga vaktbetjänte med undantag, i följd af hennes stora

arbetsprovision, för vaktfrun i Göteborg, hädanefter samtliga sådana

betjänte åtnjuta rätt till ålderstillägg med 75 kronor efter 5 och ytterligare

75 kronor efter 10 år.

Med tillämpning af nu angifna grunder skulle aflöningen för de

kvinnliga vaktbetjänte vid fångvårdsanstalterna, hvilkas aflöning skulle

utgå af det å riksstat uppförda bestämda anslaget till fångars vård och

underhåll, ställa sig sålunda:

Lön

TiänBt-

görings-

pennin-

gar

Summa

Ålders

efter

5 år

tillägg

efter

10 år

1 vaktfri! ......................................................

400

300

700

75

75

3 vakt fruar...................................................

1,200

900

2,100

75

75

1 vaktkvinna vid de centrala fångvårds-

anstalterna för kvinnor ...........................

350

250

600

75

75

.1 7 d:o vid d:o................................................

5,950

4,250

10,200

75

75

1 första vaktkvinna vid läns- och krono-

cellfängelserna............................................

350

250

600

75

75 ;

1 vaktkvinna vid (bo (bo ..........................

300

200

500

75

75 ,

34 (bo vid (bo (bo ...........................

10,200

6,800

17,000

75

75

Summa kronor

31,700

1

1

utvisande en ökning utöfver hvad af samma vaktbetjänte åtnjutits i

aflöningsförmåner under år 1901 med 4,655 kronor 98 öre.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Hvad anginge den ordinarie manliga vaktbetjänte, utöfver den i

stat upptagna aflöningen, tillerkända rätt att vid saknad af bostad i

kronans hus åtnjuta hyresersättning och vedanslag enligt vissa bestämda

grunder, saknades i fråga om förevarande kvinnliga vaktbejtänte anledning

till annan föreskrift i berörda afseende, än att, där så skulle

inträffa, att bostadsrum ej kunde inom fångvårdsanstalten beredas åt

kvinnlig vaktbetjänt, som vore å den af Riksdagen antagna lönestaten

uppförd, åt sådan vaktbetjänt i stället finge af Kungl. Maj:t anvisas

nödig hyresersättning för ett rum jämte vedanslag. Däremot borde

den rätt, Riksdagen åt manliga vaktbetjänte bland villkoren för aflöningens

åtnjutande medgifvit beträffande tjänstgöringspenningars uppbärande

intill viss tid vid tjänstledighet för sjukdom eller hälsans vårdande,

äfven ingå bland aflöningsvillkoren för ifrågavarande kvinnliga

vaktbetjänte. Jämväl öfriga af Riksdagen i nämnda afseende uppställda

villkor, hvilka blifvit af Kungl. Maj:t meddelade i nådiga kungörelsen

den 13 juni 1902, syntes vara å sagda kvinnliga betjänte

tillämpliga. Enär emellertid affattningen af stadgandet om beräkning,

i och för tillträde till ålderstillägg, af tjänstetiden från början af kalenderåret

näst efter det, hvarunder utnämning till tjänsten ägt rum,

skulle kunna gifva anledning därtill, att första vaktkvinna eller vaktkvinna

vid central fångvårdsanstalt, som möjligen efter uppnådda två

ålderstillägg befordrades till vaktfri!, med förlorande af dessa ålderstillägg

komme att under de första fem åren efter uppflyttningen i den

nya tjänsten lida en årlig minskning i inkomst af 50 kronor, borde ett

tillägg göras till nämnda villkor för förebyggande af en dylik oegentlighet.

På sätt vid öfverflyttning år 1882 af manliga vaktbetjänte till

staten å bestämda anslaget skett, borde jämväl nu i fråga om de af

styrelsen såsom ordinarie å förslagsanslaget redan förordnade kvinnliga

betjänte iakttagas, att deras i sådan egenskap tillgodonjutna beräkning

af tjänstetid för ålderstillägg vid öfverflyttningen till riksstat åt dem

bevarades. Då kvinnlig vaktbetjänt, som inginge äktenskap, därigenom

vanligen inträdde i sådana nya förhållanden, som icke läte sig förena

med hennes inneliafda tjänst, syntes bland villkoren jämväl böra föreskrifvas,

att hon i sådant fall skulle, om så funnes nödigt, vara skyldig

att afgå från tjänsten. Slutligen borde äfven det förhållande, att en

och annan vaktkvinna vid mindre läns- och kronocellfängelse jämte sin

tjänst såsom sådan tillika bestrede kokerskegöromålen vid fängelset,

påkalla föreskrift därom, att, där styrelsen funne förhållandena så medgifva,

vaktkvinna skulle vara skyldig förrätta jämväl kokerskegöromålen

vid fängelset.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

47

Fångvårdsstyrelsens nu omförmälda förslag anser jag mig så mycket

hellre böra biträda, som Eders Kungl. Maj:t vid fastställande af stater

å förslagsanslaget till fångars vård och underhåll för år 1903, med indragning

för framtiden ej mindre af den till vaktfrun vid centralfängelset

i Göteborg utgående provision å arbetsinkomsten vid fängelset

jämte ljusanslag än äfven af den vaktkvinnorna vid läns- och kronocellfängelserna

tillkommande andel af arbetsinkomsten vid dessa fängelser,

bestämt ifrågavarande kvinnliga betjäntes löneförmåner från förslagsanslaget

till enahanda belopp, som finnas upptagna i den af fångvårdsstyrelsen

nu föreslagna aflöningsstaten å det bestämda anslaget. Vid

sådant förhållande komme förslagets antagande icke att medföra någon

ökad utgift för statsverket, men skulle därmed den afsevärda fördelen

vinnas, att dessa kvinnliga betjänte erhölle en mera tryggad ställning

med rätt till åtnjutande af pension.

De aflöningsbelopp, hvilka sålunda för år 1903 fastställts att utgå

af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll och som i händelse

af bifall till fångvårdsstyrelsens förslag skulle från och med år 1904

öfverflyttas å bestämda anslaget, utgöra sammanlagdt 31,700 kronor.

Härtill komma de af samma förslagsanslag hittills utgående ålderstillägg

till ordinarie kvinnliga vaktbetjänte, hvilka ålderstillägg i sådant fall

skulle från och med år 1904 i stället komma att bestridas från förslagsanslaget

till ålderstillägg för en del vid fångvårdsstyrelsen och fångvården

anställda ämbets- och tjänstemän. Dessa ålderstillägg hafva af

fångvårdsstyrelsen efter nuvarande ålderstillägg åt dylika betjänte beräknats

till 3,700 kronor, men torde till utjämnande af sistnämnda förslagsanslags

summa böra upptagas till 100 kronor högre belopp.»

Kungl. Maj:ts förevarande framställning står i sammanhang med

tillämpning på den kvinnliga vaktbetjäningen af den utaf Riksdagen

gillade grundsats, att andel i fångarnes arbetsinkomst icke bör tillkomma

fångvårdspersonalen. Utskottet har vid öfvervägande af det nu

framlagda förslaget till ny aflöningsstat för ifrågavarande betjänte funnit

sig böra biträda samma förslag, hviiket innebär, förutom en reglering

af aflöningsbeloppen, jämväl aflöningsstatens öfverflyttande från förslagsanslaget

till bestämda anslaget till fångars vård och underhåll,

hvarigenom åt desse tjänsteinnehafvare skulle beredas en tryggare ställning

samt pensionsrät.t. Mot de för aflöningens åtnjutande föreslagna

villkor har utskottet ej funnit anledning till annan erinran, än att det

synes böra tydligt stadgas, att, då vaktkvinna vid mindre läns- eller

kronocellfängelse skall, på grund af fångvårdsstyrelsens bestämmelse,

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

bestrida jämväl kokerskegöromålen vid fängelset, hon skall göra detta

utan särskild ersättning.

Utskottet får, på grund af hvad sålunda anförts, hemställa,

att Riksdagen må

dels i aflöningsstat för de betjänte vid fångvårdsanstalterna,

hvilkas aflöning utgår af det å riksstaten

uppförda, bestämda anslaget till fångars vård

och underhåll, upptaga aflöning med nedan angifna

belopp för följande kvinnliga betjänte nämligen:

Lön

Tjänst-

görings-

pennin-

gar

Summa

O

Ålders

efter

5 år

tillägg

efter

10 år

1 vaktfru........................

400

300

700

75

75

3 vaktfruar .................

1,200

900

2,100

75

75

1 vaktkvinna vid de cen- trala fångvårdsanstal-

terna för kvinnor.....

350

250

600

75

75

117 d:o vid d:o ...........

5,950

4,250

10,200

75

75

1 första vaktkvinna vid

läns- och kronocell-

fängelserna.............

350

250

300

75

75

1 vaktkvinna vid d:o d:o

300

200

500

75

75

j34 d:o vidd:od:o

10,200

6,800

17,000

75

75

Summa kronor

31,700

med rätt för Kungl. Maj:t att, vid saknad af bostad

för dylik vaktbetjänt vid fångvårdsanstalten, i stället

åt sådan vaktbetjänt från förslagsanslaget till fångars

vård och underhåll anvisa nödig hyresersättning för

ett rum jämte vedanslag samt med föreskrift i öfrigt

att, förutom redan enligt kungl. kungörelsen den 13

juni 1902jiför aflönings åtnjutande å nämnda stat

stadgade villkor, skall i fråga om bemälda kvinnliga

betjänte ytterligare gälla:

att dylik betjänt, som redan innehar fångvårdsstyrelsens

förordnande, skall för tillgodonjutande af

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

49

ålderstillägg äga beräkna tjänstetiden från och med

kalenderåret näst efter det, hvarunder förordnandet

meddelats, samt att vaktfru, som förut varit vaktkvinna,

skall för dylikt lönetillägg, enligt därför eljest uppställda

grunder, tillgodoräknas föregående tjänstetid

jämväl som vaktkvinna;

att kvinnlig vaktbetjänt, som ingår äktenskap,

skall vara skyldig, om fångvårdsstyrelsen så finner

nödigt, afgå från tjänsten; samt

att, där fångvårdsstyrelsen finner kokerskegöromålen

vid mindre läns- eller kronocellfängelse kunna

förenas med vaktkvinnotjänsten, vaktkvinnan skall vara

skyldig utan särskild ersättning bestrida jämväl nämnda

göromål;

dels ock såsom följd häraf öka bestämda anslaget

till fångars vård och underhåll med 31,700 kronor

samt förslagsanslaget till ålderstillägg för en del vid

fångvårdsstyrelsen och fångvården anställda ämbetsoch

tjänstemän med 3,800 kronor.

4:o) Uti punkten 4 under denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t

föreslagit Riksdagen att medgifva, att kamrerare vid de centrala fångvårdsanstalterna

måtte för den förlust, de genom minskning i nettoinkomsten

af utminuteringsprocent å premievaror under tiden från och

med den 1 oktober 1899 till och med den 31 december 1901 fått vidkännas,

af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll undfå ersättning

med tillhopa 4,275 kronor 26 öre att, på sätt den i fångvårdsstyrelsens

kameralbyrå upprättade tablå närmare utvisade, mellan dessa

kamrerare fördelas.

Departementschefen har i denna fråga till ofvan omförmälda statsrådsprotokoll

uttalat sig på följande sätt:

»Uti en den 15 mars 1902 inkommen underdånig framställning

hafva kamrerarne vid rikets centrala fångvårdsanstalter anfört, att genom

fångvårdsstyrelsens beslut den 16 juni 1899 rörande inskränkning i

dittills gällande medgifvande för fånge att uttaga så kallade premievaror

den del af nämnda kamrerares inkomster, som grundade sig på rätten att

vid varornas utdelning beräkna sig till godo utminuteringsprocent, kunde

anses hafva i det närmaste upphört, salut att kamrerarne, hvilka sökt

och mottagit ifrågavarande tjänster, medan dylik utminuteringsprocent

Bih. till Biksd. Prof. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft. 7

Angående

ifrågasatt ersättning

till

kamrerarne

vid de centrala

fångvår ds anstalterna

för

viss minskning

i inkomster.

[4-]

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

ingått i de med tjänsterna förenade löneförmåner, vid sådant förhållande

ansåge sig berättigade till ersättning för den minskning i inkomster,

som på grund af fångvårdsstyrelsens omförmälda beslut och nådiga

kungörelsen den 22 juni 1900 om ändring i vissa delar af nådiga reglementet

angående arbetspremier vid de centrala straff- och tvångsarbetsanstalterna

i riket m. m. för bemälda kamrerare uppkommit för tiden

från den 1 oktober 1899, då fångvårdsstyrelsens beslut om premievarornas

inskränkning börjat tillämpas, och till den 1 januari 1902, då

den på Kungl. Maj:ts förslag af 1901 års Riksdag beviljade lönereglering

för ifrågavarande tjänstemän, vid hvilken sportelsystemet utbytts

mot fast aflöning, trädt i kraft; och hafva dessa kamrerare, med bifogande

af en tablå, enligt hvilken sagda minskning i inkomster, beräknad

Ta
-

öfver den kamrerarne vid de centrala fångvårdsanstalterna för åren

varor samt beräkning, enligt den af kamrerarne i deras under
i

dylik inkomst för tiden

Central-

Central-

fängelset å

fängelset i

Långholmen.

Malmö.

år 1889 ................................................................................................

1,004

98

573

48

„ 1890 ....................................................................................

1,004

38

600

01

„ 1891 .......................................................................................

996

99

599

98

„ 1892 ...................................................................................

1,068

35

568

96

„ 1893 ..................................................................................

1,008

67

497

33

„ 1894 ...............................................................................

999

14

509

06

1 „ 1895 ....................................................................................

920

06

477

57

„ 1896 .................................................................................

825

84

372

24

„ 1897 ........................................................................................

738

01

320

55

„ 1898 ....................................................................

749

17

269

05

Summa för åren 1889—1898

9,315

59

4,788

23

Medelinkomst för år

931

56

478

82

Utgör för tiden 1/10 1899—31/13 1901 eller 2 V4 år

2,096

01

1,077

34

Uppburit för tiden V10 1899—31/12 1901

726

09

106

20

Skillnad i inkomst för tiden 1/10 1899—31/12 1901

1,369

92

971

14

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

51

efter den årliga medelinkomsten för tioårsperioden 1889—1898, skulle

uppgå till sammanlagdt 4,388 kronor 7 öre, anhållit, att Eders Kungl.

Maj:t täcktes af besparingar å förslagsanslaget till fångars vård och

underhåll anvisa eller genom proposition till Riksdagen äska nämnda

belopp att enligt fördelning i den bifogade tablån utgå till kamrerarne

såsom godtgörelse för deras förluster i ifrågavarande afseende.

Häröfver hörd har fångvårdsstyrelsen till beriktigande af kamrerarnes

berörda uppgifter angående utminuteringsprocenten å premievarorna

under åren 1889—1898 och tiden Vio 1899—S1/i2 1901 öfverlämnat

följande i fångvårdsstyrelsens kameralbyrå uppgjorda tablå öfver

den nettoinkomst i dylik procent, som efter afdrag af uppkomna brister

i premievaruförråden under samma tid kommit kamrerarne till del:

blå

1889—1898 tillgodokomna nettoinkomst i utminuteringsprocent å premiedåniga

skrifvelse i mars 1902 angifna grund, af minskningen

Vid 1899—31/i2 1901.

Central- fängelset å

Nya Varfvet.

Tvångsarbets- anstalten å

Svartsjö.

Tvångsarbets- anstalten i

Karlskrona.

Tvångsarbets- anstalten i

Landskrona.

Tvångsarbets- anstalten i

Norrköping.

Summa.

277

07

790

87

252

08

200

70

324

96

- -

—

736

38

225

76

196

90

388

04

- -

—

549

43

189

61

172

30

344

51

295

08

378

25

190

09

127

14

359

57

205

73

260

51

177

88

129

28

341

21

204

28

288

38

202

14

154

308

51

264

63

381

21

149

94

114

57

341

97

314

41

333

48

147

10

83

88

450

34

376

64

329

14

174

78

292

30

487

06

298

36

419

69

181

50

283

09

3,623

24

1,959

13

4,467

34

1,890

88

1,754

16

362

32

279

88

446

73

189

09

175

41

815

22

629

73

1,005

14

425

45

394

67

6,443

56

350

98

439

77

431

59

23

92

89

75

2,168

30

464

24

189

96

573

55

401

53

304

92

4,275

26

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Fångvårdsstyrelsen har vidare i afgifvet underdånigt utlåtande

anfört, bland annat, följande.

Det vore obestridligt, att kamrerarne under den tid af 2 V4 år,

som förflutit från den 1 oktober 1899 till 1902 års ingång, då den

nya lönestaten börjat tillämpas, fått i följd af den med berörda den 1

oktober vidtagna betydande inskränkning i fångarnes uttag af premievaror,

därå utminuteringsprocenten beräknats, vidkännas en afsevärd

minskning i inkomst, för hvilken den nya lönestaten icke gifvit dem

ersättning.

För att i någon mån bereda kamrerarne godtgörelse för denna

inkomstminskning hade styrelsen i sin underdåniga skrifvelse den 28

september 1900 med förslag till reglering af kamrerarnes löner hemställt,

att af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll skulle för

år 1901 åt en hvar af kamrerarne utbetalas ersättning för mistad utminuteringsprocent

till så stort belopp, att detta tillsammans med hans

inkomst i utminuteringsprocent för samma år motsvarade hvad ban i

dylik procent uppburit år 1898. Enligt det vid Kungl. Maj:ts till Riksdagen

aflåtna nådiga proposition om löneregleringen fogade protokoll

öfver justitiedepartementsärenden för den 11 januari 1901 hade emellertid

styrelsens sålunda gjorda framställningar om fyllnadsersättningar

till kamrerarne för ar 1901 ansetts icke höra föranleda annan åtgärd

än den, som kunde varda till beredande af dyrtidstillägg åt vissa statens

ämbets- och tjänstemän vidtagen.

Riksdagen hade dock sedermera vid beviljandet af dyrtidstillägg

föi ai 1901 från åtnjutande af sådan förman undantagit de tjänsteinnehafvare,

i hvilkas aflöning inginge bostad in natura, och hade i följd

häraf inträffat, att, enär, med undantag af kamrerarne vid tvångsarbetsanstalterna

i Landskrona och Norrköping, hvilka uppbure hyresersättnmg,

samtliga öfriga ifrågavarande kamrerare innehade tjänstebostäder i

kronans bus, allenast kamrerarne i Landskrona och Norrköping kommit

i åtnjutande af den förmån af dyrtidstillägg, hvilken enligt det åberopade

statsrådsprotokollet ansetts kunna uppväga de af styrelsen begärda

fyllnadsersättningarna.

Med afseende a hvad sålunda anförts hemställde fångvårdsstyrelsen,

att Kungl. Maj:t täcktes å kamrerarnes förevarande framställning fästa

det afseende, som af förhållandena kunde föranledas.

Statskontoret, som jämväl varit i ärendet hördt, bar, då förenämnda

kamrerare, hvilka samtliga tillträdt sina ifrågavarande tjänster

före år 1899, uppenbarligen under tiden från den 1 oktober 1899 till den

1 januari 1902 i följd af skedd ändring i förut gällande föreskrifter lidit

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

53

en afsevärd minskning i de inkomster, som de vid tjänsternas tillträdande

kunnat för framtiden förvänta, ansett rättvist, att bemälda kamrerare

erhölle godtgörelse för denna förlust, i likhet med hvad som enligt

Kungi. Maj:ts och 1900 års Riksdags beslut ägt rum beträffande vissa

posttjänstemän, hvilkas inkomst af uppbörds- och frimärkesprovision i

följd af nya tjänsters inrättande undergått minskning; och har statskontoret

på grund häraf hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes aflåta

nådig proposition till Riksdagen om beredande af ersättning åt

dessa kamrerare från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll i

enlighet med den i fångvårdsstyrelsens kameralbyrå upprättade tablån.

På de af statskontoret anförda skäl finner jag det vara billigt,

att ersättning beredes kamrerarne vid de centrala fångvårdsanstalterna

för den förlust, de genom minskning i nettoinkomsten af utminuteringsprocent

å premievaror under ifrågavarande tid fått vidkännas. Då de

dyrtidstillägg, hvilka af 1901 års Riksdag beviljats åt en del tjänstemän

och betjänte, utgått efter väsentligen andra grunder, än de af Eders

Kungl. Maj:t i den till samma Riksdag aflåtna proposition angående

statsverkets tillstånd och behof föreslagna, samt hufvudsakligen äro att

betrakta såsom vederlag för den ökning i utgifter till hyra och vedbrand,

hvilken i följd af de dyra tiderna drabbar dem, som ej innehafva

tjänstebostäder och löneved, synes mig anledning icke förefinnas att

vid föreslåendet af nu ifrågavarande ersättning göra någon skillnad

emellan kamrerarne vid tvångsarbetsanstalterna i Landskrona och Norrköping,

hvilka för år 1901 uppburit dyrtidstillägg, och öfriga kamrerare,

hvilka icke kommit i åtnjutande af sådan förmån.»

Utskottet vill med anledning af ifrågavarande framställning erinra,

hurusom till statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden den

13 januari 1900 dåvarande departementschefen anförde, att, då utminuteringsprocenten

syntes icke hafva tagits i betraktande vid den lönereglering,

som verkställdes af 1874 års Riksdag, och då densamma för

öfrigt utgjorde ersättning för besvär och tidsspillan genom bestyret

med premievarornas anskaffande och utminutering samt för den därvid

uppkomna förlust, men dessa bestyr och sagda förlust minskades i samma

mån, som utminuteringsprocenten upphörde, en af fångvårdsstyrelsen

då gjord hemställan beträffande ersättning för utminuteringsprocent

icke syntes böra föranleda någon framställning till Riksdagen. Uti det

vid statsverkspropositionen till 1901 års Riksdag fogade statsrådsprotokollet

öfver justitiedepartementsärenden den 11 januari samma år

berördes frågan ånyo, och inhämtas dåra!-, att denna procent utgjort 12

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Angående

ökning af retervationcan-''

tiaget Ull vård

och underhåll

af länt- och

kronohäkten,

[5-]

procent å premievarornas inköpspris och godtgjorts kamrerarne genom

höjning af detta samt sålunda betalats af fångarnas arbetsförtjänst, att

denna inkomst för kamrerarne varit i början af 1870-talet ganska betydande,

men redan under åren närmast efter 1874 års lönereglering

betydligt nedgått och därefter i allmänhet fortfarande sjunkit, samt att

departementschefen ansett en af fångvårdsstyrelsen gjord framställning

om särskild fyllnadsersättning till kamrerarne för år 1901 för sagda inkomsts

upphörande icke böra föranleda till annan åtgärd än den, som

kunde varda vidtagen till beredande af dyrtidstillägg.

De skäl, hvilka, enligt hvad ofvan meddelats, år 1900 af dåvarande

departementschefen anfördes mot beviljandet åt kamrerarne af då begärd

ersättning, synas utskottet äga samma giltighet i fråga om den nu föreslagna

godtgörelsen. Utskottet kan under sådana förhållanden icke

finna det sätt, på hvilket dyrtidstilläggen af Riksdagen reglerats, böra

utöfva inverkan pa denna frågas bedömande, men vill erinra, att, om

än denna reglering skett annorlunda, än departementschefen år 1901

torde hafva förutsatt, dyrtidstillägg likväl enligt de af Riksdagen fastställda

grunder tilldelats kamrerarne vid tvångsarbetsanstalterna i Landskrona

och Norrköping, samt att öfrige nu ifrågavarande kamrerare åtnjuta

fri bostad och vedbrand, hvilket ansetts innefatta sådana förmåner,

att dyrtidstillägg icke bör erhållas.

Utskottet finner sig af dessa skäl icke kunna biträda Kungl. Maj:ts

ifrågavarande förslag och hemställer alltså,

att Kungl. Majrts förevarande framställning icke

må vinna Riksdagens bifall.

5:o) Kungl. Maj:t har i punkten 5 under denna hufvudtitel föreslagit

Riksdagen att öka reservationsanslaget till vård och underhåll

af läns- och kronohäkten med 10,000 kronor.

Departementschefen har härom anfört följande:

»Fångvårdsstyrelsen har i sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse

den 30 september 1902 vidare anfört följande.

Reservationsanslaget till vård och underhåll af läns- och kronohäkten

hade, sedan detsamma år 1882 höjts från 20,000 kronor till

30,000 kronor, därefter bibehållits oförändradt vid sistnämnda belopp.

Då till detta lades vissa kommuners bidrag af tillsammans omkring

2,400 kronor årligen till en del kronohäktens underhåll, utgjorde den

tillgång, som stått till styrelsens förfogande för ifrågavarande ändamål,

omkring 32,400 kronor för år.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

55

Efter år 1882 hade emellertid uppförts ett nytt kronohäkte i

Pajala och ett transporthäkte i Bollnäs samt icke obetydliga tillbyggnader

till länsfängelserna i Gefle och Luleå. Därjämte hade under

samma tid vid åtskilliga fängelser anordnats bostäder åt vaktbetjänte

dels i nya hus, dels ock i gamla reservhäkten och andra byggnader,

hvilka visserligen funnits redan år 1882, men då sedan lång tid stått

utan egentlig användning och följaktligen icke med några afsevärda

belopp ingått i beräkningen af de för fängelsernas underhåll erforderliga

medel. Härtill komme, att, i den mån tiden fortskridit från de

nuvarande fängelsernas uppförande, dessas behof af underhåll ansenligt

ökats. Då under allt detta prisen å byggnadsmaterialier och dagsverken

betydligt stigit, hade det mött allt större svårighet att få reservationsanslaget

att räcka till för de mångahanda arbeten, som af förhållandena

påkallats.

Ett uttryck för underhållsbehofvets storlek lämnade de årligen från

samtliga läns- och kronocellfängelser inkommande besiktningsinstrument,

hvilka lades till grund för uppgörande af underhållsstaten för det följande

året. Under det den i sagda instrument begärda underhållssumman

för år 1882 uppgått till inalles 39,000 kronor, hade motsvarande siffra,

efter afdrag af i instrumenten upptagna kostnader för behöfliga nya fånggårdar

och hägnader, för hvilka anslag på extra stat vid särskilda tillfällen

anvisats, belöpt sig i medeltal för åren 1890—1897 till 44,235

kronor 2 öre och för åren 1898—1902 till 63,896 kronor 76 öre.

Häraf framginge, att en ökning af ifrågavarande anslag med nödvändighet

påkallades, men enär någon del af de i syneinstrumenten

upptagna arbetena syntes kunna utföras på annat billigare sätt, samt

genom vinnandet i någon mån af utväg till utförande af sådana behöfliga

arbeten, som nu måst till obestämd framtid undanskjutas och

därigenom bidragit till ökande år efter år af underhållsbehofvet, det i

allt fall borde vara att förvänta, att delta åtminstone icke skulle än

ytterligare stiga, ansåge styrelsen, att, i likhet med hvad ock dess

biträdande arkitekt föreslagit, den nu ifrågakomna ökningen i reservationsanslaget

tills vidare kunde inskränkas till 10,000 kronor.

Utskottet, som finner behofvet af den föreslagna anslagsökningen

ådagalagdt, hemställer,

att Riksdagen må öka reservationsanslaget till

vård och underhåll af läns- och kronohäkten från

30,000 kronor med 10,000 kronor till 40,000 kronor.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle, vid bifall till gjorda framställningar

beträffande fångvården, bestämda anslaget till fångars vård

och underhåll, som nu utgjorde 559,750 kronor, komma att upptagas

till 626,600 kronor, förslagsanslaget till ålderstillägg för en del vid

fångvårdsstyrelsen och fångvården anställda ämbete- och tjänstemän,

som nu utgjorde 65,000 kronor, behöfva upptagas till 75,000 kronor

och reservationsanslaget till vård och underhåll af läns- och kronohäkten,

som nu utgjorde 30,000 kronor, komma att upptagas till 40,000 kronor,

samt följaktligen, och då andra ändringar i fångvårdsanslaget ej föresloges,

detta anslag i sin helhet, som nu utgjorde 1,753,395 kronor,

komma att upptagas till 1,840,245 kronor.

Departementschefen har i sammanhang härmed anfört följande:

))I. händelse af bifall till förslaget om lönereglering för föreståndare

vid läns- och kronocellfängelserna samt bevakningsbefälhafvaren

■vid länsfängelset i Göteborg komme den dessa tjänstemän nu tillfallande

andel i inkomsten af fångarbetet att till statsverket inflyta såsom inkomst

å förslagsanslaget till fångars vård och underhåll. Vidare skulle genom

bifall till förslaget om ofvannämnda kvinnliga vaktbetjäntes upptagande

i aflöningsstaten å bestämda anslaget till fångars vård och underhåll ej

allenast motsvarande aflöningsbelopp, utan äfven ålderstilläggen till dessa

vaktbetjänte upphöra att utgå af förslagsanslaget. Då emellertid berörda

förslagsanslag under de senaste åren till följd af ökade pris å förnödenheter

öfverskridits med belopp, som vida öfverstiga hvad sålunda genom

de föreslagna regleringarna skulle för samma anslag vinnas, har jag

icke ansett mig böra föreslå någon nedsättning af anslaget.»

Därigenom att utskottet under punkten 2 härofvan afstyrkt bifall

till Kungl. Maj:ts framställningar om höjning med 500 kronor af lönen

till hvardera af direktörerna vid tvångsarbetsanstalterna vid Svartsjö

och Norrköping, blifver ökningen af bestämda anslaget till fångars vård

och underhåll enligt utskottets förslag 1,000 kronor mindre än enligt

Kungl. Majt:s och utgör 65,850 kronor, hvarigenom berörda anslags

belopp kommer att uppgå till 625,600 kronor. I afseende på de af

Kungl. Maj:t föreslagna ökningar af förslagsanslaget till ålderstillägg

samt reservationsanslaget till vård och underhåll af läns- och kronohäkten

har utskottet icke ifragasatt förändring, utan komma dessa jämväl enligt

utskottets förslag att upptagas till resp. 75,000 och 40,000 kronor.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

57

Öfriga ordinarie anslag.

G:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för jämnande af Angående

hufvudtitelns slutsumma öka det å andra hufvudtiteln uppförda förslagsanslag

till skrifmaterialier och expenser, ved med mera med 30 kronor, [6.]

i följd hvaraf anslaget, nu utgörande 64,307 kronor, skulle komma att

uppgå till 64,337 kronor.

Beträffande öfriga ordinarie anslag har Kungl. Maj:t icke föreslagit

någon förändring.

Utskottet hemställer,

att samtliga de ordinarie anslagen under denna

hufvudtitel, hvilka här ofvan icke blifvit omförmälda,

må i riksstaten för år 1904 upptagas till oförändrade

belopp, dock att anslaget till skrifmaterialier och

expenser, ved med mera må få till beloppet jämkas

i den mån, som för jämnande af hufvudtitelns slutsumma

kan finnas erforderligt.

7:o) Uti två inom Riksdagen väckta, med afseende å yrkandet och

det väsentliga af motiveringen lika lydande motioner har föreslagits, af

herr P. M. Söderberg, uti motionen n:o 33 inom Första Kammaren, och

af herr J. Bengtsson i Bjärnalt, uti motionen n:o 17 inom’ Andra

Kammaren, att Riksdagen ville besluta, att nämndeman för biträde vid

vägsyner tillerkännes resekostnads- och traktan!entsersättning enligt

femte klassen af gällande resereglemente.

Till stöd för detta yrkande har uti motionerna anförts följande.

Det vore ett obestridligt faktum, att nämndemän i och för sin

tjänstgöring tillskyndades kostnader dels genom förlusten af flere arbetsdagar,

dels för resor fram och åter till vederbörande förrättningsställen

och dels slutligen för vivre m. in. under förrättningsdagarne, hvilka

kostnader för flertalet nämndemän verkade i hög grad betungande. En

lindring härutinnan hade visserligen beredts nämndemännen genom

kuugl. kungörelsen den 30 december 1863, enligt hvilken nämndemän

Bil,, till Itiksd. Prof. lim. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft. 8

Angående

två inom.

Riksdagen

väckta

motioner.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

tillerkänts rätt till godtgörelse för vissa extra förrättningar, och genom

kung! kungörelsen den 3 juni 1892, hvari stadgats rätt för nämndemän

i skjutsersättning för biträde vid brottmålsrannsakningar å urtima ting

ellei extra rättegångsdag under lagtima ting, men däremot utginge

icke någon ersättning till nämndemän för deras ordinarie tingstjänstgöung

eller för deras biträde vid vägsyner.

*)a. frågan om godtgörelse åt nämndemän för deras ordinarie

tjänstgöring så nyligen som i fjol varit under Riksdagens behandlingville

motionärerna för närvarande inskränka sig till att påvisa behofvet

åt ersättning åt nämndemän för deras biträde vid vägsyner.

Motioner i syfte att bereda nämndemän ersättning för sistnämnda

a liggande både flera gånger blifvit väckta inom Riksdagen, men hittills

stadse alslagits. Såsom skäl för afslagsyrkandet hade hufvudsakligen

antorts: att biträdandet vid vägsyner vore att anse såsom ett kommunalt

uppdrag, enär ersättning för nämnda förrättning inom ej få trakter af

riket utginge af de kommuner, som valt nämndemännen; att nämndemännen

atnjöte vissa af ålder beviljade friheter; att skyldigheten att

biträda vid vägsyner föreskrefs redan i 1734 års lag, hvarför nämndemannen

genom denna bestämmelses intagande i nu gällande väglag ej

tillfogades något ytterligare besvär utöfver hvad som redan förut varit

stadgadt, samt att nämndemansbefattningen vore ett förtroendeuppdrag

..... for .att Påvl8a ohållbarheten af dessa skäl hafva i motionerna

följande erinringar framställts.

Därest åliggandet för nämndemän att biträda vid vägsyner vore

ett kommunalt uppdrag, skulle detta förutsätta, att uppdraget ej sträckte

sig utöfver den kommun, som vält nämndemannen. Men nu vore,-såsom

bekant, nämndemännens biträdande vid vägsyner ej inskränkt till någon

j1.08 n k01™111111! utan omfattade i allmänhet hela distriktet eller delar

däraf. Den omständigheten, att åtskilliga kommuner tillerkänt sina

nämndemän ersättning för ifrågavarande åliggande, borde ej kunna tillmätas

annan betydelse, än att man inom dessa kommuner kommit till

insikt om behofvet af att nämndemän erhölle ersättning för sitt berörda

uppdrag. Att denna ersättning borde utgå af staten, framginge enligt

motionärernas åsikt med all önskvärd tydlighet däraf, att tillsynen öfver

vagars byggnad och underhåll fullgjordes af staten genom dess organ

länsmännen, med biträde af nämndemän.

fryad anginge påståendet, att nämndemännen redan åtnjöte ersättning

för sina åligganden genom befrielse från vissa skyldigheter, såsom

kronobrefbanng och skjutsskyldighet, saknade detta påstående numera

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

59

betydelse, sedan kronobrefbäringen genom kungl. kungörelsen den o

december 1873 upphört, och skjutsskyldigheteu, eller med andra ord

utgörandet af kronoskjuts, med hänsyn till de öfriga sam färdsmedlens

utveckling numera sällan ifrågakomme. ,v

Väl vore det sannt, att föreskriften om nämndemäns biträdande

vid vägsyner ej tillkommit genom nya väglagen, utan funnits intagen

redan i 1734 års lag, men frågan gällde här ej tillkomsten af detta onus,

utan omfattningen af detsamma. Under det att ifrågavarande åliggande

vid tiden för 1734 års lag varit lätt undanstökadt, helst de allmänna

vägarne då varit fåtaliga och af föga utsträckning, kräfde samma åliggande

numera i mån af vägarnes ökning i antal och utsträckning en

betydande tidsutdräkt och dryga kostnader.

Slutligen hade anförts, att nämndemannauppdraget vore ett förtroendeuppdrag

och borde därför ej tillerkännas någon ersättning. Då

emellertid flera med nämndemansbefattuingen jämförliga förtroendeuppdrag

funnes, som vore förenade med ersättning, borde egenskapen

af förtroendeuppdrag ej lägga hinder i vägen för tilldelandet af ersättning

åt nämndemännen. Fast hellre borde den omständigheten, att

nämndemannauppdraget tillika vore ett tvångsuppdrag, som kunde påtvingas

en person mot hans vilja, utgöra ett kraftigt manande skäl för

att nämndemän tillerkändes ersättning för de kostnader, som tillskyndades

dem i och genom deras tjänstgöring.

Med anledning häraf och då något syntes böra göras för att

minska de dryga kostnader, som vore förenade med nämndemannabefattnings

fullgörande, framställdes ofvan angifna yrkande.

Upprepade gånger hafva inom Riksdagen väckts motioner i sylte

att bereda nämndemän ersättning för deras tjänstgöring i ett eller

annat afseende. Ibland har det gällt deras ordinarie tjänstgöring, ibland

deras tjänstgöring vid vägsyner. Dessa framställningar hafva städse

af Riksdagen afslagits. Senast af slog nästlidna års Riksdag, i enlighet

med statsutskottets hemställan, ett väckt förslag om skrifvelse till

Kungl. Maj:t med begäran om utredning och förslag i fråga om bidrag

af statsmedel till rese- och traktamentsersättning åt tjänstfbrottande

nämndemän. Ehuru utskottet vidhåller sin då och förut uttalade uppfattning,

att ersättning för ordinarie tjänstgöring icke bör beredas

nämndemännen, vill utskottet dock icke bestrida, att visst log möjligen

karl anses föreligga, för att nämndemän må under särskilda förutsättningar

erhålla lämplig godtgörelse för biträde vid vägsyner, hvilket

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

åliggande torde numera vara, i synnerhet å vissa orter, afsevärdt mer

betungande än före tillämpningen af den nya väglagen, ocdi i afseende

hvarpå fortfarande gäller bestämmelsen i kungl. förordningen den 30

december 1863 § 2, som stadgar, att ersättning af allmänna medel icke

för dylikt biträde utgår. Utskottet kan likväl icke förorda bifall till

det uti ifrågavarande motioner nu framställda förslag, som förutsätter,

bland annat, ändring i gällande förfaltningar, utan anser det ensidigt,

att denna fråga blifver, innan den af Riksdagen företages till afgörande,

gjord till föremål för noggrann utredning; och håller utskottet sålunda

före, att motionerna böra föranleda Riksdagen att bos Kungl. Maj:t

anhålla om verkställande af en dylik utredning och framläggande af

det förslag, som däraf må kunna föranledas. Det torde vid en dylik

utredning höra, därest till äfventvrs ersättning för nu ifrågavarande

biträde må anses skola nämndemän tillerkännas, tagas under öfvervägande,

bland annat, dels huruvida densamma bör utgå helt eller delvis

af statsmedel eller af vägkassan, dels huruvida, i betraktande däraf att

nämndemansbefattningen är ett kommunalt förtroendeuppdrag, ersättningbör

beviljas annat än för tjänstgöring utom det distrikt, för hvilket

nämndemannen blifvit vald, dels, ifall det fortfarande anses oundgängligt,

att två nämndemän samtidigt biträda vid synen, huruvida ersättningen

bör utgå till mer än den ene af dem, dels ock huruvida icke

ersättningen bör inskränkas till allenast skjutsersättning och måhända

utgå i förhållande till längden af synad väg.

Utskottet, som i frågans nuvarande läge icke auser sig böra

vidare än som skett uttala sig i densamma, får, med anledning af hvad

sålunda anförts, hemställa,

att Riksdagen må, med föranledande af herr

Söderbergs och herr Bengtssons ofvanberörda motioner,

i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

täcktes låta verkställa utredning-, huruvida och under

hvilka villkor ersättning må kunna beredas nämndemän

för deras biträde vid vägsyner, samt för Riksdagen

framlägga det förslag, hvartill Kungl. Maj:t

må finna förhållandena föranleda.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

61

Extra anslag.

8:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må, för fortsatt uppehållande af

lagberedningens verksamhet, å extra stat för år 1904

anvisa ett belopp af 50,000 kronor.

9:o) Kungl. Maj:t har i punkten 8 under denna hufvudtitel föreslagit

Riksdagen att, för bestridande af de utaf tillämpning af lagen om straffregister

föranledda kostnader för amanuenser, renskrifning med mera

vid justitiedepartementets afdelning af Kung!. Maj:ts kansli, på extra

stat för år 1904 anvisa ett anslag å 4,000 kronor.

Departementschefen har angående detta ärende till ofvan berörda

statsrådsprotokoll yttrat följande:

)>I sammanhang med antagandet af lagen om straffregister anvisades

af Riksdagen å extra stat för år 1901 3,000 kronor för bestridande

af de utaf tillämpning af nämnda lag föranledda kostnader för amanuenser,

renskrifning med mera vid justitiedepartementets afdelning af Kungl.

Maj:ts kansli. Samma belopp anslogs för ändamålet jämväl för år 1902.

Med hänsyn till ökning i göromålen vid straffregistrets handhafvande

föreslog emellertid Eders Kungl. Magt i nådig proposition till

1902 års Riksdag, att för bestridande af omförmälda kostnader måtte

å extra stat för år 1903 anvisas ett belopp af 4,000 kronor. Riksdagen

ansåg väl, att, då arbetet med straffregistrets förande samt affattandet

af uppgifter ur detsamma uppenbarligen blefve under de närmaste åren

allt mera omfattande, någon förhöjning af det till ersättande af detta

arbete afsedda extra anslags belopp vore erforderlig, men höll före, att

för år 1903 en ökning af anslaget med 600 kronor kunde vara tillfyllestgörande,

hvadan Riksdagen å extra stat för år 1903 för ändamålet

beviljade allenast 3,600 kronor.

Under år 1902 inkommo 4,372 straffuppgifter. Antalet registerakter,

som vid 1901 års utgång utgjorde 3,550, har under året ökats

till 6,829. Utdrag af straffregistret begärdes i 2,996 fall. 1 591 af

dessa fall förekommo de personer, om hvilka upplysning begärts, i

Angående

anslag Ull

lagberedningen.

[?•]

Aagående

straffregister.

[8''.]

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Angående

anslag Ull

»kadi arbetsbiträde

åt

jastitiekanslersämbetel.

[9.]

Angående

anslag till

biträde å

nedre justitierevisionens

registratorkontor.

[io.]

straffregistret. Under året hafva aflåtits 1,282 skrivelser med begäran

om upplysningar för straffnppgifters kompletterande.

Till följd af det omfång, som de med straffregistrets handhafvande

förenade göromålen tagit, blifver det af Riksdagen senast beviljade

anslag för den kommande tiden otillräckligt.»

Utskottet anser sig böra biträda Knngl. Maj;ts nn föreliggande

förslag och hemställer,

att Riksdagen må, för bestridande af de utaf

tillämpning af lagen om straffregister föranledda kostnader

för amanuenser, renskrifning med mera vid

justitiedepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli,

å extra stat för år 1904 anvisa ett belopp af 4,000

kronor.

10:o) 1 enlighet med Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning

och i likhet med hvad vid riksdagarne åren 1901 och 1902 ägt rum

hemställer utskottet,

att Riksdagen må, till ökadt arbetsbiträde åt

justitiekanslersämbetet, anvisa å extra stat för år 1904

ett belopp af 3,500 kronor.

ll:o) Kungl. Maj:t bär föreslagit Riksdagen att till aflönande af

ett biträde å nedre justitierevisionens registratorskontor å extra stat

för år 1904 anvisa ett belopp af 2,700 kronor.

Härom har departementschefen anfört följande:

»Sedan Eders Kungl. Maj:t med hänsyn till den ökning i göromålen

å nedre justitierevisionens registratorskontor, som komme att

blifva en följd af bestämmelserna i lagen om ändring i vissa delar af

rättegångsbalken den 14 juni 1901, i nådig proposition till 1902 års

Riksdag föreslagit, att i den för nedre justitierevisionen fastställda stat

Unge upptagas aflöning för ytterligare en kanslist, förklarade Riksdagen,

att, då tillräcklig erfarenhet ännu icke vunnits om den verkan uti ifrågavarande

afseende, som berörda lagändring i verkligheten komme att

medföra, det icke synts lämpligt att redan då inrätta en ny ordinarie

befattning, hvadan Riksdagen, med anledning af Eders Kungl. Maj:ts

omförmälda framställning, å extra stat för år 1903 anvisade 2,700

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

68

kronor till bestridande af de utgifter för anställande af ytterligare ett

arbetsbiträde vid nedre justitierevisionens registratorskontor, som föranleddes

af tillämpning af den nya lagstiftningen om fullföljd af talan.

Ehuru, enligt hvad erfarenheten redan visat, behofvet af ett sådant

biträde å registratorskontoret otvifvelaktigt kommer att blifva konstant,

anser jag likväl, vid det förhållande att frågan om reglering af statens

ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden är föremål för utredning

af den af Eders Kung]. Magt för sådant ändamål tillsatta kommitté,

förslag om ifrågavarande befattnings öfverflyttande å ordinarie stat icke

nu böra framställas.»

Utskottet, som anser ifrågavarande framställning böra vinna Riksdagens

bifall, hemställer,

att Riksdagen må, till aflönande af ett biträde

å nedre justitierevisionens registratorskontor, å extra

stat för år 1904 anvisa ett belopp af 2,700 kronor.

12:o) I fråga om anslag till krigshofrätten har departementschefen Angående

erinrat, hurusom den af Kung! Maj:t den 1 april 1901 förordnade kom- kri<J‘AU^il‘tnmitté,

som erhållit i uppdrag att företaga eu revision af strafflagen för l 1 ‘J

krigsmakten och förordningen om krigsdomstolar och rättegången därstädes,

ännu icke afslutat sina arbeten, samt anfört, att vid sådant förhållande

frågan om krigshofrättens organisation icke nu kunde framläggas

till afgörande.

1 enlighet med Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning får

utskottet hemställa,

att Riksdagen må för år 1904 till arfvoden åt

krigshofrättens ordförande och militära ledamöter å

extra stat anvisa ett belopp af 3,250 kronor.

13:o) Uti punkten 12 under denna hufvudtitel har Kungl. Magt Angående

föreslagit Riksdagen dels att medgifva: utvidgning af

ej mindre att länsfängelset i Göteborg måtte enligt det i åberopade ^mrnömnd *

statsrådsprotokoll omförmälda, af Göteborgs stad afgifna anbud och på och uppUdäri

närmare angifna villkor till staden försäljas för eu köpeskilling af ^cellfängelse**

600,000 kronor; invid Gisie
än

äfven att för utvidgning af länsfängelset i Hernösand i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med det i nämnda statsrådsprotokoll angifna

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o S.

förslag och för inköp af den därför erforderliga tomten n:o 2 i Hernösands

stads första kvarter äfvensom för uppförande af ett nytt cellfängelse

invid Göteborg, likaledes i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

det i samma statsrådsprotokoll omförmälda förslag, och för förvärfvande

af tomt för det nya fängelset måtte få användas köpeskillingen för länsfängelset

i Göteborg, och att för sådant ändamål ett däremot svarande

belopp måtte, i afbidan på köpeskillingens gäldande, af tillgängliga medel

i mån af behof förskotteras;

dels ock att för samma ändamål härutöfver å extra stat för år

1904 bevilja ett anslag af 460,000 kronor.

Till åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen angående

de i nu förevarande framställning berörda frågor yttrat följande:

»Den af Eders Kung! Maj:t den 17 november 1899 i nåder tillsatta

kommitté, som erhållit i uppdrag att verkställa utredning rörande

ny organisation af sjöfästningsartilleriet och fasta minförsvaret järnte

därmed sammanhängande frågor, väckte, bland annat, förslag därom,

att för inkvartering af ett kustartilleridetachement vid Göteborg det så

kallade Nya Varfvet, hvilket genom nådigt bref den 14 december

1869 blifvit tills vidare upplåtet till fångvården med ett års uppsägningstid,

skulle med därtill hörande jord återställas till sjöförsvaret.

Sedan fångvårdsstyrelsen i häröfver afgifvet underdånigt utlåtande,

med erinran om de betydande kostnader, som blifvit nedlagda å Nya

Varfvet för anordnande därstädes af landets tidsenligaste centralfängelse

för män samt en tvångsarbetsanstalt för unga lösdrifvare af mankön,

föreslagit en delning af Nya Varfvets område mellan fångvården och

sjöförsvaret på sådant sätt, att fångvårdsinrättningarna skulle där kunna

bibehållas vid sidan af sjöförsvarets anläggningar, afläts den 22 mars

1901 till Riksdagen nådig proposition om anslag till nybyggnader med

mera för kustartilleriets inkvartering å Nya Varfvet. I enlighet med

denna proposition beviljade Riksdagen för ändamålet ett anslag åt

350,000 kronor och anvisade däraf på extra stat för år 1902 ett belopp

af 175,000 kronor, hvarefter Eders Kungl. Maj:t i nådigt bref den 14

juni 1901 förordnade om sådan delning af Nya Varfvet, att fångvården

tick till sjöförsvaret afstå, bland annat, de till tvångsarbetsanstalt upplåtna

delarne, men fortfarande bibehölls vid de för stratfängelset erforderliga

byggnader och områden.

I anledning af underdånig framställning, som därefter af fångvårdsstyrelsen

i skrifvelse den 8 oktober 1901 gjordes, rörande den tid,

under hvilken fångvården kunde förvänta att blifva bibehållen vid be
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

65

sittningen af den sålunda återstående delen af Nya Varfvet, förklarade

emellertid Eders Kungl. Maj:t i nådigt bref den 1 november 1901, att,

då det inom kort torde böra tagas i öfvervägande, huruvida det ej blefve

nödigt att förse Göteborg äfven med rörligt försvar och att således dit

förlägga någon del af flottans materiel och personal, för hvilken händelse

äfven den del af Nya Varfvets område, som fortfarande vore tills vidare

upplåten åt fångvården, måste med därå befintliga byggnader återställas

till sjöförsvaret, någon ändring i de vid upplåtelsen enligt nådiga brefvet

den 14 december 1869 fästade villkor icke kunde medgifvas.

1 underdånig skrifvelse den 11 december 1901 anförde därpå

fångvårdsstyrelsen, bland annat, att då ifrågavarande villkor innefattade,

att sjöförsvaret efter ett års uppsägning ägde återfå dispositionsrätten

till Nya Varfvet, styrelsen af Eders Kungl. Maj:ts sålunda meddelade

förklaring känt sig uppfordrad att, med hänsyn till olämpligheten af

att fortfarande nedlägga kostnader af fångvårdsmedel på en anstalt,

som inom kort kunde varda af sjöförsvaret återfordrad, till behandling

upptaga frågan om det sätt, hvarpå fångvården kunde beredas vederlagför

det fängelseutrymme, som genom Nya Varfvets fullständiga återställande

till sjöförsvaret kunde gå förloradt. Styrelsen framhöll härvid

lämpligheten att, med frångående af det för närvarande tillämpade

fängelsesystemet, för vinnande af nya fängelseutrymmen verkställa tillbyggnad

af läns- och kronocellfängelser i stället för att uppföra nya

stora centralfängelser med sammanförande ej mindre af enrumsfångar

på längre tid än äfven af gemensamhetsfångar till större antal på

samma plats. Vid de tillbyggda cellfängelserna borde ett inindretal

gemensamhetsfångar inrymmas för utförande af erforderliga handräckningsgöromål

och möjligen äfven andra arbeten, som i sammanhang

med ett bättre ordnande af arbetsdriften vid fängelserna skulle kunna

dem anförtros. Då nybyggnaderna skulle ersätta ett centralfängelse,

där äfven de i enrum förvarade fångarne halt lång strafftid, borde dessa

byggnader anpassas för samma slag af fångar. Cellerna borde därför

göras af den storlek, som nämnda ändamål kräfde, samt behofvet al

luft och ljus behörigen tillgodoses. Tillika borde iakttagas, att samma

förmåner i afseende å peuitentiär vård, uppfostran och handledning,

som för närvarande vid centralfängelserna stode till buds för de fångar,

hvilka däraf vore i behof och därför syntes mottagliga, äfven bereddes

de på längre tid dömda fångarne vid straffens afdånande i länsfängelse.

Sedan Eders Kungl. Maj:t därefter vid upprepade tillfällen lämnat

fångvårdsstyrelsen i uppdrag att inkomma med ytterligare utredningar

i denna fråga samt därvid, bland annat, anmodat fångvårdsstyrelsen att

Bih. till Riksd. Prat. 1903. 4 Sami 1 Afd. 3 Höft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

meddela upplysning-, huruvida utrymme för någon del af de vid Nya

Varfvet nu förvarade enrumsfångar möjligen kunde vinnas genom begagnande

af ledigt cellutrymme vid vissa mindre strängt anlitade länsfängelser,

har . fångvårdsstyrelsen den 12 december 1902 aflåtit en

underdånig skrifvelse, däri styrelsen med sammanfattande af dessa utredningar

hufvudsakligen anfört följande.

\ id rikets nuvarande tre centralfängelser för män utgjorde de

för fångförvar användbara dagcellernas antal 516, däraf vid centralfängelset

å Långholmen 192, i Malmö 121 samt å Nya Varfvet 203.

Centraltängelserna å Långholmen och i Malmö innehölle enrumsafdelningar,

uteslutande anordnade för tillämpningen af nådiga förordningen

den 30 maj 1873 angående enrums vistelse under eu sjättedel af strafftiden

intill högst tolf månader för män, dömda till straffarbete på tid

öfver två år. Cellerna, som här i allmänhet hölle endast 18 till 22

kubikmeter, vore så små, att de genom sin ringa luftkub måste innebära

fara för enrumsfångens hemfallande till sinnessjukdom och tuberkulos,

då han skulle undergå det längre enrumsstraff, som numera på

grund af lagen den 29 juli 1892 aftjänades i centralfängelserna, utgörande

från två till och med tre år. Vid centralfängelset å Nya

Varfvet åter hade efter den nya lagstiftningens inträdande sådana förändringar

vidtagits, att därstädes funnes omkring 120 stora dagceller

af cirka 30 kubikmeters rymd, motsvarande de fordringar, som måste

uppställas i fråga om celler, där enrumsfångar skulle förvaras ända

intill tre år. I cellantalet å Nya Varfvet inginge dessutom 40 särskilda

större arbetsceller.

Afdelningar för manliga straffångar i gemensamhet funnes numera

endast vid centralfängelserna å Långholmen och å Nya Varfvet, nämligen

för 300 fångar vid det förra och 116 vid det senare fängelset.

Antalet manliga enrumsfångar, dömda på så lång tid, att de skolat

undergå straffet i centralfängelse, hade under de senare åren genom

verkningarna af lagarne den 20 juni 1890 och den 29 juli 1892 betydligt

stigit och hade i medeltal hvarje dag utgjort: åren 1891 och

1892 — 112, år 1893 — 176, år 1894'' — 295, år 1895 — 395, år

1896 — 426, år 1897 — 413, år 1898 — 403, år 1899 — 393, år 1900

424 samt år 1901 — 440. Under de första elfva månaderna af år

1902 hade det dagliga medeltalet utgjort 436; och hade antalet den

30 november 1902 uppgått till 437, däruti inräknadt ett antal lång tids

enrumsfångar, som på grund af bristande utrymme vid centralfängelserna

måst intagas i länsfängelser. Enrumsfångarnes antal å Nya Varfvet

hade sistnämnda dag utgjort 147.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

67

Å andra sidan hade geinensamhetsfångarnes antal successivt så

nedgått, att medeltalet dylika fångar af mankön, hvilket utgjort år 1890

— 774, år 1891 — 790, år 1892 — 735 och år 1893 — 626, varit år

1897 — 271, år 1898 — 247, år 1899 — 237, år 1900 — 219 och

år 1901 — 202. Under år 1902 hade för de första elfva månaderna

medeltalet sådana fångar utgjort allenast 177; och hade antalet den 30

november 1902 varit 169, däraf 123 vid Långholmen och 46 å Nya

Varfvet.

Vid läns- och kronocellfängelserna funnes 2,356 användbara celler.

Af dessa hade en del större luftkub än i allmänhet dagcellerna å Långholmen

och i Malmö. Nämnda större celler förekomme emellertid hufvudsakligen

endast vid de länsfängelser, där styrelsen redan för närvarande

samlade vare sig kvinnliga fångar med långa enrumsstraff på tid till

och med tre år eller fångar af mankön med de längsta strafftiderna

intill två år. I öfrigt måste en del af nämnda större celler användas

till inom fängelserna inrymda präst-, läkare- och vaktmästareexpeditioner

med mera.

Fångantalet vid läns- och kronocellfängelserna hade i medeltal för

dag utgjort: år 1890 — 1,504, år 1891 — 1,503, år 1892 — 1,539,

år 1893 — 1,527, år 1894 — 1,603, år 1895 — 1,593, år 1896 — 1,649,

år 1897 — 1,653, år 1898 — 1,659, år 1899 — 1,661, år 1900 — 1,705

och år 1901 — 1,787. Under år 1902 hade medeltalet för de första

tio månaderna utgjort 1,830, och hade högsta siffran nåtts i februari

med 1,973.

Jämfördes sistnämnda siffra med de tillgängliga cellernas ofvan

angifna antal 2,356, visade sig ett öfverskott af 383 celler, fördeladt

på de 45 cellfängelserna. Detta spridda och vid de olika fängelserna

ständigt växlande cellöfverskott vore i själfva verket omöjligt att till

någon större grad utnyttja, om icke fångarne skulle ställas på den rörliga

fot, att de allt efter tillfällig tillgång på celler skulle flyttas från

det ena fängelset till det andra. Sådant kunde dock icke anses med

god ordning eller lämplig fångvård förenligt, utan måste det i möjligaste

mån sörjas för, att hvarje fängelse hölles reserveradt för sin särskilda

uppgift, samt att fångarno kunde fördelas efter på förhand gifna regler

med hänsyn till ort, straffets längd och art, arbetsförmåga med mera.

Det vore att märka, att bland de fängelser, som under år 1902 haft

konstant lediga celler, en stor del utgjordes af smärre kronohäkten, hvilka

endast eller åtminstone hufvudsakligen vore afsedda och inrättade för rannsaknings-

och bötesfångar, samt att andra sedan flera år tillbaka användes

såsom reservfängelser och såsom sådana icke kunde undvaras. Styrelsen

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

hade vid mera än ett tillfälle med oro motsett, att antalet reservceller

skulle blifva allt för knappt för att kunna mottaga de många fångar,

om hvilkas förflyttande från öfverfyllda fängelser under vissa tider

oupphörliga framställningar inginge. Vid sådant förhållande kunde

styrelsen icke finna tillrådligt att, vid beräknandet af fängelsernas cellutrymme,

redan från början taga i anspråk hvarje litet i olika fängelser

möjligt öfverskott. Den befintliga tillgången måste alltid vara så stor,

att fångvårdsförvaltningen icke vid en inträffande ökning af förbrytaresiffran

funne sig ur stånd att bereda de dömde plats i rikets fängelser.

Vid sålunda anförda förhållanden ansåg styrelsen utrymme för något

antal nu vid Nya Varfvet förvarade enrumsfångar icke kunna vinnas

genom begagnande af ledigt cellutrymme vid vissa mindre strängt anlitade

länsfängelser, utan måste dessa hållas i beredskap för fångar,

som icke kunde erhålla plats i de läns- eller kronocellfängelser, dit de

rätteligen hörde.

Fångvårdsstyrelsen föreslog därför, att ersättning för fängelseutrymmet

vid Nya Varfvet skulle beredas dels genom tillbyggnad af

länsfängelset i Hernösand, dels ock genom att försälja länsfängelset i

Göteborg och för den för detsamma erhållna köpeskillingen med något

tillskott uppföra ett nytt, betydligt tillökadt fängelse invid sistnämnda stad.

I fråga om utvidgningen af Hernösands länsfängelse framhöll

fångvårdsstyrelsen, hurusom med befolkningens tillväxt i Norrland, dit

de industriella anläggningarna och andra arbetsföretag länge dragit talrika

krafter från öfriga delar af riket, redan under flera år brist på

utrymme i dåvarande fängelser yppat sig med hänsyn till förvarandet

af alla de fångar, som därstädes ådömts frihetsstraff. Följden häraf

hade blifvit, att öfver sko t tet måst försändas till fängelser i andra sydligare

belägna orter. Dessa allt talrikare långa fångtransporter med

sitt nödvändiga bihang af mer eller mindre otillfredsställande transporthäkten,

hvilka åter stode i det närmaste beroende af lätt ändrade tågturer,

hade länge gjort det till ett allt mera oafvisligt önskemål för

styrelsen att få till stånd ett fängelse i Norrland, dit längre tids

fångar från de nordligare länen kunde insamlas för undergående af

sina straff.

I dessa förhållanden hade styrelsen sålunda ägt ett det mest

vägande skäl för att med frågan om Nya Varfvet förbinda förslaget om

tillbyggnad af ett fängelse i nämnda landsdel. Vid valet af platsen hade

styrelsen emellertid funnit sig böra uppmärksamma, att då det nya

fängelseutrymmet väsentligen vore afsedt för fångar, dömda till längre

tids enrumsstraff, nybyggnaden icke borde förläggas för långt norrut,

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

69

där köld och mörker under den långvariga vintern samt svårighet att

därunder uppehålla arbetsdriften innebure risker, hvilka borde i möjligaste

mån undvikas. Styrelsen hade därför ansett, att det sydligare

Norrland vid detta val borde äga företräde framför det nordligare. Då

emellertid fängelserna i nämnda landsdel i öfrigt på grund af sina

lägen i tätt befolkade stadsdelar och andra inverkande förhållanden

visade sig mindre lämpliga för ifrågasatt utvidgning, ägde däremot

länsfängelset i Hernösand för sådan anordning flere synnerligen beaktansvärda

fördelar. Detta fängelse, som nu innehölle 54 celler, läge

fritt, omgifvet å ena sidan af hospitalets vidsträckta jordområde och å

andra sidan af en till största delen obebyggd fastighet. Dess eget

tomtområde vore visserligen icke tillräckligt för den behöfliga nybyggnaden,

men genom inköp af sistnämnda fastighet, hvilken tillhörde

omyndiga Selma Ester Cederlund, skulle erhållas ett behofvet fullt motsvarande

område. Fastigheten i fråga, som vore belägen i stadens

första kvarter å fri och egen grand under n:o 2 efter 1861 års nummerordning,

innehölle 28,647 kvadratalnar och vore taxeringsvärderad till

65,000 kronor. Å densamma funnes uppförda ej mindre ett boningshus

af timmer under plåttak med tillsammans femton boningsrum jämte

kök med mera än äfven tre uthusbyggnader. Nämnda byggnader, af

hvilka boningshuset med fördel kunde inredas till bostadslägenheter

för fängelsets tjänstemän och betjänte, vore åsätta ett brandförsäkringsvärde

af 63,000 kronor. Enligt införskaffadt anbud, gällande till den

1 juli 1903 och afgifvet af omyndiga Selma Ester Cederlunds förmyndare

Aug. Cederlund, som utverkat rådstufvurättens i Hernösand

medgifvande att för 63,000 kronor försälja fastigheten, ägde styrelsen

att för detta belopp inköpa egendomen, hvilken för närvarande lämnade

en hyresafkastning af 4,200 kronor.

Den tillbyggnad, som för ifrågavarande ändamål behöfde verkställas

vid länsfängelset i Hernösand, borde enligt styrelsens åsikt anbringas

såsom ett nytt cellhus bakom det nuvarande, hvilket sålunda

under byggnadstiden kunde lämnas nästan orördt. Tomtens bredd

lämpade sig ej för en tillbyggnad af det nu befintliga cellhuset i dess

längdriktning med erforderligt antal nya celler. Ej heller visade det

sig lämpligt att uppföra tillbyggnaden såsom en från nuvarande cellhuset

i vinkel utgående flygel, då densamma komme att ligga i ofördelaktigt

läge med ena långsidan mot norr, samt cellfönstren i den

äldre och i den nya byggnaden delvis blefve belägna synnerligt nära

hvarandra med möjlighet att se in från den ena cellen i den andra.

Det måste ock lända till fördel att kunna från rannsaknings- och hötes
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

fångar samt andra på kort tid intagna fångar åtskilja dem, som dömts

på längre tid, i en fristående byggnad. Det nya cellhuset skulle innehålla

86 celler till förvarande af enrumsfångar såväl dag som natt och

dessutom i källarvåningen 12 arbetsceller, hvilka, enligt livad af styrelsens

biträdande arkitekt utarbetade ritningar visade, komme att erhålla tillräckligt

ljus och, då de vore till större delen af sin höjd belägna ofvan

jord, kunde ur hygienisk synpunkt anses för sitt ändamål fullt tillfredsställande.

De bägge cellhusens förbindelse med hvarandra ägde

rum medelst en täckt gång, hvarigenom bevakningstjänstgöringen med

mera i väsentlig grad komme att underlättas. Midt emellan cellhusen

och förbunden med dem genom omförmälda täckta gång skulle uppföras

en särskild ekonomibyggnad, inrymmande ångpannerum, kökslokaler,

sjuk- och skolrum samt verkstäder för gemensamhetsfångarne,

hvilka om natten skulle inhysas i de mindre cellerna i det gamla cellhuset,

Ekonomibyggnaden skulle genom sitt läge tillika tjäna skymmande

för utsikten från det ena cellhuset till det andra, mellan hvilka

afståndet i allt fall vore nog stort att hindra de därstädes intagna

fångarne från meddelande med hvarandra genom cellfönstren.

Befintligheten af boningshus å den nya tomten befriade från uppförande

af särskilda bostadslägenheter för fängelsets tjänstemän och

betjänte. Genom att där upplåta boningsrum äfven åt direktören skulle

dennes nuvarande bostad inom själfva fängelset kunna tagas i anspråk

för andra fängelsets ändamål, för hvilka den vore behöflig.

Enligt af styrelsens biträdande arkitekt uppgjordt kostnadsförslag

skulle kostnaden för tillbyggnad af själfva fängelset jämte omändringar

med mera uppgå till 295,000 kronor, hvartill komme köpeskillingen

för omförmälda tomt, 63,000 kronor, samt beräknad kostnad för omändring

af boningshuset å densamma, 2,000 kronor, så att sammanlagda

kostnaden belöpte sig till 360,000 kronor.

Fångvårdsstyrelsen har vidare erinrat, hurusom Göteborg såsom

rikets andra stad vore en synnerligen lämplig ort för ett större cellfängelse

med ofvan angifna ändamål och omfattning, helst som nämnda

stad efter Nya Varfvets afhändande från fångvården icke komme att i

sin närhet äga något större fängelse. Länsfängelset i Göteborg hade

redan länge varit för sin nuvarande uppgift allt för litet, men tillbyggnad

af detsamma kunde på grund af tomtförhållandena icke äga rum,

utan vore det för vinnande af större fängelseutrymme nödvändigt att

utbyta det nuvarande länsfängelset mot ett helt och hållet nytt på

annan plats i eller invid staden. Styrelsen hade därför inledt underhandlingar

för erhållande af köpeanbud å omförmälda fängelse med

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

71

tillhörande tomt, hvarvid styrelsen i betraktande af dess belägenhet i

stadens centrala del invid hamn- och järnvägsspår funnit sig böra fordra

ett pris, motsvarande hvad som högst gifvits för tomter med bästa

affärsläge i samma trakt. Detta pris hade, enligt hvad styrelsen inhämtat,

utgjort 90 kronor för kvadratmeter, hvilket belopp betalats för

af staden senast försålda tomter i fängelsets närhet invid hufvudhamnen.

Innan försäljning af länsfängelset kunnat ifrågasättas, hade det

dock varit nödvändigt att tillse, huruvida och hvarest tomtplats kunde

förvärfvas för uppförande af nytt fängelse. Styrelsen hade i afseende

härå föranstaltat om utredningar och haft flera förslag sig förelagda.

Platsen för det nya fängelset måste på eu gång vara tillräckligt stor

med fritt och sundt läge samt äga goda förbindelseleder med stadens

centralare delar, då rådstufvurätten äfvensom poliskammaren skulle

sammanträda vid fängelset för rannsakningar och därjämte Eders Kung].

Maj:ts befallningshafvande borde för utöfvande af tillsyn öfver fängelset

och där intagna fångar äga så lätt tillgång till detsamma som möjligt.

Något kronan tillhörigt, för ändamålet användbart område funnes icke.

Bland de i sådant hänseende möjliga platser, som stode till buds för

ett ej allt för högt pris, hade styrelsen funnit den fördelaktigaste vara

ett i landeriet Stora Härianda äng under n:o 14 ingående område, beläget

intill Göteborgs östra begrafningsplats, i vinkeln mellan denna

och allmänna landsvägen, på ett afstånd af mindre än tio minuters

gångväg från spår vägslinjens nuvarande ändpunkt och omkring tjugu

minuters väg från Olskrokens järnvägsstation. Vatten- och afloppsledningar

funnes redan framdragna till den i omedelbart grannskap till

ifrågavarande område belägna, staden tillhöriga så kallade Bagaregården.

Verkställda borrningar gåfve vid handen, att god byggnadsgrund af

fast sand- och grusbotten funnes. Då tomten ägde eu sakta sluttning

mot söder, vore skyddad mot hårda vindar och åt stadssidan skildes

genom kyrkogården från alla grannbyggnader, vore den för uppförande

af ett fängelse synnerligen lämplig. Såsom landerijord under staden

vore platsen till nuvarande innehafvaren upplåten med besittningsrätt

för honom, hans hustru och deras arfvingar med skyldighet att vid

ifrågakommande försäljning hembjuda besittningsrätten till återlösen af

staden. Enligt införskaffadt anbud af besittningsrättsinnehafvaren kaptenen

Tage Sylvan och hans hustru, gällande till den 1 juli 1903, ägde

kronan tillösa sig deras rätt till ifrågavarande område, omfattande

600,000 kvadratfot, till ett pris af 13 öre kvadratfoten, eller för det

hela 78,000 kronor. Området, som innehafvaren icke medgifvit få till

mindre areal inskränkas, vore visserligen större än för ifrågavarande

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

fängelsebyggnad erfordrades, men det syntes styrelsen vara särdeles

förmånligt att sålunda komma i besittning af en alldeles invid Göteborg

väl belägen plats, som medgåfve utrymme för framtida tillbyggnader

och nya peuitentiära anläggningar, när behof däraf kunde yppa sig.

Efter det styrelsen för sin del funnit det sålunda erbjudna området

böra föreslås till plats för nytt fängelse i händelse af det nuvarande

länsfängelsets försäljning, hade Göteborgs stadsfullmäktige,

som om denna styrelsens åsikt erhållit kännedom, vid sammanträde den

4 december 1902 beslutat att å fängelset med tillhörande tomt afgifva

ett intill utgången af juni månad 1903 gällande anbud å 600,000 kronor,

att betalas med en tredjedel å tillträdesdagen, hvilken borde meddelas

drätselkammaren minst tre månader förut, en tredjedel å dag, som infölle

ett år efter tillträdet, och sista tredjedelen å dag, som infölle

ytterligare ett år därefter, dock under villkor, att nytt länsfängelse, där

staden ägde förvara sina fångar och hålla rannsakningar enligt den

staden genom nådiga brefvet den 7 mars 1854 tillerkända rätt, komme

att uppföras å omförmälda i Stora Härianda äng ingående tomtområde,

hvarjämte fullmäktige förklarat sig i sådant fäll godkänna besittningsrättens

öfverlåtande från kaptenen Sylvan till kronan med skyldighet

för denna att utgifva den å området belöpande andel af grundlegan

jämte öfriga utskylder, onera m. m.

Länsfäugelsets nuvarande tomt omfattade 6,725 kvadratmeter, i

följd hvaraf det af staden bjudna pris motsvarade i det närmaste 90

kronor kvadratmetern, således öfverensstämmande med det högsta pris,

som för närliggande tomter betalats. Då anbudet föregåtts af en sorgfällig

utredning inom stadens drätselkammare, som endast motvilligt

ansett sig kunna tillstyrka ett så högt anbud, samt inom stadsfullmäktige

en betydande minoritet motsatt sig högre bud än 500,000 kronor,

syntes det gifna anbudet icke kunna från stadens sida höjas. I betraktande

af gängse tomtpris i öfrigt och tomtens bergiga beskaffenhet,

som torde föranleda dryga sprängnings- och planeringsarbeten, innan

den kunde ekonomiskt tillgodogöras, funnes ej utsikt att från enskild

spekulant erhålla högre köpesumma, helst tillträdet måste flera år

undanskjutas, intill dess det nya fängelset blefve färdigt. Staden hade

kunnat med sitt intresse finna förenligt att erbjuda nämnda belopp på

grund af angelägenheten för staden att öfver fängelsetomten utvidga

trafiklederna samt för hamnens ordnande. Kronan vunne å sin sida

genom försäljning till staden den fördel, att denna enligt anbudet godkände

öfverlåtelsen af landerirätten till Härlandaområdet, hvilken rätt

kronan icke emot stadens vilja skulle kunna förvärfva annorledes än

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

73

genom en tidskräfvande och till utgången i fråga om löseskillingen

oberäknelig expropriation. Härigenom undvekes ock de förvecklingar

med staden, som i anledning af länsfängelset.s flyttning till en för

stadsmyndigheterna mindre bekväm plats lätteligen skulle kunna uppstå,

därest ej staden själf ägde intresse i det gamla fängelsets försäljning.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus

län hade i skrifvelse till fångvårdsstyrelsen den 10 december 1902,

med insändande af stadens ifrågavarande anbud, i ärendet anfört, att

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande visserligen ansåge den plats

för nytt länsfängelse, som af fångvårdsstyrelsen föreslagits, vara aflägset

belägen och att länsfängelsets förläggande dit i följd däraf komme att

medföra afsevärda olägenheter såväl med hänsyn till fångforslingen,

därest icke åtgärder kunde träffas för fängelsetomtens förbindande med

Göteborgs spårvägssystem, som för dem, hvilka i tjänsteärenden, som

icke hade samband med denna forsling, måste besöka länsfängelset,

vare sig dessa ärenden berodde på Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

handläggning eller tillhörde vederbörande domstolars behandling,

men att, då det icke torde låta sig göra att förvärfva annan,

bättre belägen plats för de nya fängelsebyggnaderna, denna omständighet

dock icke syntes böra utgöra hinder för köpeanbudets godkännande

å kronans sida, samt att fördenskull och då den af staden erbjudna

köpeskillingen af 600,000 kronor måste anses antaglig, hvartill komme

att, enligt hvad i ärendet vore utredt, det ifrågasatta området för nytt

länsfängelse å landeriet Härianda kunde till skäligt pris få öfvertaga»

och att de villkor, staden i öfrig!, bundit vid köpeanbudet, syntes kunna

godkännas, Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande funne sig böra

tillstyrka antagandet af samma anbud.

Det nuvarande länsfängelset i Göteborg har 102 celler. Enligt

fångvårdsstyrelsens plan borde det nya fängelse, som skulle å Härianda

uppföras, innehålla 180 dagceller, däraf halfva antalet afsedt för lång

tids enrumsfångar, jämte cirka 20 arbetsceller i jordvåningen äfvensom

en mindre nattcellafdelning för gemensamhetsfångar. Ekonomibyggnaden

skulle ordnas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad som

ofvan anförts angående tillbyggnaden till länsfängelset i Hernösand,

men cellhusen kunde på grund af tomtens rymligare beskaffenhet förläggas

i linje med hvarandra, förbundna såväl med ekonomibyggnaden

som med administrationsbyggnaden. Tjänstemännens bostäder skulle

inrymmas i eu gemensam, fristående byggnad, hvarjämte ett antal ogifta

konstaplar kuude beredas tillfälle till bostad i fängelsets vaktrum. 1

Bih. till Riksd. Prof. 1903. 4 Sami. J Afd. 3 Häft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

bygfifnadsförslaget inginge äfven anordnande af lämpliga domstolslokaler,

och afsåge detsamma, bland annat, att kunna särskilja rannsaknings-,

bötes- och kortare tids fångar, som kunde åtnöjas med celler

af mindre storlek, från dem, som blifvit dömda till lång tids straff och

i följd däraf borde inrymmas i större celler.

Fångvårdsstyrelsens biträdande arkitekt har uppgjort ritningar till

nytt cellfängelse vid Göteborg äfvensom upprättat ett kostnadsförslag,

enligt hvilket kostnaden för uppförande af förenämnda byggnader därstädes

skulle uppgå till 622,000 kronor, hvartill kommer lösesumman

för besittningsrätten till det ifrågasatta området å Stora Härianda

78.000 kronor, så att kostnaden i dess helhet enligt förslaget skulle

utgöra 700,000 kronor.

Å ritningarna finnes äfven upptagen en särskild bostadsbyggnad

för vakt bet jänte vid fängelset. Fångvårdsstyrelsen har i afseende härå

anfört, att bostäder åt andra vaktkonstaplar än de ogifta, hvilka finge

bo i fängelsets vaktrum, icke kunde vinnas för den omförmälda kostnadssumman,

inom hvilken styrelsen ansett sig böra inskränka sitt förslag.

För sådana bostäder funnes emellertid god plats på den vidsträckta

tomten, där en konstapelsbyggnad lämpligen kunde förläggas nordost

om fängelset; och skulle den besparing i hyresersättningar, som vunnes

genom bostädernas uppförande, antagligen nära motsvara bvggnadskostnaden,

hvilken för bostäder åt nio vaktbetjänte beräknats till

65.000 kronor.

Fångvårdsstyrelsen bär vidare erinrat, att de celler, som enligt

det framlagda förslaget till utvidgning af länsfängelset i Hernösand

samt nybyggnad af fängelset i Göteborg skulle vinnas utöfver nu vid

länsfängelserna därstädes befintliga antal, komme att förutom ett mindre

alntal nattceller utgöra 164 vanliga dagceller och 32 arbetsceller, nämligen

af förra slaget 86 i Hernösand och 78 i Göteborg samt af senare

slaget 12 i Hernösand och 20 i Göteborg. Då enrum sfångar ues antal

vid centralfängelset å Nya Varfvet den 30 november 1902 utgjort 147,

vore genom dessa tillbyggnader sörjdt för enrumsfångarne från nämnda

fängelse, och uppstode ett mindre öfverskott af celler. Då emellertid,

såsom ofvan vore anmärkt, för närvarande en del centralfängelsefångar

på grund åt bristande utrymme utflyttats till länsfäugelser, samt jämlikt

styrelsens föreskrifter vissa kategorier af fångar, som rätteligen borde

undergå sina straff i Göteborgs länsfängelse, sedan flera år måst i stället

förpassas till länsfängelserna i Karlstad och i Vänersborg, blefve det

utrymmet val behöfligt, äfven om icke fångantalet skulle, innan de

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

75

nya fängelsebyggnaderna hunne afslutas, hafva i allmänhet i någon

högre grad stigit.

Beträffande kostnadsbeloppet för de nya byggnadsföretagen, hvilket,

utöfver köpeskillingen för det nuvarande länsfängelset i Göteborg, utgjorde

sammanlagdt 460,000 kronor, ville styrelsen fästa uppmärksamheten

å följande omständigheter.

I nämnda kostnad inginge utgift för beredande af bostäder åt

åtskilliga tjänstemän och vaktbetjänte, för hvilka, om de i stället erhölle

hyresersättning, utgifterna därför kunde beräknas till omkring

2,500 kronor om året, motsvarande ett kapitaliseradt belopp af minst

50.000 kronor. Genom den föreslagna planen vunnes därjämte, att direktörernas

bostäder aflägsnades ur fängelsebyggnaderna. Erfarenheten

hade visat, att med det härutinnan i våra länsfängelser och kronohäkten

hittills iakttagna system störa olägenheter vore förbundna. Jämte kostnaderna

för bostäders anordnande inginge i den angifna totalsumman

för byggnadsarbetet äfven, hvad beträffade länsfängelset i Hernösand,

andra kostnadsbelopp, som icke direkt erfordrades för erhållandet af

Amderlag i cellutrymmen i stället för det, som med Nya Varfvet ginge

förloradt för fångvården. Hit hörde reparation af nuvarande fängelsebyggnaden

samt nya hägnader och nya promenadgårdar.

I afseende å de kostnader, som det framlagda förslaget skulle

medföra, herde jämväl bemärkas, hurusom en betydlig besparing i

fångvårdens förvaltningskostnader uppstode genom nedläggande af

centralfängelset å Nya Varfvet. Löner och arfvoden till den vid detta

fängelse anställda tjänstemanna- och bevakningspersonal jämte vedanslag

med mera belöpte sig enligt de af Riksdagen på Kungl. Maj:ts

förslag år 1902 godkända stater till omkring 67,000 kronor årligen.

Den ökning i motsvarande personal, som utvidgningen af de bägge

länsfängelserna måste medföra, äfvensom de höjda löner, hvilka i följd

däraf kunde blifva påkallade för en del tjänstemän, hade styrelsen

beräknat till omkring 27,000 kronor. En besparing skulle alltså,

sedan organisationen hunnit i sin helhet genomföras, uppstå af omkring

40.000 kronor årligen.

Chefen för sjöförsvarsdepartementet, som erhållit underrättelse

om det af fångvårdsstyrelsen väckta förslaget, har uti en den 24 december

1902 till mig aflåten skrifvelse anfört, att, då den delning af

Nya Varfvets område, hvilken förutsatts vid aflåtande! af nådiga propositionen

den 22 mars 1901 och jämväl blifvit den 14 juni samma

år af Eders Kungl. Maj:t fastställd, måste anses hafva varit en nödfallsutväg,

hvilkens anlitande skulle komma att för sjöförsvaret medföra

s. 76 Kontrollera mot PDF

76 Statsutskottets Utlåtande N:o S.

vissa olägenheter, samt därtill kornme, att, såsom i nådiga brefvet den

1 . november 1901 redan antydts, det inom kort torde böra tagas i

öfvervägande, huruvida det ej blefve nödigt att förse Göteborg äfven

med rörligt försvar och att således dit förlägga någon del af flottans

materiel och personal, för hvilken händelse äfven den del af Nya

Varfvet, som fortfarande vore tills vidare upplåten åt fångvården,

måste med därå uppförda byggnader återställas till sjöförsvaret, chefen

för sjöförsvarsdepartementet ansåge det vara af största vikt, att Nya

Varlvets område i dess helhet så snart som möjligt ställdes till sjöförsvarets

förfogande, hvarjämte bemälde departementschef tillkännagaf,

att den del af ofvannämnda anslag å 350,000 kronor till nyby§''Sjia(^er

med mera, som blifvit för år 1902 anvisad, torde komma

att till fullo tagas i anspråk för kustartilleriets inkvartering å Nya

^a^vet’ äfven under förutsättning, att hela området återställdes till

sjöförsvaret, men att däremot den återstående, ännu icke anvisade

hälften af samma anslag i sådan händelse icke skulle blifva för kustartilleriets

inkvartering behöflig och dess anvisande följaktligen icke

komma att begäras.

Med hänsyn till de omständigheter, som af fångvårdsstyrelsen

och chefen för sjöförsvarsdepartementet framhållits, anser äfven jag

lämpligast, _ att de delar af Nya Varfvet, hvilka enligt nådiga brefvet

den 14 juni 1901 blifvit tills vidare förbehållna fångvården, varda med

det första till sjöförsvaret öfverlämnade. Fångvårdsstyrelsens förslag

att bereda ersättning för det fängelseutrymme, som i följd häraf

skulle komma att gå förloradt, genom tillbyggnad af länsfängelset i

Hernosand och uppförande af ett nytt tiilökadt cellfängelse invid

Goteborg i det därstädes nu befintliga länsfängelsets ställe är enligt

min mening synnerligen välbetänkt. Af de till stöd för förslaget

anförda skälen vill jag särskildt betona vikten af att medelst utvidgningen

af fängelset i Hernosand åstadkomma ökadt fängelseutrymme

för Norrland och därigenom förebygga de nuvarande särdeles olämpliga

transporterna af fångar från denna landsdel till långt söderut belägna

fängelser äfvensom önskvärdheten af att fortfarande hafva ett

större cellfängelse i eller invid rikets andra stad Göteborg. Därjämte

tillåter jag mig framhålla fördelaktigheten af det af Göteborgs stad

gjorda anbudet å det nuvarande länsfängelset därstädes, hvarigenom

staten sättes i tillfälle att mot ett jämförelsevis obetydligt tillskott till

köpeskillingen kunna i stället för detta gamla fängelse erhålla ett nytt,

tidsenligt och dubbelt så stort. Då emellertid den för fängelset erbjudna

köpeskillingen enligt de uppställda villkoren icke inflyter förrän vid

och efter tomtens afträdande till staden, hvilket icke kan ske, förrän

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

77

ett nytt fängelse i det nuvarandes ställe hunnit fullbordas, blifver det,

i händelse uppgörelse kommer till stånd, nödvändigt, att ett belopp,

motsvarande köpeskillingen, af statsverket förskotteras för att användas

vid byggnadsarbetenas utförande. Enligt förslaget skulle kostnaden

utöfver köpeskillingsbeloppet utgöra för båda de nya byggnadsföretagen

sammanlagdt 460,000 kronor. Från denna summa bör emellertid afräknas

det belopp, som skulle komma att inbesparas å det beviljade

anslaget till nybyggnader med mera för kustartilleriets inkvartering å

Nya Varfvet, eller 175,000 kronor, i följd hvaraf den verkliga utgiften

för statsverket blifver allenast 285,000 kronor.»

Enär, på sätt chefen för sjöförsvarsdepartementet meddelat, det

synts vara af största vikt, att Nya Varfvets område i dess helhet så

snart som möjligt ställes till sjöförsvarets förfogande, och då i sådan

händelse det å berörda plats nu förlagda straffängelset måste indragas,

finner utskottet erforderligt, att åtgärder nu vidtagas för tillgodoseende

af det behof af annat fängelseutrymme, som genom sagda fängelses

afstående måste uppkomma. Emot den nu af Kungl. Magt föreslagna

anordningen att till en del bereda dylikt utrymme genom förvärf till

uppgifvet pris af 63,000 kronor af ett område intill nuvarande länsfängelset

i Hernösand samt genom byggnaders uppförande därstädes har

utskottet icke funnit anledning till erinran, helst en utvidgning af detta

fängelse torde föranledas redan af hänsyn till den stigande folkmängden

i Norrland. Utskottet finner sig jämväl böra biträda förslaget, att nuvarande

länsfängelset i Göteborg med område försäljes till Göteborgs

stad för ett pris af 600,000 kronor, samt att nytt cellfängelse uppföres

å det i landeriet Stora Härianda äng ingående, i statsrådsprotokollet

afsedda område vid Göteborg, sedan detsamma för ändamålet förvärfvats

genom att för besittningsrätten till området erlagts en lösesumma af

78,000 kronor. Utskottet anser emellertid, att såsom villkor i köpeaftalet

med Göteborgs stad angående nuvarande länsfängelsets tomt bör

utöfver de i statsrådsprotokollet angifna bestämmelser stadgas, att

staden skall vara skyldig att utan ersättning framdraga till det nya

fängelsets område vatten-, aflopps- och belysningsledningar. Då utskottet

alltså tillstyrker Kung]. Maj:ts förslag i fråga om det nya

fängelsets förläggande till Stora Härianda, sker detta likväl endast

under den bestämda förutsättning, att reseersättning och dagtraktamente

icke må af statsmedel utgå till tjänsteinnehafvare, då de från Göteborg

verkställa tjänstebesök vid det nya fängelset, och att, för att förebygga

detta, särskilda anordningar, exempelvis genom områdets intagande i

stadsplanen, måtte, om så skulle erfordras, vidtagas.

VithottU.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Till underlättande af bedömandet af det behöfliga ökade fängelseutrymmets

storlek har utskottet från fångvårdsstyrelsen införskaffat

nedanstående tabellariska uppgift angående det nuvarande antalet celler

i straffängelset å Nya Varfvet samt i länsfängelserna i Göteborg och

Hernösand äfvensom angående motsvarande antal efter de föreslagna

förändringarna.

Uppgift

å cellantalet vid nedannämnda fängelser för närvarande samt efter Nya

Varfvets fullständiga återlämnande till sjöförsvaret och under förutsättning

att länsfängelset i Hernösand tillbygges och nytt cellfängelse för

Göteborgs län uppföres.

Fängelsets namn

Nuvarande cellantal

Blifvande cellantal

Anm.

I

1

■

Dag- och

nattceller

Arbets- celler, an- vändbara

äfven till

fångförvar

under nät- terna

Nattceller

Arbets- celler, icke

Dag- och använd-

nattceller föngfe^ar

under nät- terna

Nattceller

|

: Centralfängelse t å

Nya Varfvet

170])

-

10

116

i

’) Därifrån af- gå för admini- strationsbehof 7

heller.

Länsfängelset i

Hernösand......

54 ’)

_

—

140 12

2) Därifrån af- gå för admini- strationsbehof 4

celler.

Länsfängelset i

Göteborg ......

102*)

—

180 20

, s) Därifrån af- I c 4. ''gå för admini- strationsbehof 6

celler.

4) 10 å 15 natt- celler.

Summa

326''"

40

116

320 f 32

15

366

116

352

Efter afdrag af

celler, erforder- liga för admini- strationsbehof..

eller oanvändbara,

till f&ngförvar

under nätterna

17

—

32

j

■1

1

Återstår till fång- förvar, jämväl

under nättema

disponibla celler

349

116

320

|

15

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

79

Af denna tablå framgår, att vid ifrågavarande fängelser antalet

dag- och nattceller för enrumsfångar blifver efter förändringen ungefär

detsamma som nu. Om än en ringa minskning kommer att äga rum,

lärer denna icke böra föranleda betänkligheter, enär möjlighet förefinnes

att bättre utnyttja det nuvarande cellantalet vid andra fängelser. Det

torde enligt utskottets mening ej heller saknas utväg att genom vidtagande

af vissa ändringar i eller tillägg till den nu framlagda byggnadsplanen

vid Göteborg bereda något ökadt antal celler för enrumsfångar,

därest så skulle erfordras, utan att likväl totalkostnaden för

byggnaderna öfverskrides. En betydlig minskning skulle däremot genom

förändringen uppstå i antalet nattceller, hvilka användas för s. k.

gemensam hetsfångar, men då dessa fångars antal visat eu mycket stark

nedgång under senaste årtiondet, beroende på ändrad lagstiftning, särskilt

i fråga om tiden för straffarbetes verkställande i enrum, lärer, enligt

från fångvårdsstyrelsen vunnen upplysning, i andra fängelser fortfarande

finnas fullt tillräcklig plats för inrymmande af samtliga gemensamhetsfångar.

Utskottet, som alltså antager, att de nu föreslagna byggnaderna

skola befinnas för ändamålet tillräckliga, har icke heller funnit sig böra

göra någon erinran mot deras hufvudsakliga anordning.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må

dels medgifva:

ej mindre att länsfängelset i Göteborg må till

Göteborgs stad för en köpeskilling af 600,000 kronor

försäljas på de i det af staden afgifna, i statsrådsprotokollet

för den 12 januari innevarande år omförmälda

anbud upptagna villkor med tillägg till dessa, att staden

skall vara skyldig att utan ersättning framdraga till

det nya fängelset å Stora Härianda vatten-, afloppsoch

belysningsledningar;

än äfven att för utvidgning af länsfängelset i

Hernösand i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

det i nämnda statsrådsprotokoll angifna förslag och

för inköp af den därför erforderliga tomten n:o 2 i

Hernösands stads första kvarter äfvensom för uppförande

af ett nytt cellfängelse invid Göteborg, likaledes

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det i

samma statsrådsprotokoll omförmälda förslag, och för

förvärfvande af tomt för det nya fängelset må använ
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets Utlåtande N:o S.

Angående

anslag för uppförande

af

nya fånggdrdar

vid läntfängelserna

i

Linköping och

Karlskrona.

[13.]

das köpeskillingen för länsfängelset i Göteborg, och

att för sådant ändamål ett däremot svarande belopp

må, i afbidan på köpeskillingens gäldande, af tillgängliga

medel i man af behof förskotteras;

dels och för samma ändamål härutöfver å extra

stat för år 1904 bevilja ett anslag af 460,000 kronor.

14:o) Kungl. Magt har i punkten 13 under denna hufvudtitel föreslagit

Riksdagen att å extra stat för år 1904 bevilja, för uppförande af

nya fånggårdar vid länsfängelserna i Linköping och Karlskrona, ett anslag

å 26,110 kronor.

Departementschefen har i detta ärende anfört följande till merberörda

statsrådsprotokoll.

»Vid särskilda tillfällen har Riksdagen på grund däraf, att det å

ordinarie stat uppförda reservationsanslaget till vård och underhåll af

läns- och kronohäkten icke lämnat tillgång till behöflig nybyggnad af

hägnader och fånggårdar vid en del läns- och kronohäkten, för sådant

ändamål å extra stat anvisat erforderliga medel.

I sin ofvanberörda skrifvelse den 30 september 1902 har fångvårdsstyrelsen

anfört, att jämväl länsfängelserna i Linköping och Karlskrona

sedan lång tid tillbaka varit i behof af nya fånggårdar, och, då

dessa arbeten nu icke längre kunde uppskjutas, hemställt, att Eders

Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta framställning om anvisande

af extra anslag för ifrågavarande ändamål.

Vid besiktningar, som under år 1902, efter förordnanden af Eders

Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande, förrättats af sakkunniga

personer, har utrönts, att fånggårdarna vid nämnda fängelser äro så

angripna af röta eller så fallfärdiga, att de snarast möjligt måste ombyggas.

Kostnaderna för dessa arbeten hafva af besiktningsmännen

uppskattats, beträffande länsfängelset i Linköping, där en utvidgning

af viss del af den yttre hägnadsmuren jämväl ansetts nödig, till 17,110

kronor samt i fråga om länsfängelset i Karlskrona till 9,000 kronor

eller till sammanlagdt 26,110 kronor.

Rörande det mera omfattande arbetet vid förstnämnda fängelse

har fångvårdsstyrelsen särskildt meddelat, att platsen för de nuvarande

fånggårdarna därstädes vore synnerligen olämplig, i det att denna

plats, hvilken läge omedelbart invid fängelsets norra långsida samt

vore inklämd mellan denna och yttre hägnadsmuren med allmän väg

strax på andra sidan om sagda mur, dels i följd af det inskränkta ut
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

81

rymmet icke medgåfve anordnande af tillräckligt många eller tillräckligt

stora fånggårdar och ännu mindre, såsom annars vid dylika gårdars

byggande iakttoges, af någon passage innanför muren till åstadkommande

vid behof, exempelvis vid eldsolycka, af förbindelse mellan de olika

delarna af fängelseområdet, dels läge i skuggan af fängelset, hvadan

fångarne icke kunde hafva samma nytta af rörelsen i fria luften som

vid gårdarnes läge å annan solbelyst sida, och dels slutligen vore öfverskådlig

från cellfönstren å norra fängelsefasaden samt tilläte rapport

med fångarne ej mindre från sagda fönster än äfven genom insmuggling

i fånggårdarne af bref eller annat från vägen utanför. I följd af

nu påpekade olägenheter vore önskligt, att för de nya gårdarne kunde

väljas annan lämpligare plats. En sådan kunde emellertid, då fängelseområdet

jämväl å västra och södra sidorna vore ytterst begränsad!; och

dessutom äfven å dessa sidor stötte till allmän väg, icke erhållas annorstädes

än å den östra sidan. Åt detta håll ägde fångvården, såsom

verkställda undersökningar gifvit vid handen, utanför fängelsets hägnader

en jordremsa, hvilken dock icke vore stor nog att jämte marken innanför

muren lämna det behöfliga utrymmet. Men intill fångvårdens jord

å denna sida läge ett kronan tillhörigt område af omkring 1,650 kvadratmeters

areal, och om detta område, hvilket under benämning »Landshöfdingens

trädgårdsjord)) disponerades af landshöfdingen i Östergötlands

län, lades till det nuvarande fängelseområdet, så skulle för de nya

gårdarne blifva att tillgå passande plats, genom hvars läge alla de med

de nuvarande fånggårdarne förenade olägenheter skulle kunna undvikas.

För ändamålet erfordrades emellertid, att hägnadsmuren öster om fängelset

genombrötes och i tillräcklig mån utvidgades för de nya gårdarnes

indragande inom det inhägnade fängelseområdet.

Nuvarande innehafvaren af omförmälda trädgårdsjord, landshöfdingen

grefve L. Douglas, bär förklarat sig villig afstå densamma till

fångvården mot årligt vederlag för den afkastning, han och hans efterträdare

kunde påräkna af jorden, beräknadt efter två procent å ett för

jorden uppskattadt värde af 5,000 kronor, eller således 100 kronor

om året.»

Af hvad sålunda förekommit har departementschefen ansett framgå,

att ett oändeligt behof förelåge, att medel anvisades för nybyggnad af

fånggårdarne vid ifrågavarande två länsfängelser, och då frågan om

upplåtande till fångvården af den för utvidgning af det nuvarande fängelseområdet

i Linköping erforderliga jord syntes kunna efter öfverenskoinBih.

till Riksd. Prot. 1903. 4 Samt. 1 Afd. 3 Höft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Angående

anslag till

byggnader

m. m. vid

tvängsuppfostringsanstalten

å Bona.

[14-]

melse med jordens innehafvare på ett tillfredsställande sätt ordnas,

hemställde han, att nu ifrågavarande framställning måtte hos Riksdagen

göras.

På grund af den i detta ärende lämnade utredning har utskottet

funnit sig böra tillstyrka beviljandet af det nu begärda anslaget. I afseende

å det vederlag, som föreslagits skola utgå till landshöfdingen

i Östergötlands län för afkastningen af den i statsrådsprotokollet omförmälda

trädgårdsjord i Linköping, finner utskottet emellertid det icke

vara erforderligt, att detta vederlag godtgöres annan innehafvare af

landshöfdingeämbetet än den nuvarande.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, med bifall till Kungl. Majrts

nu ifrågavarande framställning, för uppförande af nya

fånggårdar vid länsfängelserna i Linköping och Karlskrona

på extra stat för år 1904 bevilja ett anslag af

26,110 kronor.

15:o). Uti punkten 14 under denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t

föreslagit, att Riksdagen måtte, till byggnader med mera vid tvångsuppfostringsanstalten

å Bona, å extra stat för år 1904 anvisa ett belopp

af 136,000 kronor.

Af ofvanberörda statsrådsprotokoll inhämtas, att departementschefen

i denna fråga anfört följande.

»I nådig proposition till 1902 års Riksdag föreslog Eders Kungl.

Maj:t Riksdagen att för uppförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med ett af fångvårdsstyrelsens biträdande arkitekt hofintendenten G.

Lindgren upprättadt, å propositionen bifogade ritningar såsom alternativ

A. betecknadt förslag, af ekonomibyggnad och två elevbyggnader för

en tvångsuppfostringsanstalt å kronodomänen Bona och för utförande

af de för anstalten erforderliga planerings-, väg- och hägnadsarbeten

bevilja ett anslag af 395,000 kronor och däraf på extra stat för år

1903 anvisa 136,000 kronor.

Med förklarande, att Riksdagen icke funnit något att erinra mot

det till byggnader med mera af Eders Kungl. Maj:t då begärda beloppet,

beviljade Riksdagen, med bifall till Eders Kungl. Maj:ts ifråga
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

83

varande framställning, på extra stat för år 1903 till byggnader med

mera för en tvångsuppfostringsanstalt å kronodomänen Bona 136,000

kronor.

Sedan Eders Kungl. Maj:t med hänsyn därtill, att, såsom äfven

vid propositionens beslutande af dåvarande departementschefen framhållits,

före det definitiva fastställandet af ritningar till de nya byggnaderna

en omarbetning i vissa delar af det såsom alternativ A. betecknade

förslaget borde äga rum, uppdragit åt tre utsedda personer,

bland annat, dels att låta i enlighet med Eders Kungl. Maj:ts ofvanberörda,

af Riksdagen bifallna framställning upprätta ritningar och

kostnadsförslag till två elevbyggnader och en ekonomibyggnad vid omförmälda

tvångsuppfostringsanstalt jämte förslag till de öfriga anordningar

vid anstalten, som kunde befinnas erforderliga, samt underställa

dessa ritningar och förslag Eders Kungl. Maj:ts pröfning, dels ock att,

efter det ritningar och förslag blifvit af Eders Kungl. Maj:t godkända,

låta i öfverensstämmelse därmed på entreprenad utföra arbetena med

sådan skyndsamhet, att anstalten kunde vara färdig att tagas i bruk

den 1 januari 1905, då lagen angående verkställighet af domstols förordnande

om tvångsuppfostran träder i kraft, hafva bemälda personer

tillkännagifvit, att granskningen af upprättade ritningar och kostnadsförslag

ännu icke hunnit afslutas, men att kostnaden för ifrågavarande

byggnader kan hållas inom det i förenämnda alternativ A. angifna

belopp.

Enligt detta förslag beräknades kostnaden för hvardera af två

elevbyggnader till 120,000 kronor, för ekonomibyggnaden till 145,000

kronor och för planering, vägar och hägnader till 10,000 kronor. Då

under det första året af anstaltens verksamhet endast en elevbyggnad

anses vara behöflig, samt det för år 1903 anvisade beloppet motsvarar

halfva kostnaden för den ena elevbyggnaden och för ekonomibyggnaden

jämte 3,500 kronor af kostnaden för planering, vägar och hägnader,

erfordras för år 1904, förutom 3,500 kronor för sistnämnda ändamål,

återstående hälften af kostnaden för den ena elevbyggnaden och för

ekonomibyggnaden 132,500 kronor eller tillsammans 136,000 kronor.»

Mot beviljandet af det nu af Kungl. Maj:t begärda anslaget till

fortsättande af byggnadsarbetena med mera å den beslutade nya tvångsuppfostringsanstalten

å Bona har utskottet icke funnit anledning till

erinran och hemställer,

att Riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:fs

i ämnet gjorda framställning, till byggnader med mera

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

vid tvångsuppfostringsanstalten å Bona, å extra stat

för år 1904 anvisa ett belopp af 136,000 kronor.

Angående 16:o). Under tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts i ämnet

rcseuipmdier. gjor(ja framställning får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, till resestipendier åt ordinarie

domare eller dem, som vid domstolarne bereda sig

för domarekallet, å extra stat för år 1904 anvisa ett

belopp af 6,000 kronor.

Angående 17:o). Kung]. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till ersättande af

statekontoret. förskott, som statskontoret utbetalt för vissa, i ofvanberörda statsråds[16.

1 protokoll omförmälda ändamål, å extra stat för år 1904 anvisa ett anslag

af. 60,045 kronor.

Till åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen meddelat,

alt statskontoret i skrivelser till Kungl. Maj:t den 19 november

och den 11 december 1902 lämnat uppgifter å sådana förskottsvis bestridda

utgifter, hvilka, jämlikt meddelade föreskrifter, skulle anmälas

till ersättande; och upptoges häri för andra hufvudtiteln dels 37,043

kronor 69 öre, utgörande kostnader, som, jämlikt kungl. brefven den

25 maj, den 19 oktober och den 21 december 1900, den 24 maj, den 20

september, den 8 och den 15 november och den 13 december 1901

samt den 14 februari, den 14 mars, den 23 maj, den 6 och den 21

juni 1902, föranledts af kommittén för upprättande af förslag om skärpning

af förvandlingsstraffen och de på kort tid omedelbart ådömda frihetsstraffen

samt om villkorlig frigifning med mera, dels ock 23,000

kronor, som enligt kungl. brefven den 28 juni 1901 och den 25 juli

1902 utgifvits för en statistisk utredning angående utsträckning af valrätten

till Riksdagens Andra Kammare.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, till ersättande af ifrågavarande

förskott, å extra stat för år 1904 anvisa ett belopp

af 60,045 kronor.

Angående 18:o). Kungl. Maj:t. bär föreslagit Riksdagen att, för beredande af

dyrudsuiiägg. dyrtidstillägg för år 1903 åt en del tjänstemän och betjänte i justitiede
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

85

partementets afdelning af Kung!. Maj:ts kansli samt till justitiedepartementet

körande ämbetsverk och kårer, på extra stat för år 1904 anvisa

såsom förslagsanslag ett belopp af 63,000 kronor.

Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles afgifva

utlåtande; hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen

''• ‘ .• • • .V:- *. i.! f! ’ .*• i;

anmäla.

; '' ;; ‘ \ ■ ■ V(• '' , v.:- > ^ i ■ : t: ; ■ <* • '' . \ ‘ t: j m J ff • • ■ f ? % I

Stockholm den 13 februari 1903.

På statsutskottets vägnar:

. j:--ni. -•:») » s /

CHR. LUNDEBERG.

A.. . ;> ;?■, .-i v V’ ''‘b:

>? .i. Å, 71'')d tf;

Reservationer:

vid punkten l:o) (angående en ny domsaga inom Norrbottens län): af herrar

P. Pehrson, S. G. von Friesen, D. Persson, J. A. Sjö, H. Andersson, C.

Persson, ^4. Petersson, Ar. Boström, <S. O. Nyländer, G. Odqvist, /. Månsson

och O. Emthén, hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag

bort hafva följande lydelse:

»Utskottet finner det vara — — — väl högt tilltaget. Utskottet

har med hänsyn härtill, och då domhafvanden antagligen kommer att

hafva sin bostad i Gellivare, hvarest ett af domsagans tingsställen finnes,

samt hvarifrån järnvägsförbindelse finnes till Kiruna grufsamhälle, dit

Juckasjärvi tingslags tingsställe sannolikt kommer att förflyttas, till

följd hvaraf besvärligare resor endast skulle äga rum till Enontekis

tingsställe, ansett förvaltningsbidraget kunna nedsättas till 500 kronor.

Utskottet vill därjämte---Torneå domsaga.

Utskotter hemställer alltså,

att Riksdagen må, i och för bildande, genom

utbrytning af Enontekis och Juckasjärvi tingslag från

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Torneå domsaga samt Gellivare tingslag från Kalix

domsaga, af en ny domsaga med benämning Gellivare

domsaga, å ordinarie stat uppföra för häradshöfdingen

i Gellivare domsaga:

lön .................................... kronor 4,500: —

tjänstgöringspenningar „ 1,800: —

förvaltningskostnadsbidrag „ 500: — 6,800: —

Genom bifall härtill skulle det i nu gällande riksstat under rubrik

»Svea hofrätt med därunder lydande justitiestat» uppförda anslag,

677,687 kronor, förhöjas till 684,487 kronor.»

vid punkten 7:o (angående motioner väckta af herrar P. M. Söderberg

och J. Bengtsson i Bjämalt):

af herrar D. Persson och C. G. Johansson, som ansett, att sista

delen af motiveringens första stycke, börjande med orden: »Det torde

vid» och slutande med orden: »af synad väg», icke bort i utlåtandet inflyta,

hvarjämte de äfven i vissa delar ogillat den öfriga motiveringen;

af herr J. A. Sjö.

Det skulle här antecknas, att herrar H. P. P. Tamm och S. G.

von Friesen icke inom utskottet deltagit i behandlingen af de under

punkten 2:o af förestående utlåtande upptagna ärenden äfvensom att

herr von Friesen ej häller öfvervarit behandlingen af ärendena under

punkterna 3:o—18:o.

Likaledes har herr I. Månsson begärt få antecknadt, att han icke

närvarit vid handläggningen af ärendena under punkterna 8:o—18:o.

opaginerad Kontrollera mot PDF

.afl

isbnu nsosisne ©iicnibio i©vtö flöde 1

v*

''Hav*- - : V&.& i

*> uW'' - -: (M&iré;

* M:V,iv * »i41 •'' 7 ^i.T t

Bilagor.

i?h>i — W*;\I *

v 1 '' • •

t i ''0^. i j.''.'' t4; : ''•> i • - i i

. i-«•* : 7 • V ii-rii i

r>

?/

t .. T

1

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1903 års riksstat

anslår:

Anvisning i

kontant.

Kronor.

Ö.

17,000

_

35,800

—

6,000

—

182,700

—

18,800

—

150,900

—

677,687

—

476,913

_

208,713

—

11,100

—

55,000

—

1,753,395

84,000

.

12,000

—

18,000

—

135,000

—

64,307

—

4,500

—

S:a

Justitie
Departementschefen.

...................................................................................................

Departementets afdelning af Kungl. Majrts kansli................................................

Departementschefens ombud för tillsyn öfver skrifters allmängörande, förslags
Högsta

domstolen.......................................................................................................

Justitiekanslersexpeditionen ...................................................................................

Nedre justitierevisionen ............................................................................................

Svea hofrätt med därunder lydande justitiestat. Nuvarande belopp................

Ökas i och för bildande af en ny domsaga med benämning af Gellivare

Göta hofrätt med därunder lydande justitiestat...................................................

Hofrätten öfver Skåne "och Blekinge med därunder lydande justitiestat ........

Krigshofrätten ...........................................................................................................

Ålderstillägg, förslagsanslag ...................................................................................

Fångvården:

Fångvårdsstyrelsen ................................................................................................

Fångars vård och underhåll:

Bestämdt anslag. Nuvarande belopp ............................................................

Ökas med ........................................................................................................

Förslagsanslag ....................................................................................................

Ålderstillägg för en del vid fångvårdsstyrelsen och fångvården anställda

varande belopp....................................................................................................

Okas med ..........................................................................................................

Vård och underhåll af läns- och kronohäkten, reservationsanslag. Nuvarande

Ökas med ..........................................................................................................

Ersättning åt personer, menigheter och allmänna inrättningar för dem genom

Medikolegala besiktningar, förslagsanslag................................................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag....................................................

Ersättning åt domare, vittnen och parter, förslagsanslag....................................

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag. Nuvarande belopp

Ökas för jämnande af hufvudtitelns slutsumma med .......................................

Extra utgifter, reservationsanslag...........................................................................

3,911,815

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

89

Litt. A.

riksstatens Andra hufvudtitel.

departementet.

anslag.

domsaga med

677,687:

7,300:

Förslag till

blifvande riksstat.

59,500: —

........................................................... 559,750: —

............................................................ 65,850: — 625,600: —

................................................................................... 1,039,145: — 1,664,745: —

ämbets- och tjänstemän, förslagsanslag. Nu
.

................................................................................... 65,000: —

.................................................................................. 10,000: — 75,000: —

belopp....................................................................... 30,000: —

10,000: — 40,000:

nya strafflagens införande frångångna bo tesandelar, förslagsanslag..

64,307: —

30: —

Summa

Anvisning i

kontant.

Kronor.

Ö.

17,000

_

35,800

—

6,000

—

182,700

—

18,800

—

150,900

—

684,987

_

476,913

—

208,713

—

11,100

—

55,000

1,839,245

84,000

—

12,000

—

18,000

—

135,000

—

64,337

_

4,500

_

4,004,995 —|

12

Bih. till Riksd. Prof. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Andra hufvudtitel.

Justitiedepartementet.

Kronor.

ö.j

För fortsatt uppehållande af lagberedningens verksamhet....................

» bestridande af de utaf tillämpning af lagen om straffregister

föranledda kostnader för amanuenser, renskrifning m. m. vid

50,000

—!

justitiedepartementets afdelning af Kung]. Maj:ts kansli ............

4,000

—

Till ökadt arbetsbiträde åt justitiekanslersämbetet................................

» aflönande af ett biträde å nedre justitierevisionens registrators-

3,500

—,

kontor...................................................................................................

2,700

» arfvoden åt krigshofrättens ordförande och militära ledamöter

För utvidgning af länsfängelset i Hernösand och uppförande af nytt

3,250

cellfängelse invid Göteborg................................................................

» uppförande af nya fånggårdar vid länsfångelserna i Linköping

460,000

—

och Karlskrona ..................................................................................

26,110

—

Till byggnader m. m. vid tvångsuppfostringsanstalten å Bona ........

» resestipendier åt ordinarie domare eller dem, som vid domstolame

136,000

—

bereda sig för domarekallet ...........................................................

6,000

—

» ersättande af utaf statskontoret utbetalda förskott ....................

60,045

—

Summa

751,605

—

STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1903.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1903:109 Skrifvelse till Konungen, angående regleringen af utgifterna under riksstatens andra hufvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1903:13 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts i propositionen angående statsverkets tillstånd och behof under andra hufvudtiteln gjorda framställning i s. 24 i texten