Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag för anläggning af vissa telefonledningar, dels ock Kungl. Maj:ts i särskild proposition framställda förslag om beredande af lånemedel till fortsatt utveckling af statens telefonväsende. ''

1903-03-20 · 39 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 38 av 39 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1903:39, Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag för anläggning af vissa telefonledningar, dels ock Kungl. Maj:ts i särskild proposition framställda förslag om beredande af lånemedel till fortsatt utveckling af statens telefonväsende. ''

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

1

iV. o 39.

Ank. till Eiksd. kansli 20 mars 1903 kl. 2 e. rn.

Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

gjorda framställning om anslag för anläggning af

vissa telefonledningar, dels ock Kungl. Maj:ts i särskild

proposition framställda förslag om beredande af lånemedel

till fortsatt utveckling af statens telefonväsende.

''(R. A.)

1 propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har

Kungl. Maj:t under sjätte hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att för anläggning

af telefonledningar från Stockholm till Örebro och norska

gränsen, från Stockholm till Malmö, från Stockholm till Norrköping,

från Norrköping till Nässjö, från Nässjö till Växjö, från Växjö till

Hessleholm, från Hessleholm till Malmö, från Norrköping till Motala,

från Nässjö till Mjölby, från Nässjö till Västervik, från Växjö till Kalmar,

från Hesslebolm till Kristianstad, från Malmö till Kristianstad, från Malmö

till Ystad, från Stockholm till Västervik och Oskarshamn, från Stockholm

till Göteborg, från Stockholm till Sköfde, från Sköfde till Vänersborg,

från Sköfde till Borås, från Sköfde till Skara och Lidköping,

från Göteborg till Helsingborg, från Göteborg till Halmstad, från

Bih. till Rikad. Prof. 1903. 4 Samt 1 A/d. Hö Höft. (N:o 39). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 39

Falkenberg till Varberg, från Ängelholm till Halmstad, från Helsingborg

till Hessleholm, från Göteborg till Karlstad, från Sköfde till Karlstad,

från Göteborg till Lysekil, från Göteborg till Uddevalla, från Smögen

till Lysekil, Grebbestad och Strömstad, från Göteborg till Borås, från

Göteborg till Jönköping, från Göteborg till Växjö, från Norrköping till

Örebro, från Eskilstuna till Flen, från Norrköping till Västerås och

Gäfle, från Stockholm till Örebro, från Stockholm till Eskilstuna och

Örebro, från Stockholm till Arboga och Örebro, från Arboga till

Västerås, från Stockholm till Gäfle, från Stockholm till Gäfle och Falun,

från Örebro till Krylbo och Falun, från Örebro till Smedjebacken, från

Söderhamn till Hudiksvall, från Ljusdal till Ange och Östersund, från

Hernösand till Nyland, från Sollefteå till Ragunda och Östersund, från

Örnsköldsvik till Ramsele, Backe och Strömsund, från Hällnäs till

Lycksele och Åsele, från Boden till Vuollerim, från Nederkalix till

Haparanda och från Gellivare till Kiruna bevilja ett extra anslag af

2,759,400 kronor samt däraf anvisa för år 1904 ett belopp af 1,300,000

kronor till utförande af dem bland ofvan uppräknade telefonlinier, som

Kungl. Maj:t funne skäligt bestämma, med rätt för Kungl. Maj:t. att

låta af sistnämnda belopp förskottsvis under innevarande år af tillgängliga

medel utanordna 700,000 kronor.

I sammanhang härmed har statsutskottet till behandling föreliaft

Kungl. Maj:ts proposition (u:o 19) angående beredande af lånemedel till

fortsatt utveckling af statens telefonväsende, i hvilken proposition Kungl.

Maj:t föreslagit Riksdagen att bemyndiga Riksgäldskontor att tillhandahålla

telegrafstyrelsen för fortsatt utveckling af statens telefonväsende

ett lånebelopp af en million femhundratusen kronor att, i mån

af behof och sedan detta för hvarje gång blifvit af Kungl. Maj:t pröfvadt,

af telegrafstyrelsen i riksgäldskontoret lyftas och jämte ränta,

motsvarande den ränteutgift, som genom berörda belopps öfverlämnaude

till telegrafstyrelsen förorsakades riksgäldskontoret, inom tolf år från

första lyftningsdagen återgäldas medelst afbetalningar, i den mån telegrafverkets

medel därtill lämnade tillgång, dock så att dylika afbetalningar

borde en månad förut af telegrafstyrelsen för riksgäldskontoret

tillkännagifvas.

Med afseende å den gjorda framställningen om anslag för anläggning

af vissa telefonledningar innehåller det vid statsverkspropositionen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottet$ Utlåtande N:o 39.

3

fogade statsrådsprotokollet öfver civilärenden för den 12 sistlidne januari

följande anförande af föredragande departementschefen.

»Uti underdånig skrifvelse den 7 november 1902 har telegrafstyrelsen

gjort framställning om anvisande af särskildt anslag för anläggning

af vissa interurbana telefonledningar och därvid anfört följande.

Uti underdånig skrifvelse den 15 november 1898 framlade telegrafstyrelsen

för Eders Kungl. Maj:t en för åren 1900—1902 afsedd plan

för systematisk utvidgning af det interurbana rikstelefonnätet med anhållan

om Eders Kungl. Maj:ts nådiga medverkan för erhållande af de

för denna plans genomförande erforderliga medlen. I berörda underdåniga

skrifvelse meddelade telegrafstyrelsen först en redogörelse för

huru det befintliga interurbana telefonnätet tillkommit.

Den första verkligt interurbana förbindelsen kom till stånd genom

uppläggande af en direkt och en indirekt ledning mellan Stockholm

och Göteborg, hvartill Eders Kongl. Maj:t, jämlikt nådigt bref den 4

maj 1888, från handels- och sjöfartsfonden anvisade ett lån å högst

230,000 kronor. Sedan, på anmodan af chefen för finansdepartementet,

telegrafstyrelsen den 18 december 1888 afgifvit underdånigt förslagrörande

anläggning genom telegrafverkets försorg af ytterligare telefonförbindelser

mellan landets viktigare städer, blef af 1889 års Riksdag,

på framställning af Eders Kungl. Maj:t, anvisadt ett extra anslag

af 750,000 kronor att utgå under fem år till anläggning af följande

förbindelseledningar: två dubbelledningar Stockholm—Nyköping Norrköping—Linköping—Malmö

med utgrening till Jönköping och Växjö,

två dubbelledningar Stockholm—Uppsala—Gäfle—Söderhamn Hudiksvall—Sundsvall—Hernösand

med utgrening till Sollefteå, Göteborg—

Varberg—Halmstad—Helsingborg—Malmö, Göteborg—Borås—Jönköping

samt Göteborg—Vänersborg—Uddevalla. Därigenom hade staten

på telefonväsendets område öfvertagit en uppgift, hvars fyllande afsåg

att genom statens försorg bringa till stånd ett hela landet omfattande

telefonnät. För ett snabbare fullföljande af detta mål anvisades under

den femårsperiod, för hvilken nyssnämnda anslag afsetts, dessutom

särskilda anslag för utförande af vissa ytterligare interurbana telefonledningar,

som kunde anses vara af mera framstående vikt. Så blefvo

till ledningarne Piteå—Haparanda, Örebro—norska riksgränsen och

Uddevalla—Strömstad af 1891 års Riksdag anvisade tillhopa 116,000

kronor; till ledningarne Stockholm—Örebro, Stockholm—-Norrköping—

Linköping, Malmö—Kristianstad och Göteborg—Varekil—Lysekil anslogos

nästpåföljande år tillhopa 206,450 kronor; till telefonledningarne

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N\o 39,

Malmö—Hildesborg, Norrköping—Västervik—Oskarshamn, Sundsvall—

Östersund, Malmö—Helsingborg och Varekil—Hätfan anvisade 1893 års

Riksdag tillsammans 134,600 kronor, och år 1894 blef af Riksdagen

anslaget ett belopp af 97,200 kronor för anläggande af ledningarne

Norrköping—Örebro och Stockholm—Sala—Norberg—Falun. Vidare

beviljade 1897 års Riksdag ett extra anslag af 1,091,000 kronor, att

utgå under tre år, för anläggning af telefonledningar från Svinesund

till Malmö, från Stockholm till Göteborg, från Stockholm till Malmö,

trån Hernösand till Piteå och från Haparanda till Pajala. Summan af

de anslag utan återbetalningsskyldighet, som till och med år 1898 beviljats

till anläggning af interurbanledningar, uppgick således till 2,395,250

kronor, däraf telegrafstyrelsen till och med samma år uppburit 1,699,250

kronor. Ehuru med de sålunda erhållna anslagsmedlen bekostats anläggningen

af de stora stamledningarne och en del öfriga större interurbana

ledningar, samt de vinst- och lånemedel, som telegrafstyrelsen

haft till sitt förfogande, i främsta rummet tagits i anspråk för anläggande

och utvidgning af lokalnät jämte till dessa hörande förbindelseledningar,

hade telegrafstyrelsen likväl måst under tiden, i den mån

sistnämnda medel medgifvit, med dessa bestrida jämväl uppläggandet

af nya interurbanledningar på de mest trafikerade linjerna samt mellan

orter, hvilkas behof af telefonisk samfärdsel gjort sig särskildt

märkbart. Af det vid denna tidpunkt befintliga interurbana rikstelefonnätets

förbindelseledningar var omkring en sjättedel af deras längd,

däribland de dyrbara af grof koppartråd, bekostad med anslagsmedel,

under det att återstående jämte samtliga abonnentledningar utförts med

vinst- och lånemedel.

Uti samma skrifvelse den 15 november 1898 angaf telegrafstyrelsen

tillika de hufvudsynpunkter, som enligt styrelsens uppfattning vore

af afgörande betydelse i fråga om det interurbana rikstelefonnätets utveckling,

och har styrelsen nu af denna framställning erinrat om

följande.

Den samtalstrafik, som dessa interurbana ledningar vore afsedda

att förmedla, hade redan från början, allt efter som nya ledningar öppnats,

visat sig särdeles liflig och under årens lopp tillväxt i en grad,

som man knappt kunnat förutse. Följden hade också blifvit, att trots

den jämförelsevis stora snabbhet, hvarmed hela nätet kommit till stånd,

de interurbana ledningarna redan då blifvit otillräckliga. För affärslifvet

hade nämligen en snabb och säker telefonisk samfärdsel blifvit

ett oundgängligt behof, och allmänheten hade allt mer och mer gjort

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

5

sig beroende af de fördelar, rikstelefonnätet i sådant afseende erbjudit.

I hvilken grad den interurbana telefonkorrespondensen stegrats framginge

däraf att, då antalet samtal å alla interurbanledningar under år

1893 utgjorde 839,779, hade motsvarande siffra för år 1897 uppgått

till 2,147,610 och antogs för år 1898 komma att öfverstiga 2,700,000.

Att likväl denna mera än tredubblade samtalsmängd kunnat till ifrågavarande

tidpunkt hopträngas på de befintliga interurbanledningarne,

ehuru dessa ej i samma mån ökats, hade berott därpå, att allmänheten

och telegrafverket mött hvarandra i bemödandet att, trots den stora

trängseln å ledningarne, förminska svårigheterna att få tiden att räcka

till för så många samtal som möjligt. Allmänheten hade å sin sida

vant sig att själf hushålla med tiden, så att korrespondenterna med

vida större noggrannhet passade på den bestämda tidpunkten för samtalens

anknytande samt för öfrigt länder samtalen inskränkte sina meddelanden

till det nödvändigaste. Telegrafstyrelsen åter hade uppmärksamheten

ständigt riktad på tillhandahållandet af allt snabbare betjäning

samt träffandet af alla åtgärder, hvarigenom den minst tidsödande

samtalsanordning kunnat genomföras. I sådant afseende hade de mest

belastade telefonledningarne apterats för samtidig telegrafering af samtalsbeställningarna,

och därigenom hade kunnat åt allmänheten insparas

den tid, som förut åtgått för beställningarnas framförande och korrespondenternas

uppkallande. Genom dessa ömsesidiga bemödanden hade

å de större ledningarne kunnat under de egentliga kontorstimmarne

expedieras en samtalsmängd, som med beräkning äfven af inkopplingstiden

uedbragt samtalsperiodernas längd under de berättigade tre minuterna.

Detta omsorgsfulla tillvaratagande af tiden medförde äfven

den ekonomiska fördelen, att hvarje under dessa timmar upptagen

period representerade verkligen betald tid. För att bereda allmänheten

äfven den fördelen att få vissa särskildt viktiga samtal inom erforderlig

tid utväxlade på de mest upptagna ledningarne, hade från och med år

1896 införts så kallade ilsamtal, hvilka — motsvarande iltelegrammerna

å telegrafledningarne — befordrades mot dubbel afgift med företrädesrätt

framför vanliga samtal.

Men äfven med dessa anordningar hade man ej kunnat komma

längre i uttänjandet af de dåvarande ledningarnas befordringsförmåga.

Erfarenheten hade alltid visat, att i den mån man sökte att för trafikanterna

praktiskt och bekvämt ordna användandet af ett kommunikationsmedel,

i samma mån ökades också frekvensen. För telefonen gällde

detta i en särskildt hög grad, ja, man kunde med fullt fog säga, att

icke vid något annat kommunikationsmedel ökning i frekvensen stode

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

i eå direkt förhållande till bekvämlighet i anordningar samt ökad expeditionshastighet

och trafikförmåga. Det vore nämligen möjligheten att

utan dröjsmål komma i förbindelse med en person, med hvilken samtal

önskades, som oftast vore bestämmande för, huruvida samtalet uppfyllde

sitt ändamål eller icke, och därigenom ytterst vore ensamt afgörande,

om samtalet alls komme till stånd. I enlighet härmed hade äfven rikstelefonväsendets

utveckling i anseende såväl till nätets utvidgning som

till expeditionshastighetens uppdrifvande framkallat ett ännu större behof

än det, som man med sina åtgärder därutinnan beräknat att kunna tillgodose.

Antalet af de å interurbanledningarne faktiskt expedierade

samtalen betecknade nämligen — huru stort det än i förhållande till

dessa ledningar måste anses vara — ingalunda det förefintliga samtalsbehofvet.

Huru mycket detta öfverstege möjligheten att med förevarande

resurser möta anspråken, därom vittnade den omständigheten, att

å de mest upptagna ledningarne blefve dagligen ända till hälften af

de begärda samtalen antingen vid beställningen nekad eller sedermera

af den beställande inhiberad på grund däraf, att de genom en nödtvungen

väntan förfelade sitt ändamål.

Men för att kunna få den riktiga föreställningen om, huru otillräckliga

rikstelefonens dåvarande ledningar vore för allmänhetens telelonbehof,

måste man utom denna kategori af samtal, som verkligen

begärts men oj blifvit expedierade, medräkna äfven den mängd samtal,

som till följd af allmänhetens kännedom om de befintliga ledningarnes

otillräcklighet ej ens blifvit begärda. En belysning öfver samma förhållande

skänkte äfven den snabba ökningen af ilsamtalen. Å flere

ledningar expedierades under vissa timmar af dagen icke andra samtal

än dylika, och på de mest anlitade långledningarne, från Stockholm till

Göteborg, till Malmö och till Norrland, förekomme under hela den

egentliga kontorstiden, det vill säga klockan 10 f. m.—2 e. m., endast

i undantagsfall ett vanligt samtal. Genom denna ilsamtalens snabba

tillväxt hade ock deras ändamål — tidsvinsten — till största delen förfelats,

och deras uppgift hade i de flesta fall nedsjunkit till att utestänga

eller försvåra möjligheten alt erhålla vanliga samtal. Och detta

behof, hvars tillvaro det uppdrifna anlitandet af interurbanledningarne

nogsamt ådagalagt och som stigit till en grad, där man med befintliga

resurser ej kunde möta detsamma, visade äfven den tydligaste tendens

att fortfarande alltjämt stiga. Klart vore, att rikstelefonnätets utveckling

måste, så vidt möjligt vore, hålla jämna steg med de kraf, som

ett ökadt begagnande ställde på detsamma. Någon möjlighet att tillgodose

dessa kraf funnes icke på annan väg än genom att anlägga

s. 7 Kontrollera mot PDF

StatsutsTcottets Utlåtande N:o 39.

7

nya ledningar, dels jämte de redan befintliga, dels direkt, mellan orter,

som för det dåvarande endast medelbart öfver andra kunde komma i

förbindelse med hvarandra.

Med hänsyn härtill hade telegrafstyrelsen utarbetat sin plan öfver

de anläggningar, som oundgängligen erfordrades för att den stora telefontrafiken

skulle kunna blifva systematiskt ordnad och tillfredsställa

föreliggande behof. För att rationellt ordna telefontrafiken hade det

blifvit nödvändigt att indela landet i vissa samtalsdistrikt, hvart och

ett med sin rangeringsstation, öfver hvilken alla samtal till och från distriktets

stationer hade att passera. Hela gagnet af denna anordningkunde

emellertid icke göra sig gällande, förr än dessa rangeringsstationer

erhölle tillräckligt antal ledningar, så att de kunde komma i förbindelse

med hvarandra, helst och i så vidsträckt mån som sig göra

läte genom direkt ledning eller — där öfvergång måste tagas öfver

och ledning delas med annan station — genom förmånligast möjligt

tidsindelad ledning, en anordning, som emellertid med de befintliga

otillräckliga ledningarne endast kunnat i högst ofullständig grad genomföras.

Genom flera af rangeringsstationernas egen natur att därjämte utgöra

större affärssamhällen vunnes äfven den viktiga fördelen, att dessa

platser erhölle direkt förbindelse till ett flertal orter, med hvilka en

bekväm telefonisk samfärdsel ur affärssynpunkt vore af stor betydelse.

En andra uppgift, som för rikstelefonnätet i dess helhet icke vore den

minst viktiga, hade de nya ledningarne att fylla därutinnan, att de förkortade

telefonvägarne mellan rikets olika delar, så att de tidsödande

och obekväma omvägarne kunde i möjligaste mån undgås. Dessutom

vore de nya interurbanledningarne slutligen afsedda äfven till att vid

behof tjäna som reservvägar mellan andra platser, då dessas normala

vägar af någon anledning, såsom till exempel snöstormar, vore obrukbara.

I sådana fall vore det nämligen af utomordentligt stor vikt, att

icke hvarje möjlighet till telefonförbindelse mellan de af ett tillfälligt

hinder berörda orterna vore ohjälpligt utesluten, i hvilket syfte tillfälle

borde beredas till förbindelse mellan landets olika telefoncentra på så

många skilda vägar som möjligt.

Sedan rikstelefonnätet utsträckts öfver hela landet, måste äfven,

för att tillräcklig tydlighet vid korrespondensen skulle kunna vinnas,

ledningarne utföras med gröfre dimensioner, än hvad till en början med

de relativt korta taldistanserna varit erforderligt. Detta gällde äfven

för de kortare linjerna, ty ofta måste genom kombinering af olika ledningar

sådana kortare linjer komma att utgöra länkar i förbindelsevägen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

mellan vidt aflägsna orter. Härigenom blefve äfven de äldre klenare

ledningarne disponibla för samtalsutväxlingen på kortare håll.

I afseende på den inkomst interurbanledningarne tillförde statsverket

erinrade telegrafstyrelsen därom att, medan vid tiden för början

af rikstelefonnätets anläggning man ansåg, -att någon afsevärd direkt

behållning icke vore att af dem förvänta, redan år 1893 chefen för

finansdepartementet kunnat, med hänvisning till inkomstsiffrorna för

ledningarne Stockholm—Göteborg och Stockholm—Malmö, förklara berättigad!

det antagande att, i mån som telefonväsendet hunne utveckla

hela sin betydelse för samfärdseln och å de förnämsta sträckningarne

så många ledningar anordnades, att de förmådde upptaga hela den

trafik, som å dem ville söka sig fram, äfven de interurbana ledningarne

komme att visa sig som ett ekonomiskt fördelaktigt företag. Den under

år 1897 uppkomna nettobehållning å de medelst anslag utan återbetalningsskyldigliet

anlagda ledningar hade visat sig utgöra något öfver

6 % af de anslagna medlen, och det ofvan påpekade, ganska betydliga

antalet inhiberade och nekade samtal skänkte stöd åt styrelsens öfvertygelse,

att de nya anläggningarne äfvenledes skulle inom vederbörlig

tid visa en tillfredsställande procentsiffra.

Vidare har telegrafstyrelsen i sin underdåniga skrifvelse den 7

november 1902 anfört att, sedan Eders Kungl. Maj:t, med anledning

af styrelsens ofvan anförda skrifvelse, till 1899 års Riksdag gjort framställning

om anvisande af de för utvidgningsplanens genomförande erforderliga

medel, 2,994,000 kronor, och Riksdagen, jämlikt nådigt bref

den 26 maj 1899, lämnat sitt bifall till den nådiga propositionen, så

erhöll telegrafstyrelsen genom nådigt bref den 3 augusti samma år

bemyndigande att påbörja de ifrågavarande anläggningarne, och hade

sedermera, i den mån de särskilda delarne af anslaget blifvit för telegrafstyrelsen

tillgängliga, de telefonledningar, som planen omfattade,

efter hand kommit till utförande, så att vid 1902 års slut endast delen

Flen—Nyköping af den i ofvan angifna plan upptagna ledningen Stockholm—Nyköping

komme att återstå.

Dessutom hade under de senare åren ytterligare anslag beviljats.

Sålunda anvisades, i enlighet med de af Eders Kungl. Maj:t afgifna

nådiga propositioner, af 1899 års Riksdag ett belopp af 11,550 kronor

för anordnande af en telefonförbindelse från Grenna till Visingsö och

af 1900 års Riksdag ett tilläggsanslag af inalles 267,500 kronor för

ofvan omförmälda förbindelser Stockholm—Malmö, Svinesund—Malmö

och Haparanda—Pajala, hvarjämte samma Riksdag anslog ett belopp af

70,000 kronor för två ledningar Malmö—Hildesborg, hvilka ledningar

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

9

vore afsedda för telefonförbindelsen med Danmark. Summan af alla

till och med år 1902 af telegrafstyrelsen uppburna, ofvan omförmälda

anslag för det interurbana telefonväsendets utveckling utgjorde

5,738,300 kronor.

Den erfarenhet, som vunnits sedan telegrafstyrelsen afgaf sin ofvan

relaterade underdåniga framställning af den 15 november 1898, hade

till fullo bestyrkt riktigheten af de däri angifna allmänna synpunkter

för det interurbana rikstelefonnätets utveckling.

En öfversikt af de senaste tio årens utveckling i fråga om antalet

interurbana samtal och däraf statsverket tillflytande inkomster visade

följande siffror:

År.

Antal interurbana

samtal.

Inkomst kronor.

1893

800,260

268,093

1894

1,113,608

390,439

1895

1,485,659

520,060

1896

1,897,482

688,709

1897

2,147,610

801,021

1898

2,677,337

953,048

1899

3,172,198

1,088,022

1900

3,846,880

(perioder)

1,219,723

1901

4,836,604

(perioder)

1,427,571

1902

omkring 5,800,000

(perioder)

omkring 1,700,000,

af hvilka siffror de för år 1902 vore approximativt beräknade med ledning

af förhållandena under de tio första månaderna af året.

Såsom syntes af denna tabell, hade, på grund af den stora tillökning,

som det interurbana rikstelefonnätet erhållit genom de af 1899

och följande års Riksdagar beviljade anslag, såväl antalet samtal som

inkomsten af dessa samtal stigit till ungefär det dubbla. Härvid vore

ock att märka, dels att en del af de nya ledningarne anlagts med hufvudsaklig

hänsyn till det gagn, som därigenom bereddes vissa i kommunikationsafseende

ogynnsamt ställda orter, hvilkas korrespondens icke

alltid kunnat beräknas vara tillräcklig för att blifva för statsverket inkomstbringande,

dels ock att, en mycket väsentlig del af ledningarne,

däraf de stora ledningarne Örebro—Söderhamn, Karlstad—Mora—Söderhamn,

Stockholm—Sundsvall, Stockholm—Luleå och Sundsvall—

Bih. till Riksd. Prof. 1903. d Sami. 1 AJd. 28 Häjt. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

norska gränsen vid Storlien, fullbordats först i slutet af år 1902, så att

deras inflytande på samtalsfrekvensen och inkomsten icke kunnat göra

sig gällande i ofvanstående siffror.

Telegrafstyrelsen har vidare meddelat följande uppgifter angående

den i nära sammanhang med den interurbana samtrafikens utveckling

stående utvecklingen af de lokala telefonnäten samt förbindelseledningar:

År.

Antal telefon- apparater.

Antal km. för- bindelseledningar.

1893

15,971

18,536,4

1894

19,083

21,898,8

1895

22,735

26,062,6

1896

26,911

28,666,5

1897

32,892

33,963,2

1898

39,685

39,158,0

1899

46,381

43,666,0

1900

51,998

47,395,0

1901

56,185

53,227,0

1902

omkring 61,000

omkring 59,000;

hvarvid äfvenledes siffrorna för år 1902 vore approximativt angifna.

Med ledning af denna erfarenhet finner nu telegrafstyrelsen det

otvifvelaktigt, att genom anläggning af de nya interurbanledningar, som

vore för mötande af telefonkorrespondensens växande behof mest oundgängliga,

icke blott ett i och för sig tillfredsställande ekonomiskt resultat

af de nya anläggningarne komme att vinnas, utan äfven ett allsidigare

utnyttjande af redan befintliga anläggningar till ytterligare ekonomisk

fromma för rikstelefonnätet i dess helhet vore att med säkerhet

beräkna.

De interurbana ledningar, som telegrafstyrelsen ansett vara med

hänsyn till de här ofvan framhållna synpunkterna för närvarande mest

bohöfliga, vore följande:

1. Linjen Stockholm —Örebro—norska gränsen vid Charlottenlerg.

Telefonkorrespondensen mellan de svenska och norska statstelefonnäten

förmedlades för närvarande af fyra interurbana ledningar. Af

dessa vore emellertid endast två — nämligen Sundsvall—Östersund

—Trondhjem, byggd under år 1902 för de af 1899 års Riksdag beviljade

medel, samt Malmö—Göteborg—Kristiania, utförd under åren

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

11

1899—1900 för de af 1897 och 1900 års Riksdagar anvisade anslag —

anordnade af sådan materiel, 4,5 mm. koppartråd, att de kunde anses

fullt motsvara sitt ändamål såsom internationella telefonförbindelser.

De båda öfriga ledningarne, Strömstad—Fredrikshald samt Stockholm

—Örebro—Karlstad—Kristiania, vore byggda af klenare materiel, 2,5

resp. 2,7 mm. bronstråd, och därför icke lämpliga för långtelefonering

i egentlig mening. Den förstnämnda af dessa ledningar användes hufvudsakligen

för den lokala trafiken mellan Bohuslän och Norge och

kunde för detta ändamål anses vara af tillfredsställande beskaffenhet.

Den senare ledningen, Stockholm—Örebro—Kristiania, hade däremot

visat sig allt mer otillräcklig för sin uppgift att förmedla hela telefonkorrespondensen

mellan Sveriges och Norges hufvudstäder jämte kringliggande

och mellanliggande orter. För att i någon mån förbättra ledningen

hade å sträckan Stockholm—Örebro—Karlstad inkopplats en

ledning af 3 mm. koppartråd i stället för bronsledningen, utan att

likväl tillfredsställande resultat kunnat uppnås. Behofvet af en gröfre

ledning hade nämligen gjort sig allt mera kännbart, sedan såväl svenska

som norska rikstelefonnätet fått allt större utbredning och till följd

däraf den nu befintliga ledningen måst tagas i bruk för samtal på allt

längre distanser.

Det syntes därför telegrafstyrelsen, att tiden vore inne för anläggande

af en telefonförbindelse af 4,5 mm. koppartråd jämväl mellan

Stockholm och Kristiania. Från norsk sida hade också vid flere tillfällen

uttalats önskvärdheten af en sådan ledning mellan hufvudstäderna,

och torde norska telegrafstyrelsen vara betänkt på att vidtaga åtgärder

för erhållande af anslag för utförande af den ifrågasatta ledningen inom

norskt område.

Genom anordnandet af en ny förbindelse skulle den nu befintliga

ledningen kunna helt och hållet användas för trafiken inom landet samt

för den hittills allt för litet tillgodosedda gränstrafiken och sålunda

fylla ett behof, för hvilket densamma bättre iämpade sig än för förmedlingen

af den stora internationella telefontrafiken.

Kostnaden för ledningen vore beräknad till 330,100 kronor.

2. Linjen Stockholm—Malmö.

Sedan de båda telefonledningar, som år 1890 anordnades mellan

Stockholm och Malmö, visat sig icke längre vara tillräckliga att förmedla

telefontrafiken mellan dessa och mellanliggande orter, anvisade

Riksdagen år 1897 och år 1900, på därom af Eders Kungl. Maj:t gjorda

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 39

framställningar, medel för en ny ledning mellan nämnda städer. Denna

ledning, som byggdes af 4,5 mm. koppartråd för att kunna användas

jämväl för den internationella korrespondensen med och öfver Danmark,

fullbordades under år 1900. Under den jämförelsevis korta tid ledningen

varit i bruk hade emellertid korrespondensen ökats så hastigt, att

ytterligare minst en ledning å nämnda sträcka redan nu visat sig behöflig.

En medverkande orsak härtill vore äfven, att af de tre ofvannämnda

ledningarne endast en, den senast byggda, kunde få disponeras

uteslutande för direkta samtal mellan Stockholm och Malmö. Å den

ena af de förutvarande ledningarne måste nämligen Nässjö ingå under

vissa tider på dagen för att förmedla trafiken mellan. Stockholm och

norr därom belägna orter, å ena sidan, samt Småland, Halland och

södra Västergötland, å andra sidan. Den andra af de båda äldre ledningarne

hade allt sedan den anlades varit intagen på ett flertal mellanstationer

och användes för dessa stationers samtal sins emellan och

med ändstationerna. Denna ledning hade därför endast undantagsvis

kunnat användas för den direkta trafiken mellan Stockholm och Malmö.

Under senaste tiden hade telegrafstyrelsen upprepade gånger fått

mottaga klagomål öfver svårigheten att erhålla telefonsamtal mellan

nämnda städer. Den öfver ifrågavarande korrespondens förda statistiken

visade ock, att midt på dagen, under den egentliga affärstiden,

så godt som uteslutande ilsamtal utväxlades, och att endast i undantagsfall

ett vanligt samtal kunde på något så när rimlig tid hinna expedieras.

Af alla under nästlidne oktober månad mellan Stockholm och

Malmö utväxlade telefonsamtal hade 33,4 procent varit ilsamtal, och 8

procent af de beg;ärda samtalen hade på grund af trängseln å ledningarne

blifvit inhiberade.

En ny ledning Stockholm—Malmö, som enligt telegrafstyrelsens

förmenande måste komma till stånd under de närmaste åren, om trafiken

å denna sträcka skulle kunna på ett tillfredsställande sätt uppehållas,

kunde emellertid anordnas af 3 mm. koppartråd, då den vore

afsedd att hufvudsakligen användas för telefonering mellan sydligaste

Sverige samt Stockholm och orterna däromkring. Den nu befintliga

4,5 mm. ledningen kunde därigenom, mera än hittills kunnat ske, disponeras

för den internationella telefontrafiken samt för samtal mellan

södra och norra Sverige.

Ifrågavarande ledning, som delvis medförde en ny stolpsättning,

kunde enligt telegrafstyrelsens beräkning anläggas för en kostnad af

212,000 kronor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

13

3. Linjerna Stockholm—Norrköping, Norrköping—Nässjö, Nässjö— Växjö,

Växjö—Hessleholm och Hessleholm—Malmö.

Den ena af de år 1890 byggda telefonledningarne Stockholm—

Malmö hade, såsom förut nämnts, allt sedan sin tillkomst varit intagen

å ett flertal mellanstationer, nämligen Nyköping, Norrköping, Linköping,

och Växjö, för att upptaga telefonkorrespondensen från och till dessa

orter jämte till dem anknutna telefonnät. Då den emellertid snart

visade sig otillräcklig för den alltjämt stigande korrespondensen, föreslog

telegrafstyrelsen i sin ofvan åberopade underdåniga skrifvelse den

15 november 1898 anläggande af, bland annat, ledningar Stockholm—

Norrköping, Norrköping—Nässjö och Nässjö—Malmö. Dessa ledningar

hade nu kommit till stånd och beredt en mycket afsevärd lättnad i

telefontrafiken mellan de delar af landet, som berördes af desamma.

Med de underlättade förbindelserna hade emellertid, såsom vanligt, följt

en ökad samtalsfrekvens, och redan nu framginge af det alltjämt stigande

antalet ilsamtal och inhiberade samtal, att inom den allra närmaste

tiden nya interurbanledningar mellan ofvan nämnda orter blefve

af behofvet starkt påkallade.

Särskild!, mellan Stockholm och Norrköping gjorde sig saknaden af

tillräckligt antal fullgoda förbindelseledningar synnerligen kännbar. En

stor del af telefonkorrespondensen mellan Stockholm och Norrköping

måste nämligen förmedlas å en till sistnämnda stad framdragen järntrådsledning

samt å en genom duplicering af tvänno andra ledningar erhållen

»artificiell» ledning. Detta förhållande, som icke kunnat annat än

inverka störande vid telefoneringen, hade gjort sig gällande särskildt i

fråga om samtalen mellan Norrköping och norra Sverige, hvaröfver

också klagomål ofta försports.

Kostnaden för ifrågavarande ledningar af 3 mm. koppartråd vore

beräknad till 52,500 kronor för Stockholm—Norrköping, 53,400 kronor

för Norrköping—Nässjö, 27,800 kronor för Nässjö—Växjö, 32,200 kronor

för Växjö—Hessleholm samt 18,700 kronor för Hessleholm—Malmö.

4. Linjerna Norrköping—Motala, Nässjö—Mjölby, Nässjö— Västervik,

Växjö—Kalmar, Hessleholm—Kristianstad, Malmö—Kristianstad

och Malmö—Ystad.

Samtliga dessa ledningar vore att betrakta som grenledningar till

de ofvan omförmälda stamledningarne mellan Stockholm, Norrköping,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

Nässjö, Växjö, Hessleholm och Malmö och hade till ändamål att leda

in trafiken från de mindre och de mera åt sidan liggande stationerna

till nämnda rangeringsstationez-, så att stamledningarne kunde komma

till gagn jämväl för andra orter än dem, som direkt berördes af desamma.

Genom anordnandet af de föreslagna nya ledningarne vunnes

därjämte den fördel, att flere nu befintliga, i tekniskt hänseende för

långdistanstelefonering mindre tillfredsställande ledningar kunde upplåtas

för lokaltrafiken, som vore i stort behof af flera förbindelser.

Ifrågavarande ledningar beräknades med 3 mm. koppartråd kosta

resp. 22,500, 20,500, 50,400, 33,600, 8,600, 28,200 och 16,500 kronor.

5. Linjen Stockholm—Västervik—Oskarshamn.

Få af de med rikstelefon försedda orter inom landet hade för närvarande

så otillräckliga telefonförbindelser med hufvudstaden som samhällena

i östra Småland. Kort efter det rikstelefonnäten här kommit

till stånd, anordnades, år 1894, en förbindelseledning — för af 1893

års Riksdag beviljadt anslag — af 2 mm. bronstråd från Oskarshamn

via Hultsfred till Västervik och därifrån till Norrköping. Oskarshamn

hade visserligen sedermera erhållit en ledning öfver Hultsfred till Nässjö,

äfven denna till största delen byggd af 2 mm. bronstråd, och Hultsfred

hade medelst en 3 mm. kopparledning fått förbindelse med Linköping.

På grund af trängseln å ledningaime mellan Norrköping och

Nässjö måste emellertid den förstnämnda ledningen fortfarande i främsta

rummet användas för korrespondensen mellan telefonnäten i östra Småland

och Norrköping samt nordligare belägna orter. Följden häraf hade

blifvit, att samtalen mellan Stockholm och Västervik samt ännu mera

mellan Stockholm och Oskarshamn med kringliggande orter ginge synnerligen

dåligt på grund af ledningens underlägsenhet i tekniskt hänseende

för samtal mellan så långt från hvarandra belägna platser, hvarförutom

ledningen visat sig otillräcklig för samtalsfrekvensen å denna

sträcka. Den föreslagna nya ledningen af 3 mm. koppartråd skulle

bäfva dessa missförhållanden och äfven medföra, att den äldre ledningen

blefve disponibel för den mera lokala korrespondensen, något som äfven

vore af nöden, sedan antalet abonnenter i Västervik och Oskarshamn

med underlydande växelstationer vuxit från resp. 108 och 87 vid utgången

af år 1893 till resp. 274 och 313 abonnenter år 1902.

Anläggningskostnaden för ledningen Stockholm—Västervik—Oskarshamn

beräknades till 117,800 kronor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

15

6. Linjen Stockholm—Göteborg.

Hvad som ofvan anförts i fråga om trängseln å ledningarne mellan

Stockholm och Malmö gällde äfven om de interurbana telefonledningar,

som förbunde hufvudstaden med Göteborg. Den senast byggda

af deBsa ledningar, utförd af 4,5 mm. koppartråd, för hvilken 1897 års

Riksdag beviljade erforderliga medel, fullbordades år 1899. Under närmaste

månaderna efter det nämnda ledning kommit till stånd förmärktes

visserligen en betydlig lättnad i telefontrafiken mellan Stockholm

och Göteborg, men redan efter ett hälft år hade samtalsfrekvensen

ökats så mycket, att under affärstiden ilsamtalen alltmer började uttränga

vanliga samtal. Under nästlidne oktober månad expedierades

å de två direkta ledningarne mellan Stockholm och Göteborg omkring

2,650 ilsamtal mot 8,500 vanliga, under det att omkring 1,150 samtal

måste på grund af bristande tidsutrymme å ledningarne inställas.

Då det vore den direkta trafiken mellan hufvudstaden och Göteborg,

som först och främst behöfde tillgodoses, torde den nya ledningen

mellan dessa orter böra lämpligast anordnas af 3 mm. koppartråd. Den

förutvarande 4,5 mm.-ledningen kunde sedermera disponeras hufvudsakligen

för mera långväga samtal.

Ledningen beräknades kosta 127,600 kronor.

7. Linjerna Stockholm—Skof de, Skof de—Vänersborg, Skof de—Borås och

Skof de — Skara—Lidköping.

Telefonsamtalen mellan Stockholm med kringliggande orter, å ena

sidan, samt telefonnäten i Bohuslän, östra och delvis södra delarne af

Västergötland samt Halland, å andra sidan, förmedlades för närvarande

öfver Göteborg. Den nu ifrågasatta ledningskombinationen hade till

ändamål att, med Sköfde såsom förmedlingsstation, bereda en mera

naturlig väg för denna korrespondens. Härigenom vunnes för ett stort

antal samtal en betydlig minskning i vägläugdon, hvarförutom en väl

behöflig aflastning samtidigt härmed skulle ernås å ledningarne mellan

Stockholm och Göteborg, hvilka, såsom förut påpekats, behöfde så långt

som möjligt tagas i anspråk för den alltjämt växande trafiken mellan

ändstationerna.

Genom de föreslagna ledningarne inom Västergötland skulle äfven

den under år 1902 för anslagsmedel byggda ledningen Norrköping—

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statstitskoltets Utlåtande N:o 39.

Sköfde lättare kunna förmedla trafiken mellan Östergötlands och Västergötlands

samtliga telefonnät.

Kostnaden för ledningen Stockholm—Sköfde af 3 mm. koppartråd

voro beräknad till 74,200 kronor och för ledningarne Sköfde—Vänersborg,

Sköfde—Borås och Sköfde—Skara—Lidköping till resp. 41,600,

25,200 och 17,700 kronor.

8. Linjerna Göteborg—Helsingborg, Göteborg—Halmstad, Falkenberg—

Varberg och Ängelholm—Halmstad.

Dessa ledningar vore afsedda att komplettera det nu mycket otillfredsställande

interurbana telefonnätet utefter västkusten. Förutom den

internationella ledningen af 4,6 mm. koppartråd från Kristiania via Göteborg,

Helsingborg och Malmö till Köpenhamn — hvilken ledning, som

naturligt vore, på grund af den internationella telefonkorrespondensen,

icke kunde komma den egentliga västkusttrafiken i afsevärd mån till

godo — funnes utefter västkusten endast två genomgående telefonledningar,

den ena af 2,6 mm. koppartråd, den andra af 1,9 mm. bimetallisk

tråd. Ingendera af dessa ledningar uppfyllde i afseende på ledningstrådens

beskaffenhet de anspråk, som man numera ställde på en för

långtelefonering afsedd ledning. Därtill komme, att, sedan dessa ledningar

anlades, åren 1891 och 1892, tillkommit nya lokala telefonnät,

som för sina interurbana samtal vore hänvisade till nämnda ledningar,

hvarjämte de förut befintliga näten erhållit en betydande tillväxt. Så

hade telefonnätet i Halmstad, som byggdes år 1893 och då omfattade

216 abonnenter, numera ett abonnentantal af 508 stycken. Göteborgs

telefonnät med underlydande växelstationer, som i slutet af år 1892

räknade 1,767 abonnenter, omfattade vid utgången af år 1901 6,433

abonnenter. Helsingborgsnätet hade under samma tid ökats med 038,

eller från 390 till 1,028 abonnenter.

Hvad särskildt ledningen Göteborg—Halmstad beträffade, skulle

densamma blifva till stort gagn icke endast för trafiken mellan Halmstad

och Göteborg, utan äfven — i kombination med de af 1899 års

anslag byggda ledningarne Halmstad—Växjö och Halmstad—Nässjö —

för telefonkorrespondensen mellan Småland och Västergötland.

De föreslagna ledningarne vore i telegrafstyrelsens beräkningar

upptagna till följande kostnader med användande af 3 mm. koppartråd:

Göteborg—Helsingborg 79,700 kronor, Göteborg—Halmstad 35,300

kronor, Falkenberg—Varberg 7,000 kronor och Ängelholm—Halmstad

15,800 kronor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

9. Linjen Helsingborg—Hessleholm.

Under november månad år 1902 var en ny telefonkabel afsedd att

nedläggas mellan Helsingborg och Helsingör. Denna kabel skulle användas

för, bland annat, den internationella telefontrafiken Kristiania—

Göteborg—Köpenhamn, hvarigenom undvekes omvägen öfver Malmö

och den ganska afsevärda dämpning af telefonsamtalens tydlighet, som,

enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen, förorsakades af den betydligt

längre kabeln Hildesborg—Vedbäck, hvilken kabel icke heller hvad

konstruktionen beträffade motsvarade de fordringar man numera ställde

på en telefonkabel. För samma ändamåls vinnande i fråga om korrespondensen

mellan Stockholm och Köpenhamn vore den här ifrågasatta

ledningen Helsingborg—Hessleholm afsedd. Ledningen skulle intagas

i Hessleholm och där under viss del af hvarje timme vara sammankopplad

med delen Hessleholm—Stockholm af den för internationell

trafik afsedda 4,5 mm. ledningen Stockholm—Malmö.

På grund af sin uppgift att förmedla internationell trafik, borde

den föreslagna ledningen byggas af 4,5 mm. koppartråd; kostnaden för

densamma beräknades uppgå till 40,000 kronor.

10. Linjerna Göteborg—Karlstad och Skof de—Karlstad.

Innan telegrafverket år 1900 inköpte det enskilda telefonnätet i

Karlstad, funnes vid denna station med underlydande växel stationer endast

omkring 270 rikstelefonabonnenter. Omedelbart efter det telefonnätet

blifvit af telegrafverket ombyggdt var abonnentantalet omkring

500, hvilket antal sedermera så raskt ökats, att det uppginge till omkring

625 abonnenter. Under de senaste åren hade rikstelefonen erhållit

en allt större utbredning äfven i öfriga delar af Värmland, i det

flere nya nät och förbindelseledningar kommit till stånd, och hade därvid

gifvetvis Karlstad blifvit centralorten för dessa anläggningar.

Under det Värmlands-nätet sålunda hastigt tillvuxet och äfven erhållit

nya, väl behöfliga förbindelser åt norr och öster, hade behofvet

af nya telefonledningar söderut gjort sig allt mera kännbart. De två

interurbana telefonledningar, som nu förbunde Värmland med Dalsland,

Bohuslän och Västergötland, nämligen Göteborg—Karlstad och Vänersborg—

Åmål—Seffle—Karlstad, vore numera långt ifrån tillräckliga,

synnerligast som å den senare ledningen, på grund af de mellanstationer,

som vore intagna å densamma, föga tidsutrymme funnes för den

genomgående trafiken. Särskild! för samtalen mellan Värmland och

Bih. till liiksd. Vrot. 1903. 4 Sami. 1 AJd. 28 Höft. Ii

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

Bohuslän samt öfre delen af Västergötland vore det svårt att bereda

plals å nu tillgängliga ledningar.

Genom anordnandet af den föreslagna förbindelsen från Karlstad

till Sköfde skulle en stor del af de samtal mellan Värmland och Västergötland,

som nu måste söka sig väg öfver Göteborg, Vänershorg eller

Örebro, kunna förmedlas mera direkt, och därigenom en välbehöflig aflastning

ernås, särskildt å ledningarne mellan Göteborg och Karlstad.

Den ifrågasatta nya ledningen mellan de båda sistnämnda orterna

vore afsedd uteslutande för den direkta trafiken mellan och öfver dessa

platser, hvarvid den nuvarande direkta, ehuru klenare ledningen äfven

kunde användas för att via Vänersborg förmedla telefonkorrespondensen

mellan Värmland och Bohuslän.

Med användande af 3 mm. koppartråd beräknades ledningen Göteborg—Karlstad

kosta 88,900 kronor och ledningen Sköfde—Karlstad

42,900 kronor.

11. Linjerna Göteborg—Lysekil, Göteborg—Uddevalla och Smögen—

Lysekil— Grebbestad—Strömstad.

De interurbana telefonförbindelserna mellan de bohuslänska telefonnäten

inbördes och mellan dessa nät, å ena sidan, samt Göteborg

och Norge, å andra sidan, vore för närvarande allt för få till antalet.

De vore dessutom alla anordnade af sådan materiel — 3 mm. järntråd

och 2 å 2,5 mm. bronstråd — att de icke uppfyllde de fordringar, som

måste ställas på telefonledningar, hvilka skulle användas för interurban

telefonering inom det vidsträckta rikstelefonnätet. De föreslagna nya

förbindelserna, som alla borde byggas af 3 mm. koppartråd, skulle

därför i främsta rummet användas för de egentliga långdistanssamtalen,

men därjämte äfven, i den mån utrymme härför kunde vinnas å desamma,

för den mera lokala trafiken med Göteborg och via Strömstad

med Norge.

Kostnaden för dessa ledningar vore beräknad till resp. 45,300,

58,600 och 43,100 kronor.

12. Linjerna Göteborg—Borås och Göteborg—Jönköping.

Telefonnätet i Jönköping med tillhörande växelstationer omfattade

vid 1901 års utgång 932 telefonapparater, och vid samma tidpunkt

uppgick apparatantalet i Borås-nätet till 589. En väsentlig del af dessa

orters interurbana telefonkorrespondeus gällde, såsom naturligt vore, Gö
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

19

teborg, där ifrågavarande städer hade sina hufvudsakliga affärsförbindelser.

Det hade också visat sig, att de nu befintliga telefonledningarne

mellan Jönköping, Borås och Göteborg icke vore tillräckliga för det

stora abonnentantal, som behöfde betjäna sig af desamma. Trängseln

å ledningarne hade gjort, att Borås måst uttagas ur koppartrådsledningen

Göteborg—Jönköping och att för hela Borås-trafiken till och öfver

Göteborg icke andra ledningar än sådana af järntråd kunde disponeras.

De båda ifrågasatta nya ledningarne vore afsedda att anordnas af

3 mm. koppartråd — den nyss nämnda, numera direkta ledningen Göteborg—Jönköping

vore byggd af dylik tråd med endast 2,5 mm. diameter

— och skulle hufvudsakligen begagnas för långdistanstrafiken,

under det de nu befintliga ledningarne skulle användas för samtal å

kortare håll.

Ledningen Göteborg—Borås beräknades kosta 17,100 kronor och

ledningen Göteborg—Jönköping 39,500 kronor.

13. Linjen Göteborg—Växjö.

Växjö hade under de senaste åren efter hand fått allt större betydelse^

som rangeringsstation för den interurbana telefontrafiken inom

Sydsverige, i det numera från Växjö utginge telefonledningar till Kalmar,

Karlskrona samt Karlshamn med Kristianstad och Hessleholm. En

direkt ledning mellan Göteborg och Växjö skulle därför vara till stort

gagn för ett flertal telefonnät i Småland, Blekinge och norra Skåne

med afseende på dessa orters telefontrafik med västra Sverige, hvilken

trafik nu förmedlades å omvägar via Nässjö eller Halmstad.

Den nya ledningen vore afsedd att anordnas med 3 mm. koppartråd

och framdragas längs den nu under byggnad varande järnvägen

mellan Borås och Alfvesta och skulle få en längd af omkring 245 km.

Enär afståndet från Växjö till Göteborg via Nässjö vore 313 km. och

via Halmstad 302 km., skulle genom ifrågavarande ledning en ganska

stor besparing i väglängd vinnas för telefonkorrespondensen öfver Växjö

och Göteborg. Därtill komme, att ledningen skulle bereda utrymme

för annan korrespondens å ledningarne Växjö—Nässjö, Nässjö—Göteborg

och Halmstad—Göteborg, å hvilka, såsom förut anmärkts, stor

trängsel rådde och näppeligen komme att helt undanröjas genom de

nu föreslagna ledningarne mellan dessa orter. Slutligen borde påpekas,

att, då ledningen skulle komma att framföras å ny väg, densamma

skulle blifva till stort gagn såsom reservledning vid inträffande fel a

ledningar, som följde andra vägar.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

Kostnaden för den ifrågasatta nya tvärledningen vore beräknad

till 102,300 kronor.

14. Linjen Norrköping—Örebro.

Mellan Norrköping och Örebro funnes för närvarande endast en

direkt telefonledning, byggd af anslagsmedel år 1900. Denna ledning

vore redan nu strängt upptagen och kunde med visshet väntas blifva

inom den allra närmaste tiden öfverfylld af den telefontrafik, som borde

gå denna väg. Detta vore också lätt förklarligt, då telefonnäten i såväl

Norrköping som Örebro, nu innehållande resp. 2,132 och 1,602 telefonapparater,

vore i rask tillväxt, och båda stationerna dessutom vore

viktiga knutpunkter i det interurbana rikstelefonnätet.

Telegrafstyrelsen ansåge därför, att en ny ledning af 3 mm. koppartråd

mellan Norrköping och Örebro, beräknad till en kostnad af 36,600

kronor, vore af behofvet starkt påkallad.

15. Linjen Eskilstuna—Flen(—Norrköping).

Af den nya ledniugen mellan Stockholm och Nyköping, för hvilken

1899 års Riksdag beviljade anslag, hade under år 1902 delen Stockholm—Flen

fullbordats och i Flen provisoriskt förenats med en under

året anordnad ledning mellan Flen och Norrköping. Den nu föreslagna

ledningen Eskilstuna—Flen skulle i Flen sammankopplas med sistnämnda

ledning till en direkt förbindelse mellan Eskilstuna och Norrköping,

hvarefter ledningen Stockholm—Flen, på sätt ursprungligen afsetts,

skulle fortsättas till Nyköping med användande af redan anvisade anslagsmedel.

Mellan Norrköping och Eskilstuna funnes för närvarande icke någon

fullgod telefonförbindelse, i det att de, som nu användes, vore byggda

af järntråd och dessutom icke ginge direkt, utan vore intagna i Katrineholm

och Flen. En direkt ledning Eskilstuna—Norrköping af 3 mm.

koppartråd skulle därför fylla ett länge kändt behof.

Kostnaden för delen Eskilstuna—Flen af ifrågavarande ledning vore

beräknad till 15,600 kronor.

16. Linjen Norrköping—Västerås—Gäfle.

De skäl, som föranledde telegrafstyrelsen att föreslå anordnandet

af en tvärgående ledning från Norrköping öfver Västerås till Gäfle, vore

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Statsutskottets Utlåtande N:o 39,

desamma, som förut framlagts i fråga om ledningen Göteborg Växjö.

Den nya ledningen skulle upptaga den ganska betydande telefontrafiken

mellan de orter, som komme att beröras af densamma, hvilken trafik

nu måste gå omvägen öfver Stockholm eller Örebro. Därigenom skulle

en _ särskildt i fråga om ledningarne öfver Stockholm — i hög grad

välbehöflig aflastning ernås å de ledningar, som nu användes för denna

korrespondens. . .

För att vinna största möjliga besparing i väglängd vore ledningen

afsedd att framdragas längs nya järnvägen Gäfle—Gysinge—Sala. Hela

ledningen Gäfle—Norrköping skulle därigenom erhålla en längd af 303

km., nämligen delen Gäfle—Västeras 143 km. och delen Västeras

(—Eskilstuna)—Norrköping 160 km.

Dessa afstånd blefve afsevärdt mindre än längden af de samtalsvägar,

som ledningen skulle ersätta, nämligen Gäfle—Örebro Norrköping,

358 km., Gäfle—Stockholm—Norrköping, 364 km., Gäfle—

Stockholm—Västerås, 293 km., Västerås- Stockholm—Norrköping, 293

km., Västerås—Örebro—Norrköping, 244 km.

Den beräknade kostnaden för den föreslagna nya ledningen ai 3

mm. koppartråd vore 90,800 kronor.

17. Linjerna Stockholm—Örebro, Stockholm —Eskilstuna—Örebro,

Stockholm —Arboga—Örebro och Arboga—Västerås.

Genom sitt läge hade Örebro kommit att intaga en mycket framstående

plats i den interurbana telefontrafiken såsom rangeringsstation

för ett stort antal telefonledningar. Näst Stockholm och Göteborg vore

Örebro att anse såsom Sveriges i detta hänseende viktigaste plats.

Det vore under sådana förhållanden tydligt, att hvad som först och

främst fordrades, för att Örebro skulle kunna på ett tillfredsställande

sätt fylla sin uppgift såsom rangeringsstation, vore ett tillräckligt antal

fullgoda telefonförbindelser, och gjorde sig behotvet af sådana för närvarande

särskildt gällande beträffande förbindelser med Stockholm.

De två direkta ledningar, som nu funnes mellan Örebro och Stockholm,

voro nämligen långt ifrån tillräckliga, ehuru telegrafstyrelsen för

att minska trängseln å dessa ledningar låtit genom duplicering anordna

en »artificiell» ledning mellan nämnda orter.

Denna senare åtgärd, som i fråga om långa telefonledningar vore

i tekniskt afseende mindre tillfredsställande, vore att anse endast såsom

provisorisk.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

De tre föreslagna ledningarne mellan Stockholm och Örebro vore

icke uteslutande afsedda för den direkta trafiken, ty genom att två af

dessa ledningar intoges i resp. Eskilstuna och Arboga stationer och

genom att en biledning anordnades från Arboga till Västerås, skulle

Eskilstuna äfvensom trakterna norr om Mälaren och Hjälmaren erhålla

förbättrade förbindelser med såväl Stockholm som Örebro. Att äfven

de sistnämnda förbättringarne i interurbana telefonnätet vore af behofvet

påkallade, torde framgå däraf, att för närvarande ingen telefonledning

af koppar funnes disponibel för trafiken mellan Eskilstuna och

Örebro och icke heller för trafiken mellan Västerås och Örebro, samt

af det förhållande, att för Eskilstuna telefonnät, som för närvarande

omfattade 1,082 telefonapparater, endast en kopparledning till Stockholm

funnes att tillgå.

Kostnaden för de föreslagna nya ledningarne af 3 mm. koppartråd,

af hvilka den förstnämnda delvis komme att medföra ny stolpsättning,

beräknades till resp. 65,300, 50,600, 54,500 och 12,100 kronor.

18. Linjerna Stockholm—Gäfie och Stockholm—GäJle—Falun.

Sedan Gäflenätet år 1893 inköpts af telegrafverket och ombyggts

till dubbeltrådigt, uppgick antalet af de i Gäfie och underlydande växelstationer

inkopplade telefonapparater till 928 stycken. Utvecklingen

hade sedan denna tid varit så snabb, att nätet nu omfattade icke mindre

än 2,549 apparater. Det vore under sådana förhållanden tydligt,

att de båda ledningar, genom hvilka detta telefonnät redan från början

förbundes med hufvudstaden, icke längre vore tillräckliga, synnerligast

som de vore byggda af klen materiel, 2 mm. bronstråd, och sålunda

icke vore lämpliga att använda vid långdistanstelefonering. Behofvet

af de båda föreslagna nya ledningarne mellan Stockholm och Gäfie

vore därför, enligt telegrafstyrelsens åsikt, synnerligen trängande.

De telefonledningar, som förenade telefonnäten i Gäfie och Falun

med hvarandra, vore likasom ledningarne mellan Stockholm och Gäfie

af klen materiel och därför fullt lämpliga endast för den mera lokala

telefouaorrespondensen. En ledning af 3 mm. koppartråd från Falun

till Gäfie hade därför länge varit af behofvet påkallad och skulle äfven

blifva till stor nytta för samtalen från Falun till orterna norr om Gäfie.

Ledningen Stockholm—Gäfie kunde, enligt telegrafstyrelsens beräkning,

byggas af 3 mm. koppartråd för on kostnad af 40,700 kronor och

ledningen Stockholm—Gäfie—Falun af liknande tråd för 64,200 kronor.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

23

19. Linjerna Örebro—Krylbo—Falun och Örebro—Smedjebacken.

Med erinran, att telegrafstyrelsen hos Eders Kungl. Maj:t anhållit

att få i Krylbo, som nu vore växelstation under Norberg, anordna en

själfständig telegrafstation, anför styrelsen vidare.

Hufvudskälet för denna framställning vore den stora betydelse,

som Krylbo både i egenskap af knutpunkt för flere af de viktigaste

ledningarne. Den ifrågasatta ledningen Örebro—Krylbo—Falun vore

afsedd att förmedla samtalen mellan stationerna i sydöstra Dalarne och

Västmanland, å ena sidan, samt Falun och alla de stationer, för bvilka

Örebro vore rangeringsstation, å andra sidan. Genom denna ledning

skulle äfven en välbehöflig lättnad beredas den trafik, som förmedlades

å den år 1901 anlagda ledningen Örebro—Falun, hvilken ledning redan

nu visat sig otillräcklig för det hastigt stigande samtalsbehofvet. Hvad

särskildt delen Krylbo—Falun beträffade, hade denna ledning upprepade

gånger varit föreslagen till utförande, enär någon för trafiken mellan

Krylbo (Norberg) och Falun tillgänglig kopparledning icke för närvarande

funnes. Med byggandet af denna ledning hade emellertid måst

anstå, då disponibla medel icke funnits att för ändamålet tillgå.

Ledningen Örebro—Smedjebacken vore afsedd att sätta telefonnäten

i södra Dalarne och norra Västmanland i bättre förbindelse med

Örebro och därigenom med det öfriga rikstelefonnätet. Denna ledning

hade äfvenledes länge varit ifrågasatt, men ännu icke kunnat utföras,

utan både ifrågavarande telefonnät hittills måst nöja sig med sina bimetall-

och järntrådsledningar via Norberg och Kopparberg.

Kostnaden, med beräkning af 3 mm. koppartråd, för ledningen

Örebro—Krylbo—Falun beräknades till 52,600 kronor och för ledningen

Örebro—Smedjebacken till 30,000 kronor.

20. Linjen Söderhamn—Hudiksvall.

Under de sista åren hade Söderhamn erhållit tre särskilda interurbana

telefonledningar söderut, alla byggda af anslagsmedel, nämligen

till Stockholm, Örebro och via Mora till Karlstad. Den föreslagna ledningen

Söderhamn—Hudiksvall vore afsedd att, i kombination med en

under år 1902 anordnad 3 mm. kopparledning från Sundsvall till

Hudiksvall, låta äfven de norr om Söderhamn belägna orterna få gagn

af förstnämnda tre interurbanledningar. Härigenom skulle också den

nu rådande mycket stora trängseln å kustledningarne mellan Söderhamn

och Sundsvall i väsentlig grad aflägsnas.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

Ledningen vore af telegrafstyrelsen upptagen att byggas af 3 mm.

koppartråd för en beräknad kostnad af 14,600 kronor.

21. Linjen Ljusdal—Ange—Östersund.

För telefontrafiken mellan södra Jämtland och östra Medelpad, å

ena sidan, samt norra Hälsingland och Härjedalen, å den andra, funnes

nu inga direkta förbindelser, utan måste denna trafik söka sig väg

öfver Sundsvall och Hudiksvall. Genom anordnandet af en ledning

längs stambanan från Ljusdal till Ange skulle ernås icke allenast en

från 245 till 104 km. förminskad taldistans mellan telefonnäten å dessa

platser, utan äfven ett väl behöfligt ökadt tidsutrymme för telefontrafiken

utefter kusten söderut från Sundsvall.

Fortsättningen Ange—Östersund afförenämnda ledning skulle hafva

till uppgift att förbinda denna ledning med nu befintlig ledning af

3 mm. koppartråd mellan Östersund och Storlien och därigenom åstadkomma

en sammanhängande ledning Storlien—Östersund—Ange—

Ljusdal.

Hela ledningen Ljusdal—Östersund beräknades med 3 mm. koppartråd

kosta 51,600 kronor.

22. Linjen Härnösand—Nyland.

Telefonledningarne utefter ådalen från Härnösand öfver Kramfors

och Nyland till Sollefteå hade länge varit otillräckliga för den lifliga

trafik, som här rådde. De vore icke heller, med ett enda undantag, af

sådan beskaffenhet, att de fullt lämpade sig för långa taldistanser. Den

enda fullgoda interurbanledning, som funnes å denna linjesträcka, vore

nämligen en under år 1902 anordnad 3 mm. kopparledning Sollefteå—

Nyland, och vore den föreslagna ledningen från Nyland till Härnösand,

som vore beräknad att med 3 mm. koppartråd kunna utföras för 22,900

kronor, afsedd att utgöra fortsättning och komplettering af denna

förbindelse.

23. Linjerna Sollefteå—Ragunda—Östersund, Örnsköldsvik—Ramsele—

Backe—Strömsund och (Umeå—) Hällnäs—Lycksele—Asele.

Om man ej medräknade kustledningarne och den längs statens järnvägar

framdragna genomgående ledningen Stockholm—Luleå, funnes för

närvarande inom Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län norr

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

om Östersund och Sollefteå inga andra interurbana telefonledningar af

koppar- eller bronstråd än en 3 mm. kopparledning Östersund Strömsund,

en ledning af 2,5 mm. bronstråd Sollefteå—Ramsele—Backe

Åsele samt en ledning af 3 mm. koppartråd Umeå—Hällnäs, hvilken

senare ledning vore sammankopplad med en järntrådsledning mellan

Hällnäs och Lycksele till en ledning Umeå—Lycksele. Öfriga ledningar

inom dessa trakter vore alla byggda af järntråd och både äfven i

främsta rummet varit afsedda att betjäna den lokala trafiken. Det hade

emellertid visat sig, att äfven dessa ledningar till mycket väsentlig del

upptoges af långdistanssamtal, och att alltså behof af interurbanledningar

förefunnes, något som ock vore naturligt för dessa på andra kommunikationer

mycket vanlottade landsdelar.

De föreslagna tre ledningarne skulle sätta telefonnäten inuti

landet i mera direkt förbindelse med samhällena vid kusten och, hvad

som först och främst erfordrades, förbättra förbindelserna mellan dessa

telefonnät inbördes samt därigenom minska talafstånden. Så t. ex.

skulle medelst den nya ledningen mellan Lycksele och Åsele dessa i

administrativt m. fl. afseenden nära förbundna orter komma, på ett talafstånd

af allenast 100 km., under det med nnvarande ledningar öfver

Umeå, Härnösand och Sollefteå afståndet vore omkring 700 km., d. v. s.

så stort, att samtalen å nu befintliga ledningar endast med stor svårighet

kunde uppfattas.

Ledningen Hällnäs—Lycksele vore afsedd att förenas med den nu

befintliga ledningen Umeå—Hällnäs, så att Lycksele erhölle en fullgod

telefonförbindelse med Umeå.

Enligt inom telegrafstyrelsen verkställda beräkningar skulle med

användande af 3 mm. koppartråd anläggningskostnaden för ledningen

Sollefteå—Östersund uppgå till 53,000 kronor, för ledningen Örnsköldsvik—Strömsund

till 64,700 kronor och för ledningen Hällnäs Lycksel—Åsele

till 53,500 kronor.

24. Linjen Boden— Vuollerim.

Den år 1901 af anslagsmedel byggda ledningen Luleå—Gellivare

hade hittills varit provisoriskt intagen i växelstationen i Murjek för.att

kunna upptaga långdistanstrafiken från. stationerna i Jockmock,. Paijerim,

Vuollerim och Murjek. Dessa stationer hade dessutom förbindelse

med det öfriga rikstelefonnätet medelst en järntrådsledning från Vuollerim

öfver Edefors och Svartlå till Boden, hvilken ledning emellertid, på

Bih. till Jliksd. Vrot. 1003. 4 Sami. 1 A/d. 38 ffä/t. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

26

grund åt sin stora längd, öfver 90 km., och de i densamma intagna

mellanstationerna, icke vore lämplig att användas för annan korrespondens

än den lokala.

Ledningen Luleå—Gellivare vore redan nu så strängt upptagen af

samtalen till och från Gellivare, att den snart icke längre kunde upptaga

jämväl interurbantrafiken öfver Murjek, utan måste denna station

snarast möjligt uttagas ur ledningen, synnerligast om, såsom i det följande

vore föreslaget, ledningen Luleå—Gellivare utsträcktes till Kiruna.

En själfständig interurban telefonledning från Boden till ofvannämnda

stationer borde därför inom kort komma till stånd och borde

lämpligast sluta i Vuollerim.

Kostnaden för en sådan ledning af 3 mm. koppartråd vore beräknad

till 21,400 kronor.

25. Linjen Nederkalix—Haparanda.

Sedan numera en telefonledning af 4,5 mm. koppartråd blifvit anlagd

mellan Stockholm och Luleå, kunde samtal utväxlas mellan stationerna

i Norrbotten och södra Sverige. Med den ledning af 3 mm.

koppartråd från Luleå till Härnösand, som Norrbotten förut haft till sitt

förfogande för sin telefonkorrespondens söderut, hade detta icke varit

möjligt, utan hade det hufvudsakligen varit Sundsvall och norr därom

belägna orter, som haft någon afsevärd telefontrafik med Norrbotten.

Det vore under sådana förhållanden af vikt, att för den alltjämt

växande långdistanstrafiken öfver Luleå fullgoda lokalledningar funnes

att tillgå. Särskildt utefter kusten, från Luleå till Haparanda, vore

bristen på en sådan ledning kännbar. Den enda telefonledning,

som nu ginge fram till Haparanda, vore den år 1892 byggda och

i stationerna Luleå, Råneå, Törefors och Nederkalix intagna ledningen

Piteå—Haparanda, af 1,9 mm. bimetallisk tråd, hvilken ledning icke

endast vore i tekniskt hänseende olämplig för långtelefonering i

egentlig mening, utan därjämte vore öfverfylld af den lokala korrespondensen

mellan de orter, som berördes af densamma.

Telegrafstyrelsen hade under år 1902 delvis afhulpit bristen på

telefonledningar å ifrågavarande kuststräcka genom att anordna en 3

mm. kopparledning från Luleå till Nederkalix. Det vore denna ledning,

som det nu vore meningen att utsträcka till Haparanda, och skulle

detta kunna med 3 mm. koppartråd utföras för en kostnad af 15,300

kronor.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

27

26. Linjen Gellivare—Kiruna.

I särskild underdånig skrifvelse liade telegrafstyrelsen hos Eders

Kungl. Maj:t hemställt om anvisande af ytterligare lånemedel till utveckling

af statens telefonväsende, hvilka medel vore afsedda att, bland

annat, användas för anläggande af en centralstation jämte telefonnät

i Kiruna. Genom här ifrågasatta ledning skulle denna station sättas i

förbindelse med det öfriga rikstelefonnätet.

Från Gellivare till Luleå hade, såsom förut vore närandt, sedan år

1901 funnits en telefonledning af 3 mm. koppartråd, och under år

1902 torde en sådan ledning från Kiruna öfver riksgränsen till Narvik

komma till stånd. Telegrafstyrelsen hade nämligen uti sin underdåniga

skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t angående användandet af öfverskottsmedlen

å telegrafväsendet gjort framställning om att för den inom

Sverige fallande del af denna anläggning få disponera erforderligt

belopp.

Den föreslagna interurbanledningen mellan Gellivare och Kiruna

skulle sålunda jämväl komplettera do båda förstnämnda ledningarne, så

att en fullständig telefonförbindelse erbölles från svenska till norska

kusten.

Kostnaden för den ifrågasatta ledningen från Gellivare till Kiruna

af 3 mm. koppartråd vore beräknad till 22,800 kronor.

Då det sammanlagda beloppet af de nu ifrågasatta anslagen,

2,759,400 kronor, torde vara för stort att på en gång anvisas, både

telegrafstyrelsen, med iakttagande att de mest trängande behofvon

blefve i första rummet tillgodosedda, ansett sig böra ifrågasätta en sådan

fördelning af anslagsbeloppet, att till styrelsens disposition skulle

finnas:

för år 1903 ..............................................kr. 770,000: —

» » 1904 ................................................ » 777,000: —

» » 1905 .............................................. )) 1,212,400: —

På grund af hvad telegrafstyrelsen sålunda anfört har styrelsen i

underdånighet hemställt,

att Eders Kungl. Maj:t täcktes till 1903 års Riksdag göra framställning

om beviljande af särskildt anslag utan återbetalningsskyldigliet

till belopp af sammanlagdt 2,759,400 kronor att, i den ordning

Eders Kungl. Maj:t funne skäligt bestämma, användas för anläggandet

af följande interurbana telefonledningar, nämligen: Stockholm—Örebro

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

—norska gränsen, Stockholm—Malmö, Stockholm —Norrköping, Norrköping—Nässjö,

Nässjö—Växjö, Växjö—Hessleholm, Hesslekolm—Malmö,

Norrköping—Motala, Nässjö—Mjölby, Nässjö—Västervik, Växjö—Kalmar,

Hessleholm—Kristianstad, Malmö—Kristianstad, Malmö—Ystad, Stockholm—Västervik—Oskarshamn,

Stockholm—Göteborg, Stockholm—■■

Sköfde, Sköfde—Vänersborg, Sköfde—Borås, Sköfde—Skara—Lidköping,

Göteborg—Helsingborg, Göteborg—Halmstad, Falkenberg—Varberg,

Ängelholm—Halmstad, Helsingborg—Hessleholm, Göteborg—Karlstad,

Sköfde—Karlstad, Göteborg—Lysekil, Göteborg—Uddevalla, Smögen—

Lysekil—Grebbeslad—Strömstad, Göteborg—Borås, Göteborg—Jönköping,

Göteborg—Växjö, Norrköping—Örebro, Eskilstuna—Flen, Norrköping—Västerås

—Gälle, Stockholm—Örebro, Stockholm—Eskilstuna—

Örebro, Stockholm—Arboga—Örebro, Arboga—Västerås, Stockholm—

Gäfle, Stockholm—Gäfle—Falun, Örebro—Krylbo—Falun, Örebro —

Smedjebacken, Söderhamn—Hudiksvall, Ljusdal—Ånge—Östersund,

Härnösand —Nyland, Sollefteå—Ragunda—Östersund, Örnsköldsvik—

Ramsele—Backe—Strömsund, Hällnäs—Lycksele—Åsele, Boden—Vuollerim,

Nederkalix—Haparanda och Gellivare — Kiruna, äfvensom

att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att af nämnda

belopp, 2,759,400 kronor, anvisa för år 1904 1,547,000 kronor, med

rätt för telegrafstyrelsen att redan under år 1903 däraf förskottsvis

uppbära 770,000 kronor, samt för år 1905 återstående 1,212,400

kronor.

Med afseende å hvad telegrafstyrelsen vid ett par af de särskilda

linjerna anfört, anser jag mig böra meddela, att telefonkabeln mellan

Hälsingborg och Helsingör vid midten af november månad år 1902

nedlagts och att den tillämnade ledningen från Kiruna öfver riksgränsen

till Narvik, till hvilken anläggning för den inom Sverige fallande delen

styrelsen erhållit Eders Kungl. Maj:ts tillstånd att af telegrafverkets

odisponerade öfverskottsmedel från föregående år använda erforderligt

belopp, blifvit, efter hvad jag från telegrafstyrelsen inhämtat, under

slutet af december månad sistlidet år öppnad för allmän trafik. Likaledes

tillåter jag mig erinra, att Eders Kungl. Maj:t bemyndigat telegrafstyrelsen

att vid lämplig tidpunkt inrätta en telegrafstation i Krylbo,

till hvars inredning jämväl nyssnämnda öfverskottsmedel, enligt Eders

Kungl. Maj:ts beslut, fått användas.

Af den redogörelse, telegrafstyrelsen lämnat för trafiken å det

numera vidt utsträckta rikstelefonnätet, framgår, att vissa delar af

detsamma erfordra ytterligare utveckling för att kunna uppfylla sitt

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

29

ändamål, äfvensom att för telefontrafikens behöriga ledning åtskilliga

nya förbindelselinjer äro oundgängligen behöfliga. De af styrelsen

meddelade uppgifterna gifva nämligen vid banden, att såväl abonnentantalet

som samtalsfrekvensen, kvilka varit i ständig ökning, redan på

flere håll betydligt öfverstigit de nuvarande telefonlinjernas trafikförmåga.

På flere af de redan befintliga linjerna är, såsom telegrafstyrelsen

meddelar, för närvarande belastningen med samtal så stor, att

under vissa timmar af dagen dels en öfvervägande del af samtalen

måste begäras såsom ilsamtal, dels ock åtskilliga af dem inhiberas. Genom

den af telegrafstyrelsen föreslagna planen för utvidgningen af

nätet skulle de största olägenheterna af det nuvarande tillståndet kunna

undanröjas och korrespondenternas samtalsbehof för den närmaste

framtiden tillgodoses, på samma gång som genom den interurbana

samtalsfrekvenseus stegring inkomsterna växte. Dessa omständigheter

föranleda mig att i allt dela den af telegrafstyrelsen uttalade åsikt, att

statens telefonnät bör erhålla en betydlig tillökning af telefonledningar.

Den af telegrafstyrelsen framlagda planen synes äfven vara väl uppgjord

med hänsyn till de olika behof, som gjort sig mest kända, i det

att såväl åt de linjer, som visat sig icke längre kunna sakna förstärkning,

skulle gifvas sådan som ock rikstelefonnätet erhålla direkta ledningar

mellan åtskilliga orter, livilkas telefonsamfärdsel icke längre kan med

befintliga anordningar ombesörjas.

Ehuru den af telegrafstyrelsen föreslagna summan, 2,759,400 kronor,

måste anses vara betydlig, tvekar jag dock icke att understödja

det af telegrafstyrelsen nu framställda förslag, emedan, jämte det att

ett enligt min åsikt oafvisligt behof därigenom skulle fyllas, den redan

vunna erfarenheten om de med förut beviljade anslag anlagda interurbanledningarne

föranleder till antagandet, att äfven den nu ifrågasatta

systematiska utvidgningen af telefonnätet icke skall medföra någon

ekonomisk risk.

Vid anskaffande af medel till rikstelefonnätets utveckling har hittills

den grundsatsen följts, att anläggning och inköp af lokaltelefonnät

samt kortare förbindelseledningar bekostats af upplånta medel jämte å

telegraf- och telefonrörelsen uppkommen vinst, medan däremot kostnaden

för stamledningarne och de större interurbana ledningarne blifvit

bestridd af medel, som lämnats såsom anslag utan återbetalningsskyldigliet,

ehuru visserligen äfven vinst- och lånemedel i viss mån

måst tagas i anspråk till bestridande af kostnader för uppläggande

af nya interurbanledningar på de mest trafikerade linjerna samt mellan

orter, hvilkas behof af telefonisk samfärdsel gjort sig särskildt känn
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

bart. . I enlighet härmed blef också, såsom telegrafstyrelsen erinrat,

af Riksdagen år 1899 för anläggande af vissa interurbana telefonledningar

beviljadt på extra stat ett anslag utan återbetalningsskyldighet

å 2,994,000 kronor, som fördelades på åren 1900—1903, däraf dock

för ar 1903 endast ett belopp af 200,000 kronor. Jag tillåter mig härvid

erinra om den förut berörda, genom nådiga brefvet den 6 juni 1902

meddelade föreskrift, att det vid verkställdt bokslut befintliga öfverskott

af telegrafverkets medel numera skall till statskontoret inlevereras. För

anordnande af telefonförbindelser till de i förutvarande nät nytillkommande

abonnenter och för att tillmötesgå anspråken på inrättande af

nya växelstationer och dessas förbindande med de äldre näten blifver

sålunda telegrafstyrelsen hänvisad uteslutande till lånemedel.

Beträffande de för rikstelefonnätets utveckling redan anslagna lånemedel

anser jag mig böra i detta sammanhang meddela, att för detta

ändamål intill 1902 års slut anvisats såsom lånemedel tillsammans

13.180.000 kronor, däraf 1,430,000 kronor från statskontoret och

11.750.000 kronor från riksgäldskontoret, Å dessa lånemedel voro vid

1902 års slut återbetalda 5,593,500 kronor, däraf till statskontoret

1.006.000 kronor och till riksgäldskontoret 4,587,500 kronor. Telefonväsendets

skuld utgör således nu 7,586,500 kronor, däraf till statskontoret

424,000 kronor och till riksgäldskontoret 7,162,500 kronor.

.Med hänsyn till betydelsen af de anläggningar, som nu föreslagits,

och till de stora kostnader, som däraf betingas, anser jag, lika med

telegrafstyrelsen och på de af styrelsen i öfrigt anförda skäl, det vara

nödvändigt att af Riksdagen för ändamålet begära ett särskildt anslag.

Telegrafstyrelsen har hemställt, att det föreslagna beloppet 2,759,400

kronor skulle utgå på det sätt, att dels för år 1904 anvisades en summa

af 1,547,000 kronor, med rätt för styrelsen att redan under år 1903

däraf förskottsvis uppbära 770,000 kronor, dels ock för år 1905 anvisades

återstående 1,212,400 kronor.

Med afseende å telefontrafikens snabba ökning vore det visserligen

önskligt, att af de telefonledningar, som ingå i den af telegrafstyrelsen

nu framlagda planen för rikstelefonnätets systematiska utvidgning, kunde

redan under de två närmaste åren anläggas så många, som svara mot

det belopp telegrafstyrelsen ifrågasatt att utgå å 1904 års stat. Men

jag anser dock, att hänsynen till de öfriga stora utgifter, som å riksstaten

ifrågakomma, föranleder till att en mindre del af de för åren

1903 och 1904 beräknade arbetena, motsvarande en kostnad af 247,000

kronor, bör anstå till ett följande år.»

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 39. 31

I det vid propositionen n:o 19 fogade statsrådsprotokollet öfver

civilärenden för den 19 sistlidne december redogöres till en början för

användandet af det utaf 1902 års Riksdag till utveckling af statens

telefonväsende anvisade lånebeloppet, 1,500,000 kronor; och tillåter sig

utskottet att hänvisa till denna redogörelse.

Utvecklingens gång under år 1902 och närmast förutgångna

år framgår af följande uppgifter, som af telegrafstyrelsen i skrifvelse

till Kungl. Maj:t af den 7 november 1902 meddelats:

Telefon- ledningames

längd i km.

Antal

apparater.

Brutto-

inkomst.

Drift- och

underhålls- kostnad.

1898

86,992.7

39,685

3,096,859

1,473,490.

1899

97,693.9

46,381

3,679,369

1,783,645.

2,035,735.

1900

110,986.3

51,998

3,994,879

1901

117,037

56,185

4,613,208

2,369,183.

1902

omkring 124,000 omkring

61,000 omkring

4,900,000 omkring

2,600,000.

I nämnda skrifvelse har telegrafstyrelsen vidare meddelat, att, i

likhet med hvad alltjämt under de senare åren varit fallet, äfven under

år 1902 många framställningar om rikstelefonnätets utsträckande medelst

anläggning af nya växelstationer jämte förbindelseledningar inkommit

till telegrafstyrelsen, och att i åtskilliga fall förberedande aftal härom

redan vore träffade. För att tillmötesgå utvecklingens behof hade telegrafstyrelsen

dittills haft till sitt förfogande — förutom de för längre

interurbanledningar anvisade anslagsmedel — icke blott de af Riksdagen

anvisade lånemedlen, utan äfven de betydliga öfverskotten å telefonverksamheten.

Till hvilka belopp de för telefonväsendets utveckling

disponibla låne- och öfverskottsmedel uppgått framginge af följande i

telegrafstyrelsen uppgjorda tablå öfver de senast förflutna tio åren:

År.

Lånemedel.

Öfverskott.

Summa.

1893 ...............

............ 1,000,000

391,529

1,391,529.

1894 ...............

............ 750,000

475,915

1,225,915.

1895 ..............

......... 750,000

605,524

1,355,524.

1896 ...............

............ 750,000

675,058

1,425,058.

1897 ...............

1,000,000

712,010

1,712,010.

1898 ...............

.......... 1,000,000

846,074

1,846,074.

1899 ..............

.......... 1,000,000

1,027,259

2,027,259.

1900 ..............

............ 1,000,000

939,335

1,939,335.

1901 .............

............ 1,000,000

1,114,755

2,114,755.

1902 ...............

........... L,500,000

omkring 1,200,000

omkring 2,700,000.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

Med erinran, att genom nådiga brefvet den 6 juni 1902 blifvit förordnadt,

att det vid verkställdt bokslut befintliga öfverskott af telegrafverkets

medel skulle till statskontoret inlevereras, hade telegrafstyrelsen

vidare meddelat, att till följd hufvudsakligen af den betydliga ökningen

från och med år 1903 af telegrafverkets atlöningsstat komme öfverskottsmedlen

att i betydlig mån begränsas och att telegrafstyrelsen i

allt fall ansåge erforderligt, att för den närmaste framtiden ett belopp

af 900,000 kronor af öfverskottsmedel afsattes till kassaförlag för verket.

För anordnande af telefonförbindelser till de i förutvarande nät nytillkommande

abonnenter och för att tillmötesgå anspråken på inrättande

af nya växelstationer och dessas förbindande med de äldre näten blefve

sålunda telegrafstyrelsen hänvisad till lånemedel. Då dessa anspråk

ingalunda minskats och då luftledningarne inom de större lokalnäten

efter hand, allt efter som dessa nät ökades, måste utbytas mot jordeller

luftkabelledningar, för hvilka arbeten kostnaden också måste bestridas

med lånemedel, blefve därför, äfven om både nyanläggningar

och ombyggnader begränsades till det allra nödvändigaste, behofvet af

lånemedel så stort, att telegrafstyrelsen icke såge någon möjlighet att

sätta detsamma till lägre belopp än det för innevarande år anvisade,

eller en och en half million kronor.

De anläggningar af ifrågavarande slag, för hvilka under år 1903

lånemedel enligt telegrafstyrelsens åsikt borde anvisas, vore:

Anläggning af centralstationer och telefonnät i:

Kiruna .......

Mörbylånga

Anläggning af växelstationer i:

Barkåkra och Förslöf med förbindelseledning till

Ängelholm..............................................................................

Fyllinge med förbindelseledning till Halmstad ...

Färjestaden „ „ „ Mörbylånga

Grönhögen och]

Södra MöcklebyJ ”

Hyllie „ ,, „ Malmö........

Järn sjöslätt

ii

ii

11

11

Ramdala

kr.

12,800: —

11

900: —

kr.

4,900: —

11

2,000: —

11

6,500: —

11

8,900: —

11

3,350: —

11

2,400: —

Transport kr. 41,750

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

33

Slöinge

Tyringe

Vassmolösa

Veinge

Åsheda ochl

Norr hult (

östra Grefvie

Igelstorp

Långed ochl

Upperud |

Rånnum ochl

Bryggum I

Eksund

Fellingsbro

Finnerödja

Hällberga

Skärkind

Virserum

Årdala

Gnarp

Gysinge

Norrsundet

Romfartuna

Tärnsjö

Åsby

östra Fernebo

Bränna och 1

YtterMorjärvl

Nautanen

Tynderö

Transport kr.

med förbindelseledning till Halmstad ...

Hessleholm

i?

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

Kalmar

Laholm

Braås.....

11

11

11

11

11

11

11

11

„ Svedala ...... „

„ Sköfde......... ,,

jMellerud och]

” l Bengtsfors J”

„ Vänersborg ,,

11

11

11

Norrköping

11

11

11

11

Vesslingby

11

11

11

11

Laxå............

11

11

11

11

Eskilstuna

11

•-1

11

Norsholm ...

11

11

11

Hultsfred ...

11

It

11

Flen ............

11

11

11

11

Bergsjö ......

11

11

11

11

Gäfle............

75

11

11

11

Hamrånge...

11

11

11

11

Västerås......

11

11

11

Sala..............

77

11

11

11

Köping.........

77

11

11

11

Gysinge ......

11

ii

11

,, Törefors

77

11

77

11

11

11

Gellivare

Ala .........

ii

ii

41,750: —

3,600: —

3,600: —

.6,500: —

1,800: —

12,200: —

3,450: —

2,200: —

19,800: —

4,500: —

1,450: —

1,100: —

1,800: —

1,950: —

1,150: —

5,500: —

2,800: —

3,700: —

3,900: —

2,300: —

3,600: —

3,600: —

1,300: —

1,750: —

5,200: —

3,600: —

3,800: —

Anläggning af förbindelseledningar:

Borgholm—Mörbylånga ..............................

Hessleholm—Bjärnum ................................

Vislanda—Elmhult ......................................

Växjö—Braås...............................................

Arvika—Seffle ............................

Stil. till Rilcsd. Vrot. 1903. 4 Sami. 1 Afd.

3,900

1,050

....... 11

1,950

........ 77

2,100

...... 77

7,600

Transport

164,500

28 Höft.

ö

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

Göteborg—Alingsås .............................

Transport kr.

164,500

............................... 11

3,300

Göteborg—Lerum....................................

...............................

1,500

Göteborg—Mölndal .................................

................................ 11

700

Lidköping—Mariestad ............................

........................... 11

12,300

Karlstad—Grums ....................................

2,000

Ulricehamn—Falköping ....................

............................... 11

4,500

Eskilstuna—Hållsta................................

700

Eskilstuna—Mälarbaden ..................

800

Kisa—Horn................................................

1,550

Linköping—Mjölby................................

............................. 11

2,200

Linköping—Stjärnorp ...........................

........................... 11

1,700

Motala—Borensberg....................................

................................ 11

1,400

Motala—Vadstena....................................

1,500

Norrköping—Skärblacka......................

............................ 11

1,700

Norrköping—Åby....................................

............................ 11

600

Örebro—Bofors ......................................

3,400

örobro—Hallsberg .................................

........................... 11

950

Grill by—Hedsta.........................................

............................... 11

900

Norrtäl j e—Södersvik.............................

........................... 11

1,200

Röksta—Vätö ..........................................

............................... 11

1,650

Saltsjöbaden—Ålgö..................................

............................. 11

350

Stockholm—Uppsala................................

.................... ........... 11

3,450

Stockholm—Djursholm .......................

................................ 11

2,450

Stockholm—Norrtälje .........................

.............................. 11

6,700

Stockholm—Saltsjöbaden.......................

............................. 11

1,250

Uppsala—Almunge..............................

............................. 11

2,300

Uppsala—Märsta..................................

............................ 11

1,550

Vaxholm—Skarpö...................................

.............................. 11

650

Vaxholm - Skägga.....................................

............................... 11

500

Krylbo—By...............................................

................... .......... 11

1,300

Uppsala— örby hus ... ...........................

............................... 11

2,500

Östhammar—Edebo—Noritälje............

.............................. 11

6,250

Härnösand—Ramvik ................................

• ............................ 11

1,700

Sundsvall—Liden....................................

................................ 11

2,900

Säfvar—Sikeå .......................................

.............................. 11

2,800

Umeå—Vännäs.........

............................. 11

1,900

Transport kr. 247,600

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

bo

Transport kr. 247,600: —

Anläggning af kabelvägar samt utvidgning af näten i:

Falun........................

Gäfle..........................

Göteborg..................

Halmstad.................

Karlstad.................

Malmö......................

Norrköping ...........

Stockholm ..........

Söderhamn..........

Umeå......................

Uppsala ....................

andra orter i riket

kr.

77

77

77

77

77

77

77

77

77

77

77

45,200: - 20,800: - 10,700: - 50,200: —

14,000: - 26,950: —

86,000: - 280,000: —

11,500: —

13,200: - 40,000: - 79,850: -

Anordnande af nya abonnentförbindelser vid förut

befintliga nät;

inom

I

distriktet...................

................. kr. 87,000

—

77

II

77 ...............

................ „ 134,000

—

77

III

b ................

.............. „ 90,000

—

77

IV

77 ................

................ „ 134,000

—

77

V

77 ..................

................ „ 87,000

—

77

VI

77 .................

.............. „ 42,000

—

Summa kr. 1,500,000:—

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt. hade telegrafstyrelsen

hemställt, att Kungi. Maj:t täcktes bereda telegrafstyrelsen utväg att för

fortsatt utveckling af statens telefonväsende erhålla ytterligare lån till

belopp af en million femhundra tusen kronor för år 1903, att i mån af

behof och efter Kungl. Maj:ts pröfning ställas till telegrafstyrelsens förfogande

med skyldighet för telegrafverket att därå erlägga ränta och

göra afbetalningar, på sätt Kungl. Maj:t kunde finna godt föreskrifva.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

Hvad af telegrafstyrelsen i förevarande frågor blifvit anfördt synes

utskottet till fyllest ådagalägga behofvet af den nu föreslagna ytterligare

utvecklingen af statens telefonväsende dels genom anläggning af ett

flertal interurbana ledningar, dels ock genom anordnande af nya och

utvidgning af redan befintliga lokalnät jämte anläggning af förbindelseledningar.

I enlighet med den grundsats, som hittills i regel blifvit

följd, har Kungl. Maj: t äfven nu föreslagit, att sist omförmälda arbeten,

afseende lokala telefonnät med förbindelseledningar, skulle bekostas af

upplapade medel, hvilka lämnades telegrafstyrelsen såsom försträckning

att inom en kortare tid återbetalas med ränta, men att däremot kostnaden

för de egentliga interurbana ledningarne skulle bestridas med anslag

att uppföras å riksstaten och utan återbetalningsskyldighet ställas

till telegrafstyrelsens förfogande. Grunden för denna åtskillnad har varit

den, att de medel, som nedlagts i de lokala telefonnäten med tillhörande

kortare förbindelseledningar, beräknats kunna af deras afkastning förräntas

och inom en jämförelsevis kort tid amorteras, hvaremot utsikt

till . enahanda resultat af trafiken å de långsträckta ledningarna från

början ansetts icke föreligga. Det har emellertid år för år alltmera visat

sig, att äfven de interurbana telefonledningarna äro att anse såsom ett

ekonomiskt fördelaktigt företag. Till belysning häraf får utskottet meddela

följande från telegrafstyrelsen lämnade uppgifter, utvisande det

öfverskott, de interurbana telefonledningarna under de senast förflutna

fem åren lämnat:

År.

Anlägg- nings- kostnad

vid årets

början.

Inkomster

af

interur-

bana

samtal.

Antal

inter-

urbau-

telefo-

nister.

Utgifter

Öfverskott.

Öfverskott

i % af

anläggn.- kostnad.

Linje-

under-

håll.

I öfrigt.

Summa.

1898

4,708,122

953,048

114

203,000

253,558

456,558

496,490

10,5

1899

5,136,467

1,088,022

125

256,500

274,983

531,483

556,539

10,8

1900

5,767,647

1,219,723

158

294,000

345,011

639,011

580,712

10,1

1901

7,179,724

1,427,571

184

262,500

473,141

735,641

691,930

9,6

1902

8,407,640

1,696,102

218

336,000

omkr. 600,000

omkr. 936,000

omkr. 760,000

omkr. 9,o

Att, såsom af tabellen framgår, öfverskottsprocenten under de sista

tre åren något sjunkit lärer väl till en del vara beroende på de ökade

årliga kostnaderna, men förnämligast torde orsaken till berörda förhållande

vara att söka däruti, att på de långa och dyrbara interurbanledningar,

som under de senaste åren anlagts, samtalsfrekvensen helt naturligt

under de första åren är mindre än hvad sedan får anses vara det normala.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

37

Med stöd af ofvan meddelade uppgifter torde man med skäl kunna

påräkna, att interurbanledningarna för framtiden skola lämna så stor afkastning,

att telegrafstyrelsen kan vara i stånd att därmed förränta och

inom en ej alltför lång tid amortera de belopp, som ytterligare anvisas

för anläggning af dylika ledningar. Vid sådant förhållande anser utskottet

tiden nu vara inne att ej vidare med anslag bekosta anläggning

af interurbana telefonledningar, utan för detta ändamål, såsom för anläggning

af lokala telefonnät sedan en längre tid egt rum, använda

lånemedel, som mot återbetalningsskyldighet tillhandahållas telegrafstyrelsen.

Beträffande de lån, som telegrafstyrelsen allt sedan år 1891 årligen

från riksgäldskontoret erhållit för lokalanläggningar, är amorteringstiden

fastställd till tolf år. Räntan, som af riksgäldskontoret bestämmes

efter kostnaden för medlens anskaffning i hvarje fall, utgår för en del

af nämnda lån med 3 3/4 procent, för andra, däribland de senast lyftade,

med 4 procent. Efter sistnämnda räntesats och med lika fördelad amortering

på den bestämda tiden af tolf år belöper sig den årliga inbetalningen

till 10,66 procent af ursprungliga lånebeloppet. Då den vinst,

interurbantrafiken under de senaste åren lämnat, enligt ofvan meddelade

uppgifter utgjort i medeltal omkring 10 procent af anläggningskapitalet,

är det uppenbart, att en så hastig amortering som den nyssnämnda

icke rimligen kan ifrågasättas beträffande lån för interurbana ledningar.

Och äfven för de lån, som hädanefter beviljas för lokalanläggningar,

torde det möta svårighet att bibehålla den korta amorteringstiden af

tolf år. Dessa lånemedel måste nämligen — helst sedan enligt meddelad

föreskrift öfverskottsmedlen ej vidare få af telegrafstyrelsen

disponeras för byggnadsverksamheten — i allt större utsträckning tagas

i anspråk för sådana lokalanläggningar, som mindre hastigt gifva direkt

afkastning, exempelvis nedläggning af kablar i städernas gator. Då

i anledning häraf amorteringstiden för nya lån till sistberörda ändamål

torde böra något utsträckas, synes det utskottet lämpligt, att samma

amorteringstid bestämmes för alla de lån, som hädanefter lämnas för

tolefonväsendets utveckling, vare sig de afse lokala eller interurbana

anläggningar. Med hänsyn till de på frågan inverkande omständigheterna

har det ansetts skäligt sätta denna amorteringstid till tjugu år,

hvarvid, under förutsättning att räntan beräknas efter 4 procent, annuiteten

skulle utgöra 7,35 procent af ursprungliga lånekapitalet. Öfriga

villkor för de nya lånen synas utskottet böra affattas i enlighet med

motsvarande bestämmelser för de förut utlämnade lånen till fortsatt utveckling

af statens telefonväsende.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Satsutskottets Utlåtande N:o 5,9.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställningar må

på det sätt bifallas, att Riksdagen

a) för anläggning af telefonledningar från Stockholm

till Örebro och norska gränsen, från Stockholm

till Malmö, från Stockholm till Norrköping,

från Norrköping till Nässjö, från Nässjö till Växjö,

från Växjö till Hessleholm, från Hessleholm till

Malmö, från Norrköping till Motala, från Nässjö till

Mjölby, från Nässjö till Västervik, från Växjö till

Kalmar, från Hessleholm till Kristianstad, från Malmö

till Kristianstad, från Malmö till Ystad, från Stockholm

till Västervik och Oskarshamn, från Stockholm

till Göteborg, från Stockholm till Sköfde, från Sköfde

till Vänersborg, från Sköfde till Borås, från Sköfde

till Skara och Lidköping, från Göteborg till Helsingborg,

från Göteborg till Halmstad, från Falkenberg

till Varberg, från Ängelholm till Halmstad, från

Helsingborg till Hessleholm, från Göteborg till Karlstad,

från Sköfde till Karlstad, från Göteborg till

Lysekil, från Göteborg till Uddevalla, från Smögen

till Lysekil, Grebbestad och Strömstad, från Göteborg

till Borås, från Göteborg till Jönköping, från Göteborg

till Växjö, från Norrköping till Örebro, från

Eskilstuna tili Flen, från Norrköping till Västerås

och Gäfle, från Stockholm till Örebro, från Stockholm

till Eskilstuna och Örebro, från Stockholm till

Arboga och Örebro, från Arboga till Västerås, från

Stockholm till Gäfle, från Stockholm till Gäfle och

Falun, från Örebro till Krylbo och Falun, från Örebro

till Smedjebacken, från Söderhamn till Hudiksvall,

från Ljusdal till Ange och Östersund, från

Härnösand till Nyland, från Sollefteå till Ragunda

och Östersund, från Örnsköldsvik till Ramsele, Backe

och Strömsund, från Hällnäs till Lycksele och Äsele,

från Boden till Vuollerim, från Nederkalix till Haparanda

och från Gellivare till Kiruna beviljar 2,759,400

kronor samt bemyndigar riksgäldskontoret att af detta

belopp såsom lån tillhandahålla telegrafstyrelsen underår

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

39

1903 700,000 kronor och under år 1904 600,000 kronor

att till utförande af dem bland ofvan uppräknade telefonlinjer,

som Kungl. Maj:t finner skäligt bestämma, i

mån af behof och sedan detta för hvarje gång blifvit

af Kungl. Maj:t pröfvadt, af telegrafstyrelsen i riksgäldskontor

lyftas och jämte ränta, motsvarande den

ränteutgift, som genom berörda belopps öfverlämnande

till telegrafstyrelsen förorsakas riksgäldskontor, inom

tjugu år från första lyftningsdagen återgäldas medelst

afbetalningar, i den mån telegrafverkets medel därtill

lämna tillgång, dock så att dylika afbetalningar böra

en månad förut af telegrafstyrelsen för riksgäldskon

toret tillkännagifvas; samt

b) bemyndigar riksgäldskontor att tillhandahålla

telegrafstyrelsen för fortsatt utveckling af statens telefonväsende

i afseende å lokala telefonnät med förbindelseledniugar

ett lånebelopp af 1,500,000 kronor

att, i mån af behof och sedan detta för hvarje gång

blifvit af Kungl. Maj:t pröfvadt, af telegrafstyrelsen i

riksgäldskontoret lyftas och jämte ränta, motsvarande

den ränteutgift, som genom berörda belopps öfverlämnande

till telegrafstyrelsen förorsakas riksgäldskontoret,

inom tjugu år från första lyftningsdagen

återgäldas medelst afbetalningar, i den mån telegrafverkets

medel därtill lämna tillgång, dock så att

dylika afbetalningar böra en månad förut af telegrafstyrelsen

för riksgäldskontoret tillkännagifvas.

Stockholm den 20 mars 1903.

På statsutskottets vägnar:

OHR. LUNDEBERG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1903:45 Skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kungi. Maj ds i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag för anläggning af vissa telefonledningar, d s. 1 i texten
  2. Rskr. 1903:46 Skrifvelse till fullmäktige i riksgäldskmtoret, angående beredande af lånemedel för fortsatt utveckling af statens telefmmsende. s. 7 i texten