Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition, angående upplåtelse till Eskilstuna stad af mark från Eskilstuna kungsladugård och från kronohemmanen Gredby n:is 1 och 2 i Södermanlands län.

1903-04-17 · 50 sidor, varav 49 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 49 av 50 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1903:50, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition, angående upplåtelse till Eskilstuna stad af mark från Eskilstuna kungsladugård och från kronohemmanen Gredby n:is 1 och 2 i Södermanlands län.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 50

I

JT:o 50.

Ank. till Eiksd. kansli den 17 mars 1908, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition, angående

upplåtelse till Eskilstuna stad af mark från Eskilstuna

kungsladugård och från kronohemmanen Gredby n:is 1

och 2 i Södermanlands län. (I. A.)

Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver

jordbruksärenden för den 12 december 1902 har Kungl. Maj:t uti en

till Riksdagen aflåten, till statsutskottets förberedande behandling hänvisad

proposition (n:o 10) föreslagit Riksdagen att medgifva,

ej mindre att under de i statsrådsprotokollet närmare omförmälda

Liii ''Mkor fiuge dels från Eskilstuna kungsladugård i Klosters och Fors socknar

göra Södermanlands län afsöndras och till Eskilstuna stad mot en köpeskilling

af 280,393 kronor 85 öre försäljas det område, som funnes upptaget

å en af stadsingenjören O. Sjöling år 1901 upprättad »Karta ölver

vissa delar af Eskilstuna Kungsladugård och Kronohemmanet Gredby för

införlifning med Eskilstuna stad», däri inräknad Djurgården med dit ledande

väg, men ej den mark, som på grund af kungl. brefven den 1

september 1854, den 4 december 1863, den 22 maj 1891 och den 20

juli 1894 redan upplåtits från ägorna inom Klosters socken till skolhusBih.

tiU Eiksd. Prot. 1903. 4 Sami. 1 Åfd. 36 Höft. (N:o 50). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

iStatsutskottets Utlåtande N:o SO.

tomt, till begrafningsplats samt till Norra Södermanlands järnväg, och ej

heller den mark, som enligt kungl. brefvet den 7 juni 1901 af ägorna

i Fors socken upplåtits för en väganläggning, och hvilket område med

nämnda undantag innefattade en areal af 183,7 48 hektar, dels från kronohemmanen

Gredby n:is 1 och 2 i Fors socken afsöndras och till staden

för en köpeskilling, hvars belopp skulle bestämmas i den ordning, som i

fråga om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof vore stadgad

i kungl. förordningen den 14 april 1866, försäljas det å nyssberörda

karta utmärkta område, med undantag af den på grund af kungl. brefven

den 22 maj 1891 och den 20 juli 1894 för Norra Södermanlands järnväg

exproprierade mark och den enligt ofvanberörda kungl. bref den 7

juni 1901 för väganläggning upplåtna mark, hvilket område med nämnda

undantag innefattade en areal af 51,3 50 hektar, dels ock, i sammanhang

med sistberörda försäljning, från Karl Gustafs stads gevärsfaktori i Eskilstuna

upplåtas det å en af bemälde Sjöling år 1901 upprättad karta öfver

»Karl Gustafs stads gevärsfakt. med angränsande Eskilstuna stad och kronohemmanet

Gredby» med litt. B betecknade området, innefattande jämte

annat den s. k. Markmanska eller Hägerströmska tomten, mot det att den

del af omförm älda 51,3 50 hektar af Gredby hemmanen, som å sistberörda

karta betecknades med litt. C, i stället öfverlätes till landtförsvaret för

att gevärsfaktoriet tilläggas;

än äfven att köpeskillingen för ifrågavarande jordområden skulle användas

till inköp för kronans räkning af skogbärande eller till skogsodling

tjänlig mark.

De i statsrådsprotokollet angifna vilkoren för ifrågavarande upplåtelse

äro följande:

att staden Eskilstuna tillförbindes att, därest från kronans sida före

den 14 mars 1907 framställes anspråk på förvärfvande af det staden tillhöriga

vattenverket n:o 51, till kronan öfverlåta nämnda vattenverk mot

ett pris, som bestämmes af gode män i den ordning, lagen om skiljemän

den 28 oktober 1887 stadgar;

att ifrågavarande, till staden öfverlåtna områden få af staden med

äganderätt tillträdas, de som lämnas från kungsladugården och de delar

af Gredbyhemmanen, hvilka ingå i de af staden arrenderade lotter, den

14 mars 1904 samt öfriga marken den 14 mars 1914 eller därförinnan

å tid, hvarom staden kan med vederbörande arrendatorer öfverenskomma;

att köpeskillingen för hvarje område skall sist å tillträdesdagen i

länets ränteri erläggas;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

3

att staden skall å den kronan behållna delen af kungsladugården

före den 1 oktober 1906 på plats, som vid laga syn bestämmes, och enligt

de närmare föreskrifter, som vid synen meddelas, uppföra för egendomens

skötsel nödiga och fullt tillräckliga hus äfvensom enligt vid synen

meddelade föreskrifter verkställa planering af marken kring husen och till

dessa anlägga erforderliga vägar;

att, intilldess nyssnämnda hus blifvit uppförda och för kronans räkning

godkända, blifvande arrendator af egendomen skall äga rätt att afgiftsfritt

begagna de kronan nu tillhöriga byggnader, som med upplåtelsen

af öfriga delen af kungsladugården till staden tillfalla denna;

att staden skall till nuvarande arrendatorn af kungsladugården, C.

H. Bergstedt, äfvensom till arrendatorerna af lotterna litt. C och litt. E

af Gredbyhemmanen, Gustaf Larsson och E. Åselius, där desse så fordra,

utgifva lösen för deras enskilda, förut omförrnälda hus, till hvar och en,

då han till staden afträder den mark, därå hans hus uppförts, hvilken

lösen skall till beloppet bestämmas af gode män, i den ordning lagen om

skiljemän den 28 oktober 1887 stadgar, dock att lösesumman för Bergstedts

hus ej må öfverstiga deras brandförsäkringsvärde 21,200 kronor;

att nuvarande innehafvarna af lägenheten Årbylund å kungsladugårdens

ägor, Nils Olof Carlsson och T. W. Edlund jämte deras hustrur, mot

en afgäld till staden af 15 kronor att erläggas inom januari månads utgång

hvarje år eller å annan tid, som kan öfverenskommas, lämnas i besittning

af lägenheten, så länge densamma af staden ej anses för annat

ändamål erforderlig och innehafvarna inom bestämd tid erlägga afgälden

samt ej göra sig skyldiga till åverkan eller ohägn å stadens mark eller

till annat förargelseväckande uppförande, med åliggande för staden att,

i händelse innehafvarna af lägenheten varda till afflyttning uppsagda med

anledning däraf, att staden önskar på annat sätt disponera lägenheten, för

de därå nu befintliga husen, i fall öfverenskommelse ej träffas, utgifva den

lösen, som bestämmes af skiljemän enligt lagen den 28 oktober 1887;

att alla å ifrågavarande ägoområden befintliga byggnader, som ej nu

särskildt omnämnts, förbehållas hvar och en dess ägare med den rätt, honom

tillkommer;

att de af staden öfvertagna arrendekontrakt af dels den 29 mars

1893 och dels den 4 maj samma år rörande lotterna litt. A, B, D, F,

G, H och I af Gredbyhemmanen skola utan hinder af ifrågavarande försäljning

äfven efter den 14 mars 1904 gälla i afseende å de till staden

ej försålda delarna endast med den förändring, att från nämnda dag ar
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

rendeafgifterna minskas, den enligt kontraktet den 29 mars 189B utgående

afgiften med 190 kronor och afgiften enligt kontraktet den 4 maj samma

år med 940 kronor;

att staden skall på egen bekostnad låta uppgöra plan till de upplåtna

områdenas bebyggande och underställa densamma Eders Kungl. Maj:ts

pröfning så tidigt, att densamma må före den 14 mars 1904 kunna till

efterrättelse fastställas;

att stängsel mot kronans till den upplåtna marken gränsande ägor

skall af staden uppföras och för all framtid underhållas;

att staden skall ensam vidkännas kostnaderna för de landtmäteriförrättningar

och de uppskattningar af expropriationsnämnd eller skiljemän,

som af ifrågavarande upplåtelse med därvid stadgade villkor kunna föranledas,

äfvensom utgifterna för lagfart;

att all vidare rätt för staden att enligt nådiga brefvet den 28 augusti

1829 förvärfva jord från kungsladugården till stadens utvidgning härefter

upphör;

att hvad i § 20 af Eders Kungl. Maj:ts förnyade nådiga reglemente

för staden Eskilstuna den 28 mars 1879, är stadgadt icke skall äga tilllämpning

i afseende på de byggnadstomter, som af staden varda upplåtna

å nu ifrågavarande områden;

att den vattenrätt, som erfordras för kronans verk i Eskilstunaån,

skall bibehållas oförkränkt och gälla jämväl vid utvidgning af gevärsfaktoriet

genom förvärf af annat vattenverk eller annorledes, samt

att den enligt nådigt bref den 12 maj 1892 af Gredbyhemmanen

till skjutbana för gevärsfaktoriet upplåtna mark skall få afgiftsfritt af

gevärsfaktoriet begagnas, så länge hinder därför genom byggnadsföretag

ej förefinnes;

än äfven att köpeskillingen för ifrågavarande jordområden må användas

till inköp för kronans räkning af skogbärande eller till skogsodling

tjänlig mark.

Departementschefens anförande till statsrådsprotokollet beträffande detta

ärende är af följande lydelse,

»Uti nådig proposition den 2 mars 1900 täcktes Eders Kungl. Maj:t

på föredragning af dåvarande chefen för finansdepartementet föreslå Riksdagen

att medgifva, att från Eskilstuna kungsladugård finge afsöndras och

på angifna, villkor till Eskilstuna stad försäljas vissa närmare bestämda

delar af kungsladugården. Riksdagen, som, på sätt här nedan närmare

omförmäles, ansåg, att en öfverenskommelse emellan kronan och Eskilstuna

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

5

stad angående upplåtelse en gång för alla till staden af mark från kungsladugården

borde åvägabringas, anmälde i skrifvelse den 14 maj 1900,

att Riksdagen icke bifallit Eders Kungl. Maj:ts förberörda proposition.

Sedan ytterligare utredning numera verkställts och vederbörande lämnats

tillfälle att yttra sig, har ärendet nu kommit i det skick, att det synts

böra ånyo för Eders Kungl. Maj:t anmälas. Därvid anhåller jag att till

en början få erinra om de förhållanden, som föranledt aflåtandet af ofvanberörda

nådiga proposition samt om denna propositions innehåll.

På en af borgerskapets äldste i Eskilstuna gjord underdånig framställning

om nödvändigheten af ökadt utrymme till byggnadstomter ej

mindre för fristaden än äfven för den så kallade gamla staden hade i en

till Rikets Ständer den 19 november 1828 aflåten nådig proposition Kungl.

Maj:t, som funnit det vara med både allmän och enskild nytta öfverensstämmande,

att af Eskilstuna kungsladugårds intill Eskilstuna stad gränsande

ägor, i mån af behofvet utaf ökadt utrymme och uti den ordning,

som för stadens och fristadens utvidgande blefve fastställd, utan ersättning

till staden upplätes icke allenast den areal, som då ansåges till byggnadstomter

och för ladors uppsättande erforderlig, utan äfven den ytterligare

jordsträcka, som möjligen i en framtid kunde för samma ändamål

blifva behöflig, föreslagit Rikets Ständer att till en sådan upplåtelse lämna

bifall under uttryckligt villkor, att den upplåtna jordrymden endast till

tomter, gator och allmänna platser användes. I underdånig skrifvelse den

80 juli 1829 tillkännagåfvo Rikets Ständer, det de bifallit, att, på sätt

och med de villkor, berörda nådiga proposition innehölle, den däruti omnämnda

marken af Eskilstuna kungsladugårds ägor finge, i den mån tilltagande

folkmängd inom staden föranledde behofvet af ett vidsträcktare

utrymme, till stadens utvidgning upplåtas under förbehåll, att jorden endast

successive, i förhållande till dess bebyggande, blefve öfverlåten och

det öfriga däraf för kronans räkning utarrenderadt på så korta tider, som

af det efter hand inträffande behofvet af nya byggnadsplatser, vare sig

för kyrka, stats- eller fristadsbyggnader m. in., kunde medgifvas. Genom

nådigt bref den 28 augusti 1829 gillade Kungl. Maj:t Rikets Ständers

omförmälda beslut samt anbefallde kammarkollegium att vid därefter

skeende utarrenderingar af Eskilstuna kungsladugård, efter styrelsens öfver

fristaden hörande, iakttaga, att det byggnadsutrymme, som för fristadens

invånare hvarje gång kunde erfordras, blefve efter omständigheterna

antingen från arrende undantaget eller endast på en kortare tid utarrenderadt.

Historik.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

Sedan Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län till

kammarkollegium insändt en upprättad plan till utvidgande af både nya

och gamla staden Eskilstuna, under anhållan att densamma måtte till

Kungl. Majrts stadfästelse anmälas, på det att, efter erhållen del däraf,

det område af kungsladugårdens ägor, som å planritningen blifvit upptaget

till stadens utvidgande, måtte varda afrösadt och skildt från kungsladugårdens

öfriga ägovidd, hemställde kammarkollegium i underdånig

skrifvelse den 17 november 1830, att berörda planritning måtte vinna

fastställelse; och meddelade kammarkollegium därvid, att planritningen

blifvit genom Kungl. Maj:ts befallningshafvandes föranstaltande upprättad

i öfverensstämmelse med det af Rikets Ständer fattade och genom nådiga

brefvet den 28 augusti 1829 gillade beslut att, på sätt och med de villkor,

Kungl. Maj:ts till Rikets Ständer aflåtna nådiga proposition af den

19 november 1828 innehölle, den däri omnämnda mark af Eskilstuna

kungsladugårds ägoområde, tillhopa 53 tunnland 1 18/16 kappland, skulle,

i den mån tilltagande folkmängd inom staden föranledde behof af ett vidsträcktare

utrymme, till stadens utvidgande upplåtas. Enligt nådigt bref

den 22 januari 1831 fann Kungl. Maj:t godt gilla och fastställa berörda

planritning.

I sammanhang med fastställande af ny plan för Eskilstuna stads utvidgande

och bebyggande på östra sidan af den genom staden flytande å

medgaf Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 10 maj 1861, att, utöfver

de 53 tunnland 1 1S/16 kappland, som redan blifvit af Eskilstuna kungsladugårds

mark till staden anslagna, den för den nya byggnadsplanens

utförande ytterligare erforderliga jordrymd af 22 tunnland 7 kappland

finge vid förestående förnyad utarrendering af kungsladugården åt staden

upplåtas jämte den då ännu icke bebyggda delen af förut anslagen mark

samt af staden på arrende öfvertagas.

Från kungsladugårdens mark har därjämte enligt nådigt bref den 20

augusti 1880 för utvidgande af en i stadsplanen upptagen gata upplåtits

15 kvadratref 13 kvadratstänger åkerjord.

studsfuiimäk I en till Eders Kungl. Maj:t ställd skrift af den 20 juni 1899 an^örc^e

emellertid stadsfullmäktige i Eskilstuna att, då under de senaste

årtiondena rörelsen och folkmängden i Eskilstuna i hög grad ökats, alla

inom stadsplanen för bebyggande tillgängliga tomter blifvit tagna i anspråk

och i anledning däraf uppstått brist såväl på bostäder, särskildt för

arbetare, som ock på behöfligt utrymme för nya fabriker, som varit i

fråga att anläggas. Den mark, öfver hvilken staden utom stadsplanen

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

7

förfogade, vore från denna skild genom mellanliggande, staden ej tillhöriga

ägor och lämpade sig således ej för den nödvändiga utvidgningen

af staden. Ej heller kunde därtill erhållas enskild mark, enär staden på

alla sidor med undantag af ett par korta afbrott, där staden gränsade

till enskilda ägor, som dels redan vore bebyggda, dels ock blifvit. för

sådant ändamål afyttrade, omgåfves af kronojord. På grund häraf och

med åberopande, att staden enligt ofvan berörda nådiga bref den 28

augusti 1829 under vissa villkor tillerkänts rätt att för behöflig utvidgning

af staden utan inköp eller ersättning till staten erhålla mark successive

i förhållande till stadens bebyggande från den staden angränsande, i

Klosters och Fors socknar belägna Eskilstuna kungsladugård, anhöllo stadsfullmäktige

i underdånighet, dels att jämlikt nyssnämnda nådiga bref till

staden måtte utan ersättning med äganderätt upplåtas eller, om detta icke

läte sig göra, genom försäljning afyttras nedannämnda delar af Eskilstuna

kungsladugård, nämligen l:o) ett å en af kommissionslandtmätaren O. B.

Déhn år 1897 sammandragen karta öfver de Eskilstuna stad omgifvande

ägor med A, B, C, D, E, F, G, H och I betecknadt område, hvilket

vore beläget i Klosters socken intill nuvarande stadsdelen »norr» och väl

lämpade sig för anläggning af fabrikskvarter och tomter till arbetarebostäder,

2:o) ett till staden enligt nådig resolution den 31 maj 1861 mot

årlig afgift till lustpark upplåtet område i Klosters socken, kalladt Djurgården,

med därtill hörande väg, 3:o) ett å berörda karta med K, L, M,

N, O betecknadt område, liggande i Klosters socken invid Norra Södermanlands

järnväg, och 4:o) den i Fors socken belägna s. k. Kronhagen,

som omslötes af de i samma socken liggande kronohemmanen Gredby

n:is 1 och 2, dels ock att till staden måtte försäljas sistberörda kronohemman.

Härjämte hemställde stadsfullmäktige, att nu omförmälda hemman

och ägoområden äfvensom de öfriga delar af kungsladugården, som

läge mellan stadens nuvarande gräns och en å ofvan omförmälda karta

med brun färg uppdragen gränslinje, måtte i administrativt, ecklesiastikt

och judiciellt hänseende förenas med staden.

Efter erhållen befallning att i ärendet afgifva underdånigt utlåtande

anmodade domänstyrelsen Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands

län att infordra yttrande från vederbörande äfvensom för egen

del afgifva det utlåtande, hvartill Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

kunde finna anledning. Med föranledande häraf öfverlämnade Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande, jämte eget underdånigt utlåtande af den 9

november 1899, dels yttranden från, bland andra, domänintendenten i

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

Domänintendenten

1899.

länet och magistraten i Eskilstuna, dels ock från stadsfullmäktige i Eskilstuna

inkomna påminnelser i ärendet.

Domänintendenten anförde därvid, att, sedan han af Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande anmodats att, såvidt anginge ifrågasatt upplåtelse

af mark från Eskilstuna kungsladugård, afgifva yttrande i sammanhang

med den arrendevärdering, som blifvit utsatt att under år 1899

hållas å kungsladugården, såväl domänintendenten som ock de båda öfriga

förråttningsmännen i instrumentet öfver värderingen utlåtit sig i denna

fråga. Därvid hade förrättningsmännen värderat ofvan omförmälda under

l:o) och 4:o) upptagna områden, tillsammans 70,7 42 hektar, efter 44 öre

för kvadratmeter eller 4,400 kronor för hektar till 311,264 kronor 80

öre och området under 3:o), med en areal af 8,3 7 hektar, efter 24 öre

för kvadratmeter eller 2,400 kronor för hektar till 20,088 kronor. Beträffande

det under 2:o) här ofvan omförmälda område eller Djurgården

erinrade domänintendenten, hurusom detta midt bland kungsladugårdens

ägor belägna område enligt ofvanberörda nådiga resolution den 31 maj

1861 upplåtits till stadens nyttjande »i anseende till behöfligheten af en

plats inom stadens närmare grannskap, hvarest stadens befolkning och i

synnerhet dess talrika arbetspersonal kunde under den vackra årstiden

äga tillfällen till vederkvickelse och lämpliga förströelser», och med villkor,

bland annat, att upplåtelsen af jorden skulle upphöra, om staden ej

uppfyllde de med upplåtelsen förenade skyldigheter, eller om Kungl.

Maj:t skulle finna godt att för annat ändamål använda ifrågavarande område.

Värdet af den Djurgården tillhörande marken, som ej vore afsedd

att bebyggas och således ej rimligtvis kunde uppskattas såsom byggnadstomter,

ansåge domänintendenten böra sättas till samma belopp, hvartill

vederbörande uppskattningsinän värderat annan kungsladugårdens afrösningsjord

af ungefärligen enahanda beskaffenhet och med jämförligt läge i

stadens närhet, eller till 100 kronor för hektar; och skulle alltså, då

Djurgården hade ett ytinnehåll af 20,912 hektar, markens värde ugöra

2,091 kronor 20 öre, hvartill borde, för att komma till lägenhetens fulla

värde, läggas värdet af ståndskogen. I fråga om kronohemmanen Gredby,

innefattande ett ägoområde af 89,63 5 hektar, ansåg domänintendenten, att

detta ägoområde, hvilket i följd af dess beskaffenhet och ännu mera i

följd af dess läge lämpade sig synnerligen väl att indela till byggnadstomter,

icke kunde åsättas lägre värde än efter 68 öre för kvadratmeter

eller 6,800 kronor för hektar, efter hvilken beräkning hemmanens saluvärde

skulle uppgå till 609,518 kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

9

Magistraten i Eskilstuna meddelade beträffande användningen af de Magistraten

områden om tillhopa 75 tunnland 813/ie kappland, som enligt nådiga 1899■

brefven den 28 augusti 1829 och den 10 maj 1861 af kungsladugårdens

mark till staden upplåtits, att en del af ifrågavarande områden blifvit

använd dels till torg och dels till allmänna planteringar. Härjämte hade

undantagits mark för ytterligare ett torg, hvilket dock ännu icke för

sådant ändamål tagits i anspråk, utan för närvarande vore i sammanhang

med den angränsande stadsparken försedt med planteringar. All den mark,

staden i öfrigt erhållit genom nyssnämnda nådiga bref, hade indelats till

byggnadstomter. Af dessa tomter hade staden för egen räkning förbehållit

sig och innehade sju, af hvilka en användts till plats för folkskolebyggnad,

hvaremot de öfriga sex, frånsedt en, hvarå funnes uppfördt

ett spruthus, vore obebyggda samt reserverats för framtida behof, därvid

en tomt afsetts till plats för kyrkobyggnad och två tomter till ecklesiastika

boställen. Samtliga öfriga nu ej omnämnda tomter hade upplåtits

till enskilda personer, hvilka sedermera bebyggt och blifvit ägare af desamma.

Vid dessa upplåtelser hade, magistraten veterligen, icke fogats

andra villkor, än att tomterna skulle inom viss föreskrifven tid på angifvet

sätt bebyggas samt med stängsel förses; och hade, ehuru därom icke lämnats

någon föreskrift i upplåtelsehandlingarna, innehafvare af tomt eller

tomtdel, som bildats af den genom nådiga brefvet den 10 maj 1861 upplåtna

mark, till stadskassan erlagt en för närvarande med 54 öre för år

utgående afgift, motsvarande hvad å hvarje tomt eller tomtdel belöpte af

de utgifter, staden för den upplåtna marken måst själf vidkännas.

I de af stadsfullmäktige den 19 oktober 1899 afgifna påminnelserna stadsftdimäkmeddelades,

att arrendeuppskattningsmännen framhållit lämpligheten däraf, skrifvelse

att staden borde söka åt sig förvärfva jämväl ett litet område af kungs- 19iom*

ladugården, soin vid sidan af spåret till Norra Södermanlands järnväg

nästan kilformigt sköte in i stadsplanen och vore beläget mellan kyrkogården

och den så kallade Slottsbacken, och förklarade stadsfullmäktige

sig biträda detta förslag samt anhöllo i följd däraf att få i detta syfte

göra tillägg till sin ofvan omförmälda underdåniga framställning. Mot

de i domänintendentens yttrande angifna saluvärden å de områden, hvarom

fråga vore, anmärkte stadsfullmäktige, att dessa värden satts oskäligt

högt, samt att, om än vid värderingen af kungsladugårdens mark, enär

det nu gällde att åt staden förvärfva på en gång ett större område af

den mark, som eljest enligt nådiga brefvet den 28 augusti 1829 skulle

utan ersättning upplåtas, någon köpeskilling ansetts skola bestämmas, hän
Bih.

till Riksd. Prot. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 36 Eäft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

syn dock bort tagas till det nådiga brefvets innehåll, så att salupriset

för omkring en fjärdedel af kungsladugården med ett taxeringsvärde af

190.500 kronor ej satts så högt som till 331,800 kronor.

Kungi. Maj:ts Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande meddelade, att Eskilstuna

befallnings- städs planlagda område, hvilket begränsades af Karl Gustafs stads gevärsha{ätanfo

9* faktori, kronohemmanen Gredby nås 1 och 2, Nyfors municipalsamhälle

november 1899.och kyrkolierdfcbostället Tutia, allt i Fors socken, samt Eskilstuna kungsladugård

och i enskildes ägo varande lägenheterna Bryggartorp och Stensborg

i Klosters socken, innehölle, förutom den genom staden framrinnande

ån och öfriga impediment, en areal af 108,6 9 8 hektar, däraf till gator,

torg och andra allmänna platser samt till publika byggnader användts

tillhopa 43,7 431 hektar, under det att återstoden 64,9 549 hektar indelats

till byggnadstomter, uppgående till ett antal af 359. Vidare anförde

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i sitt utlåtande, bland annat, att

en tidsperiod, som varit af största betydelse med afseende å stadens utveckling

och förkofran, kunde sägas hafva börjat med år 1877, då Oxelösund—Flen—Västmanlands

järnväg fullbordats och en ny kommunikationsleg

sålunda öppnats mellan staden och öfriga delar af riket. Ar 1877

hade staden ägt en folkmängd af 7,143 personer; de fastigheter, för hvilka

bevillning erlades, hade varit taxerade till 3,136,395 kronor och den

beskattningsbara inkomsten hade uppgått t ill 1,058,083 kronor. För år

1899 uppginge de respektive siffrorna till 12,971, 13,805,950 och 3,430,561.

Samtidigt med denna betydande utveckling, eller åtminstone efter början

af 1880-talet, hade inom stadens eget område, omedelbart invid stadens

gränser, uppstått i Fors socken Nyfors municipalsamhälle med ett invånareantal

vid 1899 års början af 5,360 och i Klosters socken på lägenheten

Bryggartorp och‘ Hvilsta ägor en dylik förstad, som räknade omkring

1.500 invånare. Till jämförelse mellan stadens betydelse nu och dess

storlek år 1829, då Konung och Riksdag funnit skäl att från kungsladugården

till stadens utvidgning upplåta icke mindre än 53 tunnland l13/ie

kappland, ville Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande omnämna, att

staden år 1825 räknat allenast 2,284 invånare och att statens inkomst

af staden då uppgått till 5,006 riksdaler 33 skillingar 9 runstycken.

Alla byggnadstomter inom de från kungsladugården jämlikt nådiga

bref ven den 28 augusti 1829 och den 10 maj 1861 upplåtna områden

vore disponerade. Behofvet af ökadt utrymme till fortsatt utvidgning af

staden läge således i öppen dag, och då sådan utvidgning omöjligen eller

åtminstone icke lämpligen kunde ske öfver något af de smärre, stader

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

11

angränsande områden, som befunnes i enskildes ägo och som redan vore

till allra största delen uppdelade i tomter och bebyggda, syntes det vara

en bjudande plikt för staten att träda hjälpande emellan och från sina

ofvan nämnda egendomar än ytterligare afstå för sagda ändamål erforderlig

mark. Stadsfullmäktige hade härtill föreslagit hemmanen Gredby

samt förut nämnda delar af Eskilstuna kungsladugård, innehållande tillhopa

189.674 hektar. Stadsfullmäktiges mening syntes icke vara, att hela

dessa områden skulle på en gång planläggas, utan hufvudsakliga ändamålet

med det ifrågasatta stora jordförvärfvet syntes vara att därigenom,

så vidt möjligt vore, förebygga vidare tillväxt af de invid staden uppkomna

förstäderna och hindra ökade svårigheter för uppgörelse om dessas

införlifvande med staden. Om ifrågavarande egendomar varit enskild

tillhörig jord, hade det enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

åsikt tvifvelsutan varit riktigt att genast söka åt staden förvärfva äganderätt

till hela de begärda områdena, men, då egendomarna tillhörde staten

och vid sådant förhållande det icke syntes vara att befara, att egendomarna,

såvida de icke för något statens eget och viktigare ändamål

måste tagas i anspråk, icke blefve till staden upplåtna, när och i den

mån de till stadens utvidgning erfordrades, ansåge Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande, att endast så stor ägorymd borde för det dåvarande

upplåtas, som lämpligen kunde på en gång med staden införlifvas och

planläggas; och med afseende å byggnadsverksamheten under de senaste

två decennierna så inom staden som i dess omedelbara närhet syntes

denna tillökning skäligen böra bestämmas till en areal motsvarande omkring

hälften af stadens nu planlagda område.

Af de begärda jordområdena lämpade sig härtill i följd af läget bäst

de närmast invid staden belägna delarna af hemmanen Gredby, äfvensom

ofvan nämnda, med A, B, C, D, E, F, G, H och I å Déhns karta betecknade

område af kungsladugården samt den mindre del af denna, som vore belägen

mellan kyrkogården och den s. k. Slottsbacken. Då arrendetiden

för hemmanen Gredby icke ginge till ända förr än den 14 mars 1914,

men arrendetiden för kungsladugården däremot redan den 14 mars

1902, syntes .det omedelbart erforderliga jordområdet böra ensamt från

kungsladugården vid midfastan sistnämnda år uttagas och med staden lörenas.

Sistnämnda delar af kungsladugården, hvilka innehölle tillhopa

62,184 hektar, vore visserligen något större än stadens halfva planlagda

område, men ansåge Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande dessa båda

delar ostyckade böra åtfölja hvarandra. Hvad särskild! anginge lägen
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

heten Djurgården och dit ledande väg från staden, hvilka områden enligt

nådiga resolutionen den 31 maj 1861 för ofvan omförmäldt ändamål upplåtits

till stadens nyttjande, anförde Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

såsom ytterligare skäl för att ansökningen i denna del icke borde bifallas,

att lägenheten i följd af stadens tillväxt blifvit en alltmera behöflig tillhållsplats

under den varmare årstiden för stadens befolkning och att, då

vid upplåtelse med äganderätt det icke med laga verkan syntes kunna

eller böra fästas såsom villkor, att lägenheten för all framtid användes för

nämnda, ändamål, samt de nuvarande arrendevillkoren vore för staden

synnerligen billiga, Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansåge det

vara till stadens och företrädesvis dess arbetarbefolknings eget bästa, att

någon rubbning åtminstone icke för det dåvarande gjordes i gällande bestämmelser

angående lägenhetens användning.

Mot den af domänintendenten med biträdande gode män verkställda

saluvärderingen förklarade sig Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande för

sin del icke hafva vidare att erinra, än att det lägenheten Djurgården

asatta värde af ett hundra kronor för hektar syntes vara alltför iågt. Vid

bestämmande af den ersättning, som borde staten tillkomma för de af

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande till upplåtande ifrågasatta begränsade

områden af kungsladugården, ansåg likväl Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

det för dessa områden af uppskattningsmännen uträknade

saluvärde Jcke böra läg<ras till grund. Det vore nämligen här icke fråga

om upplåtelse af mark för något enskildt industriellt ändamål eller för

enskildes spekulation, utan den föreslagna upplåtelsen afsåge väsentligen

att gagna ett allmänt intresse. Staden Eskilstuna hade redan höjt sig till

en betydande fabriksverksamhet, hvars alster gjort rikets järnmanufaktur

känd och värderad långt utom landets gränser; och stora anledningar förefunnes,

att, savidt staden icke hindrades i sin utveckling, fabriksverksamheten

där skulle alltmera uppblomstra till både enskildt och allmänt

gagn. Denna utveckling och däraf ökade inkomster borde för staten blifva

en riklig ersättning för jordens afstående på billiga och för stadens ekonomi

drägliga villkor. Det borde icke heller lämnas obeaktadt, att förhållandena

skulle varit helt andra, därest, såsom stadsfullmäktiges framställning

kunde föranleda och uppskattningsmännen antagit, det gällde att utan

några villkor till stadens fullkomligt fria förfogande öfverlåta hela det

af stadsfullmäktige begärda jordområdet. Genom en sådan öfverlåtelse

hade staden ernatt full frihet att därmed förfara efter godtfinnande och

att i sin ordning däraf till äfventyrs draga en vinning utöfver unpoff
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

13

ringarna för jordens förvärfvande. Det hade då blifvit en spekulation.

Men det kunde ej vara lämpligt eller för det allmänna gagneligt att låta

staden inledas i ett sådant företag. Hvad det i denna fråga gällde vore

att tillförsäkra staden utrymme för fabriksanläggningar och framför allt

tillfälle att tillhandahålla billiga byggnadstomter för uppförande af bostäder

åt dess talrika, ständigt växande arbetarpersonal, hvilken eljest måste

inhysa sig utanför stadens område. Fördenskull borde ock vid upplåtelsen

fästas sådana villkor, att staden tillförbundes att använda den upplåtna

marken i enlighet med det därför afsedda ändamål. Detta kunde dock

icke billigtvis ske, därest marken skulle betalas efter det saluvärde, densamma

i enskild mans ägo högst skulle åsättas. Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande ansåge emellertid icke, att det till upplåtande erforderliga

området af kungsladugården borde, på sätt stadsfullmäktige alternativt

begärt, upplåtas till staden utan någon som helst ersättning. Vid de

åren 1861 och 1880 gjorda upplåtelser hade detta icke heller ägt rum,

utan staden hade tillförbundits att till kronan utgöra arrende för den

upplåtna jorden i förhållande till hvad för kungsladugårdens öfriga jord

då utgått eller framdeles komme att utgå. Enligt Eders Kungl. Majrts

befällningshafvandes förmenande vore det likväl icke lämpligt att numera

bestämma ersättningen för jorden att utgå i form af arrendeafgift, utan

det lämpligaste vore utan tvifvel, att, på sätt stadsfullmäktige ock syntes

önska, ersättningen finge utgå med en viss köpeskilling, bestämd i förhållande

till jordens arrendevärde för kronan. Detta värde hade vid

arrendeuppskattningen år 1899 föreslagits för det större området till 2,300

kronoj och för det mindre till 70 kronor. Med beräkning efter en räntefot

af 4 för 100 skulle köpeskillingen för dessa områden blifva 59,250

kronor. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande hemställde alltså, att

ifrågavarande områden måtte mot berörda belopp midfastan år 1902 vid

kungsladugårdens förnyade utarrendering varda till staden upplåtna.

Efter nyss nämnda köpesumma borde också begränsas stadens rätt vid

upplåtelse af de särskilda tomter, som till enskilda för bebyggande komme

att utlämnas. Någon del måste användas till gator, torg och andra allmänna

platser, men för öfriga delar borde staden genom villkoren vid

upplåtelsen från kronan tillförbindas att, vare sig tomterna af staden

utlämnades mot tomtören eller därmed jämförlig årlig afgift eller mot en,

en gång för alla bestämd, köpeskilling, icke sätta denna afgift eller köpeskilling

högre, än som motsvarade stadskassans utgifter för jordens förvärfvande;

och syntes tillika böra i afseende å dessa tomter föreskrifvas,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

att desamma icke finge af staden utlämnas på andra villkor, än att de,

så snart de blifvit bebyggda, tillfölle innehafvaren med äganderätt.

Beträffande slutligen stadsfullmäktiges framställning, att ofvan närmare

angifna områden skulle i administrativt, ecklesiastikt och judiciellt

hänseende förenas med staden, förklarade sig Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

anse frågan därom icke lämpligen böra i sammanhang med

den föreslagna jordupplåtelsen behandlas. Fråga om öfverflyttning till

Eskilstuna stad af såväl de ifrågavarande som ock en del andra områden

invid staden vore nämligen väckt och utgjorde föremål för Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvandes behandling. Frågan om områdenas förening

med staden i nyssberörda hänseende syntes därför böra bero på särskild

framställning i laga ordning.

stadsfuiimäk- Efter tagen del af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes berörda

Hges skrifvelse utlåtande anförde stadsfullmäktige i Eskilstuna i en till dom än styrel sen

1899. insänd skrift af den 2 december 1899 till bemötande af den utaf Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande uttalade mening, att det af staden för

dess utvidgning begärda område vore för stort, bland annat, att, om behofvet

för en längre framtid skulle tillgodoses, man icke finge vara för

sparsam vid utmätande af den jordrvmd, som borde tilläggas staden. Ett

ytterligare och kraftigt skäl för staden att begära så stort område, som

skett, hade varit och vore den stora vikten och fördelen af att vid planläggning

af de nya stadsdelarna kunna i förväg bestämma ett visst område

för fabriksanläggningar, ett annat för arbetarbostäder, ett tredje för

privata byggnader och dylikt. Detta kunde ej på ett tillfredsställande

sätt ske, utan att ett tillräckligt stort obebyggdt område funnes §tt förfoga

öfver, så att områdena för de olika anläggningarna måtte kunna fullt

motsvara närvarande och kommande tiders anspråk och fordringar. I motsats

till hvad Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande antagit, vore det

stadens mening att på en gång planlägga hela det begärda området för

att blifva i tillfälle att sälja de tomter, hvarå spekulanter kunde uppstå,

samt för att i ett sammanhang kunna anordna plan för vatten- och aflopps-

samt belysningsledningars nedläggande. Tillika förklarade sig stadsfullmäktige

vidhålla sin åsikt, att det begärda området af kungsladugården

borde, på grund af föreskrifterna i nådiga brefvet den 28 augusti

1829, utan ersättning till staden upplåtas.

Domänstyrei- Domänstyrelsen afgaf den 26 januari 1900 underdånigt utlåtande i

sens utlåtande ärendet och anförde därvid bland annat, att såsom villkor för den genom

26 JCLTtK/CLVii q s 7 O

1900. nådiga brefvet den 10 maj 1861 skedda jordupplåtelse stadgats, att sta
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

15

den skulle, antingen jorden blefve bebyggd eller ej, alltid därför utgöra

arrende till kronan i förhållande till det, soin för kungsladugårdens öfriga

jord vid då förestående och framdeles skeende förnyade utarrenderingar

däraf blefve författningsenligt bestämdt.

Enligt nådiga brefvet den 20 augusti 1880 hade såsom villkor för

den därigenom skedda upplåtelsen stadgats, bland annat, att staden skulle

erlägga årligt arrende till statsverket i förhållande till det arrende, som

för kungsladugårdens öfriga jord vid då förestående och framdeles skeende

utarrenderingar blefve författningsenligt bestämdt.

Genom kontrakt den 24 augusti 1881 hade kammarkollegium, enär

af den genom 1829 och 1831 års nådiga bref upplåtna mark ännu vore

obebyggda 23 kvadratref 84 kvadratstänger åker samt 26 kvadratref 69

kvadratstänger backar och impediment, till staden för tiden till den 14

mars 1902 utarrenderat nämnda arealer mot en afgift, beräkuad efter 4

kronor 37 öre för hvarje kvadratref åker, eller 104 kronor 18 öre. Därjämte

hade staden ålagts skyldighet att utan afkortning å arrendet för de

arrenderade ägorna taga del i alla kungsladugården åliggande utskylder

och besvär, hvilket deltagande borde bestämmas i förhållande till de för

kungsladugården och ifrågavarande därifrån afskilda ägor stadgade arrendeafgifter.

Detta arrende, hvilket enligt kontraktet skulle minskas, i den

mån större eller mindre del af den åt staden öfverlåtna åkern kunde

blifva nödig att för stadens utvidgande använda, hade ännu för år 1898,

enligt till kammarrätten inkomna verifikationer till samma års specialräkning

för Rekarne fögderi, utdebiterats med oförändradt belopp.

^För de genom nådiga brefven den 10 maj 1861 och den 20 augusti

1880 upplåtna områden betalade staden enligt af kammarkollegium den

24 augusti 1881 utfärdade kontrakt, som ginge till ända den 14 mars

1902, i årligt arrende 399 kronor och 55 öre; hvarjämte staden genom

samma kontrakt tillförbundits att utan afkortning å arrendet för den arrenderade

marken taga del i alla kungsladugården åliggande utskylder och

besvär, hvilket deltagande borde bestämmas i förhållande till de för kungsladugården

och ifrågavarande mark stadgade arrendeafgifter.

Det kungsladugården tillhörande, invid Norra Södermanlands järnväg

mellan kyrkogården och den så kallade Slottsbacken belägna område, som

stadsfullmäktige förklarat sig önska förvärfva utöfver hvad som i den

underdåniga ansökningen angifvits, hade af arrendeuppskattningsmännen

saluvärderats efter 4,400 kronor för hektar. Därvid hade till grund för

värderingen lagts en af förste landtmätaren A. W. Lodén år 1898 med

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

anledning af förestående utarrendering af kungsladugården med ’/8 mantal

Uppsalahalsen öfver dessa egendomars inägor upprättad karta med beskrifning.

Ifrågavarande område vore å kartan upptaget under dels ägofigurerna

n:is 62, 63, 64, 65, 67 och 67 a om tillsammans 2,0 7 5 hektar,

däraf 1,39 hektar åker och 0,685 hektar betesrenar, dels ock de väster

om järnvägen belägna delar af två med n:is 66 och 68 betecknade gärdesvägar,

hvilka delar innehölle tillhopa 0,135 hektar. Vid jämförelse mellan

nyssnämnda karta och den förut omförmälda, af Déhn upprättade

kartan befunnes, att det å den senare inom gränsen A, B, C, D, E, F, G,

H och I upptagna område sammanfölle med ägofigurerna n:is 1—40, 42

—44, 391 och 892 Lodéns karta, med tillägg af en å samma karta

utan nummer inlagd skolhustomt, upplåten till Klosters församling. Enligt

hvad domänstyrelsen vidare meddelade, innehölle ägofigurerna n:is 1—40

och 42—44 56,7 0 9 hektar åker, 0,42 hektar äng, 2,0 91 hektar betesmark

och 0,7 54 hektar impediment, eller tillhopa 59,9 7 4 hektar, hvarjämte ägofigurerna

n:is 391 och 392°, som tillhopa bildade den å ytterkanten af

området belägna lägenheten År bylund och icke enligt Eders Kungl. Maj:ts

befallningshalvandes förslag skulle upplåtas till staden, innefattade sammanlagdt

0,19 5 hektar.

Oaktadt de jordupplåtelser till Eskilstuna stad, som tid efter annan

ägt rum från kronans närbelägna mark, syntes det domänstyrelsen, liksom

öfriga myndigheter, hvilka i ärendet sig yttrat, vara uppenbart, att en

ytterligare tillökning i stadens område vore nödig, för att ej den utveckling,

hvari staden vore stadd, skulle hållas tillbaka. Hvad staden för

detta ändamål kunde behöfva, syntes kronan lika litet nu som förut böra

undandraga sig att af sin mark lämna, men lika med Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande ansåge domänstyrelsen det af staden begärda område

vara allt för stort och stadens behof af utrymme för den närmaste tiden

blifva fullt tillgodosedt genom en upplåtelse af den ägovidd, Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande föreslagit. Ett särskildt skäl för kronan att,

såsom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande hemställt, lämna den jordareal,

som nu erfordrades, ensamt från kungsladugården syntes styrelsen

vara, att genom afstående af de utaf staden begärda Gredby ägor det

staten tillhöriga Karl Gustafs stads gevärsfaktori skulle blifva omslutet af

staden och beröfvas möjligheten af utvidgning. Därtill komine, att, efter

hvad domänstyrelsen försport, förslag skulle hafva blifvit väckt att å ifrågavarande

ägor förlägga en trängdepå och möjligen äfven andra militära

etablissemang.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

17

Beträffande villkoren för upplåtelsen af den mark, domänstyrelsen

sålunda ansett böra staden tilläggas, anförde styrelsen, att enligt styrelsens

åsikt nådiga brefvet den 28 augusti 1829 innefattade en utfästelse

från statsmakternas sida att utan ersättning från kungsladugården tillhandahålla

staden den jord, som till byggnadstomter erfordrades; att staden

sålunda finge anses innehafva en annan ställning än andra rikets städer, som

önskade förvärfva kronojord för sådant ändamål, men att, då nämnda utfästelse

förenats med det förbehåll, att jorden ej skulle annat än successive

i förhållande till dess bebyggande öfverlåtas, därmed enligt styrelsens

förmenande afsetts, att staden skulle få öfvertaga jorden endast i den mån,

densamma komme att omedelbart användas till bebyggande. Att så ej

kunde blifva förhållandet med den mer än 62 hektar omfattande areal,

hvarom i detta ärende vore fråga, finge anses tydligt, äfven om sådant

ej, såsom nu vore fallet, framginge af hvad stadsfullmäktige själfva i

ärendet anfört. Domänstyrelsen ansåge således, att staden ej borde bekomma

marken annorledes än mot vederlag. Detta vederlag borde, enär

staden ej förebragt någon utredning om huru stor del af marken erfordrades

för omedelbart bebyggande, beräknas för marken i hela dess vidd,

men, enär det måste antagas, att marken, om den på skäliga villkor ställdes

till buds för dem, som ville därå bygga, efter hand finge användning

för det ändamål, som 1829 års nådiga bref haft till syfte att befordra,

eller stadens utvidgning, ansåge domänstyrelsen den ersättning, som staden

skulle erlägga, så mycket hellre böra begränsas därhän, att denna ersättning,

såsom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande föreslagit, beräknades

efter hvad marken, använd till jordbruk, kunde anses afkasta, som i följd

af nyssnämnda nådiga bref marken, i den mån densamma ej skulle till

staden upplåtas, ej syntes af kronan kunna disponeras på annat sätt än

genom utarrendering under viss tid. Ersättningen ansåge styrelsen lika

med Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande böra utgå, icke, såsom vid

några af de förut skedda jordupplåtelserna till staden, i form af arrende,

utan med viss köpeskilling, bestämd genom kapitalisering af markens arrendevärde;

och syntes i stadens rätt att föreskrifva villkoren vid blifvande

föryttring af marken till byggnadstomter böra stadgas inskränkning

i den riktning, som af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med hvad som stadgats rörande tomtupplåtelser

i § 20 af Eders Kungl. Maj:ts förnyade nådiga reglemente för staden den

28 mars 1879, blifvit, föreslagen; varande berörda paragraf af följande

lydelse:

Bih. till Biksd. Prot. 1903. 4 Sand. 1 Afd. 36 Häft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

ȁ jord, som anslagits eller blifver anslagen till stadens utvidgande,

äger magistraten att, för bebyggande, utlämna tomter i öfverensstämmelse

med stadsplanen samt därvid bestämma, till hvad omfattning och inom

hvilken tid tomt skall vara bebyggd, äfvensom äfventyret för underlåtenhet

däraf. Tomt, som sålunda blifvit intagen och bebyggd, tillfaller bebyggaren

eller hans rättsinnehafvare med äganderätt utan annan afgift,

utöfver de vanliga utskylderna, än motsvarande ersättning till stadskassan

för de utgifter, staden måste för jorden vidkännas.»

Proposition Med afseende å hvad i äi’endet sålunda förekommit fann Eders Kungl.

a mars med förklarande att den af stadsfullmäktige i Eskilstuna väckta

fråga om förening med staden i administrativt, ecklesiastikt och judiciellt

hänseende af vissa i den underdåniga ansökningen angifna områden icke

för det dåvarande borde komma under pröfning, godt att i förut omförmälda

nådiga proposition den 2 mars 1900 (n:o 67) föreslå Riksdagen

att medgifva,

dels att från Eskilstuna kungsladugård finge afsöndras och till Eskilstuna

stad för stadens utvidgning försäljas med tillträdesrätt den 14 mars

1902 de delar af kungsladugården, som å ofvanberörda af förste landtmätaren

Lodén år 1898 upprättade karta vore upptagna dels under ägofigurerna

n:is 1—40 och 42—44 med en areal af tillsammans 59,9 7 4

hektar, dels ock väster om Norra Södermanlands järnväg under ägofigurerna

n:is 62, 68, 64, 65, 67 och 67 a samt delar af n:is 66 och 68

med en sammanlagd areal af 2,210 hektar, allt mot en köpeskilling af

59,250 kronor samt under villkor i öfrigt:

att köpeskillingen skulle af staden till Södermanlands läns ränteri

inbetalas senast å den för områdenas tillträdande bestämda dag;

att staden skulle på egen bekostnad låta uppgöra plan till områdenas

bebyggande och underställa densamma Eders Kungl. Maj:ts pröfning

så tidigt, att den före tillträdesdagen kunde till efterrättelse fastställas;
att

i afseende å de byggnadstomter, som af staden blefve å områdena

upplåtna, skulle gälla hvad i § 20 af Eders Kungl. Maj:ts förnyade

nådiga reglemente för staden Eskilstuna den 28 mars 1879 vore

stadgadt; och

att staden skulle låta uppföra och för all framtid underhålla stängsel

mot kungsladugårdens till den upplåtna marken gränsande ägor;

dels ock att köpeskillingen för ifrågavarande jordområden finge till
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

19

läggas fonden för anordnande af lokaler för statens ämbetsverk i hufvudstaden

och för sådant ändamål till statskontoret inlevereras.

På sätt här ofvan omnämnts, vann denna Eders Kungl. Maj:ts framställning

icke Riksdagens bifall.

Uti sin skrifvelse i ämnet af den 14 maj 1900 (n:o 101) anförde

Riksdagen följande.

Af hvad i ärendet förekommit framginge, såväl att staden Eskilstuna

vore i behof af mark för stadens nödvändiga utvidgning som ock

att, då staden på alla sidor, med undantag af ett par korta afbrott,

där staden gränsade till enskilda ägor, omgåfves af kronojord, stadens

utvidgning måste ske å sådan jord. Häri, likasom möjligen äfven i den

omständigheten, att Eskilstuna icke såsom andra städer blifvit hugnad

med donationsjord, syntes anledningen vara att söka till det af Rikets

Ständer år 1829 lämnade medgifvandet, att mark finge från Eskilstuna

kungsladugårds ägor utan afgift upplåtas till stadens utvidgning. Härvid

vore dock att märka, att jorden endast successive i förhållande till dess

bebyggande skulle få till staden upplåtas. Att därför vid upplåtelse af

mark till staden i större utsträckning och för framtida behof ersättning,

på sätt i propositionen föreslagits, affordrades staden, funne Riksdagen

vara af förhållandena påkalladt. Riksdagen hade emellertid icke ansett

sig kunna bifalla Eders Kungl. Maj:ts förenämnda förslag, såsom det då

förelåge. Om än, enligt hvad i ärendet meddelats, stadens behof af utrymme

för den närmaste tiden skulle blifva fullt tillgodosedt genom

upplåtelse af den ägovidd, som i propositionen afsåges, kvarstode nämligen

det förhållande, att staden kunde på grund af Rikets Ständers

berörda medgifvande och nådiga brefvet den 28 augusti 1829 framdeles

göra anspråk på ytterligare mark för stadens utvidgning; och därför

syntes det vara både med det allmännas och staden Eskilstunas fördel

förenligt, om dessa angelägenheter kunde en gång för alla ordnas. För

Eskilstuna stad, som redan i sin ofvanberörda ansökning framställt önskan

om förvärfvande af en större jordrymd än den af Eders Kungl. Maj:t

föreslagna, syntes det vara af vikt att på en gång erhålla ett så stort

område, att å detsamma kunde utläggas en för framtida behof betryggande

stadsplan, och för statsverket syntes det vara angeläget, att ifrågavarande

kronodomän, äfven med afhändande därifrån af ett större område än det

ifrågasatta, blefve befriad från nuvarande intrång i dispositionsrätten,

hvilket gifvetvis måste nedsätta dess arrendevärde. Att staden skulle vara

Riksdagens

skrifvelse

14 maj 1900.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

villig alt utgifva tillfredsställande ersättning för hela detta område, ansåge

Riksdagen vara så mycket antagligare, som vid ett sådant köp några särskilda

bestämmelser beträffande de afgifter eller köpeskillingar, staden vid

tomternas utlämnande till enskilde kunde komma att betinga sig, icke

syntes böra ifrågakomma.

I sammanhang med en dylik uppgörelse emellan kronan och staden

Eskilstuna ansåge Riksdagen det äfven böra tillses, ej allenast att vid den

jordöfverlåtelse, som skulle komma att äga rum, den vattenrätt, som

erfordrades för kronans verk i Eskilstunaån, bibehölles oförkränkt, utan

äfven att i öfrigt rättsförhållandena emellan kronan och staden i afseende

å vattenfallen i ån blefve fullständigt reglerade.

I anledning af hvad Riksdagen i ofvan omförmälda skrifvelse anfört

har Eders Kungl. Maj:t enligt nådig remiss den 25 maj 1900 anbefallt

domänstyrelsen att efter vederbörandes hörande inkomma med förnyadt

underdånigt utlåtande i ärendet. Sedan i följd häraf domänstyrelsen

anmodat Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län

att infordra vederbörandes underdåniga yttrande och därmed jämte eget

underdånigt utlåtande till styrelsen inkomma, har Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande till domänstyrelsen öfverlämnat, jämte eget utlåtande

af den 16 augusti 1901, två särskilda yttranden från stadsfullmäktige i

Eskilstuna, yttrande af magistraten därstädes, ett af f. d. öfverstelöjtnanten

vid väg- och vattenbyggnadskåren P. L. Laurell, efter förordnande

af väg- och vatten byggnadsstyrelsen, med ledning af å platsen

verkställd besiktning afgifvet yttrande med förslag till reglering af rättsförhållandena

mellan kronan och Eskilstuna stad i afseende å vattenfallen

i Eskilstunaån, utlåtande från arméförvaltningens artilleridepartement

samt yttranden af domänintendenten och förste landtmätaren i

länet, vederbörande kronofogde och arrendatorn af Eskilstuna kungsladugård

C. H. Bergstedt, äfvensom i nämnda utlåtanden och yttranden

åberopade kartor och andra bilagor. Samtliga dessa handlingar hafva

därefter blifvit af domänstyrelsen med underdånigt utlåtande den 16

oktober 1901 till Eders Kungl. Maj:t öfverlämnade, hvaruppå styresmannen

för Karl Gustafs stads gevärsfaktori inkommit med två promemorior i

ämnet.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

21

Stadsfullmäktige i Eskilstuna hafva i det först afgifna, den 28 Sfadsfuiimak

september 1900 dagtecknade yttrandet framhållit, att de områden, stads

fullmäktige i deras år 1899 ingifna underdåniga ansökning begärt, vore isoo.

det minsta, som för en längre tid kunde tillfredsställa anspråken på

utvidgning af stadens område, och, jämte meddelande att stadens vid

Eskilstunaån belägna vattenverk utgjordes dels af fyra från Kungl. Maj:t

och kronan enligt med krigskollegium den 15 september 1886 upprättadt

köpekontrakt af staden inköpta verk och dels af tre så kallade

dispositionsverk, hvilka redan före år 1771 blifvit till järn-, stål- och

metallförädlingens befrämjande lagda under Eskilstuna fristad, förklarat,

att det ej tillhörde stadsfullmäktige att framkomma med något förslag

om reglering af rättsförhållandena i afseende å vattenfallen, helst staden

för begagnande af rätten till vattnet i Eskilstunaån ägde särskilda upplåtelsehandlingar.

Vid den af öfverstelöjtnanten Laurell hållna besiktning fanns att tillgå öfwrstMjten

af Svea hofrätt den 26 januari 1900 meddelad dom i sak emellan La^.^\e.

arméförvaltningens artilleridepartement å kronans vägnar, å ena, samt siktning.

Eskilstuna stad, å andra sidan, angående för gevärsfaktoriets räkning

verkställdt afledande af vatten i Eskilstunaån, enligt hvilken dom förklarats,

att stadens nyttjanderätt till de så kallade dispositionsverken

icke vore af den beskaffenhet, att staden på grund af densamma vore

befogad förhindra kronan att utan föregående syn för Karl Gustafs stads

gevärsfaktoris räkning afleda mer vatten än som förut för detsamma

användts, men att enär kronan vid försäljningen till staden den 15 september

1836 af de verk och byggnader jämte tillhörande dammar, landfästen

och strömfall m. m., som i det sistnämnda dag upprättade köpekontraktet

uppräknats, förbehållit sig för gevärsfaktoriet allenast den

vattenkraft, som för detsamma vore eller komme att blifva behöflig, och

följaktligen staden, såsom ägare af de genom berörda köpekontrakt försålda

verk och byggnader, ägde rätt till det vatten, som därutöfver

kunde förefinnas, kronan vid sådant förhållande icke varit berättigad att

vidtaga förändring med den förut befintliga dammen förr än efter laga

syn. Med afseende å innehållet i denna dom och på i öfrigt anförda skäl har

Laurell förordat, att, därest kronan ej läte äganderätts- och dispositionsförhållandena

rörande vattenverken i Eskilstunaån blifva oförändrade, kronan

återköpte de försålda verken och återkallade den lämnade dispositionsrätten

öfver en del verk, så att kronan komme att ensam äga och disponera

samtliga verken. I hvarje fall borde enligt Laurells åsikt vid en

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 50

blifvande uppgörelse med Eskilstuna stad det till gevärsfaktoriet gränsande,

till staden år 1836 försålda vattenverket n:o 51 med tillhörande

område till gevärsfaktoriet återköpas för att åt detta bereda ökadt utrymme.

Sagda verk vore för närvarande och intill år 1927 af staden

utarrenderadt för 1,200 kronor om året, och köpesumman för detsamma

kunde beräknas till 24,000 kronor, motsvarande arrendesumman, kapitaliserad

efter 5 procent.

Annéforvait- Ar méförva Itu ingens artilleridepartement har såsom eget utlåtande

nri(tepart''mnt. aberoPat ett utaf dess ombudsman afgifvet memorial, därå styresmannen

för gevärsfaktoriet tecknat, att han biträdde de i memorialet gjorda uttalanden.

Enligt memorialet har ombudsmannen, då delar af den i

stadsfullmäktiges ansökning afsedda, till Gredby och Kronhagen hörande

mark syntes kunna komma att tagas i anspråk dels för en möjlig utvidgning

af gevärsfaktoriet, hvilken genom afstående af Gredby hemman

skulle omöjliggöras, dels ock för en eventuell förläggning af en trängdepå,

hvarom fråga förelåge, samt äfven af andra militära etablissemang,

då möjligen ett truppförband kunde komma att dit förläggas, framhållit

nödvändigheten däraf, att i allt fall nämnda hemman och Kronhagen

icke till staden öfverlätes, utan af kronan bibehölles.

I afseende å den ifrågasatta regleringen af rättsförhållandena angående

vattenfallen i Eskilstunaån har ombudsmannen meddelat, att,

sedan hofrättens ofvanberörda dom blifvit å kronans vägnar hos Eders

Kungl. Maj:t öfverklagad, Eders Kungl. Maj:t genom dom den 26 februari

1901, emedan, på sätt hofrätten antagit, stadens rätt till dispositions-

eller donationsverken icke vore af beskaffenhet att förhindra kronan

att afleda det vatten, som kunde vara erforderligt till fyllande af gevärsfaktoriets

nuvarande behof, och, beträffande de af staden inköpta verken,

aberopade kontraktet af den 15 september 1836 måste gifvas den tolkning,

att kronan förbehållit sig rätt att fritt förfoga öfver den vattenkraft,

som icke allenast vid kontraktets tillkomst vore, utan jämväl framdeles

kunde blifva behöflig för gevärsfaktoriet, förty och på i öfrigt anförda

skäl pröfvat rättvist att, med ändring af hofrättens dom, ogilla

den mot kronan i saken förda talan. Genom nämnda dom hade alltså

rättsförhållandena mellan kronan och staden i afseende å vattenfallen i

Eskilstunaån fullständigt reglerats, och därigenom vore tydligen bestämdt,

att kronan ej allenast hade all äganderätt, utan jämväl för gevärsfaktoriets

behof oinskränkt nyttjanderätt till vattnet i Eskilstunaån, och dessutom

vore oförhindrad att utan stadens hörande afleda vatten, som för

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

23

gevärsfaktoriets nuvarande och kommande behof erfordrades, samt att

staden ej hade annan rätt än en nyttjanderätt, inskränkt till det vatten,

kronan ej behöfde. På grund häraf ansåge ombudsmannen anledning

från kronans sida ej förefinnas att genom nytt aftal ändra de sålunda

reglerade förhållandena.

Ombudsmannen har vidare anfört, beträffande Riksdagens uttalande,

att vid den ifrågasatta jordupplåtelsen skulle bestämmas, att den vattenrätt,

som erfordrades för kronans verk i Eskilstunaån, skulle bibehållas oförkränkt,

att, äfven om särskild anledning till stadgandet af sådant villkor

ej för närvarande förelåge, det likväl kunde antagas, att staden, såsom

ägande jord ofvanom eller nedanom kronans vattendrag, vid framdeles erforderliga

förändringar af vattendraget för det nuvarande gevärsfaktoriet

eller dess utvidgning genom möjligt inköp af annat vattenverk eller annorledes

kunde anse sig tillskyndas skada. Ombudsmannen har därför ansett

lämpligt, att för öfverlåtelsen stadgades förberörda af Riksdagen ifrågasatta

villkor, med tillägg, att den kronan sålunda förbehållna vattenrätt

skulle gälla jämväl vid utvidgning af gevärsfaktoriet genom förvärf af

annat vattenverk eller annorledes.

Stadsfullmäktige i Eskilstuna hafva, efter erhållen del af hvad armé- stadsfuiimukförvaltningens

artilleridepartement och dess ombudsman anfört äfvensom skrifvelse

af Laurells förslag, i den 9 maj 1901 afgifvet nytt yttrande förklarat, 9''na-> 1901- att, då genom Eders Kungl. Maj:ts ofvanberörda dom den 26 februari

1901 stadens rätt i afseende å vattnet vid verken i Eskilstunaån blifvit

inskränkt till endast nyttjande af det vatten, kronan icke behöfde, stadsfullmäktige

instämde i den af arméförvaltningens artilleridepartement uttalade

uppfattning, att anledning för kronan ej förefunnes att genom nytt

aftal ändra de sålunda reglerade förhållandena, liksom stadsfullmäktige

icke hade något att erinra däremot, att såsom villkor för markupplåtelsen

stadgades, att den vattenrätt, som erfordrades för kronans verk i

Eskilstunaån, skulle bibehållas oförkränkt. Stadsfullmäktige kunde däremot

ej finna annat, än att det af arméförvaltningens artilleridepartement

till detta villkor fogade tillägg, att den kronan sålunda förbehållna vattenrätten

skulle gälla jämväl vid utvidgning af gevärsfaktoriet genom förvärf

af annat verk eller annorledes, vore i anledning af sistberörda dom,

såvidt därigenom reglerats rättsförhållandena mellan kronan och staden

rörande vattenrätten i ån, fullkomligt öfverflödigt, hvarjämte innebörden

af tillägget vore svår att tyda, så att detsamma äfven ur denna synpunkt

syntes olämpligt.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

Beträffande de områden, staden önskade förvärfva från kungsladugården,

hafva stadsfullmäktige framhållit, hurusom det för staden vore af

synnerligen stor vikt att nu, då staden föreslagits ett afstående från framtida

tillämpning af nådiga brefvet den 28 augusti 1829 och däri inrymda

medgifvande för staden att i mån af behof för dess framtida utvidgning

utan ersättning erhålla mark från kungsladugården, tillse, att staden erhölle,

såvidt möjligt, lämplig begränsning för sitt blifvande område och

så stor areal af kungsladugården, att staden kunde utan fara eller olägenhet

afstå från vidare tillämpning af detta nådiga bref. Stadsfullmäktige

hade därför funnit af behofvet påkalladt att företaga några ändringar i

sin förut framställda begäran, i det att nu, på sätt närmare utvisades af

en vid stadsfullmäktiges yttrande fogad, af stadsingenjören 0. Sjöling år

1901 upprättad »Karta öfver vissa delar af Eskilstuna kungsladugård

och kronohemmanet Gredby för införlifning med Eskilstuna stad», till

den mark, som af stadsfullmäktige förut begärts, lagts några områden

från kungsladugården, som funnits nödiga att förvärfva, hvaremot stadsfullmäktige

ansett sig kunna afstå från det mindre område af kungsladugårdens

mark, som i deras år 1899 ingifna ansökning omnämnts

såsom å den däri åberopade, af O. B. Déhn sammandragna kartan betecknadt

med K, L, M, N och O, då stadens blifvande gräns utan detta

område erhölle bättre form.

Då vissa till kungsladugården hörande ekonomibyggnader vore belägna

å den mark, som stadsfullmäktige nu önskade förvärfva, erbjöde

sig dessa å stadens vägnar att, såvidt dessa byggnader tillhörde kronan

och vore för arrendets handhafvande nödvändiga, å plats, som af Eders

Kungl. Maj:t eller domänstyrelsen kunde komma att bestämmas, inom

den återstående delen af kungsladugården uppföra för densamma nödiga,

motsvarande byggnader, hvarjämte, vidkommande öfriga å områdena

befintliga, arrendatorer eller andra tillhörande byggnader, staden vore

villig öfvertaga kronans mot dessa åtagna förbindelser.

I fråga om Djurgården, som inginge i det nu ifrågasatta markområdet

liksom i det, som år 1899 begärdes, förbunde sig stadsfullmäktige

att i blifvande stadsplan öfver det utvidgade området inrymma Djurgården

såsom en fri och öppen lustpark, hvilken för framtiden skulle

såsom sådan underhållas och icke få i vidsträcktare mån bebyggas än som

vore för bevarande af denna dess natur behöfligt och med detta dess

ändamål förenligt.

Stadsfullmäktige hafva därjämte förklarat sig vidhålla sin förut gjorda

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

25

framställning att få förvärfva, utom nämnda delar af kungsladugården,

åtminstone en del af den förut begärda marken från Gredbyhemmanen,

hvilken del, liggande omedelbart intill stadens nuvarande förnämsta stadsdel,

»Väster», medgåfve en direkt utsträckning af stadens hufvudgator samt

omfattade den enda plats i stadens närhet, som lämnade lämpliga tomter

för större industriella anläggningar med arbetarebostäder. I fråga om det

område, staden af Gredbyhemmanen önskade förvärfva, hafva stadsfullmäktige

hänvisat till ofvanberörda af Sjöling upprättade karta, enligt

hvilken sagda område utgöres af all mellan järnvägsområdet och ån belägen

mark.

Under framhållande, att det område, som för stadens räkning nu

begärdes, och hvilket staden hade för afsikt att omedelbart och i ett

sammanhang planlägga för att redan från början fördela detsamma för

särskilda ändamål, så att en del användes till fabrikskvarter, en del därinvid

till arbetarbostadskvarter och en del till andra bostadsbyggnader,

icke kunde anses för stort, helst det gällde för staden att tillförsäkra sig

ett för dess behof under en längre följd af år tillräckligt område, och

betydligt större utrymme för gator än förut äfvensom mark till öppna

platser och planteringar måste från bebyggande undantagas, hafva stadsfullmäktige

sammanfattat sina önskningar uti ifrågavarande afseende i hemställan,

att staden måtte berättigas att mot en lösesumma, beräknad i

enlighet med de grunder, som i ofvan åberopade nådiga proposition år

1900 föreslagits, eller, om detta beträffande Gredby icke kunde medgifvas,

bestämd af gode män, med äganderätt förvärfva dels det å Sjölings karta

utmärkta område af Gredby kronohemman i Fors socken, dels ock af

kungsladugården ej mindre Kronhagen i sistnämnda socken än äfven Djurgården

med dit ledande väg och det öfriga å sistnämnda karta utmärkta

område, allt i Klosters socken, med undantag af den inom samma område

liggande mark, som förut blifvit af Eders Kungl. Maj:t till annan upplåten,

nämligen Klosters skolhustomt, Norra Södermanlands järnvägs område

samt den norr om gamla begrafningsplatsen till Eskilstuna stads samt

Klosters och Fors gemensamma pastorat upplåtna mark, å kartan betecknad

P, Q, R och S. Därjämte hafva stadsfullmäktige anhållit, att hela

den ifrågavarande marken måtte få med staden förenas och inom stadsområdet

inläggas. Slutligen hafva stadsfullmäktige förklarat sig, därest

staden erhölle den nu begärda marken, för sin del afstå från framtida

tillämpning och begagnande af den staden genom nådiga brefvet den 28

Bih. till Rikad. Prot. 1903. 4 Sand. 1 Afd. 36 Huft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

augusti 1829 anvisade rätt att utan ersättning från kungsladugården erhålla

mark för stadens successiva behof af utvidgning.

Magistraten. Magistraien i Eskilstuna har instämt i den af stadsfullmäktige i deras

sistberörda yttrande gjorda framställning.

Domän- Domänintendenten har meddelat, att å den utaf staden begärda mark

intendenten. fran kungsladugården funnes dels byggnader tillhörande kronan och brandförsäkrade

för sammunlagdt 14,500 kronor, dels byggnader tillhöriga kungsladugårdens

arrendator, ofvanbemälde Bergstedt, dels ock åtskilliga närmare

angifna byggnader tillhörande staden eller enskilda ägare. Med undantag

af ett stall, tillhörande Rekarne härads hushållningsgille, som jämlikt

domänstyrelsens skrifvelse den 6 maj 1887 erhållit tillstånd att på begärd

plats uppföra för en hästmarknad erforderliga byggnader med skyldighet

för gillet att, om och när styrelsen så påfordrade, samma byggnader borttaga,

hade alla af domänintendenten uppgifna, kronan eller staden ej tillhöriga

byggnader uppförts, utan att, såvidt af i domänkontoret förvarade

handlingar kunnat utrönas, vederbörligt tillstånd därtill begärts eller erhållits.

Då åkern, som inginge bland den mark, staden önskade från kungsladugården

förvärfva, bestode nästan uteslutande af sådan jord, som vid

den år 1899 verkställda arrendeuppskattning å kungsladugården af förrättningsmännen

ansetts vara den bästa, och tomtarealen vid samma förrättning

upptagits till lika värde som lista klassens åker, skulle enligt

den beräkning, som vid uppskattningstillfället följts, arrendevärdet å ifrågavarande

slags inägor utgöra 86 kronor för hektar. Vid nämnda uppskattning

hade den kungsladugården tillhörande ängsmarken, som hade en

obetydlig areal, icke åsatts särskildt arrendevärde, men saluvärdet å denna

mark syntes rättast böra angifvas till 200 kronor för hektar eller dubbla

priset mot det, som förrättningsmännen vid en i sammanhang med uppskattningen

verkställd saluvärdering å en utäga under kungsladugården

upptagit för dithörande afrösningsjord.

I fråga om det område, staden önskade förvärfva från Gredbyhemmanen,

har domänintendenten meddelat, att å samma område ej funnes

några kronan tillhöriga byggnader, men väl några hus, som ägdes af

staden, samt dessutom å den bland arrendelotterna, hvari hemmanen upplåtits,

med litt. C betecknade en loge, tillhörande lottens arrendator, Gustaf

Larsson, och å arrendelotten litt. E åtskilliga byggnader, tillhörande denna

lotts arrendator, fabrikören E. Åselius i Eskilstuna, hvilken senare genom

domänstyrelsens skrifvelse den f juni 1897 förklarats oförhindrad att å

lotten uppföra boningshus med tillhörande uthusbyggnader med skyldighet

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

27

att, om och när så påfordrades, låta borttaga desamma, hvaremot arrendatorn

till lotten C ej, såvidt domänintendenten kunnat utröna, erhållit

tillstånd till den honom tillhöriga byggnadens uppförande.

Kronofogden har förklarat sig icke hafva något att erinra mot bifall

till stadsfullmäktiges i Eskilstuna framställning, sådan den nu förelåge.

Kungsladugårdens arrendator har hemställt, bland annat, att, därest

berörda framställning bifölles, Eskilstuna stad måtte åläggas att af arrendatorn

tillösa sig de honom enskildt tillhöriga byggnader, hvilka samtliga

vore för egendomens skötsel lika nödiga som kronans hus.

Af intyg, utfärdade af t. f. förste landtmätaren O. B. Déhn och

förste landtmätaren H. R. Linder, framgår, bland annat, att hela arealen

af Eskilstuna kungsladugård med därunder lydande hemmanet 7g mantal

Uppsalahalsen utgjorde, efter afdrag för därifrån exproprierad mark,

632,2048 hektar; att det område från kungsladugården, som stadsfullmäktige

nu anhållit få förvärfva, innefattade 183,7 9 8 hektar; att därutaf

Djurgården innehölle 20,912 hektar, öfriga ägor inom Klosters socken

152,118 hektar samt Kronhagen inom Fors socken 10,7 6 8 hektar; att af

sistberörda två områden, tillhopa 162,8 8 6 hektar, 1,616 hektar utgjordes

af tomter, 146,427 hektar af åker, 0,840 hektar af äng, 1 1,340 hektar

af afrösningsjord och 2,663 hektar af impediment; att hela arealen af 2

mantal Gredby n:is 1 och 2 uppginge, med afräknande af därifrån afsöndrad

folkskoleplats, till 152,56 51 hektar, samt att det område, som

stadsfullmäktige nu önskade från dessa hemman förvärfva, innehölle

51,715 hektar.

Eders ICungl. Maj:ts befallningshafvande har i sitt underdåniga utlåtande

med upplysning, att numera arrenderätten till sju af de tio arrendelotter,

hvari Gredby kronohemman vore indelade, eller lotterna A, B, D,

F, G, H och I, öfvergått till Eskilstuna stad, vidare anfört, att då enligt

den i Riksdagens ofvan nämnda skrifvelse den 14 maj 1900 gifna anvisning

det nu gällde för Eskilstuna stad att, jämte frånträdande af all

den vidare rätt till jordförvärf, som pa nadiga bref vet den 28 augusti

1829 kunde grundas, en gång för alla ordna förevarande angelägenhet

och tillse, att så stort område därvid erhölles, att å detsamma kunde utläggas

en för framtida behof betryggande stadsplan, erfordrades uppenbarligen

ett vida större område än det förut föreslagna. Genom den utredning,

som af stadsfullmäktige numera åstadkommits, vore Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande för sin del öfvertygad därom, att nu begärda

arealen vore för sagda ändamål af behofvet, synnerligen pakallad. Om

Kronofogden.

Kungs

ladugårdens

arrendator.

Intyg af

landtmätare.

Kungl. Maj:t.9

befallningshafvande.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

fabriksverksamheten i Eskilstuna under framtiden skulle utveckla sig i

samma man, som skett under de senaste tre decennierna, vore att befara,

att den nu begärda arealen snarare vore för liten än för stor, men då

utrymmet onekligen blefve bättre tillvarataget, om staden på en gång

förvärfvade ett jämförelsevis större område och finge ordna detsamma såsom

stadsfullmäktige i sitt senaste yttrande redan antydt, syntes den nu

begärda arealen kunna anses vara för behofvet tillfredsställande.

Till stadens ändamålsenliga utvidgning och bebyggande lämpade sig

också efter Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes åsikt företrädesvis

just de delar af kronohemmanen Gredby och Eskilstuna kungsladugård,

som staden senast begärt att fa inlösa och som å stadsingenjören Sjölings

karta funnes utmärkta och planlagda.

Då stadsfullmäktige förklarat sig hafva för afsikt att, om Djurgården

finge af staden med äganderätt öfvertagas, bibehålla Djurgården såsom

öppen allmän plats med parkanläggning, och det således numera

beredts tryggad säkerhet därför, att för all framtid »stadens talrika arbetspersonal

kunde under den vackra årstiden äga tillfälle att där vinna

vederkvickelse och lämpliga förströelser», hade det skäl, som förut föranledt

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande att göra erinringar mot

stadens förvärf af Djurgården med dit ledande väg, förfallit; och ville

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande nu på det lifligaste tillstyrka, att

stadens begäran äfven i denna del bifölles, enär härigenom säkrare borde

vinnas den fördel, att Djurgården jämte vägen förlädes under stadens

jurisdiktion och under uppsikt af stadens polismyndighet, hvilket i den

allmänna ordningens intresse vore att eftersträfva.

Lösesumman för det nu begärda området af kungsladugårdens ägor

i Klosters socken, med undantag af Djurgården, ansåge Eders Kungl.

Majrts befallningshafvande böra bestämmas efter samma grunder, som

tillämpats vid beräknande af den i förut omförmälda nådiga proposition

föreslagna köpeskilling för de områden, hvarom då varit fråga, eller till

belopp, motsvarande jordens arrendevärde, kapitaliseradt efter 4 procent;

men da arrendevärdet a de ägor, som innefattades i nu ifrågavarande område,

i följd af jordens olika beskaffenhet icke med erforderlig noggrannhet

kunde till siffran angifvas, hemställde Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

att lösesumman för samma område måtte bestämmas att utgå

efter samma proportion, som för de i 1900 års proposition till försäljning

ifrågasätta områdena föreslagits. Enär Djurgården vore afsedd att fortfarande

användas för det ändamål, hvartill den genom nådiga brefvet den

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

29

31 maj 1861 med nyttjanderätt till staden upplåtits, samt afgälden för

Djurgården enligt nådiga brefvet den 4 april 1862 utginge med 40 kubikfot

2 kannor spannmål, hälften råg och hälften korn, att med penningar

efter stadgadt medelpris lösas, och denna afgift för de tio sista åren utgjort

saminanlagdt 835 kronor 46 öre eller i medeltal för hvarje år 83

kronor 55 öre, syntes billigt och skäligt, att äfven Djurgården afyttrades

för en köpeskilling, motsvarande nyssnämnda afgäld, kapitaliserad efter 4

procent, eller således för 2,088 kronor 75 öre med tillägg af 5,013 kronor

60 öre, hvartill den å Djurgården växande ståndskogen af vederbörande

jägmästare saluvärderats. Enär beträffande hemmanen Gredby icke förekomme

någon omständighet, som innefattade skäl, hvarför de begärda

delarna däraf skulle säljas för belopp understigande saluvärdet, syntes det

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande lämpligt, att köpesumman för

dessa områden och den af desamma omslutna lägenheten Kronhagen bestämdes

efter verkställd värdering genom särskild nämnd, utsedd i den

ordning, nådiga förordningen den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets

afstående för allmänt behof stadgade.

Då, hvad anginge de å de begärda områdena befintliga byggnader,

tillhörande dels kronan, dels vederbörande arrendatorer och dels andre,

kronans byggnader, uppförda alla på kungsladugårdens område, vore för

behållna delarna af egendomen alltför stora och fördenskull icke lämpliga

att dit förflyttas, syntes det Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

bland villkoren för köpet böra föreskrifvas, att staden till gengäld för

dessa byggnader skulle å plats på de kronan behållna delarna af kungsladugården,

som af domänstyrelsen anvisades, inom viss tid låta på sin

bekostnad uppföra nya byggnader af storlek och beskaffenhet, som domänstyrelsen

med hänsyn till egendomens behof bestämde, samt att blifvande

arrendatorn af de kronan behållna delarna af egendomen skulle äga rätt

att, intill dess nyssnämnda byggnader blifvit uppförda och för kronans

räkning vid laga syn godkända och mottagna, afgiftsfritt begagna de

gamla husen. Beträffande arrendatorernas byggnader hade endast af

kungsladugårdens arrendator framställts anspråk, att hans byggnader skulle

af staden lösas. Visserligen funne Eders Kung]. Maj:ts befallningshafvande

icke någon rättsgrund kunna åberopas för detta anspråk, men då billigheten

däremot syntes fordra, att jordägaren vid försäljning af marken

hölle arrendatorn skadeslös för de upppfifringar, han måst vidkännas för

de därå af honom uppförda byggnaderna, hvilka alla varit för jordbrukets

drifvande erforderliga, ansåge Eders Kung]. Maj:ts befallningshafvande

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

såsom ytterligare köpevillkor böra föreskrifvas skyldighet för staden att,

om arrendatorn vidhölle sitt anspråk och icke föredroge att bortflytta

byggnaderna, lösa dem alla för belopp, som skulle efter verkställd värdering

bestämmas af särskild nämnd, utsedd i den ordning, ofvan åberopade

nådiga förordning den 14 april 1866 stadgade, men med iakttagande

dock, att lösesumman icke finge öfverstiga byggnadernas nuvarande

brandförsäkringsvärde, som enligt infordrad uppgift uppginge till sammanlagdt

21,200 kronor. I afseende å alla öfriga å ifrågavarande ägoområden

befintliga byggnader syntes Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

icke vidare bestämmelse erfordras, än att sagda byggnader förbehölles

sina respektive ägare med den rätt, enhvar af dem tillkomme.

Vidare ansåge Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande att, i öfverensstämmelse

med Riksdagens i dess skrifvelse gjorda anvisning och stadsfullmäktiges

medgifvande, såsom köpevillkor borde föreskrifvas, att all

vidare rätt för staden enligt nådiga brefvet den 28 augusti 1829 att förvärfva

jord från kungsladugården till stadens utvidgning med nu ifrågavarande

jordupplåtelse skulle upphöra, samt att den vattenrätt, som erfordrades

för kronans verk i Eskilstunaån, skulle bibehållas oförkränkt.

Däi’emot syntes det tillägg till sistnämnda villkor, som af arméförvaltningens

artilleridepartement föreslagits, eller att den kronan sålunda förbehållna

vattenrätt skulle gälla äfven vid utvidgning af gevärsfaktoriet

genom förvärf af annat verk eller annorledes, icke böra bland köpevillkoren

upptagas, då kronan i händelse af dylikt förvärf eller andra förändrade

förhållanden finge anses vara i tillfälle att med stöd af allmän

lag göra sin rätt gällande, och med föreslagna tillägget icke kunde afses

att hindra staden, om den i sin rätt förnärmades, att däri söka och vinna

ändring.

Det af Riksdagen ytterligare i samma skrifvelse framhållna villkor

beträffande reglering af rättsförhållandena mellan kronan och staden i

afseende å vattenfallen i Eskilstunaån hade genom den dom, som af Eders

Kungl. Maj:t den 26 februari 1901 i då pågående tvist mellan staden

och kronan gifvits, redan blifvit fullt tillgodosedt; och ansåge vid sådant

förhållande Eders Kungl, Maj:ts befallningshafvande hvarken något nytt

aftal i omförinälda hänseende erfordras ej heller det af Laurell ifrågasatta

inköp af stadens vattenverk för kronans räkning böra nu komma

under vidare ompröfning.

^ T afseende å formen för de nu till upplåtelse ifrågasatta jordområdenas

afskiljande från de hemman, hvartill de hörde, har Eders Kungl.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

31

Majds befallningshafvande, med förmälan att 2 § 2 momentet i lagen om

hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring den 27 juni 1896 syntes

lägga hinder i vägen för omförmälda delars afskiljande från de respektive

hemmanen genom ägostyckning, ansett dylikt afskiljande böra ske

medelst jordafsöndring; och, ehuru de ifrågavarande områdena väsentligen

öfverstege en femtedel, har Eders Kungl. Majds befallningshafvande ansett

något hinder för dylik afsöndring i dessa fall icke böra inöta.

Kostnaderna för de landtmäteriförrättningar, som kunde komma att

påkallas, jämte de för lagfart af köpet erforderliga utgifter syntes Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande staden böra ensam vidkännas.

Tiden, då de ifrågavarande områdena skulle få af staden tillträdas,

ansåge Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande lämpligen böra, beträffande

delarna af kungsladugården och af de utaf staden arrenderade lotterna

af Gredbyhemmanen, bestämmas till den 14 mars 1908 och för

öfriga lotter af sistnämnda hemman till den fardag, då om dem nu gällande

arrendekontrakt löpte till ända; och borde blifvande köpeskilling

för hvarje tillträdt område å tillträdesdagen i länets ränteri inlevereras.

Såsom villkor i öfrigt för försäljningen syntes Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande böra föreskrifvas, att staden skulle på egen bekostnad

låta uppgöra plan till de upplåtna områdenas bebyggande och underställa

densamma Eders Kungl. Maj:ts pröfning så tidigt, att den före tillträdesdagen

kunde till efterrättelse fastställas, samt att staden skulle låta uppföra

och för all framtid underhålla stängsel mot kronans till den upplåtna

marken gränsande ägor.

Slutligen har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, med uttalande

af den mening, att stadsfullmäktiges framställning om det ifrågavarande

markområdets förening med staden och inläggande inom stadsområdet

borde bero på särskild framställning, sedan frågan om jordupplåtelsen

blifvit afgjord, hemställt, att de af stadsfullmäktige i deras senaste yttrande

begärda områden måtte till staden med äganderätt upplåtas under

de villkor, som af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande föreslagits.

Domänstyrelsen har till en början meddelat, dels att styrelsen, då

löpande arrendeperioden för Eskilstuna kungsladugård ginge till ända

redan den 14 mars 1902, anmodat Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

att gå i författning om kungsladugårdens skötsel och vård under

ett år från nämnda dag, dels ock att styrelsen, beträffande Gredbyhemmanen,

på grund af nådigt bref den 12 maj 1892 vid utarrenderingen

af lotterna litt. B och C gjort förbehåll om rätt för Karl Gustafs stads

Domän - styrelsen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

gevärsfaktori att till skjutbana begagna ett å nämnda lotter beläget område

intill västra gränsen af och vidare nordväst om Eskilstuna nedre

hamn, hvars landtområde enligt Sjölings ofvanberörda karta i väster och

nordväst sträckte sig intill den Gredbyhemmanen tillhörande mark, som

staden nu önskade förvärfva. Härjämte har domänstyrelsen erinrat, att

staden enligt nådigt bref den 7 juni 1901 medgifvits att för en väganläggning

erhålla upplåtelse mot ersättning i enlighet med nådiga förordningen

den 14 april 1866 af dels 0,05 hektar från Tunafors hage, med

hvilken benämning Kronhagen afsetts, och dels från de till staden utarrenderade

lotterna litt A, D och H af Gredbyhemmanen 0,3 6 5 hektar,

med rätt för staden att tillträda förstnämnda område den 14 mars 1902

eller därförinnan, om öfverenskommelse med arrendatorn därom träffades.

Domänstyrelsen har vidare anfört, att enligt det af styrelsen år

1900 i ärendet afgifna utlåtande styrelsen väl ansett, att en tillökning i

stadens område vore nödvändig, för att stadens utveckling icke skulle

hämmas, men att det af staden då begärda området varit större än hvad

stadens behof af utrymme för den närmaste tiden kräfde, i hvilket afseende

den ägovidd af 62,184 hektar, som af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i afgifvet utlåtande då föreslagits att från kungsladugårdens

ägor i Klosters socken till staden upplåtas, förefallit fullt tillräcklig. I

det skick, hvari frågan numera genom Riksdagens skrifvelse den 14 maj

1900 kommit, vore det gifvet, att stadens fordringar borde bedömas ur

annan synpunkt, än som förut gjort sig gällande, då nämligen staden nu

hade att på en gång förskaffa sig så stort område, att en för framtida

behof betryggande stadsplan kunde därå utläggas. Med hänsyn härtill

ansåge domänstyrelsen, lika med Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

att det område, som af staden nu begärdes, icke vore för stort tilltaget,

äfvensom att detsamma erhållit en för stadens ändamålsenliga utvidgning

och bebyggande lämplig begränsning, och funne domänstyrelsen med hänsyn

till det statsintresse, styrelsen hade att bevaka, icke heller anledning

att motsätta sig upplåtelse till staden af all den nu begärda marken.

På de skäl, som af styrelsen i dess förra underdåniga utlåtande anförts

rörande beräkningen af lösen för de områden om tillsammans 62,184

hektar, som då föreslagits att från kungsladugården upplåtas till staden

mot en summa af 59,250 kronor, ansåge styrelsen lösesumman för den

mark, som nu kunde lämnas staden från kungsladugården, böra, där så

ske kunde, såväl hvad anginge den i Klosters socken belägna delen, med

undantag af Djurgården, som beträffande den till Fors socken hörande

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

33

Kronhagen, bestämmas till belopp, motsvarande jordens arrendevärde,

kapitaliseradt efter 4 procent. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

som uttalat samma mening i fråga om fastställandet af lösesumman för

det i Klosters socken belägna området med ofvan nämnda undantag, hade

ansett lösesumman böra bestämmas att utgå efter samma proportion, som

för ofvanberörda 62,184 hektar föreslagits, eller således med 144,940

kronor 68 öre. Härvid vore emellertid att märka, dels att till grund för

beräkningen af köpeskillingen för nämnda 62,184 hektar lagts ett belopp,

motsvarande den nedsättning i arrendet en blifvande arrendator af kungsladugården

ansetts böra åtnjuta för mistningen af marken, hvilken grund

vid värdesättningen å den areal, som nu vore i fråga och omfattade

vida mer än hälften af kungsladugårdens inägojord, icke syntes lämplig,

dels ock att ofvannämnda område om 62,184 hektar utgjordes nästan

uteslutande af åker, då däremot i de ägor, som staden nu begärt att i

sammanhang med samma område erhålla, inginge mer än 11 hektar afrösningsjord

och mer än 2 hektar impediment. I det af domänintendenten

afgifna yttrande hade denne meddelat, att bland den vid arrendeuppskattningen

år 1899 å kungsladugården såsom första klassens jord upptagna

areal med ett utfördt arrendevärde af 36 kronor för hektar inginge

den nu af stadsfullmäktige från kungsladugården begärda åker- och tomtjord,

men att särskildt arrendevärde ej åsatts ängsmarken, hvars saluvärde

domänintendenten ansåge böra sättas till 200 kronor för hektar eller två

gånger det pris, som upptagits för afrösningsjorden å en af förrättningsmännen

saluvärderad utäga under kungsladugården. Då således utredning om

arrendevärdet å ängs- och utmarken saknades, syntes för lösesummans

bestämmande värdet å nämnda i förhållande till området i öfrigt obetydliga

mark kunna beräknas efter de af domänintendenten angifna pris å

äng- och afrösningsjord. I sådant fall, och om till detta värde lades det

belopp, som uppstode vid kapitalisering efter ofvan uppgifna grund af

arrendevärdet å åker och tomter, men ej någon ersättning beräknades för

impediment, skulle lösesumman för det område, som af stadsfullmäktige

begärts från kungsladugårdens ägor i Klosters socken, med undantag af

Djurgården, uppgå till 125,426 kronor 10 öre. För Kronhagen skulle

lösesumman, beräknad efter enahanda grunder, blifva 9,114 kronor 60

öre, men då från denna äga enligt ofvan åberopade nådiga bref den 7 juni

1901 redan till staden upplåtits 5 ar, som utgjordes af åker, syntes lösesumman

böra minskas med det efter 4 procent kapitaliserade arrendevärdet

af nyssnämnda område eller med 45 kronor till 9,069 kronor 60 öre.

Bih. till Riksd. Prot. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 36 Häfl. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

I fråga om Djurgården instämde domänstyrelsen i hvad Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande anfört och ansåge således, att lösesumman för

Djurgården borde fastställas till 7,102 kronor 35 öre, liksom domänstyrelsen

funne riktigast, att lösen för det af stadsfullmäktige begärda området

från Gredbyhemmanen bestämdes i enlighet med nådiga förordningen

den 14 april 1866.

I afseende å de kronan tillhöriga hus, bestående af stall med vagnbod,

ladugård, logbyggnad och spannmålsbod, hvilka vore belägna å det område

af kungsladugårdens mark i Klosters socken, som staden önskade tillösa

sig, hade staden erbjudit sig att å den del af denna mark, som skulle

förblifva i kronans ägo, uppföra för samma del nödiga motsvarande byggnader.

Storleken af dessa nya byggnader, hvaribland, såsom syntes, ej

inginge boningshus, skulle således lämpas efter den inägoareal, som kronan

komme att behålla. Denna areal, om däri ej inräknades det kungsladugården

underlydande, med nödiga åbyggnader försedda hemmanet

Uppsalahalsen eller de till kungsladugården hörande torp och särskild!

bebyggda lägenheter samt ej heller utägan Närjeholme, om hvars afsöndring

och försäljning föreskrift meddelats genom nådigt bref den 25 maj

1900, utgjorde ej mer än omkring 30 hektar, så att det kunde ifrågasättas,

om ej lämpligast för kronan skulle vara att låta staden för ofvannämnda

hus erlägga lösen och, med bibehållande möjligen af den till

kungsladugården hörande ej obetydliga skogsmarken, afyttra återstoden,

därvid lägenheterna och till äfventyrs en del af torpen kunde särskild!

försäljas. Då emellertid genom en sådan åtgärd, företagen samtidigt med

upplåtelsen af öfriga delen af kungsladugården till staden, i hvars intresse

det läge att så snart som möjligt föryttra marken för bebyggande, skulle

kunna uppstå en konkurrens, som till sina följder blefve menlig saväl

för staden som för kronan, ansåge styrelsen någon försäljning af mark

från kungsladugården utöfver den, som kunde varda till staden upplåten,

icke för närvarande böra ifrågakomma. Om således den öfriga marken

af kronan bibehölles, syntes därå böra uppföras för dess brukning nödiga

åbyggnader, däribland boningshus; och då sådant borde kunna ske för en

kostnad, som ej uppginge till värdet af ki''onans ofvanberörda hus, hvilka

vore brandförsäkrade för 14,500 kronor, ansåge styrelsen såsom köpevillkor

böra stadgas, att staden skulle i enlighet med föreskrifter, som vid

laga syn meddelades, uppföra å den kronan behållna delen af kungsladugården

för dess skötsel erforderliga åbyggnader äfvensom verkställa planering

kring husen och till dessa aidägga erforderliga vägar.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

35

Lika med Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansåge dornänstyrelsen

staden böra till kungsladugårdens arrendator utgifva lösen för de

honom enskildt tillhöriga hus, hvilken lösen borde till beloppet bestämmas

enligt lagen den 28 oktober 1887 om skiljemän; och då samma

skäl, som talade för ett förbehåll härom, syntes gälla i afseende å de

hus, som å lotterna litt. C och litt. E af Gredbyhemmanen tillhörde dessa

lotters arrendatorer, borde staden tillförbindas att inlösa jämväl sistberörda

hus. Bland de å nu ifrågavarande delen af kungsladugården befintliga

hus, som tillhörde andra än kronan eller arrendatorer, funnes endast ett

bostadshus, hvilket vore beläget å lägenheten Årbylund och ägdes jämte

en å lägenheten uppförd uthuslänga af Nils Olof Carlsson och T. W.

Edlund. Vid den å kungsladugården år 1899 hållna arrendeuppskattning

hade förrättningsmännen tillstyrkt, att denna lägenhet, som innehölle 8,7

ar tomt och 10,8 ar åker, skulle för en kommande arrendeperiod till

innehafvarna upplåtas mot en årlig afgäld af 15 kronor. Om detta nu

ej kunde ske, syntes styrelsen åtminstone den fördel böra beredas dem

och deras hustrur, att förbehåll gjordes om rätt för dem att, mot erläggande

af ofvanberörda afgäld till staden, besitta lägenheten, så länge

densamma ej af staden ansåges för annat ändamål erforderlig och innehafvarna

årligen erlade den bestämda afgälden samt ej beträddes med

åverkan eller ohägn å stadens mark eller annat förargelseväckande uppförande.

Därjämte borde staden förpliktas att, därest ofvannämnda personer

blefve med anledning däraf, att staden funne nödigt pa annat sätt

disponera lägenheten, därifrån uppsagda, till dem erlägga lösen för deras

nu å lägenheten befintliga hus.

De bestämmelser, som af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i öfrigt ansetts böra intagas bland köpevillkoren, syntes domänstyrelsen

lämpliga. Domänstyrelsen funne för sin del ej något tillägg till de af

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande föreslagna köpevillkoren erforderligt

i annat afseende, än hvad anginge tillämpningen af de numera på

Eskilstuna stad öfverlåtna arrendekontrakten om vissa lotter af Gredbyhemmanen.

De arrendelotter, som af staden innehades, vore litt. A, enligt

kontrakt den 29 mars 1898, och litt. B, D, F, G, H och I, tillsammans

upplåtna genom kontrakt af den 4 maj 1893. Enligt ett handlingarna

bilagdt intyg af t. f. förste landtmätaren O. B. Déhn skulle, i

händelse den af stadsfullmäktige begärda markupplåtelsen från Gredbyhemmanen

kommit till stånd, i kronans ägo ej återstå något af lotterna litt.

B, G och T, men af lotteri litt. A 0,151 hektar samt af lotterna litt. D,

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

Styresmannen

för Karl

Gustafs stads

gevärsfaktori.

F och H 20,0 9 9 hektar. Då dessa ägor vore till staden utarrenderade

till den 14 mars 1914 och ej lämpligen syntes kunna af kronan på annat

sätt disponeras förrän vid nämnda tid, då lotterna litt. E och K jämväl

blefve arrendelediga och således en reglering af den i kronans ägo återstående

arrendejorden kunde äga rum, ansåge styrelsen, att ofvanberörda

arrendekontrakt borde utan hinder af försäljningen för staden blifva gällande

under den bestämda arrendetiden i afseende å de ej försålda delarna

med nedsättning i arrendet, motsvarande hvad som af detta kunde anses

belöpa på de försålda delarna. För ledning vid bestämmande af nedsättningens

belopp hade styrelsen infordrat yttrande därom af domänintendenten,

hvilken föreslagit en nedsättning i arrendet enligt kontraktet af den

29 mars 1893 med 190 kronor och i arrendet enligt kontraktet den 4

maj samma år med 940 kronor.

Slutligen har domänstyrelsen, som lika med Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande ansett framställningen om det nu ifrågavarande markområdets

förening med staden och inläggande inom stadsområdet icke

böra komma under pröfning, innan frågan om upplåtelsen blifvit afgjord,

hemställt, att köpeskillingen för den mark, som blefve från kungsladugården

och Gredbyhemmanen till staden försåld, måtte få, på samma

sätt som köpeskillingarna för försålda mindre kronoegendomar, användas till

inköp för kronans räkning af skogbärande eller till skogsodling tjänlig mark.

Styresmannen för Karl Gustafs stads gevärsfaktori har i de af honom

afgifna promemorior, under åberopande af en utaf stadsingenjören Sjöling

år 1901 upprättad karta öfver Karl Gustafs stads gevärsfaktori med angränsande

områden, anfört hufvudsakligen följande.

För att gevärsfaktoriets ägor måtte bekomma lämpligare form och

naturlig begränsning samt dess materialgård och blifvande arbetarbyggnader

skyddas för eldfarligt. grannskap, borde, enligt styresmannens åsikt,

den till faktoriängen hörande, från faktoriets öfriga, med litt. A å kartan

betecknade område genom Kungsgatan skilda lotten B med den därå befintliga

s. k. Markmanska eller Hägerströmska tomten utbytas mot den

till Gredby hörande, med litt. C å kartan betecknade lotten, hvilken läge

alldeles intill faktoriets område. Lotten B innehölle, förutom Markmanska

tomten, 0,9 hektar, och lotten C innefattade 0,89 53 hektar enligt i

februari 1902 af ofvanbemälde Déhn verkställda uppmätningar. Den inom

lotten B liggande s. k. Markmanska tomten, utgörande 1/2 tunnland, hade

genom nådigt bref den 13 februari 1836 upplåtits till enskild person mot

årlig till gevärsfaktoriet ingående tomtöresafgift af 1 krona 75 öre. Vi
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

37

dåre vore att märka, att enär för gevärsfaktoriet erfordrades en kontrollskjutningsbana

å minst 300 meters längd, hade för detta ändamål genom

Eders Kungl. Maj:ts ofvan omförmälda beslut den 12 maj 1892 afGredby

hemmans ägor upplåtits utmed hemmanens gräns emot Eskilstuna nedre

hamn ett område, beläget på 850 meters afstånd från faktoriet. En annan

dylik bana funnes visserligen i den gevärsfaktoriet tillhöriga kronoskogen,

upplåten åt Eskilstuna och Karl Gustafs stads skarpskytteförening,

under villkor att faktoriet ej förvägrades banans begagnande, i händelse

faktoriet hade behof af densamma, men sistnämnda bana låge på 1,300

meters afstånd från faktoriet, och vägen dit vore delvis blott en gångstig

genom oländig mark. Ehuruväl det icke kunde förutsättas, att banan

å Gredby-området skulle kunna för all framtid bibehållas, enär därigenom

traktens användande för fabriksanläggningar skulle omöjliggöras, syntes

det dock böra föreskrifvas, att denna bana skulle få för sitt ändamål bibehållas,

intill dess hinder genom uppförda byggnader in. m. uppstode.

Slutligen ansåge styresmannen, att det Eskilstuna stad tillhöriga

vattenverket n:o 51 jämte område borde af staten återförvärfvas och tillläggas

gevärsfaktoriet. Dettas verkstäder, som redan för nu pågående tillverkning

vore för trånga, måste nämligen, om framdeles en ny, mera invecklad

gevärstyp skulle tillverkas, utvidgas, och härför lämpade sig bäst

ofvannämnda, intill faktoriet liggande verk, som hade stort område men

dåliga byggnader och därför borde för ett måttligt belopp kunna återköpas.

Då jag nu går att yttra mig i detta ärende, anhåller jag att först Departement 8

få erinra, hurusom Eders Kungl. Maj:t den 25 sistlidne juli anbefallt ,:hefendomänstyrelsen

att låta utarrendera Eskilstuna kungsladugård med underlydande

hemman under ytterligare ett år från den 14 mars 1903.

I afseende å den nu ifrågasatta markupplåtelsen anser jag i likhet

med Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande och domänstyrelsen, att, då

det nu för staden Eskilstuna gäller att på en gång förskaffa sig så stort

område, som för stadens utveckling under en längre tid framåt kan anses

betryggande, det af stadsfullmäktige nu begärda området icke torde vara

för vidsträckt. Det synes därjämte hafva erhållit lämplig form och begränsning.

Enligt hvad chefen för landtförsvarsdepartementet meddelat,

lärer hvarken något truppförband eller någon tiängdepå komma att förläggas

till Eskilstuna, och alltså har den förutsättningen bortfallit, under

hvilken arméförvalningen uttalat sig för bibehållande i kronans ägo af

Gredbyhemmanen och Kronhagen. Från landtförsvarets sida lärer därför

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

icke möta något hinder mot den ifrågasatta jordupplåtelsen. Ej heller

från synpunkten af något annat allmänt ändamåls tillgodoseende torde skäl

föreligga att förvägra staden Eskilstuna upplåtelse af de nu begärda områdena.

Om från de af landtmätarne uppgifna arealer å den mark, som

stadsfullmäktige nu anhållit få förvärfva, utgörande från kungsladugården

183,7 98 hektar och från Gredbyhemmanen 51,715 hektar, dragas arealerna

å de områden, som, enligt hvad domänstyrelsen erinrat, blifvit enligt

nådiga brefvet den 7 juni 1901 till staden upplåtna för en väganläggning,

nämligen från den till kungsladugården hörande Kronhagen

0,0 5 hektar och från Gredbyhemmanen 0,3 6 5 hektar, utgöra återstående

nu till upplåtelse ifrågasatta arealerna 183,7 48 hektar från kungsladugården

och 51,350 hektar från Gredbyhemmanen. Dessa sistnämnda arealer

motsvara de områden af kungsladugården och Gredbyhemmanen, som

finnas upptagna å ofvanberörda af stadsingeniören Sjöling år 1901 upprättade

»Karta öfver vissa delar af Eskilstuna Kungsladugård och Kronohemmanet

Gredby för införlifning med Eskilstuna stad» med den skillnad

likväl, att å kartan upptagits jämväl den mark, som upplåtits dels från

kungsladugården till skolhustomt, enligt nådigt bref den 1 september 1854,

och till begrafningsplats, enligt nådigt bref den 4 december 1863, dels

ock från såväl kungsladugården som Gredbyhemmanen till Norra Södermanlands

järnväg, enligt nådiga bref den 22 maj 1891 och den 20 juli 1894,

samt till väganläggning enligt nyssberörda nådiga bref den 7 juni

1901.

I sammanhang med försäljningen från Gredbyhemmanen anser jag,

efter samråd med chefen för landtförsvarsdepartementet, att, på sätt styresmannen

för gevärsfaktoriet föreslagit, till staden bör upplåtas det å den

af styresmannen åberopade kartan med litt. B betecknade området mot

det att den del af förenämnda 51,3 50 hektar af Gredbyhemmanen, som

å samma karta betecknas med litt. C, i stället öfverlåtes till landtförsvaret

för att gevärsfaktoriet tilläggas.

För de delar af ifrågavarande områden, som höra under hemmanen

Gredby och angående hvilka nådiga brefvet den 28 augusti 1829 icke

äger tillämpning, torde, på sätt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

och domänstyrelsen hemställt, ersättning böra bestämmas i den ordning,

som i fråga om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof är stadgad

i nådiga förordningen den 14 april 1866.

I afseende på den mark, som tillhör kungsladugårdens område,

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

39

måste visserligen hänsyn tagas till innehållet i berörda nådiga bref, men

det torde likväl icke kunna komma ifråga att i förevarande fall tillämpa

den staden därigenom medgifna rätt att erhålla mark utan hvarje ersättning,

enär denna rätt gäller endast för utvidgningar successive i mån af

markens bebyggande. Ersättning stadgades redan vid de under åren 1861

och 1880 gjorda upplåtelser och var jämväl af Eders Kungl. Maj:t föreslagen

i propositionen till 1900 års riksdag. Då det nu är fråga om

upplåtelse på en gång af mark i ännu större omfattning än år 1900, synes

därför med ännu större skäl staden böra för densamma affordras godtgörelse

i form af viss löseskilling. I afseende å storleken af denna ersättning

samt sättet för dess beräknande torde emellertid flerahanda omständigheter

böra tagas i betraktande.

Den af Eders Kungl. Maj:t år 1900 föreslagna löseskillingen motsvarade

det efter 4 procent kapitaliserade arrendevärdet af den då till

upplåtelse föreslagna marken, hvilken nästan uteslutande utgjordes af åker.

Hvad den nu ifrågakommande löseskillingen beträffar, har densamma föreslagits

att utgå efter skilda beräkningsgrunder för olika delar af området.

1 afseende på Djurgården har domänstyrelsen i likhet med Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande föreslagit, att ersättningen borde beräknas till

det efter 4 procent kapitaliserade värdet af medelafgälden för år under

tio års tid för detta område med tillägg af uppskattade värdet af den

växande skogen, eller inalles till 7,102 kronor 35 öre. I fråga om detta

belopp har jag intet att erinra, enär Djurgården är afsedd att bibehållas

såsom lustpark och enligt stadsfullmäktiges utfästelse ej får användas till

tomter eller bebyggas för ändamål, som är främmande för dess berörda

egenskap. I afseende å kungsladugårdens öfriga till upplåtelse afsedda

mark har domänstyrelsen i sitt förslag tagit hänsyn till de olika ägoslagen,

hvilket synes mig vara riktigt. Sålunda har föreslagits för ängsmarken,

om 0,840 hektar, ersättning efter 200 kronor för hektar, alltså tillhopa 168

kronor, och för afrösningsjorden, om 11,340 hektar, ersättning efter 100

kronor för hektar, uppgående inalles till 1,134 kronor, hvarjämte impedimenten,

om 2,0 6 3 hektar, ansetts böra öfverlåtas utan ersättning. Ehuruväl

med hänsyn till områdets afsedda användning till byggnadstomter och

allmänna platser ängsmark och afrösningsjord samt delvis äfven impediment

icke i och för sig torde kunna anses vara synnerligen mindre värdefulla

än åkerjord, anser jag mig dock icke böra förorda afvikelse från

hvad domänstyrelsen i dessa hänseenden föreslagit, helst som dessa ägoslag

endast till jämförelsevis obetydlig del ingå i det ifrågavarande området

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

samt, innan de hinna tagas i anspråk för byggnadsändamål, väl icke kunna

bereda staden någon afsevärd inkomst, hvartill jämväl kommer, att de antagligen

draga jämförelsevis större omkostnader för planering m. m. än

den öppna jorden.

Hvad däremot beträffar den vida öfvervägande delen af området,

nämligen åkern, uppgående till 140,377 hektar, jämte tomterna, om

1,616 hektar, eller tillhopa 147,993 hektar, kan jag ej undgå att finna

den för dessa ägoslag af domänstyrelsen ifrågasatta löseskillingen alltför

låg. Domänstyrelsens förslag har grundats på kapitalisering efter 4 procent

af ett uppskattadt arrendevärde af 36 kronor för hektar, hvilket gör

ett kapitalvärde af 900 kronor för hektar och för hela åker- och tomtarealen

133,193 kronor 70 öre. Ett dylikt värde, motsvarande omkring

450 kronor för tunnland, synes mig vara alltför ringa för åkerjord med

sådant läge, som den ifrågavarande, hvilken är afsedd att i sin helhet inläggas

i stadsplanen till en i utveckling varande stad. Såsom förut omförmälts,

hafva vid den arrendevärdering, som år 1899 ägde rum å kungsladugården,

domänintendenten med gode män uppskattat de då af stadsfullmäktige

begärda områdena dels i Klosters socken invid stadsdelen

»Norr» och dels Kronhagen i Fors’ socken så högt som till 4,400 kronor

för hektar. Då Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som förklarade

sig icke hafva något att erinra mot värderingen i denna del, likväl ansåg,

att densamma icke borde läggas till grund för upplåtelse, skedde detta

delvis på grund af omständigheter, som icke numera föreligga. Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande uttalade nämligen därvid, bland annat,

att det icke borde lämnas obeaktadt, att förhållandena skulle varit helt

andra, därest det gällt att utan några villkor till stadens fullkomligt fria

förfogande öfverlåta hela det då begärda området, ty genom en sådan

öfverlåtelse skulle staden hafva ernått full frihet att därmed förfara efter

godtfinnande och att i sin ordning däraf till äfventyrs draga vinning. I

det då föreliggande fallet borde däremot stadens rätt vid upplåtelse till

enskilda af tomter å området begränsas efter den köpesumma, staden själf

erlagt. I enlighet med detta, af domänstyrelsen biträdda förslag upptogs

i den nådiga propositionen bland köpevillkoren föreskrift, att i afseende

å de byggnadstomter, som af staden blefve å områdena upplåtna, skulle

gälla hvad i § 20 af Eders Kungl. Maj:ts förnyade nådiga reglemente för

staden Eskilstuna den 28 mars 1879 vore stadgadt, nämligen att tomt,

som å för stadens utvidgande anslagen jord blifvit behörigen intagen och

bebyggd, skulle tillfalla bebyggaren eller hans rättsinnehafvare med ägande
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

41

rätt utan annan afgift, utöfver de vanliga utskylderna, än motsvarande

ersättning till stadskassan för de utgifter, staden måste för jorden vidkännas.

Riksdagen, som ansåg angelägenheterna i afseende på jordupplåtelse

från kungsladugården till staden böra en gång för alla ordnas och

därför afslog Eders Kungl. Maj:ts framställning, yttrade vid anmälan om

detta sitt beslut, att det torde vara så mycket antagligare, att staden skulle

vara villig att utgifva tillfredsställande ersättning för hela det område,

som vid en dylik reglering kunde behöfva öfverlåtas, som vid ett sådant

köp några särskilda bestämmelser beträffande de afgifter eller köpeskillingar,

staden vid tomternas utlämnande till enskilde kunde komma att

betinga sig, icke syntes böra ifrågakomma.

I öfverensstämmelse med detta Riksdagens uttalande anser äfven jag,

att i det läge, hvari frågan om jordupplåtelse från kungsladugården till

Eskilstuna stad numera kommit, någon sådan inskränkning i stadens fria

förfoganderätt öfver de inköpta områdena, som i propositionen till 1900

års Riksdag föreslogs, icke bör ifrågasättas. Full frihet torde däremot

böra lämnas staden att vid försäljning till enskilde af tomter å de områden,

som nu kunna blifva öfverlåtna till staden, betinga sig de köpeskillingar

och öfriga villkor, som staden kan finna lämpliga, och häraf

följer, att möjlighet står öppen för staden att å detta område skörda en

större eller mindre vinst. Det är nu uppenbart, att denna fria förfoganderätt

måste för Eskilstuna stad innebära en synnerligen stor förmån.

Den hufvudsakliga anledningen till att priset i propositionen år 1900 ej

sattes högre, än som skedde, torde genom ett dylikt medgifvande bortfalla.

Under de sålunda förändrade förhållandena synes mig det af domänstyrelsen

nu i öfverensstämmelse med beräkningen år 1900 föreslagna

salupriset icke kunna, såsom Riksdagen förväntat, få anses »tillfredsställande»,

utan en höjning däraf är enligt min åsikt af omständigheterna

påkallad. Att tillämpa det vid 1899 års uppskattning beräknade saluvärde

af 4,400 kronor för hektar åker synes mig likväl vara att gå allt

för långt. Det bör nämligen icke lämnas obeaktadt, att staden Eskilstuna

fortfarande äger obestridlig rätt att på grund af merberörda nådiga

bref den 28 augusti 1829 successive i mån af behof utan hvarje ersättning

erhålla för stadens utvidgning erforderlig mark. Då staden nu är

villig att för framtiden afstå från all rätt på grund af nämnda nådiga

bref, hvarom uttryckligt förbehåll ock torde böra vid ifrågavarande upplåtelse

göras, ligger häruti otvifvelaktigt för staten en fördel, som kan

Bih. till Riksd. Prot. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 36 Häft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

berättiga staden att vid nu ifrågavarande markupplåtelse framställa anspråk

pa tillmötesgående från statens sida äfven i afseende å priset för den

till kungsladugården hörande mark, som nu skulle till staden öfverlåtas.

De motiv, hvilka föranledt Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen att en gång

medgifva staden rättighet att erhålla mark utan ersättning, torde för

öfrigt ännu i viss mån kunna anses äga giltighet och böra föranleda därtill,

att löseskillingens belopp sättes jämförelsevis lågt. Icke heller bör

förbises, vare sig att det område, som nu är i fråga att upplåtas, är af

sådan storlek, att dess användande till tomter synes blott småningom

kunna äga rum, och att det helt säkert dröjer ganska länge, innan ens

flertalet af de tomter, som därå utläggas, blifva tagna i anspråk, hvilket

medför, att staden under mellantiden torde få jämförelsevis ringa inkomst

af en stor del af området, eller att vid dettas intagande i stadsplanen

en högst betydlig del däraf, antagligen minst en tredjedel, måste afsättas

till gator, torg och allmänna platser. Äfvenledes bör beaktas, att under

det de områden, hvilkas värde år 1899 beräknats till 4,400 kronor för

hektar, äro belägna alldeles i närheten af staden, vissa delar af det nu

ifrågavarande området äro aflägsnare från densamma och redan därför

måste anses mindre värdefulla. I afseende å gällande tomtpris har jag

inhämtat, att vid ett jordinköp, som under år 1902 gjordes af enskild person

af mark a Odensala-gärdet, hvilket område är skildt från staden genom

kungsladugårdens mark och är beläget intill yttersta kanten af den

nu till upplåtelse ifragasatta ägovidden, men, såsom tillhörande staden,

redan blilvit intaget i stadsplanen, betalts 2,700 kronor för hektar.

Till någon bestämd summa för hektar, högre än 900 men lägre än 4,400

kronor, kan man ju icke med ledning af nu antydda synpunkter komma,

men det synes mig, som om ett pris af 1,500 kronor för hektar finge

anses vara lämpligen afvägdt. Efter ett sådant pris skulle löseskillingen

för åker och tomtarealen blifva 221,989 kronor 50 öre, och hela ersättningsbeloppet

för marken från kungsladugården, med inräknande af Djurgården,

blifva 230,393 kronor 85 öre.

Jag anhaller att till belysande af frågan från synpunkten af Eskilstuna

stads ekonomi fa meddela följande uppgifter angående vissa dithörande

förhållanden under de senaste åren.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

43

Beloppet af inom Eskilstuna påförd bevillning utgjorde:

år 1898................................................ kronor 32,501: 25

» 1899................................................ » 36,463: 04

» 1900................................................ » 46,789: 9 6

» 1901................................................ xx 47,067: 56

» 1902................................................ xx 45,215: 21

Utdebiteringen för kommunala och kyrkliga ändamål utgjorde på

bevillningskrona:

år 1898 ...............

........ kronor 6: —

» 1899 ...............

........ XX

5: 50

» 1990 ...............

........ X)

5: 50

x) 1901 ...............

........ X)

5: 60

x> 1902 ..............

........ X)

6: 2 5

Under nedannämnda

år hafva

stadens

inkomster

och utgifter för

kommunala och kyrkliga

ändamål

utgjort

eller beräknats till följande

belopp, nämligen:

Inkomster.

Utgifter.

år 1898 ........................

. kronor

442,990

— kronor

388,799

—

)) 1899 ........................

X)

485,526

- X)

432,074

—

x> 1900 ........................

))

486,019

— X)

504,378

—

)) 1901 ........................

»

588.805

— X)

723,903

—

x> 1902 ........................

X)

614,316

- X)

678,955

—

» 1903 ........................

X)

616,552

— X)

586,824

>

hvarvid är att märka, att i uppgifterna för de kommunala behofven icke

äro inräknade bland inkomsterna upplånade medel eller bland utgifterna

inbetalning af eller amortering å skulder.

Totalbeloppet af stadskommunens tillgångar och skulder utgjorde

vid slutet af

Tillgångar. Skulder.

år 1898 ..................... kronor 1.935,803: — kronor 1,611.000: —

x> 1899 ..................... x. 1,952,349:— x> 1,589.911: —

» 1900 ..................... xx 2,068,949:— xx 1,725,102: -

» 1901 ..................... x> 2,604,356:— » 2,395,608:-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

I staterna för åren 1902 och 1908 är räntelikvid å de för kommunala

behof upptagna lånen beräknad till ungefär 105,000 kronor för hvardera

året.

Då Eskilstuna stad till följd af vidtomfattande arbeten för kommunala

ändamål således nu är betungad med en ganska betydlig skuldbörda,

samt uttaxeringen för bevillningskrona åtminstone för år 1902 uppgår till

ett jämförelsevis högt belopp och summan af den allmänna bevillningen

under det senaste året nedgått, torde äfven häraf skäl kunna hämtas att ej

för högt uppdrifva priset å de nu ifrågavarande, för stadens utveckling nödvändiga

jordområdena. Det torde dock ej vara oberättigadt att antaga, att

efter deras förvärfvande staden ånyo skall komma att hastigt gå framåt och

utan svårighet kunna bära den stegring i budgeten, som köpeskillingen kan

förorsaka.

Med afseende å vissa under ärendets behandling framställda förslag

och gjorda yrkanden anhåller jag, efter samråd med chefen för landtförsvarsdepartementet,

få anföra följande.

Vidkommande hvad Riksdagen yttrat därom, att rättsförhållandena

mellan kronan och staden i afseende å vattenfallen i Eskilstunaån borde

ordnas, torde, efter det berörda rättsförhållanden blifvit genom Eders Kungl.

Maj:ts dom den 26 februari 1901 fullständigt reglerade, anledning ej förefinnas

att genom nytt aftal häruti göra någon ändring.

Däremot torde icke vara något att erinra mot upptagandet utaf det

af Riksdagen för jordupplåtelsen ifrågasatta villkor, att den vattenrätt, som

erfordras för kronans verk i Eskiltunaån bibehålies oförkränkt, därtill likväl,

till förekommande af framtida tvister, torde, på sätt arméförvaltningen föreslagit,

böra göras det tillägg, att den kronan tillkommande och förbehållna

rätt skall gälla jämväl vid utvidgning af gevärsfaktoriet genom förvärf af

annat vattenverk eller annorledes.

Med anledning af öfverstelöjtnanten Laurells förslag och hvad arméförvaltningen

framhållit samt slutligen styresmannens hemställan anser jag,

att bland villkoren för upplåtelsen bör intagas förpliktelse för staden att,

därest från kronans sida före viss tid, hvilken af chefen för landtförsvarsdepartementet

ansetts böra bestämmas till den 14 mars 1907, framställes

anspråk på förvärfvande af det staden tillhöriga vattenverket n:o 51 för utvidgning

af gevärsfaktoriet, till kronan öfverlåta nämnda vattenverk mot

pris, som bestämmes enligt lagen den 28 oktober 1887 om skiljemän.

Vidkommande den mark af Grredbyhemmanen, som enligt nådigt bref

den 12 maj 1892 upplåtits till skjutbana för gevärsfaktoriet, torde, med

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

45

hänsyn till hvad styresmannen för faktoriet anfört, endast det villkor böra

vid upplåtelsen fästas, att sagda skjutbana skall få af gevärsfaktoriet begagnas,

så länge hinder därför genom byggnadsföretag ej förefinnes.

Hvad öfriga föreslagna villkor för upplåtelsen eller andra därmed

sammanhängande förhållanden beträffar, biträder jag såväl domänstyrelsens

förslag i afseende på de å områdena befintliga byggnader som ock hvad

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande och domänstyrelsen eljest i dessa

hänseenden anfört och anser mig endast böra erinra, att tiden för områdenas

tillträdande numera torde böra bestämmas till den 14 mars 1904.

Då Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag innebär, att, i öfverenstämmelse

med den af 1900 års Riksdag därom uttalade mening, frågan om jordupplåtelse

från Eskilstuna kungsladugård till Eskilstuna stad varder en gång

för alla ordnad, då, ehuruväl det pris af 1,500 kronor för hektar, hvarefter

löseskillingen för åker- och tomtarealen å kungsladugården är beräknad,

förefaller låg, någon ökning i detta pris icke torde, med hänsyn till ofvan

omförmälda, genom kungl. brefvet den 28 augusti 1829 staden Eskilstuna

tillförsäkrade rätt till utvidgning å kungsladugårdens egoområde böra ifrågasättas

samt då afsöndringen från kronobemmanen Gredby synes för stadens

utveckling erforderlig och torde komma att betinga skälig köpeskilling, finner

sig utskottet böra i hufvudsak biträda Kungl. Maj:ts föreliggande framställning.

Beträffande de för den ifrågavarande öfverenskommelsen föreslagna

villkor, har utskottet emellertid ansett sig böra i några afseenden göra erinringar.

Hvad först vidkommer villkoret, att staden Eskilstuna tillförbindes att,

därest från kronans sida före den 14 mars 1907 framställes anspråk på

förvärfvande af det staden tillhöriga vattenverket n:o 51, till kronan öfverlåta

nämnda vattenverk mot ett pris, som bestämmes af gode män i den

ordning, lagen om skiljemän den 28 oktober 1887 stadgar, bar utskottet

ansett, att då rättsförhållandet i förevarande afseenden mellan kronan och

Eskilstuna stad nu bör, så vidt möjligt är, till alla delar ordnas, bestämd

öfverenskommelse bör träffas angående berörda vattenverk n:o 51 Detta

verk, som år 1836 af kronan försåldes till staden och intill år 1927 är af

staden utarrenderadt för 1,200 kronor om året, har af såväl öfverstelöjtnanten

Laurell som styresmannen för gevärsfaktoriet, enligt hvad ofvan meddelats,

ansetts böra med tillhörande område tilläggas faktoriet för att åt

detta, när så erfordras, bereda ökadt utrymme. Utskottet anser därför,

att staden bör till kronan utan ersättning afstå sin rätt till detta verk med

Utskottets

yttrande och

förslag.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

område samt tillika förbinda sig att utbetala det vederlag, som staten, därest

densamma före arrendetidens utgång skulle vilja komma i besittning af

tomten, kan komma att kännas skyldig utgifva såsom lösen för där uppförda

byggnader och verk eller såsom annan godtgörelse till arrendatorn.

Då, såsom ofvan anydts, den nu föreslagna köpeskillingen för ifrågavarande

delar af kungsladugården synts lågt beräknad, torde den ökning i stadens

kostnader för ifrågavarande angelägenheters ordnande, som det af utskottet

förordade kostnadsfria öfverlåtandet till statsverket af eganderätten till vattenverket

n:o 51 skulle föranleda, icke kunna anses obillig.

Bland ofvannämnda villkor förekommer, att staden Eskilstuna skall i

angifven ordning till arrendatorn af lotten litt. E. af Gredbyhemmanen,

fabrikören E. Aselius, där han så fordrar, utgifva lösen för hans enskilda

hus, då han till staden afträder den mark, därå de uppförts. Men då, enligt

hvad domänintendenten i ärendet upplyst, den Åselius medgifna rätt

till uppförande af dessa byggnader är förbunden med skyldighet för honom

att, när så påfordras, låta borttaga desamma, synes icke erforderligt, att

staden ålägges att inlösa dem.

Vidare föreskrifves bland villkoren, att staden skall på egen bekostnad

låta uppgöra plan till de upplåtna områdenas bebyggande och underställa

densamma Kungl. Maj:ts pröfning så tidigt, att densamma må före den 14

mars 1904 kunna till efterrättelse fastställas. Då emellertid ifrågavarande

angelägenheter icke torde kunna fullständigt ordnas utan tidsutdräkt, synes

den tid, inom hvilken planen för områdenas bebyggande, enligt Kungl.

Maj:ts förslag, skall till Kungl. Maj:t ingifvas, oafsedt att den ej är fullt

tydligt bestämd, vara väl knappt tilltagen och torde efter utskottets förmenande

lämpligare böra bestämmas till ett år efter det öfverenskommelse

angående ifrågavarande öfverlåtelser |blifvit mellan staten och staden

träffad.

Slutligen har utskottet emot det föreslagna villkoret, att stängsel mot

kronans till den upplåtna marken gränsande ägor skall af staden uppföras

och för all framtid underhållas, velat erinra, att sådan stängselskyldighet

icke synes böra utan afseende å dess nödvändighet ovillkorligen åläggas

staden, hvarför staden torde böra endast tillförbindas att uppföra stängsel

mot kronans mark, om så påfordras.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må på

det sätt af Riksdagen bifallas, att Riksdagen medgifver,

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

47

ej mindre, att dels från Eskilstuna kungsladugård i

Klosters och Fors’ socknar af Södermanlands län må

afsöndras och till Eskilstuna stad mot en köpeskilling

af 280,398 kronor 85 öre försäljas det område, som

finnes upptaget å ofvanberörda af stadsingenjören O.

Sjöling år 1901 upprättade »Karta öfver vissa delar af

Eskilstuna Kungsladugård och Kronohemmanet Gfredby

för införlifning med Eskilstuna stad», däri inräknad

Djurgården med dit ledande väg, men ej den mark, som

på grund af kungl. brefven den 1 september 1854, den

4 december 1863, den 22 maj 1891 och den 20 juli

1894 redan upplåtits från ägorna inom Klosters socken

till skolhustomt, till begrafningsplats samt till Norra

Södermanlands järnväg, och ej heller den mark, som

enligt kungl. brefvet den 7. juni 1901 af ägorna i

Fors’ socken upplåtits för en väganläggning, och hvilket

område med nämnda undantag innefattar en areal af

183,748 hektar, dels från kronohemmanen Gredby n:is

1 och 2 i Fors’ socken må afsöndras och till staden för

en köpeskilling, hvars belopp skall bestämmas i den

ordning, som i fråga om jords eller lägenhets afstående

för allmänt behof är stadgad i kungl. förordningen den

14 april 1866, försäljas det å nyssberörda karta utmärkta

område, med undantag af den på grund af

kungl. brefven den 22 maj 1891 och den 20 juli 1894

för Norra Södermanlands järnväg exproprierade mark

och den enligt ofvanberörda kungl. bref den 7 juni

1901 för väganläggning upplåtna mark, hvilket område

med nämnda undantag innefattar en areal af 51,35 0

hektar, dels ock, i sammanhang med sistberörda försäljning,

från Karl Gustafs stads gevärsfaktori må

upplåtas kronans rätt till det å ofvan omförmälda utaf

bemälde Sjöling år 1901 upprättade karta öfver »Karl

Gustafs stads gevärsfakt. med angränsande Eskilstuna stad

och kronohemmanet Gredby» med litt. B betecknade området,

innefattande jämte annat den s. k. Markmanska eller

Hägerströmska tomten, mot det att den del af omförmälda

51 ,3 50 hektar af Gredbyhemmanen, som å sist
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

berörda karta betecknas med litt. 0, i stället öfverlåtes

till landtförsvaret för att gevärsfaktoriet tilläggas,

allt under villkor:

att staden Eskilstuna tillförbindes att till kronan

utan ersättning afstå sin rätt till vattenverket n:o 51

med tillhörande område, med skyldighet för staden tillika

att utbetala det vederlag, som staten, därest densamma

före arrendetidens utgång skulle vilja komma i besittning

af tomten, kan komma att kännas skyldig utgifva

såsom lösen för där uppförda byggnader och verk eller

såsom annan godtgörelse till arrendatom;

att ifrågavarande, till staden öfverlåtna områden få

af staden med äganderätt tillträdas, de som lämnas från

kungsladugården och de delar af Gredbyhemmanen, hvilka

ingå i de af staden arrenderade lotter, den 14 mars

1904 samt öfriga marken den 14 mars 1914 eller därförinnan

å tid, hvarom staden kan med vederbörande

arrendatorer öfverenskomma;

att köpeskillingen för hvarje område skall sist å

tillträdesdagen i länets ränteri erläggas;

att staden skall å den kronan behållna delen af

kungsladugården före den 1 oktober 1906 på plats, som

vid laga syn bestämmes, och enligt de närmare föreskrifter,

som vid synen meddelas, uppföra för egendomens

skötsel nödiga och fullt tillräckliga hus äfvensom

enligt vid synen meddelade föreskrifter verkställa planering

af marken kring husen och till dessa anlägga

erforderliga vägar;

att, intilldess nyssnämnda hus blifvit uppförda och

för kronans räkning godkända, blifvande arrendator

af egendomen skall äga rätt att afgiftsfritt begagna de

kronan nu tillhöriga byggnader, som med upplåtelsen af

öfriga delen af kungsladugården till staden tillfalla denna;

att staden skall till nuvarande arrendatorn af

kungsladugården, C. H. Bergstedt och till arrendatorn

af lotten litt. C af Gredbyhemmanen, Gustaf Larsson,

där desse så fordra, utgifva lösen för deras enskilda,

förut omförmälda hus, till hvar och en, då han till

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

49

staden afträder den mark, därå hans hus uppförts, hvilken

lösen skall till beloppet bestämmas af gode män,

i den ordning lagen om skiljemän den 28 oktober 1887

stadgar, dock att lösesumman för Bergstedts hus ej må

öfverstiga deras brandförsäkringsvärde, 2l,200o kronor;

att nuvarande innehafvarne af lägenheten Arbylund

å kungsladugårdens ägor, Nils Olof Carlsson och T. W.

Edlund jämte deras hustrur, mot en afgäld till staden

af 15 kronor att erläggas inom januari månads utgång

hvarje år eller å annan tid, som kan öfverenskommas,

lämnas i besittning af lägenheten, så länge densamma

af staden ej anses för annat ändamål erforderlig och

innehafvarne inom bestämd tid erlägga afgälden samt

ej göra sig skyldiga till åverkan eller ohägn a stadens

mark eller till annat förargelseväckande uppförande, med

åliggande för staden att, i händelse innehafvarne af

lägenheten varda till afflyttning uppsagda med anledning

däraf, att staden önskar på annat sätt disponera

lägenheten, för de därå nu befintliga husen, i fall öfverenskommelse

ej träffas, utgifva den lösen, som bestämmes

af skiljemän enligt lagen den 28 oktober 1887;

att alla å ifrågavarande ägoområden befintliga byggnader,

som ej nu särskildt omnämnts, förbehållas hvar

och en dess ägare med den rätt, honom tillkommer;

att de af staden öfvertagna arrendekontrakt af dels

den 29 mars 1893 och dels den 4 maj samma år rörande

lotterna litt. A, B, D, F, Gr, H och I af Gredbyhemmanen

skola utan binder af ifrågavarande försäljning äfven

efter den 14 mars 1904 gälla i afseende a de till staden

ej försålda delarna endast med den förändring, att

från nämnda dag arrendeafgifterna minskas, den enligt

kontraktet den 29 mars 1893 utgående afgiften med

190 kronor och afgiften enligt kontraktet den 4 maj

samma år med 940 kronor;

att staden skall på egen bekostnad låta uppgöra

plan till de upplåtna områdenas bebyggande och till

Kungl. Majt:s pröfning öfverlämna densamma inom

ett år efter det öfverenskommelse angående ifrågaBih-

Ull Riksd. Prot. 1903. 4 Samt. 1 Afd. 36 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

varande öfverlåtelser blifvit mellan staten och staden

träffad;

att stängsel mot kronans till den upplåtna marken

gränsande ägor skall af staden, om så påfordras, uppföras

och för all framtid underhållas;

att staden skall ensam vidkännas kostnaderna för

de landtmäteriförrättningar och de uppskattningar af

expropriationsnämnd eller skiljemän, som af ifrågavarande

upplåtelse med därvid stadgade villkor kunna föranledas,

äfvensom utgifterna för lagfart;

att all vidare rätt för staden att enligt kungl. brefvet

den 28 augusti 1829 förvärfva jord från kungsladugården

till stadens utvidgning härefter upphör;

att hvad i § 20 af Kungl. Maj:ts förnyade reglemente

för staden Eskilstuna den 28 mars 1879 är stadgadt

icke skall äga tillämpning i afseende på de byggnadstomter,

som af staden varda upplåtna å nu ifrågavarande

områden;

att den vattenrätt, som erfordras för kronans verk

i Eskilstunaån, skall bibehållas oförkränkt och gälla jämväl

vid utvidgning af gevärsfaktoriet genom förvärf af

annat vattenverk eller annorledes; samt

att den enligt kungl. bref den 12 maj 1892 af

Glredbyhemmanen till skjutbana för gevärsfaktoriet upplåtna

mark skall få afgiftsfritt af gevärsfaktoriet begagnas,

så länge hinder därför genom byggnadsföretag

ej förefinnes;

än äfven att köpeskillingen för ifrågavarande jordområden

må användas till inköp för kronans räkning

af skogbärande eller till skogsodling tjänlig mark.

Stockholm den 17 april 1903.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Herr I. Månsson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i

förestående ärendes behandling inom utskottet.

Centraltryckeriet, Stockholm, 1903.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1903:100 iRiksdagens Skrifvelse N:o 100 s. 17 i texten