Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående bildande af en lånefond för rederinäringens understödjande.

1903-05-01 · 21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1903:75, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående bildande af en lånefond för rederinäringens understödjande.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

1

N;o 75.

Ank. till Riksd. kansli den 1 maj 1903, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående bildande

af en lånefond för rederinäringens understödjande.

(R. A.)

I en till Riksdagen den 13 sistlidne mars aflåten proposition (n:o

66) tiar Kungl. Maj:t under åberopande af propositionen bilagdt statsrådsprotokoll

för finansärenden för samma dag föreslagit Riksdagen

dels att för bildande af en lånefond till rederinäringens understödjande,

att förvaltas och användas i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med de i statsrådsprotokollet angifna grunder samt de närmare bestämmelser,

Kungl. Maj:t kunde komma att meddela, bemyndiga riksgäldskontoret

att, i mån af behof, från 1904 års början tillhandahålla statskontoret

ett belopp af 5,000,000 kronor, med åliggande för statskontoret

att till riksgäldskontoret inleverera den å de från fonden utlämnade lån

inflytande räntan,

dels ock medgifva, att de kapitalafbetalningar, som å de från fonden

utgående lånen verkställdes, intill utgången af år 1909 tillädes

fonden.

Till åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen

anfört följande:

»I ett den 11 december 1900 afgifvet utlåtande med förslag till

beredande af kapital för rederinäringen samt vissa andra åtgärder till

sjöfartsnäringens höjande har den af Kungl. Maj:t tillsatta handels- och

liih. till Riksd. Prof. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 47 Höft. (N:o 75.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

sjöfartskommittén hemställt, bland annat, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen inrättandet af en marinhypoteksbank.

De af kommittén angifna grunder för inrättande af den ifrågasatta

marinhypoteksbanken äro följande:

»1. att banken skall äga rätt utfärda tryckta eller graverade, till

inneliafvaren ställda, räntebärande obligationer;

2. att Riksdagen såsom grundfond och under hufvudsakligen

samma villkor, som skett för allmänna hypoteksbanken, ställer till

marinhypoteksbankens disposition ett belopp af 10,000,000 kronor i

statens obligationer;

3. att Riksdagen anvisar ett årligt belopp af 600,000 kronor att

förskottsvis utbetalas och uppföras i en delcrederefond för banken;

4. att grundfonden icke må användas under andra förhållanden

än som föreskrifves för allmänna hypoteksbanken;

5. att däremot delcrederefonden må anlitas för täckande af förluster,

uppkomna genom bankens verksamhet, men icke för subvention

åt rederier;

6. att bankverksamheten ledes af en styrelse, bestående af en

ordförande, en vice ordförande och ytterligare fem ledamöter; skolande

ordföranden utses af Konungen, vice ordföranden af fullmäktige i riksgäldskontoret

och de öfriga ledamöterna af eu valkorporation, bestående

af verkställande direktörerna i sådana svenska rederiaktiebolag, kufvudredaren

i sådana svenska rederier och de enskilda svenska redare, som

reda för minst 1,000 gross registerton, hvarvid en röst beräknas för

hvarje fullt tusental gross registerton;

7. att styrelsen inom eller utom sig utser en verkställande direktör,

som aflönas så, att han icke nödgas sysselsätta sig med andra angelägenheter;
8.

att vid banken inrättas två afdelningar, en teknisk, hvilken

bör vara i stånd att med full sakkunskap underkasta de fartyg inspektion,

som skola belånas eller redan äro belånade, och en för att omhänderhafva

alla till assuransen hörande angelägenheter;

9. att endast fartyg af järn eller stål må i banken belånas och

att lånesumman icke må öfverskrida hälften af det värde, till hvilket

fartyget blifvit af bankens tekniska afdelning uppskattadt, samt

10. att bankens styrelse och förvaltning skall årligen granskas

af tre revisorer, af hvilka två utses af fullmäktige i riksgäldskontoret

och den tredje af den i punkt 6 omförmälda valkorporation af skeppsredare.

»

Med afseende å kommitténs hemställan om inrättande af en dylik

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

3

marinhypoteksbank hafva tre ledamöter af kommittén i en gemensamt

afgifven, vid kommitténs utlåtande fogad reservation förmält sig ause,

att kommittén bort bos Kungl. Maj:t hemställa om proposition till Riksdagen

därom, att en lånefond måtte afsättas för att redare må af denna

fond erhålla amorteringslån på billiga villkor med iakttagande af hufvudsakligen

följande allmänna bestämmelser:

l:o.

»Sagda lånefond bestämmes till 5,000,000 kronor att vara disponibel

från viss angifven tid, men bör fonden sedermera efter behof

ökas till 10,000,000 kronor.

2:o.

Lånen utlämnas i form af amorteringslån, löpande med 4 procent

årlig ränta och högst 10 års amorteringstid.

Aktier i rederiaktiebolag kunna belånas till det belopp, för livilket

vederbörande granskande myndighet anser dem lämna full säkerhet,

och böra därvid läggas till grund dels gällande marknadspris, dels ifrågavarande

rederis skötsel och ekonomiska ställning.

Sedan lag om inteckning i fartyg antagits, må lån mot sådan inteckning

lämnas intill fartygets halfva värde enligt uppskattning al

sakkunnige besiktningsmän, utsedde af vederbörande myndighet.

Vid lån mot inteckning lämnas som säkerhet första inteckning i

fartyget jämte försäkringspolicer. Skulle försäkringspolicerna ej vara

så affattade, att de anses kunna lämna full säkerhet, kan vederbörande

myndighet, som pröfvar säkerheten, påfordra garanti eller ytterligare

säkerhet.

3:o.

Här ofvan omförmälda lånefond handhafves och förvaltas af statskontoret.

Då det ej kan antagas, att statskontoret skall kunna bedöma

hypotekets värde, tillsättes ett sakkunnigt råd af 5 personer, Indika

utses på sätt af Kungl. Maj: t och Riksdagen bestämmes. Detta sakkunniga

råd föreslår, efter vederbörlig utredning och värdering, det

lånebelopp, som i hvarje föreliggande fall bör beviljas, hvarefter statskontoret

utlämnar lånet och sedermera uppbär ränta och annuiteter.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

Omförmälda råd later genom tre sakkunnige besiktningsmän

undersöka och besiktiga de fartyg, hvarå lån sökas; och med ledning

af dessas besiktningsutlåtande samt förefintliga assuranspolicer och

möjligen ytterligare behöflig säkerhet föreslås den lånesumma, som bör

beviljas.

4:o.

För det sakkunniga rådet och besiktningsmännen utfärdar Kungl.

Maj :t de instruktioner, som anses erforderliga.))

Efter nådig remiss har Kungl. Maj:t och rikets kommerskollegium

lämnat Stockholms handels- och sjöfartsnämnd samt handels- och sjöfartsnämnderna

i Göteborg, Malmö, Helsingborg, Halmstad, Uddevalla,

Kalmar, Norrköping, Gäfle och Sundsvall tillfälle att yttra sig i ärendet,

och har kollegium, med öfverlämnande af inkomna yttranden från Stockholms

handels- och sjöfartsnämnd samt handels- och sjöfartsnämnderna

i Göteborg, Malmö, Helsingborg, Halmstad, Kalmar, Gäfle och Sundsvall,

för egen del den 5 november 1901 afgifvit underdånigt utlåtande.

I de sålunda afgifna yttrandena hafva Stockholms handels- och

sjöfartsnämnd och handels- och sjöfartsnämnden i Göteborg, jämte framhållande

af behofvet och önskvärdheten af att åtgärder måtte vidtagas

till den svenska sjöfartsnäringens befrämjande äfvensom vikten af att

densamma beredes tillgång till ökadt kapital, dock uttalat principiella

betänkligheter mot upprättandet för sådant ändamål af en marinhypoteksbank,

men däremot i hufvudsak anslutit sig till det af omförmälde

reservanter afgifna förslaget om bildande af en lånefond, hvilken enligt

nämndernas förmenande, utan att medföra de med upprättandet af en

marinhypoteksbank förenade vådor, skulle vara ägnad att i högre grad

befrämja sjöfartsnäringens utveckling.

Handels- och sjöfartsnämnderna i Malmö, Helsingborg och Sundsvall

hafva hvar för sig anfört, att, om än behof af ökadt rörelsekapital

för rederinäringen förefunnes, de nuvarande förhållandena dock icke

kunde anses betinga upprättandet för närvarande af en marinhypoteksbank,

hvaremot enligt nämndernas åsikt den af reservanterna föreslagna

lånefonden mera skulle motsvara det nu förefintliga behofvet.

Handels- och sjöfartsnämnden i Gäfle har jämväl ansett, att hvad

kommitténs flertal hemställt icke borde vinna bifall, men däremot i alla

delar biträdt det af reservanterna i ärendet afgifna utlåtande.

Handels- och sjöfartsnämnden i Halmstad åter har förordat kommitténs

hemställan, dock med viss af nämnden föreslagen ändring,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 75. ^

hvariämte handels- och sjöfartsnämnden i Kalmar förmält sig icke hafva

något att erinra mot kommittéförslaget, likväl med tillkännagivande,

att en ledamot af nämnden ansett sig höra förorda bifall till leseiva
tionen.

.

Af dem af omförmälda nämnder, hvilka närmare motiverat sina i

förberörda yttranden uttalade åsikter i frågan, har anförts, bland annat,

f°^ Af Stockholms handels- och sjö fartsnämnd: Med framhållande att

för främjande af en sund utveckling af vår sjöfartsnäring det framför

allt gällde att söka tillvinna densamma allmänhetens förtroende och att

ett genom mer eller mindre konstlade medel framkalladt brådstörtad!;

uppsving skulle i längden mera skada än gagna, anförde nämnden, att

förtroendet till rederinäringen, som under äldre tiders förhållanden

rubbats, på senare tid återvändt och vore i tilltagande, hvilket nämnden

funne framgå af den omständigheten att, såvidt kändt vore, någon

svårighet icke förefunnits att inom landet anskaffa nödiga pennmgemedel

såväl till äldre rederiföretags utvidgande som ock för grundande

af nya sådana företag, i det att, vare sig det gällt att för dylika ändamål

upplåna medel eller det varit fråga om aktieteckning i företag åt

ofvannämnda slag, penningar kunnat erhållas utan att därför betingats

några andra eller strängare villkor än som i allmänhet vant radan e

på lånemarknaden. Den ökade rörelsen inom sjöfartsnäringen hade

visserligen icke sträckt sig till grundande af sådana företag för huiyu

sakligen transatlantisk fraktfart, hvilka skulle kunna upptaga konkurrensen

med de storartade företag i denna bransch, som förekomme i

andra länder, men då man i detta afseende ofta åberopade exempe

från Danmark, ville nämnden påpeka, att äfven den danska sjöfarten

först så småningom uppnått sin nuvarande omfattning. De danska

ångfartygen hade i lång tid haft sin hufvudsakliga användning pa de

kortare linjerna inom hemlandets och grannländernas farvatten, och

först sedan företagen vunnit ekonomisk styrka genom den vinst, som

denna mera inskränkta rörelse lämnat, hade man börjat planlägga och

utföra stora router på aflägsna farvatten, utan att därvid, statens mellankomst

i den ena eller andra formen behöft påkallas. En dylik utveckling

ansåge nämnden äfven för Sveriges del vara den mest önskväi a,

men då rederinäringen hos oss ännu stode på en vida lägre ståndpunkt

än som kunde anses motsvara de hos vårt land och vart folk förefintliga

naturliga förutsättningarne för denna näring och då konkurrensen

på ifrågavarande område alltjämt stegrades, torde det ock blifva al t

svårare för de svenska redarne att arbeta sig fram till ett lifiigare

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

deltagande i den stora internationella fraktfarten, med mindre särskilda

åtgärder vidtoges till den svenska rederinäringens befrämjande. Kommittén

syntes i detta afseende hafva lågt hufvudsaklig vikt på tillförande

af kapital till sagda näring, och icke heller nämnden underskattade

kapitalets stora betydelse lör hvarje närings utveckling, men

det kunde också vara förenadt med stor fara för det ekonomiska lifvet

öfver hufvud, om till en viss näring lockades större summor, än som af

förhållandena betingades eller som af själfva näringens idkare kunde

på lämpligt sätt tillgodogöras för en sund och stadigvarande utveckling

af densamma. Nämnden befarade, att detta skulle blifva händelsen,

om det af kommitténs majoritet omfattade förslaget om inrättande af

en marinhypoteksbank skulle inom den närmaste framtiden komma till

genomförande. Den lätthet att för sj Öl artsändamål erhålla penningar,

som förslaget onekligen innebure, skulle utan tvifvel under en uppåtgående

konjunktur locka till grundande af rederiföretag, hvilka, såsom

hufvudsakligen baserade på lånta medel, icke kunde uthärda mindre

gynnsamma konjunkturer. Följden skulle då lätt blifva, att inom hela

näringen inträffade en kris, som gjorde sjöfartens ställning ännu sämre,

än den vore för närvarande. Med de störa fluktuationer, som sjöfartsnäringen

vore underkastad med afseende å såväl pris å använda materialier

som ock det ekonomiska utbytet af själfva rörelsen, läge en

sådan fara enligt nämndens uppfattning ganska nära till hands. Förutom

dessa betänkligheter ur principiell synpunkt mot förslaget om upprättande

af en marinhypoteksbank ansåge jämväl nämnden, att förslagets

genomförande skulle möta högst betydande svårigheter af praktisk art.

Den af reservanterna föreslagna lånefonden för understödjande af

rederinäringen syntes nämnden däremot kunna lända den svenska sjöfarten

till gagn utan att medföra någon sådan lockelse till spekulation

i rederiföretag, som enligt nämndens åsikt lätt nog skulle blifva en

följd, därest kommitténs förslag blefve genomfördt, Ej heller syntes

det för statsverket skola innebära någon större risk att lämna bidrag

till en lånefond,'' då härvid icke torde kunna uppstå något tvång för

staten att tillskjuta mera än fondens belopp, hvarjämte vid beviljande

af lån ur fonden sådana villkor kunde uppställas, som i möjligaste mån

skyddade staten mot förlust. I sistnämnda afseende ansåge nämnden

det böra stadgas, bland annat, att lån ej finge öfverstiga 50 procent af

fartygets värde och ej heller hafva längre amorteringstid än 10 år, hvarjämte

samfäld belåning af flere fartyg syntes böra företrädesvis uppmuntras.

. För att emellertid fonden skidle kunna i någon afsevärd mån

bidraga till sjöfartens höjande, borde densamma ej sättas lägre än till

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

7

10,000,000 kronor, och vore det, enligt nämndens åsikt, för det med

fonden afsedda ändamålet af synnerligen stor vikt, att fonden ställdes

xmder lämplig förvaltning samt att lån ur fonden endast komme sådana

företag till godo, att lånen kunde anses lända till verkligt gagn för

hela näringen. Nämnden tänkte därvid i första rummet på sådana

rederiföretag, som afsåge att med fartyg af modärna typer idka fraktfart

på aflägsna farvatten. Vidare borde lånen beviljas endast för större

fartyg af järn eller stål samt företrädesvis för att underlätta inköp

eller byggande af nya sådana.

Vid berörda yttrande har fogats utdrag af det hos nämnden vid

ärendets behandling förda protokoll, innefattande en af tre af nämndens

ledamöter gemensamt afgifven reservation, däri anförts hufvudsakligen,

att reservanterna, med instämmande till alla delar uti hvad nämnden

anfört för afstyrkande af förslaget om inrättandet af en marinhypoteksbank,

funnit, att det mesta af hvad nämnden i detta afseende anfört

med lika mycket skäl kunde anföras mot den ifrågasatta lånefonden;

att, liksom nämnden påpekat, att någon svårighet hittills icke förefunnits

att anskaffa nödiga penningemedel för rederirörelse, reservanterna vore

af den öfvertygelse, att det icke heller framdeles skulle vara svårt att

på enskild väg eller genom bildande af aktiebolag anskaffa nödiga

medel till goda och solida dylika företag utan att därför behöfva begära

statens hjälp i form af lån; men att reservanterna däremot ansåge, att

hvad från statens sida kunde göras för afskaffande eller nedsättning af

ännu på näringen hvilande tryckande utgifter skulle på ett lyckligare

sätt bidraga till att underlätta uppkomsten af nya dylika företag.

Af handels- och sjö farts nämnden i Götehorcj: Enligt nämndens åsikt

hade vår sjöfartsnäring icke vunnit den utveckling, hvartill landets läge

och tillgångar bort gifva anledning, och vore en väsentlig orsak härtill

att söka i svårigheten att anskaffa erforderligt kapital och bristande

medverkan från statens sida för underlättande häraf. Då nu en lagom

inteckning i fartyg kommit till stånd, hvarigenom tillfälle beredts

till ställande af säkerhet för det kapital, som försträcktes sjöfartsnäringen,

syntes med allt fog kunna ifrågasättas, att äfven åt denna näringsgren

bereddes understöd från statens sida under liknande former, som förut

kommit jordbruket och industrien till del. Nämnden framhölle emellertid,

att icke alla grenar af rederinäringen vore i lika stort behof af

dylikt understöd. Den inrikes sjöfarten och kustfarten hade därförutan

utvecklat sig med framgång, och äfven den reguliära fraktfarten på närbelägna

utländska hamnar hade gjort goda framsteg. Däremot delade

nämnden kommitténs uppfattning därom, att för en framgångsrik täflan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

på den allmänna utländska fraktmarknaden äfvensom för upptagande

af direkta ångbåtslinjer på aflägsnare främmande hamnar erfordrades

statens mellankomst medelst tillhandahållande af erforderligt kapital mot

billig ränta och amortering under längre tid för anskaffande af tillräckligt

stora och tidsenligt byggda fartyg. Enligt hvad nämnden

särskildt framhölle, borde hufvudsakligen dessa delar af sjöfartsnäringen

blifva föremål för statens understöd, och hvilken form härför som än

komme att väljas, borde vid utlämnande af lån trygghet vinnas, att

desamma komme den stora och i den internationeila fraktmarknaden

arbetande rederirörelsen till del eller ock användes till underlättande af

reguliära ångbåtslinjers upparbetande mellan svenska och aflägsnare

utländska hamnar. Nämnden ansåge det kunna antagas, att en inrättning,

sådan som den föreslagna marinhypoteksbanken, skulle i hög grad

imderlätta och till och med locka till ökandet af vår handelsflotta. En

dylik hastig utveckling syntes dock, om än i och för sig önskvärd,

icke obetingadt eftersträfvansvärd. De af reservanterna inom kommittén

uttalade farhågor i fråga om den föreslagna marinhypoteksbankens menliga

inverkan på rederinäringens utveckling ägde, enligt nämndens förmenande,

allt fog för sig, och de förminskades ingalunda däraf, att

samtidigt med det att en dylik bank inrättades skulle genom införandet

af fartygsinteckningen större delen af redan befintlig fartygstillgång

blifva belåningsbar för anskaffande af nytt, äfven det belåningsbart

tonnage.

Hvad anginge åter den föreslagna lånefonden, skulle densamma,

om man tillsåge, att understöd ur fonden, som syntes icke böra bestämmas

till mindre än 10,000,000 kronor, komme de grenar af näringen,

livilka nämnden förmält sig anse vara bäst i behof däraf, till del, blifva

till afsevärdt gagn för landets sjöfart. Vissa modifikationer i reservanternas

förslag syntes dock böra göras, i hvilket afseende nämnden framhölle

följande. Den af reservanterna föreslagna bestämmelsen om rätt

till låns erhållande mot säkerhet af aktier i rederibolag borde helt och

hållet utgå. Lånefonden borde uteslutande anlitas för lån mot inteckning

i fartyg och för anskaffande af hufvudsakligen nya sådana. De

fartyg, som genom de från fonden lämnade lånen anskaffades, borde

utgöras af för den allmänna utländska fraktfarten lämpliga stål- eller

järnfartyg af en viss minimistorlek, exempelvis minst 1,500 tons, antingen

nybyggda eller icke öfver viss ålder, exempelvis 5 år gamla, samt

tillhörande första klass i något af de vanliga klassificeringssällskapen.

Äfven borde fastslås, att fartyg icke finge utgöra säkerhet för lån ur

fonden, sedan det blifvit öfver 15 år gammalt. Amorteringstiden för

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 75. 9

lånen borde icke få öfverstiga 10 år. (>fvergången från lånefond till

marinhypoteksbank skulle, därest omständigheterna i framtiden därtill

skulle gifva anledning, enligt nämndens åsikt, icke erbjuda oöfvervinneliga

svårigheter. Den svårighet, som uppkomme däraf, att i vårt land

ännu ej funnes assuransbolag, som täckte vissa risker, hvarigenom den

säkerhet, inteckning i fartyg erbjöde, i icke ringa grad minskades,

ansåge nämnden kunna undanröjas därigenom, att såsom säkerhet för

låns erhållande lämnades inteckningar i rederier på minst tre eller fyra

fartyg.

Af handels- och sjö fartsnämnden i Malmö: Nämnden ansåge visserligen

den föreliggande utredningen icke ådagalägga ändamålsenligheten

af de inom kommittén föreslagna former för statens mellankomst för

beredande af kapital åt rederinäringen och ej heller behofvet af en sådan

mellankomst fullt påvisadt, men, då frågan nu förelåge, ansåge sig

nämnden, ehuru densamma helst velat förorda inrättandet af en marinhypoteksbank,

dock, med afseende därå att frågan om marinhypotekets

värde ännu vore outredd och med hänsyn till de svåra förhållanden,

som med nödvändighet skulle blifva en följd, om banken nödgades upphöra

med sin verksamhet och afveckla, under nuvarande förhållanden

böra gifva företräde åt förslaget om upprättandet af en lånefond.

Af handels- och sjö fartsnämnden i Hesinghorg: Nämnden vore öfvertygad

om den stora fördel för vårt lands ekonomiska utveckling, som

genom sjöfartens höjande skulle vinnas, liksom ock att härför eu genom

statens mellankomst underlättad tillgång på rörelsekapital vore nödvändig.

Det syntes visserligen nämnden, som om inrättandet af en marinhypoteksbank

enligt kommitténs förslag skulle, sedan lagen om inteckning

trädt i kraft, lända till stor fördel och kunna åstadkommas utan

någon nämnvärd uppoffring från statens sida, men, då det kunde ifrågasättas,

huruvida en anstalt af sådan omfattning skulle redan från början

vara behöflig, innan det blefve ådagalagdt, i hvad mån densamma blefve

anlitad, torde afsättandet af en lånefond kunna till en början motsvara

det förefintliga behofvet och, såsom medgifvande en enklare förvaltning,

vara att föredraga, intilldess lånebehofvet visat sig vara så stort, att

det icke kunde af en sådan lånefond tillfredsställas och någon erfarenhet

vunnits beträffande sjöfartens understöd genom lån, desto hellre som

ingen svårighet torde möta för låntagare att utöfver den säkerhet, som

inteckning i fartyg lämnade, ställa tillfredsställande personlig borgen,

därest så skulle påfordras. Det skulle sedan visa sig, när tiden vore

inne för bildandet af eu marinhypoteksbank, på hvilken lånefondens

Bill. till Jtik sd. Prof. 1905. 4 Samt. I Afd. 47 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

fordringar kunde öfverflyttas. Nämnden föresloge, att vid bildande af

en lånefond i enlighet med reservanternas hemställan måtte stadgas, att,

därest den säkerhet, som ställdes för lån ur fonden medelst inteckning

i fartyg och hvad därmed ägde sammanhang, icke af vederbörande skulle

anses fullt betryggande, rederibolag eller redare utöfver nämnda säkerhet

skulle ställa personlig borgen, som af vederbörande kunde godkännas,

i likhet med hvad som vore fallet vid erhållande af lån ur

manufakturförlagslånefonden.

Af handels- och sjöf''artsnämnden i Sundsvall: Det vore påtagligt,

att eu väsentlig betingelse, för att den svenska rederinäringen skulle

kunna växa och blifva kraftig nog till framgångsrik konkurrens med

andra nationer, vore, att större kapital kunde tillföras densamma på

möjligast billiga villkor. Äfven i Sundsvall hade under de senaste åren

genom aktiebolagsbildning gjorts afsevärda ansatser för åstadkommande

af en lastångare fl otta dels genom inköp från andra länder, dels genom

nybyggnad, men för att rederier med större antal fartyg skulle uppstå,

vore önskligt, att en del af det i befintliga ångfartyg bundna kapitalet

kunde lösgöras och användas för anskaffande af nya. Tydligt vore,

att dylika större rederier från många synpunkter befunne sig i ett

gynnsammare läge än de mindre. Genom lagen om inteckning i fartyg

hade det första steget tagits till en dylik rederinäringens utveckling.

Det intecknade föremålets beskaffenhet och de detsamma vidlådande

tysta förmånsrätterna gjorde dock, att man svårligen kunde vänta, att

det inteckningshypotek, hvartill möjlighet sålunda beredts, af de vanliga

bankerna skulle mottagas med synnerligt förtroende, och det vore

att förutse, att dylika hypotekslån komme att draga maximiränta.

Hypoteket torde således komma att hufvudsakligen användas som förstärkning

af fartygsägarens personliga kredit eller med fyllnadsborgen

vid anskaffande af rörelsekapital för redan befintliga fartyg, men endast

till ringa del för nyanskaffning. En af staten understödd anstalt under

sakkunnig ledning för belåning af dylika hypotek ansåge nämnden

därför vara ett önskemål. Nämnden liölle dock före, att kommitténs

majoritet under nuvarande förhållanden sett saken väl mycket i stort,

då den förordat inrättande redan nu af en marinhypoteksbank, och

anslöte sig nämnden för närvarande hellre till reservanternas förslag

om upprättande af en lånefond, hvarur skeppsredare på billiga villkor

kunde erhålla amorteringslån. Om fonden bestämdes till 10,000,000

kronor, skulle genom densamma, enligt nämndens förmenande, ett särdeles

kraftigt stöd gifvas den ånyo uppblomstrande rederinäringen.

Af handels- och sjöf artsnämnden i Halmstad: Enligt nämndens för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

11

menande vore ett bland hufvudvillkoren för sjöfartsnäringens höjande

anskaffandet af tillräckligt kapital, och nämnden ansåge förslaget om

npprättande för dylikt ändamål af en marinhypoteksbank beaktansvärdt

och ntförbart, samt att en sådan bank skulle medföra åtskilliga fördelar

och i allmänhet blifva af större gagn för sjöfartsnäringen än den af

reservanterna inom kommittén föreslagna lånefonden, hvilken skulle

blifva allt för liten för att kunna fylla behofvet af kapital för rederinäringen.

Ej heller delade nämnden vissa af de af reservanterna uttalade

betänkligheter mot upprättandet af en marinhypoteksbank. Dock

ansåge nämnden af angifna skäl, att den i punkt 9 af kommitténs förslag

ifrågasatta föreskrift, »att endast fartyg af järn eller stål må i banken

belånas», vore olämplig, och hemställde, att sagda föreskrift måtte utgå.

För egen del har kommerskollegium anfört följande.

Kommittén hade vid framställandet af sitt förslag om inrättandet

af en marinhypoteksbank utgått från ett befintligt behof för sjöfarten

af kapital samt vidare skyldighet för staten att medverka till fyllandet

af detta behof ej blott genom att förmedelst lagstiftning om inteckning

i fartyg bereda sjöfartsnäringen tillgången till särskildt kreditobjekt, utan

äfven genom vidtagande af åtgärder för tillhandahållande af medel,

från hvilka lån emot dylik säkerhet kunde erhållas.

Härvid hade dock kommittén, syntes det kollegium, underlåtit att

taga hänsyn till olika slag af sjöfart. Kollegium föreställde sig nämligen,

att en väsentlig skillnad i förevarande afseende måste göras emellan

den inrikes och den utrikes sjöfarten. Den förra, hvars läge öfver

hufvud taget ingalunda vore sådant, att anspråk på understöd från statens

sida kunde med fog göras, torde särskildt i fråga om tillgång till kapital

i allmänhet icke hafva större behof däraf, än den enskilda företagsamheten

erbjöde. Denna del af rederinäringen, fri från främmande

konkurrens, lämpade sin utveckling faktiskt efter trafikbehofvet, och

att på ifrågavarande område framkalla en rederirörelse utöfver detta

behof syntes ingalunda vara önskvärd!.

Annorlunda ställde det sig med den utrikes sjöfarten, särskildt

den i vidsträcktare fart, hvilken hade att täfla med alla nationers fartyg

och i fråga om hvilken det för en enskild och framför allt mindre

nation icke kunde vara tal om något för sjöfartens naturliga utveckling

begränsande trafikbehof. På detta område spelade kapitalet för visso så

stor betydelse, att behofvet däraf lätt kunde öfverstiga hvad den enskilda

företagsamheten mäktade åstadkomma, och bristen på tillräckligt

kapital torde nog kunna sägas inverka hämmande på denna sjöfarts utveckling.

Men äfven inom området för denna gren af sjöfarten syntes

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

icke vara tillrådligt, att kapital tillhandahölles utan urskillning, och

särskildt torde mellankomst af staten för beredande af tillgång till

kapital icke böra ifrågakomma, utan att staten bereddes tillfälle att pröfva

förhållandena i hvarje särskildt fall, i syfte att de tillhandahållna medlen

måtte åtminstone kunna antagas varda på ändamålsenligt sätt använda.

Kapitalet vore för rederinäringen liksom för alla andra näringar eu

viktig faktor, men lika litet för rederinäringen som för andra näringar

vore kapitalet det enda, eller ens den hufvudsakligaste. Framför allt

syntes fackkunskap och yrkesskicklighet vara hvad som erfordrades för

rederinäringens höjande i synnerhet inom den nu ifrågavarande grenen

däraf, och lika med reservanterna inom kommittén och flera af de

handels- och sjöfartsnämnder, som yttrat sig i ärendet, ansåge kollegium,

att en alltför lätt tillgång till kapital, hvarigenom personer utan

nödig utbildning i och kunskap om rederihandteringen skulle lockas att

bilda rederier, skulle långt ifrån att gagna sjöfarten innebära för densamma

stor fara. Endast under förutsättning, att sorgfällig urskilning

i fråga om de rederier, som skulle erhålla lån af statsmedel eller af

medel, till hvars tillhandahållande statsverket medverkat, kunde äga

rum, syntes kollegium statens mellankomst i förevarande afseende böra

kunna ifrågasättas.

Då emellertid i planen för den af kommittén föreslagna marinhypoteksbanken

icke inginge annan begränsning af rederiers lånerätt

än som betingades af pröfningen ur banksynpunkt af den erbjudna

säkerheten, utan i förslaget fast hellre framhölles såsom åsyftadt att söka

under 10 års tid placera i rederirörelsen 75,000,000 kronor, hvaraf

framginge, att man tänkt sig lånerörelsen så mycket som möjligt utsträckt,

kunde kollegium redan på grund häraf icke biträda förslaget.

Därtill komme, att, då de erforderliga lånemedlen skulle anskaffas

genom försäljning af bankens obligationer, hela bankinrättningen, hvars

verksamhet sålunda vore beroende på möjligheten af afsättning af dessa

obligationer, syntes hvila på alltför otillförlitlig grund. Såsom säkerhet

för dessa obligationer skulle nämligen anses och i sådant afseende

kunna användas först de förskrifningar med åtföljande säkerhet i fartyg,

som låntagarne till banken afgifvit, därnäst delcrederefonden å 600,000

kronor, hvartill Riksdagen årligen skulle anvisa medel, och slutligen

grundfonden, som skulle bestå i statsobligationer till belopp af 10,000,000

kronor. Med sådant underlag hade kommittén ansett de af marinhypoteksbanken

utfärdade obligationer skola komma att blifva första

klassens värdepapper, hvilka utan svårighet skulle kunna afsättas äfven

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

13

i utlandet, och hade man sökt likställa hela institutionen med allmänna

hypoteksbanken.

Då emellertid, äfven om det skulle kunna tänkas, att Riksdagen

anvisade berörda grundfond å 10,000,000 kronor och delcrederefonden

å 600,000 kronor om året, vid det förhållande att marinliypoteksbanken

skulle äga utfärda obligationer utan någon begränsning i afseende å

beloppet, annan säkerhet för obligationerna i den mån dessas belopp

öfverstege 10,600,000 kronor — och i planen inginge att efter 10 år

beloppet skulle utgöra 75,000,000 kronor — likväl ej skulle finnas än

låntagarnes förbindelser, livilkas värde åter skulle bero af de hypotiserade

fartygsinteckningarne, samt då inteckning i fartyg, med afseende

å det intecknade föremålets beskaffenhet, de förmånsrätter af många

slag, Indika hvilade å fartyg med företräde framför inteckning, samt

svårigheten att erhålla försäkring emot en hel del risker, för hvilka

fartyget vore utsatt, icke kunde tillerkännas något absolut värde, föreställde

sig kollegium, att dessa obligationer icke skulle komma att

hänföras till sådana värdepapper, för hvilka afsättning, allra minst i

utlandet, till belopp, hvarom här vore fråga, skulle kunna med visshet

påräknas. Likställandet af den föreslagna inrättningen med allmänna

hypoteksbanken, hvars obligationer hvilade på fastighetsinteckningar

med bästa förmånsrätt, syntes bero på öfverdrifven uppskattning af

fartygsintecknings värde.

Förslaget syntes kollegium för öfrigt vara planlagdt i för våra

förhållanden allt för stor skala och, för så vidt det afsåge statens medverkan

till afhjälpande af ett verkligt sjöfartens behof, skjuta öfver målet.

Såväl på principiella skäl som af praktiska orsaker ansåge kollegium

sig således böra hemställa, att ifrågavarande förslag om inrättandet

af en marinhypoteksbank icke måtte till någon Kungl. Maj:ts åtgärd

föranleda.

Hvad vidare anginge reservanternas inom kommittén förslag om

afsättandet af en lånefond, för att redare måtte af densamma erhålla

amorteringslån på billiga villkor, syntes kollegium denna form af understöd

från statens sida vara mera tilltalande.

På samma sätt som staten lämnade låneunderstöd till enskilda

järnvägsanläggningar och genom odlingslån och lån ur manufakturförlagslånefonden

beredde jordbruket och industrien tillfälle till erhållande

af lån på billiga villkor, syntes det ligga i statens intresse att i enahanda

afseende jämväl tillgodose rederiverksamheten, och särskildt med

afseende därå att, på sätt ofvan framhållits, sådant understöd, enligt

kollega åsikt, icke borde ifrågakomma, med mindre tillfälle bereddes

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

staten att sorgfälligt urskilja, livilka rederier, som kunde anses förtjänta

af dylikt understöd, erbjöde lånefondsformen vissa fördelar, för

så vidt nämligen med densammas inrättande förenades i detta afseende

betryggande bestämmelser.

Det hade emot förslaget om en lånefond såsom väsentliga anmärkningar

anförts, att fonden icke skulle kunna göras tillräckligt stor och

dess betydelse för sjöfartens utveckling alltså snart skulle upphöra.

Måhända skulle denna fond icke heller komma att förvaltas med tillräcklig

sakkännedom, och sannolikt skulle äfven i detta fall komma

att visa sig samma olägenhet som beträffande manufakturförlagslånefonden,

nämligen att medel icke skulle finnas att tillgå, just när de

bäst behöfdes.

Kollegium kunde icke tillmäta dessa anmärkningar någon större

betydelse. Inrältades, på sätt förslaget innebure, en fond å 5,000,000

kronor, föreställde sig kollegium, att detta belopp skulle visa sig fylla

det lånebehof eller en väsentlig del däraf, som lämpligen ur en sådan

fond borde fyllas. Visade erfarenheten godt resultat: af fondens inrättande,

torde hinder för öfrigt ej förefinnas att framdeles, där så

funnes erforderligt, öka fondens belopp. Att icke alla lånesökande

kunna få sina lånebehof fyllda ur manufakturförlagslånefonden, torde

ej innebära bevis för fondens gagnlöshet.

Hvad detaljbestämmelserna i förevarande förslag beträffade, ansåge

kollegium emellertid dessa vara mindre tillfredsställande.

Enligt förslaget skulle lånen kunna utlämnas på 10 års amorteringstid.

Med afseende å gällande bestämmelser om preskription

torde förbindelser på denna tid såväl hvad beträffade hufvudgäldenären

som eventuellt förekommande borgesmän vara mindre lämpliga, såsom

kunnande föranleda därtill, att vederbörande myndighet, som hade att

förvalta lånefonden, under lånetiden nödgades vidtaga särskilda åtgärder

för bibehållandet af förbindelsernas giltighet. Den längsta lånetiden

syntes därför böra något inskränkas.

Vidare skulle enligt förslaget statskontoret handhafva och förvalta

lånefonden, men pröfningen af lånebelopp skulle uppdragas åt ett sakkunnigt

råd af 5 personer, hvilket råd skulle låta genom 3 sakkunnige

besiktningsmän undersöka och besiktiga de fartyg, hvarå lån söktes,

och med ledning af dessas utlåtande samt förefintliga assuranspolicer

och möjligen ytterligare behöflig säkerhet skulle rådet föreslå den lånesumma,

som borde beviljas.

Detta råds blifvande ställning syntes kollegium emellertid vara

oklar. Det angåfves icke, huruvida ledamöterna tänkts såsom aflönade

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

15

eller oaflönade. Skulle de vara aflönade, uppstode genast en kostnadsfråga,

som kräfde sin särskilda lösning och invecklade saken. Skulle

de vara oaflönade, uppkörande den betänklighet, huruvida för ändamålet

fullt kvalificerade personer skulle finnas villiga att utan ersättningåtaga

sig uppdraget. I hvilket fall som helst torde rådet gifvetvis

komma att bestå af personer, som vore med rederinäringen förtrogne,

men just därigenom syntes också personliga hänsyn och intressen kunna

komma att göra sig gällande. Icke heller angåfves i förslaget, huru

man tänkt bereda sig tillgång till de tre besiktningsmän, som rådet

för hvarje särskild låneansökning skulle anlita, eller deras ansvar eller

af hvem eller efter hvilka grunder desse skulle ersättas.

Kollegium föreställde sig, att saken enklare och tryggare skulle

kunna anordnas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med sättet för beviljande

af lån från mannfakturförlagslånefonden, det ville säga, att lån,

på ansökningar, beviljades rederier af Kungl. Maj:t efter kommerskollegii

hörande och emot säkerhet, som pröfvades och godkändes af

statskontoret.

Kommerskollegii granskning och utlåtande skulle omfatta, huruvida

det ifrågavarande rederiet vore med afseende å det slag af sjöfart,

som vore afsedt att bedrifvas, och i öfrigt förtjänt af låneunderstöd och

till hvilket belopp, och skulle i ansökningen uppgifvas och styrkas

alla de omständigheter, som vore inverkande på ansökningens bedömande.

Sålunda skulle, likasom kollegium nu, i fråga om manufakturförlagslånen,

fordrade, att sökanden själf företedde af ojäfvige personer

verkställd värdering af den ifrågavarande fabriken med tillhörande

maskiner och inventarier, vederbörande låuesökande redare förete åt

kompetente och ojäfvige personer verkställd värdering åt fartyget i

fråga äfvensom angående fartygets sjövärdighet förebringa nöjaktig

utredning, i hvilket afseende såsom sådan alltid syntes kunna godkännas

behörigt bevis därom, att fartyg innehade högsta klass i något

af de vanliga klassificeringssällskapen, nämligen engelska L/loyds, franska

Bureau Veritas, norska Veritas eller Germanisclie L/loyd.

Sedan med ledning af sålunda förebragt utredning och den ytterligare

sådan, kollegium i särskilda fall kunde finna erforderligt, kollegium

utlåtit sig rörande föreliggande låneansökning samt Kungl. Magt

därefter meddelat beslut, skulle, för så vidt sökanden beviljats rätt till

lån ur den ifrågavande fonden, det ankomma på statskontoret att pröfva

den säkerhet, som erbjödes.

Kollegium föreställde sig, att, därest en lånefond för rederinäringen

blefve inrättad, statskontoret skulle få i uppdrag att hand
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

hafva äfven denna fond med enahanda pröfningsrätt rörande erbjuden

säkerhet, som nu tillkomme nämnda ämbetsverk i fråga om manufakturförlagslånen.

Under förutsättning att saken ordnades ungefär så som kollegium

nu angifvit, hade kollegium ej något att erinra mot reservanternas inom

kommittén ifrågavarande förslag om inrättande af en fond till belopp

af 5,000,000 kronor, ur hvilken redare kunde erhålla amorteringslån.

Fullmäktige i riksgäldskontor, som lämnats tillfälle att yttra sig

i ärendet, hafva den 9 januari 1902 afgifvit underdånigt yttrande, däri

fullmäktige beträffande förslaget om inrättande af en marinhypoteksbank

anfört följande.

Man hade tänkt sig, att obligationerna hufvudsakligen skulle

placeras i utlandet och att desamma skulle komma att hänföras till

första klassens värdepapper. Beskaffenheten af de tillgångar, som

skulle utgöra täckning för dessa bankens förbindelser, syntes fullmäktige

dock icke berättiga till ett sådant antagande. Förutom de fonder

— grundfonden och delcrederefonden — hvilka enligt förslaget skulle

af staten ställas till bankens förfogande och hvilka fonders sammanräknade

belopp komme att utgöra blott en bråkdel af bankens tillämnade

obligationsskuld, skulle den enda realsäkerheten för de af banken

utfärdade obligationer bestå af de till banken för utgifna lån aflämnade

inteckningar i fartyg. Den säkerhet, fartygsinteckningen förmådde bereda,

måste emellertid anses vara af ganska tvifvelaktigt värde, då man

toge i betraktande de många olika slag af fordringar, som hade förmånsrätt

framför sådan inteckning, svårigheten att erhålla försäkringför

alla de risker, hvilka under fartygets resor kunde inträffa, äfvensom

de stora och hastiga prisväxlingar, som fartyg i följd af växlande

konjunkturer vore underkastade.

Med hänsyn till dessa förhållanden synfes man icke sakna anledning

att hysa betänkligheter beträffande soliditeten hos den föreslagna

marinhypoteksbanken, och på intet sätt kunde denna institution, såsom

kommittén syntes hafva föreställt sig, i berörda hänseende likställas

med allmänna hypoteksbanken. I fråga härom behöfde endast erinras,

hurusom de af sistnämnda bank utfärdade obligationerna ej blott hade

ett så säkert underlag som fastighetsinteckningar med första förmånsrätt,

utan därjämte vore ytterligare betryggade genom den ansvarighet

för fullgörandet af alla bankens förbindelser, som ålåge de i densamma

delägande hypoteksföreningarne, en bestämmelse som alldeles saknade

motsvarighet i förevarande förslag.

Enligt fullmäktiges åsikt vore det ganska ovisst, huruvida det

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

17

verkligen skulle lyckas in armhy potek sbanken att på någorlunda förmånliga

villkor få afsättning för de stora obligationsbelopp, hvarom här

vore fråga. Hvad särskildt beträffade planen att söka placera obligationerna

i utlandet, syntes det fullmäktige kunna med skäl sättas i

fråga, om det skulle vara till gagn för vårt lands kredit att på den

utländska penningemarknaden införa dessa papper af, som det syntes,

något tvifvelaktigt värde. Det mottagande, berörda obligationer skulle

erhålla, kunde antagas ytterst blifva beroende på den garanti, som

statens deltagande i banken kunde anses innebära. Men det förtroende,

som af sådan anledning kunde komma marinhypoteksbanken och dess

obligationer till del, syntes staten måhända en gång blifva nödsakad

att infria. Det syntes nämligen ingalunda osannolikt, att, därest banken

skulle komma på obestånd, staten af omständigheterna måste finna sig

föranlåten att för upprätthållande af sin kredit träda emellan och tillskjuta

medel äfven utöfver grundfondens belopp.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställde fullmäktige, att

ifrågavarande förslag om inrättande af en marinhypoteksbank icke

måtte till någon Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda.

Slutligen har, på grund af nådig remiss, statskontoret den 29

april 1902 afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet, däri statskontoret

yttrat:

I likhet med kommerskollegium ansåge statskontoret, att, därest

åtgärd å statens sida befunnes nödig för underlättande af tillgång till

kapital för bedrifvande af rederirörelse, denna åtgärd lämpligen borde

bestå i inrättande af en lånefond, ur hvilken, efter vederbörlig pröfning

af förhållandena i hvarje särskildt fall, lån skulle kunna af Kungl. Maj:t

beviljas under hufvudsakligen enahanda villkor som dem, hvilka nii

gällde i fråga om lån ur manufakturförlagslånefonden. Särskildt delade

statskontoret den af kommerskollegium uttalade mening beträffande

lånetidens inskränkning och ansåge, att den längsta lånetideu ej borde

öfverstiga åtta år.

Den nu ifrågasatta lånefonden kunde emellertid icke antagas medföra

allt det gagn, som därmed åsyftades, därest tillfälle komme att

saknas för låntagare att såsom säkerhet använda inteckning i fartyg.

En nödvändig förutsättning för medgifvande af sådant hypoteks användning

borde dock vara, att sakkunnig undersökning af det hypotiserade

fartygets värde förelåge såsom grundval för pröfningen af lånesäkerlieten.

Eu sådan undersökning borde tydligen afse icke blott

Bih. till Kiksd. Pnot. 1903. 4 Sarnl. 1 Afd. 47 Häft. B

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 75-

värde,sättning af sj kifva fartyget utan jämväl en såväl reell som formell

granskning af de handlingar, som rörde fartygets försäkring.

Hvad undersökningen af det såsom hypotek erbjudna fartygets

beskaffenhet och värde beträffade, så finge väl antagas, att därest hypoteket

utgjordes af det fartyg, för hvars anskaffande lånet beviljats, en

sådan undersökning komme att hafva föregått lånets beviljande; och då

denna värdering af fartyget borde få tjäna till ledning för bedömande

jämväl af hypotekets antaglighet, skulle alltså någon ny kostnad för

anskaffande af värderingsinstrument icke behöfva tillskyndas låntagaren.

Däremot syntes det böra förbehållas den myndighet, som skulle hafva

att granska lånehandlingarne, rätt att, därest sådant värderingsinstrument

icke vore att tillgå, fordra anskaffande däraf samt, därest fartygsinleckning

erbjödes såsom hypotek för lån af ifrågavarande slag, låta genom

därtill kompetent person på låntagarens bekostnad utröna, huruvida

försäkringshandlingarne befunnes vara i den ordning, att något hinder

för deras godkännande icke kunde anses möta.

Under nu antydda förutsättningar ansåge sig statskontoret kunna

ej mindre öfvertaga förvaltningen af en blifvande lånefond för rederirörelsens

behof än äfven ombesörja denna lånerörelse, men föreställde

sig, att, därest en sådan fond skulle komma till stånd och åt statskontoret

uppdroges att utlämna därifrån beviljade lån, Kungl. Maj:t

täcktes lämna statskontoret tillfälle att afgifva ett detalj eradt förslagtill

de bestämmelser, som kunde anses vara af nöden för statskontorets

fullgörande af ett sådant uppdrag.

Att rederirörelsen är en för vårt land både naturlig och viktignäringsgren,

lärer väl icke kunna bestridas. År man ense härom, torde

man väl också kunna förena sig därom, att det för staten är af icke

ringa betydelse, att denna näringsgren må kunna alltmer utveckla sig

inom de gränser, som i allmänhet betingas af en sund affärsverksamhet.

För rederirörelsens bedrifvande erfordras naturligen tillgång på kapital.

Ett steg i syfte att för idkarne af nämnda rörelse underlätta tillgången

på sådant har redan tagits genom medgifvandet af inteckningsrätt

i fartyg. Ett annat sätt, hvarpå staten utan nämnvärd uppoffringskulle

på ett verksamt sätt främja rederirörelsen, är, att staten, där det

kan anses vara behöfligt och eljest af omständigheterna påkalladt, bereder

idkare af rederirörelsen tillfälle att erhålla lån; och särskild! i

fråga om den gren af vår rederiverksamhet, som sysslar med utrikes

sjöfart, i synnerhet på aflägsnare farvatten, synes statens mellankomst

i antydda hänseendet vara behöflig, för att berörda gren af rederirörelsen

skall kunna ernå önskvärd utveckling.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

19

Hvad angår förslaget om inrättande af en marinhypoteksbank,

kan jag för min del icke biträda detsamma. De skäl, som under den

förberedande behandlingen af detta ärende anförts mot bildandet af en

sådan bank, torde väl också få anses vara så tungt vägande, att genomförandet

af detta förslag nu icke bör ifrågasättas. Däremot tillstyrker

jag förslaget om bildandet af en fond, ur hvilken redare skulle kunna

erhålla lån på fördelaktiga villkor. Detta förslag äger den obestridliga

fördelen, att det låter sig genomföras utan afse värda svårigheter, och

enligt min åsikt är det äfven, åtminstone under nuvarande förhållanden,

för ändamålet tillräckligt. Det lider icke något tvifvel, att idkarne af

rederirörelsen af en sådan fond skulle tillskyndas afsevärd fördel, och

sedt ur eu annan synpunkt, innebär bildandet af en dylik fond en form

af statens mellankomst, som förut i flera fall med framgång anlitats,

då staten velat lämna idkare af någon viss näringsgren sitt understöd.

Beträffande fondens storlek synes det föreslagna beloppet, 5,000,000

kronor, vara, åtminstone till en början, för ändamålet tillräckligt.

Kommer fonden till stånd, torde den böra förvaltas af statskontoret

enligt de bestämmelser, Kungl. Maj:t kan komma att meddela.

De för fondens bildande erforderliga medel torde böra anvisas att

utgå från riksgäldskontoret med åliggande för statskontoret att till

riksgäldskontoret inleverera inflytande ränta å de från fonden utlämnade

lån. Hvad däremot angår de å lånen verkställda kapitalatbetalningar,

torde dessa böra till fondens förstärkande tilläggas fonden. Bestämmelse

i sådant syfte synes dock, i likhet med hvad som skett beträffande

den enligt Riksdagens beslut bildade fonden för torfindustriens understödjande,

böra meddelas endast för viss tid, hvilken tid lämpligen

torde kunna bestämmas till utgången af år 1909.

I fråga om sättet för erhållande af lån ur fonden och villkoren

härför lära de bestämmelser, som i sådant hänseende kunna finnas

erforderliga, böra meddelas af Kungl. Maj:t, sedan det visat sig, att

förslaget om fondens bildande vinner Riksdagens godkännande. Jag

anser mig dock nu böra angifva de hufvudgrunder, som vid meddelandet

af dessa bestämmelser synas mig böra vinna tillämpning.

Lika med kommerskollegium anser jag, att det bör ankomma på

Kungl. Maj:t att på därom gjord ansökning och efter pröfning af de

föreliggande förhållandena bevilja lån ur fonden. Naturligtvis bör

lånets beviljande föregås af erforderlig utredning genom infordrande

af yttrande från kommerskollegium. Å lån bör ränta erläggas med 4

procent. Under de två första åren efter låns utlämnande bör kapitalafbetalning

å lånet icke ifrågakomma, men under de därpå följande

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

åren bör så stor amortering ske, att lånet varder till fullo inbetaldt

senast inom åtgången af åtta år från det amorteringen skolat taga sin

början. För lånevillkorens fullgörande bör ställas af statskontoret godkänd

säkerhet.

Hvad angår pröfningen af den ställda säkerheten, torde den, i de

fall då säkerhet utgöres af inteckning i fartyg, understundom komma

att erbjuda vissa svårigheter, och torde därför statskontoret, som har

att pröfva säkerheten, böra förbehållas rätt att, där så finnes vara behöflig^

på sökandens bekostnad anlita det biträde af sakkunnig person,

som för pröfningens behöriga fullgörande kan erfordras.»

Det af en minoritet inom handels- och sjöfartskommittén ursprungligen

framställda förslaget, att staten för sjöfartsnäringens höjande skulle

bilda en fond, ur hvilken redare kunde erhålla lån på billiga villkor,

har, såsom af statsrådsprotokollet framgår, i sina hufvuddrag vunnit

anslutning af nästan alla de sakkunniga myndigheter, som i detta ärende

blifvit hörda. Från flera håll har emellertid med bestämdhet framhållits,

att statens medverkan för anskaffande af kapital åt rederinäringen

knappast kan anses erforderlig då fråga är om inrikes sjöfarten, men

däremot är väl behöflig för att den svenska skeppsfarten på utrikes

orter och särskildt i aflägsna farvatten skall kunna erhålla önskvärd

utveckling. Denna uppfattning delar utskottet till fullo; och då utskottet

nu anser sig böra tillstyrka bildandet af den föreslagna lånefonden, är

det särskildt för att sistberörda gren af vår rederinäring genom densamma

må befordras. Enligt utskottets mening bör det endast undantagsvis

ifrågakomma, att rederiföretag för inrikes sjöfart understödjes med

lån från fonden.

Med hänsyn till önskvärdheten af att den svenska industrien så

vidt möjligt tillgodoses anser utskottet, att vid utfärdande af bestämmelser

angående låns erhållande från fonden det bör tagas under öfvervägande,

huruvida, utan att fondens syfte att stödja och utveckla den

svenska rederirörelsen på något sätt lider intrång, företräde kan, i de

fall, då lån från fonden sökes för anskaffande af fartyg, under i öfrigt

lika förhållanden gifvas den lånesökande, som låter tillverka fartyget

vid svensk verkstad.

Hvad angår de enligt statsrådsprotokollet af föredragande departementschefen

angifna grunder för fondens förvaltning och användning,

har utskottet vid desamma ej haft annat att erinra, än att lånens löpetid,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

21

som är föreslagen till tio år, torde böra bestämmas något kortare. En

sådan förkortning af lånetiden — hvarför såväl kommerskollegium som

statskontoret uttalat sig — synes utskottet vara önskvärd särskildt för

att man skall kunna undgå att, såsom vid en tioårig lånetid skulle vara

erforderligt, vidtaga åtgärder för att vid gällande kraft bibehålla ej

mindre hufvudgäldenärens förbindelse än äfven de borgensförbindelser,

som vid dessa lån säkerligen i många fall måste fordras, äfven då

realsäkerhet lämnats.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må dels för bildande af en lånefond

till rederinäringens understödjande, att förvaltas

och användas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

de i statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 13

mars 1903 angifna grunder med af utskottet här ofvan

förordade ändringar och tillägg samt i enlighet med

de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan komma

att meddela, bemyndiga riksgäldskontoret att, i mån

af behof, från 1904 års början tillhandahålla statskontoret

ett belopp af 5,000,000 kronor, med åliggande

för statskontoret att till riksgäldskontoret inleverera

den å de från fonden utlämnade lån inflytande räntan,

dels ock medgifva, att de kapitalafbetalningar, som å

de från fonden utgående lånen verkställas, må intill

utgången af år 1909 tilläggas fonden.

Stockholm den 1 maj 1903.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Bih. till Riksd. Prof. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 47 Häft.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1903:124 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående bildande af en lånefond för rederinäringens understödjande. s. 13 i texten