Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition, angående ändring af vissa i kungl. kungörelsen den 10 november 1882 meddelade bestämmelser beträffande förvaltningen af kronans jordbruksdomäner samt en i ämnet väckt motion.
1903-05-12 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1903:91, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition, angående ändring af vissa i kungl. kungörelsen den 10 november 1882 meddelade bestämmelser beträffande förvaltningen af kronans jordbruksdomäner samt en i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 91.
Jf:o 91.
Ank. till Riksd. kansli den 12 maj 1903, kl. 5 e. in.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition, angående
ändring af vissa i kungl. kungörelsen den 10 november
1882 meddelade bestämmelser beträffande förvaltningen
af kronans jordbruksdomäner samt en i ämnet
väckt motion.
(I. A.)
Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet Öfver
jordbruksfonden för den 28 november 1902 har Kungl. Maj:t i en till
Riksdagen samma dag afiåten, till statsutskottets förberedande behandling
hänvisad proposition (n:o 5) föreslagit Riksdagen att för sin del besluta,
dels att de i 15:de och 17:de punkterna af kungl. kungörelsen den
10 november 1882 meddelade bestämmelser angående förvaltning af kronans
jordbruksdomäner skulle utbytas mot följande stadganden:
15:o. Arrendator nybyggnadsskyldighet skall, därest nybyggnad
anses erforderlig, före egendomens utarrendering såväl i afseende på byggnadernas
beskaffenhet som kostnaden därför noggrant bestämmas och i
arrendekontraktet angifvas.
Utan föreskrift i arrendekontraktet eller domänstyrelsens medgifvande
må ny- eller ombyggnad af kronans hus vid egendomen icke företagas.
Statsutskottets Utlåtande N:o 91.
11
Varder af arrendator med domänstyrelsens begifvande och efter plan,
som af densamma blifvit godkänd, byggnad uppförd, som ej innefattas
under den arrendatorn enligt arrendekontraktet ålagda byggnadsskyldigheten,
ankommer på domänstyrelsens pröfning, huruvida öfverbyggnaden
må arrendatorn godtgöras genom eftergift i närmaste årens arrende eller
vid egendomens afträdande af den nye arrendatorn; dock bör vid bestämmande
af sådan godtgörelse tagas i beräkning den nytta, som genom
den nya byggnaden kan arrendatorn under återstående arrendetiden tillskyndas.
Ersättning för verkställd öfverbyggnad, hvartill nuvarande arrendator
enligt de för hans arrende gällande föreskrifter kan finnas berättigad,
skall af den nye arrendatorn gäldas, där icke i arrendekontraktet med
honom varder annorlunda bestämdt.
Om, på grund af särskilda förhållanden, hemman eller lägenhet
anses lämpligen kunna utan åbyggnad utarrenderas, må arrendator från
all byggnadsskyldighet befrias.
17:o. Inträffar brandskada, vare arrendator skyldig att skadan bota
till den omfattning domänstyrelsen bestämmer och med den brandskadeersättning,
som erhålles. Kronan uppbär och tillhandahåller, sedan plan
för nybyggnaden blifvit fastställd, arrendatorn brandskadeersättningen i
den mån densamma för byggnaden erfordras; skolande, därest kostnaden
för nybyggnaden öfverstiger den kronan tillerkända ersättningen, det
öfverskjutande beloppet arrendatorn godtgöras genom eftergift å närmaste
årens arrende eller vid egendomens afträdande af den nye arrendatorn
;
dels ock att, då första gången utarrendering skedde af kronoegendom,
som för närvarande vore upplåten genom arrendekontrakt, däri
byggnadsskyldigheten bestämts enligt andra grunder än de genom 1882
års kungl. kungörelse stadgade, eller af kronoegendom, som ej förut varit
för statsverkets räkning utarrenderad, momenten 2, 3 och 4 i 15:de
punkten af samma kungörelse, sådana de nu gällde, skulle tillämpas.
Beträffande detta ärende har departementschefen till åberopade statsrådsprotokollet
anfört följande:
»I det förslag till domänförvaltningens ordnande, som under år 1880
af utsedde kommitterade utarbetades inom finansdepartementet, yttrade
kommitterade, bland annat, att före utarrendering af kronans egendomar
fullständig plan jämte kostnadsförslag borde uppgöras för de byggnadsarbeten,
som ansåges erforderliga under arrendetiden, och egendomen där
-
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 91.
efter utbjudas med skyldighet för arrendator!! att dessa arbeten i enlighet
med den fastställda planen utföra. Härvid anmärkte emellertid kommitterade,
att, då byggnadsskyldighetens bestämmande i enlighet med
berörda förslag förutsatte, att, sedan byggnadsplanen blifvit uppgjord —
hvilket, då arrendevärdet däraf vore beroende, måste ske senast i sammanhang
med arrendeuppskattningen — egendomens innehafvare icke finge
företaga några byggnadsarbeten, som kunde verka till rubbning i den
uPP?jor^a planen, men enligt de kontrakt, som gällde vid tiden för kommitterades
verksamhet, arrendatorerna vore oförhindrade att intill arrendetidens
slut fullgöra hvad som bruste i den enligt författningarna dem
åliggande, efter årsberäkning utgående byggnadsskyldighet, åtminstone i
regeln de nämnda grunderna för byggnadsskyldighetens reglerande icke
kunde tillämpas vid den utarrendering, som närmast förestode af kronans
egendomar. För de fall, där ej en fullständig plan för egendomens bebyggande
kunde vid utarrenderingen fastställas, syntes kommitterade byggnadsskyldigheten
böra ordnas så, att med afseende å hvarje egendoms
storlek och beskaffenhet ett visst årligt penningbelopp bestämdes att af
arrendatorn med byggnad under arrendetiden redovisas eller, i den mån
några byggnadsarbeten icke kommit till utförande, vid arrendetidens slut
till kronan kontant gäldas, hvilken årliga byggnadssumma borde bestämmas
till högst en tiondedel af årliga arrendevärdet, hvarjämte kommitterade
ansåge byggnads närmare beskaffenhet och den afräkning å byggnadssumman,
som därför finge äga rum, böra bestämmas af synerätt, samt
att, därest kostnaden för byggnad, som blifvit med behörigt tillstånd och
efter godkänd plan utförd, befunnes öfverstiga den i kontraktet bestämda
byggnadssumman, skälig godtgörelse för öfverbyggnaden skulle kunna
tilläggas arrendatorn att utgå genom eftergift å närmaste årens arrende
eller kontant gäldas vid egendomens afträde af den nye arrendatorn, som
da skulle genom sitt kontrakt härtill förbindas.
I fråga om den arrendatorerna åliggande byggnadsskyldighet efter
timad brandskada uttalade kommitterade den mening, att den förvaltande
myndigheten skulle äga bestämma, hvilka nybyggnader borde i de nedbrunna-
ställe uppföras, samt att, därest kostnaden för den föreskrifna
nybyggnaden komtne att öfverskjuta den brandskadeersättning, som erhölles,
det Överskjutande beloppet, i den mån detsamma icke motsvarades
af den arrendatorn kontraktsenligt åliggande nybyggnadsskyldigheten,
skulle honom godtgöras på enahanda sätt, som för annan öfverbyggnad
föreslagits.
Statsustskottets Utlåtande N:o 91.
13
De i öfverensstämmelse med det här ofvan anförda affattade bestämmelser
rörande nybyggnad, som infördes i det förslag till författning angående
grunderna för domänförvaltningen, som af kommitterade afgafs,
blefvo i allt hufvudsakligt af Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen godkända;
och erhöllo till följd häraf momenten 1, 2, 3 och 4 i 15:de
punkten i nådiga kungörelsen den 10 november 1882, angående förändrade
grunder för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner, följande
lydelse:
»Arrendator nybyggnadsskyldighet skall, där så ske kan, före
egendomens utarrendering såväl i afseende på byggnadernas beskaffenhet
som kostnaden därför noggrann! bestämmas och i arrendekontraktet
angifvas.
Kan sådant byggnadsförslag ej på förhand uppgöras, bör, med hänsyn
till egendomens storlek och dess beskaffenhet till ägor och befintliga
åbyggnader, vid arrendevärderingen föreslås och genom kontraktet bestämmas
visst för år beräknadt belopp i penningar, icke öfverstigande en
tiondedel af det föreslagna arrendevärdet, hvilket belopp bör genom byggnad
under arrendetiden redovisas eller vid egendomens afträdande till
kronan kontant gäldas. Inom sålunda bestämd gräns i afseende på kostnaden
vare arrendator pliktig att, om domänstyrelsen så påfordrar, vid
egendomen utföra ny- eller ombyggnad; skolande såväl den tid, inom
hvilken det af domänstyrelsen föreskrifna byggnadsarbetet bör vara fullbordad!,
som ock byggnadens närmare beskaffenhet och den afräkning,
som därför bör äga rum å den i kontraktet stadgade byggnadssumman,
bestämmas vid laga syn.
Utan föreskrift i arrendekontraktet eller domänstyrelsens medgifvande
må ombyggnad af kronans hus vid egendomen icke företagas, ej
heller ny byggnad uppföras, afsedd att gå i afräkning å arrendatorns byggnadsskyldighet.
Varder med domänstyrelsens begifvande och efter plan, som af densamma
blifvit godkänd, byggnad af arrendator uppförd, för hvilken kostnaden
är större, än som motsvarar den enligt kontraktet bestämda byggnadsskyldigheten,
ankomme på domänstyrelsens pröfning, huruvida öfverbyggnaden
må arrendatorn godtgöras genom eftergift å närmaste årens
arrende eller vid egendomens afträdande af den nye arrendatorn; dock
bör vid bestämmande af sådan godtgörelse tagas i beräkning den nytta,
som genom den nya byggnaden kan arrendatorn under återstående arrendetiden
tillskyndas »
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 91.
I fråga om nybyggnad efter brandskada stadgas i ] 7:de punkten af
sagda kungörelse:
»Inträffar brandskada, vare arrendator skyldig att skadan bota till
den omfattning, domänstyrelsen bestämmer, och med den brandskadeersättning,
som erhålles. Kronan uppbär och tillhandahåller, sedan plan
för nybyggnaden blifvit fastställd, arrendatorn brandskadeersättningen, i
den mån densamma för byggnaden erfordras; skolande, därest kostnaden
för nybyggnaden öfverstiger den kronan tillerkända ersättningen, det
öfverskjutande beloppet arrendatorn godtgöras genom afräkning å byggnadsskyldigheten,
eller, om denna är fullgjord, genom eftergift å närmaste
årens arrende eller vid egendomens afträdande af nye arrendatorn.»
Under erinran härom har domänstyrelsen i underdånig skrifvelse den
31 januari 1902 anfört följande:
Vid jämförelse af dessa stadganden med kommitterades ofvan upptagna
uttalanden framginge enligt styrelsens uppfattning med full tydlighet,
att, då i 15:de punkten lista momentet förutsattes, att hinder kunde
vid utarrendering möta för tillämpning af den meddelade bestämmelsen
angående byggnadsskyldighetens ordnande, härmed endast åsyftades hinder
af stadgande om nybyggnad i ett vid arrendevillkorens fastställande
för en egendom ännu gällande arrendekontrakt om densamma, samt att
med byggnadsskyldighet, som omnämndes i 8:dje och 4:de momenten af
ofvanberörda punkt, afsåges sådan, som läge inom gränsen af den enligt
2:dra momentet bestämda byggnadssumman. Att samma betydelse måste
inläggas i den byggnadsskyldighet, som omtalades i 17 :de punkten, vore
uppenbart af punktens innehåll i öfrigt.
Om styrelsens nu uttalade mening vore riktig, syntes däraf följa, att,
i den mån utarrenderingarna komme att ske för andra gången efter de
genom 1882 års kungörelse stadgade grunder, hvilket först inträffade med
en del år 1905 arrendelediga egendomar, 2:dra och 4:de momenten i 15:de
punkten ej längre skulle tillämpas utan i stället lista momentet, men
härigenom beröfvades domänstyrelsen möjligheten att, där under löpande
arrendeperiod för en på detta sätt utarrenderad egendom nybyggnad utöfver
den, som kunde vara bestämd i arrendekontraktet, befunnes nödig,
härtill lämna bidrag; och det kunde äfven ifrågasättas, om styrelsen, då
eldskada å sådan egendom inträffat och kostnaden för den nybyggnad,
som i anledning häraf föreskrefves, komme att öfverskjuta brandstodsersättningen,
kunde, med den lydelse 17ide punkten nu hade, bereda
arrendatorn godtgörelse för öfverskjutande beloppet annorledes än genom
Statsutskottets Utlåtande N:o 91.
15
att ålägga efterträdande arrendator!! att vid sitt tillträde af arrendet utgifva
godtgörelsen, en ersättningsform, som syntes från början endast vara
afsedd för det fall, att eldskadan inträffat så sent under arrendeperioden,
att de återstående arrendeafgifterna ej räckte till att jämte brandstoden
betacka nybyggnadskostnaden.
Vid det sammanträde med domänintendenterna, som hållits inför
domänstyrelsen under slutet af år 1899, hade desses uppmärksamhet blifva
fäst på den förändring i arrendeuppskattningsmännens åligganden,
som blefve en följd af tillämpningen af stadgandet i 1 5:de punkten lista
momentet. Därvid hade allmänt uttalats den meningen, att det skulle
möta stora svårigheter att i förväg bestämma en egendoms behof af
nybyggnad för en tid af 20 år framåt. Domänstyrelsen vore af samma
åsikt och ville i detta sammanhang framhålla, att å egendomar, som utarrenderades,
ej sällan förekomme odlingslägenheter, hvilkas uppodlande
med afseende å därmed förenade kostnader och arbete ej ansåges böra
åläggas arrendatorn såsom ett arrendevillkor. Genom 2lista punkten i
1882 års kungörelse vore emellertid tillfälle beredt för arrendator, som
frivilligt åtoge sig odlingsarbete af större omfång, att härtill erhålla understöd
genom minskning i arrendet, men det vore gifvet, att den uppmuntran,
som kunde ligga häri för en driftig arrendator att förbättra
egendomen, skulle i hög grad förringas, om han ej kunde påräkna något
bidrag till den utvidgning af utrymmet i egendomens åbyggnader, som
af den genom nyodlingen ökade skörden påkallades.
Med afseende å hvad sålunda anförts har styrelsen förklarat sig anse
det vara af största vikt, att styrelsen för framtiden, såsom hittills, blefve
i tillfälle att, då under löpande arrendeperiod för en egendom nybyggnad,
som arrendatorn ej enligt arrendekontraktet vore skyldig utföra, funnes
vara af nöden, härtill anvisa bidrag. Den form härför, som hittills jämlikt
15:de punkten 2:dra momentet af 1882 års kungörelse användts och
hvilken, efter hvad styrelsen förut framhållit, syntes varit afsedd att endast
provisoriskt anlitas, ansåge styrelsen ej böra bibehållas. Den enligt
nämnda moment bestämda byggnadssumman, hvilken egentligen vore att,
betrakta såsom en del af arrendet, kunde under vissa förhållanden blifva
för arrendatorn ganska betungande, såsom då han nödgades genom nybyggnad
på en gång redovisa hela summan, i synnerhet om detta skedde
kort efter arrendets mottagande, eller då han under arrendetiden ej affordrades
nybyggnad och i följd däraf finge vid arrendets slut kontant
utbetala hela summan.
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 91.
Styrelsen vore redan enligt 15:de punkten 4:de momentet af ofvanberörda
kungörelse berättigad att, sedan den genom arrendekontraktet om
en egendom bestämda byggnadssumman blifvit för byggnad använd, för
nybyggnad, som härutöfver kunde befinnas för egendomen nödig, bevilja
arrendatorn bidrag genom eftergift å arrendet; och ansåge styrelsen härmed
öfverensstämmande, att, då arrendatorns byggnadsskyldighet på förhand
bestämdes till uppförande af viss byggnad, styrelsen finge befogenhet
att för annan byggnad, som under arrendetiden ansåges vara af nöden,
lämna bidrag genom afkortning å arrendet.
På grund af hvad sålunda anförts har styrelsen gjort framställning
om aflåtande af nådig proposition till Riksdagen om vidtagande af de
utaf styrelsen angifna ändringar i förberörda författningsrum; och har
styrelsen, under förutsättning af bifall till styrelsens ändringsförslag, hemställt,
att i sammanhang med utfärdandet af de bestämmelser, som däraf
blefve en följd skulle förklaras, att, då första gången utarrendering skedde
af kronoegendom, som för närvarande vore upplåten genom arrendekontrakt,
däri byggnadsskyldigheten bestämts enligt andra grunder än de
genom 1882 års nådiga kungörelse stadgade, eller af kronoegendom, som
ej förut varit för statsverkets räkning utarrenderad, momenten 2. 3 och
4 i 15:de punkten af samma kungörelse, sådana de nu gällde, skulle
tillämpas.»
Under åberopande af hvad i detta ärende förekommit hemställde
departementschefen, att Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta ifrågavarande
proposition.
I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en af
herr L. P. Mallmin inom Andra Kammaren väckt, till utskottet remitterad
motion (n:o 132), däri föreslagits,
att Riksdagen med afslag å Kungl. Maj:ts proposition i ämnet måtte
antaga följande förändrade lydelse af 15:de punkten i ofvanberörda kungl.
kungörelse af den 10 november 1882:
15) Arrendatorns nybyggnadsskyldighet skall, där så lämpligen ske
kan, före egendomens utarrendering . . . angifvas.
Blifver sådant byggnadsförslag ej på förhand uppgjordt, bör--
bestämmas vid laga syn.
Utan föreskrift — — — byggnadsskyldighet.
Varder — — tillskyndas.
Statsutskottets Utlåtande N:o 91.
17
Beträffande de till stöd för detta förslag angifna skäl, får utskottet
hänvisa till motionen.
Utskottet har på de i propositionen angifna skäl ansett sig böra biträda
densamma och kan vid sådant förhållande icke förorda motionärens
från den kungl. propositionen afvikande förslag, hvadan utskottet hemställer,
att Riksdagen må, med afslag å herr Mallmins
förenämnda motion, bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.
Stockholm den 12 maj 1903.
På statsutskottets vägnar:
P. PEHRSON.
Reservation:
af herrar D. Persson, S. O. Nyländer och G. Odqvist, hvilka ansett, att
utskottets yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:
»Emot hvad Kungl. Maj:t i förevarande afseende föreslagit har utskottet
icke haft annat att erinra, än att, då äfven i andra fall än de i sista
momentet af ifrågavarande proposition angifna, det torde kunna ifrågakomma,
att byggnadsskyldigheten befinnes lämpligen böra bestämmas i
enlighet med stadgandena i nu gällande momenten 2, 3 och 4 i kungl.
kungörelsen den 10 november 1882, utskottet ansett möjligheten att för
sådana fall tillämpa nämnda moment icke böra helt och hållet afklippas.
Uppskattningsmännen synes nämligen böra inrymmas rätt att, då särskilda
omständigheter utöfver de i propositionen omförmälda därtill föranleda,
vid arrendevärdering på uppgifna skäl föreslå byggnadsskyldighetens utgörande
på sätt, i dessa moment föreskrifves. Och med anledning häraf
har utskottet ansett till sista momentet af föreliggande förslag böra efter
Dill. till Riksd. Prot. 1.903. 4 Sami. 1 Afd. 55 Häft. 3
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 91.
orden: »eller af kronoegendom, som ej förut varit för statsverkets räkning
utarrenderad», läggas orden: »eller då i öfrigt särskilda omständigheter
därtill föranleda».
Hvad utskottet sålunda förordar är ett steg i den riktning, motionärens
förslag afser; men i vidsträcktare mån anser sig utskottet icke
kunna biträda detta förslag, hvilket utskottet alltså finner sig icke kunna
i sin helhet tillstyrka.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,
att Riksdagen må, med anledning af herr Mallmins
ofvannämnda motion, på det sätt bifalla Kungl Maj:ts
förevarande framställning, att Riksdagen för sin del
beslutar
dels att de i 15:de och 17:de punkterna af kungl.
kungörelsen den 10 november 1882 meddelade bestämmelser
angående förvaltning af kronans jordbruksdomäner
skola utbytas mot följande stadganden:
15:o. Arrendators nybyggnadsskyldighet skall,
därest nybyggnad anses erforderlig, före egendomens
utarrendering såväl i afseende på byggnadernas beskaffendet
som kostnaden därför noggrannt bestämmas
och i arrendekontraktet angifvas.
Utan föreskrift i arrendekontraktet eller domänstyrelsens
medgifvande må ny- eller ombyggnad af
kronans hus vid egendomen icke företagas.
Varder af arrendator med domänstyrelsens begifvande
och efter plan, som af densamma blifvit godkänd,
byggnad uppförd, som ej innefattas under den
arrendatorn enligt arrendekontraktet ålagda byggnadsskyldigheten,
ankommer på domänstyrelsens pröfning,
huruvida öfverbyggnaden må arrendatorn godtgöras
genom eftergift i närmaste årens arrende eller vid
egendomens afträdande af den nye arrendatorn; dock
bör vid bestämmande af sådan godtgörelse tagas i beräkning
den nytta, som genom den nya byggnaden
kan arrendatorn under återstående arrendetiden tillskyndas.
Ersättning för verkställd öfverbyggnad, hvartill
Statsutskottets Utlåtande N:o 91.
19
nuvarande arrendator enligt de för hans arrende gällande
föreskrifter kan finnas berättigad, skall af den
nye arrendatorn gäldas, där icke i arrendekontraktet
med honom varder annorlunda bestämdt.
Om, på grund af särskilda förhållanden, hemman
eller lägenhet anses lämpligen kunna utan åbyggnad
utarrenderas, må arrendator från all byggnadsskyldighet
befrias.
17:o. Inträffar brandskada, vare arrendator skyldig
att skadan bota till den omfattning domänstyrelsen
bestämmer och med den brandskadeersättning, som
erhålles. Kronan uppbär och tillhandahåller, sedan
plan för nybyggnaden blifvit fastställd, arrendatorn
brandskadeersättningen, i den mån densamma för byggnaden
erfordras; skolande, därest kostnaden för nybyggnaden
öfverstiger den kronan tillerkända ersättningen,
det Överskjutande beloppet arrendatorn godtgöras
genom eftergift å närmaste årens arrende eller
vid egendomens afträdande af nye arrendatorn;
dels och att, då första gången utarrendering sker
af kronoegendom, som för närvarande är upplåten genom
arrendekontrakt, däri byggnadsskyldigheten bestämts
enligt andra grunder än de genom 1882 års
kungl. kungörelse stadgade, eller af kronoegendom,
som ej förut varit för statsverkets räkning utarrenderad,
eller då i öfrigt särskilda omständigheter därtill
föranleda, momenten 2, 8 och 4 i 15:de punkten af
samma kungörelse, sådana de nu gälla, skola tillämpas.
Herr H. Andersson har begärt att få antecknadt, att han icke deltagit
i förestående ärendes behandling inom utskotttet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1903:142 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ändring af vissa i kungl. kungörelsen den 10 november 1882 meddelade bestämmelser be a1 i texten