Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition, angående ändring af vissa i kungl. kungörelsen den 10 november 1882 meddelade bestämmelser beträffande förvaltningen af kronans jordbruksdomäner samt en i ämnet väckt motion.

1903-05-12 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1903:91, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition, angående ändring af vissa i kungl. kungörelsen den 10 november 1882 meddelade bestämmelser beträffande förvaltningen af kronans jordbruksdomäner samt en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 91.

Jf:o 91.

Ank. till Riksd. kansli den 12 maj 1903, kl. 5 e. in.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition, angående

ändring af vissa i kungl. kungörelsen den 10 november

1882 meddelade bestämmelser beträffande förvaltningen

af kronans jordbruksdomäner samt en i ämnet

väckt motion.

(I. A.)

Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet Öfver

jordbruksfonden för den 28 november 1902 har Kungl. Maj:t i en till

Riksdagen samma dag afiåten, till statsutskottets förberedande behandling

hänvisad proposition (n:o 5) föreslagit Riksdagen att för sin del besluta,

dels att de i 15:de och 17:de punkterna af kungl. kungörelsen den

10 november 1882 meddelade bestämmelser angående förvaltning af kronans

jordbruksdomäner skulle utbytas mot följande stadganden:

15:o. Arrendator nybyggnadsskyldighet skall, därest nybyggnad

anses erforderlig, före egendomens utarrendering såväl i afseende på byggnadernas

beskaffenhet som kostnaden därför noggrant bestämmas och i

arrendekontraktet angifvas.

Utan föreskrift i arrendekontraktet eller domänstyrelsens medgifvande

må ny- eller ombyggnad af kronans hus vid egendomen icke företagas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 91.

11

Varder af arrendator med domänstyrelsens begifvande och efter plan,

som af densamma blifvit godkänd, byggnad uppförd, som ej innefattas

under den arrendatorn enligt arrendekontraktet ålagda byggnadsskyldigheten,

ankommer på domänstyrelsens pröfning, huruvida öfverbyggnaden

må arrendatorn godtgöras genom eftergift i närmaste årens arrende eller

vid egendomens afträdande af den nye arrendatorn; dock bör vid bestämmande

af sådan godtgörelse tagas i beräkning den nytta, som genom

den nya byggnaden kan arrendatorn under återstående arrendetiden tillskyndas.

Ersättning för verkställd öfverbyggnad, hvartill nuvarande arrendator

enligt de för hans arrende gällande föreskrifter kan finnas berättigad,

skall af den nye arrendatorn gäldas, där icke i arrendekontraktet med

honom varder annorlunda bestämdt.

Om, på grund af särskilda förhållanden, hemman eller lägenhet

anses lämpligen kunna utan åbyggnad utarrenderas, må arrendator från

all byggnadsskyldighet befrias.

17:o. Inträffar brandskada, vare arrendator skyldig att skadan bota

till den omfattning domänstyrelsen bestämmer och med den brandskadeersättning,

som erhålles. Kronan uppbär och tillhandahåller, sedan plan

för nybyggnaden blifvit fastställd, arrendatorn brandskadeersättningen i

den mån densamma för byggnaden erfordras; skolande, därest kostnaden

för nybyggnaden öfverstiger den kronan tillerkända ersättningen, det

öfverskjutande beloppet arrendatorn godtgöras genom eftergift å närmaste

årens arrende eller vid egendomens afträdande af den nye arrendatorn

;

dels ock att, då första gången utarrendering skedde af kronoegendom,

som för närvarande vore upplåten genom arrendekontrakt, däri

byggnadsskyldigheten bestämts enligt andra grunder än de genom 1882

års kungl. kungörelse stadgade, eller af kronoegendom, som ej förut varit

för statsverkets räkning utarrenderad, momenten 2, 3 och 4 i 15:de

punkten af samma kungörelse, sådana de nu gällde, skulle tillämpas.

Beträffande detta ärende har departementschefen till åberopade statsrådsprotokollet

anfört följande:

»I det förslag till domänförvaltningens ordnande, som under år 1880

af utsedde kommitterade utarbetades inom finansdepartementet, yttrade

kommitterade, bland annat, att före utarrendering af kronans egendomar

fullständig plan jämte kostnadsförslag borde uppgöras för de byggnadsarbeten,

som ansåges erforderliga under arrendetiden, och egendomen där
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 91.

efter utbjudas med skyldighet för arrendator!! att dessa arbeten i enlighet

med den fastställda planen utföra. Härvid anmärkte emellertid kommitterade,

att, då byggnadsskyldighetens bestämmande i enlighet med

berörda förslag förutsatte, att, sedan byggnadsplanen blifvit uppgjord —

hvilket, då arrendevärdet däraf vore beroende, måste ske senast i sammanhang

med arrendeuppskattningen — egendomens innehafvare icke finge

företaga några byggnadsarbeten, som kunde verka till rubbning i den

uPP?jor^a planen, men enligt de kontrakt, som gällde vid tiden för kommitterades

verksamhet, arrendatorerna vore oförhindrade att intill arrendetidens

slut fullgöra hvad som bruste i den enligt författningarna dem

åliggande, efter årsberäkning utgående byggnadsskyldighet, åtminstone i

regeln de nämnda grunderna för byggnadsskyldighetens reglerande icke

kunde tillämpas vid den utarrendering, som närmast förestode af kronans

egendomar. För de fall, där ej en fullständig plan för egendomens bebyggande

kunde vid utarrenderingen fastställas, syntes kommitterade byggnadsskyldigheten

böra ordnas så, att med afseende å hvarje egendoms

storlek och beskaffenhet ett visst årligt penningbelopp bestämdes att af

arrendatorn med byggnad under arrendetiden redovisas eller, i den mån

några byggnadsarbeten icke kommit till utförande, vid arrendetidens slut

till kronan kontant gäldas, hvilken årliga byggnadssumma borde bestämmas

till högst en tiondedel af årliga arrendevärdet, hvarjämte kommitterade

ansåge byggnads närmare beskaffenhet och den afräkning å byggnadssumman,

som därför finge äga rum, böra bestämmas af synerätt, samt

att, därest kostnaden för byggnad, som blifvit med behörigt tillstånd och

efter godkänd plan utförd, befunnes öfverstiga den i kontraktet bestämda

byggnadssumman, skälig godtgörelse för öfverbyggnaden skulle kunna

tilläggas arrendatorn att utgå genom eftergift å närmaste årens arrende

eller kontant gäldas vid egendomens afträde af den nye arrendatorn, som

da skulle genom sitt kontrakt härtill förbindas.

I fråga om den arrendatorerna åliggande byggnadsskyldighet efter

timad brandskada uttalade kommitterade den mening, att den förvaltande

myndigheten skulle äga bestämma, hvilka nybyggnader borde i de nedbrunna-

ställe uppföras, samt att, därest kostnaden för den föreskrifna

nybyggnaden komtne att öfverskjuta den brandskadeersättning, som erhölles,

det Överskjutande beloppet, i den mån detsamma icke motsvarades

af den arrendatorn kontraktsenligt åliggande nybyggnadsskyldigheten,

skulle honom godtgöras på enahanda sätt, som för annan öfverbyggnad

föreslagits.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsustskottets Utlåtande N:o 91.

13

De i öfverensstämmelse med det här ofvan anförda affattade bestämmelser

rörande nybyggnad, som infördes i det förslag till författning angående

grunderna för domänförvaltningen, som af kommitterade afgafs,

blefvo i allt hufvudsakligt af Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen godkända;

och erhöllo till följd häraf momenten 1, 2, 3 och 4 i 15:de

punkten i nådiga kungörelsen den 10 november 1882, angående förändrade

grunder för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner, följande

lydelse:

»Arrendator nybyggnadsskyldighet skall, där så ske kan, före

egendomens utarrendering såväl i afseende på byggnadernas beskaffenhet

som kostnaden därför noggrann! bestämmas och i arrendekontraktet

angifvas.

Kan sådant byggnadsförslag ej på förhand uppgöras, bör, med hänsyn

till egendomens storlek och dess beskaffenhet till ägor och befintliga

åbyggnader, vid arrendevärderingen föreslås och genom kontraktet bestämmas

visst för år beräknadt belopp i penningar, icke öfverstigande en

tiondedel af det föreslagna arrendevärdet, hvilket belopp bör genom byggnad

under arrendetiden redovisas eller vid egendomens afträdande till

kronan kontant gäldas. Inom sålunda bestämd gräns i afseende på kostnaden

vare arrendator pliktig att, om domänstyrelsen så påfordrar, vid

egendomen utföra ny- eller ombyggnad; skolande såväl den tid, inom

hvilken det af domänstyrelsen föreskrifna byggnadsarbetet bör vara fullbordad!,

som ock byggnadens närmare beskaffenhet och den afräkning,

som därför bör äga rum å den i kontraktet stadgade byggnadssumman,

bestämmas vid laga syn.

Utan föreskrift i arrendekontraktet eller domänstyrelsens medgifvande

må ombyggnad af kronans hus vid egendomen icke företagas, ej

heller ny byggnad uppföras, afsedd att gå i afräkning å arrendatorns byggnadsskyldighet.

Varder med domänstyrelsens begifvande och efter plan, som af densamma

blifvit godkänd, byggnad af arrendator uppförd, för hvilken kostnaden

är större, än som motsvarar den enligt kontraktet bestämda byggnadsskyldigheten,

ankomme på domänstyrelsens pröfning, huruvida öfverbyggnaden

må arrendatorn godtgöras genom eftergift å närmaste årens

arrende eller vid egendomens afträdande af den nye arrendatorn; dock

bör vid bestämmande af sådan godtgörelse tagas i beräkning den nytta,

som genom den nya byggnaden kan arrendatorn under återstående arrendetiden

tillskyndas »

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 91.

I fråga om nybyggnad efter brandskada stadgas i ] 7:de punkten af

sagda kungörelse:

»Inträffar brandskada, vare arrendator skyldig att skadan bota till

den omfattning, domänstyrelsen bestämmer, och med den brandskadeersättning,

som erhålles. Kronan uppbär och tillhandahåller, sedan plan

för nybyggnaden blifvit fastställd, arrendatorn brandskadeersättningen, i

den mån densamma för byggnaden erfordras; skolande, därest kostnaden

för nybyggnaden öfverstiger den kronan tillerkända ersättningen, det

öfverskjutande beloppet arrendatorn godtgöras genom afräkning å byggnadsskyldigheten,

eller, om denna är fullgjord, genom eftergift å närmaste

årens arrende eller vid egendomens afträdande af nye arrendatorn.»

Under erinran härom har domänstyrelsen i underdånig skrifvelse den

31 januari 1902 anfört följande:

Vid jämförelse af dessa stadganden med kommitterades ofvan upptagna

uttalanden framginge enligt styrelsens uppfattning med full tydlighet,

att, då i 15:de punkten lista momentet förutsattes, att hinder kunde

vid utarrendering möta för tillämpning af den meddelade bestämmelsen

angående byggnadsskyldighetens ordnande, härmed endast åsyftades hinder

af stadgande om nybyggnad i ett vid arrendevillkorens fastställande

för en egendom ännu gällande arrendekontrakt om densamma, samt att

med byggnadsskyldighet, som omnämndes i 8:dje och 4:de momenten af

ofvanberörda punkt, afsåges sådan, som läge inom gränsen af den enligt

2:dra momentet bestämda byggnadssumman. Att samma betydelse måste

inläggas i den byggnadsskyldighet, som omtalades i 17 :de punkten, vore

uppenbart af punktens innehåll i öfrigt.

Om styrelsens nu uttalade mening vore riktig, syntes däraf följa, att,

i den mån utarrenderingarna komme att ske för andra gången efter de

genom 1882 års kungörelse stadgade grunder, hvilket först inträffade med

en del år 1905 arrendelediga egendomar, 2:dra och 4:de momenten i 15:de

punkten ej längre skulle tillämpas utan i stället lista momentet, men

härigenom beröfvades domänstyrelsen möjligheten att, där under löpande

arrendeperiod för en på detta sätt utarrenderad egendom nybyggnad utöfver

den, som kunde vara bestämd i arrendekontraktet, befunnes nödig,

härtill lämna bidrag; och det kunde äfven ifrågasättas, om styrelsen, då

eldskada å sådan egendom inträffat och kostnaden för den nybyggnad,

som i anledning häraf föreskrefves, komme att öfverskjuta brandstodsersättningen,

kunde, med den lydelse 17ide punkten nu hade, bereda

arrendatorn godtgörelse för öfverskjutande beloppet annorledes än genom

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 91.

15

att ålägga efterträdande arrendator!! att vid sitt tillträde af arrendet utgifva

godtgörelsen, en ersättningsform, som syntes från början endast vara

afsedd för det fall, att eldskadan inträffat så sent under arrendeperioden,

att de återstående arrendeafgifterna ej räckte till att jämte brandstoden

betacka nybyggnadskostnaden.

Vid det sammanträde med domänintendenterna, som hållits inför

domänstyrelsen under slutet af år 1899, hade desses uppmärksamhet blifva

fäst på den förändring i arrendeuppskattningsmännens åligganden,

som blefve en följd af tillämpningen af stadgandet i 1 5:de punkten lista

momentet. Därvid hade allmänt uttalats den meningen, att det skulle

möta stora svårigheter att i förväg bestämma en egendoms behof af

nybyggnad för en tid af 20 år framåt. Domänstyrelsen vore af samma

åsikt och ville i detta sammanhang framhålla, att å egendomar, som utarrenderades,

ej sällan förekomme odlingslägenheter, hvilkas uppodlande

med afseende å därmed förenade kostnader och arbete ej ansåges böra

åläggas arrendatorn såsom ett arrendevillkor. Genom 2lista punkten i

1882 års kungörelse vore emellertid tillfälle beredt för arrendator, som

frivilligt åtoge sig odlingsarbete af större omfång, att härtill erhålla understöd

genom minskning i arrendet, men det vore gifvet, att den uppmuntran,

som kunde ligga häri för en driftig arrendator att förbättra

egendomen, skulle i hög grad förringas, om han ej kunde påräkna något

bidrag till den utvidgning af utrymmet i egendomens åbyggnader, som

af den genom nyodlingen ökade skörden påkallades.

Med afseende å hvad sålunda anförts har styrelsen förklarat sig anse

det vara af största vikt, att styrelsen för framtiden, såsom hittills, blefve

i tillfälle att, då under löpande arrendeperiod för en egendom nybyggnad,

som arrendatorn ej enligt arrendekontraktet vore skyldig utföra, funnes

vara af nöden, härtill anvisa bidrag. Den form härför, som hittills jämlikt

15:de punkten 2:dra momentet af 1882 års kungörelse användts och

hvilken, efter hvad styrelsen förut framhållit, syntes varit afsedd att endast

provisoriskt anlitas, ansåge styrelsen ej böra bibehållas. Den enligt

nämnda moment bestämda byggnadssumman, hvilken egentligen vore att,

betrakta såsom en del af arrendet, kunde under vissa förhållanden blifva

för arrendatorn ganska betungande, såsom då han nödgades genom nybyggnad

på en gång redovisa hela summan, i synnerhet om detta skedde

kort efter arrendets mottagande, eller då han under arrendetiden ej affordrades

nybyggnad och i följd däraf finge vid arrendets slut kontant

utbetala hela summan.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 91.

Styrelsen vore redan enligt 15:de punkten 4:de momentet af ofvanberörda

kungörelse berättigad att, sedan den genom arrendekontraktet om

en egendom bestämda byggnadssumman blifvit för byggnad använd, för

nybyggnad, som härutöfver kunde befinnas för egendomen nödig, bevilja

arrendatorn bidrag genom eftergift å arrendet; och ansåge styrelsen härmed

öfverensstämmande, att, då arrendatorns byggnadsskyldighet på förhand

bestämdes till uppförande af viss byggnad, styrelsen finge befogenhet

att för annan byggnad, som under arrendetiden ansåges vara af nöden,

lämna bidrag genom afkortning å arrendet.

På grund af hvad sålunda anförts har styrelsen gjort framställning

om aflåtande af nådig proposition till Riksdagen om vidtagande af de

utaf styrelsen angifna ändringar i förberörda författningsrum; och har

styrelsen, under förutsättning af bifall till styrelsens ändringsförslag, hemställt,

att i sammanhang med utfärdandet af de bestämmelser, som däraf

blefve en följd skulle förklaras, att, då första gången utarrendering skedde

af kronoegendom, som för närvarande vore upplåten genom arrendekontrakt,

däri byggnadsskyldigheten bestämts enligt andra grunder än de

genom 1882 års nådiga kungörelse stadgade, eller af kronoegendom, som

ej förut varit för statsverkets räkning utarrenderad, momenten 2. 3 och

4 i 15:de punkten af samma kungörelse, sådana de nu gällde, skulle

tillämpas.»

Under åberopande af hvad i detta ärende förekommit hemställde

departementschefen, att Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta ifrågavarande

proposition.

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en af

herr L. P. Mallmin inom Andra Kammaren väckt, till utskottet remitterad

motion (n:o 132), däri föreslagits,

att Riksdagen med afslag å Kungl. Maj:ts proposition i ämnet måtte

antaga följande förändrade lydelse af 15:de punkten i ofvanberörda kungl.

kungörelse af den 10 november 1882:

15) Arrendatorns nybyggnadsskyldighet skall, där så lämpligen ske

kan, före egendomens utarrendering . . . angifvas.

Blifver sådant byggnadsförslag ej på förhand uppgjordt, bör--

bestämmas vid laga syn.

Utan föreskrift — — — byggnadsskyldighet.

Varder — — tillskyndas.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 91.

17

Beträffande de till stöd för detta förslag angifna skäl, får utskottet

hänvisa till motionen.

Utskottet har på de i propositionen angifna skäl ansett sig böra biträda

densamma och kan vid sådant förhållande icke förorda motionärens

från den kungl. propositionen afvikande förslag, hvadan utskottet hemställer,

att Riksdagen må, med afslag å herr Mallmins

förenämnda motion, bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

Stockholm den 12 maj 1903.

På statsutskottets vägnar:

P. PEHRSON.

Reservation:

af herrar D. Persson, S. O. Nyländer och G. Odqvist, hvilka ansett, att

utskottets yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:

»Emot hvad Kungl. Maj:t i förevarande afseende föreslagit har utskottet

icke haft annat att erinra, än att, då äfven i andra fall än de i sista

momentet af ifrågavarande proposition angifna, det torde kunna ifrågakomma,

att byggnadsskyldigheten befinnes lämpligen böra bestämmas i

enlighet med stadgandena i nu gällande momenten 2, 3 och 4 i kungl.

kungörelsen den 10 november 1882, utskottet ansett möjligheten att för

sådana fall tillämpa nämnda moment icke böra helt och hållet afklippas.

Uppskattningsmännen synes nämligen böra inrymmas rätt att, då särskilda

omständigheter utöfver de i propositionen omförmälda därtill föranleda,

vid arrendevärdering på uppgifna skäl föreslå byggnadsskyldighetens utgörande

på sätt, i dessa moment föreskrifves. Och med anledning häraf

har utskottet ansett till sista momentet af föreliggande förslag böra efter

Dill. till Riksd. Prot. 1.903. 4 Sami. 1 Afd. 55 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 91.

orden: »eller af kronoegendom, som ej förut varit för statsverkets räkning

utarrenderad», läggas orden: »eller då i öfrigt särskilda omständigheter

därtill föranleda».

Hvad utskottet sålunda förordar är ett steg i den riktning, motionärens

förslag afser; men i vidsträcktare mån anser sig utskottet icke

kunna biträda detta förslag, hvilket utskottet alltså finner sig icke kunna

i sin helhet tillstyrka.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, med anledning af herr Mallmins

ofvannämnda motion, på det sätt bifalla Kungl Maj:ts

förevarande framställning, att Riksdagen för sin del

beslutar

dels att de i 15:de och 17:de punkterna af kungl.

kungörelsen den 10 november 1882 meddelade bestämmelser

angående förvaltning af kronans jordbruksdomäner

skola utbytas mot följande stadganden:

15:o. Arrendators nybyggnadsskyldighet skall,

därest nybyggnad anses erforderlig, före egendomens

utarrendering såväl i afseende på byggnadernas beskaffendet

som kostnaden därför noggrannt bestämmas

och i arrendekontraktet angifvas.

Utan föreskrift i arrendekontraktet eller domänstyrelsens

medgifvande må ny- eller ombyggnad af

kronans hus vid egendomen icke företagas.

Varder af arrendator med domänstyrelsens begifvande

och efter plan, som af densamma blifvit godkänd,

byggnad uppförd, som ej innefattas under den

arrendatorn enligt arrendekontraktet ålagda byggnadsskyldigheten,

ankommer på domänstyrelsens pröfning,

huruvida öfverbyggnaden må arrendatorn godtgöras

genom eftergift i närmaste årens arrende eller vid

egendomens afträdande af den nye arrendatorn; dock

bör vid bestämmande af sådan godtgörelse tagas i beräkning

den nytta, som genom den nya byggnaden

kan arrendatorn under återstående arrendetiden tillskyndas.

Ersättning för verkställd öfverbyggnad, hvartill

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 91.

19

nuvarande arrendator enligt de för hans arrende gällande

föreskrifter kan finnas berättigad, skall af den

nye arrendatorn gäldas, där icke i arrendekontraktet

med honom varder annorlunda bestämdt.

Om, på grund af särskilda förhållanden, hemman

eller lägenhet anses lämpligen kunna utan åbyggnad

utarrenderas, må arrendator från all byggnadsskyldighet

befrias.

17:o. Inträffar brandskada, vare arrendator skyldig

att skadan bota till den omfattning domänstyrelsen

bestämmer och med den brandskadeersättning, som

erhålles. Kronan uppbär och tillhandahåller, sedan

plan för nybyggnaden blifvit fastställd, arrendatorn

brandskadeersättningen, i den mån densamma för byggnaden

erfordras; skolande, därest kostnaden för nybyggnaden

öfverstiger den kronan tillerkända ersättningen,

det Överskjutande beloppet arrendatorn godtgöras

genom eftergift å närmaste årens arrende eller

vid egendomens afträdande af nye arrendatorn;

dels och att, då första gången utarrendering sker

af kronoegendom, som för närvarande är upplåten genom

arrendekontrakt, däri byggnadsskyldigheten bestämts

enligt andra grunder än de genom 1882 års

kungl. kungörelse stadgade, eller af kronoegendom,

som ej förut varit för statsverkets räkning utarrenderad,

eller då i öfrigt särskilda omständigheter därtill

föranleda, momenten 2, 8 och 4 i 15:de punkten af

samma kungörelse, sådana de nu gälla, skola tillämpas.

Herr H. Andersson har begärt att få antecknadt, att han icke deltagit

i förestående ärendes behandling inom utskotttet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1903:142 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ändring af vissa i kungl. kungörelsen den 10 november 1882 meddelade bestämmelser be a1 i texten