Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående lösen för byggnader, som af hysts från det för statens järnvägar af tagna området i Malmberget.

1903-05-12 · 6 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1903:94, Utlåtande, i anledning af väckt motion angående lösen för byggnader, som af hysts från det för statens järnvägar af tagna området i Malmberget.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

N:o 94.

Ank. till Riksd. kansli den 12 maj 1903, kl. 5 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående lösen för byggnader,

som af hysts från det för statens järnvägar af tagna

området i Malmberget.

(I. A.)

I en inom Andra Kammaren väckt, till statsutskottet remitterad

motion (n:o 114) hafva herrar C. A. Lindhagen och J. G. Pettersson i

Södertälje hemställt, att Riksdagen ville medgifva, att lösen finge på de

villkor, Riksdagen kunde bestämma, utgå för de byggnader som afhystes

från det för statens järnvägar aftagna området i Malmberg^ >.

Till stöd för berörda hemställan har i motionen anförts följan .

»Vid 1901 års riksdag väcktes af undertecknade en så lydande motion:

''Såsom bekant, har vid Malmberget inom Gellivare socken kronan

förut ägt och ensam disponerat all mark omkring grufvorna och de töi

dem u^^e^tfden;åsom 1898 års statsutskott yttrade »omständigheterna

oemotståndligt framkallat behofvet af bostäder», inträffade det, att befolkningen

började utan särskilt tillstånd uPP[öra „b^tädfei\ a11. "*

hvar på den kringliggande kronomarken. Och i följd af de i alla af

den oordnade förhållandena blefvo dessa byggnader naturligtvis uppföida

på det mest provisoriska sätt. Sålunda uppkom deri s. k. kåkstaden.

Bih. till Riksd. Prat. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 57 Haft. (N:o 94 ) 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

* Statsutskottets Utlåtande N:o 94.

. ,,-ff\den 1ma,rk’ hvarå nämnda byggnader uppförts, har emellertid 1899

års Riksdag beslutat dels utarrendera en del till aktiebolaget Gellivare

malmfält dels för järnvägens behof aftaga ett visst område och dels af
wja

J°rd’ , F. att’ eijll"t uppgjord regleringsplan, fördelad i tomter, upplåtas

till enskilda med äganderätt för bebyggande. 1

Enligt Riksdagens beslut skulle de å bolagets arrendemark uppförda

byggnader jämte tomtområden afträdas, när sådant kunde finnas erfordern‘ed

hänsyn till bolagets behof af utrymme för sin rörelse,

åt hålsovardsskäl eller för åstadkommandet af ordnad byggnadsverksamhet •

dock alag det bolaget att därvid erlägga lösen för byggnadernas värde.

7aremot meddelas ej något beslut om lösen för byggnader, uppförda å

järnvägens eller stadssamhällets områden, och någon utredning om anledningen

därtill återfinnes ej heller i de till ärendet hörande riksdagshandlingarna.

Det är klart, att en dylik åtskillnad måste ställa sig obillig

område^ ^ ^ b^nader uppförda utom det till bolaget upplåtna

A den för järnvägen undantagna mark hafva nu i slutet af förra

aret genom järnvägsförvaltningens åtgöranden blifvit aftysta samtida därå

uppförda byggnader till ett antal af omkring trettio, utan att ägarne bekonmut

någon, ersättning för dem. Det kan dock ej anses staten värdigt

att väl förbinda bolaget utgifva ersättning för byggnad å bolagets arrendejord,

men själf undandraga sig sådan ersättning, när staten för sin e°-en

lnkoinstgifvande rörelse tager i anspråk en del af kåkstadens område,

lyd hgen föreligger här också allenast ett förbiseende.

...„ ^got annorlunda ställer sig saken i afseende å byggnaderna på det

bhfvande stadssamhällets område. Köparen af en tomt kan här ej tillförbindas

ersätta en på tomten förut uppförd byggnad. Ersättningen kunde

visserligen utgå af köpeskillingarna för tomterna, men då dessa enligt

Riksdagens beslut må tills vidare och intill dess annorlunda kan varda

bestämdt användas till bestridande af sådana utgifter, som finnas erforderliga

för områdets behöriga ordnande, skulle det senare ändamålet därigenom

utan tvRvei blifva för mycket åsidosatt. Ägaren af ett hus har här också

tillfälle att bevara detsamma genom att inköpa själfva tomten, till hvars

inlösen äfven företrädesrätt under viss förutsättning utlofvats sådan husägare.

Dock står dylik utväg ej öppen för den, hvilkens byggnad är uppförd

å mark, som afsatts till gata, torg eller allmän plats.

åt , U1nder det sistlidne sommar af åtskilliga riksdagsmän gjorda besök

i Malmberget bragtes denna fråga på tal från arbetarnes sida. Och vid

ett nyligen hållet, talrikt besökt möte med Malmbergets arbetare uttalade

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 94.

3

mötet ett bestämdt kraf på att järnvägsförvaltningen borde ersätta de husägare,

som alhysts tran järnvägens område, för deras förluster. Dessutom

uttalade mötet önskvärdheten af att ersättning måtte af tomtmedlen tillerkännas

de personer, som hade sina hus å tillämnade gator, toro- och

allmänna platser inom stadssamhällets område. *

i r D3 deSSa, önskemål och i all synnerhet det första synas oss billiga

och lörtjänta åt tillmötesgående, hemställa vi vördsamt,

att Riksdagen ville medgifva, att lösen må, på de villkor, Riksdagen

kan bestämma, utgå dels för de byggnader, som afhysts från det för statens

järnvagar aftagna området i Malmberget, och dels för de hus, som uppförts

a mark hvilken därstädes enligt uppgjord regleringsplan upplagts till gator,

torg och allmänna platser.’ ö ’

Statsutskottet afstyrkte helt och hållet det sista yrkandet uti motionen

uträttande åter motionärernas första hemställan anförde statsutskottet, att

nlhgheten syntes kräfva, att de personer, som uti ifrågavarande trakt

upptört bostäder, och andra byggnader å den mark, som bibehållits för

statsverkets rakning, icke försattes i sämre ställning än de, som slagit

sig ned pa det af staten numera utarrenderade område och hvilkas billighetsanspråk

blifvit af statsmakterna vid utarrenderingen vederbörligen

lllgodosedda. Någon ersättning för byggnaderna syntes alltså utskottet

skäligen, i likhet med hvad beträffande lägenhetsinnehafvare å den till

(jern va re malmfält upplåtna mark ägt rum, böra af allmänna medel tilldelas

nu ifrågavarande lägenhetsinnehafvare, hvilka samtliga skulle hafva

bbtvit från lägenheten aftysta, med undantag af tre, hvilka, på därom

gjorda framställningar, af järnvägsstyrelsen beviljats anstånd med afflyttmtl!.

iristundande sommar. Då emellertid utskottet inhämtat, att

atsklinga af dessa aftysta lägenhetsinnehafvare den 4 februari 1901 hos

Kungl. Magt gjort ansökan om ersättning af statsmedel för förluster genom

oortforandet, af dem tillhöriga byggnader och frågan alltså vore föremål

tor Kungl. Maj:ts pröfning, fann sig utskottet icke äga anledning att för

närvarande förorda någon särskild åtgärd i ärendet från Riksdagens sida

Denna statsutskottets hemställan blef af Riksdagen bifallen.

Emellertid har nu den i statsutskottets utlåtande omförmälda framställningen

hos Rungl. Maj:t blifvit afgjord. Genom ett i december 1902

expediera^ utslag har Kungl. Maj:t nämligen funnit densamma icke föranleda

till någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

_ I nämnda ärende hade från Konungens befallningshafvande i Luleå

och järnvägsstyrelsen afgifvits infordrade yttranden, hvari ansökningen

atstyrktes. Båda, myndigheterna framhöllo därvid, att sökandena ej hade

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 Statsutskottets Utlåtande Ä'':o U4.

någon ratt till grunden, hvarå byggnaderna uppförts. Myndigheterna

ansåeo ei heller, att ur billighet ssynpunkt kunde hämtas något stöd fö

ett bifall och framhöllo i detta afseende särsklldt, att sökandena, ehuru

ett b ta 1 och ii gj0rt detta godvilligt. Befallnings
ISSäfC

dessutom? att ett bifall §11 framställningen skulle verka som

nonmuntran till fortsatta inkräktmngar a kronans mark.

Myndigheterna bedömde således saken företrädesvis ur eu

synpunkt. De sakliga rättsgrunder, som i öfverensstämmelse med Riks

da er ens åren 1899 och 1901 uttalade uppfattning talade foi bifril till

ansökningen ägnades icke någon som helst uppmärksamhet, FölJak^g™

lämnades° af myndigheterna äfven obesvaradt det grannlaga spöi småle ,

*MeT^TT''Zl Äghän

bila etren(förn, som staten beröfva!'' dem genom järnvägsanläggningen.

bila egendom särskiida grunder för sitt afslag få

ma„ vkf förutsätta! att detta äfven Innefattar c,t godkännande åt de börda

myndigheternas uppfattning.

äremot stål'' då Riksdagens uttalade mening i motsatt riktmn .

Natron anledning för Riksdagen att nu frångå denna mening synes^ej

förebrå så^da man ej anser, att statens stora utgifter pa senare tadel

för vidtutseende ändamål redan försatt landet i en sådan ^lägenhet

sliten ei vidare har råd att fullgöra sina förbindelser i småsaker Därtill

i nft Tvnnfri Mai-ts pröfning afser endast sju husagares anspiåk.

“ga hafv! ftätaf Sg Riksdag»- pröfning af ärendot och syne,

oss därvid särskildt sådana personer, som själfva begagnat sina us

förtjäna att ihågkommas med skälig ersättning.»

Utskottet får till början erinra, att förutom det område, soiu i mo

tionen torde vara närmast afsedt, eller det som för statens 1™vägars

rakning ursprungligen tagits i anspråk, finnes ett annat därtill g ’

läkning uispiun,n c ö den viå Kungl. Ma ds proposition u:o 84

llb 189°9 t Tkldag anande upplåtelse af Lrk vid Jellivare Malmberg

fogade9 karl! Ä område, hSSket enligt kung!. brefveWen 14 innrs

1902 bbfvit till kungl. järnvägsstyrelsen öfverlämnad. AD ■

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 94.

5

nämnda område hafva en mängd mindre trähus eller s. k. kåkar utan

vederbörligt tillstånd af enskilda personer uppförts.

Enligt hvad motionärerna erinrat, uttalade statsutskottet vid 1901

års riksdag, med anledning af då väckt förslag i enahanda syfte som det

nu föreliggande, den mening, att billigheten syntes kräfva, att de personer,

hvilka å den del af kronan tillhörig mark i Gellivare, som bibehållits för

statsverkets räkning, uppfört bostäder och andra byggnader, icke försattes

i sämre ställning än de, som slagit sig ned på det af staten utarrenderade

område af samma mark och hvilkas billighetsanspråk blifvit af statsmakterna

vid utarrenderingen vederbörligen tillgodosedda. Någon ersättning

för byggnaderna syntes alltså utskottet skäligen böra, i likhet med hvad

beträffande lägenhetsinnehafvare å den till Gellivare Malmfält upplåtna mark

ägt rum, af allmänna medel tilldelas förstberörda lägenhetsinnehafvare.

Utskottet delar i hufvudsak förenämnda uppfattning, men anser, att

utredning i hvarje särskildt fall bör åvägabringas för utrönande, om och

i hvad män ifrågavarande ersättning bör utgå. Såsom i motionen äfven

meddelats, hafva några af dessa lägenhetsinnehafvare hos Kungl. Maj:t

gjort ansökan om ersättning af statsverket för förluster vid bortförande af

byggnader från ofvanberörda område; men har Kungl. Maj:t, efter inhämtande

af yttrande från vederbörande myndigheter, enligt kungl. bref den

31 december 1902 icke funnit ansökningen till någon Kungl. Maj:ts vidare

åtgärd föranleda. Att ytterligare åtgärder vidtagas för att bereda bemälda

sökande, hvilkas ersättningsanspråk sålunda redan blifvit pröfvade och afslagna,

lösen för afhysta byggnader, anser sig utskottet under nuvarande

förhållanden icke kunna förorda. Men däremot synes utredning böra verkställas

angående de billighetsanspråk, som från öfriga af ifrågavarande

lägenhetsinnehafvare skäligen kunna i förevarande afseende framställas.

Sedan en sådan utredning gifvit vid handen, i hvilka afseenden ersättning

bör till lägenhetsinnehafvare utgå, torde det böra ankomma på

Kungl. Maj:t att bestämma den ordning, i hvilken tillgång till ersättningens

utbetalande bör af allmänna medel beredas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, med anledning af herrar Lindhagens

och Petterssons ifrågavarande motion, i skrifvelse

till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta

verkställa utredning angående den ersättning, som för

förlust vid bortförande af byggnader från det till statens

järnvägar upplåtna område af kronans öfverlopps
Bih.

till Riksd. Prot. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 51 Raft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 94.

mark omkring Gellivare Malmberg bör lägenhetsinnehafvare

på grund af billighetsskäl beredas, samt därefter

vidtaga den åtgärd för sådan ersättnings utgående, som

Kungl. Maj:t kan finna vara af förhållandena påkallad.

Stockholm den 12 maj 1903.

På statsutskottets vägnar:

P. PEHRSON.

Det skulle här antecknas, att herrar H. Andersson och I. Månsson icke

deltagit i förestående ärendes behandling inom utskottet.

Stockholm 1903.

Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1903:145 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion angående lösen för byggnader, som aflig sts från det för statens järnvägar aflugna området i Malmberget. s. 2 i texten