Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige och Norge, dels ock en i ämnet väckt motion.

1904-05-09 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1904:39, Betänkande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige och Norge, dels ock en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottes Betänkande N:o 39.

1

N:o 39.

Ank. till Eiksd. kansli den 9 maj 1904, kl. 12 midd.

Betänkande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till förordning angående vissa

bestämmelser rörande sjöfarten och gränstrafiken

mellan Sverige och Norge, dels ock en i ämnet

väckt motion.

I en till bevillningsutskottet hänvisad proposition, n:o 95, har

Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga ett propositionen bilagdt

förslag till förordning angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten

och gränstrafiken mellan Sverige och Norge, så lydande:

§ 1.

Alla i Norge inhemska fartyg och båtar, öppna eller däckade och

af hvad slag och dräktighet som helst, skola, ehvad de där äro byggda

eller naturaliserade, äfven i Sverige behandlas såsom inhemska och åtnjuta

alla därmed förenade rättigheter samt må således, utan afseende

därå om de ankomma eller afgå från eller till in- eller utländsk ort

eller om de äro barlastade eller lastade med in- eller utländska varor,

icke åläggas andra eller högre afgifter till kronan, städer eller särskilda

inrättningar, än af inhemska fartyg och båtar skola utgöras.

Norska fartyg och båtar må ock inom svenskt område idka fraktfart

med samma rätt och under enahanda villkor, som för inhemska

fartyg och båtar äro bestämda.

För tillgogonjutande af dessa och öfriga för varuskeppningen

medgifna förmåner skola norska fartyg vara försedda med sådana handlingar,

som till bestyrkande af deras nationalitet äro i Norge föreskrifna.

Bill. till Eiksd. Prot. 1904. 5 Sami. 1 A/d. 33 Häft. (N:o 39.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 39.

§ 2-

Mom. 1. Vid resa landvägen från Norge till Sverige vare det,

med undantag för spelkort, hvilka äro underkastade såväl stämpelafgift

som tull, samt brännvin och sprit jämte därmed beredda drycker äfvensom

vin, för hvilka senare varor tull skall erläggas, medgifvet att af

till införsel tillåtna, tull underkastade naturalster eller tillverkningar

tullfritt medföra följande mindre partier, nämligen:

bröd 10 kg.,

fläsk 10 kg.,

garn, alla slag, tillsammans 5 kg.,

kaffe och kaffesurrogat tillsammans 5 kg.,

malt 10 kg.,

risgryn 5 kg.,

socker 5 kg.,

spannmål, omalen, 40 kg.,

» malen, 25 kg.,

tobak 1 kg.,

vålnader, alla slag, tillsammans 15 meter, dock icke utöfver ett

sammanlagdt värde af 25 kronor,

öl 5 liter samt

andra varor till ett sammanräknadt värde af 20 kronor;

dock att för det fall, att resan sker öfver den del af gränsen, som

är belägen mellan tullstationen i Medskogen i Värmland och Ljusnebäcken

i Härjedalen eller öfver gränsen mot Frostvikens socken i Jämtland

ocli norr om denna belägna orter, ofvan stadgade myckenheter i

fråga om nedannämnda varor sålunda ökas, att det skall vara den

resande tillåtet att af dem tullfritt medföra följande partier, nämligen:

bröd 20 kg.,

m;dt 4<> kg.,

socker 10 kg.,

spannmål, omalen, 150 kg.,

» malen, 100 kg.,

väfnader, alla slag, tillsammans 15 meter, dock icke utöfver ett

värde af 40 kronor,

Öl 10 liter,

andra varor, rörande hvilka icke bär ofvan i detta mom. särskildt

stadgats, till ett sammanräknadt värde af 30 kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 39. 3

För vara, som af resande medföres i större myckenhet, än ofvan

stadgats, skall tull, enligt hvad eljest gäller, erläggas för hela den af

varan införda kvantiten.

Tullfrihet, hvarom i detta mom. sägs, gäller icke för varor, som

i handelsafsikt införas vare sig för att i vanlig ordning försäljas eller

för att utlämnas såsom ersättning för verkställdt arbete, ej heller för

varor, som af handlande eller för handlandes räkning införas, så vidt

de äro af de slag, med hvilka han idkar handel.

Resande vare, om tulltjänsteman eller tullbetjänt sådant fordrar,

skyldig att, jämte uppgift om yrke och hemvist, aflämna en under edlig

förpliktelse afgifven skriftlig försäkran, att de varor, han medför, icke

införas i handelsafsikt, på sätt ofvan förmäles. Införas varorna icke

för resandes egen räkning, skall sådan försäkran afgifvas af den, för

hvilkens räkning de införas. Underlåter någon aflämna dylik försäkran,

skola varorna i vanlig ordning tullbehandlas.

Mom. 2. Om i gränstrakterna någon äger eller brukar egendom

på båda sidor om gränsen, må utsäde, kreatur och redskap, som erfordras

för egendomens skötsel, tullfritt föras öfver gränsen till Sverige.

Mom. 3. Varor, som af gränsbefolkningen för hushållsbehof föras

från Sverige till Norge för att förädlas genom blekning, färgning, garfning,

målning, spinning, väfning eller annan dylik bearbetning eller för

reparation och som efter sådan förädling eller reparation återinföras,

skola vid återinförseln vara fria från tullumgälder.

Likaså skola varor, som af gränsbefolkningen för hushållsbehof

föras från Norge till Sverige för att här undergå sådan förädling eller

reparation, om hvilken nyss blifvit sagdt, och därefter till Norge återutföras,

vid införseln till Sverige vara fria från tullumgälder.

Mom. 4. Dragare och fordon, som uppenbarligen användas endast

för transport af gods eller personer från Norge till Sverige, äro ej

underkastade tullafgifter.

Mom 5. Till förekommande af missbruk utaf de i mom. 2, 3 och 4

gjorda medgifvanden äger generaltullstyrelsen eller i särskild! fall tullmyndighet

vid gränsen att meddela de närmare kontrolllöreskrifter, som

kunna anses erforderliga.

§ 3.

Varor, som öster om Saltbacken å svenska och Sponviks skansar

å norska sidan öfver Svinesund eller Idefjorden föras från Norge till

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 39.

Sverige i färja, pråm eller båt under fyra tons dragighet eller om

vintern öfver isen, skola, med hänsikt till tullväsendet, anses såsom vore

de landvägen införda, så vida de icke antingen sjövägen transporterats

till norska sidan af nämnda färjställe eller fjord och därifrån sedan

öfverförts till svenska sidan eller ock blifvit till denna senare öfverförda

för att därifrån omedelbart sändas sjövägen vidare.

Denna, förordning skall träda i kraft den 16 nästinstundande maj

och, där icke annorlunda stadgas, lända till efterrättelse till och med

den 15 maj 1905.

I den kungl. propositionen har åberopats bifogadt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver finansärenden för den 26 sistlidna mars, hvaraf

inhämtas, att chefen för finansdepartementet vid ärendets föredragning

inför Kungl. Maj:t anfört följande:

»Nu gällande förordning af den 8 maj 1903 angående vissa bestämmelser

rörande sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige och

Norge trädde i kraft den 16 berörda maj och upphör med den 15 nästinstundande

maj i sin helhet att gälla. Af de i förordningen meddelade

bestämmelser har den, som afser medgifvande att tullfritt införa de i

förordningen omförmälda större myckenheter spannmål, omalen och

malen, äfven för det fall att resa sker öfver den del af gränsen, som

är belägen mellan tullstationen i Medskogen och tullstationen i Mitandersfors

i Värmland, redan med utgången af december månad 1903 trädt

ur kraft. Något skäl att åter upplifva berörda medgifvande föreligger

icke,, men å andra sidan saknar jag också anledning föreslå någon

ändring i förordningens bestämmelser i öfrigt, livilka synas mig fortfarande

böra få vara i tillämpning; och hemställer jag därför i underdånighet,

att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen

att antaga ett förslag till förordning i ämnet, innefattande, med undantag

af nyssberörda medgifvande, bestämmelser af enahanda lydelse med

de i förordningen den 8 maj 1903 gifna, att träda i kraft den 16 nästkommande

maj och, där icke annorlunda stadgas, lända till efterrättelse

till och med den 15 maj 1905.»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 39.

5

I sammanhang med den kung!, propositionen har utskottet till behandling

företagit en inom Andra Kammaren af herr G. S. Neiglick

väckt motion, n:o 267, i hvilken tre andra af kammarens ledamöter instämt,

varande berörda motion af följande lydelse:

»I till Riksdagen aflåten proposition, n:o 95, med förslag till förordning

angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten och gränstrafiken

mellan Sverige och Norge, hemställer Kungl. Maj:t, att de bestämmelser

härom, som varit i hufvudsak gällande efter mellanrikslagens upphäfvande,

fortfarande skola äga tillämpning.

I anledning häraf tillåter jag mig göra följande erinringar och

framställning.

Redan genom en kungl. förordning den 24 maj 1825 erhöllo resande,

som färdades landvägen öfver gränsen från Norge till Sverige,

rätt att tullfritt medföra vissa myckenheter husbehofsartiklar; och hade

denna förordning väl hufvudsakligen till ändamål att på en tid, då kommunikationerna

voro föga utvecklade och handelsmän funnos nästan

endast i städerna, bereda gränsboarne vissa lättnader. Denna gränsboarne

förunnade förmån fortfor till den 13 juli 1897, då dittills gällande

mellanrikslag upphäfdes, hvarefter genom en särskild år för år förnyad

förordning bestämmes viss myckenhet af varor, som vid resa landvägen

från Norge till Sverige må tullfritt införas. Dessutom föreskrifves i

denna förordning, att varor, som under vissa förhållanden föras från

Norge till Sverige öfver Svinesund eller Idefjord, skola med hänsyn till

tullväsendet anses såsom voro de landvägen införda. Denna bestämmelse,

som funnits sedan år 1831, har efter mellanrikslagens upphäfvande

vidgats i fråga om sjöområdets utsträckning. Bestämmelserna

härom återfinnas i § 3 i förordningen.

Såsom ofvan antydts, torde dessa, gränsboarne förunnade förmåner

ursprungligen hafva föranledts af brist på kommunikationer och af hänsyn

till handelsväsendets ringa utveckling, omständigheter som hade

till följd, att gränsboarne ofta kunde lättare förskaffa sig nödiga husbehofsartiklar

i Norge än i Sverige. Numera torde det emellertid

kunna ifrågasättas, huruvida icke kommunikationsväsendet och affärslifvet

inom stora områden längs gränsen nått en sådan utveckling, att

de skäl, som fordom föranledt nämnda undantagsförmåner, icke längre

föreligga.

Klagomål öfver dessa undantagsbestämmelser hafva icke heller

uteblifvit. Sålunda anhöllo handelsmän och andra invånare i Strömstad

uti en den 8 januari 1903 till Kungl. Maj:t ingifven underdånig

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 39.

skrifvelse, att gällande särskilda bestämmelser rörande sjöfarten och

gränstrafiken mellan Sverige och Norge måtte, hvad Bohuslän anginge,

upphäfvas, enär därstädes icke längre funnes de betingelser, som föranledt

undantagsbestämmelserna, samt dessa bestämmelser hade ett

högst menligt inflytande på de svenska handelsmännens i orten varuomsättning

och således verkade skadligt för svensk handel och industri

i allmänhet.

I afgifvet utlåtande öfver denna underdåniga önskan framhöll

Konungens befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län, att det syntes

icke kunna förnekas, att de förhållanden, som sedan lång tid tillbaka

ansetts böra påkalla undantagsbestämmelser hvad gränsorterna

mellan Sverige och Norge beträffade i fråga om tullen för varor, som

landvägen infördes från det ena landet till det andra, under senare tider

i afseende å de bohuslänska gränsorterna undergått sådana förändringar,

att det kunde ifrågasättas, huruvida ett verkligt behof fortfarande

kräfde bibehållandet af samma bestämmelser i fråga om gränstrafiken

mellan Bohuslän och Norge, eller om de ens vidare kunde

anses lämpliga för denna gränstrafik. Med förbättrade kommunikationer

och med den utveckling, handel och näringar vunnit inom de bohuslänska

gränsorterna, syntes befolkningen därstädes numera utan svårighet

kunna inom landet förskaffa sig sina förnödenhetsvaror lika fördelaktigt

som genom en resa till Norge med därmed förenade särskilda

kostnader. En närmare utredning af hithörande ämnen vore emellertid

af nöden — hvilken utredning borde omfatta icke endast Bohuslän —

och Konungens befallningshafvande hemställde därför, att åtgärder måtte

vidtagas för ernående af fullständig utredning, huruvida giltiga grunder

förefunnos för bibehållande af ifrågavarande förordning, eller om densamma

icke borde afskaffas eller möjligen underkastas förändringar

vare sig för samtliga gränsorter eller för vissa bland dem, och att efter

denna utredning beslut måtte fattas i sakens hela vidd.

Kungl. generaltullstyrelsen förklarade sig i afgifvet utlåtande öfver

samma underdåniga önskan icke hafva något att erinra mot Konungens

befallningshafvandes förslag, att, innan ytterligare åtgärder vidtoges,

utredning i ämnet verkställdes, hvilken utredning, därest Kungl. Maj:t

funne en sådan erforderlig, borde omfatta hela gränsen mellan Sverige

och Norge.

Då emellertid det af Kungl. Maj:t nu framlagda förslag till förordning

innehåller samma bestämmelser, som — med vissa tillfälliga

Utvidgningar — varit gällande sedan år 1897, samt chefen för finans
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 39. 7

departementet vid ärendets behandling i statsråd förklarat sig sakna

anledning föreslå någon ändring i desamma, torde man få antaga, att

Kungl. Maj:t icke ämnar vidtaga åtgärder för verkställande af ofvan

omförmälda utredning.

Det är i anledning häraf jag härmed tillåter mig att i motionsväg

hemställa om en utredning af frågan.

Till stöd för befogenheten af en hemställan om dylik utredning

åtminstone beträffande Bohuslän torde jag endast behöfva åberopa

Konungens befallningshafvandes i länet ofvan återgifna utlåtande.

Hvad vidkommer gränsorterna i öfrigt å den svenska sidan lär

det väl vara troligt, att förhållandena numera på flere orter nått en

utveckling, som gör undantagsbestämmelserna obehöflig^, och det torde

ur denna sjmpunkt icke vara något att erinra mot en undersökning af

förhållandena längs hela riksgränsen.

Särskildt tillåter jag mig fästa uppmärksamheten på bestämmelserna

i § 3 af gällande förordning, då, enligt mitt förmenande, några

giltiga skäl för bibehållandet af dessa bestämmelser, genom hvilka

handeln å den svenska sidan af Svinesund och Idefjord tillskyndas

väsentligt afbräck, icke föreligga.

Jag tillåter mig alltså vördsamt hemställa,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t täcktes låta utreda, om och i hvilken mån en begränsning af

giltighetsområdet för förordningen angående vissa bestämmelser rörande

sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige och Norge lämpligen må

kunna ske, samt vid afgifvande af nytt förslag till förordning taga den

hänsyn till skedd utredning, hvartill skäl kunna föreligga.»

I det anförande till statsrådsprotokollet, som åtföljde den af Kungl.

Maj:t till 1903 års Riksdag i detta ämne aflåtna proposition (n:o 64)

omförmäldes, bland annat, hurusom under loppet af åren 1902 och 1903

från flera håll gjorts framställningar, i syfte att ändringar måtte vidtagas

i gällande bestämmelser rörande sjöfarten och gränstrafiken mellan

Sverige och Norge. Kungl. Maj:t hade emellertid, efter vederbörande

myndigheters hörande, funnit omförmälda framställningar icke för det

dåvarande böra föranleda till någon Kungl. Maj:ts åtgärd, utan föreslog

Kungl. Maj:t Riksdagen att antaga ett propositionen bilagdt förslag till

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 BivillningsutsTcottets Betänkande N:o 39.

förordning af enahanda lydelse med förut i ämnet gällande författning.

Detta förslag blef ock af Riksdagen antaget utan annan ändring, än att i

anledning af dels förenämnda framställningar dels ock väckt motion

Riksdagen intill den 1 januari innevarande år medgaf tullfri införsel af

de i förordningen omförmälda större myckenheter spannmål äfven för

det fall att resan skedde öfver den del af gränsen, som är belägen

mellan tullstationerna i Medskogen och Mitandersfors i Värmland.

Det nu framlagda förslaget är, på sätt chefen för finansdepartementet

erinrat, med undantag af berörda medgifvande af enahanda lydelse med

nu gällande förordning i ämnet.

Bevillningsutskottet, som funnit sig för närvarande icke böra föreslå

några ändringar i förordningens bestämmelser och fördenskull tillstyrker

bifall till Kungl. Maj:ts proposition, har emellertid icke kunnat undgå

att finna motionärernas ifrågavarande framställning värd att beaktas.

Det lärer nämligen icke kunna förnekas, att de förhållanden, som

ursprungligen föranledt införandet af de särskilda undantagsbestämmelserna

med afseende å gränstrafiken mellan Sverige och Norge, numera

i ej oväsentlig mån förändrats. I sådant afseende torde böra erinras,

hurusom vid tiden för berörda undantagsföreskrifters tillkomst särskildt

framhållits, att i saknad af goda kommunikationer det syntes vara

nödigt att vidtaga sådana åtgärder, att befolkningen å ömse sidor bereddes

möjlighet att på någorlunda nära håll tullfritt förse sig med

nödiga förbrukningsartiklar uti för tillfället erforderliga kvantiteter.

Med de betydligt förbättrade kommunikationer, som numera kommit till

stånd, torde åtminstone denna förutsättning icke allestädes kunna anses

hafva samma berättigande som förr. Handel och näringar hafva ock

på senare tider nått ett kraftigt uppsving och, hvad särskildt Bohuslän

angår, hafva de sista åren utefter Idefjorden och å andra platser i närheten

uppstått betydande industriella anläggningar, företrädesvis stenhuggeri

er. Följden häraf har naturligen blifvit den, att för tillgodoseende

af de talrika arbetaresamhällenas behof landthandlande börjat

drifva verksamhet i trakten. Det torde icke lida något tvifvel, att med

nu förefintliga bestämmelser, hvilka sätta befolkningen i tillfälle att å

den norska sidan inköpa sina varor till billigare priser än inom eget

land, den svenska handeln lider ett ej oväsentligt afbräck. Under

sådana förhållanden synes det med skäl kunna ifrågasättas, huruvida

icke, åtminstone hvad augår vissa trakter af gränsen, hithörande bestämmelser

böra upphäfvas eller ändringar i desamma vidtagas. De i

ärendet hörda myndigheterna synas ock hafva i viss mån beaktat de

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 39. 9

gjorda framställningarna, i det de samstämmigt förklarat sig anse, att

för ett rätt bedömande af frågan en utredning af hithörande förhållanden

syntes vara af nöden, hvilken utredning enligt myndigheternas

åsikt lämpligen borde omfatta hela gränsen mellan Sverige och Norge.

Bevillningsutskottet delar till fullo denna af myndigheterna uttalade

uppfattning och anser sig hafva så mycket större skäl att förorda, att

den ifrågasatta undersökningen må utsträckas till hela riksgränsen, som,

enligt hvad ofvan lämnade upplysningar gifva vid handen, vid antagandet

af den i ämnet senast utfärdade förordningen vissa ändringar,

om ock endast för en del af året, befunnits vara af behofvet påkallade

och jämkningar för öfrigt vare sig till inskränkning eller utvidgning

af beviljade förmåner kunna pröfvas vara ändamålsenliga.

I detta sammanhang har ock uppmärksamheten blifvit fäst därå,

att hvarken i denna förordning eller i gällande tullförfattningar lämnas

någon föreskrift, huru de farkoster eller båtar, beträffande hvilka gäller,

att varor, som med dem införas, skola anses, såsom vore de landvägen

införda, d. v. s. de, som äro af mindre dräktighet än fyra ton, skola

med hänsigt till tullväsendet behandlas. I följd häraf har det kunnat

inträffa, att ett norskt fartyg, genom att förtöja vid iskanten på norska

sidan om Idefjordens midtlinje och låta gods forslas på isen från svenska

sidan, intagit svensk last och därmed afgått till utrikes ort utan att

hafva in- eller utklarerat i svensk hamn eller erlagt eventuellt belöpande

fartygsafgifter. Då ett likartadt förfarande kan äga rum äfven

vid öppet vatten medelst användande af farkoster under fyra tons dräktighet

för lastens öfverförande till större fartyg på norska sidan, vill

det synas vara af vikt, att vid en blifvande utredning äfven tillses,

hvilka nya bestämmelser i antydda hänseende lämpligen böra inflyta i

förordningen.

1 enlighet med hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,

l:o) att ifrågavarande af Kungl. Maj:t framlagda

förslag till förordning angående vissa bestämmelser

rörande sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige och

Norge måtte af Riksdagen antagas; och

2:o) att Riksdagen, i anledning af nu förevarande

motion, ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, om och i hvilken

mån en begränsning af giltighetsområdet för förordningen

angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten

och gränstrafiken mellan Sverige och Norge eller i

Bih. till Riksd. Prat. 1904. 5 Rami. 1 Afd. 33 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets Betänkande A :o 39.

öfrigt förändringar i eller tillägg till dessa bestämmelser

lämpligen böra ske, samt vid afgifvande af

nytt förslag till förordning taga den hänsyn till skedd

utredning, hvartill skäl kunna föreligga.

fe

Stockholm den 9 maj 1904.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CA VALLI.

Reservation

vid punkten 2:o):

af herrar G. Jansson, Beckman och F. O■ Berg.

Herr friherre Bonde har begärt få autecknadt, att han icke deltagit

i detta ärendes behandling inom utskottet.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1904.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1904:151 Riksdagens Skrifvelse N:o 151 s. 19 i texten
  2. Rskr. 1904:96 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten och gränstrafiken m s. 7 i texten