Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 6

1904-02-11 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1904:6, Lagutskottets Utlåtande N:o 6

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

5

N:o 6.

Ank. till Riksd. kansli den 11 februari 1904, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående tillägg till § 21

i grufstadgan.

Första Kammaren har till behandling af lagutskottet hänvisat en

inom nämnda kammare af herr Lundberg väckt motion, n:o 18, åt

följande lydelse:

»För tilldelande af utmål för inmutad malmfyndighet erfordras

enligt § 21 i grufstadgan den 16 maj 1884, att fyndigheten skall vara

blottad och att prof å malmen erhållits.

Bestämmelsen, att fyndigheten skall vara blottad, torde böra så

förstås, att malmen, ännu sittande i fast klyft, skall vara för blotta ögat

synli&-. .

Vid tiden för utarbetandet af nu gällandejgrufstadga var diamantborrning

här i landet litet känd, hvarför i grufstadgan icke heller kom

att inflyta någon bestämmelse om diamantborrning vid grufdrift. Det

är först under de två senaste årtiondena, som diamantborrning här

kommit till någon allmännare användning; och har den härvid visat sig

synnerligen lämplig till undersökning af malmförekomsten i grufvor.

Ehuru, såsom sagdt är, i grufstadgan icke nämnes något om

diamantborrning, äro dock våra bergstjänstemän tämligen eniga därom,

att undersökning af grufvor medelst diamantborrning är att hänföra till

sådant försvarsarbete, hvarom nämnes i 39 § i grufstadgan.

I fråga däremot, om utmål kan på grund af endast diamantborrning

läggas för eu malmfyndighet, hafva meningarne varit hos bergstjänste
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

männen mera delade. Rätt många utmål hafva dock under den senare

tiden blifvit lagda på grund af den inmutade fjmdighetens undersökning

genom ensamt diamantborrning.

Men genom en af Kungl. Maj:t den 28 september 1903 gifven

dom i tvist om utmålsläggning har blifvit förklarad^ att utmål för eu

fyndighet icke må läggas med stöd allenast af diamantborrning.

_ Då genom diamantborrning prof på malmen ostridigt kan vinnas

och i det i nämnda rättegång afsedda fallet verkligen vunnits, torde

grunden för berörda domslut få sökas däri, att genom diamantborrningen

fyndigheten ansågs icke vara blottad eller, med andra ord, att malmen

i fast klyft icke blifvit gjord för blotta ögat synlig.

Villkoren för utmåls erhållande voro, beträffande fyndighetens

blottande, vida strängare i äldre utmålsförordningar likasom i 1855 års

grufstadga, än de äro i den nu gällande grufstadgan. Så föreskrefs i

1741 års utmålsförordning, att malmstrecket skulle vara till sin art och

beskaffenhet blottadt, samt i 1855 års grufstadga, att fyndigheten skulle

medelst jordrymning eller skärpning blifvit gjord åtkomlig och så

blottad, att den till art, läge eller sträckning och mäktighet kunde bedömas,

under det att nu är stadgadt allenast, att fyndigheten skall vara

blottad och prof på malmen erhållits.

Genom diamantborrniug blir i de flesta fall en malmfyndighet

säkrare och fullständigare undersökt än genom de ringa och ytterst

ofullständiga jordrymnings- och skärpningsarbeten, som i allmänhet

föregå utmål släggningar och för utmåls erhållande anses tillräckliga.

Det, är nämligen förenadt med rätt stora kostnader att anordna en

diamantborrning, hvarför inmutaren, då han en gång gjort de härför

nödiga anordningarne, oftast finner med sin fördel förenligt att på en

gång mera fullständigt undersöka fyndigheten.

Vid sådant förhållande synes det olämpligt, att ej säga orimligt,

att vidare förvägra inmutare att få utmål tilldeladt för en fyndighet,

som blifvit allenast genom diamantborrning undersökt.

Från det allmännas eller statens sida likasom från inmutarens

synpunkt bör icke något hinder möta för tilldelande af utmål för en

fyndighet, hvars tillvaro blifvit genom diamantborrning konstaterad.

Det skulle således endast vara med hänsyn till jordägaren, som betänklighet

kunde i detta afseende möta. Jordägaren skulle nämligen kunna

tänkas få svårt, då malmen ej är för blotta ögat synlig i fast klyft,

att vid utmålsförrättningen bestämma sig, om han ville, med begagnande

af sin jordägareandel, deltaga i grufarbetet jämte den därmed förenade

risk och eventuella vinst. Men då jordägaren, fastän han vid utmåls
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

förrättningen förklarat sig vilja begagna sin jordägareandel, dock kan,

på grund af § 66 i grufstadgan, på obestämd tid uppskjuta att deltaga

i grufarbetet jämte de därmed förenade kostnader, tills att inmutaren

hunnit fullt blotta malmen och drifvit grufvan så långt, att det blir

lätt för jordägaren att bestämma, om han bör begagna sig af sin jordägareandel

eller öfverlåta den å inmutaren, finnes icke giltig anledning

att med hänsyn till jordägaren betaga inmutaren möjlighet att på grund

af undersökning medelst diamantborrning erhålla utmål för en af honom

inmutad fyndighet.

På sätt ofvan är anmärkt, blifva malmfyndigheter i allmänhet bättre

och fullständigare undersökta genom diamantborrning än medelst de

ytliga skärpningsarbeten, som nu pläga föregå utmålsanläggningarne.

Det vore därför för det fortsatta och utsträckta bearbetandet af en malmfyndighet

ofta fördelaktigt, om utmål kunde för fyndigheten läggas på

grund af allenast diamantborrning; och då härigenom hvarken det allmännas

intresse eller jordägarens rätt blefve trädda för nära, blott att

diamantborrningen skedde under nödig kontroll, tillåter jag mig härmed

föreslå, att Riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t i underdånighet hemställa,

att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen till antagande

framlägga förslag till sådant tillägg till § 21 i grufstadgan den 16 maj

1884, att för inmutad malmfyndighet må kunna tilldelas utmål på grund

af fyndighetens undersökning medelst diamantborrning.»

Det ämne, som beröres uti nu ifrågavarande framställning, har

förut varit föremål för Riksdagens pröfning. Vid 1890 års riksdag

väckte nämligen enskild motionär förslag om ändringar i gällande

grufstadga i syfte bland annat, att förutsättningen för tilldelande åt

utmål enligt 21 § grufstadgan skulle vara för handen, då genom

diamantborrning i vittnens närvaro malmprof erhållits, samt att till så

kallade försvarsarbeten enligt 39 § i nämnda stadga skulle hänföras

profborrning, vare sig för hand eller med maskin, jämte vissa andra

åtgärder med afseende å grufvor. Lagutskottet, som hade att afgifva

yttrande öfver berörda motion, anförde, efter att hafva meddelat, att

utskottet i afseende å de tekniska förhållanden, som i motionen berördes,

varit i tillfälle att inhämta upplysningar af sakkunnige män, beträffande

den del af motionen, som afsåg ändring af 21 § i grufstadgan,

följande:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

»Med de villkor, som i 21 § af gällande grufvestadga uppställas

för rätten att erhålla utmål, nämligen att fyndigheten skall vara blottad

och att prof af malmen erhållits, åsyftas tydligen att, innan utmål

anvisas, visshet skall hafva vunnits om malmens förekomst och beskaffenhet.

Visshet i detta afseende torde fullt lika väl kunna vinnas

genom så kallad diamantborrning i vittnens närvaro som genom fyndighetens

blottande. Sådan borrning verkställes, såsom bekant, medelst

ett i senare tider uppfunnet verktyg, diamantborr, som består af ett

stålrör, i hvars kant svarta diamanter äro fästa. Genom en rörformig

stång sättes denna borr i förbindelse med en ångmaskin, som meddelar

stången en hastigt roterande rörelse. Diamanterna skära då ut

ur berget eu cylinder, hvilken inpressas i stången, som upphissas på

lämpliga mellantider. Därigenom erhållas mycket noggranna prof af

den bergart, hvari det borras, denna må vara huru hård som helst.

På detta sätt kunna mycket djupa hål göras, och dessutom kan borren

brukas ej allenast i lodrät ställning utan i nästan hvilken ställning

som helst. Motionärens förslag i denna del synes därför utskottet

vara ändamålsenligt. Då jemlikt 27 § i gällande grufvestadga för

utmål, som enligt denna stadga anvisas, gränserna på djupet skola

räknas lodräta, torde det föreslagna tillägget kunna blifva till gagn

särskild! i sådana fall, då två utmål skola utläggas bredvid hvarandra,

och malmen endast i det ena af dessa uppgår i dagen, men stupar

in under det andra. I dylika fall varder malmens undersökning till

såväl beskaffenhet som läge billigare, ändamålsenligare och hastigare

utförd genom diamantborrning än genom drifvande af schakt eller

annat arbete från dagen.»

På grund af hvad utskottet sålunda och i öfrigt i anledning af

motionen anfört, hemställde utskottet, att Riksdagen ville i skrifvelse

till Kungl. Magt anhålla om utarbetande och framläggande för Riksdagen

af förslag till sådana ändringar i grufstadgan, att dels utmål

för inmutad fyndighet skulle anvisas, så snart prof af malmen erhållits

genom så ballad diamantborrning i vittnens närvaro, äfven om fyndigheten

icke vore blottad, dels ock vissa uppräknade arter af grufarbete

uttryckligen förklarades gälla såsom sådant arbete, hvilket i 39 §

grufstadgan afsåges. Denna hemställan bifölls af Andra Kammaren,

men afslogs af Första Kammaren och föranledde sålunda icke till någon

Riksdagens åtgärd.

Nu förevarande framställning, hvilken liksom ofvannämnda vid

1890 års riksdag väckta motion afser att tillmötesgå krafvet på att

diamantborrningen för malmfyndigheters undersökning i lagstiftningen

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N;q 6.

vinner det erkännande, som motsvarar dess betydelse och användning i det

praktiska lifvet, åsyftar dock endast ändring af 21 § i grufstadgan, i det

att motionären synes antaga, att undersökning af grufvor medelst

diamantborrning vore att hänföra till sådant försvarsarbete, hvarom

nämnes i 39 § i grufstadgan och hvilket enligt sista momentet i paragrafen

skall afse verklig grufdrift eller eljest vara af beskaffenhet, att det

kan lända grufanläggningen till nytta. Otvifvelaktigt lärer väl äfven

vara, att diamantborrning, om den företages med vederbörlig insikt,

kan lända en grufanläggning till nytta, och, då densamma väl i allmänhet

är förenad med tämligen stora kostnader, torde den alltid utgöra ett

bevis för en bestämd afsikt hos inmutaren eller grufägaren att inom

det inmutade området eller utmålet fortfarande idka grufarbete.

Att utmål för en fyndighet icke kan vinnas på grund endast af

fyndighetens undersökning genom diamantborrning, lärer emellertid,

såsom motionären anfört, vara fastslaget genom Kungl. Maj:tsdomden

28 september 1903. En lagändring erfordras sålunda för att undersökning

medelst diamantborrning skall berättiga till erhållande af utmål.

1 likhet med motionären och 1890 års lagutskott anser utskottet

en sådan lagstiftningsåtgärd nyttig. Att, med hänsyn till det allmänna

och inmutaren, hinder icke kunna anses möta för den ifrågasatta

lagändringen, hvilken af sakkunnige allmänt anses önskvärd,

har motionären enligt utskottets mening ådagalagt, och hvad 1890 års

lagutskott härutinnan anfört synes utskottet äga full giltighet. Ur

synpunkten af jordägarens intresse torde visserligen, såsom äfven motionären

anfört, kunna anföras betänkligheter emot den ifrågasatta lagstiftningsåtgärden.

Men dessa betänkligheter lära kunna undanrödjas

därigenom, att jordägaren tillförsäkras möjlighet att inhämta kännedom

om diamantborrningens resultat. Hänsynen till jordägaren kräfver sålunda

i utskottets tanke, att i samband med en bestämmelse af nu

ifrågavarande innehåll gifvas stadganden i syfte att diamantborrning i

ändamål att erhålla utmål icke må företagas, utan att full offentlighet

därvid iakttages och nödig kontroll utöfvas.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

att Riksdagen, med anledning af förevarande

motion, ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t täcktes taga under öfvervägande,

huruvida och under hvilka villkor utmål för inmutad

malmfyndighet må kunna tilldelas inmutare på grund

allenast af fyndighetens undersökning medelst diamantBih.

till Biksd. Prof. 1904. 7 Samt. 4 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

borrning, samt för Riksdagen framlägga det förslå

till lagändring, hvartill den verkställda utredninge

kan föranleda.

Stockholm den 11 februari 1904.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

bo Ö

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1904:33 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion angående tillägg till § 21 i grufstadgan. a1 i texten