Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 47

1905-03-31 · 6 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1905:47, Lagutskottets Utlåtande N:o 47

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 47.

1

N:o 47.

Ant. till Riksd. kansli den 31 mars 1905, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om inskränkning i förmånsrätt

för ränta å intecknad fordran.

Lagutskottet har till behandling fått mottaga en inom Första

Kammaren af herr A. Hedkorg vackt motion, n:o 18, af följande lydelse:

»Då en fordran är i fast egendom intecknad, tages vid bedömandet

af huru stort räntebelopp i händelse af fastighetens utmätning skall

ur fastigheten utgå i allmänhet endast i betraktande tre års räntor.

Till ett sådant betraktelsesätt frestas man lätt nog genom följande

i 17 kap. 9 § handelsbalken förekommande stadgande: »dock gälle ej

förmånsrätt till ränta, som före utmätning eller början af konkurs upplupen

är, för längre tid än tre år».

Men den intecknade räntan skall utgå jämväl för den tid, som förflyter

från utmätningen till dagen för köpeskillingslikviden. Då enligt

nuvarande bestämmelser utmätningsborgenären, så vidt med den vanliga

tioårs-preskriptionen är förenligt, kan efter fastighetens dömande i mät

uppskjuta den vidare exekutionen och sålunda först efter många år

påkalla försäljning af fastigheten, kan också den ränta, som skall utgå

med förmånsrätt, stiga till afsevärdt belopp.

Härigenom kunna andra borgenärer, som äga i fastigheten intecknad

fordran med sämre förmånsrätt eller endast fordran i allmänhet

hos fastighetsägaren, lida förluster.

Att så i verkligheten skett synes af ett rättsfall i Nytt Juridiskt

Arkiv för år 1897, sid. 511. Enligt detta rättsfall dömdes eu fastighet

Bih. till Riksd. Frat. 1905. 7 Sami. 38 Höft. (N:is 41 och 48.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 47.

här i Stockholm i mät den 21 maj 1890. Först den 18 februari 1896

anhöll utmätningsborgenären om exekutiv försäljning af fastigheten,

därvid till gäldande ur köpeskillingen anmäldes utom kapitalet ränta

från och med den Vio 1887. Vid köpeskillingslikviden den 13 maj

1896 anmärkte ombudsmannen hos statskontoret, som hade intecknad

fordran med sämre förmånsrätt, att gällande lag icke medgåfve, att

ränta å intecknad fordran finge utgå med förmånsrätt för längre tid

än tre år och bestred förty att utmätningsborgenären finge ur köpeskillingen

åtnjuta mer än tre års ränta. Vederbörande myndighet förklarade,

att ränta skulle ur köpeskillingen med förmånsrätt utgå från

och med den 1 oktober 1887 till och med den 13 maj 1896 eller

sålunda under nära nio år, och i enlighet härmed verkställdes fördelningen

af köpeskillingen, hvarigenom statskontoret icke erhöll full

likvid för sin fordran.

Statskontorets ombudsman drog saken under högre rätts pröfning,

men den verkställda fördelningen af köpeskillingen fastställdes enhälligt

såväl i hofrätten som i högsta domstolen.

Af det anförda framgår, hurusom förmånsrätt för ränta å intecknad

fordran kan komma att äga rum för en vida längre tid. än som med

den allmänna rättssäkerheten torde vara förenligt.

Att ett dylikt missförhållande bör ändras är väl uppenbart.

Då inteckningsväsendet ju är en af grundpelare för kreditförhållandena,

bör detsamma vara så inrättadt, att säkerhetens värde bör

med någorlunda lätthet kunna beräknas.

Därför vore det enligt min åsikt välbetänkt, att den efter en

fastighets utmätning för intecknad fordran förmånsberättigade räntan

underkastas inskränkning.

Detta skulle kunna ske därigenom att ett lagstadgande gåfves

därom, att den inteckningshafvare, som fått fastighet dömd i mät eller

med andra ord utmätt, skulle vara skyldig att inom viss tid påkalla

tillämpning af utmätnings utslå get, vid äfventyr att utmätningen eljest

skulle anses förfallen.

Med anledning af hvad jag haft äran anföra, tillåter jag mig hemställa,

att Riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl.

Magt låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till lag, afseende

att förekomma nu omförmälda missförhållande.»

I 17 kap. 9 § liandelsbalken stadgas, såsom motionären anfört,

med afseende å den förmånsrätt, som inteckning i fast egendom medför,

opaginerad Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 47.

att förmånsrätt till ränta å intecknad gäld ej gäller för längre tid än

tre år före utmätning eller början af konkurs. Enligt 13 § utsökriingslagen

äger borgenär, som för sin förfallna fordran har inteckning i

fast egendom och för betalningen vill hålla sig allenast till egendomen,

söka ägaren hos öfverexekutor i den ort, där egendomen ligger, och om

fordringen med anledning af en sådan lagsökning fastställes till betalning

ur egendomen, har öfverexekutor tillika, enligt hvad i 28 § utsökningslagen

föreskrifves, att förordna, att egendomen må utan töregående

utmätning säljas i den ordning som om utmätt fast egendom

stadgas. Ett sådant förordnande medför beträffande fastigheten samma

rättsverkan som om egendomen blifvit utmätt. För att förordnandet

skall kunna meddelas erfordras icke, att det intecknade skuldebrefvet

hos öfverexekutor företes i hufvudskrift, utan det är tillräckligt, att

bestyrkt afskrift af detsamma fogas vid lagsökningsinlagan. Sedan

förordnande, hvarom i 28 § utsökningslagen sägs, meddelats, får enligt

51 § samma lag egendomens försäljning icke äga rum, förrän utslaget

vunnit laga kraft, och i 99 § utsökningslagen stadgas, att kungörelse

om auktion å fastigheten icke får utfärdas förrän det skuldebref, hvarå

borgenären sin fordran grundar, blifvit i hufvudskrift till auktionsförrättaren

aflämnådt. Någon föreskrift, som ålägger en borgenär, hvilken hos

öfverexekutor utverkat en intecknings fastställande till betalning ur den

intecknade fastigheten, att inom rimlig tid, sedan öfverexekutors beslut

vunnit laga kraft, hos vederbörande äska egendomens försäljning och

därvid förete fordringsbeviset i hufvudskrift, finnes emellertid icke. Väl

stadgas i 86 § utsökningslagen, sådant detta lagrum lyder enligt lagen

den 10 juli 1899, att om borgenär, som sökt utmätning, lämnat gäldenär

anstånd med betalningen, målet ej må därigenom uppehållas utöfver sex

månader från den dag, då utmätningsmannen mottagit de i 54 eller 56 §

utsökningslagen om förmälda handlingar — dom, utslag eller auktionsprotokoll,

på grund hvaraf utmätning äskats, äfvensom, där fordran

är på skuldebref eller annat skriftligt fordringsbevis grundad, fordringsbeviset

i hufvudskrift — samt att, om anståndet fortfar vid utgången

af nämnda tid, ansökningen är förfallen och verkställd utmätning

skall återgå. Men 86 § afser, såsom sålunda synes, blott det fall,

att borgenär sökt utmätning, hvarmed icke kan i förevarande hänseende

likställas den händelse, att borgenär hos öfverexekutor begärt

intecknings fastställande till betalning ur fastigheten, därvid, såsom

ofvan nämnts, fordringsbeviset icke ens behöfver företes i hufvudskrift.

■ Att 86 § utsökningslagen icke åsyftar sistnämnda fall framgår

äfven däraf att ifrågavarande stadgande i dess nuvarande lydelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 47.

tillkom i sammanhang med lagstiftningen angående statens ersättningsskyldighet

i vissa fall för skada, som förorsakats af ämbetsoch

tjänsteman. Med lagförändringen af den 10 juli 1899 beträffande

86 § utsökningslagen afsågs sålunda hufvudsakligen att förhindra, att

utmätningsman, därigenom att utmätningsärenden i följd af lämnadt

betalningsanstånd kunde uppehållas under obegränsad tid — såsom

enligt förut gällande rätt kunde ske — frestades att begagiuksig af

inlämnade fordringsbevis eller i hans vård befintliga utmätta föremål.

Beredande af skydd mot borgenärers försök att obehörigen använda

verkställighet blott för vinnande af ökad säkerhet i gäldenärens egendom

lärer man vid berörda lagändring icke hafva haft i sikte. Möjligen

torde dock åt stadgandet i 86 § utsökningslagen analogivis kunna gifvas

den tillämpning, att målet icke finge vid i paragrafen nämndt äfventyr

uppehållas utöfver sex månader från den dag, då borgenär, hvilkens

intecknade fordran blifvit jämlikt 28 § utsökningslagen fastställd till

betalning ur egendomen, efter det beslutet vunnit laga kraft, med

företeende af bevis härom samt af fordringsbeviset i hufvudskrift påkallar

fastighetens försäljning.

Men i hvarje fall kan sålunda enligt gällande rätt borgenär, som

har intecknad fordran, — genom att, sedan förordnande jämlikt 28 §

utsökningslagen meddelats om fastighetens exekutiva försäljning, dröja

med framställande af vederbörlig begäran om sådan försäljning — på

sätt motionären framhållit bereda sig en säkerhet för sin fordran

utöfver hvad lagen afsett. Detta framgår otvetydigt af det i motionen

omnämnda prejudikatet. Det är endast för tiden före utmätningen,

det vill säga i förevarande fall förordnandet om fastighetens exekutiva

försäljning, som ränta å intecknad gäld icke får med förmånsrätt utgå

för mera än tre år. Rättigheten att för tiden därefter med förmånsrätt

utfå ränta är icke underkastad annan inskränkning än den, som följer

åt stadgandena i utsöknings- eller konkurslagen eller af de allmänna

preskriptionsbestämmelserna.

Att detta förhållande är en oegentlighet och kan leda till betänkliga

rubbningar i fastighetskrediten synes utskottet uppenbart.

Utskottet är ense med motionären däri, att det är af största vikt, att

inteckningsväsendet jämte hvad därmed sammanhänger är ordnadt så,

att den säkerhet en inteckning erbjuder kan med stöd af ett vid inteckningens

belånande erhållet gravationsbevis och behöriga uppgifter

om fastighetens värde åtminstone tämligen noggrant beräknas. En

tillfällighet af sådan art som den af motionären anmärkta bör ej äga

någon betydelse med afseende å förmånsrättens utsträckning. Ända
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 47.

målet med förmånsrätten för ränta för tiden efter utmätning eller början

af konkurs är tydligen att skydda borgenären under den tid, som skäligen

kan antagas erforderlig för verkställighetens fullbordande. En borgenär

bör ej kunna på grund af stadgandets affattning utöfver hvad därmed

afsetts bereda sig en förmån på öfriga borgenärers bekostnad. Särskild!

beträffande fastigheter af större värde, i Indika inteckningar till betydande

belopp finnas fastställda, är det af stor praktisk betydelse, om

en borgenär på grund af inteckning ur fastigheten utfår ränta till större

belopp än hvad på förhand skäligen kunnat och behöfts i sådant hänseende

af öfrige inteckningshafvare beräknas.

Utskottet anser det sålunda önskvärd!, att åtgärd vidtages till

rättelse af ofvanberörda missförhållande. Men huru en sådan rättelse

skall lämpligast kunna åstadkommas, därom har utskottet lika litet som

motionären kunnat bilda sig eu bestämd uppfattning. Såsom i motionen

framhålles, skulle en viss inskränkning i förevarande förmånsrätt faktiskt

vinnas, om det ofvan anförda stadgandet i 86 § utsökningslagen utvidgades

därhän, att inteckningshafvare, som fått fastigheten dömd i

mät, förklarades skyldig att inom viss tid påkalla fastighetens försäljning.

Utskottet vill därjämte — till framhållande af en ytterligare

utväg till vinnande af det åsyftade målet — erinra, hurusom i flera

främmande lagstiftningar i förevarande hänseende helt allmänt stadgas,

att ränta å intecknad fordran utgår med förmånsrätt endast för viss

tid, sålunda enligt tysk rätt för löpande året och två år närmast därförut

samt enligt fransk rätt med samma förmånsrätt som kapitalet

för tre år. Om en bestämmelse i dylik riktning meddelades hos oss,

blefve det utan betydelse för borgenärernas rätt i förevarande afseende,

om fastighetens försäljning uppskötes en längre tid efter det förordnande

enligt 28 § utsökningslagen meddelats. Men det bör dock enligt

utskottets mening icke förbises, att ett sådant uppskof stundom kan

förekomma utan vederbörande borgenärs förskyllan eller till och med

mot hans vilja i följd af andra af honom oberoende omständigheter.

För sådan händelse skulle borgenären genom förefintligheten af ett

stadgande sådant som det senast omnämnda möjligen lida eu rättsförlust,

ehuru han i god tid vidtagit alla de åtgärder för bevarande af

sin rätt man rimligen kunnat af honom begära.

Ehuru utskottet sålunda icke kunnat bestämdt angifva, huru ifrågavarande

olägenheter, som ju förefinnas äfven t. ex. med afseende på

intecknad afkomsträtt, böra på lagstiftningens väg lämpligast undanröjas,

tvekar utskottet med hänsyn till frågans i utskottets tanke ganska

stora vikt icke att förorda, att Riksdagen i ämnet gör framställning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 47.

hos Kung!. Maj:t, i det utskottet i likhet med motionären förutsätter,

att en af Kung!. Maj:t företagen undersökning i frågan skall gifva

för lagstiftning i förevarande hänseende erforderlig och lämplig anvisning.

På grund af det anförda hemställer utskottet,

att Riksdagen, i anledning af förevarande motion,

ville i skrifvelse till Kung!. Maj:t anhålla, det täcktes

Kungl. Maj:t taga under öfvervägande hvilka förändrade

stadgande!! med afseende å förmånsrätt förränta

å inteckna^ fordan må vara erforderliga till

förekommande däraf, att sådan ränta kan vid exekutiv

försäljning af fastighet ur densamma med förmånsrätt

uttagas till belopp, som äfventyra efterföljande inteckningshafvares

rätt och därmed sätta fastighetskrediten

i fara, samt för Riksdagen framlägga det förslag i

detta hänseende, hvartill förhållandena kunna gifva

, : anledning.

Stockholm den 31 mars 1905.

'' På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Reservation:

af herr Zettyrstrand, med hvilken herr A. Olsson instämt:

»Med hänsyn till fastighetskrediten finner jag det vara af synnerligen

kt, att förmånsrätt för ränta å intecknad fordran icke under några

förhållanden må gälla utöfver eu viss bestämd tid, exempelvis tre år,

och får jag på denna grund biträda det slut, hvartill utskottet kommit.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1905:62 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om inskränkning i förmånsrätt för ränta ä intecknad fordran. a1 i texten