Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om köp och lyte af lös egendom, lag om ändrad lydelse af 166 § sjölagen, lag om ändring i vissa delar af 9 kap. handelshalken och lag om ändrad lydelse af 38 § utsökning slag en.

1905-04-10 · 27 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1905:50, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om köp och lyte af lös egendom, lag om ändrad lydelse af 166 § sjölagen, lag om ändring i vissa delar af 9 kap. handelshalken och lag om ändrad lydelse af 38 § utsökning slag en.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

1

N:o 50.

Ank. till Riksd. kansli den 10 april 1905, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om köp och lyte af lös egendom, lag om ändrad

lydelse af 166 § sjölagen, lag om ändring i vissa delar

af 9 kap. handelshalken och lag om ändrad lydelse af

38 § utsökning slag en.

Genom proposition, n:o 27, af den 27 sistlidne januari, hvilken af

båda kamrarna blifvit till lagutskottet hänvisad, har Kungl. Maj:t, under

åberopande af propositionen bilagda i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till

l:o) här nedan intagen lag om köp och byte af lös egendom;

2:o)

Lag

om ändrad lydelse af 166 § sjölagen.

Härigenom förordnas, att 166 § sjölagen skall erhålla följande ändrade

lydelse:

Hvad i lag finnes stadgadt angående rätt för säljare att, på grund af

köparens obestånd eller underlåtenhet att fullgöra hvad honom i följd af

köpet åligger, hindra det sålda godsets utgifvande eller i visst fall kräfva

det åter af köparens borgenärer skall äga tillämpning, ändå att konnosse
Bili.

till Riksd. Prot. 1905. 7 Sami. 40 Häft. (N:o 50). 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

ment å godset blifvit till köparen öfverlämnadt. Har på grund af öfverlåtelse

från köparen konnossement, som icke innehåller förbehåll mot öfverlåtelse,

kommit i annan mans hand, äge säljaren ej gentemot denne den

rätt nu är sagd, där det ej visas, att innehafvaren af konnossementet vid

dess förvärfvande icke varit i god tro, eller att han därvid handlat med

grof vårdslöshet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1906.

3:o)

Lag

om ändring i vissa delar af 9 kap. handelsbalken.

Härigenom förordnas, att 9 kap. 8 § handelsbalken skall upphöra att

gälla, samt att 10 § i samma kapitel skall erhålla följande ändrade lydelse:

Häfver man lånt penningar på viss tid, och ej ränta för dem utfäst;

vare då ej skyldig den att gifva. Betalar han ej å föreskrifven tid; gälde

sedan ränta sex för hundrade om året. År ingen tid nämnd; då räknas

fem för hundrade ifrån den dag, han hos Konungens befallningshafvande

eller domaren sökt varder.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1906.

4:o)

Lag

om ändrad lydelse af 38 § utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 38 § utsökningslagen skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Kan laga kraft ägande dom icke, efter ty i 37 § är stadgadt, af

utmätningsman utan särskildt bemyndigande verkställas, ankomme på

öfverexekutor att om verkställighet och sättet därför förordna.

Skall någon tillhållas att fullgöra leveransaftal eller att eljes något

göra eller låta, och är ej tvångsmedel eller äfventyr i domen utsatt eller

i lag stadgadt, äge öfverexekutor förelägga den tredskande vite, där det

finnes lämpligt, samt honom till sådant vite fälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1906.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 50. 3

De lagförslag, som genom förevarande proposition blifvit framlagda

till Riksdagens pröfning, äro, på sätt framgår af propositionen bilagda

statsrådsprotokoll, föranledda af Riksdagens skrifvelse den 14 maj 1900,

hvari Riksdagen anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, i

hvad mån lagstiftningsarbetet på obligationsrättens område lämpligen

kunde, för vinnande af öfverensstämmelse mellan de skandinaviska länderna,

bedrifvas på grundvalen af samverkan dem emellan. Med anledning af

Riksdagens berörda skrifvelse tillsatte Kungl. Maj:t den 7 juni 1901 en

kommitté med uppdrag att utarbeta förslag till förändrad lagstiftning beträffande

köp och byte af lös egendom äfvensom de allmänna grundsatserna

om afsilande af aftal, och erhöll denna kommitté bemyndigande

att sammanträda till gemensamma förhandlingar med kommittéer, som

för motsvarande ändamål blifvit tillsatta i Danmark och Norge. Såsom

resultat af det hittills utförda samarbetet hafva de tre kommittéerna afgifvit

i allt väsentligt öfverensstämmande förslag till lagstiftning angående

köp af lös egendom jämte däraf påkallad ändring i de nordiska sjölagarna,

i sammanhang hvarmed inom den svenska kommittén utarbetats lagförslag

angående ändring i vissa delar af handelsbalken och utsökningslagen.

Det svenska kommittéförslaget afgafs den 30 oktober 1903 och blef därefter

remitteradt till högsta domstolen.

Vid föredragning den 27 januari 1905 inför Kungl. Maj:t i statsrådet

af högsta domstolens utlåtande öfver ifrågavarande lagförslag anförde

chefen för justitiedepartementet, efter att hafva redogjort för innehållet i

samma förslag och det öfver dem afgifna utlåtande, bland annat följande:

»Med anledning af de inom högsta domstolen framställda anmärkningar

mot förslagen till lag om köp och byte af lös egendom samt till

lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen hafva dessa förslag blifvit

öfversedda, därvid åtskilliga ändringar ansetts böra ifrågakomma. I

öfverensstämmelse med hvad förut i liknande fall ägt rum, har hos den

danske justitieministern och hos chefen för norska justits- och politidepartementet

gjorts framställning, att, med afseende å de sålunda i lagförslaget

angående köp och byte ifrågasatta ändringarna, delegerade från de skandinaviska

länderna måtte utses att sammanträda till öfverläggning i ändamål

att söka förbereda möjligt samförstånd i fråga om de lagförslag, som skulle

framläggas. De delegerade, som med anledning häraf blifvit i de tre länderna

utsedda, hafva i de afseenden, som sålunda utgjort föremål för deras

öfverläggningar, kommit till enighet med undantag allenast för en detaljfråga

rörande förslagets 39 §, där de norska delegerade stannat vid en

från de nya svenska och danska texterna åtminstone i form något afvikande

lydelse. Sedan jag tagit kännedom om det förslag till svensk text,

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

hvilket sålunda framgått såsom dessa förhandlingars resultat, och icke

funnit anledning till erinran däremot, har jag hos den danske justitieministern

och hos chefen för det norska justits- och politidepartementet

anhållit om upplysning angående den ställning de intoge till förslaget och

de däri å de delegerades sammanträde föreslagna ändringarna. Härtill lämnade

den förre det svar, att den danska regeringen för sin del kunde

biträda lagförslaget i dess ändrade skick, och att ett därmed öfverensstämmande

förslag antagligen komrne att föreläggas den danska riksdagen. Den

norske departementschefen har meddelat, att han ännu icke haft tillfälle

att ägna lagförslaget någon mera ingående granskning, men att sådan

skulle äga rum i den närmare framtiden. Emellertid har från norsk sida

icke uttalats någon önskan om uppskof med förslagets framläggande i

Sverige.

Det förslag till lag om köp och byte af lös egendom, som jag nu

underställer Eders Kungl. Maj:ts pröfning, erbjuder således endast få och

obetydliga afvikelser från motsvarande danska och norska lagförslag. Genom

förslagens upphöjande till lag skulle tvifvelsutan ett högst betydelsefullt

steg vara taget i riktning mot det i Riksdagens förenämnda skrifvelse

angifna målet. På den egentliga handelsrättens område hafva ju

redan åstadkommits åtskilliga för de tre skandinaviska länderna lika

lydande eller väsentligen öfverensstämmande lagar. Det synes då, på sätt

lagutskottet vid 1900 års riksdag yttrat, innebära en naturlig fortsättning

af det sålunda påbegynta lagstiftningsarbetet att öfvergå till de allmänna

reglerna för samfärdseln och varuutbytet. Näppeligen torde heller på

något annat område af lagstiftningen det praktiska behofvet af öfverensstämmelse

hafva gjort sig med sådan styrka gällande som just i fråga

om köp af lös egendom. De yttranden, som öfver ett af kommitterade

utarbetadt förberedande förslag i detta ämne afgifvits af ett stort antal

handelskorporationer från skilda delar af landet, hafva ock ådagalagt ett

inom köpmanskretsar allmänt intresse för det pågående lagstiftningsarbetet

och en liflig åstundan, att detta måtte leda till största möjliga öfverensstämmelse

i de blifvande rättsreglerna.»

Utskottet har, vid granskning af det i propositionen innefattade

förslaget till lag om köp och byte af lös egendom, kommit till den uppfattningen,

att detsamma såväl till innehåll som form är synnerligen förtjänstfullt

och att genom dess upphöjande till lag skulle komma att

afhjälpas en verklig brist, som sedan länge gjort sig kännbar på det

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 5 (1.

5

högeligen betydelsefulla område af lagstiftningen, som i förslaget upptagits

till behandling. De knapphändiga och till stor del föråldrade stadganden

rörande köp, som innehållas i 1 kap. handelsbalken af 1734 års

lag, hafva, enligt hvad allmänt erkännes, icke förmått lämna erforderlig

ledning vid bedömande af de ofta invecklade rättstvister, till hvilka ett

köpeaftal under nutida förhållanden ofta gifver anledning. Jämväl med

hänsyn till angelägenheten af att på detta område af lagstiftningen, som

kanske i högre grad än något annat är af internationell betydelse, vinna

öfverensstämmelse med lagstiftningen i våra närmaste grannländer, finner

utskottet sig böra tillstyrka, att ifrågavarande förslag, hvilket som nämndt

i allt väsentligt öfverensstämmer med de i Norge och Danmark utarbetade

lagförslag, måtte i hufvudsak af Riksdagen antagas. Utskottet vill i detta

sammanhang erinra, att det af danska kommitterade afgifna förslaget numera

blifvit framlagdt för den danska riksdagen, som emellertid icke

hunnit slutbehandla ämnet.

Det är endast beträffande några få detalj bestämmelser, som utskottet

funnit sig böra förorda vissa mindre betydande förändringar, af hvilka

ingen är af beskaffenhet att i någon mån öka de skiljaktigheter, hvilka

förefinnas mellan de tre förslagen. Då utskottet nu öfvergår till en redogörelse

för dessa ändringsförslag, vill utskottet tillika göra några erinringar

vid en del paragrafer, i hvilka någon ändring ansetts icke behöfva vidtagas.

1 §•

Att, såsom i förslaget skett, redan i första paragrafen gifva ett otvetydigt

uttryck åt den ledande grundsats, som genomgår förslaget, är enligt

utskottets mening välbetänkt. Visserligen är det äfven utan en dylik

bestämmelse tydligt, att man vid bedömande af rättsförhållandet mellan

säljare och köpare har att i främsta rummet fästa afseende vid hvad dem

emellan blifvit aftaladt. Så är otvifvelaktigt förhållandet enligt nu gällande

rätt, ehuru någon föreskrift därom ej innehålles i lag. Om emellertid

de utförligare bestämmelser, som förslaget meddelar i olika afseende!],

komma att upphöjas till lag, framträder tydligare behofvet af ett uttalande

därom att dessa bestämmelser endast komma till tillämpning, där ej annat

följer af själfva aftalet eller de omständigheter, hvarunder det ingåtts.

5 §.

Då utskottet lämnat denna paragraf utan anmärkning, har det utgått

från, att densamma icke kan komma till tillämpning i annat fall än

opaginerad Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

då det är ostridigt eller styrkt, att öfverenskommelse angående priset icke

blifvit träffad. Att stadgandets tillämplighetsområde är sålunda begränsadt

och att detsamma alltså icke kan af säljaren åberopas, därest enligt

köparens icke vederlagda uppgift visst pris, lägre än det af säljaren fordrade,

blifvit bestämdt, framgår enligt utskottets förmenande med erforderlig

tydlighet af en jämförelse med närmast följande paragraf. Påföljden

af köpares underlåtenhet att göra anmärkning mot det i räkning å

godset upptagna pris angifves i 6 § vara den, att han, utom i visst undantagsfall,

är »pliktig att det pris gälda, där det ej visas, att lägre pris

blifvit bestämdt». En dylik bestämmelse skulle uppenbarligen vara innehållslös,

därest det finge antagas, att köparen oafsedt berörda underlåtenhet

vore skyldig visa, att lägre pris än det af säljaren fordrade blifvit

bestämdt.

9 §•

Enligt förslaget gäller såsom hufvudregel, att godset skall aflämnas

där säljaren vid köpet hade sitt hemvist eller idkade rörelse. Från denna

regel har emellertid undantag blifvit gjordt för det fall, att »godset veterligen

fanns annorstädes.» Utskottet har, med hänsyn till innehållet af

9 §, funnit uppenbart, att med denna undantagsbestämmelse åsyftas köp

af gods, som, enligt hvad säljaren och köparen vid köpets afslutande hade

sig bekant, då befann sig å annan plats än den, där säljaren hade sitt

hemvist eller idkade rörelse. Någon olikhet i sak lärer således i detta afseende

icke förefinnas mellan det svenska förslaget å ena sidan och de

norska och danska å den andra. Ej heller den omständigheten, att dessa

senare särskildt uppmärksammat sådana fall, då kontrahenterna saknat

men borde hafva ägt kännedom om hvar godset befann sig, torde medföra

någon olikhet i rättstillämpningen, ity att 1 § för sådant fall synes

föranleda därtill, att godset skall aflämnas där det fanns.

17 §.

Förevarande paragraf har till uppgift att bestämma, huruvida säljaren

eller köparen skall vidkännas följderna af en olyckshändelse, hvarigenom

godset förstöres, försämras eller minskas, eller, såsom man plägar

uttrycka sig, stå faran för godset. I regel är det enligt förslaget säljaren,

som står denna fara, intill dess godset är aflämnadt; därefter ligger

faran å köparen. Andra punkten i samma paragraf utvisar emellertid,

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

att vid köp af bestämdt gods, som skall af köparen afhämtas, denne under

särskilda förutsättningar står faran redan innan godset blifvit aflämnadt,

samt att köparen förty i sådant fall är pliktig att gälda köpeskillingen,

änskönt godset må hafva förstörts, försämrats eller minskats. Hvad

sålunda stadgats angående köpares skyldighet att utan hänsyn till en inträffad

olyckshändelse erlägga fulla köpeskillingen äger emellertid sin giltighet

icke blott vid de köp, som i andra punkten afses, utan i hvarje

fall, då faran för godset ligger å köparen. Det gods, som blifvit försändt

till köparen, är, enligt hvad 10 § gifver vid handen, därmed att anse såsom

aflämnadt, och det är följaktligen på köparens risk som transporten

sker. I syfte att tydligare utmärka, att köparen jämväl i andra fall än

de i andra punkten af 17 § nämnda, kan vara pliktig att gälda köpeskillingen,

ehuru han måhända aldrig bekommer godset, har utskottet uteslutit

de i paragrafens senare del förekommande orden »i sådant fall»,

hvilka ock sakna motsvarighet i den danska -texten.

IB §.

De regler, som i 18 § uppställas angående rätten till afkastning af

såldt gods, innehålla, att säljaren är berättigad till den afkastning, som

af godset faller före den för dess afkunnande bestämda tiden, köparen till

den, som därefter faller. Från hvardera af dessa regler har emellertid

undantag gjorts för sådan afkastning, som med fog kunnat beräknas skola

falla å annan tid. Inom utskottet har ifrågasatts, huruvida icke dessa

undantagsbestämmelser skulle kunna utan olägenhet uteslutas, hvarigenom

paragrafen onekligen skulle vinna i öfverskådlighet och lättfattlighet. Då

emellertid genom en sådan ändring af paragrafen skulle kunna föranledas

det missförstånd, att frågan om rätten till afkastningen uteslutande ankomme

på den tillfälliga omständigheten, huruvida afkastningen folie dagen

före eller dagen efter den för godsets aflämnande bestämda, har utskottet

ansett den ifrågasatta ändringen böra förfalla, och detta så mycket hellre,

som de ifrågavarande undantagsbestämmelserna återfinnas i de norska och

danska förslagen.

19 §. *

Syftet med det i denna paragraf intagna stadgandet angående rätten

till teckning af ny aktie är, enligt hvad motiven utmärka, att tillförsäkra

köparen den teckningsrätt, som må vid tiden för köpet förefinnas eller

sedermera uppkomma. Om alltså aktieköp sker, efter det beslut om ut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

släppande af nya aktier blifvit fattadt men innan tiden för teckningsrättens

utöfvande gått till ända, äger köparen, där ej annat öfverenskommits

eller af omständigheterna i det särskilda fallet framgår, rätt att fordra en

aktie, för hvilken teckningsrätten icke utöfvats. Skulle säljaren redan före

försäljningen hafva begagnat sig af teckningsrätten, är han följaktligen

pliktig att därom upplysa köparen, såvida icke köpet afser en viss bestämd

aktie och köparen af dess utseende (afstämpling) kan finna, att teckningsrätten

för densamma är utöfvad. Af den formulering, stadgandet i propositionen

erhållit, framgår enligt utskottets förmenande icke med full tydlighet

denna dess innebörd. Det kan svårligen sägas, att någön teckningsrätt

åtföljer den sålda aktien, i händelse säljaren redan före försäljningen

utöfvat denna rätt. Utskottet har alltså funnit nödigt att genom en förändrad

affattning af stadgandet antyda, att jämväl i senast berörda fall

teckningsrätten tillkommer köparen.

24 §.

Det har ingalunda undgått utskottets uppmärksamhet, att såväl i

denna paragraf som på ett par andra ställen i förslaget intagits en erinran

därom, att på grund af förbehåll vid köpet eller därvid gjord utfästelse

rättsförhållandet mellan säljare och köpare kan gestalta sig annorlunda än

enligt förslagets stadgande!!. En dylik erinran är, i betraktande af den

allmänna bestämmelsen i 1 §, för en uppmärksam läsare tvifvelsutan öfverflödig.

Då emellertid en påminnelse af nu antydda slag icke synes hafva

blifvit gjord i andra fall än då särskilda skäl påkallat sådant, har utskottet

ansett sig sakna tillräcklig anledning att för den logiska följdriktighetens

skull göra hemställan om ändring af förslaget i nu nämnda afseende.

Hvad särskildt beträffar bestämmelsen i 24 § angående säljares befrielse

från ersättningsskyldighet på grund af förbehåll vid köpet, synes

densamma vara ägnad att förebygga den missuppfattning af paragrafens

innehåll i öfrigt, att med det däri gjorda undantaget för de fall, då möjligheten

att fullgöra aftalet må anses utesluten i följd af omständighet,

som ej bort af säljaren vid köpets afslutande tagas i beräkning, skulle

afses samtliga de »tilldragelser utom säljarens kontroll», för hvilkas följder

en försiktig säljare hittills, genom hvarjehanda förbehåll i slutsedlar och

kontraktsformulär, plägat frikalla sig från ansvarighet.

52 §.

Inom utskottet har någon tvekan försports, huruvida de i andra

stycket af förevarande paragraf förekommande orden »eller vill han (= köpa
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 50. 9

ren) kräfva annat gods» omfatta jämväl det fall, då köparen, utan att

framställa någon anmärkning mot beskaffenheten af det gods han bekommit,

finner detta icke uppgå till aftalad myckenhet. Då emellertid ordalydelsen

af sista punkten i samma paragraf gifver vid handen, att berörda

fall inbegripes under stadgandet, har utskottet funnit ett förtydligande af

detsamma vara öfverflödigt.

56

Bland de i denna paragraf angifna förutsättningarna för att köparen

vid distansköp skall vara pliktig att för säljarens räkning omhändertaga

det gods, som han vill afvisa, nämnes i det svenska förslaget i första

rummet, att godset skall hafva kommit köparen till hända, Härmed afses,

enligt hvad motiven upplysa, att godset framkommit till bestämmelseorten

under sådana''förhållanden, att det skal) af fraktföraren utlämnas till köparen,

Enligt utskottets mening framgår denna innebörd af stadgandet vida

klarare af de norska och danska texterna, och utskottet har därför ansett

sig böra åt paragrafen gifva eu lydelse, som närmare ansluter sig till dessa,

Genom densamma framstår ock tydligare skilnaden mellan de fall, som afses

i 55 §, och dem som i förevarande paragraf behandlas.

Mot de af hufvudförslaget föranledda, i propositionen innefattade

förslagen angående ändring i vissa delar af sjölagen, handelsbalken och

utsökningslagen har utskottet icke funnit anledning framställa någon

anmärkning.

Under åberopande af hvad utskottet sålunda anfört, hemställer alltså

utskottet,

att Riksdagen ville

a) under förklarande att Kungl. Maj:ts ofvanberörda

under l:o) upptagna förslag icke kan i oförändradt skick

bifallas, för sin del antaga följande

Lag

om köp och byte af lös egendom.

Med upphäfvande af 1 kap. 2, 3, 4, 6 och 7 §§ handelsbalken äfvensom

38 § konkurslagen förordnas som följer:

Bill. till Biksd. Prof. 1905. 7 Sami. 40 Håft.

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

De i denna lag gifna stadganden om säljares och köpares rättigheter

och skyldigheter lände till efterrättelse, såvidt ej annat är uttryckligen

öfverenskommet eller eljes må anses aftaladt eller ock följer af

handelsbruk eller annan sedvänja.

Hvad i denna lag är stadgadt om köp skall i tillämpliga delar gälla

i fråga om byte.

2 §.

Betingar man sig af annan, att han skall mot vederlag i penningar

något förfärdiga och ämnet därtill bestå, den beställning vare såsom köp

af lös egendom ansedd, dock ej där fråga är om uppförande af hus, vattenverk

eller annan byggnad.

3 §•

Köp, som ej afser bestämdt gods utan allenast viss myckenhet af

angifvet slag, kallas i denna lag leveransaftal, ehvad det skall af säljaren

fullgöras genast eller först å senare tid.

Har någon sålt viss myckenhet att ur bestämdt gods uttagas, det

köp vare ock under leveransaftal inbegripet.

4 §•

Köp, som är slutet mellan köpmän i och för deras rörelse, kallas i

denna lag handelsköp.

Med köpman förstås i denna lag enhvar, som, enligt hvad särskildt

finnes stadgadt, är pliktig att föra handelsböcker.

Om köpeskillingens bestämmande i vissa fall.

5 §•

År köp slutet utan att priset blifvit bestämdt, erlägge köparen hvad

säljaren fordrar, där det ej kan anses oskäligt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o SO. 11

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

6 §•

Varder vid handelsköp räkning å godset köparen tillställd, och meddelar

han ej så snart ske kan säljaren, att det i räkningen upptagna pris

icke godkännes, vare han pliktig att det pris gälda, där det ej visas, att

lägre pris blifvit bestämdt, eller ock det som fordrats är uppenbart

orimligt.

7 §•

Skall köpeskillingen beräknas efter godsets myckenhet, varde till

grund för beräkningen lagd den myckenhet godset utgör, då faran för

dess förstörelse öfvergår å köparen.

8 §•

I de fall, då köpeskillingen skall beräknas efter godsets vikt, varde

vikten af förpackning (taravikt) afräknad.

Om platsen för godsets afliimnande.

9 §.

Godset skall aflämnas, där säljaren vid köpet hade sitt hemvist, eller,

om han idkade handel eller annan rörelse och köpet därmed ägde samband,

där rörelsen idkades; dock att, där godset veterligen fanns annorstädes,

aflämnandet skall äga rum där det fanns.

10 §.

Skall godset af säljaren försändas från en ort till en annan att där

af köparen mottagas, vare det att anse såsom aflämnadt, då det omhändertagits

af någon, som åtagit sig dess forslande från den ort, hvarifrån försändandet

bör ske, eller, så framt det skall afsändas med fartyg, då det

är bragt innanför dess sida.

11 §.

Har säljaren att ombesörja godsets forslande till köparen utan att

likväl försändande från en ort till en annan ifrågakommer, må ej godset

anses aflämnadt, förr än det kommit i köparens besittning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Om tiden för köpets fullgörande.

12 §.

År ej tid utsatt för fullgörande af hvad enligt köpet åligger säljaren

eller köparen, och framgår ej af omständigheterna, att det skall verkställas

utan uppskof, varde det fullgjordt vid anfordran.

13 §.

Där viss tidrymd är utsatt, inom hvilken godset bör aflämnas, skall

rätten att närmare bestämma tiden för aflämnandet tillkomma säljaren,

med mindre af omständigheterna framgår, att det varit af hänsyn till

köparen, som tiden ej blifvit närmare bestämd.

Om rätt att innehålla godset eller köpeskillingen,

14 §.

Säljaren vare berättigad att hålla godset inne, till dess köpeskillingen

gäldas, och köparen att innehålla köpeskillingen, till dess godset hålles

honom till hända.

15 §.

Skall godset försändas från den ort, där det bör aflämnas, vare

säljaren ej på grund af hvad i 14 § är stadgadt berättigad att undandraga

sig dess afsändande men äge i stället hindra, att det å bestämmelseorten

utgifves till köparen.

16 §.

Utfärdas i fall, som i 15 § afses, för godsets försändande fram

till bestämmelseorten konnossement eller ock fraktsedel, som är så inrättad,

att säljaren efter dess utgifvande till köparen ej äger öfver godset

förfoga, och är köpet att hänföra till handelsköp, skall godset anses såldt

att betalas emot nämnda handling efter ty i 71 § sägs.

Om faran för godset.

17 §.

Intill dess godset är aflämnadt

stånde säljaren faran för att det af

17 §.

Intill dess godset är aflämnadt

stånde säljaren faran för att det af

opaginerad Kontrollera mot PDF

13

Lagutskottets Utlåtande N:o 50

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

våda förstöres, försämras eller minskas.

Dock ligge vid köp af bestämdt

gods, som skall af köparen

af hämtas, faran å denne, så framt

den tid är inne, då han äger påkalla

godsets aflämnande, samt godset

hålles redo; och vare förty i sådant

fall köparen, änskönt godset

må hafva af våda förstörts, försämrats

eller minskats, pliktig att köpeskillingen

gälda.

Om godsets afkastning.

18 §.

Faller af godset afkastning förrän det skall aflämnas, den tillfälle

säljaren; dock vare köparen berättigad till af kastningen, där den, efter

hvad med fog kunnat beräknas, skolat först efter nämnda tid falla.

Afkastning, som faller efter det godset skolat aflämnas, tillfälle köparen,

där det ej kunnat med fog beräknas, att den skolat tidigare falla.

våda förstöres, försämras eller minskas.

Dock ligge vid köp af bestämdt

gods, som skall af köparen

af hämtas, faran'' å denne, såframt

den tid är inne, då han äger påkalla

godsets aflämnande, samt godset

hålles redo; och vare förty köparen,

änskönt godset må hafva af

våda förstörts, försämrats eller minskats,

pliktig att köpeskillingen gälda.

19 §.

Köp af aktie skall anses omfatta

den utdelning, som vid köpet ännu

ej förfallit till betalning, så ock den

rätt till teckning af ny aktie, som

åtföljer eller kan komma att åtfölja

den sålda.

19 §.

Köp af aktie skall anses omfatta

den utdelning, som vid köpet ännu

ej förfallit till betalning, så ock den

rätt till teckning af ny aktie, som

åtföljer eller kan komma att åtfölja

sådan aktie, som köpet afser.

20 §.

Är köp slutet om räntebärande papper, äge köparen uppbära den

ränta, som vid köpet eller, där handlingen skall å senare tid aflämnas, vid

den tid var upplupen men ännu ej förfallen; och åligger köparen att

jämte den för handlingen bestämda köpeskillingen gälda hvad mot sagda

ränta svarar, med mindre fordringen uppenbarligen blifvit såld såsom

osäker.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Om dröjsmål å säljarens sida.

21 §•

Varder godset ej i rätt tid afiämnadt, och beror ej sådant af köparen

eller af händelse, för hvilken han står faran, stånde till honom, huruvida

han vill kräfva godsets aflämnande eller håfva köpet.

Var dröjsmålet af ringa betydelse för köparen, eller hade säljaren grundad

anledning att sådant antaga, må ej köpet häfvas, utan så är att köparen

betingat sig noggrant iakttagande af tiden för godsets aflämnande;

dock skall vid handelsköp hvarje dröjsmål medföra rätt till köpets häfvande,

med mindre det, som fördröjdt är, utgör allenast en ringa del af

godset.

22 §.

Skall godset aflämnas efter hand i särskilda poster, och varder någon

af dem fördröjd, vare köparen ej på grund af hvad i 21 § är stadgadt

berättigad att håfva köpet i vidare mån, än såvidt rörer sagda post. Kan

upprepande af dröjsmålet skäligen befaras, äge köparen strax afvisa jämväl

hvad senare skolat aflämnas. Stå posterna i det sammanhang, att det skulle

lända köparen till förfång att delvis vidblifva köpet, må det i sin helhet

häfvas.

23 §.

Afser köpet bestämdt gods, och lider köparen skada genom dröjsmål

med godsets aflämnande, njute han ersättning af säljaren, med mindre det

visas, att dröjsmålet icke karl tillräknas denne såsom försummelse.

24 §.

År köpet att hänföra till leveransaftal, och uppstår skada genom

dröjsmål å säljarens sida, varde, ändå att dröjsmålet ej kan tillräknas säljaren

såsom försummelse, skadan af honom ersatt, utan så är att han på

grund af förbehåll vid köpet är från ersättningsskyldighet befriad, eller ock

möjligheten att fullgöra aftalet må anses utesluten i följd af omständighet,

som ej bort af säljaren vid köpets afsilande tagas i beräkning, såsom förstörelse

af allt gods af det slag eller det parti köpet afser, eller krig, införselförbud

eller därmed jämförlig händelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

15

Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

25 §.

Varder, i fall då köp häfves och enligt 23 eller 24 § ersättning för

skada må utgå, utredning angående skadan ej förebragt, skall ersättningen

sättas till belopp, hvarmed vid den tid, då aflämnandet bort ske, priset å

sådant gods, som köpet afser, må hafva öfverstigit köpeskillingen.

26 §.

Är godset ej aflämnadt, änskönt tiden, då sådant skolat ske, är förfluten,

och varder köparen af säljaren tillspord, huruvida han oansedt dröjsmålet

vill mottaga godset, gifve han utan oskäligt uppehåll säljaren därom

meddelande eller hafve förlorat sin rätt att kräfva godsets aflämnande. Har

säljaren ej framställt förfrågan, hvarom nu är sagdt, vare köparen likväl

förlustig rätten att kräfva godsets aflämnande, där han ej inom rimlig tid

meddelat säljaren, att han vill den rätt utöfva.

27 §.

Finnes, då godset kommer köparen till hända eller han af säljaren

underrättas om dess afsändande, att det är aflämnadt senare än ske bort,

och vill köparen å dröjsmålet tala, gifve han säljaren därom meddelande,

vid handelsköp genast och vid annat köp utan oskäligt uppehåll. Sker det

ej, vare köparen all talan förlustig. Vill på grund af dröjsmålet köparen

hafva köpet, meddele han det säljaren utan oskäligt uppehåll eller hafve

förlorat sin rätt att köpet håfva.

Om dröjsmål å köparens sida.

28 §.

Varder ej i rätt tid köpeskillingen erlagd eller åtgärd, hvaraf dess

utbekommande må bero, af köparen vidtagen, stånde till säljaren, huruvida

han vill hafva köpet .eller kräfva dess fullgörande; dock må, där dröjsmålet

är af ringa betydelse, köpet ej häfvas, med mindre det är att till handelsköp

hänföra.

Är godset kommet i köparens besittning, hafve säljaren ej makt att

håfva köpet efter ty nu är sagdt, så framt han ej därom gjort förbehåll

eller godset blifvit af köparen afvisadt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

År vid köp af gods, som skall aflämnas efter hand i särskilda poster,

köparen pliktig att erlägga betalning särskildt för hvarje post, och inträffar

i afseende å betalningen för någon post dröjsmål, som enligt 28 § första

stycket kan komma i betraktande, äge säljaren håfva köpet beträffande de

poster, som senare skolat aflämnas, dock ej där all anledning saknas att

befara dröjsmålets upprepande.

30 §.

Där köp af säljaren häfves efter ty här förut är sagdt, skola i fråga

om hans rätt till skadeersättning de i 24 § gifna stadganden äga motsvarande

tillämpning. Saknas utredning angående skadan, varde ersättningen

satt till belopp, hvarmed vid den tid, då dröjsmålet inträdde, köpeskillingen

må hafva öfverstigit priset å sådant gods som köpet afser.

31 §.

År köpeskillingen ej erlagd eller annan köparens åtgärd, som i 28 §

afses, ej vidtagen, änskönt tiden, dä sådant bort ske, är inne, och är ej

godset kommet i köparens besittning, vare säljaren, där han af köparen tillspörjes,

huruvida han oansedt dröjsmålet vill vidblifva köpet, pliktig att utan

oskäligt uppehåll gifva köparen meddelande därom. Underlåtes det, hafve

säljaren förlorat sin rätt att kräfva köpets fullgörande. Har köparen ej

framställt förfrågan, hvarom nu sagdt är, vare säljaren likväl förlustig rätten

att vidblifva köpet, där han ej inom rimlig tid meddelat köparen, att han vill

den rätt utöfva.

32 §.

Varder senare än ske bort köpeskillingen erlagd eller annan åtgärd,

som i 28 § sägs, vidtagen, och vill säljaren utöfva den rätt till köpets

häfvande, som på sådan grund må honom tillkomma, meddele han det köparen

vid handelsköp genast och vid annat köp utan oskäligt uppehåll.

Gör han det ej, hafve förlorat sin rätt att håfva köpet.

33 §.

Underlåter köparen att i rätt tid afhämta eller mottaga godset, eller

varder i följd af annat dröjsmål från hans sida godset ej till honom utgifvet,

vare säljaren pliktig att om godset taga vård intill dess dröjsmålet

opaginerad Kontrollera mot PDF

17

Lagutskottets Utlåtande N:o. 50.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

upphör eller han utöfvar den rätt att hafva köpet, som enligt 28 § må

honom tillkomma; dock att, där godset blifvit, försändt, det ej åligger säljaren

att å bestämmelseorten taga det i sin vård, med mindre där tinnes

någon, som äger å hans vägnar omhändertaga godset, och sådant kan ske

utan väsentlig kostnad eller olägenhet.

34 §.

Kan, i fall som i 33 § afses, säljaren ej utan väsentlig kostnad eller

olägenhet fortfara med godsets vårdande, eller förfogar ej köparen öfver

godset inom skälig tid efter det han blifvit därom tillsagd, äge säljaren

låta det för köparens räkning säljas å offentlig auktion; gifve dock, såvidt

ske kan, köparen i god tid underrättelse om tid och plats för auktionen.

Kan ej försäljning sålunda ske, eller är uppenbart, att de med försäljningen

förenade kostnader ej skulle kunna ur köpeskillingen utgå, äge säljaren

bortskaffa godset.

35 §.

År gods, som säljaren enligt 33 § har att vårda, utsatt för förskämning

eller snar förstörelse, eller fordrar det alltför kostsam vård, vare säljaren

pliktig att låta godset för köparens räkning säljas efter ty i 34 §

är sagdt.

36 §.

0

Har i följd af dröjsmål å köparens sida säljaren haft kostnad för

godsets vård eller annan särskild utgift, njute han af köparen ersättning;

äge ock rätt att till säkerhet för den ersättning godset innehålla.

37 §.

Varder i följd af dröjsmål från köparens sida godset ej i rätt tid

aflämnadt, och låg ej faran redan tillförene å köparen, skall den å honom

öfvergå, vid leveransaftal dock endast såvidt gods är för hans räkning afskildt.

Om ränta å köpeskillingen.

38 §.

1 fråga om köpares skyldighet att gälda ränta skola de i 9 kapitlet

10 § handelsbalken stadgade grunder äga tillämpning; dock att vid handels
Tiih.

till Riksd. Prat. 1905. 7 Samt. 40 Raft. 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets Utlåtande N:o SO.

Kungi, Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

köp, där ej viss tid för köpeskillingens gäldande är utsatt, ränta efter sex

för hundra om året skall utgå från den tid godset aflämnades eller, i händelse

dess afkunnande blifvit af köparen fördröj dt, från det dröjsmålet inträdde.

Om köparens obestånd.

39 §.

Har, i fall då anstånd med köpeskillingens erläggande är medgifvet,

köparen efter köpets afsilande

blifvit försatt i konkurstillstånd

eller vid utmätning funnits sakna tillgång att betala sin gäld

eller, om han är köpman, inställt sina betalningar

eller eljes funnits vara på sådant obestånd, att det måste antagas,

att köpeskillingen ej varder rätteligen erlagd;

vare säljaren berättigad att, intill dess betryggande säkerhet ställes

för köpeskillingens gäldande, hålla godset inne eller, där det är försändt

men ej kommit i köparens besittning, hindra dess utgifvande. År tiden för

godsets afkunnande inne, och vill säljaren hafva köpet, hafve ock därtill lof,

så framt ej ofördröjligen efter anmaning säkerhet ställes för köpeskillingens

gäldande.

40 §.

Har köparen kommit i konkurstillstånd, och är ej tid inne vare sig för

godsets aflämnande eller för köpeskillingens erläggande, äge säljaren kräfva

besked, huruvida konkursboet vill köpet tillträda. Gifves ej sådant besked

utan oskäligt uppehåll, äge säljaren hafva köpet.

41 §.

Varder, efter det köparen kommit i konkurstillstånd, godset utgifvet

till konkursboet, och är ej köpeskillingen erlagd, äge säljaren kräfva godset

åter, med mindre boet gifver köpeskillingen ut eller, så framt den ej är

till betalning förfallen, förklarar sig vilja den gälda och ställer betryggande

säkerhet, där sådan af säljaren äskas.

Har boet afyttrat godset eller eljes däröfver för egen räkning förfogat,

så att det ej kan återställas i väsentligen oförändradt skick, äge boet

ej draga sig från köpet undan.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 50. 19

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Om fel eller brist i godset.

42 §.

År bestämdt gods såldt och linnes däri fel, äge köparen hafva köpet

eller fordra sådant afdrag å köpeskillingen, som mot felet svarar. Är

felet att anse såsom ringa, må ej köpet häfvas, utan så är att säljaren

svikligen förfarit.

Saknade godset vid köpet egenskap, som kan anses tillförsäkrad, eller

har felet efter köpet uppkommit i följd af säljarens vanvård eller försummelse,

eller ligger sviklig^ förfarande säljaren till last, vare han pliktig att

ersätta köparen dennes skada.

43 §.

Finnes fel i gods, som till fullgörande af leveransaftal aflämnats, äge

köparen hafva köpet eller kräfva gillt gods; vare ock, där han ej vill sålunda

afvisa godset, berättigad att fordra det afdrag å köpeskillingen, som

mot felet svarar. År felet att anse såsom ringa, må ej godset afvisas,

med mindre säljaren svikligen förfarit eller ock afvetat felet å sådan tid,

att han utan oskälig kostnad eller svårighet kunnat till köpets fullgörande

anskaffa felfritt gods.

Säljaren vare, ändå att felet ej kan anses bero af försummelse från

hans sida, pliktig att ersätta köparen dennes skada; dock skall hvad i 24

§ är för där afsedt fall stadgadt angående befrielse från ersättningsskyldighet

äga motsvarande tillämpning.

44 §.

Fråga, huruvida fel vidlåder godset, skall, så framt ej felet uppkommit

genom säljarens vållande, bedömas med hänsyn till godsets beskaffenhet

vid den tid, då faran för dess förstörelse öfvergick på köparen.

45 §.

Hvad i 25 § är stadgadt angående beräknande af skadeersättning då

köp häfves på grund af dröjsmål med godsets afkunnande äge jämväl tilllämpning

då köp varder häfdt i följd af fel i godset,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lagutskottets Utlåtande AT:o 50.

Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

46 §.

Finnes, i fall då godset skall aflämnas efter hand i särskilda poster,

någon af dem behäftad med fel, vare köparen ej på grund af hvad här

förut är stadgadt berättigad att håfva köpet i vidare mån, än såvidt rörer

sagda post. Katt det skäligen befaras, att senare poster ock skola befinnas

felaktiga, må jämväl dessa strax afvisas. Stå posterna i det sammanhang,

att det skulle lända köparen till förfång att delvis vidblifva köpet, må det

i sin helhet häfvas.

47 §.

Har köparen före köpet undersökt godset eller utan giltig anledningundandragit

sig att efterkomma anmaning därom, eller har han satts i

tillfälle att före köpet undersöka prof å godset, må fel, som han vid undersökningen

bort märka, ej af honom åberopas, med mindre säljaren svikligen

förfarit.

48 §.

År gods såldt å auktion, äge köparen ej tala å fel i godset, med

mindre säljaren svikligen förfarit eller godset ej motsvarar den beteckning,

hvarunder det utbjudits.

Hvad nu är stadgadt äge dock ej tillämpning, där köpman låter å

auktion försälja lager af handelsvaror.

49 §.

Vill säljaren afhjälpa fel i godset eller vid leveransaftal aflämna gillt

gods i stället för det, som felaktigt är, läte köparen sig med sådan rättelse

nöja, där den kan äga rum, innan han enligt 21 § skulle varit berättigad

att näfva köpet, och uppenbart är, att han ej skulle hafva kostnad eller

olägenhet af att låta rättelsen ske; dock njute han i hvarje fall den rätt

till skadeersättning, som enligt här förut gifna stadganden må honom

tillkomma.

50 §.

Hvad här förut är föreskrifvet om fel i godset skall i tillämpliga

delar gälla, där godset ej uppgår till full myckenhet men, efter hvad köparen

måste antaga, är af säljaren aflämnadt såsom fullt. Vill köparen

kräfva det felande ut, hafve därtill lof, ehvad bristen är större eller mindre.

opaginerad Kontrollera mot PDF

21

Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

51 §•

Vid handelsköp läte köparen, då godset afiämriats, eller, så framt det

är försända då det kommit honom till banda, så att han enligt 56 § skulle

vara pliktig att därom taga vård, föranstalta om sådan undersökning af

godset, som efter godt handelsskick kan ifrågakomma.

Skall prof å det gods, som såldt är eller af säljaren afses till köpets

fullgörande (utfallsprof), tillställas köparen, läte denne, så snart profvet

kommit honom till hända, det undersöka efter ty nyss är i fråga om godset

stadgadt.

52 §.

Yppas fel eller brist i godset, och vill köparen därå tala, gifve därom

säljaren meddelande, vid handelsköp genast och vid annat köp utan oskäligt

uppehåll. Gifves cj sådant meddelande, änskönt köparen märkt eller bort

märka felet eller bristen, vare köparen all talan förlustig.

Vill köparen hafva köpet eller vill han kräfva annat gods, meddele

han sådant säljaren utan oskäligt uppehåll. Underlåtes det, må ej godset

afvisas eller felande gods utkräfvas.

53 §.

Hvad i 52 § är stadgadt om förlust af rätten att tala å fel eller

brist äge ej tillämpning där säljaren svikligen förfarit, ej heller där han

visat grof vårdslöshet och felet eller bristen länder köparen till märklig

skada.

54 §.

Har köparen ej inom ett år från det godset af honom mottagits

gifvit säljaren meddelande, att han vill tala å fel eller brist, hafve sin talan

förlorat, '' utan så är att säljaren åtagit sig att jämväl efter nämnda tid

svara för godset, eller sviklig! förfarande ligger säljaren till last.

Bestämmelser i fråga om afvisande af gods och häfvande af köp.

55 §.

År godset kommet i köparens besittning, vare denne, så framt han

vill enligt denna lag afvisa godset, pliktig att därom för säljarens räkning

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

taga vård, och njute han af säljaren ersättning för vården. Hvad i 34

och 35 §§ är stadgadt i fråga om såldt gods, som skall af säljaren vårdas

för köparens räkning, äge motsvarande tillämpning beträffande det gods

köparen efter ty nu är sagdt har i sin vård.

56 §.

Har gods, som blifvit försändt till

köparen, kommit honom till hända,

och vill han det afvisa, vare han

pliktig att för säljarens räkning taga

det i sin besittning, där sådant kan

ske utan erläggande af köpeskillingen,

så ock eljes utan väsentlig kostnad

eller olägenhet. Hvad sålunda

är stadgadt äge dock ej tillämpning,

såframt säljaren är tillstädes å bestämmelseorten

eller där linnes någon,

som på grund af konnossement

eller eljes äger att för säljarens räkning

omhändertaga godset.

Tager köparen godset i sin besittning,

äge stadgandena i 55 § tilllämpning.

56 §.

År godset försändt till köparen,

och har denne satts i tillfälle att på

bestämmelseorten komma i besittning^

däraf, vare han, där han vill

afvisa godset, pliktig att taga det i

besittning för säljarens räkning, där

sådant kan ske utan erläggande af

köpeskillingen, så ock eljes utan väsentlig

kostnad eller olägenhet. Hvad

sålunda är stadgadt äge dock ej tilllämpning,

såframt säljaren är tillstädes

å bestämmelseorten eller där

linnes någon, som på grund af konnossement

eller eljes äger att för

säljarens räkning omhändertaga godset.

Tager köparen godset i besittning,

äge stadgandena i 55 § tilllämpning.

57 §.

V årder köp häfdt enligt denna lag, äge säljaren ej återbekomma

godset med mindre lian återbär hvad han å köpeskillingen uppburit, men

vare ej heller pliktig att gifva köpeskillingen ut med mindre han återbekommer

godset väsentligen oförändradt och oförminskadt.

År, då köp sålunda häfves eller gods eljes afvisas, köparen berättigad

till ersättning af säljaren, äge han hålla godset inne till dess den ersättning

gäldas eller betryggande säkerhet ställes för dess gäldande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

23

Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

58 §.

Hvad i 57 § är stadgadt om säljarens rätt att vid köpets häfvande

återbekomma godset utgöre ej hinder för köparen att hafva köpet, så framt

godset är af våda förstördt, försämradt eller minskadt, ej heller där det

undergått förändring allenast genom sin egen beskaffenhet eller till följd af

åtgärd, som för dess undersökande varit nödig, eller som eljes af köparen

vidtagits, innan fel eller brist, på grund hvaraf han vill hafva köpet, märkts

eller bort märkas.

Om hemulsskyldigliet.

59 §.

Finnes godset hafva vid köpet tillhört annan än säljaren, vare denne,

ändå att han var i god tro, pliktig att ersätta köparen skada, som af sagda

anledning må honom tillskyndas.

Var, då köpet slöts, köparen ej i god tro, äge hvad nu år sagdt ieke

tillämpning.

Om öppet köp.

60 §.

År öppet köp aftaladt, och har godset blifvit af säljaren aflämnadt,

vare köparen ej berättigad att draga sig från köpet undan, med mindre han

inom bestämd tid eller, där bestämmelse om tiden ej träffats, utan oskäligt

uppehåll gifver säljaren till känna, att han ej vill godset behålla. Intill

dess godset återlämnas, stånde köparen faran för dess förstörelse, försämring

eller minskning.

Om vissa meddelanden enligt denna lag.

61 §.

År sådant meddelande från köparens sida, som afses i 6, 26, 27, 52

eller 54 §, inlämnadt för befordran med post eller telegraf eller eljes på

ändamålsenligt sätt afsändt, och varder det försenadt eller kommer det icke

fram, må ej den omständighet föranleda, att afsändaren förlorat talan eller

rättighet. Lag samma vare i fråga om meddelande från säljarens sida,

hvarom i 31 eller 32 § är sagdt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Ijag utskottets Utlåtande N:o 50.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Om betydelse» af vissa vid köp brukliga uttryck.

62 §.

Är gods såldt fritt om bord (fob) med angifvande af viss ort, skall

på köparen ankomma att befrakta fartyg eller tinga skeppsrum, som erfordras

för godsets fortskaffande från sagda ort.

Säljaren åligger att på egen bekostnad försända godset till lastningsorten

samt vidtaga de åtgärder i afseende å godsets inlastning, som enligt

lag eller sedvänja där ankomma på aflastare.

Godset skall anses aflämnadt, då det kommit innanför fartygets sida,

och stånde, intill dess sådant skett, säljaren faran, ehvad köpet afser bestämdt

gods eller är att till leveransaftal hänföra.

Den omständighet, att fartyget är af köparen befraktadt eller skeppsrum

af honom tingadt, medföre icke skyldighet för köparen att före godsets

framkomst till bestämmelseorten det undersöka, och utgöre ej heller hinder

för säljaren att utöfva sådan rätt, som i 15, 28 eller 39 § är nämnd.

Köparen åligger att erlägga betalning mot konnossement efter ty i

71 § sägs, ändå att sådan betalning ej är utfäst.

63 §.

Vårder gods såldt fraktfritt (cost and freiglit, c <£■ /, c f) med angifvande

af viss bestämmelseort, åligger säljaren att på egen bekostnad

försända godset till den ort.

Godset skall anses aflämnadt, då det blifvit för befordran omhändertaget

såsom i 10 § sägs.

Köparen åligger att erlägga betalning mot konnossement eller

fraktsedel efter ty i 71 § sägs, ändå att sådan betalning ej är utfäst.

Köparen vare, ändå att köpeskillingen icke är till betalning förfallen

då godset framkommer, pliktig att i afräkning å köpeskillingen erlägga frakt,

som ej är af säljaren gulden. Ej må den omständighet, att köpeskillingen

sålunda till en del erlagts i förtid, medföra rätt för köparen att vid återstodens

gäldande njuta ränteafdrag.

64 §.

De föreskrifter, som enligt 63 § gälla för köp, som där afses, äge

iämväl tillämpning, då gods blifvit med angifvande af viss bestämmelseort

såldt eif (cost, Insurance, freiglit) eller caf (cout, assur an ce, fret).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

25

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Utöfver hvad i sagda paragraf är stadgadt åligger vid köp, hvarom

nu är fråga, säljaren att, efter ty sedvanligt är, försäkra godset mot fara,

för hvilken det under vägen är utsatt. Underlåtes det och varder ej i

följd däraf köpet häfdt, njute köparen ersättning för skada, som i följd af

underlåtenheten uppstår; vare ock berättigad att själf taga försäkring och

låta kostnaden därför afräknas å köpeskillingen.

65 §.

År gods, som skall försändas från ort till annan, såldt fritt (franco)

eller levereradt eller fritt levereradt å angifven ort, må ej godset anses aflämnadt

förr än det framkommit till sagda ort.

Varder ordet levereradt brukadt i förening med något af uttrycken

fraktfritt, eif eller caf, skall utan hinder däraf hvad om dessa senare uttryck

är i denna lag sagdt till alla delar äga tillämpning.

66 §.

År vid leveransaftal godsets myckenhet angifven med uttryck, som

lämnar utrymme för val {cirka, från—till eller dylikt), ankomme på säljaren

att träffa valet, där ej af omständigheterna framgår, att det varit af hänsyn

till köparen, som myckenheten ej blifvit bestämdt angifven.

År beteckningen cirka brukad, skall den afvikelse från angifven

myckenhet, som må anses medgifven, utgöra, där fråga är om hel fartygslast,

tio för hundra och eljes fem för hundra.

67 §.

Har vid köp af gods, som skall sjöledes tillsändas köparen, godset

betecknats såsom fartygslast, och varder jämväl annat gods af säljaren inlastadt,

vare köparen, där sådant kan lända honom till olägenhet, berättigad

att håfva köpet; njute ock, ehvad köpet häfves eller icke, ersättning för

skada.

68 §.

År tiden för vidtagande af åtgärd i afseende å godsets aflämnande

eller mottagande bestämd till början (primo) af en månad, varde åtgärden

vidtagen sist å månadens tionde dag. Med rnidten (medio) af en månad

Bill. till Riksd. Prof. 1905. 7 Sami. 40 Höft. 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

förstås månadens elfte till och med tjugonde dag samt med månadens slut

(ultimo) dess återstående dagar.

Vid köp af värdepapper skall med början af en månad förstås dess

första helgfria dag, med midten af en månad dess femtonde dag eller, om

den infaller å helgdag, nästa helgfria dag, och med månadens slut dess

sista helgfria dag.

69 §.

Har säljaren förbundit sig till afskeppning eller aflastning inom viss

tid, skall det åtagande anses tillgjordt, då godset blifvit. före den bestämda

tidens utgång inlastadt.

Varder konnossement utfärdadt, och framgår ej af konnossementet,

att inlastningen är i rätt tid verkställd, äge köparen afvisa godset.

70 §.

År gods såldt att betalas kontant, vare säljaren ej pliktig att låta

godset utgifvas till köparen, med mindre köpeskillingen gäldas. Varder det

ändock utgifvet, åligger köparen att genast sin betalningsskyldighet fullgöra.

71 §.

Har köparen förbundit sig att erlägga betalning mot konnossement

eller att mot erhållande af konnossement godkänna växel, som af säljaren

dragés, vare han ej berättigad att undandraga sig betalning eller godkännande

på den grund, att godset ej framkommit eller han ej haft tillfälle att

det undersöka.

Då betalning eller godkännande kräfves, skall säljaren hålla köparen

till hända, förutom konnossementet, räkning å godset samt, där det skall

af säljaren försäkras, jämväl försäkringsbref.

Hvad sålunda är föreskrifvet äge motsvarande tillämpning, där köparen

förbundit sig att mot sådan fraktsedel, som i 16 § är nämnd, erlägga

betalning eller godkänna växel.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1906.

opaginerad Kontrollera mot PDF

27

Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

b) bifalla Kungl. Maj:ts under 2:o) upptagna förslag

till lag om ändrad lydelse af 166 § sjölagen;

c) bifalla Kungl. Maj:ts under 3:o) upptagna förslag

till lag om ändring i vissa delar af 9 kap. handelsbalken;
d)

bifalla Kungl. Maj:ts under 4:o) upptagna förslag

till lag om ändrad lydelse af 38 § utsökningslagen.

Stockholm den 10 april 1905.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Reservation

af herr Zetterstrand beträffande utskottets erinran vid 5 §; samt

af herr Lindhagen, som ansett, att utskottet icke bort inlåta sig på

någon kommentering af paragrafer, i hvilka utskottet icke fimeslagit någon

ändring.

Herr Redelius har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i

ärendets behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1905:112 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om köp och lyte af lös egendom, lag om ändrad lydelse af 166 § sjölagen, s. 6 i texten