Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under rilcsstatens tionde hufmdtitel, innefattande anslagen till pensionsoch i n dragning ss tat er va.

1905-05-02 · 130 sidor, varav 124 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 124 av 130 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1905:11, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under rilcsstatens tionde hufmdtitel, innefattande anslagen till pensionsoch i n dragning ss tat er va.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Jd:o It.

1

N:o 11.

Ant. till Riksd. kansli den 2 maj 1905, kl. 2 e. m,

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under rilcsstatens

tionde hufmdtitel, innefattande anslagen till pensionsoch

i n dragning ss tat er va.

(l:a IT. A.)

Pensionsstaten.

Ilo) I den till Riksdagen den 14 januari 1005 »-flatna propositionen

angående statsverkets tillstånd och behof har Kungl. Maj:t i punkten 1

under tionde hufvudtiteln föreslagit, att det å ordinarie stat uppförda

anslaget för bidrag till pensionering af änkor och barn ‘efter befäl

och underbefäl med vederlikar vid armén, nu 112,703 kronor, måtte

höjas med 1,379 kronor till 114,082 kronor.

Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 2 december

1904 har departementschefen angående detta ämne och hvad därmed

sammanhänger anfört följ ande:

»Direktionen öfver arméns pensionskassa har i skrifvelse den 9

nästlidne november till Eders Kungl. Maj:t i underdånighet lämnat

uppgift rörande beloppet af det anslag som för år 1906 är af nöden

dels för upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering

och dels till fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godBih.

till Riksd. Prof. 1905. 4 Samt. 1 Afd. It Höft. (N:o It.) 1

Avg. höjning

af statsbidraget

till ''pensionering

af änkor

och barn efter

befäl och underbefäl

vid

armén.

[i]

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

kända grunder för sådana pensioners utgående, samt därvid erinrat, att

ifrågavarande anslag för innevarande år bestämts till samma belopp,

hvarmed det utgått sedan 1894, eller 1,540,000 kronor. Ehuru detsamma

år 1903 måst öfverskridas med 589,035 kronor 52 öre och år

1906 antagligen komme att än ytterligare öfverskridas, har direktionen

likväl ansett sig ej för närvarande böra göra framställning om anslagets

höjning, utan härför afvakta den tidpunkt, då pensionsstaten än mer

kännbart komme att röna inverkan af de under senare år företagna

löneregleringarna för officerare och underofficerare med vederlikar.

Direktionen liar fördenskull i underdånighet anhållit, det täcktes

Eders Kungl. Maj:t i nåder föreslå näst sammanträdande Riksdag att

äfven för år 1906 till ofvanberörda ändamål på extra stat anvisa ett

förslagsanslag af 1,540,000 kronor.

I sammanhang härmed har direktionen gjort underdånig framställning

rörande beräknandet af det å ordinarie stat under tionde

hufvudtiteln anvisade bidraget till pensionering af änkor och barn efter

befäl och underbefäl med vederlikar vid armén. Jämlikt Riksdagens

skrifvelse den 13 juni 1883 skulle detta statsbidrag utgå med 1 ''/2

procent årligen på summan af de löner och beklädnadsbidrag, Indika

enligt gällande stater kunde läggas till grund för bestämmandet af

fyllnadspension, och måste alltså röna inverkan af hvarje förändring i

lönestaterna, som af Eders Kungl. Maj: t med Riksdagen beslutades. I

1905 års riksstat hade ifrågavarande bidrag upptagits till 112,703 kronor,

hvarvid till grund för bestämmandet af dess storlek lagts summan af

löner enligt 1904 års stater för arméns befäl och underbefäl med vederlikar

samt de från armén till kustartilleriet öfverflyttade, vid delaktighet

i arméns änke- och pupillkassa fortfarande bibehållna löntagare. Som

emellertid sammanlagda beloppet af enahanda löner enligt 1905 års

stater uppginge till 7,605,495 kronor, hvarå IV2 procent utgjorde, i

helt krontal, 114,082 kronor, borde statsbidraget för innevarande år

uppgå till sistnämnda belopp, som med 1,379 kronor öfverstege det af

Riksdagen beviljade anslaget. Direktionen har med anledning häraf

hemställt, det Eders Kungl. Maj:t täcktes hos näst sammanträdande

Riksdag göra framställning om beviljande å extra stat för år 1906 af

ett särskildt anslag å 1,379 kronor till förstärkande af det för år 1905

utgående statsbidraget till pensionering af änkor och barn efler befäl

och underbefäl med vederlikar vid armén.

Direktionen föreslår slutligen, att det ordinarie anslaget för samma

ändamål måtte i 1906 års riksstat upptagas till ofvannämuda belopp

114,082 kronor.))

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

3

Arméförvaltningen, som verkställt granskning af. direktionens

öfver arméns pensionskassa ofvannämnda beräkningar, hade därvid icke

funnit anledning till anmärkning mot desamma.

Med anledning af hvad sålunda i statsrådsprotokollet anförts, har

utskottet ansett sig böra förorda Kung]. Maj:ts nu förevarande framställning

och får alltså hemställa,

att det å ordinarie stat uppförda anslaget för

bidrag till pensionering af änkor och barn efter befäl

och underbefäl med vederlikar vid armén, nu 112,703

kronor, må höjas med 1,379 kronor till 114,082 kronor.

2:o) Uti proposition till Riksdagen af den 4 november 1904 Än9- åtskillig^

(n:o 17) har Kung!. Majd, under .åberopande af vid propositionen fogadt sSlatolrutdrag

af protokollet öfver landHors varsärenden för nämnda dag, före- regementet

slagit Riksdagen medgifva, att trumpetarne vid Skånska husarrege- Pc,mo,wa

mentet A. Ekstrand, E. J. Nilsson, L. P. Nilsson, N. O. Ahlström, R.

F. Ekdahl, E. Andersson och E. R. Ahlstedt finge bibehålla sin genom

förutvarande anställning såsom skvadronstrumpetare vid regementet

grundade rätt till pension och fyllnadspension mot erläggande af därför

stadgade utgifter.

Till åberopade statsrådsprotokollet bär chefen för landtförsvarsdepartementet

anfört följande:

»Under erinran, att intill år 1902 funnits å Skånska husarregementets

stats uppförda skvadronstrumpetarebeställningar, hvilkas innehafvare

varit berättigade till pension och fyllnadspension enligt bebestämmelserna

i reglementet för arméns pensionskassa och nådiga

cirkuläret den 22 juni 1877 angående ny pensionsreglering för armén,

men att dessa beställningar blifvit enligt den nya härordningen utbytta

mot trumpetarebeställningar, hvilkas innehafvare tillhörde manskapsklass

och alltså icke vore berättigad till pension från nämnda kassa eller

fyllnadspension, har direktionen öfver arméns pensionskassa uti skrifvelse

den 21 oktober 1903 hos Eders Kungl. Maj:t i underdånighet anmält,

att enär förutvarande skvadronstrumpetarne vid nämnda regemente

A. Ekstrand, E. J. Nilsson, L. P. Nilsson, N. O. Ahlström, R.

F. Ekdahl, E. Andersson och E. R. Ahlstedt å olika tider under år

1902, då de med dem ingångna kontrakten om anställning såsom skvadronstrumpetare

tilländagått, erhållit anställning vid regementet såsom

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

trumpetare, men det oaktadt fortfarit att inbetala stadgade afgifter till

arméns pensionskassa för bevarande af deras rätt till pension och fyllnadspension,

kassans revision häremot gjort anmärkning och yrkat, att till

enhvar af dem skulle återbetalas, hvad han efter tillträdet af trumpetarebeställningen

till kassan inbetalt.

I häröfver afgifven förklaring har vederbörande redogörare anfört,

bland annat, att det uppenbarligen icke kunde vara med gällande

pensionsbestämmelsers andemening öfverensstämmande, att personer,

som varit delägare i arméns pensionskassa, allenast på grund af eu

organisationsbestämmelse skulle frånkännas delägarerätt och icke ens

återfå de afgifter, som de förut varit skyldiga att erlägga och jämväl

erlagt under längre eller kortare tid. Redogöraren hemställde därför,

att anmärkningen måtte ogillas och ifrågavarande personal antingen fä

såsom delägare i kassan kvarstå eller ock återbekomma samtliga dit

inbetalda afgifter.

För egen del bär direktionen öfver arméns pensionskassa visserligen

funnit revisionens anmärkning vara grundad på kassans reglemente,

men likväl, då vid utlöpandet af de med ofvannämnde beställningshafvare

ingångna kontrakt annan form för förnyandet af deras

tjänsteaftal än den ofvan angifna icke torde hafva funnits, samt afsi klen

därmed uppenbarligen icke varit att rubba deras förvärfvade delaktighet

i pensionskassan, underställt detta ärende Eders Kungl. Maj:ts nådiga

pröfning under hemställan, det Eders Kungl. Maj:t täcktes medgifva

icke allenast ofvannämnda personer utan jämväl alla sådana delägare

i arméns pensionskassa, Indika genom organisationsändringar och i

sammanhang därmed meddelade öfvergångsbestämmelser, ehuru bibehållna

vid förut innehafd tjänst, gått i mistning af sina förut å stat

uppförda löner eller därmed likställd aflöning, att, om de så önskade,

bibehålla sin eu gång på grund af den indragna lönens innehafvande

förvärfvade rätt till pension och- fyllnadspension mot därför stadgade

afgifters fortfarande erläggande.

Direktionen har tillika meddelat, att hos arméns då församlade

fullmäktige liknande framställning blifvit af direktionen gjord om rätt

för sådana delägare att bibehålla sin delaktighet i arméns pensionskassa

och arméns nya änke- och pupillkassa, och hafva arméns fullmäktige

uti underdånig skrifvelse den 15 sistlidne juli anmält, att de för sin

del medgifvit, att förut nämnda personer finge bibehålla sin delaktighet

i nyssnämnda kassor, hvaremot fullmäktige funnit någon allmän bestämmelse

i det åt direktionen angifna syftet icke vara erforderlig.

I likhet med direktionen öfver arméns pensionskassa och arméns

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

5

fullmäktige anser jag det vara af rättvisa ocli billighet påkalladt, att

ifrågavarande löntagare tillåtas bibehålla den af dem grundlagda rätten

till pension och fyllnadspension, under villkor att de alltjämt inbetala

härför stadgade afgifter och fullgöra öfråga,.villkor. Ett dylikt medgifvande

synes mig ock stå i öfverensstämmelse med stadgandet i

reglementet för kassan, att delägare, som genom nya löneregleringar

eller andra förhållanden blifvit nedflyttade till lägre pensionsklass, äga

rätt att fortfarande bibehålla, den en gång grundade rätten till pension

efter högre klass, om de fortfarande inbetala afgifter efter denna högre

klass. I föreliggande fall hafva delägarna genom en organisationsförändring

blifvit flyttade utom de kategorier af löntagare, kassan omlättar,

men den i nyss anförda stadgande uttalade principen, att en

pensionsrätt, som en gång förvärfvats, icke bör förloras på grund af

omständigheter, öfver hvilka delägaren icke råder, synes dock jämväl

här böra tillämpas.

Då emellertid, enligt de af Eders Kung! Maj:t med Riksdagen

beslutade och i förenämnda nådiga cirkuläret den 22 juni 1877 kungjorda

grunder för pensioneringen af arméns befäl och underbefäl med

vederlikar, pensionsrätt medgifves endast officerare och underofficerare

jämte civilmilitäre af motsvarande grad, lärer Riksdagens medgifvande

för ifrågavarande, numera till manskapsklass hörande löntagare att bibehålla.

pensionsrätten böra inhämtas.»

Utskottet, som med anledning af hvad sålunda anförts ansett

ifrågavarande framställning böra af Riksdagen bifallas, får alltså hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att irumpetarnc

vid Skånska husarregementet A. Ekstrand, E. J. Nilsson,

L. P. Nilsson, N. O. Ahlström, R. F. Ekdahl, E.

Andersson och E. R. Ahlstedt må bibehålla sin genom

förutvarande anställning såsom skvadronstrumpctare

vid regementet grundade rätt till pension och fyllnadspension

mot erläggande af därför stadgade afgifter.

3:o) Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 61) har A>w-^

herr S. A. K. Natt och Dag hemställt, att Riksdagen för sin del måtte v~’ciä

dels antaga följande förändrade grunder för pensionering af de kvar- motion.

varande af flottans gamla fasta manskapsstam med obegränsad tjänstgöringstid

att från och med 1906 tillämpas, nämligen:

s. 6 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

6 Statsutskottets Utlåtande N;o 11.

1.

Med afseende å åtnjutande af pension fördelas denna personal i

tre klasser:

i l:a klassen upptages:

den, som tjänat i fyrtio år;

i 2:a klassen upptages:

den, som tjänat i trettio år och därjämte antingen uppnått sextio

års ålder eller också, efter uppnådda femtiofem lefnadsår, befinnes af

behörigen styrkt sjuklighet vara för framtiden oförmögen till utförande

af arbete vid flottans stationer;

i 3:e klassen upptages:

den, som efter tjugufem års tjänst antingen uppnått sextio års

ålder eller också, efter uppnådda femtiofem lefnadsår, beflnnes af behörigen

styrkt sjuklighet vara för framtiden oförmögen till utförande

af ai''bete vid flottans stationer.

2.

Pensionen bestämmes för olika understödstagare i hvardera af

ofvannämnda tre klasser sålunda:

Grad.

l:a klass.

2:a klass.

3:e klass.

Underofticerskorpral och l:a klassens sjöman

vid sjömanskåren..............................................

500

400

300

Annan medlem af sjömanskåren ......................

300

250

200

3.

Hvad i föregående punkter är stadgadt skall äga tillämpning å

de underofficerskorpraler, l:a klassens sjömän och andra medlemmar af

gamla fasta manskapsstammen, som framdeles erhålla afsked;

dels ock höja förslagsanslaget till pensionering af flottans och lotsverkets

gemenskap från 166,500 kronor med 12,000 kronor eller till

178,500 kronor.

I fråga om de skäl, som af motionären anförts till stöd för berörda

framställning, tillåter sig utskottet hänvisa till själfva motionen.

Såsom uti förevarande motion framhålles, utgöres flottans gamla

fästa manskapsstam af manskap med obegränsad stamanställningstid,

det vill säga, att detsamma icke kan från tjänsten skiljas utan efter

kassation vid generalmönstring eller laga dom för begången förseelse.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

7

Först år 1895 började manskapet anställas på viss tid med en kapitulationstid

af högst sex år. Den gamla fasta stammen består dels af

undorofficerskorpraler, Indika ännu icke vnnnit högre befordran, dels

och hufvud sakligast af äldre matroser af ända till 75 års ålder, Indika

icke afiagt för befordran till underofficerskorpral föreskrifven examen

i underbefälsskolan och i allmänhet ej längre tillhöra viss yrkesgren

inom vapnet. 1 regel har detta manskap före karlskrifningen tillhört

skeppsgossekåren och har sålunda ägnat hela sitt lif åt tjänst vid flottan.

Utskottet har emellertid inhämtat, att de sakkunnige, hvilka inom

sjöförsvarsdepartementet tillkallats för uppgörande af förslag till ändrad

organisation af flottans sjömanskår samt därmed sammanhängande föreskrifter

m. m., uti numera afgifvet betänkande i ämnet framlagt förslag

jämväl till ordnande af pensioneringen af sjömanskårens manskap, hvilket

förslag, i likhet med motionärens förevarande framställning, är uppgjordt

med hänsyn till de af Riksdagen under nästlidna år antagna

grunderna för pensioneringen af daglönare m. fl. vid flottans varf.

Då sålunda Kungl. Maj:t antagligen kommer att i en nära framtid

föreslå Riksdagen antagande af förändrade grunder för pensionering

af sjömanskårens manskap i dess helhet, synes det utskottet icke vara

lämpligt att Riksdagen nu, på framställning af enskild motionär, fattar

beslut i fråga om pensionering af en del af ifrågavarande manskap, och

får utskottet alltså hemställa,

att Riksdagen må, med afslag å herr Natt och

Dags förevarande motion, i riksstaten för år 1900

uppföra förslagsanslaget till pensionering af flottans

och lotsverkets gemenskap till oförändrad! belopp eller

till 166,500 kronor.

4:o) Kungl. Maj:t har i statsverkspropositionen under tionde hufvudtiteln

i punkt 2 föreslagit Riksdagen att, till höjande af det såsom

bidrag till pensionering af änkor och barn efter lärare vid allmänna

läroverk, pedagogier, seminarier m. in. uppförda anslag, för närvarande

utgörande 82,531 kronor, bevilja ett belopp af 5,232 kronor, hvarigenom

anslaget skulle komma att uppgå till 87,763 kronor.

Statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 8 december 1904

innehåller härom följande anförande af departementschefen:

»1 underdånig skrifvelse den 15 oktober 1904 bär direktionen öfver

lärarnes vid elementarläroverken änke- och pupillkassa, i anledning af

Ang.

höjning af

statsbidraget

till lärarnes

vid elementarläroverken

änke- och

pupillkassa.

[2-]

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

erhållen anmodan att inkomma med utredning rörande bekofvet af ökning

af det till kassan utgående statsbidrag, erinrat, att Riksdagen år

1903 fastställt aflöningsstat för folkskoleseminariet i Landskrona, att

Riksdagen år 1904 i samband med omregleringen af lärarnes vid de

allmänna läroverken löner beviljat anslag på ordinarie stat för ett antal

lektors- och adjunktsbefattningar, samt att Riksdagen likaledes år 1904

fastställt aflöningsstat för folkskoleseminariet i Strängnäs, hvarjämte vid

den af Riksdagen år 1904 vidtagna omregleringen af lönerna vid folkskoleseminarierna

lärarne i manlig och kvinnlig slöjd försetts med fasta

arfvoden och därigenom blifvit i pensionshänseende likställda med öfriga

vid samma seminarier anställda öfningslärare. De af Riksdagen i afseende

härå fattade beslut hade för vederbörande tjänstinnehafvare

medfört eller lomme att för dem medföra skyldighet eller rättighet till

inträde i lärarnes vid elementarläroverken änke- och pupillkassa och

borde därför föranleda höjning af det till kassan utgående statsanslaget.

1 fråga om storleken af det belopp, hvarmed anslagsökningen borde

ske, syntes det knappast behöflig!, att hänsyn toges till de kvinnliga

tjähstinnehafvarne, alldenstund erfarenheten visat, att dessa endast i

sällsynta undantagsfall begagnade sig af rättigheten att inträda i kassan.

För närvarande vore endast en lärarinna i musik och två lärarinnor i

teckning, alla vid lägre läroverk, delägare i kassan.

De nya tjänster, till hvilka fördenskull hänsyn borde tagas vid

bestämmande af statsbidragets förhöjning, vore:

8 lektors- och 26 adjunktsbefattningar vid de allmänna läroverken;

1 rektors- och 2 adjunktsbefattningar vid folkskoleseminariet i

Landskrona;

1 rektors- och 4 adjunktsbefattningar vid folkskoleseminariet i

Strängnäs och öfningslärarebefattningar vid samma .seminarium i musik

och sång, i teckning, i gymnastik och i slöjd; samt

7 öfningslärarebefattningar i slöjd vid öfriga folkskoleseminarier.

Med användande af de kalkyler, som i liknande afseenden uppgjorts,

.när statsbidraget till kassan åren 1901 och 1903 förhöjdes, hade

verkställd uträkning, som af professorn Anders Lindstedt såsom sakkunnig

kontrollerats, gifvit vid handen, att det i förevarande hänseende

behöfliga anslagsbeloppet utgjorde 5,232 kronor, däraf å hvarje nytillkommen

lektorstjänst belöpte sig 97 kronor 25 öre samt å hvarje nytillkommen

adjunktstjänst 123 kronor 20 öre.

T de af Eders Kung]. Magt den 10 juni 1903 och den 27 augusti

1904 fastställda staterna för folkskoleseminarierna i Landskrona och

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

9

Strängnäs upptagas de af direktionen för hvartdera seminariet angifna

befattningar för manliga lärare; och har Eders Kungl. Magt vid staternas

fastställande meddelat föreskrifter om dessa platsers besättande med

innehafvare. Jämväl beträffande de af direktionen omförmälda tillhopa

34 nya lärarebefattningar vid de allmänna läroverken är genom nådiga

beslut den 3 juni och den 27 augusti 1904 föreskrifvet, att de skola

med ordinarie innehafvare besättas. Riksdagens af direktionen omförmälda

beslut i afseende å arfvodena för lärare i manlig och kvinnlig

slöjd vid seminarierna hafva af Eders Kungl. Maj:t fastställts enligt

nådig kungörelse den 27 .augusti 1904.

Vid beräkningen af det nu behöflig^ tillskottet till ifrågavarande

anslag, hvilket för närvarande utgör 82,531 kronor, har direktionen

ansett sig kunna lämna åsido de för kvinnliga innehafvare afsedda

tjänstebefattningarna; och finner jag härvid intet att invända. Med anledning

af direktionens upplysning att för uträkning af den erforderliga

anslagsökningens belopp användts de kalkyler, som vid två föregående

tillfällen i liknande afseenden uppgjorts, vill jag nämna, att dessa kalkyler

ursprungligen uppgjorts af professorn Lindstedt.

Det må erinras därom, att, utom de läraretjänster, hvilka af direktionen

tagits i betraktande vid beräkning af det behöfliga tillskottet till

kassan, genom beslut af 1903 års riksdag, för utvidgning af dåvarande femklassiga

allmänna läroverket å Östermalm i Stockholm till ett å reallinjen

fullständigt läroverk, vid nämnda läroverk inrättats 5 nya lektorsbefattningar,

hvarjämte medel beviljats till nödig ökning af lönerna för öfningslärarne

därstädes. Rätteligen borde dessa förhållanden föranleda till

en större höjning af statsbidraget till ifrågavarande änke- och pupillkassa,

än hvad direktionen nu begärt. Beträffande lektorstjänsterna

kunde ej heller svårighet möta att med ledning af det i direktionens

skrifvelse uppgifna belopp af 97 kronor 25 öre för hvarje nyinrättad

lektorstjänst göra framställning om ökadt statsbidrag, såvidt de fem

lektorstjänsterna vid Östermalms läroverk angår. Men då jag ej ser

mig i stånd att angifva, huru stor ökning bör beräknas för öfningsläraretjänsterna,

och anstalten torde utan nämnvärd olägenhet kunna

undvara bidraget för lektorstjänsterna i afbidan på att framställning

beträffande alla nämnda tjänster vid Östermalms läroverk kan göras till

Riksdagen, eventuellt i sammanhang med en behöflig allmän reglering

af kassans och delägarnes inbördes ställning till hvarandra samt däraf

betingad ökning af statsbidraget till kassan, anser jag mig böra inskränka

mig till hvad direktionen ifrågasatt.»

Bih. till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Med anledning af hvad sålunda till statsrådsprotokollet anförts

rörande behofvet af ökadt statsbidrag till pensionering af änkor och

barn efter lärare vid de allmänna läroverken samt folkskoleseminarierna

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, till höjande af det såsom bidrag

till pensionering af änkor och barn efter lärare

vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier in. m.

uppförda anslag, för närvarande utgörande 82,531

kronor, bevilja ett belopp af 5,232 kronor, hvarigenom

anslaget kommer att uppgå till 87,763 kronor.

Ang. en inom 5:o) 1 en inom Riksdagens Första Kammare väckt motion (n:o 23)

malen väckt bär herr Albert Anderson föreslagit att Riksdagen måtte besluta, att

motion. ett ärligt bidrag af högst sextio kronor skulle utgå till hvarje vid högre

skola för kvinnlig ungdom eller högre samskola anställd lärarinna, som

ägde delaktighet vare sig i pensionsinrättningen för lärarinnor vid

Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom eller i Svenska lärarinnornas

pensionsförening, med villkor att af eller för henne i endera af dessa

pensionsanstalter under nästföregående år insatts minst sextio kronor;

samt, vid bifall härtill, att det å riksstatens tionde hufvudtitel uppförda

förslagsanslag med rubrik: Bidrag till pensionering af lärarinnor vid

högre flick- och samskolor måtte höjas till 40,000 kronor.

Till stöd för denna framställning har i motionen anförts följande:

»Uppå därom af Kungi. Maj:t framställdt förslag beviljade 1896

års Riksdag till pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre

skolor för kvinnlig ungdom ett årligt bidrag, motsvarande högst 10

kronor för hvar och en af de vid nämnda skolor anställda lärarinnor,

hvilka såsom delägare i pensionsinrättningen erlade årsafgift till densamma.

Detta bidrag höjdes af 1902 års Riksdag till högst 30 kronor

för hvarje lärarinna, som erlade årsafgift till pensionsinrättningen. För

denna pensionsinrättning gälla de af Kungl. Maj:t den 26 maj 1887

fastställda stadgar med däri enligt kungl. resolutionerna den 8 oktober

1897 och den 20 november 1903 gjorda ändringar, enligt hvilka årsafgift

erlägges för lärarinna med 30 kronor af den skola, vid hvilken

hon är anställd, och med 30 kronor af henne själf, hvarförutan lärarinna,

som vid inträdet i pensionsinrättningen är äldre än 25 år, skall

erlägga retroaktiv afgift från lägst 81 kronor 80 öre vid fyllda 26 år

till högst 5,025 kronor 40 öre vid fyllda 54 år. Mot dessa afgifter

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

11

erhåller delägande lärarinna från och med kvartalet näst efter det,

under hvilket hon uppnått 55 års ålder, en årlig pension af 400 kronor.

För lärarinnor vid enskilda skolor finnes ytterligare en pensionsanstalt,

nämligen Svenska lärarinnornas pensionsförening, för hvilken

stadgar den 29 maj 1885 af Kungl. Maj:t fastställts. Denna förenings

ändamål är att åt svenska lärarinnor bereda lifränta (pension) vid fyllda

54 års ålder, och beror lifräntans eller pensionens storlek på storleken

af de inbetalningar enhvar delägare under årens lopp verkställt. Det

högsta belopp, som delägare får hafva innestående hos föreningen, är

6,000 kronor och högsta beloppet af lifränta eller pension utgör 540

kronor. För de flesta understiger dock lifräntan 400 kronor. Äfven

denna pensionsförening erhåller bidrag af statsmedel. Enligt Kungl.

Maj:ts förslag har nämligen Riksdagen år 1903 medgifvit, att till pensionsföreningen

finge utgå ett årligt bidrag af 30 kronor för hvarje

lärarinna vid högre skola för kvinnlig ungdom eller samskola, som

icke är delägare i pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges

högre skolor för kvinnlig ungdom, med villkor att af eller för henne i

pensionsföreningen under nästföregående år insatts minst 60 kronor

samt att berörda bidrag tillgodoföres vederbörande lärarinna.

Under år 1904 har Kungl. Maj: t uppå gjorda ansökningar beviljat:

dels pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges

högre skolor för kvinnlig ungdom för 391 lärarinnor

å 30 kronor för hvarje...................................................... kronor 11,730

dels Svenska lärarinnornas pensionsförening för 307

lärarinnor å 30 kronor för hvarje .............................. ,, 9,210

eller tillsammans kronor 20,940.

Om också genom den under sistlidet år beslutade skolreformen

flera samskolor inrättats, äro de enskilda högre läroverken för kvinnlig

ungdom fortfarande i lika hög grad som tillförene behöfliga, enär genom

desamma lärjungarne kunna bibringas den undervisning, som fordras

för att kvinnan må kunna fylla sin uppgift inom samhället och familjen.

Att Riksdagen anser dessa skolor för undervisningen äga stor betydelse,

därom vittnar ock det ingalunda obetydliga anslag, som till understöd

för desamma finnes uppfördt å åttonde hufvudtiteln. De pensionsbelopp,

som enligt hvad ofvan är nämndt kunna tillkomma lärarinnorna vid

ifrågavarande undervisningsanstalter, äro uppenbarligen allt för låga,

hvilket än tydligare framgår däraf, att, ehuru kompetensvillkoren för

dessa lärarinnor äro högre än de för folkskollärarinnor fastställda, dessa

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Utskottets

yttrande.

Ang
kostnaden

för

förvaltningen

af smaskolelärares

m. Jl.

alderdomsunderstödsanstalt.

[3.]

senare kunna komma i åtnjutande af en pension till belopp af 750

kronor utan att därför behöfva betala någon årsafgift. För pensionering

af lärare eller lärarinna vid folkskola erlägger nämligen vederbörande

skolområde eller skoldistrikt 5 procent å delaktighetsbeloppet, livilket

utgör 1,000 kronor. Hvad som därutöfver erfordras bestrides af statsmedel,

för hvilket ändamål är å riksstaten uppfördt ett anslag af 622,873

kronor, eller omkring 89 kronor för hvarje lärare eller lärarinna. Att

af de högre skolorna för kvinnlig ungdom fordra en förhöjning i de

pensionsafgifter, som de erlägga för lärarinnorna, kan med kännedom

om de knappa tillgångar, hvaröfver skolorna förfoga, icke med skäl

ifrågasättas. Ej heller bör af lärarinnorna vid dessa skolor fordras förhöjda

årsafgifter. Om staten för ändamålet bidrager med ett belopp

motsvarande det som af och för lärarinna erlägges eller dubbelt mot

hvad nu utbetalas, torde pensionerna kunna ökas till något öfver

500 kronor.»

Då de utaf statsmedel nu utgående bidragen till pensionering af

lärarinnor vid högre flick- och samskolor till beloppen bestämts så

nyligen som år 1902 beträffande pensionsinrättningen för lärarinnor

vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom samt år 1903 i fråga

om Svenska lärarinnornas pensionsförening, har utskottet icke ansett

sig kunna tillstyrka eu höjning med 100 procent af dessa bidrag redan

till nästkommande år.

Utskottet får alltså hemställa,

att herr Andersons förevarande motion icke må

af Riksdagen bifallas.

6:o) Kungl. Magt har i statsverkspropositionen under tionde hufvudtiteln

i punkt 3 föreslagit,

att Riksdagen, i afseende å kostnaderna för småskolelärares m. fl.

ålderdomsunderstödsanstalts förvaltning och verksamhet under år 1906,

måtte medgifva:

att Kungl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp, som

för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blifva erforderliga; samt

att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter

i öfrigt under samma år erforderliga medel må af Kungl. Maj:t, i den

man influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas af tillgängliga statsmedel

såsom förskott, att antingen ersättas af berörda afgifter i den

mån de under året ingå, eller, därest dessa afgifter skulle för året befinnas

härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

13

Statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 8 december 1904

innehåller härom följande anförande af departementschefen:

»Till statsrådsprotokollet den 21 december 1900 erinrade dåvarande

departementschefen, att direktionen öfver folkskolelärarnes

pensionsinrättning den 11 oktober 1898 anmodats att, därest direktionen

funne sig vara i tillfälle med någon större säkerhet öfverskåda den

blifvande omfattningen af småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

och beräkna kostnaderna för förvaltningen däraf, till ecklesiastikdepartementet

inkomma med uppgift, huru stort belopp kunde för bestridande

af anstaltens förvaltningsbestyr anses årligen erforderligt,

samt med förslag å sättet för detta belopps användande och arbetets

anordning inom anstalten, äfvensom att direktionen i anledning däraf

i skrifvelse den 1 november 1898 förklarat, att direktionen på grund

af åbeimpade skäl funne det mindre lämpligt, att frågan om ålderdomsunderstödsanstaltens

ordnande å fast stat vid dåvarande tidpunkt bringades

till afgörande.

Enär de af direktionen till stöd för sin åsikt anförda förhållanden

fortfarande förefinnas, synes det mig vara eu fördel, att den provisoriska

anordningen af småskolelärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalts förvaltning

ännu någon tid fortfar, helst som fråga föreligger om att åt

direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning jämväl skulle anförtros

vården af en ifrågasatt pensionsanstalt för de vid döfstumskolorna

anställda lärare och lärarinnor, hvilken fråga nu är i det skick, att den

efter förnyade kostnadsberäkningar torde kunna föredragas inför Eders

Kungl. Maj:t i början af år 1905.» I

I sammanhang med denna punkt har utskottet förehaft till behandling

en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 113), däruti

herrar Emil Hammarlund och Fridtjuv Berg hemställt,

att Riksdagen ville besluta sådan förhöjning af de understödsbelopp,

hvilka efter utgången af år 1905 beviljas från småskollärares

m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt,

att beloppet af helt understöd utgör 250 kronor för år;

att det årliga understödsbelopp, hvilket tillkommer lärare eller

lärarinna, som blifvit i tjänst anställd före den 1 januari 1880, uppnått

en lefnadsålder af minst 55 år samt tjänstgjort minst 20 år och för

hvilken summan af lefnads- och tjänstår uppgår till minst 80, utgör 165 kr.;

att om lärare eller lärarinna af vederbörande skolråd eller folkskoleinspektör

anses på grund af försvagad hälsa, bristande syn eller

hörsel eller annan liknande, oförvållad anledning icke vidare vara fullt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

lämplig att sköta sin tjänst, äro, efter uppnådda 25 tjänstår, lärare,

som fyllt 50 år, och lärarinna, som fyllt 45 år, berättigade att, då lian

eller hon om understöd gör ansökning, efter afgång från tjänsten bekomma

afkortadt årligt understöd till följande belopp:

a) lärarinna,

som

fyllt 45 år ....................

................115

kronor

11

11

46 „ .................

................... 125

11

11

11

47 „ ....................

.................... 135

11

11

11

48 „ ......................

................... 145

11

11

11

49 „ ......................

.................... 155

11

lärare

eller lärarinna,

som

fyllt 50 år ......................

.................... 165

kronor

11

11

51 ., ......................

.................... 180

11

11

11

52 „ ....................

................... 195

11

11

11

53 „ ......................

................... 215

11

11

11

54 „ .....................

.................... 230

11

att det afkortade årliga understöd, hvilket tillkommer lärare eller

lärarinna, som blifvit i tjänst anställd före den 1 januari 1880 samt,

efter uppnådd lefnadsålder af minst 55 år och tjänstgöringstid af minst

20 år, af förut nämnda skäl icke vidare anses fullt lämplig att sköta

sin tjänst, utgör, om summan af lefnads- och tjänstår uppgår till

75

år ...................

................... 115

kronor

76

11 ..................

................. 125

11

77

11 ..........— 1......

.................. 135

11

78

11 .........

.................. 145

11

79

11 ...................

.................. 155

11

samt att det årliga understöd, till hvilket den lärare eller lärarinna

är berättigad, som ej upphunnit det för erhållande af helt eller afkortadt

understöd bestämda antalet lefnads- och tjänstår, men, sedan han eller

hon tjänstgjort minst 15 år, genom obotlig sjukdom blifvit urståndsatt

att vidare sköta sin tjänst, utgör 115 kronor.

Till stöd för omförmälda framställning hafva motionärerna anfört

följande:

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

15

»Sedan 1893 års början åtnjuter småskollärarekåren — häri inbegripna

icke blott lärare och lärarinnor vid den egentliga småskolan,

utan äfven lärare och lärarinnor vid mindre folkskolor äfvensom biträdande

och öfriga icke ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolan

— rätt till ålderdomsunderstöd.

Genom Kung! Maj:ts reglemente den 22 juni 1892 för småskollärares

m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt fastställdes helt understöd till

150 kronor för år, oberoende af de löner, som vederbörande åtnjutit

under sin tjänstgöring. Om man granskar de utredningar, på hvilka

inrättandet af sm åskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt grundat

sig, skall man emellertid finna, att det nämnda beloppet, 150 kronor,

blef valdt med särskild hänsyn därtill, att det var hälften af den då

antagna medellönen eller sannolika lönen — bostadsförmånen oberäknad

— för ifrågavarande lärare. Vi hänvisa i detta afseende till 1891 års

kommittébetänkande angående ålderdomsunderstöd åt lärare och lärarinnor

vid småskolan in. fl., sid. 33, samt G. Eneströms utredning om

ålderdomsunderstöd åt lärare och lärarinnor vid småskolor m. fl., sid. 31.

Vid tiden för ålderdomsunderstödsanstaltens tillkomst var ingen

laglig minimilön för småskollärare m. fl. fastställd, men såsom villkor

för statsbidrags erhållande gällde, att lönen skulle vara minst 200 kronor;

det högsta lönebelopp, efter hvilket statsbidrag utgick, var 300 kronor.

Med ledning af från skolrådens ordförande infordrade statistiska uppgifter

kom G. Eneström till det resultat, att medellönen för samtliga

lärare och lärarinnor kunde beräknas till 300 kronor utom bostad.

På grund af beslut af 1897 års Riksdag fastställdes lönen för

examinerade småskollärare in. fl. från och med 1898 till minst 300

kronor med rätt till förhöjning efter tio tjänstår till minst 350 kronor

förutom bostad och vedbrand. På i betraktande tages, att i många

skoldistrikt lönen för småskollärarepersonalen utgår med högre lönebelopp

än det lagstadgade minimum, kunde efter 1898 års ingång medellönen

för lärare eller lärarinna, som afgick med ålderdomsunderstöd, beräknas

öfverstiga 350 kronor och närma sig 400 kronor.

På den grund för bestämmande af understödets storlek, som vid

ålderdomsunderstödanstaltens inrättande tillämpades, sålunda blifvit

rubbad, väckte herr J. H. G. Fredholm samt undertecknad Hammarlund

vid 1898 års riksdag motion om förhöjning af ålderdom sunderstödens

storlek. Riksdagen beslöt i anledning häraf aflåtandet af eu skrifvelse

till Kungl. Maj:t med anhållan om utredning i ärendet.

Sedan dylik utredning försiggått, inkom Kungl. Maj:t till 1900

års Riksdag med proposition om sådan förhöjning af understödsbeloppen,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande X:o 11.

som af 1898 års motionärer blifvit ifrågasatt, och Riksdagen godkände

denna proposition.

Efter 1901 års början utgår på grund häraf helt understöd med

200 kronor och de afkortade understöden i proportion härefter.

I de år 1900 gällande lönebestämmelserna för småskollärarepersonalen

hafva sedan dess tvenne förändringar ägt rum på grund af Riksdagens

beslut. Från och med 1901 tillerkändes examinerade småskollärare

in. fl. ett andra ålderstillägg, så att lönen efter femton tjänstår

skulle utgöra minst 400 kronor. Och från 1905 års början gäller, att

för examinerade småskollärare m. fl. lönen skall vara minst 350 kronor

med förhöjning efter tio tjänstår till minst 400 kronor och efter femton

tjänstår till minst 450 kronor.

Lönen för de lärare och lärarinnor, hvilka afgå med ålderdomsunderstöd,

har sålunda efter år 1900, då understödet fastställdes till sitt

nuvarande belopp, blifvit höjd med i regeln 100 kronor. För att den

ursprungliga proportionen mellan lön och understöd fortfarande skall

bibehållas, bör alltså helt understöd höjas med 50 kronor, d. v. s. från

200 till 250 kronor, och de afkortade understöden i proportion därefter.

Yi tillåta oss erinra därom, att, då fråga förelåg om understödets höjande

från 150 till 200 kronor, direktionen för folkskollärarnes pensionsinrättning

särskilt framhöll i sitt till Kungl. Maj:t afgifna utlåtande,

att om vid anstaltens inrättande man af vissa orsaker funnit

sig böra bestämma helt understöd till endast hälften af den då beräknade

medellönen eller den sannolika lönen, hvilket otvifvelaktigt måste

anses såsom en för understödstagarna icke särdeles gynnsam beräkningsgrund,

billigheten syntes fordra, att åtminstone denna proportion mellan

lön och understöd, då en reglering af understödsbeloppen ifrågasattes,

fortfarande, såvidt möjligt vore, vidmakthölles.

En förhöjning i understödet påkallas emellertid icke blott för att

bibehålla den ursprungliga proportionen mellan lön och understöd, utan

ock med hänsyn till de alltjämt stegrade lefnadskostnaderna. Ingen

torde väl vilja förneka, att till och med det högsta understödet, som

för närvarande kan utdelas af anstalten, eller 200 kronor om året,

måste anses otillräckligt för lärare och lärarinnor, hvilka å ena sidan

slitit ut sina krafter på en för fosterlandet så viktig verksamhet som

barnaundervisningen och å andra sidan härför uppburit en lön, hvilken

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

17

icke medgifvit dem att göra besparingar för ålderdomen, om man icke

till sådana besparingar vill räkna den årsafgift, som det åligger dem

att erlägga till anstalten.

Härtill kommer en annan betydelsefull omständighet, nämligen

den, att, enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen, det största antalet

understödstagare icke erhåller helt understöd. Sålunda erhöllo:

Grenom beslut

år

Helt understöd om

150 kr.

Afkortadt understöd om

70 till 140 kr.

1893

10

43

1894

12

46

1895

15

34

1896

15

33

1897

15

39

1898

16

32

1999

12

34

1900

9

25

Helt understöd om

200 kr.

Afkortadt understöd om

70 till 185 kr.

1901

26

43

1902

27

43

1903

38

32

Under de 11 år, för hvilka uppgifter föreligga, hafva alltså endast

195 erhållit helt understöd, under det 404 fått nöja sig med afkortadt

understöd. Medelbeloppet af de understöd, som uppburos från anstalten

under år 1903, torde hafva uppgått endast till omkring 134 kronor.

Vid årets början funnos nämligen 454 och vid dess slut 512 understödstagare,

medeltal alltså 483, och då under året utbetalts 64,545

kronor i understöd, gör detta i medeltal 134 kronor på enhvar.

Om man på grand af hvad sålunda blifvit anfördt måste dela den

uppfattningen, att en förhöjning af ålderdomsunderstödet för småskollärare

och småskollärarinnor är af behofvet påkallad och lämpligen nu

bör vidtagas samt att för bibehållande af den ursprungliga proportionen

Bill. till Biksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 11 Håft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

helt understöd bör sättas till 250 kronor, så blir nästa fråga, med hvilka,

belopp de afkortade understöden böra utgå.

Den inverkan, som en förhöjning af helt understöd bör utöfva på

de afkortade understöd, hvilka utgå enligt gällande reglemente, § 7,

öfvergångsstadgandet, § 8 och § 9, kan utan svårighet bestämmas, om

man härvid tillämpar — på samma sätt, som skedde vid ändringen år

1900 — de grunder, hvilka ursprungligen blifvit följda i fråga om dessa

understöd.

Paragraf 8 i gällande reglemente har enligt kungl. kungörelsen

den 15 juni 1900 följande lydelse:

Anses af vederbörande skolråd eller folkskoleinspektör lärare eller lärarinna

på grund af försvagad hälsa, bristande syn eller hörsel eller annan liknande, oförvållad

anledning icke vidare vara fullt lämplig att sköta sin tjänst, vare, efter

uppnådda 25 tjänstår, lärare, som fyllt 50 år, och lärarinna, som fyllt 45 år, berättigade

att, då han eller hon om understöd gör ansökning, efter afgång från

tjänsten bekomma afkortadt årligt understöd till följande belopp:

a) lärarinna,

som

fyllt 45

år..........................

................. 90 kronor,

»

»

46

» ...........................

.................. 100

»

»

»

47

» ..........................

.................. 105

»

»

»

48

» ..................V..... ...

.................. 115

»

»

»

49

» ...........................

.................. 120

»

lärare eller lärarinna,

som

fyllt

50

år ...........................

.................. 130-kronor.

»

»

51

» ...........................

................. 145

»

»

»

52

» ...........................

»

»

»

53

» ...........................

.................. 170

»

»

»

54

» ...........................

.................... 185

»

Lärare, som blifvit i tjänst anställd före den 1 januari 1880 och uppnått eu

lefnadsålder af minst 55 år, vare, om han tjänstgjort minst 20 år och af förutnämnda

skäl icke vidare anses fullt lämplig att sköta sin tjänst, likaledes berättigad

att efter afgång från tjänsten erhålla afkortadt årligt understöd sålunda:

om summan af lefnads- och

tjänstår uppgår till

75 år........

76 »

77 »

78 »

79 »

till belopp af

... 90 kronor,

100 »

... 105 »

... 115 »

... 120 »

De i denna paragrafs hufvudstadgande ursprungligen faställda beloppen

äro — såsom af ofvannämnda kommittébetänkande, sid. 32—35r

framgår — erhållna på sådant sätt, att man tagit resp. 45, 49, 53, 57,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

19

61, 66, 72, 78, 85 och 92 procent af 150 kronor (— helt understöd)

och afrunda! beloppen. De i öfvergång'',sstadgandet bestämda beloppen

äro åter genom Riksdagens beslut satta lika med de fem första i hufvudstadgandet.

Om man förfar på samma sätt, utgående från ett helt

understöd af 250 kronor, erhåller man:

a)

45 % af 250

kronor =

112: 50

kronor,

afrundadt

till

115

kronor

49 %

))

))

» —

122: 50

»

,»

»

125

53 %

»

»

)• =

132: 50

»

»

»

135

»

57 %

»

»

)> =

142: 50

»

)«

»

145

»

61 %

»

D

)> —

152: 50

T

»

» 1

155

)>

66 %

»

»

;» —

165

))

)>

165

)>

72 %

»

■ )) -

• » - =-

180

))

»

»

180

78 %

)>

»

» =

195

))

y>

»

195

)■>

85 %

»

» =

212: 50

»

»

»

215

y>

92 %

):>

»

» =

230

, 1

)>

>■

»

230

>:»

Och de i öfvergångsstadgandet nämnda beloppen böra sättas lika

med de fem under a) angifna eller resp. 115, 125, 135, 145 och

155 kronor.

Det i § 7, öfvergångsstadgandet medgifna understödet, som för

närvarande är 130 kronor eller lika med det först anförda i § 8, b),

bör i öfverensstämmelse härmed nu bestämmas till 165 kronor, och det

i § 9 medgifna (vid obotlig sjukdom), som nu utgår med 90 kronor

eller lika med det första i § 8, a), bör nu sättas till 115 kronor.

Några andra understödsgrader förekomma icke i nu gällande reglemente.

På detta sätt skulle understödsbeloppen inom samtliga understödsgrader

ökas med omkring en fjärdedel. Medelunderstödet, som år 1903

var ungefär 134 kronor, skulle efter detta blifva omkring 168 kronor

årligen, motsvarande 46 öre om dagen.

Mot detta kan naturligtvis invändas, att det föreslagna beloppet

är för lågt tilltaget. Helst borde ju understödet utgå i högre proportion

till lönen, än hvad hittills varit fallet. Vi hafva emellertid icke velat

nu ifrågasätta ändring i de af Kungl. Maj:t och Riksdag eu gång fastställda

grunderna, utan blott föreslagit sådana ändringar, att dessa grunder

äfven i verkligheten vinna tillämpning och icke ytterligare afprutas.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Beträffande slutligen den tillökning i kostnad, som skulle blifva en

följd af nu föreslagna förhöjning af understöden, så är klart, att denna,

hvad blifvande understödstagare angår, skulle blifva i proportion till

understödens förhöjning och således belöpa sig till 25 procent. För att

bedöma, om detta bör verka afskräckande för förslaget, får man erinra

sig, att kostnaden för ålderdomsunderstödsanstalten, såvidt hittills kunnat

visa sig, blifvit mycket mindre, än som från början var beräknadt. Förhållandet

mellan beräknad kostnad och verklig kostnad ställer sig under

anstaltens elfva första år sålunda:

Verksamhetsår

Beräknad understöds- kostnad

Utbetaldtunderstödsbelopp

(öretalen oräknade)

|

l:a

24,000

kronor

3,999

kronor

2:a

29,000

11

10,448

11

3:e

34,000

11

15,119

11

4:e

38,000

11

20,372

11

5:e

46,000

11

25,575

11

6:e

53,000

11

30,955

11

7:e

60,000

11

35,570

11

8:e

69,000

11

38,503

11

9:e

78,000

11

44,070

11

10:e

89,000

11

54,108

11

ll:e

98,000

it

64,545

11

Samtidigt hafva skoldistriktens och lärarnes afgifter inbringat betydligt

mera, än man väntat sig, äfven med inbegrepp af dessa senare

eller lärarnes afgifter, hvilka, af Kungl. Maj:t ej ifrågasatta, beslutades

af Riksdagen. Kommittén beräknade skoldistriktens afgifter till 44,000

kronor årligen, men redan år 1899 uppgingo de till dubbla beloppet

och hafva sedan dess ytterligare stigit, så att de år 1902 belöpte sig

till 93,720 kronor.

Följden häraf har blifvit, att, långt ifrån att statsbidrag behöft

anlitas för bestridande af anstaltens utgifter — något som alltid varit

af Riksdagen ifrågasatt, — i stället anstalten till godo i statskontoret

uppsamlats eu fond, som uppgick (öretalen oräknade) vid slutet af år

1884 till ..................................................... 118,846 kronor

1897 „ ..................................................... 287,674 „

1900 „ ...................................................... 426,565 „

1903 „ ...................................................... 516,340 „

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Kommittén beräknade (sid. 45), att fyllnadsbidrag från statsverket

skulle blifva erforderligt efter omkring 7 år från det anstalten började

sin verksamhet. Trots den år 1901 inträdda förhöjningen i understödsbeloppen,

öfverstiga skoldistriktens årliga afgifter allt fortfarande ganska

väsentligt beloppen af de utbetalda understöden. Det torde komma att

dröja ännu många år, innan statsmedel för ändamålet behöfva tagas i

anspråk, och detta ehuru ingen ränta beräknas på de i statskontoret

uppsamlade medlen. Innan någon utgift från statens sida kan komma i

fråga för detta ändamål, måste först och främst de årliga understödsbeloppen

stiga upp till belopp, som motsvara skoldistriktens ärliga afgifter,

och sedan under åtskilliga år öfverskrida sistnämnda afgifter med

sådana belopp, att de i statskontoret samlade öfverskotten varda förbrukade.

Ännu torde detta dröja flera år, äfven om den af oss ifrågasatta

förhöjningen blir genomförd. Det är nämligen att märka, att denna

förhöjning ej kan komma förutvarande understödstagare till godo, ty

Riksdagen håller ju strängt på den principen, att en förbättring i pensionsvillkoren

för en kår icke har retroaktiv verkan.

Ett bifall till vårt förslag kommer alltså icke för närvarande eller

under de närmast kommande åren att medföra någon statsutgift.))

Mot Kungl. Maj:ts förevarande framställning, som öfverensstämmer

med hvad Riksdagen under en följd af år beslutit, har utskottet icke

haft något att erinra.

Beträffande herrar Hammarlunds och Bergs motion har väl utskottet

funnit en höjning af ålderdom sunderstöden för småskolelärare

och småskolelärarinnor kunna vara af behofvet påkallad, men, då

utskottet anser nödigt, att frågan om dylik höjning underkastas en

allsidig utredning af vederbörande myndigheter, finner utskottet förevarande

motion allenast böra föranleda Riksdagen att hos Kungl. Maj:t

anhålla om en dylik utredning samt om framläggande af det förslag i

ämnet, hvartill utredningen kan gifva anledning.

I fråga om denna utredning synes det böra tagas under öfvervägande,

huruvida icke en ytterligare höjning af understödsbeloppen

kräfver en höjning af de från skoldistrikten såsom bidrag till bestridande

af pensionsanstaltens utgifter utgående afgifterna samt i sammanhang

därmed, huruvida icke folkskolans lärare och lärarinnor böra, i likhet

med hvad som gäller för lärarne vid de allmänna läroverken samt

under denna riksdag af Kungl. Maj:t föreslagits beträffande de vid

döfstumskolorna anställda lärare och lärarinnor, själfva bidraga till sin

pensionering.

Utskottet får alltså hemställa,

Utskottets

yttrande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang.

beredande af

pension åt

döfstumlär arpersonalen

samt dess

änkor och

barn.

a) att Kung]. Maj:ts förevarande framställningmå

af Riksdagen bifallas; samt

b) att, med föranledande af herrar Hammarlunds

och Bergs ifrågavavarande motion. Riksdagen må i

skrifvelse till Kung!. Maj:t anhålla,’ det Kungl. Maj:t

täcktes låta verkställa utredning, huruvida och i hvad

mån de från småskolelärarnes m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

utgående understödsbeloppen må böra

höjas, samt till Riksdagen inkomma med den framställning

i ämnet, hvartill en sådan utredning må

finnas gifva anledning.

7:o) Uti en den 18 februari innevarande år till Riksdagen aflåten

proposition (n:o 94) har Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen

bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för samma

dag, föreslagit Riksdagen att godkänna följande grunder för inrättande

af en pensionsanstalt för döfstumlärare:

I) i afseende å anstaltens ändamål:

pensionsanstalten, som benämnes döfstumlärarnas pensionsanstalt

och träder i verksamhet med år 1906, afser bex-edande af pension åt

ordinarie föreståndare, lärare och lärarinnor vid de döfstumskolor, som

ienlighet med lagen om döfstumundervisningen den 31 maj 1889 äro

eller varda af skoldistrikten inrättade, dock icke åt särskilda lärare eller

lärarinnor i öfningsämnen eller slöjd;

önskar styrelse för sådan enskild undervisningsanstalt, som afses

uti nådiga kungörelsen den 5 juni 1896 angående anslag af allmänna

medel till döfstumskoldistrikt, som till enskild undervisningsanstalt

öfverlämnat sinnesslött döfstumt barn, att undervisningsanstaltens ordinarie

lärarpersonal må beredas delaktighet i pensionsanstalten, äger

nämnda styrelse därom gorå ansökan hos Kungl. Maj:t; bifalies ansökningen,

skall om undervisningsanstalten och dess styrelse gälla hvad i

reglemente för pensionsanstalten stadgas angående skoldistrikt och

distriktsskolstyrelse;

kvinnlig föreståndare betraktas i pensionsafseende lika med lärare;

II) i afseende å kost nåder nas bestridande:

de för pensionsanstaltens ändamål erforderliga kostnader bestridas

g-enom afgifter af dels vederbörande skoldistrikt, dels ock vederbörande

tjänstinnehafvare samt genom fyllnadsbidrag af staten;

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

23

III) i afseende å delaktig h et sb el opp och pensionsafgifter:

skoldistrikt må« för hvarje vid distriktets skolor inrättad sådan

ordinarie tjänst, som i I) afses, vinna delaktighet i pensionsanstalten,

därest det belopp, hvartill aflöningen i högsta lönegrad för tjänsten,

värdet af bostad och bränsle eller ersättning därför häri icke inberäknadt,

nppgår, utgör minst 3,200 kronor för föreståndartjänst, 1,600 kronor

för lärartjänst och 1,200 kronor för lärarinnetjänst; delaktighet kan

icke vinnas för lägre belopp än nu är sagdt, hvaremot distriktet, därest

aflöningen i högsta lönegrad för tjänsten öfverstiger nämnda belopp,

äger att för pensions höjande vinna delaktighet i pensionsanstalten för

detta högre lönebelopp, dock icke för högre belopp än 4,000 kronor

för föreståndartjänst, 2,000 kronor för lärartjänst och 1,600 kronor

för lärarinnetjänst;

sedan rätt till delaktighet i pensionsanstalten för viss tjänst erhållits,

må det för tjänsten fastställda delaktighetsbeloppet sedermera

icke kunna nedsättas, utom i det fall att tjänst, som förut innehafts af

lärare, besättes med lärarinna; för de tjänster, hvilkas innehafvare, då

pensionsanstalten träder i verksamhet, vägra att ingå i densamma, äger

skoldistriktet ej vinna delaktighet, förr än dessa tjänster blifvit besatta

med nya innehafvare;

såsom bidrag till bestridande af pensionsanstaltens utgifter erlägges

en årlig afgift för hvarje i anstalten delaktig tjänst; denna afgift, för

hvars betalande vederbörande skoldistrikt skall ansvara, utgår, vare sig

befattningen under året är besatt eller ledig, med 7 Va procent af delaktighetsbeloppet,

däraf tjänstinnehafvaren skall erlägga 2 V2 procent af

delaktighetsbeloppet, hvilken afgift distriktsstyrelsen må uttaga genom

afdrag å tjänstinnehafvarens aflöning;

då tjänst är ledig, vidkännes skoldistrikt jämväl den afgift, som

det eljest ålegat tjänstinnehafvaren att erlägga;

därest tjänstinnehafvare afgår från sin tjänst med rätt till pension

inom tio år från det pensionsanstalten trädt i verksamhet, skall såväl

skoldistriktet som den pensionerade till pensionsanstalten erlägga en

extra afgift, motsvarande skillnaden mellan de för tio år å enhvar af

dem belöpande afgifter för den tjänst, den pensionerade vid afgången

innehade, och de afgifter, som af dem i och för samma tjänst i verkligheten

utgjorts; denna extra afgift uttages, intill dess densamma blifvit

pensionsanstalten till fullo godtgjord, sålunda att af skoldistriktet årligen

erlägges ett belopp, motsvarande den afgift, som det eljest ålegat skoldistriktet

att för tjänsten betala, samt af den pensionerade därigenom

att å den del af pensionen, som under hvarje år till betalning först

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

förfaller, afdrages ett belopp, motsvarande den afgift, som tjänstinnehafvaren

senast haft att till pensionsanstalten årligen utgöra; dessa extra

afgifter skola, därest pensionstagaren under tiden dör eller förlorar sin

pensionsrätt, upphöra med den månad, hvarunder detta inträffat;

IV) i afseende å rätt till pension och pensionens belopp;

rätt till pension från pensionsanstalten tillkommer, under de villkor

i öfrigt som blifvande reglemente bestämmer, hvar och en föreståndare,

lärare och lärarinna, som antingen vid den tid, då pensionsanstalten

träder i verksamhet, är eller därefter varder anställd i sådan befattning,

som i I) afses;

pensionen är hel eller af kortad;

hel pension utgår med 75 procent af delaktighetsbeloppet;

för rätt till hel pension vid afgång från tjänst fordras att hafva

uppnått 60 års ålder samt räkna 30 tjänstår, hvaraf för erhållande af

pension såsom föreståndare minst 10 tjänstår såsom sådan;

till dem af den vid tiden för pensionsanstaltens trädande i verksamhet

tjänstgörande ordinarie lärarpersonalen, hvilka varit före skolornas

omorganisation i enlighet med lagen den 31 maj 1889 anställda vid

döfstumundervisning i sådan befattning, att de för densamma få, enligt

blifvande reglemente för anstalten, räkna tjänstår, utgår hel pension

jämväl i det fall, att de uppnått minst 60 lefnadsår och räkna minst

20 tjänstår, hvaraf för föreståndare minst 8 tjänstår såsom sådan, samt

summan af lefnads- och tjänstår uppgår till minst 85;

anser vederbörande skolstyrelse, att föreståndare, lärare eller lärarinna

på grund af försvagad hälsa, bristande syn eller hörsel eller annan

liknande, oförvållad anledning icke vidare är fullt lämplig att sköta sin

tjänst, äro, efter uppnådda 25 tjänstår, hvaraf för föreståndare minst 8

såsom sådan, föreståndare eller lärare, som fyllt 55 år, och lärarinna,

som fyllt 50, berättigade att efter afgång från tjänsten erhålla afkortad

pension till följande belopp för år, nämligen:

för föreståndare

eller lärare, som

fyllt:

för lärarinna, som

fyllt:

med procent af

liel pension:

55 år

50 år

66

56 „

51 „

72

57 „

52 „

78

58 „

53 „

85

59 „

54 „

92

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

25

till dem af den vid tiden för pensionsanstaltens trädande i verksamhet

tjänstgörande ordinarie lärarpersonalen, hvilka varit före skolornas

omorganisation i enlighet med lagen den 31 maj 1889 anställda vid

dofstnmundervisning i sådan befattning, att de för densamma få enligt

blifvande reglemente för anstalten räkna tjänstår, skall i förevarande

händelse utgå afkortad pension, jämväl då de räkna minst 20 tjänstår,

hvaraf för föreståndare minst 8 tjänstår såsom sådan, samt uppnått en

lefnadsålder föreståndare och lärare af minst 60 år samt lärarinna af

minst 55 år, hvilken pension skall utgå med följande belopp, nämligen:

för föreståndare och

lärare, hvars sam- manlagda lefnads- och tj&nstår utgöra:

för lärarinna, hvars

sammanlagda lef- nads- och tjänstår

utgöra:

med procent af

hel pension:

80 år

75 år

66

81 „

76 „

72

82 „

77 „

78

83 „

78 „

So

84 „

79 „

92

föreståndare, lärare eller lärarinna, som ej uppnått det för erhållande

af hel eller sådan afkortad pension, som nyss omförmälts, bestämda

antal lefnads- och tjänstår, men genom obotlig sjukdom blifvit

urståndsatt att vidare sköta sin tjänst, äger att, därest han eller hon

räknar minst 10 tjänstår, hvaraf för föreståndare minst 5 tjänst år

såsom sådan, från pensionsanstalten erhålla årlig sjukpension till belopp

af 45 procent af beloppet af hel pension;

föreståndare, som vid afgång från tjänsten icke innehar det för

erhållande af föreståndarepension bestämda antal tjänstår, men för öfrigt

är pensionsberättigad, skall åtnjuta pension såsom lärare;

tjänstår skall, med afseende å rätt till pension, beräknas icke blott

för ordinarie tjänstgöring i sådan befattning, som i I) afses, utan äfven

för den tid utöfver fem år, under hvilken den pensionssökande varit,

efter att hafva blifvit i döfstumlärareexamen godkänd, anställd vid

döfstumskola af ifrågavarande slag såsom extra lärare eller lärarinna;

af tjänstår, som pensionssökande äger beräkna, skola för erhållande

af hel pension eller afkortad pension på grund af half invaliditet

Bih. till Riksd. Prof. 1905. 4 Samt. 1 Afd. 11 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

minst 20 och för erhållande af sjukpension minst 5 vara ordinarie

tjänstår;

för bestämmande af hvad med fullt tjänstår förstås gälla de uti

lagen om döfstumundervisningen den 31 maj 1889 gifna stadganden;

de af den vid tiden för pensionsanstaltens trädande i verksamhet

tjänstgörande ordinarie lärarpersonalen, hvilka varit före skolornas

omorganisation i enlighet med lagen den 31 maj 1889 anställda vid

döfstumskola, lydande under landsting, eller vid annan med statsmedel

understödd döfstumskola eller vid af staten inrättad undervisningsanstalt

för döfstumma, må jämväl för sådan tjänstgöring räkna ordinarie tjänstår,

så snart det ej är uppenbart, att deras anställning vid sådan skola

äfven efter dåvarande förhållanden, varit att anse, som extra ordinarie;

därest sådan föreståndare, lärare eller lärarinna sedermera vid

omorganisationen till en början erhållit extra ordinarie befattning vid

distriktskola och först senare, men före pensionsanstaltens trädande i

verksamhet vid sådan skola erhållit ordinarie anställning, må tjänstår

räknas jämväl för den extra ordinarie tjänstgöringen under mellantiden;

från tjänstetid, hvarå rätt till pension grundas, må afdrag ej ske

för den tid, under hvilken tjänstledighet åtnjutits, dock bör den verkliga

tjänstgöringen hafva uppgått till mera än fyra femtedelar af den

för pensions erhållande i hvarje fall bestämda tjänstetiden, och afdrag

icke heller ske för den tid, hvarunder tjänstledighet med behörig

tillåtelse begagnats till utvidgande af den tjänstlediges insikter i yrket

eller för att till följd af särskild! förordnande eller val bestrida allmänt

uppdrag eller offentlig befattning;

den, som för tjänstefel eller brott varit från utöfvandet af sin

tjänst skild, får ej såsom tjänstetid beräkna den tid, under hvilken han

eller hon icke ägt att utöfva tjänsten; V)

V) i afseende å pensionsanstaltens förvaltning:

döfstumlärarnas pensionsanstalt förvaltas af direktionen öfver folkskolelärarnas

pensionsinrättning enligt de närmare föreskrifter, som

meddelas af Konungen;

distriktens och lärarpersonalens afgifter skola, i den män de ej

åtgå till årets utgifter, samlas till en fond, hvilken göres räntebärande

mot fullgod säkerhet;

pensionsanstaltens alla utgifter bestridas i första rummet af af
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

27

gifterna samt denna fonds afkastning och kapital, så att, först sedan

fonden till fullo åtgått, staten skall tillskjuta erforderligt årligt fyllnadsbidrag.

I sammanhang härmed har Kungl. Maj:t — med tillkännagifvande

dels att Kungl. Maj:t, därest dessa grunder af Riksdagen godkändes,

ämnade för den nya anstalten utfärda reglemente i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med det af den i statsrådsprotokollet omförmälda kommitté,

därtill uppgjorda förslag, med de ändringar däri, som al tillämpningen

af de nu föreslagna grunderna kunde föranledas, dels att Kungl. Maj:t,

efter det närmare erfarenhet vunnits angående omfånget af de göromål,

som tillhörde anstalten, samt dessa göromåls lämpliga fördelning, komme

att till Riksdagen afgifva förslag till stat för anstalten, dels ock att

Kungl. Magt, i den mån särskild! bidrag från statsverket till anstaltens

uppehållande blefve erforderligt, komme att till Riksdagen aflåta proposition

om uppförande i riksstat en af härtill erforderligt anslag

föreslagit Riksdagen att i afseende å kostnaderna för anstaltens förvaltning

och verksamhet under år 1906 medgifva:

att Kungl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp, som

för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr varda erforderliga; samt

att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter

i öfrigt under nämnda år erforderliga medel må af Kungl. Magt, i den

mån influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas utaf tillgängliga statsmedel

såsom förskott att antingen ersättas af berörda afgifter, i den

mån de under året till anstalten ingå, eller, därest sagda afgifter skulle

för året befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.

Härjämte har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att i afseende å

pensioneringen af döfstumlärarpersonalens änkor och barn

dels medgifva delaktighet i folkskolelärarnas änke- och pupillkassa

för ifrågavarande lärarpersonal sålunda, att en hvar manlig föreståndare

eller lärare vid döfstumskola, som, efter det döfstumlärarnas pensionsanstalt

trädt i verksamhet, tillträdt tjänst, hvarmed följde delaktighet

i döfstumlärarnas pensionsanstalt, skulle vara skyldig till delaktighet

jämväl i folkskolelärarnas änke- och pupillkassa, att rättighet att vara

delägare i kassan skulle tillkomma dels en hvar tjänstinnehafvare, som

vid den tid, då döfstumlärarnas pensionsanstalt trädde i verksamhet,

innehade tjänst, för hvilken vederbörande skoldistrikt kunde vinna delaktighet

i pensionsanstalten, dels ock en hvar kvinnlig föreståndare och

lärarinna, som äfven efter nämnda tidpunkt tillträdde tjänst, som vore

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Uts/cottets

yttrande.

delaktig i pensionsanstalten, under villkor att anmälan om delaktighet

skedde inom tid, som af Kungl. Maj:t bestämdes, äfvensom att för denna

nya grupp af delägare i folkskolelärarnas änke- och pupillkassa pensionsavgifter

och pensionsbelopp skulle utgå i förhållande till de belopp, efter

hvilka vederbörande skoldistrikt för deras tjänster vunnit delaktighet i

döfstumlärarnas pensionsanstalt, samt i öfrigt reglementet för nämnda

änke- och pupillkassa i tillämpliga delar lända till efterrättelse,

dels och, för beredande af ifrågavarande delaktighet i folkskolelärarnas

änke- och pupillkassa, öka det såsom bidrag till berörda kassa

a riksstatens tionde hufvudtitel uppförda anslag, nu 63,500 kronor, med

3,355 kronor, däraf 600 kronor till bestridande af kostnaden för ökade

förvaltningsbestyr, eller till 66,855 kronor.

Förutom of vanberörda utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

den 18 februari 1905 har vid proposition fogats ett af

förenämnda kommitté den 23 mars 1899 afgifvet betänkande angående

döistmnlärarpersonalens pensionering in. m., och tillåter sig utskottet

hänvisa till hvad dessa handlingar innehålla beträffande Kungl. Maj:ts

förevarande framställningar.

Mot de af Kungl. Maj:t efter föregående särskild utredning nu

föreslagna grunder för inrättande af en pensionsanstalt för döfstumlärare

har utskottet icke haft något att erinra. Då enligt det föreliggande

förslaget de årliga pensionsbeloppen, beräknade efter 75

procent af delaktighetsbeloppen, komma att utgå med så pass betydande

summor, som 2,400—3,000 kronor för föreståndare, 1,200—1,500

kronor för lärare och 900—1,200 kronor för lärarinna, synes det utskottet

välbetänkt att, på sätt af departementschefen framhållits såsom önskvärdt,

skoldistrikten medgifvas rätt att, därest distriktsstyrelse så för godt

finner, för tjänst erhålla delaktighet i anstalten för lägre belopp än som

motsvarar den kontanta aflöningen i högsta lönegraden å samma tjänst,

dock ej under delaktighetsminimum.

Äfven hvad Kungl. Maj:t föreslagit beträffande kostnaderna för

ifrågavarande pensionsanstalts förvaltning och verksamhet under år 1906

äfvensom i afseende å pensioneringen af döfstumlärarpersonalens änkor

och barn synes utskottet böra vinna Riksdagens bifall.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11. 29

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa:

A) att Riksdagen må godkänna följande grunder

för inrättande af eu

I) i afseende å anstaltens ändamål:

pensionsanstalten, som benämnes döfstumlärarnas

pensionsanstalt och träder i verksamhet med år 1906,

afser beredande af pension åt ordinarie föreståndare,

lärare och lärarinnor vid de döfstumskolor, som i enlighet

med lagen om döfstumundervisningen den 31

maj 1889 äro eller varda af skoldistrikten inrättade,

dock icke åt särskilda lärare eller lärarinnor i öfningsämnen

eller slöjd;

önskar styrelse för sådan enskild undervisningsanstalt,

som afses uti nådiga kungörelsen den 5 juni

1896 angående anslag af allmänna medel till döfstumskoldistrikt,

som till enskild undervisningsanstalt öfverlämnat

sinnesslött döfstumt barn, att undervisningsanstaltens

ordinarie lärarpersonal må beredas delaktighet

i pensionsanstalten, äger nämnda styrelse därom

göra ansökan hos Kungl. Maj:t; bifalles ansökningen,

skall om undervisningsanstalten och dess styrelse gälla

hvad i reglemente för pensionsanstalten stadgas angående

skoldistrikt och distriktskolstyrelse;

kvinnlig föreståndare betraktas i pensionsafseende

lika med lärare;

II) i afseende å kostnadernas bestridande:

de för pensionsanstaltens ändamål erforderliga

kostnader bestridas genom afgifter af dels vederbörande

skoldistrikt dels ock vederbörande tjänstinnehafvare

samt genom fyllnadsbidrag af staten; III)

III) i afseende å delaldighetsbelopp och pensions
afgifter:
skoldistrikt

må för hvarje vid distriktets skolor

inrättad sådan ordinarie tjänst, som i I) afses, vinna

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

delaktighet i pensionsanstalten, därest det belopp,

hvartill aflöningen i högsta lönegrad för, tjänsten,

värdet af bostad och vedbrand och bränsle eller ersättning

därför häri icke inberäknadt, uppgår, utgör

minst 3,200 kronor för föreståndaretjänst, 1,600 kronor

för lärartjänst och 1,200 kronor för lärarinnetjänst;

delaktighet kan icke vinnas för lägre belopp än nu

är sagdt, hvaremot distriktet, därest aflöningen i

högsta lönegrad för tjänsten öfverstiger nämnda belopp,

äger att för pensions höjande vinna delaktighet

i pensionsanstalten för detta högre lönebelopp, dock

icke för högre belopp än 4,000 kronor för föreståndaretjänst,

2,000 kronor för lärartjänst och 1,600 kronor

för lärarinnetjänst;

sedan rätt till delaktighet i pensionsanstalten

för viss tjänst erhållits, må det för tjänsten fastställda

delaktighetsbeloppet sedermera icke kunna nedsättas,

utom i det fall att tjänst, som förut innehafts af lärare,

besattes med lärarinna; för de tjänster, hvilkas

innehafvare, då pensionsanstalten träder i verksamhet,

vägra att ingå i densamma, äger skoldistriktet ej

vinna delaktighet, förr än dessa tjänster blifvit besatta

med nya innehafvare;

såsom bidrag till bestridande af pensionsanstaltens

utgifter erlägges en årlig afgift för hvarje i anstalten

delaktig tjänst; denna afgift, för hvars betalande

vederbörande skoldistrikt skall ansvara, utgår,

vare sig befattningen under året är besatt eller ledig,

med 7V2 procent af delaktighetsbeloppet, däraf tjänstinnc-hafvaren

skall erlägga 2V2 procent af delaktighetsbeloppet,

hvilken afgift distriktsstyrelsen må uttaga

genom afdrag å tjänstinnehafvarens aflöning;

då tjänst är ledig, vidkännes skoldistriktet jämväl

den afgift, som det eljest ålegat tjänstinnehafvaren

att erlägga;

därest tjänstinnehafvare afgår från sin tjänst

med rätt till pension inom tio år från det pensionsanstalten

trädt i verksamhet, skall såväl skoldistriktet

som den pensionerade till pensionsanstalten erlägga

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

31

en extra afgift, motsvarande skillnaden mellan de för

tio år å en hvar af dem belöpande afgifter för den

tjänst, den pensionerade vid afgången innehade, och

de afgifter som af dem i och för samma tjänst i verkligheten

utgjorts; denna extra afgift uttages, intill

dess densamma blifvit pensionsanstalten till fullo godtgjord,

sålunda att af skoldistriktet årligen erlägges

ett belopp, motsvarande den afgift, som det eljest

ålegat skoldistriktet att för tjänsten betala, samt af

den pensionerade därigenom att å den del af pensionen,

som under hvarje år till betalning först förfaller,

afdrages ett belopp motsvarande den afgift,

som tjänstinnehafvaren senast haft att till pensionsanstalten

årligen utgöra; dessa extra afgifter skola,

därest pensionstagaren under tiden dör eller förlorar

sin pensionsrätt, upphöra med den månad, hvarunder

detta inträffat;

TV) i afseende å rätt till pension och pensionens belopp:

rätt till pension från pensionsanstalten tillkommer,

under de villkor i öfrig! som blifvande reglemente

bestämmer, hvar och en föreståndare, lärare och lärarinna,

som antingen vid den tid, då pensionsanstalten

träder i verksamhet, är eller därefter varder anställd

i sådan befattning, som i I) afses;

pension är hel eller afkortad;

hel pension utgår med 75 procent af delaktig]} etsbeloppet;
för

rätt till hel pension vid afgång från tjänst

fordras att hafva uppnått 60 års ålder samt räkna 30

tjänstår, hvaraf för erhållande af pension såsom föreståndare

minst 10 tjänstår såsom sådan;

till dem af den vid tiden för pensionsanstaltens

trädande i verksamhet tjänstgörande ordinarie lärarpersonalen,

Indika varit före skolornas omorganisation

i enlighet med lagen den 31 maj 1889 anställda vid

döfstumundervisning i sådan befattning, att de för

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

densamma få, enligt blifvande reglemente för anstalten,

räkna tjänstår, utgår kel pension jämväl i det fall, att

de uppnått minst 60 lefnadsår och räkna minst 20

tjänstår, hvaraf för föreståndare minst 8 tjänstår såsom

sådan, samt summan af lefnads- och tjänstår uppgår

till minst 85;

anser vederbörande skolstyrelse, att föreståndare,

lärare eller lärarinna på grund af försvagad hälsa,

bristande syn eller hörsel eller annan liknande oförvållad

anledning icke vidare är fullt lämplig att sköta

sin tjänst, äro, efter uppnådda 25 tjänstår, hvaraf för

föreståndare minst 8 såsom sådan, föreståndare eller

lärare, som fyllt 55 år, och lärarinna, som fyllt 50 år,

berättigade att efter afgång från tjänsten erhålla afkortad

pension till följande belopp för år, nämligen:

för föreståndare

eller lärare, som

fyllt:

för lärarinna, som

fyllt:

med procent af

hel pension:

55 år

50 år

66

56 „

Öl „

72

57 „

52 „

78

58 „

o3 ,,

85

59 „

54 „

92

till dem af den vid tiden för pensionsanstaltens

trädande i verksamhet tjänstgörande ordinarie lärarpersonalen,

hvilka varit före skolornas omorganisation

i enlighet med lagen den 31 mai 1889 anställda vid

döfstumundervisning i sådan befattning, att de för

densamma få enligt blifvande reglemente för anstalten

räkna tjänstår, skall i förevarande händelse utgå afkortad

pension, jämväl då de räkna minst 20 tjänstår,

hvaraf för föreståndare minst 8 tjänstår såsom sådan,

samt uppnått en lefnadsålder föreståndare och lärare

af minst 60 år samt lärarinna af minst 55 år, hvilken

pension skall utgå med följande belopp, nämligen:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o It.

BB

för föreståndare

och. lärare, hvars

sammanlagda lef- nads- och tjänstår

utgöra:

för lärarinna, hvars

sammanlagda lef- nads- och tjänstår

utgöra:

med procent af

hel pension:

80 år

75 år

66

81 „

76 „

72

82 „

77 „

78

83 „

78 „

85

84 „

79 „

92

föreståndare, lärare eller lärarinna, som ej uppnått

det för erhållande af hel eller sådan af kortad

pension, som nyss omförmälts, bestämda antal lefnadsoch

tjänstår, men genom obotlig sjukdom blifvit urståndsatt

att vidare sköta sin tjänst, äger att, därest

han eller hon räknar minst 10 tjänstår, hvaraf för

föreståndare minst 5 tjänstår såsom sådan, från pensionsanstalten

erhålla årlig sjukpension till belopp af 45

procent af beloppet af hel pension;

föreståndare, som vid afgång från tjänsten icke

innehar det för erhållande af föreståndarepension bestämda

antal tjänstår, men för öfrigt är pensionsberättigad,

skall åtnjuta pension såsom lärare;

tjänstår skall, med afseende å rätt till pension,

beräknas icke blott för ordinarie tjänstgöring i sådan

befattning, som i I) afses, utan äfven för den tid utöfver

fem år, under hvilken den pensionssökande varit,

efter att hafva blifvit i döfstumlärareexamen godkänd,

anställd vid döfstumskola af ifrågavarande slag såsom

extra lärare eller lärarinna;

af tjänstår, som pensionssökande äger beräkna,

skola för erhållande af hel pension eller afkortad pension

på grund af half invaliditet minst 20 och för

erhållande af sjukpension minst 5 vara ordinarie

tjänstår;

för bestämmande af hvad med fullt tjänstår förstås

gälla de uti lagen om döfstumundervisningen den

31 maj 1889 gifna stadgande!;

Bih. till Riksd. Prat. 1905. 4 Sami. 1 Afd. It Häft.

5

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

de af den vid tiden för pensionsanstaltens trädande

i verksamhet tjänstgörande ordinarie lärarpersonalen,

hvilka varit före skolornas omorganisation

i enlighet med lagen den 31 maj 1889 anställda vid

döfstnmskola, lydande under landsting, eller vid annan

med statsmedel understödd döfstnmskola eller vid af

staten inrättad undervisningsanstalt för döfstumma,

må jämväl för sådan tjänstgöring räkna ordinarie

tjänstår, så snart det ej är uppenbart, att deras anställning

vid sådan skola äfven efter dåvarande förhållanden

varit att anse som extra ordinarie;

därest sådan föreståndare, lärare eller lärarinna

sedermera vid omorganisationen till en början erhållit

extra ordinarie befattning vid distriktsskola. och först

senare, men före pensionsanstaltens trädande i verksamhet,

vid sådan skola erhållit ordinarie anställning,

må tjänstår räknas jämväl för den extra ordinarie

tjänstgöringen under mellantiden;

från tjänstetid, hvarå rätt till pension grundas,

må afdrag ej ske för den tid, under hvilken tjänstledighet

åtnjutits, dock bör den verkliga tjänstgöringen

hafva uppgått till mera än fyra femtedelar, af den

för pensions erhållande i hvarje fall bestämda tjänstetiden,

och afdrag icke heller ske för den tid, hvarunder

tjänstledighet med behörig tillåtelse begagnats

till utvidgande af den tjänstlediges insikter i yrket

eller för att till följd af särskild! förordnande eller

val bestrida allmänt uppdrag eller offentlig befattning;

den, som för tjänstefel eller brott varit från

utöfvandet af sin tjänst skild, får ej såsom tjänstetid

beräkna den tid, under hvilken han eller hon icke ägt

att utöfva tjänsten; V)

V) i afseende å pensionsanstaltens förvaltning:

döfstumlärarnas pensionsanstalt förvaltas af direktionen

öfver folkskolelärarnas pensionsinrättning enligt

de närmare föreskrifter, som meddelas af Konungen;

distriktens och lärarpersonalens afgifter skola,

i den mån de ej åtgå till årets utgifter, samlas till

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

35

eu fond, hvilken göres räntebärande mot fullgod

säkerhet;

pensionsanstaitens alla utgifter bestridas i första

rummet af afgifterna samt denna fonds afkastning och

kapital, så att, först sedan fonden till fullo åtgått,

staten skall tillskjuta erforderligt årligt fyllnadsbidrag.

B) att Riksdagen må medgifva:

att Kungl. Maj:t må för år 1906 bestämma de

belopp, som för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr

varda erforderliga; samt

att de för berörda förvaltningskostnad och för

anstaltens utgifter i öfrigt under nämnda år erforderliga

medel må af Kungl. Maj:t i den mån influtna

afgifter icke äro att tillgå, anvisas utaf tillgängliga

statsmedel såsom förskott att antingen ersättas af

berörda afgifter, i den mån de under året till anstalten

ingå, eller, därest sagda afgifter skulle för året befinnas

härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen;

äfvensom

C) att Riksdagen må:

dels medgifva delaktighet i folkskolelärarnas

änke- och pupillkassa för ifrågavarande lärarpersonal

sålunda, att en hvar manlig föreståndare eller lärare

vid döfstumskola, som, efter det döfstumlärarnas pensionsanstalt

trädt i verksamhet, tillträdt tjänst, hvarmed

följer delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt,

skall vara skyldig till delaktighet jämväl i

folkskolelärarnas änke- och pupillkassa, att rättighet

att vara delägare i kassan skall tillkomma dels en

hvar tjänstinnehafvare, som vid den tid, då döfstumlärarnas

pensionsanstalt träder i verksamhet, innehar

tjänst, för hvilken vederbörande skoldistrikt vinner

delaktighet i pensionsanstalten, dels ock en hvar kvinnlig

föreståndare och lärarinna, som äfven efter nämnda

tidpunkt tillträder tjänst, som är delaktig i pensionsanstalten,

under villkor att anmälan om delaktighet

sker inom tid, som af Kungl. Maj:t bestämmes, äfvensom

att för denna nya grupp af delägare i folkskolelärarnas

änke- och pupillkassa pensionsafgifter och

pensionsbelopp skola utgå i förhållande till de belopp,

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang. anslagen

under pensionsstaten.

efter hvillca vederbörande skoldistrikt för deras tjänster

vunnit delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt,

samt i öfrigt reglementet för nämnda änke- och pupillkassa

i tillämpliga delar lända till efterrättelse,

dels och, för beredande af ifrågavarande delaktighet

i folkskolelärarnas änke- och pupillkassa, öka det

såsom bidrag till berörda kassa å riksstatens tionde

hufvudtitel uppförda anslag, nu 63,500 kronor, med

3,355 kronor, häraf 600 kronor till bestridande af

kostnaden för ökade förvaltningsbestyr, eller till 66,855

kronor.

8: o) I fråga om beloppen af anslagen under pensionsstaten har i

statsverkspropositionen erinrats, hurusom vid bifall till Kungl. Maj:ts

däri gjorda framställningar angående pensionsstaten eu ökning skulle

inträda med följande belopp, nämligen

höjning af bidraget till pensionering af änkor och barn efter befäl

och underbefäl med vederlikar vid armén............... kronor 1,379: —

höjning af bidraget till pensionering af änkor

och barn efter lärare vid allmänna läroverk, peda
gogier,

seminarier m. m............................................ „ 5,232: —

tillsammans kronor 6,611: —

Om härtill lades summan af de ordinarie anslagen

till pensionsstaten enligt nu gällande riksstat ,, 2,071,173: —

skulle, enligt hvad departementschefen anmärkt,

de ordinarie anslagen till pensionsstaten

komma att sluta å ett belopp af .............................. kronor 2,077,784: —

Vid bifall till hvad utskottet här ofvan under punkten 7:o) hemställt

om ökning af anslaget till bidrag till folkskolelärarnas änke- och

pupillkassa korame sistnämnda belopp att ökas med 3,355 kronor till

2,081,139 kronor.

Utskottet hemställer,

att samtliga de anslag under pensionsstaten, i

afseende å livilka förändring ej blifvit af utskottet

ifrågasatt, må i rilcsstaten för år 1906 upptagas till

oförändrade belopp.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

37

indragningssiaten.

9:o) Kungl. Maj:t har i statsverkspropositionen under denna hufvudtitel

i punkt 4 föreslagit Riksdagen, att för tillförordnade verkmästaren

af lista klassen vid fortifikationen Johan Emil Wahlström må uppföras

en årlig pension till belopp af 1,000 kronor, att utgå från och

med månaden näst efter den, hvari Wahlström entledigas från förordnandet

som verkmästare, med rätt för Kungl. Maj:t att låta med pensionsmedlen

i främsta rummet lämna godtgörelse för hvad, efter af Kungl.

Maj:t därtill lämnadt bemyndigande, af ärméförvälfången må hafva

blifvit såsom understöd åt Wahlström förskottsvis utbetaldt för tiden

från och med månaden näst efter den, hvari han entledigats från

nämnda förordnande.

Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 7 oktober

1904 har departementschefen i ämnet anfört följande:

»I underdånig skrifvelse den 21 sistlidne april har chefen för

fortifikationen, med anmälan att tillförordnade verkmästaren af lista

klassen vid fortifikationen Johan Emil Wahlström den 27 januari innevarande

år under tjänsteutöfning i Göta ingenjörkårs smidesverkstad å

Karlsborg drabbats af en olyckshändelse, som gjort honom oförmögen

till all vidare tjänstgöring, hemställt, att åt Wahlström måtte beredas

pension å allmänna indragningsstaten för hans återstående lifstid med

enahanda belopp, hvartill, jämlikt grunderna för arméns pensionering

pension med fyllnadspension till verkmästare af lista klassen utginge.

eller 1,000 kronor, äfvensom att, då åtgärder för besättandet af den

verkmästarebeställning, Wahlström hittills bestridt, inom kort måste

vidtagas, ehuru på grund af föreliggande ömmande omständigheter

Wahlström syntes icke böra genast entledigas från sitt förordnande,

Wahlström måtte erhålla ett understöd af 1,000 kronor för år räknadt,

att månatligen utgå med en tolftedel från och med månaden efter den,

under hvilken han blefve från förordnandet entledigad, och intill dess

han kunde komma i åtnjutande af pension.

Med öfverlämnande af berörda underdåniga skrifvelse har arméförvaltningen

å fortifikationsdepartementet tillstyrkt bifall till chefens för

fortifikationen framställning, därvid arméförvaltningen föreslagit, att,

därest Eders Kungl. Maj it funne skäligt bevilja Wahlström det understöd

af 1,000 kronor för år räknadt, som vore afsedt att tillgodokomma

honom, till dess han kunde komma i åtnjutande af pension, nämnda

Ane). ^

pension åt

tillförordnade

verkmästaren

af lista klassen

vid fortifikationen

J. E.

Wahlström.

[4.]

s. 38 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

38

understöd skulle anvisas att utgå antingen från fjärde hufvudtitelns

allmänna besparing-ar eller från samma hufvudtitels anslag till extra

utgifter.

Såsom af ansökningshandlingarna inhämtas, har Wahlström, som

är född den 25 april 1842, allt sedan den 1 augusti 1886 varit anställd

vid ingenjörtruppernas verkstäder. Sedan verkmästarebeställningar vid

fortifikationen enligt 1901 års Riksdags beslut uppförts å stat, samt de

därmed förenade löneförmåner af 1902 års Riksdag reglerats, anmälde

sig Wahlström såsom sökande till eu af nämnda beställningar, hvilken

han från början af år 1902 på förordnande uppehållit. Som emellertid

Wahlström ansågs för gammal för att med hänsyn till förvärfvande af

pensionsrätt kunna anställas på ordinarie stat, men eljest på grund af

sin föregående verksamhet varit själfskrifven till erhållande af en utaf

de nyinrättade verkmästarebeställningarna af l:sta klassen, gjorde dåvarande

chefen för fortifikationen underdånig framställning därom, att

Wahlström måtte förordnas att tillsvidare, så länge han befunnes kunna

på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina åligganden, bestrida en verkmästarebeställning

mot åtnjutande af de därför i stat uppförda allöningsförmåner.

Sedan Eders Kungl. Maj:t den 26 juni 1903 härtill lämnat bifall

under villkor, att tiden för Wahlströms förordnande icke finge utsträckas

längre, än till dess han uppnått 65 års ålder, har Wahlström, som, ehuru

synen på hans högra öga under de sista åren varit i aftagande, likväl

kunnat på ett i allo tillfredsställande sätt fullgöra sina åligganden,

bibehållits vid sitt förordnande såsom verkmästare af lista klassen och

uppburit de för sådan beställning anvisade löneförmåner, utgörande

enligt 1904 års stat lön 1,020 kronor och dagaflöning 730 kronor, eller

tillhopa för år 1,750 kronor.

Angående den olyckshändelse, för hvilken Wahlström den 27 sistlidne

januari varit utsatt, är utredt, att, då Wahlström nämnda dag å

Göta ingenjörkårs s mides verkstad var sysselsatt med smergling af ett

järnstycke, han, utan att han eller annan därtill varit vållande, fått

smärgelkorn inslungade i sitt vänstra öga, samt att han för denna ögonskada

behandlats af regementsläkaren vid ingenjörkåren och å Karlsborgs

garnisonssjukhus, hvarifrån han den 20 februari 1904 utskrifvits

såsom oförbättrad, och därefter sökt läkarehjälp hos ögonläkaren, medicine

doktorn Erik Nordenson i Stockholm. Denne har den 12 mars 1904

afgifvit intyg, att Wahlström sedan flera år lidit af kroniskt synnervslidande

å båda ögonen med småningom tilltagande nedsättning af synförmågan;

att en akut stegring af denna sjukdom å vänstra ögat upp
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

39

trädt i sammanhang med den skada, för hvilken Wahlström den 27

januari varit utsatt; samt att Wahlström i följd häraf blifvit blind å

vänstra ögat samt på grund däraf och sin till endast fingerräkning nedsatta

synförmåga å det högra ögat vore helt och hållet urståndsatt att

vägleda sig själf och att genom arbete bidraga till sitt uppehälle. Därefter

har regementsläkaren vid Göta ingenjörkår H. Nyqvist den 14 april

1904 intygat, att Wahlström lider af obotlig blindhet och därigenom

är urståndsatt att genom arbete försörja sig.

Uti afgifvet tjänstgöringsbetyg har chefen för Göta ingenjörkår

vitsordat, att Wahlström, som ungefär 18 år varit anställd vid kåren,

under denna tid förestått smidesverkstaden därstädes och omhänderhaft

en del där förekommande maktpåliggande arbeten, utbildat kårens handtverkssoldater

i smedsyrket och undervisat dem i ingen]örmaterielens packning

och vård; att han, som besutte en ovanlig yrkesskicklighet och

förmåga att finna enkla och praktiska lösningar vid utförandet af honom

förelagda arbeten och konstruktionsuppgifter — hvilket för ingenjörvapnet

varit af mycket stor nytta och utan särskilda kostnader kommit

detsamma till godo — under sin tjänstetid omhänderhaft en mängd

nytillverkningar och reparationsarbeten af ingenjörmateriel, samt att

han städse med stor flit och godt omdöme skött de arbeten, som blifvit

honom anförtrodda, och i sin tjänst varit nykter, ordentlig och synnerligen

villig.

Härförutom är om Wahlströms lefnadsomständigheter upplyst,

att han är medellös och att han, som är gift, har flera barn och till

uppfostran fått mottaga jämväl ett värnlöst dotterbarn, samt att af

barnen fyra vistas i föräldrahemmet och några äro gifta, men ingen i

stånd att lämna föräldrarna understöd.

Direktionen öfver arméns pensionskassa har uti sitt i ärendet den

6 juli 1904 afgifna utlåtande anfört, att Wahlström, då han endast på

förordnande tills vidare innehade verkmästarebeställning vid fortifikationen,

icke ägde den i 52 § af nådiga reglementet för arméns pensionskassa den

26 februari 1904 och 6 punkten i nådiga cirkuläret den 22 juni 1877

grundade ovillkorliga rätt till pension och fyllnadspension å tillhopa

1,000 kronor, som under enahanda förhållanden som de för Wahlström

nu föreliggande skulle hafva tillkommit eu ordinarie verkmästare vid

fortifikationen; men att det syntes direktionen vara med rättvisa och

billighet förenligt, om, i betraktande af Wahlströms iråkade -sorgliga

belägenhet och styrkta behof, vid bedömandet af det för hans ålderdomsförsörjning

erforderliga belopp så ringa vikt som möjligt fästes vid

formella betänkligheter, då anledningen därtill, att Wahlström icke blifvit

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

utnämnd till verkmästare af lista klassen, uteslutande vore att söka uti

hans relativt höga lefnadsålder vid befattningens uppförande med lön

å stat, och Wahlström i annat fall såväl genom sin framstående yrkesskicklighet

som öfriga ådagalagda, för tjänsten värdefulla egenskaper,

hvaraf staten utan särskild kostnad fått draga nytta, varit själfskrifven

att utnämnas till en verkmästarebefattning af lista klassen på stat; och

bär direktionen på grund häraf förordat bifall till förevarande framställning.

Jämväl statskontoret har i underdånigt utlåtande i ärendet den

3 sistlidne augusti funnit sig utan tvekan kunna förorda framställningen

om beredande af pension åt Wahlström, och ej heller mot det föreslagna

pensionsbeloppet ansåge sig statskontoret böra gorå någon erinran. Väl

hade i enlighet med nådig proposition Riksdagen år 1901 för smedsmästaren

Johannes Jonsson Lundberg, hvilken innehaft en med Wahlströms

syssla likställd befattning, beviljat ett pensionsbelopp af endast 750 kronor;

men i likhet med öfriga i ärendet hörda myndigheter och på de skäl,

som särskild! af direktionen öfver arméns pensionskassa anförts, funno

statskontoret omständigheterna i nu förevarande fall tala för att icke

pensionsbeloppet sattes lägre än det belopp af 1,000 kronor, som skulle

under liknande förhållanden tillkommit eu ordinarie verkmästare af lista

klassen vid fortifikationen.

Vidkommande det understöd, som föreslagits för Wahlström för

tiden, intill dess pension efter Riksdagens beslut i frågan kunde komma

att utgå, syntes det statskontoret kunna ifrågasättas, huruvida det icke

vore lämpligare, att, i stället för anlitande af fjärde hufvudtitelns allmänna

besparingar eller anslag till extra utgifter, understödsbeloppet

tills vidare finge utbetalas under förskottstitei mot ersättning, samt

att i sammanhang med pensionsfrågan medgifvande äskades af Riksdagen,

att af pensionen, beräknad att utgå från och med månaden näst

efter den, då Wahlströms förordnande upphört, finge först godtgöras

hvad såsom understöd kunde hafva blifvit till Wahlström utbetald!

I likhet med statskontoret och öfriga myndigheter, som i förevarande

ärende yttrat sig, anser jag, att staten icke bör undandraga

sig att försörja sin ifrågavarande tjänare, då denne efter ett mångårigt,

synnerligen väl vitsordadt arbete i statens tjänst blifvit genom olyckshändelse

under utöfningen af sin syssla oförmögen till arbete för eget

och familjens uppehälle. Fördenskull kan jag ej annat än biträda chefens

för fortifikationen framställning om beredande af pension åt Wahlström;

och anser jag i fråga om pensionsbeloppet, med hänsyn till den svåraskada,

Wahlström lidit, hvarigenom han icke blott blifvit urståndsatt

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

41

att ens i ringaste mån kunna genom eget arbete bidraga till sitt uppehälle,

utan äfven för hela sin lifstid kommit i behof af andras vård och hjälp,

samt med afseende å hvad upplyst blifvit om Wahlströms tjänsteförhållanden

och hans lefnad somständigheter, detsamma icke böra sättas

lägre än 1,000 kronor, eller samma belopp, som myndigheterna förordat.

Emellertid är det af vikt, att Wahlström, hvilken såsom fullkomligt

oförmögen att göra tjänst icke längre bör bibehållas vid sitt förordnande,

redan nu beredes det understöd, hvaraf han efter erhållet entledigande

är i behof. Angående utbetalningen af sådant understöd hafva arméförvaltningen

och statskontoret varit af olika meningar. För min del

biträder jag statskontorets åsikt, att understöd tills vidare efter 1,000

kronor för år bör, i afvaktan å pensionens beviljande, under förskottstitel

af arméförvaltningen få utbetalas samt framdeles ersättas af pensionsmedlen

för den tid, Wahlström åtnjutit berörda tillfälliga understöd.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer jag i underdånighet,

det täcktes Eders Kung!. Maj: t

dels bemyndiga arméförvaltningen att under förskottstitel af

omhänderhafvande medel mot ersättning, hvarom Eders Kungl. Maj:t

lärer vilja framdeles besluta, åt Wahlström tills vidare utbetala ett

understöd till belopp af 1,000 kronor för år räknadt, att med en tolftedel

månadsvis utgå från och med månaden näst efter den, hvari Wahlström

entledigas från förordnandet såsom verkmästare;

dels ock i nådig proposition föreslå Riksdagen att för Wahlström

å allmänna indragningsstaten uppföra en årlig pension till belopp af

1,000 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, hvari

Wahlström entledigas från förordnandet som verkmästare, med rätt

för Eders Kungl. Maj:t att låta med pensionsmedlen i främsta rummet

lämna godtgörelse för hvad af arméförvaltningen må hafva blifvit såsom

understöd åt Wahlström iltbetaldt.»

På grund af hvad sålunda i statsrådsprotokollet meddelats och

särskildt med hänsyn till att Wahlström under tjänsteutöfning drabbats

af olyckshändelse, som minskat synförmågan hvilken nu är i så hög

grad nedsatt, att han är nödsakad att anlita vård af andra, har utskottet

ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts föreliggande förslag och hemställer

alltså,

att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

10;o) Kungl. Maj:t har i punkt 5 under förevarande hufvudtitel,

föreslagit, att förre vaktaren vid Ridö krutdepå Johan Norlin måtte

Bill. till Biksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 6

Utskottets

yttrande.

Ang.

pension åt

förre vaktaren

vid Ridö krutdega

J. Norlin.

[5.]

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

från och med den 1 oktober 1905 få för sin återstående lifstid från

allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 500 kronor;

Statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 21 oktober

1904 innehåller i detta ämne följande yttrande af departementschefen:

»Med anledning af en utaf tygmästaren i Stockholm gjord framställning

anhöll arméförvaltningen å artilleridepartementet i underdånig

skrifvelse den 28 mars 1904, att nådig proposition måtte aflåtas till

Riksdagen om anvisande åt vaktaren vid Ridö krutdepå Johan Norlin

af en årlig pension å allmänna indragningsstaten till det af tygmästaren

i sådant afseende föreslagna belopp af 500 kronor. Sedan statskontoret

i underdånigt utlåtande biträdt arméförvaltningens hemställan, behagade

Kung!. Maj:t vid ärendets föredragning den 5 sistlidne augusti tilldela

Norlin såsom understöd för ett år 500 kronor att från fjärde hufvudtitelns

anslag till extra utgifter till honom månatiigen utbetalas från

och med månaden näst efter den, hvarunder han erhölle afsked från

sin befattning, hvarjämte Kungi. Maj:t förklarade sig vilja framdeles

taga i öfvervägande frågan om framställning till Riksdagen angående

beredande af pension åt Norlin från allmänna indragningsstaten.

Jag anhåller nu i underdånighet att få underställa denna fråga

Eders Kungl. Maj:ts nådiga pröfning. Norlin, som är född den 8

augusti 1829 och sålunda öfver 75 år gammal, har vaidt anställd såsom

soldat vid Södermanlands regemente från den 2 mars 1855 till den 25

juni 1866, då han på grund af sjukdom erhöll afsked med det vitsord,

att han under tjänstetiden sig väl förhållit; och har han sedan den 19

augusti 1867 innehaft anställning som kruthusvaktare.

Enligt hvad tygmästaren vitsordat, har Norlin under hela sin

ovanligt långa tjänstetid i sistnämnda egenskap med synnerlig omtanke

och på ett i allo tillfredsställande sätt vårdat de under hans uppsiktställda

hus och byggnader vid krutdepåen samt i öfrigt på ett plikttroget,

oegennyttigt och för kronan fördelaktigt sätt verkställt sådana

honom i tjänsten lämnade uppdrag, som exempelvis anskaffande af

materialier och arbetskrafter för såväl å krutdepåens byggnader nödiga

reparationer som öfriga därstädes förefallande arbeten såsom lossning,

lastning, vädring och revidering af krut m. m., äfvensom i öfrigt vid

utöfvandet af sin tjänst visat sig särdeles villig, nitisk och påpasslig.

För den befattning, Norlin såsom vaktare vid omförmälda krutdepå

innehaft, har han, jämte fri bostad, från anslaget till arméns vapen,

ammunition och skjutöfningar samt artilleriets öfningar och materiel

åtnjutit arfvode, som under de senare åren utgått med 500 kronor, mot

skyldighet för honom att hålla båt, eller samma belopp, som föreslagits

i pension åt honom.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

43

Då Norlin, som, enligt af tygmästare]! lämnad uppgift, under

nästlidna vinter tidtals lidit af sjukdom och ålderdomssvaghet, är medellös

och fördenskull, om han lämnas utan understöd, sannolikt nödgas

anlita allmänna fattigvården, anser jag mig, med afseende jämväl å

hans höga ålder och nära femtioåriga, väl vitsordade anställning i statens

tjänst höra tillstyrka framställningen om pension åt honom; och som

Norlin, enligt inhämtad upplysning, den 30 nästlidne september erhållit

afsked och följaktligen det honom för ett år beviljade underhåll kommer

att utgå till och med september månad 1905, torde pensionen böra beräknas

från och med den 1 oktober sistnämnda år.

Med anledning af hvad i statsrådsprotokollet sålunda meddelats,

finner sig utskottet böra biträda Kungl. Maj:ts förslag om beredande af

pension åt Norlin, men har utskottet med hänsyn till beskaffenheten

af den syssla, som af Norlin skötts, ansett pensionens belopp icke böra

sättas högre än till 400 kronor.

Utskottet hemställer därför,

att Kungl. Majts ifrågavarande framställning må

af Riksdagen på det sätt bifallas, att förre vaktaren

vid Ridö krutdepå Johan Norlin må från och med

den 1 oktober 1905 för sin återstående lifstid från

allmänna indragningsstatén åtnjuta en årlig pension

af 400 kronor.

ll:o) Kungl. Maj:t har under denna hufvudtitel, punkt 6, före- An''Jslagit,

att vaktmästaren vid generalstaben Per August Forslunds änka Pmataren vid

Anna Lovisa Charlotta Forslund, född Nilsson, må för sin återstående generalstaben

lifstid, så länge hon i sitt nuvarande änkestånd förblifver, från all- {und''s ä°™a]

männa indragningsstatén åtnjuta eu årlig pension af 160 kronor, att [6.]

utgå från och med år 1905.

Statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 21 oktober

1904 innehåller härom följande yttrande af departementschefen:

»I underdånig skrifvelse den 21 sistlidne januari har chefen för

generalstaben gjort framställning om beredande af årlig pension å 250

kronor åt vaktmästaren vid nämnda stab Per August Forslunds änka

Anna Lovisa Charlotta Forslund, född Nilsson.

Af ansökningshandlingarna inhämtas, att vaktmästaren Forslund,

född den 28 maj 1854, den 10 juli 1875 erhållit anställning i generalstabens

tjänst såsom extra ordinarie vaktmästare och den 14 februari

1888 befordrats till innehafvare af en vaktmästarebeställning, hvarför

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

jämte förmån af fri bostad arfvode enligt generalstabens stat utgått

med 650 kronor för år, att Forslund efter en tjänstetid af mer än 28

år aflidit den 14 december 1903, efterlämnande änkan, född den 24

april 1870, samt två döttrar, den ena 11 och den andra 2 år gammal,

att den efter Forslund upprättade bouppteckningen utvisade en behållning

i boét af allenast 550 kronor, att Forslund på grund af sjukdom

ej kunnat erhålla lifförsäkring eller på annat sätt trygga efterlefvande

makas framtid, samt att Forslund i sin tjänst städse ådagalagt duglighet,

nit och trohet.

Statskontoret, som i ärendet afgifvit underdånigt utlåtande, har

hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att å allmänna

indragnings staten bevilja finkan Forslund en årlig pension af

250 kronor, att utgå från och med innevarande år och så länge hon i

sitt nuvarande änkestånd förblefve.

Vid föredragning af ärendet den 18 sistlidne mars behagade

Kungl. Majd, som ansåg frågan om aflåtande af proposition till Riksdagen

angående pension åt änkan Fcrslund icke då böra till pröfning

upptagas, tilldela henne såsom understöd för innevarande år 160 kronor

från fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar. Detta belopp utgör

nämligen, därest Forslunds bostadsförmån uppskattas, i likhet med sådan

förmån för andra vaktmästare, till 150 kronor, tjugu procent af Forslunds

löneförmåner och motsvarar sålunda pension ur arméns änke- och

pupillkassa till änka efter delägare i kassan, som haft årlig lön å 800

kronor.

På grund af hvad sålunda förekommit och då den beställning,

Forslund innehaft, icke för honom medfört rätt till delaktighet i arméns

eller annan allmän änke- och pupillkassa, men hans änka är i behof af

hjälp för sin och sina minderåriga barns bärgning, lärer staten icke böra

undandraga sig att bidraga till deras framtida försörjning; och får jag

fördenskull tillstyrka, att pension måtte änkan Forslund beredas å allmänna

indragningsstaten, därvid jag likväl anser, att pensionen ej bör

utgå med högre belopp än hvad till understöd för änkan Forslund under

innevarande år af Kungl. Majd beviljats.»

Utskottet, som icke haft anledning till erinran emot Kungl. Maj:ts

ifrågavarande förslag, hemställer,

att Riksdagen raft bifalla Kungl. Maj ds förevarande

framställning.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

45

12:o) Kungl. Makt har under förevarande hufvudtitel, punkt 7, A^- ,

föreslagit, att vaktmästaren vid landtförsvarsdepartementets aidelnmg vaktmästaren

af Kungl. Majrts kansli Carl August Baner må från och med månaden a J-Bauer''

näst efter den, hvari han undfår afsked från vaktmästarebeställningen, L''-J

under sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension af 500 kronor.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden

den 4 november 1904 i ämnet anfört följande:

»Uti en till mig ingifven skrift af den 9 december 1903 har vaktmästaren

vid landtförsvarsdepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts

kansli Carl August Baner, under åberopande af läkarebetyg, hemställt,

att åtgärder måtte vidtagas för hans öfverflyttande å indragningsstat

med bibehållande af lönen såsom pension.

Redan den 25 november 1899 gjorde Bauer hos dåvarande statsrådet

och chefen för landtförsvarsdepartementet enahanda framställning.

Uti underdåniga utlåtanden däröfver anförde dels medicinalstyrelsen, att

Bauer sannolikt aldrig komme att blifva i den mån återställd till hälsan,

att han kunde, annat än möjligen under kortare tidsperioder, på ett

tillfredsställande sätt sköta sin befattning såsom vaktmästare, dels ock

statskontoret, att i betraktande af Baners jämförelsevis unga år ännu

någon tids erfarenhet rörande hans hälsotillstånd torde höra afvaktan,

hvarför statskontoret hemställde, att ansökningen för det dåvarande

icke måtte till någon Eders Kungl. Maj:ts vidare åtgärd föranleda; och

beslöt Eders Kungl. Maj:t vid underdånig föredragning af ärendet den

2 februari 1900 i enlighet med statskontorets hemställan.

Uti sin förnyade ansökning framhåller Baner, att han, som i

augusti 1896 insjuknat i en svår rheumatisk sjukdom, hvilken sedermera

gjort honom till krympling, i det att vissa leder blifvit »förvärkta,

sammandragna och orörliga», icke uraktlåtit något för att återvinna

eller förbättra sin hälsa, men att alla hans bemödanden varit fruktlösa.

Ehuru han sålunda ej vore i stånd att vidare fullgöra sin tjänst,

kunde han likväl icke, utan att vara tillförsäkrad pension, begära afsked,

enär han i sådant fall skulle nödgas anlita fattigvården.

Bauer, som är född den 4 januari 1863, antogs den 14 november

1888 till extra vaktmästare och erhöll den 10 juli 1893 den ordinarie

vaktmästarebeställning, han fortfarande innehar, men hvilken han på

grund af sjukdom under mer än åtta år ej kunnat uppehålla. Uti

särskilda den 18 december 1903 och den 21 oktober 1904 utfärdade

läkarebetyg intygas, att Bauer, hvilken lidit och fortfarande lider af

rheumatismus articulorum chronicus och vitium organicum cordis (kronisk

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

ledgångsrheumatism och organiskt hjärtfel), är och förblifver oförmögen

att sköta de göromål, som i vanliga fall äro förenade med en vaktmästare^’änst.

Bauers nn förevarande ansökning tillstyrkes af medicinalstyrelsen,

som anser det ådagalagdt, att Baner lider af en kronisk sjukdom af

sådan beskaffenhet, att det icke är att förvänta, att han skall blifva så

återställd till hälsa och arbetsduglighet, att han skulle kunna återtaga

sina tjänstegöromål.

Jämväl statskontoret har i underdånigt utlåtande den 18 januari

1904, då det torde få anses utrönt, att någon afsevärd förbättring i

afseende å Bauers hälsa ej vore att förvänta, tillstyrkt ansökningen

samt, under erinran att Bauers aflöning enligt gällande stat utgjordes

af lön 500 kronor och tjänstgöringspenningar 300 kronor, hemställt,

att proposition måtte aflåtas till Riksdagen om beviljande af årlig pension

åt Baner med ett lönen motsvarande belopp af 500 kronor från allmänna

indragningsstaten.

Som, enligt hvad af handlingarna i ärendet inhämtas, utsikt ej

förefinnes för Baner att kunna återinträda i tjänstgöring, får jag för

min del biträda statskontorets hemställan. Härvid anser jag mig jämväl

höra framhålla, att den person, som nu under en tid af mer än sju

år i följd uppehållit Bauers tjänst, därigenom måste anses hafva förvärfvat

berättigade anspråk på hela den för beställningen anslagna aflöningen,

eller 800 kronor, helst beställningen ej är af den art, att

genom densammas uppehållande meriter för värf vas för erhållande af

bättre aflönad befattning. Enligt staten kan lönen efter fem år höjas

med 100 kronor, men den nu i stället för Bauer tjänstgörande vaktmästaren

måste utföra de till tjänsten hörande göromål utan att kunna,

så länge han ej är på stat anställd, förvärfva denna utan tvifvel mycket

välbehöfliga tillökning i inkomster. Ej heller kommer han i åtnjutande

af den betryggande ställning i afseende å rätt till pension för sig och

sin familj, som beställning på stat medför. Härtill kommer, att den

ersättning, som till den tjenstförrättande vaktmästaren betalts utöfver

de med beställningen förenade tjänstgöringspenningar, utgått från de

under anslaget till departementet uppförda medel för amanuenser, vikariatsersättningar,

renskrifning m. m. vid kansliexpeditionen, och att därigenom

de till gratifikationer åt amanuenser afsedda medel i samma

mån minskats, hvilket åter måste anses som en obillighet emot dem,

helst anslaget vid 1903 års Riksdag höjdes just med hänsyn till behofvet

af ökning i deras gratifikationer.»

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

47

Med hänsyn till hvad statsrådsprotokollet i ämnet upplyser, hemställer

utskottet,

att Riksdagen må bifalla KungL Maj:ts förevarande

framställning.

13:o) Kungl. Maj:t har i statsverkspropositionen under denna Ang.

hufvudtitel, punkt 8, föreslagit, att till vice korpralen Sven Emil Johans- ^Torprlien

son Leos änka Anna Lovisa Andersdotter Leo samt till deras barn Karl s. e. johamBudolf

Joakim, Johan Alfred Hjalmar och Ellen Anny Mana må från sofchL™.n™f_a

allmänna indragningsstaten utgå årliga understöd från och med år 1905 ånga barn.

med 120 kronor till änkan, så länge hon i sitt nuvarande änkestånd [8.]

förblifver, samt G0 kronor till hvart och ett af barnen, till dess det

fyllt femton år.

Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 11 november

1904 har departementschefen i ämnet anfört följande:

Den 8 augusti 1894 afled vice korpralen vid Smålands grenadjärkår

Sven Emil Johansson Leo till följd af olyckshändelse under trupptransport

till fälttjänstöfningarna i Skåne. Därvid tillgick så, att då

det järnvägståg å statsbanan, hvarmed Leo färdades, stannat å järnvägslinjen

i närheten af Yislanda station, Leo, som sannolikt antog, att

tåget framkommit till stationen och af någon anledning ville begagna

sig af tågets uppehåll för att lämna vagnen, utan att vid det rådande

mörkret kunna varseblifva att denna stannat å den bro, under hvilken

Yislanda—Bolmens järnväg korsar statsbanan, gick ur sin kupé och

nedstörtade å den underliggande järnvägen med påföljd, att han förlorade

sansen och senare samma dag afled.

Under åberopande af kårchefens intyg om olyckshändelsen, anhöll

Leos änka Anna Lovisa Andersdotter Leo, som enligt jämväl åberopadt

intyg af komministern i Svenarums församling befann sig i mycket

torftiga omständigheter, i underdånig ansökan den 10 december 1897

om understöd för sig och sina barn i äktenskap med Leo, enligt prästbetyget

födde, Karl Rudolf Joakim den 16 juli 1890, Johan Alfred

Hjalmar den 16 maj 1892 samt Ellen Anny Maria den 25 juni 1894;

och behagade Eders Kungl. Maj:t den 22 januari 1898 tillerkänna

henne -eu gratifikation af 500 kronor från fjärde hufvudtitelns anslag

till extra utgifter.

Sedan änkan Leo år 1903 ånyo gjort framställning om understöd

för sig och sina tre minderåriga barn och därvid med intyg af förbemälde

komminister och ordföranden i nämnda sockens kommunal
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang. pension

ut fanjunkaren

L. J. Gester.

nämnd styrkt, att hon såsom alldeles utblottad vore i stort behof af

hjälp,. täcktes Eders Kung!. Maj:t den 15 maj 1903 för nämnda år,

med tillämpning af enahanda grunder som de i 4 § af lagen angående

ersättning .för skada till följd af olycksfall i arbete den 5 juli 1901

angifna, såsom gratifikationer tillerkänna änkan Leo 120 kronor, samt

hvart och ett af hennes barn 60 kronor, att med tillsammans 300 kronor

utgå från fjärde hufvudiitelns allmänna besparingar. Enahanda belopp

hafva, enligt Eders Kung!. Maj:ts nådiga beslut den 29 sistlidne juli,

tillkommit änkan Leo och hennes barn för innevarande år.

Uti underdånig skrifvelse den 27 sistlidne september har arméförvaltningen

å civila departementet, som i sammanhang med nådig

pröfning den 15 maj 1903 af änkan Leos då föreliggande ansökning

anbefalldes att till Eders Kung!. Mäj:t inkomma med underdånigt yttrande

och förslag i fråga om hennes och hennes barns framtida underhåll,

i sådant afseende hemställt, det Eders Kungl. Maj:t, då anvisning för

dylikt ändamål under en följd af år utaf medel från anslaget till extra

utgifter eller från allmänna besparingarna torde vara mindre lämplig,

täcktes föreslå Riksdagen att bevilja änkan Leo och hennes barn årlig

pension från allmänna indragningsstaten med de belopp, som för hvartdera

af åren 1903 och 1904 bill vit bestämda, att utgå till änkan, så

länge hon lefde ogift, och till barnen, till dess de fyllde femton år. .

Statskontoret har i underdånigt utlåtande i ärendet den 28 nästlidne

oktober biträdt arméförvaltningens hemställan.

Som grenadjären Leo genom olyckshändelse omkommit under

tjänstgöring, anser jag, att hans änka och barn icke böra af staten

lämnas utan det understöd, hvaraf de för sin bergning äro i behof.»

Med hänsyn därtill att grenadjären Leo omkommit genom olyckshändelse

under tjänstgöring och i befraktande af hans änkas torftiga

omständigheter, har utskottet ansett sig böra förorda ifrågavarande

förslag och hemställer alltså,

att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

14:o) Kungl. Maj:t har i en till Riksdagen den 3 februari innevarande

år aflåten proposition (n:o 50) föreslagit, att fanjunkaren vid

Västernorrlands regemente Lars Johan Gester må från och med månaden

näst efter den, i hvilken han varder från fanjunkarebeställningen entledigad,

å allmänna indragningsstaten åtnjuta pension till belopp af

1,000 kronor årligen.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o U.

49

Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden för sistnämnda

dag har departementschefen i ämnet anfört följande:

»Uti underdånig skrifvelse den 28 november 1904 har chefen för

Västernorrlands regemente anfört, att fanjunkaren vid regementet Lars

Johan Gester, hvilken vore född den 22 augusti 1864 och kommit i

krigstjänst den 30 mars 1882, alltsedan augusti månad 1902 på grund

af iungturberkulos varit oförmögen att förrätta någon tjänst vid regementets

öfningar och skolor, att Gester för denna sjukdom vårdats på

Österåsens sanatorium, utan att någon stadigvarande förbättring inträdt,

samt att han, enligt ett af öfverläkaren vid sanatoriet afgifvet, vid den

underdåniga skrifvelsen fogadt intyg, vore för all framtid oduglig till

krigstjänst. Då vid sådant förhållande Gesters kvarstående i tjänst till

uppnådd pensionsålder, med hänsyn till tjänstens kraf, icke vore önskvärdt,

ansåge sig regementschefen böra i underdånighet anmäla Gester,

som därom framställt begäran, till erhållande af pension å allmänna

indragningsstaten med belopp, motsvarande pension och fyllnadspension

enligt de för pensioneringen vid armén gällande bestämmelser.

Framställningen tillstyrkes af chefen för sjätte arméfördelningen.

Direktionen öfver arméns pensionskassa har i infordradt yttrande

den 14 december 1904 anfört, att Gester, som med en lefnadsålder af

40 år 3 månader 22 dagar räknade en tjänstetid af 22 år 8 månader

14 dagar, däraf 20 år 3 månader 22 dagar efter tjugonde åldersåret,

icke uppnått den i 48 § af kung!, reglementet för arméns pensionskassa

och kungl. brefvet den 22 juni 1877 stadgade lefnadsålder af 50 år och

tjänstetid af 30 år efter tjugonde åldersåret för erhållande af pension

och fyllnadspension eller den tjänstetid af 25 år efter adertonde åldersåret,

som erfordrades för att mot erläggande af expektansafgifter

undfå pension å arméns pensionskassas stat vid uppnådda 50 lefnadsår.

Ej heller kunde med tillämpning af 6 punkten i kungl. brefvet den

22 juni 1877 Gester af direktionen tilläggas pension, då det icke vore

styrkt, att han »i och för tjänsten» ådragit sig den obotliga sjukdom,

hvaraf han vore lidande. Vidare har direktionen framhållit, att stadgandet

i 8 punkten af nämnda nådiga bref, enligt hvilket löntagare,

som i minst tre år lidit af lamhet, blindhet eller vansinne, utan att

anledning förefunnes, att han kunde återvinna tjänstbarhet, finge från

tjänsten skiljas mot åtnjutande under sin återstående lifstid af pension

från allmänna indragningsstaten till belopp, motsvarande pension jämte

fyllnadspension, icke kunde i fråga om Gester äga tillämplighet, enär

något af dessa fall ej förelåge. Hade däremot så varit förhållandet,

skulle pensionen hafva utgått med 1,000 kronor.

Bill. till ltilcsd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

Ang. pension

åt förradeförvaltaren

0.

Sandahl.

50 Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Sedan medicinalstyrelsen förklarat, att Gester med afl sannolikhet

konune att för framtiden vara oduglig till krigstjänst, kar statskontoret

i afgifvet underdånigt utlåtande den 18 nästlidne januari, på grund af

hvad i ärendet förekommit och med afseende på grunderna för stadgandet

i 8 punkten af förenämnda nådiga bref den 22 juni 1877, i

underdånighet tillstyrkt, att framställning måtte hos Riksdagen göras

om beviljandet åt Gester af en årlig pension å 1,000 kronor från allmänna

indragningsstaten.

Då det är af vikt, att den fanjunkaretjänst, som Gester innehar,

af tjänsteduglig person uppehälles, men utsikt ej förefinnes, att Gester

skall återvinna sin hälsa, anser jag i likhet med statskontoret, att Gester

genom att tillförsäkras pension bör beredas tillfälle att kunna afgå från

sin beställning med därmed förenade allöningsförmåner.»

Då utskottet anser pension böra, på sätt Ivungl. Maj:t föreslagit,

beviljas Gester, hemställer utskottet

att Riksdagen må bifalla Kungi. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

15:o) Uti en den 7 nästlidne april aflåten proposition (n:o 128) har

Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att förrådsförvaltaren vid

Skånska husarregementet, underlöjtnanten i armén Oscar Sandahl måtte,

från och med månaden näst efter den, då han erhölle afsked från förrådsförvaltarebeställningen,

å allmänna indragningsstaten åtnjuta en

årlig pension af 1,020 kronor.

Statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet har beträffande

denna framställning till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden

ofvannämnda dag anfört följande:

»Uti en af chefen för första arméfördelningen öfverlämnad samt

af yttrande från förvaltningen vid Skånska husarregementet åtföljd

ansökning har förrådsförvaltaren vid nämnda regemente; underlöjtnanten

i armén Oscar Sandahl i underdånighet anhållit, att Kungl. Maj:t

täcktes hos Riksdagen göra framställning om beviljande åt honom af

pension vid afskedstagandet från innehafvande förrådsförvaltarebefattning

å gammal stat till belopp, motsvarande de arfvoden, han nu åtnjöte dels

såsom förrådsförvaltare, 2,800 kronor, och dels såsom redogörare för

slottsinventarierna å Herrevadskloster, 350 kronor, eller tillsammans

2,650 kronor.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

51

Sandald. hvilken är född den 6 november 1839 och således nu

65 år gammal, anställdes den 1 oktober 1855 i krigstjänst, beftmdrades

den 14 maj 1877 till fanjunkare å stat vid skånska husarregementet,

från hvilken beställning han den 21 juni 1884 erhöll afsked med

åtnjutande från och med den 1 december 1889 af pension i nionde

klassen af arméns pensionskassa med 180 kronor årligen. Från den

1 april 1883 innehade Sandahl förvaltarebefattningen vid skånska husarocli

dragonregementena, tills denna befattning år 1896 delades i två,

hvarvid sökanden öfverflyttades till förrådsförvaltare vid endast det

förra af dessa regementen. Därjämte har han från den 1 oktober 1887

varit redogörare för slottsinventarierna å Herrevadskloster.

Förvaltningen vid skånska husarregementet vitsordar, att sökanden

under sin långa tjänstetid med nit och plikttrohet skött sina åligganden

och såsom förrådsförvaltare vid regementet på grund af förrådets förläggning

å flere olika platser haft en mycket ansträngande tjänstgöring.

Direktionen öfver arméns pensionskassa har uti den 14 december

1904 afgifvit underdånigt yttrande meddelat, att, därest sökanden nu

skolat pensioneras jämlikt nådiga brefvet den 22 juni 1877 såsom

fanjunkare, pensionsbeloppet för honom bort utgöra 1,000 kronor, men

däremot 1,200 kronor, om detsamma skolat beräknas å den för förvaltaretjänst

vid intendenturkåren anslagna lön med ålderstillägg, varande

i bägge fallen inbegripen den pension å 180 kronor, som sökanden nu

åtnjuter.

Sedan arméförvaltningen uti häröfver den 20 januari innevarande

år afgifvet underdånigt utlåtande förklarat sig anse, att den ytterligare

pension, som borde beredas Sandahl, hvilken icke ingått på intendenturkårens

nya stat, ej torde kunna föreslås till högre belopp än 1,020

kronor, då sökanden, jämte den pension, han redan uppbure, skulle

komma i åtnjutande af ett årsunderstöd af 1,200 kronor eller det belopp,

som från arméns pensionskassa utginge till förvaltare vid intendenturkåren

efter uppnådd pensionsålder, har statskontoret uti skrifvelse den

14 nästlidne mars biträdt hvad af arméförvaltningen föreslagits.»

På grund af hvad sålunda förekommit, och då Sandahl särskildt

med hänsyn till sin långa och väl vitsordade tjänsgöring i statens tjänst

genom erhållande af pension syntes böra beredas tillfälle att afgå från

innehafvande förrådsförvaltarebeställning vid den ålder, då förvaltare

vid intendenturkåren enligt nu gällande bestämmelser vore pensionsberättigade,

hemställde departementschefen, med anslutning till armé
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

förvaltningens af statskontoret biträdda förslag i ämnet, att Kungl.

Maj:t måtte hos Riksdagen göra ofvanberörda framställning.

Utskottet, som icke haft anledning till erinran emot Kungl. Maj:ts

ifrågavarande förslag, hemställer

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

Ang. pension 16:o) Kungl. Maj :t har uti en den 7 nästlidne april aflåten pro
m

kKronprin- position (n:o 130) föreslagit Riksdagen medgifva, att kokerskan vid

sens hmarrege- Kronprinsens husarregemente Josefina Katarina Sjöbergh måtte från och

”Eatarinå^sjö-me(^ den 1 januari 1906 under sin återstående lifstid från allmänna

tergh. indragningsstaten åtnjuta pension till belopp af 360 kronor årligen.

Beträffande denna framställning har statsrådet och chefen för

landtförsvarsdepartementet till statsrådsprotokollet ofvan nämnda daganfört

följande:

»Uti en af chefen för första arméfördelningen med tillstyrkan af

nådigt bifall öfverlämnad underdånig skrifvelse har förvaltningen vid

Kronprinsens husarregemente gjort framställning om aflåtande af nådig

proposition till Riksdagen att bevilja kokerskan vid nämnda husarregemente,

aflidne sergeanten G. Sjöberghs änka Josefina Katarina Sjöbergh

en årlig pension af 360 kronor och därvid anfört, att änkan Sjöbergh,

hvilken vore född den 8 september 1844 och således 60 år gammal,

den 1 januari 1876 antagits till kokerska vid regementets sjätte skvaddron,

då förlagd i Engelholm, hvilken befattning hon innehaft till

oktober 1883, hvarefter hon varit anställd intill samma års slut såsom

tvätterska vid nämnda skvadron under dess förläggning i Hälsingborg

samt från den 1 januari 1884 såsom kokerska vid de i Malmö förlagda

tre skvadronerna af regementet till den 1 oktober 1897 och sedermera

vid regementet i dess helhet; att hon i kontanta löneförmåner åtnjutit

en dagspenning af 1 krona 30 öre, i följd hvaraf den ifrågasatta pensionen

motsvarade mindre än 80 procent af hennes kontanta årsinkomst

af den ifrågavarande tjänsten; att änkan Sjöbergh enligt intyg af vederbörande

regementspastor befunne sig i knappa ekonomiska förhållanden

och i stort behof af understöd; att hon, enligt hvad handlingarna

bifogadt läkarbetyg gåfve vid handen, lede af fettdegeneration af hjärtmuskeln

i förening med sinnessjukdom, livilka sjukdomar möjligen till

en viss grad hade sin orsak i den synnerligen ansträngande verksamhet,

hon under många år utöfvat såsom kokerska för regementets man
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o II.

53

skap, och att hon vore alldeles oförmögen att hädanefter förrätta sin

tjänst och i öfrigt ej kunde eller framdeles blefve i stånd att i ringaste

mån bidraga till sin bärgning; samt att hon, som städse fullgjort sina

ansvarsfulla åligganden på ett framstående sätt och till erkännande

häraf år 1901 tilldelats Patriotiska sällskapets mindre guldmedalj,

jämlikt nådigt bref den 4 november 1904, sedan hon på grund af tilltagande

sjuklighet blifvit oförmögen att tjänstgöra, erhållit en gratifikation,

motsvarande hennes dagspenning under sex månader.

Efter det arméförvaltningen å intendentsdepartementet uti häröfver

den 8 februari innevarande år afgifvet underdånigt utlåtande,

med förmälan att änkan Sjöbergh icke uppbure något understöd från

arméns pensionskassa, tillstyrkt nådig framställning till Riksdagen om

beviljande för henne af pension till föreslaget belopp, att utgå från

och med den 1 januari 1906, har statskontoret i afgifvet underdånigt

utlåtande den 14 nästlidne mars, på grund af hvad i ärendet förekommit,

biträdt arméförvaltningens hemställan.»

Med anledning af hvad sålunda blifvit upplyst, och då det syntes

vara med billighet öfverensstämmande, att änkan Sjöbergh, hvilken under

mer än 28 år varit i det allmännas tjänst anställd, bereddes något

understöd på sin ålderdom, hemställde departementchefen, det Kungl.

Maj:t måtte hos Riksdagen göra ofvanberörda framställning.

Utskottet, som på grund af hvad i statsrådsprotokollet meddelats

anser sig kunna biträda förevarande förslag, hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

17:o) Kungl. Maj: t har uti eu den 7 nästlidne april aflåten proposition

(n:o 129) föreslagit Riksdagen medgifva, att vaktaren vid

Kaknäs skjutbanor Carl August Lindblom måtte från och med månaden

näst efter den, i hvilken han blefve från sin berörda befattning entledigad,

å allmänna indragningsstaten åtnjuta pension till belopp af 600

kronor årligen.

Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden ofvannämnda

dag har statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet i detta

ämne anfört följande:

»Uti underdånig skrifvelse den 30 december 1904 bär chefen för

fjärde arméfördelningen gjort framställning om beredande af lämpligpension

åt vaktaren vid Kaknäs skjutbanor, förutvarande batterihandtverkaren

vid Svea artilleriregemente Carl August Lindblom.

Ang. pension

åt vaktaren

vid Kaknäs

skjutbanor

C. A. Lindblom.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o IT.

Utskottets

yttrande.

Af handlingarna inhämtas, att Lindblom uppnått en ålder af 62

år; att, sedan han under en tid af omkring 20 år tjänat vid Svea

artilleriregemente, han den 31 december 1885 från då innehafvande

befattning såsom batterihandtverkare vid regementet erhållit afsked

såsom oförmögen till krigstjänst på grund af i tjänsten erhållen skada,

hvarefter han från Vadstena krigsmanshuskassa åtnjutit ett årligt underhåll

af 24 kronor; att han sedermera under ytterligare 19 år varit i

statens tjänst anställd dels såsom vaktmästare vid Rosersbergs skjutskola

och dels från den 20 december 1890 i sin ännu innehafvande

befattning såsom vaktare vid Kaknäs skjutbanor, i hvilken egenskap

han åtnjuter ett arfvode af 800 kronor årligen jämte fri bostad samt

ersättning för vedbrand med 50 kronor; att Lindblom blifvit för sitt

förhållande i tjänsten och sitt uppförande i öfrigt väl vitsordad; samt

att han enligt af vedei''börande fördelningsläkare afgifvet intyg numera

på grund af ålder och minskad kroppsstyrka icke besitter den rörlighet

och arbetsförmåga i öfrigt, som äro nödiga för utförandet af de

med vaktaretjänsten vid Kaknäs skjutbanor förenade göromål.

Vidkommande storleken af ifrågavarande pension har arméfördelningschefen

föreslagit densamma till 600 kronor och därvid framhållit,

att den tjänstgöring, som tillkommit Lindblom i egenskap af vaktare

vid Kaknäs skjutbanor, skulle för framtiden öfverlåtas åt en underofficer,

hvilken, med bibehållande af sina löneförmåner på stat, borde

tilldelas ett arfvode af 200 kronor jämte ersättning för vedbrand. Härigenom

komme ett belopp af 600 kronor, motsvarande den för Lindblom

föreslagna pensionen, att för statsverket inbesparas.

Sedan arméförvaltningen å artilleri- och intendentsdepartementen i

underdånigt yttrande den 13 februari innevarande år, med hänsyn till

Lindbloms framskridna ålder och förminskade kroppskrafter samt väl

vitsordade tjänstgöring, tillstyrkt nådigt bifall till framställningen, har

statskontoret uti afgifvet utlåtande den 14 nästlidne månad, på grund

af hvad i ärendet förekommit, och då mot det föreslagna pensionsbeloppet

ej syntes vara något att erinra, i underdånighet hemställt, att

framställning måtte hos Riksdagen göras om beviljandet åt Lindblom

af en årlig pension å 600 kronor från allmänna indragningsstaten.

I likhet med nämnda myndigheter anser jag, att Lindblom med

hänsyn till sin långvariga, synnerligen väl vitsordade tjänstgöring bör,

då han från sin nu innehafvande befattning afgår, komma i åtnjutande

af pension.»

Med anledning af hvad i statsrådsprotokollet sålunda meddelats,

finner sig utskottet böra biträda Kungl. Maj:ts förslag om beredande af

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

55

pension åt Lindblom, men anser pensionen icke böra bestämmas till högre

belopp än det som Riksdagen plägat i allmänhet bevilja åt innehafvare

af å ordinarie stat icke uppförda vaktmästaresysslor, eller 500 kronor.

På grund häraf får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning

måtte på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver,

att vaktaren vid Kaknäs skjutbanor Carl August Lindblom

må från och med månaden näst efter den, i

hvilken han varder från sin berörda befattning entledigad,

å allmänna indragningsstaten åtnjuta pension

till belopp af 500 kronor årligen.

18:o) Under punkt 9 af förevarande hufvudtitel har Kungl. Maj:t

föreslagit, att Riksdagen, under förutsättning af bifall till ett under

femte hufvudtiteln framlagdt förslag om förbättrade löneförmåner för

lektorerna vid sjökrigsskolan, måtte medgifva vissa grunder för dessa

lärares pensionering

I enlighet med hvad utskottet i punkt 7 af utlåtandet n:o 6

angående regleringen af utgifterna under femte hufvudtiteln föreslagit,

har Riksdagen, i sammanhang med fastställande af lönereglering för

lärare och öfrig personal vid sjökrigsskolan, antagit de af Kungl. Maj:t

föreslagna grunderna för pensionering af lektorerne vid skolan; hvilket

utskottet endast velat här

anteckna.

19:o) Kungl Maj:i har i statsverkspropositionen under denna

hufvudtitel, punkt 10, föreslagit, att framlidna materialförvaltaren vid

statens järnvägar Axel Justinus Olsons änka Matilda Charlotta Olson,

född GjörcJce Swartling, måtte från allmänna indragsstaten från och

med februari månad 1904, så länge hon lefver ogift, åtnjuta en årlig

pension af 500 kronor.

Till statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 31 december 1904

har departementschefen anfört följande:

»Med underdånig skrifvelse den 1 mars 1904 har järnvägsstyrelsen

öfverlämnat en till styrelsen ingifven skrift, däruti framlidna materialförvaltaren

vid statens järnvägar Axel Justinus Olsons änka Matilda

Charlotta Olson, född Gjörcke Swartling, med bifogande af prästbetyg

och styrkt transumt af bouppteckning efter mannen, i underdånighet

Ang.

pensionsrätt

för lekteerna

vid sjökrigsskolan.

[9-]

Ang. pensionat

framlidne

materialförvaltaren

vid

statens järnvägar

A. J.

Olsons änka,

[10.]

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

anhållit, att, då mannen varit anställd vid statens järnvägsbyggnader

under nära 33 år och vid sin död lämnat henne och omyndiga dottern

Anna Margreta i den mest bekymmersamma ekonomiska ställning utan

tillgångar för deras uppehälle, pension måtte beredas henne och hennes

bemälda dotter.

Af de ingifna handlingarna äfvensom genom järnvägsstyrelsens

försorg införskaffad dödsattest och intyg inhämtas, att Olson den 1

januari 1904 aflidit och efterlämnat, förutom änkan, tre till myndig

ålder komna barn samt dottern Anna Margreta, född den 25 september

1886; att tillgångarna i boet uppgått till 1,633 kronor 10 öre

och skulderna till 1,981 kronor 14 öre, hvadan i boet förefunnes en

brist af 348 kronor 4 öre; samt att änkan, som vore född den 29 april

1855, befunne sig i fattiga omständigheter.

Uti sin berörda skrifvelse har järnvägsstyrelsen anfört följande.

Olson, hviken varit född den 13 april 1842, hade anställts i juni 1869

såsom tillförordnad arbetsbokhållare vid järnvägsbyggnaden mellan

Kristinehamn och Arvika samt förflyttats i mars 1871 till arbetsbokhållare

vid östra stambanebyggnaden, linjen Norrköping—Nässjö, i hvilken befattning

han kvarstått till i juli 1875, då han förflyttats med samma tjänstgöring

till järnvägsbyggnaden mellan Torpshammar och Riksgränsen.

Därifrån hade han, fortfarande såsom arbetsbokhållare, i mars 1882

förflyttats till stambanebyggnaden genom Norrland, distriktet Bräcke—

Sollefteå. I april 1887 förflyttad att tjänstgöra såsom materialbokhållare

vid stambanebyggnaden Långsele—Vännäs, hade han i oktober

1891 förordnats att tjänstgöra såsom tillförordnad materialförvaltare vid

byggandet af stambanan genom öfre Norrland, öfre arbetslinjen Vännäs —

Boden. Efter det denna linje blifvit färdigbyggd, hade han i oktober

1894 förordnats att öfvertaga en materialbokhållarbefattning vid Vännäs

—Umeå järnvägsbyggnad. I augusti 1897 förflyttad att tjänstgöra

såsom biträde vid järnvägsundersökning för statsbanan Boden—Morjärv,

hade han i januari 1898 antagits till materialförvaltare och tillförordnad

kassör vid nämnda statsbana, i hvilken befattning han kvarstått

till i januari 1902, då han förflyttats att tjänstgöra såsom materialförvaltare

vid statsbanans Gellivare—Riksgränsen södra distrikt. Denna

befattning hade han innehaft vid sin död.

Under de sista åren hade Olson från statens järnvägsbyggnader

uppburit en lön af 3,600 kronor om året jämte inkvarteringsersättning,

beräknad till 20 procent å aflöningsbeloppet, eller sålunda sammanlagdt

4,320 kronor.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

57

I anledning af en utaf Eders Kungl. Maj:t aflåten proposition

beviljades vid 1894 års Riksdag en pension åt Olson af 700 kronor

om aret, att utgå från allmänna indragningsstaten från ocli med månaden

näst efter den, hvarunder Olson entledigades från sin anställning

vid statens järnvägar, men hade denna pension, på grund af Olsons

utan afbrott fortsatta anställning vid statens järnvägsbyggnader, icke

någonsin utgått.

Uti underdånig skrifvelse den 4 mars 1903 hade styrelsen sedermera

hemställt, bland annat, att proposition måtte aflåtas till Riksdagen

om förhöjning af förenämnda pension till 1,800 kronor, uti hvilken

framställning styrelsen vitsordat Olsons under tjänstetiden ådagalagda

plikttrohet, redbarhet och nit. Frågan om tilldelande af förhöjd pension.

åt Olson hade genom hans timade frånfälle naturligen förfallit.

Då emellertid, såsom ofvan nämnts, den efter Olson upprättade

bouppteckningen utvisade brist i boet samt därtill komme, att änkan

Olson icke uppbure pension eller åtnjöte annat understöd, utan, såsom

af handlingarna. syntes framgå, helt och hållet saknade tillgångar till

nödtorftig försörjning, hemställde styrelsen i underdånighet, det täcktes

Eders Kungl. Maj:t, med hänsyn såväl till Olsons långvariga och väl

vitsordade verksamhet i statens tjänst som den bekymmersamma belägenhet,

hvari hans efterlefvande försatts, till Riksdagen aflåta nådig

proposition om beviljande åt änkan Olson af ett årligt understöd till

ett skäligt ansedt belopp af 500 kronor att utgå från och med år

1903, så länge hon lefde ogift.

Efter nådig remiss.har statskontoret uti underdånigt utlåtande den

2<S mars 1904, med erinran att statskontoret i underdånigt utlåtande

den 4 juni 1903 tillstyrkt nådig framställning hos Riksdagen, att den

Olson af 1894 ars Riksdag beviljade peiision måtte i enlighet med järnvägsstyrelsens

förslag höjas till 1,800 kronor, tillkännagifvit sig icke

hafva något att erinra mot bifall till järnvägsstyrelsens förevarande

framställning.

Enligt ett från järnvägsstyrelsen infordradt intyg har till stärblmset

efter Olson, livilkens aflöningsförmåner vid tidpunkten för hans

frånfälle utgått från statens järnvägsbyggnader med inalles 4,320 kronor

per ar.räknadt, och hvaraf 3,600 kronor utgjort arfvode och 720 kronor

hyresbidrag, enligt hvad som framginge af statsbanans Gellivare—Riksgränsen

räkenskap, utanordna!» den aflidnas aflöning för januari månad

1904 med ett belopp af 287 kronor 50 öre, nämligen lön 225 kronor,

hyresbidrag 60 kronor och tjänstgöringspenningar för eu dag 2

kronor 50 öre.

Bill. till 1liksd, Prof, 1905. 4 Sami, 1 Afd. 11 Höft, 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande U:o 11.

Ang. pension

(it e. o. vaktmästaren

hos

län styrelsen i

Stockholms län

J. Ohlson.

Såsom ofvan nämnts, hade järnvägsstyrelsen gjort framställning

om förhöjning till 1,800 kronor af, bland annat, den Olson redan beviljade

pensionen å 700 kronor. Jag hade äfven haft för afsikt att,

i likhet med hvad som skedde beträffande en annan med Olson likställd

materialförvaltare vid statens järnvägsbyggnader, nämligen Johan

Andersson, i underdånighet hemställa om aflåtande till 1904 års Riksdag

af nådig proposition om förhöjning till 1,500 kronor af jämväl

Olsons pension, men då Olson den 1 januari 1904 afled, förföll frågan

om förhöjning af dennes pension. Framställningen beträffande materialförvaltaren

Andersson bifölls sedermera af Riksdagen.»

Under erinran att Riksdagen tillförene beviljat pensioner åt

änkor efter personer, som innehaft anställning vid järnvägsbyggnaderna,

såsom år 1890 åt förre materialförvaltaren B. Fredrikssons änka med

400 kronor, år 1901 åt förre ombudsmannen J. O. Olais änka med

500 kronor och år 1903 åt förre nivellören O. H. L. Littkes änka med

500 kronor, har departementschefen på grund af hvad i ärendet förekommit

hemställt, om propositions aflåtande i ämnet.

Utskottet har visserligen funnit pension skäligen böra beredas

änkan Matilda Charlotta Olson, men synes pensionens belopp icke

böra sättas högre än hvad af Riksdagen år 1890 beviljades åt afiidna

materialförvaltaren vid statens järnvägsbyggnader Bernli. Fredrikssons

änka eller 400 kronor.

Utskottet hemställer därför,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kungl.

Majds ifrågavarande framställning, att framlidna materialförvaltaren

vid statens järnvägar Axel Justinus

Olsons änka Matilda Charlotta Olson, född Gjörcke

Swartling, må å allmänna indragningsstaten från och

med februari månad 1904, så länge hon lefver ogift, åtnjuta

en årlig pension af 400 kronor.

20:o) Kungl. Majd har i en till Riksdagen den 3 februari innevarande

år afbiten proposition (n;o 46) föreslagit, att e. o. vaktmästaren

hos länsstyrelsen i Stockholms län Jöns Ohlson måtte för sin återstående

lifstid å allmänna indragningsstaten få åtnjuta en årlig pension af 350

kronor, att utgå från och med månaden näst efter den då hans anställning

hos länsstyrelsen komme att upphöra.

Till statsrådsprotokollet öfver civilärenden sistnämnda dag bär

departementschefen i ämnet anfört följande:

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Statsutskottets Utlutande N:o 11.

j>Uti eu till Eders Kung!. Maj:t ställd, af Eders Kung!. Maj:ts

befalla i n gsliaf v and e i Stockholms läa med underdånig skrifvelse den

14 december 1904 insänd skrift har e. o. vaktmästaren hos länsstyrelsen

i nämnda län Jöns Ohlson i underdånighet anhallit att, da han pa

grund af nedsatta kroppskrafter numera endast med svårighet kunde

fullgöra sina tjänståliggandeu, lian genom Eders Kuugl. Maj:ts försorg

måtte komma i åtnjutande af pension under sin återstående lifstid,

hvar]äinte Ohlson förklarat sig villig att, så snart pension beviljats

honom, afgå från sin befattning.

Eders Kuugl. Maj:ts befallningshafvande har i sin underdåniga

skrifvelse meddelat, att Ohlson, som enligt bifogadt prästbetyg vore

född den 24 oktober 1831, den 3 april 1865 antagits till extra ordinarie

vaktmästare hos fångvårdsstyrelsen och den 26 augusti 1870 till enahanda

beställning hos nämnda länsstyrelse samt den 10 september 1872

förordnats till »andra» (extra) vaktmästare därstädes, i hvilken egenskap

han allt sedermera hos länsstyrelsen kvarstått. Ohlson hade undei

liden efter sistberörda befordran uppburit det i staten för Stockholms

län under sjätte hufvudtiteln och rubriken tjänstemän och betjänte till

en extra vaktmästare upptagna arfvode, ii vilket för åren 1872 och 1873

utgjort 200 kronor samt från och med år 1874 350 kronor, hvarjämte

Ohison från och med år 1900 tilldelats det belopp af 150 kronor, som

Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande i länet enligt nådigt bref af

den 8 januari 1900 bemyndigats att för godtgörande af extra vaktbetjäning

hos länsstyrelsen från och med år 1900 anordna under sjätte

hufvudtitelns anslag till skrifmaterialier och expenser, ved in. in. Ifrågavarande

vaktmästarbefattning hade beträffande . göromålens art och

ansvar varit i hufvudsak likställd med de ordinarie tjänsterna och från

dessa icke haft annan afsevärd skillnad än i. fråga om tider för. uppvaktningsskyldiglieten,

hvilken under senare tider för Ohlson varit bestämd

till vissa — för närvarande tre — timmar om dagen.

Vidare bär Eders Kungl. Majits- befallningshafvande vitsoidat, att

Ohlson, som vid särskilda tillfällen under längre tider bestrida ordinarie

vaktmästarbefattning, under hela sin tjänstetid med synnerlig ordning

och pålitlighet fullgjort sina göromål, hvarför Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

också vid den år 1902 inträffade ledigheten af eu

vaktmästarbefattning hos länsstyrelsen — den första vakans i denna

tjänstgrad, som uppstått sedan år 1871 — af hållits från att befordra

honom till ordinarie endast af hänsyn därtill, att han på grund af

ålder och föregående tjänstgöring skulle omedelbart efter utnämningen

varit pensionsberättigad. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansåge

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Ang. pension

åt biträdande

läkaren vid

Stockholms

Statsutskottets Utlåtande N:o 11,

sig därför böra hemställa, att då Ohlson numera i följd af ålder och

aftagande krafter endast med svårighet kunde fullgöra sin tjänst, honom

måtte beredas en emot densamma svarande pension, hvilken i öfverensstämmelse

med de för pension åt ordinarie vaktmästare gällande grunder

syntes böra bestämmas till samma belopp som det å ordinarie stat fölen

extra vaktmästare uppförda arfvodet eller 350 kronor.

Efter härå erhållen nådig remiss har statskontoret inkommit med

underdånigt utlåtande af den 23 december 1904 och häruti anfört, att

statskontoret på grund af Ohlsons ålder och svårigheten för honom att

fullgöra sina åligganden samt med hänsyn till hvad Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande meddelat om de med Ohlsons befattning förenade

göromålens art och ansvar, om hans välförhållande i tjänsten samt om

orsaken, hvarför Ohlson trots sin långvariga, val vitsordade tjänstgöring

icke ansetts böra vinna anställning såsom ordinarie vaktmästare hos

länsstyrelsen, då tillfälle därtill år 1902 för första gången sedan år

1872 yppat sig, icke tvekade att biträda Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

hemställan om beredande af pension åt Ohlson. Då

beträffande det af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande föreslagna

pensionsbeloppet, som motsvarar det å ordinarie stat uppförda arfvode

å 350 kronor, hvaraf Ohlson från och med år 1874 varit i åtnjutande,

icke heller syntes vara något att erinra, hemställde statskontoret, att

Eders Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att å

allmänna indragningsstaten uppföra eu årlig pension för Ohlson till belopp

åt 350 kronor att utgå under hans återstående lifstid från och med

månaden näst efter den, då hans anställning hos länsstyrelsen upphörde.

Rå grund åt hvad sålunda förekommit och särskild! med hänsyn

till såväl arten af Ohlsons anställning hos länsstyrelsen som anledningen

därtill, att han icke erhållit ordinarie befattning, anser jag billigheten

bjuda att pension beredes honom på hans ålderdom.»

Ehuru Ohlson icke innehaft ordinarie befattning, har dock utskottet,

med hänsyn till hans långvariga, väl vitsordade tjänstgöring

och framskridna ålder, ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts föreliggande

förslag och hemställer alltså,

att Riksdagen må bifalla Kungl. Majds nu

ifrågavarande framställning.

21:o) Uti eu till Riksdagen den 7 nästlidna april aflåten proposition

(n:o 111) bär Kungl. Maj:t äskat Riksdagens medgifvande att

biträdande läkaren vid Stockholms hospital Ernst Leonard Fagergrens

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11. 61

änka Sofia Charlotta Augusta Fagergren, född Lindblom, samt uppsy

ningsmannen vid Vadstena hospital och asyl Per Alfred Hvarfners

änka Augusta Josefina Hvarf ner, född Svensson, måtte, en hvar af dem

så länge hon förblefve änka, å allmänna indragningsstaten åtnjuta

årlig pension, änkan Fagergren från och med februari månad 1905 af

500 kronor och änkan Hvarfner från och med år 1905 af 250 kronor.

Till statsrådsprotokollet öfver civilärenden sistnämnda dag har

departementschefen i ämnet anfört följande:

»Uti en till Kungl. Maj:t ställd, af direktionen öfver Stockholms

hospital med underdånig skrifvelse den 2 februari 1905 öfverlämnad

och till nådigt bifall förordad ansökning har framlidne biträdande

läkaren vid hospitalet Ernst Leonard Fagergrens änka Sofia Charlotta

Augusta Fagergren, född Lindblom, i underdånighet anhållit, att Kungl.

Maj:t, med hänsyn till sökandens aflidne mans 23-åriga, väl vitsordade

tjänst såsom hospitalsläkare och den fattigdom, hvari sökanden,“som

både att försörja eu dotter och eu fosterdotter, efter mannens död

befunne sig, äfvensom till den omständigheten, att sökanden ej ägde

hälsa och öfriga förutsättningar att med eget arbete kunna förvärfva,

hvad till lifvets uppehälle fordrades, täcktes medgifva, att en årlig

pension af 500 kronor måtto af statsmedel till sökanden utbetalas.

Till följd af särskilda nådiga remisser har öfver ansökningen ej

mindre medicinalstyrelsen den 15 februari 1905 än äfven den 20 mars

samma år statskontoret afgifvit underdånigt utlåtande.

Af handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat: att sökandens

aflidne man från den 6 april 1883 intill sin död den 3 januari 1905

varit anställd såsom biträdande läkare vid Stockholms hospital och i

sådan egenskap åtnjutit, förutom fri bostad och andra naturaförmåner,

eu lön af 2,333 kronor 33 öre och tjänstgöringspenningar till belopp

af 1,166 kronor 67 öre, hvarjämte enligt 1898 års Riksdags beslut

honom tillkommit ett personligt lönetillägg af 1,000 kronor; att hospitalsdirektionen

vitsordat, att Fagergren städse med nit och plikttrohet samt

med stor ömhet och omsorg om de sjuka skött sin befattning; att

sökanden, som vore född den 2 mars 1853, enligt läkares intyg vore

på grund af sjukdom för framtiden i hög grad urståndsatt till arbete;

samt att boets ställning vid mannens död, enligt ett af tre personer,

som varit i tillfälle att under pågående boutredning däraf taga de!,

utfärdadt intyg, utvisade eu brist till belopp af minst 3,610 kronor.

Medicinalstyrelsen har uti det underdåniga utlåtandet, med särskild

hänsyn till hvad af direktionen för Stockholms hospital anförts be
-

hospital F. L.

Fagergrens

änka samt uppsyning

smanncn

vid Vadstena

hospital och

asyl P. A,

Hvarfners

änka.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o in
-

träffande Fagergrens långvariga, plikttrogna. och förtjänstfulla verksamhet

i hospitalets tjänst, i underdånighet hemställt, det täcktes Kungl.

Maj:t till innevarande års Riksdag aflåta nådig proposition om tilldelande

åt änkan Fagergren af eu årlig pension under hennes återstående

lifstid af 500 kronor.

Statskontoret har i sitt underdåniga utlåtande förklarat, att då

statskontoret funnit sig böra biträda medicinalstyrelsens hemställan,

statskontoret tillstyrkte, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

för änkan Fagergren å allmänna indragningsstaten uppföra eu årlig

pension af 500 kronor att utgå från och med februari månad innevarande

år och så länge hon förblefvo änka.

Vidare har uti en till Kungl. Maj:t ingifven skrift framlidne uppsy

ningsmannen vid Vadstena hospital och asyl Per Alfred Hvafners

änka Augusta Josefina Hvarfner, född Svensson, med bifogande af,

förutom andra handlingar, bouppteckning efter mannen, i underdånighet

anhållit, att henne måtte af statsmedel beredas on årlig pension under

hennes återstående lifstid af 400 kronor.

Af de ingifna handlingarna i ärendet, inhämtas, att Hvarfner den

27 januari 1904 aflidit och därvid såsom stärbhusdelägare eftérlämnat,

förutom syskon och syskons barn, sin bemälda hustru; att enligt den

efter Hvarfner upprättade bouppteckningen behållningen i boet utgjort

5,154 kronor 74 öre, hvilken behållning på grund af inbördes testamente

tillfälle den efterlefvande makan; samt att änkan Hvarfner vore

född den 21 april 1856.

Öfver sistberörda ansökning har medicinalstyrelsen, till följd af

nådig remiss, afgifvit underdånigt utlåtande af den 6 februari 1905 och

därvid öfverlämnat yttrande i ärendet af direktionen öfver Vadstena

hospital och asyl, som tillstyrkt att åt änkan Hvarfner måtte beviljas

eu årlig pension af 250 kronor.

Medicinalstyrelsen har uti nu nämnda utlåtande anfört följande:

Uppsyningsmannen Hvarfner, hvilken varit född den 31 maj 1852,

hade varit i hospitalets tjänst såsom sjukskötare från den 1 april till

den 1 oktober 1886 samt såsom uppsyningsman från sistnämnda dag

till den 27 januari 1904, då han aflidit. Såsom uppsyningsman hade

han åtnjutit, utom husrum, ved, lyse, tvätt och l:a klassens kost, en

kontant aflöning, som i början uppgått till 600 kronor och sedermera

småningom ökats till 1,000 kronor. Under sin tjänstetid hade Hvarfner

— enligt hvad hospitalsdirektionen intygat — med synnerligen berömvärd!

nit, outtröttligt tålamod och aldrig sviktande plikttrohet till sjukvårdens

fromma uppfyllt sina ansvarsfulla åligganden. De medicinal
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11-

63

styrelsens ledamöter, som vant i tillfälle att besöka Vadstena hospital

och asyl vid inspektioner eller andra tillfällen, kunde äfven vitsorda,

att ITvarfner i sin tjänst visat en synnerlig duglighet. Den trägna

tjänstgöringen vid anstalten hade gjort det för Hvarfner omöjligt att

förvärfva något utöfver aflöningsförmånerna å anstalten och den där

uppburna aflöningen både icke medgifvit någon afsevärd besparing.

Räntan af det belopp, som återstode af förutnämnda behållning i boet,

sedan kostnaden för nödigt bohag samt osäkra fordringar afdragits,

kunde ej vara tillräcklig att bereda Hvarfners änka ett nödtorftigt uppehälle,

desto mindre som hon, hvilken vore född den 21 april 1856,

såsom varande mindre arbetsför icke verksamt kunde bidraga till sitt

uppehälle. Något tillfälle att genom inbetalningar i någon af staten

understödd pensionskassa bereda sin efterlefvande änka rätt till pension

hade icke stått uppsyningsmannen Hvarfner till buds. På grund af

det anförda har medicinalstyrelsen, som icke funnit något att erinra

mot den af direktionen föreslagna nedsättningen i det af änkan Hvarfner

begärda pensionsbeloppet, hemställt, att Kung!. Maj:t måtte till Riksdagen

aflåta proposition därom, att Riksdagen ville tilldela änkan Hvarfner

under hennes återstående lifstid eu årlig pension af 250 kronor.

Öfver änkan Hvarfners ifrågavarande ansökning har statskontoret

den 20 mars 1905 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och därvid,

under åberopande af 1902 års Riksdags beslut, hvarigenom med liänsjm

till omständigheter, som syntes någorlunda snarlika de i detta ärende

föreliggande, pension till belopp af 350 kronor, beviljats änkan efter

uppsyningsmannen vid Uppsala hospital K. J. Wall, tillstyrkt nådigt

bifall till änkan Hvarfners ansökning på sätt medicinalstyrelsen föreslagit

och alltså hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

medgifva, att änkan Hvarfner finge från och med innevarande år och

så länge hon förblefve änka å allmänna indragningsstaten uppbära eu

årlig pension af 250 kronor.»

Utskottet, som ej haft något att häremot erinra, hemställer,

a) att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts framställning

i fråga om pension åt biträdande läkaren vid

Stockholms hospital Ernst Leonard Fagergrens änka

Sofia Charlotta Augusta Fagergren, född Lindblom, samt

b) att Kungl. Maj:ts förslag om pension till

uppsyningsmannen vid Vadstena hospital och asyl

Per Alfred Hvarfners änka Augusta Josefina Hvarfner,

född Svensson, jämväl må vinna Riksdagens bifall.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang.

personlig extra

ordinarie professur

för

docenten. K. B.

Wiklund.

[11]

22:o) Kungl. Maj:t liar i statsverkspropositionen under förevarande

hufvudtitel, punkten 11 föreslagit, att för docenten filosofie doktorn

Karl Bernhard Wiklund måtte vid universitetet i Uppsala inrättas eu

personlig extra ordinarie professur i finsk-ugrisk språkforskning ock att

för detta ändamål måtte på allmänna indragningsstaten anvisas årlig

aflöning till belopp af 4,500 kronor, däraf 3,300 kronor såsom lön och

1,200 kronor såsom tjänstgöringspenningar, med rätt för Wiklund till

två älderstillagg, hvartdera å 500 kronor efter fem och tio års väl

vitsordad tjänstgöring.

Statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 8 december 1904

innehåller härom följande anförande af departementschefen:

»Filosofiska fakultetens vid universitetet i Uppsala humanistiska

sektion har hos det större akademiska konsistoriet därstädes gjort framställning

om utverkande af nödiga medel, ej understigande nuvarande

aflöning för extra ordinarie professor, för anställning af docenten, filosofie

doktorn Karl Bernhard Wiklund såsom professor i finsk-ugrisk

språkforskning vid universitetet.

Till stöd för denna af konsistoriet tillstyrkta framställning, hvilken

af kanslern för rikets universitet med eget yttrande till Eders Kungl.

Maj:t framburits, har sektionen åberopat hvad sektionen anfört i sin

år 1903 gjorda framställning i samma ämne.

I sistberörda framställning, hvilken återfinnes i ett handlingarna

i ärendet Inlagd! utdrag af sektionens protokoll för den 7 april 1903,

erinrar sektionen till eu början, hurusom år 1897 förslag väcktes inom

sektionen om utverkande af ett årligt anslag å 2,500 kronor till arfvode

åt eu universitetslärare, som kunde befinnas lämplig och villig att vid

universitetet meddela undervisning i finsk-ugriska språk, särskild! lapska

och finska. Förslaget, som understödts af alla vederbörande akademiska

myndigheter, föranledde eu framställning i anfördt syfte från Eders

Kungl. Maj:t till 1898 års riksdag och blef af Riksdagen på det sätt

bifallet, att Riksdagen på extra stat för år 1899 beviljade ett anslag för

ändamålet af 2,500 kronor. Samma anslag har sedermera för hvarje

ar på därom gjord vederbörlig framställning af Riksdagen beviljats,

senast af 1903 års riksdag för år 1904.

Till motivering af ifrågavarande anslagskraf både, erinrar sektionen

vidare, i 1897 års framställning af sektionen anförts i hufvudsak

följande:

Inom området för denna sektions verksamhet finnas visserligen

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

flera ännu bland oss orepresenterade vetenskaper, till Indika sektionens

undervisning borde utsträckas. Viktigare än något annat synes emellertid

för närvarande att vid universitet få eu permanent målsman för

flnsk-ugriska språk, närmast lapska och finska.

''Sektionen påminner om, att de genetiskt sammanhörande flnskugriska

språken under senare årtionden i fråga om material och metod

vunnit en bearbetning, som med hänsyn till allmänt vetenskapligt intresse

ställer dem i jämbredd med de tidigare studerade indoeuropeiska och

semitiska språkstammarna. Genom Thomsens banbrytande undersökningar

hafva från de flnsk-ugriska språken betydande och ytterst viktiga

upplysningar vunnits om förut föga kända skeden af de nordiska språkens

äldre historia (under vår tidräknings första århundraden); och

genom studiet al dessa nu öfver norra delen åt vår halfö och norra

Ilyssland strödda språk hafva utgångspunkter vunnits af den största

betydelse rörande Nord-Europas befolkningar under de aflägsna tider,

om hvilka skrifna urkunder hafva blott föga att förtälja. I det samarbete,

som vetenskapernas ständigt växande innehåll och fortgående

arbetsfördelning betingar, kunna vi vid undersökningar rörande de

skandinaviska och de slavisk-baltiska språkens historia och vid studier

i Nord-Europas äldre etnografi, som ger nyckeln till senare förhållanden,

icke vid vårt universitet, som helt naturligt borde vara en medelpunkt

för dylika forskningar och i sin undervisning- ge uttryck åt deras resultat,

längre umbära eu representant för den flnsk-ugriska språkforskningen.

''Äfven för rent praktiska syften behöfva vi och behöfver landet

en sådan representant. Det är ur nationell och praktisk synpunkt af

största vikt, att vi allsidigt lära känna, dessa folkgruppers språk, tänkesätt

och yttre lifsvillkor, för att vi må. kunna i tid taga de mått och

steg, som kunna finnas nödiga och lämpliga för att hindra deras framtidsutsikter

att taga mindre önskvärda riktningar. För folkundervisningen

i dessa landsändar kräfves kunskap i deras icke-svenska språk;

ined hänsyn till dessa folkgruppers religiösa och borgerliga behof måste

vi sörja för nödig religiös och juridisk litteratur på lapska och finska.

Särskilda åtgärder hafva måst vidtagas för att få präster och skollärare

hemmastadda i finska och lapska, och det har funnits nödigt att föranstalta

om eu ny bibelöfversättning på lapska. Åtskilligt mera i den

vägen förestar att gorå., För alla dylika arbeten kräfves sakkunnigt

biträde, det behöfves en målsman för dessa språk, till hvilken myndigheter

och allmänhet kunde vånda sig med begäran om råd och hjälp;

Bih. till llilcsd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

och den naturliga platsen för en dylik målsman synes vara vid landets

största universitet..

''Slutligen må erinras därom, att två af dessa språk, finska och

ungerska, numera äga en ganska betydande vetenskaplig (linguistisk,

historisk, geografisk, naturvetenskaplig) litteratur. Liksom professorn i

slaviska språk ofta anlitas och måste vara beredd att lämna upplysningar

rörande slavisk litteratur och biträda med tolkning äfven utanför

det rent filologiska området, så behöfva idkare af andra vetenskaper

ej sällan hjälp med finsk och ungersk litteratur. Särskildt är naturligtvis

Finlands historiska litteratur, som numera till stor del aftattas

på finska, för oss af stor betydelse, men är i regeln blott under förmedling

af speciellt språkkunnig person för våra forskare tillgänglig.’

Efter det sektionen omnämnt, hurusom redan år 1897 inom sektionen

framhållits önskvärdheten af att vid universitetet i Uppsala inrättades

en fast lärostol i finsk-ugriska språk, men att sektionen då stannat

vid att begära ett mindre anslag för uppehållande tills vidare af undervisning

i ämnet, meddelar sektionen, att detta anslag år efter år efter

förordnande af universitetskanslern uppburits af docenten Wiklund,

hvilken redan vårterminen 1894 på uppdrag af universitetsmyndigheterna

och med understöd af ett till universitetets disposition stående mindre

anslag å 900 kronor börjat undervisa i sitt ämne.

Den af Wiklund meddelade undervisningen hade, fortsätter sektionen,

hufvudsakligen omfattat lapska och finska språken samt därjämte

under två terminer ungerska och under två terminer estniska språken.

Om värdet af den meddelade undervisningen vittnade dels åhörareantalet

dels den omständigheten, att under tiden sju studerande undergått

godkänd pröfning i finsk-ugriska språk i filosofie kandidatexamen

och flera studerande dessutom begärt och fått nådigt tillstånd att i ämnet

undergå examen, ehuru de ännu icke aflagt denna. Samtidigt hade

Wiklund utöfvat en synnerligen förtjänstfull författarverksamhet inom

sitt ämne. Utom talrika mindre uppsatser dels af vetenskapligt innehåll

dels med populärt syfte samt flera editioner af äldre arbeten hade

.Wiklund sålunda utgifvit två läroböcker i lapska och därigenom fyllt

en högst kännbar lucka i vår litteratur, enär våra äldre arbeten i ämnet

af Fjellström, Ganander och Öhrling daterade sig från 1700-talet och

naturligtvis vore för vår tid obrukbara, hvarjämte Wiklund publicerat

flera mycket betydande vetenskapliga arbeten, hvaribland särskildt borde

framhållas hans två arbeten om de lulelapska dialekterna och hans

»Urlapska ljudlära», som gåfve alldeles nya uppslag rörande lapska

språkets uppkomst och historia. Med sina arbeten rörande urlapskan

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

67

och sin lärobok i lapska språket hade Wiklund grundlagt och vetenskapligt

motiverat ett centralt, för de svenska lapparnes behof bättre

lämpadt bokspråk än de periferiska eller af olika dialekter blandade

språkformer, som förut användts. Det vore till detta (urlapska)

språk, som Nya testamentet nyligen under Wiklunds ledning och delvis

af honom själf blifvit öfversatt.

Universitetet behöfde på skäl, som år 1897 anförts, allt fortfarande

Wiklunds biträde såsom lärare. En målsman för lapska och finska

språken behöfdes äfven för allmänna uppdrag — något som år 1897

jämväl inom statsrådet påpekats; Wiklunds betydande vetenskapliga

kapacitet vore genom akademiska intyg och utgifna skrifter höjd öfver

allt tvifvel. Det läge i vetenskapens, universitetets och vårt lands

välförstådda intresse att bereda eu sådan förmåga efter snart tio års

framgångsrik lärareverksamhet stadigvarande anställning vid universitetet

med en aflöning, som kunde motsvara normala lefnadsbehof. På

rent sakliga grunder ansåge sektionen visserligen, liksom år 1897, önskvärd!,

att de finsk-ugriska språken vid universitetet representerades af

en fast lärostol på ordinarie stat. Då emellertid ämnet vore nytt och

tvekan möjligen kunde råda rörande utsikten att alltid finna kompetent

innehafvare till en sådan lärostol, inskränkte sig sektionen till en framställning

om anslag till eu personlig extra ordinarie professur för Wiklund.

Vid underdånig föredragning den 12 januari 1904 af humanistiska

sektionens sistnämnda framställning, hvilken tillstyrkts af såväl det

större akademiska konsistoriet som universitetskanslern, hemställde jag,

som icke för det dåvarande ansåg mig böra tillstyrka upprättande af

en personlig extra ordinarie professur för Wiklund, att Eders Kungl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till arfvode åt eu lärare vid universitetet

i Uppsala, som kunde finnas villig och lämplig att därstädes

i enlighet med de bestämmelser, Eders Kungl. Maj:t funne godt utfärda,

meddela undervisning i finsk-ugriska språk, särskildt lapska och finska,

på extra stat för år 1905 bevilja ett anslag af 3,500 kronor; och blef

i enlighet med denna hemställan nådig proposition i ämnet afbiten till

1904 års Riksdag.

Vid samma riksdag väcktes inom Andra Kammaren af häradshöfdingen

G. Kronlund med flera motion därom, att Riksdagen, med

afslag å Eders Kungl. Maj:ts nådiga framställning om beviljande å

extra stat under åttonde hufvudtiteln af ett anslag å 3,500 kronor för

uppehållande af undervisning i finsk-ugriska språk, särskildt finska och

lapska, vid Uppsala universitet, ville å ordinarie stat för år 1905 under

samma hufvudtitel till en personlig extra ordinarie professur i finsk
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Uttalande N:o U.

ugrisk språkvetenskap för docenten Wiklund bevilja ett anslag- å 4,500

kronor med skyldighet för innehafvaren att meddela undervisning och

fullgöra öfriga akademiska skyldigheter i den utsträckning, som för

öfriga e. o. professorer vore föreskrifvet eller kunde komma att förcskrifvas.

Till motivering af nämnda förslag har i motionen anförts bland

annat:

T fråga om ämnets vikt för universitetsstudierna och betydelsen

af att inom landet äga tillgång till en fullt sakkunnig målsman för två

språk, som talas inom landet själft, kunna vi inskränka oss till att

endast hänvisa till hvad af olika myndigheter anförts och hvarför i

årets statsverksproposition utförligt redogöres. Vi äro förvissade om,

att Riksdagen skall till fullo behjerta där anförda, tungt vägande skäl.

Att, sedan herr Wiklund som arfvode för sin undervisning först under

5 år måst åtnöjas med 900 kronor, sedan under1 6 år uppburit 2,500

kronor, för honom för ett eller annat år inrätta ytterligare eu mellangrad

med 3,500 kronors aflöning synes oss icke vara nödvändigt, då

det blott behöfves ytterligare 1,000 kronor för att fylla skillnaden mellan

en e. o. professorska och det nu föreslagna beloppet. Då. Riksdagen

anslagit medel för upprättande af en personlig professur åt en förtjänt

vetenskapsman å det egyptologiska området, torde densamma säkerligen

vara villig att bevilja medel för eu likadan lärostol i de inom vårt eget

fosterland talade finska och lapska språken.

''Docenten Wiklund har, efter hvad handlingarna utvisa, i 10 år

lämnat val vitsordad och fruktbärande akademisk undervisning i sitt

ämne, har varit såsom språklig sakkunnig anlitad i flera offentliga värf,

har, enligt hvad från kompetent håll försäkras, utvecklat en vetenskaplig

författarverksamhet, så omfattande och af så genomgripande betydelse

för hans ämne, att han inom sitt område står fullt i jämbredd med

samtidens allra förnämsta vetenskapsmän och inom den skandinaviska

halfön ingen annan vare sig nu eller tidigare kan med honom däri

jämföras. Han fyller slutligen redan i början af det år, för hvilket

Riksdagen nu har att uppgöra statsreglering, 37 år, eu ålder, vid hvilken

en begåfvad och verksam man har full rättighet att vänta lön försina

mödor i det allmännas tjänst under formen af en anspråkslös

fast plats.’

Uti sitt öfver den nådiga propositionen och nyssberörda motion

afgifna utlåtande hemställde statsutskottet, att Riksdagen i anledning

af Eders Kungl. Maj:ts framställning och med afslag å motionen måtte

till arfvode åt en lärare vid universitetet i Uppsala, som kunde finnas

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

69

villig och lämplig att därstädes i enlighet med de bestämmelser, Eders

Kungl. Magt fimne godt utfärda, meddela undervisning och anställa

examina i iinsk-ugriska språk, särskild! lapska och finska, på extra

stat för år 1905 bevilja ett anslag af 3,500 kronor.

Sedan vid ärendets behandling inom Riksdagen kamrarna fattat

skiljaktiga beslut, i det statsutskottets hemställan bifölls af Första

Kammaren, hvaremot Andra Kammaren, med afslag å utskottets hemställan,

biföll den i ämnet väckta motionen, blef, efter sammanjämkning

af berörda beslut, ärendet af Riksdagen slutligen afgjordt sålunda, att

Riksdagen till arfvode åt en lärare vid universitetet i Uppsala, som kunde

finnas villig och lämplig att därstädes i enlighet med de bestämmelser,

Eders Kungl. Magt funne godt utfärda, meddela undervisning och anställa

examina i finsk-ugriska språk, särskild! lapska och finska, på

extra stat för år 1905 beviljade ett anslag af 4,000 kronor.

Efter erinran härom öfvergår jag till redogörelse för det utlåtande,

kanslern för rikets universitet afgifvit öfver humanistiska sektionens

nu föreliggande framställning. Kanslern hänvisar däri till förhandlingarna

angående denna fråga vid 1904 års riksdag, af hvilka förhandlingar

kanslern finner framgå, att förslaget om en personlig extra ordinarie

professur för Wiklund inom Riksdagen tillvunnit sig stora sympatier.

Goda skäl till förmån för detta förslag syntes kanslern ock hafva blifvit

inom Riksdagen anförda. Kanslern, som i berörda omständighet ansåge

sig äga ett ytterligare stöd för sin förut uttalade uppfattning om bästa

sättet för frågans lösning, ville alltså, med anledning af konsistoriets

nu åter i ärendet väckta förslag, underdånigst hemställa, det Eders

Kungl. Maj:t täcktes, föreslå Riksdagen, att för docenten Wiklund måtte

vid universitetet i Uppsala inrättas en personlig extra ordinarie professur

i finsk-ugrisk språkforskning och för detta ändamål på allmänna

indragningsstaten anvisas årlig aflöning till belopp af 4,500 kronor,

däraf 3,300 kronor såsom lön och 1,200 kronor såsom tjänstgöringspenningar,

med rätt för honom till två ålder stil! ägg, hvardera å 500

kronor, efter 5 och 10 års väl vitsordad tjänstgöring. I

I anledning af den utaf kanslern i utlåtandet gjorda hänvisning

till hans förut uttalade uppfattning om frågans lösning anhåller jag att

få erinra därom, att kanslern i sitt yttrande öfver den år 1903 gjorda

framställningen i ämnet uttalat önskvärdheten däraf, att en fast lärostol

för den finsk-ugriska språkvetenskapen uppfördes på universitetets i

Uppsala ordinarie stat.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Redan år 1897 framhölls, såsom förut nämnts, inom humanistiska

sektionen i Uppsala önskvärdheten af att vid universitetet därstädes

inrättades en fast lärostol i finsk-ugriska språk. Att detta önskemål då

framställdes, torde med sannolikhet kunna tillskrifvas den vetenskapligt

och praktiskt gagnande verksamhet, som redan då under flera år utöfvats

af Wiklund. Under de år, som därefter förlupit, har Wiklund

mot det skäligen blygsamma arfvode, som för ändamålet anslagits,

kvarstannat vid universitetet såsom lärare inom sin vetenskap och därunder

icke allenast meddelat en fruktbringande undervisning utan

jämväl idkat ett omfattande och vetenskapligt betydelsefullt författarskap.

Dessutom har han med understöd af såväl staten som enskilda

stiftelser och föreningar företagit åtskilliga studieresor äfvensom på

offentligt uppdrag utfört en del öfversättnings- och revideringsarbeten.

Värdet af hans verksamhet är sålunda på flerfaldigt sätt ådagalagdt.

Denna verksamhet har också af Riksdagen vunnit ett betydelsefullt

erkännande, dä Riksdagen år 1904 höjde det af Eders Kung!. Maj:t

äskade anslaget af 3,500 kronor till ersättning för den af Wiklund vid

universitetet i Uppsala bedrifna undervisning till 4,000 kronor.

Utom det att den omständigheten, att Wikhmd under så många

år till vetenskapens och landets fromma verkat vid universitetet, synes

mig utgöra skälig anledning att bereda honom den större trygghet i

ekonomiskt och socialt afseende, som åtföljer en professur, är det också

af vikt, att en så förtjänt vetenskapsman med starkare band än hittills

fästes vid ett af landets universitet. Med afseende härå och då Wiklund

på grund af ärten af den vetenskapliga verksamhet, åt hvilken

han ägnat sig, icke kan i vanlig ordning vinna befordran till ordinarie

lärarebefattning vid rikets universitet, anser jag nu tiden inne att hemställa

om nådig proposition till Riksdagen angående inrättande för

Wiklund af en personlig professur. De för ändamålet erforderliga medel

kunna icke äskas såsom ständigt årsanslag, och icke heller torde det

kunna ifrågasättas, att de skola år för år anvisas å extra stat, utan

synas de rätteligen böra begäras å allmänna indragningsstaten.»

Utskottets

yttrande.

Med hänsyn till hvad sålunda i detta ärende förekommit har utskottet

ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungi. Maj:ts förevarande

framställning, därvid dock utskottet velat uttala önskvärdheten af en

bestämmelse därom, att docenten Wiklunds rätt att för intjänande af

ålderstillägg räkna sig tjänstgöring till godo icke måtte inträda förrän

i och med upprättande af ifrågavarande professur, d. v. s. först från

och med ingången af nästkommande år.

Utskottet får alltså hemställa,

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

71

att Riksdagen må med anledning af Kungl. Maj:ts

förevarande framställning medgifva, att för docenten

filosofie doktorn Karl Bernhard Wiklund må vid universitetet

i Uppsala inrättas en personlig extra ordinarie

professur i finsk-ugrisk språkforskning och att för

detta ändamål må på allmänna indragningsstaten anvisas

årlig aflöning till belopp af 4,500 kronor, däraf

3,300 kronor såsom lön och 1,200 kronor såsom tjänstgöringspenningar,

med rätt för Wiklund till två ålderstillägg,

hvartdera å 500 kronor efter fem och tio

års väl vitsordad tjänstgöring, räknad från och med

den 1 januari 1906.

23:o) Kungl. Magt har under tionde hufvudtiteln, punkten 12, An?- „

föreslagit, att trädgårdsmästaren vid universitetets i Lund botaniska JjcadlZträdträdgård

Rasmus Christensen må från och med månaden näst efter den, gårdsmäitarm

i hvilken afsked från trädgårdsmästarebefattningen varder honom be- ''"U"4''7"’

viljadt, under sin återstående lifstid uppbära pension till belopp af L

2,000 kronor årligen.

Till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 8 december

1904 har departemetschefen i ämnet anfört följande:

»Med öfverlämnande af en från det större akademiska konsistoriet

i Lund till kanslern för rikets universitet inkommen skrifvelse af den

11 september 1903, däruti konsistoriet i sammanhang med anmälan om

de universitetets i Lund anslagsbehof, för hvilkas afhjälpande anslag

af 1904 års Riksdag erfordrades, hemställt, att åt trädgårdsmästaren vid

universitetets botaniska trädgård Rasmus Christensen, hvilken hos konsistoriet

anhållit om utverkande åt honom af rätt till pension å 2,000

kronor årligen, måtte beredas rätt till pension å allmänna indragningsstaten

att utgå med 2,000 kronor för år från och med månaden näst

efter den, då han erhölle afsked från sin befattning, anmälde kanslern

i skrifvelse den 30 september 1903 rörande universitetets anslagsbehof

jämväl denna pensionsfråga. Med hänsyn till Christensens långa

tjänstetid och af vederbörande institutionsföreståndare synnerligen väl

vitsordade tjänstgöring samt med åberopande af Eders Kungl. Mapts

beslut den 5 december 1902, hvarigenom akademiträdgårdsmästaren vid

Uppsala universitet J. F. Pettersson berättigats att från sistnämnda

universitets reservfond uppbära pension till belopp af 2,000 kronor år
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

ligen, tillstyrkte kanslern i sin nyssberördä skrifvelse framställning till

Riksdagen om beviljande af pension för Christensen till det af konsistoriet

ifrågasatta beloppet. Enligt hvad handlingarna i ärendet utvisa,

ägde Christensen, som är född den 12 november 183G samt sedan år

1869 innehaft sin befattning såsom akademiträdgårdsmästare, i nämnda

egenskap åtnjuta, förutom fri bostad och bränsle, arfvode å stat till

belopp af 1,800 kronor årligen, äfvensom ett enligt 1889 års Riksdags

beslut och nådigt bref den 31 maj 1889 beviljadt personligt ålderstillägg

å 400 kronor.

Uti infordradt underdånigt utlåtande den 16 november 1903 anförde

statskontoret, bland annat: I underdånig skrifvelse den 7 november

1902 i fråga om beredande af pensionsrätt för, bland andra, den

vid Lunds universitets zoologiska institution anställde konservatorn,

trädgårdsmästaren vid samma universitets botaniska trädgård samt

universitetets vaktmästare hade den af Eders Kung!; Magt den 9 juni

1899 tillsatta kommitté för utredning angående förändradt ordnande af

det civila pensionsväsendet erinrat, att samtliga nyssnämnda tjänstinneliafvares

aflöningsförmåner blifvit. fastställda af Eders Kung!. Maj it

och Riksdagen att utgå med vissa angifna kontanta belopp jämte för

några af dem fri bostad, men att dessa förmåner, såvidt de utginge

kontant, benämndes arfvoden, hvadan och då pensionsrätt enligt den

af kommittén föreslagna lag icke ansetts böra tillkomma arfvodestagare,

kommittén förklarat sig sakna anledning att för omförmälda tjänstemän

och betjänte föreslå något undantag. Oaktadt rätt till pension enligt

berörda lagförslag alltså icke skulle nämnda tjänstinnehäfvare tillerkännas,

både kommittén dock uttalat den uppfattning, att, därest sådan

tjänstinnehafvare befunnes hafva uppfyllt de villkor, som i allmänhet

erfordrades för rätt till pension, dylik förmån äfven kornme att uppå

särskild därom gjord framställning af Riksdagen beviljas, dock att

vid pensionsbeloppets bestämmande borde komma i betraktande, att

med befattningen icke varit förenad skyldighet att för beredande af

pension erlägga afgift. Under åberopande af hvad nämnda kommitté

sålunda anfört och med erinran att någon sådan afgift sskyldighet, som

kommittén åsyftat, ännu icke blifvit civile tjänstinnehafvare ålagd, ville

statskontoret, då trädgårdsmästaren Christensen uppnått den lefnadsoch

tjänstålder, som i allmänhet berättigade till pension, samt syntes

väl förtjänt af den ifrågasatta pensionsförmånen, förorda nådigt bifall

till den då gjorda framställningen på sätt kanslern tillstyrkt.

Vid underdånig föredragning den 11 december 1903 af denna

framställning förklarade Eders Kungl. Maj:t densamma då ej föranleda

någon Eders Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

73

Nu har på förnyad framställning af konsistoriet kanslern i underdånig

skrifvelse den 30 september 1904 återupptagit frågan om pension

åt trädgårdsmästaren Christensen och jämte åberopande af hvad beträffande

denna fråga anförts i kanslerns förberörda underdåniga skrifvelse

af den 30 september 1903 dels erinrat om Christensens höga

ålder samt långvariga och väl vitsordade tjänstgöring äfvensom hans

numera genom bilagdt läkarebetyg styrkta försvagade hälsotillstånd,

dels ock, under framhållande af lämpligheten att Christensens pension

bestämdes till 2,000 kronor årligen, eller enahanda belopp, som enligt

Eders Kungl. Maj:ts nådiga beslut den 5 december 1902 åtnjötes af

förre innehafvaren af trädgårdsmästarebefattningen vid Uppsala universitet,

och då Lunds universitets reservfond hade så begränsade tillgångar,

att därifrån icke kunde bestridas kostnaden för ifrågavarande pensionering,

uttalat, att kanslern ansåge sig äga fullt fog att förnya sin

framställning om aflåtande af nådig proposition om beviljande af pension

å allmänna indragningsstaten för trädgårdsmästaren Christensen

till ifrågasatt belopp af 2,000 kronor årligen.

Statskontoret, hvars utlåtande infordrats jämväl öfver nu förevarande

framställning, har uti den 9 november 1904 dagtecknadt

yttrande endast åberopat sitt förra i detta ämne afgifna underdåniga

utlåtande.»

Med hänsyn till hvad till statsrådsprotokollet i detta ärende

meddelats har utskottet visserligen funnit sig böra biträda förslaget om

beviljande af pension åt trädgårdsmästaren Christensen men tillika ansett,

att pensionen bör bestämmas till samma belopp som det för

Christensens befattning å stat uppförda årliga arfvodet, eller 1,800 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kungl.

Maj:ts ifrågavarande framställning, att trädgårdsmästaren

vid universitetets i Lund botaniska trädgård Rasmus

Christensen må från och med månaden näst efter den,

i hvilken afsked från trädgårdsmästarebefattningen

varder honom beviljadt, under sin återstående lifstid

uppbära pension till belopp af 1,800 kronor årligen.

24:o) Kungl. Maj:t har under denna hufvudtitel, punkt 13, föreslagit,

att portvakten och gårdskarlen vid karolinska mediko-kirurgiska

institutet Anders Wassander må från och med månaden näst efter

Bill. till Biksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 10

Utskottets

yttrande.

Ang.

pension för

gårdskarlen A.

Wassander.

[13.]

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

den, hvari han varder entledigad från sina sysslor såsom portvakt och

gårdskarl vid institutet, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära pension till belopp af 750 kronor årligen.

Af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 8 december

1904 inhämtas, att departementschefen då föredragit lärarekollegiets

vid karolinska mediko-kirurgiska institutet skrifvelse den 1 september

1904, däruti kollegiet, i sammanhang med anmälan om de institutets

auslagsbehof, för hvilkas tillgodoseende anslag af näst sammanträdande

riksdag erfordrades, hemställt om vidtagande af åtgärd för beredande

åt gårdskarlen vid institutet Anders Wassander af ett ålderdom sunderstöd

af 750 kronor för år.

Af handlingarna i ärendet inhämtades: att Wassander, som vore

född den 21 november 1843, varit i institutets tjänst från och med april

månad 1871, då han anställdes såsom gårdskarl, med hvilken befattning

lian sedan 1880 förenat portvaktssysslan; att Wassander, enligt läkares

intyg, lede af flera obotliga sjukdomar, hvilka ej blott gjorde honom

oförmögen att sköta sina befattningar vid institutet utan jämväl förhindrade

honom att eljest i nämnvärd mån medelst arbete bidraga till

sitt lifsuppehälle; att Wassander, förutom fri bostad och vedbrand,

hvilka förmåner ansetts böra uppskattas till 300 kronor, i ofvan omförmälda

beställningar åtnjutit arfvoden, uppgående i medeltal för de

senaste tio åren till 848 kronor om året, hvartill kommit tillfälliga

inkomster af vedtrafning och vedsågning.

I sin berörda skrifvelse hade lärarekollegiet, under erinran att

Wassander i institutets tjänst icke innehaft någon å stat upptagen

befattning och därför icke kunnat vinna inträde i civilstatens pensionsinrättnimg,

förmält sig anse understödsbeloppet lämpligen böra fastställas

till två tredjedelar af eu till 1,148 kronor beräknad årsinkomst eller i

jämnadt tal 750 kronor.

I skrifvelse den 30 september 1904 rörande karolinska institutets

auslagsbehof hade kanslern för rikets universitet yttrat sig

jämväl beträffande denna pensionsfråga, därvid kanslern, enär det vore

uppenbart, ätt, då, såsom i förevarande fall vore händelsen, eu persons

arbetskraft under en tid af mera än 30 år i olika befattningar af

eu statens institution tagits i anspråk, staten måste äga skyldighet att,

när denna kraft vore förbrukad, bereda arbetaren något understöd på

hans ålderdom, tillstyrkt bifall till lärarekollegiets ifrågavarande framställning.

Statskontoret hade uti infordradt, den 9 november 1904 afgifvet

utlåtande anfört, att då Wassander i omkring 33 år varit i statens

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o It.

75

tjänst, och numera befunnes af sjukdom oduglig till att vidare i sina

befattningar vid institutet bibehållas, statskontoret ansåge sig äga

anledning tillstyrka Kung!. Maj:t att föreslå Riksdagen att bevilja

Wassander en årlig pension af 750 kronor.

I betraktande af hvad i statsrådsprotokollet meddelats, finner utskottet

pension böra Wassander beredas, men anser dock densamma

icke böra sättas till högre belopp än Riksdagen vid flera föregående

tillfällen beviljat åt vaktmästare vid de allmänna läroverken, eller 500

kronor.

Utskottet hemställer därför,

att Kung!. Maj:ts ifrågavarande framställning må

af Riksdagen på det sätt bifallas, att portvakten och

gårdskarlen vid Karolinska mediko-kirurgiska institutet

Anders Wassander må från och med månaden

näst efter den, hvari han varder entledigad från sina

sysslor såsom portvakt och gårdskarl vid institutet,

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en pension till belopp af 500 kronor

årligen.

25:o) Kungl. Maj:t bär under denna hufvudtitel, punkt 14, föreslagit,

att vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Växjö Carl

Magnus Svensson må från och med månaden näst efter den, hvari afsked

från vaktmästare tjänsten varder honom beviljadt, under sin återstående

lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära pension till belopp

af 500 kronor årligen.

Af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 8 december

1904 inhämtas, att departementschefen då föredragit en af eforus öfver

Växjö stifts allmänna läroverk med underdånig skrifvelse den 26 oktober

1904 till Kungl. Maj:t öfverlämnad och förordad underdånig ansökning

af vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Växjö Carl Magnus

Svensson om beredande åt honom af en årlig pension af 800 kronor;

öfver hvilken ansökning statskontoret den 22 november 1904 afgifvit

infordra dt underdånigt utlåtande.

Af handlingarna i ärendet inhämtades: att Svensson, som vore

född den 3 juli 1835 och alltså uppnått en ålder af 69 år, i december

1855 antagits till vaktmästare vid Växjö allmänna läroverk och sålunda

räknade en tjänstetid af 49 år; att Svensson i denna sin tjänstgöring,

enligt vederbörande rektors vitsord, visat en ovanlig duglighet, alltid

Ang.

pension för

vaktmästaren

C, M. Svensson.

[14-J

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

.Avg.

pension för

lärarinnan

Emilia Aurora

Loenbom.

[15.]

förstått att vinna och bibehålla sina förmäns stora förtroende och fört

en hedrande vandel; att Svensson i löneförmåner åtnjöte, förutom fri

bostad och vedbrand, en kontant aflöning till belopp af 1,200 kronor

årligen; samt att statskontoret uti sitt berörda utlåtande tillstyrkt, det

Kungl. Magt täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition om beviljande

åt Svensson å allmänna indragningsstaten af lifstid spension, hvars belopp,

i likhet med hvad vid föregående tillfällen och senast vid 1904 års

riksdag beviljats läroverksvaktmästare, syntes böra föreslås till 500

kronor att utgå från och med månaden näst efter den, hvari afsked

från vaktmästarebefattningen blefve honom beviljadt.

Utskottet, som icke haft något att häremot erinra, hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning

må af Riksdagen bifallas.

26;o) Kungl. Maj:t har i statsverkspropositionen under tionde

hufvudtiteln, punkten 15, föreslagit, att lärarinnan vid statens normalskola

för flickor Emilia Aurora Loenbom må från och med månaden

näst efter den, i hvilken hon varder entledigad från sin befattning

såsom lärarinna vid omförmälda läroverk, under sin återstående lifstid

uppbära pension till belopp af 2,250 kronor årligen.

Af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 8 december

1904 inhämtas, att departementschefen då föredragit direktionens öfver

högre lärarinneseminariet skrifvelse den 27 september 1904, hvarmed

öfverlämnats en till direktionen ingifven ansökning af lärarinnan vid

statens normalskola för flickor Emilia Aurora Loenbom, att genom direktionens

försorg pension måtte henne boredas vid hennes entledigande

från anställning vid seminariet; i hvithet ärende statskontoret den 8

november 1904 afgifvit infordradt utlåtande.

Af handlingarna i ärendet inhämtades: att lärarinnan Loenbom,

som vore född den 22 mars 1844, förordnats till lärarinna vid normalskolan

för flickor höstterminen 1864, från och med hvilken tid hon

oafbrutet tjänstgjort vid läroverket med full tjänstgöring och undervisningsskyldighet

företrädesvis i franska språket i klasserna 1 — 7,

hvarförutom hon hela tiden fullgjort en klassföreståndarinnas åligganden;

att hon vid slutet af innevarande läsår, alltså efter uppnådda 61 år,

komme att räkna en tjänstetid i statens tjänst af 41 år; att hon för

sin tjänstgöring vid läroverket uppburit olika, successivt växande arfvodes
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

77

belopp, under de senaste 13 åren uppgående till 2,500 kronor för läsår;

att hennes ekonomiska villkor alltså varit väsentligen sämre än de

ordinarie lärarinnornas, ehuru hennes tjänstgöring till art och omfattning

varit fullkomligt öfverensstämmande med dessas och hon

sedan 1890 i sin egenskap af hufvudlärarinna i franska språket dels

undervisat i detta ämnes metodik i seminariet, dels ledt och bedömt

seminarieelevernas öfningar och profiektioner i samma ämne; samt att

hon, som enligt läkares intyg undergått operation för långt framskriden

bröstkräfta, på grund af genom sjukdomen minskad arbetsförmåga

sannolikt för all framtid blefve oförmögen att bestrida sin tjänst såsom

lärarinna.

I sin nämnda skrifvelse hade direktionen, enär lärarinnan Loenbom

med utmärkt såväl nit som skicklighet samt till direktionens synnerliga

belåtenhet fullgjort sina åligganden vid läroverket, förklarat sig anse

henne vara förtjänt att vid afskedstagande! erhålla pension af allmänna

medel enligt samma grunder, som gällde för pensionering af adjunkter

och kolleger vid de allmänna läroverken, eller med ett belopp motsvarande

det senast uppburna arfvodet, 2,500 kronor, med afdrag af

den del däraf, som vore att betrakta som tjänstghringspenningar, i

detta fall 250 kronor, med livilket belopp de ordinarie lärarinnornas

lönetillägg utginge; och hade direktionen i enlighet med denna uppfattning

och beräkning hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes till näst

sammanträdande ''Riksdag aflåta proposition om beviljande af en årlig

pension af 2,250 kronor åt lärarinnan Loenbom att af henne uppbäras

från och med månaden näst efter den, då hon blefve entledigad

från sin befattning vid läroverket.

Statskontoret hade i sitt utlåtande anfört, att, med afseende å

sökandens långa, synnerligen väl vitsordade tjänstetid och hvad direktionen

till stöd för den gjorda framställningen i öfrig! anfört samt med

hänsyn till innehållet i ofvanberörda läkarebetyg, statskontoret funne

sig höra biträda direktionens hemställan.

Med anledning af hvad i statsrådsprotokollet meddelats finner sig

utskottet böra biträda Kungl. Maj:ts framställning därom, att pension

af statsmedel måtte Emilia Aurora Loenbom beredas. I afseende å

pensionsbelopp kan utskottet däremot icke tillstyrka den af Kungl.

Maj:t föreslagna beräkningsgrunden, utan anser att denna bör ändras

i öfverensstämmelse med den vid löneregleringar under senare tid följda

principen, att för tjänst, där aflöningen icke är delad i lön och tjänstgöringspenningar,

pensionsbeloppet skall utgöra två tredjedelar af af
-

TJtskoltets

yttrande.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang.

pension för

folkskoleinspektören

J. A.

Wallin.

[16.]

löningen. Då, enligt livad af statsrådsprotokollet framgår, lärarinnan

Loenboms arfvode under de senare åren uppgått till 2,500 kronor för

läsår, skulle således pensionens belopp blifva i rundadt tal 1,650 kronor.

Utskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning

må af Riksdagen på det sätt bifallas, att lärarinnan

vid statens normalskola för flickor Emilia Aurora

Loenbom må från och med månaden näst efter den,

i hvilken hon varder entledigad från sin befattning

såsom lärarinna vid omförmälda läroverk, under sin

återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära

pension till belopp af 1,650 kronor årligen.

27:o) Uti punkten 16 af tionde hufvudtiteln har Kungl. Ma:jt

föreslagit, att folkskoleinspektören Johan August Wallin må från och med

månaden näst efter den, hvari han från träder inspektörsuppdraget,

under sin återstående lifstid uppbära pension till belopp af 3,000 kronor

årligen.

Enligt statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 8 december

1904 har departementschefen anmält eu af folkskoleinspektören

i Strängnäs stift, filosofie doktorn Johan August Wallin gjord ansökning,

det Kungl. Maj:t täcktes till nästa års Riksdag göra framställning om

pension åt honom, att utgå från början af år 1905, om han vid slutet

af år 1904 komme att från befattningen afgå, men i annat fall från

tiden för sådan afgång; och hade Wallin beträffande pensionsbeloppet

uttalat den önskan, att det måtte af Kungl. Magt föreslås till samma

belopp, som hädanefter i allmänhet komme att tillfalla pensionsberättigad

läroverksadjunkt; öfver hvilken ansökning domkapitlet i Strängnäs den

12 oktober 1904 och statskontoret den 22 november 1904 afgifvit infordrade

utlåtanden.

Af de vid ansökningen fogade och andra tillgängliga handlingar

inhämtades:

att Wallin vore född den 3 juni 1837 och således nu 67 år

gammal;

att Wallin, efter att läsåren 1862—1863 och 1868—1869 hafva

tjänstgjort såsom vikarierande läroverksadjunkt, den 12 maj 1869 utnämnts

till ordinarie adjunkt vid högre allmänna läroverket i Kristianstad och

i denna tjänst kvarstått till den 23 augusti 1873, då han erhållit begärdt

afsked;

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11. 79

att Wallin under tiden 1872—1893, eller i 21 år, haft anställning

såsom föreståndare och lärare vid Södermanlands läns folkhögskola;

^ att Wallin sedan den 1 september 1884 tjänstgjorde såsom folkskoleinspektör

i Strängnäs stift på grund af'' tid efter annan därom

meddelade förordnanden;

att Wallin i sistnämnda egenskap på grund af kungl. brefvet

den 9 december 1898 uppbure årligt arfvode af 1,750 kronor, hvithet

arfvode för år 1905, enligt Kungl. Maj:ts beslut den 11 november 1904, höjts

till 2,500 kronor, med rätt dessutom till åtnjutande af rese- och traktamentsersättning

enligt fjärde klassen i gällande resereglemente;

att domkapitlet förordat bifall till den gjorda framställningen; samt

att statskontoret i sitt berörda utlåtande anfört och erinrat: att

då Riksdagen år 1903, i anledning af Kungl. Maj:ts framställning om

pensioner åt tva folkskoleinspektörer, uttalat cien mening, att pension

åt statsmedel borde beredas folkskoleinspektör, som uteslutande ägnat

sig åt folkskoleinspektionen och alltså icke hade att på grund af annan

befattning påräkna statspension, torde, vid det förhållande att folkskoleinspektören

Wallin icke syntes hafva att i annan egenskap påräkna

någon pension af statsmedel, hvilket däremot varit händelsen om

lian kvarstått vid den ordinarie adjunktsbefattning, han på sin tid

innehaft, anledning lörefiunas att hos Riksdagen gorå framställning om

anvisande å allmänna indragningsstaten af pension åt Wallin, som, på

sätt af det anförda framginge, numera uppnått G 7 års ålder och, med

inberäknande af 12 års anställning såsom föreståndare och lärare vid

Södermanlands läns folkhögskola — en anställning, som visserligen

icke kunde anses såsom statstjänst, men dock i ett fall som detta icke

borde lämnas utan afseende — räknade 37 tjänstår, däraf lulla 20 år

såsom folkskoleinspektör; att vidkommande beloppet åt den pension

som borde Wallin tilldelas, i detta fall, lika litet som i de båda föregående,

det fasta årsarfvodet uteslutande torde kunna läggas till grund;

att i betraktande syntes jämväl böra tagas, att, därest Wallin kvarstannat

i de allmänna läroverkens tjänst, han under år 1905, med

tillämpning af bestämmelserna i kungl. kungörelsen den 27 augusti

1904, torde hafva blifvit berättigad att såsom läroverksadjunkt uppbära

eu årlig pension af 3,400 kronor; att statskontoret på grund häraf

ansåge sig böra hemställa, att för Wallin måtte föreslås pension till

enahanda belopp som för folkskoleinspektören Gr. B. Insulander i statsverkspropositionen

till 1903 _ års riksdag äskades, eller 3,000 kronor;

samt att sistnämnda belopp visserligen icke blifvit af Riksdagen beviljad!

utan nedsatt s till 1,800 kronor, men att orsaken härtill syntes förnäm
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

TTtslcottcts

yttrande.

Ang.

pension för

assistenten G

Lindström.

[17-.I

ligast hafva varit, att Insulanders arfvode af statsmedel icke uppgått

till mer än 600 kronor och att han åtnjöt lön jämväl af landstinget.»

Med afseende å hvad till statsrådsprotokollet i detta ärende anförts

har utskottet funnit sig böra biträda förslaget, att pension af

statsmedel må beredas folskoleinspektören Wallin, men har emellertid

beträffande pensionsbeloppet ansett detsamma icke böra sättas högre

än beloppet af den pension, som vid 1903 års riksdag beviljats folkskoleinspektören

G. B. Insulander, eller 1,800 kronor.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kungl.

Maj ds ifrågavarande framställning, att Riksdagen medgifver,

att folkskoleinspektören Johan August Wallin

må från och med månaden näst efter den, hvari han

frånträder inspektörsuppdraget, under sin återstående

lifstid uppbära pension till belopp af 1,800 kronor

årligen.

28:o) Kungl. Majd har i statsverkspropositionen under denna

liufvudtitel, punkt 17, föreslagit Riksdagen, att assistenten vid naturhistoriska

riksmuseets mineralogiska afdelning Gustaf Lindström måtte

från och med månaden näst efter den, i hvilken han afginge från

assistentbefattningen, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära pension till belopp af 1,600 kronor årligen.

Af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 8 december

1904 inhämtas, att departementschefen då föredragit vetenskapsakademiens

skrifvelse den 12 oktober 1904, däruti akademien anhållit

om beredande af pension åt assistenten vid naturhistoriska riksmuseets

mineralogiska afdelning Gustaf Lindström, som därom gjort framställning

hos akademien.

Af handlingarna i ärendet inhämtades: att Lindström, som vore

född den 1 juli 1838, sedan år 1861 varit anställd vid riksmuseets

mineralogiska'' afdelning mot ett årligt arfvode, som till en början utgjort

500 kronor, under åren 1877—4886 utgått med 1,500 kronor

samt från och med år 1887 höjts till sitt nuvarande belopp, eller 2,000

kronor, äfvensom att han enligt läkarebetyg numera på grund af ålder och

försvagadt nervsystem vore ur stånd att med behöflig kraft sköta sin

befattning.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11. 81

Med öfverlämnande af ett utaf intendenten för riksmuseets mineralogiska

afdelning till vetenskapsakademien i ämnet afgifvet yttrande, i

h vilket afdelningens inspektörer instämt, hade akademien, vid det förhållande

att Lindström uppnått en ålder åt 66 år, under nära 43 ar

varit anställd i statens tjänst, städse med nit och intresse fullgjort sina

åligganden samt nu vore ur stånd att med behöflig kraft sköta sin

befattning, hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes till instundande Riksdaggöra

framställning om beviljande åt Lindström af en årlig pension af

1,600 kronor, utgörande SO procent af den aflöning, som han nu af

statsmedel uppbure.

Statskontoret hade uti infordradt, den 9 november 1904 afgifvet

utlåtande anfört, bland annat, att sedan Kungl. Maj:t föreslagit. 1886

års riksdag att, med hänsyn till behof af vetenskapligt biträde åt intendenten

vid riksmuseets mineralogiska afdelning, förhöjning i anslaget

till inköp af sällsynta föremål samt till vetenskapligt biträde vid

samlingarnas ordnande måtte beviljas med 1,000 kronor, Riksdagen

besluta höja nämnda anslag med 500 kronor, att användas till förhöjning

af det årliga arfvode å 1,500 kronor, som då utgick till den å

afdelningen anställde amanuensen Lindström, sa länge han innehade

amanuensbefattningen, hvilken anslagsförhöjning skulle upphöra att utgå,

när bemälde amanuens afgått från befattningen, att den till Lindström

utgående aflöning alltså syntes kunna anses jämförlig med ett å stat,

som pröfvats af Konung och Riksdag, uppfördt arfvode, samt att statskontoret

ville, med afseende å Lindströms framskridna ålder och långa,

väl vitsordade tjänstetid samt då det föreslagna pensionsbeloppet icke

kunde anses för högt tilltaget, i underdånighet tillstyrka bifall till

vetenskapsakademiens gjorda hemställan.

Med hänsyn till hvad sålunda i statsrådsprotokollet meddelats,

finner utskottet sig böra biträda föreliggande förslag och hemställer alltså,

att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

29:o) Uti punkten 18 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t

föreslagit Riksdagen, att lärarinnorna vid institutet och förskolan för

blinda å Tomteboda Desideria Gustafva Charlotta Schray och Matilda

Elisabet Anstrin må, hvardera från och med månaden näst efter den,

under hvilken afsked varder henne beviljadt från innehafvande befattning

såsom handarbetslärarinna vid nämnda institut och förskola, under

Bill. till Biksd. Prof. 1905. 4 Sami 1 Afd. 11 Käft. 11

Ang.

pensioner för

handarbete

lärarinnorna

Desideria Gustafva

Charlotta

Schray och*''

Matilda Elisabet

Anstrin.

[18-]

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

sin återstående lifstid uppbära årliga pensioner till belopp af 1,275 kronor

för dem hvar.

Enligt statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 8 december

1904 har departementschefen nämnda dag anmält direktionens för

institutet och förskolan för blinda å Tomteboda skrifvelse den 7 oktober

1904 med öfverlämnando af handarbetslärarinnorna vid nämnda institut

Desideria Gustafva Charlotta Sclirays och Matilda Elisabet Anstrins

ansökningar, hvari en hvar af dem anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes

till Riksdagen göra framställning, att henne måtte tilldelas en pension

motsvarande 75 procent af hennes nu innehafvande lön, eller 1,275

kronor, från början af månaden näst efter den, i hvilken afsked blefve

henne beviljadt; i hvilket ärende statskontoret den 26 oktober 1904

afgifvit infordradt utlåtande.

Af handlingarna i ärendet inhämtades: att lärarinnan Scliray, som

vore född den 6 november 1832 och således nu 72 år gammal, från

den 12 januari 1866 till utgången af år 1878 uppehållit lärarinnebefattning

vid dåvarande allmänna institutet för döfstumma och blinda samt

från och med år 1879 varit anställd vid blindinstitutet å Tomteboda,

hvadan hon vid dessa båda statens undervisningsanstalter tjänstgjort

nära 39 år, och att hon vore i åtnjutande af den i 1888 års stat upptagna

lön 1,200 kronor jämte två ålderstillägg å 250 kronor, eller tillhopa

kontant 1,700 kronor, hvartill komme bostad och värme, samt, beträffande

lärarinnan Anstrin, att hon, som vore född den 14 maj 1842 och således

62 år gammal, efter att ungefär två år hafva på förordnande skött en

lärarinneplats i handarbeten vid dåvarande allmänna institutet för döfstumma

och blinda, den 5 juni 1872 förordnats att fortfarande tills vidare

bestrida samma lärarinnebefattning och från och med år 1879 vant

anställd såsom handarbetslärarinna vid blindinstitutet å Tomteboda; att

lärarinnan Anstrin i denna egenskap vore i åtnjutande af samma aflöningsförmåner

som de för lärarinnan Schray uppgiga; och att lärarinnan

Anstrin, enligt vederbörande läkares intyg, de båda sista åren

lidit af nedsatt hörsel och allmän svaghet.

Uti sin förevarande skrifvelse hade direktionen, jämte vitsordande af

båda sökandenas nit och skicklighet i utöfvandet af deras lärarinnekall,

förklarat sig anse de af dem ifrågasatta pensionsbeloppen ingalunda

vara för högt tilltagna och hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen att bevilja sökandena årliga pensioner till belopp af 1,275

kronor åt hvardera, att utgå till vederbörande sökande från och med

månaden näst efter den, under hvilken afsked blefve henne beviljadt.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

83

Statskontoret hade i sitt berörda utlåtande anfört: Af de båda

sökandena hade den ena, eller lärarinnan Schray, längesedan uppnått

den lefnads- och tjänstålder, då innehafvare af statstjänst i allmänhet

vore berättigad att undfå pension, hvaremot för den andra ännu fattades

något i afseende å såväl lefnads- som tjänstår. Då statskontoret, detta

oaktadt, ansåge sig icke böra göra någon erinran mot att bägge erhölle

lika pensionsbelopp, hade detta sin grund därutinnan, att det för lärarinnan

Schray föreslagna pensionsbeloppet synts statskontoret vara, i

förhållande till hennes aflöningsförmåner i deras helhet, så lågt tilltaget,

att, om någon förändring i de ifrågasatta pensionsbeloppen borde vidtagas,

denna snarare borde afse en höjning af pensionen för lärarinnan

Schray än en sänkning af pensionen för lärarinnan An skrin, och att

statskontoret alltså för sin de! biträdde den af direktionen gjorda

hemställan.

På grund af hvad i statsrådsprotokollet meddelats anser sig

utskottet höra tillstyrka förevarande förslag och hemställer alltså,

a) att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts framställning

i fråga om pension till lärarinnan vid institutet

och förskolan för blinda å Tomteboda Desideria

Gustafva Charlotta Schray samt

b) att Kungl. Maj:ts förslag om pension till

lärarinnan Matilda Elisabet Anstrin jämväl må vinna

Riksdagens bifall.

30:o) Kungl. Maj:t bär uti punkten 19 af förevarande hufvudtitel

föreslagit Riksdagen medgifva, att förste läraren och föreståndaren för

handtverksskolan i Kristinehamn för blinda Sven Götrik Sikström och

lärarinnan vid samma skola Sophie-Louise Halldin må, hvardera från

och med månaden näst efter den, hvari han eller hon frånträder sin

befattning vid handtverksskolan, under sin återstående lifstid uppbära

årliga pensioner till belopp af 1,500 kronor för Sikström och 900

kronor för lärarinnan Halldin.

Af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 8 december

1904 inhämtas, att departementschefen då anmält styrelsens för handtverksskolan

i Kristinehamn för blinda skrifvelse den 1 oktober 1904 med

öfverlämnande af särskilda till styrelsen ingifna ansökningar af förste

läraren och föreståndaren för nämnda skola Sven Götrik Sikström och

Ang.

pensioner för

förste läraren

S. G. Sikström

och lärarinnan

Sophie-Jjousic

Halldin,

[19.]

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

af lärarinnan vid samma skola Sopkie-Louise Halldin, det Kungd. Maj:t

täcktes bereda dem, liksom andra statens funktionärer, den trygghet

för ålderdomen, som pension innebure, och därför lios Riksdagen göra

framställning i sådant syfte; i hvithet ärende statskontoret den 26 oktober

1904 afgifvit infordradt utlåtande.

Af handlingarna i ärendet inhämtades: att Sikström, som vore

född den 9 april 1842 och således 62 år gammal, efter förutgången

verksamhet såsom slöjdlärare vid Kristinehamns praktiska skola, blifvit

den 4 december 1883 antagen till förste lärare och föreståndare för

ofvannämnda handtverksskrå för blinda, hvilken läroanstalt emellertid

först den 1 september 1884 träd! i verksamhet; att han sedermera i

samma egenskaper därstädes tjänstgjort mot åtnjutande af — förutom

fri bostad om 3 rum och kök med fri ved och fritt lyse — en kontant

årlig aflöning, som, till eu början bestämd till 1,000 kronor såsom lärare

och 300 kronor såsom föreståndare, nu utginge med 2,200 kronor; och

att Sikström, enligt läkares intyg, efter förutgången hjärnblödning och

vid uppnådda 62 lefnadsår ej mera kunde behörigen sköta sin tjänst;

samt att lärarinnan Halldin, som vore född den 20 januari 1841 och

således snart 64 år gammal samt alltsedan den 23 september 1884

vant, under dej första månaderna såsom vikarierande lärarinna och från

den 10 januari 1885 såsom lärarinna, anställd vid handtverksskolan i

Kristinehamn för blinda, i sådan egenskap åtnjutit — förutom fri bostad

om ^ ett rum med fri ved — en kontant aflöning, som att börja med

utgått med 800 kronor men nu utginge med 1,430 kronor; och att

lärarinnan Halldin, enligt läkares intyg, lede af kronisk magkatarr och

reumatism samt numera vid uppnådda 63 lefnadsår ej kunde behörigen

sköta sin tjänst.

Uti sin förevarande skrifvelse hade skolstyrelsen dels på grund

af den omständighet, att båda sökandena närmade sig den i allmänhet

för tjänstemän stadgade pensionsåldern och vore till hälsan försvagade,

dels ock i följd af det gedigna arbete, de båda nedlagt för förverkligande

af handtverksskolans ändamål, varmt förordat båda ansökningarna

samt, med afseende därå att omkring 75 procent af innehafvande

lön torde vara en allmän norm vid pensionering, föreslagit, att pensionsbeloppen

måtte bestämmas för föreståndaren till 2,000 kronor och för

lärarinnan till 1,200 kronor; och hade styrelsen jämväl förklarat sig vid

ärendets behandling icke hafva förbisett, att handtverksskolan hittills

varit allenast å extra stat uppförd, men antagit, att den omständighet,

att slutlig organisation af blindundervisningen icke ännu kunnat ske,

ej skäligen borde föranleda därtill, att blindlärare skulle i pensionshänseende

olikställas med öfriga lärare och lärarinnor.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

85

Statskontoret hade i sitt utlåtande, jämte erinran, att det från

och med år 1884 funnes å åttonde hufvudtitelns extra stat uppfördt

ett anslag till handtverksskolan i Kristinehamn för blinda, hvilket

anslag-, i nämnda års riksstat upptaget till 7,000 kronor, från och

med år 1889 höjdes till 9,400 kronor och från och med år 1892

utginge med 10,000 kronor, anfört, att statskontoret visserligen ansåge

här ofvan återgifna omständigheter tala för de ifrågavarande personernas

pensionering af statsmedel, men att de af styrelsen för dem föreslagna

pensionsbeloppen synts statskontoret icke stå i rätt förhållande

till den jämförelsevis korta tid af omkring 20 år, som en hvar af dem

tjänstgjort vid denna blindskola, hvadan statskontoret — under åberopande

jämväl af de pensioner, som på Kungl. Maj:ts förslag beviljats

vid 1899 års riksdag åt föreståndaren och förste läraren vid läroanstalten

i Skara för öfveråriga döfstumma P. A. Borg och vid 1902 års riksdag

åt första lärarinnan vid läroanstalten i Vadstena för öfveråriga döfstumma

E. A. Thim — funne sig böra på det sätt tillstyrka sökandenas

begäran, att statskontoret hemställde, det Kungl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen medgifva, att skolföreståndaren Sikström och lärarinnan

Halldin måtte tillerkännas pensioner till belopp af 1,500 kronor för den

förre och 900 kronor för den senare.

Med hänsyn till hvad i statsrådsprotokollet angående förevarande

ärende meddelas, har utskottet ansett sig böra biträda det gjorda förslaget,

att pension af statsmedel måtte förste läraren Sikström och

lärarinnan Halldin beredas.

Utskottet, som icke funnit den i statsrådsprotokollet omförmälda,

af statskontoret på jämförelse med de förste läraren Borg och första

lärarinnan Thim af Riksdagen beviljade pensioner vara i förevarande

fall tillämplig, då nämnda personer pensionerats på grund af att deras

tjänster blifvit indragna, har i betraktande af den jämförelsevis korta

tid af omkring 20 år, som Sikström och Halldin innehaft sina befattningar

vid ifrågavarande, å extra stat uppförda blindskola, ansett de

nu föreslagna pensionerna böra nedsättas under hvad Kungl. Maj:t

föreslagit och i sådant afseende funnit sig böra föreslå, att desamma

måtte bestämmas till 1,200 kronor för Sikström och 750 kronor för

Halldin.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må på det sätt Infalla Kungl.

Maj:ts nu ifrågavarande framställningar, att Riksdagen

medgifver,

Ul skottets

utlåtande.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang.

understöd åt

äldre behöfvande

folk skötelärare.

[20.]

Ang.

understöd åt

äldre behof vars

de småskolelärare

med

flera.

[21.]

a) att förste läraren och föreståndaren för

handtverksskolan i Kristinehamn för blinda Sven

Götrik Sikström må, från och med månaden näst efter

den, hvari han frånträder sin befattning vid skolan,

under sin återstående lifstid uppbära årlig pension

till belopp af 1,200 kronor,

b) att lärarinnan vid samma skola Sophie-Louise

Halldin må från och med månaden näst efter den,

hvari hon frånträder sin befattning vid skolan, under

sin återstående lifstid uppbära årlig pension till belopp

af 750 kronor.

31:o) I enlighet med hvad Kung!. Maj:t uti punkten 20 under

tionde hufvudtiteln föreslagit, hemställer utskottet,

att för år 1906 må anvisas ett anslag å 6,650

kronor, att, enligt de närmare bestämmelser, Kungl.

Maj:t kan finna godt meddela, användas till understöd

af högst 350 kronor åt sådana äldre behöfvande

folkskolelärare, hvilka oförvitligt skött sin tjänst men

därifrån erhållit afsked före år 1867.

32:o) Under tillstyrkande af bifall till hvad Kungl. Maj:t under

denna hufvudtitel uti punkten 21 föreslagit, får utskottet hemställa,

att för år 1906 må anvisas och till Kungl. Maj:ts

disposition ställas ett anslag af 18,000 kronor för

beredande af ålderdomsunderstöd åt sådana lärare och

lärarinnor vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande

och extra ordinarie lärare och lärarinnor vid

folkskola, hvilka, efter att hafva i minst femton års

tid oförvitligen tjänstgjort, afgått från tjänsten utan

att erhålla understöd enligt kungl. reglementet den

22 juni 1892, samt under enahanda villkor och bestämmelser

i öfrigt, som beträffande det för år 1905

uti förevarande afseende beviljade anslag blifvit af

Riksdagen stadgade, nämligen:

att lärares eller lärarinnas tjänstgöring afslutats

så tidigt, att ålderdomsunderstöd enligt nyssnämnda

reglemente icke kunnat honom eller henne beviljas,

eller före utgången af år 1891;

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utledande N:o 11.

87

att sådan från tjänsten afgången lärare eller

lärarinna uppnått en lefnadsålder af minst femtiofem år;

att lian eller lion styrkes befinna sig i behöfvande

omständigheter;

att det belopp, hvartill understöd högst må meddelas,

bestämmes till 100 kronor årligen; samt

att Kungl. Maj:t må äga att meddela de närmare

föreskrifter i ämnet, Indika befinnas erforderliga.

•

33:o) Uti statsverkspropositionen har Kungl. Maj:t under denna

hufvudtitel i punkten 22 föreslagit Riksdagen att till beredande af tjänstoch

nådårsförmån för e. o. professorn Karl Fredrik Teodor Piehls änka

och barn måtte anvisas ett belopp af 6,450 kronor att till den aflidnes

stärbhus utgå för tiden september 1904—februari 1906.

Till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 21 december

1904 har föredragande departementschefen i denna fråga anfört följande.

»Sedan e. o. professorn Karl Fredrik Teodor Piehl, för hvilken vid

universitetet i Uppsala inrättats en personlig extra ordinarie professur i

egyptologi, den 9 augusti 1904 aflidit, har hans änka Hedvig Augusta

Margreta Piehl, född Höglund, i skrifvelse till det större akademiska

konsistoriet i Uppsala hemställt, att konsistoriet måtte göra underdånig

framställning därom, att åt henne och makarna Piehls barn — Hedvig

Arsinoe Carolina, född 1888, Aurora Bernike Kristina, född 1889, och

Carl Henrik Ramses, född 1891 — måtte medgifvas samma förmån,

som tillkomme stärbhus efter andra aflidna lärare och tjänstemän vid

nämnda universitet, eller rättighet att åtnjuta så stort belopp af hennes

mans löneförmåner, som motsvarade den fasta lönen, d. v. s. efter år

räknadt 4,300 kronor, under tjänst- och nådår, det förra räknadt till ett

hälft och det senare till ett helt år, eller under sammanlagdt 18 månader,

räknadt från hennes mans dödsdag. Ankan Piehl, som enligt företedt

prästbetyg är född den 20 juli 1856, upplyser, att hennes och barnens

tillgångar — utom den pension från universitetet, som tillkomme dem

med 500 kronor årligen — ej kunde, då bouppteckningen icke förrättats,

noggrant uppgifvas, men torde komma att utgöras af lösöreboet, däri

inberäknadt hennes aflidne mans bibliotek, samt därutöfver en behållning

af ett eller ett par tusen kronor.

Uti ett skrifvelsen bifogadt intyg af utredningsmännen i boet

uppgifves såsom ytterligare tillgång en fastighet, värd omkring 2,000

kronor efter afdrag af därå belöpande gäld, hvarjemte den kontanta

behållningen förmodas komma att uppgå till högst 2,000 å 2,500 kronor.

Alu:.

tjänst- och

nådår för e. o.

professorn

K. F. T. Piehls

stärbhus.

[22.]

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Det större akademiska konsistoriet lät i ärendet inhämta yttrande

från universitetets drätselnämnd, som varmt förordade änkan Pielils

framställning-, men på samma gång förklarade, att universitetet icke vore

i tillfälle att af egna medel bidraga till anslagsbeloppens utgörande;

och gjorde konsistoriet därefter i skrifvelse den 24 september 1904

hos kanslern för rikets universitet hemställan om utverkande af nådig

proposition till nästkommande års riksdag om beviljande till e. o.

professorn Piehls änka och barn af erforderlig;!, medel för åtnjutande

af tjänst- och nådår i likhet med stärbhus efter andra aflidna akademiska

lärare och tjänstemän, därvid konsistoriet tillika anförde, att

denna fråga vore värd synnerligt behjärtande på grund af för

handen varande ömmande omständigheter och med tagen hänsyn till

de betydande ekonomiska uppoffringar samt det omfattande och framgångsrika

arbete, som Piehl i lifstiden nedlagt för främjande af sin

vetenskap och det af honom i Uppsala grundade Victoriamuseet för

egyptiska forns åker.

Kanslern för rikets universitet har i sin den 30 september 1904

afl åtna underdåniga skrifvelse angående riksdagspetita för universitetet

i Uppsala, med åberopande af föreliggande ömmande omständigheter

och hvad konsistoriet jämväl i öfrigt anfört, till bifall förordat konsistoriets

ifrågavarande hemställan, och har kanslern beträffande det belopp,

hvartill Piehls lön uppgått och efter hvilket stärbhusets förmån

af tjänst- och nådår alltså borde beräknas, erinrat, hurusom Piehl,

hvilken den 17 juni 1893 utnämnts och förordnats till innehafvare af

den jämlikt samma års Riksdags beslut för honom inrättade personliga

extra ordinarie professur i egyptologi, med rätt att från början af år

1894 på allmänna indragningsstaten åtnjuta, i likhet med dåvarande

extra ordinarie professorer, årlig lön till belopp af 4,000 kronor, däraf

1,000 kronor såsom tjänstgöringspenningar, och med rätt att efter fem

års väl vitsordad tjänstgöring erhålla ålderstillägg å lönen med 500

kronor, därefter enligt nådigt bref den 27 maj 1898, angående aflöningen

åt extra ordinarie professorer vid rikets universitet med flera,

förklarats berättigad att komma i åtnjutande af samma löneförmåner,

som enligt samma nådiga bref beviljats extra ordinarie professorer i

allmänhet eller 3,300 kronor i lön och 1,200 kronor i tjänstgöringspenningar

med rätt till två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor, för

hvilket ändamål en förhöjning med 500 kronor beviljats i de till universitetet

utgående ordinarie anslag, dock endast för den tid Piehl kvarstode

i den ifrågavarande extra ordinarie professorsbefattningen, i betraktande

hvaraf och då Piehl vid dödstillfället, den 9 augusti 1904,

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

89

varit i åtnjutande af två ålderstillägg å lönen, kanslern förklarat, att

beloppet af Piehls lön, inberäknadt ålderstilläggen, måste anses hafva

vid tiden för dödsfallet utgjort tillhopa 4,300 kronor, eller samma belopp

änkan Piehl uti ifrågavarande hänseende angifvit.

Uti infordradt underdånigt utlåtande den 6 december 1904 har

statskontoret, med anmärkande att det andra ålderstillägget blifvit

Piehl beviljadt genom nådigt bref den 11 december 1903, i ärendet

anfört följande.

Jämlikt universitetets och prästerskapets privilegier ägde tjänstinnehafvare

vid Uppsala universitet rätt till tjänstår och nådår, det

förra beräknadt till ett hälft år efter den aflidne tjänstinnehafvarens

död, hvarefter nådåret, därest därtill berättigade stärbhusdelägare funnes,

löpte ett år, grundande sig denna beräkning på 9 § af det utaf Kungl.

Maj:t den 21 februari 1849 fastställda reglemente för universitetets

pensionsinrättning, där det stadgades, bland annat, att »som tjänståret

för afliden akademisk tjänstemans stärbhus hädanefter alltid skall beräknas

till ett hälft år från dödsdagen, privilegiinådåret följaktligen

kommer att efter tjänstårets sålunda bestämda förlopp vidtaga». Som

Piehl, enligt hvad statskontoret af handlingarna i ärendet inhämtat, vid

sin död uppburit i aflöning 5,500 kronor för år räknadt, däraf 4,300

kronor såsom lön och 1,200 kronor såsom tjänstgöringspenningar, skulle,

därest han innehaft eu å universitetets ordinarie stat uppförd professur,

hans stärbhusdelägare varit berättigade att uppbära hans lön under 18

månader från dödsdagen, utgörande efter 4,300 kronor för år 6,450

kronor; och då med afseende å hvad i ärendet förekommit det syntes

billigt, att Piehls stärbhus komme i åtnjutande af samma förmåner uti

ifrå gavarande afseende som andra akademiska tjänstinnehafvare, finge

statskontoret i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes

i nådig proposition till riksdagen föreslå, att nyssnämnda belopp, 6,450

kronor, måtte för ifrågavarande ändamål anvisas å allmänna indragningsstaten

att till den aflidnes stärbhus utgå för tiden september 1904—

februari 1906.»

Med anledning af hvad sålunda i statsrådsprotokollet meddelats

och då framlidne professorn Piehls stärbhusdelägare synes böra, utan

iiinder däraf att den aflidnes professur varit af personlig natur, komma

i åtnjutande af enahanda understöd af statsmedel, som tillkommer annat

stärbhus efter afliden akademisk tjänsteman, har. utskottet ansett föreBih.

till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 12

Utskottets

yttrande.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang.

fyllnadspension

för

teckningsläraren

J. F. C,

Burman.

[23.]

varande förslag böra vinna Riksdagens godkännande cell får alltså

hemställa,

att Riksdagen måtte bifalla Kung!. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

34:o) Kungl. Maj:t har under punkten 23 af förevarande hufvudtitel

föreslagit Riksdagen medgifva, att teckningsläraren vid högre latinläroverket

å Norrmalm i Stockholm Johan Fredrik Gonstantin Burman

må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked från teckningslärarebefattningen

varder honom beviljadt, utom det pensionsbelopp,

hvartill han i egenskap af teckningslärare författningsenligt kan finnas

berättigad, under sin återstående lifstid uppbära fyllnadspension till

belopp af 752 kronor 12 öre årligen.

Statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 21 december

1904 innehåller i fråga härom följande anförande af departementschefen.

»Hos Eders Kungl. Maj:t har teckningsläraren vid högre latinläroverket

å Norrmalm i Stockholm Johan Fredrik Constantin Burman

i underdånighet anhållit, det täcktes Eders Kungl. Maj:t i nådig proposition

till nästsammanträdande riksdag gorå framställning om beviljande

åt honom af pension, beräknad efter 3,000 kronor för år, att

utgå under hans återstående lifstid från och med månaden efter afskedstagande!.

Öfver denna ansökning hafva infordrade underdåniga utlåtanden

afgifvits af direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk

och statskontoret.

Beträffande Burmans tjänstemeriter inhämtas af ansökningen bilagda

handlingar: att Burman, som är född den 14 januari 1831, den

30 december 1853 vunnit inträde i statens tjänst i egenskap af extra

ordinarie kammarskrifvare i kammarkollegium; att han, som den 14

februari 1854 vunnit enahanda anställning i generaltullstyrelsens kammarkontor,

den 28 september 1854 antagits till extra ordinarie tjänsteman

i riksbankens hufvudkontor samt där tid efter annan under tillsammans

omkring 5 V2 år efter särskilda förordnanden förrättat ordinarie

tjänst; att Burman, efter det han under åren 1854—1857 uppehållit dels

ritlärare- och dels sånglärarebefattning vid privatskolor inom hufvudstaden

samt från och med den 17 februari 1860 till och med slutet af

vårterminen 1863 äfvensom från slutet af oktober 1867 till och med

höstterminen 1868 innehaft förordnanden att uppehålla undervisningen

i teckning vid Stockholms gymnasium och Klara lägre elementarläro
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Statsutskottets Utlåtande N:o H
verk,

efter sistnämnda tid såsom ordinarie teckningslärare bestridt enahanda,

undervisning där och i sistnämnda egenskap från och med år

1880 varit anställd vid högre latinläroverket å Norrmalm; samt att

enligt intyg af vederbörande förmän eller myndigheter, Burman med

nit och skicklighet fullgjort den honom anförtrodda tjänstgöringen.

Under åberopande häraf äfvensom åt sin anställning dels axen

28g2_1863 och 1865—1866 såsom extra ordinarie kanslist i Riksdagens

expeditionsutskott dels ock åren 1876—1894 såsom kanslist i Andra

kammarens kansli har Burman, som under vissa år kunnat uppnå en

;:a-]io- inkomst genom sitt arbete vid skolan af omkring 4,000 kronor

och0 därutöfver, då i beräkning toga» det hyresbidrag af 500 kronor,

som beviljats honom af stadsfullmäktige, funnit det hårdt att etter mer

än 50 års anställning i statens tjänst, där åt’ öfver 40 år såsom teckningslärare

vid rikets största läroverk med eu tjänstgöring åt 30—37

timmar i veckan, vid afskedstagande^ erhålla en pension af endast 2,300

kronor, eller föga högre belopp än den teckningslärare, som tjänstgjort vid

ett mindre allmänt läroverk och där haft eu tjänstgöring af omkring 15

timmar i veckan men enligt den nya staten vid afskedstagande! etter

uppnådda 65 lefnadsår och 35 tjänstår ägde rätt att i pension bekomma

hela sin ordinarie lön, hvilken i högsta lönegraden utgjoide

2,000 kronor. . . ,'' •

'' Direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk har i sitt

den 9 november 1904 i ärendet afgifna utlåtande erinrat, att vid bestämmandet

af Burmans pension särskilda omständigheter syntes kunna

ifrågakomma att tagas i betraktande, nämligen hans synnerligen langa

tjänstgöring vid läroverken — från 1860 — den mångåriga verksamhet

han, utom vid läroverken, utöfvat inom derå områden åt det allmännas

tjänst samt hans oförtröttade sträfvan för förbättrandet åt teckningslärarnes

ställning äfvensom för teckningsundervismngens höjande

och utveckling; och har direktionen, som tillika upplyst, att Burman

under åren 1895—1904 haft sig ålagd en tjänstgöring åt i medeltal

33,6 5 timmar i veckan, hemställt, att åtgärder matte vidtagas i syfte

att Burman vid afgången från sin tjänst måtte erhålla en pension, dares

hänsyn kunde tagas till nyssnämnda omständigheter, åt 3,000 kronor,

men i annat fall af 2,750 kronor, eller det belopp, som enligt bestämmelserna

i nådiga kungörelsen den 27 augusti 1904 angående ny loneoch

pensionsreglering för lärare och lärarinnor vid rikets allmänna aio

verk tillfälle teckningslärare vid högre allmänt läroverk, därest han

vore i högsta lönegraden och haft en undervisningstid af 32 timmar i

veckan.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Statskontoret har i sitt utlåtande, afgifvet den 5 december 1904,

anfört, att då Burman förklarat sig vilja ingå på den nya lönestat,

hvilken från och med år 1905 skulle träde i kraft, han vid afgång från

tjänsten efter början af år 1905 skulle såsom mer än 65-årig och

med en tjänstetid af mer än 35 år vara berättigad att i pension å allmänna

indragningsstaten uppbära ett belopp, som motsvarade två tredjedelar

af de löneförmåner, han under de sista tio åren i medeltal för år

uppburit eller skulle hafva uppburit, i den händelse han hela tiden själf

bestridt sin tjänst, dock icke lägre belopp än lönen oafkortad. Burmans

ordinarie aflöning, två ålderstillägg å tillsammans 500 kronor däri inberäknade,

hade under hvart och ett af åren 1895—1904 utgjort 1,500

kronor, och medeltalet af hvad han under samma tid i öfriga aflöningsförmåner

af statsmedel åtnjutit eller skulle hafva åtnjutit, om han själf

hela tiden uppehållit tjänsten, utgjorde för år 1,871 kronor 82 öre.

Två tredjedelar af 3,371 kronor 82 öre, eller 2,247 kronor 88 öre, utgjorde

alltså ^det pensionsbelopp, som författningsenligt borde tillfalla

honom vid afskedstagande! efter 1905 års ingång. Såsom direktionen

öfver Stockholms städs undervisningsverk närmare utredt, skulle pensionsbeloppet,

därest Burman under sagda tio år åtnjutit aflöning enligt

de i den nya lönestaten angifna grunder, utgjort 2,750 kronor, och statskontoret,

som med afseende å de i detta fall förekomna särskilda,omständigheter

ansåge sig böra instämma i hvad direktionen anfört och

tillstyrkt, hemställde, det täcktes Eders Kung!. Maj:t föreslå Riksdagen

att bevilja Burman en tilläggspension å allmänna indragningsstaten af

alternativt 752 kronor 12 öre eller 502 kronor 12 öre, allt för år

räknadt, att åtnjutas jämte det pensionsbelopp, hvartill Burman i egenskap

af teckningslärare författningsenligt kunde finnas berättigad.

Ben pensionsfråga, som sålunda föreligger, synes mig vara af

alldeles säregen beskaffenhet. I tom det att Burman ovanligt lång tid

verkat såsom teckningslärare och därvid med framgång arbetat för teekningsundervisningens

höjande, har han, som redan år 1853 vunnit inträde

i statens tjänst, sedermera varit anställd hos förvaltande ämbetsverk

och omkring 5V3 år uppehållit ordinarie befattningar vid riksbankens

hufvudkontor. Burman har dessutom att åberopa en långvarig verksamhet

såsom kanslist inom Riksdagen. Då Burman nu vid snart uppnådda

74 år behöfver draga sig tillbaka från sin skiftande verksamhet

i det allmännas tjänst, anser jag hans pension ej lämpligen böra bestämmas

allenast med hänsyn till den ordinarie befattning, han nu innehar.

I sin egenskap äf teckningslärare är Burman berättigad till pension

af 2,247 kronor 88 öre, och den af honom nu ifrågaställa förhöjningen

åt pensionen till 3,000 kronor synes mig ej obillig.)»

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottet/s Utlåtande N:o H.

93

Då några särskilda omständigheter, som må anses böra föranleda

till beredande åt teckningsläraren Burman af pension till högre belopp

än den, hvartill han i sin egenskap af teckningslärare är författningsenligt

berättigad eller 2,247 kronor 88 öre, icke synas föreligga, har

utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka bifall till förevarande förslagom

fyllnadspension åt honom, utan hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning

icke må vinna Riksdagens bifall.

35:o) Kungl. Makt har i statsverkspropositionen under denna Ay-...

j cd o 1.x o pension jov

hufvudtitel, punkt 24, föreslagit, att änkan Augusta Maria Åhrstedt, portvaHm

född Jagare, må från och med månaden näst efter den, hvari hon blefve Au''3jifl^^ria

entledigad från sin syssla såsom portvakt hos musikaliska akademien, j-g4. j

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära pension

till belopp af 500 kronor årligen.

Af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 21 december

1904 inhämtas, att departementschefen då föredragit musikaliska akademiens

skrifvelse den 27 oktober 1904 med framställning om utverkande

af pension åt portvakten hos akademien, änkan Augusta Maria

Åhrstedt, född Jagare; i hvilket ärende statskontoret afgifvit infordradt

utlåtande.

Af handlingarna i ärendet inhämtades:

att änkan Åhrstedt, som enligt företedt prästbetyg vore född den

8 juli 1840, hos akademien anmält, att hon vid uppnådda 64 år till

följd af sjuklighet och nedsatta kroppskrafter snart nog icke längre

förmådde förrätta de med hennes befattning förenade, synnerligen ansträngande

göromålen och vid afgång från befattningen ej hade annan

utväg än att söka inträde på något sjukhem för att där under sin

återstående lifstid komma i åtnjutande af nödig vård, samt tillika anhållit,

att akademien måtte vid hennes afgång från befattningen söka

bereda någon pension åt henne, som icke kunnat göra några besparingar

och i öfrigt saknade enskilda tillgångar;

att akademien i sin nämnda skrifvelse anfört, bland annat: att

änkan Åhrstedt blifvit den 3 oktober 1877, i sammanhang därmed att

akademien inflyttade i det med statsanslag uppförda nya huset å Blasieholmen,

därstädes anställd såsom portvakt; att akademiens portvakt,

förutom de egentliga portvaktsgöromålen, hvilka i regeln dagligen

omfattade tiden från klockan 8 på morgonen till klockan 9 på aftonen,

till följd däraf att undervisningen påginge på eftermiddagen såväl som

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

på förmiddagen och att hela dagen ett stort antal besökande infunne

sig, vore oafbrutet upptagen och jämväl hade det synnerligen besvärliga

åliggandet att muntligen och per telefon emottaga, frambära och besvara

en mängd förfrågningar och meddelanden, som dagligen gjordes mellan

lärare och elever, in. m. dylikt; att änkan Åhrstedt under sin långa

Tjänstgöring städse nitiskt och med stor påpasslighet samt till akademiens

fulla belåtenhet fullgjort alla sina åligganden och för detta sitt välförhållande

tilldelats patriotiska sällskapets medalj »för långvarig, trogen

tjänst»; att enligt den för akademien gällande stat af den 1 juni 1877

ett belopp af 200 kronor skulle af expensmedelsanslaget utgå till portvakten,

Il varjämte, då detta belopp befunnits alldeles otillräckligt, allt

sedan år 1891 såsom tillökning däri utgått af akademiens enskilda

medel 160 kronor per år; att, enligt vederbörande läkares intyg, änkan

Åhrstedt lede af gikt med betydliga benbildningar vid ledgångarne och

svåra smärtor vid gående äfvensom af kronisk bröstkatarr med andnöd,

som under senare åren väsentligt ökats, till följd hvaraf hon vore nästan

oförmögen att fullgöra sin ansträngande tjänst; samt att akademien,

under åberopande af berörda förhållanden och då änkan Åkrstedts tjänstgöring,

hvilken varit af den beskaffenhet, att hon esomoftast måst vistas

i förstugor och utsätta sig för kyla och drag, påtagligen varit vållande

till hennes sjuklighet, förty hemställde, det Kungl. Maj:t täcktes föreslå

1905 års Riksdag att åt änkan Åhrstedt å allmänna indragningsstaten

bevilja en årlig pension till belopp, som lämpligen borde motsvara förenämnda

enligt stat utgående aflöning af 200 kronor jämte den af

akademien beviljade tillökning af 160 kronor samt värdet af åtnjuten

fri bostad jämte lyse och bränsle, beräknadt till 140 kronor, eller

sammanlagdt 500 kronor, att utgå från och med månaden näst efter

den, i hvilken hon efter erhållet entledigande afginge från sin portvaktsbefaktning;

samt

att statskontoret uti sitt den 5 december 1904 i ärendet afgifna

utlåtande meddelat, att statskontoret, med afseende å hvad till stöd för

ifrågavarande framställning blifvit anfördt, ansett sig böra understödja

densamma.

Med anledning af hvad i ärendet upplysts, finner utskottet, att

någon pension bör portvakten Augusta Maria Åhrstedt beredas, men,

då naturaförmåner icke synas böra läggas till grund för beräkning af

pensionsbelopp, har utskottet ansett pensionen i föreliggande fall

böra sättas till ett mot den af henne uppburna kontanta aflöning

svarande belopp, eller 360 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

att Riksdagen må på det satt bifalla Kung''1.

Maj:ts ifrågavarande framställning, att änkan Augusta

Maria Åhrstedt, född Jagare, må från och. med månaden

näst efter den, hvari hon varder entledigad från sin

syssla såsom portvakt hos musikaliska akademien,

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära pension till belopp af 360 kronor

årligen.

36:o) Under åberopande åt bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver pe^n St

ecklesiastikärenden den 31 mars innevarande ar har Kung!. Maj:t i eu framtid™ prosamma

dag afbiten proposition (n:o 106) föreslagit,^att framlidna inten- Ke^- denten vid naturhistoriska riksmuseum, professorn Knut Hjälmar Stolpes

änka Wilhelmina Emerentia Stolpe, född Holmgren, måtte från och med

den 1 februari 1905, så länge hon i sitt nuvarande änkestånd förblefve,

få å allmänna indragningsstalen uppbära pension till belopp af 800

kronor årligen.

Till ofvannämnda statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

har departementschefen i denna fråga anfört följande:

»Sedan intendenten för det naturhistoriska riksmuseets etnografiska

afdelning, professorn Knut Hjalmar Stolpe den 27 januari 1905 aflidit,

har hans änka Vilhelmina Emerentia Stolpe, som enligt företedt prästbevis

är född den 1 september 1846, hos akademien anhållit, att akademien

ville hos Kung!. Maj:t göra framställning om beredande åt henne

af pension för hennes återstående lifstid, därvid hon åberopat eif af

utredningsmannen i stärbhuset utfärdad! intyg, utvisande att skulderna

i boet öfverstege tillgångarna med 5,102 kronor 34 öre.

I anledning häraf har vetenskapsakademien uti underdånig skrifvelse

den 1 mars 1905 gjort framställning i nämnda syfte; och har

akademien därvid anfört följande:

Stolpe, som varit född år 1841, hade genast efter af slutade universitetsstudier

ägnat sig åt arkeologisk forskning och redan år 18 <1

börjat en följd af arkeologiska studier på Björkön i Mälaren, hvilka

studier han sedermera med statsanslag fortsatt åren 1872 1879 och

1881. År 1873 hade Stolpe kallats till docent i nordisk arkeologi vid

universitetet i Lund, år 1874 förordnats till e. o. amanuens vid vitterhets-,

historie- och antikvitetsakademien samt år 1880 utnämnts till

andre amanuens därstädes. Efter att hafva från den 1 januari 1900

tjänstgjort såsom tillförordnad föreståndare för riksmuseets etnografiska

samlingar, hade han år 1901 åt vetenskapsakademien kallats att från

opaginerad Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

den 1 januari 1902 vara intendent för riksmuseets nyinrättade etnografiska

afdelning. Stolpe hade således vid sin död varit i statens tjänst

32 år. Hans arbeten hade varit af stor betydelse för den arkeologiska

och etnografiska forskningen. Hans med mönstergill noggrannhet och

omsorg utförda forskningar å Björkön hade lämnat viktiga bidrag till

kännedomen om våra förfäders lefnadssätt och seder. Genom den

naturvetenskapliga metod, som han infört i etnografien, hade Stolpe

blifvit en af nutidens främsta vetenskapsmän och banbrytare på denna

vetenskaps område. Genom hans outtröttliga samlarifver hade vårt

land fått eu efter omständigheterna mycket god samling af etnografiska

föremål från alla världsdelar. På grund af de stora förtjänster, Stolpe

ägt om vetenskapen, och det värdefulla arbete, han nedlagt på grundläggandet

af riksmuseets etnografiska afdelning, tilläte sig därför akademien

att, med framhållande af att riksmuseets intendenter ej ägde rätt

till inträde i civilstatens pensionsinrättning, och att Stolpes änka ej

ägde några enskilda tillgångar, i underdånighet anhålla, att Kungl.

Maj:t täcktes aflåta nådig proposition till 1905 års Riksdag om beviljande

åt Stolpes bemälda änka af eu årlig pension under hennes

återstående lifstid af 1,000 kronor.

Till följd af nådig remiss har statskontoret den 20 mars 1905

afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet, däruti statskontoret dels erinrat,

hurusom Kungl. Maj:t i nådig proposition den 8 april 1904 äskat pension

å allmänna indragningsstaten till belopp af 800 kronor åt änkan

efter intendenten vid naturhistoriska riksmuseum, professorn F. A. Smitt,

hvilken framställning af Riksdagen bifölls, med den förändring att

pensionsbeloppet bestämdes till 600 kronor, dels ock anfört, att statskontoret,

med afseende å hvad vetenskapsakademien yttrat rörande

professor Stolpes betydelse såsom vetenskapsman samt i betraktande af

hans änkas medellöshet, ansåge sig böra hemställa om nådig proposition

till Riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja henne en årlig

pension, hvars belopp dock ej syntes böra sätta högre än 800 kronor,

hvilket motsvarade högsta från civilstatens änke- och pupillkassa utgående

änkepension, att till henne utgå från och med den 1 februari

1905.»

Utskottet anser pension af statsmedel böra beredas änkan Vilhelmina

Emerentia Stolpe, men har dock, med hänsyn till hvad förut i

liknande fäll af Riksdagen beslutats senast under nästlidna år vid beviljande

af pension åt framlidne intendenten vid naturhistoriska riks
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

97

museum, professorn J. A. Smitts änka, funnit pensionens belopp icke

böra sättas högre än till 600 kronor.

Utskottet hemställer därför,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kungl.

Maj:ts ifrågavarande framställning, att framlidne intendenten

vid naturhistoriska riksmuseum, professorn

Knut Hjalmar Stolpes änka Vilhelmina Emerentia

Stolpe, född Holmgren, må från och med den 1

februari 1905, så länge hon i sitt nuvarande änkestånd

förblifver, å allmänna indragningsstaten uppbära

pension till belopp af 600 kronor årligen.

37:o) I två särskilda, sinsemellan lika lydande motioner, väckta tv<1 inom

den ena (n:o 21) i Första Kammaren af herr G. F. Gilljam och den vfcktamotioandra

(n:o 103) i Andra Kammaren af friherre G. J. De Geer, har föreslagits,

det Riksdagen ville besluta, att löne- och pensionsförmåner för

intendenterna vid naturhistoriska riksmuseet och för föreståndaren för

statens meteorologiska centralanstalt måtte blifva lika med dem, som

vid 1902 års riksdag beviljades de ordinarie professorerna vid rikets

universitet, eller 6,000 kronor med ett ålderstillägg å lönen af 500

kronor efter fem års väl vitsordad tjänstgöring och med ett andra

dylikt tillägg af 500 kronor efter ytterligare fem års sådan tjänstgöring,

hvarvid 2,000 kronor af aflöningen skulle utgöra tjänstgöringspengar

och återstoden skulle anses såsom lön, med rätt för nuvarande

tjänstinnehafvare att tillgodoräkna sig den tjänstgöring såsom intendent

eller föreståndare för den meteorologiska centralanstalten, hvilken infallit

före dessa bestämmelsers trädande i tillämpning; samt att samma

löne- och pensionsförmåner äfven måtte tillerkännas professor A. G.

Nålborst, hvilkens lön är personlig och för närvarande utgår från tionde

hufvudtiteln.

Med bifall till hvad utskottet under punkterna 31:o och 32:o af utskottets

dess utlåtande u:o 9, angående regleringen af utgifterna under riks- vlt,andestatens

åttonde hufvudtitel, därom hemställt, har Riksdagen funnit de i

förevarande motioner väckta förslag om ändring i intendenternas vid

naturhistoriska riksmuseum samt föreståndarens för statens meteorologiska

centralanstalt löne- och pensionsförmåner icke till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Bill. till Biksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft.

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang.

pension åt förre

läraren vid

tekniska elementarskolan

i Örebro C. G.

Morén.

Såsom en följd häraf torde icke heller motionärernas förslag om

förbättring i den från tionde hnfvudtiteln utgående aflöningen för

professorn A. Gr. Nålborst böra af Riksdagen bifallas; och får utskottet

alltså hemställa,

att herr Gill]anis och friherre De Geers uti

ifrågavarande motioner väckta förslag om ändring i

professorn A. G. Nathorsts löne- och pensionsförmåner

icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

38:o) Kungi. Maj:t. har i eu till Riksdagen den 7 nästlidne april

afbiten proposition (n:o 120) föreslagit Riksdagen att för förre läraren

vid tekniska elementarskolan i Örebro Carl Gustaf Morén å allmänna

indragningsstaten uppföra eu pension till belopp af 1,200 kronor årligen

att utgå från och med månaden näst efter den, då hans tjänstgöringvid

nämnda skola upphört.

Till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden sistnämnda dag

här departementschefen i ämnet anfört följande:

»Uti en den 22 februari 1905 dagtecknad ansökning har förre

läraren vid tekniska elementarskolan i Örebro Carl Gustaf Morén i

underdånighet anhållit om beredande åt honom af pension under hans

återstående lifstid.

Morén, som är född den 13 mars 1846 och sålunda öfverskridit

59 års ålder, har i ansökningen anfört, att han, som i unga år saknat

medel att studera vid universitet och där aflägga lärdomsprof, icke

kunnat erhålla ordinarie befattning vid statens undervisningsanstalter,

utan endast på förordnande innehaft sådana tjänster, nämligen dels

såsom vikarie på lektorsstadiet vid högre allmänna läroverket i Örebro

under åren 1885 och 1886, dels ock såsom lärare i moderna språk vid

tekniska elementarskolan i samma stad under åren 1872—1904 eller

under 65 lästerminer. Dessutom hade Morén under tiden 1875—1899

eller omkring 24 år tjänstgjort såsom lärare i engelska språket på det

högre stadiet vid Örebro elementarskola för flickor äfvensom lämnat

enskild undervisning åt lärare vid allmänna läroverk, lärarinnor vid

flickskolor och officerare vid armén. Vid sidan af denna lärareverksamhet

hade Morén under tiden från och med år 1866 författat och

utgifvit ett stort antal läroböcker, ordböcker och annan för undervisning

afsedd litteratur. Då detta ihärdiga lifsarbete varit mycket ringa

aflönadt, hade Morén, som ända sedan barndomen lidit af ekonomiskt

tryck, icke kunnat förvärfva så mycket, att han utan bekymmer kunde

s. 99 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

99

emotse den annalkande ålderdomen, utan då arbetsförmågan nn nästan

upphört, stode han inför utsikten att blifva i saknad af existensmedel.

På grund af iråkad sjukdom hade nämligen Morén blifvit oförmögen

att undervisa och nödgats frånträda sin anställning vid tekniska elementarskolan.

Morén ville därför i underdånighet anhålla, det Kungl. Maj:t

täcktes bereda honom en årlig lifstidspension till belopp motsvarande

minst den af honom vid tekniska skolan senast uppburna aflöning eller

1,200 kronor årligen.

Vid denna ansökan har Morén fogat, förutom behörigt frej dbetyg,

dels intyg af rektor vid tekniska elementarskolan i Örebro, utvisande,

att Morén från och med höstterminen 1872 antagits såsom lärare i

engelska språket vid elementarskolan mot ett arfvode af 1 riksdaler

50 öre i timmen och en tjänstgöringstid af 5 timmar i veckan, att han

snart blifvit lärare äfven i tyska och vårterminen 1875 erhållit fast

aflöning af 600 kronor årligen, antagligen med undervisningstid af 6

timmar i veckan, att eller skolans omorganisation år 1877 och därmed

följande lönereglering Morén fortfarande åtnjulit 600 kronor om året

ända till höstterminen 1901, då parallellkurser börjat anordnas, hvarefter

hans arfvode successivt stigit till 1,250 kronor om året med 12

timmars tjänstgöring i veckan, sedan dubbla afdelningar hunnit bildas

i alla tre årskurserna, samt att Morén den 3 februari 1905 anmält sig

vara förhindrad att vidare tjänstgöra och följande dag med läkarebetyg

styrkt sin oförmåga i detta afseende, dels en af lektorn II. Borg och

läroverksadjunkten O. W. Kropp upprättad förteckning å mer än 40 af

Morén författade och utgifna läroböcker, ordböcker och litterära arbeten

af annat slag, allt afseende undervisning i lefvande språk, dels ock ett

den 3 februari 1905 utgifvet intyg af legitimerad läkare att Morén lider

af nervositet och kronisk eczem samt på grund af dessa sjukdomar

är oförmögen att undervisa.

Styrelsen för tekniska elementarskolan i Örebro, som den 25

februari 1905 yttrat sig öfver ansökningen, har anfört, att med afseende

särskildt å den för undervisningen i främmande lefvande språk särdeles

gagnande litterära verksamhet, hvaråt Morén ägnat sitt lif, och då han

mot en ringa lön utan afbrott skött undervisningen i främmande språk

vid elementarskolan allt sedan höstterminen 1872, därvid han ådagalagt

synnerligt nit och skicklighet, samt Morén städse fört en hedrande

vandel, styrelsen, som väl kände och kunde vitsorda sanningen af hvad

Morén andragit, ville i underdånighet förorda bifall till hans ansökning.

Efter nådig remiss har statskontoret i underdånigt utlåtande den

21 mars 1905, jämte meddelande att den för tekniska elementarskolan

i Örebro gällande aflöningsstat icke upptager något särskildt arfvode

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

till extra lärare i främmande lefvande språk, vidare anfört att på grund

af Moréns långa tjänstgöringstid vid nämnda skola samt den för allmänna

undervisningen i öfrigt gagnande verksamhet, Morén syntes

hafva utöfvat, enligt statskontorets uppfattning skäl kunde anses föreligga

att hos Riksdagen göra framställning om beviljande åt sökanden

af ett årligt understödsbelopp af 1,200 kronor, samt att statskontoret

förty ville hemställa, det Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå

Riksdagen att å allmänna indragningsstaten för Morén uppföra ett understöd

till belopp af 1,200 kronor årligen att utgå från och med månaden

näst efter den, då hans tjänstgöring vid tekniska elementarskolan

i Örebro upphört.

Till närmare upplysning rörande de aflöningsförmåner, Morén

åtnjutit vid tekniska elementarskolan i Örebro, har skolans rektor till

ecklesiastikdepartementet öfverlämnat följande

»Utredning

angående anslag till undervisningen i främmande språk vid tekniska

elementarskolan i Örebro.

Enligt den för de tekniska elementarskolorna i nåder fastställda

ordinarie aflönings- och utgiftsstaten utgör bidraget till kostnaden för

undervisning i främmande språk 400 kronor årligen. Då emellertid

läraren i detta ämne C. G. Morén undervisat 2 timmar i A*eckan i

hvarje af skolans tre klasser samt dessutom lämnat nybörjare 2 extra

timmar eller inalles 8 timmar i veckan, syntes redan från början detta

anslag skolstyrelsen för litet, hvarför såsom fyllnad årligen togos 200

kronor af inskrifnings- och terminsafgifter. Sedan parallellkurser från

och med höstterminen 1901 börjat här anordnas, har Riksdagen på

Kungl. Maj:ts framställning ytterligare beviljat följande extra anslag:

år 1901 för 2 timmar i klass 1 .................. 200 kronor

» 1902 » 2 » » » 2 ................. 200 »

» 1903 » 2 » » » 3 .................. 250 »

Under läsåren 1903—04 och 1904—05 har således anslaget för

undervisning i främmande språk med eu tjänstgöringstid af 14 timmar

i veckan utgjorts af

på ordinarie stat ............................................... 400 kronor

af elevafgifter...................................................... 200 »

på extra stat .............................. 650 »

Summa 1,250 kronor».

s. 101 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

101

Den pensionsfråga, som här föreligger, anser jag vara mycket

behjärtansvärd. Ehuru Morén icke varit innehafvare af ordinarie lärarebefattning,

har han dock under mer än 32 år meddelat undervisning i

ett af statens läroverk, och vederbörande styrelse har vitsordat, att han

i denna sin tjänstgöring ådagalagt synnerligt nit och skicklighet. Då

därtill kommer, att Morén utöfvat en mycket omfattande verksamhet

såsom utgifvare af läro- och ordböcker m. m. i lefvande språk, Indika

varit till nytta för vårt undervisningsväsende, anser jag, att, då Morén

nu till följd af ålder och sjukdom ej längre förmår genom arbete förskaffa

sig medel till sitt uppehälle, staten ej bör lämna honom utan

understöd för hans återstående lifstid. I betraktande af de pensioner,

som bestås ordinarie ämneslärare vid rikets undervisningsanstalter, synes

mig befogad anmärkning icke kunna göras mot det i ärendet ifrågasatta

belopp, 1,200 kronor årligen.»

Med anledning af hvad sålunda i statsrådsprotokollet meddelats

finner val utskottet pension af statsmedel böra förre läraren Morén

beredas, men anser med hänsyn till det jämförelsevis ringa antal undervisningstimmar

i veckan, som ålegat Morén vid hans tjänstgöring i

statens läroverk, samt den tidiga ålder af 59 år, hvarunder bemälde.

å stat icke uppförde lärare nu kommer i åtnjutande af pension, icke

höra sättas högre än 1,000 kronor.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kung!.

Maj:ts ifrågavarande framställning, att för förre läraren

vid tekniska elementarskolan i Örebro Carl Gustaf

Morén å allmänna indragningsstaten uppföres en pension

till belopp af 1,000 kronor årligen att utgå från

och med månaden näst efter den, då hans tjänstgöringvid

nämnda skola upphört.

39:o) Kungl. Maj:t har i statsverkspropositionen under denna

liufvudtitel, punkt 25, föreslagit, ätt änkan efter svenska mosskulturföreningens

botanist och torfgeolog Robert Tolf, Wilhelmina Albertina

Tolf, född Eländer, måtte, så länge hon förblefve änka, å allmänna indragningsstaten

åtnjuta eu årlig pension af 400 kronor, att utgå från

och med år 1905.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden

den 28 oktober 1904 i ämnet anfört följande:

Utskottets

yttrande.

ÅMJ.

pension åt

R. Tolfs änka,

Wilhelmina

Albertina Tolf,

född Eländer.

[25.]

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Uti en till Eders Kung]. Maj:t ställd skrift har svenska mosskulturföreningen

anhållit, att Eders Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen

aflåta nådig proposition om beviljande af en årlig pension af

400 kronor, att från och med år 1905 utgå till änkan efter föreningens

botanist och torfgeolog Robert Tolf, Vilhelmina Albertina Tolf,

född Eländer; och har till stöd för denna ansökning anförts och åberopats

hufvudsakligen:

att Tolf, hvilken, utgången ur ett mycket fattigt hem, under sin

uppväxttid haft att kämpa med stora ekonomiska svårigheter o.ch måst

för sitt uppehälle under flera år arbeta som färgargesäll, genom själfstudier

och ovanlig energi lyckats förskaffa sig mycket goda kunskaper,

särskildt i naturvetenskaperna, så att han vid 34 års ålder aflagt mogenhetsexamen

och därvid erhållit högsta betyg bland examinanderna;

att lian därefter fortfarande under åtskilliga år utöfvat sitt yrke

som färgare, men samtidigt idkat botaniska studier med sådan framgång,

att hans afhandlingar väckt uppmärksamhet inom den vetenskapliga

världen;

att han år 1890 antagits till botanisk assistent i svenska mosskulturföreningen,

hvilken befattning han innehaft till sin den 21 december

1903 inträffade död, och i hvilken lian genom sin stora arbetsförmåga,

sina framstående kunskaper och sitt lifliga intresse utöfvat en

synnerligen gagnelig verksamhet ej blott för föreningen utan för helalandet,

hvarjämte lian genom sina till flera tusental uppgående mossundersökningar

och öfriga arbeten i hög grad bidragit att öka kännedomen

om mossmarkernas bildningssätt, beskaffenhet och utbredning

samt därigenom såväl direkt som indirekt till mosskulturens och torfindustriens

utveckling;

att han sedan år 1896 äfven varit föreståndare för Jönköpings

läns frökontrollanstalt och jämväl i denna egenskap gjort jordbruket

stora tjänster; samt

att han sålunda visserligen icke innehaft någon befattning omedelbart

i statens tjänst, men att hans hufvudsakliga verksamhet likväl

fallit inom två af staten understödda institutioner, svenska mosskulturföreningen

och Jönköpings läns frökontrollanstalt.

Vid denna ansökning hafva fogats dels prästbetyg, utvisande att

Tolfs änka Vilhelmina Albertina Tolf, född Eländer, som vore född den

23 april 1852, hade i sitt äktenskap, förutom två myndiga söner, dottern

Lovisa Limma, född den 8 juli 1892, dels läkarbetyg af innehåll, att

änkan Tolf på grund af blodbrist och nervsvaghet ägde en betydligt

minskad förmåga att genom arbete förskaffa sig sin bärgning, dels

styrkt transumerad afskrift af den efter Tolf upprättade bouppteckning,

s. 103 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

103

utvisande att boets behållning utgjorde 68 kronor 82 öre, dels ock intyg

af styrelsen för den med statsmedel understödda frökontrollanstalten i

Jönköping af innehåll, att Tolf, som den 27 november 1895 utsetts till

föreståndare för ifrågavarande anstalt, hvilken befattning han tiilträdt

den 1 januari 1896 och sedermera innehaft till sin död, städse med

synnerligt nit och till styrelsens fulla belåtenhet fullgjort sina åligganden

såsom föreståndare för frökontrollanstalten, hvilken under hans ledning

tillvunnit sig den stora allmänhetens förtroende och till följd däraf

utvecklats, så att den numera intoge ett af de främsta rummen bland

frökontrollanstalterna i riket.

Landtbruksstyrelsen har i infordradt underdånigt utlåtande af den

13 nästlidne september anfört, att styrelsen, i likhet med svenska mosskulturföreningen,

ansåge Tolfs förtjänster om mosskulturen och torfindustrien

vara af stor betydelse för hela landet och att hans hängifvenhet

för det arbete, han sålunda utfört, varit eu af orsakerna därtih,

att han icke kunnat så sörja för sin efterlefvande hustru och minderåriga

dotter, alt dessa blifvit försäkrade om ens sitt nödtorftiga uppehälle;

och har styrelsen vidare meddelat, att Tolf med utmärkt skicklighet

och utan särskild ersättning åstadkommit samlingar af till mossvegetationen

hörande pressade växter, upplysande för mosskulturen,

hvilka samlingar genom svenska mosskulturföreningens försorg tillställts

ett flertal af landets landtbruksläroverk, samt att han för svenska mosskulturföreningens

museum bildat och ordnat samlingar, belysande växtsjukdomarna

m. in., af icke ringa betydelse för kännedomen om denna

gren af botaniken. Då Tolf sålunda inlagt stor förtjänst om mosskulturen,

eu förtjänst, som utan tvifvel komme hela landet till godo,

och då han af oegennyttigt nit för denna sin verksamhet blifvit ur

stånd att sörja för sina närmastes välfärd, ansåge landtbruksstyrelsen,

i likhet med svenska mosskulturföreningen, att staten borde inskrida

för att bereda Tolfs änka ett understöd för hennes återstående lefnad.

På grund af det anförda har landtbruksstyrelsen biträdt den af

mosskulturföreningen gjorda framställningen.

Statskontoret, som jämväl yttrat sig i ärendet, har i underdånigt

utlåtande den 5 innevarande oktober anfört att, därest Eders Kung!.

Maj:t med afseende å de af svenska mosskulturföreningen och landtbruksstyrelsen

åberopade omständigheter skulle anse skäl förefinnas att

hos Riksdagen göra framställning om beredande af pension åt änkan

Tolf, det i sådant afseende föreslagna beloppet, 400 kronor, icke gifvit

anledning till någon erinran från statskontorets sida.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Statsutskottets, Utlåtande N:o 11.

Vid innevarande års riksdag föreslogs uti eu inom Andra Kammaren

väckt motion, att Riksdagen måtte åt Tolfs änka bevilja en årlig

pension af 500 kronor att utgå från ocli med år 1905. Statsutskottet

förklarade sig visserligen erkänna det förtjänstfulla i Tolfs verksamhet

och behjärta hans änkas belägenhet i ekonomiskt afseende, men fann

sig dock icke kunna tillstyrka bifall till berörda, af enskilde motionärer

framlagda förslag, enär utskottet ansåge, att pension af det föreliggande

slaget endast efter pröfning af och på grund af framställning från Eders

Kungl. Magt möjligen kunde beviljas. I enlighet härmed blef motionen

af Riksdagen afslagen.

Då nu frågan om beredande af pension åt änkan Tolf föreligger

till Eders Kungl. Maj:ts pröfning, tvekar jag icke att tillstyrka, att

framställning om beviljande af dylik pension göres hos Riksdagen.

Tolfs i hög grad framstående och betydelsefulla verksamhet, förnämligast

till främjande af mosskulturen och torfindustrien, har utaf mossig

ulturför eningen och landtbruksstyrelsen kraftigt framhållits, och kan

af mig till fullo vitsordas. Riksdagen har förut vid åtskilliga tillfällen

på Eders Kungl. Majds förslag beviljat pensioner till däraf i behof

varande änkor efter personer, Indika icke i egentlig mening varit statstjänare,

men som genom arten och betydelsen af sin verksamhet varit

det allmänna till framstående gagn.

I betraktande å ena sidan af Tolfs under ett oegennyttigt och i

hög grad sträfsamt arbete gjorda betydelsefulla insats till främjande af

landets modernäring och å andra sidan däraf, att änkan Tolfs försvagade

hälsotillstånd för henne betydligt försvårar möjligheten att genom eget

arbete bidraga till sin och sin omyndiga dotters bärgning samt att

behållningen i hennes aflidne mans bo endast uppgått till några tiotal

kronor, finner jag uppenbart, att ett fall här föreligger, där om någonsin

en dylik statsmakternas mellankomst måste anses af omständigheterna

påkallad.»

På grund af hvad departementschefen sålunda anfört och då han

icke hade något att erinra mot det af mosskulturföreningen föreslagna

pensionsbeloppet, hemställde departementschefen om aflåtande af proposition

till Riksdagen i ämnet.

I betraktande af den för vårt jordbruk synnerligen gagnande

verksamhet, som Tolf utöfvat, anser sig utskottet böra förorda, att

pension beredes hans änka, och får därför hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning

må af Riksdagen bifallas.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

105

40:o) Kung].. Maj:t har under denna hufvudtitel, punkt 2G, föreslagit,

att rit- och koloreringsbiträdet vid rikets allmänna kartverk Hilda

Leontina Klein måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder

hon afginge från sin tjänstebefattning vid kartverket, under sin återstående

lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

af 1,040 kronor.

Till statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 18 november

1904 har departementschefen i ämnet anfört följande:

»Uti underdånig skrifvelse den 4 nästlidne oktober har chefen för

rikets allmänna kartverk — med förmälan att vid nämnda kartverk

anställda rit- och koloreringsbiträdet Hilda Leontina Klein hos honom

gjort framställning därom, att åt henne, som på grund af ålder och

nedsatta kroppskrafter ej längre ansåge sig kunna på tillfredsställande

sätt fullgöra sina hittillsvarande åligganden, måtte utverkas pension i

öfverensstämmelse med hvad på Eders Kungl. Maj:ts förslag af Riksdagen

beviljats afskedstagande kartograf — hemställt, att Eders Kungl.

Maj:t täcktes till Riksdagen framlägga nådig proposition därom, att åt

Klein måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder hon från

sin befattning vid kartverket afginge, under hennes återstående lifstid

å allmänna indragningsstaten beviljas en årlig pension af 1,040 kronor.

Af handlingarna i detta ärende inhämtas, att Klein, som är född

den 20 januari 1837 och ogift, allt sedan den 4 januari 1866 innehaft

sin befattning vid kartverket och därunder varit sysselsatt med

karttransportering, ritning och korrekturläsning, hvillca uppdrag hon,

enligt hvad kartverkschefen vitsordat, städse fullgjort med samvetsgrannhet

och skicklighet samt till vederbörande kartverkschefers fulla

belåtenhet, hvarjämte under hennes ledning andra ritbiträden utbildats;

att Klein, enligt vederbörligt läkarintyg, lidit och fortfarande lider af

reumatisk gikt i armar och händer, till följd hvaraf hennes förmåga

att med händerna något uträtta anses vara i hög grad inskränkt; samt

att Klein för närvarande åtnjuter ett årligt arfvode af 1,300 kronor.

Uti sin underdåniga skrifvelse i ärendet liar kartverkschefen framhållit,

att då Klein på grund af sin höga ålder och de i läkarintyget

omförmälda orsaker hindrades att lämna en arbetsprodukt, som kunde

anses tillfredsställande, såväl billighet som ett rätt tillgodoseende af

kartverkets intressen syntes fordra, att hennes ålderdom genom pension

tryggades, samt att genom Kleins afgång från sin befattning tillfälle

bereddes att för kartverkets räkning erhålla frisk arbetskraft, och har

kartverkschefen, ehuru vid den under innevarande år verkställda penBih.

till Rilcsd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 14

Ang.

pension åt ritoch

koloreringsbiträdet

vid

rikets allmänna

kartverk Hilda

Leontina Klein.

[26.]

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

sionering af tvä vid rikets allmänna kartverk anställda kartografer

pensionsbeloppen bestämts till allenast 662/''s procent af uppburet årsarfvode,

ansett sig böra, i betraktande af det betydligt lägre arfvode,

som af Klein nppburits, hemställa, att i nu ifrågavarande tall pensionen

måtte bestämmas till 80 procent af arfvodet.

Till följd af nådig remiss har statskontoret öfver förevarande

framställning afgifvit underdånigt utlåtande af den 26 nästlidne oktober

och häruti tillkännagifvit, att statskontoret med afseende å Kleins

framskridna ålder och långa, val vitsordade tjänstetid samt årsarfvodets

jämförelsevis mindre betydande belopp icke funnit anledning till erinran

mot den af kartverkschefen gjorda hemställan.

Af hvad i detta ärende förekommit torde vara utredt, att ritbiträdet

Klein numera är oförmögen att på ett tillfredsställande sätt

sköta sin befattning vid rikets allmänna kartverk. Då Klein uppnått

en ålder af snart 68 år och i det närmaste 39 år varit anställd i statens

tjänst samt vitsordadt blifvit, att hon städse på ett samvetsgrant

och förtjänstfullt sätt skött sin befattning, anser jag mig höra tillstyrka,

att Eders Kung]. Maj:t behagade göra framställning till Riksdagen om

beviljande åt Klein af pension å allmänna indragningsstaten. I fråga

om pensionens belopp finner jag, med hänsyn till hvad kartsverkschefen

och statskontoret anfört, detsamma icke skäligen kunna bestämmas lägre

än till 80 procent af Kleins årsarfvode eller sålunda till 1,040 kronor.»

Utskottet, som icke mot ifrågavarande förslag haft annat att

erinra än att pensionsbeloppet synts lämpligen böra, på sätt förut

beträffande kartografer vid rikets allmänna kartverk ägt rum sättas

till ett mot två tredjedelar af årsarfvodet svarande belopp eller i jämnadt

tal 900 kronor, hemställer alltså,

att Kung!. Maj:ts ifrågavarande framställning

må af Riksdagen på det sätt bifallas, att rit- och

koloreringsbiträdet vid rikets allmänna kartverk Hilda

Leontina Klein må från och med månaden näst efter

den, hvarunder hon afgår från sin tjänstebefattning

vid kartverket, under sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension af 900

kronor.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o IL

107

41:o) Kung!. Maj:t liar under förevarande hufvudtitel, punkt 27,

föreslagit, att förre instruktören i boskapsskötsel Fredrik Reinhold Cederborglis

änka Maria Pauline Cederborgh, född Graf ström, måtte, så länge

hon förblefve änka, å allmänna indragningsstaten åtnjuta eu årlig pension

af 400 kronor, att utgå från och med år 1905.

Statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 31 december 1904

innehåller härom följande yttrande af departementschefen:

»Uti en till Eders Kungl. Maj:t ställd, till landtbruksstyrelsen ingifven

och af nämnda styrelse med underdånigt utlåtande af den 25

nästlidne november öfverlämnad skrift har förre instruktören i boskapsskötsel

Fredrik Reinhold Cederborghs änka Maria Pauline Cederborgh,

född Grafström, med förmälan att hennes man den 5 sistlidne augusti

aflidit utan att efterlämna medel till hennes framtida bärgning, i underdånighet

anhållit, det täcktes Eders Kungl. Maj:t hos Riksdagen utverka

pension åt henne, som däraf vore i stort behof.

V id ansökningen voro fogade dels ett för sökanden utfärdadt prästbevis,

utvisande att hon är född den 17 mars 1849, dels den efter

sökandens bemälde man upprättade bouppteckning, enligt hvilken boets

behållning utgjort 1,622 kronor och den aflidne såsom stärbhusdelägare

efterlämnat, förutom sökanden och en gift dotter, två ogifta döttrar, af

hvilka clen yngsta är född år 1884, dels ock af särskilda personer utfärdade

intyg, hvaraf inhämtas, att sökanden ej är berättigad till pension

eller annan därmed jämförlig förmån, ej äger annat kapital än hvad

af berörda bouppteckning utvisas och ej heller äger annan årlig inkomst

än den, hon genom mottagandet af inackordering- i sitt hem kan

bereda sig.

Uti sitt ofvanberörda underdåniga utlåtande har landtbruksstyrelsen

meddelat, att instruktören Cederborgh, hvilken, född den 27 juli 1827,

af landtbruksakademiens förvaltningskommitté den 30 januari 1867

antagits att tillsvidare vara undervisare i boskapsskötsel och mejerihushållning

mot ett årligt arfvode af 1,500 riksdaler riksmynt och rätt

till gradvis skeende förbättring i löneförmånerna jämlikt nådiga brefvet

den 13 juli 1866, samt den 18 januari 1889 förordnats att vara instruktör

i boskapsskötsel mot åtnjutande af de löneförmåner, som åtföljde befattningen,

nämligen lön 2,000 kronor och tre ålderstillägg, hvart och

ett å 500 kronor, den 3 december 1897 undfått afsked från nämnda

befattning med rätt, enligt medgifvande i nådigt bref den 19 därförutgångne

november, att under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension af 3,000 kronor. Och har landt
-

Ang.

pension åt

förre instruktören

i boskapsskötsel

F. R.

Cederborghs

änka.

[27.]

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang.

pension åt

domänintendenten

U. J.

Ljung beck.

[28.]

bruksstyrelsen — under framhållande af att, då instruktören Cederborghs

aflönings förmåner och j)ension icke varit så stora, att de lämnat honom

tillfälle att göra några besparingar för betryggande af sin makas bärgning

efter hans död, samt Cederborgh, i likhet med landtörnksstyrelsens

öfriga underlydande tjänstemän, icke varit berättigad till inträde i civilstatens

pensionsinrättning och sålunda ej heller på detta sätt kunnat

sörja för sin änkas uppehälle, staten syntes böra genom beviljande af

pension åt änkan, som saknade egna nämnvärda tillgångar, bidraga till

att trygga henne mot att under hennes återstående lifstid lida nöd —

hemställt om aflåtande af nådig proposition till Riksdagen om beviljande

åt sökanden af en årlig pension till belopp al 400 kronor.

Statskontoret har uti underdånigt utlåtande den 14 innevarande

december, vid det förhållande att instruktören Cederborgh icke haft

tillfälle att genom inbetalningar i någon af staten understödd pensionskassa

bereda sin efterlefvande hustru rätt till pension, och då sökanden

obestridligen syntes vara i behof af det begärda understödet, mot hvars

af landtbruksstyrelsen föreslagna belopp statskontoret icke hade något

att erinra, i ärendet gjort enahanda framställning som landtbruksstyrelsen.))

På grund af hvad sålunda blifvit i ärendet anfördt och upplyst,

funne departementschefen sig, lika med ämbetsverken, böra understödja

den gjorda ansökningen om pension från statsverket åt änkan Cederborgh''.

Med afseende å det af ämbetsverken tillstyrkta beloppet åt

den ifrågasatta pensionen hade departementschefen ej något att anmärka.

Med hänsyn till hvad i statsrådsprotokollet sålunda meddelats, får

utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning

må af Riksdagen bifallas.

42:o) Kungl. Maj:t liar i statsverkspropositionen under denna

hufvudtitel, punkt 28,'' föreslagit, att domänintendenten Henrik Jakob

Ljungbeck måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder hans

förordnande såsom domänintendent komme att upphöra, under sin återstående

lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta eu årlig pension

af 2,500 kronor.

Statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 31 december 1904

innehåller härom följande yttrande af departementschefen:

»Uti en till Eders Kungl. Maj:t ställd, till Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Kronobergs län ingifven och af Eders Kungl.

Maj:ts bemälda befallningshafvande med eget underdånigt utlåtande af

s. 109 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

109

den 13 oktober 1904 öfverlämnad skrift har domänintendenten i nämnda

län, vice häraclshöfdingen Henrik Jakob Ljungbeck i underdånighet anhållit,

att han, som på grund af ålder och sjuklighet såge sig nödsakad

att inom den närmaste tiden begära nådigt entledigande från domänintendentsbefättningen,

måtte vid afskedstagande! blifva i nåder tillagd

eu årlig pension af 3,000 kronor under sin återstående lifstid.

Af en ansökningen bilagd, bestyrkt tjänstförteckning inhämtas,

att Ljungbeck, som enligt företedt åldersbevis är född den 27 maj 1837

och alltså uppnått en ålder af mer än 67 år, efter aflagd examen för

inträde i rikets rättegångsverk den 1 juni 1864 antagits till auskultant

1 Eders Kungl. Maj:ts och rikets hofrätt öfver Skåne och Blekinge samt

befordrats till vice häradshöfding den 7 oktober 1868; att han under

åren 1867—1874 efter vederbörliga förordnanden hållit sammanlagdt

17 lagtima ting och 14 allmänna tingssammanträden samt under 3 år

2 månader förestått domarämbete och under nära 4 månader borgmästarämbetet

i Växjö; att han den 1 september 1874 förordnats att

tills vidare förestå länsnotarietjänsten inom Kronobergs län och sådan

tjänst utöfvat under 9 månader samt efter vederbörliga förordnanden

under 7Vs månader år 1875 bestridt landssekreterartjänsten i samma

län; samt att han från och med den 1 januari 1878 oafbrutet innehaft

nådigt förordnande att vara domänintendent i Kronobergs län.

Till stöd för ansökningen bär Ljungbeck framhållit hufvudsakligen,

att han under 40 år varit anställd i statens tjänst; att förhållandena

inom länet varit sådana, att däraf förorsakats en för domänintendenten

arbetsam och besvärlig skriftväxling, hvilken i förening med befattningen

i öfrigt åtföljande åligganden betagit Ljungbeck möjlighet att

åtaga sig inkomstgifvande enskilda uppdrag; att lefnadskostnaderna

under de senare åren betydligt stegrats; samt att Ljungbeck efter

afskedstagande! blefve i saknad af tillgångar för bestridandet af de för

hans bärgning nödiga utgifter; hvarjämte Ljungbeck erinrat, att det

arfvode, han i egenskap af domänintendent årligen åtnjutit, utgått med

olika belopp från 4,500 kronor ned till 2,500 kronor jämte ersättningför

tjänstresor enligt tredje klassen i gällande resereglemente.

Uti sitt öfver ansökningen afgifna underdåniga utlåtande har

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kronobergs län meddelat, att

Ljungbeck utöfver i ansökningen omförmälda befattningar under åren

1878—1883 varit föredragande i domänärenden inför Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande och därvid äfven ombesörjt ärendenas diariiföring,

uppsättning och expedition, samt att han oafkortadt disponerat

det till biträde för domängöromålens uppehållande hos länsstyrelsen

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

anvisade statsanslag, 700 kronor till år 1888, hvarefter lian fått årligen

uppbära 400 kronor till den 1 oktober 1892, från hvilken tid lian icke

bekommit någon del af berörda anslag; och har Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande, med vitsordande att Ljungbeck städse på ett i allo

nitiskt och förtjänstfullt sätt fullgjort de med domänintendentsbefattningen

förenade åligganden, och med bekräftande af hans uppgift, att

han vid afskedstagande! vore för sin utkomst i saknad af egna medel,

på grund däraf och af de i den underdåniga ansökningen åberopade förhållanden

på det lifligaste förordat, att den sökta pensionen måtte

varda honom i nåder beviljad.

Till följd af nådig remiss har domänstyrelsen den 11 november

1904 öfver ansökningen afgifvit underdånigt utlåtande och därvid framhållit,

att Ljungbeck, som uppnått en ålder af 67 år och varit verksam

i statens tjänst under mer än 40 år, däraf såsom domänintendent i nära

27 år, skulle, för den händelse att fullmakt å domänintendentsbefattningen

meddelats, enligt de grunder, som i allmänhet gällde för erhållande af

pension för civile tjänstinnehafvare, haft rätt till pension å allmänna

indragminffsstaten. Den omständigheten, att domänintendentsbefattningarna

uppehölles endast på förordnande, syntes styrelsen emellertid i

ett fall sådant som det förevarande, där vederbörande helt och hållet

och under största delen af sin lefnad ägnat sig åt statens tjänst, icke

böra tillmätas afgörande betydelse, så mycket mindre som sökanden,

då han, öfvergifvande annan statstjänst, hvilken antagligen skulle förskaffat

honom eu större och säkrare inkomst, af intresse för saken först

ägnat sina krafter åt detta håll, knappast kunnat förutse, att befattningen

ej med tiden skulle komma på ordinarie stat. Af nu anförda

skäl och då sökanden vid utförandet af sina tjänståligganden städse

visat sig nitisk och arbetsam, har styrelsen, med vitsordande därjämte

af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes uppgift därom, att sökanden

ej hade andra tillgångar för sitt uppehälle än de inkomster, domänintendentsbefattningen

beredde honom, i underdånighet på det lifligaste

tillstyrkt, att sökanden måtte tilldelas pension vid afskedstagandet.

Beträffande storleken af denna pension har styrelsen, utan att anse det

af sökanden äskade och af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

förordade beloppet vara för högt tilltaget, likväl och då sökandens arfvode

såsom domänintendent för närvarande utgjorde allenast 2,500

kronor, hemställt, att pensionen måtte komma att utgå med sistnämnda

belopp.

Jämväl statskontoret har den 14 december 1904 i ärendet afgifvit

infordradt underdånigt utlåtande och däri, i likhet med domänstyrelsen,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

in

funnit den omständighet, att Ljungbeck icke vore lagligen berättigad

till pension, icke kunna anses fritaga staten från skyldigheten att bereda

honom en skälig utkomst för hans återstående lifstid, då han nu

efter långvarig, väl vitsordad statstjänst vid framskriden ålder och på

grund af sjuklighet ansåge sig icke längre kunna sköta sin befattning;

och har statskontoret, då på grund af föreliggande omständigheter i nu

förevarande fall billigheten syntes bjuda, att pensionsbeloppet icke sattes

lägre än det till sökanden nu utgående arfvode, hemställt, att Eders

Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning om beviljande åt

Ljungbeck af eu årlig pension å 2,500 kronor.»

Då utskottet anser, att pensionen bör för domänintendenten Ljungbeck

bestämmas till samma belopp, som 1902 års Riksdag beviljade åt

domänintendenten M. Borgström, eller 2,000 kronor, hemställer utskottet,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kungl.

Maj:ts ifrågavarande framställning, att domänintendenten

Henrik Jakob Ljungbeck må från och med

månaden näst efter den, hvarunder hans förordnande

såsom domänintendent kommer att upphöra, under sin

återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta

en årlig pension af 2,000 kronor.

43:o) Kungl. Maj:t har i statsverkspropositionen under denna

lmfvudtitel, punkt 27, föreslagit, att assistenten vid kontrollverket Gustaf

Robert Nordgren måtte från och med månaden näst efter den, under

hvilken han erhölle afsked från assistentbefattningen, under sin återstående

lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig pension

af 1,600 kronor.

Till statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 14 januari innevarande

år har departementschefen i denna fråga anfört följande:

»I underdånig skrifvelse den 26 sistlidne september har kontrolldirektören,

på framställning af assistenten vid kontrollverket Gustaf

Robert Nordgren, hemställt om beredande af pension åt Nordgren vid

afskedstagandet från hans nämnda befattning.

Med erinran att enligt nådiga instruktionen för kontrollverket den

8 december 1876 därstädes skall finnas anställd eu assistent, hvilken

antages af kontrolldirektören tills vidare eller på viss tid, i senare fallet

för högst tre år i sänder, har kontrolldirektören anfört, att Nordgren,

som uppnått eu ålder af 74 år och tjänstgjort vid kontrollverket

under mera än 31V2 år, af hvilken tid han på grund af särskilda

Ang.

pension för

assistenten vid

kontrollverket

G. It. Nordgren.

[29.]

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Statsutskottets Utlåtande N.o 11.

förordnanden bestridt kontrollörstjänsten sammanlagd! 4 år 43 dagar,

från den 1 juli 1873 oafbrutet, utan åtnjutande af någon tjänstledighet,

tjänstgjort vid verket och därunder fullgjort sina åligganden med plikttrohet

och nit samt i utförandet af de honom åliggande proberingar

äfven vid sin numera höga ålder städse ådagalagt synnerlig noggrannhet

och skicklighet.

Under erinran tillika därom, att Nordgren den 16 september 1873

af Eders Kung!. Maj:t i nåder förklarats kompetent att, utan hinder däraf

att Nordgren icke undergått bergsexamen, söka och bestrida amanuensbefattning

vid kontrollverk et — en kompetens, som genom nådig

resolution den 30 december 1876 förklarats gälla äfven med afseende å

den i stället för amanuensbefattningen inrättade assistentbefattningen —

har kontrolldirektören vidare omförmält, att Nordgren icke kunnat

befordras till ordinarie innehafvare af kontrollörstjänsten vid kontrollverket

af den anledning, att en af honom ingifven underdånig ansökning

att varda tillerkänd behörighet att söka och erhålla nyssnämnda befattning,

hvilken ansökning förordats af dåvarande kontrolldirektören, men

afstyrkts af myntdirektören, genom nådigt beslut den 3 februari 1888

förklarats icke kunna vinna nådigt bifall.

Enligt den för kontrollverket gällande lönestaten utgör det för

assistenten vid ämbetsverket bestämda arfvode! 1,600 kronor.

Kontrolldirektören upplyser, att Nordgren därjämte från och med

år 1901 uppburit ett årligt dyrtidstillägg af 160 kronor samt af kontrollörens

tjänstgöringspenningar under åren 1901—1903 åtnjutit i

medeltal för hvarje år vid pass 180 kronor, hvadan de aflöningsmedel,

som Nordgren vid kontrollverket under de tre sist förflutna åren uppburit,

uppgått till i medeltal 1,940 kronor årligen.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer kontrolldirektören,

att Eders Kung! Magt täcktes aflåta nådig proposition till Riksdagen

om beviljande af en årlig pension för Nordgren, att utgå från och med

månaden näst efter den, då Nordgren erhölle afsked från sin befattning

vid kontrollverket, samt att, i anseende till Nordgrens höga ålder och

nitiska tjänstgöring under nära 32 år, pensionens belopp måtte föreslås

till 1,600 kronor om året.

Öfver berörda framställning har statskontoret den 5 sistlidne oktober

afgifvit infordradt underdånigt utlåtande; och har statskontoret därvid,

med afseende å Nordgrens höga ålder och långa tjänstetid samt arfvodets

jämförelsevis obetydliga storlek, ansett sig böra understödja den af

kontrolldirektören gjorda framställningen om beredande af pension åt

Nordgren till belopp, motsvarande hela assistentarfvodet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

118

På de af statskontoret anförda skäl samt med hänsyn till det

goda vitsord, kontrolldirektören afgifvit öfver Nordgrens tjänstgöringinom

kontrollverket, liar äfven jag funnit mig höra till bifall förorda

den gjorda framställningen.»

Utskottet finner visserligen pension af statsmedel böra assistenten

Nordgren beredas, men anser pensionens belopp böra bestämmas till

1,500 kronor, utgörande i rundt tal tre fjärdedelar af de aflöningsmedel

till belopp af 1,940 kronor, som enligt hvad till statsrådsprotokollet

meddelats, Nordgren under de senaste åren uppburit vid kontrollverket.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kungl.

Maj:ts förevarande framställning, att Riksdagen medgifver,

att assistenten vid kontrollverket Gustaf Robert

Nordgren må från och med månaden näst efter den,

under hvilken han erhåller afsked från assistentbefattningen,

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension af 1,500

kronor.

Riksdagens

Första Kammare väckt

44:o) Uti en inom

(n:o 35) har herr V. A. II. Cavalli föreslagit, att Riksdagen måtte bevilja

aflidne riksgäld sfullmäktigen Johan Johanssons från Noraskog änka

Maria Johansson, född Hansson, ett årligt understöd af 600 kronor, att

till henne utgå från den 1 mars 1905, så länge hon lefver ogift,

Till stöd för detta förslag har i motionen anförts följande:

»Den 2 innevarande februari afled i rikse-äldskontorets lokal full
-

motion Ang. en inom

Förtid Kammaren

väckt

motton.

mäktigen i sagda kontor, förre ålderspresidenten i Andra Kammaren

Johan Johansson från Noraskog, hvilken infunnit sig för att i fullmäktiges

sammanträde nämnda dag deltaga.

Jag behöfver icke för ledamöterna i svenska Riksdagen redogöra

för den långvariga och framstående verksamhet, som den aflidne utöfvat

inom Riksdagen och ett dess verk. Jag erinrar endast, att Johansson,

som föddes år 1840, första gången år 1869 invaldes i Riksdagens Andra

Kammare, att hans mandat därstädes oafbrutet — med undantag förtiden

u/6 1887 — Vi 1888 —- förnyades intill utgången af år 1902, att

Johansson under eu lång följd af år såsom ledamot deltagit i stats-,

bevillniugs- och bankoutskottens arbeten, i sistnämnda två utskott jämväl

Bih. till lliksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft.

15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Statsutskottets Utlåtande N:o li.

såsom vice ordförande, liksom ock att Johansson haft Riksdagens förtroende

alt vara fullmäktig i riksgäldskontoret under åren 1884—-1887

samt från år 1892 intill sin död. Det torde ock i fråga om hans verksamhet

i och för Riksdagen böra omförmälas det betydande, förtjänstfulla

och högt uppskattade arbete, han nedlagt vid redigerandet och

utgifningen af de båda registren till Rikets Ständers och Riksdagens

protokoll med bihang för tiden 1809—1899. Äfven har, såsom bekant,

hans arbetsflit och vidsträckta kunskaper tagits i anspråk genom en

mängd kommittéuppdrag, särskild! inom skattelagstiftningens område.

Om Johanssons offentliga verksamhet sålunda varit nitisk och

framstående, så har likväl den ersättning, han för sitt arbete uppburit,

icke varit så stor, att han därpå kunnat göra några besparingar.

Tvärtom visar den efter honom upprättade bouppteckningen, hvaraf ett

transsumt här bifogas, att tillgångarna ej räckt till att betala boets

skulder annorledes än genom anlitande af två försäkringar, som han

tagit på sitt lif. Efter användandet af dessa lifförsäkringars sammanlagda

belopp, 15,000 kronor, uppstår en liten behållning af 5,411 kronor

94 öre, hvars afkastning dock uppenbarligen icke är tillräcklig att bestrida

de anspråkslösa kostnaderna för uppehälle åt hans efterlämnade

änka Maria Johansson, som, född den 24 februari 1842, nu står utan stöd.

Jag hyser den uppfattningen, att det vid sådant förhållande skall

för den svenska Riksdagen vara en angenäm plikt att genom beviljande

åt änkefru Johansson af ett litet årligt understöd lämna et t erkännande

åt den ovanliga arbetslust, framstående duglighet och lefvande intresse,

hvarmed hennes make — såsom Andra Kammarens talman i sina minnesord

öfver honom yttrade — hängaf sig åt utförande af det värf,

som medborgarne lagt i hans händer.»

På grund af det betydande, förtjänstfulla och högt uppskattade

arbete Johansson nedlagt vid redigerandet och utgifningen af de båda

registren till Rikets Ständers och Riksdagens protokoll med bihang förtiden

1809 —1899, hemställer utskottet,

att Riksdagen må åt framlidne riksgäldsfullmäktigen

Johan Johanssons änka Maria Johansson, född

Hansson, å allmänna indragningsstaten bevilja en årlig

pension af 600 kronor, att utgå från och med den

1 mars 1905, så länge hon lefver ogift.

Ang. en inom 45:o) Uti eu inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion (n:o

tnaren tuckt 96'') bär herr M. F. Nyström föreslagit, att Riksdagen måtte besluta,

motion.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 11.

115

att till kung''], sekreteraren (Jarl Napoleon Sandström må från och med

månaden näst efter den, under hvilken han uppnått 75 år, från allmänna

indragningsstaten utgå under hans återstående lifstid en pension af

2,200 kronor.

Till stöd för motionen har anförts följande:

»Förste notarien hos Ändra Kammaren äfven vid detta riksmöte,

kung! sekreteraren (Jarl Napoleon Sandström, inträder i år i sitt sjuttiofemte

lefnads- och sitt femtionde tjänstår vid Riksdagen. Född den

21 september 1830 samt vid 1856 års riksdag anställd till en början

såsom kanslist och kort därefter såsom notarie hos borgarståndet, där

lian fortfarande innehade enahanda befattning under alla de följande

ståndsriksdagarna, öfvergick lian vid det nya representativa statsskickets

införande till den då nybildade Andra Kammaren, åt hvilken han sedermera

såsom notarie oafbrutet ägnat sin arbetsförmåga under kammarens

snart fyratioåriga tillvaro.

Ett så långvarigt arbete i Riksdagens och kammarens tjänst har

för visso hittills saknat och kommer antagligen att sakna motstycke.

Och då därtill kommer, att detta hans arbete, åt hvilket han offrat sin

mannaålders bästa krafter, städse varit väl vitsordat, torde detta innebära

eu maning, att, då hans krafter enligt naturens ordning mattas,

åt honom måtte beredas för hans, mänskligt att döma, få återstående

lefnadsår eu i ekonomiskt hänseende någorlunda tryggad existens.

lian har under senare åren såsom förste notarie hos kammaren

årligen uppburit i medeltal 2,200 kronor. Jag vet väl, att, då pension

begäres vid 65 års ålder, denna gemenligen plägar bestämmas att utgå

med 80 procent af lönen. Men då pension här ifrågasättes först vid

fyllda 75 år och själfva löneinkomsten i och för sig ej är stor, när

särskild hänsyn tages därtill, att den ifrågavarande tjänstemannen är

gift och har tvänne söner, af Indika den äldste i nästa månad fyller

18 år, att med ej ringa kostnader omhulda och uppfostra, anser jag,

att billighet och ömhet om denne gamle, gode och trogne tjänare höra

föranleda att afdrag ej göres å denna hans enda tillgång under återstående

åldriga dagar.»

Med anledning af förevarande motion får utskottet meddela att,

enligt hvad utskottet inhämtat, Sandström såsom förste notarie hos

Andra Kammaren i arfvode uppburit under de senaste fem åren i medeltal

2,001 kronor 60 öre; och har utskottet mot motionärens framställning

icke haft annat att erinra än att pensionsbeloppet synts lämpligen böra

bestämmas till 1,500 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

Utskottets

yttrande.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Statsutskottets Utlåtande Nio 11.

Ang.

anslaget till

allmänna

indragningsstaten.

[30.]

Ang.

anslag till upprätthållande

af

arméns pensionera^
[31.

]

att. Riksdagen må besluta, att förste notarien

hos Andra Kammaren Carl Napoleon Sandström må

från och med månaden näst efter den, under hvilken

han uppnått 75 år, under sin återstående lifstid å

allmänna indragningsstaten uppbära en pension af

1,500 kronor årligen.

46:o) Kung!. Magt bär i punkten 30 af tionde hufvudtiteln föreslagit,

att anslaget till allmänna indragningsstaten måtte höjas med

90,020 kronor, eller från 2,019,817 kronor till 2,109,837 kronor.

Statsrådet och chefen för finansdepartementet har till statsrådsprotokollet

öfver finansärenden den 14 januari innevarande år anfört,

att utgifterna från detta anslag i runda tal uppgått, år 1899 till 2,147,900

kronor, år 1900 till 2,181,200 kronor, år 1901 till 2,157,300 kronor,

år 1902 till 2,161,100 kronor och år 1903 till 2,230,300 kronor. Anslaget

borde därför ökas med ett belopp, som för jämnande af riksstatens

slutsumma upptoges till 90,020 kronor, eller från 2,019,817

kronor till kronor 2,109,837.

Utskottet hemställer

att Riksdagen må i r i kasta ten för är 1906 höja

anslaget till allmänna indragningsstaten från 2,019,817

kronor till 2,109,837 kronor, eller med 90,020 kronor;

dock med rätt för utskottet att vid uppgörande af

riksstaten för år 1906 i anslagets slutsumma vidtaga

den jämkning, som för jämnande af riksstadens slutsumma

kan finnas erforderlig.

Extra anslag.

47:o) I enlighet med Kungi. Maj:ts i punkten 31 af tionde hufvudtiteln

gjorda framställning och i likhet med hvad årligen allt sedan år

1894 ägt rum, hemställer utskottet,

att å extra stat för år 1906 må anvisas ett

förslagsanslag af 1,540,000 kronor, att användas såväl

till upprätthållandet af arméns pensionskassas egen

pensionering med fastställda pensionsbelopp, mot skyl
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

117

dighet för pensionskassan att afstå det för året densamma

tillkommande vederlag för de till statsverket

indragna rusthållsafgifterua, som ock till fyllnadspensioner

i enlighet med fastställda grunder för sådana

pensioners utgående.

4S:o) Med tillstyrkande af bifall till Kung]. Maj.ts uti punkten 32

under denna hufvudtitel gjorda framställning och under hänvisning till

det vid punkt l:o) uti detta utlåtande intagna utdrag af statsrådsprotokollet

öfver landtförsvarsärenden den 2 december 1904 far utskottet

hemställa,

att till förstärkande af det i 1905 års riksstat

uppförda anslag för bidrag till pensionering al änkor

och barn efter befäl och underbefäl med vederlikar

vid armén på extra stat lör år 1906 ma anvisas ett

belopp af 1,379 kronor.

49:o) Uti punkten 33 af tionde hufvudtitelu har Kungl. Maj:t

föreslagit Riksdagen medgifva, att indelt manskap, som afsked as efter

minst 25 års tjänstetid, må åtnjuta underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa

med 36 kronor årligen, samt å extra stat för år 1906 anvisa

50,000 kronor med benämning »för tidigare pensionering åt aiskedadt

indelt manskap», att tilldelas krigsmanshuskassan.

Statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 16 december

1904 innehåller i detta ämne följande anförande af departementschefen.

»I skrifvelse den 18 maj innevarande år angående regleringen af

utgifterna under riksstatens tionde hufvudtitel har Riksdagen anhållit,

bland annat, det Eders Kungl. Maj:t täcktes vidtaga sådana åtgärder,

att nu kvarstående indelt manskap måtte blifva berättigad! till underhåll

från Vadstena krigsmanshuskassa efter 25 tjänstår i stället för

efter nu för vissa fall bestämda 30 tjänstår. Sedan Eders Kungl.

Maj:t genom nådigt bref den 1 därpåföljande juli anbefallt arméförvaltningen

å civila departementet att inkomma med underdånigt yttrande

och förslag i ärendet, har arméförvaltningen i underdånig, skrifvelse

i ämnet den 13 innevarande december erinrat, att det indelta

manskapet, utom vid inträffad skada under tjänstgöring, vore berättigad!

till underhåll i tredje klassen af krigsmanshuskassan med 36

kronor årligen efter fulla 30 tjänstår samt i fjärde klassen med 24

Ant/. ■

förstärkande

af det i 1005

års riksstat

uppförda anslag

för bidrag

till pensionering

af änkor och

barn efter befäl

och underbefäl

vid armén.

[32.]

Ang.

beredande af

rätt för kvarstående

indelt

manskap till

underhåll från

Vadstenakrigsmanshuskassa

efter 25

tjänstår i fall,

där nu 30

tjänster äro

föreskrifva.

[33.]

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

kronor årligen efter 25 tjänstår. Pensionen i tredje klassen tillträddes

med månaden näst efter den, då afsked erhållits. Med afseende å tillträdande

af pension i fjärde klassen inträdde rätt därtill för indelt man
-

agare
-

Eders

indelt

krigs
varit.

skap vid Norrbottens och Västerbottens regementen, Jämtlands

regemente samt Norrlands dragonregemente (de förr så kallade jägarnkårerna)

med månaden näst efter afskedet, såvidt den alskedade då

uppnått 45 lefnadsår, men för indelt manskap vid annat truppförband

först när den afskedadc uppnått 50 lefnadsår samt 30 år förflutit från

hans inträde i tjänst. Intill dess ifrågavarande villkor uppfyllts, hade

den afskedado endast en expektansrätt till pension.

Då Riksdagen i sin ofvannämnda skrifvelse anhållit, att

Kung]. Maj:t täcktes vidtaga sådana åtgärder, att kvarstående

manskap måtte blifva berättigad t till underhåll från Vadstena

manshuskassa efter 25 tjänstår, hade tydligen Riksdagens afsikt

att allt indelt manskap skulle kunna afskedas redan efter 25 tjänstår

och då erhålla eu pension af 36 kronor årligen från och med månaden

näst efter afskedet.

Enär såsom nyss vore nämnd t indelt manskap vid Norrbottens

och Västerbottens regementen, Jämtlands fältjägareregemente och Norrlands

dragonregemente redan nu efter eu tjänstetid af 25 år vore berättigadt

till under!)all genast vid afskedet med 24 kronor årligen samt

Vadstena krigsmanshuskassa ansåges disponera medel till dessas pensioskulle

för beredande åt dem af sådan ponsionsrätt, som Riks,

erfordras ett årligt tillskott af allenast 12 kronor för

hvarje pensionär. Som emellertid nya underhållstagare från dessa truppförband,

Indika under nästlidet år vore 27, uppginge till ett jämförelsevis

ringa antal årligen, hade arméförvaltningen vid beräknandet af de

ökade kostnaderna för den tidigare pensioneringen icke tagit hänsyn

afseende endast vid de 25

nering,

dagen afsett

till dem utan fäst

tenas manskap.

Då Vadstena

och

öfrigä indelta regemen
-

fall

egna tillgångar

ringen, i

underhåll stagarna

frågan begränsad

krigsmanshuskassa

skulle kunna med anlitande af

redan nu utgående statsbidrag ombesörja pensione
-

denna skulle börja först sedan 30

inträdt. i tjänst, voro sålunda

år förflutit, efter det

den

nu

föreliggande

ars

för

Enligt

ständigt,

gifvas,

ningen

tidigare

till angifvande af huru Störa kostnaderna skulle blifva

af

sakkunnig

person, kunde ett ful 1-

pensionenng.

inhämtadt yttrande

på matematiska grunder stödt svar på denna fråga icke afdå

detta skulle fordra, förutom en undersökning af åldersfördelbland

nu tjänstgörande manskap, jämväl en statistisk under
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

119

sökning om de orsaker, hviska utom dödlighet hade föranledt afgång

ur tjänsten. En dylik statistik skulle dock troligen blifva föga tillförlitlig.

Under sådana förhållanden kunde man med visshet angifva endast

det högsta belopp, som vid. bifall till det väckta förslaget årligen erfordrades,

för att kassan skulle kunna uppfylla sin pensioneringsskyldighet.

Enligt uppgifter från de 25 indelta regementen, hvarom nu vore

fråga, utgjorde antalet af i tjänst varande manskap, som hade en

tjänstetid mellan 25 och 30 år, 1,365. Då årliga pensionsbeloppet för

hvar och en skulle utgöra 36 kronor, klofve sålunda ökningen af det

belopp, kassan hade att under år 1906 högst utbetala, (36 x 1,365 =)

49,140 kronor. Aret därpå korame visserligen en af de ofvannämnda

fem årsklasserna att bortfalla, emedan de däruti varande då tillryggalagt

30 år efter inträdet i tjänst och medel till deras pensionering alltså

ansåges förefinnas bland kassans egna tillgångar, men i dess ställe inträdde

då en ny åldersklass.

Vadstena krigsmanshuskassa skulle alltså, för att kunna tilldela

i ädelt manskap, som tjänat i 25 år, underhåll i tredje klassen med 36

kronor årligen, under första året vara i behof af ökadt statsbidrag med

i jämnadt tal 50,000 kronor. Arméförvaltningen ansåge därför, att det

ifrågasatta statsbidraget till Vadstena krigsmanshuskassa för den tidigare

pensioneringen af indelt manskap lämpligast borde uppföras å extra

ordinarie stat, samt att armé förvaltningen borde erhålla förelägga nde

att hvarje år, så länge behofvet varade, inkomma med utredning af det

för den därpå följande statsregleringsperioden nödig befunna tillskottet

till krigsmanshuskassan.

Mot arméförvaltningens förslag och beräkningar uti förevarande

afseende har jag icke något att erinra. Jag tillåter mig dock fästa

uppmärksamheten därå, att hela nämnda belopp 50,000 kronor möjligen

icke skulle behöfva tagas i anspråk, då ju ej antagligt är, att allt indelt

manskap med en tjänstetider af 25—30 år söker afsked under nästkommande

år. Försiktigheten torde likväl bjuda, att anslagets storlek

beräknas efter högsta beloppet af de utgifter, som kunna komma att

därifrån bestridas.

Behof af model för ifrågavarande ändamål kommer framdeles ej

att förefinnas, men i hvad mån det 11 nder den närmaste framtiden kommer

att minskas, lärer icke kunna förutsägas, med mindre att en fullständig

utredning sker rörande storleken af tjänsteår sklasserna bland det indelta

manskap, som närmar sig pensionsåldern, och sannolikheterna för afgång

bland detta manskap, innan nämnda ålder uppnås.»

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang. två inom

Andra Kammaren

väckta

motioner.

Utskottets

yttrande.

I samband med punkt 33 bär utskottet förehaft till behandling två

inom Andra Kammaren väckta, till utskottet remitterade motioner, däruti

hemställts

dels uti motionen n:o 34 af herr G. J. Wahlquist, att Riksdagen

ville besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t

tiicktes vidtaga sådana åtgärder, att nu kvarstående indelt manskap

måtte redan efter uppnådda 20 tjänsteår kunna erhålla afsked med

anmälan till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa, på expektans,

så snart den afskedade uppnått eu ålder af 50 år och 30 år från hans

antagande i tjänst förflutit,

dels ock uti motionen n:o 133 af herr D. Holmgren, att Riksdagen

ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag, dels till

förbättrad pensionering af det indelta manskapet And armén, dels ock

till förhöjning i de gratialer och ålderdomsunderstöd, som enligt nu

tillämpade grunder utgå till redan afskedadt manskap, och i samband

därmed utreda, hvad utöfver för sådant ändamål redan befintliga tillgångar,

i såväl de under statskontorets som under de olika regementsförvaltningarnas

vård stående kassor och fonder, kräfves af statsmedel

för en dylik förbättrad pensionerings fullständiga genomförande.

T afseende å de skäl, som uti hvar och en af ofvanberörda motioner

anförts till stöd för däri framställdt förslag, tillåter sig utskottet

hänvisa till motionerna i fråga.

Kungl. Maj:ts förevarande framställning, som foranledts af nästlidna

års Riksdags med anledning af herr Wahlquists då väckta motion

i ämnet aflåtna skrifvelse, synes utskottet böra vinna Riksdagens bifall.

Då det ifrågasatta anslaget, beträffande hvars användning torde hora

uttryckligen stadgas, att detsamma endast får anlitas för pensionering

af indelt manskap med eu tjänsteålder vid afskedet af 25—30 år, enligt

hvad af departementschefens anförande framgår möjligen icke skulle

behöfva i dess helhet tagas i anspråk för nämnda ändamål, torde anslaget

lämpligen böra erhålla förslagsanslags natur.

Hvad åter beträffar herr Wahlquists nu förevarande förslag i syfte

att det kvarstående indelta manskapet måtte blifva berättigadt till understöd

från Vadstena krigsmanshuskassa redan efter 20 tjänsteår, har utskottet,

som anser någon tids erfarenhet beträffande verkningarna af ett bifall till

Kungl. Maj:ts vid denna riksdag gjorda framställning i ämnet böra

afvaktas innan åtgärder vidtagas för ytterligare förändring uti villkoren

för åtnjutande af understöd från omförmälda kassa, funnit ifrågavarande

motion nu icke böra af Riksdagen bifallas.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

121

På enahanda skäl och i betraktande af den kortvariga årliga

tjänstgöring,-*som åligger det indelta manskapet, sjnes ej heller herr

Holmgrens ofvanberörda motion kunna tillstyrkas.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

a) att Riksdagen må, med anledning af Kungl.

Majrts i ämnet gjorda framställning, medgifva, att

indelt manskap, som afskedas efter minst 25 års

tjänstetid, må åtnjuta underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa

med 36 kronor årligen, samt, för pensionering

af dylikt manskap med en tjänsteålder vid

afskedet af 25—30 år, å extra stat för år 1906 anvisa

ett förslagsanslag å 50,000 kronor med benämning

»för tidigare pensionering af afskedadt indelt

manskap», att tilldelas krigsmanshuskassan;

b) att Riksdagen må afslå herr Wahlquists nu

,ifrågavarande motion; samt

c) att ej heller herr Holmgrens förevarande

motion må vinna Riksdagens bifall. .

Stockholm den 2 maj 1905.

Å statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Bill. till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 11 Raft.

16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Reservationer:

vid punkt 5 (angående väckt motion om höjning i statsbidraget

till pensionering af lärarinnor vid högre skolor för kvinnlig ungdom

eller högre samskolor):

af herr A. G. I. Billing, som yrkat, att utskottet måtte hemställa,

att motionen måtte af Riksdagen bifallas;

af herr H. B. Törnebladh;

vid punkt 26 (angående pension för lärarinnan Emilia Aurora

Loenbom):

af herr II. P. P. Tamm, som ansett, att utskottet bort hemställa,

att Riksdagen måtte besluta att, med bifall till

Kungl. Maj:ts framställning, lärarinnan vid statens

normalskola för flickor Emilia Aurora Loenbom må

från och med månaden näst efter den, i hvilken hon

värder entledigad från sin befattning såsom lärarinna

vid omförmälda läroverk, under sin återstående lifstid

uppbära pension till belopp af 2,250 kronor årligen.

vid punkt 45 (angående väckt motion om pension till kungl.

sekreteraren Carl Napoleon Sandström):

af herr N. Nilsson, som yrkat, att utskottet måtte hemställa,

att motionen icke måtte af Riksdagen bifallas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

»VKiV

Bilagor.

rf . , \ . r/r- • :{ . • . i '' j‘i \

ä.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Bil. Litt. A.

Allmänna indragningsstaten.

Kronor.

Ö.

Ny anvisning.

T. f. verkmästaren af l:a klassen vid fortifikationen Johan Emil

Wahlström, pension ...........................................................................

1,000

400

Förre vaktaren vid Ridö krutdepå Johan Norlin, pension ................

I

Yaktmästaren vid generalstaben P. A. Forslunds änka Anna Lovisa

Charlotta Forslund, född Nilsson, pension ....................................

160

_1

Yaktmästaren vid landförsvarsdepartementets afdelning af Kungl.

Maj:ts kansli, Carl August Bauer, pension ....................................

500

v. Korpralen S. E. Johansson Leos änka Anna Lovisa Andersdotter

Leo samt deras barn Karl Rudolf Joakim, Johan Alfred Hjalmar

och Ellen Anny Maria, årligt understöd till änkan 120 kronor

och till barnen 60 kronor hvartdera...............................................

300

Fanjunkaren vid Yästernorrlands regemente Lars Johan Gester, pension

1,000

—

Förrådsförvaltaren vid Skånska husarregementet, underlöjtnanten i

armén Oscar Sandahl, pension ........................................................

1,020

Kokerskan vid Kronprinsens husarregemente Josefina Katarina Sjö- bergh, pension ..................................................................... ..........

360

Vaktaren vid Kaknäs skjutbanor Carl August Lindblom, pension ....

500

_

Materialförvaltaren vid statens järnvägar A. J. Olsons änka Matilda

Charlotta Olson, född Gjörcke-Swartling, pension ........................

400

j

e. o. Vaktmästaren hos länsstyrelsen i Stockholms län Jöns Ohlson,

pension ...............................................................................................

350

J

Biträdande läkaren vid Stockholms hospital E. L. Fagergrens änka

Sofia Charlotta Augusta Fagergren, född Lindblom, pension ....

Uppsyningsmannen vid Vadstena hospital och asyl P. A. Hvarfners

änka Augusta Josefina Hvarfner, född Svensson, pension............

500

250

För inrättande vid universitetet i Uppsala af en personlig extra

ordinarie professur i finsk-ugrisk språkforskning för docenten

filosofie doktorn Karl Bernhard Wiklund......................................

4,500

Trädgårdsmästaren vid universitetets i Lund botaniska trädgård Rasmus

Christensen, pension............................................................................

1,800

Portvakten och gårdskarlen vid karolinska mediko-kirurgiska insti- tutet Anders Wassander, pension ....................................................

500

Transport

13,540 |

s. 125 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

125

Kronor.

ö.

Transport

13,540

Vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Växjö Karl Magnus

Svensson, pension....................................................................

500

1,650

1,800

Lärarinnan vid statens normalskola för flickor Emilia Aurora Loen- bom, pension................................................................

|

Folkskoleinspektören Johan August Wallin, pension...........................

_

Assistenten vid naturhistoriska riksmuseets mineralogiska afdelning

Gustaf Lindström, pension .............................................................

1.600

Lärarinnan vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda

Desideria Gustafva Charlotta Schray, pension................................

1.275

Lärarinnan vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda Maria

Elisabet Anstrin, pension..................................................................

1,275

Förste läraren och föreståndaren för handtverksskolan i Kristine- hamn för blinda Sven Götrik Sikström, pension...........................

Lärarinnan vid handtverksskolan för blinda i Kristinehamn Sophie- Louise Hallin, pension..................................................................

1,200

750

Understöd åt f. d. folkskolelärare, som tagit afsked före 1867 ........

6,650

_!

Ålderdomsunderstöd åt lärare och lärarinnor vid småskola eller mindre

folkskola samt biträdande och e. o. lärare och lärarinnor vid

folkskola, hvilka efter minst 15 års oförvitlig tjänstgöring afgått

från tjänsten före utgången af år 1891 ........................................

18,000

Till beredande af tjänst- och nådårsförmån för e. o. professorn K.

F. T. Piehls änka och barn ............................................................

6,450

Portvakten hos musikaliska akademien änkan Augusta Maria Åhrstedt,

född Jagare, pension.....................................................................

360

Intendenten vid naturhistoriska riksmuseum professorn K. Hj. Stolpes

änka Wilhelmina Emerentia Stolpe,född Holmgren, pension ....

f. Läraren vid tekniska elementarskolan i Örebro Carl Gustaf Morén,

pension ........................................................................

600

1,000

400

Svenska mosskulturföreningens botanist och torfgeolog R. Tolfs änka

Wilhelmina Albertina Tolf, född Eländer, pension........................

Rit- och koloreringsbiträdet vid rikets allmänna kartverk Hilda

Leontina Klein, pension ...................................................................

900

Förre instruktören i boskapsskötsel F. R. Cederborghs änka Maria

Pauline Cederborgh, född Grafström, pension ................................

Domänintendenten Henrik Jakob Ljungbeck, pension............................

400

2,000

-1

Assistenten vid kontrollverket Gustaf Robert Nordgren, pension ....

1.500

_''

Riksgäldsfullmäktigen Johan Johanssons änka Maria Johansson, född

Hansson, pension ............................................................................

600

1,500

63,950

Förste notarien hos Andra Kammaren Carl Napoleon Sandström,

pension...............................................................................

Summa

—

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1905 års riksstat

anslår;

Anvisning

i kontant.

Kronor.

112,286

Pensions- och

A. Pensions
Civilstatens

pensionskassa:

Pensionsstaten för civile ämbete- och tjänstemän...........................................

Dito för deras änkor och omyndiga barn ........................................................

Ersättning för mistade löneinnehållningar .......................................................

Dito för nådårs- och begi’afningshjälpsbesparingar ........................................

För pensionering af kommissionslandtmätare jämte deras änkor och barn

För dito af tjänstemän och betjänte vid skogsstaten och skogsskolorna ....

För dito af föreståndare, lärare och betjänte vid tekniska högskolan ........

För dito af ämbets- och tjänstemän samt betjänte vid väg- och vattensom

af deras änkor och barn ........................................................................

145,423

i

Arméns pensionskassa:

Ersättning för mistade löneinnehållningar ........................................................

Dito för nådårs- och begrafningshjälpsbesparingar ........................................

Bidrag till pensionering af änkor och barn efter befäl och underbefäl med

Ökas med ...................................................................................

243,640

83,000

489,470

T:pt

60,350 —

2,400 --

1,136,569 j —

Vadstena krigsmanshuskassa ...................u..............................................

Förhöjning i gratialen åt afskedadt indelt manskap...........................................

Flottans pensionskassa:

Ersättning för mistade inkomster:

Till pensionsfonden ............................................................................................

» gratialfonden................................................................................................

Till pensionering af ilottans befäl och underbefäl med vederlikar förslagsTill

pensionering af flottans och lotsverkets gemenskap (däraf högst 9,030

staterna inrättade invalidstat), förslagsanslag................................................

Invalidhusfonden ........................................................................................................

För blesserade öfver- och underofficerare, reservationsanslag ............................

s. 127 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

127

Litt. B.

riksstatens Tionde hufvudtitel.

Förslag till blif- vande riksstat: 1

- P’*

indragningsstaterna.

Anvisning

i kontant.

staten.

................................................

37,500: —

45,000: —

2,246: —

6,540: —

7,200: —

9,000: - 3,500: —

1,300: —

Kronor.

ö.

byggnadsstyrelsen, hvilka uppbäi

a lön på ordinarie stat, äfven-

112,286

vederlikar. Nuvarande belopp .

112,708: —

.............................. 1,379: —

4,640: —

28,080: —

114,082: —

■

146,802

........................................................

......................

243,640

83,000

............................. 36,320: —

............................. 16,650: —

52,970: —

anslag.............................................

kronor till den för daglönare å f.

d. timmermans- och handtverks-

270,000: —

166,500: -

489,470

60,350

2,400

j_

1 -

Transport

1,137,948

—

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

S:gr

1905 års riksstat

anslår:

Anvisning

i kontant.

Kronor.

1,186,569

25.000

6,700

20.000

11,000

78.000

82,581

19.000

622,873

63,500

6,000

2,071,173

2,019,817

S:ma| 4,090,990

För gäldande af statens andel i kostnaden för pensionering af lasarettsläkare,

Bidrag till sjuksköterskors pensionering, förslagsanslag ....................................

Till bestridande af statens bidrag till pensionering af barnmorskor, förslagsTill

gäldande af kostnaden för förvaltningen af barnmorskornas pensionsanstalt,

Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt att af tullmedlen direkt utgå, förBidrag

till pensionering af änkor och barn efter lärare vid allmänna läro
Ökas

med ......................................................................................................

j Bidrag till pensionering af lärarinnor vid högre flick- och samskolor, förslags
—

Bidrag till folkskolelärares pensionering................................................................

— j Bidrag till folkskolelärarnes änke- och pupillkassa. Nuvarande belopp ........

Ökas med ...............................................................................................................

— I Bidrag till kungl. teaterns pensionskassor .........................................................

B. Allmänna

Till diverse föremål, förslagsanslag. Nuvarande belopp

Ökas med ...........................................................................

s. 129 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

129

förslagsanslag..........................................................................

anslag......................................................................................

förslaganslag, högst...............................................................

slagsanslag.............................................................................

verk, pedagogier, seminarier m. m. Nuvarande belopp

anslag.......................................................................................

indragningsstaten.

Transport

82,531: —

5,232: —

63,500: - 3,355: —

Säger

2,019,817: —

90,020: —

Förslag till blif- vande riksstat:

Anvisning

i kontant.

Kronor.

Ö.

1,137,948

—

25,000

_

6,700

—

20,000

—

11,000

—

78,000

—

87,763

19,000

— i

622,873

—

66,855

6,000

—

2,081,139

2,109,837

Summa | 4,190,976 j—

Bill. till Biksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft:

17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Bil. Litt. C.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Tionde hufvudtitel.

Kronor.

Pensionsstaten.

För

Till

upprätthållandet af arméns pensionskassas egen pensionering:

samt till fyllnadspensioner, förslagsanslag ....................................j 1,540,000

förstärkande af det i 1905 års riksstat uppförda anslag till!

pensionering af änkor och barn efter befäl och underbefäl med

vederlikar vid armén .......................................................................! 1,379

För tidigare pensionering af afskedadt indelt manskap........................j 50,000

Summa 1,591,379 j —

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1905.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1905:147 Skrifvelse till Konungen angående regleringen af utgifterna under riksstatens tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. s. 1 i texten