Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1904 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1903.

1905-04-11 · 32 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 29 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1905:90, Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1904 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1903.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

1

Ank. till Riksd. kansli den 11 april 1905, kl. 3,3 0 e. m.

Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1904 församlade

revisorers berättelse angående verkställd granskning af

statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse

och förvaltning under år 1903. (I. A.)

Statsutskottet, till hvars förberedande behandling ofvannämnda revisionsberättelse

jämte de i anledning däraf från vederbörande ämbetsverk

och myndigheter till Kungl. Maj:t afgifna utlåtanden och förklaringar blifva

hänvisad, får efter tagen kännedom af dessa handlingar och inhämtande

af de för ärendenas utredning i öfrigt erforderliga upplysningar

underställa Riksdagens pröfning de af revisorerna gjorda framställningar,

som ansetts från utskottets sida påkalla yttrande, kommande utskottet

att därvid följa den ordning, som i revisionsberättelsen blifvit iakttagen.

Arméförvaltningen.

§ i
(Rev.

ber. pag. 70; uti. pag. 506—512.)

Revisorerna, som, enligt hvad i revisionsberättelsen meddelas, besökt Ansgeneralstabens

och flottans stabs äfvensom landt- och sjöförsvarsdeparte-S™''*£»£

mentens kommandoexpeditioners lokaler, hade därvid särskild t ägnat sin Ungar.

uppmärksamhet åt sättet för förvarande af de handlingar, som skola hållas

hemliga; och föreställde sig revisorerna, att i detta afseende åtskilliga

anordningar, mera lämpliga än de nuvarande, skulle kunna vidtagas.

Bih. till Biksd. Prot. 1905. 4 Sami. 1 Afl. 49 Höft. (N:o 90). ]

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Beträffande denna framställning bär arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet

i häröfver den 28 december 1904 afgifvet utlåtande, under

anförande att det icke torde tillkomma arméförvaltningen att utfärda föreskrifter

angående ifrågavarande hemliga handlingars förvarande, liksom

det torde vara öfverintendentsämbetet och ej arméförvaltningen, till hvilket

vederbörande hade att vända sig för anordnandet af lämpliga lokaler

inom ofvannämnda byggnader för sådana handlingars förvar, meddelat, att

fortifikationsdepartementet förvarade sina egna hemliga handlingar i kassaskåp

af järn.

Chefen för generalstaben har i den 18 sistlidne januari öfver ifrågavarande

anmärkning afgifvet yttrande, med vitsordande af anmärkningen

i hvad den afsåge det knappa utrymme, som stode generalstaben till buds

inom dess nuvarande lokaler beträffande sättet för förvaring af hemliga

handlingar, anfört, hurusom man i brist på brand- och dyrkfria arkiv

inom generalstabens byggnad hade nödgats tillgripa den ingalunda tillfredsställande

utvägen att förvara de hemliga handlingarna uti vanliga

g. k. kassaskåp. Dessa rymde emellertid endast de allra ömtåligaste och

viktigaste bland nämnda handlingar, medan återstoden fortfarande måste

förvaras på annat, mindre betryggande sätt. Att skaffa kassaskåp för alla

de inom generalstaben befintliga handlingar, Indika antingen på grund

af sin natur borde undanhållas offentligheten eller till följd af sitt höga

värde borde skyddas för obehörig åtkomst, vore hvarken praktiskt eller

ens möjligt, då plats för så många skåp icke skulle kunna beredas inom

generalstabens lokaler.

Enligt chefens mening funnes intet annat på samma gång enkelt och

fullt betryggande sätt för beredandet af lämplig plats åt alla dessa handlingar,

Indika måste vara på samma gång lätt tillgängliga för behöriga

och väl skyddade för såväl eldfara som alla obehöriga, än att anordna

särskilda, brand- och dyrkfria arkiv för chefsexpeditionen samt för hvar

och en af generalstabens fyra afdelningar.

Detta torde emellertid uti generalstabens nuvarande byggnad icke

låta sig göra utan betydliga kostnader och olägenheter i andra afseenden.

I den af Riksdagens revisorer gjorda anmärkningen beträffande sättet

för de hemliga handlingarnas förvarande måste chefen således instämma,

men ansåge han sig samtidigt böra framhålla, att han icke ansåge någon

väsentlig förbättring uti ifrågavarande förhållanden kunna åstadkommas

annat än i samband med lösandet af frågan om beredandet af ändamålsenligare

lokaler åt generalstaben.

O o

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

O

O

Hvad revisorerna i förevarande afseende anfört anser utskottet vara

af den vikt, att Kungl. Maj-.ts särskilda uppmärksamhet synes böra fästas

därå; och får utskottet fördenskull hemställa,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,

hvilka anordningar med anledning af det ofvannämnda,

af revisorerna anmärkta förhållandet lämpligen böra

vidtagas.

Marinförvaltningen.

§ 2.

(Rev. ber. pag. 105; uti. pag. 515 o. 533.)

Enligt hvad i revisionsberättelsen under marinförvaltningen erinras, Ang. åtgärder

äro för inskrifning af de värnpliktige, som äro å sjömanshus inskrifna, ochgan^a/Tostför

redovisning åt’ flottans å sjömanshus inskrifna värnpliktige, enligt gäl- nadmjerväfilande

värnpliktslag, bestämda särskilda sjörullföringsområden, hvart och drifning

ett omfattande ett eller flera sjömanshus. För inskrifning af öfriga värn- vidflottan.

pliktige är riket indeladt uti inskrifningsområden och rullföringsområden.

Hvarje år förrättades inom de särskilda rullföringsområdena och

för de särskilda sjömanshusen inskrifning med de värnpliktige. Inskrifning

af värnpliktig, som vore inskrifven å sjömanshus, skedde vid inskrifningsförrättning

för det sjömanshus, han tillhör, eller i visst fall vid

dylik förrättning för annat sjömanshus. För rullföringsområde såväl som

för sjömanshus skulle finnas särskild inskrifningsnämnd, bestående af en

regementsofficer och fyra ledamöter, hvarjämte nämnden biträddes af en

läkare.

Enligt hvad revisorerna funnit, hade det stundom inträffat, att vid de

inskrifningsförrättningar, som ägde rum för de mindre sjömanshusen, endast

ett jämförelsevis obetydligt antal värnpliktige blefve föremål för inskrifning.

Sålunda hade under revisionsåret af vederbörande inskrifningsnämnder

för sjömanshusen i Lidköping, Vadstena och Haparanda inskrifvits respektive

6, 5 och 8 värnpliktige och vid 1904 års enahanda förrättningar

7, 4 och 1.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Gifvet vore, att dessa årligen återkommande förrättningar för statsverket

medförde ganska betydande utgifter. Det borde därför enligt revisorernas

mening ur sparsamhetssynpunkt tagas under ompröfning, huruvida

icke genom vidtagande af lämpliga åtgärder ifrågavarande utgifter

skulle kunna minskas. I allt fall borde tillses, att dessa utgifter icke

gjordes större, än som vore nödvändigt. Det hade nämligen ådragit sig

revisorernas uppmärksamhet, att vid 1903 års inskrifningsförrättning för

sjömanshusen inom Hernösands sjörullföringsområde, omfattande sjömanshusen

inom Gäfieborgs, Yästernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län,

till biträdande läkare beordrats en marinläkarestipendiat, bosatt å ort inom

södra delen af Alfsborgs län; och hade ersättning för berörda förrättning

utgått ensamt till läkaren med tillhopa 870 kronor 65 öre.

Då inskrifningsnämnd för rutlföringsområde hade sig ålagd t, bland

annat, att pröfva och yttra sig om värnpliktigs lämplighet för den ena

eller den andra tjänsten eller för särskild befattning vid hären eller flottan,

och då vidare det ofta nog inträffade, att förevarande båda inskrifningsnämnder

hölle sina sammanträden ungefär samtidigt, hade det synts revisorerna

med fog kunna ifrågasättas, att här ofvan omförmälda bestyr med

inskrifning af de å sjömanshus inskrifna värnpliktige i vissa fall skulle

kunna öfverflyttas på inskrifningsnämnden för det rullföringsområde, inom

hvilket vederbörande sjömanshus vore beläget; och hade revisorerna ansett

sig böra fästa Riksdagens uppmärksamhet å omförmälda förhållanden.

Marin förvaltningen har i ett den 13 sistlidne januari till Kungl. Maj:t

afgifvet utlåtande angående revisorernas anmärkningar vid granskningen af

flottans räkenskaper för år 1903 afgifvet utlåtande beträffande denna fråga

hänvisat till ett från chefen för flottans stab i ärendet infordradt yttrande

af den 5 sistlidne januari, däri denne framhållit, att värnpliktslagens bestämmelser

rörande särskilda inskrifningsnämnder för sjömanshusen tillkommit

för att bringa ordning och reda vid inskrifningen af de sjöfarande

värnpliktige, och att det för detta ändamål vore af vikt, att nämnden

icke såsom rullföringsområdenas inskrifningsnämnder uteslutande bestode

af för sjömansyrket helt och hållet främmande personer, helst nämnden

icke blott hade att förrätta inskrifningar, utan äfven hade att pröfva framställningar,

som gjordes af redan inskrifna sjöfarande värnpliktige.

Vid utarbetandet af det förslag, som legat till grund för nu gällande

värnpliktslag, hade fråga redan blifvit väckt om indragning af en del sjömanshus,

dels belägna inuti landet, dels vid kusten, men af mindre betydelse

för sjöfarten. Enligt hvad chefen för flottans stab inhämtat, hade

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

5

på grund af pågående omarbetning af vissa sjöfarten berörande författningar

något beslut i sådan riktning ännu ej blifvit fattadt.

Da den af revisorerna i vissa fall ifrågasatta öfverflyttningen af bestyren

med inskrifningen af de å sjömanshus inskrifna värnpliktige på inskrifningsnämnd

för rullföringsområde därjämte skulle medföra en afsevärd

inveckling af såväl värnpliktslagens som särskildt inskrifningsförordningens

bestämmelser, ansåge chefen för flottans stab den önskvärda besparingen

böra åstadkommas genom indragning af de sjömanshus, hvilka utan olägenhet

för sjöfarten kunde undvaras.

Med bifall till lagutskottets i utlåtandet n:o 22 gjorda hemställan

har innevarande års Kiksdag aflåtit skrifvelse till Kung!. Maj:t med anhållan

det täcktes Kungl. Maj:t taga under ompröfning, under hvilka villkor

den i 32 § värnpliktslagen stadgade mönstring må kunna upphöra, och

för Riksdagen framlägga förslag till de ändringar i värnpliktslagen, som

däraf kunna påkallas.

I sammanhang med uttalande om att det icke synes välbetänkt eller

öfverensstämmande med grunderna för en god statshushållning att bibehålla

de nuvarande mönstringarna jämlikt 32 § värnpliktslagen, har Riksdagen

i nämnda skrifvelse omförmält, att vid granskningen af denna fråga

det icke undgått Riksdagens uppmärksamhet, hurusom jämväl andra missförhållanden

å detta område gjort sig gällande, särskildt hvad anginge den

dryga kostnaden för inskrifning af värnpliktige å sjömanshus, något, hvarom

jämväl föregående års statsrevisorer erinrat.

Såsom revisorerna erinrat, har det sätt, hvarpå inskrifningen af de

värnpliktige, som äro å sjömanshus inskrifna, äger rum, medfört öfver höfvan

stora kostnader. Utskottet anser därför, dels att i sammanhang med

den af Riksdagen ifrågasatta ändring i värnpliktslagens 32 § i syfte att

den däri föreskrifna mönstring måtte upphöra borde tagas i öfvervägande,

huruvida icke ändrade bestämmelser till förenkling i förfaringssättet vid

förenämnda inskrifning borde i lagen införas, dels äfven att åtgärder i öfrigt

borde vidtagas till nedbringande af ofvanberörda inskrifningskostnader.

Utskottet får med anledning häraf hemställa,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes i ompröfning, hvilka

åtgärder lämpligen böra vidtagas till nedbringande af

kostnaderna för inskrifning af de värnpliktige, som

äro å sjömanshus inskrifna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Postverket.

§ 3.

(Rev. ber. pag. 135; uti. pag. 541—550.)

Angående kost- Vid granskning af postverkets räkenskaper hade revisorerna funnit,

postinspek- att rese- och traktamentskostnaderna för postinspektionen under revisionstörens

i västra året uppgått till nedannämnda belopp, nämligen:

jJOSTUrZSZVIKTGl

resor.

för postinspektionen i Södra distriktet

» » i Västra »

» » i Östra »

» » i Mellersta »

» » i Norra »

5,028: 62.

8,206: 53.

4,420: 75.

4,274: 53.

4,947: 33.

I västra distriktet, omfattande Göteborgs och Bohus, Ålfsborgs, Skaraborgs

och Värmlands län, hade alltså resekostnaderna för postinspektionen

betydligt öfverstiga hvad som i de öfriga distrikten för sådant ändamål

utgått.

Med anledning häraf hade revisorerna närmare granskat postinspektörens

i berörda distrikt reseräkningar och därvid trott sig finna, att vid

resornas anordnande icke alltid iakttagits önskvärd sparsamhet. Sålunda

hade exempelvis särskilda resor företagits den 21 maj till Filipstad, den

25 maj till Uddevalla och den 28 maj till Vänersborg, hvarje gång med

återresa till Göteborg, oaktadt enligt revisorernas mening nämnda orter

syntes hafva lämpligen kunnat besökas under samma resa. Äfven syntes

enskilda järnvägar hafva i vidsträcktare mån, än nödigt varit, användts för

besök å orter, dit resa kunnat i sin helhet eller delvis företagas å statens

järnvägar. I detta afseende hade revisorerna funnit, att under år 1903

förekommit biljettkostnader för fyra resor mellan Stockholm och Göteborg

på Bergslagernas järnväg, å hvilken, enligt hvad revisorerna inhämtat,

vederbörande postinspektörer åtnjöte s. k. stående fribiljetter. Under samtliga

dessa resor hade postkontoret i Filipstad inspekterats. Vidare hade

ifrågavarande postinspektor under året från Kils järnvägsstation på nordvästra

stambanan företagit en resa å enskilda banor öfver Ludvika och

Tillberga till Stockholm.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

7

Med anledning af hvad sålunda förekommit, hade revisorerna velat

uttala den mening, att ändring borde vidtagas i gällande resereglemente i

syfte, att, då ämbets- och tjänsteman på grund af sin befattning i statens

tjänst tilldelats fribiljett för resa å enskild järnväg, han vid sådan resa

icke måtte äga rätt att uppbära ersättning för biljett.

Hvad särskildt vidkomme postinspektörernas tjänsteresor, hade revisorerna

velat ifrågasätta, huruvida icke generalpoststyrelsen borde träffa

öfverenskommelse med de enskilda järnvägarnas styrelser om tillhandahållande

af fribiljetter för dessa tjänstemän, hvilka biljetter då komme att

genom generalpoststyrelsen tillställas vederbörande.

I häröfver afgifvet utlåtande den 14 sistlidne januari har generalpoststyrelsen,

med öfverlämnande af dels yttrande af postinspektören i västra

postdistriktet, dels ock memorial från den revisor i styrelsen, som det ålåge

att granska postinspektörernas räkenskaper, anfört, att generalpoststyrelsen

icke hade något att erinra mot den utaf statsrevisorerna ifrågasatta ändringen

i resereglementet, och icke heller, därest Ivungl. Maj:t skulle besluta

en sådan ändring, mot att söka träffa överenskommelser med de enskilda

järnvägarnas styrelser i den af statsrevisorerna angifna riktning.

Postinspektörens i västra postdistriktet of vanberörda, den 28 december

1904 afgifna yttrande är af följande lydelse:

»Till Kungl. Generalpoststyrelsen.

Genom resolution, tecknad å härhos återgående akt med dn:r

18554

3326’

[Revisionsbyrån, har Kungl. Styrelsen, som anmodats att till Kungl. Civildepartementet

inkomma med underdånigt utlåtande rörande herrar Statsrevisorers

anförande i fråga om postinspektionens i Yästra Postdistriktet

reseräkningar för år 1903, meddelat mig uppdrag att till Kungl. Styrelsen

»afgifva yttrande i anledning af de i nådiga remissakten ifrågaställda

förhållanden».

Innan jag går att afgifva det mig sålunda affordrade yttrande, anhåller

jag vördsammast att få framlägga följande på föreliggande frågas

bedömande inverkande, af Kungl. Styrelsen nogsamt kända sakförhållanden,

äfvensom vissa dithörande sifferuppgifter.

Postinspektor åligger, som bekant, bland annat,

att i egenskap af distriktschef utöfva tillsyn öfver postinrättningarna

och postsparbanksrörelsen inom det honom anförtrodda distrikt och därvid

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

noggrant öfvervaka att postbefordringen varder med ordning, säkerhet och

all möjlig skyndsamhet bestridd, samt att göromålen vid postanstalterna

varda förrättade i enlighet med gifna föreskrifter och i öfrigt på ett sätt,

som öfverensstämmer med Postverkets och Postsparbankens uppgifter och

ändamål;

att utreda och förbereda vissa frågor, hvilka sedermera skola af Generalpoststyrelsen

eller Styrelsen för Postsparbanken handläggas;

att inom fastställda gränser själfständigt afgöra vissa ärenden;

att minst en gång årligen och i öfrigt, så ofta omständigheterna kunna

därtill föranleda, verkställa inspektion och inventering af alla underlydande

postkontor;

att, därest särskilda förhållanden därtill gifva anledning, inspektera

och inventera till distriktet hörande poststationer och ångbåtspostexpeditioner;
att

så ofta ske kan och nödigt befirmes inspektera distriktets järnvägspostkupéer;

samt

att beträffande järnvägsposten och dess personal fungera såsom förvaltande

myndighet.

Enligt min uppfattning i fråga om postinspektörs nyss relaterade, ar

efter år i mån af poströrelsens tillväxt och till distriktsförvaltningarna

öfverflyttade nya göromål allt mera fordrande tjänsteåligganden, måste

postinspektör för att kunna i möjligaste mån fullgöra alla sina mångskiftande

bestyr vistas på tjänsteresor så ofta sådant är honom möjligt utan

åsidosättande af göromål, hvilka han har att handlägga å postinspektionskontoret.

Ordalagen uti post- och telegrafkommitténs på sin tid gjorda och af

Kungl. Generalpoststyrelsen tillstyrkta förslag om anställande vid hvarje

postinspektion af ytterligare en kontrollör, hvilket förslag emellertid icke

vann Riksdagens godkännande, synas ock innebära ett vitsordande af ökadt

behof af tjänsteresor utöfver dem, som med nuvarande personal kunna

medhinnas.

Inom västra postdistriktet finnas för närvarande:

42 postkontor meden personal af 146 tjänstemän och 162 postbetjänte,

62 järnvägspostkupéer med en personal af 114 tjänstemän och 130

postbetjänte,

537 poststationer,

24 ångbåtspostexpeditioner,

277 landtbrefbäringslinjer samt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

9

237 landsvägspostlinjer.

Antalet vid postinspektionen diarieförda ärenden utgjorde under år

1893 (första året för de nya distriktsförvaltningarnas verksamhet) 4,585.

Under 1904 uppgår antalet diarieförda ärenden redan till 10,328.

Efter att hafva i det föregående tillåtit mig antyda den omfattning

postinspektörens i västra postdistriktet verksamhet numera vunnit, tillåter

jag mig vördsammast öfvergå till hvad som synts herrar Statsrevisorer

beaktansvärdt beträffande samma postinspektions reseräkningar under år

1903, nämligen att resekostnaderna betydligt öfverstigit hvad som i de

öfriga distrikten för sådant ändamål utgått, äfvensom att herrar Revisorer

vid granskning af postinspektionens i västra postdistriktet räkenskaper

»trott sig finna att vid resornas anordnande icke alltid iakttagits önskvärd

sparsamhet»,

I sistberörda hänseende torde vara för Kungl. Styrelsen känd!, att

beträffande hvarje tjänsteresa eu plan i förväg uppgöres, äfvensom att i

tjänst varande postinspektör under dylik bortovaro från postinspektionskontoret

ständigt medelst telefon eller annorledes måste underhålla förbindelse

med postinspektionen. Postinspektor erfar på sådant sätt rätt

ofta att under hans bortovaro till postinspektionen inkommit framställning

eller anmälan, som påkallar hans närvaro på helt annat håll än han före

resans anträdande kunnat beräkna, hvilket i sin mån nödgar honom att

helt och hållet kullkasta uppgjcrd reseplan. Sålunda har det till och

med inträffat, att tjänsteresa, som på förhand beräknats vara verkställd på

en ä två dagar, måst, på grund af nyss antyda omständigheter och för

vinnande af tid, något som postinspektor särskildt måste synnerligen väl

taga vara på, företagas, så att säga, »kors och tvärs» och utsträckas i

väsentlig mån. När för en sådan resa redogörelse skall lämnas, är det

helt naturligt, att resan måste förefalla utomstående högst märkvärdigt

planerad.

Postinspektörerna hafva hittills, med iakttagande däraf att tjänsteresa,

som beräknas icke vara fullbordad inom 48 timmar, i förväg bör anmälas

hos herr Generalpostdirektören, af Kungl. Styrelsen lämnats fria händer att

anordna sina tjänsteresor efter eget godtfinnande, och utan ett sådant medgifvande

skulle distriktsförvaltningarna svårligen kunna nöjaktigt fungera.

Med hänsyn därtill att granskningen hos Kungl. Styrelsen af post
Bih.

till Riksd. Prof. 1905. 4 Samt. 1 Afd. 49 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

inspektörernas månadsrapporter, däri bland annat tjänsteresorna undan för

undan anmälas, mig veterligen aldrig i berörda hänseende föranledt vare

sig muntligt eller skriftligt uttalande från Kungl. Styrelsens sida, vågar

jag emellertid förutsätta, det Kungl. Styrelsen icke fått den uppfattningen,

att i västra postdistriktet företagits några onödiga dylika resor.

Att postinspektionens i västra postdistriktet reseräkningar för år 1903

uppgått till högre belopp än vid öfriga postinspektioner, torde kunna förklaras

redan af den omständigheten, att jag det året, i anledning af kommittéuppdrag

och semester, varit ersatt af vikarie under sammanlagdt 187

dagar, nämligen 27 Februari—23 Mars, 2 Juni—15 Juli, 5 Augusti—4

September, 21 September—1 Oktober samt 7 Oktober—21 December, och

att hvarje dylik frånvaro från distriktet efter återinträdet påkallat en och

annan extra tjänsteresa för behandling af sådana ärenden, beträffande hvilka

min vikarie ansett sig ej böra annat än i trängande fall ingripa. I detta

sammanhang torde jag emellertid böra vördsammast ock omförmäla, att

nämnde vikarie, som tillträdde kontrollörstjänsten vid postinspektionen i

västra postdistriktet i medlet af Januari 1903, efter att förut hafva innehaft

motsvarande befattning vid mellersta postdistriktet, af mig blifvit

ombedd att, i samband med påbjudna inspektioner af järnvägspostkupéer, i

fråga om de obligatoriska inventeringarna af postkontor under ifrågavarande

vikariat verkställa så många som möjligt, för att inom distriktet

erhålla sådan erforderlig kännedom beträffande personal och lokala förhållanden,

utan hvilken postinspektörs närmaste man och ställföreträdare

ej fullständigt kan vara till det gagn som afsedt är.

Uti postinspektionernas postmedelsredovisningar afföras under titel:

»rese- och traktamentsersättning för tjänsteresor i allmänhet» äfven vissa

belopp, som ej kunna hänföras till postinspektionernas resekostnader.

För att erhålla en korrekt siffra i fråga om sistberörda resekostnader

för år 1903, bör därföre från det af herrar Statsrevisorer angifna belopp

dragas kostnaden för dels järnvägspostpersonalens tjänsteresor, dels ock två

postmästares tjänsteresor.

Af återstoden belöper,

för undertecknad, 2,760 kronor 90 öre, däraf 453 kronor 50 öre för

resor utom distriktet.

för min vikarie i egenskap af t. f. postinspektor 2,636 kronor 4 öre,

däraf 46 kronor för resor utom distriktet, samt

för vederbörande^ vid postinspektionen anställde kontrollör och andra

biträdande tjänstemän därstädes 978 kronor 50 öre.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

11

Med postinspektörs tjänsteresor till och från fasta postanstalter kombineras

i regel, ehuru sådan kombination, då den i allt fall är känd af

Kungl. Generalpoststyrelsens revisorer, ej plägat angifvas i reseräkningarna,

inspektion af järnvägspostkupéer. Några särskilda tjänsteresor för inspektion

af ambulanta postanstalter medhinnas nämligen under nuvarande förhållanden

sällan eller aldrig, så önskvärdt detta än är, särskildt under

vissa månader af året, då, i anledning af värneplikts fullgörande eller

semester, ett afsevärdt antal af den med postkupégöromål förtrogna, fast

anställda personalen måste ersättas af reservpersonal, som gifvetvis, på

grund af sin mindre vana vid göromålen, är i större behof af upplysningar

och råd i tjänsten.

Af distriktets järnvägspostkupéer framgå 20 å statens och 43 å enskilda

järnvägar.

Till distriktet hörande statens järnvägar uppgå i längd till 680 kilometer

och enskilda järnvägar till 1,694 kilometer.

Jag och min vikarie hafva under år 1908 under tjänsteresor med

järnväg färdats sammanlagdt 28,095 kilometer inom distriktet, däraf 9,939

på statens och 18,156 på enskilda järnvägar.

Åf distriktets postkontor kunna endast en tredjedel besökas med anlitande,

såsom uteslutande kommunikationsmedel, af statens järnvägar.

I fråga om anledningen därtill att särskilda resor under år 1903 af

mig företagits den 20 Maj till Filipstad, den 25 Maj till Uddevalla och

den 28 Maj till Vänersborg, hvilka resor synts herrar Statsrevisorer hafva

bort sammanslås till en enda resa, får jag vördsammast meddela:

att resan till Filipstad företogs från Stockholm efter föregående förrättning

hos Kungl. Generalpoststyrelsen;

att behof af inspektionsförrättning vid ifrågavarande tillfälle förelåg

dels i Filipstad, dels ock inom postkupéexpedition å linjen Filipstad—Göteborg,

hvarför jag från Stockholm tog omvägen öfver Värmland, i ändamål

att därigenom inbespara en särskild, för postverket dyrare resa från Göteborg

till Värmland och åter;

att, om behof af tjänsteresa till Uddevalla förelegat samtidigt med

resan från Filipstad till Göteborg, jag, jämväl för vinnande af tid, alldeles

gifvet besökt förstberörda ort på återvägen till Göteborg;

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

att ifrågavarande resa till Uddevalla emellertid påkallades af framställning

eller anmälan, som inkom till postinspektionen först efter det

resan från Stockholm öfver Filipstad till Göteborg var afslutad; samt

att resan till Vänersborg jämväl tillkom af anledning, som blef känd

först efter det Uddevallaresan afslutats.

Beträffande herrar Statsrevisorers uppfattning, att enskilda järnvägar

i vidsträcktare mån än nödigt användts för besök å orter, dit resa kunnat

i sin helhet eller delvis företagas å statens järnvägar, får jag vördsammast

förklara, att vid tillfällen, där för besök af fast postanstalt valfrihet funnits

att resa å statens eller enskild järnväg, det sistnämnda befordringsmedlet

användts endast då behof samtidigt förelegat att inspektera å enskild

järnväg framgående järnvägspostkupé, eller då tidsvinst därigenom

uppstått; tillåtande jag mig i öfrigt hänvisa till ofvan anförda siffror,

hvilka torde innefatta nöjaktig förklaring härutinnan med afseende å dels

det stora antalet järnvägspostkupéer, hvilka framgå å enskilda järnvägar,

dels och postinspektörs skyldighet att, så ofta ske kan och nödigt befinnes,

inspektera järnvägspostkupéer.

Genom att företaga en resa från Kil å enskilda banor öfver Lukvika

och Tillberga till Stockholm blef det mig möjligt att för första gången

efter åtskilliga år inspektera uppgående postkupéexpeditionen 96 (Åmål

—Filipstad) beträffande dess verksamhet norr om Kil, en förrättning, som

vid det tillfället särskild! var behöflig med hänsyn därtill, att vissa önskemål

i afseende å postutväxling med ifrågavarande kupé förelågo till

postinspektionens afgörande. Denna inspektion hade, på annat sätt anordnad,

vållat postverket större kostnad.

Med afseende slutligen å herrar Revisorers uttalande, att biljettkostnader

förekommit för fyra af mig företagna resor mellan Stockholm och

Göteborg på Bergslagernas järnväg, å hvilken, enligt hvad herrar Statsrevisorer

inhämtat, »vederbörande postinspektörer åtnjuta s. k. stående

fribiljetter», tillåter jag mig vördsammast, utöfver hvad jag, beträffande

två af dessa resor, i det föregående redan anfört, meddela, att jag visserligen

sedan lång tid tillbaka utan därom gjord framställning tilldelats

fribiljetter för resa icke allenast å Bergslagernas järnväg utan äfven å

flertalet andra enskilda järnvägar inom västra postdistriktet. Dessa biljetter

äro emellertid, enligt hvad jag erfarit, ej ämnade att bespara postverket

utgifter, utan äro fast hellre att betrakta såsom helt och hållet

personliga. Att denna min uppfattning delas af herrar Statsrevisorer

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

13

torde, att döma af de ordalag, i hvilka föreliggande af herrar Statsrevisorers

uttalande är affattadt, ock kunna förutsättas.

Beträffande ifrågavarande biljetter tillåter jag mig, såsom stöd för

min nyss uttalade uppfattning, ytterligare anföra,

att, då Post- och Telegrafkommittén hade att föreslå aflöning för

postinspektörerna, en af kommitténs ledamöter tillsport mig, huru stor inkomst

jag haft i behållning af mina tjänsteresor, samt därpå erhållit besked,

att samme ledamot en tid därefter å ett för posttjänstemän utlyst

möte i Stockholm meddelat de närvarande, att kommittén ansett postinspektörernas

aflöning böra bibehållas oförändrad »på grund af de särskilda

förmåner postinspektörerna åtnjöto», hvarmed ej kunde afses annat än ifrågavarande

biljetter,

att postinspektörernas reseräkningar, som bekant, granskas å Kungl.

Generalpoststyrelsens revisionsbyrå samt

att, då revisionsanmärkning i berörda hänseende icke afhörts, det

torde få anses ställdt utom hvarje tvifvel, att vederbörande postinspektor

i västra postdistriktet för resor å enskilda järnvägar under år 1903 icke

debiterat postverket högre belopp än det, hvartill han varit lagligen berättigad.

Under den förhoppning, att jag i det föregående lyckats nöjaktigt

förklara de västra postdistriktet berörande förhållanden, hvilka påkallat

herrar Statsrevisorers uppmärksamhet, tillåter jag mig slutligen vördsammast

uttala den åsikten, att, om på Kungl. Generalpoststyrelsens föranstaltande

biljetter för resa å enskilda järnvägar skola för postinspektörerna

anskaffas, besparingen för postverket torde blifva illusorisk, äfven för den

händelse att dylika kunna erhållas utan vederlag.

Därest — såsom jag, efter hvad Kungl. Styrelsen af det föregående

täcktes finna, har anledning antaga — postinspektörernas aflöning blifvit

föreslagen till nuvarande belopp på grund af Post- och Telegrafkommitténs

kännedom om nämnda tjänstemäns förmån i fråga om personliga fribiljetter

å vissa enskilda järnvägar, torde det nämligen befinnas skäligt

och rättvist att, i sammanhang med borttagandet af denna förmån, postinspektörernas

aflöning i motsvarande mån höjes.»

I ofvannämnda tjänstememorial af den 12 sistlidne januari har vederbörande

revisor i generalpoststyrelsen anfört, att enligt revisorns åsikt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N;o 90.

postinspektören O. Schiitz, vid företagande af de resor och förrättningar,

hvilka afsåges i anmärkningen, icke handlat i strid mot Kungl. Majrts

nådiga bref till generalpoststyrelsen den 28 oktober 1892 angående inrättande

af postinspektioner, däri uttryckligen anbefalldes, att alla postkontor

skulle minst en gång årligen och i öfrigt, så ofta omständigheterna

kunde därtill föranleda, inspekteras och inventeras samt att å järnvägar

inom distriktet framgående postkupéexpeditioner och postiljonskupéer skulle,

så ofta ske kunde och nödigt befunnes, inspekteras.

Ehuru något öfvervakande från postrevisionens sida, huru postinspektörernas

tjänsteresor borde anordnas, icke lätteligen läte sig göra — enär

postinspektörernas göromål för tillfället och därvid särskildt förekommande

omständigheter oftast vore bestämmande i detta hänseende, men på afstånd

svåra att bedöma, samt det dessutom kunde dragas i tvifvelsmål, på grund

af vunnen erfarenhet, (t. ex. Ljusdal), huruvida det vore lämpligt och

gagneligt, att inventering och inspektion företoges i följd å närliggande

postkontor — så hade postrevisionen dock vid sitt granskningsarbete ständigt

haft uppmärksamheten riktad äfven på denna omständighet, men därvid

icke funnit skäl till anmärkning beträffande postinspektören Schtitz’s

sätt att anordna sina tjänsteresor.

Postinspektörernas skyldighet, att, så ofta ske kunde och nödigt befunnes,

inspektera postkupéerna, nödgade dem ofta att många gånger under

året befara en och samma banlinje, och då statsrevisorerna icke funnit

något anmärkningsvärdt däri, att statsbanorna ofta befarits och kupéerna

där ofta inspekterats, hade de icke heller bort finna det vara särskildt

anmärkningsvärdt, att postinspektören Schiitz fullgjort sin plikt i detta

hänseende äfven beträffande de enskilda banlinjerna inom västra postdistriktet.

Icke heller i detta hänseende hade postrevisionen vid sitt granskningsarbete

funnit anledning till befogad anmärkning.

Det läge i naturen af postinspektörs befattning, att innehafvaren skulle

hålla oaflåtlig vaksamhet öfver posttjänsten inom distriktet och i all synnerhet

inom de rörliga postanstalterna, hvilkas närmaste chef han vore.

Men resultatet af hans vaksamhet blefve långtifrån önskvärd!, därest hans

resor anordnades efter sådan plan, att han af sparsamhet besökte postanstalterna

i viss ordning efter deras inbördes läge och sålunda beredde

vederbörande tillfälle att göra nödiga förberedelser för inventeringar utan

anmärkning, eller att han af grannlagenhetsskäl undveke postkupéerna å

de enskilda banlinjerna.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

15

Den af revisorerna uttalade mening, att ändring bör vidtagas i gällande

resereglemente i syfte att, då ämbets- och tjänsteman på grund af

sin befattning i statens tjänst tilldelas fribiljett för resa å enskild järnväg,

han vid sådan resa icke må äga rätt att uppbära ersättning för biljett, mot

hvilken mening generalpoststyrelsen förklarat sig icke hafva något att erinra,

anser sig utskottet höra biträda.

Likaledes vill utskottet ansluta sig till revisorernas jämväl af generalpoststyrelsen

jämväl godkända förslag, att generalpoststyrelsen borde träffa

öfverenskommelse med de enskilda järnvägarnas styrelser om tillhandahållande

af fribiljetter för postinspektörerna, hvilka biljetter då komma

att genom generalpoststyrelsen tillställas vederbörande.

På grund häraf och under erinran, att, på sätt i det vid den till

nästlidet års statsverksproposition fogade statsrådsprotokoll öfver civilärenden

den 12 januari 1904 meddelas, i koncessioner rörande enskilda

järnvägar numera intages föreskrift, att länsmän eller tillsyningsman för

allmänna ordningens upprätthållande äga att, hvar inom sitt tjänstgöringsområde,

åtnjuta fria resor å järnvägen, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,

dels huruvida icke ändring borde vidtagas i gällande

resereglemente i syfte att, då ämbets- och tjänsteman

på grund af sin befattning i statens tjänst tilldelas

fribiljett för resa å enskild järnväg, han vid sådan resa

icke må äga rätt att uppbära ersättning för biljett, samt

dels huruvida icke generalpoststyrelsen må erhålla

uppdrag att träffa öfverenskommelse med de enskilda

järnvägarnas styrelser om tillhandahållande af fribiljetter

för postinspektörerna.

§ 4.

(Rev. ber. pag. 136; uti. pag. 550).

Enligt hvad i revisionsberättelsen under postverket vidare förmäles Ang. disposihade

revisorerna, som besökt det gamla posthuset vid Rödbodtorget, funnit, ti°nen al

att denna byggnad för närvarande, med undantag af några till general- gamia poefhustabens

disposition för tillfället ställda rum, stode obegagnad. Det hadeset vidSödbod

visserligen blifvit upplyst, att under närmaste tiden några lokaler därstädes

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

skulle tills vidare upplåtas för utrikes postpaketexpeditionen. Då emellertid

i posthusets omedelbara närhet för postverkets räkning förhyrdes en lägenhet,

för hvilken erlades 5,500 kronor i årlig hyra, hade det ådragit sig

revisorernas uppmärksamhet, att ej i stället det obegagnade gamla posthuset

användes för ändamålet.

I häröfver den 28 december 1904 afgifvet utlåtande har generalpoststyrelsen

erinrat, hurusom styrelsen redan i sin skrifvelse till Kungl. Maj:t

den 22 december 1896 i fråga om anskaffande af tomt till nytt posthus

i Stockholm ställt i utsikt behofvet af att vid centralpostkontorets förflyttning

från posthuset vid Rödbodtorget inrätta ett nytt filialpostkontor

för tillgodoseende af de korrespondenters intressen, hvilka för sin post

anlitade centralpostkontoret.

När så tiden för det nya posthusets tagande i bruk började att närma

sig, hade generalpoststyrelsen ingått med en skrifvelse till Kungl. Maj:t

den 14 november 1902. Häri hade styrelsen framhållit önskvärdheten

däraf, att efter centralpostkontorets förflyttning till nya posthuset en postanstalt

fortfarande blefve förlagd ungefär på samma plats, där detta postkontor

då vore beläget, och att för sådant ändamål där inrättades ett filialpostkontor.

Och enär, såvidfc generalpoststyreisen hade sig bekant, beslut

då ännu icke fattats rörande det sätt, hvarpå posthuset vid Rödbodtorget

efter generalpoststyrelsens och centralpostkontorets förflyttning därifrån

komme att användas, hade generalpoststyrelsen hemställt, att Kungl.

Maj:t täcktes medgifva, att vid tiden, då centralpostkontoret förflyttades

till nya posthuset vid Vasagatan, ett filialpostkontor måtte få öppnas invid

Rödbodtorget, samt att såsom lokal för detta filialpostkontor måtte få

användas så stor del af de å nedre bottnen i posthusbyggnaden vid nämnda

torg befintliga lokaler, som visade sig af behofvet påkallad, med postverket

lämnad rätt att disponera dessa lokaler, så länge ej beslut fattats,

att desamma skulle för annat statens ändamål tagas i anspråk.

Enligt bref till generalpoststyrelsen den 12 december 1902 hade

Kungl. Maj:t funnit godt förklara, att hinder icke mötte för generalpoststyrelsen

att å tid, som styrelsen ägde bestämma, inrätta bland annat ett

filialpostkontor att förläggas i trakten af Rödbodtorget, hvaremot Kungl.

Maj:t lämnat framställningen om rätt för generalpoststyrelsen att till lokal

för sistnämnda postkontor använda lägenheter i posthuset vid Rödbodtorget

utan bifall.

Vid sådant förhållande hade generalpoststyrelsen den 29 juni 1908

besluta att för det blifvande filialpostkontoret förhyra en del af den då

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

till paketexpedition använda lokal a nedre bottnen af det akademien för

de fria konsterna tillhöriga huset vid Rödbodtorget samt i detta hänseende

upprättat hyreskontrakt gällande under fem års tid, räknadt från och med

den 1 oktober 1903.

Ehuruväl, med anledning af Kungl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna

proposition om upplåtande till arméförvaltningen af förra posthuset vid

Rödbodtorget, beslut torde komma att fattas om denna fastighets disposition

för annat ändamål än postverkets, har utskottet dock, då det af revisorerna

framhållna förhållandet synes ägnadt . att ådraga sig uppmärksamhet,

velat hvad i ärendet förekommit för Riksdagen

omförmäla.

Öfverintendentsämbetet.

§ 5.

(Rev. ber. pag. 210; uti. pag. 567).

I revisionsberättelsen under öfverintendentsämbetet meddelas, hurusom

genom kungl. bref den 11 december 1830, med anledning af att de^ underkungl.

personer, som vistades å Drottningholms och Haga lustslott, ofta^a

färdades å vägen mellan dessa slott, hlifvit förordnadt, att en viss del af Llottningdenna

väg, som vore i bristfälligt skick, skulle iståndsättas samt att kostnaden

därför och för vägdelens underhåll skulle utgå af anslaget för allmänna

byggnader i landsorterna; och skulle kammarkollegium i behörig

ordning om de nödiga förbättringarna å vägen göra anmälan för att i

det af''kollegiet årligen afgifvande generalsammandrag öfver dispositionen

af samma anslag upptagas.

Sedan förvaltningen af förenämnda anslag enligt kungl. brefvet den

6 mars 1849 öfverflyttats till öfverintendentsämbetet, utbetalades från

detta ämbetsverk underhållskostnaderna för ifrågavarande väg, hvilken,

enligt hvad revisorerna inhämtat, utgår från Bällsta bro och löper förbi

Kratsboda, torpet Rifvan och Ulfsunda samt utmynnar vid torpet Löfåsen

å vägen mellan Stockholm och Drottningholm; och hade de för omförmälda

ändamål under revisionsåret från anslaget till byggnader och reparationer

bestridda kostnader uppgått till sammanlagdt 2,348 kronor

79 öre.

Bill. till Biksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 49 Haft.

8

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Ang. förslagsanslagens

öfverskridande.

. Dä sådan anledning, som år 1880 föranledt statsverkets öfvertagande

af ifrågavarande vägs underhåll, numera icke förelåge, men däremot, för

den händelse vägen fortfarande vore för landtrafiken behöflig, den borde

af de väghållningsskyldiga underhållas, hade revisorerna velat ifrågasätta,

huruvida icke den för berörda ändamål hittills utgående utgift borde för

framtiden statsverket besparas.

I häröfver den 10 sistlidne januari afgifvet utlåtande har öfverintendentsämbetet

förklarat, att ämbetet så mycket mindre hade något att

för sin del erinra mot att förändrade bestämmelser beträffande underhållet

af ifrågavarande vägstycke blefve i den riktning, revisorerna angifvit,

meddelade, som därigenom ett icke oafsevärdt belopp af det till ämbetets

förfogande ställda och ständigt strängt anlitade anslaget till byggnader

och reparationer kunde årligen blifva för de med samma anslag egentligen

afsedda ändamål tillgängligt.

Då utskottet delar den af revisorerna i föreliggande fråga uttalade

mening, hvilken äfven blifvit af öfverintendentsämbetet biträdd, får utskottet

för vinnande af det utaf revisorerna åsyftade ändamål hemställa,

Riksdagen må i skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kung!. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,

huruvida icke den från det å sjunde hufvudtiteln uppförda

anslaget till byggnader och reparationer hittills

utgående utgift för underhåll af viss del af vägen

mellan Drottningholms och Haga lustslott må kunna

för framtiden besparas.

§ 6-

(Rev. ber. pag. 476—480.)

I anledning af de betydliga belopp, hvarmed förslagsanslagen under

senare aren öfverskridits, hafva revisorerna i berättelsen intagit en tabell,

utvisande nettobristen för förslagsanslagen under femårsperioden 1899_

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

19

Till närmare belysande af denna tabell har utskottet låtit uppgöra

bilagda sammandrag af de förslagsanslag, å hvilka brister uppkommit under

åren 1899—1908 och hvilka finnas i 1905 års riksstat uppförda.

Summan af de belopp, hvarmed förslagsanslagen öfverskridits under

år 1908, upptages i revisorernas ofvannämnda tabell till 8,512,386 kronor

2 öre. Om från denna summa dragés bristen i det från riksgäldskontoret

utgående anslaget till riksdags-, revisions- och kyrkomöteskostnader, 5,941

kronor 68, uppkommer ett belopp af 8,506,444 kronor 34 öre, som i det

närmaste öfverensstämmer med den i statsrådsprotokollet för finansärenden

den 14 januari 1905 angifna brist för nämnda år i samma anslag, eller

8,506,674 kronor 37 öre. Enligt hvad i statsrådsprotokollet meddelas,

uade å dessa anslag uppkommit besparingar å 681,445 kronor 35 öre, så

att nettobristen å förslagsanslagen belöpte sig till 7,825,229 kronor 02 öre.

I pröfningen af statsverkets behof bör naturligtvis ingå att, i den

mån sådant låter sig verkställa, i trots af att riksstaten skall regleras tämligen

lång tid, innan den träder i tillämpning, bestämma anslag för vissa

löpande utgifter, hvilka dock utan hinder af därtill afsedda medels möjliga

otillräcklighet under finansåret måste bestridas, såvida statsförvaltningen

skall hafva sin jämna gång. För tillgodoseende af de kraf, som härutinnan

ställas på statsregleringen, hafva åtskilliga anslagsposter måst

erhålla naturen af förslagsanslag och de hafva också alltifrån upprättandet

af riksstaten för år 1841 varit äfven till namnet såsom sådana erkända.

Uppenbart är likväl, att ju närmare man vid uppgörandet af

statsregleringen kan komma den blifvande verkligheten i fråga om de

belopp, som kunna visa sig erforderliga, dess bättre skall riksstaten

ställa sig.

Visserligen torde en och annan härvid befara, att, om förslagsanslaget

sättes i någon mån högt, sådant skulle kunna menligt inverka på hushållningen

med de anvisade medlen, men då rättighet i alla händelser är

vederbörande medgifven att öfverskrida de vanliga förslagsanslagen — om

sådana med begränsningstillägget högst är här ej fråga — med mindre

eller större belopp, lär det, såsom ock erfarenheten visar, ligga mindre vikt

därpå, om själfva siffran fastställts låg eller bibehålies vid ett minimum.

Däremot förefinnes i det afseendet en annan fara, nämligen för uppkomsten

af brist i statsregleringen. Väl kan en dylik brist för tillfället

utan svårighet blifva täckt, men den inverkar tydligtvis alltid skadligt på

en kommande reglering, och olägenheterna häraf skola, såsom lätt inses,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

tillväxa i samma män man vid statens fastställande håller sig till siffror,

som förr kunnat vara riktiga, men småningom förlorat egenskapen att

vara grundade på utrönta sakförhållanden och endast äro ett minne från

gångna tider, mera missledande än vägledande.

Förhållandet hos oss är i själfva verket så beskaffad^ att bristerna i

förslagsanslagen tillväxt år ifrån år. 1894 års statsreglering utvisade en

nettobrist å förslagsanslagen af 1,051,371 kronor 86 öre och för 1903 belöpte

sig bristen till 7,825,229 kronor 2 öre, d. v. s. hade blifvit mer än

sjudubbelt så stor. Förstnämnda år var förslagsanslagens totalbelopp i

staten upptaget till 26,263,854 kronor 48 öre, nettobristen således omkring

4 procent. Densamma uppgick för 1903 till omkring 20 procent af totalbeloppet

förslagsanslag, 38,639,926 kronor, och procenttalet i förhållande

till hela budgeten för de ifrågavarande åren var respektive något öfver 1

och omkring 4,5.

Också har statskontoret ej underlåtit att erinra om faran af förslagsanslagens

knapphet. I sitt den 11 december 1902 afgifna yttrande i fråga

om inkomstberäkningen för 1904 säger detta ämbetsverk, bland annat, följande:

»Därest vid sjunkande statsinkomster öfverskotten å de särskilda inkomsttitlarna

varda mindre, kommer nettobristen å förslagsanslagen att

hafva ett i hög grad menligt inflytande å statsregleringen, hvadan statskontoret

ansett sig böra å förhållandet fästa Eders Kung! Majrts synnerliga

uppmärksamhet.))

Statskontoret har härmed berört en annan sida af statsregleringen.

I själfva verket skulle stegringen af förslagsanslagens effektiva belopp långt

utöfver det beräknade hafva för länge sedan måst föranleda brist i statsbudgeten,

om ej de ökade utgifterna funnit motvikt i stegrade inkomster.

Härvid bör dock väl märkas, att det ena förekommit alldeles oberoende

af det andra, ehuru samtidigt. Vid sådant förhållande gifves det uppenbarligen

ingen säkerhet för att den brist, som, i händelse förslagsanslagen

bibehållas vid nuvarande, oaktadt vissa enstaka höjningar dock allt fortfarande

för låga belopp, måste uppkomma, och det för hvart år i högre

grad, kan blifva betäckt af motsvarande eller ännu större öfverskott å

vissa skattetitlar. Tillfälliga mindre gynnsamma konjunkturer kunna nämligen

vålla, att de verkliga inkomsterna understiga eller nätt och jämnt

motsvara de beräknade, och i sådan händelse måste en oundviklig brist i

förslagsanslagen leda till brist i statsregleringen.

Otvifvelaktigt är det visserligen, att en del förslagsanslag — såsom

särskild! de för underhållskostnader och dylikt afsedda — äro af den

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

21

natur, att verkligheten mycket lätt kan gäcka äfven de mest noggranna

beräkningar. Men detta är ett; ett annat är att med ledning af vunnen

erfarenhet från flera föregående år försöka att räkna så noga som möjligt

och bringa förslagskostnaderna intill den gräns, som ett klokt förutseende

kan och bör uppdraga. Och att beträffande förslagsanslagen en grundlig

undersökning i nu angifvet syfte bör företagas, framgår enligt utskottets

åsikt otvetydigt af här meddelade uppgifter. Denna undersökning lär dock

svårligen kunna verkställas på annat sätt än genom Kungl. Maj:ts försorg.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa undersökning,

i hvad mån de i riksstaten uppförda förslagsanslagen

böra, för att bereda statsregleringen önskvärd

stadga, höjas, samt därefter vid uppgörande af förslag

till statsreglering vidtaga de anslagshöjningar, till

hvilka undersökningen må gifva anledning.

(Rev. ber. pag. 481—485.)

Slutligen hafva revisorerna, under erinran att frågan om förstärkning fön<tär^

i revisionens arbetskrafter under den senaste tiden varit föremål för såväl nens arbetsstatsrevisorernas

som Riksdagens uppmärksamhet, meddelat följande redo- Safter.

görelse öfver hvad i sådant afseende förekommit.

Uti afgifven berättelse om den år 1886 af Riksdagens revisorer verkställda

granskning af statsverkets styrelse och förvaltning under år 1885

hade revisorerna anfört, att de — som för fullgörande af berörda granskningsarbete

i likhet med hvad under de senast föregående åren ägt rum,

fördelat sig på tre afdelningar, hvardera afdelningen bestående af fyra

ledamöter, nämligen två bland de af Första Kammaren utsedda revisorerna

och två biand de af Andra Kammaren valda — i afseende å ärendenas

fördelning mellan de olika afdelningarna vidtagit den förändring i afseende

å hvad som förut i detta hänseende iakttagits, att den förberedande granskningen

af samtliga statsverkets räkenskaper öfverlämnats åt den första

och andra af dessa afdelningar, under det att tredje afdelningen, som vid

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets} Utlåtande N:o 90.

föregående revisionsförrättningar fått till granskning emottaga, förutom

banko- och riksgäldsverkets räkenskaper, äfven viss del af redogörelserna

angående statsverket, erhållit uppdrag att uteslutande ägna sitt "arbete åt

den förberedande granskningen af räkenskaperna för Riksdagens verk, detta

på den grund, att sistnämnda afdelning ansetts icke kunna under den korta

tid, inom hvilken revisionsförrättningen borde vara afslutad, fullständigt

granska räkenskaperna för Riksdagens verk, om dess tid skulle tagas i

anspråk äfven för andra förberedande granskningsarbeten. Men att äfven

under den sålunda vidtagna förändrade anordningen den tid, som af Riksdagens

revisorer kunde ägnas åt bedömande af ifrågavarande penningverks

styrelse och förvaltning, vore alltför knappt tillmätt för att kunna medgifva

en tillräckligt omfattande och genomgående granskning framgino-e,

enligt revisorernas åsikt, bland annat däraf, att, medan riksbankens förvaltning

i dess helhet underkastades revision af fyra personer, hvilka under

de två månader revisionsförrättningen påginge därjämte skulle ej allenast

ägna en förberedande granskning åt riksgäldskontorets förvaltning utan

äfven behandla de af statsrevisorernas öfriga afdelningar framställda förslag

i anledning af granskningen af statsverkets förvaltning, så vore ett

lika antal revisorer tillsatta för en förberedande granskning af hvart och

ett af riksbankens afdelningskontor i orterna, hvilka sistnämnda revisorer

ägde att för revisionsarbetet använda vid afdelningskontoret i Göteborg

en månad, vid afdelningskontoret i Malmö tre veckor och vid hvart och

ett af de öfriga afdelningskontoren två veckor.

Den vid omförmälda revisionsförrättning gjorda fördelning af ärendena

hade emellertid medfört den olägenhet, att alltför många räkenskaper

hopats på hvardera af de två afdelningar, hvilka haft till uppdrag att förberedande

granska statsverkets styrelse och förvaltning. Oafsedt den fortgående

tillökningen i verksamheten inom Riksdagens verk, hade genom den

utveckling, som oafbrutet ägt rum inom administrationens olika grenar

och genom bildandet af nya institutioner, räkenskapernas omfång och antal

alltjämt tilltagit och natt en sådan vidlyftighet, att ej ens den ytligaste

granskning kunde ägnas dem alla. Särskild! hade revisorerna erinrat om

den under de senare årtiondena tillväxande järnvägsförvaltningen, hvilken

under flera år ansetts kräfva en särskild förberedande revision.

Pa grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hade revisorerna ifrågasatt,

huruvida icke den ändring i gällande bestämmelser angående revisionen

af stats-, banko- och riksgäldsverken borde vidtagas, att två delegationer

af revisorer årligen af Riksdagen utsåges, den ena med samma antal med
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

28

lemmar som Riksdagens nuvarande revisorer för granskning af statsverkets

tillstånd, styrelse och förvaltning och den andra med något mindre antal

ledamöter för granskning af riksbankens och riksgäldskontorets förvaltning.

Med hufvudsaklig anledning af denna revisorernas framställning både

sedermera under hvardera af åren 1890, 1891, 1892 och 1893 hos Riksdagen

väckts motioner i det af 1886 års revisorer ifrågasatta syfte. De

två första åren hade emellertid denna fråga icke rönt någon framgång,

vare sig inom konstitutionsutskottet eller inom kamrarna. Då nämnda

utskott haft att vid 1892 års lagtima riksdag behandla en af herr M.

Andersson i Stigen i ämnet väckt motion, hade utskottet yttrat, att det

syntes helt naturligt, om i betraktande toges den betydliga utveckling

såväl statsförvaltningen som riksbankens och riksgäldskontorets verksamhet

vunnit under det fjärdedels sekel, som förflutit från gällande riksdagsordnings

tillkomst, att den af Riksdagen genom dess revisorer utöfvade

granskning af statsverkets samt riksbanks- och riksgäldsverkens styrelse

och förvaltning icke längre kunde gifva ett fullt tillfredsställande resultat.

»Särskildt», hade utskottet vidare anfört, Dtorde det med revisionens nuvarande

sammansättning och den för granskningen tillmätta korta tid icke

vara möjligt för revisorerna att öfver förvaltningen af Riksdagens verk utöfva

en tillräckligt omfattande kontroll; och torde det därför vara nödigt att,

för så vidt icke revisorernas verksamhet skall blifva alltför ytlig, söka

tillföra revisionen större förmåga att behöringen fylla sitt ändamål än den

nu äger. Härvid har utskottet icke kunnat undgå att i första hand fästa

sin uppmärksamhet vid det inom revisionen nu rådande arbetssättet, Till

befordrande af revisionsförrättningarnas skyndsamma gång sammanträda

revisorerna pa afdelningar, som hvar för sig åt ärendena ägna en förberedande

behandling, men alla frågor om anmärkningar och anmälanden

skola alltid slutligen in pleno föredragas och afgöras. Då det emellertid

för bedömandet af riksbankens och riksgäldsverkets förvaltning fordras i

någon mån andra insikter än som i allmänhet kräfvas för granskning af

statsverkets tillstånd och förvaltning, kan ett sådant förfaringssätt icke annat

än framstå såsom en oegentlighet, ty utom den onödiga omgång och tidsutdräkt

samt försvårande af revisionsarbetet i dess helhet, som härigenom

otvifvelaktigt alltid åstadkommes, måste det anmärkta arbetssättet i de

flesta fall hafva till följd, att vid ärendenas behandling in pleno flertalet

revisorer komma att deltaga i anmärkningar eller framställningar om förhållanden,

hvarmed de icke kunnat eller åtminstone icke haft tillfälle att

göra sig förtrogna. Utskottet finner fördenskull inrättandet, på sätt 1886

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

års revisorer ifrågasatt och herr Andersson i sin förevarande motion föreslagit,

af en särskild revision för granskning af riksbanks- och riksgäldsverkens

styrelse och förvaltning vara både högst nödigt och nyttigt. Med

afseende å sistnämnda gransknings vikt och omfattning synes antalet af

dessa revisorer icke kunna sättas lägre än till sex.»

På det att, i enlighet med hvad sålunda framhållits, en särskild revision

af Riksdagens verk skulle kunna anordnas och likväl tillräckliga krafter

förbehållas för granskning af statsverkets räkenskaper och förvaltning, hade

utskottet funnit att hela antalet af Riksdagens revisorer borde ökas. I afseende

å vidden af denna ökning hade utskottet ansett att ledamöternas

antal i den revision, som skulle hafva till föremal att granska statsverkets

räkenskaper och förvaltning, borde bestämmas till tolf, eller sa stort antal

att revisorerna lämpligen kunde fördela sig pa tre afdelningar, och att

därutöfver, såsom ofvan nämnts, sex revisorer skulle tillkomma för riksbanken

och riksgäldskontoret. Genom en sådan tillökning i arbetskrafter

skulle, enligt utskottets åsikt, revisionen sättas i stånd att med större uppmärksamhet,

än dittills kunnat ske, följa förvaltningens gång äfvensom att

inom dess olika grenar gifva uppslag till förbättringar, allt till väsentligt

gagn för det allmänna.

I afseende å antalet suppleanter för Riksdagens revisorer hade utskottet

ansett, att detta lämpligen borde bestämmas till sex för revisorerna af

statsverket och till fyra för revisorerna af riksbanks- och riksgäldsverken.

Det af utskottet i enlighet härmed framställda förslag hade emellertid

i Första Kammaren förkastats utan votering, under det att i Andra Kammarne

utskottets förslag utan diskussion antagits.

Alldeles enahanda förslag som det af konstitutionsutskottet ar 1892

tillstyrkta och af Andra Kammaren antagna hade framlagts vid 1893 års

riksdag af herr A. V. Ljungman i motion inom Andra Kammaren. Detta

förslag hade ånyo förordats af konstitutionsutskottet, men rönt inom Riksdagens

kamrar samma öde som år 1892.

Vid 1895 års riksdag hade herr Ljungman i motion inom Andra

Kammaren framlagt ett förslag, hvilket afsett att vinna det eftersträfvade

målet att åstadkomma en förstärkning af revisorernas granskningsförmaga

uteslutande genom en ökning af revisorernas antal.

Uti sitt utlåtande häröfver hade konstitutionsutskottet yttrat, att da,

enligt hvad utskottet funnit, en af de förnämsta orsakerna till den utgång

förevarande fråga fått, åtminstone vid riksdagarna 1892 och 1893,^torde

hafva varit det starka motstånd, som förslaget om inrättande af två från

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

25

hvarandra skilda revisioner städse mött inom Första Kammaren, föreställde

sig utskottet, att ett förslag af sådan beskaffenhet som det 1895 af herr

Ljungman i ämnet framställda skulle hafva större utsikt till framgång inom

Riksdagens båda kamrar än de förslag, som förut i frågan blifvit väckta;

och som utskottet funne det vara synnerligen önskvärdt, att Riksdagen

inom en snar framtid beredde sina revisorer möjlighet att kunna på ett

både för det allmänna och för dem själfva mera tillfredsställande sätt, än

som under nuvarande förhållanden kunde ske, fullgöra sitt ansvarsfulla

förtroendeuppdrag, tvekade utskottet icke att uttala sig till förmån för ett

förslag, hvilket utskottet ansåge vara ägnadt att i afsevärd grad för revisorerna

underlätta ett verksamt granskningsarbete. Motionären hade med

hänsyn till förhållandet under ståndsrepresentationens tid föreslagit, att

revisorernas antal skulle ökas till tjugufyra, men utskottet ansåg det vara

för det afsedda. ändamålet tillräckligt, att nämnda antal bestämdes till

aderton, eller så stort att vid de förberedande granskningsarbetena statsverkets

revisorer kunde fördela sig på tre afdelningar med fyra ledamöter

i hvarje samt de återstående sex revisorerna måtte kunna ägna sig åt den

viktiga och omfattande granskningen af riksbanks- och riksgäldsverkens

styrelse och förvaltning.

Antalet suppleanter för Riksdagens revisorer borde, enligt utskottets

åsikt, jämväl ökas; och hade utskottet ansett detta antal lämpligen kunna

bestämmas till åtta, såsom i herr Ljungmans motion föreslagits.

Utskottets i enlighet härmed framställda förslag hade af Första Kammaren

afslagits med 78 röster emot 39, hviika afgifvits för bifall till

detsamma, hvaremot Andra Kammaren utan diskussion bifallit förslaget.

Vid 1896 års riksdag hade detta förslag i oförändradt skick ånyo

framställts i en af herr S. Nordström inom Andra Kammaren väckt motion

och hade jämväl nu af konstitutionsutskottet tillstyrkts, men af Första

Kammaren afslagits med 67 röster mot 46, som afgifvits för bifall till

förslaget. Andra Kammaren hade bifallit detsamma efter diskussion.

Då, med hänsyn till den alltjämt fortgående tillökningen i verksamheten

inom statsverkets äldre administrativa verk samt tillkomsten af flera

nya med vidlyftiga arbetsfält, det i 1866 års riksdagsordning bestämda

antalet statsrevisorer under nuvarande förhållande utan tvifvel, såsom redan

1886 års statsrevisorer påpekat, måste anses alltför ringa för att revisorerna

skulle kunna på ett tillfredsställande sätt -granska den alltmer sig

utvidgande medelsredogörelsen, hade revisorerna ansett sig böra ånyo fästa

Riksdagens uppmärksamhet på ifrågavarande förhållande.

Bill. till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 49 Raft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N.-o 90.

I betraktande af statsverkets alltjämt vidgade medelsförvaltning synes

det utskottet angeläget, att den af revisorerna ånyo berörda frågan om

ökning af statsrevisionens arbetskrafter må tagas i öfvervägande, hvadan

utskottet, som det visserligen icke tillkommer att i detta ämne framlägga

förslag, velat förhållandet för Riksdagen

anmäla.

§ 3.

Hvad i öfrigt blifvit af revisorerna anmäldt och erinradt, har utskottet

funnit dels vara af beskaffenhet att lämpligen böra tagas i öfvervägande

vid behandlingen af de utgiftsanslag revisorernas framställning berört, dels

hafva medfört åsyftad rättelse, dels vara af vederbörandes utlåtande nöjaktigt

förklarad^ dels ej vara af den vikt, att, oaktadt förklaringen icke

varit fullt tillfredsställande, någon Riksdagens åtgärd bort af förhållandena

föranledas, dels slutligen icke hafva varit af beskaffenhet att från utskottets

sida påkalla något yttrande; hvilket utskottet skolat för Riksdagen

anmäla.

Stockholm den 11 april 1905.

På statsutskottets vägnar:

O

HUGO TAMM.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 90,

Sammandrag af de förslagsanslag, å livilka

och livilka finnas i 1905

Ordinarie staten,

Andra hufvudtiteln.

År 1899

Departementschefens ombud för tillsyn öfver skrifters allmängörande .................................

Fångvården:

6,000

—

Fångars vård och underhåll ....................................................................................

Alderstiliägg för eu del vid fångvårdsstyrelsen och fångvården anställda ämbets- och

1,042,375

tjänstemän......................................................................................................

höjdes 1904*) till 75,000.

65,000

i

Medikolegala besiktningar .............................................................................................

12,000

—

Rese- och traktamentspenningar ....................................................................................

18,000

—

Ersättning åt domare, vittnen och parter ........................................................................

135,000

—

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.........................................................................

Fjärde hufvudtiteln.

64,262

Skrifmaterialier och expenser, ved m. ni. för departementet...................''.............................

5,985

—

Ökad aflöning för de till tjänsteåldern äldste bataljonsläkarne.............................................

höjning 1905 till 71,197; förslag 1906: 72,069.

41,911

Alderstiliägg ...............................................................................................................

höjdes 1905 till 39,700; förslag 1906: 40,700.

30,000

Rese- och traktamentspenningar ....................................................................................

föreslagen höjning 1906 till 195,000.

164,376

Volontärskolor ............................................................................................................

föreslagen minskning 1906 till 130,000.

158,345

De värnpliktiges aflöning, inskrifning och redovisning m. in.............................................

höjning 1905 till 2,075,693.

Arméns mathållning....................................................................................................

höjdes 1905 till 5,651,221; förslag 1906: 5,605,445.

Furagering af arméns hästar..........................................................................................

höjdes 1905 till 2,061,852; förslag 3906 till 2,154,593.

Femte hufvudtiteln.

Naturaunderhåll åt personal vid flottan.......................................»....................................

höjdes 1905 till 757,155; förslag 1906 till 1,042,080.

419,870

—

Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och ersättning därför....................................

350,000

—

Naturaunderhåll åt kustartilleriets manskap .....................................................................

höjdes 1904 till 249,397; förslag 1906 till 253,383.

*) Med de i texten förekommande årtalen 1904 och 1905 afses riksstaterna för nämnda år ecb med 1906

Kung!. Majds förslag i innevarande års statsverksproposition.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

29

brister uppkommit under åren 1899—1903

års riksstat uppförda.

Anslag.

B

rister.

År 1900. År 1901. j År 1902.

År 1903.

År 1899.

År 1900.

År 1901. | År 1902.

År 1903.

6,000

_

i

6,000

;

■

:

i

6,000

_

6,000

6931

75

856

1

251

:

1,175

I

1,562

5 01

1,668

75

1,042,375

—

1,042,375

—

1,039,1451

-

1,039,145

—

34,442

14

96,997

28

108,6821

Öl

124,2091

21 i

154,539

54

65,000

—

65,000

—

65,000

-

65,000

—

7,897!

59

11,567

041

12,088

96

13,374

69

12,061

7 2

12 000

12,000

12,000

12,000

_

8,685

83

9,620

61

8,555

—

5,955

84

5,167

46

18 000

18,000

_

18,000

—

18,000

—

6,141

77

486

45

4,337

60

5,826

87

Besp. —

—

135^000

135,000

_

135,000

—

135,000

—

31,111

84

17,979

56

17,503

70

37,371

48

37,566

37

64,262

64,262

—

64,262

—

64,307

30,410

16

50,263

27

42,262

51

65,034

28

47,597

61

6,037

6,015

9,042

9,032

3,341

79

3,018

3 4

3,904

21

2,706

17

3,078

97

41,911

—

43,176

—

51,865

—

68,592

__

—

—

23

—

•

Besp. —

30,000

_

30,000

—

32,600

37,500

—

5,583

34

4,658

32

3,066

68

766

61

Besp. —

—

164,376

164,376

-

164,376

164,376

—

13,424

45

29,514

66

15,732

17

51,212

39

53,494

36

158,345

158,345

158,345

158,345

—

235,709

52

220,113

26

193,59C

54

70,241

03

Besp. —

—

—

—

—

—

1,464,071

1,563,980

—

—

—

•-

-

—

—

956,306

7 5

254,840

89

—

—

3,966,143

! 4,242,600

—

—

—

—

—

I -

—

684,314

70

510,404

11

—

—

1,611,203

; 1,623,342

—

—

—

—

—

252,135

9 3

255,555

06

419,87C

483,000

1 —

537,286

j 596,065

—

156,303

40

150,416

71

281,345

91

287,954

63

415,125

18

350,OOC

—

350,000

—

350,000

1 780,OOC

—

213,091

67

360,014

95

! 514,848

26

224,037

97

679,891

18

1

1

!

226,621

226,621

!

| 16,276

42

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

1

'' År 1899.

Kustartilleriboväringens vapenöfningar samt beklädnad och ersättning därför

„ höjdes 1904 till 290,000.

Älderstillägg ..............................

32,001

sänktes 1905 till 27,700.

Bese- och traktamentspenningar ..........

23,500

—

höjdes 1905 till 81,450; föreslagen höjning för 1906 till 84,100

Skrifmaterialier och expenser, ved m. in.

46,944

—

. höjdes 1904 till 122,795 och 1905 till 132,096; 1906 förslag 14-1,517:50.

Älderstillägg för personalen vid undervisningsanstalterna för sjöfart och föreståndaren vid

nautisk-meteoroiogiska byrån..........................................

13,000

Sjätte hufvudtiteln.

Bidrag till extra provinsialläkares aflönande....

12.000

145.000

900.000

]_

Till bestridande af kostnader för allmän hälso- och sjukvård

!—

Hospitals underhåll ... .

_

„ höjdes 1905 till 1,450,000; förslag 1906 till 1,950,000.

Älderstillägg ........................

239,000

Rese- och traktamentspenningar ....

43,000

''■

höjdes 1905 till 50,000.

Postafgifter för tjänstebref och dylika försändelser

400 000

Skrifmaterialier och expenser, ved m m

219,712

höjdes 1905 till 285,751.

i Sjunde hufvudtiteln.

Stämpelkostnader...............

174,000

höjdes 1904 till 234,000.

Kostnader för allmänna bevillningens uttaxering

140,000

10,500

2,713,000

Omkostnader för kontrollverket....

Tullverket .........

höjdes 1905 till 3,849,000; förslag 1906 till 3,852,100.

Ersättning till städerna för mistad tolag

2,100,000

80,000

Lyshållning m. fl. utgifter för kronans publika hus i Stockholm

Städers friheter...........

21 5901

Kontroll å tillverkningsafgifter .

450,000

höjdes 1904 till 760,000.

Bestitutioner ..........

75 000

Älderstillägg ......................

45,000

Rese- och traktamentspenningar ...............

20,000

föreslagen höjning 1906 till 22,269.

Skrifmaterialier och expenser, ved in. m...............................................

36,810

—

Åttonde hufvudtiteln.

Lappmarks ecklesiastikverk ............................ j

55,000

Universiteten.............;...........

1(52,100''

_

Till befrämjande af folkundervisningen bland de i rikets nordligare trakter bosatta finnar

45,0001

-I

Lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor .

4,570,000!

_|

höjning 1905 till 6,850,000.

Understöd åt folkhögskolor .............................................................

55,0001

1

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

31

A

usla.

tv

5 •

B

rist

e

r.

År 1900.

År 1901.

År 1902.

År 1903.

År 1899.

År 1900.

År 1901

År 1902.

År 1903.

--

—

—

—

220,000

—

_

—

_

—

—

58,305 84

37,000

37,000

—

37,000

37,000

—

6,880

92

7,514

2 7

7,783

21

5,208

24

8,074

87

23,500

23,500

—

23,500

—

26,150

—

22,700

16

24,380

38

26,851

69

38,339

00

27,981

91

47,019

47,104

—

97,513

—

106,919

—

110,070

78

123,829

52

150,591

95

185,366

90

168,599

56

i 13,000

1

—

13,000

—

13,000

13,000

—

—

—

—

—

3,000

—

1,583

3 6

333

3 3

.

1 12,000

12,000

12,000

12,000

36,025

42,464

52

41,962

50

43,991

60

51,093

46

! 145,000

—

145,000

—

145,000

—

145,000

—

—

—

7,654

7 2

19,500

—

35,621

50

46,975

10

| 900,000

900,000

—

900,000

—

900,000

—

547,793

5 5

716,598

3 0

626,137

68

692,053

71

690,978

89

239,000

—

233,576

_

233,576

233,576

_

14,077

81

18,958

27

28,982

3 8

33,636

36

31,747

25

43,000

—

13,294

—

13,294

—

13,294

—

54,360

90

60,731

25

18,994

09

15,271

45

24,731

92

400,000

—

400,000

400,000

_

400,000

_

97,921

Öl

264,302

69

49,126

06

206,327

70

109,396

54

219,757

-

185,526

185,572

185,657

74,791

78

106,444

87

88,645

20

114,859

64

159,027

89

174,000

_

174,000

—

174,000

—

174,000

_

95,511

69

65,358

7 2

77,646

33

71,289

39

81,195

1 3j

140,000

140,000

—

140,000

—

140,000

_

37,359

33

45,150

93

53,143

98

54,906

4,059

12

128,683

73j

10,500

10,500

—

10,500

—

10,500

—

4,000

80

4,420

94

4,828

—

84

22

4,343

1

0 4

2,804,200 —

2,982,200

—

2,982,000

—

2,982,000

—

79,745

67

410,877

20

—

60,798

3 0 ]

2,100,000

—

2,100,000

—

2,100,000

_

2,100,000

—

1,079,265

79

951,833

12

556,560

80

847,199

3 0

856,855

55

30,000

—

30,000

—

30,000

—

30,000

—

1,010

99

—

18,031

47

27,451

52

21,944

41

21,580

—

21,580

—

21,580

—

21,580

—

15,994

68

15,998

25

15,994

68

15,994

68

23,072

20

450,000

450,000

—

450,000

—

450,000

—

—

—

—

9,150

91

3,901

91

41,265

82

75,000

—

75,000

—

75,000

—

75,000

_

78,339

18

158,201

4 5

112,655

88

53,866

92

22,999

6 6

45,000

—

45,466

—

45,466

—

45,466

—

9,941

68

6,458

3 3

3,750

6 8

4,900

6 6

9,384

08

1 20,000

—

18,769

—

18,769

—

18,769

—

15,767

78

17,038

68

24,689

47

27,279

92

27,200

98

36,810

|

—

61,56C

—

61,556

61,580

—

6,052

42

10,147

62

19,894

6 2

16,796

49

44,000

13

55,000

—

55,000

55,000

55,000

17,841

7 5

23,869

26

33,053

Öl

32,301

14

44,751

97

162,700

162,700

162,700

—

162,700

—

1,956

57

-

—

—

_

15,167

03

45,000] —

45,000

45,000

—

45,000

—

802

89

36,493

Öl

19,734

22

48,989

89

35,951

04

4,570,000 —

5,250,000

5,250,000

—

5,250,000

444,455

32

557,465

96

721,258

71

852,730

27

987,281

12

55,000[—

120,000

—

120,000

-

120,000

|—

24,675

—

23,892

50

5,417

—

17,976

75

12,698

7 oj

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

År 1899. i

Understöd för aflönande af lärare vid fortsättningsskolan...................................................

50,000

_

Bidrag till aflönande af lärare i slöjd vid folkskolorna.....................................................

110,000

—

För anordnande af kvinnlig slöjd i folkskola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola.........

90,000

—

Bidrag till aflönande i vissa fall af vikarie för lärare eller lärarinna vid folkskola eller småskola

40,000

—

Uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn ........................................................................

höjning 1904 till 160,000 och 1905 till 162,000.

150,000

—

Alderstillägg ...............................................................................................................

80,000

—

Rese- och traktamentspenningar ....................................................................................

1,500

—

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.........................................................................

23,053

—

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda till befrämjande af döfstumundervisningen ...

200,000

—

Nionde hufvudtitéln,

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar .............................................

15,000

—

Till förekommande och hämmande af smittosamma sjukdomar bland husdjuren ..................

30,000

—

Fattigvården i allmänhet................................................................................................

75,000

—

Alderstillägg ...............................................................................................................

—

—

Rese- och traktamentspenningar ....................................................................................

—

—

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.........................................................................

Tionde hufvudtitéln.

Flottans pensionskassa:

Till pensionering af flottans befäl och underbefäl med vederlikar .................................

270,000

—

Till pensionering af flottans och lotsverkets gemenskap...............................................

höjning 1905 till 166,500.

66,500

~

Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt, att af tullmedlen direkt utgå .........................■.....

Allmänna indragningsstaten:

78,000

höjning 1904 till 1,990,752 och 1905 till 2,019,817; föreslagen höjning 1906 till 2,109,887

Extra ordinarie staten.

1,800,652

Åttonde hufvudtitéln.

Till bestridande af kostnaderna för viss utredning rörande ecklesiastika boställen..................

—

—

Nionde hufvudtitéln.

Till resekostnader vid domäuförvaltningen........................................................................

40,455

—

Till bestridande af statsverkets andel i kostnaden för vägdelningar ....................................

50,000

Tionde hufvudtitéln.

För upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering samt till fyllnadspensioner...

1,540,000

—

Anmärkning, Här ofvan hafva ej medtagits andra anslag än sådana, som i 1905 års riksstat finnas uppförda

hvarjämte ej heller ansetts nödigt meddela uppgifter om anslagen till dyrtidstillägg.

Bristbeloppen äro hämtade ur det från trycket utgifna »Kapitalkonto till rikshufvudboken» för de år,

perioden omfattar.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

33

Anslag.

År 1900.

År 1901.

År 1902. År 1903.

|

50,000!—!

50,000! —

110,000

__

240,000

—

240,000*-

240,000

90,000

—

90,000

-''

90,000:-

90,000

40,000

—

75,000

—

75,000-

75,000

150,000

—

150,000

—

150,000;-

150,000

80,000

__

41,360

__

41,360 —

41,360

1,500

—

798

—

798!—

798

23,066

—

15,948

—

16,035 —

16,029

200,000

—

200,000

"

200,000! -

i

200,000

15,000

15,000

15,000! -

15,000

30,000

—

30,000

—

30,000|—

30,000

75,000

—

75,000

-

75,000i —

75,000

—

—

43,598

43,598!—

43,598

_

—

31,639

—

31,639 —

31,639

—

16,601

—

16,651 —

16,736

Brister.

270,000— 270,000

66,500] I 66,500

j %

78,000]- 78,000

! 1,800,6521—11,800,652

270,000

66,500

-] 78,000

-11,800,652

270,000

66,500

78,000

1,938,169

10,527

50,000|-

1,540,000! •

40,585

50,000

1,540,000

40,585

50,000

10,000 —

40,585-

50,000!-

1,540,000!—i 1,540,000!-

År 1899. j

År 1900

I

År 1901.

År 1902.

År 1903.

27,300

33,525]

_|

35,325

I

47,262

so

54,225

-

139,300

-1

150,212]

50

—

—

97,838

1 2 |

57,975

-!

7,770

—

15,840j

—

2,315

—

84,510

— i

88,314

30

4.111

40,

17,874!

3 5

•-

—

3,876

981

9,857,

96

42,975

--

—

—

—

88,825

—

25,062

50

49,905

58

53,352|9i

36,995

65

35,726

18

84,335

63

7,422

11

9,326

35

5,129

36

5,287

61

4,675

05

23,313

76

44,330

88

31,941

75

30,784

20

37,874

-:

19,800

11,750

8,150

"

2,750

1,625

8,880

10,520

18,045

18,855

24.440

—

11,294

81

—

—

_

—

3,396

45

56,475

97

—

160,089

0 5

—

—

196,923

0 5

—

—

—

—

3,518

64

660

3 3

4,231

14!

_

—

—

—

41.000

59

44,859

66

38,119

83

■

23,145

17

13,712

44

26,963

6 6 |

41,970

3 6

56,550

81

30,000

30,000

94,015

83

96,385

50

72,823

—

76,473

—

76,455

50

14,000

—

17,000

—

18,000

—

20,000

—

22,000

—

347,281

96

380,562

11

356,627

57

360,455

85

292,159

89

—

—

—

—

-

5,953

5 7

1,176

I17

8,224

66

8,582

,16

—

1

1

14,881

74

:

6,516

8 2

310,000

!—

334,654

13

389,560

! 71

348,300

62

537,991

18

Bih. till Riksd. Prof. 1905. 4 Samt. Åfd. 49 Häft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1905:119 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens år 1904 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörand s. 1 i texten