Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion rörande tullbehandlingen af vissa för fartygs byggande m. in. afspäda materialier och skeppsförnödenheter.

1906-03-29 · 13 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1906:12, Betänkande, i anledning af väckt motion rörande tullbehandlingen af vissa för fartygs byggande m. in. afspäda materialier och skeppsförnödenheter.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

1

N:o 12.

till Riksd. kansli den 29 mars 1906, kl. 5 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion rörande tullbehandlingen

af vissa för fartygs byggande m. in. afspäda materialier

och skeppsförnödenheter.

(l;a A.)

§ 8 i de vid gällande tulltaxa fogade underrättelser om, hvad vid

taxans tillämpning iakttagas bör, är af följande lydelse:

»§ 8.

1. Den, som här i riket verkställt nybyggnad, förbyggnad eller

reparation af fartyg af mer än 40 tons afgiftspliktig dräktighet, vare sig

svenskt eller utländskt, äge att för därvid använda, från utrikes ort införda

tullpliktiga materialier och skeppsförnödenheter, däribland inbegripna

sådana i fartyget fast anbragta husgerådssaker, Indika antingen icke

kunna med bibehållen användbarhet därifrån skiljas eller ock genom

särskild, varaktig beteckning äro tydligen utmärkta såsom för fartyget

uteslutande afsedda, restitutionsvis återbekomma den erlagda tullafgiften

eller i det fall, att, enligt medgifvande, som här nedan sägs, tullafgiften

icke blifvit erlagd, utan allenast säkerhet för densamma ställts, njuta

befrielse från dess gäldande under villkor:

Bill. till Riksd. Prot. 1906. 5 Sami. 1 Afd. 12 Hajt. (N:o 12.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

a) att afsikten med de införda artiklarnas användning till förberörda

ändamål vid deras angifning till förtullning skriftligen anmäles;

b) att det fartyg, till hvilket artiklarna användas, inom tre år från

dagen för deras angifning till förtullning styrkes vara i fuilfärdigt skick;

c) att den, som verkställt nybyggnaden, förbyggnaden eller reparationen,

när fartyget är fullt färdigt, till generaltullstyrelsen aflämnar en

af honom under edlig förpliktelse afgifven och af två hans biträden, som

med arbetet tagit befattning, bestyrkt noggrann förteckning öfver myckenheten

och beskaffenheten af alla till fartyget använda olika artiklar,

materialförlusten vid arbetet däri inberäknad, för hvilka restitution af

eller befrielse från tullafgift sökes, jämte under samma förpliktelse afgifven

försäkran, att dessa artiklar äro af utländskt ursprung och att

full införseltull för dem blifvit behörigen erlagd eller af generaltullstyrelsen

godkänd säkerhet för densamma ställd, samt uppgift ej mindre om

dagen, då de angifvits till förtullning, än äfven därom, huruvida sådan

angifning skett från nederlag eller från transitupplag eller direkte och i

sistnämnda fall jämväl om den lägenhet, med hvilken införseln skett;

skolande, hvad husgerådssaker angår, dessutom aflämnas bevis af tullförvaltning,

att de här ofvan beträffande sådana artiklar för den medgifna

förmånen stadgade särskilda villkor vid verkställd besiktning funnits

vara för handen; samt

d) att den, som verkställer nybyggnaden, förbyggnaden eller reparationen,

är förbunden att underkasta sig all den kontroll i öfrigt, hvilken

generaltullstyrelsen kan finna skäligt föreskrifva.

Verkställes nybyggnaden, förbyggnaden eller reparationen af innehafvare

af skeppsvarf eller mekanisk verkstad, och önskar denne anstånd

med erläggande af tullafgift för artiklar, som i detta mom. afses, till dess

frågan, huruvida befrielse från afgiften må njutas, blifvit afgjord, kan

han, efter därom hos generaltullstyrelsen gjord anhållan, erhålla sådant

anstånd, om för samma afgift ställes säkerhet, som generaltullstyrelsen

finner betryggande; skolande angående tullverkets rätt att, efter utgången

af den tid, för hvilken anstånd med tullafgiftens erläggande beviljats,

af sådan säkerhet göra sig betäckt för belöpande tullafgift i tillämpliga

delar gälla de i § 32 tullstadgan meddelade föreskrifter.

2. Enahanda förmån, som i mom. 1 sägs, tillkommer under där

nämnda villkor äfven den, som här i riket för vare sig svensk eller utländsk

räkning verkställt nybyggnad, förbyggnad eller reparation af

skeppsdocka, dockport, ponton eller slip.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

3

3. De skeppsförnödenheter, hvarmed ett svenskt från utrikes ort

återkommande fartyg under resan blifvit försedt, äro icke underkastade

tull, så länge de förblifva i samma fartygs bruk.»

I en inom Andra Kammaren af berr B. Broström väckt motion,

n:o 26, som hänvisats till bevillningsutskottet, har förslag framställts,

»att i gällande tulltaxa måtte införas bestämmelse därom, att vid

införseln af sådana för nybyggnad, förbyggnad eller reparation af fartyg,

skeppsdocka, dockport, ponton eller slip afsedda materialier och skeppsförnödenheter,

för hvilka restitution af eller befrielse från tull är medgifven,

skall, där tullsatsen är bestämd att utgå efter vikt, till grund

för förtullningen läggas importörens af faktura, konnossement eller annan

därmed jämförlig handling bestyrkta uppgift å det införda godsets vikt.»

Till stöd för berörda förslag har motionären anfört följande.

»Under det senaste årtiondét har den svenska ångfartygsrederirörelsen

företett en ganska aktningsvärd utveckling. Ångbåtsflottans storlek har

ökats från 181,276 registerton afgiftspliktig dräktighet år 1895 till

408,124 ton år 1904 — det sista år, för hvilket officiella uppgifter föreligga.

Enbart under dessa tio år har den alltså betydligt mer än fördubblats.

Denna raska utveckling har icke resulterat endast ur gynnsamma

fraktförhållanden under nämnda tidrymd. Visserligen intog fraktmarknaden

en i hufvudsak fördelaktig ställning under åren 1898 till och med

1 900, men den öfriga tiden af tioårsperioden har utmärkts af en stundom

till ytterlighet tryckt konjunktur. Att den svenska rederinäringen i trots

däraf likvisst under dessa år ständigt gått framåt, visar oförtydbart, att

den skötes på ett så ekonomiskt sätt, att kapitalet allt mer och mer

finner förtroende till densamma. Vårt folk har också de bästa förutsättningar

att drifva sjöfart, enär vi äga en stam af utmärkt dugande

sjöfolk såväl för däck som maskineri.

Statsmakterna ha, med blick för den nationalekonomiska betydelsen

af att vår sjöfart utvecklas — d. v. s. att vår export och import till allt

större grad förmedlas genom svenska fartyg och att rederirörelsen efter

hand öfvergår till att omfatta fraktfart jämväl å trader, som ej beröra

Sverige —, under senare år visat sig alltmera intresserade af att stödja

och upphjälpa denna näring. Det erinras härvid om tillsättandet af 1 898

års handels- och sjöfartskommitté, som framlagt en mångfald beaktansvärda

förslag. Afskaffandet af konsulatafgifterna och uppläggandet af en

nu till 10,000,000 kronor ökad lånefond för rederinäringens understödjande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

vittna om att regering och Biksdag ej blott med ord, utan äfven i handling

kraftigt vilja upphjälpa näringen. Man får hoppas, att denna uppmuntran

från statsmakternas sida skall kraftigt sporra näringens utöfvare

till att alltmera energiskt arbeta för vår handelsflottas utveckling.

För fosterlandsvännen har det likvisst verkat nedslående, att ångfartygsrederirörelsens

utveckling ej följts af ett likartadt uppsving inom

det svenska skeppsbryggeriet. Och dock har varfs- och verkstadsindustrien

uti Sverige gamla och goda anor. Det erinras härvid om, hurusom på

70- och 80-talen ett flertal ångfartyg byggdes vid våra verkstäder ej blott

för inhemsk räkning, utan äfven för norska och danska rederier, ja, t. o. m.

för tyska. Under de senaste tio åren har en nedslående förändring härvid

ägt rum, i det att våra verkstäder så godt som upphört att bygga

för utländska kunder med undantag af ryska. Danska och norska verkstäder

ha öfverflyglat våra inhemska samt på grund af öfverlägsen

konkurrenskraft levererat ett flertal ångare till svenska rederier. Sistlidet

år byggdes exempelvis uti Danmark för en svensk firma tvenne stora

ångare, som hvardera kostad.e bortåt en million kronor.

Yår statistik visar, att importen af från utlandet inköpta ångfartyg

stigit från 12 fartyg om 10,950 ton år 1895 till 31 fartyg om 26,663

ton år 1903.

Beträffande byggandet af svenska ångfartyg utvisa däremot uppgifterna

till fartygsregistret under perioden 1895—1903 fortfarande nedslående

siffror.

A svenska varf hafva nämligen byggts

1895.............

......... 16

fartyg

om

2^021

ton

1896..........

.......... 14

»

»

1,479

»

1897.............

.......... 21

»

3,449

1898............

......... 22

»

»

2,424

»

1899.............

.......... 35

»

»

5,315

»

1900............

.......... 22

»

»

3,739

»

1901..........

........... 28

»

»

3,779

»

1902.............

........... 25

»

» ■

3,621

» och

1903..........

......... 22

»

»

6,864

» .

Vid bedömandet af dessa siffror måste tagas i betraktande, att den

här angifna byggnadsverksamheten hufvudsakligen afser fartyg uti inrikes

fart och kustfart — alltså en cert af fartyg, som nästan ligga utom om
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N;o 12.

5

rådet för utländsk konkurrens. Den stora utgående lastångareflottan, på

hvilken ångfartygsrederirörelsen är koncentrerad, beröres knappt af den

inhemska byggnadsverksamheten.

Att ingå på en undersökning af orsakerna till det otillfredsställande

läget af vår skeppbyggnads industri torde här ej vara nödvändigt.

Så mycket kan dock sägas, att, hvilken kritik man än vill bestå

våra större skeppsvarf, det kan påvisas, att det ej enbart är på otidsenlig

organisation och för ringa intensitet i arbetet, som stagnationen i deras

verksamhet grundar sig. Yi hafva ju nämligen, såsom för alla är bekant,

varit nog lyckliga att kunna bygga våra pansarfartyg vid inhemska varf.

Endast beställningarne från staten ha gifvit verkstäderna ett betydande arbete

och afhållit dem från att framdrifva byggandet af handelsfartyg.

Därjämte har den stora tillströmningen af från utlandet inköpta ångare

förskaffat våra verkstäder, särskildt under vinter- och vårmånaderna, liflig

sysselsättning med reparationsarbeten. Härtill kommer, att våra verkstäder

på grund af det inhemska stålets högre inköpspris måste med hänsyn

till materialets anskaffande vara beroende af utländska leverantörer.

Dessa torde vara viktiga anledningar till att våra varf hvarken af

omständigheterna tvingats försöka eller ens kunnat upptaga konkurrensen

med utländska verkstäder.

Fartygsägaren måste emellertid för att med framgång kunna upptaga

täflan på världsmarknaden skaffa sig den bästa och billigaste fartygsmaterielen.

Här han ej kan få tillgång därtill uti det egna landet, nödgas

han i utlandet köpa eller bygga sina fartyg. Den största ångare, som

för svenskt rederis räkning hittills byggts uti Sverige, ägde en lastdryghet

af c:a 2,200 ton. Svenska rederier äga däremot numera ett flertal lastångare

med en lastdryghet af 4,000, 5,000, 6,000, 7,000 ton — den

största lastar 7,600 ton. Detta visar, att den svenske redaren för att

med framgång kunna konkurrera har måst anskaffa en fartygsmateriel af

sådan storlek, att den svenske skeppsbyggaren hitintills ej kunnat följa

med uti denna utveckling. Likvisst spörjes nu eu glädjande förändring, i

det att ej mindre än tvenne lastångare med öfver 3,000 ton lastdryghet

blifvit beställda för svensk räkning vid inhemska verkstäder och innevarande

år lära blifva färdiga.

För att uppmuntra det inhemska skeppsbyggeriet ha nu statsmakterna

medgifva restitution af tullen å alla materialier, som införas från utlandet

för fartygsbyggnad eller för användning i skeppsdocka, dockport, ponton

eller slip. Härmed har dock skeppsbyggeriet i landet ingalunda beredts

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

möjlighet att erhålla de erforderliga byggnadsmaterialierna på lika gynnsamma

villkor som de utländska konkurrenterna.

Sedan det förhållandet, att våra skeppsbyggare för materialiernas

anskaffande skola vara beroende af utlandet till följd af den utländska

varans större prisbillighet, försätter dem nämligen i en ofördelaktig ställning

i jämförelse med t. ex. tyska och engelska skeppsbyggare, som ha

en jämn och ständig tillgång på materialier med korta transporter från

bruken. Våra verkstäder ha däremot att bära betydande frakt- och andra

kostnader för att erhålla sina materialier. Men härtill kommer på grund

af föreskriften i tulltaxan, att tullen skall utgå med visst belopp pr kg.,

att tullverket för restitutionens beviljande fordrar, att de importerade materialierna

skola vid införseln uppvägas — en fordran, som förorsakar

skeppsvarfven ganska afsevärda kostnader och olägenheter. Enligt meddelande

från ett af våra skeppsvarf har med uppvägningen af de 1,200,000

kg. järn, som införts i och för byggandet af ett utaf de ofvan omnämnda,

å inhemska varf under byggnad varande större fartygen, varit förenade

följande utgifter, nämligen: godtgörelse till kontrollör och vaktbetjäning

vid uppvägningen 300 kronor, afgift till tullverket 100 kronor, packhuspenningar

800 kronor, aflöning till vägarelag, hyra af för järnets transport

erforderliga pråmar m. m. 3,500 kronor eller således tillsammans

nära 5,000 kronor. Vidare förorsakades varfvet stor olägenhet däraf, att

järnet måste transporteras bort, allteftersom det uppvägts af kontrollören,

i stället för i den ordning, som var lämpligast för arbetet å varfvet.

Vägningen af ifrågavarande myckenhet järn kräfde en tid af omkring 25

dygn, och den härigenom föranledda tidsförlusten kunde för varfvet blifva

så mycket mera förlustbringande, som plikten för försenad leverans af

fartyget utgjorde 500 kronor per dag.

För öfrigt är att märka, att vid brådskande arbeten, såsom reparationer

efter haverier m. m., den omständliga proceduren med materialiernas

uppvägande öfver hufvud ej kan medhinnas utan afsevärda svårigheter.

Alla dessa utgifter och olägenheter skulle kunna undvikas, såvida

vågning af materialierna ej påfordrades. Man skulle kunna finna tullverkets

fordran, att så skall ske, rimlig, för så vidt det vid restitutionen

kunde praktiskt genom vågning styrkas, att samma vikt ingått uti fartyget,

Men då plåt, spant och dylikt undergå många förändringar både

till form och vikt, innan de insättas i ett fartyg, blir restitutionen beroende

på det af vederbörande verlcstadstjänstemän under edlig förpliktelse

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

7

afgifna intyget, att det importerade materialet användts till fartygsbyggnad

eller annat ändamål, för ht vilket restitution beviljas. Då således fartygsbyggarens

egen uppgift i allt fall blir i fråga om restitutionen slutligen

bestämmande, synes det, som om vid införandet af de för fartyget

afsedda materialierna ej behöfde fordras annan garanti än eu genom faktura

eller liknande handling bestyrkt förklaring af importören rörande

godsets vikt. Den besparing, som härigenom vunnes, kunde vid valet mellan

ett svenskt och ett utländskt varf fälla utslaget till förmån för det

förra. Konkurrensen på alla områden inom atfärslifvet är nämligen numera

så skarp, att en minskad utgift på några tusen kronor kan, äfven

när det gäller så stora affärer som de ifrågavarande, blifva af afgörande

betydelse.»

Bevillningsutskottet, som vid detta ärendes behandling ansett nödigt

att från kungl. generaltullstyrelsen erhålla yttrande öfver motionen, har

i vederbörlig ordning utverkat Kungl. Maj:ts befallning till generaltullstyrelsen

att till utskottet inkomma med dylikt yttrande äfvensom därvid

afgifva det förslag till förändrad lydelse af hithörande bestämmelser,

som under förutsättning af bifall till ifrågavarande motion ansåges erforderligt.

I anledning häraf har generaltullstyrelsen uti en den 6 innevarande

mars dagtecknad skrifvelse anfört följande:

»Yid 1904 års riksdag förelåg till behandling en inom Andra Kammaren

väckt motion med förslag, att sådan ändring i gällande bestämmelser

måtte vidtagas, att vid tullbehandling af materialier och skepps

förnödenheter, som infördes för att användas till byggande eller utrustning

af fartyg, vederbörande tullförvaltning måtte, där ej särskild anledning

funnes att underkasta varorna vågning, berättigas att taga den i

faktura eller konossement uppgifna vikt för god. Nämnda års Riksdags

bevillningsutskott hemställde vid behandlingen af denna motion, att densamma

icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda. Såsom skäl

härför anförde bevillningsutskottet, att, oafsedt det förhållande, att ett

stadgande i den föreslagna riktningen icke vore af beskaffenhet att kunna

inrymmas i tulltaxan eller därmed sammanhängande bestämmelser, alltför

stora betänkligheter syntes möta mot att i något fall frikalla tullmyndigheterna

från vidtagande af den tullbehandlingsåtgärd, som ensamt kunde

tillförsäkra kronan, att tullafgifter, hvilka skulle utgöras efter inkommande

varors vikt, blefve med rätta belopp i tullverkets räkenskaper uppdebi
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

terade, då man nämligen icke syntes vara berättigad att i likhet med

motionären utgå från det antagandet, att i hvarje fall vara, som And tullbehandling

anmäldes skola användas på sätt, som i § 8 tulltaxeunderrättelserna

afsåges, också komme att finna sådan användning, utan det

väl kunde inträffa, att den för varan belöpande tull inflöte i tullkassan

utan att sedermera restitueras, hvarvid det natuligtvis vore af vikt, att

något tvifvel icke förefunnes om riktigheten af grunden för beloppets

beräknande.

De skäl, som sålunda anförts för afstyrkande af den vid 1904 års

riksdag väckta motionen, hvilken dock både väsentligt mindre räckvidd

än den nu föreliggande motionen, äro enligt generaltullstyrelsens åsikt

afgörande för bedömandet af frågan; och har styrelsen icke något annat

att tillägga, än att ett medgifvande af den ifrågasatta befrielsen från

vågning af tullpliktiga skeppsmaterialier helt säkert skulle komma att

åberopas såsom stöd för anspråk på enahanda befrielse vid införsel af

en mängd andra tullpliktiga varor, som införas med tillkännagifvande,

att desamma vore afsedda att i förädladt skick och mot åtnjutande af

belöpande tullrestitution utföras. Sådan anmälan göres till exempel vid

införsel af högst betydande kvantiteter om alen spannmål och råris, af

Indika emellertid långt ifrån de införda kvantiteterna i sin helhet i förädladt

skick åter utföras; ja, i fråga om spannmål finnes icke ens såsom

villkor föreskrifvet, att den förädlade varan skall vara tillverkad af den

införda spannmålen, utan endast att en efter fastställd beräkningsgrund

mot den utförda myckenheten mjöl svarande kvantitet omalen spannmål

skall vara af tillverkaren införd. I dessa fall finnes således icke någon

garanti för att de under restitutionsanspråk införda varorna verkligen

komma att återutföras i förädladt skick. Men äfven om bifall till nu

förevarande motion icke skulle anses medföra, att eventuella anspråk på

befrielse från vågning af andra varor än skeppsmaterialier jämväl borde

vinna bifall, kvarstår dock alltid det af 1904 års Riksdags bevillningsutskott

omförmälda förhållande, att de såsom skeppsmaterialier anmälda

varorna icke komme att för sådant ändamål användas och sålunda restitution

af därför erlagd tull icke ifrågakomme; och säkerligen skulle den

lättnad, som onekligen ligger i den ifrågasatta befrielsen, innebära en

lockelse att vid införsel af sådana varor, som kunde användas lika väl

till mångfaldiga andra ändamål som till skeppsmaterialier, alltid anmäla,

att afsikten med varornas införsel vore, att desamma skulle användas till

skeppsmaterialier, då någon kontroll i detta hänseende ju icke är möjlig.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12,

9

Generaltullstyrelsen, kan därför icke annat än på det kraftigaste afstyrka,

att något afseende fästes vid nu ifrågavarande motion.

Då det emellertid blifvit generaltullstyrelsen ålagdt att jämväl upprätta

det förslag till förändrad lydelse af hithörande bestämmelser, som,

under förutsättning af bifall till motionen, kunde anses erforderligt, anser

sig styrelsen, vid fullgörande af denna del af befallningen, till eu

början böra framhålla de synpunkter, som enligt styrelsens förmenande

göra det omöjligt att åt ifrågavarande bestämmelser gåfves den allmänna

affattning, som med motionen åsyftas. Hvad då beträffar de handlingar,

hvilka skulle få godkännas för bestyrkande af importörens uppgifter om

varans vikt — hvilka uppgifter lämpligen borde lämnas å angifningsinlagan

— borde det icke ifrågakomma att gifva dylikt vitsord åt någon

annan handling än faktura, då de i konossement, viktnotor eller andra

sådana handlingar förekommande viktuppgifter ofta äro endast ungefärliga.

Men till ytterligare säkerhet borde ock föreskrifvas, att sådant vitsord

finge gifvas åt faktura, endast då den vore af säljaren till riktigheten

bestyrkt och försedd med hans namnunderskrift. Då vidare en

faktura icke kan för ifrågavarande ändamål användas, med mindre de i

densamma upptagna varorna äro specificerade i enlighet med svenska

tulltaxans olika rubriker och netto vikten af hvarje, till en och samma

tulltaxerubrik hänförlig del af de inkomna varorna är i fakturan särskild!

uppgifven, kan enligt styrelsens åsikt något allmänt stadgande därom, att

importörens af faktura bestyrkta uppgifter om varans vikt obetingadt

skola läggas till grund för förtullningen, icke meddelas, utan borde det

få ankomma på vederbörande tullförvaltnings bepröfvande i hvarje särskild!

fall, huruvida för viktens bestämmande vågning af varorna måste

verkställas eller om vikterna kunde attesteras efter importörens af faktura

bestyrkta uppgifter. Ytterligare borde, för att så mycket som möjligt

minska den förut framhållna faran, att tull för varor, som komme att

kvarstanna i landet, blefve beräknad efter en icke kontrollerad vikt, befrielse

från vågning medgifvas, endast då varorna infördes af innehafvare

af skeppsvarf eller mekanisk verkstad och utgjorde verkliga skeppsmaterialier

eller skeppsförnödenheter, således icke då de vore hänförliga till

husgerådssaker. Hvad angår platsen för det ifrågasatta stadgandet torde,

ehuru styrelsen för sin del biträder den af 1904 års Eiksdags bevillningsutskott

uttalade åsikt, att stadgandet icke är af beskaffenhet att kunna

inrymmas i tulltaxan eller därmed sammanhängande bestämmelser, det

likväl få anses mest lämpligt, att stadgandet finge inflyta i § 8 tulltaxeBih.

till Riksd. Prof. 1900. 5 Sami. 1 Afd. 12 Höft. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

JO Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

underrättelserna såsom punkt 3, i följd hvaraf nuvarande punkt med detta

nummer skulle erhålla numret 4.

På grund af hvad sålunda anförts anser styrelsen, att, därest någon

bestämmelse i den i motionen åsyftade riktning finnes böra meddelas,

denna bestämmelse bör inflyta i § 8 tulltaxeunderrättelserna såsom punkt

3 och erhålla följande lydelse:

3. Införas materialier och skeppsförnödenheter, hvarom här ofvan

förmäles, af innehafvare af skeppsvarf eller mekanisk verkstad och äro

de införda varorna icke hänförliga till husgerådssaker, må, då tullen för

varorna enligt gällande bestämmelser skall utgå efter vikt, på vederbörande

tullförvaltnings bepröfvande ankomma, huruvida för viktens bestämmande

varorna skola i vanlig ordning vägas eller om för sådant ändamål

varuägarens å angifningsinlagan lämnade, af företedd faktura bestyrkta

uppgifter må tillerkännas vitsord; skolande faktura icke i berörda afseende

godkännas, med mindre densamma är af säljaren till riktigheten

bestyrkt och försedd med hans namnunderskrift.»

Att skeppsbyggeriet är eu för vårt land naturlig näring, därom

torde meningarna icke vara delade, liksom icke heller därom, att densamma

i olika hänseenden är af synnerlig betydelse för landet i dess

helhet. Hvarje förslag, som är ägnadt att verksamt bidraga till denna

närings höjande och utveckling, synes därför vara förtjänt af allvarligt

beaktande från statsmakternas sida. Kiksdagen har också vid flera tillfällen

visat sig vilja behjärta och tillmötesgå ifrågavarande närings kraf.

Det må härvid särskildt erinras om de lättnader i tullhänseende, som

genom beslut vid 1904 års riksdag kommo denna näring till de! i afseende

å villkoren för åtnjutande af tullrestitution eller befrielse från

tullafgift för tullpliktiga fartygsmaterialier och skeppsförnödenheter och

särskildt i fråga om tiden för åtnjutande af dylik restitution eller befrielse,

hvilken tid utsträcktes från två till tre år.

Om man sålunda kan utgå därifrån, att hvarje lämpligt förslag i

syfte att uppmuntra och understödja skeppsbyggerinäringen bör vinna

behörigt beaktande, måste man dock med nödvändighet tillse, att icke

sådana åtgärder vidtagas, som på något sätt träda statens berättigade intressen

för nära.

Hvad nu angår här ifrågavarande förslag eller att i gällande tulltaxa

införa bestämmelse därom, att vid tullbehandling af sådana fartygsmaterialier

och skeppsförnödenheter, för hvilka restitution af eller befrielse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

1!

från gäldande af tullafgift är medgifven, skall till grund för förtullningen

läggas importörens af vissa handlingar styrkta uppgift om godsets vikt,

vill utskottet erinra, att, på sätt generaltullstyrelsen i sin ofvanberörda

skrifvelse jämväl omnämnt, ett liknande förslag förelåg till behandling

vid 1904 års riksdag. Nämnda förslag, hvilket, såsom af generaltullstyrelsen

framhålles, var af väsentligt mindre räckvidd än det nu föreliggande,

blef emellertid af skäl, som återfinnas här ofvan i generaltullstyrelsens

yttrande, af bevillningsutskottet afstyrkt och vann icke heller

Riksdagens bifall.

Såsom i motionen framhålles, är det visserligen sant, att, då i fråga

om här afsedda materialier tullen är fastställd att utgå efter vikt, hvilken

alltså måste i hvarje särskildt fall af vederbörande tullmyndighet utrönas,

sådant ofta nog med hänsyn till dessa varors tyngd är förenad!

med ganska stora svårigheter. Särskildt framträda dessa olägenheter, då

fråga är om tullbehandlingen af mera betydande skeppslaster, afsedda

för byggande af större fartyg, ty utom det att eu dylik tullbehandling

vållar importören ej obetydliga direkta kostnader, föranleder den ock

tidsförlust, som naturligtvis i sin mån ej oväsentligt bidrager att öka

dessa kostnader. De kraf på lättnader i berörda afseenden, som framföras

i motionen, torde därför få anses vara synnerligen behjärtansvärda.

På hvilket sätt de ifrågavarande olägenheterna må kunna i möjligaste

mån atlägsnas, lärer emellertid onekligen vara ganska svårt att afgöra.

Men det synes åtminstone icke böra ske på den väg, motionären föreslagit,

ty detta skulle, enligt utskottets åsikt, leda till alltför betänkliga

konsekvenser. De skäl, som af 1904 års bevillningsutskott anfördes och

hvilka af generaltullstyrelsen åberopats för afstyrkande af det föreliggande

förslaget, äro af så tungt vägande art, att utskottet anser sig icke böra

biträda detsamma.

Utskottet föreställer sig emellertid, att motionärens syfte skulle

kunna nöjaktigt tillgodoses på annat sätt, och vill utskottet i sådant

afseende erinra, att genom föreskrift i Ivungl. Maj:ts skrifvelse till

generaltullstyrelsen angående ändringar i gällande bestämmelser rörande

tullbekandlingen af från utrikes ort inkommande varor den 12 oktober

1889 medgifvits, att vid packhusbehandling af åtskilliga i skrifvelsen

uppräknade varor vikten under vissa närmare angifna villkor icke behöfde

utrönas genom vågning af hvarje kolli för sig, utan allenast genom

profvägning af ett större eller mindre antal kolli, som vederbörande tull
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

förvaltning ägde bestämma. Då det sålunda visat sig möjligt att i fråga

om andra artiklar vid tullbehandlingen åstadkomma afsevärda lättnader,

föreställer sig utskottet, att den möjligheten ej skulle vara utesluten, att

vare sig genom profvägning eller genom andra åtgärder för beräkning

af vikten jämväl med afseende å fartygsmaterialier och skeppsförnödenheter

lättnader i förevarande syfte kunde genomföras. De föreskrifter,

som därför erfordras, torde emellertid redan på grund af sin natur

under inga förhållanden böra inrymmas i tulltaxan eller därmed sammanhängande

bestämmelser, utan lärer det böra öfverlämnas åt Kungl. Maj:t

att vidtaga de åtgärder, som i förevarande afseende må befinnas ändamålsenliga.

Utskottet har därför, behjertande frågans vikt och betydelse,

ansett sig böra tillstyrka aflåtande af en skrifvelse i ämnet till Kungl.

Maj it.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer bevillningsutskottet,

att Iiiksdagen, i anledning af förevarande motion,

ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t täcktes låta undersöka, huruvida genom profvägning

eller på annat ändamålsenligt sätt lättnader

i tullbehandlingshänseende må kunna medgifva» vid

införsel för innehafvares af skeppsvarf eller mekanisk

verkstad räkning af sådana i § 8 tulltaxeunderrättelserna

omförmälda materialier och skeppsförnödenheter,

hvilka icke äro till husgerådssaker

hänförliga, äfvensom därefter vidtaga de åtgärder,

hvartill en dylik undersökning kan gifva anledning.

Stockholm den 29 mars 1906.

På bevillningsutskottets vägnar:

XI. CAM ALLI.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12. .

13

Reservation

af herr friherre Kling spår.

Herr J. Bromée har begärt få anteeknadt, att han icke deltagit i

den slutliga behandlingen af detta ärende.

Bill. till Riksd. Prof. 1906. 5 Sami. 1 Afd. 12 Häft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1906:130 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion rörande tullbehandlingen af vissa för fartygs byggande m. m. afsedda materialier och skeppsförnödenheter. s. 4 i texten