Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning af väckta motionen om viss ändring i förordningen angående tillverkning och beskattning af maltdrycker m. m.

1906-04-23 · 22 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1906:15, Betänkande i anledning af väckta motionen om viss ändring i förordningen angående tillverkning och beskattning af maltdrycker m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

1

N:o 15.

Ank. till Rikscl. kansli den 24 april 1906 kl. 12 inidd

Betänkande i anledning af väckta motionen om viss ändring i

förordningen angående tillverkning och beskattning af

maltdrycker m. m.

(2: a A.)

1 en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 58, liar herr J. J.

Byström yrkat, »att Riksdagen ville besluta, att 2 § i Kung! Maj ds

förordning af den 17 juni 1903 angående tillverkning och beskattning

af maltdrycker måtte erhålla följande lydelse:

1. För malt, som i bryggeri användes vid tillverkning af malt
dryck,

skall med det i nästa mom. medgifna undantag erläggas skatt

med tolf öre för hvarje kilogram, dock att för hvarje bryggeri skatten

för de första under tillverkningsåret afverkade trettiotusen kilogrammen

malt utgår med fem öre för kilogram, för de nästa fyratiotusen kilogrammen

med sju öre för kilogram, för de nästa femtiotusen kilogrammen med

nio öre för kilogram och för de nästa femtiotusen kilogrammen med

elfva öre för kilogram.

2. frihet från skatt åtnjutes vid bryggeri, där, på grund af

tillståndsbevis, under tillverkningsåret endast svagdricka tillverkas.»

Vidare har herr M. Lyckhohn, jämväl inom Andra Kammaren, i

motionen n:o 126 föreslagit, »att Riksdagen måtte med afslag å herr

Byströms motion, n:o 58, uti skrifvelse till Kung!. Maj:t anhålla om

Bill. till Riksd. Prof. 1906. 5 Samt. 1 Afd. 15 Höft. (N:o 15.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

föranstaltande af en undersökning, om och i hvad mån kontrollväsendet

öfver de extra beskattade näringarna kan tarfva ändring och omläggning,

åsyftande större likformighet och billighet.»

Herr Byström har till stöd för sitt yrkande anfört följande.

»År 1902 gaf Kung! Magt uppdraget åt en kommitté att taga

frågan om lämpligaste sättet för anordnande af eu maltdryckebeskattning

under förnyadt öfvervägande med iakttagande däraf, att billiga,

alkoholsvaga maltdrycker fritoges från beskattningen. Frågan om maltskatt

eller maltdrycksskatt hade som bekant flere gånger förut varit

föremål för utredning af kommittéer. För att bland annat kunna iakttaga

föreskriften om svagdrickats fritagande från skatt föreslog 1902

års maltdrycksskattekommitté, att bryggerierna skulle indelas i två

klasser, nämligen skattepliktiga och och skattefria. Och ju större skillnaden

blef mellan dessa, desto bättre ansågs det vara från nykterhetssvnpunkt

sedt. Kommittén hade också, hvad skattläggningen angick,

gjort skillnaden mellan skattepliktiga bryggerier och skattefria bryggerier

ej obetydlig. Den föreslog nämligen följande:

’2 §•

1. För malt, som i bryggeri användes vid tillverkning af maltdryck,

skall med det i nästa mom. medgifna undantag erläggas skatt

med 18 öre för hvarje kilogram, dock att för hvarje bryggeri skatten

för de första under tillverkningsåret afverkade femtiotusen kilogrammen

malt utgår med 14 öre för kilogram och för de nästa femtiotusen kilogrammen

med IG öre för kilogram.

2. Frihet från skatt åtnjutes vid bryggeri, där, på grund af tillståndsbevis,

under tillverkningsåret endast svagdricka tillverkas.’

Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen 1903 i detta ärende höjde

dessa skattesatser till respektive 20 öre, 16 öre och 18 öre, och bevillningsutskottet

tillstyrkte Riksdagen att antaga dem.

I flera motioner i kamrarne och i olika reservationer i utskottet

yrkades emellertid af de starkare maltdrycksbryggeriernas intresserade,

dels att skattesatserna skulle nedsättas så, att de blefve högst 12 öre

och lägst 5 öre, och dels att svagdricksbryggerierna äfven skulle vidkännas

beskattningen. Ingen tycktes dock tänka sig, att de sålunda

nedprutade skattesatserna voro för höga, om man annars skulle hafva

någon skatt alls. Tvärtom var åtminstone den lägsta skattesatsen så

låg, att hvad en del bryggerier vidkom, man hade anledning befara,

att skatteinkomsten vid dem svårligen skulle täcka kontrollkostnaden

för desamma.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

Då ärendet behandlades i kamrarne, stannade de i olika beslut i

vissa afseenden. Första Kammaren antog nämligen för sin del en förordning,

byggd på grundsatsen af en skatt, som skulle träffa all tillverkning

af maltdryckar, hvaremot Andra Kammaren, i likhet med

hvad Kungl. Maj:t föreslagit och utskottet förordat, ansett skattefrihet

böra åtnjutas åt bryggeri, som endast tillverkar svagdricka.

Maltskattelagförslaget återremitterades i vederbörliga delar till

bevillningsutskottet. Där framkom en kompromiss, som säkerligen var

till mycken fromma för ölbryggeriernas intresserade, hvilka arbetat för

att få skattesatserna så små som möjligt, men hvilken var till ledsnad

för dem, som arbetat på att få upp eu så bred gräns som möjligt mellan

å ena sidan det skadliga och berusande ölet och å andra sidan det

ofarliga och för många oumbärliga svagdrickat. Bland annat insattes i

den ifrågavarande paragrafen äfven en 2-öres skattesats. Båda kamrarne

antogo kompromissförslaget, hvadan Riksdagens beslut i denna punkt

fick följande utseende:

’2 §•

1. för malt, som i bryggeri användes vid tillverkning af maltdryck,

skall med det i nästa mom. medgifna undantag erläggas skatt

med 12 öre för hvarje kilogram, dock att för hvarje bryggeri skatten

för de första under tillverkningsåret afverkade trettiotusen kilogrammen

malt utgår med två öre för kilogram, för de nästa trettiotusen kilogrammen

med fem öre för kilogram, för de nästa fyrtiotusen kilogrammen

med sju öre för kilogram, för de nästa femtiotusen kilogrammen med

nio öre för kilogram och för de nästa femtiotusen kilogrammen med

elfva öre för kilogram.

2. Frihet från skatt åtnjutes vid bryggeri, där, på grund af tillståndsbevis,

under tillverkningsåret endast svagdricka tillverkas.’

Som synes, nöjde man sig ej ens med att sänka skattesatserna,

utan man höjde också det begynnelseantal kilogram malt, för hvilka

ett bryggeri skulle betala mindre skatt än det belopp, som skall gälla

i allmänhet. Kungl. Maj:t hade nämligen föreslagit i detta fall 100,000

kilogram, men bevillningsutskottets kompromissförslag höjde denna

summa till 200,000 kilogram.

Följden af detta har också blifvit, att skatten vid flera ölbryggerier

ej ens gifven staten det belopp, som tarfvas för att betala kontrollkostnaden

vid dessa bryggerier.

Året 1903—1904 funnos 223 skattepliktiga bryggerier. Bland

dem voro 60 bryggerier, vid hvilka maltskatten ej räckte till kontrollarfvodet.

Statens bidrag till dem utgjorde det året kronor 17,787: G9.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

Året 1904—1905 finmos 228 skattepliktiga bryggerier. Bland

dem voro 70 bryggerier, vid Indika maltskatten ej räckte till kontrollkostnaden

för desamma. Staten måste härför vidkännas en utgift,

som anses belöpa sig till kronor 21,600.

I hvad män borttagandet af lägsta skattesatsen är tillräcklig för

att ersätta de nyss nämnda statsutgifterna för kontrollen, är ovisst.

Kanske borde de tvenne lägsta skattesatserna borttagas ur lagen om

tillverkning och beskattning af maltdrycker? I en del fall torde borttagandet

af 2-öresskattesatsen vara nog för att täcka kontrollkostnaden,

men åter i andra fall är det säkerligen otillräckligt.

Afsikten med bestämmelsen om lägre skattesatser för de första

100,000 eller 200,000 kilogrammen malt, som vid bryggeri afverka^

under tillverkningsåret, har väl varit att gynna de smärre ölbryggerierna.

Skulle nu borttagandet af den minsta skattesatsen möjligen bidraga till

att exempelvis ett eller annat skattepliktigt bryggeri måste öfvergå till

skattefritt sådant, vore väl därmed ingen fara skedd. Nykterhetsvännerna

skola icke sörja däröfver. Staten bär, såsom synes, icke heller

anledning att vara missbelåten därmed. Och skulle för någon enskild

svårigheter tillstöta vid den förändring, som här antydts, blir det säkerligen

billigare för staten att på lämpligt sätt ordna detta än att göra

årliga utbetalningar, såsom siffrorna härofvan utvisa.»

Herr LycUholms förevarande motion åtföljes af eu så lydande

motivering.

»I motion n:o 58 vid innevarande riksdag har herr J. Byström

yrkat, att sådan ändring måtte företagas i kung], förordningen af den

7 juni 1903 angående tillverkning och beskattning af maltdrycker, att

lägsta skattesatsen, 2 öre, alldeles skulle bortfalla och skatteproprogressionen

i öfrig! så ändras, att för de första under tillverkningsåret afverkade

30,000 kilogram malt skulle erläggas 5 öre per kilogram, för

nästa 40,000 kilogram 7 öre, för nästa 50,000 kilogram 9 öre ock för

nästa 50,000 kilogram 11 öre, därefter 12 öre, allt per kilogram.

Detta yrkande grundar herr Byström hufvudsakligen på den omständigheten,

att skatteintäkten från 70 skattepliktiga bryggerier icke

betänker de kontrollkostnader, som dem åbelöpa, utan en direkt utgift

tillskyndas staten, hvilken under förflutna två skatteår uppgått till

respektive 17,787:69 och 21,600 kronor. Staten bör, menar herr Byström,

under inga förhållanden underkasta sig för den enskilde skattedragaren

några utgifter, hvilka icke betäckas af det inflytande skattebeloppet,

och anser han därför, att det äfven är på sin plats, att påpekade

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o io. 5

förhållandet undanröjes genom lägsta skattesatsens höjande och progressionens

omläggning.

Med anledning häraf får jag anföra följande:

Om man närmare undersöker de statistiska siffror, som stå till

förfogande angående maltskatten och kontrollen öfver maltdryckstillverkningen

i sin helhet, skall man snart finna, att det föreslagna botemedlet

mot påpekade missförhållandet icke kan vinna godkännande ur

skatteteknisk synpunkt. Det skulle innebära en mot statens så kallade

förlust alldeles oproportionerlig förhöjning af skatten, mest och tyngst

drabbande de minst bärkraftiga bland de skattepliktiga bryggerierna.

Och med hänsyn till senare vidtagna starka inskränkningar i bryggeriernas

möjlighet att afsätta sina tillverkningar skulle en gifven följd

blifva statsinkomstens sänkande, hvad bryggerinäringen anginge, i fråga

om icke blott maltskatt, utan äfven bevillnings- och inkomstskatt.

Dessutom skulle frågan om ersättning åt bryggerier, som icke förmå

uthärda skattesystemets tryck, undanskjuten vid 1903 års riksdag, åter

blifva aktuell. Denna utväg synes alltså icke tillrådlig.

Agnar man de sifferuppgifter angående maltskatt och kontroll

öfver maltdryckstillverkningen, som lämnas i kontroll- och justeringsbyråns

underdåniga berättelse för skatteåret 1903—1904, eu närmare

uppmärksamhet, skall man finna, att dessa antdya tillvaron af långt

mera påtagliga missförhållanden på det område, herr Byström vidrört,

än de af honom påpekade. Af dem framgår först och främst, att de

omkostnader för kontrollen i sin helhet, som på sin tid af finansministern

förslagsvis uppgåfvos till statsrådsprotokollet och sedermera

af bevillningsutskottet och Riksdagen godkändes, voro på grund af

bristande kännedom om de existerande bryggeriernas antal alldeles för

lågt beräknade. Sålunda funnos i verkligheten ej mindre än 49 skattepliktiga

bryggerier mer än finansministern uppgifva, och härigenom

vållades en förhöjning i utgiftsstaten af 5,857 kronor. Men af samma

siffror framgår äfven, att vederbörande haft än mindre pålitliga källor

för sin uppskattning af de skattefria bryggeriernas antal, enär dessa

antogos utgöra 400 stycken, medan de i verkligheten visat sig vara

924, hvilken felräkning framkallat en förhöjning i fråga om kontrollkostnaderna

af ej mindre än 101,244 kronor.

Redan detta är talande nog. Men de åberopade statistiska uppgifterna

lämna än mera ovedersägliga bevis för, att statens skattepolitik

i fråga om maltdrycksbeskattning lämnat egendomliga resultat.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

Såsom af motionären framliäfts, bär tillverkningsåret 1903—

1904 staten på (30 skattepliktiga bryggerier förlorat en summa af

cirka 17,000 kronor, men torde denna summa icke få anses synnerligen

anmärkningsvärd, då staten af de skattepliktiga bryggerierna

erhållit ett extra skattebidrag af öfver 3,000,000 kronor. Undersöker

man förhållandet vid de skattefria bryggerierna, skall man däremot

finna, att staten får göra helt annorlunda beskaffade uppoffringar

för att genom nödig tillsyn åt dessa, som utgöra en del af samma industri,

kunna bevara frihet från ett proportionerligt deltagande i den

extra beskattningen. Det visar sig nämligen, att statens omkostnader

1903—1904 för den direkta tillsynen öfver de skattefria bryggerierna

uppgingo till kronor 197,244: 69, medan det bidrag till kontrollkostnaderna

af 1 /2 öre per kilogram, som åligger dem, lämnade eu intäkt

af endast kronor 63,068:48. Här var det icke fråga om ett par tiotusental,

utan om långt öfver hundratusentalet kronor, som kontrollen

gaf staten i förlust (för 1903—1904 kronor 134,176: 21).

Det bör kanske på tal härom icke heller alldeles lämnas ur räkningen,

huru oväntadt stort antal af de skattefria bryggerierna, som

icke förmå betala arfvodet åt dess egna tillsyningsmän, beräknadt till

blott 240 kronor per år. Deras antal som verkligen betala nämnda

utgift, är nämligen 28 stycken, medan i ej mindre än 48 fäll bidraget

till samma arfvode når upp till högst 5 kronor per år. För ett bryggeri

i Jönköpings län, dit öfverkontrollörens resor taga tre dagar, har

den faktiskt uppgått till endast kronor 1: 75 per år.

Om inan emellertid ser dessa egendomliga förhållanden endast

som nödvändiga konsekvenser af skattelagstiftningens uppdelande af

industrien i två delar, så kan man dock icke gärna komma till någon

annan slutsats än den, att om denna ursäktar oegentligheter i ett. afseende,

så borde den äfven kunna göra det i det andra. Det vill med

andra ord säga, att om skattelagen i och för sig framtvingar öfverseende

med en direkt utgift på 134,000 kronor, så borde den äfven kunna

rättfärdiga samma öfverseende med 17,000 kronor, synnerligast om man

tager i betraktande, att dessa senare dock stå i nära samband med eu

anordning, som tillför staten 3,000,000 kronor.

Värdet af den förändring, motionären påyrkat, får dock måhända

sin skarpaste belysning, om man undersöker beskaffenheten af den

vinst, staten skulle göra därpå. I verkligheten skulle staten nämligen

icke hafva så stor anledning till belåtenhet, om enligt herr Byströms antagande

den skulle resultera däri, att ett och annat skattepliktigt bryggeri

öfverginge till skattefri tillverkning, tv i sådana fall skulle det stad
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

gade bidraget till tillsy niugsmännens aflönande icke förslå att betacka

härför nödiga utgifter. En direkt utgift från statens sida skulle alltså

afiösas af en annan. Skulle verkligen så inträffa, att alla de omtalta

70 bryggerierna blefve skattefria, skulle kostnaden för deras tillsyningsman

komma att, efter 240 kronor för hvar, uppgå till 16,800 kronor,

medan sammanlagda bidragen, äfven under den högst osannolika förutsättningen,

att det fortfarande skulle afverkas lika mycket malt som

förut icke komma att uppgå till mer än 7,167 kronor. Staten skulle

alltså på den nya anordningen få en ny direkt utgift af minst 9,632

kronor.

Ett annat intryck, som man gifvet måste få af de ofvan anförda

siffrorna, är, att den kontroll, som bestås de skattepliktiga bryggerierna,

är ojämförligt mycket dyrare, 1,095 kronor per år och bryggeri, än

den som kommer de skattefria till del, 240 kronor. Noga sedt, är

nämligen det uppdrag, som lämnats tillsyningsmännen, icke af mindre

omfattning än det, som pålagts kontrollörerna. De senares hufvuduppgift

är att tillse, det allt användt malt blifver beskattadt, men

härvidlag underlättas deras tjänst i väsentlig grad genom den automatiska

våg, som bryggerierna äro skyldiga att anskaffa och på föreskrifvet

sätt förbinda med respektive krossar. Dessutom tillkommer det dem

också att vaka öfver, att svagdricka, där sådant tillverkas, icke inbrygges

för starkt. Liknande åligganden hafva äfven tillsyningsmännen,

nämligen att öfvervaka, dels att allt användt malt blifver

journaliseradt, för hvilken kontrollåtgärd de dock icke hafva att tillgå

den automatiskt registrerande vågen, dels ock att af maltet endast

framställes svagdricka samt att dess ursprungliga extrakthalt icke

öfverstiger 6 procent.

Det kan härmed anses ådagalagdt, att, ehuruväl det redan från

statens synpunkt icke kan finnas rådligt att, på sätt herr Byström

föreslagit, bota ett missförhållande på kontrollväsendets område genom

en skatteförhöjning, det icke saknas goda skäl för anställande af en

undersökning, huruvida icke en genomgående revision och omläggning af

kontrollen öfver de extra beskattade näringarna kan vara af behofvet

påkallad.

För så vidt som det måste höra till statens många uppgifter att

vårda sig om landets näringar och deras bestånd, torde det emellertid

icke vara alldeles ur vägen att i korthet tillse, huru den af herr

Byström föreslagna utvägen för inbesparande af 17—21,000 kronor årligen

i kontrollkostnader skulle te sig från bryggerinäringens ståndpunkt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

Därvidlag är först att märka, det anställda undersökningar visa,

att den omläggning af skatteprogressionen, herr Byström förordat,

och borttagandet af lägta skattesatsen tillsammans skulle i sak betyda

eu ny skatteafgift för den skattepliktiga delen af näringen af cirka

380,000 kronor. Men detta innebär icke blott den obilligheten mot

den skattepliktiga bryggerinäringen, att den atfordras en ej obetydlig

tillökning af dess extra skattebidrag omedelbart efter ikraftträdande

af en ny försäljningsförordning, som i hög grad är ägnad att inskränka

dess skatteförmåga, utan äfven den, att hufvudtyngden af slaget kommer

att drabba de mindre bryggerierna, hvilka redan förut hårdast berörts

af såväl skatte- som försäljningsbestämmelser. I verkligheten skulle

för det 70-tal bryggerier, som icke afverka mera än 40,000 kg. malt

per år, skatteafgiften stiga med minst 100 procent.

Bäst af allt visar emellertid tillgängliga uppgifter angående de

skattepliktiga bryggeriernas för bevillning upptaxerade inkomster, huru

förödande en dylik åtgärd skulle vara. För de 70 af herr Byström

omnämnda skattepliktiga bryggerierna, som under senaste skatteåret

ej betäckt kontrollkostnaderna, var medelinkomsten 1,943 kronor per

år, och* af denna skulle de enligt herr Byströms förslag ytterligare

betala likaledes i medeltal 739 kronor hvardera. För flertalet torde

saken ställa sig ännu sämre. För ej mindre än 10 af de ofvannämnda

bryggerierna stiger den beskattningsbara inkomsten till högst 1,000

kronor, och deras ställning kan ju lätt tänkas.

Situationen förvärras därigenom, att ett litet bryggeri alltid måste

vidkännas denna skattehöjning såsom ren utgift, ty det saknar förmåga

att på något sätt afbörda sig densamma på allmänheten genom en

prisförhöjning. Priset på Öl och dylikt bestämmes af de större skattepliktiga

bryggerierna, som i flere afseenden bättre kunna motstå skattetrycket,

och priset på svagdricka beror af de skattefria konkurrenterna.

Den oproportionerliga ökningen i skatteutgiften skulle emellertid

omöjliggöra de mindre bryggeriernas konkurrens med de skattefria i

fråga om svagdricka och åter göra brännande frågan om deras fortbestående.

Med hänsyn till försäljningslagens stränghet måste omöjligheten

för de mindre biyggerierna att existera endast på öltillverkning

blifva än mera framträdande än förut, och i. de allra flesta fall är omsättningen

af svagdricka icke sådan, att den ensamt kan ekonomiskt

uppbära affären. Om bryggaren ändock skulle söka den utvägen ur

det honom påtvungna valet att öfvergå till skattefri tillverkning, träffas

lian dock under alla förhållanden af högst kännbara förluster därigenom

att en mängd dyrbara apparater och anläggningar, såsom kvl
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets Betänkande N:o lo.

apparater, jäskällare med jäskar och. lagerkällare med lagerfat, blifva

alldeles öfverflödiga och det i dem nedlagda kapitalet så godt som

bortkastadt.

Men gentemot dylika eventualiteter måste yrkesidkaren åberopa

sig på hvarje medborgares rätt att blifva behållen vid sin välfångna

egendom. 1903 års bevillningsutskott visade sig behjärta det rättsanspråk,

som härvidlag förefinnes och med afseende på andra näringar

vid olika tillfällen erkänts. Det sökte äfven i sin mån indirekt gå

detta rättskraf till mötes genom en öfvergångsbestämmelse angående

fakultativ skattefrihet för malt, som användes till svagdricka. Vid

sammanjämkningen af kamrarnes skiljaktiga beslut i skattefrågan öfvergafs

visserligen sedermera denna utväg, men uppletades eu annan, just

anordnandet af den lägsta skattesatsen och den därpå grundade progressionen.

Borttagande af nämnda skattesats och omläggning af

progressionen måste alltså göra ersättningsanspråken från de genom

beskattnings- och försäljningsförordningar lidande näringsidkarnes sida

än starkare och mera omöjligt att frånse än förut.

Att framkalla alla dessa svårigheter för att åt staten inbespara

ett så relativt litet belopp som cirka 20,000 kronor kan från denna

synpunkt icke förefalla ens rimligt.

Af det anförda torde ovedersägligen framgå, ej mindre att den

påyrkade förhöjningen af maltskatten i syfte att befria staten från

några icke alltför betydande utgifter i fråga om kontrollen måste på

det bestämdaste frånrådas, än att kontrollväsendet hvad maltdryckstillverkningen

angår utmärker sig både för inkonsekvens och dyrhet.

Dock må ännu några sifferuppgifter anföras för att bestyrka sakförhållandet.

Maltdryckskontrollen kostade enligt förut åberopade underdåniga

berättelsen året 1903—1904 454,101 kronor, nämligen för öfverkontrollörer

77,000 kronor, för kontrollörer 179,857 kronor och för tillsyningsmän

197,244 kronor, en summa, som måste anses så hög, att

den långt hellre kan berättiga ett sträfvande att sänka densamma än

ett försök att höja själfva skatten. Detta framträder med ännu större

tydlighet vid en jämförelse med förhållandena i konungariket Wurtemberg,

hvars maltskattelagstiftning är af liknande beskaffenhet som vår

och hvilket med hänsyn till sitt kontrollsystem åtnjuter stadgadt anseende

såsom ett mönsterland. År 1903 uppgafs kostnaden för kontrollen

öfver maltdryckstillverkningen därstädes uppgå till endast 250,000

Bill. till Riksd. Prof. 1906. 6 Sami. 1 Åfd. 15 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15-

mark, ehuru samma kontroll hade att öfvervaka ej mindre än 1,418

salubryggerier och 2,822 hembryggerier, hvilka sammanlagdt afverkade

under nämnda år ej mindre än 86,000,000 kilogram malt.

Men så har man också i Wurtemberg tillgodogjort sig alla de

fördelar, som kunna vinnas genom centralisation i förvaltningen. Där

finnes nämligen ett för alla indirekta skatter, såväl tullar som acciser,

gemensamt ämbetsverk, hvars personal bland annat äfven handhar maltdryckskontrollen.

Hos oss bär man gått en alldeles motsatt väg och

decintraliserat kontrollen öfver de indirekta skattekällorna. Tulltjänstemännen

syssla endast med tullärenden, brännvinskontrollörerna kontrollera

endast brännvinstillverkningen o. s. v. Det är säkerligen häri den

egentliga källan till kontrollens dyrhet är att söka.

Slutligen må såsom ett ytterligare bevis för det nuvarande kontrollsystemets

alltför stora dyrhet och önskvärdheten af en utredning åsyftande

ett nedbringande af dess omkostnader, omnämnas att kontrollväsendet

öfver alla särskildt beskattade näringar, brännvins-, sockeroch

maltdrycksindustri, i årets statsverksproposition uppgifves betinga

en utgift af 1,100,000 kronor, eu summa, som ehuru säkerligen mycket

lågt beräknad, utgör eu alldeles för stor del af hela budgetens sammanlagda

belopp.»

Af de förevarande motionerna innefattar herr Lyckholms två

yrkanden, nämligen dels afslag å herr Byströms motion dels ock

aflåtande till Kungl. Maj:t af en skrifvelse med begäran om utredning''

huruvida och i hvad män kontrollväsendet öfver de extra beskattade

näringarna tarfvar revision för vinnande af större likformighet och

billighet. Utskottet vill till en början upptaga till behandling i ett

sammanhang herr Byströms motion och det af herr Lyckliolm framställda

afslagsyrkandet därå.

Härvid finner utskottet lämpligt att i korthet erinra om det sätt,

hvarpå nu gällande stadganden i ämnet tillkommit. Det af Kungl. Maj:t

vid 1903 års Riksdag framlagda förslag till förordning angående tillverkning

och beskattning af maltdrycker var liksom nu gällande förordning

byggdt på principen af maltdryckstillverkningens uppdelning

i skattepliktig och skattefri. Skattesatsen för malt, användt vid skattepliktig

tillverkning, var i Kungl. Maj:ts förslag 20 öre för kilogram,

dock att för hvarje bryggeri skatten för de första under tillverknings
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

året afverkade 50,000 kilogram malt skulle utgöra 16 öre för kilogram

och för de nästa 50,000 kilogrammen 18 öre för kilogram. Dessa

skattesatser blefvo af bevillningsutskottet tillstvrkta och af Andra

Kammaren godkända. Första Kammaren antog däremot ett reservationsvis

framkommet författningsförslag, byggdt på grundsatsen af en skatt,

som skulle träffa all tillverkning af maltdrycker, samt med eu skattesats

af 12 öre för hvarje kilogram malt jämte en på följande sätt

ordnad degressiv skatteskala: för de första vid hvarje bryggeri under

tillverkningsåret afverkade 20,000 kilogram malt 5 öre, för nästa

30,000 kilogram 7 öre, för de följande 50,000 kilogram 9 öre och

för de därpå följande 100,000 kilogrammen 11 öre, allt per kilogram.

Enligt det af bevillningsutskottet till sammanjämkning af berörda

skiljaktiga beslut framlagda och af Riksdagen jämväl godkända författningsförslaget

utgjorde vid skattepliktig tillverkning den normala

skattesatsen likaledes 12 öre per kilogram afverkadt malt, dock att för

hvarje bryggeri skatten per kilogram af de första under tillverkningsåret

afverkade 30,000 kilogrammen malt skulle utgå med 2 öre, af de

nästa 30,000 kilogrammen med 5 öre, af de nästa 40,000 kilogrammen

med 7 öre, af de därpå följande 50,000 kilogrammen med 9 öre och

af de ytterligare följande 50,000 kilogrammen med 11 öre.

Detta sammanjämkningsförslag motiverades af utskottet i hufvudsak

därmed, att genom en sådan anordning af skattesatserna skulle i

möjligaste mån beredas likställighet mellan svagdricksbryggerierna och

bryggerier med blandad tillverkning, med afseende å möjligheten att

tillverka svagdricka. Den mot Kungl. Maj:ts förslag riktade anmärkning

att genom indelningen af bryggerierna i skattepliktiga och

skattefria de förstnämnda försattes i en synnerligen ogynnsam ställning,

skulle härigenom förlora sin betydelse. Nu nämnda syfte hade utskottet

ansett kunna vinnas genom eu väsentlig nedsättning af skattesatserna

i allmänhet och särskildt för de under tillverkningsåret först afverkade

myckenheterna malt.

Den af herr Byström föreslagna ändring af ifrågavarande bestämmelser

i 2 § maltskatteförordningen innebär, dels att den nuvarande

lägsta skattesatsen af 2 öre skulle bortfalla, dels ock att den högsta

skattesatsen, 12 öre, skulle inträda redan efter en uppnådd afverkning

af 170,000 kilogram malt (i stället för vid 200,000 kilogram enligt nu

gällande stadgande).

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

Ett af motiven för lierr Byströms yrkande är, att det inflytande

skattebeloppet vid ett stort antal skattepliktiga bryggerier är så ringa,

att statsverkets kostnad för utöfvande af kontroll vid desamma icke

blir täckt.

Angående detta missförhållande meddela såväl herr Byström som

herr Lyckholm åtskilliga uppgifter, bvilka bestyrkas af hvad utskottet

inhämtat från finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå. Sålunda

har meddelats, att under tillverkningsåren 1903—04 och 1904—05 det

erlagda skattebeloppet vid respektive 60 och 70 af de i verksamhet

varande skattepliktiga bryggerierna understigit det arfvode, staten haft

att utbetala åt kontrollören vid hvarje bryggeri. Totalsumman af de

belopp, som till följd häraf måst af statsmedel tillskjutas för täckande

af ifrågavarande kontrollkostnader, uppgick för de nämnda tillverkningsåren

till respektive 17,000 och 21,000 kronor. För innevarande tillverkningsår

beräknas denna summa komma att ytterligare stiga, enär

flera jämförelsevis små skattefria bryggerier uppgifvas hafva öfver gått

till skattepliktig tillverkning.

Ur synpunkten af eu rationellt anordnad beskattning innebära nu

berörda förhållanden enligt utskottets förmenande en oegentlighet, som

lärer böra med snaraste rättas, och torde detta lämpligen kunna ske

på det sätt, att den lägsta skattesatsen höjes.

Utskottet finner emellertid, att det gifves ett annat viktigt skäl för

vidtagande af denna reform. Enligt inom utskottet meddelade upplysningar

har ifrågavarande låga skattesats visat sig i sin mån medverka

till att neutralisera den själf bestämmanderätt i fråga om ordnandet

af ölförsäljning, som kommunerna numera äga. Jämlikt kung!,

förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning af vin och Öl,

hvilken förordning trädt i kraft den 1 januari innevarande år, fordras

nämligen för all försäljning af Öl till afhämtning tillstånd af vederbörande

myndighet, med undantag endast för den försäljning, som bedrifves

af tillverkare själf från tillverkningsställe. Oberoende af hvad

de kommunala myndigheterna kunna hafva uti förevarande hänseende

beslutat, kan sålunda medelst uppsättande inom vederbörande kommun

af ett nytt bryggeri försäljning till afhämtning af skattepliktiga maltdrycker

i obegränsad omfattning äga rum inom kommunen. Härvid

torde i de allra flesta fall ifrågakomma små bryggerier med eu maltafverkning

af högst 30,000 kilogram, för hvilket antagande talar deri

hittills vunna erfarenheten.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

Af nedanstående tablå, upprättad med ledning- af uppgifter från

kontroll- och justeringsbyrån, framgår i hvilken riktning utvecklingen

gått under tillverkningsåret 1904—05.

i Af de år 1903—Ot i verk- samhet varande skatte- pliktiga bryggerierna

tillhörde

Fördelningen

År 1904—05 af dessa bryggerier var följande

ned-

klass 1

klass 2

klass 3

klass 4

klass 5

skatteklass

anta!

lagda

klass 6

1

50

4

41

5

2

50

—

6

40

4

—

—

3

41

—

—

5

31

4

—

1

4

29

—

—

—

5

23

i

—

5

15

1

—

—

—

—

10

4

6

37

—

—

—

—

—

—

37

Summa

_

222

5

47

50

40

27

n

42

Nytillkomna

9

1901-05

—

—

1

-T—

—

—

Hela antalet

skattepliktiga

bryggerier och

i

dessas fördelning

inom de olika

skatteklasserna

227

56

51

40

var år 1904—05

—

27

n

42

Tabellen visar alltså, att af de under tillverkningsåret 1904—05

nytillkomna 10 bryggerierna 9 tillhörde första skatteklassen, d. v. s. med

en årsafverkning af högst 30,000 kilogram och med skatt af 2 öre för

kilogram. Innevarande tillverkningsår hafva ytterligare 12 nya bryggerier

tillkommit, samtliga, såvidt af deras hittillsvarande maltafverkning

kan bedömas, tillhörande första skatteklassen.

De nu anförda siffrorna gifva vid handen, att antalet småbryggerier,

som drifva skattepliktig tillverkning af maltdrycker, under de

sista tillverkningsåren ganska afsevärdt ökats och att dessa bryggerier

nästan undantagslöst tillhöra första skatteklassen. Skulle detta förhållande

fortfara, torde det med den nya försäljningslagstiftningen afsedda

befrämjandet af nykterhet i betänklig grad motverkas. Uppkomsten af

småbryggerier bör därför enligt utskottets uppfattning genom lämpliga

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

bestämmelser inskränkas, och äfven för vinnande af detta syfte finner

utskottet den lägsta skattesatsens höjande vara en lämplig åtgärd.

Denna förändring torde emellertid icke böra vidtagas, utan att

åtskilliga, med det gällande systemet för maltdrycksbeskattningen sammanhängande

frågor därvid äfven komma under ompröfning. Sålunda

framträda härvid, bland andra, spörsmålen om normerandet af den degressiva

skatteskalan i förordningens 2 § samt angående storleken af den

i 5 § stadgade minimiafverkning för hvarje tillverkningsdygn.

Vidare torde i detta sammanhang böra beaktas, att Riksdagen

i sin skrifvelse den 20 maj 1903 angående tillverkning och beskattning

af maltdrycker anfört, bland annat, att den af Riksdagen beslutade

anordningen af skattesatserna vidtagits, på det att likställighet mellan

skattefria svagdricksbryggerier och skattepliktiga bryggerier med blandad

tillverkning skulle blifva i möjligaste mån beredd. I skrifvelse den

12 maj 1905 angående vissa ändringar i maltskatteförordningen har

Riksdagen sedermera ytterligare betonat, att denna grundsats bör upprätthållas.

Då den höjning af den lägsta skattesatsen, för hvilken

utskottet här ofvan i princip uttalat sig, i viss mån torde komma att

rubba den i gällande lagstiftning åsyftade likställigheten mellan skattepliktiga

och skattefria bryggerier, lärer det vid frågans afgörande

jämväl böra tagas i öfvervägande, huruvida icke till motverkande af

sådan rubbning någon åtgärd bör vidtagas.

Yttermera bör beaktas, att degressionen i gällande skatteskala

jämväl har till ändamål att bereda de mindre, skattepliktiga bryggerierna

eu skattelindring, som ansetts erforderlig för deras bestående i konkurrensen

med de större bryggerierna. Vid en förhöjning af den lägsta

skattesatsen torde det därför äfven blifva nödvändigt att öfverväga,

huruvida icke hänsyn till däraf möjligen uppstående menliga återverkningar

på den mindre bryggeriindustrien kräfver, att öfvergången

till den högre skattesatsen för redan bestående småbryggerier förmedlas

genom vissa öfvergångsbestämmelser.

Då förevarande fråga alltså i vissa afseende]! synes beröra principala

delar af det nu gällande skattesystemet, har utskottet, som finner

den för frågans allsidiga bedömande erforderliga utredning lämpligast

höra ske genom Kungl. Maj:ts försorg — en utredning, för hvars verkställande

icke lärer erfordras tillkallande af särskilde kommitterade —

icke velat framlägga förslag till de förändrade bestämmelser, som lära betingas

af en höjning af nu fastställda lägsta skattesats. Däremot finner

utskottet sig böra föreslå, att, med framhållande af ofvan anmärkta syn
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

punkter jämte vikten af att frågan vinner en snar lösning, eu skrifvelse

i ämnet aflåtes till Kungl. Maj:t.

Emot hvad utskottet sålunda föreslagit kan erinras, att under den

tid, som må förflyta till dess förslag i ämnet blir framlagdt för Riksdagen,

antalet af dessa småbryggerier kommer att ytterligare ökas.

Utskottet har emellertid icke funnit denna invändning böra tillmätas

någon större betydelse, då det icke torde vara sannolikt, att hågen för

placering af kapital i dylika företag blir stor inför eventualiteten

af en snar skatteförhöjning, som skulle hårdast träffa de minsta bryggerierna

och kanske föranleda deras upphörande utan möjlighet för

ägaren att bekomma ersättning för de å företaget nedlagda kostnader.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

l:o) att Riksdagen, i anledning af herr Byströms

förevarande motion, ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla om utarbetande och framläggande för Riksdagen

af förslag till de förändrade bestämmelser i förordningen

den 17 juni 1903 angående tillverkning

och beskattning af maltdrycker, som kunna betingas

af eu förhöjning af nu gällande lägsta maltskattesats;

samt

2:6) att herr Lyckholms motion, i hvad den

afser afslag å herr Byströms motion, måtte anses

besvarad genom hvad utskottet under punkt l:o) här

ofvan hemställt.

Utskottet öfvergår nu till att afgifva yttrande beträffande den

senare delen af herr Lyckholms motion, innefattande förslag om aflåtande

till Kungl. Maj:t af en skrifvelse med begäran om revision af

gällande bestämmelser angående kontrollen vid brännvins-, socker- och

maltdryckstillverkningarna.

De statsorgan, som under chefen för finansdepartementet handhafva

kontrollen öfver ifrågavarande näringar, äro chefen för finansdepartementets

kontroll- och justeringsbyrå, hvilken utöfvar öfverinseendet

öfver kontrollen, samt de under honom lydande kontrolltjänstemän af

olika slag.

Organisationen af kontrollen är i sina hufvuddrag följande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 15.

Närmast under chefen för kontroll- och justeringsbyrån sortera

öfverkontrollörer, hvit ka årligen förordnas af Kung!. Maj:t till erforderligt

antal. Chefen för finansdepartementet bestämmer de områden, inom

hvilka öfverkontrollörerna skola tjänstgöra och inkallar en öiVerkontrollör

inom hvarje område för tjänstgöring tillsvidare under högst ett år i

sänder. Öfverkontrollörs allmänna åliggande är att inom sitt distrikt

utöfva tillsyn å kontrollen öfver samtliga inom distriktet förefintliga

särskildt beskattade tillverkningar. De senare årens utveckling å tillverkningsafgifternas

område har medfört den förändring i öfverkontrollörernas

tjänstgöring, att flertalet af dem numera har att samtidigt

öfvervaka mer än en af dessa tillverkningsgrenar. Af de under år

1904 tjänstgörande 25 öfverkontrollörerna hade sålunda 3 uppsikt öfver

såväl brännvinsbrännerier som hvitbetssockerfabriker och bryggerier, 3

öfver hvitbetssockerfabriker och bryggerier, 12 öfver brännerier och

bryggerier samt de öfriga 7 öfver endast bryggerier.

Öfverkontrollör, som är inkallad i tjänstgöring, äfvensom öfverkontrollörs

vikarie åtnjuter arfvode, hvars belopp bestämmes af Kung!.

Maj :t i enlighet med de i ordningsstadgarna för brännvinsbrännerierna

samt för maltdrycksbryggerierna angifna grunder. I detta sammanhang

vill utskottet erinra, hurusom Riksdagen i sin skrifvelse den 19 maj

1905 angående beskattningen af socker gjort följande uttalande i fråga

om det nu rådande förhållandet, att aflöningen till den underordnade

kontrollpersonalen fastställes af Riksdagen, under det att däremot ersättningen

åt öfverkontrollörerna bestämmes af Kung!. Maj:t.

»Från principiell synpunkt synes olikheten mellan det för öfverkontrollörerna

tillämpade aflöningssättet och det, som gäller för den

öfriga kontrollpersonalen, icke kunna motiveras. Skäl i öfrigt torde

icke heller kunna anses föreligga, hvarför de grunder, efter hvilka öfverkontrollör

skall äga åtnjuta ersättning, icke skulle blifva föremål för

Riksdagens pröfning. Bestämmanderätten i detta afseende borde så

mycket hellre tillhöra Riksdagen, som de till öfverkontrollörerna utgående

ersättningarna för år uppgå till afsevärda belopp.

På grund häraf och då det tillhör Riksdagen att besluta öfver

statsutgifter, förutsätter Riksdagen, som icke ansett sig för närvarande

böra vidtaga någon ändring i den kungl. propositionen, att Kungl.

Maj:t för Riksdagen framlägger dels förslag till sådan ändring af förevarande

förordning, att bestämmelserna rörande ersättning till öfverkontrollör

komma att intagas i förordningen, dels ock förslag till mot
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 15.

svarande ändringar i förordningarna angående tillverkning af brännvin

samt tillverkning oclr beskattning af maltdrycker.))

Under det att öfverkontrollörerna sålunda enligt gällande praxis

kunna betraktas såsom anställda för kontroll öfver tillverkningsafgifterna

i allmänhet, finnas särskilda lägre kontroll tjänstemän för hvar och en

af brännvins-, socker- och maltdryckstillverkningarna.

Vid brännvinstillverkningen utgöras dessa tjänstemän af kontrollörer

och tillsyningsmän, af hvilka de förra utöfva kontroll vid bränneri å de

tider, då brännvinstillverkning enligt tillståndsbevis där äger rum, samt

de sistnämnda utöfva närmaste tillsyn öfver nederlag vid brännerier,

där tillverkningsrätt upphört, och vid allmänna brännvinsnederlag.

Kontrollörerna åtnjuta af staten arfvode under tjänstgöringstiden med

10 kronor om dagen vid tillsyn å ett och 12 kronor om dagen vid

tillsyn å två brännerier, samt dessutom reseersättning och ersättningför

skrifmaterialier in. in. Tillsyningsman vid brännerinederlag skall

aflönas af tillverkaren, hvaremot tillsyningsman vid allmänt brännvinsnederlag

åtnjuter godtgörelse af staten med högst 3,000 kronor för år

räknadt, utgående i form af arfvode efter 1,000 kronor för år räknadt

samt dessutom 50 öre för hvarje helt tusental liter brännvin af normalstyrka,

som varit under året upplagdt på nederlaget.

Enligt förordningen den 2 juni 1905 om beskattning af socker,

hvilken träder i kraft den 1 september 1906, skall kontrollen vid sockerbeskattningen

utöfvas af, förutom öfverkontrollörerna, förste kontrollörer,

kontrollörer och tillsyningsmän. Vid hvarje fabrik skall finnas en förste

kontrollör, samt erforderligt antal, 6 å 8, kontrollörer. Ersättning till

dessa utgår af statsmedel i form af dagarfvode under tjänstetiden till

förste kontrollör med 12 och till annan kontrollör med 6 kronor, jämte

reseersättning åt förste kontrollör. Då arbete i sockerfabrik ej pågår

och allt socker inlagts i magasin därstädes under kronans lås, skola

förste kontrollör och kontrollörer återkallas och tillsynen vid magasinet

öfverlämnas åt en tillsyningsman, som i arfvode för högst 35 dagar

under tillverkning-såret erhåller ersättning af statsmedel med 10 kronor

för hvarje dag, hans verksamhet vid magasinet påkallats. Ersättningför

öfverskjutande antal dagar skall gäldas af tillverkaren. Vid allmänt

sockernederlag, som blifvit med särskild! tillstånd inrättadt, utöfvas

tillsyn jämväl af särskild tillsyningsman, hvilken åtnjuter godtgörelse

af staten med 10 kronor för hvarje dag, han varit i kontrolländamål

tillstädes vid nederlaget. Kontrollkostnaden vid allmänt sockernederlag

skall emellertid af nederlagsinnehafvaren återgäldas till statsverket.

Kontrollen öfver maltdryckstillverkningen utöfvas vid skattepliktiga

Bill. till Rilcsd. Prat. 1906. 5 Sami. 1 Afd. 15 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

bryggeri er af kontrollörer och vid skattefria bryggerier af tillsyningsman.

Kontrollör erhåller under tjänstgöringstiden af staten dagarfvode

med 3 kronor för tillsyn å ett bryggeri och med 1 krona för hvarje

ytterligare bryggeri, öfver hvilket han har tillsyn. Kontrollör, som

samtidigt ntöfvar tillsyn vid brännvinsbränneri och skattepliktigt bryggeri

åtnjuter för tillsyn å hvarje sådant bryggeri blott 1 krona om dagen.

Tillsyningsmännen vid de skattefria bryggerierna åtnjuta jämväl ersättning

af statsmedel, hvilken ersättning ej må utan Kung! Maj:ts medgifvande

bestämmas till högre belopp än 20 kronor i månaden för

hvarje bryggeri.

Med undantag endast för tillsyningsmännen vid de skattefria

bryggerierna, hvilka förordnas af chefen för kontroll- och justeringsbyrån,

utses de nu omförmälda lägre kontrolltjänstemännen af Kungl.

Maj:ts befallningshafvande efter vederbörande öfverkontrollörs hörande.

Beträffande hela kontrollpersonalen gäller, att förordnandena afse högst

ett tillverkningsår.

Såsom al den lämnade redogörelsen framgår, är i brännvinstillverkningsförordningen

förutsatt det fall, att kontrollör kunde utöfva tillsyn

å två brännerier, liksom ock i maltdryckstillverkningsförordningen att åt

där omförmäld kontrollör kunde vara anförtrodd tillsynen vare sig vid

mer än ett skattepliktigt bryggeri eller ock vid brännvinsbränneri och

skattepliktigt bryggeri. Vid sålunda förenad tjänstgöring äger kontrollör

att uppbära icke dubbelt utan endast ett enligt vissa angifna grunder

förhöjdt arfvode. Eu dylik anordning af kontrollen vore, därest den

blefve i vidsträcktare mån tillämpad, naturligen ägnad att medföra

besparing i statens kontrollkostnader. Enligt hvad utskottet inhämtat,

lärer emellertid hittills endast undantagsvis sådan förening af kontrollörstjänster

hafva ifrågakommit, men utskottet har icke varit i tillfälle

att närmare utreda anledningen härtill.

Följande, med ledning af de å finansdepartementets kontroll- och

justeringsbyrå befintliga handlingar gjorda sammanställning utvisar

dock, att inom rikets samtliga län finnas såväl skattepliktiga som

skattefria bryggerier samt att. inom flertalet af länen jämväl en eller

flera af de öfriga särskild beskattning underkastade näringarna utöfvas.

Ifrågavarande sammanställning lämnar äfven upplysning om öfverkontrollörsdistriktens

omfattning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

19

Förteckning öfver brännvinsbränneri er m. m. inom de särskilda länen 1904—1905.

er fri

hi hi

0 M

U1

0 g

Bryggerier

P?

O

0 Ä

Län

|

g g

g.|

g w

«i |

vitbets-

locker-

abriker

SO S-

g*©

ö. •"*

© &

H Ht

V

skatte-

pliktiga

skatte-

fria

ö- O:

g. tf

& V- o

1 Stockholms stad .....

| Stockholms

län

1

3

i

_

•M

i

10

4

4

22

■ i ;’ • • •'' •

j.

| Uppsala

n

1

—

4

28

1

1 Södermanlands

it

—

—

—

—

8

12

1

Tjänstgör äfven inom Örebro län.

Östergötlands

»

7

t

22

21

l

| Jönköpings

1

10

33

2

1 tjänstgör äfven i Alfsborgs„ och Kronobergs

län och 1 i Skaraborgs och Älfsborgs län. Se

: Kronobergs

n

1

_

“ .

4

33

_

Jönköpings och Kalmar län.

l Kalmar

n

1

—

16

44

1

Tjänstgör äfven i Kronobergs län.

i Gottlands

—

1

—

2

o

1

| Blekinge

„

It

2

1

—

o

o

29

1

j Kristianstads

58

2

2

—

6

56

6

Af dessa tjänstgöra 2 äfven i Malmöhus län

och 1 i Hallands län.

1 Malmöhus

»

25

o

ib

''

6

17

138

2

Se jämväl Kristianstads län.

1 Hallands

a

2

■ —

—•

__

6

31

-

Se Kristianstads län.

j Göteborgs och Bohus

?»

1

2

—

i

13

16

i

Äfven i Älfsborgs län.

| Älfsborgs

v

O

J

— •

—

13

33

—

Se Göteborgs och Jönköpings län.

Skaraborgs

v

14

3

i

i

12

30

i

Se Jönköpings län.

1 Värmlands

»»

. v—

—.

—

13

32

t

.: r)! > * • -1 .

‘ x‘- 1 ''■ -•

J Örebro

a

1

—

''

—

10

37

—

Se Södermanlands lön.

| Västmanlands

„

—

—

—

8

34

\ 2

j Kopparbergs

a

—

—

—

—

11

67

j Gäfleborgs

n

—

—

—

-

It

93

t.

! Västernorrlands

y

—

,

—

_

i)

28

—

So Jämtlands och Västerbottens län.

| Jämtlands

j)

—

—

—

5

9

i

Äfven i Västernorrlands län.

t Västerbottens

it

—

—

—

5

20

i

it ti n »’

Norrbottens

it

—

—

—

i —

6

24

i

130

15

! 21

| 10

228

| 876

| 25

Anmärkning. Sockerraffinaderierna stå ännu icke under kontroll.

opaginerad Kontrollera mot PDF

''20 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

På hvad sätt större enhetlighet och besparing med afseende å kontrollen

öfver de särskild beskattning underkastade tillverkningarna må

kunna vinnas, kan gifvetvis icke afgöras utan föregående undersökning,

med beaktande därvid af lokala, kontrolltekniska och andra på frågan

inverkande förhållanden. Särskildt med hänsyn till de betydande belopp

hvartill kostnaden för denna kontroll årligen uppgår, synes det utskottet

vara af vikt, att närmare utredning härom blir verkställd, hvilken utredning

torde kunna ske inom finansdepartementet.

Kostnaderna för kontrollen vid brännvins-, socker- och maltdryckstillverkningen

bestridas af sjunde hufvudtitelns ordinarie förslagsanslag

för kontroll å tillverkningsafgifter, hvilket anslag uppförts i riksstaten

för ett hvart af åren 1904, 1905 och 1906 med 750,000 kronor. För

år 1904 — det sista år, för hvilket fullständigt afslutade räkenskaper

i förevarande hänseende föreligga — hafva, enligt uppgifter, meddelade

från finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå, de utgifter, hvilka

äro afsedda att bestridas med förenämnda anslag jämte de anslaget

enskildt tillhöriga uppbördsmedel, utgörande för nyssnämnda år 73,488

kronor 51 öre och bestående till öfvervägande del af de bidrag, maltdryckstillverkare

äro skyldige att lämna till kostnaderna för tillsyningsmän och

kontrollörer, uppgått till följande belopp, nämligen:

vissa kostnader för finansdepartementets kontroll-

och justeringsbyrå ............................................... kronor 18,888: 5 6

kostnader för kontrollen vid brännerier, allmänna

bränn vinsnederlag och bryggerier.................. „ 843,549: 15

hvitbetssockerkontrollörers arfvoden och öfriga

ersättningar i och för hvitbetssockertillverkningen „ 39,254: —

summa kronor 901,691: 71.

Den förändrade anordning af kontrollen öfver sockertillverkningen,

som kommer att tillämpas från och med den 1 september 1906, har

emellertid beräknats för statsverket medföra en betydlig ökning af den

årliga kostnaden för nämnda kontroll, hvilken kostnad af chefen för

finansdepartementet ansetts icke kunna sättas lägre än 300,000 kronor.

På grund häraf och då utgifterna å anslaget redan under år 1904

öfvei’skridit dess i nu gällande riksstat uppförda belopp med öfver

150,000 kronor samt anledning icke funnes till antagande, att de utgifter,

som, förutom de af kontrollen vid sockertillverkningen föranledda,

därur skola utgå, komme att minskas, har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen

att för år 1907 höja ifrågavarande förslagsanslag till 1,100,000

kronor, hvilket förslag Riksdagen bifallit.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

Den af utskottet härofvan meddelade redogörelse för nuvarande

organisation af kontrollen öfver ifrågavarande tillverkningar synes gifva

vid handen, att bristande enhetlighet i vissa afseenden är rådande inom

vårt kontrollväsende. Orsaken härtill torde emellertid, åtminstone i viss

mån, vara att finna i det förhållande, att de olika tillverkningsafgifterna

tillkommit å skilda tider. Möjligt är ock, att först med den utveckling

denna del af vårt indirekta beskattningssystem nu hunnit, tidpunkten

är inne för en undersökning angående förutsättningarna för kontrollens

ordnande efter mera enhetliga grunder.

Huruvida genom eu ändrad organisation af kontrollsystemet

kostnaderna för kontrollen kunna nedbringas, kan ju icke på förhand

med säkerhet afgoras. Anledning saknas dock icke för antagandet, att

sådant utan minskande af kontrollens effektivitet må kunna äga rum.

Med stöd af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

3:o) att Riksdagen, i anledning af herr Lyckholms

förevarande motion, ville besluta att i skrifvelse till

Kungl. Maj: t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta

utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till förändrade

bestämmelser rörande kontrollen vid brännvins-,

socker- och maltdryckstillverkningen i syfte

att, med bibehållande af nödig effektivitet, åstadkomma

större enhetlighet i kontrollens organisation och

minskade kontrollkostnader.

Stockholm den 23 april 1906.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVALLI.

Bih. till Riksd. Prof. 1906. 5 Sami. 1 Afd. 15 Raft.

4

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

Reservation

vid punkten l:o:

af herr Tillberg mot vissa delar af motiveringen.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1906.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1906:132 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner om viss ändring i förordningen angående tillverkning och beskattning af maltdrycker m. rn. s. 9 i texten