Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets Utlåtande K:o 7

1906-05-04 · 384 sidor, varav 376 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 376 av 384 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1906:7, Konstitutionsutskottets Utlåtande K:o 7

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande K:o 7.

1

N:o 7.

Ank. till Riksd. kansli den 7 maj 1906, kl. 2 e. in.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till ändrad lydelse af §§ 31, -19

och 53 regeringsformen samt §§ 10 till och med 22 äfvensom

§§ 25 och 38 riksdagsordningen så ock till öfvergångsstadgande

i riksdagsordningen jämte inom Riksdagen väckta

förslag i fråga om valrätten till Riksdagens kamrar.

Till konstitutionsutskottets handläggning hafva båda kamrarna hän- KungR Majrts

visat Kungl. Maj it s till Riksdagen aflåtna proposition n:o 55 Jämte åtskilliga

i anledning af densamma inom kamrarna afgifna yttranden. Uti

nämnda proposition har Kungl. Maj:t till Riksdagens pröfning i giundlags

enlig ordning framlagt följande

Förslag

till

ändrad lydelse af §§ 31, 49 och 53 regeringsformen samt §§ 10 till och

med 22 äfvensom §§ 25 och 38 riksdagsordningen så ock till öfvergångs
stadgande

i riksdagsordningen.

Regeringsformen.

§ 31.

Till borgmästaretjänst i stad äge där bosatta och i stadens allmänna

angelägenheter röstberättigade män att föreslå tre behöriga personer, då

Bill. till Riksd. Prot. 1906. 3 Samt. 7 Käft. (N:o 7). 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Konungen en af dem urämne. På lika sätt förhålles med rådmans- och

magistratssekreterarsysslorna i Stockholm.

9 4y.

som sr;

Riksdagen representerar svenska folket. De rättigheter och åligganden

''ältande lag tillägger Rikets Ständer, tillkomma hädanefter Riksdagen.’

, e,n fördelas i tva kamrar, första kammaren och andra kammaren, hvilkas

ledamöter väljas på sätt riksdagsordningen och, beträffande ledamöterna i

a3lra, kammaren, Jä“väl särskild af Konungen och Riksdagen gemensamt

stiftad lag stadga. Kamrarna--------sammankalla.

os urtima riksdag — — — — — sammanhang.

§ 53.

Lagtima riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa utskott:

ett konstitutionsutskott, att väcka och upptaga frågor rörande förändringar

i grundlagarna så ock i vallag, hvarom i 49 § förmäles, att yttranden därötver

till Riksdagen afgifva samt att granska de i statsrådet förda protokollet

statsutskott, att utreda----kyrkolagarnas förbättring.

A urtima riksdag skola — — — förekommande ärenden.

Riksdagsordningen.

§ 10.

Val till första kammaren förrättas med slutna sedlar. Finnes valsedei

lyda å person, som ej är valbar, eller på flera eller färre, än som

vid valtillfället böra väljas, eller innefattar valsedel någon tvetvdighet i

anseende till den eller de valdes namn, skall samma sedel anses ogin

Aro valsedlar till större antal än hälften ogilla och finnes det inverka

pa valets utgång, varde nytt val anställdt.

De afgifna valsedlarna skola af valets förrättare inläggas under förseglmg

och förvaras, till dess valets giltighet vederbörligen afgjorts.

§ 11.

(lika med nuvarande § 10)

--Ort och tid.

För den, som —

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o /.

3

§ 12.

Är någon missnöjd---(lika med nuvarande § 11)---afgöras.

§ 13.

Riksdagsman ----(lika med nuvarande § 12)---befall
ningshafvande.

b) Andra kammaren.

§ 14.

1. Andra kammarens ledamöter skola till ett antal af tvåhundratrettio,

däraf etthundrasextiofem för landet och sextiofem för städerna,

väljas för en tid af tre år, räknade från och med januari månads början

året näst efter det, under hvithet valet skett.

2. Riket skall vara indeladt i valkretsar, som välja hvar en riksdagsman.

o

3. Å landet, hvartill i fråga om riksdagsmannaval älven räknas

köpingar, utgör hvarje domsaga en valkrets. Understiger domsagornas

antal etthundrasextiofem, skola, för ernående af det bestämda antalet riksdagsmän,

de folkrikaste domsagorna, såvidt ske kan häradsvis, indelas i

två valkretsar, öfverstiger domsagornas antal etthundrasextiofem, skola,

i den mån sådant erfordras, domsagor, som gränsa intill hvarandra och

hafva minsta sammanlagda folkmängden, förenas, två och två, till en

välkrcts»

4. '' Stad, hvars folkmängd uppgår till en sextiofemtedel men understiger

två sextiofemtedelar af folkmängden i rikets alla städer, skall utgöra

en valkrets.

5. Stad, hvars folkmängd är större än nyss är nämndt, skall

indelas i så många valkretsar, som dess folkmängdssiffra innehåller

sextiofemtedelar af folkmängdssiffran för rikets alla städer. \ id denna

indelning skall iakttagas, att icke i någon valkrets folkmängden inå med

mera än en tjugondedel öfver- eller understiga det tal, som erhålles vid

delning af stadens folkmängdssiffra med antalet valkretsar i staden; att

området för hvarje valkrets skall kunna omslutas med en sammanhängande

gränslinje, såframt ej i särskildt fall sådant hindras däraf, att under staden

lydande mark är skild från dess öfriga område; att delning af byggnads
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

kvarter ej utan synnerliga skäl må äga rum; samt att förening af territoriell

_ församling eller del däraf med annan sådan församling eller del

däraf icke må äga rum i vidare mån, än tillämpningen af de förut i detta

mom. gifna stadgande!! påkallar.

6. Städer med mindre folkmängd än i 4 mom. är sagdt ordnas,

såvidt lämpligen ske kan länsvis, i så många valkretsar, som erfordras

för uppnående af det i 1 mom. föreskrifna antal riksdagsmän för städerna.

7. Uppgår städernas folkmängd till mer än sextiofem tvåhundratrettiondedelar

af folkmängden i hela riket, skall det här ofvan föreskrifna

antalet riksdagsmän tvåhundratrettio utses för landet och för

städerna efter förhållandet mellan folkmängden å landet och i städerna.

Stadgandena i 3, 4, 5 och 6 mom. skola i sådant fall äga motsvarande

tillämpning.

8. Valkretsindelning verkställes, efter ofvan angifna grunder, hvart

nionde år af Konungen. I stad, som i 5 mom. afses, skall förslag till

valkretsindelning upprättas af magistraten och stadsfullmäktiges yttrande

däröfver inhämtas. Den fastställda ordningen vinner ej tillämpning förr

än i afseende å de val, hvilka näst därefter enligt 16 § 1 mom. skola

äga ruin. Utan afseende å inträffade förändringar länder den sedermera

till ovillkorlig efterrättelse, intill dess ny indelning, på sätt nu är stadgadt,

träder i tillämpning.

§ 15.

Valrätt tillkommer enhvar välfrejdad svensk man från och med kalenderåret

näst efter det, hvarunder han uppnått tjugufyra års ålder, dock ej

a) den, som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd;

b) den, som häftar för understöd, hvilket under löpande eller sistförflutna

kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats honom själf, hans

hustru eller minderåriga barn;

c) den, som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat och

kommun, hvilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren

;

d) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med utgången

af sistförflutna kalenderåret åliggande värnpliktsöfningar.

Till efterrättelse vid val skall finnas röstlängd; och skall, på sätt

i vallagen finnes närmare bestämdt, valrätten grundas på förhållandena

vid tiden för röstlängdens tillkomst, ändå att förändring före valet inträffar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande A:o 7.

5

§ 16.

1. Val till riksdagsmän — — — (lika med nuvarande § 15

mom. 1)--— valen gälla.

2. Förordnar Konungen---(lika med nuvarande § 15 mom.

2) — — — återstående tiden.

§ 17.

Valen till andra kammaren äro omedelbara. Vid dessa val tillkommer

hvarje röstande en röst. Har någon erhållit godkända röster till

större antal än hälften af alla afgifna röster, vare han till riksdagsman

utsedd. Har ej någon erhållit sådan röstöfvervikt, skall inom tre veckor

från valets slutliga handläggning omval äga rum. Den, som därvid erhållit

flera godkända röster än någon annan, vare lagligen vald, och skilje

lotten emellan dem, som erhållit lika rösttal. Aro vid omvalet valsedlar

till större antal än hälften ogilla, och finnes det inverka på valets utgång,

varde nytt omval anställdt.

§ 18.

Till ledamot i andra kammaren kan endast utses man, som äger

valrätt inom valkretsen eller, där fråga är om stad, bestående af fleia

valkretsar, inom någon af dessa.

§ 19.

För den, som blifvit utsedd till ledamot af andra kammaren, skall,

på sätt i vallagen närmare stadgas, fullmakt ofördröjligen utfärdas i två

exemplar, af hvilka det ena öfverlämnas åt den valde och det andra insändes

till justitiedepartementet.

§ 20.

Riksdagsman, som för andra kammaren vald blifvit, må ej denna

befattning sig undandraga, med mindre han företer giltiga skäl för afsägelse.

Såsom sådana anses:

1. de hinder allmänna lagen upptager såsom laga förfall;

2. ålder öfver 60 år; _ . .

3. att den valde tillförne såsom riksdagsman bevistat tre lagtima

riksdagar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Afsägelse af nksdagsmannauppdrag, som göres vid valtillfälle, pröfvas

af den myndighet, som enligt vallagen lägger slutlig hand vid valet.

. r afsägelse efteråt, mellan riksdagar, pröfvas den af Konungens befallningshafvande.

°

§ 21.

Närmare bestämmelser om valen meddelas i vallagen.

§ 22.

Är någon missnöjd med val till riksdagsman i andra kammaren,

ma han däröfver anföra besvär hos Konungens befallningshafvande i den

ort, där myndighet, som enligt vallagen lägger slutlig hand vid valet, har

snt såte. b ör sådan t ändamål äger klaganden hos nämnda myndighet äska

behörigt protokollsutdrag, hvilket genast eller inom högst två dagar därefter

bör till klaganden utlämnas; och skall han, vid förlust af talan, sist

inom åtta dagar efter den slutliga handläggningen ingifva sina besvär till

Konungens befallningshafvande, som, på sätt i 12 § stadgas, lämnar veder
borande

tillfälle att sig förklara samt sist innan nästa dags utgång, efter

det den för förklarings afgifvande bestämda tid tilländalupit, sitt utslå»- i

malet utfärdar Varder omval utsatt, såsom i 17 § sägs, må öfver det första

valet ej töras klagan annorledes än i sammanhang med besvär öfver omvalet.

2. Den med Konungens befallningshafvandes utslag missnöide ä»-er

att, sist inom åtta dagar efter däraf erhållen del, till Konungens befallmngshafvande

inkmna sina besvär, ställda till Konungen, hvarefter med

målet vidare så förhålles, som ofvan i 12 § sägs.

•t i Våg0n klaga ö^ver besluk hvarigenom af honom gjord af
sägelse

af nksdagsmannauppdrag ej blifvit godkänd, förfares i afseende

dåra, om afsagelsen ägt rum vid val tillfälle, enligt 1 mom. i denna 8 och

om afsagelsen efteråt skett hos Konungens befallningshafvande, enligt

2 mom. °

§ 25.

Fel, som vid riksdagsmannaval förelupit, må ej föranleda valets

upphäfvande, med mindre felet kan antagas hafva inverkat på valets

utgång. :

§ 38.

1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grundlagar

och vallag, hvarom i 49 § regeringsformen förmäles, samt att hos Riks
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

7

dagen föreslå de ändringar däruti, dein utskottet anser högst nödiga eller

nyttiga och möjliga att verkställa, så ock att meddela utlåtande öfver de

från kamrarna till utskottet hänvisade grundlags- och vallagsfrågor.

2. Utskottet---stadgadt.

3. Utskottet---proposition.

Öfvergångsstadgande.

Intill dess nya val i hela riket till andra kammaren första gången

förrättas efter det dessa bestämmelser trädt i kraft, skola i fråga om val

till kammaren tillämpas de före ikraftträdandet gällande stadganden. . Valkretsindelning,

som i § 14 mom. 8 sägs, skall emellertid ofördröjligen

verkställas och vinna tillämpning i afseende å förstnämnda val. _ Ny valkretsindelning

skall därefter företagas året innan allmänna val jämlikt §

16 mom. 1 för fjärde gången efter den första valkretsindelningen äga rum.

I samband med ofvannämnda proposition har Kungl. Maj:t till Riksdagens

granskning öfverlämnat ett så lydande

Förslag

till

L a g

om val till Riksdagens Ändra Kammare.

I KAP.

Om valdistrikt och om valnämnd.

1 §•

Inom valkrets på landet så ock inom stadsvalkrets, som består af

liera städer, förrättas val kommunvis, därvid hvarje kommun bildar

Förslag till

vallag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

ett valdistrikt; dock att kommun, som till följd af folkmängdens storlek,

samfärdsförhållandena eller andra orsaker finnes icke lämpligen böra utgöra

ett enda valdistrikt, må delas i två eller flera. Höra på landet delar

af samma kommun till olika valkretsar, bildar hvarje del minst ett valdistrikt.

Stadsvalkrets, som består af en kommun eller del af kommun, bildar

ett valdistrikt; dock må, där så finnes lämpligt, sådan valkrets delas i två

eller flera valdistrikt.

2 §•

Vill någon i kommunen eller, beträffande stad, som har att sända

mer än en riksdagsman, i valkretsen boende och till deltagande i riksdagsmannaval

berättigad väcka förslag om sådan delning af valdistrikt, som i

1 § sägs, eller om upphäfvande af eller ändring i redan skedd delning,

göre framställning till Konungens befallningshafvande. Ej må framställningen

bifallas med mindre yttrande inhämtats från kommunalstämma eller

i stad magistrat och stadsfullmäktige. Skall kommun på landet delas,

må delar af samma by eller hemman ej utan synnerliga skäl förläggas till

olika valdistrikt. I beslut om delning af valdistriktet skall jämväl angifvas

tiden för beslutets ikraftträdande, och varde beslutet af Konungens befallningshafvande

kungjordt.

För hvarje valdistrikt å landet skall finnas en valnämnd af fem inom

distriktet boende personer. Ordförande i denna nämnd jämte suppleant

för honom förordnar Konungens befallningshafvande årligen före februari

månads, utgång. De fyra ledamöterna jämte två suppleanter väljas å första

ordinarie kommunalstämma hvarje år i den ordning, som om nämndemansval

är stadgad. Det åligger kommunalstämmans ordförande att ofördröjligen

utan lösen lata tillställa enhvar af de valda ledamöterna och suppleanterna

i valnämnden ett utdrag af stämmoprotokollet, i hvad dem

rörer. Om de personers namn och bostad, som blifvit till ordförande och

suppleant för honom utsedda, låter Konungens befallningshafvande i länskungörelserna

meddela underrättelse.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande A:o 7.

9

II KAP.

Om röstlängd.

4 §•

För hvarje valdistrikt skall röstlängd upprättas, på landet och i stad,

där magistrat ej finnes, af den tjänsteman, som verkställer debitering af

utskylderna till kronan, samt i annan stad af magistraten eller, där särskilda

tjänstemän äro för nämnda debitering förordnade, af dessa under

magistratens inseende.

5 §•

Röstlängd upprättas före den 1 juli hvarje år och skall efter mantalslängden

för samma år upptaga alla manliga invånare inom valdistriktet,

hvilkas ålder vid årets början ej understiger tjugufyra år. Fn hvar sådan

person, om hvilken upplysning ej vinnes, att han den 15 juni brister i något

af hvad lag stadgar såsom villkor för rösträtt, antecknas i längden såsom

röstberättigad; dock att den, som icke varit i kommunen mantalsskrifven å

sådan tid, att han under sistförflutna kalenderåret skolat därstädes erlägga

utskylder, ej må upptagas såsom röstberättigad, med mindre af tillgängliga

handlingar framgår eller eljest styrkes, att honom i hans mantalsskrifningsort

påförda, sistnämnda år till betalning förfallna utskylder blifvit erlagda

eller att han icke detta år haft att erlägga några sådana utskylder.

Närmare föreskrifter i afseende å röstlängdens upprättande så ock

om skyldighet för vederböi’ande myndigheter att lämna erforderliga uppgifter

till införande i längden meddelas af Konungen.

6 §•

Senast den 1 juli skall röstlängd vara öfverlämnad för landet till

ordföranden i valnämnden och i stad till magistraten, där denna ej själf

verkställt upprättandet.

7 §•

Från och med den 3 till och med den 9 juli skall röstlängden

vara å lämpligt ställe inom valdistriktet under behörig tillsyn framlagd

Bill. till Iiiksd. Prot. 1906. 3 Sami. 7 Hälft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

för granskning. Det åligger valnämndens ordförande eller magistraten

att ej mindre senast den 25 juni kungöra, på sätt i 8 § sägs, tid

och ställe för framläggandet än äfven ofördröjligen till en hvar i röstlängden

upptagen person, som däri icke antecknats såsom röstberättigad,

härom med allmänna posten sända underrättelse med angifvande af

den eller. de omständigheter, på grund hvaraf han från rösträtt uteslutits.

Till dem, hvilka åtnjuta fattigunderstöd eller sakna stadigt hemvist,

vare dock ej nödigt att sända underrättelse.

I kungörelse samt underrättelse, hvarom i denna § förmäles, skall

jämväl angifvas tiden, inom hvilken anmärkning mot röstlängd för att upptagas

till pröfning bör, jämlikt 9 §, vara till valnämndens ordförande eller

magistraten inlämnad, samt tid och ställe för pröfning enligt 12 § af

sålunda gjorda anmärkningar.

8 §•

Kungörelse samt underrättelse, hvarom i 7 § förmäles, skola afmattas

enligt formulär 1 och 2 vid denna lag. Blanketter till nämnda underrättelse

tillhandahållas vederbörande af Konungens befallningshafvande.

Kungörelsen skall uppläsas i kyrkan och, där så kan ske, i ortstidningar

införas.

9 §•

Vill någon, hvilken rösträtt enligt längden ej tillkommer, för sig

påstå sådan rätt, eller anser någon, att annan icke må vara däri upptagen

såsom röstberättigad, äger han att sina anmärkningar, skriftligen affattade

och åtföljda af de bevis han vill åberopa, ingifva till valnämndens ordförande

eller magistraten sist den 15 juli före''klockan 12 på dagen.

10 §.

Har någon i rätt tid gjort anmärkning däremot, att annan i röstlängden

upptagits såsom röstberättigad, skall härom till denne af valnämndens

ordförande eller magistraten ofördröjligen med allmänna posten

sändas underrättelse med angifvande af dagen för anmärkningens pröfning.

Blanketter till sådan underrättelse, affattade i öfverensstämmelse med formulär

3 vid denna lag, skola af Konungens befallningshafvande hållas

vederbörande till hända.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

11

11 §•

Varder anmärkning ej ingifven inom föreskrifven tid, kommer den

ej under pröfning.

12 §.

Den 25 juli eller, om söndag då infaller, nästa dag sammanträder

på landet för hvarje valdistrikt valnämnden för pröfning af de mot röstlängden

framställda anmärkningar. Samma lag vare i stad för magistraten,

dock att sammanträde, som skulle hallas pa måndag, i stället ägei rum

nästa dag. Sammanträdet skall börja klockan 10 förmiddagen, och vare förhandlingarna

offentliga.

Sedan vid sammanträdet tillfälle lämnats till bemötande åt gjorda

anmärkningar med rätt för dem, mot hvilkas rösträtt anmärkning blifvit

enligt 9 § framställd, att åberopa jämväl omständigheter, som inträffat

efter den 15 juli, skall valnämnden eller magistraten öfver alla i behörig

tid framställda anmärkningar omedelbart eller senast dagen efter slutad

förhandling afkunna beslut, som, med angifvande i korthet af skälen

därför, tecknas å de pröfvade anmärkningsskrifterna.

I röstlängden införas de rättelser, som af dessa beslut föranledas.

Röstlängden, sålunda rättad, underskrifves af valnämnden eller magistraten.

Har anmärkning mot röstlängden ej inom behörig tid framställts,

varde intyg därom af valnämndens ordförande eller magistraten

tecknadt å längden.

13 §.

1. Vill någon klaga öfver beslut, som i 12 § sägs, göre härom

anmälan hos valnämndens ordförande eller magistraten genast, eller sist å

tredje dagen från den dag, då beslutet afkunnades, och ingifve. sina

besvär till Konungens befallningshafvande sist före klockan 12 å tionde

dagen från sistnämnda dag.

Det åligger valnämndens ordförande eller magistraten att, då anmälan

om besvär sker, därom göra anteckning vid beslutet å anmärkningsskriften

samt att, sedan den för anmälan bestämda tid utlupit, ofördröjligen

insända till Konungens befallningshafvande utdrag åt röstlängden

i de delar, som angå besvär, hvarom anmälan skett, äfvensom handlingarna

rörande dessa besvär.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

2. Afse besvären annan än klaganden, skola de ingifvas i två exemplar;

och vare i sådant fall klaganden skyldig att genast åter uttaga det

ena exemplaret af de ingifna besvärshandlingarna och låta det tillställas den

som besvären afse,, samt inom den tid af minst två, högst tio dagar, som

Konungens befallningshafvande efter omständigheterna i hvarje särskildt fall

bestämmer till Konungens befallningshafvande inkomma med bevis om

dagen för delgifningen.

14 §.

Göres ej anmälan, som i 13 § 1 mom. sägs, eller ingifvas ej besvären.

inom föreskrifven tid, eller inkommer ej bevis, som i 13 § 2 mom.

sågs, inom därför bestämd tid, varda besvären ej upptagna till pröfning.

15 §.

J ^ar, fÖre utoårioen af den för ingifvande af delgifningsbevis bestämda

tid klaganden låtit besvärshandlingarna tillställas den, som besvären

afse, äge denne tillfälle att inom den tid af minst två, högst tio dagar, som

Konungens befallningshafvande utsätter, räknad från dagen för handlingarnas

delgiming, till Konungens befallningshafvande inkomma med

förklaring.

16 §.

H\ad i afseende å besvärshandlingars delgivning och ingifvande af

bevis därom samt förklarings afgifvande bör iakttagas så ock påföljden

a försummelse att i rätt tid inkomma med delgifningsbevis skall tecknas

pa besvärsskriften.

17 §. ''

Då inkommet besvärsmål är i skick att kunna afgöras, teckne

Konungens befallningshafvande å besvärshandlingarna sitt beslut och återsände

handlingarna till valnämndens ordförande eller magistraten. De

rättelser, som af Konungens befallningshafvandes beslut föranledas, skola

åt ordföranden eller magistraten i röstlängden införas.

Ej må besvärshandlingar till part återställas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

13

18 §.

Öfver Konungens befallningshafvandes beslut må särskild klagan ej

föras. Anföras besvär öfver val, vid hvilket beslutet tjänat till efterrättelse,

må i sammanhang därmed talan mot beslutet fullföljas.

19 §•

Har emot röstlängd, som blifvit i föreskrifven ordning framlagd,

anmärkning ej förekommit, eller har i anledning af framställd anmärkning

beslut gifvits och rättelse, där sådan ifrågakommer, i längden gjorts, lände

den röstlängd vid riksdagsmannaval, som därefter, intill dess ny röstlängd

på enahanda sätt kommit till stånd, hålles, till ovillkorlig efterrättelse, där

ej, på sätt nedan stadgas, rättelse skall i längden verkställas.

Har på klagan, som i samband med besvär öfver riksdagsmannaval

blifvit förd, röstlängden i någon del förklarats felaktig, skall, ehvad felaktigheten

ländt till valets upphäfvande eller ej, beslutet delgifvas valnämndens

ordförande eller magistraten; och har ordföranden eller magistraten

att i längden införa de af beslutet föranledda rättelser.

20 §.

Ej må vid klagan öfver beslut i fråga om anmärkning mot röstlängd

andra bevis gälla än de, som hos valnämnden eller magistraten varit

i laga ordning företedda.

III KAP.

Om valets kungörande och förrättande; så oek om rösternas sammanräkning’

och valets afslutande.

21 §.

Valmyndighet vare i valkrets, som består af en stad eller del af

stad, magistraten; i valkrets, som består af flera städer, magistraten i den,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

som äger största folkmängden; i valkrets på landet, som består af en domsaga

eller del af domsaga, domhafvanden; och i valkrets pålandet, som

består af två domsagor, domhafvanden i den, som äger största folkmängden.

Valförrättare vare på landet valnämnden; i stad, som innehåller mer

än ett valdistrikt, magistratens deputerade; och i annan stad magistraten.

På landet, så ock i andra stads valkretsar, än de i 39 § omförmälda,

skola skälfva valet och den slutliga röstsammanräkningen utgöra särskilda

valhandlingar. Hvad sålunda är stadgadt galle äfven i det fall, att valförrättaren

tillika är valmyndighet.

22

När val till andra kammaren skall äga rum, läte valmyndigheten

därom i god. tid förut utgå kungörelse, som uppläses i kyrkorna och

införes i ortstidningar.

Kungörelse om riksdagsmannaval skall upptaga dag och tid för valet

samt valstållet inom hvarje valdistrikt. Där ej jämlikt 39 § rösternas

slutliga sammanräknande skall äga rum i omedelbart samband med valet,

varde jämväl tid och ställe för sammanräkningen utsatt. Ej må slutliga

sammanräkningen sättas till senare tid, än omständigheterna påkalla. Kungörelse

för landet och för valkrets, som består af flera städer, skall tillika

innehålla erinran om den skyldighet, som jämlikt 34 § åligger valförrättare,

att ofördröjligen till valmyndigheten insända röstsedlarna, valprotokollet

och röstlängden.

Kungörelse skall afmattas enligt det vid denna lag fogade formulär

4 eller 5 med därå gjorda anvisningar.

23 §.

Då nya val i hela riket till andra kammaren böra äga rum, skola i

stad, som bildar mer än en valkrets, val förrättas samtidigt i alla valkretsar.

Tarfvas i sådan stad omval för mer än en valkrets, varde ock dessa

val samtidigt företagna.

24 §.

Valet äger rum inför öppna dörrar. Ej må därvid tal hållas eller

tryckta eller skrifna upprop till de väljande tillåtas inom vallokalen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

15

Det åligger de närvarande att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,

som valförrättare!! för ordningens upprätthållande och valförrättningens

behöriga fortgång finner skäl meddela. Uppstår oordning, som ej

kan afstyras, äge valförrättaren att afbryta förrättningen.

I vallokal skall exemplar af denna lag finnas anslaget.

25 §.

Valet skall börja klockan 9 förmiddagen och fortgå till klockan 2

eftermiddagen samt därefter fortsättas a landet från klockan 6 till klockan

8 och i stad från klockan 5 till klockan 9 eftermiddagen.

Hvad nu är stadgadt utgöre ej hinder för valmyndigheten att för

valdistrikt, där så finnes nödigt, utsträcka valtiden.

I hvarje fall skall dock, där allmän gudstjänst a valdagen hålles

inom valdistriktet, uppehåll göras för den tid gudstjänsten pågår.

26 §.

Vid valet skola begagnas röstsedlar af hvitt papper utan kännetecken.

De aflärnnas i kuvert af ogenomskinligt papper, lika till storlek

och beskaffenhet, hvilka vid förrättningen tillhandahållas. _

Innan valkuvert utlämnas, skall valförrättaren därå intrycka en stämpel,

utvisande det valdistrikt, där förrättningen äger rum.

Omedelbart före röstningens början skall ordföranden visa de närvarande,

att valurnan är tom.

27 §.

Enhvar, som anmäler sig till valet, erhåller vid valbordet ett valkuvert.

I vallokalen skola till lämpligt antal finnas afskilda platser, afsedda

att möjliggöra för enhvar att med valhemlighetens bevarande kunna inlägga

sin° röstsedel i kuvertet. För sådant ändamål skola dessa platser

vara inrättade med skärmar eller annat dylikt, dock så anordnad! att för

såväl valförrättaren som allmänheten är synligt, när en plats är upptagen;

och åligger det valförrättaren att vaka öfver att valmans förehafvande där

ej må af någon kunna iakttagas.

Efter det valmannen vid någon af omförmälda särskilda platser inlagt

sin röstsedel i kuvertet och tillslutit detsamma, öfverlämnar han utan

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

dröjsmål personligen kuvertet till ordföranden. Sedan denne förvissat sig

om att den, som vill rösta, är i röstlängden upptagen såsom röstberättigad

och tillsett, att kuvertet är behörigen stämpladt men eljest på utsidan

omärkt, nedlägger ordföranden kuvertet i valurnan, i sammanhang hvarmed

i röstlängden vid den röstandes namn göres anteckning, att rösträtten

utöfvats.

28 §.

Valman, som på grund af kroppsligt fel är oförmögen att i föreskrifven

ordning afgifva sin röst, äge att till biträde vid röstningen anlita

den, han själf därtill utser.

29 §.

Ej må någon i annan ordning, än nu är sagd, sin rösträtt utöfva.

Valkuvert, som saknar behörig stämpel eller är å utsidan märkt

med annat kännetecken, varde ej mottaget.

SO §.

Då uppehåll i valförrättningen sker, skall valurnan omsorgsfullt

förseglas under minst två närvarandes sigill samt därefter sättas i säkert

förvar; och bör, innan förseglingen vid förrättningens fortsättande borttages,

valförrättaren inför öppna dörrar förvissa sig om, att sigillen äro

obrutna.

31 §.

De valmän, som vid det klockslag, då uppehåll i valet göres eller

valet skall sluta, äro tillstädes i vallokalen eller, om utrymme där saknas,

å anvisad plats därintill men ej då hunnit deltaga i valet, äga rätt att

aflämna sina röstsedlar.

32 §.

_ När alla, som vid det för valförrättningens slut fastställda klockslag

äga tillträde till valet, aflämnat sina röstsedlar, förklare ordföranden röstningen

afslutad.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o

17

Omedelbart därefter skola inför öppna dörrar de aflämnade röstsedlarna

öppnas och uppläsas samt rösterna antecknas och räknas.

Ej må därvid i annat fall, än i 39 § sägs, pröfning af röstsedels

giltighet äga rum.

33 §.

Omedelbart efter det röstsedlarnas uppläsande och rösternas antecknande

afslutats skall öfver hvad vid förrättningen förekommit upprättas

protokoll i öfverensstämmelse med det vid denna lag fogade formulär b

med därå giorda anvisningar. , ... A . ,.A

Samtliga röstsedlar inläggas i särskilt omslag, hvilken innan förrättningen

afslutas, förseglas under minst två närvarandes sigill, hvit a

jämväl skola i protokollet aftryckas.

34 §.

Sedan valprotokollet upplästs och dess riktighet bekräftats af ordföranden

och två af de närvarande, afslutas valförrättningen med tillkännagifvande

af tid och ställe, som blifvit utsatt för den slutliga röstsamman
-

räkmn^^örrättare) gom ej tillika är valmyndighet, insände därefter ofördröjligen

till valmyndigheten röstsedlarna, valprotokollet och röstlängden.

35 §.

Det åligger valmyndigheten att i god tid före slutliga röstsammanräkningen

tillse att röstsedlar, valprotokoll och röstlängd inkommit från

alla valdistrikt, samt, där så ej skett, från försumlig valförrättare infordra

hvad som felas.

3fi S.

Å utsatt tid och ställe verkställes af valmyndigheten inför öppna

dörrar den slutliga sammanräkningen af de vid valet afgifna röster.

Efter det protokollen från de särskilda valdistrikten upplåsts och

de i 33 § nämnda omslag brutits samt röstsedlarna granskats, prötve va - ö - ■ ■ ■ ’ 11 1 hvartill röst
-

myndigheten röstsedlarnas giltighet och meddele de beslut

sedlarna och protokollen må gifva anledning.

Bill. till Riksd. Prof. 1906. 3 Sami. 7 Käft

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

37 §.

Ogiltig är röstsedel:

till hvilken användts annat än hvitt papper;

å hvilken finnes något kännetecken, som kan antagas vara med afsila

där anbragt;

af hvilken ej fullt otvetydigt framgår, hvem som därmed afses;

hvilken upptager mer än ett namn;

hvilken upptager namn å någon, som ej är valbar.

Finnas i ett valkuvert två eller flera röstsedlar, vare de alla ogilla.

38 §.

1. Af valmyndigheten skall öfver hvad vid förrättningen förekommit

föras protokoll i. öfverensstämmelse med det vid denna lag fogade formulär

7 med därå gjorda anvisningar.

2. Samtliga röstsedlar inläggas, de godkända och de underkända

hvar för sig, i omslag, hviska, innan förrättningen afslutas, förseglas under

minst två närvarandes sigill, hvilka jämväl skola i protokollet aftryckas.

De sålunda inlagda röstsedlarna skola förvaras till dess valet vunnit laga

kraft eller, i händelse af besvär, dessa blifvit afgjorda.

3. Valets utgång varde omedelbart af valmyndigheten kungjord

för de närvarande.

Skall omval äga rum, varde dagen för detta strax utsatt och tillkännagifven.

4. Valmyndigheten åligger att ofördröjligen till valnämnd eller magistrat,

som insändt röstlängd, återsända densamma.

39 §.

När i valkrets, som bestar af en stad och ej är delad i valdistrikt,

röstsedlarna öppnats och upplästs, såsom i 32 § sägs, sker omedelbart

härefter pröfning af röstsedlarnas giltighet samt anteckning och slutlig

sammanräkning af de afgifna rösterna, öfver hvad härvid förekommer

upprättas protokoll i öfverensstämmelse med det vid denna lag fogade formulär

8 med därå gjorda anvisningar; och skola i afseende å det vidare

förfaringssättet föreskrifterna i 38 § 2 och 3 mom. äga tillämpning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

19

40 §.

Fullmakt för vald riksdagsman utfärdas af valmyndigheten. Sådan

fullmakt skall hafva följande lydelse:

»Vid riksdagsmannaval, som den . . . (dag, månad, år) . . . hållits i . . .

(valkretsens namn), har» N. N. »blifvit utsedd till ledamot af Riksdagens

andra kammare för en tid af tre år, räknade från och med den 1 januari

nästkommande år» (eller om valet hållits efter treårsperiodens början: »för

tiden till den 1 januaid år ...»); »hvarom detta länder till bevis och fullmakt».

Ort och tid.

IV KAP.

Allmänna bestämmelser.

41 §.

I valnämnden skola minst två ledamöter utom ordföranden vara

närvarande. Såsom nämndens beslut gäller den mening, om hvilken de

flesta röstande sig förena, eller, vid lika rösttal, den mening ordföranden

biträder.

Vid valnämndens sammanträden föres protokoll af ordföranden.

42 §.

Hvad i denna lag är stadgadt i afseende å magistrat vare i stad,

där magistrat ej finnes, gällande om den för sådan stad särskildt tillsatta

styrelse.

43 §.

Äro i stad flera valdistrikt, skall magistraten för hvarje valdistrikt

utse tre eller flera deputerade att vara valförrättare i distriktet. Af dessa

förer den främste ordet. Protokollet öfver valförrättningen föres af den,

magistraten därtill utsett.

Till deputerad må i fall af behof utses den, som eljest ej tillhör

magistraten.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

44 §.

Af kommunalstämma lämnadt uppdrag att vara ledamot eller suppleant

i valnämnd må ej annan afsåga sig, än ämbets- eller tjänsteman, som

af sin befattning är hindrad att uppdraget fullgöra; den, som uppnått sextio

års ålder; samt den, hvilken eljest uppgifver hinder, som af stämman

godkännes.

45 §.

Menar. någon, att val af ledamot eller suppleant i valnämnd icke skett

i laga ordning, eller vill någon klaga däröfver att af honom gjord afsägelse

af uppdrag, som i 44 § afses, icke godkänts, äge han att hos Konungens

befallningshafvande anföra besvär före klockan 12 å femtonde dagen,

i förra fallet från den dag, da valet hölls, och i senare fallet från den

dag, då det beslut meddelades, däri rättelse sökes; och må öfver Konungens

befallningshafvandes utslag i sådant mål klagan ej föras.

46 §.

öfver beslut, som i 2 § afses, må besvär anföras i den ordning

som är bestämd för öfverklagande af Konungens befallningshafvandes utslag

i mål, hvilka bedömas efter förordningarna om kommunalstyrelse.

47 §.

Om besvär öfver riksdagsmannaval är stadgadt i riksdagsordningen.

48 §.

I ärenden, som denna lag omförmäler, må det vara en hvar tillåtet

att, under iakttagande af behörig tid och ordning, på eget äfventyr

till myndighet insända handlingar i betaldt bref med allmänna posten; dock

att hvad sålunda är stadgadt ej äger tillämpning i fråga om besvär.

49 §.

Infaller å . söndag eller annan allmän helgdag tid, då anmärkning

mot röstlängd sist bör framställas eller då åtgärd för talans fullföljande

s. 21 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

21

eller bevarande sist bör företagas, må anmärkningen framställas eller åtgärden

vidtagas å nästa söckendag.

50 §.

Valnämnden eller magistraten åligger ombesörja att de anordningar,

som i 27 § afses, ordentligen verkställas.

Kostnaden för dessa anordningar så ock de af denna lag föranledda

utgifter för valkuvert och stämplar äfvensom kungörande, som åligger valnämndens

ordförande eller magistrat, skola gäldas af kommunerna, hvilka

jämväl hafva att tillhandahålla lämpliga vallokaler.

Kostnaden för kungörande af riksdagsmannaval å landet skall gäldas

af allmänna medel.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Formulär 1.

Formulär till kungörelse om framläggande af röstlängd.

Kungörelse.

Härmed tillkännagifves, att röstlängd till ledning vid val till Riksdagens

andra kammare i N. N. valdistrikt finnes under tiden från och

med den 3 till och med den 9 juli framlagd i---x) för att där

vara för granskning tillgänglig; och erinras tillika, att den, hvilken rösträtt

enligt denna längd ej tillkommer, men som för sig vill påstå sådan

rätt, ellei den, som anser, att annan icke må vara i längden upptagen

såsom röstberättigad, äger att sina anmärkningar, skriftligen affattade och

åtföljda af de bevis han vill åberopa, ingifva till — — —2) sist å . . .3)

dagen den —3) juli före klockan 12 på dagen, äfvensom att pröfning af

de mot röstlängden framställda anmärkningar ä^er rum i---4) 5)

dagen den---5) ° ’ '' '' '' ’

Ort och tid.

Underskrift.

Anvisningar:

x) Här angifves den lokal, i hvilken röstlängden kommer att framläggas. Vid bestämmande

af lokal iakttages, att behörig tillsyn öfver längden må kunna å det angifna stället

utöfvas till förekommande af att eljest anteckning i längden skulle af någon kunna verkställas.

) Valnämndens ordförande, magistrat eller stadsstyrelse.

3) utsättes med. angifvande af veckodag och datum den tid, inom hvilken anmärk
nU/?:rna,

sxs*; skola vara ingifna; det är den 15 juli eller, om söndag då infaller, näst

påföljande söckendag.

4) Sockenstuga, rådhus eller annan lämplig lokal.

) Här utsättes med angifvande af veckodag och datum den för anmärkningars pröfning

bestämda tid, som är den 25 juli eller, om söndag då infaller, näst påföljande söckendag.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

23

Formulär 2.

Formulär till underrättelse enligt 8 §.

Jämlikt den röstlängd, som detta år upprättats för att i N. N. valdistrikt

tjäna till efterrättelse vid val till Riksdagens andra kammare,

varder Eder härigenom meddeladt, att Ni på grund af att — — — —

icke är i röstlängden antecknad såsom röstberättigad.

Därest Ni vill för Eder påstå rätt till deltagande i riksdagsmannaval,

vid hvilket nämnda röstlängd skall begagnas, äger Ni att Edra

anmärkningar, skriftligen affattade och åtföljda af de bevis, Ni vill åberopa,

ingifva till---2) sist å . . . 3) dagen den ---3) juli före klockan

12 på dagen, och kommer pröfning af sådana anmärkningar att äga rum

i — — — 4) . . . 5) dagen den--5) juli med början klockan 10 för
middagen.

Poststämpelns datum.

Underskrift.

Anvisningar:

x) Här införas den eller de omständigheter, på grund hvaraf vederbörande från rösträtt

uteslutits.

2) Valnämndens ordförande, magistrat eller stadsstyrelse.

3) Här utsättes med angifvande af veckodag och datum den tid, inom hvilken anmärkningarna

sist skola vara ingifna; det är den 15 juli eller, om söndag då infaller,

näst påföljande söckendag.

4) Vederbörande lokal.

6) Här utsättes med angifvande af veckodag och datum den för anmärkningars pröfning

bestämda tid, som är den 25 juli eller, om söndag då infaller, näst påföljande söckendag.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Formulär 3.

Formulär till underrättelse enligt 10 §.

Att i rätt tid anmärkning . . framställts däremot, att i den röstlängd,

som detta år upprättats för att i N. N. valdistrikt tjäna till efterrättelse

vid val till Riksdagens andra kammare, Ni upptagits såsom röstberättigad,

varder Eder till kännedom härigenom meddeladt, med underrättelse tillika

att pröfning af anmärkning----äger rum i---a) .. .2) dagen den — 2)

juli med början kl. 10 förmiddagen, då tillfälle lämnas Eder att bemöta

anmärkning . . .

Poststämpelns datum.

Underskrift.

Anvisningar:

*) Vederbörande lokal.

2) Här utsattes med angifvande af veckodag och datum den för anmärkningars pröfning

bestämda tid, som är den 25 juli eller, om söndag då infaller, näst påföljande söckendag.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

25

Formulär i.

Formulär till kungörelse om riksdagsmannaval

(att användas utom i det fall, för hvilket formulär 5 är afsedt.)

Kungörelse.

Jämlikt--------*) tillkännagifves härmed, att val

(omval) till Riksdagens andra kammare för N. N. valkrets äger rum . . .

dagen den-----(dag, månad, år)

i N. N. valdistrikt å —----(lokalen)

i N. N. » å-----( » )

O. S. V.

Valet börjar klockan 9 förmiddagen och fortgår till klockan--

eftermiddagen samt fortsättes därefter från klockan--till klockan —

eftermiddagen i samtliga valdistrikt.2)

Slutlig sammanräkning af de vid valet afgifna rösterna äger rum å

----(lokalen) i----(orten) . . . dagen den--;--

(dag, månad, år); och varda samtliga valförrättare inom valkretsen erinrade

därom, att de efter valet hafva att ofördröjligen till------3)

— — — insända röstsedlarna, valprotokollet och röstlängden.4)

Ort och tid.

Valmyndighetens underskrift.

Anvisningar:

a) Här angifves anledningen till valet, nämligen antingen: »föreskriften i § 16 mom.

1 riksdagsordningen»; eller: »Kungl. Maj:ts öppna bref och påbud den ■

angående nya val i kela riket för Riksdagens andra kammare»; eller: »Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

skrifvelse den — — — — —»; eller: »beslut vid slutlig röstsammanräkning

i valkretsen den-----»•

2) Har för visst valdistrikt valtiden utsträckts utöfver hvad 25 § vallagen stadgar,

varde för detta valdistrikt den sålunda utsträckta valtiden här angifven.

8) Domhafvanden i N. N. domsaga eller magistraten i N. N. stad.

4) Sistnämnda erinran upptages ej i annan kungörelse än för landet och för valkrets,

som består af flera städer.

Bill. till Rilcsd. Prof. 1906. 3 Sami. 7 Häft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Formulär 5.

Formulär till kungörelse om riksdagsmannaval

(i valkrets, som består af en stad och ej är delad i valdistrikt.)

Kungörelse.

Jämlikt ■ x) tillkännagifves härmed, att

val (omval) till Riksdagens andra kammare för N. N. stad äger rum å —

(lokalen) . .. dagen den — — — — — (dag, månad, år).

Valet börjar klockan 9 förmiddagen och fortgår till klockan--

eftermiddagen samt fortsättes därefter från klockan--till klockan 9

eftermiddagen.

Ort och tid.

Magistratens underskrift.

Anvisning:

*) Här angifves anledningen till valet, nämligen antingen: »föreskriften i § 16 mom 1

riksdagsordningen»; eller: »Kungl. Maj:ts öppna bref och påbud den---—___

angående nya val i hela riket för Riksdagens andra kammare»; eller: »Kungl. Majrts befallningshafvandes

skrifvelse den — — — —»; eller: »beslut vid slutlig röstsammanräkning

i valkretsen den-----».

s. 27 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

27

Formulär 6.

Formulär till protokoll vid riksdagsmannaval

(att användas utom i det fall, för hvilket formulär 8 är afsedt.)

Protokoll i N. JK. valdistrikt vid val af ledamot

i Riksdagens andra kammare ä — — — (vallokalen)

i---{orten) den---{dag, månad

och är).

Till förrättande af det riksdagsmannaval, som blifvit utsatt att hållas

härstädes denna dag, sammanträdde klockan--förmiddagen den för

sådant ändamål utsedda valnämnd (eller i stad, som utgör ett valdistrikt:

»stadens magistrat»; eller i stad, som består af flera valdistrikt: »magistratens

deputerade»).

Valet fortgick till klockan--eftermiddagen med uppehåll--2)

Vid valet afgåfvo----3) röstande i vederbörlig ordning valkuvert.

---— — • —• )

Omedelbart efter afslutad röstning öppnades och upplästes de af
-

lämnade röstsedlarna.

Röstsedlarna, som befunnos till antalet utgöra----, utvisa:

för N. N.5).................................................... röster

» N. N......................................................... »

» N. N.......................................... >

°* s* v* Summa — — röster.

Samtliga röstsedlar inlades i särskildt omslag, hvilket förseglades

under de--6) sigill, som här nedan finnas aftryckta.

Aftryck

af

sigill.

Vid protokollet

N. N.

Aftryck

af

sigill.

Att detta protokoll vid valförrättningen upplästs och befunnits riktigt

bekräftas.

N. N.

N. N.

Ordförande vid valet.

N. N.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Anvisningar:

V) Har valet till följd af gudstjänst ej kunnat börja å bestämd tid, varde det här

anmärkt.

2) Här angifves tiden, hvarunder uppehåll i förrättningen, äfven på grund af gudstjänst,

ägt rum.

3) Antalet.

4) Har någon förvägrats att utöfva rösträtt, varde det, med tydligt angifvande af

personens namn och orsaken till denna vägran, här anmärkt.

5) Här antecknas ordagrant de a röstsedlarna upptagna namn med angifvande af titel

eller yrke och hemvist.

6) Antalet, som skall vara minst två.

7) Här antecknas hvad i öfrigt förekommit af betydelse, såsom t. ex. att valkuvert

innehållit mer än en röstsedel.

I sistnämnda fall skola de i kuvertet inneslutna röstsedlarna åter inläggas i kuvertet

och bifogas öfriga röstsedlar.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

29

Formulär 7.

Formulär till protokoll vid slutlig röstsammanräkning.

Protokoll vid slutlig röstsammanräkning i---

valkrets å---(lokalen) i---{orten) den —

--{dag, månad, år).

Enligt utfärdad kungörelse företogs nu slutlig sammanräkning af de

vid riksdagsmannaval den — — — (dag, månad, år) afgifna röster.

Röstsedlar, valprotokoll och röstlängder hade inkommit från samtliga

valdistrikt inom valkretsen — —--x).

De inkomna valprotokollen upplästes och omslagen till de vid hvarje

protokoll fogade röstsedlar öppnades.

Röstsedlarna granskades. Därvid anmärktes i afseende å

röstsedlar, lydande å N. N., att — — —; i afseende å röstsedlar,

lydande å N. N., att----etc.2); hvarjämte antecknades, att i ett

hvart af--valkuvert funnits mer än en röstsedel.

På grund af hvad sålunda förekommit, förklarades samtliga dessa

röstsedlar ogiltiga.

Af godkända röster hafva tillfallit:

N. N.--röster,

N. N.--»

N. N.--»

_O. S. V.__

Summa — —

Härtill komma--ogiltiga röster;

hvarjämte — — röstande aflämnat valkuvert, i hvilka funnits mer

än en röstsedel.

Summa--afgifna röster.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Då således N. N. erhållit högsta antalet godkända röster och mer

än hälften af de vid valet afgifna rösterna (eller vid omval: »erhållit högsta

antalet godkända röster»), var N. N. vald till riksdagsman; och skulle fullmakt

för honom denna dag utfärdas.3)

(eller, därest vid första valet icke någon erhåller föreskrifven röstöfvervikt:

»Högsta antalet godkända röster har således tillfallit N. N., men

då detta antal icke öfverstiger hälften af de vid valet afgifna röster, skulle

omval företagas.»)

Samtliga röstsedlar inlades, de godkända och de underkända hvar

för sig, i omslag, hvilka förseglades under de sigill, som här nedan äro

aftrycka.

Aftryck

af

sigill.

Aftryck

af

sigill.

Sålunda förrättadt.4)

Valmyndighetens underskrift.

Anvisningar:

D Hafva från något valdistrikt röstsedlar, valprotokoll eller röstlängd ej inkommit,

varde det här anmärkt.

2) Här antecknas de anmärkningar, hvartill särskilda röstsedlar må enligt 37 § vallagen

gifva anledning. Förekommer ej anledning till anmärkning, varde det angifvet.

8) Där vid omval sadant fall inträffar, som i sista punkten af § 17 riksdagsordningen

sägs, varde i stället tillkännagifvet, att nytt omval skall äga rum, hvarjämte dag för detta

utsättes.

4) Har i öfrigt något af betydelse förekommit, varde det på lämpligt ställe i protokollet

anmärkt.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

31

Formulär 8.

Formulär till protokoll vid riksdagsmannaval

(i valkrets, som består af en stad och ej är delad i valdistrikt).

Protokoll vid val af en ledamot i Riksdagens andra

kammare å — — (vallokalen) i — — — stad den

— — — {dag, månad och år).

Till förrättande af det riksdagsmannaval, som blifvit utsatt att hållas

härstädes denna dag, sammanträdde klockan--förmiddagen stadens

magistrat.

---------------------1)

Valet fortgick till klockan--eftermiddagen med uppehåll---2)

Vid valet afgåfvo — — — 3) röstande i vederbörlig ordning valkuvert.

— —--—---4)

Omedelbart efter afslutad röstning öppnades och upplästes de aflämnade

röstsedlarna.

Vid granskning af röstsedlarna anmärktes i afseende å — — röstsedlar,

lydande å N. N., att — — —; i afseende å--röstsedlar,

lydande å N. N., att — — — etc. 5); hvarjemte antecknades, att i ett

hvart af — — valkuvert funnits mer än en röstsedel.

På grund af hvad sålunda förekommit, förklarades samtliga dessa

röstsedlar ogiltiga.

Af godkända röster hafva tillfallit:

N. N.--röster.

N. N.--»

N. N.--»

o. S. V.

Summa — — .

Härtill komma — — ogiltiga röster;

hvarjämte--röstande aflämnat valkuvert, i hvilka funnits mer

än en röstsedel.

Summa--afgifna röster.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Då således N. N. erhållit högsta antalet godkända röster och mer

än hälften af de vid valet afgifna rösterna (eller vid omval: »erhållit högsta

antalet godkända röster»), var N. N. vald till riksdagsman; och skulle fullmakt

för honom denna dag utfärdas.6)

(eller, därest vid första valet icke någon erhåller föreskrifven röstöfvervikt:

»Högsta antalet godkända röster har således tillfallit N. N., men

då detta antal icke öfverstiger hälften af de vid valet afgifna röster, skulle

omval företagas.»)

Samtliga röstsedlar inlades, de godkända och de underkända hvar

för sig, i omslag, hvilka förseglades under de sigill, som här nedan äro

aftrycka.

Anvisningar:

1) Har valet till följd af gudstjänst ej kunnat börja å bestämd tid, varde det bär anmärkt.

2) Här angifves tiden, hvarunder uppehåll i förrättningen, äfven på grund af gudstjänst,

ägt rum.

3) Antalet.

4) Har någon förvägrats att utöfva rösträtt, varde det, med tydligt angifvande af

personens namn och orsaken till denna vägran, här anmärkt.

5) Här antecknas de anmärkningar, hvartill särskilda röstsedlar må enligt 37 § vallagen

gifva anledning. Förekommer ej anledning till anmärkning, varde det angifvet.

6) Där vid omval sådant fall inträffar, som i sista punkten af § 17 riksdagsordningen

sägs, varde i stället tillkännagifvet, att nytt omval skall äga rum, hvarjämte dag för detta utsattes.

7) Har i öfrigt något af betydelse förekommit, varde det på lämpligt ställe i protokollet

anmärkt.

Aftryck

af

sigill.

Aftryck

af

sigill.

Sålunda förrättadt. 7)

Valmyndighetens underskrift.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

33

Vid den kungl. propositionen finnes fogadt utdrag af det i stats- Departerådet

den 21 februari 1906 förda protokoll öfver justitiedepartementsärenden,

utvisande att föredragande departementschefen, hans excellens

herr statsministern vid underdånig anmälan af frågan om ändring i gällande

bestämmelser rörande val till Riksdagens andra kammare anfört

följande:

i Då jag nu går att föreslå Eders Kung!, Maj:t att framlägga proposition

om den politiska rösträttens utvidgning, anhåller jag till en början

att få erinra, hurusom Eders Kungl. Maj:t vid fyra riksdagar aflåtit propositioner

i detta ämne.

Första gången detta skedde var år 1896, andra 1902, tredje och

fjärde 1904 och 1905.

Propositionen af år 1896, som endast gick ut på en obetydlig rösträttsutsträckning,

vann knappast på något håll anslutning. Propositionen

af år 1902 rönte samma öde. Däremot lyckades propositionerna af 1904

och 1905 tillvinna sig — med vissa förändringar — bifall af Riksdagens

första kammare och betydande anslutning i andra kammaren.

Den föreslagna valmetoden, det s. k. proportionella valsättet, framkallade

emellertid i andra kammaren vid bägge tillfällena ej blott starka

gensagor utan äfven motioner, som, byggda på majoritetsprincipen, kring

sig samlade vid riksdagen år 1904 majoritet och vid riksdagen 1905 en

mycket stor minoritet.

Då proportionellt valsätt vid val till hela andra kammaren icke

i utarbetadt förslag förelegat till pröfning förr än vid 1904 års riksdag,

var det således vid de allmänna valen 1905 första gången, som valmännen

hade tillfälle att uttala sig om detta valsätt. Valen gåfvo därvid sådant

utslag, att det var uppenbart, att det proportionella valsättet, som helt

visst icke äger sympatier hos den nu rösträttslösa delen af befolkningen,

icke heller vunnit anslutning hos det stora flertalet åt valmännen.

Det är under sådana förhållanden påtagligt, att den enda väg, som

lärer kunna beträdas för att ernå en snar lösning af rösträttsfrågan, är

den, som betecknas genom principen: majoritetsval i enmansvalkretsar.

Och att en snar lösning är af högsta nöd påkallad, därom borde

alla fosterlandsvänner nu i sanning vara ense. Det måste för hvar och

en stå klart, att rösträttsreformens genomförande är det första och oafvisliga

villkoret för möjligheten att hela den djupgående_ splittringen i vårt

folk och åt dess stora massa skänka tro och hopp till kraftfullt arbete

Bill. till Riksd. Prot. 1906. 3 Sami. 7 Håft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

för fosterlandets förkofran och välfärd. Så länge rösträttsreformen icke

är genomförd, skall misstrons anda fortfarande hvila förlamande öfver

hela samhällsklasser och maningen till samling om svenska mål, svensk

utveckling, Sveriges lyftning i andligt och materiellt hänseende sakna den

rätta klangen och den bärande kraften.

Med denna öfvertygelse har jag trott det höra vara en gifven sak,

att den proposition jag tillåter mig föreslå Eders Kung! Maj:t att aflåta,

måtte afmattas med det hufvudsyftet för ögonen, att den skall kunna

medföra en snar lösning af den stora frågan.

I detta. sammanhang anser jag mig böra beröra frågan om beredande

af politisk rösträtt åt kvinnor. Sedan några år tillbaka har hos

oss försports ej ringa intresse i sådant syfte. Många föreningar hafva

bildats, hvilka genom tal och skrift söka verka dels för att vinna anhängare

bland kvinnorna själfva dels äfven för att påkalla statsmakternas

uppmärksamhet för frågan.

Till _ Eders Ivungl. Maj:t hafva ock under slutet af sistförflutna och

början af innevarande år ingifvits petitioner, i hvilka gjorts framställning,

att Sveriges kvinnor måtte erhålla politisk rösträtt samtidigt med den

blifvande rösträttsutvidgningen för männen och på lika villkor som

männen.

Sådana petitioner hafva inkommit från representanter för ett i Stockholm

den 23 november 1905 hållet möte för diskussion angående kvinnans

politiska rösträtt; från representanter för ett i Västervik den 12 december

1905 hållet diskussionsmöte för kvinnor; från representanter för ett i

Karlstad den 13 december 1905 hållet möte; från representanter för ett

i Landskrona den 14 december hållet diskussionsmöte; från Gertrud Adelborg,

Ottilia Adelborg med flera till ett antal af 125 svenska kvinnor i Stockholm;

från Eva Kohde, Maya Nymann med flera till ett antal af 350 kvinnor

i Göteborg; från föreningen för kvinnans politiska rösträtt i Göteborg, i

Växjö, i Nyköping, i Stockholm, i Ängelholm, i Uppsala, i Söderhamn, i

Skara, i Falkenberg, i Norrtälje, i Varberg, i Karlshamn, i Malmö, i Halmstad

och i Karlskrona; från kvinnliga kontoristföreningen i Stockholm, från

1 redrika-Bremer-förbundet, från kristliga föreningen af unga kvinnor

i Norrtälje, från föreningen Hvita Bandet i Norrtälje, från kvinnoklubben

i_ Stockholm, från lärarinnornas diskussionsklubb i Stockholm, från kvinnliga

diskussionsföreningen i Karlskrona; samt från Gertrud Zachau, Tyra

Berghman med flera medlemmar af Uddevalla samhälle till ett antal

af 115.

Väl torde den kvinnliga rösträtten i sinom tid komma att uppföras

på dagordningen äfven hos oss. Men det är min bestämda öfvertygelse

s. 35 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

35

att det skulle vara i hög grad oklokt att nu upptaga detta spörsmål och

förbinda det med frågan om utsträckning af rösträtt åt män. Den sistnämnda

frågan har visat sig så svårlöst, att en inblandning i densamma

af den i sig själf svåra och i hvarje fall till omedelbar lösning ej mogna

frågan om rösträtt åt kvinnor förvisso skulle undanskjuta hela reformens

lösning på obestämbar tid.

Många särskilda i och för sig nyttiga förändringar skulle, kunna

tänkas förknippade med en rösträttsreform. Men under de omständigheter,

som nu föreligga, har jag icke ansett något böra därmed förbindas,, som

kunnat antagas vålla svårigheter och därigenom tilläfventyrs minskning i

förslagets utsikter till framgång. Sålunda har jag i visshet om att den

tid ännu icke är kommen, då en utvidgning af valbarheten genom lossande

af bostadsbandet äger stöd i den allmänna meningen, ansett mig icke böra

ifrågasätta någon förändring i detta afseende. Ett annat betydelsefullt önskemål

är beredande af möjlighet, åtminstone till viss grad, åt dem, som

af yrke eller tjänst äro hindrade att personligen deltaga i riksdagsmannaval

— framförallt sjömännen — att i stället insända sina röster. Äfven

denna reform bör efter min tanke sjålfständigt utan sammanförande

med den stora rösträttsreformen vinna sin lösning.

Jag öfvergår nu till ett angifvande af de hufvudgrunder, på hvilka

förslaget är byggdt.

I fråga om själfva valrätten hafva med ett undantag bibehållits

samma bestämmelser, som upptogos i propositionen till 1905 års riksdag.

Undantaget afser valrättsåldern, hvilken i nämnda proposition var

så bestämd, att valrätt skulle tillkomma den, som i öfrig! uppfyllde stadgade

villkor, från och med kalenderåret näst efter det, hvarunder han

uppnått tjugufem års ålder. I nu förevarande förslag är siffran tjugufem

ändrad till tjugufyra. Detta af följande skäl. Man har på de flesta håll

blifvit ense om att valrättsåldern vid en betydande utsträckning af rösträtten

lämpligen bör höjas från 21 år, som den nu är, till 25 år. Rent

tekniska svårigheter möta emellertid att hänföra aldersstrecket till tidpunkten

för själfva valet eller för röstlängdens upprättande. Man måste

i stället hänföra det till nästföregående kalenderår. Vid sådant förhållande

är det tydligt, att man genom att bibehålla siffran tjugufem i själfva

verket ökar den faktiska valrättsåldern. Då nämligen de allmänna valen

äga rum i september månad, skulle ju den lägsta valrättsåldern blifva

25I 2/3 år. Man synes då komma vida närmare det resultat man egentligen

ville uppnå genom att sätta siffran till 24 år och sålunda låta den lägsta

valrättsåldern blifva 242/3 år. Det öfvervägande flertalet af dem, som

Valrätts
bestämmel
serna.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Land och

stad.

under nästföregående kalenderår uppnått 24 år, kommer i allt fall att vid

val tillfället vara 25 år och därutöfver.

I öfrigt äro, såsom redan är nämndt, i förslaget valrättsbestämmelserna

alldeles öfverensstämmande med motsvarande stadganden i 1905 års

proposition.

Mot formuleringen af den inskränkning i valrätten, som träffar

understödstagare,. hafva vissa anmärkningar gjorts, och jag kan icke bestrida,

att vissa betänkligheter vidlåda denna formulering. Emellertid håller jag

före, att någon förbättring härutinnan näppeligen kan åstadkommas. Hvilken

form man än gifver åt ifrågavarande bestämmelser, kvarstå alltid vanskligheter,

som äro oupplösligt förknippade med uppgiften att i ett grundlagsstadgande

sammanfatta de mångskiftande förhållanden, som af fattigvårdslagstiftningen

beröras.

Beträffande valrättens suspenderande för den, som icke erlagt de

honom påförda utskylder till stat och kommun, hvilka förfallit till betalning

under de tre nästförflutna kalenderåren, hafva invändningar gjorts, hvilka

åtminstone delvis icke kunna afvisas såsom obefogade. Det "står fast, att

denna bestämmelse är i hög grad ojämnt verkande på olika orter. Det

står likaledes fast, att den träffar den oförvållade medellösheten likaväl

som den oursäktliga pliktförsummelsen. Emellertid hafva förhållandena

på senare tid visat, att ett välordnadt uppbördsväsende kan uträtta åtskilligt

för afhjälpande af den klagan, som försports i fråga om denna bestämmelse.

Och alldeles oafsedt detta, håller jag för visst, att den allmänna

meningen i Riksdagen likasom i landet ingalunda kan tänkas benägen att

eftergifva detta valrättsvillkor. Utan dess upptagande kan därför den betydande

utvidgning i rösträtten, hvarom fråga är, icke nu genomföras. Detta

är för mig det afgörande skälet att i förslaget upptaga detsamma.

Allt ifrån den tid, då frågan om en mera omfattande rösträttsreform

begynte blifva föremål för öfverläggningar inom representationen, har med

tanken på. denna frågas lösning förbundits tanken på en utjämning af

representationsrätten mellan land och stad. I de förslag till utsträckning

af valrätten till andra kammaren, som under senaste treårsperiod framlagts

såväl, af Eders Kungl. Maj:t som af enskilda motionärer, har också

hänsyn tagits till detta kraf, om än de föreslagna formerna för utjämningens

genomförande växlat med de olika metoder, som föreslagits i

afseende å valsätt och valkretsindelning.

Principiellt sedt skulle det vara riktigast, om man med ens

kunde upphäfva all åtskillnad mellan land och stad, när det gällde

utkörandet af ledamöter i Riksdagens andra kammare. Erfarenheten

s. 37 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

37

har emellertid gifvit vid hand, att en så långtgående omgestaltning af

den nuvarande valkretsanordningen hvarken å landsbygden eller i städerna,

framförallt de smärre, betraktas såsom eftersträfvansvärd. Man

torde sålunda vara hänvisad till att fortfarande bygga på den gamla

grunden med skilda valkretsar för land och stad. Men da framträda också

vid införande af lika representationsrätt betydande svårigheter att, beträffande

de valkretsar, som skola bestå af flera städer, åvägabringa en något

så när tillfredsställande valkretsindelning. Redan under nu rådande förhållanden

gifvas exempel på stadsvalkretsar, i hvilka antingen genom de

däri ingående stadssamhällenas stora mängd eller genom deras betydliga

afstånd från hvarandra icke ringa olägenheter beredas valmännen vid de

nödiga förberedelserna till ett riksdagsmannaval. Att genom en omedelbar

minskning af stadsrepresentanternas antal med en tredjedel — hvartill ett

fullständigt genomförande af likställigheten mellan land och stad skulle

leda — dessa olägenheter komme att i hög grad förökas, är en själfklar

sak. I tidigare reformförslag har man fördenskull sökt mildra öfvergången

till den fulla likställigheten genom en bestämmelse, enligt hvilken

städerna under en kortare tidrymd skulle äga utse ett mindre, efter

hand aftagande antal representanter utöfver det, hvartill de eljest skulle

vara berättigade.

Önskvärdheten af att den rösträttsreform, som nu är i fråga, genomföres

på sådant sätt, att icke tillskapandet af alltför oformliga stadsvalkretsar

varder eu följd af de nya grundlagsbestämmelserna, torde äfven

i allmänhet erkännas. Genom att tillsvidare fastställa antalet ledamöter

i andra kammaren till sextiofem för städerna och etthundrasextiofem

för landsbygden vinnes detta mål, utan att den tid, som kommer att

åtgå, innan städerna hunnit helt och hållet växa i detta representantantal,

behöfver blifva synnerligen lång. Folkinängdstillväxten försiggår ju

betydligt hastigare i städerna än på landsbygden. Under antagande, att

antalet ledamöter i andra kammaren redan vid det nuvarande riksdagsskickets

början blifvit bestämdt till 230 med lika representationsrätt för

land och stad, skulle städerna vid den första valkretsindelning, som verkställdes,

år 1866, hafva erhållit allenast 28 af dessa 230 representanter, år

1876 skulle siffran stigit till 32, år 1886 till 40, år 1896 till 46, och vid

den i år förestående valkretsindelningen skulle, under nämnda antagande

och såvidt af 1904 års folkmängdssiffror kan slutas, städerna erhålla 53

riksdagsmän i andra kammaren. Om sålunda antalet stadsrepresentanter

i denna kammare nedsättes från den nuvarande siffran 80 till 65, lärer

man kunna förvänta, å ena sidan att redan vid det första allmänna val,

då den nya ordningen skulle tillämpas, skillnaden mellan sistnämnda siffra

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

och. den representantsiffra, hvartill städernas folkmängd då verkligen berättigade,

komme att snarare understiga än öfverstiga talet 10, och å andra

sidan att, utöfver den första valkretsindelningen efter de nya bestämmelsernas

trädande i kraft, allenast en ytterligare skulle inträffa, innan städernas

folkmängd till fullo motsvarade det representantantal, som nu är

i fråga.

Enmansval- Under rösträttsfrågans tidigare skeden har vid olika tillfällen varit

i dearstörrTnnåer behandling spörsmålet om ordningen för valen i de städer, som hafva

städerna, att sända mer än en riksdagsman.

Det. hittills tillämpade systemet —■ majoritetsval i flermansvalkretsar

har blifvit angripet redan på en tidpunkt, då ändring ännu icke blifvit

ifrågasatt beträffande ordningen för valen i öfriga delar af riket. Det har

ansetts, att genom detta system minoriteternas utsikter att blifva representerade

blefve obehörigen minskade. Denna uppfattning gaf som bekant

år 1896 anledning till det första försöket att här i riket införa en form

af proportionellt valsätt. Samma uppfattning angående olämpligheten att

vid majoritetsval inrätta flermansvalkretsar framträdde likaledes på olika

håll vid rösträttsfrågans behandling under sistförflutna riksdagsperiod.

Det torde få erkännas, att nyss antydda anmärkning mot det rådande

systemet ej alldeles saknar berättigande, eftersom indelningen i enmansvalkretsar

otvifvelaktigt i viss man tjänar till att fördela representantplatserna

mellan olika partier. Frågan om öfvergång till en annan ordning

måste emellertid göras beroende af möjligheten att finna sådana regler

för indelningen, att säkerhet vinnes emot att godtyckliga eller obehöriga

syften därvid fa öfva inverkan. Detta ändamål skulle vara vunnet, om

man till grund för valkretsindelningen kunde lägga någon redan förefintlig

administrativ indelning, i motsvarighet till hvad som äger rum med

afseende å landsbygden. Med tanke härpå har jag låtit företaga en

utredning beträffande de fyra största städernas indelning i territoriella

församlingar, . antalet invånare i hvarje församling m. m., och har

denna utredning gifvit vid handen följande: i Stockholms åtta territoriella

församlingar utgjorde invånarantalet vid slutet af år 1904:

i Storkyrkoförsamlingen.......11,835

i Klara församling.........16,661

i Kungsholms församling......38,415

i Adolf Fredriks församling..... 58,790

i Jakobs och Johannes församling . . 35,830

i Ladugårdslands församling..... 67,247

s. 39 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

39

i Katarina församling ....... 48,090

i Maria församling......... 41,078.

I Göteborgs sex församlingar utgjorde vid samma tidpunkt invånar
-

antalet :

i Domkyrkoförsamlingen......39,017

i Kristine församling........11,481

i Gamlestads församling.......11,002

i Haga församling.........17,209

i Masthuggsförsamlingen......38,993

i Carl Johans församling......19,182

hvarförutom i den numera med Göteborg införlifvade Lundby församling

antalet utgjorde 11,720.

I Malmö tre församlingar utgjorde invånarantalet:

i S:t Petri församling.......17,855

i Caroli församling.........15,222

i S:t Pauli församling....... 39,005.

I Norrköpings tre församlingar utgjorde invånarantalet:

i Hedvigs församling........7,333

i Norra församlingen........12,772

i S:t Olai församling........ 24,875.

Förutsättningen för att församlingsindelningen skulle kunna direkt

läggas till grund för en valkretsindelning, skulle gifvetvis vara, att man

genom åtgärder, innefattande antingen delning af särskilda församlingar

eller förening af sådana, kunde erhålla valkretsar af lämplig storlek och

till erforderligt antal. Den förebragta utredningen visar, att sådant ej

skulle låta sig göra, utan att växlingen i invånarantal mellan de särskilda

valkretsarna blefve ganska betydlig. Efter mitt förmenande skulle

ojämnheten i detta hänseende redan under nuvarande förhållanden blifva

alltför stor, och den skulle därjämte snart nog blifva ytterligare ökad, då

naturligtvis de församlingar, som hafva sitt läge i en stads centrum, hafva

långt mindre tillväxtmöjligheter än de, som ligga vid stadens utkanter.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Den omständigheten, att församlingsindelningen icke kan direkt

läggas till grund för en valkretsindelning, synes dock ej utgöra anledning

att helt och hållet förkasta församlingsindelningen såsom reglerande norm.

En föreskrift, som går ut på att så mycket som möjligt taga församlingsindelningen

till utgångspunkt, nämligen i den mån sådant kan förenas

med erforderliga föreskrifter i afseende å valkretsarnas folkmängdstal,

skall utan tvifvel vara i hög grad ägnad att förebygga godtycklig

valkretsreglering. Och jag tror, att om med föreskrifter af nu antydd

art förenas bestämmelser, att hvarje valkrets skall utgöra ett geografiskt

sammanhängande helt, samt att byggnadskvarter ej utan synnerliga

skäl få uppdelas på skilda valkretsar, faran att en regering skulle kunna

genom s. k. valkretsgeometri öfva inverkan på Riksdagens sammansättning

praktiskt taget kan anses undanröjd.

I det nu föreliggande förslaget hafva därför upptagits bestämmelser,

åsyftande att införa enmansvalkretsar äfven i de städer, som hafva att

sända mer än eu riksdagsman, och i dessa bestämmelser hafva de grundsatser,

för hvilka jag nu redogjort, funnit uttryck. För att än ytterligare

stärka garantien mot att obehöriga syften göra sig gällande vid valkretsindelningen,

har jag ansett lämpligt, att förslag till valkretsindelning för

sådan stad skall uppgöras af magistraten, samt att öfver detta förslag stadsfullmäktiges

yttrande skall inhämtas, innan afgörandet sker.

Perioder för Enligt nu gällande bestämmelser skall omreglering af valkretsarna

filning.'' äSa rum hvart tionde år. I förslaget har den period, under hvilken en

verkställd valkretsindelning skulle gälla, satts till nio år. Regleringen

skulle tillämpas året efter det den blifvit verkställd. Det har nämligen

synts önskvärdt att, sedan de nya bestämmelserna trädt i kraft, regleringen

icke måtte inträffa — såsom nu vid hvar tredje reglering är fallet —

samma år som allmänna val skola äga rum. Äfven denna förändring, som

år önskvärd redan ur synpunkten af att indelningen, hvilken tager sin tid,

icke gärna bör verkställas omedelbart innan den vid upprättande af röstlängd

skall tillämpas, torde verka till förekommande af att biafsikter öfva

inflytande på regleringen. Sådant kan nämligen vida lättare otänkas, om

regleringen skulle ske samma år, som valen skola äga rum. Åt förslaget

till öfvergångsstadgande har af nu angifvet skäl gifvits sådan affattning,

att valkretsindelningen kommer att företagas under det mellersta året i en

valperiod.

Absolut ma- Ett spörsmål, som i viss mån står i samband med den politiska

j°ritval. °m'' rösträttens utvidgande, är det angående omvals anställande i sådana fall,

s. 41 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

41

där vid första valet ej någon af kandidaterna erhållit absolut majoritet.

I de allra flesta stater med allmän eller långt utsträckt rösträtt hafva sådana

omval ansetts vara af nöden för erhållande af ett tillfredsställande

valresultat. Af främmande europeiska stater, hvilkas förhållanden kunna

för oss erbjuda något intresse, är det endast Danmark och England, som

ifråga om val i enmanskretsar låta utgången bestämmas af relativ majoritet

i ett första val. Eljest år, där majoritetsval äga rum, omvalsprincipen

i allmänhet genomförd. Härvid förekomma två olika hufvudsystem.

Det ena af dessa, som jag i det följande vill för korthetens skull

benämna det tyska, tillämpas — utom vid valen till tyska riksdagen —

i Österrike, Ungern, Italien och Nederländerna och innebär, att omvalet

gäller allenast de två kandidater, som i första valet uppnått högsta

rösttalet. Det andra systemet åter, hvithet råder i Frankrike, Schweiz

samt Norge och här må benämnas det franska, lämnar vid omvalet de

röstande samma frihet som vid första valet. Alla vid detta uppställda

kandidater kunna alltså komma under omröstning, och äfven nya kandidater

kunna uppställas; men i motsats till hvad som gäller vid första valet

är vid omvalet relativ majoritet till fyllest.

Inom svenska Riksdagen hafva vid flera tillfällen förslag framställts

om införande af sådana omval som här afses, och därvid har såväl det

tyska som det franska systemet haft förespråkare. Samtliga dessa förslag

hafva emellertid blifvit afstyrkta af konstitutionsutskottet och af kamrarna

afslagits. Mot de på det tyska systemet grundade förslagen har anmärkts,

att det vore obehöflig! och olämpligt att tvinga valmännen att rösta på

andra, än de själfva ville utse till riksdagsmän. Det franska systemet åter

har ansetts ej medföra trygghet för att ens det senare valet komme att

gifva ett säkert uttryck för majoritetens mening. För öfrigt har emot

omval öfverhufvud framhållits, att det endast beträffande ett fåtal fall

kunde förväntas, att det nya valet skulle gifva ett annat och med valkretsens

åsikt bättre öfverensstämmande resultat än det första, samt att

den fördel, som af anordningen vunnes, ej komme att uppväga den olägenhet,

som däraf skulle uppstå för valmännen.

Huruvida med nu rådande begränsning af valrätten till andra kammaren

anordnandet af omval påkallas af något verkligt behof, må lämnas

därhän. De fall, då ett val kommer till stånd med relativ majoritet, äro

för närvarande ej särdeles talrika — vid 1902 och 1905 års allmänna val

uppgick deras antal till resp. 22 och 20 —, och det lärer kunna antagas,

att i en stor del, kanske flertalet, af dessa fall ett omval endast skulle

led t till ett återupprepande af det första valets resultat.

Bill. till lliksd. Prof. 11)06. 3 Sami. 7 Käft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Af större betydelse blir emellertid omvalsspörsmålet, då fråga är om

genomförande af en vidtgående rösträttsreform. Ett utvidgande af rösträtten

till samhällsklasser, som nu äro helt och hållet eller till största

delen utestängda från det politiska lifvet, måste föranleda, att vid valen

flera, meningsgrupper än för närvarande komma att göra sig gällande,

hvarigenom sannolikheten af röstsplittring mellan ett flertal kandidater

ökas. .Detta förhållande bekräftas af erfarenheten från andra länder. Till

belysning häraf må allenast framhållas, att i Tyskland, där antalet riksdagsmän

utgör 397, omvalen för de två senaste valperioderna uppgått till

resp. 187 och 180, samt att vid 1902 års allmänna val till franska deputeradekammaren

omval förekommo i 165 fall af 591. Dylika siffror medgifva

naturligtvis ej några säkra slutsatser i det afseende, hvarom här

är fråga. Gifvet är nämligen, att omvalsprincipen kan verka röstsplittring

vid det första valet i fall, där valmännen eljest, med tanke på detta vals

orubblighet, skulle nödgats bortse från relativt underordnade meningsskiljaktigheter

och sammansluta sig i större grupper. Men äfven med den

reduktion, som häraf föranledes, torde siffrorna vara ägnade att ådagalägga

omvalsprincipens betydelse efter genomförande af en rösträttsreform, sådan

som den nu ifrågasatta.

Härmed synes mig ock berättigandet af denna princip vara uppvisadt.

Det kan ej vara önskvärd! eller lämpligt, att ett afsevärdt antal

representanter kan erhålla sitt mandat af en valmansgrupp, som visserligen

i och för sig är större än någon annan inom valkretsen men kanske

i de mest väsentliga punkterna skiljer sig från valmännens flertal. Särskilt

framträder betänkligheten häraf, om någon mera talrik fraktion skulle af

någon anledning lyckas att med hänsyn till valen uppnå en organisation och

sammanhållning, som ej kan påräknas hos någon annan meningsgrupp.

Äfven derutinnan synes mig omvalsgrundsatsen innebära en beaktansvärd

fördel, att den lämnar ett visst utrymme för de olika meningsgrupperna

att utan alltför stor risk pröfva sin styrka vid det första valet och därigenom

uppnå behörigt inflytande i afseende å det slutliga valresultatet.

Principen om det första valets orubblighet måste ofta nog leda därhän,

att i saknad af noggrann kännedom om de särskilda partiernas styrka

sammanslutningar komma till stånd, hvilka ej betingas af de verkliga

förhållandena och följaktligen leda till ett mindre tillfredsställande resultat.

Af mindre vikt är frågan, hvilketdera af de båda nämnda systemen

för omval, det tyska eller det franska, bör anses äga företräde. De två

systemen torde nämligen i stort sedt leda till samma resultat. Det tyska,

hvilket rent af framtvingar sammanslutning äfven mellan skarpt åtskilda

s. 43 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

43

meningsgrupper, måste naturligtvis så till vida anses mera effektivt än det

franska, som detta senare lämnar möjlighet för röstsplittring äfven vid

omvalet. Denna möjlighet torde emellertid icke äga större praktisk betydelse,

då, äfven utan det yttre tvång som det tyska systemet innebär,

omständigheternas makt tvifvelsutan i de flesta fall kommer att leda till

sammanslutning. Till stöd härför kan åberopas erfarenheten från de franska

valen. En undersökning af röstsiffrorna vid 1902 års omval i Frankrike

utvisar, att af de 165 omvalen endast 10 faktiskt ägde rum mellan flera

än två kandidater samt att i 6 af dessa sistnämnda fall absolut majoritet

förefanns för en af kandidaterna. Endast i 4 fall af 591 kom alltså utgången

att bestämmas af en relativ majoritet.

Om således skillnaden i effektivitet mellan de båda systemen får

anses obetydlig, torde ett bestämdt företräde hos det franska systemet ligga

i dess frånvaro af tvång. I ett land som vårt, där omvalsprincipen är

på det politiska området alldeles okänd och äfven i öfrig!, haft ringa tilllämpning,

skulle dess genomförande i den tyska formen tilläfventyrs

verka stötande och, åtminstone till en början, kunna föranleda, att en del

valmän afhölle sig från omval, ett resultat som naturligtvis vore föga

önskvärd!. Af de skäl, som nu anförts, har jag ansett omvalsprincipen i

dess franska form böra vinna tillämpning vid valen. Att omvalen skulle

vara alltför betungande för valmännen torde desto mindre böra befaras,

som erfarenheten från vårt land visar, att i de fall, där val måst äga rum

i anledning af ett tidigare vals upphäfvande, valmännen ofta deltagit vida

mera mangrant i det nya valet än i det första.

I händelse ett val ej leder till absolut majoritet för någon af kandidaterna

utan omval måste företagas, skulle det uppenbarligen kunna leda

till ett betänkligt dröjsmål med det slutliga afgörande!, om det första valet

finge göras till föremål för särskild klagan. Någon afsevärd olägenhet

synes däremot ej uppstå af att låta rätten till klagan helt och hållet hvila,

till dess omvalet försiggått, och alltså föreskrifva, att besvär öfver det

första valet endast må anföras i sammanhang med klagan öfver omvalet.

Den bestämmelse, § 25 riksdagsordningen i sin nuvarande lydelse

innehåller om anställande af nytt val, i händelse valsedlar till mer än

halfva antalet ansetts ogilla, varder efter genomförande af nu angifna

föreskrift angående omval tydligen öfverflödig i fråga om det första valet.

I afseende å omval samt val till första kammaren torde bestämmelsen

emellertid böra bibehållas.

De detalj föreskrifter, som erfordras för att reglera valproceduren, Särskild valtorde

icke lämpligen kunna införas i riksdagsordningen. Särskild! bestäm- la3 m m
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

melserna om röstlängd, så väsentligt inverkande på det faktiska utöfvandet

af rösträtten, måste, _ för att fylla sitt ändamål, vara mycket utförligt och

noggrant angifna. Äfven vid den jämförelsevis enkla valprocedur, som nu

är ifrågasatt, torde således en särskild vallag få anses behöflig. Stadganden

om denna torde, på sätt 1905 års proposition afsåg, böra inflyta, förutom

i vissa §§ i riksdagsordningen, jämväl i §§ 49 och 53 regeringsformen.

De i § 25 riksdagsordningen för närvarande förekommande bestämmelser

torde, såvidt rörer val till andra kammaren, böra flyttas till vallagen,

med undantag allenast för den i afseende å omval tillämpliga regeln

i_ andra stycket, hvilken lärer böra kvarstå i riksdagsordningen men lämpligen

kan sammanföras med föreskrifterna angående omvals anställande.

Då reglerna i § 25 för öfrigt endast skulle komma att afse val till första

kammaren, böra de flyttas till den del af riksdagsordningen, som angår

första kammarens bildande; och har jag ansett dem kunna lämpligen upptagas

näst efter § 9.

I afseende å felaktigheter vid riksdagsmannaval har jag, med anslutning

till en i 1904 och 1905 års vallagsförslag upptagen men af konstitutionsutskottet

i riksdagsordningen införd bestämmelse, trott det böra uttryckligen

i riksdagsordningen stadgas, att endast sådana vid ett val förelupna

fel, som kunna antagas inverka på utgången af valet, må föranleda

dess upphäfvande.

På sätt i afseende å fjolårets proposition blef af dåvarande chefen

för justitiedepartementet framhållet, föranleder en väsentligare utsträckning

af den politiska rösträtten ändring i det uti § 31 regeringsformen intagna

stadgande om borgmästarval och rätten att i sådant val deltaga. Äfven

härutinnan ansluter jag mig till hvad i sistnämnda proposition föreslogs.

Ehuru det nu icke kan blifva fråga att för Riksdagen framlägga till

antagande ett förslag till vallag, har jag ansett lämpligt att medelst ett

preliminärt förslag till sådan lag åskådliggöra, huru de i grundlagen intagna

hufvudbestämmelserna äro afsedda att närmare tillämpas. Det förslag,

som sålunda uppgjorts, är i hufvudsak grundadt på det förslag till

vallag, som åren 1904 och 1905 af Kungl. Maj:t förelädes Riksdagen till

granskning. . Vid den omarbetning af det tidigare förslaget, som föranledts

af det nu ifrågasatta valsättet, har emellertid nämnda förslag äfven i

redaktionellt hänseende undergått åtskilliga förändringar. Då syftet med

dessa hufvudsakligen varit att söka, såvidt möjligt, undanröja anledningar

till misstydningar, lärer någon särskild motivering för de redaktionella

ändringarna icke vara erforderlig. För de mera väsentliga förändringar

s. 45 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

45

af saklig innebörd, som blifvit vidtagna, torde det däremot tillåtas mig

att här i korthet redogöra.

Det ligger i sakens natur, att röstlängdens upprättande och slutgiltiga

fastställande böra ske så nära valet som möjligt. Enligt det tidigare

förslaget kunde tiden, då röstlängden skulle vara upprättad, ej sättas

senare än den 15 maj, men den förenkling af valproceduren, som nu

ifrågasatts, medför, att samma tid utan olägenhet synes kunna framflyttas

ända till den 1 juli. Den fördel, som valmännen härigenom vinna, innebär

tillika en högst betydlig tidsvinst för dem, hvilka skola hafva det

besvärliga åliggandet att upprätta röstlängden.

Den bestämmelse i det tidigare förslaget, enligt hvilken det skall

åligga valnämndens ordförande eller magistrat att till de i röstlängden

upptagna personer, som däri icke antecknats såsom röstberättigade, härom

med allmänna posten sända underrättelse, har hittills icke tillvunnit sig konstitutionsutskottets

gillande. Såsom tidigare varit framhållet, är emellertid

det besvär, som denna anordning tillskyndar myndigheten, så ringa i

jämförelse med de fördelar, som anordningen medför, att den senare synpunkten

synes böra tillmätas afgörande betydelse. Anordningen står för

öfrigt i så nära samband särskildt med den uppställda fordringen på fullgjord

skattebetalning såsom villkor för rösträtts utöfvande, att den redan

på denna grund är synnerligen väl motiverad.

I afseende å pröfningen af de anmärkningar, som mot röstlängd

framställas, är det af vikt, att proceduren göres lätt och bekväm för de

myndigheter, hvilka hafva att därmed taga befattning. Det tidigare förslaget

afsåg af skäl, som stod i samband med det då föreslagna valsättet,

att, sedan anmärkningarna pröfvats af valnämnden eller magistraten samt

beslut afkunnats och i protokoll intagits, röstlängden jämte protokollet och

samtliga dithörande handlingar skulle insändas till Konungens befallningshafvande.

Med det nu ifrågasatta valsättet skall det icke blifva nödvändigt

för Konungens befallningshafvande att äga tillgång till röstlängderna,

och dessa böra ju icke utan tvingande skäl sändas från ort till

annan. Ej heller synes det vara nödigt att, i händelse besvär anföras mot

valnämnds eller magistrats beslut i fråga om röstlängden, till Konungens

befallningshafvande insändas andra handlingar än de, hvilka afse dessa besvär.

Af skäl, som sålunda anförts, har det till en början ansetts lämpligt,

att valnämndens eller magistratens beslut i fråga om anmärkning

mot röstlängd tecknas å anmärkningsskrifterna. I valnämndens eller magistratens

protokoll behöfver då ej intagas annat, än hvad som förekommer

vid själfva förhandlingarna inför valnämnden eller magistraten. Anföras

hos Konungens befallningshafvande besvär öfver valnämndens eller

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

magistratens beslut, är det af vikt, att Konungens befallningshafvande får

tillgång till de pröfvade handlingarna utan särskild rekvisition och därmed

följande tidsutdräkt. För detta måls vinnande torde det vara nödigt att

den, som vill klaga hos Konungens befallningshafvande, härom inom viss

tid före besvärstidens utgång skall göra anmälan hos valnämndens ordförande

eller magistraten. Varder detta stadgadt, kan det åläggas ordföranden

eller magistraten att till Konungens befallningshafvande insända

handlingarna rörande dessa besvär, däri jämväl inbegripet utdrag af det

vid pröfningssammanträdet förda protokoll, om detta innehåller något angående

det ärende, som med besvären afses. Äfven torde det vara lämpligt

att, för underlättande af Konungens befallningshafvandes pröfning, till

befallningshafvanden insändas utdrag af röstlängden i de delar, som°angå

besvär, hvarom anmälan skett.

Bestämmelserna om hvar rösterna inom hvarje valkrets skola uppsamlas

hafva ansetts alltför detaljerade för att inflyta i riksdagsordningen

och i stället intagits i vallagen. Det är afsedt, att valen inom hvarje valkrets

i allmänhet skola, såsom nu sker, förrättas kommunvis, och med det

först i vallagen införda begreppet valdistrikt afses att beteckna hvarje röstningsområde,

för hvilket röstlängd upprättas och inom hvilket val äger

rum. Det tillhör då äfven vallagen att angifva, hvilken myndighet skall

i hvarje valdistrikt förrätta valet.

Denna myndighet torde på landet böra blifva den valnämnd, hvarom

förut talats. 1 stad lärer, såsom hittills, magistraten i allmänhet böra

leda valet. . Men i de största städerna, hvilka innehålla flera valkretsar,

bör, för såvidt valen där skola kunna förrättas samtidigt i alla valkretsar,

möjlighet finnas för magistraten att kunna dela sig i särskilda afdelningar

för valets förrättande. Samma behof uppstår ock i de städer, i hvilka

finnes mer ån ett valdistrikt. Den lämpligaste anordningen härvid torde

vara att, i öfverensstämmelse med det i Stockholm nu tillämpade förfaringssättet,

magistraten för hvarje valdistrikt utser tre eller flera deputerade,

som där skola förrätta valen.

Den slutliga handläggningen af valet torde, såsom hittills, böra anförtros

på landet åt domhafvanden och i stad åt magistraten. Då emellertid

riksdagsordningen redan nu förutsätter, att valkrets på landet kan

komma att bestå af två domsagor, och det ifrågasatta nya grundlagsstadic

*e afse! att häri ^öra någon ändring, bör för sådant fall angifvas,

hvilken af de båda domhafvandena skall hafva att handlägga valet.

Och. likaledes bör, såsom i nuvarande grundlag skett, angifvas, hvilken

magistrat skall hafva att lägga slutlig hand vid valet i valkrets, som består

af flera städer. Att i sådan valkrets magistraten i den ena af val
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

47

kretsens städer kommer att blifva såväl förrädare af valet i denna stad

som ock den myndighet, hvilken har att slutligen handlägga valet för

hela valkretsen, innebär ingen nyhet.

På grund af de olikheter, som, enligt hvad sålunda nämnts, uppkomma

inom olika valkretsar, blir det emellertid nödigt att under en

gemensam benämning sammanfatta dem, som skola i valdistriktet förrätta

själfva valet, liksom ock att med en annan benämning angifva,

hvilken har att i valkretsen utöfva den slutliga handläggningen. Då såsom

valets förrädare i egentligaste mening torde få betraktas den, som i valdistriktet

leder valhandlingen, har i det omarbetade förslaget benämningen

Valförrättare’ här kommit till användning, hvaremot den, som åt valet

ägnar slutlig handläggning, i samma förslag benämnts ''valmyndighet’.

Att de valhandlingar, som valförrättaren och valmyndigheten hafva att

utföra, i allmänhet skola vara till tiden åtskilda, ligger i förhållandenas

egen natur; och denna ordning bör naturligtvis äfven iakttagas i

stad, där valförrättaren tillika är valmyndighet. Undantag från den angifna

regeln uppkommer endast i valkrets, som består af en stad och ej

är delad i valdistrikt; i sådan stad kommer helt naturligt valet att verkställas

i ett sammanhang.

I afseende å de i det tidigare vallagsförslaget angifna tider för valets

hållande å valdagen har jag ansett lämpligt, att valtiden bestämmes något

olika för landet och för städerna, så att i städerna valet enligt den i lag

bestämda valtiden kommer att sluta en timme senare än på landet och att

hela valtiden på landet blifver två timmar kortare än i stad. Äfven har

jag ansett att, om i något valdistrikt en utsträckning af den angifna valtiden

inom de föreslagna yttergränserna skulle finnas nödig, bestämmandet

härom må tillkomma valmyndigheten och ej, såsom enligt det tidigare

förslaget, Konungen.

Under det att enligt det tidigare förslaget endast officiella röstsedlar

skulle få vid valet begagnas, afser det omarbetade förslaget, att röstningen

skall ske med sådana röstsedlar, som nu användas, med tillägg allenast

att röstsedlarna skola vara af hvitt papper utan kännetecken. För att

möjliggöra för enhvar att kunna fullt bevara valhemligheten har det ansetts

lämpligt föreskrifva att den röstande, innan han aflämnar sin röstsedel,

skall å afskild plats i vallokalen inlägga densamma i kuvert, som vid valet

tillhandahålles.

För uppfyllande af det i den föreslagna § 18 riksdagsordningen uppställda

villkor för valbarhet erfordras, att vederbörande person är upptagen

såsom röstberättigad i någon af de inom valkretsen gällande röstlängder

eller, i fråga om stad, som har att sända mer än en riksdagsman,

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

i någon af de röstlängder, som gälla inom staden. Utan tillgång till

röstlängden i det valdistrikt, där den ifrågavarande personen är bosatt,

kan således myndigheten ej afgöra, om han är valbar. Vid sådant förhållande

kan pröfningen af valbarheten uppenbarligen icke ske annat än

i sammanhang med den slutliga röstsammanräkningen, och såsom följd

häraf måste efter valen i de särskilda valdistrikten samtliga röstlängder

insändas till valmyndigheten. Äfven pröfningen af röstsedlarnas giltighet

i öfrigt synes lämpligast böra verkställas i ett sammanhang för hela valkretsen,

och således torde för detta ändamål äfven samtliga röstsedlar böra

till valmyndigheten insändas. Valförrättaren har alltså, efter det i valdistriktet

valet afslutats, att öppna röstsedlarna samt anteckna och räkna

rösterna äfvensom att, i enlighet med uppgjordt formulär, uppsätta valprotokoll

och insända detta jämte röstsedlarna.

Vid behandlingen af 1905 års vallagsförslag föreslog konstitutionsutskottet,

att i vallagen borde införas bestämmelser i syfte att bereda trygghet

för att alla vid valet afgifna röster vid den slutliga sammanräkningen

må komma att tagas i betraktande. Om det ålägges valmyndigheten att

i god tid före slutliga röstsammanräkningen tillse, att röstsedlar, valprotokoll

och röstlängd inkommit från alla valdistrikt samt att, om så ej skett,

infordra hvad som felas, torde tillräcklig trygghet i nämnda hänseende

vara''ernådd. Stadgande i sådant syfte är i det omarbetade förslaget intaget.

I likhet med hvad tidigare varit föreslaget afser det omarbetade

vallagsförslaget, att kostnaden för de till valhemlighetens bevarande föreskrifna

anordningar i vallokalerna äfvensom andra af valen orsakade utgifter

skola gäldas af kommunerna. Då liknande föreskrift ej lämpligen bör

meddelas i afseende å den kostnad för kungörande af riksdagsmannaval,

som enligt samma förslag skall åligga domhafvande, har det ansetts böra

i vallagen föreskrifvas, att sådan kostnad skall gäldas af allmänna medel.

De närmare föreskrifter, som erfordras i fråga om utbetalandet af sistnämnda

kostnadsbelopp, synas däremot icke hafva sin plats i vallagen

utan torde böra meddelas i annan ordning.

Ofriga i det omarbetade förslaget vidtagna ändringar torde icke

vara af beskaffenhet att här behöfva särskild t anmärkas.

Slutligen anser jag det icke höra lämnas oanmärkt, att ett öfvergångsstadgande

i vallagen kan blifva erforderligt för valens och därtill

hörande förberedelsers verkställande första gången efter den nya ordningen.

Med affattandet af ett sådant stadgande synes dock kunna anstå, till dess

ett förslag till vallag kan blifva Riksdagen förelagdt till antagande.»

Stockholm 1906. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

49

I sammanhang med den kungl. propositionen har konstitutionsutskottet

till behandling förehaft följande till utskottet öfverlämnade

motioner, nämligen:

dels motionerna inom Första Kammaren:

n:o 31 af herr P. Em. Lithander, i hvilken motions syfte

herrar Älb. Bergström, Carl H. Björck och Carl von Baumgarten

instämt;

n:o 32 af herr C. Sjöcrona;

n:o 33 af herr friherre Louis Be Geer;

n:o 34 af herr E. Huggtand;

n:o 36 af herrar Gottfrid Billing och Ax. G. Svedelius; samt

n:o 38 af herrar Clir. Lundeberg, friherre F. v. Essen, Bob.

Almström, J. S. F. Stephens, Pick. Åkerman, P. Sörensson,

L. Grundberg, Martin Nisser, E. Fränekel, K. Bohnstedt,

O. Nilsson, Sv. Joll. Sandquist, J. M. Ekströmer, Jota. Byväder,

Knut Tillberg, P. Petersson, James Kennedy, grefve

G. E. Lewenliaupt, friherre Werner G. von Scliwerin, J. A.

Lilliesköld, P. O. Liedberg, Edw. Bohnstedt, P. J. Andersson,

friherre C. J. Bappe, grefve G. H. Spens, Hugo

Hedenstierna, friherre W. Wrangel v. Bréhmer, John

Bernström, O. Herdin och P. M. Carlberg.

dels ock motionerna inom Andra Kammaren:

n:o 135 af herr Carl J. Ödman, i hvilken motions syfte herrar

S. Natt och Bag, G. O. Wallenberg och B an. Broström

instämt;

n:o 136 af herr Sten Nordström;

n:o 137 af herrar Hjalmar Branting, A. J. Christiernson, Aug.

Nilsson, F. W. Thorsson, Nils Persson, N. Edv. Lindberg,

L. J. Carlsson, E. C. Kropp, Viktor Larsson, Herm.

Lindqvist, A. Leksell, Bernh. Eriksson och Ernst Blomberg,

i hvilken motions syfte instämt herrar vi. Tliylander,

Oskar Berg, CWi WalKs och Af. P. Nyström;

n:is 139 och 153 af herr P E. G. Svensson i Skyllberg;

n:o 140 af herr PaW Warburg;

n:o 143 af herrar Carl Lindhagen, Jakob Pettersson, Jacob T.

Larsson, L. Gast. Broomé, Frithiof Söderbergli, Fr. Berglund,

Edvard Wavrinsky och Knut Kjellberg;

Bill. till Riksd. Prof. 1906. 3 Samt. 7 Höft.

Inom Riksdagen

väckta

motioner.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Herr Warburgs

motion.

Herr friherre

De Geers

motion.

Herr Johansons

motion.

n:o 144 af herrar P. Hörnstén, Robert Johansson, Karl Warburg,

S. J. Enanäer, W. Johansson i Olja och S. Natt

och Bag;

n:o 145 af herr A. Johanson i Mossebo;

n:o 148 af herr Rudolf Kjellén;

n:o 149 af herrar friherre llieodor Adelswärd och Hugo

Hammarskjöld;

n:o 151 af herrar Alfred Petersson, Hans Andersson, P. Pehrson

i Törneryd, Ernst Lindblad, P. O. Lundell och K. E.

v. Geijer; samt

n:o 152 af herr Nils Andersson i Pettersborg-.

O

De af herrar Warburg, friherre De Geer, Johanson i Mossebo,

Kjellén och Nordström väckta motionerna utgå samtliga från Kungl.

Maj:ts ofvanberörda proposition och åsyfta mer eller mindre väsentliga

ändringar i densamma.

Herr Warburg har uti sin förevarande motion framlagt följande

alternativa förslag till ändring af den kungl. rösträttspropositionen,

§ 18 i riksdagsordningen:

antingen: »Till ledamot af Andra Kammaren kan endast utses man,

som äger valrätt inom någon af rikets kommuner».

eller: »Till ledamot af Andra Kammaren kan endast utses—där

fråga är om valkrets å landet — man, som äger valrätt inom någon

af rikets landtkommuner, och — där fråga är om stadsvalkrets —

man, som äger valrätt inom någon af rikets städer.»

Herr friherre De Geer hemställer uti sin motion:

att Riksdagen, med bifall i öfrigt till Kungl. Maj:ts proposition,

måtte besluta, att i fråga om riksdagsmannaval skall sådan köping

eller municipalsamhälle, hvars folkmängd uppgår till minst ett tusen,

såsom stad anses.

Därjämte har motionären anhållit, att konstitutionsutskottet måtte,

därest detsamma funne frågan förtjänt af att upptagas, föreslå de ändringar

i det kungl. förslaget, som däraf kunde föranledas.

Herr Johanson har uti sin motion föreslagit:

att Riksdagen må såsom livilande till vidare grundlagsenlig behandling

antaga följande förslag till ändrad lydelse af

s. 51 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

51

Regeringsformen.

§ 31.

Lika med Kung!. Maj:ts förslag.

§ 49.

Lika med Kungl. Maj:ts förslag.

§ 53.

Lika med Kungl. Maj:ts förslag.

Riksdagsordningen.

§ 10.

Lika med Kung]. Maj:ts förslag.

§ Il
Lika

med Kungl. Maj:ts förslag.

§ 12-

Lika med Kungl. Maj:ts förslag.

§ 13-

Lika med Kungl. Maj:ts förslag.

b) Andra Kammaren.

§ H.

Mom. 1. Andra Kammarens ledamöter skola till ett. antal af tvåhundratrettio,

däraf etthundrasextiofem för landet och sextiofem för städerna-,

väljas för en tid af tre år, räknade från och med januari

månads början näst efter det, under hvilket valet sker.

Mom. 2. Riket skall vara indeladt i valkretsar, som välja hvar

en riksdagsman.

Mom. 3. Å landet utgör hvarje domsaga en valkrets. Under
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

stiger domsagornas antal etthundrasextiofem, skola, för ernående af det

bestämda antalet riksdagsmän, de folkrikaste domsagorna, såvidt ske kan

häradsvis, indelas i två valkretsar. Öfverstiger domsagornas antal etthundrasextiofem,

skola, i den män sådant erfordras, domsagor, som

gränsa intill hvarandra och hafva minsta folkmängd, förenas två och

två till en valkrets.

Mom. 4. Stad, hvars folkmängd uppgår till en sextiofemtedel,

men understiger två sextiofemtedelar af folkmängden i rikets alla städer,

skall utgöra en valkrets.

Mom. 5. I fråga om riksdagsmannaval skall sådan köping eller

municipalsamhälle, hvars folkmängd uppgår till minst ett tusen innevånare,

såsom stad anses.

Mom. 6.. Stad, köping eller municipalsamhälle, hvars folkmängd

är större än i mom. 4 sägs, skall indelas i så många valkretsar, som

dess folkmängdssiffra innehåller sextiofemtedelar af folkmängdssiffran

för rikets alla städer, köpingar och municipalsamhälle. Vid denna delning

skall iakttagas, att icke i någon valkrets folkmängden må med

mera än en tjugondedel öfver- eller understiga det tal, som erhålles vid

delning af stadens, köpingens eller municipalsamkällets folkmängdssiffra,

med antalet valkretsar i dessa samhällen; att området för hvarje valkrets

skall kunna omslutas med en sammanhängande gränslinje, så

framt ej i särskildt fall sådant hindras däraf, att under staden, köpingen

^ eller municipalsamhället lydande mark är skild från dess öfriga

område; att delning af byggnadskvarter ej utan synnerliga skäl må

äga rum; samt att förening af territorialförsamling eller del däraf med

annan sådan församling eller del däraf icke må äga rum i vidare mån

än tillämpningen al de förut i detta mom. gifna stadganden påkalla.

Mom. 7. Städer, köpingar och municipalsamhälle med mindre folkmängd

än i 4 mom. är sagdt ordnas, såvidt lämpligen ske kan, länsvis

i så många valkretsar, som erfordras för uppnående af det i 1 mom.

föreskrifna antal riksdagsmän för dessa samhällen.

Mom. 8. Uppgår städernas samt köpingars och municipalsamhälles

med i inom. 5 angifvet innevånareantal till mer än sextiofem

tvåhundratrettiondedelar af folkmängden i hela riket, skall det härofvan

föreskrifna antalet riksdagsmän tvåhundratrettio utses för landet och

för städerna, de sistnämnda, hvartill köpingar och municipalsamhällen

med förut angifvet innevånareantal räknas, efter förhållandet mellan

folkmängden å landet och i städerna.

Mom. 9. Indelning af valkretsarne efter ofvan angifna grunder

bestämmes hvart nionde år af Konungen.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

53

§ 15-

Valrätt tillkommer inom den kommun, där lian bosatt är, en

hvar välfrejdad svensk man, som är skyldig till staten erlägga honom

påförd direkt skatt, från och med kalenderåret näst efter det, hvarunder

han uppnått tjugufyra års ålder, dock ej

a) den som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd,

b) den som häftar för understöd, hvilket under löpande eller sistförflutna

kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats honom själf, hustru

eller minderårigt barn,

c) den som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat

och kommun, livilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna

kalenderåren,

d) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med utgången

af sistförflutna kalenderåret åliggande värnpliktsöfningar.

Till efterrättelse vid val skall finnas en röstlängd; och skall,

på sätt i vallagen finnes närmare bestämdt, valrätten grundas vid tiden

för röstlängdens tillkomst, ändå att förändring före valet inträffar.

§ 16.

Lika med nuvarande § 15.

§ 17-

Valen till Andra Kammaren äro omedelbara. Vid dessa val tillkommer

hvarje röstande en röst. Den, som därvid erhållit de flesta

rösterna, vare lagenligen vald, och skilje lotten emellan dem, som

erhållit lika röstetal.

§ 18.

Till ledamot i Andra Kammaren kan endast utses man, som äger

valrätt inom valkretsen eller där fråga är om stad, bestående af flera

valkretsar, inom någon af dessa.

§ 19.

Lika med Kungl. Maj:ts förslag.

§ 20.

Lika med Kungl. Maj:ts förslag.

§ 21.

Lika med Kungl. Maj:ts förslag.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

HerrKjelléns

motion.

§ 22.

Mom. 1. År någon missnöjd med val till riksdagsman i Andra

Kammaren, må lian däröfver anföra besvär lios Konungens befallningshafvande

i den ort där myndighet, som enligt vallagen lägger slutlig

hand vid valet, har sitt säte. För sådant ändamål äger klaganden

hos nämnda myndighet äska behörigt protokollsutdrag, hvilket genast

eller inom högst två dagar därefter bör till klaganden utlämnas; och

skall han, vid förlust af talan, sist inom åtta dagar efter den slutliga

handläggningen ingifva sina besvär till Konungens befallningshafvande,

som på sätt i 12 § stadgas lämnar vederbörande tillfälle att sig förklara,

samt sist innan nästa dags utgång, efter det den för förklarings

afgifvande bestämda tid tilländalupit, sitt utslag i målet utfärdar.

Mom. 2. Lika med Kungl. Maj:ts förslag.

Mom. 3. Lika med Kungl. Maj:ts förslag.

§ 25.

Lika med Kungl. Maj:ts förslag.

§ 38.

Lika med Kungl. Maj:ts förslag.

Därjämte har motionären anhållit, att konstitutionsutskottet måtte

vidtaga de ändringar i formuleringen, som erfordras för öfverensstämmelse

med vallagen.

Herr Kjellén har uti sin motion hemställt:

att Riksdagen måtte som hvilande till grundlagsenlig behandlingför

sin del antaga följande förslag till ändrad lydelse af rikets grundlagar

i vissa delar.

Regeringsformen.

§ 31 = Kungl. Maj:ts förslag.

§ 49 = Kungl. Maj:ts förslag.

§ 53 = Kungl. Maj:ts förslag.

§ 103. Lagtima riksdag skall hvart femte år-----

belopp.

§ 108. Lagtima riksdag skall hvart femte år — — — — —

kommitterade.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

55

Riksdagsordningen.

§ 10 = Kungi. Maj:ts förslag.

§ 11 = Kungl. Maj:ts förslag.

§ 12 = Kungl. Maj:ts förslag.

§ 13 = Kungl. Maj:ts förslag.

§ 14. 1. Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal af

230, däraf 150 för landet och 80 för städerna, väljas för en tid af 5

år, räknadt från och med januari månads början året näst efter det,

under hvilket valet skett.

2. = Kungl. Maj:ts förslag.

3. Å landet utgör hvarje domsaga en valkrets. Understiger domsagornas

antal 150, skola, för ernående af det bestämda antalet riksdagsmän,

de folkrikaste domsagorna, såvidt ske kan häradsvis, indelas

i två valkretsar. Öfverstiger domsagornas antal 150, skola i den mån

sådant erfordras, domsagor, som gränsa intill hvarandra och hafva

minsta sammanlagda folkmängden, förenas, två och två, till en valkrets.

4. Stad, hvars folkmängd uppgår till Vso, men understiger “/so af

folkmängden i rikets alla städer, skall utgöra en valkrets.

5. Stad, hvars folkmängd är större än nyss är nämndt, skall

indelas i så många valkretsar, som dess folkmängdssiffra innehåller

åttiondedelar af folkmängdssiffran för rikets alla städer. Vid denna

------påkallar (= Kungl. Maj:ts förslag).

6. = Kungl. Maj:ts förslag.

7. Uppgår städernas folkmängd till mera än 8%3o af folkmängden

---tillämpning (= Kungl. Maj:ts förslag).

8. Valkretsindelning verkställes, efter ofvan angifna grunder,

hvart tionde år af Konungen. Konungen inhämte dock dessförinnan

yttrande af Riksdagens särskilda deputerade, valda på sätt § 50 riksdagsordningen

stadgar. I stad, som i 5 mom. afses, skall förslag till valkretsindelning-------tillämpning

(= Kungl. Maj:ts förslag).

9. I fråga om riksdagsmannaval skall sådan köping eller municipalsamhälle

eller annat samhälle med sammanträngd befolkning, hvars

folkmängd uppgår till minst 1,000, såsom stad anses. Hvad i 6 mom.

är sagdt, må icke utgöra hinder för, att sådant samhälle vid den i 8

mom. omförmälda valkretsindelningen föres samman med stad, som i 4

och 5 mom. afses, där så i särskilda fall pröfvas lämpligt.

§ 15. Valrätt tillkommer en hvar välfrejdad svensk man från

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Herr

Nordströms

motion.

Herr Hömsténs

m. fl.

motion.

och med kalenderåret näst efter det, hvarunder han uppnått 25 års

ålder, dock ej--------inträffar (= Kungl. Maj:ts förslag).

§ 16. 1. Val till riksdagsmän i Andra Kammaren verkställes

under september månad året näst före början af de 5 år, för hvilka

valen gälla.

2. = Kungl. Maj:ts förslag.

§ 17 = Kungl. Maj:ts förslag.

§ 18 = Kungl. Maj:ts förslag.

§ 19 — Kungl. Maj:ts förslag.

§ 20. Riksdagsman — — bevistat fem lagtima riksdagar — —

--befallningshafvande (= Kungl. Maj:ts förslag).

§ 21 = Kungl. Maj:ts förslag.

§ 22 = Kungl. Maj:ts förslag.

§25 - Kungl. Maj:ts förslag.

§ 38 = Kungl. Maj:ts förslag.

§ 69. Lagtima riksdag skall hvart femte år — — — — —

--— föreskrifvas.

§ 70. Lagtima riksdag skall hvart femte år — — — — —

— — — man.

Öfvergång sstadgande = Kungl. Maj:ts förslag.

Herr Nordström hemställer uti den af honom väckta motionen:

att följande ändringar måtte vidtagas uti den kungl. rösträtts*

propositionen:

att representanternas antal fördelas lika efter folkmängden mellan

stad och land;

att valperiodernas längd för Andra Kammaren bestämmes till

fem år;

att köpingar och municipalsamhällen med mer än 1,000 invånare

välja riksdagsmän till Andra Kammaren gemensamt med städerna;

att valrätt inträder först vid fyllda tjugufem års ålder; och

att vid hvarje ordinarie riksdagsmannaval en suppleant väljes,

som inträder, så snart ordinarie platsen blifvit vakant.

Till Kungl. Maj:ts proposition ansluter sig jämväl den af herr

Hörnsten m. fl. väckta motionen om politisk rösträtt äfven för kvinnor.

I denna motion hemställes:

att Riksdagen ville besluta den ändringen i den kungliga rösträttspropositionen,

att § 15 riksdagsordningen må erhålla följande lydelse:

»Valrätt tillkommer enhvar välfrejdad svensk medborgare, såväl

s. 57 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

57

man som kvinna, som före det kalenderår, hvarunder val äger rum,

uppnått tjugufyra års ålder; dock ej

a) den, som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd;

b) den, som häftar för understöd, hvilket under löpande eller sistförflutna

kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats under stödstag ar e,n

själf eller dennes hustru eller minderåriga larn;

c) den, som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat

eller kommun, hvilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna

kalenderåren;

d) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med utgången

af sista kalenderåret åliggande värnpliktsöfningar.

Till efterrättelse vid val skall finnas röstlängd; och skall, på sätt

i vallagen finnes närmare bestämdt, valrätten grundas på förhållandena

vid tiden för röstlängdens tillkomst, ändå att förändring före valet inträffar.

»

eller, om detta ej kan bifallas, att samma § skall affattas sålunda:

»Valrätt tillkommer enhvar välfräjdad svensk medborgare, såväl

man som kvinna, som före det kalenderår, hvarunder val äger rum,

uppnått tjugufyra års ålder; dock ej

a) den, som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd;

b) gift kvinna, som ej har boskillnad och hvilkens man är i konkurstillstånd;
c)

den, som häftar för understöd, hvilket under löpande eller sistförflutna

kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats under stödstag aren

själf eller dennes hustru eller minderåriga barn;

d) gift kvinna för det fall, att hennes man häftar för understöd, som

under ofvan sagda tid af fattigvårdssamhälle tilldelats henne eller makarnes

minderåriga barn;

e) den, som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat och

kommun, hvilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren

;

f) gift kvinna, som ej har boskillnad och hvilkens man häftar för

utskylder, som ofvan är sagdt;

g) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med utgången

af sista kalenderåret åliggande värnpliktsöfningar.

Till efterrättelse vid val skall finnas röstlängd; och skall, på sätt

i vallagen finnes närmare bestämdt, valrätten grundas på förhållandena

vid tiden för röstlängdens tillkomst, ändå att förändring före valet inträffar.

»

Bih. titt Biksd. Prof. 1906. 3 Sami. 7 Käft.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Herr Brantings

m. fl.

motion.

De af herr Branting m. flsamt herr Lindhagen m. fl. väckta

motionerna åsyfta båda en betydligt längre gående utsträckning af valrätten

än hvad Kung! Maj:t föreslagit. Herr Lindhagen m. fl. yrka

därjämte, att sådan rätt må tillkomma kvinnor.

I dessa motioner hemställes:

af herr Branting och medmotionärer:

att Riksdagen måtte som hvilande till grundlagsenlig behandling

för sin del antaga följande förslag till ny lydelse af

Regeringsformen.

§ 31.

Lika med Kungl. Maj:ts förslag.

§ 49.

Lika med Kungl. Maj:ts förslag.

§ 53.

Lika med Kungl. Maj:ts förslag.

Riksdagsordningen.

§ io.

Lika med Kungl. Maj:ts förslag.

§ ii.

Lika med Kungl. Maj:ts förslag.

§ 12-

Lika med Kungl. Maj:ts förslag.

§ 13-

Lika med Kungl. Maj:ts förslag.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

59

§ 14.

Lika med Kungl. Maj:ts förslag.

§ 15-

Valrätt tillkommer enhvar välfrejdad svensk man från och med

kalenderåret näst efter det, hvarunder han uppnått tjugu ett års ålder,

dock ej

a) den, som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd;

b) den, som häftar för understöd, hvilket under löpande eller

sistförflutna kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats honom själf,

hans hustru eller minderåriga barn; dock att tillfälligt understöd, som

lämnats på grund af sjukdom eller oförvållad arbetslöshet, icke medför

valrättens förlust.

Till efterrättelse vid val skall finnas röstlängd; och skall, på sätt

i vallagen finnes närmare bestämdt, valrätten grundas på förhållandena

vid tiden för röstlängdens tillkomst, ändå att förändring före valet

inträffar.

§ 16.

Lika med Kungl. Maj:ts förslag.

§ 17-

Lika med Kungl. Maj:ts förslag.

§ 18-

Till ledamöter i Andra Kammaren kunna endast väljas män, som

uppnått 25 års ålder samt vid valtillfället äga valrätt inom någon

kommun i riket.

§ 19-

Lika med Kungl. Maj:ts förslag.

§ 20.

Lika med Kungl. Maj:ts förslag.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

§ 21.

Lika med Kungl. Maj:ts förslag.

§ 22.

Lika med Kungl. Maj:ts förslag.

§ 25.

Lika med Kungl. Maj:ts förslag.

§ 38.

Lika med Kungl. Maj:ts förslag.

Öfvergångsstadgande.

Lika med Kungl.

Maj:ts förslag.

Herr Lindhagens

m. fl.

motion.

af herr Lindhagen och medmotionärer:

att Riksdagen, till förverkligande af den i senare tider allmänt förordade

nationella samlingen, måtte nu för sin del antaga hyllande

grundlagsbestämmelser om införandet af allmän och lika rösträtt samt

för ändamålet besluta följande ändrade lydelse af nedannämnda delar i

den kungliga rösträttspropositionen:

Riksdagsordningen.

§ 15.

Valrätt tillkommer enhvar välfrejdad svensk medborgare, såväl

man som kvinna, som före det kalenderår, hvarunder val äger rum,

uppnått tjuguett års ålder; dock ej den, som står under förmynderskap

eller fattigvårdsstyrelses målsmansrätt.

Till efterrättelse vid val skall finnas röstlängd; och skall, på sätt

i vallagen finnes närmare bestämdt, valrätten grundas på förhållandena

vid tiden för röstlängdens tillkomst, ändå att förändring före valet

inträffar.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

61

§ 18-

Till ledamot i Andra Kammaren kan endast ntses man, som uppnått

tjugufem års ålder samt äger valrätt inom det län, till hvilket valkretsen

eller någon del af densamma körer; skolande härvid Stockholms

stad anses såsom ett län.

Den af herr Sjöcrona väckta motionen åsyftar en valordning, byggd

på principen majoritetsval i enmansvalkretsar, och uppställer såsom

villkor för valrätt kommunal rösträtt samt en viss förmögenhets- eller

inkomstcensus. Därjämte påyrkas rösträtt äfven för kvinnor.

I motionen hemställes:

att Riksdagen såsom hvilande till vidare grundlagsenlig behandling

måtte antaga följande

Förslag

till

ändrad lydelse af §§ 73, 14, 16, 17, 19 och 20 riksdagsordningen.

§ 13-

1. Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal af tvåhundratrettio,

där af etthundrasextiofem för landet och sextiofem för städerna,

väljas för en tid af tre år, räknade från och med januari månads början

året näst efter det, under hvilket valet skett.

2. Riket skall vara indeladt i valkretsar, som välja hvar en riksdagsman.

3. Å landet utgör hvarje domsaga en valkrets. Understiger domsagornas

antal etthundrasextiofem, skola, för ernående af det bestämda

antalet riksdagsmän, de folkrikaste domsagorna, såvidt ske kan häradsvis,

indelas i två valkretsar. Öfverstiger domsagornas antal etthundrasextiofem,

skola, i den mån sådant erfordras, domsagor, som gränsa

intill hvarandra och hafva minsta sammanlagda folkmängden, förenas,

två och två, till en valkrets.

4. Stad, hvars folkmängd uppgår till en sextiofemtedel men

understiger två sextiofemtedelar af folkmängden i rikets alla städer,

skall utgöra en valkrets.

Herr Sjöcronas

motion.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

5. . Stad, hvars folkmängd är större än nyss är nämndt, skall

indelas i så många valkretsar, som dess folkmängdssiffra innehåller

sextiofemtedelar af folkmängdssiffran för rikets alla städer. Vid denna

indelning skall iakttagas, att icke i någon valkrets folkmängden må med

mera än en tjugondedel öfver- eller understiga det tal, som erhålles vid

delning af stadens folkmängdssiffra med antalet valkretsar i staden; att

området för hvarje valkrets skall kunna omslutas med en sammanhängande

gränslinje, så framt ej i särskildt fall sådant hindras däraf,

att under staden lydande mark är skild från dess öfriga område; att

delning af byggnadskvarter ej utan synnerliga skäl må äga rum; samt

att förening af territoriell församling eller del däraf med annan sådan

församling eller del däraf icke må äga rum i vidare män, än tillämpningen

af de förut i detta mom. gifna stadganden påkallar.

6. Städer med mindre folkmängd än i 4 mom. är sagdt ordnas,

så vidt lämpligen ske kan, länsvis, i så många valkretsar, som erfordras

för uppnående af det i 1 mom. föreskrifna antal riksdagsmän för städerna.

7. Uppgår städernas folkmängd till mer än sextiofem tvåhundratrettiondedelar

af folkmängden i hela riket, skall det här ofvan föreskrifna

antalet riksdagsmän tvåhundratrettio utses för landet och för

städerna efter förhållandet mellan folkmängden å landet och i städerna.

Stadgandena i 3, 4, 5 och 6 mom. skola i sådant fall äga motsvarande

tillämpning.

8. Valkretsindelning verkställes, efter ofvan angifna grunder, hvart

nionde år af Konungen. I stad, som i 5 mom. afses, skall förslag till

valkretsindelning upprättas af magistraten och stadsfullmäktiges yttrande

däröfver inhämtas. Den fastställda ordningen vinner ej tillämpning förr

än i afseende å de val, hvilka näst därefter enligt 15 § 1 mom. skola

äga rum. Utan afseende å inträffade förändringar länder den sedermera

till ovillkorlig- efterrättelse intill dess ny indelning, på sätt nu är stadgadt,

träder i tillämpning.

9. I fråga om riksdagsmannaval skall köping och municipalsamhälle

såsom stad anses. Tillämpning häraf sker vid fastställande af

den i mom. 8 omförmälda valkretsordning, och gäller hvad därvid bestämts,

till dess ny valkretsordning varder fastställd.

§ 14-

1. Valrätt tillkommer inom den kommun, där medlem bosatt är,

enhvar i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad man eller

kvinna, hvilken före början af det kalenderår, hvarunder valet äger

s. 63 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

63

rum, uppnått tjugufem års ålder och antingen äger eller med stadgad

åborätt innehafver jordbruksfastighet till ett taxeringsvärde af minst

trehundra riksdaler eller eljest med nyttjanderätt innehafver sådan

fastighet till taxeringsvärde ej understigande sexhundra riksdaler, eller

äger annan fast egendom, hvartill vid riksdagsmannaval jämväl räknas

å annans mark belägen byggnad, till taxeringsvärde af minst sexhundra

riksdaler, eller ock erlägger till staten bevillning för en till minst femhundra

riksdaler uppskattad årlig inkomst. Från valrätt vare dock

utesluten den, som häftar för utskylder till staten eller kommun, hvilka

rätteligen bort under det löpande eller något af de två närmast föregående

kalenderåren erläggas, eller värnpliktig, som icke fullgjort de

honom före valtillfället åliggande värnpliktsöfningar.

2. Den, som, efter flyttning från annan kommun, blifvit för det

år valet hålles i kommunen mantalsskrifven, äger, utan hinder däraf

att han ej är i denna kommuns allmänna angelägenheter röstberättigad,

valrätt, så framt han inom den kommun, hvarifrån han inflyttat, skulle

vara valberättigad, om han fortfarande vore där mantalsskrifven.

§ 16-

1. Valen till Andra Kammaren äro omedelbara. Inom valkrets

på landet, så ock inom stadsvalkrets, som består af flera städer, förrättas

val kommunvis. Och skola för rösternas sammanräknande och

fullmakts utfärdande åt den, som de flesta rösterna erhållit, valprotokollen

insändas, för kommunerna å landet till domhafvanden eller, om

två domsagor äro förenade till en valkrets, till domhafvanden i den af

dessa domsagor, hvilken den största folkmängden äger, och för städerna

till magistraten i den stad, som största folkmängden äger. Vid dessa

protokolls affattande böra till ledning tjäna formulär, som af Konungen

fastställas.

I stad, som består af en eller flera valkretsar, förrättas valen inför

magistraten.

2. Den befattning med riksdagsmannaval, som enligt denna §

samt §§ 17, 18, 20 och 22 tillhör magistrat eller dess ordförande,

åligger i stad, där magistrat ej finnes, den för sådan stad särskildt

tillsatta styrelse eller dess ordförande, och i köping eller municipalsamhälle

kommunalstämmans eller municipalstämmans ordförande; ej

må dock annan än magistrat vara valförrättare vid ifrågavarande val.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

§ 17.

1. Vid riksdagsmannaval tillkommer hvarje röstande en röst.

Den, som därvid erhållit de flestas röster, vare lagligen vald, och skilje

lotten mellan dem, som erhållit lika röstetal.

2. Vid dessa val skall för hvarje kommun till efterrättelse tjäna

den för kommunen gällande röstlängd, som bör innehålla anteckning

om dem, hvilka enligt § 14 mom. 1 valrätt tillkommer, äfvensom tilllägg

rörande de icke i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigade,

hvilka må enligt § 14 mom. 2 äga valrätt. Då val förestår,

läte å landet kommunalstämmans ordförande och i stad magistraten

hålla röstlängden, försedd med nämnda anteckning och tillägg, för

granskning tillgänglig under minst fjorton dagar; och varde underrättelse

härom i kyrkan eller kyrkorna kungjord, så ock i stad, där så

ske kan, i där utkommande tidning införd. Anmärkning mot röstlängd

skall, för att komma under pröfning, å landet framställas vid valförrättningens

början och i stad skriftligen till magistraten ingifvas sist

å tredje dagen före valet; dock att anmärkning, däri yrkas valrätt för

den, som framställer anmärkningen, må i stad göras äfven under valförrättningens

fortgång.

§ 19-

Till ledamot af Andra Kammaren kan endast utses man, som enligt

§ 14 äger valrätt inom valkretsen eller där fråga är om stad, bestående

af flera valkretsar, inom någon af dessa.

§ 20.

För den, som blifvit utsedd till ledamot i Andra Kammaren, utfärdas

ofördröjligen fullmakt i två exemplar, underskrifna för valkrets

å landet af domhafvanden, som valet handlagt, för stad, som ensam

sänder riksdagsman, af stadens magistrat, och för valkrets, som består

af flera städer, af den magistrat, som valet slutligen handlagt; och

skall det ena exemplaret öfverlämnas åt den valde och det andra insändas

till justitiedepartementet. Fullmakterna böra hafva följande

lydelse:

»Vid riksdagsmannaval, som den — hållits i N. N. domsaga»

(»N. N. valkrets») eller »i N. N. stad» (»stadsvalkrets»), »har N. N.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

blifvit utsedd till ledamot af Riksdagens Andra Kammare för en tid af

tre år, räknade från och med den 1 januari nästkommande år» (eller

om valet hållits efter treårsperiodens början: »för tiden till den 1

januari år — —»), »hvarom detta länder till bevis och fullmakt». Ort

och tid.

Öfvergångsstadgande.

Intill dess nya val i hela riket till Andra Kammaren första gången

förrättas efter det dessa bestämmelser träd! i kraft, skola i fråga

om val till kammaren tillämpas de före ikraftträdandet gällande stado-anden.

Valkretsindelning, som i § 14 inom. 8 sågs, skall emellertid

ofördröjligen verkställas och vinna tillämpning i afseende å förstnämnda

val. Ny valkretsindelning skall därefter företagas året innan allmänna

val'' jämlikt § 15 mom. 1 för fjärde gången efter den första valkretsindelningen

äga rum.

De af herrar Hägglund, Billing och Svedelius, Svensson, friherre

Adelswärd och Hammarskjöld samt Petersson m. fl. väckta motionerna

öfverensstämma med hvarandra därutinnan, att de med ett utsträckande

af den politiska valrätten förbinda införandet af proportionellt valsätt

antingen enbart till Andra Kammaren eller ock till Riksdagens båda

kamrar.

Uti dessa motioner hemställes:

af herr Hägglund:

att Riksdagen ville antaga att hvila till vidare grundlagsenlig

behandling följande förslag till ändrad lydelse af paragraferna 31, 49

och 53 regeringsformen samt paragraferna 10 till och med 25 äfvensom

paragraferna 27, 28 och 38 riksdagsordningen sa ock till öfveigangsstadgande

i riksdagsordningen.

Regeringsformen.

§ 31.

Till borgmästaretjänst i stad äge där bosatta och i stadens allmänna

angelägenheter röstberättigade män att föreslå tre behörige perBih.

till Riksd. Prat. 1906. 3 Sami. 7 Höft. 9

Herr Hägglunds

motion

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

soner, då Konungen en af dem utnämne. På lika sätt förhålles med

rådmans- och magistratssekreteraresysslorna i Stockholm.

§ 49.

Riksdagen representerar svenska folket. De rättigheter och åligganden,

som gällande lag tillägger Rikets Ständer, tillkomma hädanefter

Riksdagen. Den fördelas i två kamrar. Första Kammaren och Andra

Kammaren, hvilkas ledamöter väljas på sätt riksdagsordningen och,

beträffande ledamöterna i Andra Kammaren, jämväl särskild af Konungen

och Riksdagen gemensamt stiftad vallag stadga. Kamrarne äga i alla

frågor lika behörighet och myndighet; skolande Riksdagen i kraft af

denna grundlag sammankomma till lagtima möte hvarje år den 15

januari, eller, om helgdag då inträffar, dagen därefter; Konungen dock

obetaget att, emellan lagtima riksdagar, urtima Riksdag sammankalla.

Hos urtima riksdag må endast förekomma ärende, som föranledt

Riksdagens sammankallande eller af Konungen eljest för densamma

framlägges, så ock hvad med dylikt ärende står i oskiljaktigt sammanhang.

§ 53.

Lagtima riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa

utskott: ett Konstitutionsutskott, att väcka och upptaga frågor rörande

förändringar i grundlagar^, så ock i vallag, hvarom i 49 § förmärs,

att yttranden däröfver till Riksdagen afgifva, samt att granska de i

statsrådet förda protokoll; ett Statsutskott, att utreda och för Riksdagen

uppgifva statsverkets och riksgäldsverkets tillstånd, förvaltning och

behof; ett Bevillningsutskott, att behandla bevillningsfrågor; ett Bankoutskott,

att öfverse bankens styrelse och tillstånd samt föreskrifter om

bankoförvaltningen gifva; samt ett Lagutskott, att utarbeta de från

kamrarna remitterade förslag till civil-, kriminal-, kommunal- och kyrkolagarnes

förbättring.

A urtima riksdag skola ej flera utskott tillsättas, än som erfordras

för beredning af därvid förekommande ärenden.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

67

Riksdagsordningen.

Kamrarnas bildande.

a) Första Kammaren.

§ 10.

Val till Första Kammaren förrättas med slutna sedlar. Finnes

valsedel lyda å person, som ej är valbar, eller på flera eller färre, än

som vid valtillfället böra väljas, eller innefattar valsedel någon tvetydighet

i anseende till den eller de valdes namn, skall samma sedel

anses ogill.

Åro valsedlar till större antal än hälften ogilla och finnes det

inverka på valets utgång, varde nytt val anställdt.

De afgifna valsedlarna skola af valets förrättare inläggas under

försegling och förvaras, till dess valets giltighet vederbörligen afgjorts.

§ 11-

För den, som blifvit till ledamot i Första Kammaren utsedd,

utfärdas vid valförrättningens slut fullmakt i två exemplar, af hvilka

det ena öfverlämnas åt den valde och det andra insändes till justitiedepartementet.

Fullmakterna, som, när valet verkställts af landsting,

underskrifvas af dess ordförande, med kontrasignation af landstingets

sekreterare, och, då valet skett af stad, undertecknas af stadsfullmäktiges

ordförande jämte två af desse fullmäktige, böra hafva följande lydelse:

»I kraft af det riksdagsmannaval, som af N. N. landsting (stadsfullmäktige

i N. N. stad) blifvit den---förrättadt, varder N. N.

härigenom befullmäktigad att för en tid af nio år från nämnda dagvara

ledamot af Riksdagens Första Kammare.)) Ort och tid.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

§ 12-

År någon missnöjd med riksdagsmannaval, som af landsting eller

stadsfullmäktige förrättadt är, må lian däröfver hos Konungen anföra

underdåniga besvär. Han äger för sådant ändamål hos landstingets

sekreterare eller stadsfullmäktiges ordförande äska behörigt protokollsutdrag,

hvilket genast eller inom högst två dagar därefter bör till

klaganden utlämnas; och skall han, vid förlust af talan, sina till Konungen

ställda besvär, sist inom en månad efter valförrättningens slut, ingifva

till Konungens befallningshafvande, som genom kungörelse, hvilken i

allmänna tidningarna införes, utsätter viss kort tid, inom hvilken underdånig

förklaring må öfver besvären till Konungens befallningshafvande

aflämnas. Sedan den tid tilländagått, har Konungens befallningshafvande

att besvärshandlingarna jämte de förklaringar, som må hafva inkommit,

ofördröjligen till Konungen insända, för att i Dess högsta domstol

skyndsamt föredragas och afgöras.

§ 13-

Riksdagsman i Första Kammaren äger ej att för denna befattning

något arfvode uppbära. Vill han befattningen sig afsåga, äger han det

göra vid valtillfället eller sedermera, mellan riksdagar, hos Konungens

befallningshafvande.

b) Andra Kammaren.

§ 14-

Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal af tvåhundratrettio

väljas för en tid af tre år, räknade från och med januari månads

början året näst efter det, under hvilket valet skett.

§ 15-

1. Hvart och ett af rikets län, till hvilka i fråga om riksdagsmannaval

Stockholms stad är att hänföra, utgör med undantag för de

fall, hvarom nedan förmäles, en valkrets.

2. Stad, hvars folkmängd vid början af andra året före en treårsperiod

uppgår till eller öfverstiger tre tvåhundratrettiondelar af rikets

s. 69 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

69

folkmängd, skall från och med denna treårsperiod utgöra en valkrets.

Inträffar sedermera vid början af andra året före en treårsperiod, att

folkmängden i sådan stad ej längre uppgår till eu nittiondel af rikets

folkmängd, skall den stad icke vidare bilda egen valkrets.

3. Där ett län eller, om en eller flera af ett läns städer bilda

egna valkretsar, öfriga delen af sådant län till följd af särskilda omständigheter,

såsom folkmängdens storlek eller samfärdsförhållandena,

finnes lämpligen böra delas, må dylikt län eller dylik länsdel utgöra

högst två valkretsar.

4. Rikets indelning i valkretsar innehålles i lagen om val till

Riksdagens Andra Kammare.

§ 16.

1. Inom hvarje valkrets väljes, efter folkmängden vid början af

året näst före den treårsperiod, för hvilken valen gälla, en riksdagsman

för hvarje fullt tal, motsvarande en tvåhundratrettiondel af rikets

folkmängd; och skola för ernående af hela antalet tvåhundratrettio riksdagsmän

de valkretsar, hvilkas folkmängd mest öfverskjuter de tal,

som, efter hvad nyss är sagdt, äro bestämmande för riksdagsmännens

antal inom valkretsarna, hvar för sig i ordning efter öfverskottens

storlek vara berättigade att välja ytterligare en riksdagsman. Åro

öfverskottstalen lika för två eller flera valkretsar, afgöres, där så är

nödigt, företrädet genom lottning på sätt i § 6 mom. 7 är stadgadt.

Ej må dock i någon valkrets antalet riksdagsmän understiga tre.

2. Det antal riksdagsmän, hvarje valkrets enligt ofvan angifna

grunder äger utse, fastställes af Konungen.

§ 17.

Valrätt tillkommer en hvar välfrejdad svensk man, som är skyldig

till staten erlägga direkt skatt, från och med kalenderåret näst efter

det, hvarunder han uppnått tjugufem års ålder, dock ej

a) den, som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd;

b) den, som häftar för understöd, hvithet under löpande eller

sistförflutna kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats honom själ!,

hans hustru eller minderåriga barn;

c) den, som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat och

kommun, hvilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren;
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

d) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med utgången

af sistförfluten kalenderåret åliggande värnpliktsöfningar.

Närmare bestämmelser rörande tillämpningen af nu stadgade villkor

meddelas i vallagen.

§ 18-

1. Val till riksdagsman i Andra Kammaren utsättes af Konungens

befallningshafvande att äga rum någon dag i september månad

året näst före början af de tre år, för hvilka valet gäller.

För de fall, då, till följd däraf att hela antalet å förslag uppförda

valbara kandidater är mindre än det antal riksdagsmän, som skall väljas,

eller iippgår till jämnt det antal platser, som är att besätta, vai ej

skall å sålunda utsatt tid äga rum, meddelas bestämmelser i vallagen.

2. Förordnar Konungen nya val, verkställas dessa ofördröjligen

för den återstående tiden.

§ 19.

1. Andra Kammarens ledamöter väljas enligt proportionellt och

omedelbart valsätt. Hvarje röstande äge därvid en röst, som han må

gifva odelad åt en eller lika fördela mellan flera.

2. Inom de särskilda valkretsarna förrättas valen i allmänhet

kommunvis, och hvarje kommun bildar då ett valdistrikt; men kommun,

som till följd af folkmängdens storlek, samfärdsförhållandena eller andra

orsaker finnes icke lämpligen böra utgöra ett enda valdistrikt, må efter

beslut af Konungens befallningshafvande delas i två eller flera valdistrikt.

Årligen skall, på sätt vallagen föreskrifver, för hvarje sådant

distrikt upprättas röstlängd, som ovillkorligen gäller, intill dess ny

röstlängd på enahanda sätt kommit till stånd.

3. Val sker medelst användande af offentliga vallistor, fastställda

och kungjorda af Konungens befallningshafvande på grund af dit ingifna

valförslag och anmälningar, på sätt i vallagen stadgas. Ej må

samma kandidats namn på mer än en vallista förekomma.

För omröstningen skola begagnas tryckta, vid valförrättningen

tillhandahållna röstsedlar, upptagande samtliga de vallistor, som före

valet kungjorts, å hvilka röstsedlar af den väljande medelst understrykning

på i vallagen angifvet sätt tydligt utmärkes hvart och ett namn,

på hvilket han vill rösta.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

71

4. Ej må någon rösta på andra än dem, hvilkas namn äro på

röstsedeln tryckta.

Å röstsedeln må ej utmärkas flera, men väl färre, namn än det

antal riksdagsmän, som skall väljas.

År å röstsedel endast ett namn understruket, liar den kandidat,

som därmed afses, erhållit den röstandes hela röst. Åro två namn understrukna,

har hvardera kandidaten erhållit en half röst; äro tre namn

understrukna, har en hvar af de tre kandidaterna erhållit en tredjedels

röst och så vidare, så att den del af en hel röst, som, när mer än ett

namn å röstsedeln understrukits tillkommer eu hvar af de på röstsedeln

utmärkta kandidater, alltid motsvarar deras antal.

Yalmannen vare ej bunden att rösta uteslutande inom en vallista

på röstsedeln, utan äge full frihet att rösta på kandidater å skilda listor.

5. Sammanräkning af de vid valet afgifna röster verkställes af

Konungens befallningshafvande, därvid, sedan de giltiga röstsedlarna

ordnats i grupper efter antalet af de å hvarje sedel gjorda namnunderstrykningar,

sammanräknas först, för erhållande af hvarje kandidats

rösttal, de röster och röstdelar, hvilka honom tillfallit, och därefter, för

utrönande af sammanlagda rösttalet för hvarje lista, samtliga rösttalen

för de kandidater, hvilka äro uppförda på en och samma lista. För

lista, som upptager en enda kandidat, är hans rösttal listans rösttal.

6. De platser, som äro att besätta, fördelas mellan'' de olika

listorna efter den grund att, då någon lista tillerkännes en plats för en

viss röstmängd, samma röstmängd medför lika rätt för hvarje annan

lista, och på det sätt, att platserna, en efter annan, tilldelas den af de

olika listorna, som för hvarje gång uppvisar det största jämförelsetalet.

Jämförelsetalet är för hvarje lista dess rösttal, så länge listan ännu

icke fått någon plats sig tillerkänd, halfva rösttalet, så länge listan

erhållit allenast en plats, tredjedelen af rösttalet, så länge listan erhållit

allenast två platser, och så vidare i fortsatt följd. Åro, i fråga om

någon plats, två eller flera af jämförelsetalen lika, äge den lista företräde,

hvars rösttal är störst. Åro äfven rösttalen lika, skilje lotten.

Har en lista redan erhållit så många platser, som listan upptager kandidater,

varde den från vidare jämförelse utesluten.

7. De platser, som sålunda tillkomma en lista, tilldelas dem af

de valbara kandidaterna därå, som äga högsta rösttalen. Vid lika rösttal,

eller, i händelse plats skall tilldelas två eller flera kandidater, som

icke personligen erhållit någon röst, skilje lotten.

8. Närmare bestämmelser meddelas i vallagen.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

§ 20.

Till ledamöter i Andra Kammaren kunna endast utses män, som

vid valtillfället äga valrätt inom den valkrets, för hvilken de väljas.

§ 21.

För en hvar, som blifvit utsedd till ledamot i Andra Kammaren,

utfärdas ofördröjligen af Konungens befallningshafvande fullmakt i två

exemplar, af hvilka det ena öfverlämnas åt den valde och det andra

insändes till justitiedepartementet.

Om lydelsen af fullmakt förordnas i vallagen.

§ 22.

1. Riksdagsman, som för Andra Kammaren vald blifvit, må ej denna

befattning sig undandraga, med mindre han företer giltiga skäl för

afsägelse. Såsom sådana anses:

a) de hinder allmänna lagen upptager såsom laga förfall;

b) ålder öfver 60 år;

c) att den valde tillförene såsom riksdagsman bevistat tre lagtima

riksdagar.

Afsägelse af riksdagsmannauppdrag, ehvad den göres vid valtillfälle

eller efteråt, mellan riksdagar, pröfvas af Konungens befallningshafvande.

2. Har någon, som blifvit vald till riksdagsman, afsagt sig uppdraget,

och pröfvas afsägelsen giltig, då inträde i hans ställe den af

kandidaterna på samma lista, som enligt de i § 19 mom. 7 angifna

grunder kommer de valda riksdagsmännen närmast.

Samma lag vare, då eljest ledig vorden plats i kammaren skall

fyllas.

Finnes å den lista, som upptagit den afgångne, till fyllande af

dennes plats ingen valbar kandidat, skall platsen efter de i § 19 mom. 7

stadgade grunder fyllas från den af de öfriga listorna, som vid fortsättande

af det i § 19 mom. 6 angifna förfarande finnes närmast berättigad

till den obesatta platsen. Huru för fyllande af ledig plats

förhållas skall, när valbar kandidat saknas å samtliga vallistor, därom

stadgas i vallagen.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

§ 23.

1. År någon missnöjd med val till riksdagsman i Andra Kammaren

eller sådan Konungens befallningsliafvandes åtgärd, som står i

omedelbart samband med själfva valet, eller vill någon klaga öfver

beslut, hvarigenom af honom gjord afsägelse af riksdagsmannauppdrag

ej blifvit godkänd, må han däröfver hos Konungen anföra besvär. För

sådant ändamål äger klaganden hos Konungens befallningshafvande

äska behörigt protokollsutdrag, hvilket inom högst tre dagar därefter

bör till klaganden utlämnas; och skall han, vid förlust af talan, sist

inom tio dagar efter valförrättningens slut eller, där afsägelse skett

senare än vid valtillfälle, efter erhållen del af Konungens befallningshafvandes

beslut sina till Konungen ställda besvär ingifva till befallningshafvanden,

som, på sätt i § 12 stadgas, lämnar vederbörande tillfälle

att sig förklara. Sedan den för förklarings afgifvande bestämda

tid tilländalupit, har Konungens befallningshafvande att besvären jämte

alla målet rörande handlingar ofördröjligen till Konungen insända,

hvarefter med målet vidare så förhålles, som i § 12 sägs.

2. Vid pröfning af besvär öfver riksdagsmannaval må sådana

omständigheter ej verka till valets upphäfvande, som, utan att öfva

inflytande på den omedelbara utgången af valet, kunna äga inverkan

allenast på frågan om hvilka vid sedermera inträffade ledigheter må

varda till riksdagsmän utsedde.

§ 24.

Hvarje ledamot af Andra Kammaren åtnjuter af statsmedel ersättning

för resekostnad till och från Riksdagen samt arfvode af ett

tusen tvåhundra riksdaler för hvarje lagtima riksdag; dock att, när

antingen Konungen upplöser Riksdagen, innan den varit fyra månader

tillsammans, eller ledamot af kammaren eljest afgår från sin befattningunder

Riksdagen, innan så lång tid af dess sammanträde förflutit, eller

Riksdagen sammanträder i följd däraf att Konungen, med upplösande

af Riksdag, förordnat om nya val, så ock under urtima Riksdag, kammarens

ledamot undfår, jämte resekostnadsersättning, i dagtraktamente

tio riksdaler, hvilket dock ej må öfverstiga sammanlagdt ett tusen tvåhundra

riksdaler.

Den ledamot af kammaren, som icke i rätt tid vid Riksdagen sig

inställer, skall för hvarje dag han uteblifver vara förlustig tio riksdaler

af arfvodet.

Bill. till Riksd. Prof. 1906. 3 Sami. 7 Käft.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

c) Gemensamma bestämmelser.

§ 25.

Rösträtt må ej ntöfvas af annan valberättigad än den, som vid

valtillfälle personligen sig inställer.

§ 27.

Därest någon varder för samma tid vald till ledamot af bägge

kamrarna eller till ledamot af Första Kammaren för två eller flera valkretsar,

må på honom ankomma att bestämma i hvilkendera kammaren

han vill inträda eller för hvilken valkrets han vill anses till riksdagsman

vald. Dock åligger honom att hos Konungens befallningshafvande

i den ort, för hvilken han riksdagsmannauppdrag ej mottager, därom

göra skyndsam anmälan.

§ 28.

Hos Konungen göres af hvardera kammaren anmälan om de ledigheter

inom kammaren, hvilka skola under samma eller innan nästa

riksdag fyllas, hvarefter Konungen anbefaller dess befallningshafvande

föranstalta, att annan utses i den afgångnes ställe.

Om mellan riksdagar ledighet i någondera kammaren genom ledamots

afgång uppstår, åligger Konungens befallningshafvande, när den

afgångne varit ledamot af Första Kammaren, att om ledigheten göra

anmälan hos Konungen, som förordnar om nytt vals anställande, och

då den afgångne tillhört Andra Kammaren, att föranstalta om utseende

af annan person i den afgångnes ställe.

§ 38.

1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grundlagar

och vallag, hvarom i § 49 regeringsformen förmäles, samt att

hos Riksdagen föreslå de ändringar däruti, dem utskottet anser högst

nödiga eller nyttiga och möjliga att verkställa, så ock att meddela

utlåtande öfver de från kamrarna till utskottet hänvisade grundlagsoch

valiagsfrågor.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

75

2. Utskottet åligger ock att äska de i statsrådet förda protokoll,

med undantag af dem, som angå ministeriella ärenden och kommandomål,

Indika endast i hvad som rörer kända och af utskottet uppgifna

händelser kunna fordras. Om utskottets rätt och plikt att, efter granskning

af dessa protokoll, hos Riksdagen anmäla de anmärkningar, hvartill

denna granskning funnits föranleda, eller eljest vidtaga den med

anledning af gjord anmärkning erforderliga åtgärd, så ock att, när af

riksdagsman eller af annat utskott än konstitutionsutskottet fråga blifvit

väckt, att statsrådet eller någon dess ledamot eller föredragande sitt

ämbete på obehörigt sätt utöfvat, häröfver, före frågans afgörande af

Riksdagen, afgifva yttrande, därom är i regeringsformen stadgadt.

3. Utskottet tillkommer jämväl att, då olika meningar mellan

kamrarna uppstå, till hvilket utskott uppkomna frågor och ämnen böra

hänvisas, därom besluta, så ock att skilja mellan kammare och dess

talman, då den senare vägrar proposition.

Öfvergångsstadgande.

Intill dess nya val i hela riket till Andra Kammaren första gången

förrättas efter utgången af augusti månad 1910, skola i fråga om val

till kammaren tillämpas de före år 1909 i sådant hänseende gällande

stadganden.

af herrar JBilling och Svedelius:

att Riksdagen måtte antaga att hvila till vidare

behandling följande

grundlagsenlig

Herrar

Billings och.

Svedelius’

motion.

Förslag

till

ändrad lydelse af §§ 31, 49 och 53 regeringsformen samt §§10 till och

med 25 äfvensom §§ 27, 28 och 38 riksdagsordningen så ock till

öfvergångsstadgande i riksdagsordningen.

Regeringsformen.

§ 31.

Till borgmästaretjänst i stad äge där bosatta och i stadens allmänna

angelägenheter röstberättigade män att föreslå tre behöriga per
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

söner, då Konungen en af dem utnämne. På lika sätt förhålles med

rådmans- och magistratssekreteraresysslor i Stockholm.

§ 49.

Riksdagen representerar svenska folket. De rättigheter och åligganden,

som gällande lag tillägger Rikets Ständer, tillkomma hädanefter

Riksdagen. Den fördelas i två kamrar, Första Kammaren och

Andra Kammaren, hvilkas ledamöter väljas på sätt riksdagsordningen

och beträffande ledamöterna i Andra Kammaren jämväl särskild af

Konungen och Riksdagen gemensamt stiftad vallag stadga. Kamrarna

äga i alla frågor lika behörighet och myndighet; skolande Riksdagen

i kraft af denna grundlag sammankomma till lagtima möte hvarje år

den 15 januari, eller, om helgdag då inträffar, dagen därefter; Konungen

dock obetaget att, emellan lagtima riksdagar, urtima Riksdag sammankalla.

Hos urtima riksdag må endast förekomma ärende, som föranledt

Riksdagens sammankallande eller af Konungen eljest för densamma

framlägges, så ock hvad med dylikt ärende står i oskiljaktigt sammanhang.

§ 53.

Lagtima riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa utskott:

ett Konstitutionsutskott, att väcka och upptaga frågor rörande förändringar

i grundlagarna, så ock i vallag, hvarom i 49 § förmärs, att

yttranden däröfver till Riksdagen afgifva samt att granska de i statsrådet

förda protokoll; ett Statsutskott att utreda--— — — —

kyrkolagarnes förbättring.

Å urtima riksdag skola — — — — — förekommande ärenden.

Riksdagsordningen.

Kamrarnas bildande.

a) Första Kammaren.

§ 10.

Val till Första Kammaren förrättas med slutna sedlar. Finnes

valsedel lyda å person, som ej är valbar, eller på flera eller färre, än

som vid valtillfället böra väljas, eller innefattar valsedel någon tve
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

lydighet i anseende till den eller de valdes namn, skall samma sedel

anses ogin.

Äro valsedlar till större antal än hälften ogilla och finnes det inverka

på valets utgång, värde nytt val anställdt.

De afgifna valsedlarna skola af valets förrättare inläggas under

försegling och förvaras, till dess valets giltighet vederbörligen afgjorts.

§ U
För

den, som---(lika med nuvarande § 10)---

Ort och tid.

§ 12.

År någon missnöjd — — — (lika med nuvarande § 11)

— — af gör as.

§ IB
Riksdagsman---(lika

med nuvarande § 12) — — befall
ningshafvande.

b) Andra Kammaren.

§ 14-

Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal af tvåhundratrettio

väljas för en tid af tre år, räknade från och med januari månads

början året näst efter det, under hvilket valet skett.

§ 15.

1. Hvart och ett af rikets län, till hvilka i fråga om riksdagsmannaval

Stockholms stad är att hänföra, utgör med undantag för de

fall, hvarom nedan förmäles, en valkrets.

2. Stad, hvars folkmängd vid början af andra året före en treårsperiod

uppgår till eller öfverstiger tre tvåhundratrettiondelar af rikets

folkmängd, skall från och med denna treårsperiod utgöra en valkrets.

Inträffar sedermera vid början af andra året före en treårsperiod, att

folkmängden i sådan stad ej längre uppgår till en nittionde! af rikets

folkmängd, skall den stad icke vidare bilda egen valkrets.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

3. Där ett län eller om en eller flera af ett läns städer bilda egna

valkretsar, öfriga delen af sådant län till följd af särskilda omständigheter,

såsom folkmängdens storlek eller samfärdsförhållandena, finnes lämpligen

böra delas, må dylikt län eller dylik länsdel utgöra högst två valkretsar.

4. Rikets indelning i valkretsar innehålles i lagen om val till

Riksdagens Andra Kammare.

§ 16.

1. Inom hvarje valkrets väljes, efter folkmängden vid början af

året näst före den treårsperiod, för hvilken valen gälla, en riksdagsman

för hvarje fullt tal, motsvarande en tvåhundratrettiondel af rikets

folkmängd; och skola för ernående af hela antalet tvåhundratrettio

riksdagsmän de valkretsar, hvilkas folkmängd mest öfverskjuter de tal,

som, efter hvad nyss är sagdt, äro bestämmande för riksdagsmännens

antal inom valkretsarna, hvar för sig i ordning efter öfverskottens

storlek vara berättigade att välja ytterligare en riksdagsman. Åro

öfverskottstalen lika för två eller flera valkretsar, afgöres, där så är

nödigt, företrädet genom lottning på sätt i § 6 mom. 7 är stadgadt.

Ej må dock i någon valkrets antalet riksdagsmän understiga tre.

2. Det antal riksdagsmän, hvarje valkrets enligt ofvan angifna

grunder äger utse, fastställes af Konungen.

§ 17-

Valrätt tillkommer enhvar välfrejdad svensk man, som är skyldig

till staten erlägga direkt skatt, från och med kalenderåret näst efter

det, hvarunder han uppnått tjugufem års ålder, dock ej

a) den, som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd;

b) den, som häftar för understöd, hvilket under löpande eller sistförflutna

kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats honom själf, hans

hustru eller minderåriga barn;

c) den, som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat och

kommun, Indika förfallit till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren;
d)

värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med utgången

af sistförflutna kalenderåret åliggande värnpliktsöfningar.

Närmare bestämmelser rörande tillämpningen af nu stadgade villkor

meddelas i vallagen.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

79

§ 18.

1. Val till riksdagsman i Andra Kammaren ntsättes af Konungens

befallningshafvande att äga rum någon dag i september månad året

näst före början af de tre år, för hvilka valet gäller.

2. Förordnar Konungen nya val, verkställas dessa ofördröjligen

för den återstående tiden.

§ 19.

Valen till Andra Kammaren äro proportionella och omedelbara.

Hvarje röstande äge därvid en röst.

Närmare bestämmelser om valen meddelas i vallagen.

§ 20.

Till ledamöter i Andra Kammaren kunna endast utses män, som

vid valtillfället äga valrätt inom den valkrets, för hvilken de väljas.

§ 21.

För enhvar, som blifvit utsedd till ledamot i Andra Kammaren,

utfärdas ofördröjligen af Konungens befallningshafvande fullmakt i två

exemplar, af hvilka det ena öfverlämnas åt den valde och det andra

insändes till justitiedepartementet.

Om lydelsen af fullmakt förordnas i vallagen.

§ 22.

Riksdagsman, som för Andra Kammaren vald blifvit, må ej denna

befattning sig undandraga, med mindre han företer giltiga skäl för

afsägelse. Såsom sådana anses:

a) de hinder, allmänna lagen upptager såsom laga förfall;

b) ålder öfver 60 år;

c) att den valde tillförene såsom riksdagsman bevistat tre lagtima

riksdagar.

Afsägelse af riksdagsmannauppdrag, ehvad den göres vid valtillfälle

eller efteråt, mellan riksdagar, pröfvas af Konungens befallningshafvande.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

§ 23.

År någon missnöjd med val till riksdagsman i Andra Kammaren

eller sådan Konungens befallningshafvandes åtgärd, som står i omedelbart

samband med själfva valet, eller vill någon klaga öfver beslut,

hvarigenom af honom gjord afsägelse af riksdagsmannauppdrag ej blifvit

godkänd, må han häröfver hos Konungen anföra besvär. För sådant

ändamål äger klaganden hos Konungens befallningshafvande äska behörigt

protokollsutdrag, hvilket inom högst tre dagar därefter bör till

klaganden utlämnas; och skall han, vid förlust af talan, sist inom tio

dagar efter valförrättningens slut eller, där afsägelse skett senare än

vid valtillfälle, efter erhållen del af Konungens befallningshafvandes

beslut sina till Konungen ställda besvär ingifva till befallningshafvande^

som, på sätt i § 12 stadgas, lämnar vederbörande tillfälle att sig förklara.

Sedan den för förklarings afgifvande bestämda tid tilländalupit, har

Konungens befallningshafvande att besvären jämte alla målet rörande

handlingar ofördröjligen till Konungen insända, hvarefter med målet

vidare så förhålles, som i § 12 sägs.

§ 24.

Hvarje ledamot — — — (lika med nuvarande § 23)---af

arfvodet.

c) Gemensamma bestämmelser.

§ 25.

Rösträtt må ej utöfvas af annan valberättigad än den, som vid

valtillfälle personligen sig inställer.

§ 27.

Därest någon varder för samma tid vald till ledamot af bägge

kamrarna eller till ledamot af Första Kammaren för två eller flera valkretsar,

må på honom ankomma att bestämma, i hvilkendera kammaren

han vill inträda eller för hvilken valkrets han vill anses till riksdagsman

vald. Dock åligger honom att hos Konungens befallningshafvande i

den ort, för hvilken han riksdagsmannauppdrag ej mottager, därom göra

skyndsam anmälan.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7. 81

§ 28.

Hos Konungen göres af hvardera kammaren anmälan om de ledigheter

inom kammaren, hvilka skola under samma eller innan nästa riksdagfyllas,

hvarefter Konungen anbefaller Dess befallningshafvande föranstalta,

att annan utses i den afgångnes ställe.

Om mellan riksdagar ledighet i någondera kammaren genom ledamots

afgång uppstår, åligger Konungens befallningshafvande, när den

afgångne varit ledamot af Första Kammaren, att om ledigheten göra

anmälan hos Konungen, som förordnar om nytt vals anställande, och,

då den afgångne tillhört Andra Kammaren, att föranstalta om utseende

af annan person i den afgångnes ställe.

§ 38.

1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grundlagar

och vallag, hvarom i § 49 regeringsformen förmärs, samt att hos

Riksdagen föreslå de ändringar däruti, som utskottet anser högst nödiga

eller nyttiga och möjliga att verkställa, så ock att meddela utlåtande

öfver de från kamrarna till utskottet hänvisade grundlags- och vallagsfrågor.

2. Utskottet----stadgadt.

3. Utskottet----proposition.

Öfvergångsstadgande.

Intill dess nya val i hela riket till Andra Kammaren första gången

förrättas efter utgången af augusti månad 1910, skola i fråga om val

till kammaren tillämpas de före år 1909 i sådant hänseende gällande

stadganden.

af herr Svensson i motionen n:o 139:

1. att Riksdagen ville förklara till grundlagsenlig behandling

hvilande följande förslag till ändring i vissa delar af riksdagsordningen:

§ 6.

Do) Första Kammarens ledamöter skola, till ett antal af etthundrafemtiosex

och för en tid af sex år, utses af landstingen och stadsfullBih.

titt Biksd. Prof. 1906. 3 Sami. 7 Höft. 11

Herr Svenssons

motioner.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

mäktige i de städer, som ej i landsting deltaga. Antalet ökas i mån

af motsvarande ökning inom Andra Kammaren, så att det alltid utgör

två tredjedelar af den sistnämndas antal.

2:o) Hvarje landstingsområde och sådan stad, som nu är nämnd,

utgör en valkrets, för hvilken väljes en riksdagsman för hvarje gång

det fördelningstal, som Konungen fastställer, ingår i folkmängden inom

dess område, och dessutom en riksdagsman för Överskjutande folkmängd,

som uppgår till minst hälften af detta fördelningstal.

3:o) Går ej folkmängden upp till fördelningstalet, välje dock en

riksdagsman.

4:o) Det antal riksdagsmän, hvarje valkrets äger utse, fastställes

af Konungen hvart fjärde år, då val till Andra Kammaren, enligt § 15

mom. 1 skola hållas.

5:o) Finnes antalet riksdagsmän inom någon valkrets böra minskas,

skola de öfvertaliga genast afgå, den förr, som färre riksdagar bevistat,

och bland dem, som bevistat lika många riksdagar, den förr, som

yngre är.

§ 13-

l:o) Andra Kammarens ledamöter utses för en tid af fyra år,

räknade från och med januari månads början, året näst efter det, under

livilket valet skett.

2:o) För dessa val skall riket indelas i sjuttioåtta valkretsar, som

hvardera utse tre riksdagsmän. Yalkretsarnas antal kan i mån af behof

ökas genom lag, stiftad i den ordning § 87 mom. 1 regeringsformen

stadgar.

3:o) Hvarje län eller stad, som ej under landsting lyder, skall

innehålla en valkrets för hvarje gång ett fördelningstal, som i samband

med valkretsindelningen fastställes, ingår i folkmängden inom dess område,

och dessutom en valkrets för Överskjutande folkmängd, som

uppgår till minst hälften af detta fördelningstal. Går ej folkmängden

upp till fördelningstalet, utgöre dock en valkrets.

4:o) Fördelningstalets fastställande och rikets indelning i valkretsar

utföres af Konungen, eller den regeringsrätt, som kan i grundlagsenlig

ordning blifva införd.

5:o) Vid indelningen i valkretsar iakttages, att skillnaden i folkmängd

mellan kretsar inom ett län eller sådan stad, som nu nämnd

är, icke må öfverstiga den medelfolkmängd, som inom länet eller staden

svarar mot en riksdagsman, att området för hvarje krets skall kunna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

88

omslutas med en sammanhängande gränslinje, och att stad, som ej

ensam utgör minst två kretsar, territoriell stadsförsamling, domsaga

eller härad, eller rote, så vidt ske kan, lämnas odelade, men i intet

fall delas på flera än två kretsar.

§ 14.

(Lika med regeringens förslag eller § 15 i Kungl. Maj:ts nådiga

proposition n:o 55.)

§ 15-

l:o) Val till riksdagsman i Andra Kammaren verkställas under

september månad året näst före början af de fyra år, för hvilka valen

gälla.

2:o) Förordnar Konungen nya val, verkställas de ofördröjligen

för den återstående tiden och inom samma valkretsar, som utsett de

afgångne.

3:o) Afgår eljest riksdagsman för Andra Kammaren i förtid,

anordnar valförrättaren ofördröjligen ny sammanräkning af de inom

valkretsen afgifna röster, hvarvid dock endast de valsedlar, som innehållit

den afgångnes namn, komma i åtanke. Den, som därvid finnes

näst efter de valde hafva erhållit de flestes röster, anses lagligen vald

för den återstående tiden, om hans namn finnes upptaget på mer än

en fjärdedel af dessa valsedlar.

4:o) Finnes därvid ingen hafva uppnått detta röstetal, låter valförrättaren

anställa nytt val af suppleant, hvarvid hvarje valsedel skall

innehålla ett namn, och den är vald, som fått de flestes röster. I öfrigt

skall med dessa val förfaras såsom i § 16 sägs.

§ 16-

l:o) Valen förrättas i krets, som består af två eller flera kommuner,

inför länsstyrelsen. Rösterna afgifvas särskildt för hvarje kommun,

inför kommunalstämmas ordförande eller magistrat, och skola för

rösternas sammanräknande och fullmakters utfärdande åt dem, som de

flesta rösterna erhållit, valprotokollen jämte valsedlarne ofördröjligen

till länsstyrelsen insändas. Vid dessa protokolls affattande böra till

ledning tjäna formulär, som af Konungen fastställas.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Konstitutionsutskottets Utlåtande N;o 7.

2:o) I stad, där magistrat ej finnes, skall den för sådan stad särskildt

tillsatta styrelse eller dess ordförande, taga den befattning med

riksdagsmannaval, som enligt denna § samt §§ 17, 18, 20 och 22 tillhör

magistrat eller dess ordförande.

3:o) I stad, som ensam utgör en eller flere valkretsar, förrättas

valen omedelbart inför magistraten.

§ i?-

l:o) Vid riksdagsmannaval tillkommer hvarje röstande en röst.

Hvarje valsedel skall lyda å tre namn, men vid rösternas sammanräkning

skola endast de två främsta namnen komma i åtanke. De tre,

som därvid erhållit de flestes röster, äro lagligen valde, om de hvar

för sig erhållit mer än en fjärdedel af de afgifna rösterna. Hafva

flere än fyra ernått detta röstetal, anordnar valförrättaren ofördröjligen

ny sammanräkning af rösterna, hvarvid allenast det främsta namnet å

hvarje valsedel kommer i åtanke. Hafva åter färre än tre uppnått

nämnda röstetal, anställes likaledes ny sammanräkning af rösterna,

hvarvid samtliga tre namn å hvarje valsedel komma i åtanke. I båda

fallen afgöres valets utgång genom enkel röstöfvervikt. Mellan lika

röstetal skilje lotten.

2:o) Vid dessa val skola till efterrättelse tjäna de för kommunerna

gällande röstlängder, som böra innehålla tillägg rörande de icke i

kommunens allmänna angelägenheter röstberättigade, hvilka enligt § 14

äga valrätt. Då sådant val förestår, läte å landet kommunalstämmans

ordförande och i stad magistraten hålla röstlängden, försedd med nämnda

tillägg, för granskning tillgänglig under minst fjorton dagar; och varde

underrättelse härom i kyrkan eller kyrkorna kungjord, så ock i stad,

där ske kan, i någon där utkommande allmänt spridd tidning införd.

Anmärkning mot röstlängd skall, för att komma under pröfning, å

landet framställas vid valförrättningens början och i stad skriftligen till

magistraten ingifvas sist å tredje dagen före valet.

§ 18-

Konungens befallningshafvande eller valförrättande magistrat

åligger att, när val till riksdagsman i Andra Kammaren erfordras, låta

tid och ort för valet i kyrkorna och, där så ske kan, i ortens tidningar

kungöra. Skulle i någon församling offentlig gudstjänst ej förrättas

å söndag, då kungörelse bör uppläsas, skall, på prästerskapets anmodan,

vederbörande kronobetjänt kungörelsen skyndsamt kringsända.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

85

§ 20.

För den, som blifvit utsedd till ledamot i Andra Kammaren, utfärdas

ofördröjligen fullmakt, underskrifven af valförrättande länsstyrelse

eller magistrat, och af följande lydelse:

»Vid riksdagsmannaval, som den---hållits i N. N. valkrets,

har N. N. blifvit utsedd till ledamot af Riksdagens Andra Kammare

för en tid af fyra år, räknadt från och med den 1 januari nästkommande

år (eller om valet hållits till följd af Konungens förordnande om nya

val eller riksdagsmans afgång i förtid: »för tiden till den 1 januari år

--hvarom detta länder till bevis och fullmakt.» Ort och tid.

§ 21.

Riksdagsman, som för Andra Kammaren vald blifvit, må ej denna

befattning sig undandraga, med mindre han företer giltiga skäl för

afsägelse. Såsom sådana anses: 1) de hinder allmänna lagen upptager

såsom laga förfall; 2) ålder öfver sextio år; 3) att den välde tillförene

såsom riksdagsman bevistat fyra lagtima riksdagar. Afsägelse

af riksdagsmannauppdrag, ehvad den sker vid valtillfället eller efteråt,

mellan riksdagar, pröfvas af valförrätt aren.

§ 22.

l:o) År någon missnöjd med val till riksdagsman i Andra Kammaren,

må han däröfver hos Konungen anföra besvär. För det ändamål

äger klaganden hos valförrättaren äska behörigt protokollsutdrag, livilket

genast eller högst två dagar därefter bör till klaganden utlämnas; och

skall han, vid förlust af talan, sist inom åtta dagar efter valförrättningens

slut ingifva sina besvär till Konungens befallningshafvande,

hvarefter med målet vidare så förhålles, som ofvan i § 11 säges.

2:o) Lag samma vare, om någon vill klaga öfver beslut, hvarigenom

af honom gjord afsägelse af riksdagsmannauppdrag ej blifvit

godkänd.

§ 25.

l:o) (Oförändradt.)

2:o) (Oförändradt.)

3:o) Valsedlar, som vid riksdagsmannaval afgifvits, skola af valets

förrädare förvaras, till dess riksdagsmannavalets giltighet vederbörligen

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

äfgjorts, om detta val afser Första Kammaren, och till utgången af

den tid, för hvilken valet gäller, om det afser Andra Kammaren.

2. att Riksdagen, under förutsättning att motionärens här förut

gjorda förslag blifver af Riksdagen godkändt och förklarad! hvilandetill

vidare grundlagsenlig behandling, ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t ville snarast möjligt låta utarbeta och före denna

riksdagsperiods utgång för Riksdagen framlägga förslag till bestämmelser

vid val till Riksdagens kamrar i enlighet med de principer, motionären

uttalat;

hvarjämte herr Svensson i sin motion n:o 153 framlagt nedanstående
-

Förslag till valkretsindelning.

Folkmängd

den 31/it 1904.

Stockholms stad.

Krets I. Nikolai och Katarina församlingar ................... 59,925.

Krets II. Klara, Jakobs och Johannes församlingar samt

Kungsholms östra rote .......................................... 65,296.

Krets III. Adolf Fredriks församling .................................... 58,790.

Krets IV. Östermalms församling .......................................... 67,247.

Krets V. Maria församling samt Kungsholms mellersta

och västra rotar.................................................... 66,688.

Stockholms län.

Krets I. Norra och Mellersta Roslags domsagor, Norrtälje,

Östhammars och öregrunds städer ......... 58,369.

Krets II. Stockholms läns västra domsaga, Södra Roslags

domsaga (utom Värmdö tingslag) samt Sigtuna

stad .......................................................................... 64,938.

Krets III. Södertörns domsaga, Värmdö tingslag, Södertälje

och Vaxholms städer................................... 64,802.

TJppsala län.

Krets I. Södra domsagan, Mellersta domsagan (utom

Bälinge och Rasbo härad) samt Uppsala och

Enköpings städer....................................................... 66,446.

Krets II. Norra domsagan, Bälinge och Rasbo härad...... 59,095.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

87

Valkretsar.

Södermanlands län.

Folkmängd

den slm 1904.

Krets I. Nyköpings domsaga, Nyköpings och Trosa

städer ........................................................................

Krets II. Oppnnda och Villåttinge domsaga samt Väster
Rekarne

härad (utom Fors socken) ..................

Krets III. Öster-Rekarne, Åkers och Selebo härad, Eskilstuna

(med Fors och Klosters socknar) Strängnäs,

Torshälla och Mariefreds städer ........................

Östergötlands län.

Krets I. Åkerbo in. fl. härads och Hammarkinds m. fl.

härads domsagor, Linköpings och Söderköpings

städer ..........................................................................

Krets II. Björkekinds m. fl. härads domsaga och Norrköpings

stad.............................................................

Krets III. Finspånga läns och Aska m. fl. härads domsagor,

Motala och Vadstena städer.....................

Krets IV. Kinda och Ydre, Vifolka m. fl. härads samt

Lysings och Gästrings domsagor och Skeninge

stad .............................................................................

Jönköpings län.

Krets I. T veta in. fl. härads domsaga, Jönköpings och

Grenna städer....................................................

Krets II. Norra och Södra Vadsbo och Östra härads domsagor

samt Eksjö stad .........................................

Krets III. Västra härads samt östbo och Västbo härads

domsagor....................................................................

Kronobergs län.

Krets I. Östra och Mellersta Värends domsagor samt

Växjö stad .................................................................

Krets II. Västra Värends och Sunnerbo domsagor .........

Kalmar län.

Krets I. Tjusts samt Sevede och Tunaläns härads domsagor,

Västerviks och Vimmerby städer ........

Krets IT. Aspelands och Handbörds samt Stranda och

Norra Möre domsagor och Oskarshamns stad

Krets III. Södra Möre och Ölands domsagor, Kalmar och

Borgholms städer...................................................

53,294.

56,790.

58,968.

64,233.

82,095.

61,861.

78,078.

66,803.

59,185.

78,894.

89,919.

68,084.

77,533.

65,022.

84,377.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Valkretsar.

Folkmängd

den 31/u 1904.

Gottlands län.

Krets I. Hela länet ............................................................ 53,171.

Blekinge län.

Krets I. Östra härads domsaga, Tvings och Hjortsberga

länsmansdistrikt af Medelstads härads domsaga

samt Karlskrona stad................................................ 73,276.

Krets II. Bräkne och Listers domsagor, Ronneby länsmansdistrikt

af Medelstads härads domsaga, Karlshamns,

Sölvesborgs och Ronneby städer ......... 74,682.

Kristianstads län.

Krets I. Norra Åsbo samt Södra Åsbo och Bjäre domsagor,

Stoby och Verums länsmansdistrikt af

Västra Göinge domsaga samt Engelholms stad 76,424.

Krets II. Villands och Östra Göinge domsaga, Vinslöfs

och Brönnestads länsmansdistrikt af Västra

Göinge domsaga samt Kristianstads stad......... 73,189.

Krets III. Albo och Gärds samt Ingelstads och Jerrestads

domsagor och Simrishamns stad ...................... 70,946.

Malmöhus län.

Krets I. Oxie och Skytts domsaga, Bara härad, Trelleborgs,

Skanör och Falsterbo städer .................. 75,567.

Krets II. Luggude härads domsaga och Helsingborgs stad 83,336.

Krets III. Rönnebergs m. fl. härads domsaga och Landskrona

stad ................................................................ 61,147.

Krets IV. Frosta härads domsaga, Torna härad och Lunds

stad ........................................................................... 65,574.

Krets V. Vem menhögs m. fl. härads samt Färs härads

domsagor och Ystads stad................................... 70,862.

Krets VI. Malmö stad............................................................... 70,797.

Hallands län.

Krets I. Södra domsagan, Halmstads och Laholms städer 65,159.

Krets II. Mellersta och Norra domsagorna, Falkenbergs,

Varbergs och Kungsbacka städer ........................ 77,512.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

89

Valkretsar.

Göteborgs och Bohus län.

Folkmängd

den S1/i2 1904.

Krets I. Åskhus m. fl. härads samt Inlands domsagor

och Kungahus stad .................................................. 77,944.

Krets II. Orusts och Tjörns domsaga, Lane och Stångenäs

härad, Uddevalla, Lysekils och Marstrands

städer ...................................................................... 63,626.

Krets III. Norrvikens domsaga, Tunge, Sörbygden och

Sotenäs härad samt Strömstads stad................. 60,372.

Krets IV. Göteborgs Domkyrko- Kristine, Gamlestads

och Haga församlingar ........................................ 78,709.

Krets V. Göteborgs Masthuggs, Karl-Johans och Lundby

församlingar ............................................................... 69,895.

Ålfsborgs län.

Krets I. Väne m. fl. härads och Kullings in. fl. härads

domsagor, Vänersborgs och Alingsås städer ... 80,777.

Krets II. Kinds och Redvägs samt Ås och Gäsene domsagor

och Ulricehamns stad ................................. 60,344.

Krets III. Marks m. fl. härads domsaga samt Borås stad 67,995.

Krets IV. Nordals m. fl. härads samt Tössbo och Vedbo

domsagor och Åmåls stad .................................. 71,398.

Skaraborgs län.

Krets I. Norra och Södra Vadsbo domsagor samt Marie
stads

stad .................................................................. 59,678.

Krets II. Vartofta domsaga, Kåkinds härad, Sköfde, Hjo

och Falköpings städer .......................................... 62,400.

Krets III. Skånings m. fl. härads domsaga, Barne, Laske

och Gudhems härad samt Skaraostad ............... 61,859.

Krets IV. Kinne m. fl. härads domsaga, Åse och Viste

härad samt Lidköpings stad................................. 54,212.

Värmlands län.

Krets I. Östersysslets domsaga, Nyeds härad, Kristinehamns

och Filipstads städer............................ 55,604.

Krets II. Mellansysslets domsaga. Näs härad och Karlstads

stad ............................................................... 64,713.

Krets III. Jösse och Nordmarks domsagor samt Gillbergs

härad ........................................................................... 68,687.

Krets IV. Fryksdals domsaga och Ålfdals härad.............. 66,219.

Bill. till Kiksd. Prot. 1906. 3 Sami. 7 Höft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Valkretsar.

Örebro län.

Krets I.

Krets II.

Krets III.

Folkmängd

den S1/i2 1904.

Öster Nerikes domsaga och Örebro stad ......... 68,151.

Väster Nerikes domsaga och Askersunds stad 54,705.

Nora och Lindes domsagor, Nora och Lindesbergs

städer............................................................... 76,471.

Västmanlands lån.

Krets I. Södra och Västra domsagorna, Västerås, Köpings

och Arboga städer ....................................... 82,464.

Krets II. Norra och Östra domsagorna samt Sala stad 66,939.

Kopparbergs län.

Krets I. Hedemora domsaga, Falu domsagas norra tings
-

lag, Fakt, Hedemora och Säters städer ............ 70,025.

Krets II. Nedansiljans och Ofvansiljans domsagor ......... 70,676.

Krets III. Nås och Malungs samt Västerbergslags domsagor

jämte Fakt domsagas södra tingslag ... 81,286.

Gäjleborgs län.

Krets I. Gästriklands Östra tingslag och Gäfle stad...... 67,585.

Krets II. Bollnäs domsaga och Gästriklands västra tingslag.

.............................................................................. 59,775.

Krets III. Södra Helsinglands domsaga, Forsa tingslag,

Söderhamns och Hudiksvalls städer ................. 60,014.

Krets IV. Västra Helsinglands domsaga, Bergsjö och

Delsbo tingslag........................................................ 57,842.

Västernorrlands län.

Krets I.

Krets II.

Krets III.

Krets IV.

Medelpads västra domsaga, Njurunda och Indals

tingslag samt Sundsvalls stad .................. 63,490.

Sköns, Ljustorps, Säbrå och Gudmundrå tingslag

samt Hernösands stad .................................... 62,910.

Ångermanlands Mellersta och Västra domsagor

samt Nora tingslag .............................................. 57,804.

Nätra och Nordingrå samt Själevads och Arnäs

domsagor och Örnsköldsviks stad ..................... 54,573.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

91

Valkretsar.

Jämtlands län.

Krets I.

Krets II.

Folkmängd

den sl/i2 1904.

Jämtlands Östra och Herjeådalens domsagor

samt Östersunds stad ............................................ 57,261.

Jämtlands Norra och Västra domsagor ............ 55,579.

Västerbottens lån.

Krets I. Södra och Västra domsagorna samt Umeå stad 84,954.

Krets II. Mellersta och Norra domsagorna samt Skellefteå

stad ................................................................ 66,251.

Norrbottens län.

Krets I. Piteå och Luleå domsagor och städer............... 76,355.

Krets II. Kalix, Torneå och Gellivare domsagor samt

Haparanda stad ....................................................... 71,291.

af herrar friherre Adelswärd och Hammarskjöld: Herrar fri
-

att Riksdagen behagade antaga såsom hvilande för vidare grund- snSrds^och

lagsenlig behandling följande förslag till ändrad lydelse af §§ 31, 49, Hammar53

och 71 regeringsformen samt §§ 6, 7, 8, 10, 13, 14, 15, 16, 17, Motion.

18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 27, 28, 37, 38, 65 och 75 riksdagsordningen

äfvensom till öfvergångsstadgande i riksdagsordningen.

Förslag

till ändrad lydelse af §§ 31, 49, 53 och 71 regeringsformen samt §§ 6,

7, 8, 10, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 27, 28,

37, 38, 65 och 75 riksdagsordningen så ock till öfvergångsstadgande i

riksdagsordningen.

Regeringsformen.

§ 31.

Till borgmästaretjänst i stad äge där bosatta och i stadens allmänna

angelägenheter röstberättigade män att föreslå tre behörige personer,

då Konungen en af dem utnämne. På lika sätt förhålles med

rådmans- och magistratssekreterare-sysslorna i Stockholm.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

§ 49.

Riksdagen representerar svenska folket. De rättigheter och åligganden,

som gällande lag tillägger rikets ständer, tillkomma hädanefter

Riksdagen. Den fördelas i två kamrar, Första Kammaren och Andra

Kammaren, hvilkas ledamöter väljas på sätt riksdagsordningen och särskilda

af Konungen och Riksdagen gemensamt stiftade vallagar stadga.

Kamrarne —--— sammankalla.

Hos urtima riksdag — — — —---sammanhang.

§ 53.

Lagtima riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa utskott:

ett konstitutionsutskott, att väcka och upptaga frågor rörande

förändringar i grundlagarne och de i § 49 omförmälda vallagarne, att

yttranden däröfver till Riksdagen afgifva, samt att granska de i statsrådet

förda protokoll: ett statsutskott, att utreda — — — — — —

kyrkolagarnes förbättring.

A urtima riksdag skola — — — — förekommande ärenden.

§ 71-

På enahanda sätt förfares jämväl där kamrarne sig icke förena

om grunderna för någon bevillning, sättet för deras tillämpning, eller

bevillningens fördelning till utgörande; dock att hvad sålunda stadgats

ej äger tillämpning, där kamrarnes stridiga beslut afse meddelande af

nya bestämmelser rörande skattefrihet eller lindring i skatten för viss

inkomst eller förmögenhet eller, när fråga är om bevillnings utgörande

efter progressiv skala eller med olika skattesatser för olika slag af inkomst

eller förmögenhet, fastställande eller ändring af bestämmelser

rörande skatteskala, förhållandet mellan skattesatser för inkomst eller

förmögenhet af olika slag samt den procent af inkomst eller förmögenhet,

hvartill skatten högst må uppgå.

Riksdagsordningen.

Kamrarnes bildande.

a) Första Kammaren.

§ 6.

1. Första Kammarens ledamöter skola till ett antal af etthundrafemtio

utses af landstingen och stadsfullmäktige i de städer, som ej i

landsting deltaga.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

93

Valen ske med de undantag, om Indika i § 7 här nedan särskild!

stadgas, för en tid af sex år, räknade från och med januari månads

början näst efter det år, under hvilket valet skett.

2. Hvarje landstingsområde och sådan stad, som nyss nämnts,

utgör en valkrets, och samtliga valkretsar sammanföras i sex valdistrikt

på sådant sätt, att i möjligaste mån samma antal riksdagsmän inom

hvarje distrikt utses.

Rikets indelning i valdistrikt innehålles i lagen om val till Riksdagens

Första Kammare.

3. För hvarje valkrets väljes efter folkmängden inom dess område

en riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en etthundrafemtiondedel

af rikets folkmängd.

4. För valkrets, som har mindre folkmängd än i mom. 3 sägs,

väljes dock en riksdagsman.

5. Därest det antal riksdagsmän, som med tillämpning af stadgandena

i mom. 3 och 4 bör utses, icke uppgår till etthundrafemtio,

skola, för ernående af detta antal, de valkretsar, hvilkas folkmängd

mest öfverskjuter de tal, som enligt mom. 3 äro bestämmande för riksdagsmännens

antal inom valkretsarne, vara berättigade att hvardera

välja ytterligare en riksdagsman.

6. Det antal riksdagsmän, hvarje valkrets enligt ofvan angifna

grunder äger utse, bestämmes hvart tolfte år af Konungen. Hvad sålunda

bestämmes må dock icke lända till inskränkning i vald riksdagsmans

rätt att under föreskrifven tid utöfva riksdagsmannakallet, i följd

hvaraf nya valkretsar, som, då dylik bestämmelse skall tillämpas, ännu

ej utsett riksdagsman samt gamla valkretsar, för hvilka ökning af antalet

riksdagsmän bör äga rum, icke må komma i åtrij utande af dem

sålunda tillkommande rättighet annat än i den mån ledigheter uppstå i

valkretsar, för hvilka antalet riksdagsmän bör minskas; och skall i afseende

å ordningen för sagda rättighets utöfning de särskilda valkretsarne

emellan gälla till efterrättelse: att nya valkretsar äga företräde

framför äldre; att bland två eller flera nya valkretsar företrädet tillkommer

den, som tidigast utträdt ur landsting; att valkretsar, för hvilka

tillökningen i riksdagsmännens antal är grundad på stadgandena i mom.

3 äga företräde framför valkretsar, för hvilka sådan tillökning härleder

sig från föreskrifterna i mom. 5; att bland sådana valkretsar, hvilka

på grund af stadgandena i mom. 3 äga välja ökadt antal riksdagsmän,

den har företrädet, för hvilken detta antal är störst, eller, om antalet

är lika för två eller flera valkretsar, den bland dem, hvars folkmängd

mest öfverskjuter de tal, som enligt samma mom. äro bestämmande för

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

riksdagsmännens antal inom valkretsarne; att bland sådana valkretsar,

h.vilka jämlikt mom. 5 äga utse ökadt antal riksdagsmän, företrädet

tillkommer den, för hvilken det i samma mom. omnämnda folkmängdsöfverskott

är störst; samt att i de fall, där folkmängdsöfverskottet, såsom

lika stort för två eller flera valkretsar, ej kan tjäna till grund för

bestämmande af företrädet dem emellan, detta skall afgöras genom

lottning inför chefen för justitiedepartementet i närvaro af tre bland

fullmäktige i rikets bank och tre bland fullmäktige i riksgäldskontor.

7. Därest gällande bestämmelser för val af landstingsmän eller

stadsfullmäktige varda förändrade, skola för val af riksdagsmän till

Första Kammaren inom hvarje valkrets utses särskilda, i vallagen närmare

omförmälda korporationer, valda och sammansatta efter de grunder,

som för närvarande äro gällande för val till landsting och stadsfullmäktige.

§ 7.

1. Under det år, då efter det dessa bestämmelser trädt i kraft

nya val till Andra Kammaren första gången äga rum, skola nya val

i hela riket till Första Kammaren förrättas att gälla för en tid, räknad

från och med januari månads början nästpåföljande år,

af inom ett valdistrikt ett år

» inom ett valdistrikt två år

x> inom ett valdistrikt tre år

» inom ett valdistrikt fyra år

» inom ett valdistrikt fem år och

» inom ett valdistrikt sex år.

Ordningsföljden mellan valdistrikten bestämmes genom lottning

inför chefen för justitiedepartementet i närvaro af tre bland fullmäktige

i rikets bank och tre bland fullmäktige i riksgäldskontoret.

2. Sedermera skall inom hvarje valdistrikt förrättas val under

sista året af den valperiod, för hvilken senast verkställda val inom distriktet

gäller.

3. Skall i anledning af uppkommen ledighet i valkrets, för hvilken

antalet riksdagsmän, enligt af Konungen jämlikt § 6 mom. 6 meddelad

bestämmelse, bör minskas, riksdagsman för annan valkrets utses, skall,

där ej på grund af mom. 2 härofvan val samma år verkställas inom

det valdistrikt, sistnämnda valkrets tillhör, sådant utseende afse endast

återstoden af den valperiod, för hvilken senast verkställda val inom

distriktet gäller.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

95

4. Förordnar Konungen nya val, verkställas dessa ofördröjligen

inom hvarje valdistrikt för återstoden af den tid, för hvilken senast

anställda val inom distriktet gäller. Landsting sammanträder, där så

erfordras, till urtima möte.

§ 8.

Val till riksdagsmän i Första Kammaren verkställes i den ordning,

som vallagen bestämmer; och skola valen i alla valkretsar, för hvilka

minst tre riksdagsmän utses, vara proportionella.

§ io.

För den, som blifvit till ledamot i Första Kammaren utsedd, utfärdas

vid valförrättningens slut fullmakt i två exemplar, af hvilka det

ena öfverlämnas åt den valde och det andra insändes till justitiedepartementet.

Fullmakterna, som, när valet verkställts af landsting, underskrifvas

af dess ordförande, med kontrasignation af landstingets sekreterare,

och, då valet skett af stad, undertecknas af stadsfullmäktiges

ordförande jämte två af desse fullmäktige, skola hafva den lydelse, som

i vallagen angifves.

b) Andra Kammaren.

§ 13-

Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal af tvåhundratrettio

väljas för en tid af tre år, räknade från och med januari månads

början året näst efter det, under hvilket valet skett.

§ 14-

1. Hvart och ett af rikets län, till hvilka i fråga om riksdagsmannaval

Stockholms stad är att hänföra, utgör med undantag för de

fall, hvarom nedan förmärs, en valkrets.

2. Stad, hvars folkmängd vid början af andra året före en treårsperiod

uppgår till eller öfverstiger tre tvåhundratrettiondelar af rikets

folkmängd, skall från och med denna treårsperiod utgöra en valkrets.

Inträffar sedermera vid början af andra året före en treårsperiod, att

folkmängden i sådan stad ej längre uppgår till en nittiondel af rikets

folkmängd, skall den stad icke vidare bilda egen valkrets.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

3. Där ett län eller, om en eller flera af ett läns städer, bilda

egna valkretsar, öfriga delen af sådant län till följd af särskilda omständigheter,

såsom ytviddens eller folkmängdens storlek eller samfärdsförhållandena,

finnes lämpligen böra delas, må dylikt län eller

dylik länsdel utgöra flera än en valkrets.

§ 15-

Rikets indelning i valkretsar innehålles i lagen om val till Riksdagens

Andra Kammare.

§ 16-

1. Inom hvarje valkrets väljes, efter folkmängden vid början af

året näst före den treårsperiod, för hvilken valen gälla, en riksdagsman

för hvarje fullt tal, motsvarande en tvåhundratrettiondel af rikets

folkmängd; och skola för ernående af hela antalet tvåhundratrettio

riksdagsmän de valkretsar, hvilkas folkmängd mest öfverskjuter de tal,

som efter hvad nyss är sagdt, äro bestämmande för riksdagsmännens

antal inom valkretsarna, hvar för sig i ordning efter öfverskottens

storlek vara berättigade att välja ytterligare en riksdagsman. Åro

öfverskottstalen lika för två eller flera valkretsar, afgöres, där så är

nödigt, företrädet genom lottning på sätt i § 6 mom. 6 är stadgadt.

Ej må dock i någon valkrets antalet riksdagsmän understiga tre.

2. Det antal riksdagsmän, hvarje valkrets enligt ofvan angifna

grunder äger utse, fastställes af Konungen.

§ 17-

Valrätt tillkommer en hvar välfräjdad svensk man från och med

kalenderåret näst efter det, hvarunder han uppnått tjugufyra års ålder,

dock ej

a) den, som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd;

b) den, som häftar för understöd, hvilket under löpande eller

sistförflutna kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats honom själf,

hans hustru eller minderåriga barn;

c) den, som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat

och kommun, Indika förfallit till betalning under de tre sistförflutna

kalenderåren;

s. 97 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

97

d) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med utgången

af sistförfluten kalenderåret åliggande värnpliktsöfningar.

Närmare bestämmelser rörande tillämpningen af nu stadgade

villkor meddelas i vallagen.

§ 18-

1. Val till riksdagsmän i Andra Kammaren verkställas under

september månad året näst före början af de tre år, för hvilka

valen gälla.

2. Förordnar Konungen nya val, verkställas dessa ofördröjligen

för den återstående tiden.

§ 19.

Valen till Andra Kammaren äro proportionella och omedelbara.

Hvarje röstande äge därvid en röst.

'' Närmare bestämmelser om valen meddelas i vallagen.

§ 20.

Till ledamöter i Andra Kammaren kunna endast utses män, som

vid valtillfället äga valrätt inom den valkrets, för hvilken de väljas.

§ 21.

För eu hvar, som blifvit utsedd till ledamot i Andra Kammaren,

utfärdas ofördröjligen af Konungens befallningshafvande fullmakt i två

exemplar, af hvilka det ena öfverlämnas åt den valde och det andra

insändes till justitiedepartementet, och skola dessa fullmakter hafva den

lydelse, som i vallagen angifves.

§ 22.

Riksdagsman, som för Andra Kammaren vald blifvit, må ej denna

befattning sig undandraga, med mindre han företer giltiga skäl för

afsägelse. Såsom sådana anses:

1) de hinder allmänna lagen upptager såsom laga förfall;

2) ålder öfver 60 år;

Bill. till Biksd. Prat. 1906. 3 Sami. 7 Höft.

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

3) att den valde tillförene såsom riksdagsman bevistat tre lagtima

riksdagar.

Afsägelse af riksdagsmannauppdrag, ehvad den göres vid valtillfälle

eller efteråt, mellan riksdagar, pröfvas af Konungens befallningshafvande.

§ 23-

År någon missnöjd med val till riksdagsman i Andra Kammaren

eller sådan Konungens befallningshafvandes åtgärd, som står i omedelbart

samband med själfva valet, eller vill någon klaga öfver beslut,

hvarigenom af honom gjord afsägelse af riksdagsmannauppdrag ej blifvit

godkänd, må han häröfver hos Konungen anföra besvär. För sådant

ändamål äger klaganden hos Konungens befallningshafvande äska behörigt

protokollsutdrag, livilket inom högst tre dagar därefter bör till klaganden

utlämnas; och skall lian, vid förlust af talan, sist inom tio

dagar efter valförrättningens slut eller, där afsägelse skett senare än

vid valtillfälle, efter erhållen del af Konungens befallningshafvandes

beslut sina till Konungen ställda besvär ingifva till befallningshafvande^

som, på sätt i § 11 stadgas, lämnar vederbörande tillfälle att sig förklara.

Sedan den för förklarings afgifvande bestämda tid tilländalupit,

har Konungens befallningshafvande att besvären jämte alla målet rörande

handlingar ofördröjligen till Konungen insända, hvarefter med målet

vidare så förliålles, som i § 11 sägs.

§ 24.

Hvarje ledamot — — — (lika med nuvarande § 23) — — —

af arfvodet.

c) Gemensamma bestämmelser.

§ 25.

Rösträtt må ej utöfvas af annan valberättigad än den, som vid

valtillfälle personligen sig inställer.

§ 27.

Därest någon varder för samma tid vald till ledamot af bägge

kamrarna eller till ledamot af Första Kammaren för två eller flera val
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

99

kretsar, må på honom ankomma att bestämma, i hvilkendera kammaren

han vill inträda eller för hvilken valkrets han vill anses till riksdagsman

vald. Dock åligger honom att hos Konungens befallningshafvande

i den ort, för hvilken han riksdagsmannanppdrag ej mottager, därom

göra skyndsam anmälan.

§ 28.

Iios Konungen göres af hvardera kammaren anmälan om de ledigheter

inom kammaren, hvilka skola under samma eller innan nästa

riksdag fyllas, hvarefter Konungen anbefaller Dess befallningshafvande

föranstalta, att annan utses i den afgångnes ställe.

Om mellan riksdagar ledighet i någondera kammaren genom ledamots

afgång uppstår, åligger Konungens befallningshafvande, när den

afgångne varit ledamot af Första Kammaren, att om ledigheten göra

anmälan hos Konungen, som förordnar om ny ledamots utseende; och

då den afeångne tillhört Andra Kammaren, att föranstalta om utseende

af annan person i den afgångnes ställe.

§ 37.

Å hvarje lagtima riksdag skola, inom sex dagar efter dess öppnande,

tillsättas: ett konstitutionsutskott, ett statsutskott, ett bevillningsutskott,

ett bankoutskott samt ett lagutskott. Dessa riksdagens ständiga

utskott skola bestå: konstitutionsutskottet af tjugo, statsutskottet af

tjugofyra, bevillningsutskottet af tjugo, bankoutskottet af sexton och

lagutskottet af sexton ledamöter, hvilka hvardera kammaren till halfva

antalet inom sig väljer; ankommande på kamrarnas sammanstämmande

beslut att, när sådant finnes vara af nöden, tillsätta särskildt utskott

för upptagande af fråga, som tillhör ständigt utskotts behandling, så

ock att, därest utskott anmäler behof af förstärkning i ledamöternas

antal, sådant bevilja.

2. Hvardera — — — — — — — — — — inträda.

3. Därest-----------tillsättas.

4. Å urtima — — — — — — — — — — ärenden.

§ 38.

1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grundlagar

och de vallagar, hvarom i § 49 regeringsformen förmäles, samt

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

att hos Riksdagen föreslå de ändringar däruti, dem utskottet anser

högst nödiga eller nyttiga och möjliga att verkställa, så ock att meddela

utlåtande öfver de från kamrarna till utskottet hänvisade grundlags-

och vallagsfrågor.

2. Utskottet — — —---stadgadt.

3. Utskottet — — — -— — proposition.

§ 65.

1. När, i fråga om statsutgifter eller bevillning, med det undantag,

hvarom i § 7 regeringsformen förmärs, eller om reglementariska

föreskrifter för riksbanken, dess inkomster och utgifter, eller om ansvarsfrihet

för fullmäktige i riksbanken, eller om riksgäldskontorets

styrelse och förvaltning, inkomster och utgifter, kamrarne fatta stridiga

beslut, som ej uppå vederbörligt utskotts förslag varda samman]ämkade,

skola bägge kamrarne hvar för sig rösta om de olika beslut, hvari

hvardera förut stannat; kommande den mening, som därvid erhåller de

flesta ledamöters af båda kamrarna sammanräknade röster, att gälla

såsom Riksdagens beslut. För att vid sådan omröstning förekomma

lika antal röster, skall i Ändra Kammaren afläggas och förseglas eu

sedel, hvilken, i händelse de öfrige sammanräknade rösterna utfalla lika,

öppnas och afgör frågan. År pluralitet redan vunnen, bör den aflagda

sedeln ouppbruten genast förstöras.

2. Har i annan fråga än i § 64 eller mom. 1 härofvan omförmäles

ett allenast af den ena kammaren antaget beslut, som vid slutlig

omröstning inom medkammaren omfattats af minst en fjärdedel af hela

antalet ledamöter i sistnämnda kammare, å första riksdag, som efter

förrättade nya val till Andra Kammaren därefter sammanträder, i oförändrad

form såväl antagits af den ena kammaren, som ock i medkammaren

omfattats af nyssnämnda minoritet, och hafva kamrarnes stridande

beslut efter förslag af vederbörligt utskott icke heller då kunnat sammanjämkas,

skola bägge kamrarne hvar för sig, såsom i mom. 1 sägs,

rösta om de olika beslut, hvari de stannat, och gälle därefter såsom

Riksdagens beslut den mening, som erhållit de flesta ledamöters af båda

kamrarna sammanräknade röster.

§ 75.

1. Vid alla val iakttages, att namnsedlarne, så framt de skola

blifva gällande, böra vara enkla, slutna, hoprullade, omärkta och fria

så väl från all tvetydighet i anseende till personernas namn, som från

s. 101 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

101

oriktighet i anseende till deras antal. Mellan personer, som vid val

undfått lika antal röster, skiljes genom lottning, när så erfordras.

2. De i § 37 och § 50 omförmälda val skola vara proportionella,

där ej fråga är om val efter afgången utskottsledamot eller deputerad.

Närmare föreskrifter meddelas i regleraentariska föreskrifterna för

Riksdagen.

Öfvergångsstadgande.

Intill dess nya val i hela riket till Andra Kammaren första gången

förrättas efter utgången af augusti månad 1910, skola i fråga om val

till kammaren tillämpas de före år 1909 i sådant hänseende gällande

stadganden.

Under förutsättning att ofvannämnda förslag till grundlagsändringar

blifva af Riksdagen antagna såsom hvilande, hemställa motionärerna,

att Riksdagen vilie i skrifvelse anhålla det täcktes Kungl. Maj:t

låta utarbeta och till nästa lagtima Riksdag framlägga förslag till vallagar

för val af riksdagsmän till såväl Första som Andra Kammaren

som ock för utskottsval inom Riksdagen, hvilka af ofvannämnda grundlagsändringar

föranledas.

Slutligen hafva motionärerna anhållit, att konstitutionsutskottet

måtte, om det framställda förslaget till grundlagsändringar syntes böra

bifallas, göra de ändringar och tillägg utskottet funne önskvärda.

af herr Petersson och medmotionärer:

att Riksdagen måtte antaga såsom hvilande, för vidare grundlagsenlig

behandling, följande förslag till ändrad lydelse af §§ 31, 49 och

53 regeringsformen samt §§ 6 till och med 10, 13 till och med 25,

27, 28 och 38 riksdagsordningen äfvensom till öfvergångsstadganden

i riksdagsordningen.

Regeringsformen.

§ 31.

Till borgmästaretjänst i stad äge där bosatta och i stadens allmänna

angelägenheter röstberättigade män att föreslå tre behörige personer,

då Konungen en af dem utnämne. På lika sätt förhålles med

rådmans- och magistratssekreteraresysslorna i Stockholm.

Herr Peterssons

m. fl.

motion.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

§ 49.

Riksdagen representerar svenska folket. De rättigheter och åligganden,

som gällande lag tillägger rikets ständer, tillkomma hädanefter

Riksdagen. Den fördelas i två kamrar, Första Kammaren och Andra

Kammaren, hvilkas ledamöter väljas på sätt riksdagsordningen och särskild!

af Konungen och Riksdagen gemensamt stiftad vallag stadga.

Kamrarna — — — — sammankalla.

Hos urtima riksdag-----sammanhang.

o

oo.

Lagtima riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa utskott:

ett konstitutionsutskott, att väcka och upptaga frågor rörande

förändringar i grundlagarne, så ock i vallag, hvarom i 49 § förmäles,

att yttranden däröfver till Riksdagen afgifva, samt att granska de i

statsrådet förda protokoll; ett statsutskott, att utreda — — — — —

kyrkolagarnes förbättring.

A urtima riksdag skola — — — — — förekommande ärenden.

Riksdagsordningen.

§ 6.

1. Första Kammarens ledamöter skola till ett antal af etthundrafemtio

för eu tid af sex år, räknade från och med januari månads

början året näst efter det, under hvilket valet skett, utses af landstingen

och stadsfullmäktige i de städer, som ej i landsting deltaga.

2. Hvarje —--— (lika med nuvarande) — — —--

folkmängd.

3. För — —--— — (lika med nuvarande) — — —--

riksdagsman.

4. Därest — — — — — (lika med nuvarande) —----

riksdagsman.

5. Det antal riksdagsmän, hvarje valkrets enligt ofvan angifna

grunder äger utse, bestämmes hvart femte år af Konungen; dock må

hvad sålunda bestämmes icke lända till inskränkning i vald riksdagsmans

rätt att under föreskrifven tid utöfva riksdagsmannakallet.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

103

6. Valkretsarne i riket indelas efter län, till livilka i fråga om

riksdagsmannaval Stockholms stad är att hänföra, i sex grupper. Denna

indelning innehålles i vallagen.

7. Upphör stad att i landsting deltaga, inträder stadens rätt att

utse riksdagsman, först då nya bestämmelser om riksdagsmännens antal

för de särskilda valkretsarna därefter utfärdas och nya allmänna val

skola ske inom den grupp af valkretsar till hvilken det län, där staden

är belägen, hörer.

8. Åro — — —--(lika med nuvarande mom. 7)---

— — riksgäldskontoret.

§ 7-

1. Inom hvar och en af de sex grupper, i livilka valkretsarne

äro indelade, samt efter den ordning, som i vallagen är mellan grupperna

stadgad, förrättas hvart sjätte år för hvarje valkrets allmänna

val af vederbörande landsting'' och stadsfullmäktige till riksdagsmän i

Första Kammaren för nästföljande sexårsperiod. Valen förrättas af landsting

vid lagtima möte och af stadsfullmäktige vid sammanträde under

september månad.

2. Har Konungen förordnat nya val, förrättas sådana ofördröjligen

inom hvarje valkrets för den tid, som återstår af den för valkretsen

gällande valperiod. Landsting sammanträder för det ändamål, där så

erfordras, till urtima möte.

3. Då riksdagsman utses, väljas ock i enahanda ordning inom

hvarje valkrets lika antal suppleanter. Ordningen suppleanterna emellan

bestämmes sålunda, att tidigare vald suppleant bär företräde framför

senare vald. Åro genom samma val utsedda två eller flera suppleanter,

bestämmes ordningen dem emellan efter deras olika röstetal och vid

lika röstetal genom lottning.

§ »■

Till ledamöter i Första Kammaren och till suppleanter för dem

kunna endast väljas män, som---— (lika med nuvarande § 9)

— — befattning.

§ 9.

Val till Första Kammaren förrättas med slutna sedlar. Skola inom

en valkrets flera ledamöter än en eller flera suppleanter än en utses,

är valet proportionellt, på sätt i vallagen stadgas.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Åro valsedlar till större antal än hälften ogilla och linnes det inverka

på valets utgång'', varde nytt val anställdt.

§ 10.

För--— — — (lika med nuvarande lydelsen af första punkten)

----justitiedepartementet. Fullmakterna underskrifvas, när

valet verkställts af landsting, af dess ordförande, med kontrasignation

af landstingets sekreterare, och, då valet skett af stad, utaf stadsfullmäktiges

ordförande jämte två af desse fullmäktige.

§ 13.

1. Har ledamot i Första Kammaren afgått före utgången af den

tid, för hvilken han blifvit vald, inträder vederbörande suppleant från

den valkrets, den afgångne tillhörde, för den återstående tiden.

2. Afgår riksdagsman för valkrets, som enligt gällande valkretsindelning

icke längre äger att i den afgångnes ställe hafva ledamot i

Första Kammaren, inträder såsom ledamot närmast i tur varande suppleant

från valkrets, som enligt hvad i § 6 mom. 8 sägs är till ökning

i antalet riksdagsmän berättigad. Sådan ledamot innehar sin befattning

till utgången af det år, då nytt allmänt val för nästkommande sexårsperiod

skall äga rum inom den valkrets, där han blifvit till suppleant

vald, eller Konungen förordnar nya val.

3. Skall suppleant inträda såsom ledamot i Första Kammaren

och finnes för vederbörande valkrets vald suppleant icke att tillgå, företages

ofördröjligen val af sådan. Landsting sammanträder för det

ändamål, där så erfordras, till urtima möte.

4. För suppleant, hvilken inträder såsom ledamot i Första Kammaren,

utfärdas fullmakt, när suppleanten utsetts af landsting, af den,

som vid tiden för inträdet är ordförande i landstinget, med kontrasignation

af landstingets sekreterare, och, då valet skett af stad, utaf stadsfullmäktiges

ordförande jämte två af desse fullmäktige.

Öfvergångsstadganden.

1. Riksdagsman i Första Kammaren, som blifvit utsedd för eu

tid af nio år, äger med sin befattning fortfara till utgången af det

kalenderår, under hvilket nio år från valet förflyta.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

105

Då sådan riksdagsman afgår, företages, där så erfordras, af vederbörande

valkrets nytt val af ledamot i Första Kammaren i den afgångnes

ställe för tiden intill utgången af det år, under livilket nytt

allmänt val för nästkommande sexårsperiod skall inom valkretsen hållas.

På samma gång utses suppleant för sådan ledamot.

2. Förordnar Konungen nya val till Första Kammaren, innan

samtliga de sex grupper, i hvilka valkretsarne äro indelade, förrättat

allmänt val för nästföljande sex år, skola de nya valen icke gälla längre

tid än:

för valkretsar, som tillhöra första gruppen, till och med kalenderåret

näst efter det, då valet hålles,

för valkretsar, som tillhöra andra gruppen, till och med andra

kalenderåret efter det, då valet hålles,

för valkretsar, som tillhöra tredje gruppen, till och med tredje

kalenderåret efter det, då valet hålles,

för valkretsar, som tillhöra fjärde gruppen, till och med fjärde

kalenderåret efter det, då valet hålles,

samt för valkretsar, som tillhöra femte gruppen, till och med

femte kalenderåret efter det, då valet hålles.

För valkretsar, som tillhöra sjätte gruppen, gälla valen till och

med sjätte kalenderåret efter det, då valet hålles.

Under kalenderåret närmast före det år, då de af Konungen förordnade

valen sålunda upphöra att gälla, förrättas allmänna val af

vederbörande valkretsar för närmast därefter följande sex år.

b) Andra Kammaren.

§ 14.

Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal af tvåhundratrettio

väljas för en tid af tre år, räknade från och med januari månads

början året näst efter det, under hvilket valet skett.

§ 15-

1. Riket skall vara indeladt i valkretsar, hvilka välja enhvar

minst tre riksdagsmän.

2. Stad, hvars folkmängd vid början af andra året före en treårsperiod

uppgår till eller öfverstiger tre tvåhundratrettiondelar af rikets

Bih. till Riksd. Prof. W06. 3 Sami. 7 Höft. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

folkmängd, skall från och med denna treårsperiod utgöra en valkrets.

Inträffar sedermera vid början af andra året före en treårsperiod, att

folkmängden i sådan stad ej längre uppgår till en nittiondel af rikets

folkmängd, skall den stad icke vidare bilda egen valkrets.

3. Städer inom olika län må bilda en valkrets. Eljest må delar

af ett län icke sammanföras med delar af ett annat län till gemensam

valkrets.

Åger stad, som bildar egen valkrets, att utse flere än åtta riksdagsmän,

må den stad delas i två valkretsar.

4. Rikets indelning i valkretsar innehålles i vallagen.

§ 16-

1. Inom hvarje valkrets väljes, efter folkmängden vid början af

året näst före den treårsperiod, för hvilken valen gälla, en riksdagsman

för hvarje fullt tal, motsvarande en tvåhundra trettiondel af rikets folkmängd;

och skola för ernående af hela antalet tvåhundratrettio riksdagsmän

de valkretsar, hvilkas folkmängd mest öfverskjuter de tal, som,

efter hvad nyss är sagdt, äro bestämmande för riksdagsmännens antal

inom valkretsarna, hvar för sig i ordning efter öfverskottens storlek

vara berättigade att välja ytterligare en riksdagsman. Åro öfverskottstalen

lika för två eller flera valkretsar, afgöres, där så är nödigt, företrädet

genom lottning på sätt i § 6 mom. 8 är stadgadt. Ej må dock

i någon valkrets antalet riksdagsmän understiga tre.

2. Det antal riksdagsmän, hvarje valkrets enligt ofvan angifna

grunder äger utse, fastställes af Konungen.

§ 17.

Valrätt tillkommer enhvar välfrejdad svensk man från och med

kalenderåret näst efter det, hvarunder han uppnått tjugufem års ålder,

dock ej:

a) den, som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd;

b) den, som häftar för understöd, hvilket under löpande eller

sistförflutna kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats honom själf,

hans hustru eller minderåriga barn;

c) den, som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat

och kommun, livilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna

kalenderåren;

s. 107 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

107

d) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med utgången

af sistförflutna kalenderåret åliggande värnpliktsöfningar.

Närmare bestämmelser rörande tillämpningen af nu stadgade villkor

meddelas i vallagen.

§ 18.

1. Val till riksdagsmän i Andra Kammaren verkställas under september

månad året näst före början af de tre år, för hvilka valen gälla.

2. Förordnar Konungen nja val, verkställas dessa ofördröjligen

för den återstående tiden.

§ 19-

Valen till Andra Kammaren äro proportionella och omedelbara.

Hvarje röstande äge därvid lika röst.

Närmare bestämmelser om valen meddelas i vallagen.

§ 20.

Till ledamöter i Andra Kammaren kunna endast utses män, som

vid valtillfället äga välrätt inom den valkrets, för hvilken de väljas,

eller, där fråga är om stad, bestående af två valkretsar, inom någon

af dessa.

§ 21.

För enhvar, som blifvit utsedd till ledamot af Andra Kammaren,

utfärdas ofördröjligen af Konungens befallningshafvande fullmakt i två

exemplar, af hvilka det ena öfverlämnas åt den valde och det andra

insändes till justitiedepartementet.

§ 22.

Riksdagsman, som för Andra Kammaren vald blifvit, må ej denna

befattning sig undandraga, med mindre han företer giltiga skäl för

.afsägelse. Såsom sådana anses:

1) de hinder, allmänna lagen upptager såsom laga förfall;

2) ålder öfver 60 år;

3) att den valde tillförene såsom riksdagsman bevistat tre lagtima

riksdagar.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Afsägelse af riksdagsmannauppdrag, ehvad den göres vid valtillfälle

eller efteråt, mellan riksdagar, pröfvas af Konungens befallningshafvande.

§ 23.

År någon missnöjd med val till riksdagsman i Andra Kammaren

eller sådan Konungens befallningshafvandes åtgärd, som står i omedelbart

samband med själfva valet, eller vill någon klaga öfver beslut,

hvarigenom af honom gjord afsägelse af riksdagsmannauppdrag ej

blifvit godkänd, må han häröfver hos Konungen anföra besvär. För

sådant ändamål äger klaganden hos Konungens befallningshafvande

äska behörigt protokollsutdrag, hvilket inom högst tre dagar därefter

bör till klaganden utlämnas; och skall han, vid förlust af talan, sist

inom tio dagar efter valförrättningens slut eller, där afsägelse skett

senare än vid valtillfälle, efter erhållen del af Konungens befallningshafvandes

beslut sina till Konungen ställda besvär ingifva till befallningshafvande^

som, på sätt i § 11 stadgas, lämnar vederbörande tillfälle

att sig förklara. Sedan den för förklarings afgifvande bestämda tid

tilländalupit, har Konungens befallningshafvande att besvären jämte alla

målet rörande handlingar ofördröjligen till Konungen insända, hvarefter

med målet vidare så förhålles, som i § 11 sägs.

§ 24.

Hvarje ledamot — — — (lika med nuvarande § 23)----

af arfvodet.

c) Gemensamma bestämmelser.

§ 25.

Rösträtt må ej utöfvas af annan valberättigad än den, som vid

valtillfälle personligen sig inställer.

§ 27.

Därest någon varder för samma tid vald till ledamot af bägge

kamrarna eller till ledamot af Första Kammaren för två eller flera val
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

109

kretsar, må på honom ankomma att bestämma, i hvilkendera kammaren

han vill inträda eller för hvilken valkrets han vill anses till riksdagsman

vald. Dock åligger honom att hos Konungens befallningshafvande

i den ort, för hvilken han riksdagsmannauppdrag ej mottager, därom

göra skyndsam anmälan.

§ 28.

Hos Konungen göres af hvardera kammaren anmälan om de ledigheter

inom kammaren, hvilka skola under samma eller innan nästa riksdag

fyllas, hvarefter Konungen anbefaller dess befallningshafvande

föranstalta, att annan utses i den afgångnes ställe.

Om mellan riksdagar ledighet i någondera kammaren genom

ledamots afgång uppstår, åligger Konungens befallningshafvande att

föranstalta om utseende af annan person i den afgångnes ställe.

§ 38.

1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grundlagar

och vallag, hvarom i § 49 regeringsformen förmäles, samt att

hos Riksdagen föreslå de ändringar däruti, dem utskottet anser högst

nödiga eller nyttiga och möjliga att verkställa, så ock att meddela

utlåtande öfver de från kamrarna till utskottet hänvisade grundlagsoch

vallagsfrågor.

2. Utskottet — — — stadgadt.

3. Utskottet — — — — proposition.

Öfvergångsstadgande.

Intill dess nya val i hela riket till Andra Kammaren första gången

förrättas efter utgången af augusti månad 1910, skola i fråga om val

till kammaren tillämpas de före år 1909 i sådant hänseende gällande

stadganden.

Vid motionen finnes såsom bilaga fogadt följande

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Förslag

till

Lag om val till Riksdagen.

I. Val till Riksdagens Första Kammare.

1 kap.

Om grupper af valkretsar och val till Första Kammaren.

1 §•

För valen af Första Kammarens etthundrafemtio ledamöter indelas

rikets län, till hvilka i fråga om riksdagsmannaval Stockholms stad klätt

hänföra, i följande sex grupper:

a) första gruppen: Stockholms stad, Stockholms län, Södermanlands

län, Gäfleborgs län;

b) .andra gruppen: Uppsala län, Östergötlands län, Norrköpings

stad, Jönköpings län, Kronobergs län, Gottlands län;

c) tredje gruppen: Kalmar läns norra landstingsområde, Kalmar

läns södra landstingsområde, Blekinge län, Kristianstads län, Hallands

län, Göteborgs stad;

d) fjärde gruppen: Malmöhus län, Malmö stad, Göteborgs och

Bohus län, Skaraborgs län;

e) femte gruppen: Ålfsborgs län, Värmlands län, Örebro län,

Västmanlands län; och

d) sjätte gruppen: Kopparbergs län, Gäfle stad, Västernorrlands

län, Jämtlands län, Västerbottens län, Norrbottens län.

Allmänna val till Riksdagens Första Kammare hållas inom de till

första gruppen hörande valkretsar det år, då denna lag träder i kraft,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

in

inom andra gruppens valkretsar året därefter, inom tredje gruppens

valkretsar andra året därefter, inom fjärde gruppens valkretsar tredje

året därefter, inom femte gruppens valkretsar fjärde året därefter och

inom sjätte gruppens valkretsar under femte året efter det, då denna

lag blifvit gällande.

Förordnar Konungen nya val, hållas dessa ofördröjligen inom alla

valkretsar.

2 §•

Valen ske särskild! för ledamot och särskild! för suppleant. Hvarje

röstande äger lika röst.

3 §•

Afser valet endast en person, är den, som erhållit flere godkända

röster än någon annan, lagligen vald; och skilje lotten mellan dem, som

erhållit lika röstetal.

4 §•

Skola två eller flere personer väljas, är valet proportionellt.

A röstsedel må härvid upptagas lika många eller färre namn än

det antal, som skall väljas.

Har den väljande understrukit något eller några af de å röstsedeln

upptagna namnen, skall vid röstsammanräkningen företräde, på

sätt i 6 § sägs, tilldelas namn, som är understruket. 6

6 §■

Ogiltig är röstsedel:

till hvilken användts annat än hvitt papper;

å hvilken finnes något kännetecken, som kan antagas vara med

afsikt där anbragt;

af hvilken ej fullt tydligt framgår, hvilken eller hvilka som därmed

afses;

hvilken upptager flere namn, än valet afser platser.

Innehåller röstsedel namn å någon, som icke är valbar, gälle dock

röstsedeln i fråga om annat namn, som finnes där upptaget.

När på grund af ogillande af röstsedlar nytt val skall ske, därom

stadgas i riksdagsordningen.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

6 §■

Afser valet att besätta flera platser, skola för bestämmande al

valets utgång- lika många sammanräkningar af rösterna ske som det

antal personer, livilket skall väljas.

Vid den första sammanräkningen upptages enhvar godkänd röstsedel

såsom eu röst och skall den, som vid denna sammanräkning erhållit

de flesta rösterna, anses vald. Hafva två eller flere erhållit lika

röstetal, skilje lotten dem emellan.

Vid därpå följande sammanräkningar skola röstsedlarne upptagas

såsom en liel röst eller en bråkdel af en röst, sålunda att röstsedel,

som icke innehåller namn på någon, hvilken redan är vald, räknas såsom

eu hel röst, men röstsedel, hvilken innehåller namnet å en redan vald

person, räknas såsom en half röst, röstsedel, hvilken innehåller namn

å två redan valde personer, såsom en tredjedels röst o. s. v.

Åro i röstsedel ett eller flera namn understrukna, skall hänsyn

tagas till icke understruket namn först sedan alla de, hvilkas namn

understrukits, förklarats valda.

Vid de sammanräkningar af röstsedlarna, som ske efter första

sammanräkningen, ordnas först valsedlarna eftersom de gälla såsom en

hel, en half, en tredjedels eller annan bråkdel af en röst. Därefter

räknas rösterna för hvarje grupp särskildt och utföras röstetalen för

hvarje namn i hela och hundradedels röster. En half röst räknas härvid

till femtio hundradedelar, en tredjedels röst till trettiotre hundradedelar,

två tredjedels röst till sextiosju hundradedelar o. s. v. på sätt

här bifogade tabell närmare utvisar.

Slutligen sammanräknas för hvarje person hela och hundradedels

röster och anses den, som erhållit högsta röstetalet, vald. Vid lika

röstetal afgöres företrädet genom lottning. 7

7 §•

Öfver hvad vid valförrättning förekommit föres protokoll, som i

föreskrifven ordning justeras. De afgifna valsedlarna skola af valets

förrättare inläggas under försegling och förvaras, till dess valets giltighet

vederbörligen afgjorts.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

113

3 §•

Fullmakt för vald riksdagsman, som i Riksdagen inträder, skall

hafva denna lydelse:

»1 kraft af det riksdagsmannaval, som af N. N. landsting (stadsfullmäktige

i N. N. stad) blifvit den .......................................... förrättadt,

varder N. N. härigenom befullmäktigad att för tiden från och med

den ................................................... till och med utgången af år......... vara

ledamot af Riksdagens Första Kammare.» Ort och tid.

II. Val till Riksdagens Ändra Kammare.

2 kap.

Valkretsar för val till Andra Kammaren.

9 §.

För valen af Andra Kammarens tvåhundratrettio ledamöter indelas

riket i sextio valkretsar, nämligen:

1. Stockholms stads första valkrets, innefattande Nikolai, Klara,

Kungsholms, Katarina och Maria territoriella församlingar.

2. Stockholms stads andra valkrets, innefattande stadens återstående

del.

3. Stockholms läns södra valkrets, innefattande Södertörns domsaga,

Färentuna och Sollentuna härad, Danderyds och Värmdö skeppslag

samt Södertälje och Vaxholms städer.

4. Stockholms läns norra valkrets, innefattande återstående del

af länet.

5. Uppsala läns valkrets.

6. Södermanlands läns norra valkrets, innefattande Lifgedingets

domsaga, samt städerna Eskilstuna, Torshälla, Strängnäs och Mariefred.

7. Södermanlands läns södra valkrets, innefattande återstoden

af länet.

8. Östergötlands läns norra valkrets, innefattande Finspånga

läns domsaga, Björkekinds m. fl. härads domsaga utom Östra Eneby

och Borgs landskommuner, Hammarkinds m. m. domsaga, Aska härad

samt Söderköpings och Motala städer.

Bill. till Riksd. Prof. 1906. 3 Samt. 7 Höft.

15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

9. . Norrköpings och Linköpings städers valkrets, innefattande

Norrköpings stad med Östra Eneby och Borgs landskommuner samt

Linköpings stad.

10. Östergötlands läns södra valkrets, innefattande återstoden

af länet.

IL Jönköpings läns östra valkrets, innefattande Norra och Södra

Vedbo, Östra härads och Västra härads domsagor samt Eksjö stad.

12. Jönköpings läns västra valkrets, innefattande återstoden

af länet.

13. Kronobergs läns östra valkrets, innefattande Östra Värends

och Mellersta Värends domsagor samt Växjö stad.

14. Kronobergs läns västra valkrets, innefattande länets återstående

del.

15. Kalmar läns norra valkrets, innefattande Tjusts domsaga,

Sevede härad samt Västerviks och Vimmerby städer.

16. Kalmar läns mellersta valkrets, innefattande Tunaläns härad,

Aspelands och Handbörds samt Norra Möre och Stranda domsagor

äfvensom städerna Kalmar och Oskarshamn.

17. Kalmar läns södra valkrets, innefattande återstoden af länet.

18. Gottlands läns valkrets.

19. Blekinge läns valkrets.

20. Kristianstads läns sydöstra valkrets, innefattande Villands

härad, Gärds och Albo samt Ingelstads och Järestads domsagor äfvensom

städerna Kristianstad och Simrishamn.

21. Kristianstads läns nordvästra valkrets, innefattande återstoden

af länet.

22. Malmöhus läns norra valkrets, innefattande Luggude domsaga

och Rönnebergs härad.

23. Malmöhus läns mellersta valkrets, innefattande Onsjö, Harjagers

och Torna härad samt Färs och Frosta domsagor.

24. Malmöhus läns södra valkrets, innefattande återstoden af

länets landsbygd samt staden Skanör med Falsterbo.

25. Malmöhus läns landstingsområdes stadsvalkrets, innefattande

städerna Hälsingborg, Landskrona, Lund, Ystad och Trelleborg.

26. Malmö städs valkrets.

27. Hallands läns norra valkrets, innefattande Hallands läns norra

och Hallands läns mellersta domsagor samt städerna Kungsbacka, Varberg

och Falkenberg.

28. Hallands läns södra valkrets, innefattande återstoden af länet.

29. Göteborgs och Bohus läns norra valkrets, innefattande Norr
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7. 115

vikens och Snnnervikens domsagor samt städerna Strömstad, Lysekil

och Uddevalla.

30. Göteborgs och Bohus läns södra valkrets, innefattande återstoden

af länets landstingsområde.

31. Göteborgs stads valkrets.

32. Ålfsborgs läns norra valkrets, innefattande Nordals, Sundals

och Valbo samt Tössbo och Vedbo domsagor äfvensom staden Åmål.

33. Ålfsborgs läns mellersta valkrets, innefattande Flundre in. fl.

härad och Vätte m. fl. härads domsagor, Gäsene härad samt Vänersborgs

och Alingsås städer.

34. Ålfsborgs läns södra valkrets, innefattande återstoden af länet.

35. Skaraborgs läns norra valkrets, innefattande Norra Vadsbo

och Södra Vadsbo domsagor, Kinne härad och staden Mariestad.

36. Skaraborgs läns östra valkrets, innefattande Vartofta och

Frökinds samt Gudhems och Kåkinds domsagor, Vilske och Valle härad

samt städerna Sköfde, Hjo och Falköping.

37. Skaraborgs läns västra valkrets, innefattande återstoden

af länet.

38. Värmlands läns norra valkrets, innefattande Ålfdals härad

och Fryksdals domsaga.

39. Värmlands läns östra valkrets, innefattande Östersysslets

domsaga, Nyeds, Kils och Karlstads härad samt städerna Karlstad,

Kristinehamn och Filipstad.

40. Värmlands läns västra valkrets, innefattande återstoden

af länet.

41. Örebro läns bergslags valkrets, innefattande Nora domsaga,

Nya Kopparbergs samt Lindes och Ramsbergs bergslag äfvensom städerna

Nora och Lindesberg.

42. Närkes östra valkrets, innefattande Fellingsbro, Glanshammars,

Örebro och Askers härad samt Örebro stad.

43. Närkes västra valkrets, innefattande återstoden af Örebro län.

44. Västmanlands läns södra valkrets, innefattande Västmanlands

södra och Västmanlands västra domsaga samt städerna Västerås, Köping

och Arboga.

45. Västmanlands läns norra valkrets, innefattande återstoden

af länet.

46. Kopparbergs läns östra valkrets, innefattande Hedemora domsaga,

Fakt domsagas norra tingslag samt städerna Falun och Hedemora.

47. Kopparbergs läns västra valkrets, innefattande Västerbergslags

samt Nås och Malungs domsagor, Falu domsagas södra tingslag och

staden Säter.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

48. Kopparbergs läns norra valkrets, innefattande återstoden

af länet.

49. Gästriklands valkrets, innefattande Gästriklands domsaga och

Gäfle stad.

50. Hälsinglands södra valkrets, innefattande södra Hälsinglands

domsaga och Söderhamns stad.

51. Hälsinglands norra valkrets, innefattande återstoden af Gäfleborgs

län.

52. Medelpads valkrets, innefattande Medelpads västra och Medelpads

östra domsagor samt Sundsvalls stad.

53. . Ångermanlands södra valkrets, innefattande Säbrå och Gudmundrå

tingslag, Ångermanlands mellersta och Ångermanlands västra

domsagor samt Härnösands stad.

54. Ångermanlands norra valkrets, innefattande återstoden af länet.

55.. Jämtlands läns södra valkrets, innefattande Jämtlands östra

och Härjedalens domsagor samt Östersunds stad.

56. Jämtlands läns norra valkrets, innefattande återstoden af länet.

57. Västerbottens läns södra valkrets, innefattande Västerbottens

södra och Västerbottens västra domsagor samt Umeå stad.

58. Västerbottens läns norra valkrets, innefattande återstoden

af länet.

59. Norrbottens läns södra valkrets, innefattande Piteå och

Luleå domsagor samt Piteå och Luleå städer.

60. Norrbottens läns norra valkrets, innefattande återstoden

af länet.

3 kap.

Om valdistrikt och om valnämnd för val till Andra Kammaren.

10 §.

Inom de särskilda valkretsarna förrättas valen i allmänhet kommunvis.

, och hvarje kommun bildar då ett valdistrikt; men kommun, som till

följd af folkmängdens storlek, samfärdsförhållandena eller andra orsaker

finnes icke lämpligen höra utgöra ett enda valdistrikt, må på därom

gjord framställning efter beslut af Konungens befallningshafvande i

länet delas i två eller flera valdistrikt.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

117

11 §•

När förslag om en kommuns delande i skilda valdistrikt eller om

ändring i redan skedd indelning hos Konungens befallningshafvande

väckes, varde yttrande däröfver affordradt kommunalstämma på landet

samt stadsfullmäktige och magistrat i stad. Skall kommun på landet

delas, bör därvid iakttagas, att delar af samma by eller hemman ej

utan synnerliga skäl förläggas till olika valdistrikt. Beslut om distriktsindelning

skall af Konungens befallningshafvande kungöras, men beslutet

träder, sedan det blifvit gällande, ej .i tillämpning förrän i afseende å

det val, som näst efter ingången af det följande året skall enligt 18 §

1 mom. riksdagsordningen förrättas.

12 §.

Höra delar af samma kommun till olika valkretsar, bildar hvarje

del ett valdistrikt.

13 §.

För hvarje valdistrikt å landet skall finnas en valnämnd af fem

inom distriktet boende personer. Ordförande i denna nämnd jämte

suppleant för honom förordnar Konungens befallningshafvande årligen

före februari månads utgång. De fyra ledamöterna jämte två suppleanter

väljas å första ordinarie kommunalstämma hvarje år i den ordning, som

om nämndemansval är stadgadt. Det åligger kommunalstämmans ordförande

att ofördröjligen utan lösen låta tillställa enhvar af de valda

ledamöterna och suppleanterna i valnämnden ett utdrag af stämmoprotokollet,

i hvad dem rörer. Om de personers namn och bostad, som

blifvit till ordförande och suppleant för honom utsedda, låter Konungens

befallningshafvande i länskungörelserna meddela underrättelse. 14 * *

14 §.

De åligganden, som på landet tillhöra valnämnd eller dess ord
förande,

fullgöras i stad af magistraten.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

4 kap.

Om röstlängd för val till Andra Kammaren.

15 §.

För hvarje valdistrikt skall röstlängd upprättas på landet och i

stad, där magistrat ej linnes, af den tjänsteman, som verkställer debitering

af utskylderna till kronan, samt i annan stad af magistraten

eller, där särskilda tjänstemän äro för nämnda debitering förordnade,

af dessa under magistratens inseende.

16 §.

Röstlängd upprättas före den 1 juli hvarje år och skall efter

mantalslängden för samma år upptaga alla manliga invånare inom valdistriktet,

hvilka vid årets början uppnått tjugufem års ålder. Enhvar

sådan person, om hvilken upplysning ej vinnes, att han den 15 juni

brister i något af hvad lag stadgar såsom villkor för rösträtt, antecknas

i längden såsom röstberättigad; dock att den, som icke vant i kommun

mantalsskrifven å sådan tid, att han under sistförfluten året skolat därstädes

erlägga utskylder, ej må upptagas såsom röstberättigad med

mindre af tillgängliga handlingar framgår eller eljest styrkes, att honom

i hans mantalsskrifningsort påförda, sistnämnda år till betalning förfallna

utskylder blifvit erlagda eller att han icke detta år haft att erlägga

några sådana utskylder.

Närmare föreskrifter i afseende å röstlängdens upprättande så ock

om skyldighet för vederbörande myndigheter att lämna erforderliga

uppgifter till införande i längden meddelas af Konungen. 17 * *

17 §•

Senast den 1 juli skall röstlängd vara afsänd eller aflämnad för

landet till ordförande i valnämnden och i stad till magistraten, där

denne ej själf verkställt upprättandet.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

119

18 §.

Från och med den 3 till och med den 9 juli skall röstlängden

vara å lämpligt ställe inom valdistriktet under behörig tillsyn framlagd

för granskning. Det åligger valnämndens ordförande eller magistraten

att ej mindre senast den 25 juni kungöra, på sätt här nedan i 19 §

sägs, tid och ställe för framläggandet än äfven ofördröjligen efter

röstlängdens mottagande till enhvar i röstlängden upptagen person,

som däri icke antecknats såsom röstberättigad, härom med allmänna

posten sända underrättelse med angifvande af den eller de omständigheter,

på grund hvaraf han från rösträtt uteslutits.

Till dem, Indika åtnjuta fattigunderstöd eller sakna stadigt hemvist,

vare dock ej nödigt att sända underrättelse, som ofvan sägs.

I kungörelse samt underrättelse, hvarom i denna § förmäles, skall

jämväl intagas tiden, inom hvilken anmärkning mot röstlängd för att

upptagas till pröfning bör, jämlikt 20 § här nedan, vara till valnämndens

ordförande eller magistraten inlämnad, samt tid och ställe för

pröfning enligt 23 § af sålunda gjorda anmärkningar.

19 §.

Kungörelse samt underrättelse, hvarom i 18 § förmäles, skola

afmattas enligt formulär 1 och 2 vid denna lag. Blanketter till nämnda

underrättelse tillhandahållas vederbörande af Konungens befallningshafvande.

Nämnda kungörelse skall uppläsas i kyrkan; varde ock, där så

kan ske, i ortstidningar införd. 20 21

20 §.

Vill någon, hvilken rösträtt enligt längden ej tillkommer, för sig

påstå sådan rätt, eller anser någon, att annan icke må vara däri upptagen

såsom röstberättigad, äger han att sina anmärkningar, skriftligen

alfattade och åtföljda af de bevis han vill åberopa, ingifva till valnämndens

ordförande eller magistraten sist den 15 juli före klockan

tolf på dagen.

21 §.

Har i rätt tid anmärkning af någon gjorts därom, att annan i

röstlängden upptagits såsom röstberättigad, skall därom till denne af

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

valnämndens ordförande eller magistraten ofördröjligen med allmänna

posten sändas underrättelse med angifvande af dagen för anmärkningens

pröfning. Blanketter till sådan underrättelse, alfattade i öfverensstämmelse

med formulär 3 vid denna lag, skola af Konungens befallningshafvande

hållas vederbörande till hända.

22 §.

Varder anmärkning ej ingifven inom föreskrifven tid, kommer

den ej under pröfning.

23 §.

Den 25 juli eller, om söndag då infaller, nästa dag sammanträder

på landet för hvarje valdistrikt valnämnden för pröfning af de mot

röstlängden framställda anmärkningar, som i rätt tid ingifvits. Samma

lag vare i stad för magistraten, dock att sammanträde, som skulle hållas

å måndag, i stället äger rum nästa dag. Sammanträdet, som är offentligt,

skall börja klockan 10 förmiddagen.

Sedan vid sammanträdet tillfälle lämnats till bemötande af gjorda

anmärkningar med rätt för dem, hvikas rösträtt blifvit enligt 20 § bestridd,

att åberopa jämväl omständigheter, som inträffat efter den 15

juli, skall valnämnden eller magistraten öfver alla i behörig tid framställda

anmärkningar omedelbart eller senast dagen efter slutad förhandling

afkunna beslut, som, med angifvande i korthet af skälen därför,

intagas i det vid sammanträdet förda protokoll.

I röstlängden införas de rättelser, som af dessa beslut föranledas.

Röstlängden, sålunda rättad, underskrifves af valnämnden eller

magistraten, hvarefter längden jämte protokollet och alla dithörande

handlingar ofördröjligen insändas till Konungens befallningshafvande

i länet.

24 §.

Har anmärkning mot röstlängden ej inom behörig tid framställts,

varde intyg därom af valnämndens ordförande eller magistraten tecknadt

å längden, som därefter insändes till Konungens befallningshafvande

i länet.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

121

25 §.

1. Vill någon klaga öfver beslut, som i 23 § sägs, göre det

medelst besvär, som ingifvas till Konungens befallningshafvande i länet

före klockan tolf å tionde dagen från den dag, då beslutet afkunnades.

2. Afse besvären annan än klaganden, skola de ingifvas i två

exemplar; och vare i sådant fall klaganden skyldig att genast åter uttaga

det ena exemplaret af besvärshandlingarna och honom, det vederbör,

det tillställa samt inom den tid af minst två, högst fjorton dagar,

som Konungens befallningshafvande efter omständigheterna i hvarje

särskildt fall bestämmer, till Konungens befallningshafvande inkomma

med bevis om dagen för delgifningen.

26 §.

Ingifvas ej besvären inom föreskrifven tid, eller inkommer ej bevis,

som i 25 § 2 mom. sägs, inom därför bestämd tid, varda besvären

ej upptagna till pröfning.

27 §.

Har före utgången af den för ingifvande af delgifningsbevis bestämda

tid klaganden låtit besvärshandlingarna tillställas honom, som

vederbör, äge denne att inom den tid af minst två, högst fjorton dagar,

som Konungens befallningshafvande utsätter, räknad från dagen för

handlingarnes delgifning, till Konungens befallningshafvande inkomma

med förklaring.

28 §.

Hvad i afseende å besvärshandlingars delgifning och ingifvande

af bevis därom samt förklarings afgifvande bör iakttagas så ock påföljden

för försummelse att i rätt tid inkomma med delgifningsbevis

skall tecknas på besvärsskriften.

29 §.

Så snart inkommet besvärsmål är i skick att kunna afgöras, teckne

Konungens befallningshafvande å besvärshandlingarne, som ej må till

part återställas, sitt utslag och införe i röstlängden de rättelser, som

däraf föranledas.

Bih. till Biksd. Prof. 1906. 3 Samt. 7 Hälft.

16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

SO §.

Öfver Konungens

annat än i sammanhang med besvär öfver själfva valet.

32 §.

När röstlängd, enligt hvad ofvan sägs, blifvit i föreskrifven ordning

framlagd och anmärkning däremot ej förekommit eller beslut i

anledning af framställd anmärkning gifvits och behörig rättelse i längden

gjorts, lände den röstlängd vid de riksdagsmannaval, som därefter hållas,

till ovillkorlig efterrättelse, intill dess ny röstlängd på enahanda sätt

kommit till stånd; dock att, där på besvär öfver riksdagsmannaval röstlängden

i någon del förklarats felaktig, behörig rättelse däri af Konungens

befallningshafvande verkställes.

5 kap.

Om kungörande och förrättande af val till Andra Kammaren.

33 §.

När val till Andra Kammaren skall äga rum, låter Konungens

befallningshafvande därom i god tid förut utgå kungörelse, som uppläses

i kyrkorna och införes i den eller de ortstidningar, däri Konungens

befallningshafvandes tillkännagifvanden vanligen intagas. I denna

kungörelse upptages antalet af dem, som skola väljas inom valkretsen,

och utsattes, utom valdagen, valstället inom hvarje valdistrikt samt ticl

och ställe för rösternas sammanräknande.

Utgöres valkrets af städer inom olika län, titfärdas kungörelsen

gemensamt af Konungens befallningshafvande i dessa län.

34 §.

Valet sker på landet inför den i 13 § omförmälda valnämnd och

i stad inför magistraten.

Själfva valet och den slutliga röstsammanräkningen utgöra särskilda

valhandlingar.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

123

35 §.

Röstlängden för hvarje valdistrikt skall genom Konungens befallningshafvandes

i länet försorg tillställas vederbörande ordförande vid

valförrättningen i god tid före valdagen.

36 §.

Valet äger ruin inför öppna dörrar. Ej må därvid tal hållas,

eller tryckta eller skrifna upprop till de väljande tillåtas inom vallokalen.

Det åligger de närvarande att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,

som valmyndigheten för ordningens upprätthållande och valförrättningens

behöriga fortgång finner skäl meddela. Uppstår oordning,

som ej kan afstyras, äge valmyndigheten att afbryta förrättningen.

I vallokal skall exemplar af denna lag finnas anslaget.

37 §.

Valet skall börja klockan 9 förmiddagen och fortgå till klockan

2 eftermiddagen samt därefter fortsättas å landet från klockan 6 till

klockan 8 och i stad från klockan 5 till klockan 9 eftermiddagen.

Hvad nu är stadgadt utgöre ej hinder för valmyndigheten att för

valdistrikt, där så finnes nödigt, utsträcka valtiden.

I hvarje fall skall dock, där allmän gudstjänst å valdagen hålles

inom valdistriktet, uppehåll göras å den tid gudstjänsten pågår.

38 §.

Röstsedel må ej lyda å flera, men väl å färre namn än det antal,

som skall väljas.

Valman äger understryka ett eller flera af röstsedelns namn; och

skall vid röstsammanräkningen företräde, på sätt i 52 § här nedan sägs,

gifvas sålunda understruket namn.

39 §.

Vid valet skola begagnas röstsedlar af hvitt papper utan kännetecken.

De aflämnas i kuvert af ogenomskinligt papper, lika till storlek

och beskaffenhet, hvilka vid förrättningen tillhandahållas.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Konstitutionsutskottets Utlåtande N;o 7.

Innan valkuvert utlämnas, skall valmyndigheten därå låta intrycka

en stämpel, utvisande det valdistrikt, där förrättningen äger rum.

Omedelbart före röstningens början skall ordföranden visa de

närvarande, att valurnan är tom.

40 §.

Enhvar, som anmäler sig till valet, erhåller vid valbordet ett

valkuvert.

I vallokalen skola till lämpligt antal finnas afskilda platser, afsedda

att möjliggöra för enhvar att med valhemlighetens bevarande

kunna inlägga en röstsedel i kuvertet äfvensom att med penna, som

där hålles för de röstande tillgänglig, kunna stryka under namn å röstsedeln.

För sådant ändamål skola dessa platser vara inrättade med

skärmar eller annat dylikt, dock så anordnad^ att för såväl valmyndigheten

som allmänheten är synligt, när en plats är upptagen; och åligger

det valmyndigheten att vaka öfver att valmans förehafvande där ej mi

af någon kunna iakttagas.

Efter det valmannen vid någon af omförmälda särskilda platser

inlagt sin röstsedel i kuvertet och tillslutit detsamma, öfverlämnar han

utan dröjsmål personligen kuvertet till ordföranden. Sedan denne förvissat

sig om, att den, som vill rösta, är i röstlängden upptagen såsom

röstberättigad, och tillsett, att kuvertet är behörigen stämpladt men

eljest på utsidan omärkt, nedlägger ordföranden kuvertet i valurnan, i

sammanhang hvarmed i röstlängden vid den röstandes namn göres anteckning,

att rösträtten utöfvats.

41 §.

Valman, som på grund af kroppsligt fel är oförmögen att i föreskrifven

ordning afgifva sin röst, äge att till biträde vid röstningen

anlita den, han själf därtill utser.

42

Ej må någon i annan ordning, än nu är sagd, sin rösträtt utöfva.

Valkuvert, som saknar behörig stämpel eller är å utsidan märkt

med annat kännetecken, värde ej mottaget.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

125

43 §.

Då uppehåll i valförrättningen sker, skall valurnan omsorgsfullt

förseglas under minst två närvarandes sigill samt därefter sättas i säkert

förvar; och bör, innan förseglingen vid förrättningens fortsättande

borttages, ordföranden inför öppna dörrar förvissa sig om, att sigillen

äro obrutna.

44 §.

De valmän, som vid det klockslag, då uppehåll i valet göres eller

valet skall sluta, äro tillstädes i vallokalen eller, om utrymme där

saknas, å anvisad plats därintill men ej då hunnit deltaga i valet, äga

rätt att aflämna sina röstsedlar.

45 §.

När alla, som vid det för valförrättningens slut fastställda klockslag

äga tillträde till valet, aflämnat sina röstsedlar, förklarar ordföranden

röstningen afslutad.

Omedelbart därefter uttagas röstsedlarna ur valurnan och räknas

oöppnade. I det protokoll, som i öfverensstämmelse med det vid denna

lag fogade formulär 4 med därå gjorda anvisningar skall föras vid

förrättningen, antecknas antalet afgifna röstsedlar. Jämväl räknas och

upptages i protokollet antalet af de personer, som enligt anteckningarna

i röstlängden deltagit i valet.

De vid valet afgifna röstsedlarna inläggas härefter i ett hållfast

omslag, som omsorgsfullt förseglas under minst tre närvarandes sigill.

De sålunda åsätta sigillen skola jämväl i protokollet aftryckas.

46 §.

Sedan valprotokollet upplästs och dess riktighet bekräftats af ordföranden

och två af de närvarande, afslutas förrättningen med tillkännagifvande,

att röstsammanräkningen verkställes å tid och ställe, som

därtill blifvit utsatt.

Valnämnden eller magistraten insänder därefter ofördröjligen till

Konungens befallningshafvande i länet röstsedlarne och valprotokollet

jämte röstlängden.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Utgöra städer i olika län en valkrets, insändas röstsedlar och

valprotokoll till Konungens befallningshafvande i det län, där den stad,

som äger största folkmängden, är belägen.

6 kap.

Om sammanräkning af rösterna samt kungörande af valets utgång

vid val till Andra Kammaren.

47 §.

Å utsatt tid och ställe verkställes af Konungens befallningshafvande

sammanräkning af de vid valet afgifna röster. Sammanräkningen

sker inför öppna dörrar. Såsom vittnen höra därvid deltaga de personer,

Konungens befallningshafvande därtill utser.

Utgöra städer inom olika län en valkrets, sker sammanräkningen

inför Konungens befallningshafvande i det län, där den stad, som äger

största folkmängden, är belägen.

48 §.

Protokollen öfver röstningen granskas hvar för sig, och sigillen

å omslaget till de vid hvarje protokoll fogade röstsedlar jämföras med

de sigill, som äro å protokollet aftrycka. Förekommer därvid ej skälig

anledning, att omslaget efter tillslutningen blifvit öppnadt, brytes förseglingen.

I annat fall lämnas omslaget orubbadt, och de däri inneslutna

röstsedlar inverka ej på valet.

49 §.

Ej må valets afsilande uppehållas häraf, att protokoll och röstsedlar

icke inkommit från alla valdistrikt.

50 §.

Efter det röstsedlarna från de särskilda valdistrikten öppnats och

granskats, meddelar Konungens befallningshafvande de beslut, hvartill

röstsedlarne och protokollen må gifva anledning.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

127

51 §.

Ogiltig är röstsedel:

till hvilken användts annat än hvitt papper;

å hvilken finnas flera namn, än valet afser platser;

a hvilken finnes något kännetecken, som kan antagas vara med

afsikt där anbragt;

af hvilken ej fullt tydligt framgår, Indika därmed afses.

Upptager röstsedel namn å någon, som ej är valbar, galle dock

röstsedeln i fråga om annat namn, som finnes där upptaget.

Finnes i ett valkuvert två eller flera röstsedlar, vare de alla ogilla.

52 §.

k ör bestämmande åt valets utgång skola lika många sammanräkningar

af röstsedlarna ske som det antal riksdagsmän, hvilket skall

väljas.

Vid den första sammanräkningen upptages en hvar godkänd

röstsedel såsom en röst och skall den, som vid denna sammanräkning

erhållit de flesta rösterna, anses vald. Hafva två eller flere erhållit

lika röstetal, skilje lotten dem emellan.

Vid därpå följande sammanräkningar skola röstsedlarne upptagas

såsom, en hel röst eller bråkdel af en röst, sålunda att röstsedel, som

icke innehåller namn på någon, hvilken redan är vald, räknas såsom

en hel röst, men röstsedel, hvilken innehåller namnet å en redan vald

person, räknas såsom en half röst, röstsedel, hvilken innehåller namnen

å två redan valde personer, såsom en tredjedels röst o. s. v.

År å. röstsedel ett eller flera namn understrukna, skall hänsyn

tagas till icke understruket namn först sedan alla de, hvilkas namn

understrukits, förklarats valda.

Vid de sammanräkningar af röstsedlarna, som ske efter första

sammanräkningen, ordnas först valsedlarna efter som de gälla såsom

en hel, eu half, en tredjedels eller en annan bråkdel af en röst. Därefter

räknas rösterna för hvarje grupp särskildt och utföras röstetalen

lör hvarje namn i hela och hundradels röster. En half röst räknas

härvid till femtio hundradelar, en tredjedels röst till trettiotre hundradelar,

två tredjedels röst till sextiosju hundradelar o. s. v., på sätt här

bifogade tabell närmare utvisar.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Slutligen sammanräknas för hvarje person antalet hela och hundradels

röster och anses den, som erhållit högsta röstetalet, vald.

Vid lika röstetal afgöres företrädet genom lottning.

53 §.

Vid förrättningen läte Konungens befallningshafvande föra protokoll,

i hvit ket, antecknas utom annat, som vid förrättningen förekommit,

huru många giltiga och ogiltiga röstsedlar afgifvits i hvarje valdistrikt,

sammanlagda antalet giltiga röstsedlar, hvarje kandidats röstetal samt

slutligen de valda riksdagsmännens namn.

Samtliga röstsedlar inläggas, de godkända och de underkända

hvar för sig, i omslag, hvilka, innan förrättningen afslutas, förses med

minst tre närvarandes sigill, hvarom anteckning sker i protokollet. De

sålunda inlagda röstsedlarna skola förvaras till dess valet vunnit laga

kraft eller, i händelse af besvär, dessa blifvit afgärda.

54 §.

Kan förrättningen icke på en gång bringas till slut, eller varder

eljest nödigt att densamma uppskjuta eller afbryta, skola alla röstsedlar

inläggas i omslag, hvilka förseglas under minst tre närvarandes sigill.

Dessa omslag jämte andra till valet hörande handlingar skola därefter

läggas i säkert förvar; och må förrättningen ej ånyo företagas innan

de af Konungens befallningshafvande tillkallade vittnen eller andra närvarande

förvissat sig om, att de åsätta sigillen äro obrutna.

55 §.

Valets utgång kungöres omedelbart genom uppläsning af valprotokollet.

Med protokollets uppläsning är valförrättningen afslutad.

56 §.

Om utfärdande af fullmakt för de valda är stadgadt i riksdagsordningen.

Sådan fullmakt skall hafva följande lydelse:

»Vid riksdagsmannaval, som den . . . (dag, månad, år) . . . hållits

i . . . (valkretsens namn), har» N. N. »blifvit utsedd till ledamot af Riksdagens

Andra Kammare för en tid af tre år, räknade från och med

s. 129 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

129

den 1 januari nästkommande år» (eller om valet hållits efter treårsperiodens

början: »för tiden till den 1 januari år . . .»); »hvarom detta

länder till bevis och fullmakt». Ort och tid.

57 §.

Har någon, som blifvit vald till riksdagsman, afsagd sig uppdraget,

och pröfvas afsägelsen giltig, då inträde i hans ställe den af kandidaterna,

som enligt de i 52 § angifna grunder kommer de valda riksdagsmännen

närmast.

Samma lag vare, då eljest ledig vorden plats i kammaren skall fyllas.

Finnes till fyllande af ledig plats icke någon kandidat, skall platsen

stå obesatt till nästa val.

58 §.

1 de fall, som i nästföregående § afses, skall Konungens vederbörande

befallningshafvande vid offentlig förrättning, som hålles så

fort ske kan och hvarom underrättelse minst åtta dagar förut meddelas

genom anslag och medelst tryck så som med Konungens befallningshafvandes

kungörelser vanligen förfares, i protokoll upptaga de föreliggande

omständigheterna samt hvilken på grund däraf skall inträda

i den afgångnes ställe. Sedan detta protokoll vid förrättningen upplästs,

utfärde Konungens befallningshafvande omedelbart fullmakt för den

sålunda utsedde.

Denna fullmakt skall vara af följande lydelse:

»Sedan» N. N. »blifvit utsedd till ledamot af Riksdagens Andra

Kammare för . . . (valkretsens namn) för eu tid af tre år, räknade från

och med den 1 januari år . . . .», (eller om den afgångne utsetts först

efter treårsperiodens början: »för tiden till den 1 januari år.....»),

men denna plats blifvit ledig, har vid förrättning enligt 56 § af vallagen»

N. N. »blifvit utsedd att inträda såsom ledamot af nämnda kammare

för tiden intill den 1 januari år.....» (eller om förrättningen

hållits före treårsperiodens början: »för sagda tid»); »hvarom detta

länder till bevis». Ort och tid.

Bih. till Biksd. Prof. 1906. 3 Samt. 7 Höft.

17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

7 kap.

Allmänna bestämmelser beträffande val till Andra Kammaren.

59 §.

I valnämnden skola minst två ledamöter utom ordföranden vara

närvarande. Såsom nämndens beslut gäller den mening, om hvilken

de flesta röstande sig förena, eller, vid lika röstetal, den mening ordföranden

biträder.

Vid valnämndens sammanträden föres protokoll af ordföranden.

60 §.

Hvad i denna lag är stadgadt i afseende å magistrat vare i stad,

där magistrat ej finnes, gällande om den för sådan stad särskildt tillsatta

styrelse.

61 §.

Åro i stad flera valdistrikt, skall magistraten för hvarje valdistrikt

utse tre eller flera deputerade att vara valmyndighet i distriktet. Af

dessa förer den främste ordet. Protokollet öfver förrättningen föres af

den, magistraten därtill utsett.

Till deputerad må i fall af behof utses den, som eljest ej tillhör

magistraten.

62 §.

Af kommunalstämma lämnadt uppdrag att vara ledamot eller

suppleant i valnämnd må ej annan afsåga sig, än ämbets- eller tjänsteman,

som af sin befattning är hindrad att uppdraget fullgöra; den,

som uppnått sextio års ålder; samt den, hvilken eljest uppgifver hinder,

som af stämman godkännes.

63 §.

Menar någon, att val af ledamot eller suppleant i valnämnd icke

skett i laga ordning, eller vill någon klaga däröfver att af honom gjord

s. 131 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

131

afsägelse af uppdrag, som i 62 § afses, icke godkänts, äge lian att lios

Konungens befallningshafvande anföra besvär före klockan 12 å femtonde

dagen, i förra fallet från den dag, då valet hölls, och i senare fallet

från den dag, då det beslut meddelades, däri rättelse sökes; och må

öfver Konungens befallningshafvandes utslag i sådant mål klagan ej föras.

64 §.

Öfver beslut, som i 10 och 11 §§ afses, må besvär anföras i den

ordning, som är bestämd för Överklagande af Konungens befallningshafvandes

utslag i mål, hvilka bedömas efter förordningarna om kommunalstyrelse.

«/

65 §.

Om besvär öfver riksdagsmannaval eller sådan Konungens befallningshafvandes

åtgärd, som står i omedelbart samband med själfva

valet, är stadgadt i riksdagsordningen.

60 §.

I ärenden, som denna lag omförmäler, må det vara en hvar tilllåtet

att, under iakttagande af behörig tid och ordning, på eget äfventyr

till myndighet insända handlingar i betaldt bref med allmänna posten;

dock att hvad sålunda är stadgadt ej äger tillämpning i fråga om besvär.

67 §.

Ej må vid klagan öfver beslut i fråga om anmärkning mot röstlängd

andra bevis gälla än de, som hos valnämnden eller magistraten

varit i laga ordning företedda.

68 §.

Vid pröfning af besvär öfver riksdagsmannaval må sådana omständigheter

ej verka till valens upphäfvande, som utan att öfva inflytande

på den omedelbara utgången af valet, kunna äga inverkan

allenast på frågan om hvilka vid sedermera inträffade ledigheter må

varda till riksdagsmän utsedde.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Konstihitionsutskottets Utlåtande N:o 7.

69 §.

Infaller å söndag eller annan allmän helgdag tid, då anmärkning

mot röstlängd eller då åtgärd för rätt att fullfölja talan sist bör företagas,

må anmärkningen framställas eller åtgärden vidtagas å nästa

söckendag.

70 §.

\ alnämnden eller magistraten åligger ombesörja, att de anordningar,

som i 40 § afses, ordentligen verkställas.

Kostnaden för dessa anordningar, så ock de af denna lag föranledda

utgifter för valkuvert, skrifmaterialier och stämplar äfvensom

kungörande, som åligger valnämndens ordförande eller magistrat, skola

gäldas af kommunerna, b vilka jämväl hafva att tillhandahålla och anordna

lämpliga vallokaler.

§•

Hvad i den för Stockholms stad fastställda valordning är stadgadt

i fråga om val af riksdagsmän i Andra Kammaren skall upphöra att

gälla i afseende å de val, som förrättas enligt denna lag.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

133

Vid vallagsförslaget finnas fogade följande tvenne bilagor.

Bil. I

Tabell, utvisande huru vanliga bråktal skola i hundradelar

beräknas.

It

/ 2

lika

med 0,50

7/

/ 8

lika

med

0,8 7

10/

/11

lika

med

0,91

1/

/ 3

77

??

0,33

V#

77

77

0,11

1/

/12

77

77

0,08

2/

/ 3

•n

?7

0,67

2/0

77

77

0,22

2/

/12

77

77

0,17

1/

/ 4

•n

77

0,2 5

3/

/ 9

77

77

0,3 3

3

/12

77

77

0,25

2/

/ 4

??

7?

0,50

4/

/ 9

77

77

0,44

4

/12

77

77

0,33

3/

/ 4

n

77

0,75

5/

i 9

77

77

0,56

5

/12

77

77

0,42

1/

/ 5

ii

7?

0,20

6/

/ 9

77

77

0,67

6/

/12

77

77

0,50

75

ii

77

0,40

7/

/ 9

77

77

0,78

7/

/12

77

11

0,5 8

3/

/ 5

ii

7?

0,6 0

8,

/ 9

77

77

0,89

8/

112

77

77

0,67

4/

/ 5

ii

77

0,80

1 /

/10

77

77

0,10

9/

/12

77

77

0,75

1/

/ 6

ii

77

0,17

2/

/io

77

77

0,20

10/

/12

77

77

0,83

2 /

/ 6

ii

77

0,3 3

*/10

77

77

0.3 0

J

”712

77

77

0,9 2

3/

/ 6

ii

77

0,50

4Ao

77

77

0,40

1

/13

77

77

0,0 8

4/

'' 6

ii

77

0,67

5/

/10

77

77

0,50

2 /

/13

77

77

0,15

5/

/ 6

ii

77

0,83

6/

/10

»

77

0,60

3/

13

77

77

0,23

1/

11

ii

77

0,14

7/

/10

71

77

0,7 0

4/

13

77

77

0,31

%

n

77

0,29

8/lO

77

77

0,80

5/

13

77

77

0,38

3/

il

ii

17

0,43

9/l0

77

77

0,90

6/

13

77

77

0,4 6

4/

11

ii

11

0,57

Vn

77

77

0,09

7/

13

77

77

0,54

7r

>i

77

0,71

®/l 1

77

ii

0,18

8/

13

77

77

0,6 2

6/

H

ii

77

0,86

S/''n

77

11

0,27

9/

/13

77

77

0,6 9

1/

/ 8

ii

77

0,12

4/

/u

77

77

0,36

10

/13

77

77

0,77

2/

.''8

ii

77

0,25

7n

77

77

0,4 5

11/

13

77

17

0,8 5

3/

/ 8

ii■

77

0,37

7n

77

77

0,55

12/

/13

77

77

0,92

4/

/ 8

ii

77

0,50

V

In

77

n*

0,64

1/

/14

77

77

0,0 7

5/

> 8

n

77

0,62

8/

''11

77

77

0,73

2/

/14

77

77

0,14

6!

18

11

77

0,75

9/

/II

77

77

0,82

3/

/14

77

77

0,2 1

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

4/

/14

lika

med

0,2 9

5/

/14

n

11

0,3 6

6/

/14

ii

11

0,4 3

7/

''14

ii

n

0,5 0

8/

/14

ii

ii

0,57

9/

/14

1(7

/14

ii

ii

0,64

ii

ii

0,7 1

11/

/14

ii

ii

0,79

12/

/14

ii

ii

0,86

13/

/14

ii

ii

0,9 3

1/

/15

ii

ii

0,07

2/

/15

ii

ii

0,1 3

3/

/15

ii

ii

0,20

o. s. v.

4/

/15

lika

med

0,27

0,33

5,

/15

11

**

6/l5

11

0,40

Vl5

11

v ??

0,4 7

8/

/15

11

11

0,53

9/

'' 15

11

11

0,60

10 /

/15

11

V

0,67

11/

/15

11

11

0,73

12/

/15

11

11

0,80

13/

/15

11

11

0,87

14/

/15

11

11

0,9 3

1/

/16

11

11

0,06

2/

/16

11

11

0,12

3/

116

lika

med

0,19

4/

/16

ii

75

0,2 5

5/

/ IG

ii

11

0,31

6 /

/16

ii

11

0,37

V16

ii

11

0,44

8/

16

ii

11

0,50

9/

/16

ii

11

0,56

10/

/16

ii

11

0,62

n/

/16

ii

11

0,6 9

12/

/16

ii

11

0,75

13/

/16

ii

11

0,81

14/i«

ii

11

0,8 7

15/

/16

ii

11

0,94

s. 135 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

135

Bilaga II.

Valkrets

Folkmängd

den 31 dec. 1904

Antal

riksdags-

män

1. Stockholms stads första.......................................

156,097

7

2. Stockholms stads andra.....................................

161.867

7

3. Stockholms läns södra........................................

102,843

4

4. Stockholms läns norra.........................................

85,356

4

5. Uppsala län ........................................................

125,541

5

6. Södermanlands läns norra .................................

68,087

3

7. Södermanlands läns södra .................................

100,965

4

8. Östergötlands läns norra .................................

97.815

4

I 9. Norrköpings och Linköpings städer ...............

70,215

3

10. Östergötlands läns södra ....................................

118.237

5

11. Jönköpings läns östra .....................................

87,458

4

12. Jönköpings läns västra ....................................

117,424

5

13. Kronobergs läns östra..........................................

89,919

4

14. Kronobergs läns västra.......................................

68,084

3

15. Kalmar Läns norra ................................................

65,464

3

16. Kalmar läns mellersta........................-...............

90,837

4

17. Kalmar läns södra................................................

70.631

3

18. Gottlands län ......................................................

53,171

3

19. Blekinge län...........................................................

147,958

6

20. Kristianstads läns sydöstra...............................

104,462

5

21. Kristianstads läns nordvästra ...........................

114,780

5

22. Malmöhus läns norra ..........................................

68,708

3

23. Malmöhus läns mellersta ....................................

104,815

5

24. Malmöhus läns södra ..........................................

108,379

5

25. Malmöhus läns landstingsområdes stadsvalkrets

74,284

3

26. Malmö stad ...........................................................

70,797

3

27. Hallands läns norra ...........................................

77,522

3

28. Hallands läns södra ............................................

65,150

3

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Valkrets

Folkmängd

den 31 dec. 1904

Antal

riksdags-

män

I

29. Göteborgs och Bohus läns norra....................

93,365

4

30. Göteborgs och Bohus läns södra...................

109,577

5

31. Göteborgs stad .................... ................................

149,717

7

32. Ålfsborgs läns norra ..........................................

71,398

3

33. Ålfsborgs läns mellersta .................................

90,658

4

! 34. Ålfsborgs läns södra............................................

118,458

5

i 35. Skaraborgs läns norra.........................................

71,556

3

36. Skaraborgs läns östra .........................................

88,269

4

37. Skaraborgs läns västra ......................................

80,324

O

ö

38. Värmlands läns norra.........................................

66,219

3

39. Värmlands läns östra .........................................

96,584

4

1 40. Värmlands läns västra.........................................

92,420

4

41. Örebro läns bergslags.........................................

66,291

3

j 42. Närkes östra...........................................................

68,107

3

I 43. Närkes västra.........................................................

64,929

O

O

I 44. Västmanlands läns södra...................................

82,464

3

45. Västmanlands läns norra....................................

66,939

3

46. Kopparbergs läns östra.......................................

69,264

O

O

< 47. Kopparbergs läns västra ....................................

82,147

4

48. Kopparbergs läns norra.....................................

70,676

3

49. Gästriklands............................................................

97,275

4

50. Hälsinglands södra...............................................

64,721

3

51. Hälsinglands norra................................................

82,220

4

52. Medelpads ..............................................................

95,498

4

53. Ångermanlands södra .........................................

79,475

3

54. Ångermanlands norra..........................................

63,804

3

55. Jämtlands läns södra .........................................

57,261

3

56. Jämtlands läns norra ..........................................

55,579

3

57. Västerbottens läns södra ...................................

84,954

4

58. Västerbottens läns norra...................................

66,251

3

59. Norrbottens läns södra .......................................

76,355

3

60. Norrbottens läns norra .......................................

71,291

3

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

De af herrar 1Lund eb er g m. fl., Ödman, Andersson och Lithander

väckta motioner intaga en från öfriga förslag fristående ställning.

I dessa motioner hemställes:

af herr Lundéberg och medmotionärer: _

att Riksdagen måtte besluta att i samband med öfriga grundlags- motion,

ändringar, som upptagas i blifvande beslut rörande utsträckningen af

valrätten till Riksdagens Andra Kammare, antaga att hvila till vidare

grundlagsenlig behandling följande förändrade lydelse af nedannämnda

grundlagsstadganden:

§71 regeringsformen.

På enahanda sätt förfares jämväl, där kamrarne sig icke förena

om grunderna för någon bevillning, sättet för deras tillämpning, eller

bevillningens fördelning till utgörande;

dock att bägge kamrarnes sammanstämmande beslut erfordras ej

mindre för meddelande af nya bestämmelser rörande skattefrihet eller

lindring i skatten för viss inkomst eller förmögenhet, än äfven, när fråga

är om bevillnings utgörande efter progressiv skala (eller med olika skattesatser

för olika slag af inkomst eller förmögenhet), för fastställande eller

ändring af bestämmelser rörande skatteskala, förhållandet mellan skattesatser

för inkomst eller förmögenhet af olika slag samt den procent af

inkomst eller förmögenhet, hvartill skatten högst må uppgå.

§ 65 riksdagsordningen.

När, i fråga om statsutgifter eller bevillning, med det undantag,

hvarom i regeringsformens 71 § förmäles, eller om reglementariska

föreskrifter för riksbanken, dess inkomster och utgifter, eller om ansvarsfrihet

för fullmäktige i riksbanken, eller om riksgäldskontorets styrelse

och förvaltning, inkomster och utgifter, kamrarne fatta stridiga beslut,

som ej uppå vederbörligt utskotts förslag varda sammanjämkade,

skola bägge kamrarne hvar för sig rösta om de olika beslut, hvari hvardera

förut stannat; kommande den mening, som därvid erhåller de

flesta ledamöters af båda kamrarne sammanräknade röster, att gälla såsom

Riksdagens beslut. För att vid sådan omröstning förekomma lika

antal röster, skall i Andra Kammaren afläggas och förseglas en sedel,

hvilken, i händelse de öfrige sammanräknade rösterna utfalla lika, öppnas

och afgör frågan. År pluralitet redan vunnen, bör den aflagda sedeln

ouppbruten genast förstöras.

Bih. till Biksd. Prof. 1906. 3 Sami. 7 Höft.

18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Heirödmans af herr Ödman:

att Riksdagen ville till godkännande i grundlagsenlig ordning antaga

dels följande förslag till ändrad lydelse af § 24 riksdagsordningen.

Riksdagsordningen.

§ 24.

De röstberättigade, som vistas inom riket, men på grund af sjukdom,

militär tjänstgöring eller annat laga förfall icke kunna personligen

inställa sig vid valtillfälle, äga att skriftligen sända sina röster till

valförrättaren, innan valet hållits.

Samma rätt äga de röstberättigade, som af resa eller vistande

utomlands äro förhindrade att vid riksdagsmannaval iakttaga personlig

inställelse.

För utöfvande af rösträtt, när därtill berättigad icke personligen

infinner sig vid valförrättningen, skola iakttagas de föreskrifter, som äro

i särskild lag gifna.

dels och följande vid motionen fogade

Förslag

till

Lag angående hvad iakttagas skall, när röstberättigad, hindrad att

personligen inställa sig vid riksdagsmannaval, ändock vill

sin rösträtt utöfva.

§ 1. Röstberättigad, som på grund af förfall, hvarom i § 24

riksdagsordningen omförmäles, är förhindrad iakttaga personlig inställelse

vid riksdagsmannaval, äger att med iakttagande af i denna

lag gifna föreskrifter insända sin röstsedel till valförrättaren.

§ 2. Om den röstberättigade, som vill begagna sig af den honom

enligt föregående § medgifna rätt, vistas inom riket, skall han inlägga

sin röstsedel i ett särskildt kuvert, som därefter slutes och inlägges i.

ett annat kuvert, som därjämte skall innehålla ett handbref, hvari den

röstande upplyser om anledningen till hans personliga uteblifvande.

Sistnämnda kuvert skall därefter tillslutas, adresseras och öfversändas

till vederbörande valförrättare.

Röstsedel skall vara af hvitt papper, omärkt och icke underskrifven.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

139

Innan omröstningen afslutats och öppnandet af valsedlarna börjats,

skall frånvarande röstandes förfallsanmälan af valförrättaren uppläsas,

och om det uppgifna förhindret af de närvarande valmännen godkännes,

öppnas det kuvert, som innehåller röstsedeln, och nedlägges densamma

oläst i valurnan.

G-odkännes däremot icke det uppgifna förhindret, förvaras röstsedeln

i dess kuvert, som i sådan händelse icke öppnas.

§ 3. Om den röstberättigade, som vill begagna sig af den i § 1

här ofvan honom medgifna rätt, vistas utom riket eller ämnar begifva

sig utomlands, äger han att skriftligen insända sin röstsedel till valförrättaren,

antingen före afresan från riket, eller från utrikes ort,

därest lian på den tid valet sker icke har varit frånvarande från riket

längre tid än 36 månader.

§ 4. Röstberättigad, hvarom i § 3 omförmäles, skall hos mantalsskrifvaren

i den kommun, han tillhör, förskaffa sig mantalspass enligt

nedanstående formulär.

§ 5. Röstsedel, afgifven af i § 3 omförmäld röstberättigad, skall

för att vara gällande

a) vara af livitt papper och utan underskrift eller vidhäftadt

eller åsatt märke;

b) icke vara afgifven tidigare än tre månader före valförrättningen.

Befinnes sådan sedel lyda på flere, än som vid valtillfället böra

väljas, skall det eller de på sedeln sist skrifna namn anses såsom

oskrifna.

§ 6. Röstsedel enligt § 5 skall af den röstberättigade personligen

samt i enrum osedd af andra inläggas i ett särskildt kuvert, som likaledes

af honom själf tillslutes.

Kuvertet med inneliggande röstsedel skall därefter tillika med ett

dateradt och af den röstberättigade undertecknadt, handbref (missiv)

inläggas i ett kuvert, som skall adresseras till valförrättaren för den

kommun, som den röstberättigade tillhör.

Om i något kuvert finnas flera röstsedlar, skola, om de sins

emellan äro skiljaktiga, samtliga kasseras och, om de alla äro lika

lydande, endast eu af dem godkännas.

§ 7. Det i § 6 omförmälda handbref skall

a) meddela upplysning om anledningen till den röstberättigades

frånvaro från riket,

b) innehålla förklaring på tro och heder från den röstberättigade,

att röstsedeln af honom personligen, frivilligt samt i enrum och osedd

af andra inlagts i det kuvert, hvari den öfversändes,

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

c) vara försedt med påtecknadt vittnesintyg, att underskriften

är egenhändig samt afgifven på tid och ställe, som handbrefvet angifver,

d) vara försedt med påtecknadt vittnesintyg, att det i § 4 omförmälda

dokument (mantalspasset) blifvit för vittnena företedt och att

den, som undertecknat handbrefvet (missivet) och begärt det under

här nästföregående mom. c) föreskrifna vittnesintyg, är densamme, som

i mantalspasset angifves.

§ 8. Vid beräkning af den i § 3 bestämda tidsfrist medräknas

den dag-, då afresa ägde rum eller röstsedel utfärdades, hvaremot flen

dag, då valförrättningen hålles, icke inberäknas.

Afresan från riket anses, om den röstberättigade icke tillhör

besättning å svenskt fartyg, hafva skett senast den dag, då mantalspasset

utfärdats, men, om han tillhör besättning på svenskt fartyg, den

dag, då sista påmönstringen eller utklareringen i Sverige ägde rum för

resa till utlandet.

Röstsedeln anses utfärdad den dag, då det åtföljande handbrefvet

undertecknas.

§ 9. Vid utfärdande af röstsedel före afresan från riket skall den

röstberättigade personligen förevisa sitt mantalspass för notarius publicus

eller, om han tillhör besättning på svenskt fartyg, för vederbörande

sjömanshusombudsman och i dennes närvaro

a) underteckna handbrefvet, som därefter af notarius publicus eller

sjömanshusombudsmannen erhåller de i § 7 mom. c) och d) påbjudna

vittnesattester;

b) inlägga handbrefvet och kuvertet med inneliggande röstsedel

uti ett annat kuvert, som han därefter tillsluter och adresserar till

valföi-rättaren. Skrifvelsen till valförrättaren skall af notarius publicus

eller sjömanshusombudsmannen under rekommendation genast öfversändas

till valförrättaren med upplysning om när och hvar handbrefvet blifvit

af den röstberättigade undertecknadt.

§ 10. Afgifvande af röst från utländsk ort skall, om den röstberättigade

icke tillhör besättning på svenskt fartyg, ske på svenskt

konsulatkontor, hvarest det, som i § 9 mom. a) och b) föreskrifves,

skall utföras i närvaro af den svenske konsuln, som meddelar de i § 7

mom. c) och d) påbjudna vittnesintyg med tillfogande af upplysning,

huruvida den röstande tillhör besättning på svenskt fartyg eller ej.

Handbrefvet med inneliggande röstsedeln skall af konsuln genast

i frankeradt och rekommenderadt skick öfversändas till valförrättaren

med upplysning om när och hvar handbrefvet blifvit af den röstande

undertecknadt.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlutande N:o 7.

141

I stället för svenskt konsulat kan anlitas en notarius publicus på

vederbörande utländska plats.

§ 11. Om däremot den röstberättigade tillhör besättning på svenskt

fartyg, sker afgifvandet af röst från utländsk ort på följande sätt:

Den röstberättigade förevisar sitt mantalspass för fartygets befälhafvare,

hvarefter det åligger denne att sammankalla besättningen för

utseende inom sig af 2 män.

Valet, som sker med slutna sedlar, förrättas af befälhafvaren, och

införes anteckning därom i den i sjölagen föreskrifna skeppsdagbok.

Befälhafvaren och de valde männen skola

a) meddela upplysning om gällande föreskrifter angående röstsedelns

utseende och handbrefvets affattning samt tillvägagåendet vid

röstsedelns insändande,

b) därefter lämna den röstberättigade tillfälle att ombord i enrum

och osedd af andra inlägga sin röstsedel i därför påbjudna, särskilda

kuvert, hvarom anteckning skall göras i skeppsdagboken,

c) därefter tillse, att föreskrifterna i § 9 mom. a) och b) efterkommas,

och på handbrefvet meddela de i § 7 mom. c) och d) påbjudna

vittnesintyg, tillika med upplysning om när och hvar den röstande

senast påmönstrades eller utklarerades i Sverige på resa till utlandet.

I skeppsdagboken införes för hvilka röstberättigade vittnesattester

utfärdats äfvensom upplysning om hvilken valkrets de tillhöra,

d) efter förrättningens afslutande uppläsa hvad som härom blifvit

i skeppsdagboken infördt samt framställa förfrågan, om någon af besättningen

har något att anmärka mot hvad som passerat eller i dagboken

antecknats, i hvilket sistnämnda fall de framställda anmärkningarne

äfven skola införas i dagboken, som därefter undertecknas af befälhafvaren

och de två af besättningen valde män.

Det åligger befälhafvaren att genast insända de färdiga skrifvelserna

i fränkeradt och rekommenderadt skick till vederbörande valförrättare

jämte upplysning om när och hvar handbrefvet af den

röstande undertecknats, samt att i dagboken attestera, att så skett.

Om besättningens antal under fartygets vistelse i hamn understiger

4 man, afgifves röst på det i § 10 föreskrifna sätt.

§ 12. Det åligger svenska konsuler och svenska fartygsbefälhafvare

att ofördröjligen telegrafiskt underrätta justitiedepartementet,

så snart det kommit till deras kännedom, att någon, som erhållit

vittnesattest i enlighet med §§ 9, 10, 11, under loppet af de närmast

därpå följande tre månaderna aflidit.

§ 13. Till besättningen räknas, förutom befälhafvaren och man
-

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

skåpet, jämväl enhvar, som har fast anställning ombord, äfven om

han icke är påmönstrad.

§ 14. Handbref, innehållande röstsedlar, skola, i den mån de

inkomma, af vederbörande valförrättare införas i förteckning, hvartill

formulär af Konungen fastställes.

I den ordning dessa förfallsanmälningar inkommit, skola desamma

efter nämnda förteckning vid valtillfället föredragas på sätt tredje och

fjärde styckena af § 2 föreskrifva.

§ 15. Röstsedel, insänd på grund af denna lag, fritager icke

den röstberättigade från skyldighet att iakttaga personlig inställelse

vid valförrättningen, därest hans förfall upphört så tidigt, att han kan

hinna där infinna sig.

Röstsedel, som afgifvits utan berättigande i denna lag, blifver

icke giltig därigenom, att den röstberättigade före valet återkommit

till riket.

§ 16. Blanketter till de i § 4 föreskrifna mantalspass bekostas

af staten, som äfven återgäldar post- och telegrafporto enligt §§ 9, 10,

11 och 12.

För utfärdande af mantalspass, påskrifter och attester enligt denna

lag skall ingen betalning erläggas till svenska tjänstemän eller andra

svenska undersåtar.

§ 17. Det åligger befälhafvare på svenskt fartyg att hafva denna

lag anslagen ombord i besättningsrummet.

§ 18. Om någon uppsåtligen eller genom grof vårdslöshet åsidosätter

här gifna föreskrifter för utförandet af någon i denna lag omförmäld

förrättning eller underlåter att fullgöra någon honom åliggande

skyldighet, skall han bota från 40 till 800 kronor till hemortens fattigkassa

samt ersätta de genom hans förseelse vållade utgifter.

Vid bötesbeloppets bestämmande skall såsom en försvårande omständighet

anses, om på grund af förseelsen någon röstberättigad icke

fått afgifva sin röst, valförrättning upphäfts, eller förseelsen upprepats.

Om någon för tredje gången underlåter utföra hvad honom på

ämbetets eller befattningens vägnar efter denna lag åligger, skall han

bota från 1,200 till 3,000 kronor, eller, där omständigheterna därtill

föranleda, mista innehafvande ämbete eller befattning.

§ 19. Denna lag träder i kraft den

Motionären har därjämte framlagt förslag till formulär för s. k.

mantalspass, hvarom i lagförslaget närmare förmärs.

Slutligen har motionären anhållit, att konstitutionsutskottet måtte

s. 143 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

143

vid de af honom framlagda förslagens pröfning vidtaga den ändring i

formuleringen, som möjligen kunde finnas lämplig.

af herr Andersson:

att Riksdagen må såsom hvilande till grundlagsenlig behandlingantaga

följande förslag till ändrad lydelse af riksdagsordningen:

§ 13.

1. Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal af tvåhundratrettio,

däraf etthundrasjuttiofem för landet och femtiofem för städerna,

väljas för en tid af tre år, räknade från och med januari månads början

året näst efter det, under hvilket valet skett.

§ 15.

1. Val till riksdagsmän i Andra Kammaren verkställas den 24

juli året näst före början af de tre år, för hvilka valen gälla.

af herr Lithander:

att Riksdagen måtte besluta:

att med afslag å Kungl. Maj:ts proposition i rösträttsfrågan genom

underdånig skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, dels att Kungl. Maj:t

ville låta utarbeta ett rösträttsförslag, upptagande politisk rösträtt äfven

för gifta och ogifta kvinnor, att föreläggas Riksdagen så tidigt, att

dess beslut kan fattas före valperiodens slut; dels ock

att i samband med förslag till rösträttsutvidgning Kungl. Maj:t

äfven täcktes framlägga förslag till sådan ändring i § 65 riksdagsordningen,

hvarigenom bestämdes, att alla de statens inkomster, som

härflyta från direkta och indirekta skatter, skola fastställas antingen

genom kamrarnas sammanstämmande beslut eller genom en uppnådd

majoritet af minst %-delar af samtliga de vid gemensam votering afgifna

rösterna.

Herr

Anderssons

motion.

Herr

Lithanders

motion.

De skäl motionärerne anfört till stöd för de af dem framlagda

särskilda förslagen, har utskottet ansett sig böra här nedan återgifva.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Herr Warburgs

motivering.

Det af herr Warburg uti motionen n:o 140 framställda förslaget

beledsagas af en så lydande motivering:

»Den kungliga propositionen om ändring i regeringsform och riksdagsordning

för utvidgande af rösträtten stadgar i § 18 af riksdagsordningen,

att till ledamot af Andra Kammaren endast kan utses man, som

äger valrätt inom valkretsen, eller, där fråga är om stad bestående al

flere valkretsar, inom någon af dessa.

Härigenom är alltså det så kallade bostadsbandet eller bostadsstrecket

— d. v. s. begränsningen af valbarhet till valmän inom valdistriktet

— bibehållet.

Föredragande departementschefen, hans excellens statsministern,

bar emellertid bland de nyttiga förändringar, som kunde tänkas förknippade

med eu rösträttsreform, omnämnt utvidgning af valbarheten

genom lossande af bostadsbandet, men ansett sig icke böra ifrågasätta

någon förändring i detta afseende, emedan den icke skulle äga stöd i

den allmänna meningen.

En sådan reform, som redan under nuvarande förhållanden af

många ansetts i hög grad önskvärd och nyttig, torde emellertid, därest

det nya rösträttsförslaget genomföres, blifva i ännu högre grad af

behof vet påkallad, liksom den öfverensstämmer med hvad i de flesta

andra europeiska land är stadgadt i samband med allmän rösträtt. Det

borde sålunda kunna förväntas, att äfven hos oss i detta fall den allmänna

meningen skulle kunna vinnas för en sund och rättvis reform.

Man har bland motståndare till eu rösträttsreform i den riktningregeringen

nu föreslagit ofta hört den åsikten uttalas, att de nya valin

ansmassorna på många ställen skulle helt och hållet undanskjuta den

hittillsvarande valmanskåren och uttränga dess representanter. Äfven

om man icke delar denna uppfattning, är det dock uppenbart, att väsentliga

förändringar och förskjutningar komma att inträda, och det kan

väntas, att framstående representanter ej längre skola finna flertal i sin

hittills varande valkrets, liksom ock mångenstädes utmärkta förmågor

på förhand kunna anses uteslutna från Andra Kammaren på grund af

bristande öfverensstämmelse med valmansmajoriteten inom sin valkrets.

Ett af de förnämsta argumenten för införande af ett proportionellt

valsätt är ju ock, att de olika partigrupperna inom hvarje större valkretsområde

skulle representeras genom sina bäste män, och att detta

skulle bidraga att lyfta representationens nivå och motverka nedhuggandet

af framstående representanter, hvilka till äfventyrs befinna sig i

mindre tal inom sitt hittillsvarande trängre valkretsområde.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

145

Men en liknande garanti mot att viktiga samhällsintressen och

olika partier komma att sakna sina främste målsmän skulle kunna ernås

utan proportionella val, därest nämligen bostadsstrecket bortfölle; och

denna garanti skulle komma alla partiskiftningar till godo.

Exempel från utland och inland bekräfta detta både positivt och

negativt. Då helt nyligen Englands förre premierminister föll igenom

i sin gamla valkrets, trädde en af representanterna för Londons City

tillbaka till hans förmån och skaffade Balfour tillfälle att återinträda i

underhuset såsom sin fraktions ledare. Likartade exempel skulle kunna

anföras från andra land. När för tolf år sedan kammarens nyss aflidne

ålderspresident tillika med sina kamrater å Östermalm stannade i mindretal

vid valet, möjliggjorde de säregna valkretsförhållandena i hufvudstaden

hans inväljande för tredje kretsen, tack vare en kamrats tillbakaträdande.

Ett par slående exempel kunna ock anföras på att kammaren

mistat ledande män, som, därest bostadsstrecket icke funnits, lätt nog

kunnat återbördas; år 1890 blef den dåvarande representanten för Leksandskretsen

slagen och år 1897 riksdagsmannen för Västra Hälsingland;

likaså var det rätt nära, att kammaren under 1887 års valstrider gått

förlustig den svenska bondeklassens främste målsman under 1800-talets

senare hälft, dåvarande riksdagsmannen för Höks härad. Det låg i sakens

natur, att motståndarne till deras åsikter inom deras respektive valkretsar

icke voro benägna återvälja dem, men det måste för hvarje

oförvilladt omdöme synas obilligt och föga gagneligt, att intet tillfälle

gafs deras meningsfränder inom några andra valkretsar att återbörda

deras krafter åt kammaren. Likaså måste det vara skadligt, att en valkrets,

som till sin fulla belåtenhet varit representerad af en riksdagsman,

skall vara förhindrad bibehålla honom efter hans afflyttning till

annan krets.

Då år 1887 upphäfvande af bostadshandet ifrågasattes, afstyrktes

detta af konstitutionsutskottet bland annat med den motivering, att, såvidt

utskottet hade sig bekant, icke inom någon valkrets försports klagan,

att kretsen saknade tillgång till lämplig representant.

Äfven om detta kan medgifvas, måste det dock vara af största

vikt för Riksdagens arbete, att en valkrets representeras ej blott af en

i och för sig lämplig målsman utan af den, som valmännens flertal

anser värdigast och bäst representera deras åskådningssätt och föra

deras talan, oafsedt om han är bosatt inom kretsen eller icke. Denna

reform skulle vara till gagn för alla meningsskiftningar; den skulle

Bih. till Biksd. Prof. 1906. 3 Sami. 7 Höft. 19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

innebära en trygghet mot att än det ena, än det andra partiets ypperste

personligheter nteslötes från att i kammaren arbeta till fosterlandets

gagn hvar och en efter sin uppfattning.

Man behöfde säkerligen icke frukta, att valmännen allt för ofta

skulle begagna sig af friheten att söka sin representant utom valkretsen;

lokala hänsyn skulle alltid tynga i motsatt riktning.

Helst skulle jag vilja föreslå bostadsstreckets fullständiga borttagande.

Då emellertid Kungl. Maj:ts proposition bibehåller den skarpa

åtskillnaden mellan land och stad och då till äfventyra farhågan för

stadsbors uppträdande som riksdagskandidater i landtkommuner mångenstädes

bidragit till obenägenheten för denna reform, tillåter jag mig

alternativt föreslå valbarheten begränsad inom landtkretsar till landtbor,

inom stadskretsar till stadsbor.»

Herr friherre

De Geers

motivering.

Herr friherre Be Geer har uti motionen n:o 33 andragit följande:

»Efter hvad som hittills inom Riksdagen förekommit vid rösträttsfrågans

behandling och med hänsyn till den sammansättning, Andra

Kammaren efter de senaste valen erhållit, lärer väl, såsom ock af hans

excellens, herr statsministern vid remissen i Första Kammaren af den

kungl. rösträttspropositionen framhölls, någon utsikt icke vidare förefinnas

att kunna kombinera rösträttens utsträckning vare sig med proportionella

val till endast Andra Kammaren eller med en förändring af

de båda kamrarnes skattepolitiska ställning. Huruvida frågans lösningkunde

stå att vinna genom en mera vidtgående reform med fullständigt

genomfördt proportionellt valsätt till båda kamrarne, därom vågar jag

icke uttala mig, men då jag för egen del fortfarande ställer mig tviflande

i fråga om det proportionella valsystemets lämplighet för våra

förhållanden, saknar jag anledning att närmare beröra denna fråga.

Såsom förhållandena nu utvecklat sig och då möjlighet torde saknas

för en återgång till den ståndpunkt i rösträttsfrågan, som år 1902 intogs

af Andra Kammarens samlingsparti men då af båda kamrarne förkastades,

synes det mig uppenbart, att den, som verkligen önskar en

lösning af denna redan allt för länge omtvistade fråga, icke har annat

att göra än att i hufvudsak acceptera det af Kungl. Maj:t nu framlagda

förslaget. Att återigen äfventyra lösningens uppskjutande torde icke

vara klokt, allraminst från konservativ ståndpunkt.

I fråga om rösträttens utsträckning i den grad, det kungl. förslaget

afser, har jag alltså för min del icke något att erinra. Genom

införande af enmansvalkretsar jämväl i de städer, som välja mer än en

s. 147 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

147

riksdagsman, har en bestämd förbättring gjorts i nu gällande bestämmelser,

och med denna konsekventa tillämpning af systemet med enmansvalkretsar

lärer Ami hvad som kan åstadkommas för bevarande af

minoritetens rätt vara iakttaget. I ett annat afseende synes mig däremot

det kungl. förslaget otillfredsställande. Det bibehåller nämligen

oförändradt det oegentliga förhållande, som måste anses ligga däruti,

att köpingar och municipalsamhällen i valhänseende hänföras till landsbygden

och ej till städerna, dit de genom sin natur rätteligen borde

höra. Väl har statsministern vid ofvan omförmälda tillfälle uttalat den

uppfattningen, att Första Kammaren säkerligen icke skulle vilja vara

med om någon förändring härutinnan, och att i allt fall rösträttsvännerna

icke kunde tänkas benägna att ingå på den uppoffring af de samfällda

valens princip, som skulle anses ligga i en dylik förändring, men då

frågan har stor betydelse för Andra Kammarens blifvande sammansättning

synes den mig det oaktadt väl förtjänt af att än en gång komma

under Riksdagens pröfning.

Hvad innebär nxi denna redan förut vid skilda tillfällen ifrågasatta

utsöndring af större köpingar och municipalsamhällen från landtvalkretsarna?

Såvidt jag kan förstå, icke någonting annat än en af senare

tiders utveckling betingad förändring af gällande riksdagsordnings bestämmelser

för att bringa dessa i öfverensstämmelse med den antagna

principen om skilda val för land och stad. Men icke äro köpingar och

municipalsamhällen att betrakta som städer, invänder man. Icke byter

ett samhälle om natur därför att byggnadsstadga, brandordning, ordningsstadga,

strängare bestämmelser angående hälsovård m. m. börja där

tillämpas. Visserligen icke, men likaväl kan man ju säga, att tillvaron

af en borgmästare icke är tillräcklig för att gifva en liten obetydligstad

någon verklig karaktär af stadssamhälle. Den verkliga skillnaden

mellan stads- och landsbygdssamhälle, särskild! i det afseende, hvarom

nu är fråga, ligger \Täl icke i vissa institutioners befintlighet eller i

vissa stadgars tillämpning, utan hvad som härvidlag ger karaktär åt

ett samhälle det är detta samhälles lokala begränsning och dess innevånares

yrken och sysselsättningar eller i allmänhet de förhållanden,

under hvilka samhällets innevånare lefva. Hvad är det nu för folk,

som bor i våra köpingar och municipalsamhällen? Jo antingen, såsom

i de s. k. villastäderna eller andra under landsrätt hörande förstäder

till de större städerna, rena stadsbor, rätteligen tillhörande och ägande

sin verksamhet i den närbelägna staden, eller ock, såsom i de på den

egentliga landsbygden liggande större samhällena af ifrågavarande slag,

handlande, tjänstemän, kapitalister och andra inkomsttagare, handtverkare

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7-

och slutligen, i stort antal, industriarbetare. Jordbrukare och jordbruksarbetare

torde däremot blott undantagsvis där hafva sina bostäder. År

då icke skillnaden i befolkning påfallande? Likna icke de större köpingarne

och municipalsamhällena, med sina inom starkt begränsade områden

sammanträngda befolkningar, i allt väsentligt städerna vida mer än landsbygden

med dess öfver vidsträckta områden spridda, hufvudsakligen med

jordbruk och liknande näringar sysselsatta innevånare? Åro icke deras

befolkningars intressen stadsbons och icke landtmannens? Hvari skulle

då orättvisan ligga, om de i politiskt afseende hänfördes till städerna?

År det icke fasthellre oriktigt, att de, så länge den politiska rösträtten

ej utöfvas gemensamt af städer och landsbygd, sammanblandas med

landsbygden, som har helt andra intressen, ty, säga hvad man vill, så

finnes och kommer väl alltid att finnas en intressemotsats mellan stad

och land, och däri ligger ej något ondt, blott de olika intressena få

sin tillbörliga representation. De, som motsätta sig dessa stadsliknande

samhällens utsöndring från landsbygden, beskärma sig öfver, att man

vill rubba den bestående ordningen och mot deras vilja ''utkasta’ dessa

samhällen från landtvalkretsarne. Denna utsöndring är dock fullt motiverad

och påkallad af förändrade förhållanden, som inträdt efter det nu

gällande riksdagsordning antogs. De ifrågavarande samhällena voro

på den tiden af mycket ringa betydelse och omfattning, men huru hafva

de icke sedan tillvuxit både i antal och folkmängd, och denna tillväxt

synes alltjämt stiga mer och mer. Sålunda funnos enligt den tabell,

som finnes fogad vid 1902 års konstitutionsutskotts betänkande i rösträttsfrågan,

år 1899 sextiotvå dylika samhällen med 1,000 innevånare

eller därutöfver, men redan nu ha vi enligt tillgängliga uppgifter åttiotvå

sådana samhällen, som uppnått denna befolkningssiffra. Bland dessa

finner man åtskilliga med ganska betydande folkmängd. Förutom ett

municipalsamhälle med 11,000 innevånare, som likväl i år inkorporerats

med närliggande stad, finner man sålunda ett med öfver 7,000 innevånare,

10 med en folkmängd från 4,000 till öfver 6,000, 14 med 2,000

till öfver 3,000 o. s. v. Betänker man då, att bland våra städer 23

hafva mindre än 2,000 innevånare, 35 mindre än 3,000, 45 mindre än

4,000 och 51 mindre än 5,000, så måste det ju medgifvas, att det

åtminstone icke är folkrikedom, som gör ett stort antal af våra småstäder

till något annat än köpingarne och municipalsamhällena.

Dessa folkrika stadsliknande samhällen utöfva redan ett stort inflytande

på valen i de valkretsar, de tillhöra, och ett än större komma

de att utöfva, sedan allmän rösträtt införts, ty en ökning af den på en

liten fläck samlade valmanskåren i ett municipalsamhälle betyder vida

s. 149 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

149

mer än motsvarande ökning af de spridda valmännen på landsbygden

i samma valkrets. Industrien tillväxer starkt i närvarande tid och

breder ut sig mer och mer på landsbygden, och man torde därför

säkerligen få motse eu allt större tillväxt af municip alsamhällenas till

stor del af industriarbetare bestående befolkning. Dessa samhällen

torde därför i en snar framtid komma att spela en dominerande roll i

de valkretsar, de tillhöra, och den gifna följden häraf blir, att ett afsevärdt

antal af landtvalkretsarne komma att representeras af industriarbetarnes

kandidater, eller af hvad jag skulle vilja kalla stadsrepresentanter.

Att den stora arbetarebefolkning, industrien sysselsätter, lår ett

större inflytande på representationens sammansättning än hittills, däri

ser jag för min del icke något ondt, tvärtom, det är rättvist och nödvändigt

för en lugn och god samhällsutveckling. Men icke är det

därför önskligt eller för det helas väl gagneligt, att detta inflytande

får bli större än hvad skäligt är, och detta synes mig komma att inträffa,

om icke landtvalkretsarne förbehållas åt landtmännen.

Häremot torde invändas, att en sådan utsöndring af stadsliknande

samhällen ur landtvalkretsarne tjänar ingenting till, ty när allmän rösträtt

införes, bli landsbygdens arbetare de bestämmande i landtvalkretsarne,

och dessa arbetare komma att ställa sig under samma ledning

och omfatta samma intressen som stadssamhällenas arbetare. Tänker

man sig, att förhållandena på landsbygden icke skulle nämnvärdt förändras

och utvecklas, så kunde nog grund finnas för en sådan upp*

fattning, men det synes mig vara alltför pessimistiskt att härvidlag

tänka sig framtiden blott såsom en oförsonlig strid. mellan jordägare

och arbetare, ty få de sistnämnda mera allmänt än hittills sina lefnadsvillkor

väsentligt förbättrade, torde det ingalunda vara säkert, att de

finna med sin fördel förenligt att göra sig solidariska med de under

så olika förhållanden lefvande stadsarbetarne. Och för öfrigt, är det

så alldeles säkert, att landsbygdens arbetare, om jag sätter.arbetare

som motsats till jordägare, verkligen komma att bilda majoriteten på

landsbygden? Ser man längre fram i tiden, är det väl mer än sannolikt,

att de stora jordbruken komma att mer och mer minskas och de

små i stället högst betydligt tilltaga. Efter alla tecken att döma, blir

det en gårig de själfägande mindre jordbrukarne, som komma att bilda

kärnan af landtbefolkningen, och säkerligen torde det i framtiden blifva

dessa, som i politiskt afseende komma att få det största inflytandet

inom landsbygdens valkretsar — om nämligen dessa valkretsar, så som

skäligt är, förbehållas åt de verkliga landtmännen. Att dessa framtidens

landtmän, småbrukarne, icke komma att ställa sig under arbetareorga
-

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

nisationernas ledning, torde val vara tämligen säkert, och låt vara att

deras representanter i Riksdagen komma att bilda ett något mera demokratiskt

element än representanterna för den hittills på landsbygden

dominerande hemmansägareklassen, så torde de dock komma att utgöra

en hälsosam motvikt mot de blifvande stadsrepresentanterna.

Så som förhållandena nu utvecklat sig, torde antydda, med riksdagsordningens

anda fullt öfverensstämmande omändring af valkretsarne

vara den enda möjligen genomförbara åtgärd, som kan vidtagas för att

vid införande af allmän rösträtt på ett verkligen effektivt sätt motverka

en alltför ensidig sammansättning af Andra Kammaren.»

Hen Johan- Herr Johanson har på följande sätt motiverat sin uti motionen

sons motive- n:0 145 gjorda hemställan:

nnff ej) *

»Med anledning af Kungl. Maj:ts proposition n:o 55 till Riksdagen

innevarande år, angående utsträckning af den politiska rösträtten, tageljag

mig friheten att, med förslag till ändring i den kungl. propositionen,

i vissa delar förnya min till 1905 års Riksdag n:o 258 väckta

motion.

I ofvannämnda Kungl. Maj:ts proposition har den hittills häfdade

grundprincipen vid val till riksdagsman i Andra Kammaren, städernas

skiljande från landet, blifvit föreslagen, hvari dock städerna fått sig

tillagd större representationsrätt än dem efter folkmängden rätteligen

tillkommer. Såsom skäl härför framhålles i den kungl. propositionen,

att icke tillskapandet af alltför oformliga stadsvalkretsar varder en *

följd af de nya grundlagsbestämmelserna, samt att öfverskottssiffran

städerna till godo, efter nuvarande folkmängdsförhållanden snart utjämnas

genom folkmängdens i städerna hastigare tillväxt än å landet. Följer

man utredningen i den kungl. propositionen om städernas folkmängdstillväxt,

finner man, att tillväxten under nuvarande representationsrätt

under tiden 1866—1896 ej berättigat städerna till större ökning än

från 28 till 46 representanter. Alltså på 30 år 18 representanter,

hvaremot Kungl. Maj:t nu föreslår, att städerna redan vid början efter

den föreslagna grundlagsändringen skulle få 12 representanter utöfver

sin rätt efter folkmängden och sedan vid omreglering af valkretsarne

hvart nionde år möjligen ytterligare tillökning.

Att vid en utsträckning af den politiska rösträtten till hvarje

svensk man, som fullgjort de skyldigheter, som härför betingas, lämna

företrädesrättigheter åt städernas innevånare saknar sakligt skäl och

torde icke kunna försvaras. Det bevingade ordet rättvisa åt alla har

här blifvit åsidosatt.

s. 151 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

151

En sådan företrädesrätt skulle i det närmaste bortfalla, om köpingar

ocli municipalsamhälle med upptill 1,000 innevånare och däröfver lades

till städerna och med dessa indelades till valkretsar, hvarigenom föreslagna

representantantalet, 65 för städerna och 165 för landsbygden,

blefve den närmast rättvisliga proportionen, och valkretsarnes oformlighet

torde därigenom i någon mån utjämnas. Städerna skulle i alla fall få

åtskilliga representanter för många enligt proportionen 65—165.

Att köpingars och municipalsamhälles intressen icke sammanfalla

med landsbygdens utan äro närmast förenliga med städernas, är ju

uppenbart genom de sträfvanden, som ständigt af dessa samhällen göras,

så snart de därtill finna sig mäktiga att skilja sig från landsbygden.

Därjämte anser jag, att för valrätt bör erläggas direkt skatt till

staten — mantalspengarne.»

Herr Kjellén har till stöd för sitt uti motionen n:o 148 framlagda

förslag anfört följande:

»Att ett behof af reform i 1866 års bestämmelser om den politiska

rösträtten föreligger, torde numera icke af någon på allvar förnekas.

122 inom Riksdagen framburna motioner, 4 kungl. propositioner och 3

konstitutionsutskottsförslag tala redan före ingången af innevarande riksdag

ett tillräckligt tydligt språk härutinnan.

Att detta behof bör afhjälpas snart, torde äfvenledes nu stå klart

för alla insiktsfulla fosterlandsvänner. Statskuppen i Finland 1899 och

vår egen härordningsreform 1901 inneburo, hvar på sitt sätt, kraftiga

väckelser till vårt folk i denna riktning. I känslan häraf svällde också

reformrörelsen upp därhän, att ej mindre än 41 af motionerna, 3 af

propositionerna och alla utskottsförslagen tillhöra den senaste tiden,

1902—1905. Kom så sistnämnda år unionens upplösning. I detta

sammanhang framstår denna händelse som en tredje varning till svenska

lolket, allt för ödesdigert allvarlig för att af fosterländske män kunna

förbises eller missförstås.

Ännu är dock icke Sveriges rike utlämnadt åt slumpens eller

främmande makters nåd och onåd. Vår framtid hvital'' i våra egna

händer. Vi hafva inom både land och folk rika reserver, stora, hittills

oupptagna möjligheter. Det är till dem vi nu måste lita. Vägen till

framtiden går genom förtroende: förtroende till både land och folk.

Men förtroendet till folkets politiska mognad är det första, själfva förutsättningen

för, att vi skola kunna hysa förtroende till landets ekonomiska

bärkraft i stor skala. Den nationella samlingen måste föregå

det nationella samarbetet, om vårt framtidshopp skall hvila på säker

grund. Och samlingen måste ske snart, om vår själfkänsla skall få

HerrKjelléns

motivering.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

verklig näring däraf. Ju längre vi dröja efter fjolårets händelser, desto

mer löpa vi också risken att i andras ögon framstå som en kraftlös

nation, den där icke ens förmår rycka upp sig till ett beslut.

Formen för denna nationella samling är en författningsändring,

hvarigenom den politiska rösträtten göres oberoende af förmögenhetsställning.

Så långt äro äfvenledes alla redan ense.

Verkan af en sådan reform skulle i stort sedt blifva den, att

arbetareklassen i hela sin mångskiftande massa indroges inom den

politiska maktsfären. Det är hufvudsakligen den, som hittills] stått

utanför; den har utgjort hufvudmassan i folkets, för politiska ändamål

obrukade, reserv; den skulle alltså nu skörda de närmaste frukterna af

reformen. Men att dess vinst tillika skulle blifva en vinst för stat och

samhälle, därom har jag redan 1902 yttrat några ord — i Tal i Fosterländska

Förbundets Generalförsamling, sedermera utgifvet som broschyr

under titeln ’Ett samlingsprogram i rösträttsfrågan’ — som jag här

tillåter mig att citera:

Ingen, som närmare betraktar arbetareklassen i våra dagar, undgår

det intrycket, att här sjuder ungt blod. Det ligger ungdom i arbetarnes

sangvinism, för hvilken alla frågor tyckas så enkla, i deras lätta sinne,

deras förmåga af hänförelse, t. o. m. i deras öfvermodiga tro på sig

själfva och deras hänsynslösa stormande på förmenta rättigheter. Det

ligger ungdom icke minst i deras godtrogenhet, som gör dem så lättledda

i sina agitatorers hand. Men en sådan ung och frisk vilja på

både godt och ondt är det just, som vi sakna i vårt närvarande politiska

skick. Här finnes alldeles för mycket af gammalmanssynpunkter, af

fridsjukhet, af betänksamhet, af bekvämlighetshänsyn, jag vill nästan

säga af trötthet. Norska frågan ligger till en god del innesluten i

denna synpunkt, ty där hafva vi emot oss just en sådan hänsynslös

ungdomsvilja, och det är den, som besegrat oss. För mig står det som

ett verkligt och trängande statsintresse, att vår politiska kropp måtte

föryngras genom en lämplig tillsats af ungt blod, och detta kan numera

endast komma från arbetareklassens leder.’

Af rösträttens utsträckning väntar man sig således äfven på konservativt

håll icke blott bot för socialt missnöje, utan äfven positiva

fördelar för det allmänna. Då härtill kommer, att samhällets egen förvandling

påkallar en vederbörlig anpassning af representationsformema,

så skall ur denna synpunkt ingen befogad anmärkning kunna riktas

mot reformförslag, som ställa sig på den allmänna rösträttens grund.

På denna grund står Kungl. Maj:ts proposition i rösträttsfrågan

till innevarande Riksdag. Dess hufvudsakliga syfte är att bota stundens

s. 153 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

153

sociala missnöje, och dess hufvudsakliga verkan skulle vara, att tillträde

till valurnorna öppnades för den stora, breda arbetareklassen i land

och stad. Så till vida synes detta initiativ vara sprunget ur en intim

känsla af hvad landet i närvarande ögonblick önskar och behöfver.

Men det vill synas, som om regeringen, då den fattade sin ståndpunkt

i frågan, haft detta stundens intresse så starkt för ögonen, att

den kommit att förbise eller underskatta berättigade farhågor för framtiden.

Jag torde i detta hänseende få hänvisa till mina anföranden i

Andra Kammarens remissdebatter den 22 januari och den 27 februari

innevarande riksdag. Regeringens förslag ger arbetareklassen dess rätt,

men på bekostnad af andra hufvudgruppers, i främsta rummet bondeklassens,

rätt. En sådan lösning bringar landets lugna utveckling i

fara och botar det med ett återfall i den s. k. frihetstidens fördärfliga

ensidighet.

Så långt kunna vi icke vara med. Den, som närmare studerat

fäderneslandets historia och behjärtat gångna tiders erfarenheter, måste

rygga tillbaka för denna farliga väg. Det föreliggande problemet ter

sig för oss så, att man bör tillgodogöra statslifvet det goda i arbetareklassens

insats utan att på samma gång beröfva statslifvet det goda i

bondeklassens och öfriga konservativa elementers insatser. Man bör det

ena göra och det andra icke låta.

Det är just detta, som utgör problemets svårighet, och som så

länge uppskjutit den lyckliga lösning, hvarefter landet alltmera längtar.

Öppnar man icke dörren — d. v. s. rubbar man icke strecket — så

blir tidens behof icke tillgodosedt; öppnar man dörren, så är fara för

banden, att de nytillkomna väljarne genom sin öfverlägsna massa skola,

förr eller senare, drifva alla de gamla undan och sj kifva rycka till sig

all makten. Detta är rösträttsfrågans Scylla och Charybdis; undviker

man det ena skäret, så riskerar man att stöta på det andra.

Kungl. Maj:t, som allt hitintills tagit position i frågan med försiktig

hänsyn till de nu besittandes rätt, synes denna gång hafva valt

sin kurs betänkligt nära det sist antydda skäret. Vid sådant förhållande

tillkommer det Riksdagen att eftersinna, huruvida några särskilda försiktighetsmått

äro att vidtaga till garanti för statsskeppets säkerhet

och lugna gång.

Härvid riktar sig uppmärksamheten alldeles särskildt på frågans

parlamentariska läge. Utan att underskatta betydelsen af det arbete,

som ägnats frågan utanför Riksdagens väggar, torde man få anse som

eu själfklar förutsättning, att frågan numera avancerat för långt för

att kunna lösas på någon bas, som icke blifvit i den rent parlamenBih.

till Biksd. Prot. 1906. 3 Sami. 7 Höft. 20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

tariska utvecklingen angifven. En närmare kännedom om denna utveckling

är således nödvändig ej blott för att förstå Kungl. Maj:ts nu

föreliggande förslag, utan äfven för att kunna med någon säkerhet bedöma

de andra utvägar till lösning, som bär äro ''nödiga eller nyttiga

och möjliga att verkställa’.

Rösträttsfrågans parlamentariska läge.

Redan innan 1860-talet gått till ända, hade en utsträckning af

1866 års rösträttsvillkor förts på dagordningen; och då det år 1870

första gången kom till votering i frågan, visade sig öfver en tredjedel

af Andra Kammaren stå på den reformvänliga sidan. Med de principiella

demokraterna förenade sig nämligen här representanterna för

bondeintresset att öppna Riksdagens dörrar för genom den nya census

utestängde ståndsbröder. Man må minnas, att censustalen på den tiden

betydde vida mera än nu, och att det ännu icke fanns någon organiserad

arbetareklass, som på ringaste vis kunde konkurrera med hemmansägareklassen

om makten. Det var under denna tid, år 1871, som Sven

Nilsson i Osterslöf fällde de bekanta orden, att man icke skall ''skrämma

oss bönder med Sveriges arbetare’, ett yttrande, som för sin tid var

lika naturligt som berättigadt.

Det första positiva program, kring hvilket reformvännerna i rösträttsfrågan

samlade sig, skulle kunna karakteriseras som half strecket,

i det att man helt enkelt föreslog nedsättning af de olika censusposterna

till hälften: alltså ett fastighetsstreck på 500, ett arrendestreck

på 3,000 och ett inkomststreck på 400 kronor. Härvid är särskildt att

märka, att detta inkomststreck enligt tidens bevillningsförordning

sammanföll med strecket för till bevillning uppskattad inkomst. Halfstreck-programmet

(första gången framställdt af L. O. Larson under

debatten i Andra Kammaren 1872) blef Andra Kammarens beslut åren

1880, 1881 och 1882, sistnämnda gång t. o. m. utan votering.

Emellertid höjde 1883 års bevillningsförordning den skattefria

inkomsten till 500 kronor, och därmed hade 400-kronostrecket förlorat

sin anslutning till skatteplikten, hvarför det nu afgår ur dagordningen.

Reformvännernas sträfvan tog sig då aflopp i en begäran om statistisk

utredning, som blef Riksdagens beslut 1884 — den första riksdagsskrifvelsen

i rösträttsfrågan nnder det nya statsskicket — och utmynnade

i statistiska centralbyråns redogörelse år 1887. Denna utredning

syntes visserligen gifva vid handen, att en nedsättning af census till

s. 155 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

155

bevillningsstrecket skulle allvarligt rubba hemmansägarnes politiska

hegemoni, i det att arbetaregrupperna på land och i stad redan vuxit

till en väsentlig betydelse. Under de säregna förhållandena efter tullsystemets

införande fick reformen emellertid ännu en gång vind i seglen,

och man samlade sig nu på det s. k. femhundrakronostrecket, d. v. s.

en inkomst- och fastighetscensus å 500 samt arrendecensus å 3,000

kronor; som man ser, en ny upplaga af halfstrecket, endast anpassadt

efter den nya bevillningsförordningen. Detta program (första gången

framfördt i motion af N. Nilsson i Skärhus 1887) blef Andra Kammarens

majoritets under riksdagarne 1891, 1892, 1893 och 1894.

Jämte de nu nämnda programmen hafva tvenne andra redan från

början framkommit i motionsform och sedermera med längre eller kortare

mellanrum dykt upp i den parlamentariska diskussionen. Det ena af

dem är kommunalstrecket (första gången 1870), hvilket skiljer sig från

femhundrakronostrecket hufvudsakligen genom att sänka fastighetscensus

ned till 100 kronor. Det andra är den allmänna rösträtten (med flere

eller färre begränsningar; första gången 1869, och efter 1890 fast på

dagordningen). Intetdera har emellertid under detta äldre skede kunnat

samla någondera kammaren i ett beslut.

Gemensamt för alla nu redovisade program är, att de söka lösningen

inom rösträttsfrågans speciella ram. De innebära en större eller

mindre inbjudning af de rösträttslöse — alltifrån det sistnämnda, som

öppnar dörren på vid gafvel, och till de två förstnämnda, som endast

öppna den på glänt — men de frukta ännu icke någon ny fara från dem,

söka därför icke heller någon annan garanti för det bestående än på

sin höjd själfva försiktigheten vid inbjudningen. Det är de partiella

eftergifternas politik; en reträtt steg för steg inom samma linje.

Men i början af 1890-talet inträder en vändpunkt. Tvenne faktorer

hafva nu förändrat rösträttsproblemets ursprungliga förutsättningar till

den grad, att både partiställning och taktik måste röna inflytande däraf.

Å ena sidan har penningvärdets sjunkande (anmärkt i den parlamentariska

diskussionen ända från 1875) gått så långt, att strecken —

särskildt inkomststrecket i stad — börjat förlora sin betydelse. Å andra

sidan har den moderna arbetarerörelsen börjat tränga bondeklassen

inpå lifvet genom industriens allt raskare utflyttning på landet och de

moderna kommunikationssamhällenas stora utveckling. Från denna tid

minskas också intresset hos de gamla reformvännerna på landsbygden.

År 1892 bekänner L. O. Larson (i Första Kammaren) sin omvändelse,

samma år kulminerar majoriteten i Andra Kammaren, därpå

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

sjunker den och försvinner efter 1894. Grundlagsändringen 1894, hvarigenom

åt landsbygden förbehöllos 150 platser, vittnar i samma riktning.

Både stadshögern och bondeklassen hafva nu fått ögonen öppna för faran

i en för långt utsträckt eller för hastigt inträdande förändring, på samma

gång som de inse ohållbarheten af det bestående. Denna insikt foder

en ny taktik. Det duger icke längre att säga ett rent nej eller ett

hälft ja. Man måste operera äfven på andra linjer än census. Man

beslutar att möta rösträttsprogrammet med ett annat positivt program.

De nya linjerna rekognosceras i Billings motion vid 1893 års

riksdag och karakteriseras som ldassval och proportionella val. Redan

vid föregående riksdag hade inom Första Kammaren försports sympatier

i dessa riktningar. Nu är programmet klart, och fältropet lyder:

allmän rösträtt med garantier — efter föregående utredning (icke blott

statistisk, utan äfven politisk och statsrättsligj af Kungl. Magt.

Vid sidan af det radikala förslaget, att på en gång borttaga alla

fördämningar mot demokratiens flod, och det liberala, att urtappa den

gradvis, träder från denna tid i aktion ett konservativt program, att

reglera den i nya fåror. Mellan dessa tre riktningar bryter sig hädanefter

rösträttsfrågans historia.

De på konservativt håll först antydda garantierna röra, som man

ser, valsättet. Man vill kombinera rösträttsfrågan med en röstsättsfråga.

Men motionären vid 1893 års riksdag uttalar, att på nuvarande riksdagsordnings

grund knappast några andra klassval låta sig anordnas

än efter skatteförmågan. Tanken på klassval sammanfaller därför i

praktiken med tanken på eu sålunda graderad röstskala. I denna form

kommer garantisystemet först på Andra Kammarens dagordning (motioner

1894—96), och denna form skulle äfven blifva den första, som

parlamentariskt utdömdes.

Dessförinnan skulle emellertid äfven den andra af de från början

nämnda garantierna, nämligen det proportionella valsättet, komma under

behandling. År 1896 tog Kungl. Maj:t — för första gången sedan en

mansålder — initiativet till förmån för proportionella val i storstäderna

och strecksänkning. Förslaget hade endast den verkan, att det inträdde

en paus i reformrörelsen på riksdagen — medan agitationen uti landet

tog allt större dimensioner (rösträttsadressen 1898).

År 1899, det tredje under valperioden, mobilisera partierna mot

hvarandra: de konservative under baneret graderad skala, de liberale

under baneret kommunalstreck, som nu för första gången blir ett samlingstecken.

År 1900 bildas på denna grundval det »liberala samlingspartiet)).

När de konservative vid denna riksdag utveckla sitt program,

s. 157 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

157

befinnes det innehålla ännu eu, hittills icke nämnd garanti, nämligen

köpingars och municipalsamhällens förande till stadsvalkretsar, alltså

en mera organisk valkretsindelning. Rösträttsfrågan har således blifvit

kombinerad äfven med en valkretsfråga. Denna står dock i skuggan

för den graderade skalan, som alltjämt ligger de konservative närmast om

hjärtat, och partiställningen är således i det hela densamma som år 1899.

Ur denna partiställning utgick Riksdagens andra gemensamma

beslut i frågan: 1900 års skrifvelse, att Kungl. Maj:t ''täcktes låta

verkställa en i möjligaste mån fullständig och allsidig utredning rörande

de förutsättningar och villkor, under hvilka valrätten till Riksdagens

Andra Kammare må kunna utsträckas’. Bland de möjliga förutsättningarne

och villkoren nämnes icke blott den graderade skalan, utan

äfven den organiska valkretsindelningen. Det är således oförtydbart

den konservativa synpunkten, som här framstår som segrande.

Den nya härordningens antagande vid följande riksdag föranledde

Kungl. Maj:t att åter gripa initiativet, innan ännu någon annan utredning

hunnit åvägabringas än en rent statistisk om kommunalstreckets

verkningar. På detta streck livilade Kungl. Maj:ts proposition till

1902 års Riksdag, men därtill var fogadt icke blott ett skärpt utskyldsstreck,

utan äfven eu graderad röstskala, dock icke efter skatteförmågan,

utan efter ålder och civilstånd. Konstitutionsutskottet, som här närmast

torde beteckna Andra Kammarens konservativa element, strök denna

skala och satte i stället valkretsreformen, hvarjämte det föreslog en

mindre strecksänkning. Det liberala programmet var alltjämt kommunalstrecket,

och det radikala — nu öppet socialistiskt — var den allmänna,

lika och oorganiserade rösträtten.

Resultatet af hela processen vid denna riksdag var en ny Riksdagens

skrifvelse, att Kungl. Maj it Ville låta verkställa eu från alla

synpunkter fullständig utredning af frågan om utsträckt valrätt’ till

Ändra Kammaren. Riksdagen har härmed ställt sig på en formell

ståndpunkt. Men ur förhandlingarne framgick, att den graderade skalan

i alla former var taktiskt förbrukad, och att nästa försök borde göras

med det proportionella valsättet.

Efter 10-årig aktion är alltså den första garantien afförd från

dagordningen. Valkretsgarantien, som under riksdagen rönt svårt mothugg

hos vänsterpartierna och blandade sympatier på andra håll, sjunker

i bakgrunden. Intresset samlar sig i främsta rummet på proportionalismen,

för hvilken utsikterna synas ljusa, sedan äfven från vänsterpartierna

yppats anslutning till dess idé.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Begagnande sig häraf, sköt regeringen ännu en gång den begärda,

’nr alla synpunkter fullständiga’, utredningen åt sidan och nöjde sig

med att låta undersöka proportionalismens teknik för sig samt de

statistiska verkningarne af allmän rösträtt i landet. Sålunda rustad,

mötte den 1904 års Riksdag med sin tredje proposition i frågan, byggd

på allmän rösträtt och proportionella val. Men under tiden hade det

liberala partiet hunnit helt öfvervinna sina sympatier för detta valsätt

och hissar nu den allmänna rösträttens banér, utan hinder vare sig på

valsättets eller valkretsindelningens område. Härmed har det liberala

partiet närmat sig det socialistiska, så att det ur garantisynpunkt

knappast finnes annan skillnad än ett utskyldsstreck.

Det nya vänsterprogrammet vinner i Andra Kammaren en svag

majoritet öfver regeringens förslag, medan Första Kammaren antager

det senare. Ställningen är densamma äfven vid 1905 års riksdag, blott

med det undantag, att intet program nu hinner upp till majoritet i

Andra Kammaren. Riksdagen har gjort ''rent bord’, nu ankommer det

på valmännen i landet att skipa domen öfver den nya garantien.

Denna dom har utfallit emot proportionalismen, och den är efter

min mening afgörande. Under vanliga förhållanden skulle måhända

ett riksdagsmannaval icke hafva haft denna definitiva betydelse, äfven

om det som här i själfva verket upprepade ett föregående domslut (ty

äfven 1902 års val stod i verkligheten om proportionalismen). Men

det måste erkännas, att förhållandena vid höstens val 1905 voro i säregen

grad gynnsamma för högern. En sådan högervind lär icke lätt

komma åter. Då valen icke desto mindre gingo högern mera afgjordt

emot än någonsin, så synes man icke kunna skrifva utgången på någon

annan räkning än proportionalismens; och då Första Kammaren icke

lärer kunna ensam upprätthålla eu princip för Andra Kammarens bildande

utan denna kammares eget stöd, så torde man rent politiskt sedt icke

kunna undgå den slutsatsen, att äfven proportionalismen som taktisk

position i rösträttsfrågan numera är utdömd.

Man kan visserligen säga, att det icke var proportionalismen själf,

utan blott en tungrodd form af densamma, som utdömdes 1905. Därom

skall icke här tvistas. Efterföljande framställning utgår som alla från

en subjektiv värdering af förhandenvarande politiska faktorer; och denna

värdering har gifvit mig till utslag, att intet slags proportionalism under

den närmaste framtiden har utsikter att vinna det svenska folkets godkännande.

Sedan det liberala programmet från 1904, yttermera retuscheradt

till öfverensstämmelse med det socialistiska från 1902, innevarande

s. 159 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N-.o 7.

159

riksdag upphöjts till regeringsprogram, är alltså, enligt vår uppfattning,

det parlamentariska läget sådant, att högern förbrukat bägge sina stora,

ursprungliga metoder till motstånd. År då spelet förloradt? Blef själfva

garantisystemet utdömdt på samma gång som den proportionella specialgarantien?

Eller står ännu någon garanti åter?

Efter vår föregående framställning torde svaret ligga för ögonen.

Den parlamentariska utvecklingen har framfört ännu en garanti, nämligen

valkretsreformen. Den kom sist på högerprogrammet och har

hittills stått i skuggan för de äldre. Sedan dessa nu enligt min mening

icke längre bjuda någon förhoppning, är turen på allvar kommen till

den. Rent parlamentariskt sedt bildar den nu högerns sista position,

men är som sådan ingalunda uppgifven eller dömd att utrymmas.

Ty denna garantiform är förvisso icke utdömd med nederlaget

1902. Detta berodde på särskilda förhållanden, som icke längre föreligga.

Behåller man detta för ögonen, så måste man säga, att den i

verkligheten icke ännu varit underkastad något parlamentariskt afgörande

såsom de förutnämnda garantifrågorna. Den har icke stått

främst på någon dagordning, icke varit innehåll i någon hufvudvotering,

ännu mindre undergått något uttalande af folkviljan vid riksdagsmannaval.

Den har icke ens varit föremål för någon verklig utredning,

vare sig i enskilda uttalanden eller i teknisk kommitté eller i regeringsförslag.

Det synes således i alla afseenden vara lämpligt att ägna äfven

denna reformtanke en noggrannare uppmärksamhet. Tiden därtill är

nu inne. Utvecklingen själf har fört frågan från höger fram i förgrunden.

Den undersökning, vi härmed skola söka åvägabringa, torde

under alla omständigheter icke anses opåkallad, såsom ett led i den

allsidiga utredning, som Riksdagen tvenne gånger sedan detta århundrades

början af Ivungl. Maj:t begärt, men på hvilken den ännu

väntar.

Diskussionen om en organisk valkretsindelning.

Från den egentliga valkretsfrågan är noga att särskilja tvenne

andra frågor, som i samband med den spelat en större eller mindre

roll i den parlamentariska diskussionen.

Den ena är frågan om klassval. Sedan den gamla striden mellan

klass- och samfällda val slutat med de senares seger i 1866 års riksdagsordning,

är det så godt som alldeles tyst därom ända till 1893,

då i ofvanciterade motion nedskrefs följande:

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

''Det kan ej bestridas, att den representationsförändring, som genomfördes 1866,

i viss mån bortsåg ifrån, att ett folk nödvändigt består af olika stånd eller klasser, hvilka

uppbära skilda och sins emellan jämbördiga intressen i folkets lif. Den utdömde flen

gamla, numera otillfredsställande, men dock organiska grunden för den svenska Riksdagen

och förmådde ej lägga någon ny af synnerligen organisk natur.’

Motionären finner emellertid ''så godt som ingen förhoppning

att genomföra verkliga klassval i vår tid, änskönt de (under debatten)

synas honom ''förnuftiga’. Frågan har icke heller tagit praktisk form

mera än i följande uttalande af 1900 års konstitutionsutskott: ''Uppmärksamhet

borde äfven (vid den föreslagna utredningen) riktas på det

t. o. m. i ett land med allmän rösträtt såsom Frankrike för närvarande

ganska mycket diskuterade spörsmålet, om valen fortfarande borde vara

samfällda, eller om någon hänsyn skulle tagas till olika samfundsklasser

och yrken.’ Denna passus — om hvilken utskottet för öfrigt ingalunda

varit enigt — kom icke in i årets riksdagsskrivelse; och ehuru

sympatiuttalanden för saken sedermera icke fattats (t. ex. i Första Kammaren

1904), så torde man i det hela icke kunna jäfva föredraganden

af 1904 års proposition, då han yttrar, att ''här i Sverige lärer man

ganska allmänt vara ense om, att eu indelning af valmännen i klasser

icke låter sig nöjaktigt verkställa’ — nämligen hvad närvarande tid

angår.

Fullt aktuell är däremot den andra, hithörande frågan: om utjämning

af städernas högre representation. Grundlagsändringen af 1894

fastslog visserligen denna princip i mom. 5 af § 13 riksdagsordningen,

men fixerade samtidigt 80 platser åt städerna, vida mera än folktalet

då och ännu berättigar dem till. Redan förut hade också utjämningen

kommit på tal i sammanhang med rösträttsfrågan (Jansson i Carlshed

i Andra Kammaren 1889, L. O. Larsson i Första Kammaren 1893,

motion af Ekströmer 1893). 1900 års konstitutionsutskott bragte äfven

denna sak på dagordningen med orden, att utredningen jämväl borde

omfatta frågan, ''om med utsträckning af valrätten skillnaden med afseende

å representationsrätt mellan land och stad borde bibehållas, jämkas

eller upphäfvas’; och denna synpunkt bärgades äfven in i Riksdagens

skrifvelse. Vid nästa rösträttsriksdag, 1902, återkommer den i motion

n:o 182 till Andra Kammaren, hvarmed socialisterna ansluta sig till

detta kraf, vidare i motion (landtmannapartistisk) n:o 195 till samma

kammare, i motion n:o 34 till Första Kammaren, i flera reservationer

vid konstitutionsutskottets betänkande, i uttalanden af ledande liberale

statsmän (såsom nuvarande herr statsministern) samt i motiverna till

Riksdagens nya skrifvelse.

s. 161 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N.o 7.

161

Då äfven de, som här dissentiera, leddes mera af praktiska än

af principiella skäl, så lär det kunna anses ådagalagdt, att lösen likställighet

mellan land och stad’ slog igenom år 1902. Denna princip

erkändes äfven i liberala samlingspartiets motion 1904 (med dess 85

representanter för landsbygd, 42 för stad och 103 för sammanrörda

landt- och stadsvalkretsar), liksom den naturligtvis ingår i det proportionella

programmet; och den har äfven kommit till praktisk tillämpning

på nuvarande grund såväl i konstitutionsutskottets förslag 1904

(stadsrepresentanter 60 mot 170) som i det liberala förslag af 1905,

som ligger till grund för Kungl. Maj:ts proposition till innevarande

Riksdag (stadsrepresentanter 65 mot 165).

Detta stads-begrepp är det historiska, grunden till det gamla

borgarståndets särskilda representation på en tid, då land och stad i

verkligheten betecknade motsatsen mellan landtbruket och andra näringar

(handel, industri, handtverk, bergsbruk). Städernas särskilda representation

i 1866 års riksdagsordning har således djupa rötter i ej blott

historiska, utan äfven sociala och ekonomiska förhållanden; äfven om

riksdagsordningens skapare, under intrycket af sin tids ledande idéer,

icke vill motivera den genom olikhet i intressen, utan endast genom

’den olikartade organisationen af kommunalförhållanden, förvaltning

och lagskipning m. m.’ (Kungl. Maj:ts proposition n:o 61 vid 1863 års

riksdag), alltså politiska synpunkter. Städernas starkare representation

åter är till dels att anse som ett vederlag, en gärd af historisk erkänsla,

åt borgarståndet vid dess afträdande från skådeplatsen, men den tjänar

tillika rent praktisk-politiska syften. Därom upplyses i samma proposition

(sid. 41), att det vid öfvergången till eu författning, där en samhällsklass

kan beräknas få ett öfvervägande inflytande, ''måhända ock

är af praktisk omtanke påkalladt att försäkra ett antal platser åt dem,

som icke tillhöra’ denna premierade klass. Denna klass var år 1866,

som allbekant, hemmansägarnes. I uttrycklig afsikt att skapa en berättigad

politisk motvikt mot dem var det alltså som man reserverade

ett antal extra platser åt det forna borgarståndets arftagare, hvilka

därmed sattes så att säga på ett politiskt undantag, i full enlighet med

eu organisk utvecklings lagar och med den tidens föreliggande behof.

Men under de fyra årtionden, som förflutit sedan vår gällande

riksdagsordning skapades, hafva dessa förutsättningar blifvit alldeles

kullkastade. Tvenne drag i utvecklingen fästa här speciellt vår uppmärksamhet

: städernas starkare folkväxt än landsbygdens och industriens

utflyttning på landet. Med det senare fenomenet korresponderar här

samfärdselns väldiga uppsving, hvaraf följt uppkomsten af stora stationsBih.

till JRiksd. Prot. 1906. 3 Sami. 7 Höft. 21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

samhällen och andra dylika sammanträngningar af en -utom jordbruket

sysslande befolkning. Dessa omständigheter arbeta tillsammans med

växande framgång på att bryta landsbygdens naturliga hegemoni i vårt

politiska lif. Och så har det slutligen kommit därhän, att bondeklassen,

mot hvars öfvermakt man för 40 år sedan ansåg sig behöfva vidtaga

säkerhetsåtgärder i författningen, numera själf är i behof af dylika

åtgärder, till skydd mot nya själfmedvetna maktkräfvare.

Det är af denna utveckling en själf klar sak, att de gamla säkerhetsmedlen,

i den mån de endast tjänat som sådana, måste försvinna.

Det finnes icke längre ens en skugga af skäl till att gynna städerna

på landsbygdens bekostnad. Icke ens den historiska grunden kan längre

tillerkännas giltighet. Borgarståndet har åtnjutit sitt vederlag. Dess

saga är slut. Andra faktorer framstå nu i samhället, med lifvets och

utvecklingens rätt till delaktighet i den politiska maktutöfningen.

Men om alla partier sålunda äro ense om, att städernas premium

numera bör försvinna, såsom icke längre ur någon synpunkt berättigad!,

så blir det en ny fråga, om sjulfva den särskilda representationen skall

försvinna med premiet. Här komma vi till utkanten af den egentliga

valkretsfrågan. Har man — såsom en reservant i 1904 års konstitutionsutskott

synes anse —- utsöndrat städerna som egna valkretsar

endast och allenast för att politiskt premiera dem med den starkare

representationsrätten? Eller är denna separation mellan land och stad

berättigad och lämplig i och för sig, alltså äfven efter utjämningen?

Här dela sig meningarne i det teoretiska problemet — för att återförenas

i det praktiska.

Det liberala och det socialistiska partiet intaga principiellt den

ståndpunkten, att alla klass- och intressemotsatser böra försvinna ur

det politiska lifvet, att utvecklingen i verkligheten också bär ditåt, och

att särskilda valkretsar för stad och land ägna sig att motverka denna

utveckling. Debatten i Andra Kammaren 1902 lämnar intet tvifvel om,

att man på denna sida vill framställa intressemotsatsen mellan land

och stad som uppkonstruerad, i alla händelser numera antikverad.

Gentemot denna åskådning står den, som starkt pointerades af

1904 års konstitutionsutskott. Vi citera ur dess utlåtande följande:

''Om ock motsättningen mellan land och stad till följd däraf, att de olika stadsoch

landtmannanäringarna numera icke äro så skarpt åtskilda som tillförene, under senare

tid -till någon del förlorat i betydelse, lär å andra sidan icke kunna bestridas, att fortfarande

mellan städerna och landsbygden förefinnas betydelsefulla skiljaktigheter i många

förhållanden — jurisdiktion, förvaltning; kommunalväsen och näringslif —, som föranleda

större samhörighet i intressen och åskådningar mellan särskilda städer än mellan landsbygd

och stad. Befolkningen i flere städer, om dessa än ligga tämligen skilda från hvar
-

s. 163 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

163

andra, är till sina beståndsdelar mera likartad än befolkningen i en stad och dess omgifvande

landsbygd. — — — Å andra sidan kunde landsbygden i många fall, om valen

skulle vara gemensamma för land och stad, komma i ofördelaktig ställning därigenom,

att städernas väljare finnas samlade inom trängre områden och lätt kunna nästan mangrant

utöfva sin valrätt, under det att på landsbygden de stora afstånden, befolkningsglesheten

samt den omständigheten, att valen infalla under skördetid, då det för en stor

del af valmännen är förenadt med synnerligen stor olägenhet och risk att uppoffra en,

kanske flera arbetsdagar, försvårar sammanslutning och lifiigare deltagande i valet.’

Utskottet ansåg dessa synpunkter så vägande, att det ville bevara

skillnaden mellan land och stad äfven vid anordnandet af de stora

valkretsar, som det proportionella valsättet fordrar. Proportionalismens

anhängare hafva eljest offrat skillnaden för valsättets skull. De hafva

således i praktiken kommit att stå på samma sida, där vänsterpartierna

stå i princip. Men det finnes ingen som helst anledning att anse dem

som principiella motståndare till valkretsdualismen. Åtskilliga yttranden

från landtmannahåll t. ex. i 1904 års Andra Kammare vittna direkt i

motsatt riktning. Försvinner förutsättningen af proportionellt valsätt,

med ty åtföljande listval och stora valkretsar, så torde det få anses

som själfklart, att högern åter kommer att stå på den gamla plattformen,

land och stad i skilda valkretsar.

Å andra sidan finna vi sedan 1905 äfven vänstern där, gifvetvis

af rent praktiska och opportunistiska skäl. I motion till Andra Kammaren

n:o 231 tager den farväl af sina principer i detta stycke, öfverlämnande

åt framtiden att genomtränga valmännens led med ’de större

politiska synpunkter, hvilka utesluta den ensidiga uppfattningen af landets

och städernas intressen såsom hvarandra motsätta’. Yi återfinna denna

ståndpunkt i Kung!. Maj:ts nu föreliggande proposition å sid. 12, där

det heter:

''Principiellt sedt skulle det vara riktigast, om man med ens kunde upphäfva all

åtskillnad mellan land och stad, när det gällde utkörandet af ledamöter i Riksdagens

Andra Kammare. Erfarenheten har emellertid gifvit vid hand, att en så långtgående omgestaltning

af den nuvarande valkretsanordningen hvarken å landsbygden eller i städerna,

framförallt de smärre, betraktas som eftersträfvansvärd. Man torde sålunda vara hänvisad

till att fortfarande bygga på den gamla grunden med skilda valkretsar för land och stad.’

Ehuru utgående från så skilda utgångspunkter, torde partierna

alltså komma att samlas på denna gamla grund, så snart proportionalismen

afgått från högerns program. Icke heller här möter lagstiftaren

någon aktuell svårighet.

Men vi ha ännu icke uttömt det föreliggande problemet. Sjkifva

begreppet stad är numera icke längre så fast och klart som förr.

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Diagnosen försvåras icke blott af de gamla köpingarne, utan äfven af

andra mellanformer. Vi ha redan antydningsvis omnämnt denna typ,

uppvuxen i skötet af vår tids industriella och kommnnikatoriska utveckling.

Här står lagstiftaren inför ett alternativ, som kräfver sin

särskilda undersökning: skola dessa ’nya städer’ — såsom dessa samhällen

betecknades af en talare i Första Kammaren 1904 — vid indelningen

i valkretsar tilldelas landsbygdens eller stadens kategori?

Problemet förelåg icke för 1866 års lagstiftare, ty då var skillnaden

emellan land och stad ännu så godt som ogrumlad af dylika mellanformer.

De funno framför sig af detta slag endast köpingar samt

städerna utan egen jurisdiktion (Trelleborg, Skellefteå, Borgholm, Haparanda);

dem förde de utan tvekan på landsbygdens konto. År 1873

öfverflyttades sistnämnda kategori till städerna. Köpingarne kvarstå

däremot ännu på landsbygdens politiska räkning (enligt uttrycklig bestämmelse

i riksdagsordningen § 13, mom. 2), och naturligtvis är detta

också fallet med de ’nya städerna’, som ju länge icke ens i administrativt

hänseende skilde sig från den omgifvande bygden.

År 1898 skedde härutinnan den första förändringen, i det att

tilläggsparagrafen 80 i kungl. förordningen om kommunalstyrelse på landet

konstituerade så kallade municipalsamhällen med eu viss själfstyrelse.

Därmed var frågan om deras politiska ställning bragt på dagordningen,

och det skulle nu icke dröja länge, förrän den infördes i den parlamentariska

diskussionen.

I motion n:o 179 till Andra Kammaren 1900 fästes uppmärksamheten

vid ’en mängd köpingar och municipalsamhällen, som i folkmängd

öfvergå en betydande del städer och ej skilja sig från dessa i

andra väsentliga hänseenden, än att de sakna egen jurisdiktion. Det

kunde sättas i fråga, om dessa samhällen fortfarande borde välja representant

till Andra Kammaren gemensamt med landsbygden’. I anslutning

härtill anmälde årets konstitutionsutskott äfven denna sak till

utredning, hvilket också blef Riksdagens beslut utan mycken diskussion.

Kungl. Maj:t tillmötesgick icke heller denna begäran vid 1902

års riksdag, men i stället upptogs tanken af enskilda ledamöter i Andra

Kammaren i motioner n:is 195 och 196. Den förstnämnda motionen

är särskildt märklig dels därför, att den sätter ett befolkningsstreck å

1,000 personer som villkor för köpingens eller municipalsamhällets

förande till stad, dels därför att den kombinerar denna reform med den

närmast förut här ofvan nämnda: landsbygden skulle således i politiskt

hänseende befrias både från städernas starkare representation och från

de ’nya städernas’ konkurrens. Så långt vågade icke konstitutions
-

s. 165 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

165

utskottet gå. Det valde det senare, valkretsreformen med det angifna

strecket, ocli motiverar den sålunda:

''Nämnda samhällen likna otvifvelaktigt städerna, och deras intressen göra dem

äfven mera likställda med städerna än med landsbygden. Deras kvarblifvande inom landtvalkretsame

skulle ock mera än något annat vara ägnadt att äfven på landsbygden bringa

till seger den uppfattning i politiska frågor, som genom valrättens utsträckning torde inom

städerna blifva den förhärskande.’

Här är, som man ser, den organiska synpunkten klart fattad,

tillika med den politiska karaktären af garanti för det bestående. Till

dessa synpunkter må läggas en, som justitieministern framförde i Första

Kammaren, på samma gång han varnade för att öfverskatta betydelsen

af denna garanti: ’då denna befolkning (i municipalsamhällena) är koncentrerad

på ett mindre område, kan den lättare deltaga i valen och

lättare ena sig om gemensamt uppträdande än de spridda valmännen

på den egentliga landsbygden’.

Utskottets förslag åtföljdes emellertid till kamrarne af eu reservation,

där ’den nya, i hög grad onaturliga valkretsindelningen’ skarpt

ogillas.

’Vi kunna nämligen icke finna’, heter det, ’att den af utskottet tillstyrkta, ganska

måttliga utvidgningen af valrätten, hvilken skulle komma landtbefolkningen till godo i vida

högre grad än stadsbefolkningen, bör föranleda till en så våldsam förändring af nu

gällande grunder för valkretsindelningen, att ur icke mindre än 44 af de nuvarande landtvalkretsarna

komme att afskiljas och till städerna öfverföras ett betydande antal valmän,

hvilka skulle hafva att utse representanter tillsammans med andra valmän, med hvilka de

väl må hafva vissa intressen och uppfattningar gemensamma, men för hvilka de i det

hela taget äro ganska främmande, under det att samtidigt inom de landtvalkretsar, hvarifrån

de afskilts, jordbruksintresset alltför ensidigt skulle göra sig gällande . Ingen valkretsreform

öfver hufvud borde ske förrän allmän rösträtt infördes, och då endast på territoriell

grund.

Det var den ofvanantydda liberala åskådningen, som här skar

emot den nya reformtanken. Det är ju klart, att förslaget måste vara

motbjudande för dem, som anse tidsutvecklingen gå till en utjämning

af olika samhällsklasser i riktning mot nationell solidaritet utan

organiskt underlag. Om redan den historiska skillnaden mellan land

och stad är dem en nagel i ögat, så måste de gifvetvis reagera starkt

mot nya reformer i sådan anda. Reservanternas anmärkningar funno

också starkt genljud på vänsterhåll i Andra Kammaren under den

afgörande debatten, därvid denna fråga af en talare betecknades

som själfva ''nervös rerum’. Den föreslagna åtgärden karakteriseras

som en Våldshandling’, en ''amputation’, en Vingklippning’, ett eko af

bondeståndets gamla ''exklusivitet’, en ''kinesisk mur’ mellan jord
-

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

brukare och andra, ett ''utslag af den renaste och klaraste agrariska

cynism’, lika Orättvis och kränkande’ för de berörda samhällena själfva,

hvilka här skulle få sin politiska dödsdom, som skadlig för landet, enär

den skulle Vidga klyftan mellan samhällsklasserna i stället för att

minska den’. Äfven från landtmannahåll — där man uppenbarligen

intresserade sig mera för den numerära likställigheten i representation

mellan land och stad än för denna djupare fråga — framhölls, att på sin

höjd förstäder hade gemensamma intressen med storstäder, men att eljest

städerna hade en från municipalsamhällena skild karaktär (genom tull,

tolag, brännvinsförsäljning och äfven sanitära förhållanden). Denna synpunkt

fann man så afgörande, att man icke vågade behålla valkretsreformen

ens i motiveringen till det skrifvelseförslag, som framlades

och som blef grundvalen för kammarens beslut.

Det var, som man ser, en generalsalva, som aflossades mot den

nya reformtanken år 1902 i Riksdagens Andra Kammare, och äfven i

Första Kammaren folio icke så få skott emot den. Det fordrades nästan

ett visst mod att återupptaga tanken vid påföljande rösträttsriksdag, 1904.

Detta mod ägde dock en motionär i Första Kammaren (motionen n:o 44),

ända därhän att han vågade stryka befolkningsstrecket; detta i sammanhang

med åtskilliga andra reformer, hvadan man ej kan draga

några säkra slutsatser i ifrågavarande fall af den votering, som gaf

motionen 49 röster mot 90. Äfven på landtmannahåll i Andra Kammaren

(motion n:o 226, sid. 4) behölls tanken, dock endast under vissa

eventualiteter. Till någon egentlig debatt i frågan kom det dock icke

denna gång. Den var helt undanskymd af den större frågan, proportionalism

eller majoritetsval.

I samma läge stod valkretsreformen äfven under senaste riksdag,

1905, då den bragtes fram i den ursprungliga formen af den föregående

motionären i Första Kammaren (motion n:o 30) samt med befolkningsstrecket

af en motionär i Andra Kammaren (motion n:o 258),

sedermera understödd af en reservant i konstitutionsutskottet. Under

sådana förhållanden torde icke heller nu något horoskop kunna ställas

för framtiden med ledning af den utgång, frågan fick, då det senare

förslaget utan votering förkastades i bägge kamrarne.

Kamrarnes debatt rörde sig äfven nu endast föga om valkretsreformen.

Blott ett resultat af betydelse är därur för oss att hämta:

socialdemokraternas starka antipati mot förslaget. Deras främste talman

nöjer sig icke med att beteckna det som det ''mest trångsynta’, det

''mest reaktionära’ af alla; han säger rent ut, att han i valet mellan

valkretsreformen och proportionalismen utan tvekan skulle rösta på den

senare.

s. 167 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

167

Det torde således få anses som ett parlamentariskt fastslaget faktum,

att en organisk valkretsreform är ur socialdemokratisk synpunkt

oantaglig. Därpå kan man icke misstaga sig. Det liberala samlingspartiets

ställning till frågan är däremot icke lika klar. Visserligen har

det ur allmänna synpunkter opponerat emot själfva principen; men

partiet har också visat en öppen blick för tidens kraf och stor förmåga

att anpassa sig därefter. Har partiet kunnat öfvervinna sig till att

acceptera skillnaden mellan land och stad (ofvan s. 13), så får det kanske

icke anses från början uteslutet, att det kunde drifva sin realpolitik

ännu ett stycke längre.

Följer man dess politiska utveckling alltifrån 1902, så skall man

i själfva verket göra den, kanske öfverraskande, upptäckten, att partiet

i denna fråga med hvarje rösträttsriksdag ryckt ifrågavarande reform

ett steg närmare. År 1902 hade partiets ledande män sympatier för

det proportionalistiska valsättet, där lands- och stadsbygd sammanrörts

inom hela län. År 1904 har partiet återgått till enmanskretsar såsom

hufvudregel, urskilt äfven medelstora städer i valkretsar för sig, men

fortfarande sammanfört småstäder med landsbygden (inklusive municipalsamliällen

etc.). År 1905 är reträtten kommen tillbaka till nuvarande

ordning, med alla städer utsöndrade ur landsbygden. Och nu år 1906

har partiets ledare som regeringschef gått ett steg utöfver det bestående

i riktning mot en organisk valkretsreform, då han kontrasignerat den

kungl. proposition, som bl. a. föreslår enmanskretsar i storstäderna.

Ännu ett steg i samma riktning — och man är framme vid den sortering

af valmanskårerna på landet, hvarom här är frågan. Den ligger

uppenbart i regeringspartiets egen utvecklingslinje. Vi hafva ock det

direkta uttalandet af nuvarande herr statsministern under fjolårets debatt,

att ''för oss valrättens utvidgning är hufvudsaken och valkretsindelningen

i själfva verket underordnad i förhållande därtill’; hvarjämte

dåvarande statsminister trodde sig kunna konstatera sympatier inom

det liberala lägret för just ifrågavarande reform (se Andra Kammarens

prof. n:o 49, sid. 14).

Visserligen har under innevarande riksdag herr statsministern i

Första Kammaren uttalat, att utsikterna för en reform i denna riktning

nu icke kunde vara större än förut. Det torde dock kunna ifrågasättas,

om härvid tagits nog hänsyn till de i grund ändrade förhållandena.

Mot bakgrunden af allmän rösträtt och framförd som ensam- eller

hufvudgaranti skall valkretsreformen säkerligen vid närmare betraktande

te sig helt annorlunda välgrundad än förut, äfven i sådana ögon, som

vid föregående tillfällen icke haft några sympatier till öfvers för densamma.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Men detta skall gifvetvis först och främst bero på, om reformen

vid en starkare och klarare belysning visar sig verkligen fylla de kraf,

som måste ställas på densamma: inre rättfärdighet, teknisk lämplighet,

politisk styrka att tillgodose ett förkandenvarande behof. Ur dessa

synpunkter skall frågan nu undersökas, sedan den föregående framställningen

sökt inställa henne i den rätta historiska och parlamentariska

miljön.

Reformens väsen och betydelse.

Det första som vid studiet af diskussionen i denna fråga faller i

ögonen, näst stämningsutbrotten på vissa håll, är oklarheten i fråga

om reformens betydelse och verkningar. Den möter oss nästan i hvarje

sida af problemet.

Medan det således från ena sidan framhållits, att stadsradikalismen

betjänar sig af municipalsamhällena som en ''surdeg’ på landsbygden,

har det från andra sidan kunnat sägas, att reformen skulle skapa ''konservativa

härdar’ i stadsvalkretsarna. Reformens effekt förklarades på

socialistiskt håll i Andra Kammaren 1902 vara att strypa den naturliga

utvecklingen till industrialism och skapa 150 säkra platser åt bondeståndet,

medan den i Första Kammaren 1905 (liksom af föredragande

departementschefen 1902) ansågs hart när som betydelselös. An heter

det, att municipierna icke ''hafva något gemensamt’ med städerna, än

att de icke hafva samma intressen som den omgifvande landsbygden,

än att de icke ''hafva det ringaste att göra med hvarandra’; medan

det på andra håll framhäfves, att de fullkomligt likna stad eller land

eller bägge i sin politiska fysionomi. Och slutligen finna vi somliga

talare i reformen se dödsdomen öfver municipierna, medan andra däri

läsa dödsdomen öfver småstäderna!

Denna oklarhet om frågans innebörd — helt naturlig för öfrigt i

frågans outredda skick, och själf det starkaste beviset för behofvet af

en utredning — återfinnes understundom i form af nästan motsägande

uttalanden af en och samma person, och detta t. o. m. bland ledande

statsmän. Sålunda visar sig fjolårets föredragande hafva en skarp blick

för intressemotsatsen, då han i den kungliga propositionen kritiserar

det dåvarande liberala programmet med blandade valkretsar. Vi citera

följande.

''Tages härvid jämväl i betraktande, att uti valkretsområdena på landet — — —

jordbruksintresset skulle få att kämpa mot industri- och handelsintresset i köpingar och

s. 169 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

169

mumcipalsamhällen samt å andra platser med sammanträngd befolkning, såsom sågverk

järnverk m. fl., lära rikets jordbrukande valmän icke sakna skäl att känna sig tvehågsna

huruvida det skall blifva dem möjligt att under en sådan valkretsindelning komma till sin

rätt. Och deras tvekan härutinnan skall säkerligen ej minskas, om de tänka sig, huru

förhållandena skulle gestalta sig i eu ej alltför aflägsen framtid. Ty med den bestämda

tendens, folkmängden har att ökas hastigare i städerna och industriorterna än på landsbygden,

komma städerna och därmed jämförliga samhällen att, frånsedt ökningen af antalet

riksdagsmän för de rena stadsvalkretsarna, erhålla ett under tidernas lopp alltjämt stegradt

inflytande i de 59 blandade valkretsarna. Stadsintresset, redan i princip något gynnadt

framför landsbygdsintresset, skulle då i sin helhet erhålla en mycket starkare representation

än det rätteligen bör äga.’

Den. reformtanke, som här är i fråga, hvilar just på dessa premisser

och drager den praktiska konsekvensen af dem. Det vill synas

som borde den, som så klart insett och uttalat sig om förutsättningarna,

kunnat hafva något annat omdöme om konsekvensen, än att den

är ’ett försök att skrufva historien tillbaka’ (statsrådet Berger i A. K.

1905).

Likaså torde nuvarande herr statsministern som talare år 1902

och som motionär år 1904 haft en i viss mån inkongruent uppfattning

i saken. År 1902 anses ingen stadigvarande egenskap utmärka municipierna

i ''politiskt afseende’ från landet, och göres på grund häraf

front emot förslaget att sammanföra dem med småstäderna. År 1904

heter det i motionen, med afseende å de smärre städerna:

''Dessa samhällen skilja sig ju i intet annat afseende, än att de äga stadsrättigheter,

från sådana till boningsorten sammanträngda landssamhällen som stations- och municipalsamhällena,

hvilka i många fall ha större folkmängd än de mindre städerna. Det saknas

då allt skäl att i valafseende behandla ifrågavarande städer annorlunda än dessa samhällen.’

Den gången gällde det att motivera småstädernas indragande i

landtvalkretsar, och det skall ju icke nekas, att ståndpunkten kan vara

konsekvent, för så vidt de nämnda samhällena uppfattas som likartade

både med land och stad. Men sedan samme statsman accepterat olikheten

mellan land och stad i valkretshänseende, så synes hans yttrande

år 1904 vara tungt vägande till förmån just för här ifrågavarande

reform.

I själfva verket vill det vid ett närmare studium af frågan synas,

som om redan från början insmugit sig en skef uppfattning af hvad

det verkligen gäller. Det är här frestande att tala om ett grundläggande

missförstånd, som grumlat blicken för realiteten äfven hos skarpsynte

män. Detta missförstånd ligger, enligt vår mening, i en förväxling

af synpunkt. Man har betraktat valkretsindelningen som en administrativ

fråga i stället för en social.

Bih. till Riksd. Prof. 1906. 3 Sami. 7 Käft.

22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Då frågan varit om skiljaktigheten mellan land och stad, har

man alltså i främsta rummet fäst sig vid de olika formerna af självstyrelse.

Till och med 1904 års konstitutionsutskott, hvars ofvan (sid.

12 följ.) citerade uttalande torde vara det klaraste och mest bevisande i

fråga om denna skiljaktighet, nämner ''näringslifvets'' synpunkt i sista

rummet efter ''jurisdiktion, förvaltning och kommunalväsen’. Det är

1866 års, härofvan å sid. 11 karaktäriserade, gammalliberalism, som alltjämt

här går igen. Från en sådan synpunkt är aversionen mot reformen

ganska naturlig. Tidens utveckling går utan tvifvel, som från

liberalt håll ständigt framhäfves, i riktning att utplåna gamla administrativa

motsatser mellan stad och land — fjolriksdagens beslut om

brännvinsmedlen är det sista påfallande exemplet på denna strömning

— och om problemet vore uttömdt härmed, så kan det onekligen anses

olämpligt att ''genom ny lagstiftning afbryta’ utvecklingen.

Men hela denna synpunkt är, enligt vår uppfattning, oväsentlig

och af ringa betydelse, annat än på sin höjd i valtekniskt hänseende.

Icke få stadsbor och landtbor någon skiljaktig politisk karaktär därför

att den ene lyder under rådstu- och den andra under häradsrätt, eller

därför att den ene kan bravera i stadsfullmäktige och den andre på

kommunalstämma. Icke heller lära de få olika åsikter i politiska ting

därför att endast den ene får tolagsersättning af staten, eller ens därför

att den ene får sälja men den andre bara köpa brännvin! Detta

är ett föga mera än formellt — vi hade så när sagt byråkratiskt —

betraktelsesätt. Det passade bra år 1866 såsom mask framför något,

som den tidens liberalism icke ville se: den djupgående motsatsen i

intressen mellan de bägge formerna för ett lands bebyggelse, på grund

af sociala lagar som ligga djupare än statens lagstiftning. Denna motsats

härleder sig från de skilda slagen af arbete. Näringslifvets synpunkt

är den här i verkligheten dominerande.

Behöfva vi närmare utveckla den politiska motsättning, som spirar

i det olika näringslifvet i stad och på land? För att rätt klart belysa

den torde det vara lämpligt att välja en annan utsiktspunkt än man

hittills plägat begagna i diskussionen. Vi skola se saken icke från

valmännens, utan från den valdes synpunkt.

Vi antaga således, att en riksdagsman är vald för en valkrets

som består af både stad och land, och vi skola söka sätta oss in i

hans ställning. Frågan om spannmålstullar kommer före: landsbygden

i hans valkrets önskar tull, ty den är ju säljare; staden eller städerna

önska befrielse från tull, ty de äro köpare. Här står han alltså inför

en öppen intressekollision hos sina valmän. Eller det kommer en

s. 171 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

171

arbetarefråga före: staden är, mer eller mindre, ett arbetaresamhälle

och som sådant intresseradt af arbetarens speciella fördelar, men bonden

på landet är arbetsgifvare och lider under de ensidiga arbetaresynpunkterna,

och hela landsbygden lider af stadens dragningskraft på dess

söner och döttrar. Alltså är konflikten åter där; riksdagsmandatet får

täcka en uppenbar söndring inom valmännens kår. Det vore lätt att

nämna flere exempel på en sådan intressekonflikt. Men det redan anförda

torde tillfullo intyga det ostridiga faktum, att land och stad i

mångt och mycket hafva skilda realintressen, hvilka lätt kunna blifva

fientliga mot hvarandra. Att land och stad på djupet höra samman

och behöfva hvarandra som sociala och ekonomiska supplement, rubbar

icke detta faktum i den samhälleliga arbetsordningen.

Man plägar på sina håll karaktärisera ett dylikt betraktelsesätt

som ''krasst’ och döma liårdt öfver dem, som våga hysa och uttala

det. Vi veta detta väl, men kunna icke hjälpa det. Vi anse oss icke

ens ha rätt att framställa verkligheten skönare än den är. Ty det är

för verkligheten, sådan den är, som vi skola lagstifta, icke för våra

drömmar och fantasier om verkligheten.

Men inför denna reala syn på tingen skola de anförda exemplen

säkerligen gifva ännu ett resultat af stor betydelse för vårt problem,

detta med afseende å riksdagsmannens egen ställning.

Det är visserligen sant, att den egna öfvertygelsen allena bör

vara hans rättesnöre; men det lärer dock icke kunna förnekas, att en

viss hänsyn till valmännens meningar i praktiken är på sin plats, i alla

händelser mycket naturlig och mänsklig. Vi behöfva för öfrigt icke

sväfva ut i tomma gissningar härom. Det finnes fakta som tala. Ett

sådant faktum är den offentliga kandidaturen, hvilken på senaste tider

slagit igenom i vårt land äfven på konservativt håll. Ett annat hithörande

faktum är det växande bruket, att riksdagsmannen vid viktiga

tillfällen sammankallar sina valmän och inför dem redogör för dagordningens

frågor, eventuellt också sin egen verksamhet. Det lider intet

tvifvel, att tidens tendenser gå i riktning emot en innerligare rapport

emellan riksdagsmannen och hans valmän.

Med denna tendens korresponderar helt naturligt eu annan: riksdagsmannen

måste till en viss grad dela valkretsens önskningar och

stå på dess intressen. Här möta vi åter den ideala synpunkten i den

grundsatsen, att fäderneslandets bästa skall vara hans enda ledstjärna;

den grundsatsen står i det allmänna medvetandet som ett högt etiskt

direktiv, men den utesluter ju icke, att valkretsen också har kraf på

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

sin representants intresse, ja, att det allmänna bästa understundom för

honom kan synas regelbundet sammanfalla med hans valmäns fördelar.

Äfven här finnas utan tvifvel fakta att hänvisa till. De äro att

söka i motionsfloden vid riksdagarne. Jag har afstått från tanken att

göra en rent statistisk undersökning af proportionen mellan lokala

initiativ för valkretsens skull, sociala i motionärens yrkesintresse och

rent nationella, alldenstund gränserna visat sig väl mycket sväfvande;

men äfven utan sådana siffror kan man tryggt försäkra, att de båda

första slagen upptaga lejonparten af motionärernas mödor. Och det

är uppenbart, att riksdagsmannen skall intressera sig för valkretsens

behof i högre grad, ju mera valkretsen själf framstår som en enhetlig

och stark vilja.

Förhåller det sig så redan nu, så kan man förutse att tendenserna

skola växa ännu starkare och fastare, när den allmänna rösträtten

genomförts. Vi torde få fästa en alldeles särskild uppmärksamhet på

denna synpunkt. De som nu ifra för allmän rösträtt under förutsättning,

att det nya samhället skulle blifva kvitt klass- och intressekampens

onda, lära komma att göra högst bedröfliga erfarenheter i motsatt riktning.

Ty det är för visso icke demokratiens mening att lösgöra representanterna

från deras fäste i valmanskårerna. Tvärtom ligger det i

dess begrepp att göra bandet fastare än förut. Så måste det gå redan

därför, att detta politiska system är rent från hvarje tanke på ett aristokratiskt

urval beträffande väljaremassan; hvad som sedan står åter hos

de bredaste lagren, det är till sist blott den primitiva dygden att veta,

huru den egna skon klämmer, och viljan att blifva sitt onda kvitt. I

samma mån väljareskarorna själfva kunna göra sig gällande, i samma

mån skall alltså det nationella lagstiftningsarbetet uppblandas genom

särskilda valmanskårers vittnesbörd om sina behof och kraf på dessas

tillgodoseende genom statsmakten.

I den allmänna rösträttens hägn torde Riksdagen alltså komma

att få icke en försvagad utan eu förstärkt karaktär af intresserepresentation.

Ditåt bär tidsutvecklingen, när man ser framåt på sociala och

organiska verkligheter. Endast den, som ser tillbaka på antikverade

administrativa synpunkter, kan åberopa tidsutvecklingen för en utjämning

af naturliga intressemotsatser.

Härmed torde vara ådagalagdt, att samröringen af land och stad

i valkretsar så långt ifrån är förenlig med den verkliga tidsandan, att

den tvärtom står i bestämd strid däremot. Mot denna principiella bakgrund

skola de praktiska felen i en sådan politik nu utan tvifvel framstå

ännu klarare.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

173

Vi försätta oss då åter i den riksdagsmans ställning, som har

talan å en blandad valman skårs vägnar. Kan lian förblifva oberörd af

söndringarne inom valkretsen? Antag, att landsbygden lyckats genomdrifva

sin vilja vid hans val — kan han fritt och obesvärad!; efter sin

öfvertygelse afgöra konflikterna i landsbygdens intresse? År det icke

naturligt, om han, som på sätt och vis blifvit satt till skiljedomare

öfver sina valmän, tager hänsyn till äfven den andra parten och prutar

något på sitt hjärtas mening desse valmän till behag? Kan man ens

klandra detta såsom absolut oberättigadt? Men den som måste skela

efter kompromisser med sina valmän, han skall säkerligen icke heller

stå stark mot trycket från ofvan och från sidan i riksdagslifvet. Man

klagar ju allmänt öfver bristen på politiska karaktärer i vår tid; månne

icke denna brist står i något sammanhang med ett valkretssystem,

hvilket beröfvar riksdagsmannen den styrka och det stöd som ligger i

rapporten med en homogen valmanskår?

Vi torde härmed hafva motiverat den satsen, att heterogena valmanskår

er gynna uppkomsten af kompromisspolitik och svaga politiska

karaktärer. Detta är vår ena hufvudanmärkning mot de blandade valkretsarne.

Den framställer det som ett verkligt statsintresse att skilja

lands- och stadsbygd åt, såsom ett steg ägnadt att höja den politiska

nivån i moraliskt afseende.

Vår andra hufvudanmärkning beträffar förhållandet mellan de i

blandade valkretsar sammanförda intressegrupperna inbördes. ''Det kan

aldrig vara en klok eller rättvis politik’ — vi citera här den socialistiska

rösträtts motionen — katt så att säga förutbestämma till decimering

vid valurnorna’ någon samhällsgrupp. Mot detta politiska axiom syndar

systemet med de blandade valkretsarne, alldenstund det gifver stadssamhället

ett bestämdt försprång vid valurnorna.

Detta följer, direkt och utan jäf, af stadssamhällenas rent yttre

egenskap att sammantränga befolkningen på en liten yta. Man har

redan ofta — särskilt 1904. års konstitutionsutskott, se ofvan sid. 13 —

framhållit betydelsen häraf vid själfva valtillfället, då landtborna gifvetvis

i det hela måste, på grund af landsbygdens större afstånd, hafva

mera svårt att mangrant utöfva sin rösträtt än stadsborna. Men orättfärdigheten

till de senares förmån ligger djupare än så. Den visar sig

ej blott på ytan vid valtillfällena, den gör sig gällande vid valförberedelserna

och i hela den politiska uppfostran. Städernas invånare kunna

lättare samlas till öfverläggningar, lättare nås af föreläsare och agitatorer,

de äga lättare tillgång till pressen och så vidare. För arbetarne i

stad är det alltså lätt t. ex. att ha egna samlingssalar, där de kunna regel
-

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

bundet träffas för att dryfta sina gemensamma intressen. Härtill bidrager

också den samlade och gemensamma ledighet, som fabriksarbetet ger

åt stora arbetarelag, i olikhet mot landtarbetet. Allt förenar sig alltså

att gynna uppkomsten af organisationer i stadssamhällena. De få dessa

förmåner till skänks, utan egen förskyllan, endast på grund af att de

bo så tätt tillsamman. Det kan icke förbises eller förnekas, att härigenom

samla sig i städerna fonder af parlamentarisk träning och politiskt

intresse, som i allmänhet sedt icke äro i samma grad tillgängliga

för den genom sakens natur, utan egen förskyllan, mera trögfotade

landsbygden. Och hvad detta företräde i förening med yttre organisation

betyder vid valen, torde icke behöfva närmare utvecklas.

Sammanför man nu sådana stadssamhällen med det rena landet,

så har man från början premierat de förra med ett öfvertag, som i

verkligheten gör stora delar af landsbygden rösträttslösa utan skuld och

utan hopp. Detta är de politiskt dödsdömdes’ kategori, hvarom jag

talade vid remissen af den kungl. propositionen. Men hvartill tjänar

under sådana förhållanden det formella krafvet på likhet i representation

mellan land och stad? Ser man icke, att stadsbygden tager igen

mera med andra handen än den förlorar med den första, nämligen

genom sitt öfvertag öfver landet i de blandade valkretsarne! Vill man

verkligen skapa rättvisa mellan land och stad i representationen, då är

det icke nog med att utjämna antalet representanter; man må också

se till att stänga bakvägarne för stadsinflytandet, och det kan endast

ske genom att afhysa stadssamhällena ur landsbygdens valkretsar.

Detta är ett enkelt korollarium af sjkifva likställighetstanken. Stadens

alla premier må försvinna, det inre så väl som det yttre.

Det torde nu vara uppvisadt, att utvecklingen går i riktning mot

en skärpning af intressepolitiken, att stad och land såsom sådana hafva

skilda intressen, och att de blandade valkretsarne ge staden ett vida

bättre tillfälle att tillgodose sina intressen än de ge landsbygden. Nu

invänder man måhända, att regeringens föreliggande förslag icke träffas

af denna argumentering, alldenstund det ju i valkretshänseende åtskiljer

land och stad. Denna invändning har emellertid, som lätt inses, endast

skenbart och delvist berättigande. Regeringsförslaget afsöndrar visserligen

de historiska städerna från landsbygden, men det lämnar kvar de

’nya städer’ som ofvan omnämnts. Ålit hvad här är sagdt om stad,

gäller i full utsträckning äfven om dem. Mot det administrativa stadsbegreppet

ställa vi alltså ett socialt, utmärkt af de bägge grundläggande

egenskaperna: i yttre afseende ett samhälle med sammanträngd befolkning,

i inre afseende ett samhälle med andra Imfvudintr essen ån jord
-

s. 175 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

175

bruket. Ur dessa bägge källor flyta alla de praktiska egenskaper hos

städerna, som inverka på här föreliggande problem. Skall problemet

lösas på rättfärdighetens och de politiska behofvens grund, så är det

alltså en oundgänglig fordran, att de samhällen, som hafva stads karaktär,

följa staden i politiskt afseende.

Från denna position — och sedan vi förvissat oss om tidsandans

rätta vindriktning — är det lätt att tillbakavisa de öfriga principiella

anmärkningar, som riktats mot en reform i detta syfte.

Då man sålunda på radikalt håll funnit reformen innebära en

politisk dödsdom öfver municipalsamhällena, så är detta en uppenbar

förvanskning af det faktiska läget. Hvad municipalsamhällena förlora,

är ett premium på landsbygdens bekostnad, till hvilket de icke kunna

uppvisa något som helst berättigande. Hvad de erhålla, är full likställighet

med samhällen af deras egen art. Det lär icke kunna företes

någon synpunkt, ur hvilken de skulle blifva politiskt sämre ställda än

städerna — om icke den, att de ännu icke fått rätt att innesluta boktryckerier,

därest de äro belägna längre än en half mil från stad;

men denna rätt har dock redan (1900) utsträckts till köpingarne.

I själfva verket torde städerna blifva mera lidande på reformen

än municipierna, på den grund att de senares befolkning i regeln

torde vara mera homogen och därigenom kraftigare i valkonkurrensen.

Det skall icke bestridas, att högern i småstäderna skulle få sina politiska

utsikter i någon mån försämrade. Det är det gamla borgarståndet,

som måste vika för tidsutvecklingen, sedan det icke längre har monopol

på stadsnäringarne. Därvid är intet att göra. De konservativa elementen

i små liksom i stora städer få lita på sitt eget upplysningsarbete.

Deras ställning i konkurrensen med municipiernas befolkning skulle

dock alltid bli ojämförligt bättre än landtmannahögerns, ty de hafva

alla företrädena af bosättningen i stad lika fullt som deras politiska

motståndare: samma möjligheter till parlamentarisk träning, samma

lätthet till organisation, samma gena vägar till valurnan. Om någon

oförrätt kan således här icke bli tal.

Men farhågan för de nya samhällenas politiska existens är nog

icke heller så allvarligt menad. Hvad man på den sidan efter reformens

genomförande skulle i hjärtat begråta, torde i själfva verket blifva

just den förlorade möjligheten att få landsbygden under sitt förmynderskap.

Det var ju en så god och väl planlagd affär: att offentligen

acceptera principen om städernas likställighet med landet och i

handling bevisa sin tro genom att slopa 15 stadsplatser till landets

förmån — medan man hemligen på landet inkasserade mångdubbelt

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

detta antal platser tillbaka åt stadsintresset, med landsbygdens municipier

som fångarmar!

Yi äga rätt till denna misstanke, då vi lyssna till ett annat argument,

som flitigt användts från radikalt och socialistiskt håll. Dessa

municipier, heter det, måste i utvecklingens namn stanna kvar ilandsvalkretsarne;

ty de äro ''centra för nya tankar’ och för ''politisk lifaktighet’,

de äro ''oaser af frisinne’ i landsbygdens öken, ja, de innehålla

rent af ''den lifskraft som är nödvändig för att kunna, lyfta

landsortselementen, så att eu sund utveckling skall kunna försiggå’!

Dessa stations- och industrisamhällen skulle alltså verka som ett slags

praktiska folkhögskolor på ''landsorten''! Man skymtar ett nytt bild.ningsstreck

i alla de afskaffades ställe — de ''nya tankarnes’ och ''frisinnets

streck, som skulle skilja de nya fåren från de gamla getterna och

gifva de förra hedersplatsen i den politiska ärones sal. . .

Vi skola icke upptaga denna synpunkt till en saklig diskussion.

Vi vilja icke afgöra, hvilket element kan hafva större värde för stat

och samhälle: de unga municipalsamhällenas ''frisinne'' eller det svenska

bondeståndets i århundradens självstyrelse och delaktighet i politiska

värf utbildade egenskaper. Det är nog att konstatera, att landtmannaklassen

socialt existerar som en hufvudfaktor i vårt samhälle, och att

man här icke desto mindre dristat sig att angripa dess politiska existens

därför att den icke har ett visst slags åsikter. Mot detta stridssätt

ställa vi den allmänna rösträttens idé, som enligt den socialistiska

motionen i 1902 års Andra Kammare (n:o 181) innebär, att ''ingen

klass eller grupp af myndiga, oförvitliga medborgare hålles utestängd

från behörigt inflytande på samhällets angelägenheter’. Mot detsamma

ställa vi vidare den moderna demokratiens begrepp, som enligt samma

källa (anförande i Andra Kammaren 1899) är ''frånvaro af hvarje klassvälde,

frånvaro af hvarje klass'' särskilda privilegier, grundade vare. sig

på börd, förmögenlietsställning, trosbekännelse eller någon annan skiljemur

mellan samhällets olika medlemmar’. Med stöd af dessa uttalanden

och i denna moderna demokratis namn inlägga vi en bestämd gensaga

mot hvarje försök att införa särskilda klassprivilegier åt arbetarne, på

grund af deras ''nya tankar’, gentemot den klass af ''myndige, oförvitlige

medborgare’, som bor på landet.

För att i strid mot dessa sina egna principer rädda municipiernas

öfvermakt på landet har man emellertid icke blott, som nyss nämndes,

öfverdrifvit deras risk af den här antydda reformen. Man har äfven

gått andra vägen och öfverdrifvit motpartens vinst. Ditåt syfta sådana

omdömen, som att reformtanken är ''ett uttryck för den renaste och

s. 177 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

177

klaraste agrariska cynism’, att den låter som ett eko af bondeståndets

gamla ''exklusivitet’, att den är ’ett försök att blåsa lif i det gamla

bondeståndet’, att den vill iväfva hvarje röst på landsbygden, som

skorrar illa i öronen på storbondeintressena’, ja, att den garanterar

bönderna alla de 150 platserna på landsbygden, där de ''befriade från

detta hemska spöke’ kunna ''sitta stilla vid makten’. Allt detta och

mera sådant sades i Andra Kammaren 1902. Man kan i någon mån

förstå dessa omdömen, om man minnes, att reformen den gången framställdes

i förening med ett censusstreck högre än det kommunala.

Detta tal lärer icke kunna upprepas nu, då reformen står på allmän

rösträtts grund. Genom undersökningar för den kungl. propositionen

1904 veta vi, att redan vid 1900 års slut i jordbruket sysselsattes i

det närmaste lika många andra grupper (torpare, statare, lägenhetsinnehafvare,

tjänare, in. fl.) som af gods- och hemmansägarnes grupp

(omkring 300,000); och då hafva vi ändock icke till jordbruket räknat

någon af de 80,000 ''arbetare af obestämdt slag’, som i samma undersökning

omförmälas, ej heller af andra kategorier som tillhöra eller

kunna tillhöra landsbygden. En undersökning af antalet valmän efter

yrkeskategorier och hemvist skulle säkerligen gifva ett ändå sämre

utslag för det ''exklusiva’ bondeståndet. Under sådana förhållanden

torde vara uppenbart, att det mera är landsbygden som sådan än någon

särskild grupp af dess innevånare, som numera skulle få tillgodogöra

sig reformen.

Men härtill kommer ännu en omständighet af synnerligen stor

betydelse. Man talade 1902 om reformen som en ''kinesisk mur’ mellan

samhällsklasserna i land och stad. Denna karakteristik kunde hafva

något berättigande, om det verkligen förelegat ett förslag att skilja

alla municipier från landsbygdens politiska kategori. Men detta förslag

förelåg icke då, och det är icke heller nu meningen att urgera det.

Hvad som förelåg och föreligger, är tanken att jämställa med stad

endast de municipier, som vid valkretsregleringen uppnått en folkmängd

af 1,000 personer. Alltså kvarstå industri- och stationssamhällena

i landtvalkretsen, tills de uppnått denna storlek, ja kanske i 9 å 10

år därefter, om de nådde gränsen strax efter en reglering af valkretsarne.

Härigenom blir gifvetvis äfven jordbruksintresset som sådant

icke exklusivt på landsbygden. Eu dylik anordning, ehuru ett afsteg

från de stränga principerna, hålla vi för praktiskt lämplig, ty en sund

brytning emellan idéer och intressen är alltid af nöden. Men huru

man inför detta faktum kunnat tala som om det vore fråga om en

hermetisk afstängning kring bondeståndet, är onekligen svårt att förstå.

Bill. till Riksd. Prof. 1906. 3 Samt. 7 Häft. 23

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ett sådant system som det här föreslagna uppreser ingen kinesisk

mur på vår landsbygd, det vill endast kringbygga bondens politiska

egendom med ett enkelt och landtlig^ svenskt staket, tjänligt att förhindra

ohägn utan att stänga för hälsobringande vindar.

Yi torde nu också vara färdiga med ett argument, som från visst

håll ständigt slungas ut emot den som tänker på andras intressen här

i landet än de organiserade arbetarnes. Man säger, att förslaget innebär

klassval, hvithet då gifvetvis uppfattas som inbegreppet af allt

politiskt ondt. Det är här icke anledning att gå in på en pröfning af

sjkifva detta slagord. Det torde vara nog att hänvisa till föregående

utredning och kända faktiska förhållanden, som lära tillräckligt klart

ge vid handen, att hufvudparten eller åtminstone en högst väsentlig

del af valmännen på ömse sidor om det föreslagna ’staketet’ skulle

komma att bestå af arbetare: industriarbetare på den ena, landtarbetare

på den andra. Det blir således näringen, men icke samhällsklassen,

som bestämmer den politiska platsen. Och skillnaden är icke skarpare

markerad, än att en del af industriarbetarne (nämligen de smärre

municipiernas) ju skulle återfinnas på landtarbetarnas sida om gränsen.

Ser man nogare efter, så torde systemet befinnas verksamt som en

kontrollapparat, hindrande den förstnämnda arbetarekategorien att få

större inflytande än den rätteligen tillkommer; och som dessa arbetare

redan nått en hög grad af organisation på klassmedvetenhetens grund,

så torde man slutligen finna, att systemet, rätteligen sedt, förringar

möjligheterna till klassval, genom att begränsa dem till stadssamhällena.

Men detta tal om klassval är under alla omständigheter obefogadt

och inkonsekvent från deras sida, som själfva accepterat 1866 års

skillnad mellan land och stad som grund för sin valkretsindelning.

Denna skillnad motsvaras nu i själfva verket af skillnaden mellan landsbygd

och stadssamhälle, häri inbegripet de nya samhällen som nu på

landsbygden uppbära stadsnäringarne. Genom att legalisera en sådan

skillnad inför man således i vår författning ingen ny grundsats; man

endast återställer i lefvande kraft de förhållanden, som (i verkligheten,

om också icke i ordalagen) lågo till grund för 1866 års system. Men

att bygga på den administrativa skillnaden mellan land och stad, det

är en ytlig konservatism, som vill bevara en gammal form sedan den

förlorat sitt innehåll. Här synas endast tvenne vägar ligga klara:

antingen restituera vår författning på den historiska grunden, intressemotsatsen

mellan lands- och stadsnäring — d. v. s. skilja landsbygden

från alla större samhällen, som hafva stads karaktär, vare sig de äga

s. 179 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

179

bref på stadsnamnet eller ej — eller också slopa all skillnad och låta

stadsintresset småningom öfversvämma hela riket.

Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag haltar skenbart emellan

bägge, men står i grunden närmare det senare alternativet. Det skall

alltså icke kunna förebygga den sist antydda möjligheten. Det bjuder

de samhällsbevarande endast afsatser i en utförsbacke, där vi vilja en

något så när reserverad mark. Det skänker ett rullande hjul, där vi

gifva ett fast plan. Det lämnar en tidsfrist före undergången, där vi

bjuda en utsikt åt framtiden.

Härmed höjer sig perspektivet ofvanför stunden och det närmastliggande

till den historiska betydelsen i det, som nu skall ske. Vi ha

redan anmärkt, att det stundar till aflösning för det viktiga sociala

element, som i fyra decennier närmast stått vakt kring vår politiska

utveckling. Bondeståndets historia har haft sin storhetstid; andra sociala

stormakter stå nu vid dörren, redo att rycka in till högsätet. Situationen

är således i ytlig måtto densamma som 1866, då bondeståndet

var arftagare efter de högre stånden. Men hvilken skillnad då och nu!

Då gällde det en aflösning mellan gamla kända faktorer; ty äfven tillträdaren,

bondeståndet, hade bakom sig en månghundraårig historia af

national-politiskt arbete. Nu vill träda till arfvet eu samhällsklass,

hvilken som sådan är skapad af vår egen tid, utan djupa rötter i det

förflutna, utan egentlig historia, i alla händelser utan den intima solidaritetskänsla

med den nationella utvecklingen, som endast kan följa af

en långvarig delaktighet i densamma. Då visste vi, hvad vi fingo —

nu stå vi inför ett språng i mörkret. . .

Det var då, 1866, vid den mindre risken, som liberalismens målsman

i landet uttalade och genomförde den principen, att det vid öfvergången

till en författning, där en samhällsklass kan beräknas få ett

öfvervägande inflytande, vore ’af praktisk omtanke påkalladt att försäkra

ett antal platser’ åt de gamle. Skulle vi nu, inför den oändligt större

risken, underlåta ett sådant försiktighetsmått? Nuvarande herr statsministern

yttrade 1902 gentemot denna reformprincip, att det ''icke

vore värdigt Sveriges landtmän att sätta sig själfva genom ett förbehåll

i grundlagen på ett framtida politiskt undantag’. Det var dock

just detta, som skedde med Sveriges stadsbefolkning år 1866; vi hafva

ofvan (sid. 11) karakteriserat reformen för dess räkning just med de

nu kursiverade orden. Skulle ett upprepande af denna statskonst hafva

blifvit mera ’ovärdigt’ nu, då skälen därtill äro så mycket allvarsammare

än förut?

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Den reform, som vi här bringat i åtanke, skulle för bondeklassens

räkning verka i samma riktning som förbehållet för städernas representation

1866, ehuru den föregående utredningen torde ha visat, att den

blifver långt mindre effektiv. För de hittills makthafvande i landet

betyder den alltså ett vida större och mera ödesdigert offer än något

af dem, som bragtes vid det föregående tillfället. Vi veta fullväl,

att det synes mången för stort. Vi hafva ställt vårt kraf i alla afseenden

så lågt, som endast den uppriktigaste önskan att gå till mötes

i förening med eu oförvillad blick på läget föreskrifvit. Men om man

på konservativt håll är beredd att bringa så stora offer på den nationella

samlingens altare — då kunna vi härutinnan icke finna något

ovärdigt. Vi tro, att det är den största tjänst, som Sveriges landtmän

numera såsom politisk faktor kunna göra fäderneslandet, om de yrka

på en sådan fristad som här föreslagits. I detta yrkande ligger nämligen

något mera än ett särskild! landtmannaintresse. Däri ligger vår historias

djupaste behof af en organisk utveckling. Vi begära en garanti härutinnan

— icke som eu nåd, icke som en gyllene brygga åt de besegrade,

utan som en minimigärd af rättfärdighet mot det, som varit, och ansvarskänsla

mot det, som skall komma.

Förslag och motiver.

Den allmänna förutsättningen för reformen måste, enligt föregående

utredning af principerna, vara, att stadsbygd på 1,000 invånare

och däröfver i valkretshänseende skiljes från landsbygd. Lagstiftarens

första uppgift blir då att undersöka, hvilka samhällen kunna anses tillhöra

stadsbygd.

Här framstå naturligtvis själfva städerna i första rummet. Tvistig!

kan här endast bli, om också städer under befolkningsstrecket skulle

föras på landsbygdens räkning. Härför tala både konsekvensen och

mera reala skäl; men däremot ställer sig den historiska kontinuiteten.

Då reformen icke synes böra ingripa i bestående förhållanden mera än

nödvändigt, vilja vi icke föreslå, att hithörande 6 städer (Östhammar,

Säter, Trosa, Skanör, Sigtuna, Falsterbo) förlora sin historiska ställning

vid andra städers sida. — Städernas samlade folkmängd uppgick vid

1904 års slut till inemot 1,200,000.

Närmast städer komma köping ar ne, ehvad de bilda egen kommun

eller ej. Deras antal var vid innevarande års ingång 27; dessutom lära

då ha funnits 7 andra samhällen, som erhållit köpingsrättigheter utan

s. 181 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

181

att ännu ha genomfört reformen, och detta har senare blifvit fallet med

åtminstone ännu ett (Grebbestad mars 1906). Lägga vi emellertid de

faktiska förhållandena vid årets ingång till grund, så befinnas — såsom

bil. I närmare upplyser — endast 14 af de 27 köpingssamhällena stå

öfver befolkningsstrecket, och deras samlade folkmängd belöpte sig vid

1904 års slut till i rundt tal 29,000.

I tredje rummet märka vi municipalsamhällena. Detta juridiska

begrepp konstituerades 1898 genom följande ord i § 80, mom. 1, af

kungl. förordningen om kommunalstyrelse på landet: ''Har Kungl. Maj:t

förordnat, att ordningsstadgan, byggnadsstadgan och brandstadgan för

rikets städer samt hvad i hälsovårdsstadgan för riket föreskrifves om

stad skola lända till efterrättelse för område å landet, som ej utgör

egen kommun, vare det område att anse såsom ett särskildt samhälle

(municipalsamhälle)’, med sina egna myndigheter i vederbörliga ärenden

(municipalstämma, municipalfullmäktige och municipalnämnd). Enligt

denna bokstaf skulle det erfordras alla fyra omförmäla stadgars tillämpning

för att konstituera ett municipalsamhälle, och därjämte den negativa

förutsättningen, att samhället icke utgör en egen kommun. Vid den

undersökning, som anbefalldes statistiska centralbyrån i anledning af

1900 års riksdagsskrifvelse i rösträttsfrågan, fann man emellertid skäligt

att utsträcka begreppet till alla samhällen, där någon enda af stadgarna

var föreskrifven, och detta äfven om samhället bildade en själfständig

kommun (Höganäs, Grundsund, Fiskebäckskil); man hade härvid att

åberopa i förra fallet föreskrifterna i 1898 års lag beträffande den citerade

lagtextens första tillämpning jämte flera kungliga bref, i senare fallet

den indirekta synpunkten, att den nya lagstiftningen ju endast gjordes

behof i samhällen som redan, såsom egna kommuner, ägde organisation

och sj bestyrelse i hithörande frågor (se Statistisk tidskrift, utgifven af

kung!, statistiska centralbyrån, 1902, sid. 102 och följande). Sedan språkbruket

vedertaga denna liberalare tolkning, synes ingen ovisshet på

denna punkt böra möta: municipalsamhällen äro sådana samhällen, som

utan att äga stads- eller köpingsrättigheter tillämpa en eller flere af

ofvannämnda stadgar, i hvad de utgöra egen kommun eller ej.

Dessa samhällen bilda i vårt land ett brokigt och allt mera talrikt

sällskap. Det första (tillämpning af hälsovårdsstadgan i Höganäs bruk)

tillkom år 1875, men först efter 1883 tager rörelsen starkare fart. Vid

den ofvannämnda statistiska undersökningen räknades 114 stycken (hvaraf

59 uppfyllde villkoren att tillämpa alla fyra stadgarna), och antalet har

sedan dess vuxit betydligt. De nyaste, ehuru icke officiella, uppgifterna

återgifvas i bil. II, efter ''Svensk Hofkalender’ 1906. Antalet är här 134

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

(inberäknadt köpingar, som ännu icke inträdt i sin ställning, jämte

Lundby, som ännu icke ingått i staden Göteborg). Af dem stå 68 öfver

vårt streck, och deras sammanlagda folkmängd uppgår till 165,000.

Den första undersökningen af municipalsamhällena visade, att de

hufvudsakligen tillhörde trenne kategorier: förstäder, stationssamhällen

och fisklägen. Däremot funnos bland dem endast undantagsvis fabriksoch

industrisamhällen. De stora bruken, sågverken och andra fabriker

på landsbygden sakna alltjämt municipalsamhälles karaktär. Orsaken

är icke dunkel: de hafva intet behof af särskild styrelse, då ägarenarbetsgifvaren

själf kan taga befattning därmed. Administrativt sedt,

hafva de ingen som helst karaktär af stad.

Från den sociala och organiska synpunkt, som här ofvan lagts

till grund för realbegreppet stad, är det emellertid uppenbart, att äfven

dessa samhällen skola till stadsbygd räknas. Orter som Sandviken och

Malmberget med 5—6,000 invånare eller Mölndal och Huskvarna med

4—5,000 uppfylla i eminent grad de bägge hufvudvillkoren, som vi

funnit utmärka stadssamhälle från landsbygd: tätt sammanträngd befolkning

och annan sysselsättning än jordbruk. Då den politiska karaktären

flyter omedelbart ur dessa karaktärsegenskaper, och då dessa samhällen

bilda en mycket väsentlig grupp inom alla våra stadsliknande orter, så

är det en ren och oundviklig konsekvens, att också de måste vid valkretsindelningen

som stad betraktas.

Som fjärde grupp i stads valkrets arne ingå alltså öfrig a samhällen

med sammanträngd befolkning. Äfven öfver dem föreligger också redan

en af statistiska centralbyrån föranstaltad undersökning (se Statistisk

tidskrift 1903, sid. 104—110), grundad på förhållandena vid 1900 års

slut. Antalet där medräknade orter är 138, hvaraf 62 öfver vårt streck,

och dessa senare hafva en befolkning af 108,000. Något färskare

uppgifter föreligga i en tablå, publicerad i ''Almanack för alla’ 1906

och upptagande af hithörande samhällen endast dem, som hafva öfver

1,000 invånare; 27 sådana i den äldre tabellen äro redan försvunna,

i det de öfvergått till municipalsamhällen, men 26 nya hafva kommit

öfver strecket; antalet är således här 61, och folkmängden i dem belöper

sig till 115,000. Bägge tabellerna återfinnas i bil. III till denna motion.

På denna punkt möter lagstiftaren emellertid en svårighet, som

reformen hittills icke erbjudit, nämligen att juridiskt begränsa den föreliggande

kategorien, såväl med afseende å frågan, hvilka samhällen där

skola inräknas, som med afseende å frågan, huru de yttre gränserna

kring hvarje särskildt af dem skola dragas. I de flesta fall torde visserligen

svårigheterna försvinna i praktiken, och vi kunna i själfva saken

s. 183 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

183

hänvisa till statistiska centralbyråns cirkulär 13 september 1890 (Bihang

till svensk författningssamling n:o 52), där som ''köpingslikt område’

karakteriseras ''sådan plats å landsbygden, som har en mera sammanträngd

(agglomererad) befolkning, uppgående i sin helhet till minst 100

personer, och som enligt regel har boningshusen liggande utefter en

eller flere gator, hvarigenom platsen oftast erhåller utseende af en köping

eller mindre stad (såsom vissa förstäder, järnvägsstationer, fiskelägen,

lastageplatser, fabriks- eller bruksområden, större byalag och dylikt)’.

Men det skall icke nekas, att grunden någon gång — såsom ock i

ofvanciterade statistiska undersökning framhålles å sid. 105 — kunde

framstå som i viss män godtycklig, där de administrativa gränsläggningarna

fela.

Nu synes det oss visserligen i sig själf smaka alltför mycket af

byråkratisk uppfattning, om man för detta uns af godtycke skulle vilja

offra hela det pund af rättvisa och klokhet, som reformen i detta stycke

afser. Vi skulle förvisso kunna åtnöja oss med att här åberopa samma

synpunkt, som anföres i liberala samlingspartiets motion 1904 i fråga

om en liknande gränsreglering: ''Detta spörsmål torde näppeligen kunna

lösas efter några rent principiella grunder. Här måste billighets- och

lämplighetshänsyn gifva utslaget.’ Lyckligtvis kunna vi emellertid ställa

oss på en grund, som bör tillfredsställa äfven de byråkratiska anspråken.

Begreppet samhälle med sammanträngd befolkning finns nämligen

redan i vår juridiska terminologi. Det möter första gången i ordningsstadgan

för rikets städer 1868, § 30, som börjar sålunda: ''Hvad i

denna stadga är föreskrifvet om stad, gälle äfven i tillämpliga delar

för köping, hamn, fiskläge och annat ställe med större sammanträngd

befolkning, då Kungl. Maj:ts befallningshafvande, efter vederbörandes

hörande, sådant förordnar genom beslut, som skall Kungl. Maj:ts pröfning

underställas’. Samma stadgande återkommer, mer eller mindre ordalydande,

i de Henne öfriga hithörande förordningar afår 1874 (byggnadsstadgan

§ 50, brandstadgan § 20, hälsovårdsstadgan § 26).

Härmed torde vara uppvisadt, att det af oss uppställda begreppet

stadssamhälle till sin formalprincip redan finnes i vår lagstiftning. Det

af oss anmärkta godtycket är sålunda redan legaliseradt, försåvidt det

enligt de citerade paragraferna ankommer på länsstyrelsens skön att

bedöma, hvad som är ett ''ställe med större sammanträngd befolkning

eller ej’. Om länsstyrelsen sedermera använder sitt prerogativ, med

Kungl. Maj:ts godkännande, då öfvergår vederbörande samhälle till

municipalsamhällenas grupp. Skillnaden mellan municipalsamhälle och

våra ''öfriga samhällen’ är alltså allena en gradskillnad inom samma

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

legislatoriska ram. Den juridiska IrufVudgränsen går icke mellan de

två, utan mellan dem bägge å ena sidan gent emot samhällen utan

''större sammanträngd befolkning’ å den andra.

Till yttermera visso uppfyller vårt föreslagna befolkningsstreck

alla pretentioner, som kunna anses ligga i bestämningen ’större sammanträngd

befolkning’. Här gör detta streck ypperlig tjänst i praktiken,

då det i hög grad ägnar sig att upplösa de antydda svårigheterna vid

urvalet till doktrinära inbillningar allena.

Äfven i ett annat hithörande fall visar sig detta streck af stor

praktisk lämplighet. Det finnes nämligen ännu i vårt land på sina

ställen ett slags samhällen, som uppfylla denna formalbestämning på

stad, men däremot icke realbestämningen att syssla med annat än

jordbruk. Detta är ’bondbyarne’ i Norrland, Dalarne och Skåne. Här

kunde någon tvekan uppstå, om de borde politiskt frånskiljas en landsbygd,

med hvilken de dock dela intressen i det dagliga lifvet. Vårt

befolkningsstreck torde lösa svårigheten på det enkla sättet, att de icke

komma i fråga. Skulle någon enda verkligen hinna upp dit, så bör

formalbestämningen äga vitsord med afseende å deras placering, då

endast den står på juridisk bas; och det torde icke heller befinnas allt

för oorganiskt, om t. ex. Vikarbyn i Dalarne inginge i en valkrets

samman med municipal samhällena Mora strand och Orsa kyrkoby.

En närliggande anmärkning återstår emellertid ännu att pröfva

och bemöta. Det må vara sant — säger man — att vår lagstiftningredan

opererar med begreppet stadssamhälle i vår mening, men detta

är dock endast i så oviktiga frågor som den underordnade administrationen;

det godtycke från Kung!. Maj:ts befallningshafvande, som här

af lagen godkänts, bör dock icke uppflyttas i de högre rymder, där det

gäller själfva Riksdagens sammansättning. Vi kunna icke frånkänna

denna anmärkning allt berättigande. Faran för en Valkretsgeometri’

i politiska syften växer onekligen något med vårt system. Och det

följer alltså att söka någon bot för densamma.

Denna bot kan endast appliceras på den punkt, där det är frågan

om att konstituera den myndighet, som har att ombestyra valkretsarnes

periodiska reglering. Före 1894, då representanternas antal i Andra

Kammaren fixerades till 230, var denna myndighet Kammaren själf;

sedan dess har det varit Kung! Maj:t allena. Att sistnämnda anordning

innebär ’en större trygghet för att regleringen verkställes opartiskt,

än om denna åtgärd blifver föremål för beslut af Riksdagen, där ett

härskande partis intressen kunna spela in vid afgörandet’ — därom

äro vi principiellt ense med de liberala motionärerna 1904. Då det

s. 185 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

185

emellertid under nuvarande konstitutionella utveckling'' torde vara att

befara, att ’ett härskande partis intressen kunna spela in’ äfven i Kung!.

Maj:ts åtgöranden, så synes det lämpligt, att någon medverkan vid

här ifrågavarande beslut öppnas äfven för Riksdagen som sådan, således

äfven för den kammare, som till äfventyrs representerar oppositionen;

om något inflytande härvid kan komma att beskäras Första Kammaren,

så är detta väl icke mindre rimligt, än att samma kammare, enligt

nu föreliggande kungl. proposition, tillerkännes fullt veto vid uppgörande

och ändring af lagen om val till Andra Kammaren. På dessa grunder

föreslås, att valkretsindelningen verkställes af Konungen efter samråd

med de i regeringsformens § 54 och riksdagsordningens § 50 nämnda

deputerade. En dylik anordning anpassar sig efter en i våra grundlagar

redan befintlig idé (jämför R F § 50) och ett bestående rättsinstitut.

Gifvetvis skulle de deputerade i detta fall tjäna som en vanlig

teknisk kommitté, utan särskild sekretess.

Med en dylik anordning torde de farhågor för godtycklighet vid

valkretsindelningen, som redan 1902 års föredragande departementschef

fann förbundna med en reform i ifrågavarande syfte, vara reducerade

till ett minimum. Lika liten praktisk betydelse torde böra tillerkännas

de vid samma tillfälle befarade olägenheterna i fråga om sj kifva valapparaten.

Uppenbarligen kommer hvarje särskild! stadssamhälle för sig

att bilda ett Valdistrikt’, enligt Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag till

vallag, § 1. Röstlängderna uppgöras af de tjänstemän, som omförmälas i

samma förslag § 4. De sålunda röstberättigade torde i de oorganiserade

samhällena kunna fylla den funktion, med afseende å ''valnämndens’

bildning, som enligt förslagets § 3 skulle tillkomma kommunalstämma,

under den ordförande, som där är sagdt. Skidle detta icke befinnas

lämpligt, så kunde i stället komma i fråga en direkt tillämpning i detta

fall af den konstituerande § 30 i ordningsstadgan, där det — efter

det ofvan meddelade citatet — heter: ''skolande Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i sammanhang härmed, efter det vederbörande blifvit

hörde, jämväl underställa Kungl. Maj:ts pröfning förslag om hvilka

styrelser eller myndigheter höra på sådant ställe fullgöra livad som i stad,

enligt stadgan, åligger magistrat eller annan lokalmyndighet därstädes,

samt om dessa styrelsers eller myndigheters sammansättning och vidden

af deras befogenhet uti ifrågavarande hänseende’. I municipalsamhälle

träder naturligtvis den i kommunalförordningens § SO angifna myndighet

och i köping vederbörande styrelse i kommunalstämmans eller

magistratens ställe; och synas de i den kungl. propositionen framlagda

Bih. till Riksd. Urat. 1906. 3 Samt. 7 Höft. 24

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

principer om Valförrättare’ och Valmyndighet’ efter dessa grunder

kunna utan särskilda svårigheter inpassas i det nya systemet.

Vi finna för öfrigt icke anledning att gå närmare in i dessa

detaljer, då vi i likhet med Kungl. Maj:t anse dem böra hafva sin

plats i vallagen, där de reglera sig själfva, om man blott är ense om

hufvudvägen och målet. Vi hafva endast velat åt alla håll uppvisa,

att den af oss på högviktiga principiella grunder föreslagna reformen

är icke blott möjlig utan öfverraskande lätt att införa i vårt lands

praktiska lagstiftning. Och denna uppgift anse vi nu vara fylld.

_ Efter detta återstår för lagstiftaren ännu en uppgift af stor vikt,

nämligen att beräkna antalet platser i representationen för den sålunda

bestämda stadsbygden.

Det är från början tydligt, att detta vidare stadsbegrepp krafveleu

fylligare representation än det trängre, administrativa stadsbegrepp,

som legat till grund för Kungl. Majrts beräkningar, alltjämt under den

gifna förutsättningen af likställighet mellan land och stad. Grundläggande

för undersökningen äro följande approximativa folkmängdssiffror,

som framgå dels ur föregående utredning och dels ur den

officiella statistiken för 1904 års slut.

Sammanlagda folkmängden.

Städer (94) ................................................ 1,190,000

Köpingar (14)............................................ 29,000

Municipalsamhällen (68).......................... 165,000

Ofriga stadssamhällen (61)..................... 115,000

Stadsbygd ..................................... 1,499,000

Landsbygd ................................................ 3,760,000

Riket ............................................. 5,260,000

Reformens statistiska betydelse är alltså att från landsbygdens

konto till stadsbygdens öfverföra 309,000 personer, eller i det närmaste

6 procent af rikets hela befolkning. Förhållandet mellan land och stad,

som enligt historiska grunder är 77,4 : 22,6, skulle förändras till 71,5 :

28,5. Inom den nya stadsbygden väga de nytillkomna elementen omkring

20 procent mot de gamla städerna, på samma gång de öka antalet

valdistrikt från 94 (oafsedt storstädernas indelningar i enmanskretsar)

till 237.

Fördelas nu hela rikets folkmängd med antalet platser i Andra

Kammaren (230), uppstår en kvot å 22,870. Tillämpad på den gamla

s. 187 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

187

stadsbefolkningen, skulle den ge 52 platser, tillämpad på stadsbygden

i vår mening, ger den 65—66 platser mot landsbygdens 164—165. De

’nya städerna’ väga alltså för sig med 13—14 säten i representationen.

Detta är reformens verkan, beräknad hufvudsakligen efter siffrorna

vid 1904 års slut. Men reformen kan icke blifva grundlagfäst förrän

år 1909 och knappast tillämpad förrän vid valet 1911, alltså efter nära

7 år. Under denna tid skall säkerligen stadssamhällenas snabbare växt

hafva tillförsäkrat dem en matematisk rätt till öfver 70 platser. På

dessa grunder har Ivungl. Maj:t ansett sig kunna öfverskrida städernas

närvarande rätt med 13 platser (65 mot 52). Efter samma principer

skulle vår stadsbygd få eu representation så nära intill det nuvarande

antalet 80, att denna siffra erbjuder sig af sig själf i vårt förslag.

Skillnaden emellan den kungl. propositionen och det här framställda

förslaget blir således i detta fall den, att enligt det förra städerna

mista 15 platser åt landsbygden och få krypa in i ett minskadt

antal valkretsar, medan enligt det senare städerna visserligen mista ett

nästan lika stort antal platser åt de nya stadssamhällena, men med

deras hjälp kunna bibehålla sin nuvarande ställning vid valkretsindelningen.

Denna, till synes måhända obetydliga, skillnad innebär i själfva

verket så stora olikheter till förmån för vårt förslag, att ensamt den

synes böra räcka till att fästa lagstiftarens uppmärksamhet vid detsamma.

Kungl. Maj:ts förslag försätter nämligen lagstiftaren i nödvändigheten

att uppgöra en ny valkretsindelning för städerna med ännu färre

kretsar, och således ännu större valkvot, än nuvarande. Men redan nu

är valkretsanordningen för städerna den svagaste punkten i hela vårt

representationsskick. Bland de närvarande 30 småstadsvalkretsarne finnas

flere, hvilkas enda ursäkt är att de — existera. Men skall man sänka

städernas samlade representation med 15 platser, då måste gifvetvis

ännu flere städer än nu föras samman i ännu oformligare valkretsar än

nu. På ett dylikt försök föll 1904 års konstitutionsutskotts rösträttsförslag.

Kungl. Maj:t synes själf haft eu känsla af svagheten i denna

position, då man i propositionen icke vågat försöket att medelst en

tabell åskådliggöra, huru de tilltänkta 65 valkretsarne skulle taga sig

ut i verkligheten.

Då vårt förslag behåller siffran 80, så undgå vi denna stora förargelseklippa

och kunna tillgodogöra oss fördelen af att hålla på det

bestående. Men det är icke nog härmed. Vårt system är icke blott

icke, som regeringens, sämre än det bestående, utan det är positivt och

afgjordt bättre. Det torde nämligen vara alldeles klart, att i och med

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

det, att småstäderna få maka åt sig för de nya samhällena inom valkretsen,

så skola dessa nya valdistrikt tjäna som ett slags ferment eller

kitt emellan dem och sålunda utfylla något af de luckor, som i sådana

valkretsar icke kunna undvikas — och som i regeringens förslag gapa

större än någonsin.

Knappt något visar bättre, huru liten eftertanke man skänkt vårt

system, än att man (i 1902 års Andra Kammare) rent af velat förneka

detta och påstå, att systemet skulle försämra valkretsarne genom att

öka antalet valdistrikt. Liksom om 10 närliggande och besläktade valdistrikt

skulle bilda en mera oorganisk valkrets än 2 på långt afstånd

från hvarandra!

Ett enda praktiskt exempel, gripet på måfå, torde förtydliga den

vinst, som lagstiftaren i detta afseende skulle skörda. Härvid måste

då förutskickas, att valkvoten för städerna (80 platser åt en befolkning

på 1 Vs miljon) efter vårt förslag är 18,750 — i parentes anmärkt

nästan sammanfallande med regeringens motsvarande valkvot, 18,310.

Tillämpadt på Bohuslän, torde systemet ge till resultat följande valkrets,

efter nuvarande folkmängdsiffror:

Strömstad, stad ..................................................... 3,000.

Björneröd-Kroken, mun...................................... 1,200.

Grebbestad, köping.............................................. 1,100.

Gr alvar ne-Bäcke vik, mun.................................... 1,100.

Smögen, mun......................................................... 1,100.

Hunnebostrand, mun............................................ 1,700.

Lysekil, stad ............................................................ 3,400.

Grundsund, mun................................................... 1,050.

Mollösund, mun. ..................................................... 1,000 (?)

Marstrand, stad......................................................... 1,550.

Kungälf, stad.......................................................... 1,300.

17,500.

Detta är, som man ser, själfva västkusten, förenad i politisk aktion.

Faller det icke i ögonen, att denna valkrets är mera organisk och naturlig

än någon af de nuvarande (Strömstad—Uddevalla och Marstrand—

Kungälf—Alingsås—Ulricehamn), för att ej tala om de kombinationer,

hvartill regeringen från sina utgångspunkter månde tvingas i denna

landsända?

Det torde sålunda vara ostridigt, att vårt förslag — på samma

gång det ur grundläggande politiska och historiska synpunkter ensamt

uppfyller de kraf, som rättvisan, den faktiska ställningen och hänsyn

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

| Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

till alla samhällsklasser fordra — äfven i valtekniskt hänseende har

stora och uppenbara företräden framför regeringens.

Man har i föreliggande fall endast kunnat rikta en anmärkning

af praktisk vikt mot föregående tillämpningar af vår reformtanke, nämligen

att den skulle söndra förstäder från moderstaden genom att intvinga

alla de nya stadssamhällena i småstadsvalkretsarne (så departementschefen

1905, liksom redan en talare i Andra Kammaren 1902).

Denna brist bör afhjälpas, och ha vi därför på vederbörligt ställe i

vårt förslag infört en dithän syftande klausul.

Tillämpas denna klausul, så att förstäderna vid valkretsindelningen

inräknas i storstäderna, så skulle enligt vårt förslag, på nuvarande

folkmängdssiffrors grundval, Göteborg få behålla sina 9 och Malmö

sina 4 riksdagsmän, medan Stockholm finge 19 (3 mindre än nu) och

Norrköping möjligen 3 (en mera än nu). Till jämförelse må anmärkas,

att enligt regéringsförslagets grunder hufvudstaden skulle bekomma

endast 17 platser, alltså beröfvas 5, medan Göteborg (inklusive Lundby)

och Malmö skulle förlora en hvar och endast Norrköping behålla sina två.

Vi hafva härmed genomfört den utredning, som varit af nöden

för att styrka det kraf, som synts oss hafva framgått ur tidens behof

och det parlamentariska läget såsom den politiska rättvisans och den

svenska högerns sista och oundgängliga fordran vid öfvergången till

den allmänna valrättens system: en organisk valkretsindelning.

Att vid denna ödesdigra vändpunkt i vår historia äfven andra

önskemål kunde vara naturliga och berättigade till garanti för en sund

och lugn utveckling, äro vi de första att medgifva. I främsta rummet

därvid skulle vi vilja sätta den obligatoriska röstplikten, såsom ägnad

att framhäfva den statliga synpunkt, ur hvilken äfven demokratiens

principer böra ses. Då denna fråga emellertid skulle upprulla en del

praktiska svårigheter, som kunde fördröja reformen och sålunda uppskjuta

deu nationella samlingens efterlängtade stund, så hafva vi icke

ansett oss nu böra göra något förslag härutinnan.

De enda ändringar i den kungl. propositionen, som vi vilja tillägga

utöfver valkretsfrågan, beträffa valrättsåldern, som i vårt förslag sättes

till 25 år, och valperioden, som vi föreslå 5-årig, i sammanhang hvarmed

valkretsregleringarne kunna fortfarande göras hvart tionde år. Dessa

ändringar innebära en viss reglering af demokratien på dess egen bas.

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

För de reala motiverna torde få hänvisas till motion n:o 136 i Andra

Kammaren vid innevarande riksdag. Det förra, ålder sstrecket, som stått

på konservativa program redan 1885 och 1893 och på det liberala

programmet 1899, 1900, 1902, betecknades i Andra Kammarens motiver

till 1902 års skrifvelse såsom den enda punkt jämte värne- och skattestrecken,

där Kammaren var ense. Det senare, femårsperioden, var på

tal 1902, yrkades af motionärer i bägge kamrarne 1904, omnämndes

med sympati af årets konstitutionsutskott, och föreligger äfven i motioner

till innevarande Riksdag. I tekniskt afseende äro båda reformerna enkla

och synas icke böra vålla lagstiftaren något särskildt hufvudbry.

Härvid är dock en anmärkning att göra, i anledning af förslaget

om valperioden. En sådan reform sträcker i vissa fall sina verkningar

utöfver här direkt ifrågavarande grundlagsparagrafer (tillika med Kungl.

Maj:ts föreslagna vallag § 40, om lydelsen af riksdagsmannafullmakt).

Det finnes nämligen i vår konstitution några bestämmelser om val, som

skola ske periodiskt hvart 3:e år eller gälla för 3 år. De periodiska

åtgärderna gälla opinionsnämnden (regeringsformen § 103, riksdagsordningen

§ 69) och tryckfrihetskommittén (regeringsformen § 108,

riksdagsordningen § 70); valperioderna gälla Konungens fullmäktige

och dennes suppleant i riksbanken (regeringsformen § 72) samt Riksdagens

fullmäktige i riksbank och riksgäldskontor (riksdagsordningen

§71) och deras suppleanter (riksdagsordningen § 73). Då dessa stadganden

uppenbarligen stå i direkt sammanhang med hittills gällande

valperioder för Andra Kammaren, så måste det tagas i särskildt öfvervägande,

huruvida de kunna stå för sig själfva eller böra i samma

riktning ändras.

Hvad då först beträffar opinionsnämnden och tryckfrihetskommittén,

så synes ingen tvekan böra råda om att låta dem följa med i reformen,

då bestämmelserna om dem redan förut kunna sägas tillhöra vår regeringsforms

''döda bokstäfver’ (se min afhandling i Statsvetenskaplig tidskrift

1902). Annorlunda förhåller det sig med så lifskraftiga institutioner

som banko- och riksgäldsfullmäktige. Här skulle en förlängning af

tjänstgöringstiden få mycket real betydelse, jämförlig med ändringen

år 1894, då de sattes på tre år i stället för ett. Därtill komma rent

praktiska svårigheter med afseende på den årliga afgången af två bland

sex (riksdagsordningen § 71), därest dessa sex skulle väljas för 5 år i

sänder. A id sådant förhållande, och då nuvarande bestämmelser härom

gifvetvis hunna praktiseras oberoende af riksdagsmannaval^ period,

har jag icke vågat föreslå någon ändring härutinnan, utan vill endast

vördsamt fästa konstitutionsutskottets uppmärksamhet därpå, för den

s. 191 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

191

händelse utskottet skulle finna förslaget om ändrad valperiod öfverhufvud

värdt beaktande.»

Vid herr Kjéllens berörda motion finnas fogade tre så lydande

bilagor:

Bilaga 1.

»Köpingar.

Sverige ägde vid ingången af år 1906 27 köpingar, bland hvilka

här nedan med särskild stil framhäfts de, som skulle beröras af den här

föreslagna reformen. Härtill kommo Bollnäs, Kungsör, Mora Strand,

Hvetlanda, Mellerud och Åhus, som erhållit köpingsrättigheter men ännu

ej inträdt i åtnjutande af desamma. Inom de 27 köpingarna utgjorde

folkmängden vid 1904 års utgång, enligt den officiella statistiken:

Arvika .................

3,753

Borlänge ...................

1126

Båstad .....................

........... 574

Djursholm ...............

............. 2,070

Elmhult......................

............ 1,023

Eslöf .........................

........... 2,092

Figeholm...................

............. 374

Gamleby ...................

............. 382

Grästorp ..................

............ 481

Hessleliolm ................

2 362

Rörig ........................

............. 1,397

Kristianopel ............

............. 109

Liungby ...................

943

Malmköping .............

......... 619

Mönsterås ................

1 340

Mörbylånga .............

............ 209

Nybro.........................

............. 832

Pataholm .................

............. in

Påskallavik................

............ 366

Seffle .........................

1,665

Sollefteå ..................

1,384

Sundbyberg................

............. 3,281

Tidaholm ..................

4 427

Tranås .....................

............. 1.911

Valdemarsvik ..........

664

Vara.........................

757

Värnamo ..................

............. 1,048

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Anmärkas må, att Sundbyberg med kringliggande områden äger

4,000 inbyggare, samt att Borlänge, Domnarfvet och Kvarnsveden tillsammans

äga minst 6,000 inbyggare. Eslöf och Västra Sallerups

municipalsamhälle hafva tillsammans nära 4,000 och Tranås köping och

Tranås kvarns municipalsamhälle tillsammans 3,000 inbyggare. Med

1906 års början inträder bland köpingarna Bollnäs samt, under vissa

villkor, äfven '' Limhamn. I mars 1906 erhöll Grebbestad köpingsbref.»

Bil. II.

»JVlunicipalsamhällen.

Stockholms län.

Drottningholm............................................................. 408

Nya Hagalund ....................................................... 4,000

Stocksunds villastad......................... 350

Liljeholmen..................................................... 6,800

Dalarö.....................................................-.................. 566

Dufbo villastad ........................................................... 1,350

Nya Hufvudsta .......................................................... 3,000

Bromstens villastad............................................... 1,200

Örby villastad.............................................................. 800

Uppsala län.

Tierp ............................................................................. 520

Södermanlands län.

Gnesta .............. 950

Flen ..................................................................................L250

Katrineholm .................................................................. 3,300

Ny fors............................................................................ 6,000

Oxelösund......................................... 1,800

Vingåkers järnvägsstation ....................................... 650

Tumba ........................................................................... 600

Östergötlands län.

Norrköpings norra förstäder ......... 5,000

Borgs villastad ........................................................... 570

S:t Lars ....................................................................... 1,105

Mjölby ......................................................................... 2,800

Åtvidaberg .................................................................. 1,700

Kisa................................................................................ 1,100

Boxliolm ....................................................................... 2,000

s. 193 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

193

Jönköpings län.

Forser um........................................................................ 1,638

Nässjö.............................................................................. 2,700

Saf sjö.............................................................................. 1,258

Hvetlanda ..................................................................... 1,870

Tranås kvarn ............................................................... 1,150

Gislaved ........................................ 900

Kronobergs län.

Alf vesta........................................................................... 1,200

Gottlands län.

Hemse ........................................................................... 450

Kristianstads län.

Skillinge fiskläge......................................................... 623

Smedstorp ............................................... 370

Tomelilla ........................................................................ 1,166

Branteviks fiskeläge ................................................... 1,058

Baskemölla ,, ................................................... 412

Kiviks „ ................................................... 800

Hvitemölla.................................... _ ............................ 457

Åhus................................................................................ 1,750

Hvilan .......................................................................... 1,05Q

Vinslöf .......................................................................... 521

Ousbij .............................................................................. 1,175

Hästveda ........................................................................ 500

Sösdala........................................................................... 535

Åby (Klippan)............................................................... 1,600

Åstorp .......................................................................... 868

Tor eko vs fiskeläge ...................................................... 435

Malmöhus län.

Limhamn........................................................................ 7,200

Sofielundslmsen ............................................................ 4,000

Svedala ............. 1,450

Skump ........................................................................... 1,070

Sjöbo ........................ 929

Laber öd........................................................................... 1,525

Hör ................................................................................. 929

Bih. till Riksd. Prot. 1906. 3 Sami. 7 Höft.

25

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Västra Sallerup .......................................................... 1,794

Arlöf............................................................................. 3,000

Lomma........................................................................... 2,900

Furulund ..................................................................... 1,131

Keflinge........................................................................ 1,400

Bå ................................................................................. 2,500

Köpinge........................................................................ 318

Höganäs........................................................................ 6,800

Bjuf.............................................................................. 2,569

Hallands län.

Oskarsström............................ 1,800

Göteborgs och Bohus län.

Krokslätt ......................................................... 4,000

Gärda ........................................................................... 5,000

Lunden ........................................................................ 2,500

Lundby ........................................................................ 11,000

Klädesholmen m. Koholmens fiskeläge............... 730

Stora och lilla Tjörnskalfs fiskeläge .................. 330

Åstols fiskeläge ......................................................... 365

Skärhamns ,, 620

Kyrkesunds och Björholmens fiskeläge............... 500

Mollösunds fiskeläge ................................................ 950

Käringöns „ ................................................ 570

Hellevikstrands fiskeläge ....................................... 438

Ellos „ ..................................... 261

Gullholmens ............................................................... 670

Grundsund................................................. 1,051

Fiskebäckskil............................................................... 653

Malmöns fiskeläge ................................................... 736

Smögens „ 1,112

Gr af var ne och Bäckeviks fiskelägen .................. 1,107

Hasselösunds fiskeläge............................................. 168

Tångens „ ........................................... 334

Fjällbacka............................................................... 700

Gräbbestad ................................................................. 1,107

Hogenäs Näs............................................................... 379

Björneröd och Kroken ............................................. 1,183

Hunnebostrand.................................... 1,700

s. 195 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7. 195

Bovallstrand.................................................................. 650

Tingstad ........................................................................ 200

Älfsborgs län.

LiUa Edet ................................... 1,500

Trollhättan..................................................................... 6,000

Skaraborgs län.

Axvall.............................................................................. ‘300

Töreboda ........................................................................ 7 62

Värmlands län.

Kil.................................................................................... 450

Sundsvik ...........................................-........................... ?

Åmot ............................................................................ ?

Örebro län.

Hallsberg .............-......................................................... 1,570

Runda.............................................................................. 820

Nya Kopparberg ......................................................... 1,600

Karlskoga...................................................................... 2,400

Västmanlands län.

Norbergs by.................................................................. 500

Heby ............................................................... 850

Kopparbergs län.

Avesta............................................................................. 2,400

Smedjebacken ............................................................... 1,611

Ludvika ............................................ 1,600

Mora Strand................................................................ 1,000

Or sa kyrkoby.............................................................. 1,076

Krylbo ........................................................................... 800

Leksands Noret........................................-.................. ?

Gäfleborgs län.

Bollnäs .......................................................................... 900

Ljusdal ........................................................................... 1,600

Västernorrlands län.

Skönsmon........................................................................ 3,400

Skönsberg....................................................................... 2,200

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Gång-viken..................................................................... 000

Kramfors........................................................................ 720

%land ........................................................................... 240

Alby................................................................................. ?

Jämtlands län.

Odenslund ..........................................

Hornsbergs villastad.........................

Strömsund ..............................

1,000

614

750

Västerbottens län.

Nordm alings kyrkovali ............................................. 207

Djupviken ....................................... 585

Vännäs ........... 500

Norr bele by................................................................. 600

Äsele kyrkoplats ......................................................... 600

Lycksele ........................................................................ 900

Norrbottens län.

Arvidsjaurs kyrkostad ................................................ 408

Svartöstaden ................................................................. i 261

Boden.............................................................................. 4,000

Gellivare kyrkostad...................................................... 2,500

Af bär uppräknade samhällen har med ingången af innevarande år

Lundby öfvergått till stad (Göteborg) samt Limhamn och Bollnäs till

köpingar,. se anm. under bil. I. — Uppgifterna härofvan, hämtade ur

Svensk Rikskalender 1906, äro icke officiella och delvis ett eller annat

år gamla.»

s. 197 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

197

Bil. III A.

»Öfriga köpitigsliknande samhällen år 1900.

(Statistisk Tidskrift 1903, sidd. 106 —109.)

Ort med sammanträngd

befolkning

Beskaffenhet

Kommun

(eller kommuner)

Folk- mängd

d. 31/is 1900

Stockholms län.

Gustafsberg ............................

Porslinsfabrik

Värmdö *)

1,759 i

Dufbo +....................................

Villastad

Spånga

324

Bromsten ................................

»

»

226

Grisslehamn ............................

Hamnplats

Väddö

163 |

Furusund ................................

Badort

Blidö

187

Sandhamn ................................

Tull- och lotsplats

Djurö

266 ;

Nynäs........................................

Villastad

Ösmo

208 1

Örby ........................................

»

Brännkyrka

516 1

Saltsjöbaden ............................

Nacka

645

Stocksund -f-...........................

»

Danderyd

3) 200

Uppsala län.

j

Söderfors 8).................................

Bruk

Söderfors

1.203

1 Älfkarled ...............................

»

Älfkarleby

1,121

1 Bodarne 7) ................................

Fabriksort

»

1,975 .

Skutskär 7)................................

»

»

2,364

| Härnäs 7) ................................

»

»

694

j Marma ....................................

Stationssamhälle

479

1 Dannemora grufvor................

Grufsamhälle

Dannemora och Film

960

Löfsta........................................

Bruk

Öster-Löfsta

783 1

Österby .....................................

>

Film

878 ;

Södermanlands län.

,

''

Flen -) + ................................

Stationssamhälle

Flen

955 :

Nyby bruk................................

Fabriksort

Torshälla ländsk.

622 !

Förstäder till Eskilstuna........

Kloster

3) 2,300 i

Vingåker (Bondestad) +........

Stationssamhälle

Västra Vingåker

502

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ort med sammanträngd

befolkning

Beskaffenhet

Kommun

(eller kommuner)

Folk- mängd

d. äVia 1900

Östergötlands län.

o

Åtvidaberg +............................

Bruk

Åtvid

1,485

Gusum ....................................

»

Ringarum

485

Finspång ................................

»

Risinge

1,147

Lotorp ....................................

»

»

799

Rejmyre....................................

Glasbruk

Skedevi

787

Förstadslikt område invid Norr-

köping....................................

Boxholm....................................

Bruk

S:t Johannes,

Ekeby och Åsbo

1,083

1,787

Motala verkstad........................

Fabriksort

Motala landskommun

3,349

Kisa ........................................

By

Kisa

1,098

Jönköpings län.

i Huskvarna................................

Bruk

Hakarp

3,740

Norra Hammar........................

»

Barnarp

862

! Anneberg ................................

Tändsticksfabrik

Norra Solberga

605

: Skillingaryd ............................

Exercisplats

Tofteryd

739

Kronobergs län.

I

[Kosta........................................

Glasbruk

Ekeberga

795 ,

| Vislanda....................................

Stationssamhälle

Vislanda

635

Kalmar län.

| Ankarsrum................................

Bruk

Hallingeberg

1,034

i Öfverum...................................

»

Västra Ed och Lotta

871

Hultsfred ................................

Stationssamhälle

Hyena

668

t Vånevik....................................

Stenhuggeri

Döderhult

537

Bergkvara ................................

Lastageplats

Söderåkra

586

Blekinge län.

Kalleberga (Kallinge) ............

Bruk

Ronneby ländsk.

1,783

Olofström ................................

»

Jemshög

630

Hällevik....................................

Fiskeläge

Mjellby

621

Kristianstads län.

Va ............................................

By

Vä

983

s. 199 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

199

Ort med sammanträngd

befolkning

Beskaffenhet

Kommun

(eller kommuner)

Folk- mängd

d. S1/i21900

Malmöhus län.

Furulund + ...........................

Fabriksort

Lackalänga

924

Keflinge -f-...............................

y>

Keflinge

1,301

Valleberga...............................

Grufsamhälle

Ekeby

1,046

Skromberga ............................

»

»

1,775

Billesholm ................................

»

Södra Vram

1,295

Mölle ........................................

Fiskeläge

Brunnby

445

Stehag ...................................

Stationssamhälle

Stehag

239

Hör + ....................................

»

Hör

904

Viken ........................................

Fiskeläge

Viken

918

Hallands län.

Oskarsström4) ........................

Fabriksort

Slättåkra

1,147

Göteborgs och Bohus län.

Mölndal....................................

Fabriksort

Fässberg

3,940

Krokslätt Sörgård ...............

»

»

598

Mölnlycke ................................

Råda

900

Jonsered....................................

»

Partilled

1,472 !

Hunnebostrand (med El-

1

lene) -{- ................................

Fiskeläge

Tossene

1,314

Bovallstrand ............................

»

»

641

Hogenäs Näs -j- ....................

»

Askum

379

Björneröd och Kroken (Krok-

strand + ............................

Stenhuggeri

Skede

1,070

Älfsborgs län.

Strömslund................................

Fabriksort6)

V assända-Naglum

1,318

Surte ........................................

»

Nödinge

1,127

Kritslå ..............................

»

Fritsla

1,205

Rydboholxn............................

»

Kinnarumma

995

Mellerud...............................

Stationssamhälle

Holm

634

Skaraborgs län.

Karlsborg ...........................

Fästning

(Hela kommunen)

1,760

Stenstorp .........................

Stationssamhälle

Stenstorp

584

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ort med sammanträngd

befolkning

Beskaffenhet

Kommun

(eller kommuner)

Folk-

mängd

d.sl/i2l900

Värmlands län.

Nykroppa ................................

Bruk

Kroppa

1,110

Kil +........................................

Stationssamhälle

Stora Kil

200

Munkfors ................................

Bruk

Ransäter

1,420

Forshaga ................................

»

Gi-afva

699

Liljedal ....................................

»

Ed

951

Uddeholm ................................

»

Norra Råda

549

Hagfors....................................

»

»

1,375

Lesjöfors ................................

»

Rämen

914

Björneborg................................

»

Visnum

751

Örebro län.

Brefven ....................................

Bruk

Asker

787

Läxa ........................................

» och station

Bodarne

653

Bofors ....................................

Karlskoga

1,675

Degerfors ................................

»

» 6)

1,912

Rockesholm ............................

»

Grythyttan

452

Hällefors...................................

Hällefors

824

Gusselhyttan............................

»

Lindesbergs lands- kommun

863

Guldsmedshyttan ....................

»

d:o

668

Västmanlands län.

Jakobsberg................................

Förstad (till Västerås)

S:t Ilian

599

Ramnäs ...................................

Bruk

Ramnäs

960

Surahammar ............................

»

Sura

1,095

Kolsva........................................

»

Bro och Malma

1,157

Kungsör....................................

Lastageplats

Kung Karl

1,074

Skultuna ................................

Bruk

Skultuna

1,177

Fager sta....................................

»

Västanfors

1,685

Kopparbergs län.

Grycksbo ................................

Bruk

Falu landskommun

640

Domnarfvet ............................

»

Stora Tuna

4,229

Långshyttan ............................

»

Husby

941

Krylbo ...................................

Stationssamhälle

Folkärna

792

Horndal

Bruk

By

1,186

Leksands Noret ....................

By

Leksand

745

Vikarbyn ................................

Rättvik

841

s. 201 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

201

Ort med sammanträngd

befolkning

Beskaffenhet

Kommun

(eller kommuner)

Folk- mängd

| d. sl/i21900

Orsa kyrkoby -j- ....................

By

Orsa

1,076 \

Vansbro ....................................

Stationssamhälle

Järna

939 i

Ludvika -f-................................

»

Ludvika

904 j

Gäfleborgs län.

.

Sätra ........................................

Förstad (till Galle)

Hille

860

Bomhus ....................................

Fabriksort

Valbo

2,294

Härnäs7) ................................

»

»

817

Forsbacka ................................

Bruk

»

1,752

Söderfors8) ............................

»

Hedesunda

339

Gysinge ....................................

»

Oster-Fernebo

938

Storvik9) ................................

Stationssamhälle

Ofvansjö

1,589

Sandviken ................................

Bruk

Högbo

6,074

Hofors ....................................

»

Torsåker

1,858

Norrsundet................................

Sågverk och lastage- plats

Hamrånge

536 :

Ljusne ....................................

d:o

Söderala

2,569

Ala (med Östansjö)................

d:o

»

1,820

Iggesund....................................

Bruk

Njutånger

1,541

Avik ........................................

Förstad (till Hudiks- vall)

Hälsing-Tuna

1,350

Hybo ........................................

Sågverk

Ljusdal

1,263

Västernorrlands län.

o

Ange ........................................

Stationssamhälle

Borgsjö

1,141

Alby ........................................

Fabriksort

545

Galtström ................................

Bruk

Njurunda

444

Svartvik....................................

Sågverk m. m.

»

1,399

Vifsta varf ............................

»

Timrå

1,296

Bollsta ....................................

»

Ytter-Lännäs

1,248

Domsjö ....................................

»

Själevad

1,379

Husum .....................................

»

Grundsunda

848

Jämtlands län.

Bräeke ...................................

Stationssamhälle ’

Bräeke

741

Västerbottens län.

Obbola ....................................

Sågverk m. m.

Umeå landskommun

1,218

Asele kyrkoplats +................

By

Asele

558

Robertsfors ...........................

Bruk

Bygdeå

819

Bih. till Biksd. Prat. 1906. 3 Sami. 7 Höft. 26

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ort med sammanträngd

befolkning

Beskaffenhet

Kommun

(eller kommuner)

Folk- mängd

d. 31/i21900

Norrbottens iän.

Öjebyn ....................................

By

Piteå landskommun

1,604

Pitholm ....................................

»

1.350

Hortlax ....................................

»

»

1,062

Alfsbyn ....................................

»

Älfsby

974

Svartöstaden -f-........................

Förstad (till Luleå).

Neder-Luleå

1,061

Malmberget................................

Grufsamhälle

Gellivare

5,320

Kiruna ....................................

»

Juckasjärvi

239

'') Från 1902 års ingång är från Värmdö afskild en ny kyrkosocken och kommun Gustafsberg,

med (vid sistnämnda tidpunkt) 2,181 personer. Den nya kommunen omfattar emellertid ett ej

obetydligt område utom själfva fabriksorten Gustafsberg.

2) Folkmängdsuppgiften är hämtad ur kungl. brefvet den 81,/i2 1901, hvarigenom Flens municipalsamhälle

konstituerades.

8) Ungefärlig siffra.

4) Med Oskarström skulle möjligen kunna sammanräknas den i Enslöfs socken belägna byn

Espered (633 invånare), där en del af fabrikens arbetare hafva sin bostad.

6) Strömslund är att anse som ett slags förstad till Trollhättan.

6) Degerfors kapellförsamling räknade vid 1900 års slut 2,680 invånare.

7) Sammanlagda invånarantalet i Härnäs (Uppsala och Gäfleborgs länsdelar) var 1,511. Räknas

åter Härnäs, Skutskär och Bodarne som en enda agglomeration, erhåller man en folkmängdssiffra

af 5,850.

s) Sammanlagda invånarantalet i Söderfors (Uppsala och Gäfleborgs länsdelar) var 1,542.

9) Folkmängdssiffran afser såväl järnvägsstationen som Storviks sulfitfabrik.

Tecknet 4- angifver, att orten efter år 1900 blifvit municipalsamhälle.11

Bil. III B.

»Övriga köpingsliknande samhällen med öfver 1,000 inv. vid år 1905.

Föregående förteckning är uppgjord år 1903 på grundval af 1900

års förhållanden och här ordagrant återgifven. Huru snabb utvecklingen

på detta område är, visas däraf, att redan denna förteckning har

16 nummer (utmärkta med +), som på den korta tiden efter 1900

öfvergått till municipalsamhällen. Vår tabell i bil. II visar, att detsamma

sedan dess blifvit fallet med ännu 11 bland dem. De ’öfriga samhällenas’

tabell är alltså i närvarande stund ganska väsentligt annor
-

s. 203 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

203

lunda än den i bil. III A här meddelade. Ett försök att justera tabellen

till öfverensstämmelse med stundens verklighet föreligger i ''Almanack

för alla 1906’ och meddelas här så mycket hellre, som det är begränsadt

till de samhällen allena, hvilka stå öfver det af oss föreslagna

befolkningsstrecket å 1,000 invånare.

Stockholms län.

Gustafsberg ................................................................. 1,800

Uppsala län.

Söderfors........................................................................ 1,600

Ålf karled........................................................................ 1,100

Skutskär—Bodarne—Härnäs .................................... 6,000

Södermanlands län.

Eskilstunas förstäder................................ 3,000

Östergötlands län.

Finspång....................................................................... 1,200

Motala verkstad.......................................................... 3,300

Norrköpings förstad i S. Johannes........................ 1,100

Jönköpings län.

Huskvarna ............................. 4,000

Kalmar län.

Ankarsrum.............. 1,000

Blekinge län.

Kalleberga (Kallinge) .............................. 1,800

Kristianstads län.

Vä.................................................................................... 1,000

Malmöhus län.

Valleberga................................................................... 1,000

Skromberga .............................. 1,800

Billesholms grufva..................................................... 1,300

s. 204 Kontrollera mot PDF

204 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Göteborgs och Bohus län.

Mölndal........................................................................... 4,500

Jonsered ........................................................................ 1,500

Älfsborgs län.

Surte .............................................................................. 1,100

Fritsla............................................................................... 1,200

Rydboholm..................................................................... 1,000

Strömslund..................................................................... 1,500

Skaraborgs län.

Karlsborg........................................................................ 1,800

Värmlands län.

Nykroppa........................................................................ 1,100

Munkfors........................................................................ 1,400

Liljedal ....................................................................... 1,000

Hagfors........................................................................... 1,400

Örebro län.

Bofors............................................................................. 1,700

Degerfors....................................................................... 2,000

Hörken ...... 1,500

Västmanlands län.

Fagersta ........................................................................ 1,700

Skultuna ............................................ 1,200

Kungsör ....................................................................... 1,100

Surahammar................................................................. 1,100

Kolsva............................................................................. 1,200

Kopparbergs län.

Domnarfvet ................................................................ 4,800

Horndal.......................................................................... 1,200

Vansbro......................................................................... 1,000

Grängesberg................................................................. 3,000

Gäfleborgs län.

Bomhus.......................................................................... 3,000

Forsbacka ..................................................................... 1,800

s. 205 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

205

Storvik ..................

................. 1,600

Gysinge..................

. .... .....................

................. 1,000

Sandviken .............

................. 6,100

Hofors.....................

................. 1,900

Ljusne.................

................. 2,700

Ala med Östansjö

................. 1,800

Iggesund................

......................................

................. 1,500

Avik.........................

................. 1,400

Hybo ......................

................. 1,300

Västernorrlands län.

Ange .....................

................ 1,100

Svartvik ...............

......................................

................. 1,400

Vifsta varf.............

................. 1,300

Bollsta ...................

................. 1,250

Domsjö ...................

Västerbottens län.

................. 1,400

Obbola ...................

Norrbottens län.

................. 1,200

Öjebyn ...................

................. 1,600

Pitholm...................

.....................................

................ 1,400

Hortlax..................

................. 1,100

Älfsbyn...................

................. 1,000

Malmberget ..........

................. 5,300

Kiruna ...................

................. 3,000»

Den af herr Nordström i motionen n:o 136 gjorda hemställan

åtföljes af en så lydande motivering:

»Det torde kunna vara tvifvel underkastadt, huruvida numera några

vägande skäl verkligen förefinnas, som berättiga städerna att välja flera

ledamöter, efter folkmängden räknadt, till Riksdagens Andra Kammare

än landsbygden. Vid den nuvarande riksdagsordningens antagande värdet,

såsom hvar man vet, af opportunitetsskäl, som denna olikhet dikterades.

Dessa skäl föreligga numera icke. Tvärtom, rättvisan af den

lika representationsrätten emellan stad och land torde vara så utbredd

i det allmänna medvetandet, att några undantagsförhållanden därvidlag

icke vidare höra ifrågakomma. Icke heller har väl landsbygdens repre
-

Herr Nordströms

motivering.

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

sentanter visat sig så underlägsna i politisk mognad gentemot städerna,

att detta kan föranleda en dylik rangskillnad.

Beträffande valperiodernas längd torde kunna ifrågasättas, huruvida

icke tre år är en nog kort tidrymd för en nyvald riksdagsman att

under densamma kunna sätta sig in uti riksdagsarbetets detaljer. Då,

såsom vi veta, vid hvarje ny valperiod mellan en fjärdedel och en tredjedel

af kammarens ledamöter besättas med nya personer, så följer däraf,

att riksdagsarbetets kontinuitet kommer att lida. I andra länder omfatta

valperioderna, såsom vi veta, en längre tid, t. ex. i England ända

till sju år, och man har icke försport, att detta inverkat menligt på

lagstiftningsarbetet. En annan sak, som härvid bör beaktas, är det upprörda

tillstånd, hvari samhället försättes vid dylika val. De politiska

lidelserna sättas i svallning på ett sätt, som näppeligen kan vara

förenligt med en lugn och sansad utveckling. Visserligen hafva vi därutinnan

ännu icke kommit så långt, som t. ex. i Frankrike och Nordamerikas

förenta stater, där blodsutgjutelse ingalunda hör till sällsyntheterna

vid dylika tillfällen; men vi ha nogsam erfarenhet utaf, hurusom

vid hvarje nytt val excesserna blifva allt vildare. Det borde vara en

vinst för nationen, om dessa uppträden återkomme mindre ofta. Ett

riksdagsmannaval är jämväl förenadt med icke obetydliga kostnader och

besvär från allmänhetens sida. Äfven från denna synpunkt borde eu

längre valperiod vara gagnelig.

I fråga om köpingar och municipalsamhällen, så utgör det en känd

och erkänd sanning, att dessa samhällen till sin politiska läggningnärmast

öfverensstämma med våra mindre städer. Om dessa samhällen

vid riksdagsmannaval skola välja gemensamt med landsorten, så blir

den naturliga följden, att den politiska jämvikten förskjutes, att den

ställning, som vår själfägande jordbruksbefolkning hittills innehaft, så

småningom glider öfver i andra, mindre pröfvade händer. Efter järnvägarnes

tillkomst växa dessa samhällen upp såsom svampar ur jorden.

Deras befolkning utgöres till en väsentlig del af mindre bofasta arbetare.

Om dessa arbetare finge vara i fred och sköta sig själfva utan inflytelse

från samvetslösa agitatorer, vore visserligen inte så mycket att befara,

ty de äro kött af vårt kött och ben af våra ben, men vi ha blott alltför

ledsamma erfarenheter af motsatsen. Det torde vara öfverflödigt att

här åberopa exempel. Vår odalmannaklass har åtminstone hittilldags

icke missbrukat sin politiska maktställning. Man kan till äfventyrs förebrå

dem att understundom hafva varit nog tröga i uppfattningen, men

aldrig har Sveriges land varit lyckligare än under de perioder, då

bönderna suttit vid makten. Vårt land har suckat under prelatvälde,

s. 207 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

207

under adelsvälde, under partivälde. Nu hotas vi med pöbelvälde. Detta

är lika mycket att frukta som penningvälde, ty båda leda till ofrihet

och förtryck. Genom att frånskilja municipalsamhällen och köpingar

från landsbygden vid de politiska valen kan ännu vår jordbrukande

befolkning få ett ord med i laget.

Att valrätt föreslagits vid fyllda tjugufyra års ålder i stället för

tjugufem, anser jag vara en försämring, ty dels sammanfaller ju värnpliktens

fullbordande med den senare och dels fordras nog tjugufem års

ålder för att person i allmänhet kan anses ha uppnått politisk mognad.

I Danmark och några andra länder fordras ju en ännu högre ålder för

politisk rösträtt.

Det inträffar litet emellan, att fyllnadsval måste anställas dels till

följd af sjukdom eller dödsfall, dels af andra orsaker. Därigenom blir

den valkrets, det gäller, i saknad af representant, intill dess nytt val

kunnat anställas. Denna procedur tager vanligen en tid af flera månader.

Dessutom är ett dylikt fyllnadsval förenadt med åtskilliga kostnader.

För undvikande af dessa olägenheter borde det icke vara förenadt med

någon risk, om, såsom vid landstingsmannaval, uti riksdagsordningen

infördes den bestämmelsen, att vid hvarje ordinarie riksdagsmannaval

jämväl en suppleant valdes, som vid vakans hade att inträda uti den

ordinarie riksdagsmannens ställe.»

Herr Hörnsten och medmotionärer, som funnit de skäl, hvilka

anföras till förmån för den politiska rösträttens utsträckning för män,

med lika styrka tala för medgifvande af rösträtt för kvinnor, hafva till

stöd för sin i motionen n:o 144 gjorda hemställan åberopat den utredning

rörande den kvinnliga rösträttsfrågan, som lämnats i den af herr

Lindhagen med flere väckta motionen n:o 143 (se nedan).

Till stöd för sitt förslag hafva herr Bränning och medmotionärer

uti motionen n:o 137 anfört följande:

»Kungl. Maj:ts rösträttsförslag till årets Riksdag anger sig själf

alltigenom som ett kompromissförslag, där hufvudsyftet varit en snar

reform, medan krafven på en rättvis och grundlig lösning af den stora

frågan gentemot detta fått träda tillbaka i andra planet.

Vi dela till fullo uppfattningen, att en snar, ja, omedelbar lösning

af denna alltför gamla fråga är nödvändig. Vi våga säga, att den

nästan är ett lifsvillkor för vårt land och folk. Men vi kunna just

därför icke vara med på, att denna rösträttsutvidgning sker utan tillräckliga

hänsyn till deras mening, som göra anspråk på sin medborgar
-

I l err Hömsténs

in. fl.

motivering.

Herr Brantings

m. fl.

motivering.

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

rätt eller att man undanskjuter gamla, berättigade fordringar, Indika

lika väl kunde omedelbart uppfyllas.

De rösträttslösa massor, som i vårt land burit upp och drifvit

fram krafvet på allmän rösträtt, hafva därför enligt vår mening rätt

att fordra, det inför Riksdagen också framlägges ett förslag, som står i

bättre samklang med deras verkliga önskningar och som preciserar

hvad det närmaste mål varit, för livilket de fört sin långa kamp.

Detta förslag, i allt väsentligt detsamma, som vid 1904 och 1905

års riksdagar framburits af den socialdemokratiska gruppen i Riksdagens

Andra Kammare, kan denna gång lämpligast formuleras såsom yrkande

på bifall till Kungi. Maj:ts förslag, men med vissa viktiga ändringar i

öfverensstämmelse med hvad som bör kräfvas vid ett följdriktigt genomförande

af den allmänna rösträtten.

En visserligen viktig punkt nödgas vi härvid dock fortfarande

lämna å sido. Krafvet på rösträtt äfven för kvinnor, på samma villkor

som för män, har på allra sista tiden framförts från en del kvinnogrupper

med en styrka, som synes tyda på att denna i så många riktningar

genomgripande reform hastigare, än man förut haft skäl att

antaga, mognar till sin lösning. Å andra sidan är dock icke att förvänta,

att Riksdagen, hvars båda kamrar hittills afvisat till och med en utredning

af frågan, skall vara färdig att nu direkt besluta denna stora

reform. Genom att nu sammanbinda densamma med den till öfverflöd

utredda och sedan länge aktuella frågan om männens rösträtt skulle då

alltför lätt kunna vållas ett uppskof med hvarje positiv reform, och vi

vilja icke påtaga oss ansvaret att ha i vår män bidragit till ett dylikt

uppskof.

Vi skola här nedan i korthet motivera de ändringar, vi påyrka.

1. Åldersstrecket. Kungl. Maj:t föreslår valrättsålderns höjande

från nu 21 till mellan 24 och 25 år; siffran, som skulle införas i grundlagen

och hänföra sig till kalenderåret före valrättens inträdande, skulle

vara 24. Mot den ändring, som vidtagits af praktiska hänsyn, i syfte

att göra en korrekt vallängd till ett grundläggande dokument för valen,

hafva vi ingen invändning. Men att därutöfver utesluta tre årsklasser,

hvilkas medlemmar ofvan strecken hittills ägt rösträtt, vore ett steg

baklänges, hvartill intet skäl föreligger och som icke bör tagas, därest

rösträttsutvidgningen skall kunna blifva tillfredsställande. Det synes

oss illa stämma med rättfärdighetens kraf, att de åldersklasser, på hvilka

samhället lägger så tunga personliga bördor och till hvilka det i

främsta rummet sätter sin lit, om dess själfständighet en gång hotas,

skulle systematiskt utestängas från rösträtt. Ej mindre än c:a 150,000

s. 209 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

209

i civilt hänseende fullmyndiga medborgare skulle hållas afskurna från

valrätten, utan att härför något annat skäl anförts, än att man skulle

ha ’på de flesta håll blifvit ense om att valrättsåldern vid en betydande

utsträckning af rösträtten lämpligen bör höjas från 21 år, som den nu

är, till 25 år’. Kungl. Maj:ts förslag medför sålunda ett betänkligt

försvagande af de yngre åldersklassernas insats i vårt lands politiska

lif, detta så mycket mera opåkallad!, som medelåldern i Sverige för närvarande

är högre än i något annat land.

I fråga om en sådan inskränkning i rätten att deltaga i valen

yttrade en af vårt lands störste parlamentariker, S. A. Hedin, vid 1900

års riksdag följande, som vi tillåta oss anföra:

’I ett land som vårt, där civila myndighetsåldern är 21 år och

där alltifrån 1810 års riksdagsordning 21 år varit den stadgade politiska

myndighetsåldern, där man anser den unge mannen mogen att

vid 21 år åtaga sig familjefaderns plikter, där man anser jmglingen

efter fyllda 20 år mogen att föra vapen till landets försvar, där man

med vederbörande domkapitels medgifvande anförtror den unge mannen

redan vid 20 år att öfvertaga lärarens och uppfostrarens kall såsom

ledare af en folkskola, där skulle han, säger jag, han, åt hvilken vi anförtro

dessa tjogtals barn, gossar och flickor, icke blott för att han skall

plugga läxor i dem, utan för att han skall uppfostra dem, icke vara

mogen att gå till valurnan likaväl som den mycket mindre bildade

mannen på 25 år. Nej! Om något sådant kan jag icke vara med.’

2. Fattighjälpsstrecket. I fråga om fattighjälpsstrecket anför herr

statsministern i sin motivering till Kungl. Maj:ts proposition:

''Mot formuleringen af den inskränkning i valrätten, som träffar

understödstagare, hafva vissa anmärkningar gjorts, och jag kan icke

bestrida, att vissa betänkligheter vidlåda denna formulering. Emellertid

håller jag före, att någon förbättring härutinnan näppeligen kan

åstadkommas. Hvilken form man än gifver åt ifrågavarande bestämmelser,

kvarstå alltid vanskligheter, som äro oupplösligt förknippade

med uppgiften att i ett grundlagsstadgande sammanfatta de mångskiftande

förhållanden, som af fattigvårdslagstiftningen beröras.’

I propositionen till 1905 års Riksdag yttrade dåvarande chefen

för justitiedepartementet:

''Val kan det i särskilda fall, där sjukdom eller andra olyckor vållatr

att fattigunderstöd behöft mottagas, vara hårdt, att familjefadern därigenom

skall förlora sin rösträtt. Men denna hårdhet framträder ej

starkare för en understödstagare än för den, som ej kunnat betala sina

skatter eller kommit i konkurstillstånd. I afseende å betydelsen af utBih.

till Biksd. Prof. 1906. 3 Sami. 7 Höft. 27

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Konstitutionsutskottets Utlåtande JS’:o 7.

trycket: ''häftar för understöd’ är att anmärka, att, då i förordningen

om fattigvården stadgas återbetalningsskyldighet endast beträffande

understöd, som någon själf mottagit eller som enligt förordningens 1 §

tilldelats hans hustru och minderåriga barn, annat fattigunderstöd ej

kan med detta uttryck afses, således ej t. ex. understöd till fattigt

barn i skolåldern. Den af Kungl. Maj:t föreslagna lydelsen af ifrågavarande

bestämmelse förutsätter således för sin tillämplighet ett enkelt,

jämförelsevis lätt utredt förhållande och torde icke i tillämpningen erbjuda

några större svårigheter.’

Någon sådan förklaring beträffande t. ex. ''understöd till fattigt

barn i skolåldern’ finnes icke i nu föreliggande proposition.

Då nuvarande statsministern vid 1905 års riksdag anslutit sig i

denna punkt till regeringens föreslagna formulering, torde man dock

få antaga, att han afser, att densamma skall gälla. En annan sak blir

i hvad mån en sådan tolkning kommer att praktiskt tillämpas. Vi kunna

ej finna annat, än att det vore nödigt och nyttigt att i grundlagen bestämdt

stadga, att tillfälligt understöd, som lämnas på grund af sjukdom

eller oförvållad arbetslöshet, icke medför valrättens förlust.

Vi skulle jämväl önska, att konkurstillstånd icke under alla förhållanden

vore en diskvalifikation för valrätt, ty i många fall är det

dock hederliga och dugliga personer, hvilka genom vidriga omständigheter

eller hjälpsamhet mot andra kommit i detta svåra ekonomiska

tillstånd. Men då det hittills varit och fortfarande är en allmänt

gällande uppfattning, att den, som ej råder öfver sin egendom, icke bör

äga valrätt, samt då välrättssuspensionen ju endast afser tiden, tills

konkursen är afslutad, göra vi dock intet yrkande därom.

3. Utskyldsstrecken. Rörande de båda utskyldsstrecken yttrar

statsministern:

''Beträffande valrättens suspenderande för den, som icke erlagt

de honom påförda utskylder till stat och kommun, hvilka förfallit till

betalning under de tre nästförflutna kalenderåren, hafva invändningar

gjorts, hvilka åtminstone delvis icke kunna afvisas såsom obefogade.

Det står fast,, att denna bestämmelse är i hög grad ojämnt verkande

på olika orter. Det står likaledes fast, att den träffar den oförvållade

medellösheten likaväl som den oursäktliga pliktförsummelsen. Emellertid

hafva förhållandena på senare tid visat, att ett välordnadt uppbördsväsende

kan uträtta åtskilligt för aflijkipande af den klagan, som försports

i fråga om denna bestämmelse. Och alldeles oafsedt detta, håller

jag för visst, att den allmänna meningen i Riksdagen liksom i landet

ingalunda kan tänkas benägen att eftergifva detta välrättsvillkor. Utan

s. 211 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

211

dess upptagande kan därför den betydande utvidgning i rösträtten,

hvarom fråga är, icke nu genomföras. Detta är för mig det afgörande

skälet att i förslaget upptaga detsamma.’

Gentemot denna af Kung]. Maj:t vidhållna fordran på betald

skatt under minst tre år till både stat och kommun, där sådan åligger,

anse vi oss böra här ånyo anföra de i motionen n:o 237 vid 1905 års

riksdag utvecklade skälen mot dessa farliga ''garantier’.

Principiellt innebära dessa villkor ett bestämdt afsteg från den

allmänna rösträttens grundsats. Skatterna böra betalas, därom äro alla

ense; men medborgarrätten skall icke köpas med betald debetsedel.

De stora skaror af arbetare och med dem likställda, hvilka, fastän nere

vid existensminimum, påläggas direkta utskylder, få sin valrätt i verkligheten

prisgifven åt de kommunala myndigheternas ofta ojämna och

godtyckliga taxering af deras skatteförmåga. Kunna de sedan ej erlägga

livad som påförts dem, så blir den skulden diskvalificerande, äfven

om billighetsskäl aldrig så starkt skulle fala däremot. I tre år skulle

en enda obetald debetsedel utestänga från valrätt en familjefader, som

dock bidrager genom vårt indirekta skattesystem kanske med hundratals

kronor årligen till statens inkomster och som är pliktig att i farans

stund offra lif och blod för sitt land!

Betald skatt till staten står för närvarande icke som rösträttsvillkor.

Så mycket mindre skäl då att nu införa ett sådant stagdande, när det

stora steget skall tagas från census-rösträtt till allmän rösträtt. Låt

vara, att detta streck efter åtskilligas mening icke skulle i praktiken

blifva af alltför ingripande betydelse, det kommer dock att stå kvar som

en motsägelse, hvilken andra folk icke känna till i sin allmänna rösträtt.

Vi vidhålla följaktligen det gamla folkkrafvet, att rösträtten skall

hållas helt oberoende af den direkta beskattningen.

Men Kung!. Maj:t har icke stannat vid att fordra utskylderna till

staten betalda. Äfven skatten till kommun kräfves erlagd sedan tre år.

I vår nuvarande rösträttsordning utgör den kommunala valrätten

grunden för den politiska. Med öfvergång till allmän rösträtt uppgifves

helt denna grund. Medborgare, som icke äro kommunalt skattskyldiga

eller röstberättigade, rycka i hundratusental fram till den

politiska valrätten, detta i likställighetens intresse och utan hänsyn till

förmögenhetsställning.

Fastän sålunda hvarje samband af klippts mellan kommunal och

politisk rösträtt, håller Kungi. Maj:t lika fullt fast vid fullgjord skattskyldighet

till kommun som rösträttsvillkor. Det ologiska och förvända

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

i en sådan sammankoppling synes oss ligga i öppen dag. Och ur

praktisk synpunkt har med slående styrka bland annat framhållits de

kommunala bördornas ytterliga ojämnhet i olika kommuner, och exempel

ha gifvits på talrika fall, då detta kommunala s. k. utskyldsstreck leder

till uppenbar obillighet och orättvisa.

Man må äfven beakta, att det kommunala utskyldsstrecket vänder

sig med särskild tyngd mot de samhällslager, som något höja sig öfver

existensminimum. Med våra nuvarande skatteförhållanden växa bördorna

för dessa i orimlig grad, så fort man lämnar det skattefria minimum

något bakom sig. Men det kan aldrig vara en klok eller rättvis politik

att så att säga förutbestämma till decimering vid valurnorna de samhällsgrupper,

livilka just lyckats höja sig till en börjande dräglig

bärgning.

Icke heller har man någonstädes i utlandet, där allmän rösträtt

är införd, på dylikt sätt hopblandat censusprincipen och personlighetsprincipen.

Och vårt ''mogna och trögna’ folk lärer icke känna sig till

freds med att ensamt lyckliggöras med en stark kringskärning i den

allmänna rösträtten, som hos andra nationer icke sättes i fråga.

Det var enligt officiella uppgifter ej mindre än 104,000 män öfver

25 år, däraf 47,000 öfver 40 år, Indika vid senaste utredning befunnos

häfta för obetalda utskylder till kommunen. Men man kan befara, att

denna redan så väldiga siffra skulle svälla ut högst ansenligt, därest

kommunala myndigheter finge någon anledning att taxera upp strängare

än nu de medborgare, som befinna sig vid existensminimum. Lägges

härtill de 56,000, som mankerat för mantalspenningar, så ha vi all utsikt

att, tack vare detta kommunala utskyldsstreck, få en rösträtt, som

blott till namnet är ''allmän’, men i verkligheten stänger ute, ytterst

helt enkelt för fattigdoms skull, hundratusentals svenska medborgare.

4. Värnplilctsstreclcet. Hvad beträffar krafvet på fullgjord värnplikt

som villkor för valrätt, synes detta oss vara alldeles öfverflödigt,

enär staten icke saknar utväg att sörja för att värnplikten blifver vederbörligen

fullgjord utan att stadga något extra politiskt straff för dem,

som underlåta detta sitt åliggande. Icke heller har, såvidt oss är

bekant, något annat land känt behof af ett sådant stadgande, som

således synes oss saklöst kunna utgå.

Vår framställning i afseende på valrättsvillkoren går sålunda korteligen

ut på att Riksdagen nu måtte till hvilande antaga en grundlagsreform,

hvarigenom vid valen till Andra Kammaren införes verklig allmän

rösträtt för män, utan några inskränkningar utöfver sådana, hvilka

s. 213 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

213

gälla generellt äfven i den allmänna rösträttens länder. Efter en så

lång rösträttskamp, som Sveriges arbetare fört för sin goda rätt, och i

en tid som den vi nu genomlefva, då t. ex. allmän rösträtt för män

och kvinnor samt ståndsrepresentationens ersättande med enkammarsystem

föreslås i Finland, och då i Österrike regeringen framlagt förslag

om klassvalens afskaffande samt införande af allmän rösträtt utan

några som helst kvarlefvor af censusgarantier, så kan det af oss nu

framburna krafvet sannerligen icke med fog anses obilligt. Det bör

heller icke fördöljas, att tankar på eu mera genomgripande författningsrevision

vinna ökad anslutning, ju längre en verklig rösträttsreform

fördröjes.

Det återstår oss att konstatera, att Kungl. Magt numera som sina

upptagit de framställningar, som gjorts i den förut omnämnda socialdemokratiska

motionen vid 1905 års riksdag, både hvad beträffar ett

konsekvent genomförande äfven i storstäderna af systemet med enmansvalkretsar

och föreskriften om absolut majoritet, eljest omval. Rörande

denna sista fråga må erinras, att då i fjol i motionen det tyska systemet

för omvalen förordades, så skedde detta under uttryckligt framhållande

af att det äfven fanns skäl, hvilka talade för det franska, och att ingen

hufvudvikt lades vid hvilketdera af dessa, som kunde vinna bifall. Vi

ha ingen orsak att nu motsätta oss det af Kungl. Maj:t framlagda förslaget

i denna punkt. Och lika litet nu som i fjol skall från vårt håll

något väsentligt invändas mot förslaget att tills vidare bestämma stadsvalkretsarnes

antal till 65 och landtkretsarnes till 165.

Däremot kunna vi icke, som Kungl. Maj:t beklagligen gjort, under

uttalande af sympatier dock frånfalla det viktiga krafvet på upphäfvande

af det s. k. bostadsbandét för valbarhet. Sedan ett regeringsförslag två

gånger framlagts för Riksdagen, hvithet innebar bostadsbandets vidgande

åtminstone till länet, är det ett steg tillbaka att nu åter göra

valkretsen (med några få undantag) till ovillkorlig gräns för valbarheten.

Att valmännen böra ha rätt att, därest de själfva skulle vilja,

söka sina kandidater äfven utom sin egen allra närmaste ort, synes oss

både principiellt rättvist och praktiskt, mången gång af stor betydelse,

icke minst med hänsyn till det ur alla synpunkter önskvärda i att alla

grupper och partier må vara i tillfälle att i representationen invälja

sina för ett sådant uppdrag kvalificerade medlemmar. Man kan vara

mycket viss om att rätten att gå utom valkretsen endast i undantagsfall,

då särskild! starka skäl förelåge, skulle komma att verkligen tagas

i anspråk, men för sådana fall bör den heller icke förvägras. Erfaren
-

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

heten har också visat, att alla partier ha samma intresse af att denna

vidgning af valmännens rätt medgifves. Då vi sålunda anse, att enrnanskretssystem

med bibehållet bostadsband skulle påtrycka den stora rösträttsreformen

en halfhetsprägel, som väsentligt förringar dess värde,

tillåta vi oss föreslå detta bostadsbands fullständiga upphäfvande.»

Herr Lindhagens

m. fl.

motivering.

Herr Lindhagen och medmotionärer hafva såsom skäl för sin motion

n:o 143 anfört följande:

»I hvarje nations lif gifves det vissa vändpunkter, som beteckna

en brytning med det förflutna och begynnelsen af en ny tidsålder.

Idéer, som en tid varit vägledande, skola en gång hafva fullgjort

sitt värf och omsider lämna rum för nya tankar. Ibland ske dessa

omdaningar såsom våldsamma genombrott. Understundom framträda

de, gynnade af någon oväntad tilldragelse, plötsligt som en mogen

frukt af en långsam utveckling. Sammanhanget finnes visserligen fortfarande,

men innehållet och formerna blifva i väsentliga delar andra.

Dylika skenbara språng i utvecklingen äro ofta nödvändiga villkor

för en nations hälsa, och de betraktas därföre också af efterkommande

som folkets största minnen.

Inför en sådan vändpunkt i sin historia står nu Finland, denna

utpost mot öster af vår egen nationella kultur. Splittradt och sönderrifvet

af tusen besvärligheter fick detta folk slutligen tungt känna den

påtagliga faran af nationell förintelse. Hvad inträffade då? Jo, det mäktigt

gripande, att folket plötsligt upptäckte, att alla dess medlemmar

med lika rätt tillhörde samma samhälle, att de alla behöfde hvarandra

och att inga småaktiga uträkningar fingo på något håll skymma bort

dessa enkla sanningar. Och denna samling af nationens alla krafter

gaf sig, åtminstone i första ansatsen, uttryck i ett enande kraf att

uti konstitutionen taga steget fullt ut från fyrståndsrepresentation till

enkammarsystem med allmän och lika rösträtt utan snaror för hvarje

finsk medborgare, såväl man som kvinna, som fyllt tjuguett år.

Detta blef också den finska representationskommitténs förslag.

Nämnda exempel är för oss svenskar något vida mer än en förebild.

Det ställer tillika den allvarliga frågan till det gamla moderlandet,

huru detta skall i jämförelse med dotterlandet förhålla sig, när äfven

det förra nu går till lösningen af sin stora medborgarfråga.

Ingen skall kunna förneka, att just nu förelegat ett tillfälle för

ett verkligt genombrott i vårt land. Det är nämligen lyckligtvis icke

så, att en konstitutions beskaffenhet alltid är en mätare af folkets till
-

s. 215 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

215

stånd. Vår inre andliga ock materiella utveckling har gått långt förbi

vår konstitution och bidar nu längtansfullt på en omdaning äfven af

den senare. Det erfordras endast att något inträffar, som löser de enskilda

intressena från deras själfgjorda förpliktelser att hålla fast vid sina ensidiga

fördelar. Den allmänna värnepliktens införande mognade sålunda

i ett slag allt folket för talet om den allmänna rösträtten. Åtskilligt har

sedan inträffat, som borde kunnat mogna det äfven för denna rösträtts

genomförande.

Unionsupplösningen var nämligen utan tvifvel en stor tilldragelse,

och den skedde icke utan att det gick en viss dallring genom hela

nationen. Med en styrka som icke förr hördes från olika håll talet om

nationell samling, om allas samverkan för tillvaratagandet af landets

olika utvecklingsmöjligheter, om de nya ansatser, som vi nu skulle

förenade göra på alla områden. Och händelserna ikring oss i andra

länder manade ytterligare att i dessa förehafvanden icke tappa tagen.

I Ostasien har utspelats en världsrevolution. Och i de gamla länderna

rustar man sig på alla håll till ett fullständigt erkännande af medborgarskapet

såväl där man för länge sedan genomfört hvad vi först nu

skola försöka att åstadkomma, som äfven i länder med åldrigare statsskick.

Tilldragelserna i Finland äro därvid, såsom redan erinrats, för

oss af den största betydelse.

Men förhoppningarne synas åtminstone i mycket väsentliga delar

ga om intet. Man måste till och med spörja sig, om i afseende å den

grundläggande rösträttsfrågan ens någon ny och lifgifvande impuls hitintills

framgått ur de stora orden. Alla partier söka fortfarande främst

att hålla känningen med sina gamla positioner, vi räkna ut på öret

hvad som kan vinnas eller förloras och vi föra ånyo fram våra gamla

förslag om partiella rösträttsreformer i stället för att enhvar och alla

borde komma med hela nationen. Opportunismen pockar nästan till

ofördragsamhet, allt stannande i stöpet kallas för historisk kontinuitet,

och den samlande lösen'' för oss alla är, att ingen kan eller får taga

något på sitt ansvar. En dylik politik kan vara knepig nog, måhända

klok, men knappast obetingadt vislig.

Det kungliga rösträttsförslaget är också framkommet såsom ett

sannskyldigt uttryck för den närvarande situationen. Förslaget utgifver

sig ej för något annat än det vill vara, nämligen ett lojalt försök att

gifva uttryck åt hvad svenska folket för närvarande kan tänkas på sin

höjd mäktigt af idealitet. Det är endast ett anbud om eu kompromiss,

kanske det sista som göres. Därför tiger det äfven anspråkslöst med

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

alla ledande synpunkter. Det hycklar ej heller att bygga på någon

medryckande hänförelse hos nationen, utan vädjar praktiskt snarare till

dess trötthet på rösträttsfrågan. Och det hvarken kan eller får tala

om en god lösning, utan måste begränsa sig till att framhålla vikten

af en snar lösning af densamma.

Man måste ju nu medgifva, att förslaget i alla fall innebär ett

mycket betydelsefullt framsteg. Och man kan ju också förstå, att en

regering, som bär tyngsta ansvaret och ej kan åstadkomma det omöjliga,

måste inrätta sig efter det förhandenvarande läget. Men å andra

sidan får ej heller förtigas, att någon verklig lösning af rösträttsfrågan

innehåller det i alla fall icke. Det ställer fortfarande vida mer än

hälften af landets myndiga medborgare utan politiska rättigheter.

Orsaken till att vi nu, i strid mot hvad man velat hoppas, ingalunda

stå inför något verkligt genombrott i vår nationella utveckling,

torde främst bero därpå, att unionsupplösningen sannolikt i verkligheten

icke innebar någon så stor pröfning, som det förebars under de upprörda

tiderna. Den utropade nationella samlingen var kanske mera en

famlande sträfvan att slå vakt om skenet än en sammanslutning omkring

de verkliga värdena, och den uppflammande fosterlandskäideken

var måhända mera ett utbrott af sårade känslor än eu medveten föresats

att i det helas intresse offra egna fördelar.

Kanske gifves det äfven en annan bidragande orsak, nämligen

brist på tro, tillförsikt och entusiasm i denna sak inom de ledande

politiska vänsterkretsarne. För mycken klokhet och beräkning kan

ibland just i viktiga afgöranden lamslå sjkifva framgången, och det kan

någon gång vara fruktbarast att taga äfven det ovissa på sitt ansvar.

Det är ingalunda alldeles uteslutet, att om från de olika gruppernas sida

saken i tid med kraft och öfvertygelse framförts såsom ett folkligt program,

så kunde uppstått en stormflod i opinionen, som sköljt bort

svårigheterna eller i hvarje fall åtminstone fullständigt tryggat genomförandet

af ett förslag sådant som det nu föreliggande. Landet hade

på det sättet kommit ett stort steg framåt i tiden och kanske en generation

besparats mödorna att fullfölja det nu endast påbörjade arbetet.

Gärna skall dock medgifvas, att allt detta är lättare sagdt än gjordt.

Tiden är för öfrigt nu, såsom det synes, försutten; och måhända hvilar det

oundvikliga ödet öfver den svenska politiken, att den, såsom det en

gång blifvit sagdt, utmärker sig för lysande ansatser och försummade

tillfällen.

Men äfven om en definitiv lösning af rösträttsfrågan nu skulle

s. 217 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande K:o 7.

217

vara utesluten och man därföre måste böja sig för det oundvikliga, så

får man dock, enligt vår uppfattning, icke alldeles öfvergifva fanorna.

Ingenting är farligare för en viktig fråga och kan lättare leda till dess

försumpning, än att vid de viktiga afgörandena begrafva densamma i

tystnad. Tvärtom är då allra angelägnast, synes det oss, att påminna

om saken och såmedelst söka utverka åtminstone de största möjliga

löften och förbindelser för framtiden.

Det måste därföre för mången framstå såsom en oafvislig skyldighet

att äfven nu gifva uttryck för sin öfvertygelse, helst den ej

vidare kan finna en fristad ens i ett instämmande i en afgifven motions

hufvud syfte’. Undertecknad Lindhagen vill i detta afseende särskild!

åberopa de af mig förut inom Andra Kammaren gjorda framställningar,

däri jag, såvidt jag förstått, sökt framhålla rätta betydelsen af dels den

allmänna rösträtten (motion n:o 227 år 1899), dels rösträtt för kvinnor

(särskildt motionen n:o 262 år 1904) och dels nationell samling (motionen

n:o 1 vid första urtimariksdagen år 1905). Då nu alla dessa frågor

skola, såsom det heter, vinna en slutlig lösning, afvikande i viktiga

delar från mina förut uttalade öfvertygelser, så tillkommer det mig att

åtminstone reservera mig däremot.

Med denna uppfattning nödgas vi, äfven om det må synas anspråksfullt,

nu inlåta oss på en granskning af det kungliga förslaget,

bedömdt ur den allmänna och lika rösträttens synpunkt, och finna vi

oss därvid föranlåtna, att i fråga om de i förslaget upptagna afvikelserna

från nämnda rösträtt eller de s. k. rösträttsstrecken anföra följande.

1) Könsstrecket. Det viktigaste och mest omfattande undantaget

från den allmänna rösträtten innefattas i kvinnornas uteslutande.

Enligt det åskådningssätt, som väl nu kan anses hafva slagit

igenom, böra kvinnorna hafva politisk rösträtt helt enkelt därför, att

de äro medborgare. Det är därför obehöfligt att söka utgrunda, om

denna befogenhet bör tillkomma kvinnorna såsom en naturlig rättighet

eller i följd af dess gagn för dem och samhället. Dessa synpunkter

beröra endast olika sidor af samma sak. Det gifves också andra särskilda

skäl, hvilka dock äro så ofta framhållna, att de ej höra här

upprepas.

Många äro emellertid äfven invändningarna emot saken. De

sammanstämma därutinnan, att de framföras i lika mån från alla af män

sammansatta partigrupper. Man kan här också verkligen åberopa sig

på en historisk kontinuitet. För hvarje steg, som under det gångna

århundradet tagits i syfte att gifva kvinna samma rättsställning som

Bill. till Biksd. Prof. 1906. 3 Sami. 7 Käft. 28

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

man, har nämligen förespåtts de största faror, livilka sedan lika regelbundet

uteblifvit. Naturligtvis måste frågan nu genomgå samma skärseld,

när det gäller att åt kvinnorna eröfra politisk rösträtt.

En gammaldags hederlig invändning är, att kvinnans kallelse

skulle hotas af den nya ordningen. Det kan ligga något under detta,

ifall man vill återföra människorna till en isolerad naturtillvaro, frigjord

från allt samfundsförtryck. Men denna möjlighet kan i våra dagar icke

vidare komma med i räkningen. Tiden går obevekligt mot allt större

social samhörighet och kvinnorna måste följa med lika väl som männen.

Under sådana förhållanden bör man förstå, att meningen icke är att

kvinnorna skola öfvergifva sina dagliga sysselsättningar, lika litet som

männen sina, därför att man vill gifva dem något inflytande på de

lagar, under hvilka de skola lyda. Meningen är tvärt om att bereda

dem tillfälle att bidraga till skapandet af bättre förutsättningar för att

kunna på bästa sätt fullgöra sin kallelse.

Bakom denna dyrkan af kvinnans kallelse gömmer sig ofta eu

ganska vidt utbredd ringaktning för kvinnan, särskildt såsom samhällsmedlem.

Däraf att hon saknar politiska rättigheter, sluter man sig till

att hon ej heller är värdig att erhålla dem. En ändring i det bestående

skulle därföre i ett slag höja hennes anseende och därmed jämna vägarne

för hennes arbete på olika områden.

Den kanske mest djupliggande orsaken till motståndet är dock,

låtom oss erkänna det, fruktan från männens sida för verkningarne af

kvinnans politiska myndighetsförklaring.

Man oroar sig ibland på vänsterhåll för att den kvinnliga rösträtten

skall allt för mycket blifva en s. k. konservativ garanti, och därmed

söker man äfven så godt man kan att bibringa de konservativa denna

föreställning. Men detta gör ej något intryck på en mängd högermän.

Tvärt om befara dessa, att händelserna skola kunna utveckla sig i motsatt

riktning. Kvinnan framstår dock såsom något nytt och ovisst i

politiken. Man finner sig ej förvissad om att hon med sitt mera rörliga

sinne skall, ens om hon närmast tillhör de konservativa, alltid vara

i stånd att inse och orubbligt fasthålla uträkningar om sin personliga

fördel af det bestående. Och den okufliga energi, hvarmed kvinnorna

hängifva sig åt ett förehafvande, ingifver betänkligheter, att just de

ofta lätt skola låta föra sig längre, än som vore förenligt med hvad

man kallar en lugn och sund samhällsutveckling.

Bland vänstergrupperna såge man ju icke ogärna, att dessa senare

farhågor besannade sig. Men måugen finner som sagdt, att detta icke

s. 219 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

219

heller är så alldeles säkert. Och pinad af denna ovisshet öfverlämnar

man sig på åtskilliga håll till en obehärskad och dogmatisk fruktan,

att kvinnorna skola förhindra, ja kanske omintetgöra reformarbetet.

Bland liberalerna har den kvinnliga rösträtten visserligen för närvarande

måhända sina flesta uppriktiga anhängare. De hafva ju också,

åtminstone hitintills, haft stor frihet att spekulera äfven uti så kallade

ideologiska problem. Och en mängd af deras kvinnor sympatisera

starkt med rörelsen och påverka männen. Men i dessa läger påträffar

man också de värsta pessimisterna. En stående betraktelse bland dessa

män är, att företrädesvis kvinnor besöka kyrkorna och bönhusen och

däraf drager man utan vidare den hastiga slutsatsen, att de äfven i

politiken skola gå i ledband af prästerna, hvithet ju är det värsta

mången liberal öfverhufvudtaget kan tänka sig.

Arbetarepartiet åter har sedan länge kvinnans rösträtt på sitt

officiella politiska program, starka sympatier finnas inom många kretsar

i partiet jämväl för sakens förverkligande, och kommer det någon gång

därhän, så har nog partiet särskilda möjligheter att äfven lägga kraft

i rörelsen. Men hitintills har det stora organisationsarbetet uppslukat

lejonparten af intresset. Efter mycket arbete är det kommet därhän,

-att man nu någorlunda vet, hvar man har sina män. Men att då

plötsligt släppa fram kvinnorna, om hvilka man ej har andra erfarenheter

än de stora svårigheterna att organisera dem, synes mången icke

tilltalande. Och då därtill kommer, om man får tro utsagor från

arbetarekretsar, att ringaktningen för kvinnan inom dessa för närvarande

ingalunda är mindre utan kanske mera utbredd än inom öfriga

klasser, så kan man förstå, att äfven inom arbetarepartiet den kvinnliga

rösträtten på åtskilliga håll icke uppbäres med någon vidare hänförelse.

I den nuvarande situationen taga hos många dessa farhågor sig

uttryck i en verklig förskräckelse till och med för allt tal om kvinnlig

rösträtt. Det ser nästan ut som om man vore rädd för att vi skulle få den.

Och ingenting bevisar bättre än detta, hur frågan på sista tiden mognat

för sin lösning. Men man kan tyvärr lugna sig. Vänstergrupperna

hafva själfva sörjt för att frågan ej i tid förts fram. Föreligga emellertid

sålunda, enligt hvad man allmänt påstår, ringa förhoppningar, att

för närvarande genomföra saken, så är det så mycket angelägnare att just

nu påminna om den. Det ligger väl uppenbart för alla, hur lyckligt

för saken det varit, att kvinnorna icke lyssnat till dessa dåliga råd,

som ständigt manat dem att för sin egen saks skull hålla sig undan.

De hafva i stället visligen följt exemplet af männen, som aldrig i egna

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

angelägenheter gå till väga på det sättet. Man får nn också ständiga

bevis på lmr nyttigt alla dessa i rätt tid och på rätt ställe gjorda

påtryckningar och erinringar verkat i syfte att föra frågan framåt i alla

vederbörandes sinnen. Fortfarande gäller sålunda tillse, att den ej blir

glömd, utan att det framtvingas ständigt nya uttalanden och löften till

förmån för densamma.

Man må icke heller förundra sig öfver att de målmedvetna kvinnorna

vilja hafva sin rösträtt just nu. De finna af skäl, som ofvan

utvecklats, att ett enastående tillfälle till genomförandet af en verkligrösträttsreform,

som skulle rycka kvinnorna med, nu föreligger och

kanske icke på länge återkommer. De inse också, huru kvinnorna i

allmänhet genom vunnen medborgarrätt skulle i ett slag ryckas upp

ur likgiltighet och okunnighet, och de känna lifligt, hvithet fruktbärande

inflytande detta skulle utöfva på kvinnornas arbete i sin kallelse och

hvilken förlust det vore för nationen att ytterligare en lång tid framåt

undvara alla de värden, som kunde framgå ur en dylik uppryckning.

Förespeglingarne, att kvinnorna snart skola få rösträtt sedan

männens rösträttsfråga slutligen ordnats, misstro de i hög grad. Do

åberopa vissa erfarenheter från England och Nordamerikas Förenta

stater om svikna löften i detta afseende och anse, att de få en ännu

svårare ställning, när de hafva ett färre antal tillbakasätta att vara

solidariska med. Det kan nu visserligen tänkas, att i vår tid löftena

skola infrias något fortare. Och alltid kommer det en tid, då vi, därför

att saken är genomförd rundt ikring oss, omsider nödgas ärolöst följa efter.

Men sannolikt är, att om männens rösträttsfråga nu löses ensam, skall

från många håll kräfvas lugn och ro en lång tid framåt. Eller också

väckes frågan snart nog med en viss framgång i Riksdagen, men helt

visst komma då båda kamrarne att stanna i olika beslut beträffande

reformens omfattning, hvarefter alla ledamöterna gå hvar och en åt sitt

håll nöjda och belåtna, att de gjort hvad de kunnat.

Mången motståndare till kvinnans rösträtt sätter sina förhoppningar

till behofvet af en utredning, hvarigenom saken kunde undanskjutas.

Det är dock ett stort misstag, om man tror att någon utredning

erfordras af den omfattning, att frågan ej kunnat redan nu lösas.

De förut väckta motionerna om utredning af den kvinnliga rösträttsfrågan

syftade närmast till att bereda sinnena för själfva saken samt

skattade därföre åt det antagandet, att man likaväl om kvinnorna som

om männen önskade uppgifter, huru de röstberättigade grupperade

sig i olika yrken och åldrar med flera dylika undersökningar. Skola

s. 221 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

221

emellertid äfven kvinnor erhålla allmän rösträtt — och om något annat

kan det ej blifva fråga — så är en dylik undersökning utan praktiskt

ändamål. En ingående utredning i detta afseende lärer ock ställa sig

onödigt dyrbar, under det däremot vissa allmänna grunddrag skulle

kunna redan nu ur tillgänglig statistik utan omgång åstadkommas.

Till äfventyrs kan från ett eller annat håll väntas den invändningen,

att civillagens bestämmelser om mannens målsmanskap kunna

lägga hinder i vägen för gift kvinna att erhålla politisk rösträtt. Detta

skulle då undanskjuta hela reformen, ty naturligtvis bör det ej ifrågakomma,

att den gifta kvinnan skall erhålla medborgarrätt senare än

den ogifta. För denna invändning finnes dock ingen hållbar grund.

Röstning vid riksdagsmannaval har intet sammanhang med äkta makars

egendomsförhållanden, och gift kvinna kan således tilläggas valrätt,

oafsedt hur dessa förhållanden äro ordnade. Mannens målsmanskap

har dessutom i synnerhet under senare tider blifvit ett alltmer föråldradt

rättsbegrepp, som undergräfts på många sätt af den nyare lagstiftningen.

Gift kvinna har tillagts den ena befogenheten efter den andra såsom

myndig person, såväl på det privaträttsliga området som i det offentliga

lifvet. Hon kan således nu faktiskt sägas vara myndig med företrädesvis

de undantag, som betingas af mannens lagstadgade förvaltningsrätt

öfver boet. En åtgärd, som nu tilläde henne ytterligare en ny befogenhet

utöfver de många, som hon redan erhållit, skulle i hvarje fall

innefatta ett naturligt fortskridande på den väg, hvarpå man redan

inslagit. Äfven i Finland står ännu stadgandet om mannens målsmanskap

kvar i lagen, men vid den nu påbörjade rösträttsreformen i detta

land har man varit fullt enig om att detta ej kunde utgöra något

hinder att tillerkänna valrätt äfven åt gift kvinna.

Till sist några slutord. Den allmänna rösträttens princip är att

samla alla medborgare till ett arbete för deras eget och det allmännas

bästa. Då kvinnorna äfven äro medborgare och hafva intressen att

bevaka, måste de vara med. Verkningarne af den kvinnliga rösträtten

är det då tämligen lönlöst att söka utgrunda. Sannnolikt skola kvinnornas

svagare sidor likaväl som männens mindre tilltalande egenskaper

ibland göra sig ofördelaktigt gällande. Mången hoppas, att kvinnorna å

andra sidan skola föra med sig ett nytt befruktande sinnelag och praktiskt

sinne i politiken. Kanske skall detta i mycket visa sig vara eu illusion.

Men visst är däremot, att äfven kvinnorna i längden, skola sträfva att

afhjälpa de missförhållanden, hvarunder de själfva lida. Och då dessa missförhållanden

icke äro mindre än männens utan i en af de senare närmast

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

för sina behof skapad samhällsordning- kanske ännu större, så behöfver

man icke befara, att kvinnorna ej skola ådagalägga tillräcklig reformvänlighet.

Särdeles oriktigt synes det vara att, såsom ofta sker, söka misstänkliggöra

kvinnornas kraf såsom ett ensidigt feministiskt sträfvande.

Kvinnorna fordra ju icke rösträtt blott för sig- utan för alla medborgare.

Den, som härvid står emot dem och arbetar för rösträtt enbart för

män, skattar snarare åt en ensidig maskulin härsklystnad. Man må

alltid ihågkomma de bekanta orden: ''antingen har ingen människa

medborgerliga rättigheter eller också hafva alla det; och den, som röstar

emot eu annans rätt på grund af dennes olikhet i religion, kön eller

ras, har från denna stund afsvurit sig sin egen rätt.’

2) Fattig strecket. Detta rösträttsstreck kan ingalunda inför en

modern social uppfattning försvaras. Det rätta vore ju, att samhället

beredde hvarje medborgare, som i följd af oförmåga till arbete eller

eljest lider brist på det nödvändiga, erforderliga hjälpmedel såsom en

rättighet. Och till detta mål syfta de nutida sträfvandena att genomföra

olycksfalls-, invaliditets- och ålderdomsförsäkring.

Men i stället utgår hjälpen för närvarande såsom fattigunderstöd,

som betraktas såsom en nådegåfva. Och detta tager sedan lagstiftningen

fariseiskt till förevändning för att beröfva dem, som mottagit understödet,

medborgerliga rättigheter. En understödstagare t. ex., som arbetat

träget utan att detta arbete tryggat honom vid sjukdom eller i ålderdomen,

har dock samhället snarare eu skuld till. Hans erfarenheter och intresse

borde ock kunna vara ägnade att låta honom om någon få sitt

ord med i fråga om bestämmandet af behofven och bristerna i samhällsordningen.

Särdeles orimligt verkar fattigstrecket, då understödstagarna

ej åtnjuta full försörjning utan hjälp allenast med någon del af underhållet

eller endast tillfälligt understöd. Det ofvan omförmälda finska

förslaget utesluter också erhållet fattigunderstöd såsom grundande

obehörighet att utöfva valrätt.

Ställer man sig emellertid på det kungliga förslagets ståndpunkt

och bibehåller dess fattigstreck, men vill på samma gång gifva rösträtt

åt kvinnor, kan det inträffa, att gift kvinna blir röstberättigad

och icke hennes man. Mannen har nämligen skyldighet att underhålla

sin hustru och den omständigheten, att han i detta afseende anlitar

hjälp af fattigvården, vidkommer ju egentligen icke hustrun, som ej

heller häftar för understödet. En sådan ordning kan ju förefalla mången

underlig, men strängt taget synes det böra vara så både ur förslagets

s. 223 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7. 223

egen synpunkt som med hänsyn till det orätta i att beröfva de fattiga

ännu flera röster i förhållande till andra. Riksdagsordningens 15 §

torde då endast behöfva modifieras sålunda: ’b) den, som____

tilldelats understödstagaren själf eller dennes hustru eller minderåriga

barn.. Vill man åter låta hustrun dela mannens öde, så bör därtill

ytterligare läggas ett undantag äfven för: gift kvinna för de fall, att

hennes man häftar för understöd, som under sagda tid tilldelats henne

eller makarnes minderåriga barn.’

Af förut anförda skäl synes oss emellertid fattigvårdsstrecket principielt

oriktigt. . I ett fall torde det dock böra för närvarande bibehållas.

Den, som ''åtnjuter full försörjning, hvilken ej blott tillfällig är’ står

nämligen enligt fattigvårdsförordningen under fattigvårdsstyrelsens målsmansrätt,

och detta innefattar i tillämpningen väsentligen ett verkligt

omyndighetstillstånd. Denna målsmansrätt lärer fattigvårdsstyrelsen äfven

äga öfver gift kvinna, som åtnjuter full försörjning. En sådan understödstagare

bör derföre för följdriktighetens skull lika litet som en omyndig

föi kl arad erhålla valrätt. Bland dem, som sålunda skulle förlora valrätt,

befinna sig visserligen äfven oförvitliga personer, hvilka intagits

på kommunala för sörj ningshem eller dylika inrättningar. Mot dem skulle

ju enligt hvad ofvan framhållits en viss orättvisa begås. Rättelse synes

dock här riktigast böra ske genom upphäfvandet af fattigvårdsstyrelses

målsmansrätt för dylika personer. Men kanske intaga de, såsom sakerna

nu äro ordnade, en särdeles osjälfständig ställning.

Däi-emot skulle den husbonderätt, som fattig vårdsstyrelse enligt

fattigvårdsförordningen äger öfver understödstagare jämväl i vissa uppräknade

fall, där styrelsen saknar målsmansrätt, icke leda till förlust af

valrätt för understödstagaren lika litet som husbonderätt enligt legostadgan

medför dylik förlust för tjänstehjon.

3) Utshyldsstreclcet. Detta streck innefattar till en början ett afsteg

från den lika rösträtten. Den leder nämligen till, att de fattigare

skattbetalande medborgarne lättare oförskyldt förlora sin rösträtt än

de, som äro befriade från utskylder och de, hvilka befinna sig i den

förmögenhetsställning, att de lättare kunna betala sina utlagor. Det

leder vidare till, att de medborgare, hvilkas arbetsförtjänst är växlande

och osäker, lättare förlora sin rösträtt än de, som hafva en säkrare inkomst,

^ emedan de förre under arbetsbrist ofta ej kunna betala den skatt,

som palades dem efter deras inkomst, da de hade arbete. I fråga om

kommunalutskylder gäller dessutom, att de äro mycket olika i skilda

kommuner, från högeligen tyngande till inga alls. Då de nya val
-

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

bestämmelserna ej vidare äro byggda på de kommunala författningarne,

frågar man sig i hvarje fall, hvarför guldna kommunalutskylder skola vara

ett villkor för valrätt till statsrepresentationen. Det kan vidare spörjas,

hvilka viktiga grundsatser kräfva, att själfva medborgarrättens värde

väges såsom jämförlig med de små penningebelopp, hvarom här vanligen

är fråga, eller hvarföre så stort afseende fästes vid dessa belopp,

trots det att staten från den häftande uttager vida större summor

i indirekta pålagor. Mest betänkligt är till sist det knappast bestridda

förhållandet, att svaret på dessa frågor svårligen torde kunna blifva

något annat än att förevarande rösträttsstreck icke är afsedt att vara

uttryck för något lojalt nit att bereda alla medborgare deras behöriga

inlåtande. Frågan har nämligen helt visst af många gifvits så stor

vikt därför, att man å ena sidan hoppas och å den andra befarar, att,

på samma gång storstäderna afhändes eu väsentlig del af sin nuvarande

representation, jämväl antalet valmän skola så mycket som möjligt

decimeras.

Den kvinnliga valrätten bidrager till en ytterligare kritik af denna

bestämmelse. En gift kvinna, hvars man faller för detta streck, skulle

jämlikt grunderna för förslaget rätteligen ändå få rösta. Detta skall

nog förefalla mången oriktigt eller åtminstone underligt. Särskilt kan

ju invändas, att på detta sätt gifver man en mer utsträckt valrätt åt

kvinnor än åt män. Föreskrifver man åter, att mannen skall draga

med sig sin hustru i rösträttslöshet, så kan med stort fog invändas, att

på detta sätt beröfvar man i en mängd fall de fattigare klasserna på

en gång två röster, under det att de förmögnare alltid vinna två röster

för hvarje äktenskap. Utskyldsstreckets orättvisa liksom misstämningen

mot detsamma skulle därigenom ökas.

Det åberopade finska förslaget upptager här alternativt endast, att

valrätt ej må utöfvas af den, som af annan orsak än medellöshet, intygad

af kommunalstyrelse, uraktlåtit att betala honom för två nästföregående

år påförda kronoutskylder, men i ett andra alternativ är hvarje

slag af utskyldsstreek borttaget.

Skall nu rösträtt tilldelas kvinna och på samma gång detta streck

bibehållas, så synes oss af de två förenämnda utvägarne den första vara

att föredraga såsom mest öfverensstämmande med förslagets grunder

och föranledande minsta missnöjet. Någon ändring i formuleringen

torde då ej erfordras, blott i motiven tydligt nämnes, hvad man menar.

Anses åter äfven hustrun böra förlora sin rösträtt, måste detta tydligt

utsägas. Undantag synes därvid böra göras för boskild hustru, men ej

s. 225 Kontrollera mot PDF

Konstitutionstdskottets Utlåtande N:o 7.

225

för hustru, som till äfventyrs lyckats erhålla egen debetsedel, hvartill

hustru icke har obetingad rättighet. Obehörigt skulle då blifva: ''gift

kvinna, som ej har boskillnad och hvilkens man häftar för utskylder

som niT är sagdt’.

För vår del anse vi emellertid af anförda skäl, att utskyldsstrecket

bör utgå, helst man därigenom äfven befrias från förenämnda öfverväganden

rörande streckets inverkan på gift kvinnas valrätt.

4) Konkursstrecket. Enligt förslaget skall den, som ’är i konkurstillstånd’

ej få utöfva valrätt. Med nutida rättsuppfattning är det dock

ganska svårt att förstå, hvilka viktiga anledningar tvinga till att frånkänna

en konkursgäldenär rättighet att i en för hans konkurs så främmande

angelägenhet som riksdagsval göra äfven sin uppfattning gällande.

Föreskriften är utan tvifvel ett kvarstående uttryck för en gången

tidsåskådning, enligt hvilket insolvens likställdes med vanfräjd och

äfven kunde föranleda till ett slags frihetsstraff i den s. k. bysättningen.

I viss mån hämtar föreskriften sannolikt sitt stöd också däraf, att en

konkursgäldenär möjligen kan sägas vara i vissa afseenden omyndig. Men

något verkligt förmynderskap är dock konkursgäldenären obestridligen ej

underkastad. Förenämnda finska förslag innehåller också i sitt ena alternativ

allenast, att valrätt ej tillkommer ’den som afträdt. sin egendom

till sina borgenärers förnöjande, intill dess han sin stat beedigat’ och

enligt det andra alternativet är hvarje konkursstreck uteslutet.

Bibehålies emellertid bestämmelsen, måste man, därest valrätt tilldelas

kvinna, tillika klargöra för sig, hvilken ställning en manlig konkursgäldenärs

hustru kommer att intaga i valsystemet.

Frågan om en person är i konkurstillstånd, måste naturligtvis

afgöras efter domstolens uttiyckliga beslut om hans försättande i konkurs.

Då en gift man sättes i konkurs, torde hustrun icke rätteligen böra sättas i

konkurs, annat än då hon tillika iklädt sig ansvar för den gäld, hvarom är

fråga. Visserligen får hon merendels vidkännas förlusten af sin andel i den

gemensamma egendomen och nödgas, om hon vill freda enskild egendom,

begära undanskiftande af densamma. Men hon är icke i konkurstillstånd

annat än då uttryckligt beslut därom föreligger, konkursgäldenärens

särskilda skyldigheter hvila ej på henne, och hon står ej i någon

relation till konkursförvaltningen. A andra sidan kan en hustru ensam

försättas i konkurs, om hon har boskillnad, men i öfriga fäll är rättspraxis

den, att en konkurs, som närmast afser hustruns gäld, äfven drager

mannen med i konkursen.

Någon ändring i förslagets bestämmelser synes således ej påkallas

för dessas tillämplighet äfven i händelse kvinna erhåller valrätt. Anser

Bih. till Riksd. Prot. 1906. 3 Sami. 7 Käft. 29

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7,

man dock, att en hustru äfven i detta fall bör följa mannens villkor,

så fordras därom ett uttryckligt stadgande, som exempelvis kan erhålla

den lydelsen, att valrätt frånkännes äfven ''gift kvinna, som ej har boskillnad

och hvilkens man är i konkurstillstånd’.

För vår del finna vi emellertid af ofvan angifna skäl konkursstrecket

böra utgå, helst därigenom äfven undvikas alla juridiska utläggningar

om gift kvinnas ställning till detsamma.

5) Förmynderskapsstr eckel. Att den, som för vanvett är under

förmyndare ställd, ej lämpligen kan utöfva valrätt, är själffallet. Hvarför

däremot ej en omyndig förklarad, som är vid sina sinnens fulla

bruk, skall få rösta på riksdagsman lika väl, som han får själf upprätta

sitt testamente, är nog mera svårt att fullt tillfredsställande förklara.

Mången låter sätta sig under förmyndare blott för, att han anser sig

vara af sjukdom eller annan förlåtlig orsak förhindrad att ensam sköta

sina affärer. Kvinna äger dessutom enligt lagen det privilegium, att

när som helst utan uppgifven anledning begära sig i omyndighetstillstånd.

Ett fullständigt genomförande af detta streck blir emellertid eu

nödvändighet, om man skall upprätthålla den allmänna uppfattningen,

att valrätt bör tillkomma myndig person och ej omyndig.

I händelse man ansåge, att mannens målsmanskap öfver hustrun

vore att jemnställa med ett vanligt förmynderskap, borde man naturligtvis

utsätta eu bestämd förklaring i lagtexten, att gift kvinna undantages

från detta streck. Såsom förut framhållits, innebär målsmanskapet

dock ej och allraminst i sin nuvarande begränsade omfattning, hvad

man i lagen benämner förmynderskap. Något dylikt förtydligande

erfordras därför ej. Det omnämnda finska förslaget, som gifver valrätt

äfven åt gift kvinna, innehåller också utan reservation, att valrätt ej

tillkommer ''den, som står under förmynderskap’.

6) Värnepliktsstrecket. Detta streck har ju egentligen tillkommit i

ändamål att för åtskilliga ledamöter i Riksdagen bereda en brygga, på

hvilken de kunde komma öfver äfven till den allmänna rösträtten. Det

lärer dock sakna motsvarighet i något annat lands konstitution och

hörer ju strängt taget ej heller hit. För den kvinnliga rösträtten utgör

detta streck visserligen ej något hinder. Äfven män, som äro odugliga

till värnplikt, få valrätt och till kvinnornas fördel kan ju åberopas, att

de såsom mödrar också fullgöra sin betungande värnplikt till samhället.

Men i ett valsystem, där kvinnorna äro med, framstår ännu bjärtare det

konstruerade i förevarande stadgande. Vi anse därför, att fullgjord

värnplikt ej bör bibehållas såsom villkor för valrätt, helst detta äfven

leder till oegentlighet, därest valrättsåldern såsom vi nedan förordat

bibehålies vid tjuguett år.

s. 227 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

227

7) Ålder sstrecket. En åldersgräns måste naturligtvis alltid finnas.

Frågan är blott, hvar den bör sättas. En svensk medborgare är nu

vittnesgild vid femton års ålder, fullmyndig inför strafflagen vid aderton

års ålder och uppnår civilrättslig myndighet vid tjuguett års ålder.

Det låter ju då också väl säga sig att, såsom förslaget innehåller, den

politiska myndighetsåldern sättes ännu ett steg högre. Det åberopade

finska förslaget ger emellertid valrätt åt den, som fyllt tjuguett år

och utvecklingen i alla länder synes alltmer gå i riktningen att likställa

den civila och politiska myndighetsåldern. För närvarande gäller

äfven hos oss nämnda valålder, hvadan med den föreslagna förändringen

skulle tillika inträffa, att många som förut ägt och utöfvat valrätt skulle

förlora densamma. Den föreslagna höjningen af åldern har slutligen

visat sig väcka missnöje i vida kretsar, hvilket ju också är något, som

man särskildt vid en nationell samling bör undvika. Vid öfvervägande

af alla dessa omständigheter hafva vi nu kommit till den uppfattningen

att gällande valålder helst bör bibehållas.

8) Vanfr ej dsstr eckel. Sålänge stadgandet om förlust af medborgerligt

förtroende ännu icke, såsom vid en slutgiltig rösträttsreform från

många håll påyrkats, blifvit fullständigt afskaffadt, är det ju förklarligt,

att man finner den, som är frånkänd dylikt förtroende, ej böra få deltaga

i riksdagsmannaval.

Beträffande valbarheten till riksdagsman, så saknar det nog i detta

fall all praktisk betydelse att bestämma annan ålder för valbarhet än

för valrätt. Men allmänna meningen är nu den, att så bör ske, och

motsvarighet därtill finnes ju i föreskrifter om uppnådda tjugufem år

såsom villkor för rätt att utöfva eu del andra befogenheter.

Det är klart, att inrymmandet af politisk rösträtt åt kvinna förr

eller senare måste leda, till, att hon äfven förklaras valbar till ledamot

af representationen. Onskligt, kunde ju synas, att dessa frågor löstes

samtidigt, på sätt som skett i det förenämnda finska förslaget, som

bestämmer, att enhvar valberättigad, således äfven kvinna, som före

valåret fyllt tjugufem, alternativt tjugufyra år, är valbar till flandtdagsman’.

Då emellertid de för sitt medborgarskap intresserade svenska

kvinnorna själfva, förmodligen af opportunitetsskäl, ännu ej uppställt

detta kraf samt den allmänna meningen sannolikt för närvarande icke

alls skulle kunna förlika sig med en sådan nyhet, så torde det vara för

saken gagneligast att nu inskränka sig till att på detta sätt börja

varligt varsla om hvad som en gång nog skall komma.

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

I fråga om bostadsbandet kunna ju flera goda och vägande skäl

åberopas för att ej ovillkorligen binda valbarbeten vid valkretsen.

Afgörandet beror ju alltid ytterst på valmännen, hvilka böra kunna

betros att välja den de önska till sin representant oberoende af dennes

boningsort. Mångenstädes i utlandet är bostadsbandet alldeles upphäfdt,

hvilket ock föreslagits i det åberopade finska förslaget. Då emellertid

motståndet mot ett fullständigt upphäfvande af bostadsbandet synes

vara mycket stort hos oss på grund af de befarade olägenheterna däraf

samt det i viss mån utgör en styrka för en representation, att dess

ledamöter i allmänhet företräda insikter och erfarenhet om de olika

ortsbefolkningarnes förhållanden och uppfattningar, så föreligger ju

anledning att nu till en början försöka blott delvis beträda denna väg.

Särdeles lämpadt för nuvarande förhållanden synes då kunna vara att

upptaga 1905 års rösträttspropositions förslag, i den mån det band

valbarhet vid bosättning inom länet. Då det förekommer, att småstäder,

belägna inom olika län, måste sammanföras till en valkrets, så kräfver

i dylikt fall konsekvensen att utsträcka bostadsbandet till de län, till

hvilka någon del af valkretsen hörer.

Till sist må framhållas, hurusom en verklig nationell och demokratisk

samling utan tvifvel kräfver enkammar system. Denna fråga föreligger

dock icke hos oss. Man blir därför också förhindrad att, såsom

i Finland, söka mot proportionella val i ett enkammarsystem utbyta den

särskilda representation för de konservativa intressena, som förefinnes i

Finland i form af ståndsrepresentation och hos oss i en med den andra

kammaren lika berättigad första kammare.»

Herr Sjöcronas

motivering.

Till stöd för sin i motionen n:o 32 gjorda hemställan har herr

Sjöar ona anfört:

»Vid 1904 års riksdag framlade jag uti motion (n:o 44) förslag

till lösning af den ännu på dagordningen stående rösträttsfrågan och

anförde uti denna motion följande:

''Om det är en obestridlig sanning, att hvarje rättighets utöfvande

är beroende däraf, att vissa villkor och förutsättningar äro uppfyllda, så

lärer väl denna grundsats gälla äfven i fråga om åtnjutande af så kallad

politisk rösträtt. Det finnes väl ej heller något civiliseradt folk, hvars

alla ur minderårighetsåldern utträdde medborgare äro politiskt röstberättigade

utan villkor eller förbehåll. Verklig ''allmän rösträtt’ kan

således lika litet i vårt land som i andra länder förekomma på annat

sätt, än att hvarje medborgare må kunna förvärfva denna rätt utan

s. 229 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

229

afsevärd svårighet. Men i sådan mening hafva vi enligt nu gällande

riksdagsordning i vårt land haft allmän x-östrätt alltsedan år 1866, såvidt

angår landets manliga befolkning. Den nu på dagordningen stående

''rösträttsfrågan’ gäller således, beträffande män, icke införande af någon

ny grundsats, utan allenast ändring af föreskrifterna angående de villkor

och förutsättningar, som skola af enhvar uppfyllas för att rösträtten

eller valrätten må anses förvärfvad. Nu gällande föreskrifter i detta

ämne voro redan, då riksdagsordningen tillkom, icke synnerligen svåra

att fullgöra och hafva genom penningvärdets fall och ökning af priset

på arbete blifvit i högst väsentlig mån mindre betungande än förut.

’Förmögenhets’-census är ingalunda därigenom stadgad. Det fordras

allenast, bland andra villkor, ådagalagd förmåga att genom arbete förvärfva

en viss ej alltför högt beräknad årsinkomst med däraf följande

skatteplikt. Dock synes numera den mening ganska allmänt göra sig

gällande, att nämnda föreskrifter böra ytterligare lindras och därigenom

en väsentlig ökning af valmännens antal åstadkommas.

Bland de förslag, som tid efter annan framkommit i detta hänseende,

synes det, som varit och ju ännu är uppställdt å det så kallade

liberala samlingspartiets program, hafva tillvunnit sig en betydande

anslutning. Därmed öfverensstämmer i hufvudsak det förslag, som af

konstitutionsutskottet framlades vid 1902 års riksdag. Detta sistnämnda

förslag hade ock sannolikt blifvit antaget såsom hvilande till vidare

grundlagsenlig behandling, om icke i sista stunden framkommit förslag

rörande den skrifvelse, som blef af Riksdagen antagen mot betydande

minoriteter i bägge kamrarna.

Jag tror mig icke begå ett misstag, om jag påstår, att till åstadkommande

af denna skrifvelse medverkade två hvarandra alldeles motsatta

åsikter, den ena deras, som önskade rösträtt, så vidt möjligt,

utan uppfyllande af några villkor och förutsättningar, den andra deras,

som hoppades att mot upphäfvande af villkoret om skatteplikt få införda

andra förbehåll, så att de befarade vådorna af valrättens utsträckning

kunde därigenom undanröjas.

Att döma af uttalanden vid talrika folkmöten, synas den förstnämnda

åsiktens anhängare ingalunda allmänt känna sig tillfredsställde

med det förslag, som Kungl. Maj:t nu på grund af Riksdagens skrifvelse

framlagt. För tillgodoseende af den andra åsiktens kraf innehåller förslaget

åter intet annat än föreskrifterna om så kalladt proportionellt

valsätt. Enhvar, som något känner förhållandena i vårt land och öfverväger

de för frågors afgörande inom Riksdagen gällande bestämmelser,

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

bör dock kunna med lätthet inse, att, om än den nn föreslagna valmetoden

må anses utgöra en tillfredsställande lösning af ett matematiskt

problem, densammas användande icke kan i nämnvärd om ens någon

mån åstadkomma hvad därmed åsyftas och i hvarje fall icke utgör

något värn mot de verkliga eller inbillade vådorna af rösträttens utsträckning.

Om således hvarken den ena eller den andra åsiktens anhängare

kunna antagas vara tillfreds med det förslag, som i enlighet med

Riksdagens ingalunda enhälligt framställda begäran nu blifvit underställdt

Riksdagens pröfning, så synes skäl vara för handen att ånyo

taga under ompröfning konstitutionsutskottets förutnämnda förslag.

Jag, som år 1902 yttrade mig och röstade för detta förslag, anser

mig åtminstone lika skyldig som berättigad att nu återupptaga detsamma.

Dock vill jag, enligt hvad jag redan år 1902 antydt, däri föreslå

eu icke oväsentlig ändring, den nämligen att kommunalt röstberättigad

kvinna också må erkännas vara politiskt röstberättigad. Rättvisan

häri bär aldrig egentligen blifvit bestridd och synes vara så själfklar

och uppenbar, att särskilda skäl därför icke behöfva åberopas. Konstitutionsutskottet

vid 1902 års riksdag, som erkände denna tanke ''vara

ur teoretisk synpunkt tilltalande’, förklarade sig dock sakna anledning

att biträda då framställdt förslag i ämnet, enär detsamma skulle ''innebära

införande i vår offentliga rätt af en ny princip, som ännu ej

vunnit tillämpning i andra länder’, och skulle åstadkomma ’en på

många förhållanden inverkande omdaning af vårt politiska system’.

Hvad utskottet sålunda anfört kan möjligen äga tillämpning i fråga om

valbarhet för kvinna, men saknar allt berättigande i afsende å endast

valrätt. Särskild ''utredning’ rörande denna fråga torde icke vara

erforderlig. Ty är det rättvist, att kommunalt röstberättigad kvinna

har politisk rösträtt, så bör naturligtvis denna rätt henne tillerkännas,

ehvad antalet af de därigenom tillkommande röstberättigade blifver

större eller mindre.

Enligt konstitutionsutskottets berörda förslag skulle från valrätt

vara utesluten den, ’som vid utgången af någotdera af de två senaste

kalenderåren ännu icke erlagt de utskylder till staten eller kommun,

Indika rätteligen bort under det året erläggas’. Emot denna bestämmelse

anmärktes, att mistning af valrätten för tre år skulle utgöra ett

alltför hårdt och ojämnt drabbande straff för medborgare, som i öfrigt

samvetsgrant fullgjort sina plikter mot stat och kommun, men som ett

s. 231 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

231

år af valperioden af kanske rent tillfällig anledning kommit att käfta

för ett ej inom föreskrifven tid inbetaldt skattebelopp, måhända af

ganska ringa värde. Jag anser likväl det hufvudsakliga af den föreslagna

bestämmelsen lämpligen böra bibehållas. Men som den framställda

anmärkningen icke saknar ett visst berättigande, bär jag åt

bestämmelsen gifvit en förändrad affattning, hvarigenom den uttalade

betänkligheten undanröjes.

Såsom skäl för förslaget i fråga om köpingars och municipalsamhällens

öfverförande till stadsvalkretsarna åberopade utskottet, att

’nämnda samhällen likna otvifvelaktigt i flera hänseenden de mindre

städerna, och deras intressen göra dem äfven mera likställda med städerna

än med landsbygden’. Detta skäl är obestridligen alldeles riktigt

och gäller om alla köpingar och municipalsamhällen, ehvad folkmängden

uppgår till eller understiger ett tusen personer. Alla köpingar och

municipalsamhällen böra därför utan undantag i fråga om riksdagsmannaval

såsom stad anses. Afsevärda svårigheter kunna icke gärna härigenom

förorsakas vid valkretsindelningen. Inom Skaraborgs län kunna

exempelvis mycket väl till en valkrets sammanföras köpingen Tidaholm,

hvars folkmängd uppgår till omkring 4,000 personer, med tre af länets

sex städer, samt köpingarna Vara och Grästorp jämte municipalsamhället

Töreboda, hvilka hvar för sig räkna mindre än tusen invånare, med

de öfriga tre städerna.

Emot konstitutionsutskottets ofta nämnda förslag har vidare anmärkts,

att arbetare å landsbygden och särskild! jordtorpare skulle

därigenom vara uteslutne från valrätt. Denna anmärkning kan nog

synas behjärtansvärd. Men däremot måste dock erinras, att dessa medborgare

utan tvifvel kunna ganska lätt genom arbete och omtanke

bringa sig upp till den årliga inkomst, som utgör villkor för valrätt,

och att många af dem väl redan i verkligheten äro i åtnjutande af

sådan inkomst eller andra däremot svarande förmåner, ehuru de icke

uppgifva sig till beskattning härför. Hvad särskild! angår jordtorparne,

lära nog de flestas årliga inkomster och förmåner kunna uppskattas

till värde af 500 kronor. Om de icke kunna blifva röstberättigade

ensamt på grund af nyttjanderätt till torpet, därför att detsamma icke

särskild! taxeras, så kan och bör detta missförhållande rättas genom

ändring i bevillningsförordningen. Men som bestämmelse i sådant syfte

icke har sin plats i grundlagen, har jag icke ansett mig kunna i detta

ärende därom väcka förslag.

Beträffande slutligen den uttalade farhågan, att taxeringsmyndighet

skulle kunna i politiskt syfte vägra att till beskattning för den

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

minsta erforderliga inkomsten uppföra den, som anmälde sig vara och

äfven i verkligheten vore i åtnjutande af sådan inkomst, torde denna

farhåga få anses ganska ogrundad. Skulle undantagsvis försök i sådan

riktning förekomma, blifver detsamma utan tvifvel af öfverordnad myndighet

kraftigt tillbakavisadt.’

Som rösträttsfrågan icke blef löst vid nämnda riksdag, men återupptogs

till behandling sistlidet år, ansåg jag mig pliktig att, uti motion

(n:o 30), återupptaga mitt förutnämnda förslag.

Icke heller sistlidet år kunde enighet uppnås om denna viktiga

fråga, som nu ånyo upptagits till behandling och bör blifva föremål för

en, såvidt möjligt, allsidig pröfning. För att i min mån medverka

härtill, och då mot de hufvudgrundsatser, jag i denna fråga velat göra

gällande, öfvertygande skäl allt hittills icke anförts och ej heller kunna

andragas, har jag ansett mig böra i hufvudsak ånyo återupptaga mitt

berörda förslag. Uti det förslag, jag således nu framlägger, bär jaglikväl

funnit mig böra från Kungl. Maj:ts proposition i ämnet införa de

bestämmelser, hvilka under nuvarande förhållanden synas hafva företräde

framför motsvarande stadganden i det förut af mig väckta förslag.»

Herr Hägglvmds

motivering.

Den af herr Hcigglund i motionen n:o 34 gjorda hemställan åtföljes

af en så lydande motivering:

»Den kungl. proposition angående ändrade bestämmelser för rösträtten

in. in. till Andra Kammaren, hvilken förelåg vid 1905 års riksdag,

innehöll en synnerligen beviskraftig motivering till förmån för

det proportionella valsystem, som utgjorde kärnan i sagda kungl. förslag.

Då detsamma äfven föreslog allmän rösträtt, var det så mycket

mer ägnadt att öfverraska, att det kungl. förslaget föll i den kammare,

där man alltid ifrigast påyrkat valrättens utsträckning. Medan förslaget

föll i Andra Kammaren, visserligen med en mycket knapp majoritet,

omfattades det emellertid med så mycket större förtroende i

Första Kammaren, där eu högst betydlig majoritet samlade sig omkring

detsamma. Sedan dess har icke någonting inträffat, som kunnat visa

olämpligheten af det valsystem, hvilket Kungl. Magt 1905 förklarade

vara det bästa och rättvisaste. Man försöker visserligen från vänsterhåll

drifva den meningen, att de senaste allmänna valen till Andra

Kammaren skulle hafva ådagalagt någon landets allmänna opinion mot

det proportionella valsystemet. En sådan uppfattning stödes emellertid

icke af valen i fråga. Det är visserligen sant, att flere af de i höstas

nyvalda representanterna uttalade sig emot proportionella val, men

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

238

många af dem endast i händelse de skulle gälla enbart till Andra

Kammaren. För den, som följde med höstens valrörelse och de därunder

å möten samt man och man emellan häfdade meningarna, är det

dessutom tydligt och klart, att den misstämning mot de proportionella

valen, som förefanns, ofta endast var tillfällig och närmast föranledd

af den uppfattningen, att denna valmetod, hvars rättvisa i och för sig

allmänneligen erkännes, äfven borde utsträckas till Första Kammaren.

Då förslag i denna riktning äfven väckts vid denna riksdag, gifves

också tillfälle att taga detta uppslag under ompröfning. Den fråga,

som närmast föreligger, rör emellertid valsättet till Andra Kammaren

och bör lämpligen afgöras utan direkt och omedelbar sammanblandning

med yrkanden i fråga om Första Kammarens sammansättning, så mycket

hellre, som ingen som helst utredning föreligger därom, huru det

proportionella valsystemets tillämpning vid Första-Kammarvalen skulle

komma att verka, eller ens huru sådana val skulle anordnas.

Då Kungl. Maj:t i år, med öfvergifvande af det valsystem, som

för endast ett år sedan betecknades såsom det bästa, framkommit med

ett förslag, till sin innebörd så att säga det förras motsats, så har

Kungl. Maj:t dock icke kunnat prestera någon annan hufvudargumentering

för en sådan omkastning och för det nya förslaget i och för sig,

än dels att höstens allmänna val skulle hafva bevisat nationens ovillighet

mot de proportionella valen och dels att en synnerligen stor brådska

med rösträttsreformen skulle föreligga.

Hvad angår det förstnämnda skälet, så håller det icke streck,

redan på grund af hvad därom nyss anförts. Men äfven därforutom

är att bemärka, att under alla omständigheter eu mycket stor minoritet

ännu förefinnes i Andra Kammaren för det proportionella valsystemet,

och hvad Första Kammaren angår, finnes ingen anledning antaga,

att icke minst samma röstöfvervikt till förmån för detta system förefinnes

där i år som i fjol. Den kungl. uppfattningen angående sympatierna

i Riksdagen liksom i landet för det proportionella valsystemet

har således icke så säkert fotfäste i verkligheten, som det förespeglas.

Dessutom lider det icke något tvifvel, att icke det proportionella valsystemet

skall vinna terräng i den mån det hinner blifva kändt af

allmänheten. Det har lyckats agitationen att på vissa håll skrämma

folket med, att valproceduren skulle blifva så krånglig, att valmännen

icke skulle kunna lära sig förstå de proportionella valens teknik. Här

föreligger emellertid ett medvetet eller omedvetet bemödande att snedvrida

en i sig själf ganska enkel sak. Det är visserligen sant, att

många bland allmänheten, som genom tidningsreferat sökt sätta sig

Bih. till Riksd. Prof. 1906. 3 Sami. 7 Höft. 30

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

in i den proportionella valmetoden, icke lyckats därmed. Men detta

ntgör icke något bevis för att man icke i praktiken skulle komma att

reda sig mycket bra med de proportionella valen. I själfva verket

förhåller det sig nämligen så, att allmogemännen i regeln aldrig lära

sig några lagar eller förordningar på teoretisk väg. Det är först

genom den praktiska tillämpningen, som de sätta sig in i gällande

stadgar. Och det förehåller sig väl så, att allmänheten i det hela

knappast känner till en enda af de många lagar, som den dock dagligen

måste efterlefva, annat än i den mån de varit tillämpade i praktiken.

Om t. ex. vid kommunallagarnas stiftande man af gemene man

ute i bygderna skulle fordrat, att de på rak arm, såsom kommunalstämmo-

och kommunalordförande o. s. v., skulle hafva kunnat tillämpa

dessa lagar, så hade helt visst med mycket mera fog än i detta fallet

kunnat påstås, att vederbörande icke förstode lagen. Och likväl hafva

erfarenheten och praktiken efter hand lätteligen öfvervunnit dessa

svårigheter. Låt allmänna val endast en enda gång försiggå med tilllämpning

af den proportionella valmetoden, och det lider icke något

tvifvel, att icke hvar och en t. o. m. blott medelmåttigt begåfvad person

i riket skall fullt förstå den, så enkel som den är. Man har på sina

håll, där man i öfrigt är varm anhiingare af den proportionella valmetoden,

yrkat på en förenkling af det af Kungl. Magt föreslagna valsystemet.

På grund af hvad som nyss yttrats, torde väl dock få anses

öfverflödigt att rubba ett system, som i sig själft är både enkelt och

synnerligen väl afvägdt, och som till alla delar sammanfaller med de

proportionella valens idé.

Det andra hufvudskälet för Kungl. Maj:t att nu framlägga ett

rösträttsförslag af helt motsatt innebörd mot förra årets var Kungl.

Maj:ts förmenande, att en synnerlig brådska skulle föreligga för reformens

genomförande. Orsakerna till en sådan brådska är emellertid omöjlig

att upptäcka, tiar man här i landet kunnat draga sig fram i omkring

40 år med den nu gällande rösträtten, så kan väl ingen skada åstadkommas,

om den praktiseras ännu några år. I hvarje fall kan aldrig

någon brådska föreligga att fatta beslut redan i år, då valrättsreformen

i alla händelser kan blifva lika hastigt genomförd, äfven om Riksdagen

beslutar om den först om två år. Det är för öfrigt sannerligen icke

deras fel, som äro anhängare af det proportionella valsystemet, att rösträttsreformen

hittills icke kunnat genomföras. Det är allom bekant,

att denna reform fördröjts endast därigenom, att man i rösträttsifrarnes

eget läger gång efter annan ändrat ståndpunkt och framkommit med

nya fordringar vid hvarje från det andra hållet visadt tillmötesgående.

s. 235 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

235

Det är själfklart, att då man förnimmer så litet verkligt allvar för

reformen hos dem, som gärna vilja göra sig till dennas målsmän, så

måste man å andra sidan ställa sig betänksam gentemot'' påståenden

om,.- att det skulle föreligga ett så allmänt kändt behof af en rösträttsutsträckning.

Då de proportionella valens anhängare upprepade gånger

erbjudit allmän rösträtt i den största tänkbara utsträckning, men detta

förslag lika ofta kullkastats från motsidan, så måste dennas män finna

sig i att blifva tagna mindre på allvar, då de söka sprida den meningen,

att folket så ifrigt eftertraktar den utsträckta rösträtten, att det skulle

ligga en verkligt stor fara i att icke genast och obetingadt antaga det

nya förslag, om hvithet Kungl. Maj:t själf förra året fällde det omdömet,

att det i värde icke kunde mäta sig med det då af Första

Kammaren med stor majoritet antagna förslaget.

Det kan på goda grunder ifrågasättas, huruvida en rösträttsreform

öfver hufvud taget är af behofvet påkallad eller ej. I alla händelser

är det svårt att förneka riktigheten häraf, att med penningvärdets

fällande och inkomsternas stegring på alla händer det nuvarande censurstrecket

i praktiken redan förlorat eu stor del af sin betydelse och

efter hand säkerligen blir fullkomligt verkningslöst. Då de bredare

samhällslagren här i landet emellertid ganska allmänt fått den uppfattningen,

att en utsträckning af rösträtten skalle vara en akt af rättvisa

mot dem, och då statsmakterna genom tidigare beslut ställt ökade

kraf på folkets offervillighet gentemot fosterlandet, så ha betänkligheterna

mot en utsträckning af rösträtten flerstädes fått vika för önskan

att visa största möjliga tillmötesgående mot en ganska allmänt utbredd

önskan hos det svenska folket. Men det är gifvet, att man icke kan

gå in på att utbyta det nuvarande rösträttssystemet mot sådana anordningar,

som i praktiken helt och hållet skulle lägga all politisk makt

i händerna på en enda samhällsklass, och det till på köpet den, som

hittills mindre än de öfriga praktiskt deltagit i statslifvet, men som å

andra sidan visat sig mest mottaglig för ovederhäftig agitation gentemot

det samhälle, hvars angelägenheter den nu vill taga hand om.

Skall en utsträckning af rösträtten äga rum, så måste man tillse, att

makten någorlunda rättvist fördelas inom de olika samhällsklasserna,

och då majoritetsförtrycket allt mer och mer förlorat förtroendet i alla

parlamentariska länder, finnes ingen anledning att sätta detsamma i

högsätet här i landet, då man ger sig i färd med att ändra rösträttsbestämmelserna.

Snarare bjuda naturligtvis klokhet och förtänksamhet,

att man vid ett sådant tillfälle passar på att tillgodogöra sig alla de

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

erfarenheter, som föreligga från andra stater, och därvidlag är att märka,

att från olika håll inom den parlamentariska världen röster höjas, som

yrka på att hänsyn vid representantvalen bör tagas äfven till minoritetens

rätt. Det är denna rätt, som det proportionella valsystemet så

väl häfdar. Det är visserligen sant, att allmän rösträtt med proportionella

val skulle skapa en stark maktförskjutning inom Andra Kammaren.

Men har man en gång beslutat sig för att släppa hvarje välfrejdad

och i öfrigt kvalificerad man fram till valurnan, så får man också draga

konsekvenserna häraf. Endast det måste man dock förbehålla sig, att

icke de partier, som äro i minoriteten, helt och hållet sättas utom tillfälle

att ens framställa sina meningar i folkets representation, och denna

fordran måste anses mycket moderat. Genom de proportionella valen

vinner man också, att alla partier inom landet, som vunnit så stark

anslutning, att de kunna hafva rätt att varda representerade i Riksdagen,

också blifva detta.

Vill man en röttsrättsreform till Andra Kammaren, är det också

alldeles påtagligt, att denna kan ernås endast på de proportionella

valens grund. Det är fördenskull undertecknad tar sig friheten här

nedan framställa det yrkandet, att Riksdagen måtte antaga som Infilande

det rösträttsförslag, som vid 1905 års riksdag formulerades af konstitutionsutskottet

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Kungl. Maj ds förslag

och med en öfverväldigande majoritet antogs af Riksdagens Första

Kammare, stödd af en så stark minoritet äfven i Andra Kammaren,

att endast ett ringa fåtal röster fattades för att förslaget skulle ha bifallits

äfven där.»

Herrar Billings

och Svedelius’

motivering.

Till stöd för sitt förslag hafva herrar Billing och Svedelius anfört

följande:

»Det af sistlidna års Riksdags konstitutionsutskott utarbetade ’förslag

till ändrad lydelse af §§ 31, 49 och 53 regeringsformen samt §§

10 till och med 25 äfvensom §§ 27, 28 och 38 riksdagsordningen så

ock .till öfvergångsstadgande i riksdagsordningen’ bifölls af Första

Kammaren, och för godkännande af detsamma afgåfvos i Andra Kammaren

109 röster, under det att afslagsrösterna där voro 114. Ställningen

inom Riksdagen till ett i all hufvudsak med detta öfverensstämmande

förslag var vid 1904 års riksdag densamma, blott med den

skillnaden, att vid 1905 års riksdag bifallsrösterna voro i någon mån

flera än 1904. Betraktas båda kamrarna såsom ett gemensamt helt,

bär således Riksdagen med stor röstöfvervikt förklarat sig godkänna

det nämnda förslaget eller åtminstone den detsamma bärande grund
-

s. 237 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

237

tanken: att valen till Andra Kammaren skola vara proportionella. Intet

annat förslag till förändring af de ifrågavarande grundlagsparagraferna

har vunnit tillnärmelsevis så stort erkännande.

Något giltigt skäl föreligger ej att frångå den uppfattningen, att,

om rösträtten vid val af ledamöter i Andra Kammaren skall så utsträckas,

som ifrågasatts under sistförflutna riksdagar, valen till denna kammare

böra vara proportionella. Att denna valmetod livilar på rättvis grund

och är ägnad till att i någon mån tillvarataga minoritetens rätt, har ej

kunnat förnekas. Om sympatierna för densamma äfven å håll, där man

önskar garanti mot majoritetsförtryck, varit ringa, beror detta, enligt

vår mening, dels därpå, att den ej till sin innebörd blifvit klart förstådd,

och dels därpå, att den form för dess tillämpning, som framkommit

i 1905 års konstitutionsutskotts förslag, varit af ganska invecklad

art. Äfven om denna form från teoretiskt-teknisk synpunkt förtjänar

det bästa loford, äro vi dock öfvertygade därom, att eu enklare

kan uttänkas, som på tillfredsställande sätt motsvarar de praktiska behofven.

Det lär ej förvåna, att vi ej kunna till denna vår motion

bifoga förslag till en förenklad form för proportionell valmetod, men vi

våga förutsätta, att konstitutionsutskottet skall kunna och vilja detta

göra eller i alla händelser finna utväg till åstadkommande af ett sådant

förslag. Äfven om detta ej skulle kunna utarbetas under innevarande

riksdag, bör ej häri ligga något hinder mot att antaga att hvila till vidare

grundlagsenlig behandling det förslag, som vi frambära, då valmetodsbestämmelserna

ej till större eller mindre del behöfva införas i grundlag,

utan kunna sammanfattas i särskild vallag. Med frånskiljande af

det, som lämpligen kan få plats i en sådan vallag, öfverensstämmer

vårt förslag med det af 1905 års konstitutionsutskott framlagda.»

Herr Svensson motiverar sin uti motionen n:o 139 gjorda hemställan

på följande sätt:

»I enlighet med den ståndpunkt, som ett litet flertal inom Andra

Kammaren vid de två senaste riksdagarne intagit, har det kungliga

rösträttsförslaget i år utgått från s. k. majoritetsval med riket indeladt

i enmanskretsar. Men de skäl, som tala för det proportionella valsättet

vid riksdagsmannaval, synas mig fortfarande äga oförminskad

giltighet, så att det icke lättvindigt och utan tvingande orsaker bör

öfvergifvas. Att här åter uppräkna dessa skäl torde knappast vara

nödigt. Gentemot det bestämda motstånd, som föranlåtit den nuvarande

regeringen att i detta afseende öfvergifva sin föregångares

ställning, kunde det väl synas, som det åtminstone tills vidare vore

Herr

Svenssons

motivering.

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

rådligast att icke fasthålla ett valsätt, för hvithet en vidsträckt allmän

mening ännu icke synes vara mogen. Men förhållandet är, att här

föreligger fara i dröjsmål. Om allmän rösträtt införes i förening- med

majoritetsval, är fara för handen, att valens resultat å ena sidan förryckes

till förmån för socialismen, och å den andra öfver höfvan utsättes

för obehörig inverkan från kapitalistiska intressen. Åro dessa

farhågor grundade i verkligheten, hvarpå jag icke tviflar, innebära de

fullgiltiga skäl att öfvervinna de betänkligheter, som kunna stå i

vägen för införande af det proportionella valsättet, till dess att den

allmänna meningen hunnit lära sig att omfatta detsamma med tillbörligt

intresse.

Men därvid klöfver denna allmänna mening likväl den hänsyn,

att den oundgängliga ändringen i detta afseende icke göres större än

nödigt är. Huru förträffligt det valsätt i och för sig må vara, som

framställts i de två senaste regeringsförslagen, har det i fråga härom

icke hållit måttet. Med all möjlig utsikt att uppnå ett verkligt proportionellt

valresultat, och utan att i själfva verket vara mera inveckladt

än valmetodens fulländning syntes kräfva, har det dock faktiskt visat

sig allt för vidlyftigt att af de stora välj armassorna kunna lätt uppfattas.

Men det är ju dessa väljarmassor, som skulle tillämpa det, och

med bidstande insikt i sättet och villkoren för dess tillämpning skulle

följa eu misstro mot dess verkningar, som de mest korrekta valresultat

icke räckte till att öfvervinna. Ett proportionellt valsätt, som skulle

äga utsikt till framgång, måste vara så lättfattligt, att hvar man kan

förstå det, och så enkelt, att hvar man kan tillämpa det. Särskildt

fordras härvid, att det så litet som möjligt afviker från de politiska

vanor, som under årens lopp hunnit utbilda sig hos den väljande allmänheten.

I det nya valsättet måste denna allmänhet finna det minsta

möjliga mått af onödigt nytt.

T hufvudsak synas dessa villkor uppfyllas af ett valsätt, som 1902

framställdes af E. Svensén i en ströskrift om ''Allmän rösträtt och

Proportionella val’, och som jag här med några ändringar tillåter mig

upptaga. Bristerna i detta valsätt torde uppvägas af dess lättfattlighet,

som utgör dess stora förtjänst, och har det väljande folket en gång

hunnit vänja sig vid de proportionella valen och inse deras fördelar,

torde denna valmetod icke vara oemottaglig för de ändringar och förbättringar,

som vid dess användning kunna finnas af nöden.

Valmetodens grundtanke är helt enkelt den, att hvarje val skall

afse tre platser, men endast två namn å hvarje valsedel vid rösternas

sammanräkning komma i åtanke. Då enkel röstöfvervikt afgör utgången,

s. 239 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

239

äro de tre valde, som fått de flesta rösterna, och vid hvarje val är

åt minoriteten en plats bevarad. Valsättet utgår nämligen härefter

som hittills från den förutsättningen, att valmännen i de allra flesta

fall samla sig i två hufvudpartier, och så snart skillnaden i deras röststyrka

icke är allt för stor, skipar det all nödig rättvisa mellan majoritet

och minoritet.

Det har dessutom den fördelen, att det så nära som möjligt ansluter

sig till bestående förhållanden. En hufvudanmärkning mot de

proportionella valen har varit, att de tarfva allt för stora valkretsar,

där valmännen icke kunna komma i nödig beröring med sina kandidater

eller med hvarandra. Giltigheten af detta inkast försvagas tydligen,

då valkretsarne göras så små, som möjligt är vid proportionella Val,

och detta sker, där blott tre väljas för hvarje gång. Proportionella

val kunna väl brukas, då blott två skola väljas, men den fördel, som

därvid tillkommer minoriteten, blir i en mängd fall alldeles för stor.

Med val i så kallade tremanskretsar, såsom här alltså skall föreslås,

blifver ett flertal af de kända valsätten lättare att förstå och att

tillämpa. Hvad det här ifrågasatta vidkommer, visar det vid första

ögonkastet sin rättmätighet. Om ett val skall hållas, hafva valmännen

blott att efter gammal sed ordna sig i två hufvudpartier och inom

hvarje parti på vanligt sätt komma öfverens om sina kandidater. Såväl

vid själfva valen som vid deras förberedelse tillgår allt på det gamla

kända viset. Skillnaden är blott, att hvarje valsedel skall lyda å tre

namn, af hvilka det sista anses gälla en suppleant, som vid uppkommande

ledighet har att träda in i den afgångnes ställe. Antagom för

enkelhets skull, att valmännen i en krets strängt sluta sig samman i

endast två partier, 6,000 i det ena och 4,000 i det andra. Det förra

röstar på A, B och C, det senare på D, E och F. Vid rösträkningen

tagas blott A och B från majoritetens, D och E från minoritetens valsedlar

i betraktande. Tre skola väljas, och valde blifva A med 6,000,

B med 6,000 och D med 4,000 röster. I verkligheten ställa sig naturligtvis

röstsiffrorna mera ojämnt och rösterna äro mera splittrade, men

resultatet blir detsamma.

Ett liknande valsätt tillämpades på försök i tolf engelska valkretsar

från 1867 till 1884 och slog i allmänhet väl ut. Men det kom där i

vanrykte och blef afskaftadt, emedan det icke var följdriktigt genomfördt

och lämnade utvägar öppna för missbruk och valknep. I förra

afseendet anmärktes, dels att det ej gaf ett riktigt resultat, när skillnaden

mellan majoritet och minoritet var mycket stor, eller när tre ungefär

jämn starka partier funnos, och dels att fyllnadsval måste verkställas

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

med enkel majoritet, hvilket blef till skada för minoriteten, om den

afgångne varit dess man. I senare fallet anmärktes, att valmetodens

syfte att bereda representation åt minoriteten kunde kringgås genom

en fyndig uppdelning af ett starkt vålm ansflertal, som därmed kunde

bemäktiga sig alla tre platserna. Om exempelvis 6,300 valmän stode

mot 3,700, kunde de förra genom en sinnrik gruppering fördelas så,

att de skänkte 4,200 röster åt hvar sina tre kandidater, som sålunda

blefvo valde, under det de 3,700 icke fingo någon vald.

Skall ett dylikt valsätt upptagas i Sverige, måste tydligtvis dessa

brister i förväg undanröjas. Lyckligtvis låter sig detta äfven med

stor lätthet göra. Om det vid rösternas sammanräkning visar sig, att

flere än fyra kandidater hvar för sig fått mer än en fjärdedel af de

afgifna rösterna, så förutsätter detta antingen, att tre partier uppträdt

med hvar sina kandidater, som öfverskridit denna röstgräns, eller ock

att det nyssnämnda valknepet blifvit försökt, då majoriteten framfört

tre och minoriteten två kandidater. I båda fallen bör då ny rösträkning

företagas, hvarvid blott det främsta namnet på hvarje valsedel

kommer i åtanke. Åro då tre någorlunda jämnstarka partier för handen,

får hvartdera sin främste man vald, och all rättfärdighet är uppfylld.

År åter ett valknep försökt, leder det blott till, att samma valresultat

med annan röstfördelning uppnås, som skulle blifvit vunnen, om majoritetens

valledning gått lojalt till väga. För att vid det nyssnämnda

exemplet valknepet skulle lyckas, hade det erfordrats, att 2,100 valmän

röstat på A och B, 2,100 på A och C, samt 2,100 på B och C, som

alla blifvit valda, medan D och E från minoritetens 3,700 röstsedlar

stannat utanför. Vid ny rösträkning, som afser blott främsta namnet

å hvarje sedel, skulle A blifvit vald med 4,200, D med 3,700 och B

med 2^100 röster, i hvilket fall knepet i fråga ju vore meningslöst.

Men det kunde ock hända, att det straffades med, att den listiga

majoriteten blott finge en man vald, under det tredje platsen tillfölle

någon kandidat för en starkare mellangrupp, som afviker från bada

liufvudlistorna, och i det fallet hade majoriteten blott sig själf att skylla.

Eller ock kunde det tänkas, att majoriteten vore så stark eller

minoriteten så splittrad, att vid första sammanräkningen färre än tre

kandidater uppnådde den föreskrifna lägsta röstgränsen. Om vi antaga,

att 6,300 valmän lojalt röstade på sina bästa män, under det 3,700

splittrade sig i två jämnstarka grupper, funnos vid första rösträkningen

blott två kandidater med mer än en fjärdedel af de afgifna rösterna.

I ett sådant fall är det billigt, att den eniga majoriteten besätter alla

tre platserna, medan den söndrade minoritetens två grupper stanna

s. 241 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

241

utanför. Detta sker, om vid den andra rösträkningen alla tre namnen

på hvarje valsedel komma i åtanke.

Vid ledigheter, som uppstå under valperioden, bör det rättvisligen

undvikas, att en ledighet efter en man ur minoriteten fylles genom ett

vanligt majoritetsval. Detta mål vinnes bäst, om röstsedlarna bevaras

af de myndigheter, som mottagit dem, då valförrättaren endast har att

vid behof ånyo räkna rösterna. Härvid bör hänsyn endast tagas till

de röstsedlar, som innehållit den afgångnes namn, och den är vald,

som utom de förra gången valde oftast finnes upptagen å just dessa sedlar.

Härmed torde själfva valsättet till sina hufvuddrag vara klargjordt,

och det återstår att göra reda för de enskilda bestämmelserna

i mitt förslag.

I § 13 mom. 1 riksdagsordningen har jag velat införa den förändringen,

att valen skulle gälla för en tid af fyra år, i stället för de

nuvarande treårsperioderna. Såsom en i någon mån konservativ garanti

med uteslutande af allt för tätt återkommande valrörelser torde detta

icke vara för mycket begärdt, helst då vi erinra oss, att den svenska

Andra Kammaren då finge lika lång valperiod som den franska republikens

deputeradekammare. Äfven har jag velat tänka mig den

möjligheten, att valen skulle gälla för en tid af fyra år, jämväl då de

ägde rum till följd af kammarens upplösning, hvilket alternativ jag

likväl nöjer mig med att antydningsvis hänskjuta till konstitutionsutskottets

och Riksdagens mogna ompröfning.

En synnerligen viktig fråga vid införande af proportionella val

är den om sättet och grunderna för valkretsarnas bildande. Enligt

föregående regeringsförslag löstes denna fråga en gång för alla genom

valkretsarnas upptagande i ett särskildt stycke af vallagen. Men detta

är endast då möjligt, när riksdagsmännens antal är rörligt och rättar

sig efter folkmängdens förändringar. År åter riksdagsmännens antal

fast och för alla fall lika, såsom här föreslås, måste omsorgsfulla och

noggrant affattade föreskrifter lämnas angående sättet för valkretsarnas

bildande, på det mannamån i partisyfte därvid må undvikas.

Första frågan är då, åt hvem uppdraget att ordna valkretsarna

skall öfverlåtas. Det bör näppeligen vara Riksdagen eller Andra Kammaren

själf, om ansvarslösa partiinflytelser skola säkert förebyggas. Från

dessa kan regeringen, som handlar under känsla af ministeriellt ansvar,

tänkas säkrare fritagen, och den har dessutom lättare tillgång till de

statistiska folkmängdsuppgifter, som ofta ej hinna föreligga färdiga,

innan riksdagen afslutas. De invändningar, som farhågan för godBill.

till Biksd. Prof. 1906. 3 Samt. 7 Höft. 31

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

tycke och maktmissbruk härvid kan väntas göra, kunna med minst

samma fog riktas mot årets kungliga förslag om rikets indelning i

enmanskretsar. Härvid är särskild! att lägga märke till ett yttrande

af nuvarande statsministern såsom ledamot af Andra Kammaren vid

rösträttsfrågans behandling därstädes. Han framhöll nämligen lämpligheten

att öfverlåta bestyret med valkretsindelningen åt den föreslagna

regeringsrätten, så snart en sådan varder bildad med uppgift att från

högsta domstolen öfvertaga den så kallade administrativa domsrätten i

högsta instans. Detta synes mig vara ett synnerligen lyckligt grepp,

då opartiskheten hos en dömande myndighet måste vara höjd öfver

hvarje tvifvel, och jag har därför i mitt förslag ansett mig böra hålla

denna utväg öppen.

Valkretsarna böra, såvidt ske kan, likformigt fördelas mellan de

olika länen och Stockholms stad efter deras folkmängd. Då hvarje

valkrets skall utse tre riksdagsmän, vunnes närmaste anslutning till de

senares nuvarande antal 230, om riket indelades i 77 valkretsar med

231 riksdagsmän. En fördelning efter senaste folkmängd skulle dock

härvid sänka antalet kretsar och riksdagsmän för Södermanlands län

till respektive 2 och 6, då det med hänsyn till nuvarande förhållanden

hellre synes böra sättas till respektive 3 och 9. Häraf nödvändiggöres en

ökning af kretsarne till 78 och af riksdagsmännen till 234. Kretsarnes

fördelning mellan länen och Stockholms stad kunde lämpligen ske efter

samma grundsats som fördelningen af Första Kammarens ledamöter,

nämligen efter den så kallade regeln om folkmängdskvot med högsta öfverskott.

Lättare öfverskådlig synes fördelningen dock blifva, om den sker

så, att hvarje län och däremot svarande stad får innehålla en valkrets

för hvarje gång ett visst fördelningstal, som före allmänna val enligt

§ 15 mom. 1 fastställes, innehålles i länets eller stadens folkmängd,

och en krets för öfverskott, uppgående till minst hälften af detta tal.

Gottlands län, hvars folkmängd ej kan uppnå fördelningstalet, bör dock

utgöra en valkrets. Att fördelningstalets fastställande öfverlåtes åt

Konungen öppnar intet spelrum för regeringsgodtycke, då regeringen

ju därvid alltid måste hålla sig inom sådana talgränser, som medgifva

upprättande af jämt 78 valkretsar, hvarken fler eller färre. Sättes talet

för lågt, blifva nämligen kretsarna 79 eller flera, och sättes det för

högt, blifva de 77 eller färre, men båda delarna blifva grundlagsvidriga.

En följd af systemet med tremanskretsar är, att det måste tillses,

att minskning i antalet valkretsar för något län, såvidt ske kan, undvikes.

En minskning från exempelvis 3 till 2 kretsar och från 9 till

s. 243 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande .N:o 7.

243

6 riksdagsmän är naturligtvis för vederbörande län svårare att bära än

förlusten af en enda riksdagsman och bör därför i allmänhet undvikas.

Alltså synes böra stadgas, att antalet valkretsar och ledamöter i Andra

Kammaren vid behof kan ökas utan grundlagsändring genom ett enkelt

riksdagsbeslut, genom en enkel ändring af civillags natur.

Af dessa förändringar i Andra Kammarens antal påkallas emellertid

motsvarande förändringar i Första Kammaren. Mot 234 ledamöter

i Andra Kammaren borde då lämpligen svara 156 i den Första, och för

framtiden kunde fastslås en proportion mellan båda kamrarna af 2 till 3.

Härmed följde äfven en ändring af bestämmelserna om fördelningen af

Första Kammarens ledamöter mellan olika landstingsområden och städer,

men med tillämpning af samma regel, som nyss uppställdes för valkretsarne

i Andra Kammaren, kunde denna förändring medföra en högst

betydande förenkling af hithörande invecklade grundlagsbestämmelser.

Närmare bestämmelser rörande indelningen i valkretsar till Andra

Kammaren torde kunna affattas så, att godtycke och maktmissbruk så

godt som helt och hållet uteslutas. För att nå detta mål är det då

bättre, att bestämmelserna blifva något snäfva, om ock med äfventyr

att i enstaka fall kunna leda till bildande af till synes olämpliga valkretsar.

För att inskränka skillnaden i folkmängd till ett minimum bör

stadgas, att skillnaden i folkmängd mellan kretsar inom samma län

eller stad icke må öfverstiga den medelfolkmängd, som inom länet eller

staden svarar mot 1 riksdagsman. Hafva kretsarna inom ett län i

medeltal 60,000 invånare, får ingen af dem hafva öfver 20,000 invånare

mer än någon af de öfriga. För att förebygga godtyckligt sammanläggande

af vidt skilda landsdelar i en valkrets bör stadgas, att

området för hvarje krets skall kunna omslutas med en sammanhängande

gränslinje. För att uppnå största möjliga anslutning af valkretsindelningen

till den historiska och administrativa indelningen bör

stadgas, att stad, som ej ensamt utgör minst två kretsar, territoriell

stadsförsamling eller rote, domsaga eller härad, såvidt ske kan, lämnas

odelade, men i intet fall delas på flere än två kretsar.

Enligt dessa grunder skulle exempelvis Stockholm, liksom nu, få

5 kretsar, Göteborg 2 och Malmö 1 krets, 60 kretsar skulle bestå af

stad och land i förening och 10 af endast landsbygd. Af rikets 120

domsagor skulle enligt ett särskildt upprättadt förslag till kretsindelning,

hvilket jag anhåller sedermera få öfverlämna, endast 17 behöfva

fördelas på 2 valkretsar, och detsamma blefve fallet med blott två härad

i hela riket. Enligt nämnda förslag till kretsindelning skulle valkret
-

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

sarnes folkmängd växla mellan högst 89,919 och lägst 49,157, och mot

hvarje riksdagsman skulle sålunda svara en folkmängd af högst 29,973

och lägst 16,386. Till jämförelse må nämnas, att folkmängden i nuvarande

valkretsar å landsbygden växlar mellan högst 52,640 och lägst

10,314, i städerna mellan högst 28,929 och lägst 7,697. Öfver någon

allt för stor olikhet i folkmängd mellan kretsarna vid det nya valsättet

kan således icke med fog klagas.

I fråga om de närmare bestämmelserna rörande valrättens utsträckning

har jag ansett klokast att icke afvika från det föreliggande kungliga

förslaget, och torde för öfrigt under riksdagens lopp dessa bestämmelser

blifva föremål för tillräcklig pröfning.

I § 15 har jag i oförändradt skick bibehållit bestämmelsen rörande

nya val för den återstående tiden, då kammaren i förtid upplöses.

Annorlunda ställer sig saken, då ledighet skall fyllas efter afliden eller

i förtid afgången ledamot. Såsom förut är nämndt, kan platsen ej

lämpligen fyllas genom enkelt majoritetsval, när den afgångne blifvit

invald af minoriteten.

Då föreskrift meddelas om att alla röstsedlar intill valperiodens

slut bevarats af den myndighet, som mottagit dem, behöfver vid ledighet

ej heller nytt val anställas. I stället föreskrifves helt enkelt, att valförrättaren

anordnar ny rösträkning, som endast gäller de sedlar, hvilka

upptagit den afgångnes namn, och det blir den, som å dessa sedlar

näst efter de förut valde erhållit de flestas röster, som anses vald för

den återstående tiden. Härvid torde böra fogas ett förbehåll, att för

giltighet af sådant val fordras, att hans namn upptagits å mer än en

fjärdedel af röstsedlarna i fråga. 1 de med säkerhet ytterligt få fall,

där detta icke inträffat, finge såsom nödfallsutväg vanliga fyllnadsval

med enkel majoritet bibehållas. Denna nödfallsutväg torde endast då

behöfva anlitas, när en majoritet vore så stark, att den kunde besätta

alla tre platserna, och i så fall har ju denna majoritet tydlig rätt att

äfven fylla uppkomna ledigheter.

Sedan valkretsarna i de ojämförligt flesta fall upphöra att sammanfalla

med domstol sområdena, måste nya bestämmelser införas rörande

den myndighet, som skall tjänstgöra såsom slutlig valförrättare. Härtill

kunde möjligen Konungen förordna någon magistrat eller domhafvande

inom valkretsen, men detta kunde tänkas leda till svårigheter och särskildt

till misstag vid valprotokollens insändande. Enklast löses frågan,

om detta uppdrag anförtros åt länsstyrelsen i de kretsar, som bestå af

två eller flere kommuner. I stad, som ensam utgör en eller flere kretsar,

s. 245 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

245

finnes tydligen ingen anledning att taga detta uppdrag från magistraten.

Öfriga ändringar i § 16 riksdagsordningen påkallas närmast däraf,

att det föråldrade valsättet med elektorer anses helt och hållet böra

bortfalla och ersättas af ensamt omedelbara val.

För att ernå minsta rubbning i nuvarande grundlagstext hafva

bestämmelserna om själfva valsättet inrymts i § 17 riksdagsordningen.

Enligt föreliggande förslag äro dessa icke vidlyftigare, än att de lämpligen

kunna upptagas i grundlagen och icke i den särskilda vallag,

som kan varda stiftad. För dessa bestämmelser är i hufvudsak förut

redogjordt och endast löga att här tillägga. Hvarje röstsedel innehåller

tre namn, men vid rösternas sammanräkning skall hänsyn blott tagas

till de två främsta namnen å hvarje sedel, och de tre äro valde, som

därvid fått de flestes röster, såframt de nämligen hvar för sig erhållit

mer än en fjärdedel af de afgifna rösterna. Detta är den allmänna

regeln, och sedan följa de undantagsbestämmelser, som blifva oundgängliga,

när denna regel icke verkar korrekt. Dessa bestämmelser

förutsätta likväl icke nytt val i dylika fall, utan endast ny sammanräkning

af rösterna, hvilken med lätthet låter sig verkställas, då föreskrift

lämnas om röstsedlarnas bevarande å de ställen, där de blifvit uppsamlade.

Fn ytterligare förenkling vinnes om det stadgas, att samtliga

röstsedlar skola insändas till den slutliga valförrättaren, som äger

att ordna dem i flockar, så att hvarje flock omfattar alla sedlar, hvilka

lyda å samma personer, och sedan med ledning af det därvid upprättade

protokoll förrättar röstberäkningen. Härmed vinnes äfven, att

på samma gång angifves, hvem som vid uppkommen ledighet har att

träda i den ene eller andre valde riksdagsmannens ställe.

För det fall, att minst fem kandidater hafva uppnått mer än en

fjärdedel af de afgifna rösterna, har valförrättaren (Konungens befallningshafvande)

således att ofördröjligen anordna ny sammanräkning af

röstsedlarne, hvarvid hänsyn blott tages till det främsta namnet å hvarje

sedel. För det fall åter, att högst två kandidater öfverskrida den nämnda

röstgränsen, anordnas likaledes ny rösträkning, hvarvid alla tre namnen

på hvarje sedel komma i åtanke. I båda fallen afgöres valets utgång

genom enkel röstöfvervikt. I alla dessa fall fäller lotten utslaget mellan

lika röstetal, då sådant visar sig af nöden.

Senare hälften af § 17 handlar om röstlängderna och innehåller

allenast de närmaste konsekvenserna af den allmänna rösträttens införande.

Särskilda bestämmelser hafva därvid ansetts nödiga för tryggande

af röstlängdens giltighet vid valet, så att anmärkning mot densamma

icke må kunna efter valet kullkasta dess resultat.

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ändringarna i § 18 äro närmast af redaktionell natur, hufvudsakligen

föranledda dels genom uteslutande användning af det omedelbara

valsättet, dels genom uppdraget åt länsstyrelserna att i de flesta fall

slutligen handlägga valen.

I § 19 angående valbarhet har jag icke ansett mig böra föreslå

någon förändring.

Ändringarna i §§ 20 och 21 äro närmast af redaktionell natur.

I § 22 påkallas nödvändigtvis en ändring, då pröfning af valbesvär

icke längre kan uppdragas åt länsstyrelsen, sedan denna själf i de flesta

fall blifvit valförrättare. Liksom fallet är vid val till Första Kammaren,

synes intet hinder möta att göra högsta domstolen till enda instans

vid besvär öfver val till Andra Kammaren. Härigenom förkortas särskilt

den tid, inom hvilken slutlig visshet genom laga kraftvunnet

utslag uppnås rörande valets resultat.

I § 25 mom. 3, som bestämmer om valsedlarnas förvarande, har

i fråga om Andra Kammaren den ändring föreslagits, att förvaringstiden

utsträckes till valperiodens slut. Detta har skett med hänsyn till

behofvet att genom ny rösträkning fylla uppkommande ledigheter.

Härmed är redogjordt för de i denna motion föreslagna ändringar,

och några ord må tillfogas om öfriga ändringar, som kunna finnas vara

af nöden. Hit hör i främsta rummet en särskild vallag. Påkallas en

sådan efter införande af allmän rösträtt, kan den i alla fall blifva högst

betydligt enklare än den, som åtföljt de näst föregående, af regeringen

framlagda rösträttsförslagen, och närmast sysselsätta sig med upprättande

af i''östlängd och enskildheter vid själfva valen. Härmed synes

likväl utan olägenhet kunna tills vidare anstå.

En högeligen viktig fråga är, i hvilken utsträckning införandet af

allmän valrätt till Andra Kammaren i förening med proportionella val

äfven bör medföra ändrade grunder för valen till Första Kammaren.

Det vill synas, som om dylika ändringar då äfven vore af behofvet

påkallade. I främsta rummet tänker jag därvid på den röstgrund, efter

hvilken Första Kammaren ytterst tillsättes, eller den kommunala röstskalan

i stad och på land. Denna röstgrund synes mig hälst böra ändras

sålunda, att vid val af landstingsmannaelektorer å landet röstvärdet

beräknas icke direkt efter bevillning eller fyrktal med ett fast eller

rörligt röstmaximum, utan efter den uppåt utjämnade kvadratroten af

den bevillning eller det fyrktal, som är hvarje röstägande åsatt. Mot

en fyrk skulle då svara 1 röst, mot 100 fyrkar 10 röster, mot 10,000

fyrkar 100 röster o. s. v. Vidare borde proportionella val till Första

s. 247 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottet Utlåtande N:o 7. 247

Kammaren införas efter herr Nydals förslag vid nästlidne riksdag, således,

intill dess nödig erfarenhet kan vinnas, endast vid landstingens

val af kammarens ledamöter. Valperioden för Första Kammaren torde

lämpligen böra begränsas från nuvarande nio till sex år.

Själffallet är,, att en så genomgripande ändring af våra grundlagar

är af den maktpåliggande art, att en formulering af hithörande bestämmelser,

verkställd af enskild motionär, ingalunda kan anses slutgiltig.

1 ill ledning för konstitutionsutskottet, åt hvars benägna omvårdnad

mitt förslag anbefalles, har jag dock funnit mig böra föreslå en dylik

formulering.»

Till sitt i motionen n:o 153 framlagda förslag till valkretsindelning

har herr Svensson fogat följande anmärkningar:

»Med den här genomförda indelningen har det lyckats att inskränka

antalet af de domsagor, som behöft delas mellan två valkretsar, till 16

bland 121, under det 105 odelade tillfallit vederbörande valkrets. Endast

2 härad, nämligen Medelstads i Blekinge och Västra Göinge i Kristianstads

län, hafva behöft delas mellan två kretsar.

I motionen angifves största folkmängden i en valkrets till 89,919

och den minsta till 49,157. Men efter dess affattande har Riksdagen i

enlighet .med Kungl. Maj:ts förslag beslutit en omreglering af domsagorna

i Hälsingland, som nödvändiggör en omläggning af valkretsarna

i.Gäfleborgs läD, då den förut tänkta indelningen naturligen anslutit sig

till de gamla domsagorna och upptagit såsom en valkrets den gamla

norra Hälsinglands domsaga jämte Hudiksvalls stad med ett folkmängdstal

af tillhopa 49,157. Enligt ofvanstående indelning åter tillkommer

minsta folkmängden Gottlands läns valkrets med 53,171 innevånare,

medan största folkmängden finnes i Kronobergs läns första valkrets,

såsom nyss sades, med 89,919 innevånare. Mot eu riksdagsman svarar

alltså högst en befolkning af 29,973 och lägst 17,124.

Af de 78 kretsarna hafva 61 en folkmängd, som med högst en

sjättedel (11,241) afviker från riksmedeltalet, som vid 1904 års slut

var 67,446, medan 7 kretsar hafva lägre och 10 kretsar högre folkmängd.

Den kretsindelning, som här uppgjorts med ledning af § 13 mom. 5

t den af mig föreslagna ändrade lydelsen af riksdagsordningen, kan i

Stockholms stad, Jönköpings, Kronobergs, Gottlands, Hallands, Ålfsborgs,

Örebro, Gäfleborgs och Norrbottens län alldeles icke ändras. Detsamma

är äfven fallet med Stockholms läns första, Södermanlands läns första,

s. 248 Kontrollera mot PDF

248 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Kalmar läns första, Malmöhus läns andra, tredje och sjätte, Skaraborgs

läns första och andra och Västernorrlands läns fjärde valkrets. Säkraste

möjliga garanti är således här vunnen mot godtycke vid indelningen.

I några få fall, nämligen vid Kalmar läns tredje, Gäfleborgs läns tredje

och Västernorrlands läns andra valkrets, har detta mal icke kunnat

uppnås utan att mindre lämpliga valkretsar måst bildas, men denna

olägenhet är mindre än om spelrum lämnas öppet för mannamån och

kan afhjälpas genom en aldrig så ringa förmåga af anpassning hos

valmännen.

I Stockholms stad sluter sig kretsindelningen helt och hållet till

den nu gällande, med den enda ändring, som bestämdt kan väntas

komma att företagas, vid den i höst förestående omläggningen af valkretsarna,

i det Kungsholmens östra och mellersta rotar då med all

säkerhet komma att förläggas till andra kretsar.. De uppgifter å de

territoriella församlingarnas folkmängd, med ledning af hvilka folkmängden

inom de särskilda valkretsarna beräknats, äro hämtade ur

Kungl. Maj:ts rösträttsproposition sid. 14, men deras summa understiger

med 18 det folkmängdstal, som för Stockholms stad angifvits af statistiska

centralbyrån i dess preliminära uppgifter om folkmängden vid 1904

års slut.

I Stockholms län har Södra Koslags domsaga måst delas, så att

hufvuddelen tillhör andra valkretsen, men Värmdö tingslag den tredje,

dit äfven Vaxholms stad blifvit förd. Denna indelning kan ändras i så

måtto, att antingen äfven Åkers tingslag eller, i stället för båda, Danderyds

tingslag eller ock Färentuna härad öfverföres till tredje kretsen,

under det i annat fall Vaxholms stad eventuellt förflyttas till andra

kretsen.

I Uppsala län kunde äfven Vaksala härad förläggas till andra

kretsen, medan å andra sidan antingen Bälinge eller ock Rasbo härad

kunde förflyttas till första kretsen.

I Södermanlands län är iakttaget, att Fors socken, som jämte

Klosters socken med snaraste kommer att uppgå i Eskilstuna stad,

blifvit afskild från Väster Rekarne härad och sålunda icke förlagts till

andra, utan till tredje kretsen. Inom detta län kunde i stället för

Väster Rekarne härad till andra kretsen förläggas Åkers och Selebo

härad med städerna Strängnäs och Mariefred.

I Östergötlands län kan ingen annan ändring ske, än att Söderköpings

stad öfverföres från första till andra och Skeninge stad från

fjärde till tredje kretsen.

s. 249 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

249

I Kalmar län kan blott den ändring ske, att Kalmar stad förlägges

från tredje till andra kretsen.

I Blekinge län där det undantagsvis blifvit nödvändigt att bryta

häradsindelningen för att erhålla valkretsar, som stanna inom de angifna

folkm ängd sgränserna, blifva naturligen flera kombinationer t änkbara,

då en eller annan socken kunde flyttas öfver från den ena valkretsen

till den andra. För att äfven här till ett minimum inskränka möjligheten

af godtycke, har jag följt indelningen i länsmansdistrikt.

I Kristianstads län gäller angående delningen af västra Göinge

härad detsamma, som vid Blekinge län är anmärkt. Kristianstads stad

kunde möjligen flyttas från andra till tredje kretsen.

I Malmöhus län kunna första, fjärde och femte kretsarna äfven

ordnas på följande sätt. Första kretsen: Oxie och Skytts domsaga,

Yemmenhögs härad samt Trelleborgs, Skanör och Falsterbo städer,

fjärde kretsen: Torna och Bara domsaga med Lunds stad — och femte

kretsen: Färs och Frosta domsagor, Ljunits och Herrestads härad med

Ystads stad.

I Göteborgs och Bohus län kan Stångenäs härad med Lysekils stad

öfverföras från andra till tredje kretsen, om Tunge och Sörbygdens

härad öfverföres från tredje till andra kretsen; äfven kan Marstrands

stad föras från första till andra kretsen. Inom Göteborgs stad kan

likaledes ett utbyte tänkas mellan Haga församling å den ena och Lundby

församling å den andra sidan. Folkmängdsuppgifterna för Göteborgs

territoriella församlingar äro hämtade ur Kungl. Maj:ts rösträttsproposition

sid. 14 där dock deras slutsumma med 1,113 understiger den af

statistiska centralbyrån preliminärt uppgifna folkmängden för Göteborgs

stad vid 1904 års slut.

I Skaraborgs län kunde den ändring tänkas, att Barne och Laske

härad förlädes från tredje till fjärde, men Finna och Kinnefjärdings

härad från fjärde till tredje kretsen.

I Värmlands län är en annan fördelning af valkretsarne tänkbar

Första kretsen kommer att omfatta Karlstads, Kils, Väse, Visnums och

Olme härad, Karlstads och Kristinehamns städer — andra kretsen Södersysslets

och Nordmarks domsagor samt Grenna härad — tredje kretsen

Jösse och Fryksdals härads domsagor, och fjärde kretsen Ålfdals och

Nyeds domsaga, Fernebo härad och Filipstads stad.

I Västmanlands län kunna de två valkretsarna äfven ordnas sålunda,

och första kretsen omfattar södra och östra domsagorna, Västerås

och Sala städer — och andra kretsen västra och norra domsagorna,

Arboga och Köpings städer.

Bill. till Biksd. Prot. 7906. 3 Sami. 7 Käft.

32

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Herrar friherre

Adelswärds

och

Hammarskjölds

motivering.

Rösträtts
reformens
ändamål.

I Kopparbergs län är en annan indelning möjlig, så att första

kretsen omfattar Falu domsaga, Gagnefs och Leksands tingslag samt

Fakt stad — andra kretsen Hedemora och Västerbergslags domsagor,

Hedemora och Säters städer — och tredje kretsen Ofvan-Siljans samt

Nås och Malungs domsagor jämte Rättviks tingslag.

I Västernorrlands län kan Gudmundrå tingslag fattas från andra

till tredje kretsen, om antingen Indals eller Njurunda tingslag flyttas

från första till andra kretsen.

I Jämtlands län kunna norra och östra domsagorna bilda den ena

valkretsen, Södra domsagan och Härjeådalens domsaga med Östersunds

stad den andra.

I Västerbottens län kunna kretsarna äfven fördelas så, att första

kretsen omfattar Södra och Mellersta domsagorna samt Umeå stad, och

andra kretsen Norra och Västra domsagorna samt Skellefteå stad.

Med undantag för Malmöhus, Värmlands, Västmanlands och Kopparbergs

län, där båda de framställda alternativen torde finnas ungefär

lika goda, kunna dock de i dessa anmärkningar antydda förändringar

näppeligen tillrådas, men hafva likväl här upptagits för att anvisa de

gränser, inom h vilka vederbörande hafva att röra sig vid rikets indelning

i valkretsar.»

Herrar friherre Adelswärd och Hammarskjöld hafva i sin ofvan

omförmälda motion n:o 149 anfört följande:

»Redan i trontalet och sedermera med än större skärpa i Kungl.

Maj:ts nådiga proposition om ändringar af nu gällande bestämmelser

för valrätt till Riksdagens Andra Kammare framhålles nödvändigheten

af en snar lösning af den s. k. rösträttsfrågan. Ingen lärer heller vilja

bestrida, att denna synpunkt är riktig, men å andra sidan får icke

förbises, att om dess snara lösning sker på bekostnad af dess goda och

varaktiga lösning, så blir tidsvinsten endast skenbar och i verkligheten

värdelös.

Kungl. Maj:ts proposition innebär visserligen ett tillmötesgående

af det omedelbara krafvet på allmän rösträtt, men man söker i densamma

förgäfves någon tanke på reformens konsekvenser för framtiden,

hvilket dock borde utgöra den viktigaste synpunkten vid hvarje stor

politisk reform.

Afsikten med en rösträtt sreform måste — utom att tillmötesgå

berättigade kraf af de nu från rösträtt uteslutna medborgarne — vara

icke att befordra ett ensidigt partiintresse, utan att åstadkomma rättvisa

och att med rösträttsförändringen såsom ett medel erhålla en re
-

s. 251 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

251

presentation, likskraftigare och bättre representerande alla intressen i

staten än den nuvarande, med förmåga att lyckligt genomföra det stora

och för samhällets lugna utveckling oundgängliga lagstiftningsarbete,

som för hvarje dag, som går, med allt större fog kräfves. Ur denna

synpunkt är Kungl. Maj:ts förslag uppenbarligen icke tillfredsställande.

Det ersätter ett befintligt missförhållande med ett nytt sådant, det gör

Andra Kammaren till en ensidig partirepresentation, det försvårar i

stället för underlättar samarbetet mellan kamrarne, det försvagar i

stället för stärker Riksdagen betraktad såsom en organisk enhet, hvilken

måste såsom sådan kunna funktionera.

Med den erfarenhet, som redan nu vunnits, om svårigheterna att

åstadkomma ett tillfredsställande samarbete mellan kamrarne kan med

visshet förutses, att riksdagsarbetet efter en sådan reform än mer än

förut kommer att lida af onaturliga kompromisser till oöfverskådlig

skada för eu sund utveckling och ett praktiskt reformarbete.

Kungl. Maj:ts förslag innebär icke ett afslutadt helt; det skall

knappast hinna tillämpas, förr än ett nästa steg skall och måste tagas

i riktning mot en författningsändring, och öppet eller på omvägar komma

kraftiga ansträngningar att göras för att undergräfva Första Kammarens

nuvarande grundlagsenliga befogenhet och ställning inom Riksdagen.

Att finna, hvilka vapen som i denna kamp komma att användas, är

icke svårt, och ingen kan heller gärna hysa tvekan, om hvilken som

slutligen går segrande ur den striden, om den också kommer att räcka

i åratal. Det blir en bitter samhällskamp och en stor olycka för vårt

politiska lif och för vårt lands sunda utveckling. Minst af allt kan en

lösning, som ställer dylikt i utsikt, kallas för en ''ärlig rösträttsform’,

och utan all jämförelse att föredraga måste väl det vara att taga steget

fullt ut och samtidigt med införandet af allmän rösträtt förskaffa landet

en äfven i andra afseenden ändamålsenlig, på rättfärdighetens grund

byggd lifskraftig författning. Det är icke för djärft att antaga, att

Första Kammaren med de erfarenheter, den förut på andra områden

skördat af ''status quopolitikens’ faror, skall kunna besluta sig för att

i detta hänseende energiskt sluta sig till Andra Kammarens uppriktiga

framstegsvänner. Det vore icke allenast fördelaktigast för samhället i

sin helhet utan äfven för Första Kammaren själf, om den bidroge till

genomförandet af reformer, som ändock komma att framtvingas under

år af stillastående i lagstiftningsarbetet, af strid och bitterhet och

genom så dåliga medel som anslagsvägran och våldsamma ändringar

i skatteväsendet m. m., hvartill möjligheter i de gemensamma voteringarne

gifvas.

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Förslagets

hufvud
ändamål.

Nuvarande

författningen.

Tvåleammaroch

enkammar

systemet.

Hufvudändamålet med det i denna motion framställda förslaget

är att söka i samband med allmänna rösträttens införande få sådana

ändringar i riksdagsordningen vidtagna, hvarigenom ofvan omnämnda

missförhållanden förekommas, att söka åstadkomma något bättre och

fullständigare i stället för det i flera hänseenden mindre tillfredsställande

och ofullständiga, som i Kungl. Maj:ts proposition erbjudes. Det torde

få anses så mycket mera berättigadt att göra ett sådant försök, sedan

den socialdemokratiska gruppen inom Andra Kammaren ingifvit en särskild

rösträttsmotion, hvilket gifvit vid handen, att icke heller från

detta håll Kungl. Maj:ts förslag anses tillfredsställande, och att sålunda

den af Kungl. Maj:t inslagna vägen att lösa rösträttsfrågan, som redan

förut saknat stöd i någon allmännare mening i Första Kammaren, icke

heller kan påräkna erforderlig anslutning i Andra Kammaren annat än

under kompromissens form.

Såsom ett önskemål har vid förslagets uppgörande iakttagits, att

de ändringar, som vidtagas, i möjligaste mån ansluta sig till och få

utgöra en utveckling af nu bestående förhållanden och — i hvad beträffar

Andra Kammaren — att redan utarbetade, föreliggande förslag

i tillämpliga delar användas.

En af grunderna för 1866 års representationsform, tvåkammarsystemet,

hvarigenom riksdagen uppdelats i tvenne sinsemellan lika

berättigade organ, är i två hänseenden väsentligen inskränkt, nämligen

beträffande de gemensamma utskotten och de gemensamma voteringarne

i bevillnings- och anslagsfrågor.

I* sistnämnda fall kan Riksdagen sägas funktionera såsom en enkammarrepresentation,

hvilket ock är händelsen i förstnämnda fallet

med den inskränkning, som ligger däruti, att den af färre ledamöter

bestående Första Kammaren tillsätter samma antal utskottsplatser som

den Andra Kammaren och sålunda i detta fall tillerkänts ett relativt

till ledamotsantalet större inflytande. Beträffande alla andra frågor,

således i alla lagstiftningsfrågor, vid hvilkas afgörande kamrarne hafva

ömsesidig absolut vetorätt, måste däremot tvåkammarsystemet betraktas

såsom till sina yttersta konsekvenser genomfördt.

Svenska folket kan rent af sägas i lagstiftningsfrågor företrädt

af två representationer, utrustade med lika makt och myndighet —

båda, fast efter olika grunder, folkvalda — och följden af detta förhållande

kan lätt blifva, att lagstiftningsarbetet inom vissa områden,

praktiskt sedt, afstannar eller resulterar uti mer eller mindre otillfredsställande

kompromisser, framtvingade af med hufvudfrågan icke sammanhängande

förhållanden, som den ena eller andra kammaren betjänar

sig af för aft utöfva tryck på den andra.

s. 253 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

253

Att detta icke har i någon oroväckande grad inträffat, måste bero

på kamrarnes hittillsvarande sammansättning, i det att uppdelningen

uti strängt begränsade politiska partier icke i afsevärd utsträckning

förekommit. De intressemotsatser, som förefunnits, hafva företrädesvis

haft afseende på ekonomiska förhållanden och endast i ringa grad på

rent sociala och politiska och hafva dessutom varit tämligen likformigt

företrädda inom båda kamrarne.

Underkastar man emellertid kamrarnes karaktär, från representationsförändringens

genomförande tills nu, en granskning, skall

man icke undgå att finna, hvilken afsevärd förändring i desammas sammansättning

så småningom försiggått. Det är också lätt förklarligt,

huru detta måst äga rum.

Andra Kammarens valmän hafva genom penningvärdets successiva

sjunkande icke allenast blifvit flera till antalet, utan så småningom

upptagit i sig ett alldeles nytt element — industriarbetarnes klass —

som särskild! i städerna, men äfveu i allt flera landtvalkretsar, kommit

att utöfva ett afgörande inflytande på valens utgång och reducerat

antalet af de med Första Kammarens majoritetsparti i mångt och

mycket liktänkande, förut förhärskande mindre jordbrukets representanter.

Genom våldsam agitation och genom den gynnsamma jordmån,

som ett på verkliga och förmenta grunder alstradt missnöje hos arbetare

beredt socialismen — har denna gjort kolossala landvinningar,

hvarigenom det socialistiska partiet blifvit efter kort tid rikligt representerad!

i kammaren. Det liberala partiets svaghet nödgar detta,

ehuru uppblandadt med moderata element, att förena sig med socialisterna.

Andra Kammaren kan med hänsyn till den sålunda uppkommande

majoriteten, politiskt sedt, karaktäriseras, såsom liberal-radikal.

Den första Första Kammaren upptog i sig från den gamla ståndsrepresentationen

ett flertal personligheter med åsikter och uppfattning

öfverensstämmande med den i bästa mening upplysta frisinthet, som

karaktäriserade midten af förra århundradet. De voro till sin politiska

ställning ofta hvad som nu skulle benämnas Vildar’, och någon egentlig

partibildning förekom knappast. Först genom de uppridande tullstriderna

uppstod en verklig skarpt afgränsad partibildning med ty åtföljande

partidisciplin, och fosterlandets framtida väl anse det härskande

partiets ledande viljor bero framför allt af ett långt drifvet tullskydd

samt försvarets stärkande, äfven med de största uppoffringar. Det

liberala fintelligenspartiet’ har smält ihop till en så obetydlig grupp,

att denna vid omröstningarne föga betyder. Kammarens generella

skaplynne torde kunna betecknas såsom starkt konservativt.

Riksdagens

förändrade

samman
sättning.

Andra

Kammarens

karaktär.

Första

Kammarens

karaktär.

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Inverkan af

Kungl. Maj:ts

rösträttsförslag.

Andra

Kammarens

blifvande

majoritet.

Spänningen

mellan

kamra/rne.

Förändring

af ena kammaren

nödvändiggör

vissa ändringar

i öjrigt.

Grundsats 1.

Så är ställningen nu. Huru kan den väntas blifva, om Kungl.

Maj:ts rösträttsförslag genomföres?

Valmanskåren kommer att ökas med ett antal, motsvarande ungefär

två gånger det nuvarande, och de nytillkomna två tredjedelarna

utgöras af de medborgare, hvilkas förmögenhetsförhållanden förhindrat

dem att enligt nu gällande rösträttsbestämmelser utöfva rösträtt d. v. s.

de socialt och ekonomiskt lägst stående samhällsklasserna eller med

andra ord till allra största delen — kroppsarbetarne. Det vore för

mycket begärdt af dessa nya väljare, att de icke skulle — äfven i

bästa afsikt att befordra statens och det allmännas bästa — komma

att vid utöfvandet af sin nyförvärfvade rösträtt oafsiktligt påverkas af

sträfvan att framför allt befordra sina egna klassintressen.

Till antalet utgöra dessa nytillkommande valmän, jämte de förutvarande

tillhörande samma klass, en så öfverväldigande majoritet, att

de gamla valmännen få hart när intet att säga — man har t. o. m.

beräknat, att dessa senare skulle kunna bibehålla röstöfvervikt endast

i två af landets 230 valkretsar! Den på detta sätt tillkomna Andra

Kammaren skulle till en öfvervägande del komma att utgöras af representanter

för det radikala arbetarpartiet och socialisterna vid sidan af

en obetydlig grunp konservativa. De moderata och liberala elementen

komme inom kort att praktiskt sedt försvinna ur kammaren — erfarenheten

af majoritetsval pekar så tydligt åt detta håll, att en sådan

profetia svårligen kan jäfvas.

Alltså, genom införande af allmän rösträtt till Andra Kammaren

med tillämpning af majoritetsvalprincipen kommer den redan nu mycket

utpräglade intressemotsättningen hos de respektive kamrarnes rådande

majoritetspartier att ytterligare skärpas, svårigheten att uppnå eniga

beslut att ökas och lagstiftningsarbetet att i hög grad försvåras.

En väsentlig ändring af endast endera af representationens organ,

en reformering, medförande en genomgripande rubbning i blott den

ena kammarens karaktär kan icke löretagas utan risk att förrycka möjligheterna

för Riksdagen i dess helhet att tillfredsställande funktionera.

Äfven den bästa rösträttsreform blir på så sätt genomförd snarare till

skada än till gagn. För litet torde denna sida af saken hittills hafva

beaktats, och man torde tryggt kunna fastslå den grundtanken,

att en reform, medförande en väsentlig ändring af den ena

kammaren, icke lör företagas, om icke vederlörlig hänsyn tages till

att en sådan reform, som däraf kan betingas, vidtages jämväl i

afseende å medkammaren och att i sammanhang härmed nödig

förändring beträffande kamrarnes inbördes befogenhet och gemensamhetsarbete

åstadkommes.

s. 255 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7. 255

Denna grundsats betingar, att frågan om införandet af allmän

rösträtt till Andra Kammaren icke, såsom hittills föreslagits, behandlas

isoleradt såsom en angelägenhet inverkande endast på denna kammare,

Titan, om med dess lösning något för framtiden bestående och af verkligt

värde skall vinnas, måste den gifvas en större omfattning och såsom

en ovillkorlig följd medföra vissa andra förändringar af hela representationen.

Frågan kan sålunda anses sönderfalla i tre särskilda sinsemellan

sammanhängande frågor, nämligen: förändringar af Första och Andra

Kammaren hvar för sig samt förändringar i kamrarnes inbördes förhållande.

__ Af gemensam betydelse för alla tre frågorna är att finna det

valsätt, som i möjligaste man förhindrar en ensidig sammansättning och

sådant partivälde, som icke är påkalladt af inom folket verkligen förefintliga

förhärskande åsikter.

Att det hittills allmänt använda från äldre tider nedärfda valsättet

icke är eller kan vara rättvist, detta förnekas af ingen. Endast vanans

makt öfver tanken kan förklara, att civiliserade folk alltjämt nöja sig

med en valmetod, som, fullt objektivt betraktad, måste förefalla hvar

och en absurd, då man betänker, att alltid en del stundom ända till

hälften af väljarne förmenas allt inflytande på valets utgång och sålunda

faktiskt blifva orepresenterade. Huru obestridda detta valsätts

brister än äro, äro tankarne dock så mycket mer delade, om hvad som

bör sättas i detsammas ställe. Klassval under olika former kunna tänkas

och hafva föreslagits, men de lida alltid af den svagheten, att på sådan

grund åstadkomna valkorporationer icke äro stabila och att några bestämda

klasskillnader i de moderna samhällena icke finnas och, man

kan tillägga det, icke böra finnas. Fastmer bör utvecklingen gå i riktning

att utjämna klasskillnaderna, och valkorporationen bör vara hela

folket med ett stort statsintresse dominerande de små klassintressena.

Men äfven om sättet, hur det stora gemensamma statsintresset bäst

bör tillgodoses, förblifva, alltid åsikterna delade, och det är dessa olika

åsikter, som i en verklig folkrepresentation böra vara förhållandevis

riktigt företrädda. Bäst tillgodose^ har detta villkor obestridligen blifvit

genom den så kallade proportionella valmetoden, redan nu sedan åratal

tillbaka med fördel tillämpad i mer och mindre lyckade former för

många slag af representantval. Men dessvärre har proportionalismens

idé hos. oss blifvit impopulär! De i grunden konservativa svenskarne

r.7g''ga tillbaka för att införa nyheter; äfven den bästa idé har föga utsikt

att slå igenom, om man icke kan hänvisa till dess tillämpning i

åratal af andra folk. Långt efter alla västerländska folk stå vi nu

Rösträttsfrågans

omfattning.

Valsätt.

Proportionella

val.

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Invändningar

mot och skal

för pr oportionalismen.

ändtligen inför allmänna rösträttens tillämpande äfven hos oss, och då

tvekar man att taga steget fullt ut och förbinda denna reform med införandet

af ett rättfärdigt valsätt. Och märkligast af allt, de som

främst häfda denna uppfattning äro de, som älska att kalla sig liberaler,

som på sin fana föra praktiska reformer och nationell samling! En liberalism,

som i detta afseende endast har namnet kvar, men glömt det

ordets innebörd, nämligen rättvisa och likhet åt alla och kamp mot allt

förtryck, från hvilket håll och från hvilket parti det än månde komma.

Mycket har skrifvits för och emot proportionalismen, och de motsatta

åsikterna äro allom bekanta, men likväl torde icke kunna undgås

att i detta sammanhang i korthet bemöta några af de förnämsta invändningarne

emot proportionella val.

Det påstås, att med denna nya valmetod ändock icke rättvisa

vinnes, och att den i praktiken icke verkar såsom i teorien beräknas.

En framstående matematiker har gjort sig mycken möda att framdraga

alla de fall, där så kan inträffa, och att matematiskt bevisa detta. Han

kan dock icke bevisa, huru ofta sådana fel verkligen komme att uppstå,

eller ens om de kunna tänkas inträffa så ofta, att de väsentligt komme

att inverka på valens utgång i stort sedt. Det är all sannolikhet för

att så icke blefve fallet. Gärna må medgifvas, att den nya metoden

icke är felfri, men man kan i allmänhet icke begära, att samhällsinstitutioner

skola kunna funktionera med matematisk noggrannhet, eller

att samhällsreformer skola kunna lösas såsom matematiska problem. Det

gäller för öfrigt icke för sj^stemets motståndare att bevisa detta, som

ingen har bestrida de måste kunna visa, att systemet är sämre, eller

åtminstone att det icke är bättre än det nuvarande, först då finnes skäl

att bibehålla detta. Men en sådan bevisning måste ligga inom det

omöjligas område, ty om det också villigt erkännes, att den proportionella

valmetoden stundom kan komma att lämna i något afseende oriktiga resultat,

så är däremot majoritetsvalet alltid felaktigt, i det att vid hvarje val

ett visst, stundom ända till hälften uppgående antal röster måste blifva värdelösa.

Att intresset för det politiska lifvet måste af ett sådant missförhållande

slappas, och att bitterhet skall födas hos alla dem, som på förhand

veta, att de sakna allt inflytande, är så uppenbart, att det knappast

behöfver påpekas, liksom att det måste menligt inverka på den politiska

moralen hos riksdagsmännen, hvilka såsom kandidater utsättas för en

för mångas karaktär allt för svår frestelse att dagtinga med sina åsikter

för att blifva vissa valmän till behag. Att kunna motverka dessa missförhållanden

är en af proportionella valsättets största förtjänster.

s. 257 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

257

Vidare säges, att valsättet är inkrångladt och svårfattligt. Detta

är beträffande själfva rösträttens utöfvande icke sant — den där icke

har förmåga eller intresse nog att sätta sig in i, hvad härför erfordras,

han är icke värd sin rösträtt. Att icke alla kunna förstå de matematiska

grunder, efter hvilket systemet är uppgjordt, är oväsentligt. Alla

förstå icke t. ex. grunderna för beskattningsväsendets olika former och

likväl betviflar ingen af den anledningen sin debetsedels riktighet eller

söker däruti ett skäl att undandraga sig sin skatteplikt.

Det'' torde i detta sammanhang böra framhållas, att den allsidiga

kritik, som den kungl. kommitténs för proportionellt valsätt förslag

varit föremål för, och den lifliga diskussion, det gifvit anledning till,

äfvensom de senaste årens erfarenheter från utlandet, gifvit uppslagtill

förbättringar, hvilka lämna full förvissning om, att en lättfattlig

och enkel metod kan åstadkommas, isynnerhet om någon eftergift medgifves

på den matematiska noggrannheten till förmån för den praktiska

tillämpningen.

De stora valkretsarne, svårigheten med valmötena och kostnaderna

för valagitationen äro olägenheter, som minskas, ja, upphäfvas

genom tillvaron af lätta kommunikationer och pressen; att dylikt

framhålles såsom olägenheter, smakar väl mycket af de obotfärdigas

förhinder. Redan under nuvarande förhållanden torde i flertalet fall

valmännens personliga bekantskap med kandidaterna icke vara att

räkna med — det är pressen och valagitationen, som göra dem kända,

och förhållandena i detta hänseende blifva i hvarje fall oförändrade.

En dålig tröst vilja anliängarne till Kungl. Maj:ts förslag gifva i

det af dem påstådda förhållandet, att olika åsikter skulle komma att blifva

i ungefär samma förhållande representerade i kammaren, bildad genom

majoritetsval som genom proportionella val. Den ena åsikten blefve

representerad i en valkrets, den andra i en annan, lika godt hvad valmännen

i hvarje särskild krets önskade, minoriteten på ett ställe finge

nöja sig med majoritetens val på ett annat. Men om verkligen samma

resultat uppnås på båda sätten, hvilket lärer på goda grunder kunna

betviflas, så kan det näppeligen råda tvekan om, att det rättvisaste

och i principen riktigaste är att föredraga, och detta förhållande blefve

alltså ett skäl för, icke emot proportionalismen.

Man har velat misstänkliggöra proportionalismen såsom endast utgörande

en förhatlig garanti mot en verklig effektiv rösträttsreform.

Afser man med en sådan att åstadkomma en partirepresentation och

icke en verklig folkrepresentation, endast då är anmärkningen grundad,

Bill. till Riksd. Prof. 1906. 3 Sami. 7 Höft. 33

Proportionsval

icke hufvudsakligen

en

“garantiu.

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Proportionella

val till

Första Kammaren.

Opportunitets
invändning.

Grundsats 2.

BösträttsreJormens

framtida

bestånd.

Detaljförslag.

ty denna princip innebär verkligen en garanti — den enda berättigade

— nämligen för rättfärdighet och mot partiförtryck.

Slutligen säges: äro proportionella val rättvisa och ändamålsenliga

till Andra Kammaren, så äro de det ock till den Första. — Detta är

obestridligen en riktig invändning, och därför bör också denna valmetod

införas jämväl vid val till Första Kammaren och i sammanhang

därmed äfven vid utskottsvalen inom Riksdagen.

Men icke ens denna verkligen befogade invändning torde vara den

väsentligaste. Så som vinden för tillfället blåser ’går det icke’! —

Det är för många det verkliga skälet. Detta är emellertid icke något

sakskäl och redan af denna anledning dåligt och förkastligt; det skulle

därtill falla af sig själft, om blott alla de, som af detta s. k. skäl påverkats

att dagtinga med sin öfvertygelse, följde denna i stället för

opinionens bedrägliga tryck och följaktligen sade ’det skall gå’.

Efter de sista nyvalen till Andra Kammaren har ofta framhållits,

hurusom dessa skulle hafva gifvit ett otvetydigt vittnesbörd om, att

folkets flertal vore emot proportionella val. Någon statistik, hvarmed

ett sådant påstående kunde bevisas, föreligger icke och, äfven om så

vore händelsen, förlorade ett sådant bevis all betydelse, då det icke

längre är fråga om proportionella val till blott Andra Kammaren —

hvilket utgjorde förutsättningen vid förenämnda val — utan det enligt

nu föreliggande förslag gäller en fråga af betydligt större räckvidd.

Man torde alltså såsom en andra grundsats för reformen kunna

anteckna:

att proportionellt valsätt bär införas för alla val till Riksdagen och

vid utskottsval inom densamma.

För att en rösträttsreform skall kunna få framtida bestånd och

resultera i en arbetsduglig lagstiftande församling, kan den under för

handenvarande förhållanden svårligen tänkas genomförd annat än i

hufvudsak i det sammanhang och efter de grunder, som här ofvan

angifvits. —

Utgående från att nu uttalade grundsatser äro riktiga, återstår

att behandla de detaljbestämmelser, som med tillämpning af desamma

erfordras för de särskilda frågornas slutliga lösning.

s. 259 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

259

Andra Kammaren.

Till grund för denna kammares omorganisation läggas, beträffande

Rösträtten och Valkarheten, bestämmelserna i Kungl. Majrts nådiga

proposition till Riksdagen af den 21 febr. 1906;

Valsättet och hvad därmed sammanhänger, bestämmelserna i Kungl.

Maj:ts proposition till Riksdagen af den 27 januari 1905, dock med det

tillägg i afseende på valkretsindelningen, att län med stort ytinnehåll

må kunna delas i flera valkretsar med bibehållande af den begränsning,

att minst tre riksdagsman skola väljas i hvarje valkrets och med de

förenklingar af det proportionella valsättet, hvartill en förnyad utredning

kan gifva anledning, och som fastställas genom särskild af Konung

och Riksdag antagen vallag.

Utan afgifvande af något detaljeradt förslag till valkretsindelning

hänvisas till det förslag, som finnes intaget i den af herr Emil Svensén

atgifna reservationen till 1902 års rösträttskommittés betänkande såsom

i hufvudsak antagligt.

Första Kammaren.

Vid reformeringen af denna kammare måste vederbörlig hänsyn

tagas till att den icke förlorar sin karaktär af ett öfverhus, utan bibehåller

sin uppgift att förhindra förhastade beslut och allt för häftiga

omkastningar och systemskiften, hvilka kunde menligt inverka på samhällets

lugna och planmässiga utveckling och framåtskridande. Hufvudvillkoren

för att åt öfverhuset i eu tvåkammarrepresentation bibehålla

förmågan att i tillräcklig utsträckning utöfva ett sådant inflytande torde

kunna sammanfattas på följande sätt:

a) längre mandat än för den Andra Kammaren,

b) kontinuitet, så att endast en del, icke hela kammaren, omväljes

samtidigt,

c) inga arfvoden, äfvensom rätt till afsägelse,

d) högre ålder- och förmögenhetscensus för valbarhet,

e) viss förmögenhetscensus för rösträtt.

Några förändringar af med hänsyn till ofvannämnda grundvillkor

nu gällande bestämmelser erfordras icke, annat än i den mån sådana

blifva en nödvändig följd af införandet af proportionella val, hvilka

återigen måste införas för att få en rättvis tillämpning inom hela Riksdagen

af denna princip och för att äfven inom denna kammare

Minsta möj£

liga förändringar.

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Mandattid

och valkretsar.

Alternativ

motverka, att något visst parti får en förhållandevis för stor maktöfvervikt.

Den nuvarande mandattiden, 9 år, torde kunna betecknas såsom

synnerligen lång, och en förkortning af densamma skulle säkerligen

icke verka ofördelaktigt på kammarens sammansättning och blir nödvändig

genom införandet af proportionellt valsätt, hvilket icke tillstädj er

fyllnadsval, såsom nu sker. Enligt Sveriges officiella statistik (valstatistik

XV 1900—1902) uppnår på grund af dödsfall och frivillig

afgång medellängden af ett mandats varaktighet icke på långt när den

normerade tiden af 9 år, utan är för tiden 1866—1894 (tre nioårsperioder)

i medeltal 6,5 år.

Då valet enligt proportionell valmetod icke mer än en gång för

hvarje period och valkrets kan äga rum, och då alla valkretsens platser

på en gång besättas, måste man, i stället för genom enstaka fyllnadsval,

försäkra sig mot luckor, uppkomna genom riksdagsmäns afgång under

valperioden, på samma sätt, som enligt Kungl. Maj:ts förslag till proportionella

val till Andra Kammaren skulle äga rum. Oaktadt alltså

ställföreträdare finnas, torde icke mandaten böra sättas längre än

till 6 år.

Landets valkretsar indelas i sex distrikt. Denna indelning sker

så, att så nära som möjligt samma antal riksdagsmän kommer på hvarje

distrikt. Val förrättas hvarje år inom ett distrikt, så att nyval för

omkring en sjättedel af kammaren sålunda årligen äger rum.

Reglering af hvarje valkrets tillkommande antal riksdagsmän företages

hvart tolfte år af Kungl. Majd, och i särskild vallag intagas bestämmelser

om, huru förfaras skall, då ökning eller minskning i folkmängden

eller tillkommande ny valkrets föranleder förändring i förutvarande

antal riksdagsmän för någon valkrets.

För tillämpandet af den proportionella valmetoden till Första

Kammaren kunna två olika vägar väljas. Antingen kan med bibehållande

af de nuvarande valkorporationerna — landstingen och stadsfullmäktige

— den proportionella valmetoden vid riksdagsmannaval af

dessa användas eller ock kan principen utsträckas längre, ända till

urvälj arne.

Emot det första alternativet kan icke utan skäl invändas, att valmetodens

principer på så sätt tillämpade icke komma till sin fulla rätt,

och att de demokratiska intressena med en sådan proportionell valmetod

till Första Kammaren måhända icke skulle anse sig uti proportionellt

valsätt till båda kamrarne få ersättning nog för uppgifvande af de af

dem påyrkade majoritetsvalen till den andra.

s. 261 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

261

En sådan inskränkning af den proportionella valmetoden till Första

Kammaren medför emellertid vida öfvervägande fördelar, nämligen:

att tillämpningen blir enkel,

att valet är byggdt på en förut befintlig grund med

bibehållande af nuvarande institutioner, vid hvilka de flesta

vilja fasthålla,

att den möjliggör kammarens bildande af de samhällselement,

ur hvilka ett öfverhus bör utgå, och hvilka icke annat

än undantagsvis kunna påräkna platser i Ändra Kammaren.

En så begränsad tillämpning af proportionellt valsätt till Första

Kammaren samtidigt med ett mera fullständigt genomförande af detsamma

till Andra Kammaren icke allenast berättigar till utan påfordrar,

att olikheten i detta hänseende på något sätt utjämnas, hvilket här

nedan föreslås i form af förändringar i kamrarnes ömsesidiga befogenhet

och inbördes förhållande, förändringar, som därjämte hafva det goda

med sig att underlätta samarbetet mellan kamrarne.

För att valet skall kunna ske proportionellt, fordras en sådan

valkretsindelning, att ett visst minimiantal riksdagsmän väljas i hvarje

valkrets. Om detta minimital sättes till tre, hvilket torde vara det

minsta möjliga — komma alla de nuvarande landstingen utom ett att

utgöra en valkrets, men af städerna för närvarande endast Stockholm

och Göteborg. De städer, som äro berättigade att välja egna riksdagsmän

till ett mindre antal än tre, för närvarande Malmö, Norrköping

och Gäfle, såväl som Gottlands läns landsting, hvilket senare endast har

att välja två riksdagsmän, borde, omprincipen skulle konsekvent genomföras,

rätteligen sammanföras med andra landsting för att kunna deltaga

i de proportionella valen. Någon praktisk betydelse kan det

emellertid icke tillmätas, om undantag göres för sådana städer och

landsting, som utse mindre än tre riksdagsmän, hvarigenom några få

riksdagsmän fortfarande komme att väljas efter det gamla valsättet.

De svårigheter beträffande valkretsindelningen och andra olägenheter,

som blefve en följd af ett pedantiskt genomförande af principen i detta

hänseende, talar för att frångå densamma, så att valkretsar, som icke

äga välja fler än två riksdagsmän, få utse dem efter nu gällande

valsätt.

Det andra alternativet med en vidsträcktare användning af den Alternativ 2.

proportionella valmetoden, eventuellt ända till de primära väljarne, kan

tillämpas, antingen

a) med bibehållande af landsting och stadsfullmäktige såsom

valkorporationer, hvarvid icke allenast dessa proportionellt utse

riksdagsmännen, utan landstingsmännen af elektorerna respek
-

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

tive stadsfullmäktige väljas efter samma metod, och slutligen

äfven elektorer och stadsfullmäktige utses proportionellt, antingen

med bibehållande af nuvarande kommunala rösträttsSkala

eller med förändring af densamma, eller

b) att valen ske genom särskilda nyorganiserade valkorporationer

bestående af elektorer, som proportionellt utses af de nuvarande

primära väljarne eller af valmän, hvilkas rösträtt

begränsas efter ålders- eller förmögenhetscensus, eller slutligen

c) att dessa sistnämnda valmän direkt och proportionellt

välja riksdagsmän, antingen efter graderad röstskala eller efter

hufvudtal.

Mot alla dessa möjligheter kan anmärkas, att de nödvändiggöra

mycket genomgripande förändringar af nu bestående förhållanden och

föranleda, åtminstone hvad beträffar den form, som under punkt a) upptages,

vallagar af ytterst komplicerad beskaffenhet. Vid dessas uppgörande

komme — särskilt om de primära väljarnes proportionella val

skulle grundas på eu graderad röstskala — att uppstå svårigheter,

hvilka visserligen kunna öfvervinnas, men det synes vara fara värdt,

att ett så inrättadt valsätt skulle visa sig i praktiken för inveckladt

och föga tillfredsställande. De under punkterna b) och c) upptagna

möjligheterna förefalla på grund af större enkelhet mera tilltalande,

men torde innebära en för radikal reform för att hafva utsikt till framgång

och lida dessutom af den betänkliga svagheten att nödvändiggöra

nya bestämmelser om viss census för de röstande, bestämmelser, hvilka

alltid måste blifva mer eller mindre godtyckliga och af beskaffenhet

att nödvändiggöra tidsödande utredningar, hvarigenom rösträttsfrågans

lösning skulle fördröjas.

En svaghet, som vidlåder det nuvarande valsättet till Första

Kammaren, är, att det ytterst är beroende af den kommunala rösträtten,

som icke är grundlagsenligt fastslagen, utan kan genom ändring i allmän

lag förändras. En reform af Första Kammaren bör därför innefatta,

att bestämmelser om de primära väljarnes behörighet gifvas

grundlags natur. Första Kammaren blir eljest eu byggnad, hvilande

på en rörlig grund. Genom den nu föreslagna åtgärden vinnes samtidigt

den fördelen, att af andra anledningar tilläfventyrs önskliga och

nödvändiga förändringar af den kommunala rösträttslagstiftningen kunna

företagas utan att inverka på Första Kammarens sammansättning.

Af ofvan angifna skäl torde det förstnämnda alternativet, enligt

hvilket landsting och stadsfullmäktige bibehållas såsom valkorporationer,

och inom hvilka den proportionella valmetoden komme till användning,

vara att föredraga.

s. 263 Kontrollera mot PDF

263

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Grunderna för Första Kammarens organisation kunna alltså sammanfattas

i följande hufvudpunkter:

Antal ledamöter: oförändradt — 150 stycken.

Valbarhet: nuvarande bestämmelser oförändrade.

Valkorporationer: de nuvarande, landstingen och stadsfullmäktige.

Dessa tillsättas fortfarande såsom nu sker, och bestämmelserna

härför gifvas i så måtto grundlags natur, att, om

den kommunala rösträtten framdeles kommer att ändras, detta

icke . får inverka på valen till Första Kammaren. Om sådana

ändringar blifva inverkande på landstings och stadsfullmäktiges

sammansättning, skola dessa för val af riksdagsman till Första

Kammaren ersättas med särskilda valkorporationer, till bildning

och sammansättning fullkomligt öfverensstämmande med nämnda

institutioner, såsom de nu äro. — Erforderliga detaljbestämmelser

för valen intagas för framtida efterrättelse i vallagen.

Valsätt: landsting och stadsfullmäktige välja proportionellt

efter samma grundsatser som för valen till Andra Kammaren,

och hvilka fastställas i vallagen. Dock må stad eller landsting,

som har att välja färre än tre riksdagsmän, fortfarande välja

dessa efter majoritetsvalprincipen, intill dess de på grund ''af

ökad folkmängd berättigas välja tre eller flera.

Valkretsindelningen fastställes i vallagen så, att hvarje landstingsområde

och hvarje stad, som icke tillhör landsting, utgör en

valkrets. Valkretsarne skola indelas i sex valdistrikt på sådant

sätt, att hvarje valdistrikt kommer att omfatta valkretsar, som

tillsammans hafva att välja en sjättedel af hela antalet riksdagsmän,

d. v. s. 25 riksdagsmän, eller så nära detta antal,

som en sådan uppdelning tillåter.

Vallagen stiftas af Konung och Riksdag.

Ändringar uti kamrarnes ömsesidiga befogenhet och gemensamhetsarbete

inom Riksdagen.

Redan här ofvan har framhållits det egendomliga förhållandet

med vår författning, att Riksdagen i vissa fall fungerar såsom en enkammar-,

i vissa andra såsom en tvåkammarrepresentation. I sistnämnda

fall är systemet i dess yttersta konsekvenser tillämpadt, så att kamrarne

hafva ömsesidigt absolut veto i icke allenast alla grundlags- utan äfven

i alla andra lagstiftningsfrågor. Om två ytterlighetspartier äro repre
-

Enkammaroch

tvåkammarsystem.

s. 264 Kontrollera mot PDF

264 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

senterade Kvart och ett med en stark majoritet i hvardeia kammaren,

måste allt lagstiftningsarbete blifva synnerligen svårt. Detta har

delvis redan visat sig vara händelsen och måste blifva det i än högre

o-rad, då genom allmän rösträtts införande till Andra Kammaren denna

kammares majoritetsparti blir än starkare och till sin politiska ståndpunkt

ännu mer aflägsnadt från Första Kammaren. Äfven om förhållandet

i viss mån mildras genom tillämpningen af det proportionella

valsättet i båda kamrarne, kommer spänningen mellan dessa dock otvifvelaktigt

att blifva så stark, att lagstiftningsarbetet och landets jämna

framåtskridande och utveckling kommer att lida, om icke åtgärder

däremot vidtagas. A andra sidan torde med skäl kunna anmärkas

däremot, att alla bevillningsfrågor omedelbart och utan någon inskränkning

för närvarande kunna genom gemensamma voteringar afgöras.

En reglering af. dessa förhållanden för åstadkommande af nödig jämnvikt

inom Riksdagen torde därför få betraktas såväl berättigad som

högst behöflig, och det naturligaste sättet härför är, att föi’ vissa fall

förvandla kamrarnes absoluta veto till ett suspensivt veto, som under

vissa villkor utsträcker användningen af gemensam votering och omvändt

gör nu medgifven rätt till omedelbar gemensam votering i visst

fall inskränkt.

Närmare bestämdt skulle detta åstadkommas på följande sätt:

För lagstiftningsfrågor:

a) Frågor af grundlag snatur skola behandlas och afgöras

efter samma grunder, som nu äro gällande.

b) Alla andra frågor, som i blott en kammare antagits,

skola afgöras genom gemensam votering, om i medkammaren

för förslaget afgifvits ett antal röster motsvarande minst en

fjärdedel af kammarens hela ledamots antal, och om efter ordinarie

nyval till Andra Kammaren samma fråga anvo upptagen

fortfarande i ena kammaren oförändrad antages, och i den andra

uppnår minst samma minoritet för bifall.

För bevillningsfrågor:

c) Bestämmelser om progressiv inkomstskatt, eller om

höjandet af det bevillningsfria existensminimum, eller om skattefria

afdrag för viss del af upptaxerad inkomst, som endast

vinner ena kammarens bifall, afgöras på samma sätt, som ofvan

under b) sagts om andra lagförslag.

s. 265 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

265

Exempel:

Antal ledamöter.

I Första Kammaren 150, 1U däraf = 38.

I Andra Kammaren 230, 1U „ = 58.

I Riksdagen 380.

Af nedanstående framgar röstfördelningen i de båda kamrarne, då

endast minsta tillåtna minoritet uppnåtts för att en fråga skall o-enom

gemensam votering kunna afgöras, och minsta antal röster i medkammaren

afgifvits för att förslaget skall kunna genomföras:

Som af slagits i Första Kammaren

röster i Första Kammaren, Andra Kammaren, Riksdagen

för bifall 38 153 191°

för afslag 112 77 jgg

ISO 230 380

Som afslagits i Andra Kammaren

röster i Första Kammaren, Andra Kammaren, Riksdagen

för bifall 133 58 191

för afslag 17 172 189

ISO 230 380

Såsom ytterligare skydd mot en tillfällig majoritet kan ifrågasättas

en föreskrift, gående ut pa att majoriteten vid sådan gemensam

omröstning skall uppgå till ett visst bestämdt rösttal, men praktiskt

sedt torde en sådan bestämmelse vara öfverflödig.

Mot den sålunda föreslagna regleringen af hittills gällande föreskrifter

beträffande kamrarnes inbördes förhållande invändes, att det

skulle leda till ett enkammarsystem. Fn sådan uppfattning är dock i

högsta grad öfverdrifven.

Om man icke vill medgifva, att allmän rösträtt införes till Andra

Kammaren annat än i förening med ett rättfärdigt valsätt, d. v. s. med

proportionella val, måste man också, såsom den politiska situationen nu

är, vara beredd att gifva något i utbyte för den eftergift, som därför

Bih. till Biksd. Frat. 1906. 3 Sami. 7 Käft. 34

Exempel.

Icke

enkammar
system.

s. 266 Kontrollera mot PDF

266

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Demokra
tisering.

kräfves af Andra Kammarens nuvarande majoritet. Endast proportionella

val till Första Kammaren, åtminstone i så inskränkt form som här ofvan

föreslagits, äro härför icke tillfyllest.

Det lärer svårligen vara möjligt att finna hvad som därutöfver

erfordras annat än uti modifikationer af Första Kammarens nuvarande

sammansättning eller befogenhet inom riksdagen eller af dessa båda

faktorer i förening. Må vara att en sådan modifikation medför i viss

mån en ''demokratisering’ äfven af Första Kammaren, och att man vid

ett flyktigt betraktande frestas till den tanken, att en demokratisering

af Andra Kammaren borde snarare föranleda en alldeles motsatt utveckling

af den Första. En sådan åt andra hållet gående utveckling

skulle emellertid endast leda till författningskonflikter till skada för

hela vårt politiska lif.

Här gäller det icke att demokratisera Första Kammaren, därför

att en förändring i sådan riktning sker med Andra Kammaren — tvärtom,

man önskar förekomma en för författningen i dess helhet skadlig,

för långt drifven eller rättare för ensidig demokratisering af Andra

Kammaren och att, för att möjliggöra en sådan begränsning, i stället

erbjuda en viss förskjutning i samma riktning af den Första. Fördelen

af att på så sätt vinna en ändamålsenlig lösning af frågan om allmän

rösträtt är därmed icke för dyrt betalad, ty, med kamrarnes ömsesidiga

vetorätt såsom hittills bibehållen, får Första Kammaren liksom alla

andra öfverhus till sist vika för den allmänna folkviljan, om ock efter

kortare eller längre stridigheter, alltid medförande split och bitterhet,

sannolikt resulterande i att Första Kammaren inom en icke alltför

aflägsen framtid kommer att väsentligt förlora i betydelse. Införandet

af proportionellt valsätt till båda kamrarne kommer med nödvändighet

att medföra, att i stället för kammare mot kammare politiska partier

gemensamma för båda kamrarne komma att stå mot hvarandra. Det

är omöjligt att säga, hvar den absolut rätta punkten för kamrarnes

inbördes maktbegränsning är belägen, men det är lika omöjligt att

med sakliga skäl bevisa, att de nuvarande, från ständernas förstärkta

utskott hämtade bestämmelserna, hvarigenom alla bevillningsfrågor

kunna afgöras genom omedelbar gemensam votering, men alla lagstiftningsfrågor

måste afgöras genom kamrarnes enstämmiga beslut,

äro de enda rätta! Det skall icke bestridas, att de måhända hittills

varit det, men allt tyder på, att de icke längre äro det, och något stöd

för desamma i andra författningars motsvarande anordningar torde icke

kunna påvisas.

s. 267 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

267

Faran för att reformen skall kunna medföra förhastade lagändringar

är synnerligen ringa, då den gemensamma voteringens användande är

så begränsad och en lag ändock icke utan Konungens sanktion blir

gällande, och denna för civil-, kriminal- och kyrkolag skall föregås af

högsta domstolens yttrande.

Hvilket är att föredraga, en längre gående ändring i sammansättningen

än en, med Andra Kammaren gemensam, begränsning i

befogenheten?

En långt gående ändring uti Första Kammarens sammansättning,

hvilken skulle föranledas genom nedsättning af census för urväljarne

eller med andra ord genom en nedsättning i den kommunala rosträttsskalan,

hvilken utväg jämväl föreslagits, ingriper i själfva verket vida

mer på de fundamentala villkoren för att Första Kammaren skall kunna

bibehålla karaktären af ett öfverhus, än hvad ofvan föreslagna inskränkning

i befogenheten skulle komma att göra. Det torde nämligen vara

af större vikt, att Första Kammaren sammansättes af medlemmar ur de

socialt högre stående och burgnare samhällsklasserna, hvarigenom dess

karaktär af öfverhus och återhållande element i realiteten bibehålies,

än att dess nuvarande befogenhet inom representationen ovillkorligen

förblir oförminskad. I samma mån denna befogenhet hos ett öfverhus

är stor, i samma mån ligga författningskonflikterna närmare och lagstiftningsarbetet

försvåras utan någon reel fördel för samhället, ty erfarenheten

visar, att eftergifter förr eller senare likväl komma, fastän måhända

framtvingade, hvarigenom öfverliusets auktoritet förminskas. Man torde

kunna påstå, att i de författningar, där öfverliusets befogenhet till formen

är störst, där är dess betydelse i realiteten minst, emedan det ligger i

allmänna medvetandet, att det dock af själf be varelsedrift måste afstå

att konsekvent begagna den vetorätt, som formelt tillkommer detsamma.

Man måste äfven iakttaga den säregna ställning, som vår Första

Kammare intager i jämförelse med öfverhusen enligt de flesta andra

länders författningar. — Det i förhållande till Andra Kammaren stora

antalet ledamöter och sättet för dessas utseende af väljare, för hvilka

fordras en lägre förmögenhetscensus än den nu för väljare till Andra

Kammaren bestämda, och bland hvilka till och med kvinnor räknas, innebär,

att vårt öfverhus bildas efter ganska demokratiska grunder, visserligen

väsentligt inskränkta genom det medelbara valsättet och den graderade

röstskalan. Men borttages denna senare eller sänkes den väsentligt,

kommer Första Kammaren till sammansättningen så nära Andra Kammaren,

att dess karaktär af öfverhus afsevärdt, rubbas, hvarefter tvåkammar
-

Ändring i

sammansättning

elle

i befogenhet.

Sveriges

’Öfverhus\

s. 268 Kontrollera mot PDF

268

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Förändringen

både för

Första och

Andra Kammaren.

Läystaminori
teten.

Naturlig

utveckling.

Direkta fördelar.

''Illojal kompromiss’.

systemet visserligen fortfarande existerar till formen, men enkammarsystemet

i realiteten. —

Men de föreslagna ändringarne i kamrarnes ömsesidiglietsförhållanden

innebära icke en inskränkning i endast Första Kammarens inflytande,

utan de gälla lika väl för Andra Kammaren, fastän de beträffande den

sistnämnda på grund af dess större ledamotsantal i praktiken kommer

att verka mindre inskränkande, så mycket mer som de frågor, som

omröstningarna kunna komma att röra, oftare afse reformer i liberal

riktning, där Första Kammaren representerar den återhållande faktorn,

än i konservativ riktning, hvarvid Andra Kammaren skulle komma att

göra det.

Reformens värde är ytterst beroende på det antal, till hvilket

minoriteten skall uppgå, för att gemensam omröstning skall få äga rum.

Sättes detta antal för högt, förlorar reformen sitt praktiska värde och

kommer sällan att tillämpas, sättes den för lågt, möjliggöres för den ena

kammaren att mot medkammaren allt för lätt genomdrifva sin vilja.

Undersökes emellertid röstsiffrorna i de båda kamrarne vid de fall, då

under senast förflutna år votering ägt rum om lagförslag, och tages

hänsyn till nuvarande och efter en rösträttsreform antagligen uppstående

fördelning af de olika partierna inom kamrarne, torde man finna,

att härofvan föreslagna minimiantal af en fjärdedel af en kammares ledamöter

är rättvist afvägdt, och att tvåkammarsystemets principer genom

en så afvägd reform icke äfventyras.

Reformen innebär en naturlig och konsekvent utveckling af i vår

författning redan förefintliga former, då däremot reformen baserad på

den kommunala röstskalans förändring berör en af grunderna för Första

Kammarens natur och egenskaper och i författningsfrågan inblandar

frågor angående den kommunala lagstiftningen, hvilka helst borde lösas

oberoende af den förstnämnda och icke därmed sammanblandas.

Rent praktiskt sedt skulle den föreslagna reformen, oafsedt rösträttsfrågan,

säkerligen medföra flera direkta fördelar. Först och främst skulle

den skydda Första Kammaren för de angrepp mot dess bestånd, som

otvifvelaktigt öppet eller förtäckt komma att göras, den skulle höja

kammarens auktoritet och prestige och konsolidera densamma samt

dämpa den misstro och misstämning mot densamma, som faktiskt inom

stora samhällslager för närvarande gör sig gällande, den skulle underlätta

lagstiftningsarbetet och den skulle förhindra att lagförslag, i och för sig af

största behof och nytta, falla endast på grund af någon mindre väsentlig

detalj. Reformens största nytta ligger måhända däruti, att den gör

obehöfliga — om de så få betecknas — illojala kompromisser, hvarvid

s. 269 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

269

anslagsvägran ocli genomdrifvandet af i och för sig måhända orimliga

och för landets ekonomi fördärfbringande tvära ändringar i den progressiva

beskattningen, komme att tjäna som ett af den nuvarande författningen

möjliggjordt medel att framtvinga lagändringar.

Slutligen må påpekas, att viktigare frågor, som enligt ofvanstående Plattform för

efter omval till Andra Kammaren kunna blifva föremål för gemensam nyvalomröstning,

komma att tjäna till plattform vid icke allenast detta val

utan ock vid under mellantiden förekommande val till Första Kammaren.

Val af medlemmar i utskott. utskottsval.

Det ligger i sakens natur, att, om proportionellt valsätt vid val

af riksdagsmän genomföres, så måste det också komma till användning

vid val inom Riksdagen, där metoden är lätt tillämplig. Riksdagen har

också redan beslutat en skrifvelse till Kungl. Maj:t i detta syfte, och

i föreliggande förslag upptages det, som redan framställts af nuvarande

statsrådet I. E. Biesért i motion n:o 211 vid 1905 års riksdag.

Principiellt sedt borde jämväl andra val inom kamrarne ske proportionellt.

Då sådana val icke äro af synnerligen stor politisk betydelse,

torde det icke nu föreligga något verkligt behof att för dessa vidtaga

ytterligare grundlagsändringar, Indika framdeles lätt torde kunna genomföras,

om och när de befinnas nödiga.

Sammanfattning.

Förestående förslag innebär — utom möjliggörandet af införandet

af ett modernt och rättvist valsätt — det proportionella — om ock till

Första kammaren endast i inskränkt bemärkelse,

att grunderna för val till Första Kammaren erhålla

grundlagsform,

att det beträffande alla föreslagna förändringar endast innebär

en utveckling af nu bestående förhållanden och institutioner,

att förändringarne i kamrarnes ömsesidighetsförhållande

underlätta riksdagsarbetet och motverka författningskonflikter

utan att förtaga Första Kammarens karaktär och egenskap af

ett öfverhus, hvithet genom nedsättning af rösträttscensus skulle

inträffa,

att, oaktadt förändringen i kamrarnes inbördes förhållande,

den grundsatsen i vår författning, att ''kamrarne äga i alla.

frågor lika behörighet och myndighet’, bibehålies oförändrad,

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

att de mot föregående förslag anförda olägenheterna med de

proportionella valen minskas, särskild! genom medgifvandet

att till ytinnehållet större län kunna delas i flera valkretsar,

att de medgifvanden från konservativt håll, som under en

eller annan form måste göras för att få principen om de proportionella

valen införd i detta fall, i sig själf innebära en förbättring

så till vida, att Första Kammarens auktoritet stärkes

O ''

och dess fortvaro betryggas,

att reformen, genomförd med vederbörlig hänsyn till förhållandet

mellan kamrarne, bör blifva bestående och ett afslutadt

helt, så att reformkrafven med afseende på den bestående författningen

kunna antagas blitva för en längre tid framåt tillfredsställda,

hvilket icke blir händelsen, om rösträttsreformen för

Andra Kammaren sker isoleradt, då den med nödvändighet

kommer att följas af ett direkt eller indirekt arbete, riktadt

mot Första Kammarens ställning inom Riksdagen,

att icke tvära förändringar i grunderna för den progressiva

beskattningen, riskabla för landets ekonomi, af eu tillfällig

opinion eller orsakad af andra än beskattningsmotiv kunna

genom omedelbar gemensam votering framtvingas,

att lagfrågor lättare än hittills kunna lösas.

Bösträtts- I olikhet med hvad som i regel brukar ske med de flesta andra

/rågans ut- äfyen långt mindre viktiga frågor, har icke rösträttsfrågan — endast

re mng. frågan om förändring af valsättet — varit underkastad utredning af

en särskildt därför tillsatt kommitté. Dock hade denna, den på många

decennier för vårt land viktigaste frågan, visserligen varit förtjänt af

en, hela frågan omfattande, grundlig utredning. Med det stora material,

som föreligger färdigt uti Kungl. Maj:ts olika propositioner och uti en

mångfald motioner, torde en vidare utredning beträffande grundprinciperna

knappast numera erfordras, utan torde Riksdagen kunna redan

nu besluta att såsom hvilande antaga vissa erforderliga grundlagsändringar.

Däremot erfordras angående den särskilda vallagen ytterligare

utredning, hvilken emellertid i betraktande af det rikliga material,

som föreligger tillgängligt, bör utan svårighet kunna medhinnas så

tidigt, att förslag till vallag kan föreläggas nästa lagtima Riksdag..

Tidsutdräkt. Något uppskof med rösträttsfrågans slutliga, lösning behöfver icke

häraf förorsakas, då grundlagsändringen ändock icke kan slutligen afgöras

förr än efter nästa ordinarie nyval till Andra Kammaren.»

s. 271 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

271

Till stöd för sitt förslag hafva herr Petersson och medmotionärer

andragit följande:

»Det förslag till rösträttsfrågans lösning, som framlagts i Kungl.

Maj:ts proposition om ändrad lydelse af §§ 31, 49 och 53 i regeringsformen

samt §§ 10 till och med 22 äfvensom §§25 och 38 i riksdagsordningen,

hvilar på grunder, som enligt vår mening äro principiellt

oriktiga och, efter hvad erfarenheten gifvit vid handen i länder, som

praktiserat majoritetssystemets allmänna rösträtt, otillfredsställande. Vi

kunna därför ej medverka till rösträttsfrågans lösning på sätt Kungl. Maj:t

föreslår. Då vi emellertid fullt behjärta vikten af rösträttsfrågans snara

lösning, har det för oss framstått såsom eu plikt att i motion framlägga

ett förslag, byggdt på grunder, hvilka vi anse mera rättvisa och

betryggande.

I afseende på valrätten till Andra Kammaren ansluta vi oss helt

till hvad Kungl. Maj:t i proposition till 1905 års Riksdag föreslog.

Äfvenså i fråga om själfva principen om proportionella val.

Man har sagt, att frågan om valsättet är en sekundär fråga i

jämförelse med själfva valrättsfrågan, och att den förra därför icke bör

få stå hindrande i vägen för den senares lösning. Vi ha icke kunnat

tillägna oss detta betraktelsesätt. Båda dessa frågor stå nämligen,

såsom kommitterade i motiveringen till sitt förslag om proportionell

valmetod närmare påvisat, i ett organiskt sammanhang med hvarandra.

Och det är så långt ifrån riktigt, att frågan om den allmänna rösträttens

organisation är en sekundär fråga, att den tvärtom är att anse

som en af de allra viktigaste och för statens politiska lif mest grundläggande

frågor. När Riksdagen förklarat sig beredd att med vissa

begränsningar utsträcka rösträtten till alla medborgare utan hänsyn till

förmögenhetsvillkor, så har den utan tvifvel med denna reform afsett

att vinna ökade resurser för Riksdagen att undanröja berättigade anledningar

till missnöje och på samma gång ökad auktoritet åt staten.

Men detta syfte vinnes icke utan i samband med en valordning, som

låter alla valmäns rösträtt gälla lika och gör representationen till ett

verkligt uttryck för valmännens i och genom valhandlingen uttryckta

vilja. En god och ärlig valordning främjar en god och lugn utveckling

af det politiska lifvet samt ger styrka och fasthet åt ett lands institutioner.

En valordning sådan som majoritetssystemet, hvilket tvingar partierna att

utföra sin samhällsgagneliga uppgift under formen af ett utrotningskrig

mot hvarandra, försätter det politiska lifvet i ett febertillstånd, under

hvilket landet kastas mellan de olika polerna: politisk liknöjdhet i de

Herr

Peterssons

m. fl. motivering.

Frågan om

valsättet af

stor betydelse.

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Vikten af en

god lösning.

Granskning a}

det kungl.

förslaget.

Majoritetssystemet

en

form för

uteslutning.

valkretsar, där minoriteterna ingen utsikt kafva att vinna något —

upphetsning till det yttersta af alla politiska lidelser i de valkretsar,

där det väger mellan partierna och utgången af valstriden beror af ett

fåtal röster.

Inom Riksdagen finnes helt visst ingen grupp att räkna med, som

icke önskar eu snar lösning af rösträttsfrågan. Den nuvarande situationen

synes oss därför böra påkalla, icke eu appell till denna allas

gemensamma önskan, utan snarare eu maning till enhvar att icke för

vinnande af en snar lösning uppgifva krafvet på en god lösning. Denna

fråga är för viktig för att lösas i trötthetens tecken. Det sätt, hvarpå

den allmänna rösträtten, denna samhällsutvecklingens på samma gång

grundval som drifkraft, införes i vår författning, kommer att sträcka

sina verkningar långt in i framtiden och helt visst utöfver den lifslängd,

som torde vara något af Riksdagens partier beskärd. I det

författningsverk, som Riksdagen nu har att utföra, kan till och med

detaljen vara af den vikt, att den icke utan skada för det hela får bära

prägeln af att vara, hvad man kallar, ett hastverk. En till synes så

litet invecklad fråga som Kungl. Maj:ts förslag om omval, i händelse

att absolut majoritet ej vinnes vid första valet, skulle så till exempel

färga vårt politiska lif olika alltefter den lösning den får. Valrörelsen

och partiernas inbördes förhållanden, ja, man skulle kunna tillägga

den politiska moralen komme att utveckla sig på olika sätt, om principen

om absolut majoritet infördes i vår författning eller om den icke

infördes, på olika sätt, om det franska eller tyska systemet för omval

komme till användning.

Utgående från krafvet, att det författningsverk, som nu skall

utföras, bör blifva ett tekniskt så godt och politiskt så betryggande

verk, som under förhandenvarande omständigheter låter sig göra, vilja

vi från dessa synpunkter skärskåda det kungl. rösträttsförslaget.

Vid tillämpning af majoritetspricipen innebär en rösträttsutvidgning

i själfva verket en suspension af rösträtten för en större eller

mindre del af de gamla valmännen. Kommer en röstsedel att vid

sammanräkningen falla till den större högen af röstsedlar, har den med

eu rösts styrka bidragit att lyfta den segrande kandidaten in i representationen

och samtidigt med tyngden af en röst bidragit till att

trycka minoriteten bort från dess rätt att medverka till representationens

sammansättning. Kommer åter en röstsedel i den mindre högen,

får den ingen effekt alls, utan är att räkna, som om den aldrig afgifvits.

Och det kan till och med hända, att det beror just på en enda

röst, huruvida en grupps valsedlar skall tilläggas denna dubbla effekt

s. 273 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

273

eller ingen effekt alls. Systemet är med andra ord en form för uteslutning

och verkar så, att ju flera de nya valmännen blifva, desto

flera af de gamla valmännen kunna de beröfva all verkan af deras

rösträtt. Att införa den allmänna rösträtten i förening med majoritetsval

är i själfva verket detsamma som att skapa en ny kategori rösträttslöse,

till öfvervägande grad bestående af just de samhällsklasser,

som hittills suttit vid ledningen af landets politik. Enligt vår åsikt

är det en omöjlig uppgift att med sakliga skäl deducera fram, att man

genom en så anordnad rösträttsreform skulle erhålla en bättre och

mera lifskraftig representation, omkring hvilken hela landet stode samladt,

än den, som framginge ur proportionella val.

Söker man efter orsaken till att det liberala samlingspartiet så

bestämdt hållit fast vid detta olämpliga valsätt, att det låtit rösträttsfrågan

falla både vid 1904 och 1905 års riksdagar hellre än att en

valordning skulle införas, som skulle skydda de nuvarande rösträttsinnehafvarne

i deras rätt att i förhållande till sitt antal medverka till

Andra Kammarens sammansättning, så vinner man klart besked härom

i den rösträttsmotion, som vid 1905 års riksdag framlades af herr K.

A. Staaff och 76 medundertecknare. Dåvarande chefen för justitiedepartementet

hade i motiveringen till Kungl. Maj :ts rösträttsproposition

påvisat, att förmögenlietsintresset är så svagt representeradt bland valmanskåren

i vårt kapitalfattiga land, att äfven om man till de burgne

räknar alla, som skatta för en årlig inkomst af 2,000 kronor och därutöfver

— kvinnor och personer af mankön under 25 år däri inräknade

— samt härtill lägger alla, som af fastighet beräknas ha en inkomst

af 600—2,000 kronor, så utgöra alla dessa ändock ej mer än 13 procent

af den blifvande valmanskåren. I sin motion sökte herr Staaff och

medmotionärer att göra gällande, ej blott att dessa 13 procent —

kvinnor och män under åldersstrecket inberäknade! — skulle kunna,

därest de vore eniga, tillsätta omkring 18 procent af Andra Kammarens

platser eller 41 å 42 af dess 230 ledamöter, hvarigenom de burgnes

representanter i förening med en absolut enhällig Första Kammare

skulle tänkas kunna afgöra de gemensamma omröstningarna, utan också

att man ''väl kunde sätta ett mycket större inkomstminimum för beräkning

af de burgnes antal samt följaktligen beräkna de mera burgna

valmännens antal mycket lägre’ och ''likafullt vara förvissad om, att

denna minoritet vid valen komme att ådagalägga ett mycket stort inflytande’.

Vi vilja ej fästa oss vid den bevisning motionärerna användt,

mot hvilken berättigade anmärkningar skulle kunna göras, men val

Bih. till Riksd. Prof. 1906. 3 Samt. 7 Käft. 35

Tendensen i

de liberales

rösträttsfpolitik.

s. 274 Kontrollera mot PDF

274

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

En förvänd

rösträttspolitik.

mot den slutsats, som motionärerna draga ur sitt resonemang'' och som

formuleras i följande ord:

’Såvidt vi kunna finna, bevisa de af chefen för justitiedepartementet

anförda siffror sålunda alldeles icke, hvad man därmed åsyftat.

Bevisa de något, så bevisa de snarare motsatsen, nämligen att det

intresse, som redan genom den kommunala röstskalan fått en särskiidt

anordnad representation i Första Kammaren, genom det proportionella

valsättet skulle erhålla eu möjlighet till ytterligare särskiidt anordnad

representation i Andra Kammaren.

Detta hafva vi ansett stridande mot rättvisans och billighetens

kraf och anse så fortfarande.’

Det är alltså med full insikt af majoritetssystemets orättfärdighet

gentemot de numeriskt svaga minoriteterna och på grund af detta

dess fel, som de 77 motionärerna vid fjolårets riksdag motionerade om

bibehållande af detta valsätt. Majoritetsvalen skola tjäna som motvikt

mot ’det enormt mycket större ''inflytande’, som en burgen samhällsklass

förmenas hafva på riksdagsmannavalen i jämförelse med ’en till

antalet lika stor obemedlad valmansgrupp’. Medelklassen i stad och

på land, borgare och landtmän, skulle sålunda genom majoritetssystemet

uteslutas under den förevändningen, att de burgna valmännen antagas

komma att lifligare deltaga i riksdagsmannavalen än de obemedlade.

Det sätt att betrakta rösträttsfrågan, som kommer till synes i

denna motion, synes direkt strida mot de mest oundgängliga kraf, som

måste ställas på en sund och ansvarskännande rösträttspolitik. Eu

representation bör afspegla samhället, sådant det lefver ej blott i sina

politiska, sociala och religiösa sträfvanden, utan äfven i sin kultur,

sina näringar och institutioner. Yi anse oss icke kunna stödja en rösträttspolitik,

som tjänar syftet att i och genom en förening af allmän

rösträtt och en minoritets-förtryckande valordning minska möjligheten

för de samhällslager, som genom sitt ledande arbete uppbära landets

kultur och gifva prägeln åt dess näringsliv att med samma rätt som

den öfriga delen af befolkningen göra sig gällande vid valen till Riksdagens

Andra Kammare. Vi kunna ej underlåta att i detta sammanhang

påpeka det sakförhållandet, att i andra länder de socialdemokratiska

partierna sätta en ära uti att förfäkta principen: samma, lika

rätt för alla klasser och partier att medverka till Andra Kammarens

sammansättning. Sedan mer än en mansålder har också det socialdemokratiska

partiet i ett flertal af Europas länder haft de proportionella

valen på sitt program.

s. 275 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

275

Inom den politiska vetenskapen finnes det väl knappast en mindre

omstridd erfarenhetssats än den, att klassvälde leder till maktmissbruk.

Detta gäller om alla klasser, minst dock om de mellersta klasserna,

som i alla tider betraktats som den lugna utvecklingens säkraste värn,

utan hvilket en stat aldrig varit väl administrerad och friheten aldrig

säkert garanterad. Äfven från denna synpunkt måste Kungl. Maj:ts

rösträttsförslag, såsom gående ut på att medelst en orättvist verkande

valordning utestänga medelklassens inflytande på ledningen af landets

offentliga angelägenheter, betraktas såsom otjänligt att läggas till grund

för en rösta.''ättsreform.

Under rösträttsfrågans föregående behandling har man sökt förtaga

majoritetssystemets allmänna rösträtt dess karaktär af att vara

en klasslag till befordrande af en enda samhällsklass’ öfvervälde i Andra

Kammaren. Bland argument, som därvid anförts, har äfven fått tjänstgöra

det statistiska sammandrag öfver yrkesgrupperingarne, som från

statistiska centralbyråns redogörelse angående valrätt till Riksdagens

Andra Kammare år 1900 inflöt i motiveringen till Kungl. Maj:ts rösträttsproposition

till 1904 års Riksdag. Inför dessa siffror borde, menade

man, talet om att majoriteten inom den blifvande valmanskåren

komme att utgöras af en enda samhällsklass tystna. Ser man emellertid

dessa siffror i belysning af de kommentarie!’, som statistiska centralbyrån

lämnar till ofvanberörda statistiska sammandrag, kommer man

till ett annat resultat. Under grupperna, ''Gods- och hemmansägare’

samt ’ Arrendator er’ dölja sig ej mindre än öfver 60,000 hemmavarande

söner och mågar samt öfriga manliga familjemedlemmar, ehuruväl ett

mycket stort antal af dessa torde vara i dagakarlens, bruks- eller

industriarbetarens ställning. Som arbetsgivare — Fabriks- och handtverksidkare’

— figurera inemot 50,000 fabriks- och handtverkeriarbetare

förutom hela antalet handtverkare, som äro sina egna arbetare. I den

''borgerliga’ gruppen ’F. d. yrkesutöfvare’ finner man en underlig

blandning af f. d. manskap, fattighjon, lösdrifvare, fångar m. in. Tager

man vidare i betraktande, att industriarbetarnes klass är i oafbruten,

hastig tillväxt, under det att jordbruksnäringens idkare i stora delar

af landet t. o. in. minskas till antalet, kan man omöjligen sluta ögonen

till för det framtidsperspektivet, att utvecklingen hos oss drifver mot

tydligt öfvervälde af en enda klass. Att påskynda denna utveckling

medelst införande af ett valsätt, som endast gynnar majoriteten, måste

ur samhällets synpunkt vara betänkligt.

Från den socialdemokratiska gruppens rösträttsmotion vid 1905

års riksdag har det kungl. förslaget upptagit tvenne yrkanden, som

Yrkesstatistikens

siffror.

Enmansvalkretsar

i de

större städerna.

s. 276 Kontrollera mot PDF

276 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

från principiell synpunkt te sig- som förbättringar af liberala samlingspartiets

rösträttsmotion från förra året och så också obestridligen är

beträffande det ena förslaget, det nämligen, som afser ett tillämpande

af systemet med enmansvalkretsar äfven i de större städerna. Förslaget

afser att bättre skydda minoritetens rätt, än fallet är vid tillämpning af

flermansvalkretsar, och det kommer äfven att verka i denna riktning,

ehuru på ett mycket ofullständigt och bristfälligt sätt. Nu senast ha

de engelska valen ådagalagt, huru otillfredsställande systemet med enmansvalkretsar

skyddar minoritetens rätt. 1 London t. ex. togo de

liberale 40 platser för 247,830 röster, då de konservative erhöllo blott

19 platser för 229,904 röster. Vid valen 1900 togo de konservative

51 platser för 211,675 röster, under det att de liberale fingo nöja sig

med 8 platser för 158,436 röster. Det i all sin bristfällighet likväl

beaktansvärda skydd, som förslaget om enmansvalkretsar äfven i de

större städerna innehåller, har emellertid måst köpas med offret af de

företräden, som flermanssystemet erbjuder äfven vid majoritetsval. Med

enmansvalkretssystemet är förenad i hvarje fall eu gifven olägenhet,

som icke i samma grad vidhäftar systemet'' med flermansvalkretsar. Vi

syfta ej härmed på det skäl, som vid både 1904 och 1905 års riksdagar

fick utgöra anledningen för herrar Staaff och rnedmotionärer att

motsätta sig de större städernas uppdelning i enmansvalkretsar, nämligen

farhågan för s. k. valkretsgeometri. Vi tro i likhet med chefen

för justitiedepartementet, att faran härför icke är stor och att de större

städerna således icke — såsom herrar Staaff och rnedmotionärer förmenade

— genom införande af enmansvalkretsar skulle ''försättas i ett

betydligt ogynnsammare läge än landet i öfrigt’. Däremot tro vi, att

valen i enmansvalkretsar icke kunna på samma sätt som valen i flermansvalkretsar

anpassa sig efter skiftningarna och intressena inom

majoriteten. Herr Staaff betonade också under rösträttsdebatten förlidet

år denna sida af flermansvalkretssystemets företräden, i det han framhöll,

att den nuvarande ordningen med flermansvalkretsar, hvad Stockholm

beträffar, ''frambragt en fusion mellan olika, men närstående

åskådningar, så att listorna ha företett en tolerant prägel mellan olika

skiftningar’. Då så är, att Kungl. Maj:t förklarat sig villig att skipa

rätt åt minoriteterna i de större städerna, men det medel, som för

detta syftemåls vinnande föreslagits, dels endast ofullständigt leder till

målet, dels medför en annan gifven olägenhet, hvarför då icke i stället

införa proportionsval i de större städerna? Härigenom skulle full rättvisa

skipas både åt majoriteten och minoriteten och samtidigt skulle

på ett ännu säkrare och bättre sätt än nu de olika intressena och

s. 277 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

277

skiftningarne inom partierna blifva företrädda. Med andra ord, det

mål Kungl. Maj:t vill vinna skulle nås fullkomligt, utan att valmännens

läge och rörelsefrihet skulle försämras eller inskränkas, men väl utvidgas.

I konungariket Wurtemberg ha vi ett exempel på ett land, som

står i begrepp att slå in på denna den partiella lösningens väg. Dess

andra kammare har nämligen helt nyligen preliminärt beslutat en

rösträttsreform, enligt hvilken de proportionella valen, utom för valet

af ett antal s. k. rikskandidater, äfven kommit till användning vid val

af de sex representanterna för hufvudstaden.

Det hufvudsakliga syftet med den proportionella valmetoden är

att göra valrätten effektiv för så många af de röstande som möjligt,

och denna valmetod bör därför, enligt vår mening, komma till användning

äfven vid valen till Första Kammaren. Ty lika oegentligt som

det är, att hälften + 1 af de röstande skola kunna beröfva den andra

hälften — 1 all verkan af dess rösträtt vid valen till Andra Kammaren,

lika oegentligt måste det anses vara, att minoriteterna inom de

valkorporationer, som äga att utse Första Kammarens ledamöter, skola

sakna möjlighet att göra sin rösträtt gällande. Gifvet är, att ett valsätt,

som förklaras vara rättvist och förmånligt vid valen till Andra

Kammaren, också bör anses vara rättvist och förmånligt vid valen till

Första Kammaren.

När vi ansett, att frågan om den proportionella valmetodens införande

vid valen till Andra Kammaren bör lösas i samband med samma

valsätts tillämpning vid valet af ledamöter till Första Kammaren, är

det således icke — det vilja vi särskilt betona — af den anledningen,

att vi dela deras mening, som göra gällande, att införande af

proportionella val till Andra Kammaren kräfver en kompensation i

Första Kammarens demokratisering. Tvärtom hålla vi före, att en

reform, byggd på allmän rösträtt i förening med proportionella val,

måste anses vara icke blott en bättre reform, utan äfven en längre

gående reform än den, Kungl. Maj:t föreslår, ity att genom den förra

rösträtten göres effektiv för i det närmaste alla, som deltaga i valen.

Det är just från Första Kammarens egen synpunkt vi anse det vara

af stor vikt, att denna kammare icke ingår i den nya regim, som

kommer att skapas af den allmänna rösträtten, med eu valordning,

hvars grundval hastigt kommer att undergräfvas af utvecklingen.

För frågornas allsidiga behandling kräfves det, att olika meningar

och intressen äro företrädda ej mindre i Första än Andra Kammaren.

Det är nämligen så långt ifrån att vara eu styrka hos en kammare,

att den icke inom sig sluter en lifaktig opposition, att man snarare med

Proportionella

val till Första

Kammaren.

s. 278 Kontrollera mot PDF

278

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Proportionalitets

systemets

tillämpning

på Första

Kammaren.

eu författare torde kunna säga: finnes icke en sådan opposition, måste

den skapas af majoriteten, såvida denna själf skall kunna bibehålla sig

sund, vaken och handlingskraftig. Endast för den händelse att det

kunde befaras, att en tillämpning af det proportionella valsättet skulle

leda till en sänkning af Första Kammarens nivå, vore således, enligt

vår uppfattning, ett införande af detta valsätt att afråda. Ty eu Första

Kammares auktoritet hvilar kanske i främsta rummet på den fond åt

auktoritet, inflytande, statsmannaduglighet, erfarenhet och rättskaffenshet,

som kammaren förfogar öfver i och hos sina medlemmar. Vi kunna

emellertid ej se något skäl, hvarför ett valsätt, af hvars tillämpning

man väntar — och det med all rätt, enligt hvad erfarenheten redan visat i

Belgien och Schweiz — ett höjande af Andra Kammarens kapacitetsnivå

skulle hafva eu motsatt effekt vid användning för valen till Första

Kammaren. All anledning är att antaga, att detta valsätts verkningar

komme att visa sig i en tendens att göra urvalet till Första Kammaren

mera allsidigt, än för närvarande är lallet. Det synes oss också vara

af högsta behofvet, att så sker, för att icke klyftan mellan Första Kammaren

och en genom den allmänna rösträtten demokratiserad Andra

Kammare skall ''blifva så stor, att samarbete omöjliggöres. Detta är

också den främsta anledningen till att vi i vår motion upptagit krafvet

på proportionella val till båda kamrarna. Genom tillämpningen af detta

valsätt erbjuder sig åtminstone eu möjlighet för landet att erhålla en

representation utan alltför skarpa brytningar och oförmedlade öfvergångar

mellan det ena partiet och det andra, mellan den ena kammaren

och den andra.

Vid bedömandet af frågan, huru ett proportionellt valsystem, tilllämpadt

vid val till Första Kammaren med dennas konstitutionella

karaktär bibehållen, skulle kunna lämpligen anordnas, måste spörsmålet,

huru och hvar detta system lämpligen skall anordnas, först vinna en

principiell lösning.

Flera vägar äro därvid tänkbara, sålunda skulle valet kunna förrättas

omedelbart, i analogi med föreslaget sätt för val till Andra Kammaren,

eller ock eu särskild nämnd med ensamt uppdrag att förrätta

dessa val tillsättas och proportionalitetsprincipen tillämpas vid väljandet

af denna nämnd, vidare att med bibehållande af nu gällande bestämmelser

låta tillämpningen ske vid tillsättandet af de korporationer, som

hafva att välja landstingsmän, eller ock slutligen att bestämma, att

själfva valkorporationen — stadsfullmäktige och landsting — förrättar

valet efter proportionella regler.

s. 279 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

279

Af de sålunda angifna vägarne torde den förstnämnda näppeligen

kunna förordas. Andan i vår konstitution skulle genom en dylik reform

totalt förryckas. Förslaget skulle i sig själft innebära, att man satte

mot hvarandra med lika makt och myndighet två på i det stora hela

alldeles samma sätt tillsatta kammare. Alla ett en-kammar-systems

olägenheter skulle uppstå, men ingen af dess förtjänster komma till

sin rätt.

Vidkommande förslaget att tillsätta en särskild valnämnd för utseende

af riksdagsmän till Första Kammaren, så innehåller detta mycket,

som är tilltalande. Principen är klar och enkel och tekniska svårigheter

af oöfvervinnelig art föreligga icke. Dock kunna invändningar

göras, äfven härvidlag mest af konstitutionell art.

På senare tider har ofta från radikalt håll den meningen framhållits,

att vår Första Kammare utgör allenast en den burgnare befolkningens

eller rent ut en kapitalets och ämbetsmannaståndets representation,

hvars enda uppgift vore att värna dessas intressen. Att detta

är en uppenbar vantolkning af konstitutionens anda är uppenbart, om

än dess värre stundom förhållanden förelupit, som skulle kunna anses

gifva stöd åt en sådan tolkning. Emellertid finna vi häraf ingen anledning

att öfvergifva tron på att lagstiftarens mening med denna kammare

skall kunna förverkligas eller att denna kammare skall kunna blifva ett

öfverhus i verklig mening, med uppgift att mot sin folkvalda medkammare*

kunna i vissa fall sätta sin mera besinningsfulla mening. Att

därför tillsättandet af denna kammares ledamöter bör och måste ske

efter andra grunder och på annat sätt, är för oss uppenbart. Vi tveka

ej att säga, att det är lämpligt och nästan nödvändigt, att denna kammares

ledamöter befrias från de i många fall hetsiga och upprifvande

valstriderna med deras oundvikliga konsekvens, den offentliga kandidaturen,

hvilken för denna kammare, då valkretsenheten härvidlag är en

helt annan än vid valen till Andra Kammaren, skulle blifva mångdubbelt

mera betungande och hafva till följd, att de bästa elementen drogo sig

undan. Dessutom kan åberopas en annan mera materiell grund, den

nämligen, att dessa val ej böra bestämmas af mer eller mindre tillfälliga

politiska stämningar, som vid ett eller annat tillfälle kunna göra sig

gällande, utan efter mera personella skäl: den större insikten, den större

mognaden och den större besinningsfullheten, allt egenskaper, som vid

upprörda valtillfällen lätt sättas å sido. Vidare och slutligen måste det

vara en skyldighet att räkna med förhållandena sådana, som de föreligga,

och ej föreslå något, hvars antagande må betecknas som otänkbart.

s. 280 Kontrollera mot PDF

280

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Inskränkning

af den kommunala

rösträtten

vid val

af landstingsmän.

Återstå förslagen att så långt som möjligt bygga på det beståendes

grand och låta det proportionella systemet komma till användning

antingen vid själfva landstingsvalen och därefter inom landstingen eller

ock slutligen inom dessa sistnämnda ensamt.

Såsom bekant, förete sätten för landstingsvalen i städerna och på

landet flera olikheter, och ej ens inom dessa båda kategorier är valsättet

öfverallt lika, i det såväl i städerna som å landet valsättet i vissa fall

är omedelbart, i vissa medelbart. Oafsedt denna omständighet, som i

och för sig torde vara af afgörande betydelse, tillkomma andra skäl.

På landet utses, såsom angifvits, landstingsman för hvarje härad eller

tingslag. Enligt tillgängliga handlingar väljer ett afsevärdt antal härad,

tingslag och städer allenast en eller två land stingsmän. Inför dessa

förhållanden måste man öfvergifva tanken på ett proportionellt valsätt

vid själfva landstingsmannavalet, med mindre på samma gång kunde

genomföras en förändring från botten af landstingsförordningen, en

konsekvens, som hvarken b judes af någon tvingande omständighet, då

den rättvisa idé, vi söka häfda, ändock kan komma till sin rätt, och i

sådant sammanhang som det föreliggande med all sannolikhet skulle

bringa det hela på fall.

Återstår sålunda det enda förslag, som vi finna kunna med utsikt

till framgång framläggas, eller att låta den valkorporation, som i sista

hand väljer Första Kammarens ledamöter, göra detta efter proportionell

metod.

Åfven om en proportionell valmetod komme till användning vid

val till Första Kammaren, torde det emellertid kunna ifrågasättas, huruvida

med nu gällande bestämmelser rörande den kommunala rösträtten

alla mera afsevärda grupper i samhället skulle blifva tillförsäkrade

skäligt inflytande på kammarens sammansättning. Man kan nämligen

med fog påstå, att åtskilliga af de korporationer, hvilka förrätta val

till Första Kammaren, själfva i så öfvervägande grad representera de

förmögnare samhällsklasserna, att andra talrika, om också ej i ekonomiskt

hänseende lika betydande grupper därinom nästan intet hafva att betyda.

Detta förhållande har sin orsak däruti, att de vanliga bestämmelserna

för kommunal rösträtt äro gällande äfven vid val af landstingsmän

eller af elektorer för sådant val. Som bekant, äro sedan några år tillbaka

vissa gränser fastställda för den kommunala rösträtten i ändamål

att bevara den ekonomiska medelklassens inftytande gentemot innehafvarne

af höga röstetal, och de i sådant syfte vidtagna åtgärderna hafva

otvifvelaktigt en icke ringa betydelse såväl för närvarande som för

reglerandet af den framtida utvecklingen. Den tanken torde emellertid

s. 281 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

281

mångenstädes äga starka sympatier, att det redan tagna steget till

begränsning af rösträtten inom landskommunerna snart bör efterföljas

af ett nytt i samma riktning, och därvid är det nog närmast behofvet

af en reform med afseende å Första Kammarens sammansättning, som

dikterat uppfattningen. Man torde nämligen icke med fog kunna bestrida

billigheten af, att rättigheterna inom kommunen stå i proportion till

de ekonomiska prestationerna för dess bästa — allra helst som de hufvudsakliga

rättigheterna direkt eller indirekt just gälla bestämmandet

af de ekonomiska prestationerna och deras användning. Då i detta

samband mellan rättigheter och skyldigheter, mellan makt och ansvar,

obestridligen ligger en stark garanti för den omvårdnad om kommunernas

ekonomiska ställning, af hvilken deras öfriga verksamhet först

och sist beror, lärer något skäl ej nu föreligga att ytterligare inskränka

gränserna för rösträtten, i hvad den angår kommunernas allmänna

angelägenheter.

Såvidt vi kunnat finna, bör därför en bestämd skillnad göras

mellan den vanliga kommunala rösträtten och den, genom hvilken

landstingen sammansättas. Under nuvarande förhållanden kan inom

kommunen enhvar göra sin talan hörd; äfven de mindre bemedlade

hafva rätt och tillfälle att, om också ej genom mängden af sina fyrkar,

dock genom det berättigade i sin sak, göra sina intressen och åsikter

beaktade. Så är ej förhållandet med landstingen, där från hvarje

kommun endast fyrkmajoriteten blir representerad, och där sålunda för

närvarande endast den ekonomiska öfver- och medelklassen kan blifva

företrädd. Häraf måste med nödvändighet följa en viss ensidighet i

landstingens sammansättning, i det att vissa samhällsgrupper icke endast

därinom sakna större inflytande, utan ej ens där kunna få sina speciella

behof och önskningar uttalade. Redan ur den synpunkten, att landstingen

visserligen böra närmast utses med hänsyn till sina ekonomiska

funktioner, men i alla fall på sådant sätt, att därvid olika synpunkter

få göra sig gällande för frågornas allsidiga belysning, finnas sålunda

bestämda skäl för att genom en starkare begränsning i den vid dessa

val gällande röstskalan möjliggöra, att äfven de mindre bemedlade

erhålla något inflytande.

Ån starkare måste detta kraf framträda vid betraktandet af den

politiska sidan af landstingets funktioner, nämligen dess befogenhet att

utse länets representanter i Första Kammaren. Om vid dennas sammansättning

samhällets olika lager med rätta böra tillmätas en andel,

som står i direkt förhållande till deras ekonomiska betydelse för landet,

så blir det ock en klar skyldighet att därvid sörja för, att icke något

Bih. till RiJcsd. Prof. 1906. 3 Samt. 7 Käft. 36

s. 282 Kontrollera mot PDF

282

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

sådant lägel- af verklig- betydelse blir fullständigt utestängdt. Men

erfarenbeten bar visat, att de ekonomiskt mindre väl situerade klasserna,

sålunda de ingalunda minst talrika, inom landstingen kafva så godt

som intet att säga; det må då ej väcka undran, att de betrakta Första

Kammaren såsom en representation ej för kela folket, utan endast för

dess i ekonomiskt hänseende gynnsammare lottade ock mindre del. Då

det för vårt lands lugna politiska utveckling är af största vikt, att ej

blott Andra utan äfven Första Kammaren, om ock i olika grad, sammansättes

af ock återspeglar samhällets skilda hufvudgrupper, så hafva

vi funnit nödigt föreslå en ytterligare begränsning af den kommunala

rösträtten vid sådana val, som afse landstingens sammansättning.

Något större behof af en sådan begränsning- synes ej kafva framträdt

med afseende å stadskommunerna. Där kafva nämligen med nu

gällande bestämmelser de viktigare kategorierna af mindre röstägare,

såsom tjänstemän, betjänte, småhandlande, handtverkare och yrkesindustriarbetare,

kunnat förskaffa sig inflytande.

I landskommunerna torde ej keller tillräckliga skäl föreligga för

en skärpning med afseende å det s. k. relativa röstmaximum, det vill

säga bestämmelsen att ingen må utöfva rösträtt för större antal röster,

än som svarar mot Vio af kommunens kela fyratal. Inom smärre kommuner,

där inga svårigheter möta för de röstägande att talrikt infinna

sig ock bevaka sina intressen, lärer denna begränsning vara i regel fullt

tillräcklig för att garantera de smärre fyrktalsinnehafvarne ett behörigt

inflytande.

I större kommuner med höga fyrktal spelar det relativa röstmaximum

en mycket mindre roll, med hänsyn redan till de yttre svårigheterna

att samla mängden af smärre fyrktalsägare. Det ligger sålunda

i sakens natur, att i en kommun med 10,000 fyrkar trenne röstägare

om hvardera 1,000 fyrkar betyda mindre än trenne röstägande om

hvardera 5,000 fyrkar i en kommun med ett sammanlagdt fyrktal af

50,000. I båda fallen disponera de tre röstägande tillsammantagna

endast 3/io af hela fyrktalet, men i den förstnämnda kommunen är det

gifvetvis lättare att vid kommunalstämman samla ett antal mindre röstägare

med tillsammans 3,000 fyrkar än i den senare kommunen att

uppbringa sådana röstägare med tillhopa 15,000 fyrkar. I större kommuner

kunna några få större fyrktalsinnehafvare, där de äro eniga, i

verkligheten, om ock ej teoretiskt sedt, fullständigt behärska omröstningarna,

hvilket synes så mycket mera betänkligt, som en mycket stor

del af dem icke äro enskilda, utan juridiska personer.

Detta missförhållande, som skänker ett fåtal bolag och enskilde

ett alldeles oproportionerligt inflytande på landstingens sammansättning,

s. 283 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7. 283

kan endast afkjälpas genom en begränsning af det högsta antal fyrkar,

för hvilket någon medgifves utöfva rösträtt. Vi hafva därför ansett

oss böra i detta sammanhang förorda, att det absoluta röstmaximum å

landet sänkes från 5,000 till 1,000 fyrkar vid val, som afse landstingens

sammansättning.

Ehuruväl tillgängliga utredningar icke medgifva en fullt exakt

beräkning af de förändringar med afseende å den kommunala rösträtten,

som genom den af oss nu föreslagna begränsning skulle inträda, kan

man dock ur officiella uppgifter erhålla tillräcklig ledning för ett omdöme,

huru eu sådan reform i stöld sedt skulle verka.

Klart är, att i kommuner med ett sammanlagdt fyrktal af 10,000

och därunder det relativa maximum (V10) redan nu förhindrar, att någon

utöfvar rösträtt för mer än 1,000 fyrkar. Den föreslagna begränsningen

af det absoluta maximum kan sålunda blifva af ''praktisk verkan allenast

i kommuner med mer än 10,000 fyrkar.

Sådana kommuners förekomst inom skilda delar af landet framgår

närmare af efterföljande tabell, som utarbetats med ledning af senast

offentliggjorda officiella uppgifter.

Landskommuner år 1903.

Län

(Landsbygd)

Hela

antalet

kom-

muner

Däraf kom- muner med

mer än

10,000

fyrkar

Län

(Landsbygd)

Hela

antalet

kom-

muner

Däraf kom- muner med

mer än

10,000

fyrkar

Antal

°/

/o

Antal

%

Transport

1,060

440

Stockholms län.....

no

53

48.2

Blekinge län.......

35

21

60.o

Uppsala ......

85

26

30.6

Kristianstads län . . . .

143

57

39.9

Södermanlands län . . .

91

40

44.o

Malmöhus län......

241

124

51.5

Östergötlands „ . . .

149

56

37.6

Hallands ........

86

27

31.4

Jönköpings län.....

127

28

22.o

Göteb. och Bohus län . .

87

33

38.0

Kronobergs ......

85

36

42.4 Älfsborgs län......

220

34

15.5

Kalmar „.....

101

40

39.6

Skaraborgs .......

260

24

9.2

Gottlands ......

92

4

4.3

Värmlands ........

87

53

60.9

Örebro län .......

58

42

72.4

Västernorrlands län . . .

63

45

71.4

Västmanlands län . . .

68

38

55.9

Jämtlands län......

59

22

37.3

Kopparbergs „ . . .

47

41

87.2

Västerbottens län... .

24

18

75.0

Gäfleborgs län.....

47

36

76.6

Norrbottens „ ... .

21

17

81.o

Transport

1,060

440

—

Summa

2,386

915

38.3

0 Bidrag till sv. off. stat. (litt. U): Kommunernas fattigvård och finanser år 1903.

s. 284 Kontrollera mot PDF

284

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Tabellen utvisar, att af rikets samtliga 2,386 landskommuner ej

färre än 915, eller 38,3 °/0, år 1903 både ett sammanlagdt röstetal af

öfver 10,000 fyrkar ocli sålunda kunna beröras af den bär föreslagna

begränsningen. Förhållandena ställa sig dock härutinnan mycket olika inom

olika län. Högsta relativa antalet dylika kommuner anträffas i Kopparbergs

(87,2%), Norrbottens (81,0 %), Gäfleborgs (76,6 %), Västerbottens

(75,0 %), Örebro (72,4 %), Västernorrlands (71,4 %) Värmlands (60,9 %),

Blekinge (60,0%), Västmanlands (55,9%), samt Malmöhus län (51,5%);

relativt fåtaliga voro däremot sådana kommuner med höga röstetal i

Gottlands (4,3 %), Skaraborgs (9,2 %), Ålfsborgs (15,5 %), Jönköpings

(22,0%), Uppsala (30,6 %) samt Hallands län (31,4 %).

I den mån inom dessa kommuner med sammanlagdt mer än 10,000

fyrkar finnes någon eller några innehafvare af mer än 1,000 fyrkar,

måste den nu föreslagna begränsningen verkligen öfva inflytande på den

kommunala rösträttens fördelning.

Till belysande af detta spörsmål finnas tyvärr inga senare uppgifter

än de för år 1892, som af statistiska centralbyrån särskild! införskaffades

och publicerades, och på hvilka de utredningar grundades,

som utmynnade i den nu gällande begränsningen af rösträtten inom

landskommunerna. Med ledning af de då vunna resultaten kunna

emellertid vissa slutsatser dragas beträffande äfven de nuvarande förhållandena.

Man torde nämligen, utan risk att begå något afsevärdt

misstag, kunna förutsätta, att åtminstone de kommuner, där redan år

1892 förefunnos röstinnehafvare med mer än 1,000 fyrkar, allt fortfarande

befinna sig i samma situation. Finner man sålunda vid närmare

granskning, att i några af de landskommuner, som enligt sist tillgängliga

uppgifter (år 1903) hade sammanlagdt mer än 10,000 fyrkar, redan

1892 förefunnos någon eller några innehafvare af mer än 1,000 fyrkar,

så följer däraf, att åtminstone i dessa kommuner den af oss förordade

begränsningen verkligen kommer att inskränka ifrågavarande röstinneliafvares

rösträtt.

Fn verkställd undersökning af detta spörsmål lämnar följande

resultat.

s. 285 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

285

Landskommuner med mer än 10,000 fyrkar år 1903, där redan år 1892

förefunnos röstägande med mer än 1,000 fyrkar.

Län

Antal

°/o af

Län

Antal

°/o af

kommu-

samtliga

kommu-

samtliga

(Landsbygd)

ner

kommu-

(Landsbygd)

ner

kommu-

ner

ner

Stockholms län.............

37

33.6

Uppsala ,, ............

19

22.4

Södermanlands län......

36

39.6

Östergötlands ,, ......

37

24.8

Jönköpings län ............

17

13.4

Kronobergs ,, ............

18

21.2

Kalmar län.....................

29

28.7

Gottlands län ..............

1

l.i

Blekinge ,, ...............

7

20.o

Kristianstads län .........

32

22.4

Malmöhus län...............

92

38.2

Hallands „ .............

16

18.6

Transport

| 341

—

Transport

341

—

Göteb. och Bohus län

14

16.1

Ålfsborgs län ...............

21

9.5

Skaraborgs län ............

15

5.8

Värmlands ,, ............

37

42.5

Örebro län .....................

36

62.1

Västmanlands län........

30

44.1

Kopparbergs ,, .........

24

51.1

Gäfleborgs län...............

28

59.6

Västernorrlands län ...

34

54.0

Jämtlands län...............

10

16.9

Västerbottens län.........

12

50.o

Norrbottens län............

12

57.1

Summa

614

25.7

Det visar sig sålunda, att 614 kommuner, utgörande 25,7 % af

rikets samtliga landskommuner, skulle år 1903 kafva berörts af begränsningen,

under förutsättning af att inom desamma ägarne af de högsta

fyrktalen fortfarande förekommit i samma utsträckning som år 1892

var fallet. Förhållandena i detta hänseende inom olika delar af landet

framgår närmare af efterföljande gruppering, där länen ordnats efter

procenttalet kommuner, som drabbats af begränsningen.

Gottlands, Skaraborgs I 1

och Ålfsborgs län. | 0

Jönköpings, Göteborgs]

och Bohus, Jämtlands,! , „_9no/

Hallands och Blekinge 0

län.

Kronobergs, Uppsala,]

Kristianstads och Öster-1 21—25 %

götlands län. ''

Kalmar, Stockholm, ]

Malmöhus och Söder- > 29—40 0/0

manlands län.

s. 286 Kontrollera mot PDF

286

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Västerbottens, Köp- j

Värmlands och] parbergs, Västernorr
Västmanlands

, 43—44 % lands, Norrbottens 50—62 %

län. ) Gäfleborgs och Örebro

län. j

Huruvida och i livad utsträckning förhållandena ändrats sedan år

1892, kan ej med full bestämdhet påvisas. Tillräcklig ledning för ett

omdöme om utvecklingens hufvuddrag torde dock vinnas af efterföljande

tabell öfver de förändringar, som de särskilda slagen af fyrktal varit

underkastade från år 1892 till år 1903.

Ökning (+) eller

År 1892

År 1903

minskning (—).

Fyrktal

°/o

Fyrktal för i mantal satt jord ...............

12,952,339

13,830,945

+ 878,406

+ 6.8 1

> +7.1

„ ,, jordbruksfastighet utan mantal

543,974

628,157

+ 84,183

+ 15.5 j

„ „ annan fastighet.....................

1,606,473

2,983,433

+ 1,376,960

+ 85.7

„ „ alla öfriga beskattningsföremål

9,105,010

16,958,457

+ 7,853,447

+ 86.3

Hela fyrktalet

24,207,996] 34,400,992] + 10,192,996] + 42.1

Under den ifrågavarande perioden utgjorde fyrktalets hela ökning

inom rikets landskommuner ej mindre än 42,1 %, men denna tillväxt

fördelade sig mycket ojämnt på de olika länen. Vid en närmare

granskning finner man, att den i hufvudsak kommer på just de län,

inom hvilka en jämförelsevis hög procent af antalet kommuner skulle,

enligt nyss anförda tablå, drabbas af den föreslagna sänkningen utaf

det absoluta röstmaximum. Dessa län sammanfalla fullständigt med

landets stora industritrakter, och därmed står i fullkomlig samklang,

att den starka ökningen af fyrktalet i endast ringa grad belöpte sig

på jordbruksfastighetens ökade värde (7, i %), utan nästan uteslutande

berodde på tillväxten af de båda andra beskattningsföremålen ''annan

fastighet’ (85,7 %) och ''alla öfriga beskattningsföremål’ (86,3 0/0).

Fyrktalets ökning är sålunda att i hufvudsak tillskrifva industriens

utveckling, den kommer företrädesvis till synes i de län, där storindustrien

är mäktigast och de stora fyrktalen genom kommunernas

storlek kunna göra sig gällande. Inom dessa län är det dock ej alla

grupper af fyrkägare, som sett sina rösttal afsevärdt ökas; för jord
-

s. 287 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

287

brak ar ne, större och mindre, är tillväxten jämförelsevis obetydlig, men

däremot så mycket större för industriens män, nämligen å ena sidan

arbetsgivare — enskilde eller bolag af olika slag — å den andra

sidan industriarbetarne.

Den allmänna utvecklingen har sålunda otvifvelaktigt gått i den

riktningen, att i industridistriktens stora kommuner fyrktalen för industrien

starkt tillväxt och sålunda de höga rösttalen intill 5,000 fyrkar alltmer.

ökats i antal och betydelse utan hinder af det relativa röstmaximum.

I denna utveckling af de kommunala rösträttsförhållandena, i

den mån de beröra landstingens sammansättning, hafva vi ansett ett

reglerande ingripande vara af behofvet påkalla^. Vi anse det nämligen

hvarken för . industrien nödigt eller för det allmänna nyttigt, att den

starka ställning inom landstingen, som industriidkande enskilde och

bolag redan nu innehafva, än mer utvidgas och stärkes i direkt proportion

till den industriella utvecklingen. Äfven där jordbruket är af

öfvervägande ekonomisk betydelse, kan på detta sätt dess inflytande

på landstingsmannavalen blifva fullkomligt illusoriskt, och detta till

favör för en eller annan stor röstägande, ej till förmån för mängden

al hans arbetare. Öfverallt, där industrien är af förhärskande betydelse,

bör den visserligen få tillfälle att kraftigt bevaka sina särskilda intressen,

men ej endast arbetsgifvarnes utan ock arbetarnes.

Denna uppfattning är det, som förestafvat den af oss föreslagna

ytterligare begränsningen af den kommunala rösträtten vid val af landstingen.

I de kommuner, där bruks- och sågverksindustrien eller andra

större fabriksgrenar äro förhärskande — vanligen under aktiebolagsformen

— skall denna förändring bereda äfven deras arbetare möjlighet

att blifva i någon mån representerade inom landstingen; inom kommuner

med såväl industri som afsevärdt jordbruk kommer inflytandet vid

dessa val att fördelas mellan jordbrukarne, arbetarne och de störa

arbetsgifvarne; i ett mindre antal landtbrukskommuner torde de stora

egendomsägarne nödgas taga större hänsyn till bönder och småbrukare.

Att den föreslagna sänkningen af det absoluta röstmaximum

kommer att influera i nu angifven riktning, är väl otvifvelaktigt, men

huru stark dess verkan blir, på den frågan kan ett fullt exakt svar

ej gifvas. Förut har påvisats, att tillhopa 915 kommuner år 1903

ägde det totala fyrktal, att begränsningen med afseende på dem skulle

kunna få betydelse; genom jämförelse med förhållandena år 1892 framgår

vidare, att så verkligen skulle ske inom åtminstone 614 af dessa

kommuner, och slutligen är det uppenbart, att ökningen sedan sist
-

s. 288 Kontrollera mot PDF

Öfriga

ändringar

i fråga om

Första

Kammarens

bildande.

288 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

nämnda år af särskilt fyrktalet för ''annan fastighet’ och ’alla öfriga

beskattningsföremål’ måste hafva bragt ytterligare ett antal kommuner

företrädesvis inom Bergslagerna, Norrland och Malmöhus län, i samma

situation.

Härvid bör dock erinras, att i kanske flertalet fall, då begränsningen

kommer till användning, däraf ingalunda skulle föranledas någon

positiv förändring i maktfördelningen eller valresultaten; så är först

och främst förhållandet inom de säkerligen ganska talrika kommuner,

där de högsta röstetalen endast obetydligt öfverstiga 1,000 fyrkar.

Likaså ringa blir den praktiska betydelsen, när de stora röstinnehafvarne

icke stå i motsats till, utan hafva gemensamma intressen

med de öfriga; så är t. ex. det normala förhållandet mellan större

egendomsägare och bönder. De påtagliga förändringarne torde sålunda

komma att inskränka sig till de kommuner, där storindustrien, som

numera i allt större utsträckning bedrifves af bolag, hittills varit allenahärskande

och där minskningen i några röstägares fyrktal från 5,000

till 1,000 får till följd, att de förlora sin öfvermakt eller måste dela

den med sina arbetare och bönderna.

Af största betydelse torde den föreslagna begränsningen blifva

därntinnan, att den för framtiden afskär den utveckling till fåvälde

inom vissa landsting, som på senare tiden allt skarpare framträdt.

Vårt förslag i denna del afser sålunda ej ett brytande med de ursprungliga

och hittillsvarande förhållandena i fråga om landstingens faktiska sammansättning,

utan torde snarare vara ägnadt att betrygga desamma och

förebygga de olägenheter, som visat sig vara i vissa fall förknippade

med den nuvarande utvecklingen.

Stadgandet om den af oss föreslagna begränsningen har gifvetvis

sin plats i landstingsförordningen och torde, i händelse vårt förslagvinner

bifall, från Kungl. Maj:t kunna förväntas förslag till den häraf

betingade ändringen i sagda förordning.

Vi föreslå ingen förändring i afseende å antalet eller valbarhetsvillkoren

liksom ej heller beträffande stadgandet om frånvaron af arfvode

samt den obegränsade rätten till afsägelse.

Med hänsyn till funktionstiden torde den kunna nedsättas till

sex år, då ändock nödig kontinuitet bevaras och öfvergångstiden för

det nya systemets fullständiga tillämpning blir kortare. Kammaren

kommer härigenom i närmare rapport med valmännen, en förändring,

som ej kan hafva annat än gynnsam inverkan på kammarens auktoritet.

Vidare föreslås, att funktionstiden i likhet med förhållandet beträffande

Andra Kammaren skall räknas från den 1 januari (nu från

s. 289 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7. 289

valdagen), detta för att bereda fast grundval för det proportionella valsättets

användande. Uppkommen ledighet bör fyllas allenast för den

af sexårsperioden återstående tiden, liksom ock nja val efter Konungens

förordnande böra ske för samma tid. För att fylla under perioden

uppkommen ledighet föreslå vi, att inom hvarje valkrets skall samtidigt

med valet af riksdagsmän och i enahanda ordning väljas likaantal

suppleanter.

I fråga om valkretsindelningen för val till Första Kammaren anse

vi praktiska skäl tala för bibehållande af den nuvarande anordningen.

Häraf följer, att stad, som ej i landsting deltager, skulle bibehållas vid

sin rätt att bilda egen vakrets. I sådan stad, som ej äger rätt att

välja mera än en riksdagsman, kan sålunda det proportionella valsättet

icke komma till användning. Då detta undantag — visserligen eu

lucka i systemet — kommer att äga rum endast i ett fåtal fall, för

närvarande Norrköping och Gäfle, och då allvarsamma invändningar kunna

göras mot sådana städers sammanslagning med landstingen i och för

riksdagsmannavalet, hafva vi icke funnit skäl föreslå en sådan förändring.

För att proportionellt valsätt skall kunna användas och komma till

sin rätt, är det gifvetvis nödvändigt, att vid allmänna val alla riksdagsmännen

i en valkrets väljas på en gång. För att få en successiv förnyelse

af kammaren och härigenom bevara kontinuiteten i densamma,

anse vi nödigt och lämpligt, att valkretsarna indelas i sex grupper,

då hvarje år en af dessa grupper kommer att välja. Antal valkretsar

i hvarje grupp såväl som den ordningsföljd, i hvilken dessa skola väljas,

bestämmes i vallagen.

I den kung!, rösträttspropositionen till 1904 och 1905 års Riksdagar

var i fråga om valkretsindelning för val till Andra Kammaren som

regel fastslaget, att hvart och ett af rikets län skulle utgöra en valkrets.

Möjlighet var dock lämnad, att, där förhållandena så medgåfve eller

fordrade, dela länet i två valkretsar; i bifogadt förslag till vallag hade

hetta medgifvande tillämpats i sex län.

Fn bland de väsentliga orsakerna till att det kungl. förslaget om

införande af proportionell valmetod i förening med allmän rösträtt icke

lyckades tillvinna sig Riksdagens bifall, var helt visst, att de föreslagna

valkretsarne voro för stora. Följden häraf skulle blifva, ansåg man, att valmännen

icke kunde komma i sådan personlig beröring hvarken med hvarandra

eller med kandidaterna, som vore önskvärd, att hela valproceduren

härigenom blefve invecklad och tung, och att valen alltför mycket komma

att läggas i händerna på valledningen. Olägenheterna med de stora valkretsarna

gjorde sig särskildt gällande i de delar af landet, som hade

Bih. till Riksd. Prof. 1906. 3 Samt. 7 Höft. 37

Valkretsar

för andrakammar

valen.

s. 290 Kontrollera mot PDF

290

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Proportionell

valmetod.

eu jämförelsevis gles befolkning. Då dessa anmärkningar nr praktisk

synpunkt icke sakna fog, uppstår frågan, huruvida icke valkretsarne,

utan att syftet med proportionella val uppgifves, skulle kunna göras

mindre.

Redan inom proportionella valkommittén gjordes allvarliga invändningar

mot de stora valkretsarna, och två reservanter föreslogo i särskilda

reservationer i sådant syfte en annan valkretsindelning.

Låt vara, att det proportionella systemets innersta syfte kommer

bäst fram i stora valkretsar, så torde väl af alla erkännas, att valsättet

med fördel kan användas äfven i mindre valkretsar, förutsatt att man

lyckas finna en lämplig metod. Grifvet är dock, att med de mindre

kretsarne möjligheten för flera olika politiska skiftningar att hvar för

sig göra sig gällande blir mindre. Detta måste dock framstå såsom

en mindre olägenhet, särskildt vid jämförelse med majoritetsvalen, där

endast ett parti, majoritetspartiet, är tillförsäkradt inflytande.

Yi tveka sålunda icke att förorda en valkretsindelning med betydligt

mindre valkretsar än de, som voro föreslagna i det ofvan omförmälda

kungl. förslaget 1904 och 1905, dock bör ingen valkrets välja

mindre än tre riksdagsmän.

Vid tillämpning af det proportionella valsättet till båda kamrarne

kan man tänka sig två möjligheter: antingen att erhålla en metod, som

lämpar sig för användning i båda fallen — eventuellt äfven vid utskottsvalen

inom kamrarna — eller också att få en metod för andra-kammarvalen

och en annan för val inom landstingen och utskottsval inom

kamrarna.

Den valmetod, som hösten 1903 framlades af den särskilda kungl.

kommittén, och som sedan upptogs af Kungl. Maj:t och bilades de

kungl. propositionerna af 1904 och 1905, har inom och utom landet

tillvunnit sig ett vackert erkännande. Ute i bygderna har man emellertid

anmärkt på de vidlyftiga valförberedelserna och äfven i öfrigt gärna

sett, att förenklingar kunde vidtagas. Skulle proportionellt valsätt användas

inom landstingen och vid utskottsval inom kamrarne, kan metoden

ej därvid komma till användning såsom onödigt invecklad.

Af dessa skäl vore det synnerligen önskvärd!,, att större förenklingar

vidtoges eller att man tänkte sig på annan väg nå målet.

Förenklingar i den framlagda metoden torde utan svårighet kunna

genomföras. De två förberedelsehandlingarna — inlämnande af valförslag

och sedan af vallistor — borde kunna sammanslås till en enda, som eventuellt

kunde suppleras med anmälan om förbindande vid platsfördelningen

af olika listor. Äfven det obligatoriska inlämnandet af kandi
-

s. 291 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

291

daternas medgifvande att uppsättas på viss lista kunde lämpligen alldeles

bortfalla och bestämmelse komma i stället om förfrågan från Konungens

befallningshafvande eller annan valförrättare till kandidat, som uppsatts

på två eller flera listor, om den lista, å hvilken han önskade uppsättas.

Äfven andra förenklingar borde vara praktiskt genomförbara, men torde

dessa antydningar göra till fyllest för att ådagalägga, att metoden kan i

Mg grad förenklas.

Vi hålla emellertid före, att det efter ett eventuellt riksdagsbeslut

i öfverensstämmelse med denna motions slutyrkande bör öfverlämnas

åt Kungl. Maj:t att pröfva, om icke någon enklare metod kan finnas

lämplig, utan att längre tidsutdräkt däraf förorsakas.

I detta syfte tillåta vi oss bifoga ett af öfverdirektör Phragmén

uppsatt, synnerligen enkelt förslag, hvilket är en förbättring af den

s. k. Thieleska metoden och torde vara förtjänt af närmare pröfning.

Det synes vara lämpligt att använda såväl för andra-kammarvalen

som inom landstingen, och sättet för dess användning framgår af det

bifogade förslaget till vallag. Förslaget förutsätter inga förberedande

åtgärder såsom upprättande af s. k. valförslag och officiella vallistor

samt deras godkännande af kandidaterna. Valmannens åtgöranden äro

ungefär desamma som vid majoritetsvalen, särskild! i flermansvalkretsar.

Något obehörigt inflytande af en valledning, utöfver hvad som sker

vid majoritetsval, kan ej befaras.

Det förslag till ändring i regeringsformen och riksdagsordningen,

som vi här framlägga, förutsätter såsom nödig komplettering en vallag

samt ändring i landstingsförordningen. Det torde emellertid med visshet

kunna antagas, att, därest Riksdagen godkänner vår hemställan,

Kungl. Maj:t kommer att förelägga Riksdagen förslag i berörda afseenden.

I allt fall hafva vi icke velat underlåta att för påseende och granskning

bifoga ett förslag till vallag för båda kamrarna.»

Vid motionen har därjämte fogats en bilaga af följande lydelse:

»Redogörelse för den föreslagna valmetoden, utgörande en af öfverdirektören

Phragmén verkställd förbättring af den så kallade Thieles

metoden.

Den kan betraktas såsom en utbildning och förbättring af den

enkla kumulativa metoden i den af lektor Rosengren föreslagna formen.

Denna senare metod innebär, att hvarje valman äger en röst, som

han har rätt afgifva antingen odelad på eu enda person, eller delad i

två lika delar på två personer, eller delad i tre lika delar på tre personer

o. s. v.

Olägenheten härmed är den, att valmannen på förhand har svårt

s. 292 Kontrollera mot PDF

292

Konstitutionsutskottets Utlåtande A :o 7.

att bedöma, hvilken röstningspolitik som är den bästa för att främja

hans önskningar i fråga om valets utgång.

Vid Thieles metod befrias han från denna svårighet, i det att valmetoden

af honom kräfver endast uppgift på de kandidater, han anser

böra framför andra, komma i fråga till val, medan metoden själf efter

vissa objektiva grunder åtager sig att lika fördela den honom tillkommande

röstkraften mellan ett antal af dessa kandidater, så att resultatet

blir så rättvist som möjligt. Tolkningen af beräkningsreglerna ur denna

synpunkt kan framställas ungefär så:

Den första sammanräkningen afser att utröna, hvilken af de föreslagna

kandidaterna som i främsta rummet bör anses vara vald, d. v. s.

i korthet sagdt den, som fått de flesta rösterna. Man betraktar därvid

saken på samma sätt, som man skulle ha gjort, ifall endast en plats hade

funnits att besätta.

I sådant fall borde ju ingen röstdelning komma i fråga, utan valmännen

borde rösta på endast en kandidat hvar. Hvilkendera af de

på en röstsedel upptagna kandidaterna, som i sådant fall skulle erhållit

valmannens odelade röst, kan man icke veta, men därför gör man en

undersökning beträffande hvarje särskild kandidat, i det man utgår från

att hvarje röstsedel, som innehåller dennes namn, blifvit afgifven uteslutande

på honom. Den värdigaste att bli vald i första rummet ärna

uppenbarligen den, som, när man för hvarje särskild kandidat tolkar de

på honom afgifna rösterna, utan någon delning med andra befinnes hafva

fått de flesta rösterna.

För besättande af andra platser bland de valde resonerar man

på alldeles samma sätt, endast med den skillnaden, att de, som röstat

på den redan såsom vald förklarade, nu icke kunna öfverföra hela sin

röst på en annan, utan måste nöja sig med att dela sin röst lika mellan

den valde och en annan af de på samma röstsedel uppförda kandidaterna.

Man kan taga följande exempel:

100 röstsedlar äro afgifna på A. B. C.

90 „ „ „ „ A. D.

50 „ „ „ „ B. D.

60 ,, ,, „ ,, P. Q.

10 „ „ „ „ P. C.

Om endast en skulle väljas, så vore ju den för A. fördelaktigaste

röstfördelningen, att samtliga röstsedlar, som innehålla A:s namn, afgifvits

odelade för A. Röstfördelningen i öfrigt är för A. likgiltig.

A. erhåller således, vid den för honom gynnsammaste röstfördelningen

och när det gäller främsta platsen,

190 röster.

s. 293 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

293

På samma sätt erhåller B., vid den för honom på samma grund

verkställda röstfördelningen till den ifrågavarande platsen, 150 röster.

C. 110. P. 70.

D. 140. Q. 60.

A. är således den, som röstsedlarne utvisa såsom den, för hvilken

valmännen hysa största förtroende. Därför bör A. förklaras i första

rummet vald.

Söker man nu för besättande af andra platsen i ordningen den i

detta fall för B. fördelaktigaste röstfördelningen, så kunna de 100 röstsedlarne

A. B. C. icke längre uppfattas såsom afgifna uteslutande för B.,

då de delvis redan tagits i anspråk vid Ars val och därför icke få ge

åt B. bättre andel i rösten än åt A., till hvars inval samma röstsedlar

redan bidragit.

Den för B. fördelaktigaste röstfördelningen efter en dylik reduktion

blir alltså:

100 röstsedlar A. B. C. räknas — med frånräknande af redan förbrukade

lika många eller 50 röster för A. —

såsom 50 röster för B.

50 röstsedlar B. D. räknas såsom 50 röster för B. och blir alltså

resultatet B. 100 röster.

Behandlar man återigen C. på liknande sätt, så blir resultatet

C. 60 röster

Likaså för D. I). 95 „

„ „ P. P. 70 „

„ „ Q. Q. 60 . „

Den, som är mest värd att komma i fråga till andra rummet, är

alltså B.

Tredje rummet.

Beräkning för G:

100 A. B. C. räknas — med frånräknande af redan förbrukade

lika många röster för A. och B. eller 33 Va röster för hvardera —

såsom C. 33 Vs.

10 P. C. „ C. 10.

Resultatet för C: 43 1/3.

Beräkning för D:

90 A. D. räknas sedan A. däraf förbrukat hälften

eller 45 såsom D. 45

50 B. D. „ „ B. „ „ „ D. 25.

Resultat för D: 70.

s. 294 Kontrollera mot PDF

294

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Beräkning- för P.

60 P. Q. räknas såsom P. 60

10 P. C. „ „ P. 10.

Resultat för P: 70.

Beräkning för Q.

60 P. Q. räknas såsom Q. 60.

Resultat för Q: 60.

Lottning mellan D. och P. för besättande af tredje platsen bör

alltså nu afgöra resultatet.

Genom rätt för valman att vid ifrågavarande metod stryka under

ett eller flera namn på sin röstsedel och därmed angifva, att dessa böra

vid valet komma i fråga i främsta rummet, kan metoden i väsentlig grad

fullständigas och därmed förebygges s. k. dekapitering, eller att främmande

röster genom röstning i illojalt syfte vilja förhindra valet af ett partis

bufvudkandidater.»

Herr Lundebergs

m. fl.

motivering.

Herr Luncleberg och medmotionärer hafva till stöd för sitt förslaganfört

följande:

»Vid 1905 års riksdag väcktes af hr Chr. Lundeberg m. fl. en motion

(n:o 32) af följande lydelse: »Då Riksdagen år 1902, på Kungl. Maj:ts

därom gjorda framställning, åtog sig en särskild bevillniug, under namn

af inkomstskatt, hvilken i riksstaten för år 1903 beräknades till ett

belopp af 10,500,000 kronor, infördes i samband därmed i vårt skattesystem

en ny princip, den progressiva skattemetoden. Denna princips

tillämpning föranleddes af sträfvandet att vid anlitande i allt större

utsträckning af den direkta beskattningsformen så rättvist som möjligt

afpassa skatten efter de skattdragandes skatteförmåga.

Men denna princip medför på samma gång i tillämpningen, såsom

nogsamt är kändt, betydande svårigheter, hvilka icke förefinnas, så

länge man rör sig på den proportionella beskattningens område. Dessa

svårigheter yppa sig vid bestämmandet af de grunder, på hvilka den

progressiva beskattningen bör hvila, såsom skatteskalan, olika skattesatser

för olika slag af inkomst och förmögenhet, den procent af

inkomst och förmögenhet, hvartill skatten högst må uppgå, samt

skattefrihet och lindring i skatt för viss inkomst och förmögenhet;

och svårigheterna i detta afseende hafva sin grund icke blott i dessa

frågors egen beskaffenhet, utan bero äfven på deras nära samband

med hvarje enskild skattdragandes ekonomiska intressen. Det sätt,

på hvilket nu nämnda spörsmål finna sitt afgörande, är nämligen

af stor vikt för den enskilde samhällsmedlemmen, hvilkens inkomst

s. 295 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

295

eller, förmögenhet genom en oriktigt afpassad progressiv skatt kan blifva

obilligt beskattad, men äger en än större betydelse för samhället i dess

helhet. Ty förutsättningen för samhällets ekonomiska framåtskridande

— och därmed i viss mån äfven dess utveckling i socialt och kulturellt

hänseende — är onekligen, att inkomst och förmögenhet, såväl den

större som den mindre, icke beskattas på ett sådant sätt, att nyttig

samhällsverksamhet därigenom hämmas eller omöjliggöres. I främsta

rummet är fara för handen, att landets näringar, dess handel och

industri genom en ojämn eller för stark progression i beskattningen lida

men och hållas tillbaka.

Under sådana förhållanden lärer obestridligen ett behörigt tillvaratagande

af såväl den enskildes som samhällets välförstådda intresse

fordra, att beslut i hithörande frågor ske under former, som i största

möjliga man bereda trygghet för en allsidig och mogen pröfning af

desamma.

1866 års riksdagsordning stadgar såsom allmän regel, att för

åvägabringande af ett .Riksdagens beslut erfordras samstämmighet mellan

båda kamrarne. Härifrån göres eif undantag för frågor, som angå

statsreglering och bevillning samt riksbankens och riksgäldskontorets

förvaltning. Dessa frågor skola, därest kamrarne fatta stridiga beslut,

som ej varda sammanjämkade, afgöras genom gemensam votering,

hvarom stadgas i § 69 regeringsformen och § 65 riksdagsordningen.

Det synes oss då naturligt vara att, sedan i beskattningssystemet införts

den nya progressiva beskattningsprincipen, hvars riktiga tillämpning

ur förut angifna synpunkter måste anses såsom en synnerligen grannlaga

och viktig uppgift, grundlagens allmänna stadgande om kamrarnes

samstämmighet för åstadkommande af ett Riksdagens beslut bör gälla

i afseende å de grunder, efter hvilka den på denna princip fotade

nya beskattningen skall utgå.

Härigenom skulle tydligen ingen inskränkning ske i de ursprungligen

gällande bestämmelserna för den gemensamma voteringens tillämplighetsområde,

utan man skulle endast förebygga, att stadgandet om

gemensam votering komme att gälla äfven för sådana fall, som vid

riksdagsordningens tillkomst icke varit förutsedda. Och härvid är därjämte

att märka, att endast grunderna för, men ej beloppet af den

enligt progressiva grunder utgående skatten enligt vår mening böra

undandragas den gemensamma voteringen.

På grund af skatteförordningarnas betydelse för afvägandet af

den enskilde medborgarens skyldigheter gentemot det allmänna och

med afseende å det gällande skattesystemets djupt ingripande verkningar

på samhällsutvecklingen i dess helhet, skulle man med allt fog

s. 296 Kontrollera mot PDF

296

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

kunna göra gällande den fordran, att fastställandet af de grunder,

enligt hvilka de direkta skatterna skola fördelas på de skattdragande,

bör tillhöra den allmänna lagstiftningen lika väl som de lagar, hvilka

finnas angifna i § 87 regeringsformen. Eu orättvis och obillig beskattning

kan för den enskilde medföra lika kännbara rättskränkningar

som oriktiga principer i den allmänna lagstiftningen; och skatteförordningar,

som pålägga produktionen större bördor än den förmår bära

och därigenom undergräfva samhällets ekonomiska välstånd eller hindra

dess förkofran i ekonomiskt afseende, innebära för samhället lika stora

vådor som brister i den öfriga lagstiftningen.

Det bör ock i detta sammanhang erinras, att grunderna för den

kommunala beskattningen bestämmas genom kommunallagarne, hvilka

stiftas af Konung och Riksdag gemensamt och sålunda äro undandragna

den gemensamma voteringen.

Om man emellertid hos oss på grund af hittills rådande uppfattning

i afseende å beskattningsrätten afstår från yrkandet, att all

direkt beskattning skall bestämmas i samma ordning, som är gällande

för allmän lag, såsom i de utländska författningarna, enligt hvad här

nedan skall påvisas, i allmänhet är fallet, är det så mycket mera befogadt

att uppställa den fordran, att fastställandet af förutnämnda

grunder för den progressiva beskattningen skall kräfva båda kamrarnes

godkännande.

De ordinarie skatterna, hvilka fastställas af Konung och Riksdag

gemensamt, hafva under tiden från det nya representationsskiclcets antagande

en efter annan blifvit upphäfda och ersatta genom en väsentligen

ökad bevillning. I riksstaten för innevarande år är den enda nu

kvarstående ordinarie skatten, nämligen mantal spenningarna, upptagen

till ett belopp af 780,000 kronor, under det att de ordinarie skatterna

år 1868 uppgingo, inberäknadt rustning och rotering in natura, till

11,346,400 kronor. En jämförelse mellan inkomsterna år 1868 och år

1905 lämnar följande resultat:

Skatter: År 1868. År 1905,

Ordinarie inkomster ..................

Bevillningar:

tull- och stämpelmedel, brännvinstillverkningsskatt,

hvitbetssockertillverkningsafgift,

punsch- och

maltskatt m. m......................

inkomstskatt och bevillning af fast

egendom och inkomst ............

11,346,400: -

26,000,000: -

2,792,300: - 28,792,300: -

780,000:-

102,850,000: -

19,600,000: - 122,450,000: -

Andra inkomster:

arrende-, post-, telegraf-, järnvägstrafikmedel

m. m...................

Summa

3,375,000: - 43,513,700: -

46,745,000: - 169,975,000: -

s. 297 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

297

Häraf framgår å ena sidan, att, då statsverkets totala inkomster

år 1868 utgjorde 43,513,700 kronor, och däraf de ordinarie inkomsterna

11,346,400 kronor, sålunda fullt 25 procent, så hade totalinkomsten år

1905 ökats till 169,750,000 kronor, hvaraf ordinarie inkomster 780,000

kronor, eller något öfver 1!i procent af totalinkomsten; samt å andra

sidan, att bevillningarna, som år 1868 utgjorde 28,792,300 kronor, år

1905 uppgingo till 122,450,000 kronor.

Hen utveckling, som försiggått efter år 1868 utan att någon ändring

i grundlagarne vidtagits, har haft till följd icke allenast, att en

maktförskjutning ägt rum mellan Konung och Riksdag, i det Riksdagens

makt i fråga om budgeten allt mer ökats, utan ock att den gemensamma

voteringen fått en helt annan och större betydelse än som i

1866 års riksdagsordning afsågs. Med detta faktum för ögonen torde

det för enhvar stå klart, att den gemensamma omröstningens utsträckning

öfver allt vidare fält lätteligen kan förrycka författningens karaktär

och medföra betänkliga vådor för samhällets lugna utveckling.

Äfven åt den nu angifna stat srättsliga synpunkten synes böra skänkas

ett nogsamt beaktande vid nu förevarande frågas bedömande.

Krafvet på ökade garantier beträffande beskattningslagstiftningen

har sin närmaste anledning uti 1902 års förordning om inkomstskatt,

men det är uppenbart, att det i lika mån gör sig gällande i fråga om

all beskattning, som är anordnad progressivt eller med olika skattesatser

för olika slag af inkomst, och att således jämväl grunderna för

en på dylikt sätt anordnad förmögenhetsskatt böra vara undandragna

de gemensamma voteringarna.

Men reformen bör enligt vår mening icke inskränka sig till de

nyssnämnda skatteformerna. Het bör nämligen beaktas, att samma

skäl, som påkalla undandragande af grunderna för inkomstskatt och

förmögenhetsskatt från de gemensamma voteringarna, äfven gälla vissa

bestämmelser, som reglera den allmänna bevillningen. Nu gällande

bevillningsförordning innehåller visserligen, att beskattningen skall utgå

efter proportionella grunder, men har därjämte bestämmelser om skattefrihet

eller lindring i skatt för de lägsta inkomstbeloppen. Vid eu inkomst-

eller förmögenhetsskatt, där den proportionella skattskyldigheten

är förenad med degressiv skatteskala, kunna emellertid bestämmelserna

om degressionen göras sådana, att man frångår principen, att endast

de obetydliga inkomstbeloppen erhålla lindring i skatten, och låter den

proportionella skatten börja vid mycket höga inkomst- eller förmögenhetssiffror,

under det att den degressiva skalan gäller från de lägsta

beskattningsbara ända upp till högst betydliga belopp. Resultatet skulle

Bill. till Riksd. Prof. 1906■ 3 Sami. 7 Höft. 38

s. 298 Kontrollera mot PDF

298

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

kunna blifva, att skatten komme att verka alldeles såsom en progressiv

skatt med huru hög procent som helst för inkomst- eller skattebelopp,

som öfverstiga någon viss storlek, bestämd efter majoritetens godtycke.

Det måste därför anses nödvändigt, att båda kamrarnes samstämmighet

erfordras för beslut rörande skattefrihet eller lindring i den enligt

gällande bevillningsförordning utgående skatten för inkomst af kapital

eller arbete.

Därest ej en grundlagsändring i det af oss i det föregående angifna

syfte varder genomförd, torde icke kunna förnekas, att den makt,

som ett politiskt parti kan erhålla att medelst den gemensamma voteringen

genomdrifva sin vilja i beskattningsfrågor af förevarande beskaffenhet,

lätteligen kan missbrukas till att tjäna ensidiga partiintressen.

Sådana intressen kunna vara riktade på icke blott att åstadkomma en

beskattning, som ojämt drabbar olika samhällsklasser, utan äfven att

förskaffa ett parti en otillbörlig inverkan på åtgörande! af andra ärenden.

Och de hastiga omkastningar i eu beskattning af denna art, hvilka

genom en tillfällig öfvervikt vid gemensam votering lätteligen uppstå,

kunna naturligen i och för sig medföra synnerligen ödesdigra följder.

Om härvid invändes, att ett dylikt missbrukande icke är att befara, så

kan däremot med allt fog framhållas, att det för svenska folkets representanter

måste anses vara en bjudande plikt att, medan tid är, söka

afskära till och med möjligheten, att missbruk i nu antydd riktningkunna

äga rum.

Vi vilja i detta sammanhang lämna en kortfattad framställning

angående inom vissa främmande länder gällande stadganden rörande

beskattningsfrågors behandling inom representationen.

I England fattas alla beslut i finansiella frågor, såväl rörande inkomster

som utgifter, i lagform. Både Konung och öfverhus måste

således äfven i dessa frågor godkänna ett beslut af underhuset, för att

det skall bli gällande. Regeringens budgetsförslag behandlas först i

underhuset och går därefter till öfverhuset, som har att oförändradt

antaga eller förkasta de finansiella lagförslag, som från underhuset

öfversändas dit.

Af de engelska statsinkomsterna äro omkring sex sjundedelar,

således den ojämförligt större delen, fasta, det vill säga ordnade genom

för obestämd framtid gifna lagar, hvilka således äga bestånd, till dess

de ändras på behörigt sätt, alltså genom samstämmigt beslut af underhus,

öfverhus och konung. Endast en sjundedel af statens inkomster

bestämmes för ett år i sänder. Den lag, som hvarje år utfärdas angående

dessa rörliga inkomster, kallas finance act. När förslaget till

s. 299 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

299

denna finance act från underhuset kommer till öfverhuset, kan detta

sistnämnda icke annat än antaga detsamma, enär ett förkastande skulle

medföra, att den rörliga’ inkomsten under det ifrågavarande budgetåret

icke finge upptagas, hvarigenom regeringen skulle sättas ur stånd

att hålla statsmaskineriet i gång.

Förhållandet gestaltar sig annorlunda i afseende på de fasta statsinkomsterna.

Om ett förslag från underhuset till ändring af en lag

rörande någon af dem blefve förkastadt af öfverhuset, komme nämligen

inkomsten att fortfarande uppbäras enligt de gamla reglerna.

I Belgien, hvars författning i många stycken tjänat till mönster

för den danska, är stadgadt, att kamrarne hvarje år skola votera budgeten

och att på den alla statens inkomster och utgifter skola uppföras.

Men på samma gång bjuder den belgiska grundlagen också, att skatterna

skola bestämmas årligen: de lagar, som reglera dem, förblifva icke i

kraft mer än ett år, om de ej förnyas.

Genom denna anordning blir regeringen fullkomligt beroende af

representationen. Hvarje lag rörande statsinkomster eller statsutgifter

skall i första hand pröfvas och afgöras af representanternas kammare,

men har senaten i olikhet med Englands öfverhus rätt att med ändringar

antaga finansiella lagar, som från representanternas kammare öfversändas

dit. Någon utväg att genom gemensam votering eller på annat sätt

afgöra mellan kamrarne uppkomna ineningsskiljaktigheter finns icke.

Enligt dansk författningsrätt skall för hvarje lagtima riksdag

framläggas förslag till finanslag, upptagande samtliga statens inkomster

och utgifter. Detta förslag behandlas först af folketinget, men landstinget

äger oinskränkt rätt att föreslå de ändringar däri, som landstinget

anser böra vidtagas. Skulle tingen äfven efter grundlagsstadgade

sammanjämkningsförsök icke kunna enas om finanslagen, kommer någon

sådan icke till stånd; och har Konungen i dylika fall med användande

af sin provisoriska lagstiftningsrätt utfärdat provisoriska finanslagar.

Skatterna bestämmas genom särskilda lagar, stiftade af Konung och

Riksdag, med lika rättsställning för båda tingen.

I Holland skola alla regeringsförslag af regeringen framläggas i

Andra Kammaren. Sedan denna kammare i förändradt eller oförändradt

skick antagit ett regeringens förslag, kommer det under behandling i

Första Kammaren, och denna har då att ’en blod antaga eller förkasta

det. Så äfven i fråga om statens inkomster och utgifter. Hvarje år

måste regeringen framlägga förslag till budget. I en särskild lag anvisas

de inkomster, som äro afsedda till täckning af utgifterna. Men

det är icke som i Belgien, att skatterna påläggas för ett år i sänder.

s. 300 Kontrollera mot PDF

300

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

De äro tvärtom ordnade genom stående lagar. Dessa kunna icke ändras

eller upphäfvas genom ensidigt beslut af någondera kammaren. Skulle

den lag, hvarigenom inkomsterna anvisas till utgifterna, af ett eller

annat skäl icke komma till stånd, eller skulle en inkomst däri icke vara

upptagen, upphörde därför icke medborgarnes skattskyldighet eller

regeringens rätt att uppbära skatterna, men de finge ej af regeringen

användas till bestridande af utgifterna.

Den preussiska författningen föreskrifver, att alla statens inkomster

och utgifter skola för hvarje år upptagas å budgeten, hvilken årligen

bestämmes genom lag. Skatterna äro i allmänhet reglerade genom,

särskilda och för obestämd tid gifna lagar och få icke utkräfvas, såvida

de icke blifvit bekräftade genom budgetens antagande. Budgetförslaget

såväl som öfriga finansiella lagförslag skola först föreläggas representanthuset,

och det förra måste af herrehuset oförändradt antagas eller förkastas.

Denna inskränkning i herrehusets befogenheter gäller emellertid

icke i fråga om andra finansiella lagförslag, t. ex. skattelagar; komma

de båda husen härvidlag icke öfverens, förblir allt vid det gamla.

Den franska budgeten antages hvarje år i form af lag, och innan

den kommit till stånd, få hvarken skatter utkräfvas eller utgifter göras.

Skatterna ordnas vanligen genom speciallagar, men bemyndigandet att

uppbära dem lämnas i regel genom budgetlagen. För finanslagars godkännande

erfordras sammanstämmande beslut af båda kamrarne, men

förslagen skola först behandlas af deputeradekammaren. Senaten äger

rätt att föreslå ändringar i deputeradekammarens beslut, och dessa

ändringsförslag blifva ofta af deputeradekammaren godkända.

I Österrike har man i väsentliga delar efterbildat den belgiska

budgeträtten. Det österrikiska herrehuset intager dock en starkare

ställning än den belgiska senaten. För undvikande af konflikter mellan

de båda kamrarne finnes stadgadt, att, därest de icke kunna enas angående

enstaka budgetposter, den mindre siffran skall blifva gällande.

1 Italien åter äro kamrarne mera likställda. Visserligen skola

finansiella lagförslag där först framläggas i deputeradekammaren, men

senaten har rätt att göra Indika ändringar däld, som den kan finna

lämpliga. Och skattelagarne äro ej årliga, utan äga bestånd, tills de

genom samstämmande beslut af båda kamrarne samt Konungen förändras.

I Nordamerikas Förenta stater äro de båda kamrarne i det hela

likställda med hänsyn till finansfrågor. Någon enhetlig budgetslag

finnes icke, utan bestämmas såväl inkomsterna som utgifterna genom

flera särskilda lagar. Författningen föreskrifver, att alla förslag till

förhöjande af statsinkomsterna skola väckas i representanternas hus,

s. 301 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

301

men att senaten kan föreslå eller medverka genom ändringar och tilläggsåsom

vid andra förslag. Eu praxis lika gammal som konstitutionen

har emellertid gifvit representanternas hus rätt att först behandla äfven

utgiftslagar. Den senaten i dessa frågor tillkommande ändringsrätten

begagnas i stor utsträckning, och i verkligheten är det denna del af

kongressen, som har det öfvervägande inflytandet i finansiella frågor.

Den tanke, som nu af oss framförts, är, såsom bekant, ingalunda

ny. Vid behandlingen af Kung! Maj:ts till 1902 års Riksdag aflåtna

proposition angående inkomstskatt uttalade bevillningsutskottet den

mening, att de viktigaste grunderna för denna skatt borde undandragas

de gemensamma voteringarna inom Riksdagens bägge kamrar.

Utskottets yttrande i denna del föranledde icke till något Riksdagens

beslut, men Första Kammaren beslöt för sin del, att i Riksdagens

skrifvelse till Kungl. Maj:t borde ingå följande uttalande:

Till de af Riksdagen hittills gjorda erinringar rörande förslagets

innehåll och skattens anordnande kan läggas ännu en anmärkning, som

gäller förslagets konstitutionella form. Det är naturligt, att eu inkomstskatt,

hvilken efter skilda grunder och i olika hög grad beskattar olika

inkomstarter, måste föranleda många och starka meningsstrider. Önskvärdt

vore därför, att sagda grunder, äfvensom den därmed sammanhängande

progressionsskalan, vunne större fasthet än den för afgörande

af bevillningsfrågor stadgade ordning lämnar. Riksdagen vill alltså

såsom sin mening uttala, att Kung]. Maj:t måtte förelägga en kommande

Riksdag förslag till sådan ändring i regeringsformen och riksdagsordningen,

att de allmänna grunderna för taxering af inkomst enligt

en inkomstskatteförordning icke måtte kunna ändras i annan ordning

än genom båda kamrarnes samstämmiga beslut, under det att Riksdagen

förbehålles att inom de på sådant sätt angifna gränser, enligt de regler,

som gälla för bevillningens reglerande, bestämma skattebelopp och lämna

öfriga föreskrifter.’

Någon sådan ändring i grundlagen blef emellertid icke förelagd

1903 års Riksdag.

Vid nästlidna års riksdag väcktes därefter i Första Kammaren

af herrar G. F. Östberg och Hugo Tamm eu motion (n:o 54) i det af

oss angifna syfte, hvilken utmynnade i ett förslag om antagande af

vissa tilläggsbestämmelser till § 71 regeringsformen och § 65 riksdagsordningen.

Denna motion blef af konstitutionsutskottet med några

mindre väsentliga förändringar tillstyrkt. Utskottets förslag godkändes

af Första Kammaren, men afslogs af Andra Kammaren med 133 röster

emot 75. Herrar Östbergs och Tamms förslag upptogs därefter i nästan

s. 302 Kontrollera mot PDF

302

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

oförändradt skick i en ny motion (n:o 60), afgifven vid samma riksdag

af herr Chr. Lundeberg m. fl., Indika därjämte hemställde, att Riksdagen

måtte besluta att i samband med öfriga grundlagsändringar, som upptoges

i blifvande beslut rörande utsträckning af valrätten till Andra

Kammaren, antaga det af dem framställda förslaget. Detta tillvann sig

vid votering i Första Kammaren 67 af 143 afgifna röster, men kom icke

under omröstning i Andra Kammaren.

Då äfven vid innevarande års riksdag åtskilliga förslag föreligga

om utsträckning af den politiska valrätten till Riksdagens Andra Kammare,

hafva vi ansett oss såsom en förutsättning för bifall till en rösträttsreform

böra anknyta bestämmelser af den art, som ofvan angifvits.

Vi hafva därvid ledts af den tanken, att, om det måste i och för

sig anses välbetänkt och för samhällets lugna utveckling nödvändigt

att för beslut i ofvanberörda beskattningsfrågor påfordra samstämmighet

mellan kamrarne, ett dylikt kraf med så mycket större bestämdhet gör

sig gällande då Andra Kammaren, därest Kungl. Maj:ts eller annat

därmed jämförligt förslag vinner Riksdagens bifall, otvifvelaktigt kommer

att förete ett helt olika och vida mera radikalt skaplynne än nu. Och

vi kunna ej finna annat, än att politisk klokhet bjuder att i samband

med utsträckning af den politiska rösträtten vidtaga en sådan åtgärd,

då efter rösträttsutvidgningens genomförande långt mindre utsikt förefinnes,

att den af oss ifrågasatta grundlagsändringen framdeles skall

kunna genomföras.

Emot vårt förslag lärer den invändningen icke med fog kunna

göras, att detsamma icke står i organiskt samband med rösträttsfrågan,

utan utgör en sammankoppling af två för hvarandra främmande frågor.

Yäl ingå de här ifrågasatta stadgandena icke såsom ett led i rösträttsbestämmelserna,

men om det vid genomförande af en grundlagsreform

befinnes, att densamma icke kan utan fara för samhället vidtagas, därest

icke jämväl ändring af ett annat grundlagsbud sker, synes oss uppenbart

vara, att det samband förefinnes, som nödvändiggör båda reformernas

samtidiga genomförande.

Ej heller kan det med skäl sägas, att det af oss framställda förslaget

är för sent väckt, och att det önskemål, vi eftersträfva, uttryckligen

borde hafva angifvits i den år 1902 aflåtna skrifvelse, hvari ett

nytt rösträttsförslag af Kungl. Maj:t begärdes. Vid den debatt, som

föregick nämnda skrifvelses aflåtande, gjordes nämligen inom Första

Kammaren från flera håll så bestämda uttalanden i nu angifna riktning,

att man med fog kunde vänta, att Kungl. Maj:t åt de sålunda framburna

s. 303 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

303

synpunkterna skulle vid utredningen af rösträttsfrågan ägna vederbörligt

beaktande. — Så har emellertid icke skett. Dessutom borde det icke

väcka förundran, att man nu, sedan de vidtgående bestämmelser,

som innehållas i Kungl. Maj:ts rösträttsförslag, blifvit kända, finner

det än mer angeläget att vidtaga eu grundlagsändring, som är ägnad

att afvärja åtminstone vissa af de faror, hvilka genom ett antagande

af Kungl. Maj:ts förslag i oförändradt skick kunna uppstå.

Då enligt Kungl. Maj:ts förslag till ändring i §§ 31, 49 och 53

regeringsformen och §§ 10, 25, 27, 28 och 29 riksdagsordningen eu

hufvudsaklig del af de valberättigade och i följd däraf antagligen äfven

af ledamöterna i Riksdagens Andra Kammare skulle komma att utgöras

af medborgare, som till staten erlägga ringa direkt skatt, och då vid

genomförande af en sådan reform måste förutsättas möjligheten, att

dessa ledamöter kunna bilda flertalet vid de gemensamma voteringarne,

synes det vara eu bjudande plikt för dem, som önska reformens framgång,

att vidtaga sådana bestämmelser, att ensam beslutanderätt i berörda

skattefrågor icke måtte läggas i händerna på dem, som alldeles icke

-eller blott i ringa grad deltaga i skatternas utgörande.

På grund af hvad sålunda anförts, få vi hemställa,

att Riksdagen måtte besluta att i samband med öfriga grundlagsändringar,

som. upptagas i blifvande beslut rörande utsträckning af

valrätten till Riksdagens Ändra Kammare, antaga att hvila till vidare

grundlagsenlig behandling följande förändrade lydelse af nedannämnda

grundlagsstadganden:

§71 regeringsformen.

På enahanda sätt förf area jämväl, där kamrarne sig icke förena

om grunderna för någon bevillning, sättet för deras tillämpning, eller

bevillningens fördelning till utgörande; dock att bägge kamrarnes

sammanstämmande beslut erfordras ej mindre för meddelande af nya

bestämmelser rörande skattefrihet eller lindring i skatten för viss inkomst

eller förmögenhet, än äfven, när fråga är om bevillnings utgörande

efter progressiv skala (eller med olika skattesatser för olika slag af

inkomst eller förmögenhet), för fastställande eller ändring af bestämmelser

rörande skatteskala, förhållandet mellan skattesatser för inkomst

eller förmögenhet af olika slag samt den procent af inkomst eller

förmögenhet, hvartill skatten högst må uppgå.

s. 304 Kontrollera mot PDF

304

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

§ 65 riksdagsordningen.

När i fråga om statsutgifter eller bevillning, med det undantag,,

hvarom i regeringsformens 71 § förmäles, eller om reglementariska

föreskrifter för riksbanken, dess inkomster och utgifter, eller om ansvarsfrihet

för fullmäktige i riksbanken, eller om riksgäldskontorets styrelse

och förvaltning, inkomster och utgifter, kamrarne latta stridiga beslut,

som ei uppå vederbörligt utskotts förslag varda samman] ärnkade, skola

bägge kamrarne hvar för sig rösta om de olika beslut, hvari hvardera

förut stannat; kommande den mening, som därvid erhåller de flesta

ledamöters af båda kamrarne sammanräknade röster, att gälla såsom

Riksdagens beslut. För att vid sällan omröstning förekomma lika antal

röster, skall i Andra Kammaren afläggas och förseglas en sedel, hvilken,

i händelse de öfrige sammanräknade rösterna utfalla lika, öppnas ocn

afgör frågan. År pluralitet redan vunnen, bör den aflagda sedeln

ouppbruten genast förstöras.’ . , ,

Förenämnda motion vann icke konstitutionsutskottets understöd,

och som skäl härför anförde utskottet, att det ''icke ansett lämpligt

att med den nu ifrågasatta valrättsreformen förbinda andra spörsmål,

än dem, som med densamma stå i oskiljaktigt samband.

Mot detta utskottets yttrande anförde hrr Lars Berg, Cad Nystrom

och friherre Rappe sin reservation så lydande: ’Vi hafva visserligen

i allt öfrig t instämt i utskottets yttrande och förslag, men tillika, på

de af herr Lundeberg m. fl. i motionen n:o 32 anförda skäl, ansett,

att utskottet i samband med öfriga angående utsträckning af valrätten

till Riksdagens Andra Kammare framlagda förslag till ändringar i

regeringsformen och riksdagsordningen bort föreslå^ ändring al §

regeringsformen och § 65 riksdagsordningen. Vi hafva nämligen ic ~e

kunna! finna, att dessa föreslagna ändringar i reglerna för de gemensamma

voteringarna icke lämpligen böra såsom villkor förbindas med

den ifrågavarande rösträttsutvidgningen, då å ena sidan beholvet^ och

nödvändigheten af en sådan begränsning af dessa voteringar från många

håll framhållits och erkänts — icke minst kraftigt från statsradsbänken

under 1904 års rösträttsdebatt i Första Kammaren — och da

å andra sidan vi icke kunna tänka oss någon annan möjlighet for

genomförande af den försiktighetsåtgärd, som så allmänt anses, vara

af nöden, än att detta sker i samband med rösträttsreformen och

yrkade, att utskottet bort hemställa om bifall |till motionen. Densamma

tillvann sig vid votering i Första Kammaren 59 af 141 afgifna i öster,

men kom icke under omröstning i Andra Kammaren.»

s. 305 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

305

Till stöd för sitt förslag liar herr Ötiman uti motionen n:o 135

framlagt följande motivering:

»Hvilken uppfattning man än hyser om lämpligheten af den

politiska rösträttens utvidgning eller gränsen därför, torde hvarje förslag

i den ena eller andra riktningen likväl böra mötas i den åsikt,

att den svenske medborgare, som fullgjort föreskrifna villkoren för

åtnjutande af politisk rösträtt, icke bör af olämpliga stadganden i

grundlagen hindras att denna sin rösträtt utöfva.

Så har emellertid hittills varit förhållandet med eu talrik klass

svenska medborgare, nämligen sjömännen, hvilka under utöfvande af

sitt yrke, vanligen befinna sig utomlands eller på inländska platser, så

långt aflägsna från deras hemorter, att de icke utan stor och gentemot

befraktare och redare oförsvarlig tidsförlust, i förening med

kännbar kostnad, kunna infinna sig vid en valförrättning, hvarför i de

flesta fall icke ens tiden är dem närmare bekant. I samma ofördelaktiga

ställning i berörda hänseende äro äfven våra storsjöfiskare, hvilka

i veckotal tillbringa sin tid på hafvet.

Alldenstund riksdagsordningens § 24 med dess nuvarande lydelse

stadgar, att rösträtt icke får utöfvas af annan valberättigad än den,

som vid valtillfälle personligen sig inställer, skola sjömännen sålunda,

om ingen ändring af detta sker, fortfarande liksom hittills sakna den

medborgarerätt, hvarpå från andra samhällsklassers sida så kraftiga

yrkanden under flera år framkommit. Ju mera afseende dessa yrkanden

vinna, desto hårdare måste sjömännen känna sig tillbakasätta.

I samma ställning som sjömännen hafva i här omförmälda hänseenden

befunnit sig äfven andra, om än icke så talrika, representanter

från andra medborgareklasser, hvilka af en eller annan anledning varit

förhindrade iakttaga personlig inställelse vid riksdagsmannaval, men

genom utsträckningen af de värnpliktiges öfningstid tillkomma ytterligare

ett stort antal röstberättigade, tillhörande svenska armén och

flottan, hvilka af sina militära plikter nödgas under nu gällande grundlagsstadgande

afstå från utöfvande af den medborgarerätt, hvaraf de

eljest äro i besittning. Detsamma kan sägas om personer, anställda vid

järnvägar, post- och telegrafverken m. fl.

Då jag och med mig hvarje billigt tänkande måste anse, att nu

påpekade missförhållande icke kan stå väl tillsammans med den grundtanke,

som bör bilda underlaget för hvarje rättvist afvägande af medborgeidiga

rättigheter och plikter, har jag funnit mig uppfordrad att

föreslå en ändring af berörda § 24 riksdagsordningen i ändamål att såBih.

till Riksd. Pj-ot. 1906. 3 Sami. 7 Käft. 39

Herr Ödmans

motivering.

s. 306 Kontrollera mot PDF

306

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Herr Anderssons

motivering.

vidt möjligt förekomma, att ingen röstberättigad må genom obilligt

lagstadgande hindras från utöfvande af sin rösträtt eller med andra ord

från fullgörande af sin medborgerliga plikt.

Den förändring, som jag alltså tager mig friheten föreslå, är icke

någon nyhet, eftersom de bestämmelser, hvilka jag tagit till mönster,

äro gällande i Norge för inrikes vistande ända från 1884 och för utrikes

vistande sedan införandet af lagen af den 5 juni 1897, och tilllämpas

enahanda princip i Nordamerikas förenta stater och Schweiz,

liksom förslag om liknande rätts införande varit å bane i brittiska

parlamentet.

Jag har trott det vara lämpligast, att erforderliga anvisningar

till de röstberättigades ledning likasom i Norge lämnas i en särskild

lag, till hvilken kunde i riksdagsordningens § 24 hänvisas.))

Herr Andersson har på följande sätt motiverat sitt uti motionen

n:o 152 framställda förslag:

))Kungl. Maj:ts nådiga proposition n:o 55 till innevarande års

Riksdag angående ändrad lydelse af vissa paragrafer i regeringsformen

och riksdagsordningen, afseende utvidgning af den politiska rösträtten,

bär i § 14 riksdagsordningen (nuvarande § 13), sådan den i förslaget

formulerats, den bestämmelsen, att af Andra Kammarens 230 ledamöter

skola 1G5 väljas för landet och 65 för städerna. Enligt senast utkomna

folkmängdsstatistik skulle en riksdagsman för stad i så fall komma att

i medeltal representera en folkmängd af omkring 16,000 personer och

eu riksdagsman för landsbygden omkring 24,000 personer. En sådan

skillnad mellan städernas och landsbygdens representationsrätt kunde

möjligen förklaras och försvaras i de tider, då landsbygden knappast

ägde något annat näringsintresse att representera än jordbrukets. Men

i våra dagar, då snart sagdt hvarje näringsgren har sina idkare likaväl

på landsbygden som i städerna, och då å landsbygden ofta påträffas

samhällen, som med afseende på såväl sin folkmängd som sina industriella

anläggningar, sina folkbildningsanstalter och mycket annat fullt ut kan

mäta sig med de mindre städerna, kan knappast något rimligt skäl

anföras för eu sådan missproportion mellan städernas och landsbygdens

representationsrätt. Då emellertid statistiken visar oss, att städernas folkmängd

ökas i större proportion än landsbygdens, torde rimligtvis något

större representationsrätt tillerkännas städerna, på det icke i en snar

framtid landsbygden skulle komma att med afseende på representationsrätten

intaga eu fördelaktigare ställning än städerna. Om, såsom jag

här nedan föreslår, antalet riksdagsmän bestämdes till 55 för städerna

s. 307 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

307

och 175 för landsbygden, skulle enligt förut åberopade folkmängdsstatistik

eu riksdagsman i stad i medeltal komma att representera en

folkmängd af omkring 20,000 personer och en riksdagsman på landet

en folkmängd af omkring 23,000 personer. Om man nu, såsom rimligt

är, antager, att städernas folkmängd fortfarande kommer att ökas i

större proportion än landsbygdens, skulle så småningom äfven denna

olikhet utjämnas och full rättvisa komma att med afseende på representationsrätten

tillerkännas stad och land i deras förhållande till hvarandra.

Ett reformkraf, som ofta i Riksdagen såväl som i pressen och å

folkmöten framställts, är krafvet på en bestämd gemensam valdag för

hela riket med afseende på valen till Riksdagens Andra Kammare. Det

har ock vid åtskilliga tillfällen och senast i år tydligt framgått, att

den nu bestämda valtiden, september månad, är olämplig. Val, som

öfverklagas, hinna nu icke alltid blifva afgjorda i sista instansen innan

Riksdagen sammanträder, ett missförhållande, som än ytterligare skall

komma att förvärras, därest Kungl. Maj:ts förslag om omval, där

absolut majoritet ej vunnits, skulle antagas. Det torde därför vara af

stor vikt, att valen bestämmas till en tidpunkt mera aflägsen från

Riksdagens början än som nu är fallet, och anser jag juli månad vara

i detta afseende den lämpligaste.))

Herr Lithander har i sin ofvan omförmälda motion n:o 31 andragit

följande:

»Då en så stor och genomgripande sak föres fram på dagordningen

Bom den att afsevärdt utsträcka valrätten till ett lands representantförsamling,

ligger det naturligtvis synnerlig vikt på att de

nya bestämmelserna blifva rättvisa och väl afvägda. I motsatt fall —

äfven om bestämmelser, som blifvit mindre allvarligt pröfvade, kunna

för stunden anses lämpliga — får landet under långliga tider hårdt

umgälla hvad som brast i förutseende och rättsinthet.

Ett så stort steg som införandet af allmän politisk rösträtt vid

val till Riksdagens Andra Kammare bereder man sig nu att taga här

i landet. Mångahanda hafva de antydningar varit, som gjorts angående

de tilläggsbestämmelser, som härtill borde fogas, för att en så långt

utsträckt politisk befogenhet skall verka rättvist och för samhällets

goda framtid betryggande. Det i kungl. propositioner framlagda förslaget

om proportionsval har afsett en sådan betryggande åtgärd till

förmån för sanning och rättvisa. Första Kammaren, som ingalunda

med något grundadt skäl kan beskyllas för bristande tillmötesgående

Herr Lithanders

motivering.

s. 308 Kontrollera mot PDF

308

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

i rösträttsfrågan, bär tvenne gånger, både 1904 och 1905, med tillmötesgående

emottagit härpå byggda förslag till införande af allmän politisk

rösträtt, och det är Andra Kammaren, som satt sig emot reformens

genomförande. — Att, trots detta faktum, Första Kammaren i agitationssyfte

tillvitas omedgörlighet i rösträttsfrågan, är således en orättfärdighet.

På detta sätt har inträffat, att vi nu stå inför en rösträttsreform,

som går i riktningen att göra det svenska samhällets väl eller ve beroende

af endast och allenast den tillfälliga numeriska öfverlägsenheten,

och att allt vägande af politiska värden skall gifva vika för ett enkelt

räknande af individer. Då inträder frågan, huruvida icke till rättvisans

förmån dock ännu någonting kan göras för ett planmässigt afvägande

af de politiska rättigheterna.

Visserligen är det sant, att de vägar, på hvilka den nuvarande

situationen skapats, icke alltid varit de bästa. Från början har yrkandet

på den allmänna rösträtten — icke utsprunget ur något verkligt

behof hos folket — framdrifvits med konstlade medel. Genom upphetsningar

och ohållbara påståenden har en opinion skapats, där den

förut icke fanns. Den enskilda maktlystnaden torde hafva varit den

egentligen drifvande kraften i den liberala rösträttsagitationen, och vi

hafva ju nu ock fått bevittna, hur ledigt språnget kan tagas från folkmötestribunen

till statsrådstaburetten.

Emellertid hafva vi nu alla under vissa förutsättningar accepterat

den allmänna rösträttens princip, och det gäller att infria detta löfte.

I detta syfte är det, som jag vågar taga Riksdagens uppmärksamhet i

anspråk för det förslag, som här nedan framställes.

Begreppet allmän rösträtt måste alltid förblifva sväfvande, emedan

det aldrig kan i sin fulla utsträckning tillämpas; men när den allmänna

rösträtten en gång blifvit proklamerad, och därtill utvecklingen synes

vilja taga den riktningen, att den enkla okvalificerade majoriteten skall

enväldigt råda öfver valen till Andra Kammaren — då den mera betänksamma

och modererande medelklassen (jordbrukare, handlande, fabrikanter,

handtverkare, tjänstemän in. 11.) skall lämna plats för en församling,

bestående till allra största delen af arbetarnes speciella valkandidater

— då synes mig den slutsats vara ofrånkomlig, för hvilken

jag här söker tillämpning.

Jag anser och vill härmed framhålla, att den allmänna numeriska

rösträtten krafvel*, att äfven kvinnor få tillträde till valurnorna.

Frågan om kvinnans tillträde till det politiska lifvet är visst icke

ny. Tänkare och politiker hafva redan längre sysselsatt sig med denna

s. 309 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

309

fråga, ocli åtskilliga af de mest framstående, t. ex. S tu art Mill, hafva

med värma ådagalagt rättvisan och lämpligheten af kvinnors valrätt

till parlamentet.

Enligt den nya kommunal-lagstiftningen i England af 1894 har

kvinnan fått tillträde till en mängd publika områden, som nära sammanhänga

med det politiska lifvet (t. ex. alla kommunala val, skolstyrelser,

grefskapsstyrelser m. in.) och öfver hufvud är inom den lokala själfstyrelsens

alla delar all åtskillnad mellan mäns och kvinnors befogenhet

fullkomligt utplånad.

I vårt eget land har kvinnan rösträtt vid kommunala val.

Då nu i vårt land på den manliga sidan föreslås — i olikhet med

hvad som äger rum i andra länder — ett fiertalsvälde utan konstitutionella

motvikter, så är den tiden kommen, då kvinnornas anspråk på

valrätt till Andra Kammaren blifvit fullt befogade och blott innebära

eu enkel handling af rättvisa.

Ty hvilka begrepp man än må fästa vid den allmänna rösträtten

såsom sådan, så är det först och främst klart, att från dess utöfning

icke rimligtvis kan uteslutas någon enda af de samhällsmedlemmar,

som genom ett produktivt och nyttigt arbete gagna samhället och till

samhället betala skatt. Men det är också klart, att uttrycket ''allmän

rösträtt’ blifver en grof osanning, om öfver hälften af landets till

myndig ålder komna innevånare fortfarande hållas uteslutna från allt

lagstadgadt inflytande på sammansättningen af landets representation.

I vår tid och under nu inträdda sociala förhållanden finnes ett

betydligt antal kvinnor, som äro verksamma på det ekonomiska och på

det administrativa området och där förträffligt fylla sin plats i samhällets

arbete. Många kvinnor drifva enskild affärsverksamhet, i vissa

fall af ej obetydlig utsträckning, andra äga och förvalta stora landtegendomar,

och talrika fruntimmer äro anställda i det allmännas tjänst

på eu mängd olika områden. Om alla dessa kan sägas, att de besitta

större bildning och hafva en ansvarsfullare medborgerlig verksamhet

än flertalet af de många nya manliga väljare, som genom det föreliggande

rösträttsförslaget skulle få tillträde till valurnorna. Det ligger

en fullständig orimlighet t. ex. däri, att ett fruntimmer, som äger en

stor landtegendom eller drifver en betydande affär, ej själf skulle få

utöfva rösträtt, under det denna rätt tillkommer hennes ringaste tjänare.

Jag finner alltså de petitioner, som från en hel del kvinnliga

möten tillställts regering och Riksdag, fullt befogade och kan ej se

annat än alt denna sak bör upptagas i samband med det föreliggande

förslaget till införande af allmän politisk rösträtt i vårt land.

s. 310 Kontrollera mot PDF

310

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ur de riksdagsmännen till-h andakomna skrifvelserna från ett stort

antal kvinnliga rösträttsmöten vill jag anföra följande uttalande från

Stockholm:

''Eu slutgiltig lösning kan icke sägas vara genomförd ens genom

den mest vidsträckta rösträtt sutvidgning för män, så länge halfva antalet

vuxna medborgare fortfarande utestänges; och ett åsidosättande af

kvinnorna skulle därför under nuvarande förhållanden, vare sig man ser

saken ur liberal eller konservativ synpunkt, visa sig vara ett felgrepp.

Allt flera kvinnor nödgas i våra dagar sjkifva förvärfva sitt uppehälle

genom arbete utom liemmet, och allt flera komma följaktligen att direkt

deltaga i kommunens och statens skattebördor; allt flera kvinnor bära

ock sin andel i det sociala reformarbetet.’

’Hur de svenska kvinnorna själfva uppfatta saknaden af delaktighet

i lagstiftningen, därom vittnar bl. a. den stalla utvecklingen af

vårt lands kvinnliga rösträttsorganisation, som nu omfattar 46 olika

lokalföreningar. Utgår man från den s. k. personlighetsprincipen i

rösträttsfrågan, så framgår därur också själfklart teorien om kvinnans

rösträtt, och utgår man från samhällsintressets princip, är det ett faktum,

att kvinnornas erfarenhet och omdömesförmåga inom alla slags humanitära

frågor i våra dagar allt mera tagas i anspråk af samhället’

Dessa skäl torde befinnas svåra att vederlägga.

Jag har visserligen städse haft den uppfattningen, att kvinnans

bästa och förnämsta verkningskrets är familjen och det husliga lifvet,

men lika litet som andra kan jag vara blind för det faktum, att i vår

tid ett allt större antal kvinnor föras in på områden, där de ställas i

ett mera omedelbart förhållande till samhället, hvilket af dem utkräfver

skatt i samma utsträckning som af män.

Till denna mera allmänna motivering vill jag foga ett par särskilda

skäl, som synas mig vara af vikt.

Det lär ej kunna förnekas, att genom införandet af den allmänna

rösträtten för män sannolikt mycken ovederhäftighet kommer att inblandas

i det politiska lifvet, och många mindre välbetänkta ytterlighetsåtgärder

komma att sättas under debatt, hvilket allt kan komma att

med framgång utnyttjas för partiändamål, som ej sammanfalla med

samhällets intressen. Det kvinnliga elementet med sitt blidare och

mindre för ytterligheter fallna skaplynne kan härtill bilda en motvikt,

då kvinnans känslor och uppfattningar äro mera riktade på familjen

och det enskilda lifvet. Exempel härpå torde icke vara svåra att finna.

Särskilt skulle i våra tider ett kvinnligt inflytande troligen förmått att

s. 311 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

311

betydligt moderera våldsamheten i den socialistiska politik, som skapar

så mycket elände i arbetarnes hem. De bittra tårar, som gråtas i dessa

hem, då husfadern af ett tyranniskt partiväsen tvingas att gå ifrån sitt

arbete och utsätta hustru och barn för svält och nöd, skulle säkerligen

till stor del ej behöft förekomma, om kvinnorna haft politiska rättigheter.

Mig veterligen frampressa sorgen och nöden på kvinnliga läppar

ofta den harmsna frågan, hvad samhället egentligen duger till, då det

ej förmår skydda männens rätt att ärligen arbeta.

Till detta — att kvinnan blefve ett skydd för familjen och det

husliga lifvet gent emot partityranniskt våld — kan jag med skäl foga

den erinringen, att kvinnan i män af förmåga utgör ett naturligt stöd

för nykterhetssträfvanden och öfver hufvud för ett religiöst och sedligt

lif, en roll som i vår tid är blott alltför nödvändig.

Det andra särskilda skälet, som förmår mig att framställa denna

motion, rör de politiska konjunkturerna med afseende på den kvinnliga

rösträtten. Frågan därom är nu en gång väckt i vårt land och har

börjat debatteras på allvar. Det är väl icke någon, som tror, att denna

debatt skall afslutas och saken begrafvas i glömska, om det nu föreliggande

rösträttsförslaget — där kvinnan är utesluten — blifver af

Riksdagen godkändt. Tvärtom tyda alla tecken på att en omfattande

kvinnorörelse skall, med manligt understöd, göra sig gällande och ett

nytt agitationsämne komma att sysselsätta sinnena åratal framåt till föga

fromma för endräkten i samhället. Denna agitation skulle förmodligen

blifva så mycket bittrare, som de makthafvande i en enligt regeringens

förslag bildad Andra Kammare minst af allt skulle finna ett kvinnligt

modererande element lämpligt för sina syfteu. Häraf synes mig följa,

att, så vidt frågan om kvinnlig rösträtt icke skall undertryckas utan i

Sverige upptagas till behandling, så bör det ske nu och icke uppskjutas

till längre fram.

Det afvisande svar, som den nuvarande regeringen genom hans

excellens statsministern gifvit de kvinnliga deputationer, som uppvaktat

honom i rösträttsfrågan, anser jag således ingalunda vara välgrundadt.

Det verkar dessutom öfverraskande, då från samma håll förut yttrats så

många vackra ord på folkmöten och vid andra tillfällen just i det syfte,

som de många kvinnopetitionerna innefatta. Och hälft upprörande blir

effekten, då man besinnar, att den nuvarande regeringens flertal utgått

ur och tillhör det läger, där man med ifver förkunnar, att den, som

ej har politisk rösträtt, ar beröfvad fädernesland och medborgerliga

rättigheter’, hvaraf skulle följa, att samma regering vill hålla Sveriges

kvinnor fosterlandslösa och medborgerligen rättslösa. Sådant vore ju

s. 312 Kontrollera mot PDF

312

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

oförenligt med en ärligt menad liberalism och sann humanitet. Då innevarande

Riksdag är den första i perioden, torde för öfrigt tid och i infälle

ej saknas att i vederbörlig ordning framlägga ett utvidgadt rösträttsförslag,

som kan hinna pröfvas före periodens slut. Utredningarna

synas ej kräfva någon synnerlig vidlyftighet, då det torde falla af sig

själft, att en eventuell rösträtt för kvinnor får samma utsträckning och

samma former som den för män föreslagna.

Men i samband med en betydande utsträckning af valrätten till

Andra Kammaren står nödvändigheten att bibehålla grundlagsenlig

jämnvikt mellan kamrarna i enlighet med föreskriften i riksdagsordningens

första paragraf, att kamrarna i alla frågor skola hafva lika

behörighet och myndighet. Sker ej det, skall vårt riksdagsskick snart

glida in i ett enkammarsystem, som i och med Andra Kammarens förändrade

sammansättning hotar landet med ett godtyckligt parlamentariskt

envälde. Erfarenheterna från de få enkammarländerna i Europa —

Serbien, Bulgarien, Grekland och Norge — äro ej uppmuntrande, utan

afskräckande.

Denna nödvändighet borde tydligt kunna inses af alla, som hålla

på vårt statsskick och icke vilja vara med om att kasta det öfver ända.

I mina motioner n:o 52 af den 12 mars 1904 och n:o 31 af den 18

februari 1905, den sistnämnda åtföljd af ett uttalande från cirka 1,400

representanter för vårt svenska näringslif, angående ändring af § 65

riksdagsordningen har jag erinrat, att en författningsvidrig maktförskjutning

hittills varit mindre att befara, emedan Ändra Kammaren

hittills hufvudsakligast rekryterats ur medelklassen och påverkats af

landtmännen, som äga och bruka den svenska jorden och i alla tider

varit samhällets stöd; men att förhållandena måste blifva helt andra,

då Andra Kammaren kommer att till allra största delen utgöras af

arbetarnes speciella representanter. Jag upprepar här denna erinran

och vill ånyo betona, att en ändring med afseende på de gemensamma

voteringarna måste genomföras, om ej grundlagens främsta stadgande

skall våldsamt upphäfvas och Första Kammaren ansenligt förlora af

den likvärdiga betydenhet, som den enligt vårt konstitutionella statsskicks

både anda och mening äger. Jag hänvisar till mina ofvannämnda

motioner, och åberopar, huruledes 1809 års statsskick till förebyggande

af förgångna tiders ojämnheter tillvaratog likställigheten

mellan Riksdagens resp. afdelningar, så att före 1866 det med Riksdagens

rätt beslutande förstärkta utskottet sammansattes af lika många,

eller 30, medlemmar från hvart stånd. Helt annorlunda är förhållandet

s. 313 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

313

nu, då Andra Kammaren med sina 230 ledamöter kan i hvarje gemensam

votering göra Första Kammaren maktlös, enär denna blott disponerar

150 röster.

Att omstörtningens män helst ville förpassa hela Första Kammaren

all världens väg och införa ett tyranniskt enkammarvälde till

fördärf för land och rike, är nogsamt bekant, och kännedomen om detta

ganska tydligt framträdande syfte borde vara tillräcklig för alla statsiörfattningens

vänner att i tid, och innan det ännu är för sent, värna

om vårt statsskicks byggnad, så att den ej af vårdslösa eller samvetslösa

händer varder nedrifven.

Såsom en högviktig sak måste därför den åtgärden betraktas,

att kamrarnas sammanstämmande beslut eller möjligen en kvalificerad

majoritet — och icke såsom nu den enkla majoriteten i eu gemensam

votering — lägges till grund för bevillningar, allra helst som erfarenheten

visar, att den allmänna rösträttens representantkamrar hafva en mycket

stark benägenhet att genom oskäliga skatter i partiändamålens intresse

nedtrycka näringslifvet, därmed beredande samhället och folket obotligskada.

Vårt grannland Norge visar oss just nu ett föga efterföljansvärdt

exempel, som med hvarje dag blifver mera afskräckande.»

Förutom de handlingar, för hvilkas innehåll nu blifvit redogjordt,

hafva, efter därom af utskottet hos vederbörande gjord framställning,

från statistiska centralbyrån till utskottet öfverlämnats statistiska tabeller,

innefattande

dels uppgift å antalet vid 1903—1905 års val till Riksdagens

Andra Kammare röstberättigade män inom hvarje valkrets;

dels förteckning å köpingarne i riket och deras folkmängd;

dels förteckning å municipalsamhällena i riket och deras folkmängd;

dels uppgift å folkmängden inom hvarje kommun, härad, tingslag,

domsaga, stad och län den 31 december 1905 enligt den administrativa

indelningen den 1 januari 1906;

dels ock uppgift å folkmängden församlingvis i de städer, som

äro delade i flera territoriella församlingar.

O

Till utskottet

öfverlänmade

statistiska

tabeller.

Bill. till Biksd. Frat. 1906. 3 Sami. 7 Höft.

40

s. 314 Kontrollera mot PDF

314

Konstitutionsutskottets Utlåtande lV;o 7.

Herr Montgomerys

m. fl.

motion.

Slutligen liar den 30 nästlidne april till utskottet inkommit en inom

Första Kammaren af lierr Montgomery väckt, till konstitutionsutskottet

hänvisad motion n:o 42, hvilken undertecknats af herrar K. G. Blidt,

G. Ceder er ant 2, friherre Louis De Geer, grefve B. G. Hamilton, Axel

Hedborg, K. S. Husberg, friherre Gast. Lagerbring, P. O. Hedberg, H. E.

Montgomery, grefve Fredrik von Bosen, grefve Carl Taube, Veå. Them.

C. JD. Uppström, grefve A. Waclitmeister, grefve J/«ns Waclitmeister samt

grefve Hugo Waclitmeister och hvilken motion är af följande lydelse.

»Då rösträttsfrågan nu står inför sitt afgörande vid denna riksdag,

och man i den mängd motioner, som afgifvits, har ett godt material

för bedömande af de skiftande åskådningarna i denna fråga inom

Riksdagen, synes tiden vara inne att söka framkomma med ett förslag,

hvilket kan hafva någon utsikt att åstadkomma den sammanjämkning

af uppfattningarna inom båda kamrarne, som är erforderlig för att

den för vårt fosterland så viktiga frågan icke skall länkas in i nya

och okända banor med de uppslitande strider, som däraf måste blifva

en följd. I detta afseende synes ett sammankopplande af den kungliga

propositionen med den af herr Chr. Lundeberg in. fl. i Första Kammaren

afgifna motionen i främsta rummet böra komma i betraktande.

Första Kammaren skulle på så sätt kunna få se ett af sina förnämsta

önskemål, undandragandet af vissa delar af beskattningen från de gemensamma

voteringarnas ovissa utslag, tillgodosedt. Likaledes synes

man på många håll vara af den uppfattningen, att en bestämmelse rörande

köpingars och municipalsamhällens hänförande till städerna, liksom

ock mantalspenningarnes erläggande såsom villkor för rösträttens

utöfvande i öfverensstämmelse med hvad herr Johanson i Mossebo

föreslagit, skulle göra den kungliga propositionen mera antaglig.

Vi tillåta oss därför vördsamt hemställa, att Riksdagen, med förklarande

att Kung]. Maj:ts proposition icke kan oförändrad bifallas, ville

antaga att hvila till vidare grundlagsenlig behandling följande förslag

till ändrad lydelse af §§ 31, 49, 53 och 71 regeringsformen samt §§ 10

till och med 22 äfvensom §§ 25, 38 och 65 riksdagsordningen:

Regeringsformen.

§31 (lika med Kungl. Maj:ts förslag).

§ 49 (lika med Kungl. Maj:ts förslag).

§ 53 (lika med Kungl. Maj:ts förslag).

§71 (lika med herr Lundebergs m. fl. motion).

s. 315 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

315

Riksdagsordningen.

§§ 10—13 (lika med Kiragl. Maj:ts förslag),

b) Andra Kammaren.

§ 14 (lika med herr A. Johansons i Mossebo förslag).

§ 15 (lika med herr A. Johansons i Mossebo förslag med uteslutande

af orden lionom påförd’).

§ 16 (lika med Kungl. Maj:ts förslag).

§§ 17—22 (lika med Kungl. Maj:ts förslag).

§ 25 (lika med Kungl. Maj:ts förslag).

§ 38 (lika med Kungl. Maj:ts förslag).

§ 65 (lika med herr Lundebergs in. fl. förslag).

Öfvergångsstadgande

(lika med Kungl. Maj:ts förslag).»

Såsom af ofvan lämnade redogörelse framgår, äro de vid innevarande

års riksdag framställda förslagen till lösningen af frågan om utsträckning

af rösträtten till Riksdagens Andra Kammare af synnerligen

skiftande natur. Oaktadt all den skiljaktighet i meningar och önskemål,

som framträder i de särskilda förslagen, äro dock åtskilliga bland dem

uttryck för ! samma åskådningar, äfven om de i vissa hänseenden

förete bestämda afvikelser från hvarandra. Innan utskottet öfvergår till

att yttra sig angående de olika förslagen, har utskottet ansett sig här böra

lämna eu sammanfattande redogörelse för deras väsentligaste innehåll.

Hufvudpunkterna i Kungl. Maj:ts proposition torde kunna angifvas

på följande sätt. Enhvar välfräjdad svensk man erhåller valrätt från

och med kalenderåret näst efter det, hvarunder han uppnått tjugufyra

års ålder. Från valrätt är dock utesluten den, somt stål’ under förmynderskap

eller är i konkurstillstånd; den, som häftar för understöd,

hvilket under löpande eller sistförflutna kalenderåret af fattigvårdssamhälle

tilldelats honom själf, hans hustru eller minderåriga barn;

den, som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat och kommun,

hvilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren;

samt värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med utgången

af sistförflutna kalenderåret åliggande värnpliktsöfningar. Den för när
-

Sammanfattning

af förslagens

innehåll.

s. 316 Kontrollera mot PDF

316

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

varande bestående åtskillnaden mellan land och stad vid val af riksdagsmän

till Andra Kammaren bibehålies, men föreslås en minskning

uti städernas representationsrätt därhän, att antalet riksdagsmän fastställes

till etthundrasextiofem för landet och sextiofem för städerna.

Valen skola ske efter principen: majoritetsval i enmansvalkretsar. De

städer, hvilkas folkmängd berättigar dem att utse mer än en representant,

skola i öfverensstämmelse härmed jämväl uppdelas i valkretsar,

som hafva att välja hvar en riksdagsman. Valen skola vara omedelbara

och för att blifva vald erfordras absolut majoritet. Erhåller ingen en

sådan röstöfvervikt, skall omval anställas. Vid detta val hafva de röstande

samma frihet med afseende å kandidater, som vid första valet,

och är därvid relativ majoritet tillfyllest. De detaljföreskrifter, som

erfordras för att reglera valproceduren, skola intagas i en särskild,

af Konung och Riksdag gemensamt stiftad vallag.

Det väsentligaste innehållet uti de i ämnet väckta motionerna

torde lämpligen kunna sammanfattas på följande sätt.

Hvad först beträffar frågan om villkoren för politisk valrätt hafva

de motionärer, som upptagit denna del af ämnet till behandling, i regel

öfvergifvit grundsatsen, att den politiska rösträtten skall vara byggd

på den kommunala. Endast den af herr Sjöcrona väckta motionen

utgör härifrån ett undantag. Det historiskt gifna sambandet mellan

den politiska och kommunala rösträtten är här bibehållet. För politisk

valrätt skulle erfordras, förutom kommunal rösträtt, viss förmögenhetseller

inkomstcensus. Ofriga motioner ansluta sig i hufvudsak till de

af Kungl. Maj:t föreslagna valrättsbestämmelserna. Förutom de allmänna

villkoren att vara svensk medborgare, äga god frejd samt råda

öfver sig och sin egendom, uppställa de nämligen såsom betingelser

för valrätt i allmänhet viss ålder, fullgjord skatteplikt till stat och kommun

samt fullgjord värnplikt, hvarjämte från valrätt uteslutits personer,

som af fattig vårdssamhälle åtnjuta understöd eller häfta för sådant understöd,

som de åtnjutit under viss tid före valet. Af herrar Hägglund,

Billing och Svedelius samt Johanson har därjämte föreslagits, att direkt

skatteplikt till staten måtte fordras såsom villkor för valrättens åtnjutande.

I afseende å formuleringen af förenämnda villkor hänvisar

utskottet till de särskilda förslagen. Här må endast erinras, att åldersgränsen

i herrar Svenssons, Johansons samt friherre Adelswärcls och

Hammarskjölds motioner är liksom i Kungl. Maj:ts proposition satt

till uppnådda 24 år, under det densamma af herrar Hägglund, Billing

och Svedelius, Nordström, Kjellén samt Petersson och medmotionärer

föreslagits till fyllda 25 år och uti de af herr Branting m. fl. samt

s. 317 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

317

herr Lindhagen m. fi. väckta motionerna till uppnådda 21 år. Uti sistnämnda

båda motioner bär därjämte hemställts, att valrätten icke måtte

blifva beroende af vare sig skatteplikts eller värnplikts fullgörande.

I öfrigt må anmärkas, att jämväl i herr Sjöcronas motion uppställts

fordran på 25 års ålder, fullgjord utskyldsbetalning till stat och

kommun samt fullgjorda värnpliktsöfningar.

I rågan om politisk rösträtt för kvinnor har upptagits till behandling

uti fyra af de väckta motionerna. Såväl herr Sjöcrona som herr

Lindhagen och medmotionärer hafva påyrkat, att valrätt skulle tillkomma

kvinnor under samma betingelser, som enligt motionärernas förslagskulle

gälla för män. Vidare har uti den af herr Hörnsten m. fl. väckta

motionen hemställts om sådan ändring af Kungi. Maj:ts proposition,

att kvinnor måtte erhålla politisk rösträtt under enahanda villkor, som

där föreslagits beträffande män. Därest detta icke kunde bifallas, hafva

motionärerna alternativt ifrågaställt en sådan formulering af valrättsparagrafen,

att gift kvinnas befogenhet att utöfva politisk rösträtt i

vissa fall skulle blifva beroende af, huruvida mannen vore behörig

att i valen deltaga. Slutligen har herr Lithander hemställt, att Riksdagen

måtte besluta att, med afslag å den kungl. propositionen, uti

skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, jämte annat, om utarbetande af ett rösträttsförslag,

upptagande politisk valrätt för såväl gifta som ogifta kvinnor.

Med hänsyn till valsätt och därmed sammanhängande frågor kunna

de motioner, som upptagit denna del af ämnet till behandling, indelas

i tvenne hufvudgrupper: sådana, som i likhet med Kungl. Maj:t, föreslå

en valordning, byggd på principen majoritetsval i enmansvalkretsar, och

sådana, som åsyfta införandet af proportionellt valsätt antingen enbart

till Andra Kammaren eller ock jämväl till Första Kammaren.

Till den förstnämnda gruppen äro att hänföra de motioner, som

afgifvits af herrar Sjöcrona, friherre De Geer, Nordström, Branting m. fl.,

Johanson och Kjellén. Den för närvarande bestående åtskillnaden

mellan land och stad har i samtliga dessa motioner bibehållits. Med

undantag af herr Nordström, som ansett, att representanternas antal

bör. fördelas lika efter folkmängden mellan land och stad, hafva de

motionärer,. som härom yttrat sig, föreslagit, att städerna måtte erhålla

en proportionsvis något starkare representationsrätt än landsbygden.

Sålunda förordar herr Kjellén bibehållandet af den nu stadgade proportionen

eller 150 ledamöter för landet och 80 för städerna, under det

att herrar Sjöcrona, Branting m. fl. och. Johanson ansluta sig till Ivungl.

Maj:ts proposition, enligt hvilken landsbygdens representantantal skulle

blifva 1G5 och städernas 65. Särskildt förslag i förevarande hänseende

s. 318 Kontrollera mot PDF

318

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

har framställts uti den af herr Andersson afgifna motionen. I denna

hemställes nämligen, att 175 ledamöter väljas för landet och 55 för

städerna.

Samtlige motionärer, som förordat majoritetsval, hafva i likhet

med Kungl. Maj:t föreslagit, att enmansvalkretsar skola införas jämväl

i de större städerna. I fråga om själfva valkretsorganisationen förete

däremot åtskilliga af dem afvikelse!'' från den kungl. propositionen,

åsyftande att till stadsvalkretsarna öfverföra vissa samhällen, som

för närvarande välja gemensamt med landsbygden. Sålunda har herr

Kjellén föreslagit, att i fråga om riksdagsmannaval sådan köping, municipalsamhälle

eller annat samhälle med sammanträngd befolkning, hvars

invånarantal uppgår till minst 1,000, skall såsom stad anses. Framställningar

i enahanda syfte hafva gjorts af herrar Sjöcrona, friherre

De Geer, Nordström och Johanson. Sistnämnda tre motionärer hafva

ansett, att endast köpingar och municipalsamhällen med sådan folkmängd

borde från landsbygden utsöndras, under det herr Sjöcrona föreslagit,

att en öfverflyttning af köpingar och municipalsamhällen till

stadsvalkretsarna borde ske oberoende af deras folkmängd.

I anslutning till Kungl. Maj:ts proposition hafva herrar Sjöcrona,

Johanson, Kjellén samt Branting och medmotionärer påyrkat, att det

omedelbara valsättet måtte göras obligatoriskt. Fordran på absolut

majoritet vid valen, på sätt uti den kungl. propositionen föreslagits,

har upptagits af herrar Kjellén och Branting m. fl. Sistnämnda motionärer

äfvensom herr Johanson hafva därjämte hemställt, att de

närmare bestämmelser, som afse att reglera valproceduren, skola införas

i en särskild vallag. De i detta hänseende erforderliga föreskrifter har

herr Sjöcrona ansett böra inflyta i riksdagsordningen.

I detta sammanhang torde böra omnämnas, att uti tre af de väckta

motionerna föreslagits upphäfvande eller lossande af det s. k. bostadsbandet.

Sålunda hafva herr Branting och medmotionärer påyrkat detsamma

fullständiga upphäfvande. Enahanda yrkande har blifvit framställdt

af herr W arbur g, hvilken dock ansett sig böra alternativt föreslå

valbarhetens begränsande inom landtvalkretsarna till å landet bosatta

och inom stadsvalkretsarna till dem, som äro bosatta i städerna. Vidare

hafva herr Lindhagen och medmotionärer hemställt, att valbarheten

endast måtte bindas vid bostad inom länet.

Slutligen torde här böra anmärkas, att såväl herr Nordström som

herr Kjellén föreslagit valperiodens längd för Andra Kammaren till fem

år, äfvensom att herr Nordström uti sin motion hemställt, att vid hvarje

ordinarie riksdagsmannaval till samma kammare en suppleant måtte utses.

s. 319 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

319

Till den grupp af motioner, som förorda införandet af proportionellt

valsätt, höra de förslag, som afgifVits af herrar Hägglund, Billing och

Svedelius, Svensson, friherre Adelswärd och Hammarskjöld samt Petersson

m. fl. Af dessa motioner åsyfta de af herrar Hägglund samt Billing

och Svedelius afgifna dy-likt valsätts användande enbart till Andra

Kammaren, medan öfriga motionärer påyrka, att samma valsätt måtte

tillämpas jämväl vid utseende af Första Kammarens ledamöter.

Hvad först beträffar de båda motioner, som afse proportionella val

endast till Andra Kammaren, utgör den af herr Hägglund afgifna ett

återupptagande af det rösträttsförslag, som vid nästlidet års riksdag

framlades af konstitutionsutskottet och som beträffande såväl valmetod

som valkretsindelning öfverensstämde med den då föreliggande kung!

propositionen i ämnet. Hen valmetod motionären förordar grundar sig

sålunda på det förslag, som utarbetats af den s. k. proportionalvalkommitten.

Hufvudreglerna lör metoden, hvilken förutsätter införande

af offentliga vallistor och offentlig kandidatur, hafva jämte

vissa andra af detta valsystem påkallade bestämmelser inarbetats

i riksdagsordningen. De närmare föreskrifterna om valen och hvad

därmed äger samband äro afsedda att upptagas i en särskild af Konung

och Riksdag gemensamt stiftad vallag. Hvart och ett af rikets län,

till hvilka jämväl Stockholms stad är att hänföra, skall i regel utgöra

en valkrets. Län, som till följd af särskilda omständigheter,

såsom folkmängdens storlek eller samfärdsförhållandena, tinnes lämpligen

böra delas, må utgöra högst två valkretsar. De städer, hvilkas

folkmängd uppgår till eller öfverstiger 3/2 3 0-delar af rikets folkmängd,

skola bilda egna valkretsar. Den nuvarande uppdelningen i särskilda

landt- och stadsvalkretsar har med undantag för nyssnämnda städer

öfvergifvits, och i samband därmed den nu bestående olikheten i representationsrätt

mellan land och stad fullständigt bortfallit.

Den af herrar Billing och Svedelius afgifna motionen ansluter sig

jämväl till det af 1905 års konstitutionsutskott framlagda förslaget. Från

detta skiljer sig motionen endast härutinnan, att alla sådana bestämmelser,

som både afseende å den då föreslagna valmetoden, blifvit ur riksdagsordningen

utmönstrade. Motionärerna hålla nämligen före, att en

mera enkel valmetod bör komma till användning och bestämmelserna

härom införas i vallagen. Något förslag till valmetod eller vallag hafva

motionärerna icke framlagt.

Hvad härefter angår de motioner, som åsyfta införandet af proportionella

val till låda kamrarna, öfverensstämma dessa med hvarandra

dels härutinnan, att de i fråga om Andra Kammaren föreslå mindre

s. 320 Kontrollera mot PDF

320

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

valkretsar och. en enklare valmetod än hvad uti de kungl. propositionerna

till de båda sistförflutna årens riksdagar ifrågasatts, dels ock däri,

att beträffande Första Kammarens bildande uti samtliga motionerna

hemställes, att det proportionella valsättet må komma till användning

endast vid valen inom landsting och stadsfullmäktige.

Den af herr Svensson afgifna motionen n:o 139 innehåller i hufvudsak

följande. Andra Kammarens ledamöter skola utses för en tid af fyra år.

För valen skall riket indelas i 78 valkretsar, som hvar och en har att välja

tre riksdagsmän. Valkretsarnas antal och sålunda jämväl ledamöternas

kan i mån af behof ökas genom lag, stiftad i den ordning § 87 mom.

1 regeringsformen stadgar. Hvarje län eller stad, som ej lyder under

landsting, skall innehålla en valkrets för hvarje gång ett i samband

med valkretsindelningen fastställdt fördelningstal ingår i folkmängden

inom dess område, och dessutom en valkrets för öfverskjutande folkmängd,

som uppgår till minst hälften af detta fördelningstal. Går folkmängden

icke upp till fördelningstalet, skall länet eller staden dock

utgöra en valkrets. Enligt det förslag till valkretsindelning motionären

framlagt uti sin motion n:o 153, skall Stockholm få 5 kretsar, Göteborg

2 och Malmö 1 krets, 58 kretsar skola bestå af land och stad i

förening och 12 af endast landsbygd. Valen, som förrättas inför

Konungens befallningshafvande och i stad, som ensam utgör en eller flere

valkretsar, inför magistraten, äro omedelbara och äger hvarje röstande därvid

en röst. Hvarje valsedel skall upptaga tre namn, men vid rösternas

sammanräkning komma endast de två främsta i åtanke och äro de tre,

som därvid erhållit de flestes röster, valde, såframt de hvar för sig erhållit

mer än en fjärdedel af de afgifna rösterna. Därest tillämpningen af

denna allmänna regel icke gifver ett korrekt resultat, skall ny sammanräkning

af rösterna äga rum efter vissa närmare angifna bestämmelser.

Röstsedlarna skola af vederbörande valförrättare förvaras.

Vid uppkommen ledighet skall nämligen för platsens fyllande ny sammanräkning

ske, därvid endast de valsedlar, som upptaga den afgångnes

namn, komma i betraktande. Hvad Första Kammaren beträffar, skola dess

ledamöter till ett antal af 156 och för en tid af sex år väljas af

samma korporationer som för närvarande. Kammarens ledamotsantal

skall alltid utgöra två tredjedelar af Andra Kammarens. Fördelningen

af kammarens ledamöter mellan de olika landstingsområdena och städerna

skall ske med tillämpning af samma regel, som uppställts för valkretsarna

i Andra Kammaren. I fråga om valmetoden har motionären föreslagit,

att den af herr Nydal uti motionen n:o 219 inom Andra Kammaren

vid nästlidet års riksdag framlagda metoden måtte komma till använd
-

s. 321 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

321

ning. Därjämte har motionären uttalat sig för att den röstgrund, efter

hvilken Kammaren ytterst tillsättes, borde ändras sålunda, att vid val

af landstingsmannaelektorer å landet röstvärdet beräknades efter den

uppåt jämnade kvadratroten af den bevillning eller det fyrktal, som är

hvarje röstägande åsatt. Under förutsättning att de föreslagna grundlagsändringarna

blifva af Riksdagen förklarade hvilande, har motionären

hemställt om aflåtande af skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran

om framläggande af förslag till bestämmelser vid val till Riksdagens

kamrar i enlighet med de af honom uttalade principer.

Herrar friherre Adelswärd och Hammarskjöld hafva i fråga om

sättet för Andra Kammarens bildande och hvad därmed sammanhänger

i hufvudsak anslutit sig till den för 1905 års riksdag i ämnet framlagda

kungl. propositionen, dock med det tillägg i afseende å valkretsindelningen,

att län med stort ytinnehåll må kunna delas i flera valkretsar med bibehållande

af den begränsning, att minst tre riksdagsmän skola väljas

för hvarje valkrets. Beträffande den proportionella valmetod, som skulle

användas, hafva motionärerna ansett, att en mera enkel och lättfattlig

metod, än den af Kungl. Maj:t år 1905 framlagda, borde utarbetas.

Hvad Första Kammaren angår, hafva motionärerna föreslagit, att dess

ledamöter skola för en tid af sex år utses af samma valkorporationer

som hittills. Dessa skola fortfarande tillsättas såsom nu sker, och bestämmelserna

härom gifvas i så måtto grundlags natur, att, om den

kommunala rösträtten framdeles kommer att ändras, detta icke får

inverka på valen till Första Kammaren. Om sådana ändringar utöfva

inverkan på landstingens och stadsfullmäktiges sammansättning, skola

dessa för val af riksdagsmän till Första Kammaren ersättas af särskilda

valkorporationer, valda och sammansatta efter de grunder, som

för närvarande äro gällande för nämnda institutioner. Hvarje landstingsområde

och hvarje stad, som ej lyder under landsting, skall utgöra

en valkrets. Valkretsarna skola indelas i sex valdistrikt på sådant sätt,

att hvarje distrikt kommer att omfatta valkretsar, som tillsammans

hafva att välja en sjättedel af hela antalet riksdagsmän eller så nära

detta antal en sådan uppdelning tillåter. Hvarje år skola val förrättas

inom ett af valdistrikten. I alla de valkretsar, för Indika minst tre riksdagsmän

utses, skola valen vara proportionella, Stad eller landsting,

som har att välja mindre än tre riksdagsmän, skola således fortfarande

utse dessa efter majoritetsvalprincipen.

I samband med rösträttsreformen hafva herrar friherre Adelswärd

och Hammarskjöld föreslagit vissa ändringar uti kamrarnas ömsesidiga

Bih. till Riksd. Prof. 1906. 3 Sami. 7 Höft. 41

s. 322 Kontrollera mot PDF

322

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

befogenhet och formerna för det gemensamma arbetet inom Riksdagen.

Sålunda hafva motionärerna ansett, att sådana ändringar uti § 71 regeringsformen

och § 65 riksdagsordningen böra vidtagas, att å ena sidan

användningen af gemensam votering under vissa villkor utsträckes och

å andra sidan den nu medgifna rätten till omedelbar dylik votering i

vissa fall inskränkes. Enligt motionärernas hemställan skola nämligen,

med undantag af sådana frågor, som äro af grundlags natur, alla lagförslag,

som i blott en kammare antagits, afgöras genom gemensam

votering, om i medkammaren för förslaget afgifvits ett antal röster

motsvarande minst en fjärdedel af kammarens hela ledamotsantal, och

om efter ordinarie nyval till Andra Kammaren samma förslag, ånyo upptaget,

fortfarande i ena kammaren oförändradt antages, och i den andra

uppnår minst samma minoritet för bifall. Hvad bevillningsfrågor beträffar,

skola bestämmelser om progressiv inkomstskatt, om höjandet af

det bevillningsfria existensminimum och om skattefria afdrag för viss

del af upptaxerad inkomst, Indika endast vinna ena kammarens bifall,

afgöras på samma sätt, som föreslagits rörande vanliga lagförslag, och

icke såsom nu genom omedelbar gemensam votering. — Vidare hafva

motionärerna ansett, att det proportionella valsättet bör införas vid

‘utskottsval och val af de i § 54 hdfesdagsordningen/omförmälda särskilda

deputerade. Under förutsättning, att de föreslagna grundlagsändringarna

blifva af Riksdagen antagna såsom hvilande, hafva motionärerna

slutligen hemställt om aflåtande af skrifvelse till Kungl. Maj:t

med anhållan om utarbetande af förslag till vallagar för val af riksdagsmän

till såväl Första och Andra Kammaren som ock för utskottsval

inom Riksdagen.

Herr Petersson och medmotionärer hafva beträffande sättet för

Andra Kammarens bildande föreslagit i hufvudsak enahanda bestämmelser

som herrar friherre Adelswärd och Hammarskjöld. Sålunda förordas

betydligt mindre valkretsar och en enklare valmetod, än hvad

Kungl. Maj :t vid 1904 och 1905 årens riksdagar ifrågaställt. Enligt det

vid motionen fogade förslag till vallag skall antalet valkretsar blifva

60 i stället för 33, såsom uti den kungl. propositionen till sistlidet års

riksdag förordats. Motionärerna hafva jämväl framlagt förslag till valmetod

att användas vid valen såväl till Första som Andra Kammaren.

Metoden, som icke förutsätter några förberedande åtgärder såsom upprättande

af valförslag och officiella vallistor samt deras godkännande

af kandidaterna, utgör eu utbildning och förbättring af den s. k. enkla

kumulativa metoden. I likhet med herrar friherre Adelswärd och

Hammarskjöld föreslå motionärerna, att Första Kammarens ledamöter

s. 323 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

323

skola utses af landsting- och stadsfullmäktige för eu tid af sex år. Den

nuvarande anordningen af valkretsarna är i motionen bibehållen. Valkretsarna

skola efter län indelas i sex särskilda grupper och allmänna

val hvarje år förrättas inom en af grupperna. Har valkretsen att utse

flere riksdagsmän än en, skall valet ske efter proportionell valmetod

på sätt i vallagen närmare bestämmes. För att fylla under valperioden

uppkommen ledighet skall inom hvarje valkrets samtidigt med valet

af riksdagsman och i enahanda ordning väljas lika antal suppleanter.

I syfte att bereda de mindre bemedlade samhällsklasserna inflytande på

landstingens sammansättning och därigenom äfven på Första Kammarens,

föreslå motionärerna, att det absoluta röstmaximum å landet sänkes

från 5,000 till 1,000 fyrkar vid val, som afse landstingen. Bestämmelserna

härom skola intagas i förordningen om landsting.

I samband med rösträttsreformen hafva särskilda förslag vidare

framställts:

af herr Lithander, att Riksdagen ville uti skrifvelse till Kungl.

Maj:t anhålla, bland annat, att Kungl. Maj:t måtte i samband med

förslag till rösträttsutvidgning framlägga förslag till sådan ändring i

§ 65 riksdagsordningen, hvarigenom bestämdes, att alla de statens inkomster,

som härflyta från direkta och indirekta skatter, skola fastställas

genom en uppnådd majoritet af minst %-delar af samtliga de

vid gemensam votering afgifna rösterna;

af herr Limdeberg m. fl., att Riksdagen måtte, i samband med

öfriga grundlagsändringar rörande utsträckning af valrätten till Riksdagens

Andra Kammare, antaga att hvila till vidare grundlagsenlig behandling

viss ändrad lydelse af § 71 regeringsformen och § 65 riksdagsordningen,

i syfte att från gemensam omröstning undandraga beslut

rörande skattefrihet eller lindring i skatten för viss inkomst eller

förmögenhet samt beträffande åtskilliga frågor angående progressiv beskattning

;

af herr Ödman, angående rätt för valman att i vissa fall deltaga

i riksdagsmannaval utan att iakttaga personlig inställelse; samt

af herr Andersson om fastställande af gemensam valdag för valen

till Andra Kammaren.

Hvad slutligen beträffar den af herr Montgomery m. fl. väckta

motionen, yrkas i densamma bifall till Kungl. Majas proposition med

de förändringar rörande valrättsvillkoren samt valkretsindelningen, som

innebäras uti den af herr Johanson afgifna motionen, hvarjämte motionärerna

yrka bifall till den ändring uti § 71 regeringsformen och § 65

riksdagsordningen, som af herr Lundeberg in. fl. blifvit föreslagen.

s. 324 Kontrollera mot PDF

324

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Utskottets

yttrande.

Rösträttsfrågan

vid

närmast föregående

årens

riksdagar.

Sedan 1902 års riksdag, som icke funnit sig böra bifalla den då

föreliggande kung!, rösträttspropositionen, uti skrifvelse till Kungl.

Maj:t anhållit, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa en från alla synpunkter

fullständig utredning af frågan om utsträckt valrätt till Riksdagens

Andra Kammare samt för Riksdagen, om möjligt, vid början

af 1904 års riksmöte framlägga resultatet af denna utredning jämte de

förslag, Kungl. Maj:t funne däraf föranledas, afgaf Kungl. Maj:t till

1904 års riksdag ett förslag i fråga om utvidgning af valrätten till

Riksdagens Andra Kammare, byggdt på principen: allmän rösträtt i

förening med proportionella val. Uti sitt öfver detta förslag algifna

utlåtande (n:o 5) fann sig konstitutionsutskottet föranlåtet hemställa

om vissa ändringar däri, bestående hufvudsakligen i uppställandet af

fordran på direkt skatteplikt till staten såsom villkor för åtnjutande af

valrätt, valkretsindelningens anordnande med åtskillnad mellan land och

stad samt intagande i riksdagsordningen af åtskilliga stadganden af principiell

natur rörande det af Kungl. Maj:t föreslagna proportionella valsystemet.

Utskottets hemställan vann emellertid ej någondera kammarens bifall.

Första Kammaren antog för sin del med 93 röster mot oO ett inom

kammaren framställdt förslag, som väl öfverensstämde med det af utskottet

afgifna därutinnan, att villkoret om direkt skattskyldighet till

staten i förslaget bibehölls, men skilde sig från utskottets uppfattning

såväl beträffande valkretsindelningen som i fråga om införande i grundlag

af vissa med afseende å valen konstitutiva bestämmelser, i hvilka

båda hänseenden förslaget i hufvudsak anslöt sig till den kungl. propositionen.

Andra Kammaren åter biföll med 116 röster mot 109 en

inom kammaren i ämnet väckt motion, hvilken, förutom andra skiljaktigheter

af mindre betydenhet från det af Första Kammaren godkända

förslaget, innefattade majoritetsval i delvis blandade landt- och

stadsvalkretsar samt icke upptog krafvet på direkt skatteplikt till staten

såsom betingelse för rösträtt. Då kamrarnas beslut i ämnet gingo i.

väsentligen olika riktningar, så att sammanjämkning icke kunde äga

rum, förföll frågan vid denna riksdag.

Vid 1905 års riksdag framlade Kungl. Maj:t ånyo förslag angående

ändrade bestämmelser om val till Riksdagens Andra Kammare,,

väsentligen byggdt på enahanda grunder som den till 1904 års riksdag

i ämnet aflåtna propositionen. Konstitutionsutskottet ansåg sig icke

heller denna gång kunna tillstyrka det kungliga förslaget i_ oförändradt

skick. Uti sitt i frågan afgifna utlåtande (n:o 6) fann sig nämligen

utskottet böra vidhålla den af 1904 års konstitutionsutskott uttalade

s. 325 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

325

mening, att fordran på direkt skatteplikt till staten borde uppställas

såsom villkor för rösträtts åtnjutande, äfvensom att i riksdagsordningen

borde införas sådana i Kungl. Maj:ts förslag till vallag intagna bestämmelser

rörande valsystemet, livilka vore af principiell natur. Utskottets

förslag blef af Första Kammaren antaget med 99 röster mot 42. Andra

Kammaren afslog däremot förslaget med 114 röster mot 109. Icke

heller något åt de öfriga föreliggande förslagen vann denna kammares

bifall. Frågan hade således jämväl vid denna riksdag förfallit.

Ingen torde numera vilja bestrida, att sådana ändringar i gällande

rösträttsbestämmelser böra vidtagas, att en afsevärdt större del af befolkningen

må kunna deltaga i de politiska valen och en bredare grundval

därigenom läggas för representationen. Den starka utveckling

på såväl den andliga som den materiella odlingens område, hvilken ägt

rum inom vårt land under de senaste årtiondena, har gifvetvis medfört,

att intresset för och förmågan af ett mera aktivt deltagande i det

politiska lifvet vunnit en betydligt ökad utbredning bland vårt folk.

Nya grupper af medborgare hafva under denna tid framträdt, hvilka

kunna anses vara i besittning af egenskaper, som göra dem kvalificerade

för deltagande i det offentliga lifvets förrättningar.

Det är under sådana förhållanden själffallet, att de bestämmelser

för åtnjutande af valrätt till Andra Kammaren, som år 1866 fastslogos,

icke längre kunna motsvara berättigade kraf. Man får dock härvid

icke förbise, att genom penningvärdets fall och ändrade ekonomiska

förhållanden i öfrigt en betydande utvidgning af valrätten redan inträdt

och ytterligare kan förväntas med tillämpning af gällande valrättsbestämmelser.

Enligt den äldsta föreliggande rösträttsstatistiken, för år

1872, uppgingo de valberättigade till ett antal af 236,120 — hvilken

siffra dock torde böra ökas med antalet af dem, hvilka häftat för oguldna

utskylder — motsvarande 5,6 procent af hela folkmängden, nämligen

5,7 procent af landsbygdens och 5,3 procent af städernas befolkning.

År 1900 voro de valberättigade 432,843, motsvarande 8,4 9 procent af

folkmängden, nämligen 7,3 8 procent för landsbygden och 12,61 procent

för städerna. De för oguldna utskylder häftande, men eljest valberättigade,

utgjorde samma år 74,069, af hvilka 16,218 tillhörde landsbygden

och 57,851 städerna. Enligt statistiska centralbyråns redogörelse för

allmänna valen till Andra Kammaren för riksdagsperioden 1906 —1908

Allmän

motivering.

s. 326 Kontrollera mot PDF

326

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

funnos år 1905 529,726 valmän, motsvarande 10,07 procent af folkmängden,

nämligen 8,4 8 procent för landsbygden och 15,5 procent för

städerna, däraf för Stockholm 22,07 procent. Bland nämnda 529,726

valmän häftade dock 97,627 för oguldna kommunalutskylder. Af Stockholms

70,174 valmän voro ej mindre än 35,930 af denna grund från

valen uteslutna. Antalet'' till myndig ålder komne, men icke valberättigade

män beräknades för samma år till omkring 880,300.

Ehuru af ofvan lämnade statistiska siffror framgår, att valmännens

antal befinner sig i ett ständigt om också, hvad landsbygden beträffar,

icke synnerligen hastigt stigande, har detta dock icke skett i en sådan

omfattning, att det under nuvarande förhållanden kan anses tillfredsställande.

En stor del af landets befolkning är fortfarande i saknad af

fullständiga politiska rättigheter och det måste för en sund och klok

politik framstå såsom ett statsintresse af stor vikt, att för statens uppgifter

taga i anspråk sådana folkgrupper, som genom bildning och noggrann

uppfyllelse af sina plikter mot det allmänna äro skickade att med

sin röst inverka på landets allmänna angelägenheter. Utan tvifvel skulle

dessa grupper af befolkningen därigenom bringas i större samhörighet

med den öfriga delen af nationen och deras känsla af ansvar ökas.

Vid behandlingen af den till innevarande års riksdag aflåtna kungi.

propositionen äfvensom de i samband därmed afgifna motionerna har

utskottet, i likhet med konstitutionsutskottet vid nästlidet års riksdag,

utgått från den uppfattning, att den ifrågasatta rösträttsreformen bör

byggas på den allmänna rösträttens grund. Sedan det visat sig, att

en utsträckning af valrätten till Andra Kammaren icke kunnat genomföras

på grundvalen af den politiska rösträttens sammanfallande med den

kommunala eller öfver hufvud taget genom nedsättning af nu stadgade

censusbelopp, har den uppfattningen blifvit allt mer och mer allmän,

att en varaktig lösning af rösträttsfrågan icke kan åstadkommas, med

mindre man genomför ett på principen allmän rösträtt fotadt valsystem.

Då denna grundsats därjämte blifvit af Riksdagens båda kamrar genom

deras vid 1904 års riksdag i frågan fattade beslut godkänd, har utskottet

funnit sig böra vidhålla sin förut uttalade mening, att man fortfarande

bör på denna väg söka uppnå den betydelsefulla frågans lösning.

Då utskottet vid de föreliggande förslagens bedömande sålunda

utgått från eu väsentligen annan uppfattning än den, som fått sitt

uttryck i den af herr Sjöcrona väckta motionen, enligt hvilken för valrätt

till Andra Kammaren skulle erfordras kommunal rösträtt samt

därutöfver viss förmögenhets- eller inkomstcensus, har utskottet lika

s. 327 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

327

litet nu som vid de båda föregående årens riksdagar kunnat biträda

det af nämnde motionär framlagda förslaget.

Om än utskottet alltså funnit, att de nu gällande censusbestäm- Direkt skattemelserna

för valrätt till Andra Kammaren böra borttagas och ett på plft{*t*il1

den allmänna rösträttens grund byggdt valsystem införas, bär utskottet S °e>

dock icke ansett sig kunna förorda en utsträckning af valrätten i hela

den omfattning, som i den kungl. propositionen föreslagits. Då det

gäller att vidtaga en så genomgripande reform af den politiska rösträtten

som nu är ifråga, måste det framstå såsom eu angelägenhet af

största vikt, att man icke blott tillser, att så många som möjligt af

samhällets medlemmar komma i åtnjutande af valrätt, utan äfven söker

bereda säkerhet för att hos de nytillkomna valmännen förefinnes den

känsla af solidaritet med samhället, som betingas af förpliktelsen att

bidraga till fyllandet af samhällets behof. Med hänsyn härtill har utskottet

icke kunnat frångå sin förut uttalade mening, att endast sådana

samhällsmedlemmar, som äro knutna till samhället genom förpliktelse

att till detta erlägga direkt skatt, må tillerkännas politisk valrätt. Som

utskottet i sitt vid nästlidna års riksdag i ämnet afgifna utlåtande

framhållit, låter det sig icke förneka, att åtnjutandet af medborgarens

mest betydelsefulla rättighet, den att med sin röst medverka vid val af

folkrepresentationen, i och för sig till fullo betingar den plikt gentemot

det allmänna, som innebäres i denna fordran. Äfven från synpunkten

af samhällets eget intresse måste det anses synnerligen betänkligt,

att valrätt medgifves personer, hvilkas ekonomiska ställning är så svag,

att man nödgats befria dem från erläggandet af hvarje direkt skatt

till staten.

Att fordran på en sådan skattskyldighet skulle innebära en afvikelse

från den allmänna rösträttens grundsats, kan utskottet icke

medgifva. Allmän rösträtt har aldrig ansetts hafva den innebörd, att

alla medborgare utan undantag skola hafva rätt att deltaga i valen,

utan blott betecknat frånvaron af sådana inskränkningar i rösträtten,

som blifvit fastställda särskildt med hänsyn till viss inkomst eller förmögenhet.

I de länder, där den allmänna rösträtten blifvit införd,

har den i de flesta fall förbundits med vissa inskränkande bestämmelser,

i syfte att från valrätt utesluta sådana personer, som icke kunna anses

äga erforderliga betingelser för densammas utöfvande. Mot den invändningen,

. att valrätten genom uppställande af fordran på direkt skatteplikt

till staten skulle blifva beroende af skattelagstiftningen, torde

blott böra erinras, att jämväl andra villkor, som man funnit nödigt

s. 328 Kontrollera mot PDF

Valrätts
åldern.

Proportionellt

valsätt.

328 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

uppställa i samband med införandet af allmän rösträtt, hänföra sig till

lagstiftning å skilda områden samt att en ändring i skattelagstiftningen,

såvidt rörer mantalspenningarna — den enda form, i hvilken det direkta

personliga skattebidraget till staten för närvarande utgår — icke kan

åvägabringas utan båda kamrarnas sammanstämmande beslut. Då man

därjämte ansett, att bland valrättsvillkoren bör upptagas fordran på

fullgjord utskyldsbetalning till stat och kommun, har det synts utskottet

innebära en motsägelse, att en valman, som någon gång under de

föregående åren underlåtit att fullgöra sin förpliktelse i detta afseende,

skulle beröfvas rösträtt, medan en annan, som icke ens är skyldig

att erlägga någon som helst direkt skatt, äger rätt att i valen deltaga.

Uti de kungl. propositioner om rösträttens utvidgning, som vid

föregående tillfällen framlagts till Riksdagens pröfning, har föreslagits,

att valrätten skulle inträda från och med kalenderåret näst efter det,

hvarunder valmannen uppnått 25 års ålder, och har utskottet uti sina

i ämnet afgifna utlåtanden städse härtill anslutit sig. Uti den nu

föreliggande kungl. propositionen har valrättsaldern däremot bestämts

till 24 år. De skäl, som uti den kungl. propositionen härför blifvit

anförda, och som utskottet vid frågans behandling under föregående

riksdagar varit i tillfälle att noggrant öfverväga, har icke gifvit

utskottet anledning att afvika från hvad utskottet i detta hänseende

förut föreslagit.

Då utskottet af skäl, som ofvan anförts, icke ansett sig kunna

förorda införandet af allmän rösträtt ens i den utsträckning Kungl.

Maj:t föreslagit, följer däraf, att utskottet än mindre kunnat gifva sitt

understöd åt de motioner, som åsyfta en betydligt längre gående utsträckning

af den politiska valrätten än hvad i den kungl. propositionen

ifrågaställts.

När fråga är att genomföra en så vidtgående reform som den

politiska rösträttens omgestaltning i enlighet med den allmänna rösträttens

idé, måste det enligt utskottets förmenande, läggas synnerligen

stor vikt därvid, att sådana bestämmelser träffas, att icke genom valrättsutvidgningen

de samhällsklasser, hvilka hittills utöfvat det bestämmande

inflytandet på vårt politiska lif och därunder förskaffat sig erfarenhet

och insikt i allmänna värf, komma att vid riksdagsmannavalen

undanträngas af de nytillkomna valmännen, som hafva ingen eller jämförelsevis

ringa vana vid handläggning af offentliga angelägenheter.

Denna synpunkt har enligt utskottets mening icke blifvit i den kungl.

s. 329 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

329

propositionen i tillräcklig grad beaktad. Uppenbart är, att en utsträckning

af den politiska rösträtten utan hänsyn till förmögenhetsvillkor

under samtidigt bibehållande af ett valsätt, som icke blott lämnar majoriteten

tillfälle att utöfva det bestämmande inflytandet på valen af riksdagsmän,

utan äfven kan sätta densamma i stånd att så godt som fullständigt

undertrycka minoritetens rätt, skall leda till en sådan genomgripande

förändring af den nu bestående politiska maktfördelningen,

att samhällets lugna utveckling därigenom måste äfventyras.

Då de nya valmännen komma att utgöra majoritet bland rikets

samtlige röstberättigade och i stort sedt tillhöra en klass, som hitintills

i det politiska lifvet är så godt som opröfvad, och då till dessa nya

valmän helt visst komma att ansluta sig skaror af förutvarande väljare,

kan det enligt utskottets uppfattning icke vara tillrådligt eller välbetänkt

att bibehålla en valordning, som sannolikt skulle medföra en

fullständig omkastning i våra politiska förhållanden. För utskottet

har det därför vid frågans behandling framstått såsom en bjudande

nödvändighet, att i samband med den allmänna rösträttens införande

sådana bestämmelser intagas i våra grundlagar, att, såvidt möjligt,

alla samhällsklasser och således jämväl de hittills valberättigade få sina

befogade intressen tillgodosedda. Enligt utskottets mening kan detta

icke på ett tillfredsställande sätt uppnås, med mindre man bygger reformen

på ett proportionellt valsystem.

Såsom utskottet vid föregående tillfällen framhållit, då frågan om

den politiska rösträttens utsträckning förelegat till behandling, hvilar detta

valsätt på en rättvis grund, enär genom detsamma hvarje mera betydande

grupp af valmän tillförsäkras den andel i representationens sammansättning,

som betingas af dess numeriska styrka. Från statens synpunkt måste

det betraktas såsom eu väsentlig fördel, att representationen utgör ett

i möjligaste mån fullständigt uttryck såväl för de politiska meningarna

och åskådningarna inom landet som äfven för de olika samhällsklassernas

intressen. Vid tillämpning af den proportionella valmetoden öfverlämnas

åt valmännen att själfva för hvarje val så gruppera sig, som

är för dem mest ändamålsenligt. Härigenom vinnas sålunda de fördelar,

som äro förenade med klassvalen, men undvikas samtidigt de svårigheter

i fråga om klassernas särskiljande, som under nuvarande samfundsförhållanden

äro förknippade med dylika val. Det proportionella valsättet

synes ock vara ägnadt att hos valmännen framkalla lifaktighet

och intresse för valen, då det gifvetvis för hvarje parti, som har utsikt

att besätta någon plats, gäller att genom god organisation och manBih.

till Rilcsä. Prof. 1906. 3 Sand. 7 Käft. 42

s. 330 Kontrollera mot PDF

330

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Valmetod.

grann samling genomdrifva val af det antal representanter, som på

grund af dess styrka bör tillkomma detsamma. Det synes ock vara

naturligt, att de olika partierna, för att i största möjliga mån kunna

inverka på valets utgång, komma att uppställa sådana kandidater, som

för representantkallet kunna anses mest lämpliga och dugliga. Af majoritetsval

kan däremot lätt blifva följden, att minoriteten, i känslan af

sin oförmåga att på valen utöfva inverkan, för dem förlorar allt intresse.

Då enligt hvad utskottet sålunda anfört, den proportionella valmetoden

utgör eu garanti för att intet parti vid valen erhåller större

inflytande, än som betingas af dess styrka i förhållande till öfriga partier

samt densamma jämväl i andra hänseenden måste tillerkännas ett afgjordt

företräde framför det nu gällande valsättet, har utskottet icke

tvekat att vidhålla sin vid sistlidna årens riksdagar uttalade uppfattning,

att införandet af allmän rösträtt bör förbindas med antagandet af

proportionellt valsätt. Utskottet har så mycket mindre funnit anledning

att frångå denna sin uppfattning, som man i de länder, där allmän

rösträtt i förening med majoritetsval tillämpas, allt mer synes komma

till insikt om, att sistnämnda sätt för rösträttens utöfvande, icke blott

är teoretiskt sedt otillfredsställande, utan jämväl i den praktiska tilllämpningen

visat sig ur stånd att, såsom man förut trott och jämväl

ännu söker göra gällande, förskaffa minoriteten tillbörlig andel i representationen.

Då utskottet alltså funnit sig fortfarande böra förorda, att en

utsträckning af valrätten till Andra Kammaren grundas på proportionellt

valsystem, har utskottet haft att taga i öfvervägande, hvilken

metod därvid bör komma till användning. Den valmetod, som utarbetades

af den s. k. proportionalvalkommittén, och som upptogs

uti de kungl. propositionerna i ämnet till 1904 och 1905 årens riksdagar,

torde visserligen ur valteknisk synpunkt icke gifva anledning

till några befogade anmärkningar af större räckvidd, men den förutsätter,

såsom utskottet redan vid 1904 års riksdag framhöll, för sin

tillämpning en tämligen omständlig och i viss mån invecklad procedur.

Under såväl öfverläggningarna inom Riksdagen som i den allmänna

diskussionen ute i landet har det också framhållits såsom ett önskemål,

att, därest proportionella val skulle införas, antingen afsevärda förenklingar

måtte vidtagas i den af Kungl. Maj:t förordade valmetoden,

eller ock att en mindre svårfattlig och praktiskt lättare tillämplig valmetod

måtte utfinnas. Flertalet af de motionärer, som vid innevarande

års riksdag framlagt förslag till proportionellt valsätt, hafva också

utgått från den förutsättningen, att en enklare valmetod borde komma

s. 331 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

331

till användning, och hafva särskilda förslag till sådan valmetod framlagts

uti de af herrar Svensson samt Petersson m. fl. afgifna motionerna.

Som utskottet finner de gjorda invändningarna mot den i de äldre förslagen

förordade valmetoden i flera hänseenden befogade, särskild! i fråga

om den omständliga procedur, som skulle föregå själfva valen, och

därjämte anser, att jämväl en förenklad valmetod skall kunna på ett

fullt tillfredsställande sätt fylla sitt ändamål, har utskottet gifvetvis all

anledning tillstyrka, att en dylik förenklad form för proportionellt valsätt

kommer till användning.

Den af herr Svensson föreslagna valmetoden finner sig utskottet

icke kunna förorda. Fördela valmännen sig endast i två eller möjligen

tre större partier, verkar metoden visserligen på det hela taget tillfredsställande,

men den sviker så snart flera partier uppträda vid valet

eller eljest större splittring visar sig bland valmännen. Äfven då dessa

gruppera sig i tre partier, uppstå emellertid lätt situationer, då majoriteten

besätter alla platserna. Så t. ex. i följande fall: vid ett val afgift^

689 röster på A, B och C, 342 på E, F och G samt 341 på

P, Q och E. Då hela antalet afgifna röstsedlar är 1,372 och fjärdedelen

däraf 343, erhålla vid första sammanräkningen, vid hvilken hänsyn

får tagas endast till de båda första namnen, allenast A och B mer

än en fjärdedel af de afgifna rösterna. Alltså måste ny sammanräkning

verkställas, därvid alla tre namnen medtagas på hvarje röstsedel. Nu

blifva tydligen A, B och C valda. Detta resultat strider uppenbarligen

mot vanliga proportional i stiska principer, enligt hvilka det största partiet

borde hafva fått två platser och det större af de båda mindre partierna

en plats. Ännu besynnerligare valresultat kunna emellertid uppkomma,

ifall sammanslutningen mellan valmännen förutsättes ännu mindre.

Tänker man sig exempelvis, att fyra partier uppträda och att de afgifna

röstsedlarna fördela sig så, att 349 röstsedlar lyda å A, B och

C, 342 å E, F och G, 341 å P, Q och R samt 340 å S, T och V,

så finner man liksom i det förra exemplet — antalet afgifna röstsedlar

är detsamma som då — att en andra sammanräkning måste företagas,

hvarvid alla tre namnen på hvarje röstsedel medräknas. A, B och G

blifva äfven nu valda, ett resultat, som denna gång måste betecknas

såsom alldeles orimligt.

Det af herr Petersson m. fl. framlagda förslaget till valmetod

synes däremot motsvara alla de fordringar, som med fog kunna på en

sådan metod uppställas. Denna metod, som utgör en af öfverdirektören

Phragmén verkställd förbättring af den s. k. Thieleska metoden, innebär,

att hvarje valman äger en röst, som han kan gifva odelad åt en

s. 332 Kontrollera mot PDF

332

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Valkretsindel
ning.

Proportionellt

valsätt till

Första Kammaren.

eller lika fördelad mellan flera. Metoden, som icke förutsätter några

förberedande åtgärder, såsom upprättande af särskilda valförslag och

officiella vallistor, fordrar af valmannen endast, att han å röstsedeln

utmärker, hvilken eller hvilka kandidater han anser böra framför andra

ifrågakomma, medan metoden själf efter vissa objektiva grunder lika

fördelar den valmannen tillkommande röstkraften mellan ett antal af

dessa kandidater, så att resultatet blir så rättvist som möjligt. Då

emellertid denna metod, sådan den finnes framlagd uti det vid motionen

fogade vallagsförslaget, icke synes vara i alla detaljer utarbetad, har

utskottet funnit sig böra hemställa, att, därest utskottets förslag om

antagande af proportionellt valsätt vinner Riksdagens bifall, skrifvelse

måtte till Kungl. Magt aflåtas med begäran om utarbetande af en valmetod

af den typ, som förordas uti den af herr Petersson m. 11. väckta

motionen.

I fråga om rikets indelning i valkretsar för val till Andra Kammaren

föreslogs i den kungl. rösträttspropositionen till sistlidet års riksdag,

att hvart och ett af rikets län skulle utgöra en valkrets. Möjlighet

var dock lämnad, att, där förhållandena sådant påkallade, dela ett

län i högst två valkretsar. Enligt det vid propositionen fogade vallagsförslag

utgjorde valkretsarnas antal 33. Ehuru utskottet fann sig

i denna del kunna förorda den kungl. propositionen, förbisåg utskottet

dock icke, såsom dess motivering visar, att de stora valkretsarna måste,

i synnerhet i de vidsträcktare, mera glest befolkade delarna af landet,

medföra vissa olägenheter, särskildt härutinnan, att den för valens förberedande

erforderliga sammanslutningen af till samma parti hörande

valmän därigenom skulle i väsentlig mån försvåras. Å flera håll såväl

inom som utom Riksdagen framställdes äfven anmärkningar af enahanda

innebörd. Särskildt framhölls, att valproceduren genom valkretsarnas

storlek skulle blifva ytterligare invecklad och tung, samt att

valen alltför mycket komme att läggas i händerna på valledningen.

Uti flera af de föreliggande motionerna har detta äfven blifvit framhållet.

Då dessa anmärkningar icke sakna fog, har utskottet funnit

sig böra uttryckligen förorda en valkretsindelning med mindre omfångsrika

valkretsar, hufvudsakligen i öfverensstämmelse med den af

herr Petersson m. fl. föreslagna.

Uti trenne af de föreliggande motionerna har, såsom ofvan nämnts,

föreslagits, att i samband med införandet af proportionellt valsätt till

Andra Kammaren dylikt valsätt jämväl skulle komma till användningvid

Första Kammarens bildande. Hvad dessa framställningar beträffar,

anser utskottet, att en omläggning af valsättet till Andra Kammaren,

s. 333 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

333

föranledd i främsta rummet af behof vet att vid antagande af allmän

rösträtt söka förekomma en alltför radikal och äfventyrlig förändring af

den politiska maktfördelningen och däraf orsakade skadliga rubbningar i

våra samhälleliga förhållanden, ingalunda bör såsom en nödvändig konsekvens

medföra användande af proportionellt valsätt vid val äfven till Första

Kammaren. Genom de vid det nya representationsskickets genomförande

fastställda grunder för valen till Första Kammaren afsågs att åt denna

kammare gifva en sådan sammansättning, att den komme att utgöra

ett uttryck för en mera bestående politisk åskådning och därigenom

blifva ägnad att hindra förhastade beslut och alltför häftiga omkastningar

och systemskiften, hvilka kunde menligt inverka på samhällets

lugna utveckling och framåtskridande. Af ett stort antal bland det

proportionella valsättets anhängare har emellertid med styrka framhållits,

att, om öfverhufvud taget en proportionell valmetod skall kunna införas

i våld valsystem, detta måste ske samtidigt beträffande båda kamrarna,

enär det icke vore lämpligt att för representationens ena hälft bibehålla

en valmetod, som för den andra hälften blifvit utdömd såsom ledande

till ett med rättvisans fordringar föga öfverensstämmande resultat. Då

utskottet icke vill bestrida, att denna synpunkt har ett visst berättigande,

och det visat sig, att införandet af proportionellt valsätt enbart till

Andra Kammaren mött starkt motstånd såväl inom Riksdagen som ute

i landet, har utskottet ansett, att man bör tillmötesgå de uttalade

önskningarna om antagande af en proportionell valmetod jämväl till

Första Kammaren. Obestridligt är, att genom detta valsystem, som

hvilar på en rättvis grund, skulle kunna vinnas en mera mångsidig

representation för de intressen, hvilka denna kammare företräder. För

utskottet har härvid jämväl den synpunkten varit bestämmande, att,

därest båda kamrarne komma att utses efter ett proportionellt valsätt,

skillnaden i deras allmänna karaktär icke skall blifva så framträdande,

att afsevärda svårigheter för samarbetet dem emellan komma att

uppstå. Då utskottet sålunda ansett sig kunna förorda införandet af

pxmportionellt valsätt jämväl till Första Kammaren, har detta skett under

den bestämda förutsättningen, att icke någon rubbning sker i kammarens

konstitutionella karaktär, samt att det system för kammarens bildande

bibehålies, som är kännetecknande för 1866 års riksdagsordning, och

som karakteriseras däraf, att kammarens ledamöter utses af korporationer,

hvilkas hufvudsakliga uppgifter falla inom det kommunala området.

Denna uppfattning delas jämväl af samtliga de motionärer, som upptagit

denna fråga till behandling. Med afseende å valens anordnande

synes det utskottet, att det af herr Petersson in. fl. afgifna förslaget

opaginerad Kontrollera mot PDF

331

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Vallag.

äger ett bestämdt företräde framför de af herr Svensson samt herrar friherre

Adelswärd och Hammarskjöld framställda. Utskottet har därför vid

utarbetande af de denna fråga berörande förslag till grundlagsändringar i

hufvudsakliga delar anslutit sig till den af herr Petersson m. fl. föreslagna

valordningen.

Hvad beträffar det af sistnämnda motionärer framställda förslaget,

att i samband med införandet af proportionellt valsätt till Första

Kammaren sådana förändringar skulle vidtagas med afseende å den

kommunala rösträtten å landsbygden, att det absoluta röstmaximum

skulle sänkas från 5,000 till 1,000 fyrkar vid val, som afse landstingens

sammansättning, vill utskottet i detta sammanhang endast

erinra, att, då denna fråga ej hänför sig till stadganden i riksdagsordningen,

utskottet icke har att afgifva något yttrande beträffande

denna del af motionärernas framställning. Bestämmelserna rörande den

kommunala rösträttens begränsning i förevarande fall skulle nämligen

inflyta i landstingsförordningen, hvilken tillhör ett lagstiftningsområde,

hvarmed konstitutionsutskottet icke äger att taga befattning. Utskottet

vill endast framhålla, att, därest Konung och Riksdag äro villiga att

besluta ändringar i den kommunala rösträtten i de afseenden och

i den riktning motionärerna ifrågasatt, förslag härom kunna framställas

och beslut fattas, innan det af utskottet nu framlagda förslag

till grundlagsändringar kan till definitivt afgörande företagas.

De förändrade grunder för kamrarnas bildande, hvilka utskottet

föreslår, förutsätta, att åtskilliga bestämmelser gifvas rörande valkretsindelning,

röstlängd, valmetod och öfriga i sammanhang med valen

stående spörsmål. Dessa äro i flera afseenden så omfattande och af så

speciell natur, att de icke lämpligen kunna i riksdagsordningen intagas.

Eu följd häraf är, att en särskild af Konung och Riksdag gemensamt

stiftad vallag bör komma till stånd. Såsom utskottet tillförene

framhållit, anser utskottet det visserligen vara principiellt riktigast, att

i riksdagsordningen inarbetas sådana bestämmelser, som i afseende

å valen och deras förrättande äro af konstitutiv beskaffenhet. Då

emellertid den valmetod, som utskottet funnit sig höra förorda, icke

föreligger i så utarbetadt skick, särskildt med hänsyn till frågan, huru

under valperiod inom Andra Kammaren uppkommen ledighet skall fyllas,

att utskottet nu kunnat verkställa ett sådant inarbetande i riksdagsordningen,

har utskottet, i anslutning till hvad Kung!. Maj:t hemställt i sina

till 1904 och 1905 årens riksdagar i ämnet aflåtna propositioner samt herrar

Billing och Svedelius, friherre Adelswärd och Hammarskjöld samt Peters
-

s. 335 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7. 335

son m. fl. i sina föreliggande motioner föreslagit, ansett det vara tillfyllest,

att det i riksdagsordningen utsäges, att valsättet är proportionellt och att

hvarje röstande äger likaröst, samtdärutöfver, beträffande Andra Kammaren,

att valen äro omedelbara. De bestämmelser i öfrigt, som i nu berörda

nfnseenden kunna erfordras, torde böra intagas i en särskild vallag,

hvars innehåll och formulering lämpligast böra göras till föremål för eu

genom Kung! Maj:ts försorg verkställd utredning. Och bar utskottet

förty funnit sig böra föreslå, att skrifvelse till Kungl. Maj:t aflåtes med

begäran om framläggande af förslag till vallag, i hufvudsak grundad

pa den af herr Petersson m. fl. förordade valmetoden.

Den framställning utskottet ofvan lämnat, gifver vid banden

utskottet för att möjliggöra en tillfredsställande lösning af röstrattsfragan

anser sig höra afstyrka, ej blott Kungl. Maj:ts proposition

och öfnga af enskilda motionärer framlagda förslag, som bygga

pa principen om majoritetsval, utan äfven de framställningar, som framT

1?förande af Proportionella val enbart till Andra Kammaren.

Beträffande de motioner, som förorda proportionellt valsätt till båda

kamrarna, bär utskottet, såsom förut framhållits, i hufvudsakliga delar ans.

utit sig till den af herr Petersson m. fl. afgifna. Men då utskottet i

vissa afseenden intagit en från denna motion afvikande ståndpunkt

nämligen dels med hänsyn till valrättsvillkoren och dels i fråga om

valperiodens längd för Första Kammaren, och då utskottet därjämte,

såsom i det följande skall visas, ansett förändringar af åtskilliga detaljbestammelser

i motionen erforderliga, har utskottet funnit sig böra

upprätta ett. eget förslag till de grundlagsändringar, som enligt utskottets

mening af den ifrågasatta rösträttsreformen betingas.

Innan utskottet öfvergår till att mera speciellt motivera det af

utskottet sålunda uppgjorda förslaget, hvarvid utskottet äfven får tillfälle

att yttra sig med anledning af de särskilda yrkanden, som med

hänsyn till skilda punkter gjorts i de framlagda motionerna, vill utskottet

uttala sig rörande de af enskilda motionärer gjorda framställningar beträffande

sådana ändringar i våra grundlagar, som sträcka sig utöfver

den af utskottet angifna ramen för rösträttsreformen.

r> •{Jv1ad fÖrst beträffar det af berr Lithander framställda förslaget, Herr uthan.

att riksdagen,, med afslag å den kungl. propositionen i rösträttsfrågan ders motion.

måtte uti skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, jämte annat, att i sam
-

s. 336 Kontrollera mot PDF

336

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Herr Lund ekbergs

m. fl.

motion.

Herrar friherre

Adelswärds

och

band med förslag till utvidgning af rösträtten Kungl. Maj: t äfven ville

framlägga förslag till sådan ändring i § 65 riksdagsordningen, att alla

de statens inkomster, som härflyta från direkta och indirekta skatter,

skulle fastställas antingen genom kamrarnas sammanstämmande beslut

eller genom en uppnådd majoritet af minst tre femtedelar åt samtliga

de vid gemensam votering afgifna röster, har utskottet icke funnit anledning

att understödja detta förslag. Ett så vidtgående stadgande

skulle innebära en fullständig omgestaltning af do grunder, j>å hvilka

nu gällande bestämmelser om gemensam omröstning hvila, och i hög grad

försvåra åstadkommandet af en ordnad statsreglering.

Hvad vidare angår den af herr Lundeberg och medmotionärer

gjorda hemställan därom, att Riksdagen måtte, i samband med öfriga

Grundlagsändringar rörande utsträckning af valrätten till Andra Kammaren,

såsom hvilande antaga viss ändrad lydelse af § 71 regeringsformen

och § 65 riksdagsordningen, i syfte att från gemensam votering undandraga

beslut rörande skattefrihet eller lindring i skatten för viss inkomst

eller förmögenhet samt beträffande åtskilliga frågor angående progressiv

beskattning, tillåter sig utskottet erinra därom, att förslag af i hufvudsak

enahanda innehåll framställts vid de båda sistförflutna årens riksdagar

såväl i samband med rösträttsfrågan som uti från densamma fristående

motioner. Uti sina med anledning af sistnämnda motioner afgifna

utlåtanden tillstyrkte utskottet ett förslag i liknande syfte, ehuru begränsadt

allenast till beslut rörande den progressiva beskattningen.

Utskottet fann det nämligen vara af största vikt, att afgörandet af sådana

principiella och djupt ingripande skattespörsmål, som här vore i fråga,

skedde under former, som lämnade trygghet för att de allsidigt pröfvades

och med noggrann förtänksamhet bedömdes, hvithet, enligt utskottets förmenande,

icke kunde vinnas med mindre samstämmighet mellan kamrarna

fordrades för Riksdagens beslut i dessa frågor. Detta utskottets förslag

har emellertid hittills icke lyckats tillvinna sig Riksdagens bifall. _ Då

frågan förelegat i samband med rösträttsreformen, har utskottet icke

ansett sig böra gifva densamma sitt understöd, enär utskottet utgått

från den uppfattningen, att med denna reform icke borde förbindas

andra frågor än dem, som med densamma stode i oskiljaktligt sammanhang.

Denna sin uppfattning har utskottet icke funnit anledning att

nu frångå.

Såsom ofvan nämnts, hafva herrar friherre Adelswärd och Hammarskjöld,

i samband med det af dem framlagda förslag rörande kamrarnas

s. 337 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

337

bildande, ifrågasatt vissa ändrade bestämmelser beträffande de gemensamma

voteringarna äfvensom rörande utskottsvalen. I förstnämnda

hänseende hafva motionärerna hemställt, dels att sådana bevillningsfrågor,

som omnämnas i herr Lundebergs m. fl. motion, icke skulle

kunna göras till föremål för omedelbar gemensam votering, när kamrarna

rörande dem stannat i olika beslut, dels ock att samtliga lagstiftningsfrågor,

som ej äro af grundlags natur, skulle under vissa villkor kunna

afgöras genom gemensam votering. Beträffande sättet för afgörandet

af omhandlade bevillningsfrågor inskränker sig utskottet till att hänvisa

till hvad utskottet vidkommande herr Lundebergs in. fl. motion ofvan

anfört rörande önskvärdheten af att mera betryggande former stadgas för

dessa frågors afgörande. livad åter angår de gemensamma voteringarnas

utsträckande jämväl till lagfrågor, vill utskottet till en början anmärka,

att motionärernas förslag i denna del innebär en bestämd afvikelse från

den i våra grundlagar fastställda grundsatsen, att kamrarna i alla frågor

äga lika behörighet och myndighet. Det enda undantag, som härifrån

blifvit gjordt, afser frågor, som angå statsreglering'' och bevillning samt

riksbankens och riksgäldskontorets förvaltning, hvilka ansetts vara af

den natur, att de icke borde eller ens kunde genom den ena kammarens

beslut få förfalla. Enligt utskottets förmenande kan det icke vara tillrådligt

att under de gemensamma voteringarna indraga andra frågor

än dem, som sålunda angifvits. Visserligen äro de af motionärerna

föreslagna formerna för de samfällda omröstningarna mera betryggande

än de nu gällande, men uppenbart är, att de dock lämna möjlighet

öppen för den ena kammaren, och särskildt för den till numerären

talrikare, att göra sin vilja ensidigt gällande i strid med den andras.

För öfrigt vill utskottet mot motionärernas förslag anmärka, att en dylik

anordning otvifvelaktigt skulle förtynga riksdagsarbetet, enär minoriteten

i de flesta fall skulle påkalla anställande af votering för utrönande af

det antal röster, hvaröfver densamma kunde förfoga. Då härtill kommer,

ej blott att man vid det förberedande arbetet för frågornas behandling

skulle känna sig mindre manad att åstadkomma förslag, hvilka kunde

tillvinna sig båda kamrarnas bifall, än äfven, att de af grundlagarna

anvisade utvägar för sammanjämkning af kamrarnas olika meningar

skulle mindre utnyttjas, finnes det enligt utskottets åsikt ingalunda

grundad anledning för motionärernas antagande, att samarbetet mellan

kamrarna skulle genom en dylik anordning befordras. Då utskottet uti

hvad sålunda blifvit anfördt funnit tillräcklig anledning att icke understödja

motionärernas förevarande framställning, har utskottet gifvetvis

så mycket mera haft skäl att ställa sig afvisande mot förslaget, som

Bill. till Riksd. Prof. 1906. 3 Sund. 7 Käft. 43

Hammai

skjölds

motion

s. 338 Kontrollera mot PDF

338

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

detsamma blifvit ställdt i samband med en fråga, som är af den vikt,

att den ensam för sig krafvel- sin lösning.

Hvad slutligen beträffar motionärernas hemställan om införande

rf) af proportionellt valsätt vid utskottsval och val af de i § piké/ riksdags
ordningen

omförmälda särskilda deputerade, tillåter sig utskottet erinra

därom, att nästlidet års riksdag uti skrifvelse till Kungl. Maj:t framställt

begäran om framläggande af förslag i ämnet.

Herr ödmans Uti sin ofvannämnda motion har herr O dm an föreslagit sådan

motion. ändrad lydelse af § 24 riksdagsordningen, att röstberättigade, som på

grund af resa, vistande utomlands, sjukdom, militär tjänstgöring eller

annat laga förfall äro förhindrade att vid riksdagsmannaval iakttaga

personlig inställelse, skulle erhålla rätt att skriftligen insända sina röstsedlar

till vederbörande valförrättare. Förslag af enahanda innebörd

förelåg senast vid 1903 års riksdag och blef då af konstitutionsutskottet

afstyrka Utskottets hemställan blef af Riksdagens båda kamrar bifallen.

Ehuruväl den i omförmälda paragraf af riksdagsordningen uttalade grundsats,

att politisk rösträtt ej må utöfvas af annan valberättigad än den,

som vid valtillfället personligen sig inställer, bör såsom allmän regel upprätthållas,

vill utskottet dock icke bestrida, att det ur billighetssynpunkt

kan vara önskvärdt, att åt vissa klasser af valberättigade, livilka genom

sitt yrke eller sin tjänst i regel äro förhindrade att vid riksdagsmannaval

iakttaga personlig inställelse, beredes tillfälle att afgifva sin röst medelst

valsedelns insändande till valförrättaren. Då emellertid ett medgifvande

att på detta sätt utöfva valrätt, till följd af uppkommande frågor såväl

om anmäldt laga förfalls giltighet som ock huruvida formerna för röstsedelns

insändande äro behörigen iakttagna, otvifvelaktigt skulle förorsaka

betydande svårigheter vid valen äfvensom leda till ett ökadt antal

besvär öfver val, och då utredning icke förebragts, huruvida dessa

svårigheter kunna på ett tillfredsställande sätt undanrödjas, har utskottet

icke ansett sig kunna i detta sammanhang tillstyrka någon grundlagsändring

i den riktning motionären föreslagit.

Herr Anders- Uti den af herr Andersson afgifna motionen har slutligen yrkande

sons motion, framställts, bland annat, om införande af gemensam valdag för hela

riket med afseende å valen till Riksdagens Andra Kammare. Vid liera

föregående riksdagar hafva förslag i enahanda riktning förelegat till

Riksdagens pröfning, Indika dock fått förfalla, enär enighet icke kunnat

vinnas om, hvilken dag för valen borde bestämmas. Då den nuvarande

föreskriften om valens förrättande under september månad synes på ett

s. 339 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

339

fullt tillfredsställande sätt tillgodose såväl landsbygdens som städernas

intressen i förevarande hänseende, har utskottet icke funnit anledning

föreslå någon ändring i nu gällande bestämmelser.

Såsom ofvan nämnts, hafva uti de af herrar Lithander, Sjöcrona,

Lindhagen m. fl. samt Hörnsten m. fl. afgifna motionerna framställningar

gjorts i syfte, att valrätt till Riksdagens Andra Kammare måtte

tillerkännas jämväl kvinna. Vid åtskilliga tillfällen har denna fråga varit

föremål för Riksdagens pröfning. Vid 1884 års riksdag hemställdes uti

en i Andra Kammaren väckt motion om sådan ändring af §§ 14 och 19

riksdagsordningen, att, med upphäfvande af hvad i samma paragrafer

funnes stadgadt därom, att endast män ägde rättighet att deltaga i val

till Andra Kammaren och att väljas till ledamöter i nämnda kammare,

dylik rättighet borde tillerkännas jämväl kvinna, hvilken uppfyllde

de villkor, hvarunder enligt sagda paragrafer en man vore valberättigad

och valbar. På hemställan af konstitutionsutskottet blef emellertid

motionen af båda kamrarna afslagen. Sedermera hafva såväl

i särskilda motioner som ock i reservationer till konstitutionsutskottets

betänkanden tid efter annan framställts mer eller mindre

bestämda kraf på politisk rösträtt äfven för kvinnor. Vid föregående

års riksdag förelågo tvenne motioner i ämnet, nämligen en af herr

Sjöcrona af enahanda innebörd som den nu förevarande samt en af

herr Lindhagen jämte 57 andra ledamöter inom Andra Kammaren, afseende

en skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning af

frågan om rösträtt åt kvinnor vid val till Andra Kammaren samt om

framläggande af förslag i ämnet. Ingendera af dessa motioner lyckades

tillvinna sig Riksdagens bifall.

Uppenbart är, att det för samhället är af största vikt, att alla de

medborgare, livilka kunna förutsättas äga den mognad och själfständighet

samt därmed följande intresse för allmänna ärenden, som göra dem

skickade att inverka på statens angelägenheter, jämväl blifva satta i

tillfälle härtill genom erhållande af politisk rösträtt. En sund och ostörd

samhällsutveckling betryggas säkrast genom att samtliga de krafter

inom staten, livilka därför äga nödiga betingelser, kallas att i sin mån

medverka och göra sin insats i det offentliga lifvet. Att dylika förutsättningar

kunna förefinnas hos många af vårt lands kvinnor, torde icke med

fog kunna bestridas. Då man numera verkligen vill hos oss ansluta

sig till den allmänna rösträttens princip, synes det utskottet, som om

tiden skulle vara inne att taga under allvarligt öfvervägande, huruvida

och i hvilken omfattning politisk rösträtt kan beredas jämväl

kvinna, gift likaväl som ogift. Att från direkt politiskt inflytande

Rösträtt för

kvinna.

s. 340 Kontrollera mot PDF

340

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Speciell

motivering.

Valperiod.

§ 6 riksdagsordningen.

utestänga henne kan näppeligen sägas vara väl förenligt med införande

af en så vidsträckt valrätt för män, som nu ifrågasättes.

Hon har nämligen lika stora intressen att tillvarataga i samhället som

mannen och bör väl därför äfven sättas i tillfälle att genom deltagande

i de politiska valen göra dem tillbörligen beaktade. Härtill kommer,

att kvinnan på grund af de henne särskildt utmärkande egenskaper är

ägnad att utöfva ett gagneligt inflytande i synnerhet på den sociala

lagstiftningens område, såsom i fråga om fattigvård, sjukvård, undervisning

och uppfostran. Då emellertid beslut om en så vidtgående

reform, som beredande af politisk rösträtt för kvinnor skulle innebära,

icke bör fattas utan en föregående allsidig utredning rörande alla de

spörsmål, som härmed stå i sammanhang, och då denna fråga dessutom

är af den omfattning och betydelse, att densamma bör finna sin

lösning oberoende af den nu förestående rösträttsreformen, har utskottet

ansett sig endast böra hemställa om aflåtande af skrifvelse i ämnet

till Kungl. Maj:t.

Sedan utskottet angifvit de principer, som varit för utskottet bestämmande

vid upprättandet af det förslag till grundlagsändringar,

utskottet här nedan framlägger, öfvergår utskottet till att närmare redogöra

för de särskilda paragraferna i detta förslag.

Hvad först angår bestämmelserna rörande Första Kammarens bildande,

har utskottet icke ansett sig böra föreslå andra ändringar uti

nu gällande föreskrifter än sådana, som med nödvändighet betingas

däraf, att kammarens ledamöter skola af landsting och stadsfullmäktige

utses efter proportionell valmetod.

Ehuru det kunde synas önskvärdt, att i samband med det proportionella

valsättets införande en något kortare valperiod stadgades,

särskildt med hänsyn till svårigheten att på ett fullt tillfredsställande

sätt ordna frågan angående de under perioden uppkomna ledigheternas

fyllande, har utskottet dock funnit den nuvarande valperioden af nio år

vara af den betydelse för kammarens allmänna konstitutionella karaktär,

att en ändring härutinnan icke synts utskottet tillrådlig. De skäl herrar

Svensson, friherre Adelswärd och Hammarskjöld samt Petersson m. fl.

anfört till stöd för det uti deras motioner framställda förslaget, att

valperioden skulle bestämmas till sex år, har utskottet icke funnit

öfvertygande.

För att bereda en fast grundval för det proportionella valsättets

användande, har uti § 6 riksdagsordningen införts en bestämmelse

s. 341 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

341

därom, att den tid, för hvilken valen gälla, skall räknas från och med

januari månads början året näst efter det, under hvilket valet skett.

I fråga om valkretsindelningen har den nuvarande anordningen Valkretsinbibehållits.

Stad, som ej deltager i landsting, skall således fortfarande ^ d6elo™3§ 7

bilda egen valkrets. Häraf blifver en följd, att i sådan stad, som ej mom. 1 och 2

äger att utse mer än eu riksdagsman, det proportionella valsättet icke rihdassordkan

komma till användning. Då detta emellertid endast kommer att

inträffa i ett fåtal fall, och då åtskilliga betänkligheter möta att sammanföra

sådana städer med landsbygden i och för val af riksdagsmän till

Första Kammaren, har utskottet icke funnit sig böra för dessa städers

vidkommande föreslå någon ändring i nu gällande bestämmelser.

Genom den nuvarande föreskriften, att val skall äga rum hvarje

gång ett mandat utlöper eller ledighet eljest inträffar, undergår kammaren

eu successiv förnyelse, hvarigenom kontinuiteten i dess sammansättning

bibehålies. För att detta jämväl må blifva fallet efter antagandet

af det proportionella valsättet, hvilket fordrar, att valkretsens

samtlige riksdagsmän på en gång utses, har stadgats, att valkretsarna

i riket skola indelas i nio grupper, samt att inom hvar och en af dessa

grupper och efter den ordning, som i vallagen är mellan dem bestämd,

val skall förrättas hvart nionde år för nästföljande nioårsperiod. I

öfverensstämmelse härmed har äfven stadgats, att, där Konungen förordnar

om nya val, sådana skola inom hvarje valkrets förrättas för den

tid, som återstår af den för valkretsen gällande valperiod.

Bestämmelserna i nu berörda hänseende hafva intagits i § 6

mom. 6 och § 7 mom. 1 och 2 riksdagsordningen enligt utskottets förslag.

Eu naturlig följd af det proportionella valsystemet är, att supple- Suppleanter.

anter måste utses för att vid under valperioden inträffad ledighet kunna ^rils^s10

inträda i afgången ledamots ställe. Bestämmelser härom hafva gifvits i ordningen.

§ 7 mom. 3 och 4. Ehuru flera skäl tala för, att valperioden bestämmes

till kortare tid för suppleanterna än för ledamöterna, hafva dock de

svårigheter, som därmed äro förbundna, föranledt utskottet tillstyrka,

att jämväl suppleanterna utses för en tid af nio år. De skola väljas samtidigt

med riksdagsmännen och till lika antal som dessa. Finnes icke

suppleant att tillgå, skall, äfven om ledamotskap i kammaren icke för

tillfället är ledigt, nytt val af suppleanter till samma antal, som valkretsen

har att utse riksdagsmän, för valperioden anställas. Bestämmelserna

angående den ordning, i hvilken suppleanterna skola såsom

ledamöter i kammaren inträda, hafva ansetts böra intagas i vallagen.

Hvad beträffar det uti § 10 mom. 3 gifna stadgandet, afser det
-

s. 342 Kontrollera mot PDF

342

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Valsätt.

§ 9 riksdagsordningen.

Öfvergång*

stadgande.

Valrätts
villkor.

§17 riksdagsordningen.

samma att bereda valkrets, som på grund af sin folkmängd är berättigad

att erhålla ytterligare en representant, tillfälle att, så fort förhållandena

sådant medgifva, komma i åtnjutande af denna förmån.

Bestämmelserna angående valsättet hafva intagits i § 9 och har

utskottet ansett denna paragraf böra affattas i öfverensstämmelse med

motsvarande paragraf rörande valsättet till Andra Kammaren. I paragrafen

angifves sålunda endast, att valet är proportionellt, medan de

närmare bestämmelserna om valen, i den mån de icke äro för båda

kamrarna gemensamma och sålunda intagits i § 25 riksdagordningen,

hafva ansetts böra inflyta i vallagen.

Uti § 13 riksdagsordningen har utskottet ansett nödigt införa stadgande

därom, att jämväl suppleant äger rätt att afsåga sig sitt uppdrag.

Ofriga af utskottet föreslagna ändringar uti bestämmelserna med

afseende å Första Kammarens bildande torde icke kräfva någon närmare

förklaring.

Med hänsyn till den jämförelsevis långa tid, som måste förflyta,

innan de äldre stadgandena om kammarens bildande förlora sin giltighet

och de nya bestämmelserna kunna till fullo tillämpas, har utskottet

funnit nödigt föreslå särskildt öfvergångsstadgande. För utskottet

har det därvid varit af vikt, att föreskrift lämnas att, därest riksdagsman,

soinj blifvit vald efter de gamla reglerna, afgår, hans plats skall

genom fyllnadsval ersättas, äfvensom att bestämmelser gifvas, huru

förfaras skall, för den händelse Konungen förordnar om nya val till

Första Kammaren, innan de nya bestämmelserna kunnat träda i kraft

inom samtliga grupper af valkretsar.

Hvad Andra Kammaren beträffar, har utskottet vid affattandet

af bestämmelserna rörande valrättsviilkoren, § 17 i utskottets förslag,

ansett sig böra upptaga det af utskottet vid 1905 års riksdag framställda

förslaget, hvithet utom beträffande skatteplikten återgifvits i den

af herr Petersson in. fl. afgifna motionen.

Beträffande den åldersgräns, som bör stadgas för utöfvande af

politisk rösträtt, har utskottet, såsom ofvan nämnts, ansett, att denna

bör inträda från och med kalenderåret näst efter det, hvarunder valmannen

uppnår 25 års ålder. Uti de af herrar Svensson, Johanson

samt friherre Adelsvärd och Hammarskjöld afgifna motionerna har

liksom i den kungl. propositionen åldersgränsen blifvit satt till uppnådda

24 år och uti de af herr Branting in. fl. samt herr Lindhagen

in. fl. väckta motionerna till fyllda 21 år. Då dessa förslag —

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

348

de förstnämnda visserligen i mindre mån än de båda senare — skulle

leda därtill, att i valmanskåren infördes ett stort antal personer, hvilka

i allmänhet icke kunna anses vara i besittning af den mognad och

omdömesförmåga, som böra utgöra förutsättningen för att få inverka på

statens angelägenheter, har utskottet icke ansett sig kunna biträda

samma förslag.

Med afseende å den i § 17 mom. a) riksdagsordningen gifna

föreskriften, att rösträtt ej må utöfvas af den, som står under förmynderskap

eller är i konkurstillstånd, vill utskottet här anmärka,

att enligt det af herr Lindhagen och medmotionärer framlagda förslaget

konkursgäldenärer icke skulle vara obehöriga att rösträtt utöfva.

De skäl, som härför blifvit af motionärerna anförda, hafva icke gifvit

utskottet anledning frånträda sin förut i detta hänseende intagna ståndpunkt.

Beträffande lydelsen af §17 mom. b) har utskottet icke kunnat

finna, att giltiga skäl blifvit anförda vare sig för det af herr Bran ting

m. fl. framställda förslaget, att tillfälligt understöd, som lämnats på

grund af sjukdom eller oförvållad arbetslöshet, icke skulle medföra valrättens

förlust, eller för herr Lindhagens och medmotionärers hemställan,

att endast den, som stode under fattigvårdsstyrelses målsmansrätt,

skulle vara från rösträtt utesluten. Särskild t med afseende å

det af herr Branting m. fl. framlagda förslaget vill utskottet framhålla,

att det gifna understödet naturligen måste förutsättas vara af sådan art,

att fattigvårdssamhället kan anse sig berättigadt återkräfva detsamma.

De i mom. c) och d) af Kungl. Maj:ts proposition samt flertalet

motioner intagna bestämmelser om valrättens suspenderande, dels på

grund af försummelse i afseende å betalning af påförda utskylder till

stat och kommun, dels ock till följd af bristande fullgörande af de

den valberättigade åliggande värnpliktsöfningar, finner sig utskottet

obetingadt böra förorda. Utskottet kan nämligen icke anse, att i de

af herr Lindhagen och medmotionärer samt af herr Branting jämte

medmotionärer gjorda framställningar sådana skäl blifvit anförda, att

rättmätigheten af dessa valrättsvillkors bibehållande blifvit på något sätt

motbevisad.

Hvad angår den sista punkten af § 15 i Kungl. Maj:ts proposition,

vill utskottet framhålla, att, därest, såsom Kungl. Maj:t ifrågasatt,

uti grundlagen fastsloges, att valrätten skulle grundas på förhållanden

vid tiden för röstlängdens tillkomst, ändå förändring före valet inträffar,

detta skulle leda till sådana betänkliga konsekvenser, som att

en uti den justerade röstlängden upptagen valman, hvilken före valets

s. 344 Kontrollera mot PDF

344

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

förrättande brister i sådana valrätts villkor som frejd, nationalitet och

rätten att råda öfver sig och sin egendom, detta oaktadt skulle vara

berättigad att rösträtt utöfva.

Valbarhet. Stadgandena om valbarhet, hvilka innehållas i § 20 af utskottets förslag,

®ordningen!'' äro hämtade från den af herr Petersson m. fl. afgifna motionen och innebära

icke någon saklig afvikelse från nu gällande bestämmelser. Orden »vid

valtillfället» hafva i paragrafen intagits på grund däraf, att tvekan

eljest skulle kunna uppstå, huruvida suppleants valbarhet bör bedömas

med hänsyn till förhållandena vid själfva valet eller vid den tid, då

ersättare i afgången riksdagsmans ställe skall bestämmas.

Beträffande de uti herrar Warburgs, Brantings m. fl. och Lindhagens

in. fl. motioner gjorda framställningar om upphäfvande eller lossande af

bostadsbandet för valbarhet, har utskottet icke funnit någon anledning att

förorda en sådan afvikelse från den nu gällande grundsatsen, att valbarheten

skall vara bunden And valrätt inom den valkrets, för hvilken valet sker.

Utskottet vill härvid anmärka, att det af motionärerna framhållna önskemålet

i viss mån blifvit tillgodosedt i utskottets förslag, enligt livilket

valkretsarna hafva betydligt större omfattning än för närvarande.

valperiod. Med afseende å valperiodens längd hafva herrar Nordström och

^ordningen*'' Kjellén föreslagit, att den skulle ökas till fem år, och herr Svensson,

att densamma skulle bestämmas till fyra år. Den föreslagna ändringen

skulle visserligen med hänsyn till riksdagsarbetet medföra vissa fördelar,

men då förslaget hittills icke mötts af tillräckliga sympatier inom

den kammare, som det närmast berör, och då ändringen ej står i något

nödvändigt samband med den nu föreliggande rösträttsreformen, har

utskottet ansett sig böra förorda, att valperioden fortfarande bibehålies

vid tre år.

Valsätt.

§19 riksdags

ordningen.

Bestämmelserna om valsättet innehållas i § 19 riksdagsordningen,

hvari utsäges, att valen äro proportionella och omedelbara. Det uti herr

Peterssons m. fl. motion i denna paragraf intagna stadgandet, att hvarje

röstande vid valet äger lika röst, liar, såsom innebärande en för båda

kamrarna gemensam bestämmelse, af utskottet öfverflyttats till § 25

riksdagsordningen.

Vaikretsindei- Grunderna för valkretsindelningen innehållas uti § 15 riksdags
SsZliTie

ordningen. Såsom utskottet ofvan i sin allmänna motivering framhållit,

riksdags- höra, enligt utskottets mening, valkretsarna göras betydligt mindre, än

ordnmgen. ^vad pjrllt vant föreslaget, då införandet af proportionellt valsätt ifråga
-

s. 345 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

345

satts. Då valkretsdelningen sålunda icke kommer att i regel sammanfalla

med länsindelningen, har i paragrafen endast intagits den bestämmelsen,

att riket skall vara indeladt i valkretsar, som skola välja en

hvar minst tre riksdagsmän. Denna sistnämnda föreskrift har stadgats,

för att ett proportionellt valresultat må kunna erhållas. Till förhindrande

af så kallad valgeometri har vidare i paragrafen införts ett stadgande

därom, att delar af ett län icke må sammanföras med delar af ett annat

län till gemensam valkrets. Stad, hvars folkmängd uppgår till eller

öfverstiger 3/23o-delar af rikets folkmängd har ansetts höra utgöra egen

valkrets. I öfverensstämmelse med hvad utskottet föreslagit rörande

valkretsarnas storlek i allmänhet, har det synts utskottet lämpligt, att

stad, som äger att utse flere än åtta riksdagsmän, må delas i två

valkretsar. Rikets indelning i valkretsar skall fastställas i vallagen, och

kommer utskottet vid granskning af det vid herr Peterssons m. fl.

motion fogade förslag till vallag att angifva de grundsatser, hvilka utskottet

anser böra tillämpas vid valkretsindelningens uppgörande.

Då enligt utskottets förslag land och stad komma att i regel välja

gemensamt, har däraf naturligen blifvit en följd, att den olika representationsrätten

för land och stad bortfallit.

Af hvad ofvan anförts angående valkretsindelningen, framgår, att

utskottet funnit sig böra afstyrka bifall till de af herrar Hägglund,

Billing och Svedelius samt Svensson afgifna motionerna i förevarande del.

Hvad vidkommer de af herrar Sjöcrona, friherre De Geer, Montgomery

m. fl., Nordström, Johanson och Kjellén gjorda framställningar rörande

valkretsindelningen, åsyftande öfverförande till stadsvalkretsarna af

köpingar, municipalsamhällen och andra samhällen med sammanträngd

befolkning, har utskottet, då förutsättningen för samtliga dessa motionärers

förslag är majoritetsvalens bibehållande, icke funnit anledning

att därom särskildt yttra sig.

Beträffande § 25 riksdagsordningen vill utskottet endast anmärka,

att, då utskottet förordat proportionellt valsätt till båda kamrarna, det

synts utskottet riktigast att i denna paragraf sammanföra vissa för

båda kamrarna gemensamma bestämmelser rörande valen. I denna

paragraf har utskottet jämväl ansett böra såsom ett särskildt moment

intagas en från Kungl. Maj:ts proposition hämtad, af utskottet vid nästlidet

års riksdag från vallagen till riksdagsordningen öfverförd bestämmelse,

att fel, som vid riksdagsmannaval förelupit, ej må föranleda valets

upphäfva nde med mindre felet kan antagas hafva inverkat på valets

utgång.

Bih. till Riksd. Prof. 1906. 3 Sami. 7 Käft.

Gemensamma

bestämmelser.

§ 25 riksdagsordningen

m. m.

44

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öfvergångs
stadgande.

Vallagen.

34 6 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Hvad öfriga paragrafer uti utskottets förslag angår, stå dessa

hufvudsaklig öfverensstämmelse med motsvarande paragrafer uti den

af herr Petersson m. fl. afgifna motionen, hvilken i hufvudsak ansluter

sig till utskottets äldre förslag, och torde någon särskild motivering för

dem icke vara erforderlig.

Vidkommande slutligen öfvergångsstadgandet till de föreslagna

grundlagsändringarna rörande Andra Kammaren, har utskottet ansett

detta lämpligen böra införas omedelbart éfter de bestämmelser, som

angå valen till denna kammare.

Utskottets nu lämnade framställning i förevarande ämne torde

gifva vid handen, att utskottet funnit sig böra afstyrka de af särskilda

motionärer afgifna förslag, hvilka icke i det föregående upptagits till

behandling.

Då utskottet, såsom ofvan nämnts, funnit sig böra förorda en

proportionell valmetod af den typ, som framlagts i den af herr Petersson

m. fl. afgifna motionen, har utskottet jämväl ansett sig böra ägna det

vid motionen fogade förslag till vallag en förberedande granskning.

Utskottet vill härvid till en början framhålla nödvändigheten af

att vid den slutliga affattningen af vallagens bestämmelser noggrann!

tillses, att desamma komma att stå i fullständig öfverensstämmelse med

riksdagsordningens föreskrifter.

Beträffande 1 § vallagen anser utskottet, att vid den fördelning

i särskilda grupper af valkretsarna för Första Kammaren, som enligt

§ 6 riksdagsordningen skall ske, bör iakttagas, att till samma grupp

hänföras företrädesvis valkretsar, som äro belägna inom olika delar

af landet. Huru dylik fördelning lämpligen skulle kunna verkställas,

framgår af det förslag till gruppfördelning, som finnes bilagdt utskottets

utlåtande.

Vidkommande de i 5 och 51 §§ gifna bestämmelser rörande valsedels

giltighet, synes för valsedlar, å hvilka förekomma ett eller flera

otydliga namn, böra gälla samma regel, som uppställts beträffande

röstsedlar, hvilka innehålla namn å någon, som icke är valbar, nämligen,

att valsedeln skall vara giltig med afseende å sådana namn, om

hvilka någon tvekan icke kan råda.

s. 347 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

347

Den i 9 § föreslagna valkretsindelningen har utskottet icke funnit

vara i allo tillfredsställande. Vid rikets indelning i valkretsar finner

utskottet böra iakttagas, att valkretsarna i möjligaste mån göras geografiskt

sammanhängande, dock att afvikelse från denna regel må kunna

göras, då valkrets uteslutande eller till hufvudsaklig del består af städer;

att icke delar af en domsaga hänföras till olika valkretsar i vidsträcktare

mån än som är oundgängligen påkalladt; samt att, därest ej lokala

förhållanden med nödvändighet föranleda en afvikelse, vederbörlig hänsyn

tages till folkmängdsförhållandena såväl med afseende å länen, så

att hvarje län, äfven om det delas i två eller flera valkretsar, äger

välja det antal riksdagsmän, hvartill dess folkmängd gör det berättigad!,

som ock beträffande de särskilda valkretsarna, så att dessa tillerkännas

rätt att utse ledamöter i Andra Kammaren till det antal, som

betingas af deras folkmängd.

Med hänsyn därtill, att säkerhet må vinnas för att röstlängden

före den 3 juli må komma valnämndens ordförande tillhanda, torde den

uti 16 § angifna tidpunkt, före hvilken röstlängd skall vara upprättad.,

böra ändras till den 25 juni och till följd däraf den dag, som skall

tagas till utgångspunkt för afgörande, hvilka personer icke uppfylla

stadgade villkor för anteckning i röstlängd såsom röstberättigade, fastställas

till den 10 juni. Den af utskottet förordade ändringen i 16 §

föranleder naturligen en däraf betingad ändring i 17 §.

Beträffande 25 § 2 mom. samt 27 och 29 §§ synas dessa böra affattas

i enlighet med resp. 13 § 2 mom. samt 15 och 17 §§ i det

af Kungl. Maj:t framlagda förslag till vallag.

I 34 § synes böra intagas stadgande därom, att valnämnd och

magistrat äro valmyndighet.

Vidkommande 37 § torde det, därest bestämmelse om utsträckning

af valtiden är erforderlig, böra öfverlämnas åt Kungl. Maj:ts befallningshafvande

(magistrat) att, efter vederbörande valnämnds (magistrats)

framställning eller efter dess hörande, därom meddela föreskrifter.

Till följd af bestämmelsen i § 15 mom. 1 riksdagsordningen i utskottets

förslag, bör sista momentet i 33, 46 och 47 §§ vallagen utgå.

Med afseende å 49 § vill utskottet göra den erinran, att i vallagen

böra införas bestämmelser, i ändamål att bereda trygghet för att

alla vid valet afgifna röster vid den slutliga sammanräkningen komma

att tagas i betraktande. För vinnande af detta syfte torde åt Kungl.

Maj:ts befallningshafvande (magistrat) böra uppdragas såväl att infordra

inom behörig tid ej inkomna valprotokoll, som ock att, efter

s. 348 Kontrollera mot PDF

348

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

förberedande granskning af dessa protokoll vidtaga åtgärder till rättelse

eller komplettering af oriktiga eller ofullständiga sådana.

Med hänsyn därtill, att enligt motionärernas förslag ersättare

kan komma att bestämmas först vid inträffande ledighet, synes i 53 § böra

föreskrifvas, att röstsedlarna skola förvaras under hela den tid, för

hvilken valet gäller.

Hvad 57 §, första stycket, beträffar, synes detta böra så affattas,

att, då någon, som blifvit vald till riksdagsman, afsagd sig uppdraget

och afsägelsen pröfvas giltig, i hans ställe må inträda den af kandidaterna,

som enligt de i 52 § angifna grunder kommer de kvarstående

riksdagsmännen närmast.

I fråga slutligen om 69 § synes denna paragraf böra formuleras

i öfverensstämmelse med 49 § af Kungl. Maj:ts förslag till vallag.

På grund af hvad utskottet ofvan anfört, får utskottet hemställa:

l:o) a) att Riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts

förevarande proposition icke kan af Riksdagen bifallas,

ville, i anledning af den utaf herr Petersson

m. fl. inom Andra Kammaren afgifna motionen

n:o 151, antaga att hvila till vidare grundlagsenlig

behandling följande förslag till ändrad lydelse

af §§ 31, 49 och 53 regeringsformen samt §§ 6

till och med 25 äfvensom §§ 28 och 38 riksdagsordingen

så ock till öfvergångsstadganden i riksdagsordningen

:

s. 349 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

349

Regeringsformen.

(Nuvarande lydelse:)

§ 31.

Städernas till deltagande i riksdagsmannaval

berättigade invånare äge att till

borgmästaretjänster föreslå trenne behörige

män, då Konungen en af dem utnämna.

På lika sätt förhålles med rådmäns-

och magistratssekreterare-sysslorna

i Stockholm.

§ 49.

Riksdagen representerar svenska folket.

De rättigheter och åligganden, som gällande

lag tillägger Rikets Ständer, tillkomma

hädanefter Riksdagen. Den fördelas

i två kamrar, hvilkas ledamöter

väljas, på sätt riksdagsordningen stadgar.

Kamrarne äga i alla frågor lika behörighet

och myndighet; skolande Riksdagen

i kraft af denna grundlag sammankomma

till lagtima möte hvarje år den 15 Januari,

eller, om helgdag då inträffar, dagen därefter

; Konungen dock obetaget att, emellan

lagtima riksdagar, urtima riksdag sammankalla.

(Föreslagen lydelse:)

§ 31.

Till borgmästaretjänst i stad äge där

bosatta och i stadens allmänna angelägenheter

röstberättigade män att föreslå tre

behörige personer, då Konungen en af

dem utnämne. På lika sätt förhålles med

rådmans- och magistratssekreterare-sysslorna

i Stockholm.

§ 49.’

Riksdagen representerar svenska folket.

De rättigheter och åligganden, som gällande

lag tillägger Rikets Ständer, tillkomma

hädanefter Riksdagen. Den fördelas

i två kamrar, Första Kammaren

och Andra Kammaren, hvilkas ledamöter

väljas på sätt riksdagsordningen och särskilt

af Konungen och Riksdagen gemensamt

stiftad vallag stadga. Kamrarne

äga i alla frågor lika behörighet och

myndighet; skolande Riksdagen i kraft

af denna grundlag sammankomma till

lagtima möte hvarje år den 15 Januari,

eller, om helgdag då inträffar, dagen där
-

s. 350 Kontrollera mot PDF

350

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

(Nuvarande lydelse:)

Hos urtima riksdag må endast förekomma

ärende, som föranledt Riksdagens

sammankallande eller af Konungen eljest

för densamma framlägges, så ock hvad

med dylikt ärende står i oskiljaktigt

sammanhang.

§ 53.

Lagtima Riksdag skall för ärendenas

beredning tillsätta dessa utskott: ett Konstitutionsutskott,

att väcka och upptaga

frågor rörande förändringar i grundlagarne

och yttranden däröfver till Riksdagen afgifva,

samt att granska de i Statsrådet

förda protokoll; ett Statsutskott, att utreda

och för Riksdagen uppgifva statsverkets

och riksgäldsverkets tillstånd, förvaltning

och behof; ett Bevillningsutskott,

att behandla bevillningsfrågor; ett Bankoutskott,

att öfverse Bankens styrelse och

tillstånd samt föreskrifter om bankoförvaltningen

gifva; samt ett Lagutskott, att

utarbeta de från Kamrarna remitterade

förslag till civil-, kriminal-, kommunaloch

kyrkolagarnes förbättring.

o

A urtima riksdag skola ej flera utskott

tillsättas, än som erfordras för beredning

af därvid förekommande ärenden.

(föreslagen lydelse:)

efter; Konungen dock obetaget, att, emellan

lagtima riksdagar, urtima riksdag

sammankalla.

Hos urtima riksdag må endast förekomma

ärende, som föranledt Riksdagens

sammankallande eller af Konungen eljest

för densamma framlägges, så ock hvad

med dylikt ärende står i oskiljaktigt sammanhang.

§ 53.

Lagtima Riksdag skall för ärendenas

beredning tillsätta dessa utskott: ett Konstitutionsutskott,

att väcka och upptaga

frågor rörande förändringar i grundlagarne,

så ock i vallag, hvarom i § 49 förmäles,

att yttranden däröfver till Riksdagen afgifva,

samt att granska de i Statsrådet

förda protokoll; ett Statsutskott, att utreda

och för Riksdagen uppgifva statsverkets

och riksgäldsverkets tillstånd, förvaltning

och behof; ett Bevillningsutskott,

att behandla bevillningsfrågor; ett Bankoutskott,

att öfverse Bankens styrelse och

tillstånd samt föreskrifter om bankoförvaltningen

gifva; samt ett Lagutskott, att

utarbeta de från Kamrarna remitterade

förslag till civil-, kriminal-, kommunaloch

kyrkolagarnes förbättring.

A urtima riksdag skola ej flera utskott

tillsättas, än som erfordras för beredning

af därvid förekommande ärenden.

s. 351 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

351

Riksdagsordningen.

Kamrarnas bildande.

a) Första Kammaren.

(Nuvarande lydelse:)

§ 6.

1. Första Kammarens ledamöter skola,

till ett antal af etthundrafemtio och för

en tid af nio år, utses af landstingen och

stadsfullmäktige i de städer, som ej i

landsting deltaga.

2. Hvarje landstingsområde och sådan

stad, som nu är nämnd, utgör en valkrets,

för hvilken, efter folkmängden inom

dess. område, väljes en riksdagsman för

hvarje fullt tal, motsvarande en etthundrafemtiondedel

af rikets folkmängd.

3. För valkrets, som har mindre folkmängd

än i mom. 2 sägs, väljes dock

en riksdagsman.

4. Därest det antal riksdagsmän, som

med tillämpning af stadgandena i mom.

2 och 3 bör utses, icke uppgår till etthundrafemtio,

skola, för ernående af detta

antal, de valkretsar, hvilkas folkmängd

mest öfverskjuter de tal, som enligt mom.

2 äro bestämmande för riksdagsmännens

antal inom valkretsarne, vara berättigade

att hvardera välja ytterligare en riksdagsman.

(.Föreslagen lydelse:)

§ 6.

1. Första Kammarens ledamöter skola,

till ett antal af etthundrafemtio och för en

tid af nio år, räknade från och med Januari

månads början året näst efter det, under

hvithet valet skett, utses af landstingen

och stadsfullmäktige i de städer, som ej

1 landsting deltaga.

2. Hvarje landstingsområde och sådan

stad, som nu är nämnd, utgör en valkrets,

för hvilken, efter folkmängden inom

dess område, väljes en riksdagsman för

hvarje fullt tal, motsvarande en etthundrafemtiondedel

af rikets folkmängd.

3. För valkrets, som har mindre folkmängd

än i mom. 2 sägs, väljes dock

en riksdagsman.

4. Därest det antal riksdagsmän, som

med tillämpning af stadgandena i mom.

2 och 3 bör utses, icke uppgår till etthundrafemtio,

skola, för ernående af detta

antal, de valkretsar, hvilkas folkmängd

mest öfverskjuter de tal, som enligt mom.

2 äro bestämmande för riksdagsmännens

antal inom valkretsarne, vara berättigade

att hvardera välja ytterligare en riksdagsman.

s. 352 Kontrollera mot PDF

352

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

(Nuvarande lydelse:)

5. Det antal riksdagsmän, hvarje valkrets

enligt ofvan angifva grunder äger

utse, bestämmes hvart tionde år af Konungen;

dock må hvad sålunda bestämmes

icke lända till inskränkning i vald riksdagsmans

rätt att under föreskrifven tid

utöfva riksdagsmannakallet.

6. Upphör stad att i landsting deltaga,

må. så långe då gällande bestämmelse om

riksdagsmännens antal för de särskilda

valkretsarne länder till efterrättelse, stadens

rätt att utse riksdagsman inträda allenast

i det fall, att ledighet uppstår i den vallerets,

staden förut tillhört.

7. Äro icke, då tillämpning skall

ske af den i mom. 5 nämnda bestämmelse,

så många ledigheter inom Kammaren, att

nya valkretsar, som i följd af stadgandet

i näst förestående mom. ännu ej utsett

riksdagsmän, samt gamla valkretsar, för

hvilka ökning af antalet riksdagsmän bör

äga rum, kunna samtidigt komma i åtnjutande

af rättigheten att välja fullt

antal riksdagsmän, skall, i afseende å

ordningen för sagda rättighets utöfning

dessa valkretsar emellan, gälla till efterrättelse:

att nya valkretsar äga företräde

framför äldre; att bland två eller flera nya

valkretsar företrädet tillkommer den, som

tidigast utträdt ur landsting; att valkretsar,

för hvilka tillökningen i riksdagsmännens

antal är grundad på stadgandena

i mom. 2, äga företräde framför valkretsar,

för hvilka sådan tillökning härleder

sig från föreskrifterna i mom. 4;

att bland sådana valkretsar, hvilka på

grund af stadgandena i mom. 2 äga välja

ökadt antal riksdagsmän, den har företrädet,

för hvilken detta antal är störst,

eller, om antalet är lika för två eller

flera valkretsar, den bland dem, hvars

folkmängd mest öfverskjuter de tal, som

(Föreslagen lydelse-.)

5. Det antal riksdagsmän, hvarje

valkrets enligt ofvan angifna grunder äger

utse, bestämmes hvart tionde år af Konungen;

dock må hvad sålunda bestämmes

icke lända till inskränkning i vald riksdagsmans

rätt att under föreskrifven tid

utöfva riksdagsmannakallet.

6. Valkretsarne i riket indelas i nio

grupper. Denna indelning fastställes i

vallagen.

7. Upphör stad att i landsting deltaga,

inträder stadens rätt att utse riksdagsman

först då nya bestämmelser om

riksdagsmännens antal för de särskilda

valkretsarna därefter utfärdats och nya

allmänna val skola ske inom den grupp af

valkretsar, till hvilken det län, där staden

är belägen, hörer.

8. Äro icke, då tillämpning skall

ske af den i mom. 5 nämnda bestämmelse,

så många ledigheter inom Kammaren, att

nya valkretsar, som i följd af stadgandet

i näst föregående mom. ännu ej utsett

riksdagsman; samt gamla valkretsar, för

hvilka ökning af antalet riksdagsmän bör

äga rum, kunna samtidigt komma i åtnjutande

af rättigheten att välja fullt

antal riksdagsmän, skall i afseende å

ordningen för sagda rättighets utöfning

dessa valkretsar emellan, gälla till efterrättelse

: att nya valkretsar äga företräde

framför äldre; att bland två eller flera nya

valkretsar företrädet tillkommer den, som

tidigast utträdt ur landsting; att valkretsar,

för hvilka tillökningen i riksdagsmännens

antal är grundad på stadgandena

i mom. 2 äga företräde framför valkretsar,

för hvilka sådan tillökning härleder

sig från föreskrifterna i mom. 4;

att bland sådana valkretsar, hvilka på

grund af stadgandena i mom. 2 äga välja

ökadt antal riksdagsmän, den har företrädet,

för hvilken detta antal är störst,

eller, om antalet är lika för två eller

flera valkretsar, den bland dem, hvars

folkmängd mest öfverskjuter de tal, som

s. 353 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

353

(Nuvarande lydelse:)

enligt samma mom. är o bestämmande

för riksdagsmännens antal inom valkretsarne;

att bland sådana valkretsar, hvilka

jämlikt mom. 4 äga utse ökadt antal

riksdagsmän, företrädet tillkommer den,

för hvilken det i samma mom. omnämnda

folkmängdsöfverskott är störst; samt att

i de fall, där folkmängdsöfverskottet, såsom

lika stort för två eller flera valkretsar,

ej kan tjäna till grund för bestämmande

af företrädet dem emellan,

detta skall afgöras genom lottning inför

chefen för Justitie-departementet i närvaro

af tre bland Fullmäktige i Rikets Bank och

tre bland Fullmäktige i Riksgäldskontoret.

§ 7.

Val till riksdagsman i Första Kammaren

anstålies af vederbörande landsting och

stadsfullmäktige, så ofta ledighet uppstår,

eller då Konungen förordnat nya val.

Landsting sammanträder för det ändamål,

där så erfordras, till urtima möte.

§ 8.

Riksdagsman i törsta Kammaren, som

vid riksdags början sin befattning icke i

nio år innehaft, må därmed till Riksdagens

slut fortfara, ändå att under tiden nio år

från valet förflyta.

Bill. till Riksd. Prof. 1906. 3 Sami.

(Föreslagen lydelse:)

enligt samma mom. äro bestämmande

för riksdagsmännens antal inom valkretsarne;

att bland sådana valkretsar, hvilka

jämlikt mom. 4 äga utse ökadt antal

riksdagsmän, företrädet tillkommer den,

för hvilken det i samma mom. omnämnda

folkmängdsöfverskott är störst; samt att

i de fall, där folkmängdsöfverskottet, såsom

lika stort för två eller flera valkretsar,

ej kan tjäna till grund för bestämmande

af företrädet dem emellan,

detta skall afgöras genom lottning inför

chefen för Justitie-departementet i närvaro

af tre bland Fullmäktige i Rikets Bank och

tre bland Fullmäktige i Riksgäldskontoret.

§ 7.

1. Inom hvar och en af de nio grupper,

i hvilka valkretsarne äro indelade,

samt efter den ordning, som i vallagen är

mellan grupperna stadgad, förrättas hvart

nionde år för hvarje valkrets allmänna

val till riksdagsmän i Första Kammaren

för nästföljande nioårsperiod. Valen förrättas

af landsting vid lagtima möte och

af stadsfullmäktige vid sammanträde under

September månad.

2. Har Konungen förordnat nya val,

förrättas sådana ofördröjligen inom hvarje

valkrets för den tid, som återstår af den

för valkretsen gällande valperiod.

3. Då riksdagsmän utses, väljas ock

inom hvarje valkrets suppleanter för samma

tid och till lika antal. I hvilken ordning

desse vid inträffad ledighet skola inträda

såsom riksdagsmän, därom stadgas i vallagen.

4. Hafva samtlige för en valkrets valde

suppleanter inträdt såsom ledamöter i Första

Kammaren eller eljest af gått, företages

nytt val af suppleanter för valperioden till

samma antal, som valkretsen har att utse

riksdagsmän.

7 Höft. 45

s. 354 Kontrollera mot PDF

354

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

5. Landsting sammanträder för val

af riksdagsmän och suppleanter, där så

erfordras, till urtima möte.

£ 9.

Till ledamöter i Första Kammaren

kunna endast väljas män, som uppnått

trettiofem års ålder samt äga och minst

tre år näst före valet ägt fastighet till

taxeringsvärde, ej understigande åttatiotusen

riksdaler, eller ock till staten skatta

samt under tid, som nyss är sagd, skattat

för minst fyratusen riksdaler årlig inkomst

af kapital eller arbete. Kommer

riksdagsman, efter det han vald blifvit,

i den ställning, att han ej längre skulle

varit valbar till ledamot i Kammaren,

frånträder han sin befattning.

§ 8.

Till ledamöter i Första Kammaren

och till suppleanter för dem kunna endast

väljas män, som uppnått trettiofem års

ålder samt äga och minst tre år näst

före valet ägt fastighet till taxeringsvärde,

ej understigande åttatiotusen riksdaler,

eller ock till staten skatta samt

under tid, som nyss är sagd, skattat för

minst fyratusen riksdaler årlig inkomst

af kapital eller arbete. Kommer riksdagsman,

efter det han vald blifvit, i den

ställning, att han ej längre skulle varit

valbar till ledamot i Kammaren, frånträder

han sin befattning.

§ 9.

Skola inom en valkrets flera ledamöter

än en eller flera suppleanter än en utses,

är valet proportionellt.

Närmare bestämmelser om valen med- .

delas i vallagen.

§ io.

1. Afsäger sig vid valtillfället den,

som valts till ledamot i Första Kammaren,

sitt uppdrag, skall hans plats omedelbart

tillerkännas den förste i ordningen bland

suppleanterna.

2. Kar ledamot i Första Kammaren

af gått före utgången af den tid, för hvilken

han blifvit vald, inträder vederbörande

suppleant från den valkrets, den afg&ngne

tillhörde, för den återstående tiden.

3. Afgår riksdagsman för valkrets,

som enligt gällande bestämmelser om antalet

riksdagsmän för hvarje valkrets icke äger

att i den afgångnes ställe insätta ledamot

s. 355 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

355

(Nuvarande lydelse:)

§ 10.

För den, som blifvit till ledamot i

Första Kammaren utsedd, utfärdas vid

valförrättningens slut fullmakt i två exemplar,

af hvilka det ena öfverlämnas åt

den valde och det andra insändes till

Justitie-departementet. Fullmakterne, som,

när valet verkställts af landsting, underskrifvas

af dess ordförande, med kontrasignation

af landstingets sekreterare, och,

då valet skett af stad, undertecknas af

stadsfullmäktiges ordförande jämte två

af desse fullmäktige, böra hafva följande

lydelse:

»J kraft af det riksdagsmannaval, som

af N. N. landsting (stadsfullmäktige i

N. N. stad) blifvit den — — förrättadt,

varder N. N. härigenom befullmäktigad

att för en tid af nio år från nämnde dag

vara ledamot af Riksdagens Första Kammare.

» Ort och tid.

§ 11.

År någon missnöjd med riksdagsmannaval,

som af landsting eller stadsfullmäktige

förrättadt är, må han däröfver hos

Konungen anföra underdåniga besvär. Han

äger för sådant ändamål hos landstingets

sekreterare eller stadsfullmäktiges ordförande

äska behörigt protokollsutdrag,

hvilket genast eller inom högst två dagar

(Föreslagen lydelse:)

i Första Kammmaren, inträder såsom

ledamot suppleant från valkrets, som, enligt

hvad i § 6 mom. 8 sägs, är till ökning i

antalet riksdagsmän berättigad. Sådan

ledamot innehar sin befattning till utgången

af det år, då nytt allmänt val för nästkommande

nioårsperiod skall äga rum inom

den valkrets, där han blifvit till suppleant

vald, eller till dess Konungen förordnar om

nya val.

§ 11.

För den, som blifvit till ledamot i

Första Kammaren utsedd, utfärdas vid

valförrättningens slut fullmakt i två exemplar,

af hvilka det ena öfverlämnas åt

den valde och det andra insändes till

Justitie-departementet. Fullmakterne underskrifvas,

när valet verkställts af landsting,

af dess ordförande, med kontrasignation

af landstingets sekreterare, och,

då valet skett af stad, af stadsfullmäktiges

ordförande jämte två af desse fullmäktige.

På enahanda sätt förfares med afseende

å fullmakt för suppleant, då denne

skall inträda såsom ledamot i Första Kammaren.

Om lydelse af fullmakt stadgas i vallagen.

§ 12.

Är någon missnöjd med riksdagsmannaeller

suppleant ed, som af landsting eller

stadsfullmäktige förrättadt är, må han

däröfver hos Konungen anföra underdåniga

besvär. Han äger för sådant ändamål hos

landstingets sekreterare eller stadsfullmäktiges

ordförande äska behörigt protokollsutdrag,

hvilket genast eller inom högst två

s. 356 Kontrollera mot PDF

356

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

{Nuvarande lydelse:)

därefter bör till klaganden utlämnas; och

skall han, vid förlust af talan, sina till

Konungen ställda besvär, sist inom en

månad efter valförrättningens slut, ingifva

till Konungens Befallningshafvande,

som genom kungörelse, hvilken i allmänna

tidningarna införes, utsätter viss kort tid,

inom hvilken underdånig förklaring må

öfver besvären till Konungens Befallningshafvande

afiämnas. Sedan den tid tilländagått,

har Konungens Befallningshafvande

att besvärshandlingarna jämte de förklaringar,

som må hafva inkommit, ofördröjligen

till Konungen insända, för att i

Dess Högsta domstol skyndsamt föredragas

och afgöras.

§ 12.

Riksdagsman i Första Kammaren äger

ej att för denna befattning något arfvode

uppbära. Vill han befattningen sig afsåga,

äger han det göra vid valtillfället

eller sedermera, mellan riksdagar, hos

Konungens Befallningshafvande.

(Föreslagen lydelse:)

dagar därefter bör till klaganden utlämnas:

och skall han, vid förlust af talan, sina

till Konungen ställda besvär, sist inom eu

månad efter valförrättningens slut, ingifva

till Konungens Befallningshafvande,

som genom kungörelse, hvilken i allmänna

tidningarna införes, utsätter viss kort tid,

inom hvilken underdånig förklaring må

öfver besvären till Konungens Befallningshafvande

afiämnas. Sedan den tid tilländagått,

har Konungens Befallningshafvande

att besvärshandlingarna jämte de förklaringar,

som må hafva inkommit, ofördröjligen

till Konungen insända, för att i

Dess Högsta domstol skyndsamt föredragas

och afgöras.

§ 13.

Riksdagsman i Första Kammaren äger

ej att för denna befattning något arfvode

uppbära. Vill han befattningen sig afsåga,

äger han det göra vid valtillfället

eller sedermera, mellan riksdagar, hos

Konungens Befallningshafvande. Sätt att

uppdraget sig afsåga tillkommer ock

suppleant.

Öfvergångsstadgande.

1. Riksdagsman i Första Kammaren,

som år vald med tillämpning af före år 1909

gå,Ilande stadganden, äger med sin befattning

fortfara till utgången af det kalenderår,

under hvilket nio år från valet förflyta.

Då sådan riksdagsman afgår, företages,

där så erfordras, af vederbörande

valkrets nytt val af ledamot i Första Kammaren

i den afgångnes ställe för tiden intill

utgången af det år, under hvilket nytt

s. 357 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

357

(_Föreslagen lydelse:)

allmänt val för nästkommande nioårsperiod

skall inom valkretsen hållas; skulle äfven

denne före nämnda tid afgå, företages nytt

ersättningsval.

2. Förordnar Konungen nya val till

Första Kammaren, innan samtliga de nio

grupper, i hvilka valkretsarne är o indelade,

förrättat allmänt val för nästföljande nio

år, skola de nya valen icke gälla längre

tid än:

för valkretsar, som tillhöra första gruppen,

till och med kalenderåret näst efter

det, då valet hålles, *

för valkretsar, som tillhöra andra gruppen,

till och med andra kalenderåret efter

det, då valet hålles,

för valkretsar, som tillhöra tredje gruppen,

till och med tredje kalenderåret efter

det, då valet hålles,

för valkretsar, som tillhöra fjärde gruppen,

till och med fjärde kalenderåret efter

det, då valet hålles,

för valkretsar, som tillhöra femte gruppen,

till och med femte kalenderåret efter

det, då valet hålles,

för valkretsar, som tillhöra sjätte gruppen,

till och med sjätte kalenderåret efter

det, då valet hålles,

för valkretsar, som tillhöra sjunde

gruppen, till och med sjunde kalenderåret

efter det, då valet hålles, samt

för valkretsar, som tillhöra åttonde

gruppen, till och med åttonde kalenderåret

efter det, då valet hålles.

För valkretsar, som tillhöra nionde

gruppen, gälla valen till och med nionde

kalenderåret efter det, då valet hålles.

Under kalenderåret närmast före det

år, då de af Konungen förordnade valen

sålunda upphöra att gälla, förrättas allmänna

val af vederbörande valkretsar för

närmast därefter följande nio år.

s. 358 Kontrollera mot PDF

358

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

(Nuvarande lydelse:)

(Iöreslagen lydelse:)

b) Andra Kammaren.

§ 13.

1. Andra Kammarens ledamöter skola

till ett antal af tvåliundratrettio, däraf

etthundrafemtio för landet och åttio för

städerna, väljas för en tid af tre år, räknade

från och med Januari månads början

året näst efter det, under hvithet valet

skett.

2. Å landet, hvartill i fråga om riksdagsmannaval

äfven räknas köpingar,

utses för hvarje domsaga en riksdagsman.

Understiger domsagornas antal

etthundrafemtio, skola, för ernående af

det bestämda antalet riksdagsmän, de

folkrikaste domsagorna, så vidt ske kan

häradsvis, indelas i två valkretsar, som

hvardera välja en riksdagsman. Öfverstiger

domsagornas antal etthundrafemtio,

skola, i den mån sådant erfordras,

domsagor, som gränsa intill hvarandra

och hafva minsta sammanlagda folkmängden,

förenas, två och två, till en

valkrets.

3. I stad, hvars folkmängd uppgår

till eller öfverstiger en åttiondedel af

folkmängden i rikets alla städer, väljes

efter stadens folkmängd en riksdagsman

för hvarje fullt tal, motsvarande en åttiondedel

af städernas folkmängd. Städer,

med mindre folkmängd än nu är

sagdt, ordnas så vidt lämpligen ske kan

länsvis, i så mänga valkretsar, som, med

iakttagande af att hvardera utser en riksdagsman,

erfordras för uppnående af

det i mom. 1 föreskrifna antal riksdagsmän

för städerna.

4. Indelningen af omförmälda valkretsar,

så ock riksdagsmännens antal

för hvar och en af de städer, hvilkas

folkmängd i och för sig berättigar dem

att titan förening med annan stad välja

riksdagsman, bestämmes, efter ofvan angifna

grunder, hvart tionde år af Ko
-

§ 14.

Andra Kammarens ledamöter skola

till ett antal af tvåhundratrettio väljas

för en tid af tre år, räknade från och

med Januari månads början året näst

efter det, under hvilket valet skett.

§ 15.

1. Riket skall vara indeladt i valkretsar,

hvilka välja enhvar minst tre

riksdagsmän.

Delar af ett län må icke sammanföras

med delar af ett annat län till gemensam

valkrets.

2. Stad, hvars folkmängd vid, början

af andra året före en treårsperiod uppgår

titt eller öfverstiger tre tvåhundratrettiondelar

af rikets folkmängd, skall

från och med denna treårsperiod utgöra

en valkrets. Inträffar sedermera vid

början af andra året före en treårsperiod,

a,lt folkmängden i sådan stad ej

längre uppgår till en nittiondel af

rikets folkmängd, skatt den stad icke

vidare bilda egen valkrets.

Äger stad att utse flere än åtta riksdagsmän,

må den stad delas i två valkretsar.

3. Rikets indelning i valkretsar fastställes

i vallagen.

§ 16.

1. Inom hvarje valkrets väljes efter

folkmängden vid början af året näst

före den treårsperiod, för hvilken valen

gälla, en riksdagsman för hvarje fullt tal,

motsvarande en tvåhundratrettiondel af

rikets folkmängd; och skola för ernående

s. 359 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N;o 7.

359

(Nuvarande lydelse:)

nungen. Den ordning, som sålunda

fastställes, vinner ej tillämpning förr än

vid de val, hvilka näst därefter, enligt

§ 15 mom. 1, skola äga rum. Köping

eller annat samhälle, som erhåller städsprivilegier,

räknas i fråga om riksdagsmannaval

fortfarande till landet, till

dess ny valkretsordning varder fastställd.

5. Uppgår städernas folkmängd till

mer än åttio tvåhundratrettiondedelar

af folkmängden i hela riket, skall det

här ofvan föreskrifna antalet riksdagsmän

tvåhundratrettio utses för landet

och för städerna efter förhållandet mellan

folkmängden å landet och i städerna.

Det antal riksdagsmän, som sålunda bör

utses för landet och för städerna, bestämmes

af Konungen vid fastställande

af den i mom. 4 omförmäla ordning,

därvid i öfrigt stadgandena i mom. 2

och 3 skola i tillämpliga delar lända till

efterrättelse.

§ 14.

Valrätt tillkommer inom den kommun,

där han bosatt är, en hvar i kommunens

allmänna angelägenheter röstberättigad

man, hvilken antingen äger

eller med stadgad åborätt innehafver fast

egendom på landet eller i stad till ett

taxeringsvärde af minst ett tusen riksdaler,

eller för lifstid eller för minst

fem år arrenderar jordbruksfastighet

till taxeringsvärde, ej understigande sex

tusen riksdaler, eller ock erlägger till

staten bevillning för en till minst åttahundra

riksdaler uppskattad årlig inkomst.

(Föreslagen lydelse:)

af hela antalet tvåhundratrettio riksdagsmän

de valkretsar, hvilkas folkmängd

mest öfverskjuter de tal, som,

efter hvad nyss är sagdt, äro bestämmande

för riksdagsmännens antal inom

valkretsarna, hvar för sig i ordning

efter öfverskottens storlek vara berättigade

att välja ytterligare en riksdagsman.

Äro öfverskottstalen lika för två

eller flera valkretsar, afgöres, där så är

nödigt, företrädet genom lottning på sätt

i § 6 mom. 8 är stadgadt. Ej md dock

i någon valkrets antalet riksdagsmän

understiga tre.

2. Det antal riksdagsmän, hvarje

valkrets enligt ofvan angifna grunder

äger utse, fastställes af Konungen.

§ 17.

Valrätt tillkommer en hvar välfräjdad

svensk man, som är skyldig till staten

erlägga direkt skatt, från och med kalenderåret

näst efter det, hvarunder han

uppnått tjugufem års ålder, dock ej

a) den, som står under förmynderskap

eller är i konkurstillstånd;

b) den, som häftar för understöd,

hvithet under löpande eller sistförflutna

kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats

honom själf, hans hustru eller

minderåriga barn;

c) den, som icke erlagt de honom påförda

utskylder till stat och kommun,

hvilka förfallit till betalning under de

tre sistförflutna kalenderåren;

d) värnpliktig, som icke fullgjort de

honom till och med utgången af sistförflutna

kalenderåret åliggande värnpliktsöfningar.

Närmare bestämmelser rörande tilllämpningen

af nu stadgade villkor meddelas

i vallagen.

s. 360 Kontrollera mot PDF

360

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

(Nuvarande lydelse:)

§ 15.

1. Val till riksdagsmän i Andra

Kammaren verkställas under September

månad året näst före början af de tre

år, för hvilka valen gälla.

2. Förordnar Konungen nya val eller

af går eljest riksdagsman för Andra Kammaren

innan den tid, för hvilken han

blifvit vald, tillåndalupit, verkställes ofördröjligen

inom den valkrets, som utsett

den afgångne, nytt val för den återstående

tiden.

§ 10.

1. Å landet väljes riksdagsman

medelst elektorer. För hvarje kommun

utses inför kommunalstämmans ordförande

en elektor och därutöfver, efter

folkmängden, en för hvarje fullt tal af

ett tusen. Desse elektorer sammanträda

till riksdagsmannaval inför domhafvanden

i den domsaga, till hvilken valkretsen

hörer, eller, om två domsagor äro förenade

till en valkrets, inför domhafvanden i den

af dessa domsagor, hvilken den största

folkmängden äger.

2. I de valkretsar, som bestå af två

eller flera städer, utses inför magistraten

en elektor för hvarje stad och därutöfver,

efter folkmängden, en för hvarje fullt tal

af femhundra. Desse elektorer sammanträda

till riksdagsmannaval inför magistraten

i den stad inom valkretsen, som

största folkmängden äger.

3. Kommuner, som hafva att gemensamt

välja riksdagsman, äga dock begagna

det omedelbara valsättet, därest af

de röstberättigade så beslutas. Då förslag

härom af de röstberättigade i en

kommun väckes medelst beslut, fattadt

inför kommunalstämmas ordförande eller

magistrat, varder sådant meddeladt

Konungens Befallningshafvande, som

från öfriga till valkretsen hörande kommuner

infordrar de röstberättigades

(Föreslagen lydelse:)

§ 18.

1. Val till riksdagsmän i Andra

Kammaren verkställas under September

månad året näst före början af de tre

år, för hvilka valen gälla.

2. Förordnar Konungen nya val, verkställas

dessa ofördröjligen för den återstående

tiden.

§ 19.

Valen till Andra Kammaren äro

proportionella och omedelbara.

Närmare bestämmelser om valen meddelas

i vallagen.

s. 361 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

361

(Nuvarande lydelse:)

röster och utfärdar kungörelse om utgången,

efter thy som de flesta afgifna

rösterna varit för bifall eller afslag. I

sistnämnda fall kan frågan icke förr,

än en Hd af fem år därefter förflutit,

å nyo upptagas. Beslutas åter förändringen,

träder den i kraft vid det val, som

näst efter en månad från kungörelsens

utfärdande inträffar, och gäller för en

tid af minst fem år, hvarefter beslut om

dess upphörande kan på lika sätt som

om dess införande fattas.

Vid de omedelbara valen afgifvas

rösterna, särskildt för hvarje kommun,

inför kommunalstämmas ordförande eller

magistrat; och skola för rösternas sammanräknande

och fullmakts utfärdande

åt den, som de flesta rösterna erhållit,

valprotokollen insändas, för kommunerna

å landet till domhafvanden och för städerna

till magistraten i den stad, som

största folkmängden äger. Vid dessa

protokolls affattande bör a till ledning tjäna

formulär, som af Konungen fastställas.

4. I stad, där magistrat ej finnes,

skall den för sådan stad särskildt tillsatta

styrelse eller dess ordförande taga

den befattning med riksdagsmannaval,

som enligt denna § samt §§ 18, 20 och

22 tillhör magistrat eller dess ordförande.

5. I stad, som har att ensam sända

en eller flere riksdagsmän, förrättas valen

omedelbart inför magistraten; och må,

där flere riksdagsmän skola utses, staden,

på sätt om val titt stadsfullmäktige är

stadgadt, kunna indelas i valkretsar.

§ 17.

Vid så väl elektors- som riksdagsmannaval

tillkommer hvarje röstande en

röst. Den, som därvid erhållit de flestas

röster, vare lagligen vald, och skilje

lotten emellan dem, som erhållit lika

röstetal.

Bill. till Riksd. Prof. 1906. 3 Sarnl. 7 Höft.

(Föreslagen lydelse:)

46

s. 362 Kontrollera mot PDF

362

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

(Nuvarande lydelse:)

Vid dessa val skola till efterrättelse

tjäna de för kommunerna gällande röstlängder,

som böra innehålla anteckning

om dem, hvilka enligt 14 § valrätt tillkommer.

§ 18.

Konungens Befallningshafvande åligger

att, när val till riksdagsman i Andra

Kammaren erfordras, därom underrätta

vederbörande valförrättare, som låter tid

och ort för valet i kyrkorna kungöra,

med särskild föreskrift att elektorsval,

där det äger rum, skall hållas minst åtta

dagar före riksdagsmannaval. Skulle

i någon församling offentlig gudstjänst

ej förrättas d söndag, då kungörelsen bör

uppläsas, skall, på prästerskapets anmodan,

vederbörande kronobetjänt kungörelsen

skyndsamt kringsända. I kungörelse

om omedelbart val i valkrets, som utgöres

af två eller flera kommuner, erinras om

valprotokollens ofördröjliga insändande

till valförrättaren och om dagen för

rösternas sammanräknande.

För kallelse till elektorsval gäller i

tillämpliga delar hvad om kallelse till

kommunalstämma och allmän rådstuga

stadgadt är.

Där elektorsval hållet är, skall ordföranden

i kommunalstämma eller i magistrat,

som valet förrättat, åt den eller

dem, som fått elektorsbefattning sig uppdragen,

såsom fullmakt meddela till

riktigheten bestyrkt utdrag af valprotokollet.

Vid detta protokolls affattande

bör till ledning tjäna formulär, som af

Konungen fastställes.

§ 19-

Till ledamöter i Ändra Kammaren

kunna endast väljas män, som uppnått

tjugofem års ålder samt, enligt 14 §, äga

(Föreslagen lydelse:)

§ 20.

Till ledamöter i Andra Kammaren

kunna endast utses män, som vid valtillfället

äga valrätt inom den valkrets, för

s. 363 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

363

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

valrätt inom den kommun eller någon af hvilken de väljas, eller, där fråga är om

de kommuner, för hvilka de väljas. stad, bestående af två valkretsar, inom

någon af dessa.

§ 20.

För den, som blifvit utsedd till ledamot

i Andra Kammaren, utfärdas ofördröjligen

fullmakt i två exemplar, underskrifna

för valkrets å landet af domhafvanden,

för stad, som ensam sänder

riksdagsman, af stadens magistrat, och

för valkrets, som består af flera städer,

af den magistrat, som valet slutligen handlagt;

och skall det ena exemplaret öfverlämnas

åt den valde och det andra insändas

till Justitie-departementet. Fullmakt

er ne böra hafva följande lydelse:

> Vid riksdagsmannaval, som den —

— hållits i N. N. domsaga» (»N. N. valdistrikt

af N. N. domsaga») eller »i N. N.

stad» (»städer»), »har N. N. blifvit utsedd

till ledamot af Riksdagens Andra

Kammare för en tid af tre år, räknade

från och med den 1 Januari nästkommande

år» (eller om valet hållits efter

treårsperiodens början: »för tiden till

den 1 Januari år — —»), >hvarom detta

länder till bevis och fullmakt.» Ort och tid.

§ 21.

Riksdagsman, som för Andra Kammaren

vald blifvit, må ej denna befattning

sig undandraga, med mindre han företer

giltiga skäl för afsägelse. Såsom sådana

anses:

1. de hinder allmänna lagen upptager

såsom laga förfall;

2. ålder öfver 60 år;

3. att den valde tillförene såsom riksdagsman

bevistat tre lagtima riksdagar.

Afsägelse af riksdagsmannauppdrag,

som göres vid valtillfälle, pröfva s af valförrättaren.

Sker afsägelse efteråt, mellan

riksdagar, pröfvas den af Konungens Befallningshafvande.

§ 21.

För den, som blifvit utsedd till ledamot

i Andra Kammaren, skall, på sätt i

vallagen närmare stadgas, fullmakt ofördröjligen

utfärdas i två exemplar, af

hvilka det ena öfverlämnas åt den valde

och det andra insändes till Justitiedepartementet.

§ 22.

Riksdagsman, som för Andra Kammaren

vald blifvit, må ej denna befattning

sig undandraga, med mindre han

företer giltiga skäl för afsägelse. Såsom

sådana anses:

1. de hinder allmänna lagen upptager

såsom laga förfall;

2. ålder öfver 60 år;

3. att den valde tillförene såsom riksdagsman

bevistat tre lagtima riksdagar.

Afsägelse af riksdagsmannauppdrag,

ehvad den göres vid valtillfälle eller efteråt,

mellan riksdagar, pröfvas af Konungens

Befallningshafvande.

s. 364 Kontrollera mot PDF

364

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

(Nuvarande lydelse:)

§ 22.

1. År någon missnöjd med val till

riksdagsman i Andra Kammaren, må han

däröfver anföra besvär hos Konungens

Befallningshafvande i valorten eller, där

fråga om val för flera domsagor eller

städer handlagts inom särskilda län, hos

Befallningshafvanden i det län, där slutliga

handläggningen skett. För det ändamål

äger klaganden hos domhafvande eller

magistrat, som slutligen handlagt valfrågan,

äska behörigt protokollsutdrag, hvilket

genast eller inom högst två dagar därefter

bör till klaganden utlämnas; och

skall han, vid förlust af talan, sist inom

åtta dagar efter valförrättningens slut

ingifva sina besvär till Konungens Befallningshafvande,

som, på sätt i 11 §

stadgas, lämnar vederbörande tillfälle att

sig förklara samt sist innan nästa dags

utgång, efter det den för förklarings afgifvande

bestämda tid tilländalupit, sitt

utslag i målet utfärdar.

2. Den med Konungens Befallningshafvandes

utslag missnöjde äger att, sist

inom åtta dagar efter däraf erhållen del,

till Konungens Befallningshafvande inlämna

sina besvär, ställda till Konungen,

hvarefter med målet vidare så förhålles,

som ofvan i 11 § sägs.

3. Vill någon klaga öfver beslut, hvarigenom

af honom gjord afsägelse af rilcsdagsmannauppdrag

ej blifvit godkänd, förfares

i afseende därå, om afsägelsen ägt

rum vid valtillfälle, enligt mom. 1 i denna

§ och, om afsägelsen efteråt skett hos Konungens

Befallningshafvande, enligt mom. 2.

§ 23.

Hvarje ledamot af Andra Kammaren

åtnjuter af statsmedel ersättning för resekostnad

till och från riksdagen samt arf
-

(Föreslagen lydelse :j

§ 23.

Är någon missnöjd med val till

riksdagsman i Andra Kammaren, eller

sådan Konungens Befallningshafvandes åtgärd,

som står i omedelbart samband med

själfva valet, eller vill någon klaga öfver

beslut, hvarigenom af honom gjord afsägelse

af riksdagsmannauppdrag ej blifvit

godkänd, må han däröfver hos Konungen

anföra besvär. För sådant ändamål äger

klaganden hos Konungens Befallningshafvande

äska behörigt protokollsutdrag,

hvilket inom högst tre dagar därefter bör

till klaganden utlämnas; och skall han,

vid förlust af talan, sist inom tio dagar

efter valförrättningens slut eller, där afsägelse

skett senare än vid valtillfälle, efter

erhållen del af Konungens Befallningshaf

vandes beslut sina till Konungen ställda

besvär ingifva till Befallningshafvanden,

som, på sätt i § 12 stadgas, lämnar

vederbörande tillfälle att sig förklara.

Sedan den för förklarings afgifvande bestämda

tid tilländalupit, har Konungens

Befallningshafvande att besvären jämte alla

målet rörande handlingar ofördröjligen till

Konungen insända, hvarefter med målet

vidare så förhålles, som i § 12 sägs.

§ 24.

Hvarje ledamot af Andra Kammaren

åtnjuter af statsmedel ersättning för resekostnad

till och från riksdagen samt arf
-

s. 365 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

365

(Nuvarande lydelse:)

vode af ett tusen tvåhundra riksdaler för

hvarje lagtima riksdag; dock att, när antingen

Konungen upplöser Riksdag, innan

den varit fyra månader tillsammans, eller

ledamot af Kammaren eljest afgår från

sin befattning under riksdagen, innan så

lång tid af dess sammanträde förflutit,

eller Riksdagen sammanträder i följd däraf

att Konungen, med upplösande af Riksdag,

förordnat om nya val, så ock under

urtima riksdag, Kammarens ledamot undfår,

jämte resekostnadsersättning, i dagtraktamente

tio riksdaler, hvilket dock ej

må öfverstiga sammanlagdt ett tusen tvåhundra

riksdaler.

Den ledamot af Kammaren, som icke

i rätt tid vid riksdagen sig inställer, skall

för hvarje dag han uteblifver vara förlustig

tio riksdaler af arfvodet.

(Föreslagen lydelse:)

vode af ett tusen tvåhundra riksdaler för

hvarje lagtima riksdag; dock att, när antingen

Konungen upplöser Riksdag, innan

den varit fyra månader tillsammans, eller

ledamot af Kammaren eljest afgår från

sin befattning under riksdagen, innan så

lång tid af dess sammanträde förflutit,

eller Riksdagen sammanträder i följd däraf

att Konungen, med upplösande af Riksdag,

förordnat om nya val, så ock under

urtima riksdag, Kammarens ledamot undfår,

jämte resekostnadsersättning, i dagtraktamente

tio riksdaler, hvilket dock ej

må öfverstiga sammanlagdt ett tusen tvåhundra

riksdaler.

Den ledamot af Kammaren, som icke

i rätt tid vid riksdagen sig inställer, skall

för hvarje dag han uteblifver vara förlustig

tio riksdaler af arfvodet.

Öfvergångsstadgarule.

Intill dess nya val i hela riket till

Andra Kammaren första gången förrättas

efter utgången af Augusti månad 1910,

skola i fråga om val till kammaren tilllämpas

de före år 1909 i sådant hänseende

gällande stadganden.

c) Gemensamma bestämmelser.

§ 24.

Rösträtt må ej utöfvas af annan valberättigad

än den, som vid valtillfälle

personligen sig inställer.

§ 25.

Befinnes vid riksdagsmannaval, hvilka

böra med slutna sedlar förrättas, valsedel

§ 25.

1. Vid val till Riksdagens kamrar

må ej rösträtt utöfvas af annan valberättigad

än den, som vid valtillfälle personligen

sig inställer.

2. Vid valen äge hvarje röstande

lika röst.

3. Valen förrättas med slutna sedlar.

Aro valsedlar till större antal än hälften

s. 366 Kontrollera mot PDF

366

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

(Nuvarande lydelse:)

lyda å person, som ej är valbar, eller på

(lera eller färre, än som vid valtillfället

böra väljas, eller innefattar valsedel någon

tvetydighet i anseende till den eller de valdes

namn, skall samma sedel anses ogild.

Aro valsedlar till större antal än hälften

ogilda och finnes det inverka på valets

utgång, varde nytt val anställdt.

Valsedlar, som vid elektors- eller riksdagsmannaval

afgifvits, skola af valets förrädare

inläggas under försegling och förvaras,

till dess riksdagsmannavalets giltighet

vederbörligen af gjorts.

§ 28.

Hos Konungen göres af hvardera Kammaren

anmälan om de ledigheter inom

Kammaren, hvilka skola under samma

eller innan nästa riksdag genom val fyllas,

hvarefter Konungen anbefaller Dess Befallningshafvande

föranstalta, att nya val

anställas.

Om emellan riksdagar ledighet i någondera

Kammaren genom ledamots afgång

uppstår, åligger Konungens Befallningshafvande,

när den afgångne tillhört Andra

Kammaren, att föranstalta om nytt val;

och, då den afgångne varit ledamot af

Första Kammaren, att om ledigheten göra

anmälan hos Konungen, som förordnar om

nytt vals anställande.

§ 38.

1. Konstitutionsutskottet tillkommer

att granska rikets grundlagar samt att

hos Riksdagen föreslå de ändringar däruti,

dem utskottet anser högst nödiga eller

nyttiga och möjliga att verkställa, så ock

att meddela utlåtande öfver de från Kam
-

(Föreslagen lydelse:)

ogilla och finnes det inverka på valets

utgång, varde nytt val anställdt.

4. Fel, som vid riksdagsmannaval förelupit,

må ej föranleda valets upphäfvande,

med mindre felet kan antagas hafva inverkat

på valets utgång.

§ 28.

Hos Konungen göres af hvardera kammaren

anmälan om de ledigheter inom

Kammaren, hvilka skola under samma

eller innan nästa riksdag fyllas, hvarefter

Konungen anbefaller Dess Befallningshafvande

föranstalta, att ledig plats i laga ordning

besattes.

Om mellan riksdagar ledighet i någondera

Kammaren genom ledamots afgång

uppstår, åligger Konungens Befallningshafvande,

när den afgångne tillhört Andra

Kammaren, att vidtaga de åtgärder, som

för sådant fall i vallagen stadgas; och då

den afgångne varit ledamot af Första

Kammaren, att om ledigheten göra anmälan

hos Konungen, som förordnar om

ledighetens fyllande enligt ofvan i § 10

angifna grunder.

§ 38.

1. Konstitutionsutskottet tillkommer

att granska rikets grundlagar och vallag,

hvarom i § 49 regeringsformen förmäles,

samt att hos Riksdagen föreslå de ändringar

däruti, dem utskottet anser högst

nödiga eller nyttiga och möjliga att verk
-

s. 367 Kontrollera mot PDF

367

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

(Nuvarande lydelse:)

rama till utskottet hänvisade grundlagsfrågor.

, U^kottet åligger ock att äska de

i Statsrådet förda protokoll, med undantag

af dem, som angå ministeriella ärenden

och kommandomål, livilka endast i

hvad som rörer kända och af utskottet

uppgift!a händelser kunna fordras. Om

utskottets rätt och plikt att, efter granskning

af dessa protokoll, hos Riksdagen

anmäla de anmärkningar, hvartill denna

granskning funnits föranleda, eller eljest

vidtaga den med anledning af gjord anmärkning

erforderliga åtgärd, så ock att,

när af riksdagsman eller af annat utskott

än Konstitutionsutskottet fråga blifvit

väckt, att Statsrådet eller någon dess

ledamot eller föredragande sitt ämbete

på obehörigt sätt utöfvat, däröfver, före

frågans afgörande af Riksdagen, afgifva

yttrande, därom är i regeringsformen

stadgadt.

3. Utskottet tillkommer jämväl att,

då olika meningar mellan Kamrarna uppstå,

till hvilket utskott uppkomna frågor

och ämnen höra hänvisas, därom besluta,

så ock att skilja mellan Kammare och

dess talman, då den senare vägrar proposition.

(Föreslagen lydelse:)

ställa, så^ ock att meddela utlåtande öfver

de från Kamrarna till utskottet hänvisade

grundlags- och vallag sivkgov.

2. Utskottet åligger ock att äska de

i Statsrådet förda protokoll, med undantag

af dem, som angå ministeriella ärenden

och kommandomål, hvilka endast i

hvad som rörer kända och af utskottet

uppgifva händelser kunna fordras. Om

utskottets rätt och plikt att, efter granskning

af dessa protokoll, hos Riksdagen

anmäla de anmärkningar, hvartill denna

granskning funnits föranleda, eller eljest

vidtaga den med anledning af gjord anmärkning

erforderliga åtgärd, så ock att.

när af riksdagsman eller af annat utskott

än Konstitutionsutskottet fråga blifvit

väckt, att Statsrådet eller någon dess

ledamot eller föredragande sitt ämbete

på obehörigt sätt utöfvat, däröfver, före

frågans afgörande af Riksdagen, afgifva

yttrande, därom är i regeringsformen

stadgadt.

3. Utskottet tillkommer jämväl att,

då olika meningar mellan Kamrarna uppstå,

till hvilket utskott uppkomna frågor

och ämnen böra hänvisas, därom besluta,

så ock att skilja mellan Kammare och

dess talman, då den senare vägrar proposition.

b) att Riksdagen, under förutsättning att utskottets

förestående förslag till grundlagsändringar bäfver

af Riksdagen antaget att hvila till vidare grundlagsenlig

behandling, ville uti skrifvelse till Kung!.

s. 368 Kontrollera mot PDF

368

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Maj:t anhålla om utarbetande och framläggande

för Riksdagen af förslag till lag om val till Riksdagens

Kamrar, som ansluter sig till af Riksdagen

antagna ändringar i riksdagsordningen och

i hufvudsak är grundadt på den uti herr Peterssons

m. fl. motion n:o 151 förordade proportionella

valmetod;

2) att Riksdagen, i anledning af de uti herr Lithanders

motion n:o 31, herr Sjöcronas motion n:o 32, herr

Lindhagens in. fl. motion n:o 143 och herr Hörnsténs

m. fl. motion n:o 144 gjorda framställningar, ville i

skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t

behagade föranstalta om en allsidig utredning af frågan,

om och i hvilken utsträckning rösträtt vid val till

Riksdagens Andra Kammare bör beredas jämväl

åt kvinnor, samt därefter för Riksdagen framlägga

resultatet af denna utredning jämte det förslag, hvartill

densamma kan gifva anledning;

3) att a) herrar friherre Adelswärds och Hammarskjölds

motion n:o 149,

b) herr Svenssons motioner n:is 139 och 153,

c) herr Hägglunds motion n:o 34,

d) herrar Billings och Svedelius motion n:o 3G,

e) herr Sjöcronas motion n:o 32,

f) herr Johansons motion n:o 145,

g) herr Kjelléns motion n:o 148,

h) herr friherre De Geers motion n:o 33,

i) herr Nordströms motion n:o 136,

j) herr Warburgs motion n:o 140,

k) herr Hörnsténs in. fl. motion n:o 144,

l) herr Brantings in. fl. motion n:o 137,

in) herr Lindhagens in. fl. motion n:o 143,

n) herr Lundebergs in. fl. motion n:o 38,

s. 369 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

369

o) herr Montgomerys m. fl. motion n:o 42,

p) herr Lithanders motion n:o 31,

q) herr Anderssons motion n:o 152,

r) herr Ödmans motion n:o 135,

må i de delar, i hvilka de ej genom utskottets ofvan

under punkterna l:o) och 2:o) gjorda hemställanden

kunna anses besvarade, icke föranleda någon Riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 4 maj 1906.

På utskottets vägnar:

HUGO BLOMBERG.

Bih. till Biksd. Prof. 1906. 3 Sami. 7 Käft.

47

s. 370 Kontrollera mot PDF

370

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Bilaga.

Förslag

till indelning i nio grupper al valkretsarna lör Första Kammarens

bildande.

I. Stockholms stad ....................................................................... 9

Kronobergs län............................................................. 5

Jämtlands län....................................................... 3 47.

II. Stockholms län.............................................................................. 6

Östergötlands län ................................................................... 7

Västerbottens län .................................................................... 4 17

III. Jönköpings län.............................................................................. 6

Hallands län ................................................................................ 4

Västernorrlands län................................................................... 7 47.

IV. Blekinge län ............................................................................... 4

Ålfsborgs län .............................................................................. 8

Västmanlands län ....................................................................... 4 4(5

V. Södermanlands län .................................................................... 5

Kalmar södra landstingsområde ............................................. 4

Skaraborgs län............................................................................ 7

Norrköpings stad........................................................................ 1 47

VI. Kalmar norra landstingsområde ............................................. 3

Malmö stad .................................................................. 2

Värmlands län ......................................................................... 6

Gäfleborgs län .......................................................................... 6 47

VII. Kristianstads län.......................................................................... 6

Göteborgs stad............................................................................. 4

Örebro län.................................................................................... 6 40,

VIII. Malmöhus län ............................................................................ 40

Gottlands län............................................................................... 2

Gäfle stad ................................................................................... 4

Norrbottens län .......................................................................... 4 47.

IX. Uppsala län.................................................................................. 4

Göteborgs och Bohus län ..................................................... 6

Kopparbergs län........................................................................ 6 46.

150.

s. 371 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

371

Reservationer:

vid punkten l:o) af utskottets hemställan:

af herrar Blomberg, Elowson, Bohm, J. F. Nyström, Säve, af Eken - stam, Sjöholm, Berlin och Östberg, hvilka anfört:

»Ehuru vi i allmänhet varit med utskottet ense rörande dess

utlåtande och förslag, hafva vi dock i ett afseende inom utskottet

gjort gällande en från majoritetens afvikande mening. Yi hafva nämligen

förordat, att valperioden för ledamöter af Första Kammaren

skulle i öfverensstämmelse med de hemställanden, som gjorts i samtliga

de motioner, i hvilka ifrågasatts proportionella val till Första Kammaren,

bestämmas till sex år. Vi underskatta visserligen icke nioårsperiodens

stora betydelse för kontinuiteten med hänsyn till Första

Kammarens sammansättning, men vi förmena, att äfven genom valens

företagande med en sjättedel hvarje år denna kontinuitet skulle kunna

vederbörligen upprätthållas och att man därför borde kunna tillmötesgå

de önskningar, som uti de nämnda motionerna uttalats. Att den

kortare valperioden måste vara fördelaktig med hänsyn till de nödiga

suppleantvalen, är obestridligt.

Vi hafva därför yrkat, att utskottet bort hemställa,

att Riksdagen, med förklarande att Kung!. Maj:ts

förevarande proposition icke kan af Riksdagen bifallas,

ville, i anledning af den utaf herr Petersson

m. fl. inom Andra Kammaren afgifna motionen n:o

151, antaga att hvila till vidare grundlagsenlig* bebehandling

följande förslag till ändrad lydelse af §§

31, 49 och 53 regeringsformen samt §§ 6 till och med

25 äfvensom §§28 och 38 riksdagsordningen så ock

till öfvergångsstadganden i riksdagsordningen:

s. 372 Kontrollera mot PDF

372

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Regeringsformen

(.Nuvarande lydelse:)

(.Föreslagen lydelse:)

§ 31.

§ 49.

§ 53.

§ 31 *.

§ 49*.

§ 53*.

Riksdagsordningen.

Kamrarnas bildande.

a) Första Kammaren.

§6. § 6.

1. Första Kammarens ledamöter skola,

till ett antal af etthundrafemtio och för en

tid af sex år, räknade från och med Januari

månads början året näst efter det, under

hvilket valet skett, utses af landstingen

och stadsfullmäktige i de städer, som ej

i landsting deltaga.

2-5*).

6. Valkretsarne i riket indelas efter

län i sex grupper. Denna indelning fastställes

i vallagen.

7 och 8 *).

§7. § 7.

1. Inom hvar och en af de sex grupper,

i hvilka valkretsarne äro indelade, samt efter

den ordning, som i vallagen är mellan grup
-

'') Lika med utskottets förslag.

s. 373 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

373

(Nuvarande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

perna stadgad, förrättas hvart sjätte år för

hvarje valkrets allmänna val till riksdagsmän

i Första Kammaren för nästföljande sexårs- period. Valen förrättas af landsting vid lag- tima möte och af stadsfullmäktige vid samman- träde under September månad.

§ 8.

2-5*).

§ 9.

8 8 *).

§ 9*).

§ io.

1 och 2*)

3. Afgår riksdagsman för valkrets, som

enligt gällande bestämmelser om antalet riks- dagsmän för hvarje valkrets icke äger att i

den afgångnes ställe insätta ledamot i Första

Kammaren, inträder såsom ledamot suppleant

från valkrets, som, enligt hvad i § 6 mom.

8 sägs, är till ökning i antalet riksdagsmän

berättigad. Sådan ledamot innehar sin be- fattning till utgången af det år, då nytt all- mänt val för nästkommande sexårsperiod skall

äga ram inom den valkrets, där han blifvit

till suppleant vald, eller till dess Konungen

förordnar om nya val.

§ io.

§ 11*).

§ 11-

§ 12*).

8 12.

§ 13*).

Öfvergångsstadgande.

1. Riksdagsman i Första Kammaren,

som är vald med tillämpning af före år 1909

gällande stagdanden, äger med sin befattning

fortfara till utgången af det kalenderår,

under hvilket nio år från valet förflyta.

Då sådan riksdagsman afgår, företages,

där så erfordras, af vederbörande valkrets

) Lika med utskottets förslag.

s. 374 Kontrollera mot PDF

374

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

nytt ved af ledamot i Första Kammaren i

den afgångnes ställe för tiden intill utgången

af det år, under hvithet, nytt allmänt val för

nästkommande sexårsperiod skall inom valkretsen

hällas; skulle äfven denne före nämnda

tid afgå, företages nytt ersättning sv åt.

2. Förordnar Konungen nya val till

Första Kammaren, innan samtliga de sex

grupper, i hvilka valkretsarne äro indelade,

förrättat allmänt val för nästföljande sex

år, skola de nya valen icke gälla längre

tid än:

för valkretsar, som tillhöra första gruppen,

till och med kalenderåret näst efter det,

då valet hålles,

för valkretsar, som tillhöra andra gruppen,

titt och med andra kalenderåret efter

det, då valet hålles,

för valkretsar, som tillhöra tredje gruppen,

till och med tredje kalenderåret efter

det, då valet hålles,

för valkretser, som tillhöra fjärde gruppen,

till och med fjärde kalenderåret efter

det, då valet hålles, samt

för valkretsar, som tillhöra femte gruppen,

till och med femte kalenderåret efter

det, då valet hålles.

För valkretsar, som tillhöra sjätte gruppen,

gälla valen till och med sjätte kalenderåret

efter det, då valet hålles.

Under kalenderåret närmast före det är,

då de af Konungen förordnade valen sålunda

upphöra att gälla, förrättas allmänna väl af

vederbörande välkretear för närmast därefter

följande sex år.

b) Andra Kammaren.

§ 13■

§

14*).

§

15*).

§

16*).

§ 11-

§

17*).

*) Lika med utskottets förslag.

s. 875 Kontrollera mot PDF

875

Konstitutionutskottets Utlåtande N:o 7.

(Nuvarande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

§ 15.

§ 18*).

§ 16.

§ 19*).

§ 17.

§ 18.

§ 19.

§ 20*).

§ 20.

§ 21*).

§ 21.

§ 22*).

§ 22.

§ 23*).

§ 23.

§ 24*).

Öfvergångsstadgande *.

c) Gemensamma bestämmelser.

§ 24.

§ 25*).

§ 25.

§ 28.

§ 28*).

§ 38.

§ 38*).

l) Lika med utskottets förslag.

s. 376 Kontrollera mot PDF

376

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Bilaga till herr Blombergs m. fl. reservation.

Förslag

till indelning i sex grupper af valkretsarna

för Första Kammarens bildande.

I.

Stockholms stad.........................................

. 9

Jönköpings län .........................................

. 6

Gott! ands län ...........................................

2

Västmanlands län......................................

.. 4

Västerbottens län......................................

.. 4

25.

II.

Stockholms län .........................................

.. 6

Blekinge län...............................................

.. 4

Malmö stad ................................................

o

tmt

Skaraborgs län ......................................

.. 7

Gäfleborgs län .......................................

. 6

25.

III.

Uppsala län ............................................

.. 4

Kalmar södra landstingsområde..........

.. 4

Malmöhus län ..........................................

.. 10

Göteborgs stad .......................................

.. 4

Jämtlands län ..........................................

.. 3

25.

IV.

Södermanlands län................................

.. 5

Kalmar norra landstingsområde..........

.. 3

Hallands län..............................................

.. 4

Örebro län ................................................

.. 6

Västernorrlands län................................

.. 7

25.

V.

. Östergötlands län ...................................

.. 7

Kronobergs län .......................................

.. 5

Göteborgs och Bohus län...................

... 6

Gäfle stad..................................................

... 1

Värmlands län........................................

... 6

25.

VI.

Norrköpings stad ...................................

... 1

Kristianstads län .................................

... 6

Ålfsborgs län .........................................

... 8

Kopparbergs län ..................................

... 6

Norrbottens län ......................................

... 4

25.

150.

s. 377 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

377

af herrar af Callerholm, Ericsson i Yallsta, Härin, Kvarnzelius,

Beckman, Jönsson, von Schéele och Center/vall, hvilka anfört:

»Utskottets majoritet, bestående af dess medlemmar från Första

Kammaren jämte en ledamot från Andra Kammaren, har i hufvudsaklig

anslutning till en af herr A. Petersson i Påboda framburen

motion tillstyrkt införande af så kalladt proportionellt valsätt och

framlagt förslag till därmed sammanhängande ändringar i regeringsformen

och riksdagsordningen.

Då vi icke funnit oss öfvertygade om berättigandet af de skäl,

som anförts för det slut, hvartill utskottet kommit, och äfven i öfrigt

hafva anmärkningar att framställa mot utskottets utlåtande, få vi härmed

mot detsamma anmäla vår reservation.

För vår del intaga vi den ståndpunkt, som är angifven i Ivungl.

Maj:ts till innevarande riksdag aflåtna proposition n:r 55, hvilken är

att anse som utslaget af ett sedan länge fortgående arbete för rösträttsfrågans

lösning och är frukten af noggranna utredningar, företagna

med de medel, som endast stå en regering till buds, och hvilken

enligt vår uppfattning motsvarar de åsikter, som omfattats af det öfvervägande

flertalet bland dem som önska en rösträttsreform.

Hvad beträffar det af utskottet gillade proportionella valsättet,

äro skälen för och mot så ofta och så uttömmande behandlade,

att ett närmare ingående på frågan icke synes oss behöfligt. Dock

kunna vi ej underlåta att härvid göra några erinringar.

Utskottet har vid de två sistförflutna årens riksdagar med all

önskvärd tydlighet uttalat den enligt vår öfvertygelse riktiga åsikten,

att ''tillämpningen af den proportionella valprincipen vid val till Första

Kammaren förutsätter en fullständig omgestaltning med afseende å

grunderna och sättet för kammarens bildande’, och att ''spörsmålet

om användande af nämnda valprincip är af så djupt ingripande betydelse,

att detsamma icke kan utan en föregående noggrann utredning

öfverskådas och bedömas’. Detta oaktadt har utskottet icke tvekat

att förelägga innevarande års riksdag ett förslag om tillämpning af

proportionell valprincip vid utseende af Första Kammarens ledamöter,

om hvilket förslag med skäl torde kunna sägas, att det är i saknad

af den utredning, som frågans ingripande betydelse kräfver. Därtill

kommer, att utskottet föreslagit användning af en valmetod, om hvilken

utskottet själft i sitt utlåtande säger, att ''den icke synes vara i alla

detaljer utarbetad’, hvaraf ock torde följa, att den icke heller i sitt

nuvarande skick låter sig till sina verkningar rätt bedömas.

Bill. till Riksd. Prof. 1906. 3 Samt. 7 Höft.

48

s. 878 Kontrollera mot PDF

878

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Vidare har utskottet ej ens antydningsvis tillkännagifvit sill åsikt

angående den af herr Petersson in. fl. begärda begränsningen af kommunala

röstmaximum. Väl är det sant, att konstitutionsutskottet ej har

att afgifva förslag angående denna del af ofvan nämnda motionärers

framställning; men det hade för bedömandet af allvaret i utskottsmajoritetens

reformvänlighet i denna fråga ej varit utan vikt, om

utskottet i sin motivering tillkännagifvit sin uppfattning härutinnan.

Rörande de anmärkningar, som kunna framställas mot utskottets

utlåtande äfven från dess egen utgångspunkt, såsom i fråga om valkretsindelningen,

om vissa punkter i stadgandena angående suppleanter

in. m., anse vi oss ej här böra yttra oss.

Utan att misskänna det arbete, som utskottet nedlagt på sitt

utlåtande, anse vi dock, att utarbetandet af ett förslag till en så

genomgripande ändring hade fordrat mera omfattande förarbeten och

ett vida mera djupgående studium, än vare sig de motionärer, hvilkas

förslag legat till grund för utskottets framställning, eller utskottet

själft kunnat ägna åt frågans utredning. Därigenom har måhända ock

öppnats tillfälle för utomstående, i praktiskt politiska värf oerfarna

teoretiker att låta opröfvade doktriner öfva inverkan vid frågans bedömande.

Härigenom har utskottets förslag i ännu högre grad, än hvad

annars skulle blifvit fallet, fått karaktären af ett steg ut i det okända..

I motsats mot utskottets förslag utgår Kungl. Maj:ts proposition

från redan gifna förutsättningar och ansluter sig till en lång historisk

utveckling. Vi äro förvissade, att äfven med den utsträckning,,

som rösträtten skulle få enligt Kungl. Maj:ts förslag — en utsträckning,

som för öfrigt endast innebär infriandet af löften, som gåfvos vid tiden

för den nya härordningens införande — minoriteterna allt framgent

skola kunna göra sig hörda.

För oss står slutligen klar sanningen af uttalandet i Kungl. Majrts

proposition om nödvändigheten af en snar lösning af rösträttsfrågan.

Vi kunna därför ej annat än med djup oro för fosterlandets välfärd

finna oss stå inför möjligheten af ett ytterligare dröjsmål med afgörande

af denna landets lifsfråga. Vi äro genomträngda af öfvertygelsen, att

endast en snar lösning af rösträttsfrågan på den historiskt gifna grunden,

icke införande af ett nytt äfven i främmande länder föga pröfvadt,

till sina verkningar oberäkneligt valsystem kan bibehålla lugn och

stadga i våra inre politiska och sociala förhållanden. Vi kunna i likhet

med åtskilliga ledamöter af Första Kammaren ej utan allvarliga farhågor

se, huru de, som nu motsätta sig en lösning enligt de i Kungl.

Maj:ts proposition framlagda grunder, Altan att taga varning af före
-

s. 379 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

379

gående misslyckade försök, kasta sig in på en ny väg, som efter allt

att döma, ej kan bli annat än en återvändsgränd.’

På grund af livad vi bär anfört, och i öfverensstämmelse med de

åsikter, som vi nu och tillförene haft tillfälle att uttala, få vi hemställa,

att Riksdagen ville såsom hvilande till vidare

grundlagsenlig behandling antaga det af Kungl. Maj:t

i proposition n:o 55 till innevarande riksdag framställda

förslag till ändrad tydelse af §§ 31, 49 och

53 regeringsformen samt §§ 10 till och med 22,

äfvensom §§25 och 38 riksdagsordningen så ock till

öfvergångsstadgande i riksdagsordningen.»

af herr Jansson i Djursätra, hvilken yttrat:

»Då jag hyser den öfvertygelsen, att rösträttsfrågan på ett tillfredsställande

sätt kan lösas endast genom att fortfarande tillämpa

majoritetsprincipen, har jag inom utskottet i hufvudsak anslutit mig

till den kungl. propositionen; men då jag i likhet med utskottet hyser

den uppfattningen, att valrätt till Riksdagens Andra Kammare icke

bör medgifvas andra personer än dem, som äro skyldiga att till staten

erlägga direkt skatt, hemställer jag, att § 15 riksdagordningen i Kungl.

Maj:ts proposition må erhålla följande lydelse:

Valrätt tillkommer en hvar välfräjdad svensk

man, som är skyldig till staten erlägga direkt skatt,

från och med kalenderåret näst efter det, hvarunder

han uppnått tjugufyra års ålder, dock ej

a) den, som står under förmynderskap eller är

i konkurstillstånd;

b) den, som häftar för understöd, hvithet under

löpande eller sistförfluten kalenderåret af fattigvårdssamhälle

tilldelats honom själf, hans hustru eller

minderåriga barn;

c) den, som icke erlagt de honom påförda utskylder

till stat och kommun, kvilka förfallit till

betalning under de tre sistförfluten kalenderåren;

d) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till

och med utgången af sistförfluten kalenderåret åliggande

värnpliktsöfningar.

s. 380 Kontrollera mot PDF

380

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Till efterrättelse vid val skall finnas röstlängd;

och skall, på sätt i vallagen finnes närmare bestämdt,

valrätten grundas på förhållandena vid tiden för röstlängdens

tillkomst, ändå att förändring före valet

inträffar»;

af herrar Berg och Cad Nyström, i afseende å viss del af utskottets

motivering;

vid punkten 2:o) af utskottets hemställan:

af herrar J. F. Nyström, af Ekenstam, Sjöholm, Berlin, Östberg,

Bann, Jansson, Jönsson och von Schéele, hvilka yrkat anslag å utskottets

hemställan i denna punkt;

af herrar Kvarnzelius och Beckman, som ansett, att utskottet bort

hemställa:

att Riksdagen, i anledning af de uti herr Lithanders

motion n:o 31, herr Sjöcronas motion n:o 32, herr

Lindhagens in. fl. motion n:o 143 och herr Hörnsténs

m. fl. motion n:o 144 gjorda framställningar, ville i

skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t

täcktes särskildt låta utreda frågan om beredandet

af rösträtt, vid val till Riksdagens Andra Kammare,

jämväl åt kvinnor samt därefter för Riksdagen framlägga

resultatet af denna utredning jämte det förslag,

hvartill densamma kan gifva anledning;

vid punkten 3:o) r) af utskottets hemställan:

af herrar Kvarnzelius, Beckman och Centerwall, som ansett, att utskottet

bort hemställa:

att Riksdagen, med anledning af herr Ödmans

motion, n:o 135, ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta utreda frågan,

om och i hvilken utsträckning möjlighet må kunna

beredas sådana röstberättigade, som vid valtillfället

s. 381 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

381

vistas utomlands, eller inom riket, men af sin tjänst

eller annan giltig orsak äro förhindrade att vid valet

sig inställa, att skriftligen få insända sina röster till

valförrättaren, samt därefter för Riksdagen framlägga

resultatet af denna utredning jämte det förslag, hvartill

densamma kan gifva anledning.

s. 382 Kontrollera mot PDF

382

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Innehållsförteckning.

I. Kungl. Maj:ts Proposition.

Förslag till grundlagsändringar

„ „ vallag.....................

Departementschefens yttrande

II. Motioner:

Herr Warburgs motion

Förslag.............................

Motivering .......................

Herr friherre De Geers motion

Förslag.............................

Motivering .......................

Herr Johansons motion

Förslag.............................

Motivering .......................

Herr Ivjelléns motion

Förslag.............................

Motivering .......................

Herr Nordströms motion

Förslag.............................

Motivering .......................

Herr Hörnstens m. fl. motion

Förelag.............................

Motivering .......................

Herr Brantings m. fl. motion

Förslag.............................

Motivering .......................

s. 383 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

383

Sid.

Herr Lindhagens m. fl. motion

Förslag....................................................................................... 60

Motivering ................................................................................. 214

Herr Sjöcronas motion

Förslag...................................................................................... 61

Motivering ................................................................................ 228

Herr Hägglunds motion

Förslag...................................................................................... 65

Motivering ................................................................................ 232

Herrar Billings och Svedelius motion

Förslag....................................................................................... 75

Motivering ................................ 236

Herr Svenssons motioner

Förslag................................... 81

Motivering ................................................................................. 237

Herrar friherre Adelswärds och Hammarskjölds motion

Förslag....................................................................................... 91

Motivering ................................................................................. 250

Herr Peterssons m. fl. motion

Förslag....................................................................................... 101

Motivering ................................................................................. 271

Herr Lundebergs m. fl. motion

Förslag....................................................................................... 137

Motivering ................................................................................. 294

Herr Ödmans motion

Förslag....................................................................................... 138

Motivering ................................................................................. 305

Herr Anderssons motion

Förslag....................................................................................... 143

Motivering ................................................................................. 306

Herr Lithanders motion

Förslag....................................................................................... 143

Motivering ................................................................................. 307

Herr Montgomerys motion ............................................................... 314

s. 384 Kontrollera mot PDF

384 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

Sid.

III. Till utskottet öfverlämnade statistiska tabeller ............................................. 313

IV. Sammanfattning af förslagens innehåll......................................................... 315

V. Utskottets yttrande

a) Rösträttsfrågan vid de närmast föregående årens riksdagar...... 324

b) Allmän motivering ........................................................................ 325

c) Speciell „ ........................................................................ 340

VI. Utskottets hemställan .................................................................................... 348

VII. Reservationer af:

Herr Blomberg m. fl. ........................................................................ 371

Herr af Callerholm m. ii. .................................................................. 377

Herr Jansson .................................................................................... 379

Herrar Berg och Carl Nyström ...................................................... 380

Herr J. F. Nyström m. fl. .................................................................. 380

Herrar Kvarnzelius och Beckman...................................................... 380

Herr Kvarnzelius m. fl. ..................................................................... 380

i.

r

r

STOCKHOLM, ISAÅC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1906.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1906:151 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse af §§ 31, 49 och 53 regeringsformen samt §§ 10 till och med 2 a1 i texten
  2. Rskr. 1906:148 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner angående rösträtt för kvinnor vid val till Andra Kammaren. s. 5 i texten