Sök i Ratio Lex

« Lagutskottets Utlåtande N:o 14

1906-02-22 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1906:14, « Lagutskottets Utlåtande N:o 14

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

« Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

1

Sfi© 14.

Ank. till Riksd. kansli den 22 februari 1906, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående åtgärder mot

tdbaksförbrukning bland ungdomen.

Lagutskottet har till förberedande behandling fått mottaga en inom

Andra Kammaren af herr P. Hörnsten vackt motion n:o 60, af följande

lydelse:

»Vid 1899 och 1904 års riksdagar hafva motioner väckts inom Andra

Kammaren i syfte att få till stånd en lagstiftning emot det öfverhandtagande

tobaksbruket bland det uppväxande släktet. Frågan har dock

båda gångerna fallit. Dock gaf 1904 års lagutskott »allt erkännande åt

det behjärtansvärda i motionärernas önskan att söka inskränka tobaksförbrukningen

särskilt bland ungdomen». Men oaktadt motionärerna begärt

hos Kungl. Maj:t en utredning med däraf föranledda lagförslag, ansåg

dock utskottet, att frågan i dess »outredda skick» icke lämpade sig

för — utredning! Utskottet hänvisade i stället till »samverkan mellan

skola och hem», en samverkan, som sannerligen är ganska svår att åstadkomma,

så länge hemmen hafva laglig frihet att på detta område undandraga

sig den samverkan, skolan och dess målsmän härutinnan föreslå.

Under sistförfluten år hafva många skolstyrelser och lärarekollegier i vårt

land stadgat vissa staffbestämmelser för skolbarn och elever, som använda

tobak, t. ex. förlust af premier och stipendier samt rätt till nedsatta terminsafgifter,

hvarjämte hänvändelse skett till föräldrar och målsmän att

bistå skolmyndigheterna i sträfvandet att motarbeta tobaksbruket bland

Bill, till Riksd. Prof. 1906. 7 Sami. 13 Höft. (N:o 14). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 14,

skolungdomen. Huruvida skolmyndigheterna härvidlag få det stöd de

begärt, torde dock i många fall vara tvifvel underkastadt; ty så inrotadt

är detta bruk i många hem, att aflidne ecklesiastikministern C. v. Friesen

på tal om denna sak en gång yttrade: »Hvad skall skolan kunna uträtta,

när man vet, att det finnes föräldrar, som till julklapp skänka sin på

skolbänken sittande son en låda cigarrer!» —Af de undersökningar, som

gjorts angående tobaksbrukets skadliga inflytande, har det framgått, att

individens moraliska och fysiska tillstånd blir i hög grad nedsatt, hvaraf

naturligt måste följa i fortsättningen degeneration af släktet. Professor Ogg

i Indiana, Nordamerikas Förenta stater, har anställt en undersökning bland

flere hundra elever i alla skolklasser och därvid funnit, att de tobaksbrukande

(cigarrettrökande) varit en och till och med två klasser efter i

kunskaper dem, som icke begagnat tobak. »De sakna själfbehärskning,

äro ouppmärksamma och opålitliga; deras minne visar sig försvagadt; de

äro irritabla och nervösa; deras ögon hafva ofta ett dumt stirrande uttryck.

Många äro ofta frånvarande på grund af sjukdom. I fysiskt afseende stå

de tillbaka för sina icke rökande kamrater, och mätningar ha visat, att

de genomgående ha mindre bröstomfång.» —- Professorn tillägger: »De

som förmåtts afstå från tobaksbruket hafva efter någon tid så förbättrats,

att man knappt kunnat känna igen dem.»

Men det är icke blott skolungdomen frågan här gäller, utan jämväl

alla dessa, som redan vid 12 —14 års ålder lämna folkskolan för att i

olika yrken och sysselsättningar — fria från målsmäns och skolförordningars

ingripande — fortsätta tobaksbruk i alla former, tills de vid värnpliktsinskrifningen

kanske rent af måste kasseras på grund af hjärtfel

eller annan genom tobaksbruk ådragen åkomma. Till medicinalstyrelsen

hafva ock i rapporter från beväringsinskrifningarna särskilda anmärkningar

gjorts öfver de värnpliktiges tillstånd på grund af det allmänt utbredda

tobaksbruket, och organiska fel af olika slag hafva af läkare konstaterats

som följd af från barndomen öfvadt tobaksbruk.

Äfven fängelserapporterna torde kunna lämna åtskilliga bidrag till

tobaksbrukets skuldregister, då det utan tvifvel finnes ett visst samband

emellan brottslighetsfrekvensen bland vuxne och de snatterier, som så

ofta förekomma bland gossar för att komma åt tohaksvaror eller pengar

till dessas inköp.

Att ett öfverhandtagande tobaksbruk, äfven ur nationalekonomisk

synpunkt sedt, bör vara förkastligt, är ju gifvet, då man vet, att nära ett

10-tal millioner kronor årligen gå till utlandet för denna vara, hvars för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

brukning väl icke kan anses öka det nationella välståndet, men däremot

minska detsamma, såväl ekonomiskt som fysiskt och psykiskt, genom den

onödiga utgiften för ett narkotiskt njutningsmedel med degenerativa verkningar.

Frågan om tobaksbrukets motarbetande bland det uppväxande släktet

är sålunda en samhällsfråga af djupt ingripande betydelse, och lagstiftningen

kan ej längre stå främmande för densamma och lämna uppfostrare

och målsmän utan stöd i striden mot detta onda.

I flere länder, däribland vårt grannland Norge, hafva redan stiftats

vissa förbudslagar för att hindra ungdomens alltför fria tillgång till tobak

eller dess begagnande.

önskligt vore ju, om man i vårt land med ens kunde få ett så

effektivt förbud som möjligt emot ungdomens icke blott åtkomst utan

äfven begagnande af tobak genom såväl förbud att sälja till person af

viss ålder som ock rätt för ordningsmyndighet och uppfostrare att fråntaga

sådan person tobak, som han på annat sätt lyckats öfverkomma. Det

ingrepp i den personliga friheten, som detta kunde anses innebära, är

dock delvis af samma art som nu gällande lag i afseende pa minderåriges

åtkomst af spritdrycker, öl och vin. Om minderåriges begagnande

af nämnda drycker varit så stort och i ögonen fallande, som deras begagnande

af tobak nu är, skulle förvisso förbud äfven däremot redan varit

stipuleradt.

Men hur långt man i vårt land bör gå i fråga om lagstiftning emot

ungdomens tobaksbruk, torde nog bäst utrönas genom en utredning, därvid

erfarenhetsrön från andra länders lagstiftning i denna fråga jämte de

vetenskapliga uttalandena om tobaksbrukets skadlighet för i synnerhet det

uppväxande släktet tagas i beaktande. Ju effektivare en dylik lagstiftning

kan göras redan från början, och ju kraftigare stöd den gifver uppfostrare

och ordningsmakt, desto större förhoppning vinnes om att det

framtida släktet skall kunna befrias från nikotinförgiftningens degenerativa

inflytande.

På grund häraf anhålles vördsamt, att Riksdagen ville besluta att i

skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t måtte låta verkställa

utredning, hvilka åtgärder böra vidtagas emot ungdomens tobaksbruk,

samt för Riksdagen snarast möjligt framlägga de lagförslag, hvartill utredningen

kan gifva anledning.»

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

I motionens syfte hafva herrar G. Wallis, C. B. Johansson i Jönköping,

E. A. Nilson i Örebro, E. A. Leksell, P. A. Larsson i Säby, K.

J. E. Hultkrantz, G. Thavenius, A. J. Hagström, A. F. Janson i Bråten,

G. Lindgren i Islingby, A. B. Lundblad, O. Olsson i See, G. J. Hammarström

och H. Eriksson i Elgered instämt.

Frågan om ett öfverdrifvet tobaksbruks skadliga inflytande på den

mänskliga organismen och om möjligheten af åtgärder för hämmande eller

inskränkning af särskildt ungdomens användande af tobak såsom njutningsmedel

måste i våra dagar tilldraga sig särskild uppmärksamhet, Såsom

i förevarande motion anföres, har spörsmålet äfven behandlats i Riksdagen.

Vid 1899 års riksdag väcktes nämligen inom Andra Kammaren två motioner,

sona åsyftade att få till stånd, den ena ett allmänt förbud mot

tobaksrökning för lärjungar vid folkskolor, allmänna läroverk och andra

därmed jämförliga läroanstalter, som åtnjöte statsunderstöd, och den andra

ett förbud att till personer under viss ålder sälja eller utlämna tobak.

Det tillfälliga utskott inom Andra Kammaren, som hade att behandla

dessa tva motioner, ansag, att, äfven om man icke ville gå så långt som

motionärerna föreslagit, det dock syntes möjligt att vidtaga en eller annan

åtgärd i den åsyftade riktningen, hvarför utskottet hemställde om aflåtande

af en ^skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran, att Kungl. Maj:t

måtte taga fragan i öfvervägande och, därest lagbestämmelser till hämmande

af tobaksbrnket bland minderåriga skulle pröfvas erforderliga och

möjliga, för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill omständigheterna

kunde föranleda. Emellertid afslogos såväl berörda hemställan som omförmälta

två motioner af Andra Kammaren, likväl endast med en majoritet

af 105 röster mot 94, hvilka afgåfvos för utskottets hemställan.

Äfven vid 1904 års riksdag gjordes af två särskilda motionärer framställning

i ämnet. Den ene af dessa motionärer återupptog tanken på att

genom lag få till stånd ett förbud mot att försälja eller tillhandahålla

tobaksvaror till minderåriga, under det att i den andra af berörda motioner,

väckt af samme motionär som framburit förevarande förslag, närmast

afsågs åstadkommande af ett fullständigt förbud mot tillverkning och

införsel af cigarretter, betingadt enligt motionärens åsikt däraf, att cigarrettrökningen

skulle vara den mest skadliga formen för tobaks användande

och nästan uteslutande utöfvas af personer, som ej nått myndig ålder.

Icke heller dessa motioner, hvilka afstyrktes af lagutskottet, föranledde

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

5

någon Riksdagens åtgärd, i det de afslogos af båda kamrarna, dock först

efter votering inom Första Kammaren med 64 röster mot 29 och Andra

Kammaren med 112 röster mot 92. Minoriteterna röstade för en inom

lagutskottet afgifven reservation, däri hemställdes, att Riksdagen ville i

skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes efter utredning

låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser,

hvarigenom tillfälle bereddes att för kommuner, där behof däraf gjorde

sig gällande, meddela förbud för försäljning eller utlämnande af tobak till

minderåriga.

Uti nu föreliggande motion har motionären ånyo upptagit frågan

om vidtagande af åtgärder mot ungdomens tobaksbruk samt därvid såsom

ett önskemål särskild! ifrågasatt »ett så effektivt förbud som möjligt emot

ungdomens icke blott åtkomst utan äfven begagnande af tobak genom såväl

förbud att sälja till person af viss ålder som ock rätt för ordningsmyndighet

och uppfostrare att fråntaga sådan person tobak, som han på

annat sätt lyckats öfverkomma.»

Utskottet har vid behandlingen af motionen icke kunnat undgå att

få ett starkt intryck af ämnets stora vikt. Att det uppväxande släktets

fysiska och psykiska hälsa är för ett folks framtid och samhällsutvecklingen

i dess helhet af den största betydelse, lärer icke kunna bestridas och i våra

dagar göra sig på alla områden sträfvanden gällande att härutinnan åstadkomma

såvidt möjligt tillfredsställande förhållanden. Ett ingalunda betydelselöst

led i dessa sträfvanden är enligt utskottets mening den i motionen

framträdande önskan att söka inskränka tobaksförbrukningen bland

ungdomen. Mer och mer torde man med läkarevetenskapens framsteg

bland dess utöfvare hafva kommit till insikt om de menliga påföljder med

afseende å kroppsligt och andligt befinnande, som långt drifvet begagnande

af tobak såsom njutningsmedel särskild! under uppväxtåren medför. I den

ena af ofvannämnda vid 1899 års riksdag väckta motioner anfördes flera

uttalanden i detta hänseende af personer, hvilka på grund af sin verksamhet

såsom skol- och hospitalsläkare haft tillfälle att göra iakttagelser i

ämnet. Särskild! torde rökandet af cigarretter, som under den senare tiden

tilltagit oerhördt, hafva gifvit anledning till att önskan om lagstiftningsåtgärder

mot ungdomens tobaksförbrukning framträdt. Cigarrettrökningen

är nämligen, enligt hvad af sakkunnige uttalats, mera än annan tobaksförbrukning

skadlig särskild! för unga och outvecklade personer och är

tillika den form, i hvilken tobak företrädesvis njutes af minderåriga. I

landsorten lära ock minderåriga mångenstädes redan vid mycket tidig ålder

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

hängifva sig åt tuggning af snus eller tobak, hvilket naturligtvis äfvenledes

är särdeles ohälsosamt

Det har ofta framhållits, att ett ingripande mot det öfverhandtagande

bruket af tobak bland ungdomen främst borde hvila på dem, som hade

hand om det uppväxande släktets uppfostran samt att genom samverkan mellan

skola och hem mycket borde kunna vinnas för ståfjande af anmärkta osed.

De allmänna författningar, som reglera skol- och undervisningsväsendet,

innehålla, såvidt utskottet kunnat finna, icke några föreskrifter härutinnan

i vidare mån, än att i § 53 af stadgan för rikets allmänna läroverk den

18 februari 1905 bestämmes, att lärjunge vid statsläroverk skall afhålla

sig från sådana förlustelser och njutningsmedel, hvilka kunna menligt

inverka på hans andliga och kroppsliga utveckling eller icke lämpa sig

för hans ålder och egenskap af lärjunge samt ställa sig till noggrann

efterrättelse de föreskrifter, som rektor i samråd med kollegiet och efter

öfverstyrelsens godkännande i dessa afseenden meddelar. I § 66 af

nämnda stadga föreskrifves tillika — hvilket äfven torde förtjäna att i

detta sammanhang omnämnas — att vid undervisningen i de naturvetenskapliga

ämnena lärjurigarnes uppmärksamhet bör, då lämpligt tillfälle

därtill erbjuder sig, fästas på hälsolärans viktigaste lärdomar äfvensom enligt

viss plan meddelas en efter lärjungarnes uppfattning lämpad kännedom

om de rusgifvande ämnenas och tobakens natur och verksamhet, hvarförutom

dessa frågor äfven vid undervisning i andra ämnen böra, där

så lämpligen kan ske, uppmärksammas. Ofvannämnda tillfälliga utskott

vid 1899 års riksdag omnämner, hurusom på åtskilliga orter vederbörande

rektorer och folkskoleinspektörer af förhållandena funnit sig manade

att uppträda gent emot ungdomens tobaksrökning. Så hade vid

flera allmänna läroverk rektorerna förbjudit lärjungarne att röka tobak

på allmänna platser. Läroverksrektorerna i Stockholm hade uti ett den

28 augusti 1884 utfärdadt cirkulär vändt sig till lärjungarnes föräldrar och

målsmän angående denna angelägenhet, och folkskoleinspektören 5 Stockholm

hade i samma ämne i april 1892 riktat en vädjan till allmänheten.

Lagutskottet håller också före, att upplysningsarbetet i förening med

tillsyn öfver skolungdomen böra vara utgångspunkter för sträfvandena på

detta område. Mycket torde kunna åstadkommas genom ett fortskridande

på de här redan inslagna vägarne. Det synes därför kunna ifrågasättas,

huruvida icke lämpligen vissa allmänna bestämmelser mot skolungdomens

tobaksförbrukning borde utfärdas genom stadgande i undervisningsförfattningarna

eller eljest.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N-''o 14.

7

Men enligt utskottets mening ar detta dock icke till fyllest för vinnande

af det åsyftade målet. Beträffande särskildt den ungdom, som åtnjuter

undervisning i folkskolan, bör ihågkommas, att dess skolgång

ofta är afslutad vid en ålder af 12—13 år, och att just vid denna ålder

från ofvan angifna synpunkter förefinnes särskildt behof att söka förekomma

tobaksförbrukning. Skolans uppgift uti ifrågavarande hänseende

kan för öfrigt icke sträcka sig utom ett visst område, och skolan saknar

liksom hemmet möjlighet att kunna ständigt öfvervaka efterlefnaden af ett

förbud. Det synes alltså utskottet uppenbart, att uppfostrarens sträfvande

att så vidt möjligt söka förekomma eller utrota ifrågavarande mer och mer

öfverhandtagande onda måste stödjas af lagstiftningen äfven utom undervisningsförfattningarnas

område. Man kan i sådant afseende från skolans

sida med skäl särskildt begära att, då förbud utfärdas för skolungdom att

begagna tobak, lagstiftningen ej omintetgör eller försvårar förbudets upprätthållande

genom att såsom en loflig näring tillåta, att dylika varor få

fritt försäljas till samma ungdom.

I motionen anföres också, hurusom ett sådant lagstiftningens ingripande

ägt rum i flera länder. Sålunda lära i åtskilliga af Nordamerikas Förenta

stater lagar vara antagna, hvilka vid äfventyr af höga böter eller fängelse

förbjuda att sälja eller gifva tobak och cigarretter till skolgossar eller

andra minderåriga, I Finland är genom lag förbjudet att sälja tobak till

barn under 12 år, och i Norge har den 19 april 1899 utfärdats en lag

»til Beskyttelse af Börn mod Brug af Tobak». Genom denna lag har

hvarje kommunalstyrelse berättigats att inom kommunen förbjuda försäljning

eller utlämnande af tobak till barn under 15 år. Ett sådant beslut

skall dock,, för att vara giltigt, stadfästas af Konungen. Enligt hvad vid

ärendets föregående behandling upplystes, hade redan inom ett år efter

lagens tillkomst åtminstone 11 kommuner i Norge begagnat sig af sin

rätt att tillämpa den nya författningen.

Redan nu har man också hos oss i många afseenden just på lagstiftningens

väg inskridit för värnande af barns och minderåriges andliga och

fysiska hälsa gent emot menliga sociala inflytelser. Sålunda finnas föreskrifter,

som inskränka deras användning till arbete i fabrik, handtverk

eller annan handtering. Förbud kan i stad, där sådant finnes af behofvet

påkalladt, meddelas för barn att å allmänna platser eller offentliga lokaler

till salu utbjuda eller utdela tryckalster, blommor, kramvaror eller annat,

hvilket förbud tillkom med hänsyn bland annat till de frestelser till rökning,

hvarför barn utsattes genom att användas som ut bjudare af tobaks
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

varor. Mot barns användande vid offentliga förevisningar finnas före

skrifter meddelade. Minderåriga kunna ock afvisas såsom åhörare vid allmän

underrätt och poliskammare, när skäl därtill äro. Och komma de

af 1905 års Riksdag begärda åtgärder mot den ambulatoriska söndagshandeln

i åtskilliga städer till stånd, så skulle därmed undanröjas en af

ungdomen gärna anlitad utväg att åtkomma tobak.

Närmast öfverensstämmande med den förbudslagstiftning, som skulle

kunna i nu förevarande hänseende komma i fråga, äro stadgandet i 31 §

3 mom. af förordningen angående försäljning af brännvin, att brännvin icke

får å försäljningsställe utlämnas till minderårig, samt den i 24 § 1 mom.

af förordningen angående försäljning af vin och Öl förekommande bestämmelsen,

att vin eller Öl icke får å försäljningsställe utlämnas till minderårig,

som ej fyllt 15 år. Utfärdande af ett dylikt förbud jämväl mot

försäljning af tobak synes utskottet så mycket hellre kunna och böra

ifrågakomma, som det äfven här gäller att bekämpa ett missbruk, hvars

skadliga verkningar äro i flera afseenden likartade och jämförliga med

dem, som förorsakas af rusgifvande drycker.

Särskildt förtjänar att framhållas, hurusom en förbudslag af det sålunda

ifrågasatta slaget säkerligen skulle göra'';stor nytta redan därigenom,

att dess blotta tillvaro skulle bidraga till att väcka uppmärksamhet å de

vådor, för hvilka minderåriga vore utsatta genom frestelsen att i förtid

röka tobak, sporra ungdomens vårdare och uppfostrare till att med

större omsorg och kraft söka att från ungdomen afvärja dessa faror samt

åt lärares och uppfostrares bemödanden därom gifva stödet och auktoriteten

af ett bestämdt lagbud. Att ''en sådan förbudslag skulle i sin mån

visa sig verksam till att åtminstone bland den spädare och därför mindre

motståndskraftiga ungdomen inskränka, om icke helt och hållet utrota,

bruket af tobak, synes höjdt öfver allt tvifvel. Kontrollen öfver en sådan

lags efterlefnad bör väl icke blifva svårare än öfver lagstadgandet om förbud

mot försäljning af brännvin och Öl. Icke heller skulle genom en

dylik lagstiftning någons berättigade intressen komma att trädas för nära.

Att, såsom i den norska lagen skett, göra ett förbud mot försäljning

af tobak till minderårige beroende af de lokala myndigheternas beslut,

synes dock utskottet mindre lämpligt. Följden häraf skulle till äfventyrs

kunna, såsom jämväl inom Riksdagen vid frågans föregående behandling

påpekats, blifva att förbudets effektivitet i många fall ginge förlorad. Och

principiellt riktigast är i hvarje händelse, att en lagstiftning af ifrågavarande

beskaffenhet bör vara lika gällande för hela riket.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 14. 9

Motionären önskar emellertid äfven förbud för ungdomen i allmänhet

att begagna tobak samt ifrågasätter för detta ändamål stadgande af rätt

för ordningsmyndighet och uppfostrare att fråntaga minderårig tobak, som

han lyckats åtkomma. Detta förslag innefattar på visst sätt ett upplifvande

af en tanke, som hos oss fick uttryck i en författning af år 174-1,

däri stadgades förbud för »ungdomen i gemen» att röka tobak vid 2 daler

silfvermynts plikt för hvarje gång, livilket straff äfven kunde drabba föräldrar,

förmyndare och husbönder, om de gjorde sig medbrottslige genom

flathet och försummelse i tillsynen öfver författningens efterlefnad af barn,

pupiller och tjänstefolk. Den föreslagna rättigheten för vissa vederbörande

att fråntaga minderåriga tobak lärer ock vara lagstadgad på flere ställen,

där man på lagstiftningens väg ingripit i förevarande angelägenhet. Den

åberopade norska lagen medgifver sålunda, att bestämmelser kunna meddelas

om att polistjänstemän kan inskrida mot barn, som begagnar tobak

på gata, landsväg eller annan allmän plats. Utskottet anser väl lämpligheten

af motionärens förslag i denna del kunna ifrågasättas. Vid sakens

utredning torde i allt fall samma förslag komma under öfvervägande.

Utskottet anser följaktligen, att en utredning af förevarande fråga

bör äga rum. Ofvan har utskottet särskildt ifrågasatt till öfvervägande nya

bestämmelser i skolförfattningarna samt förbud att sälja eller utlämna tobak

till minderåriga. Till äfventyrs skall utredningen gifva vid handen, att

äfven andra åtgärder kunna vidtagas. Hufvudsaken är emellertid nu, att

saken i hela dess vidd kommer under ompröfning.

Utskottet hemställer alltså:

att Riksdagen, med anledning af förevarande motion,

ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t täcktes taga under öfvervägande, hvilka åtgärder

må kunna vidtagas till hämmande af minderårigas tobaksbruk,

samt, i den mån lösningen påkallar Riksdagens

medverkan, för Riksdagen framlägga det förslag,

hvartill förhållandena må gifva anledning.

Stockholm den 22 februari 1906.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖGRÖN A.

Bill. till Biksd. Prof. 1906. 1 Sami. 13 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

Herrar Gederberg och grefve Lewenhaupt hafva begärt

att de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

å antecknadt,

CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 190 6.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1906:28 Riksdagens Skrifvelse N:o 28 s. 7 i texten