Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Majt:s proposition med för slag till förordning om automobiltrafik.

1906-05-07 · 26 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,9 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 25 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1906:47, Utlåtande, i anledning af Kungl. Majt:s proposition med för slag till förordning om automobiltrafik.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 47.

Nzo 47.

Ank till Riksd. kansli den 7 maj 1906, kl. 5 e, in.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Majt:s proposition med för

slag till förordning om automobiltrafik.

I proposition, n:o 70, af den 7 sistlidne mars, hvilken af båda kamrarna

blifvit till lagutskottet hänvisad, har Kungl. Maj:t, under åberopande

af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden

för samma dag, velat inhämta Riksdagens yttrande öfver följande

propositionen bilagda förslag till

förordning: om automobiltrafik.

Härmed förordnas som följer:

I Art. Om automobils beskaffenhet.

1 §.

1. Automobil skall vara försedd med

a) styrinrättning, hvarigenom automobilen snabbt och säkert kan vika

undan och med lätthet vända;

b) två lätt åtkomliga bromsar, af hvilka åtminstone den ena verkar

direkt på drifhjulen eller med dem fast förenad skifva, och hvilka hvar

Bih. till Riksd. Prot. 1906. 7 Sami. 41 Höft. (N:o 47). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 47.

för sig äro tillräckligt kraftiga att från full fart stanna automobilen inom

en sträcka af tre gånger automobilens längd;

c) lämplig mekanisk anordning för ljudsignaler (signalhorn);

dj anordning, hvarigenom motorn ögonblickligen kan stoppas eller

kopplas från drifhjulen;

e) inrättning, som hindrar automobilen att komma i gång af sig

själf; och

f) om automobilens egen vikt är öfver 250 kilogram, anordning för

backning.

2. Samtliga handtag och andra anordningar för automobilens igångsättning,

manövrering och bromsning skola vara så anbragta, att de icke

kunna förväxlas, och att autoinobilföraren lätt kan åtkomma dem, utan

att han behöfver flytta sig från sin plats eller vända sin uppmärksamhet

från vägen.

A automobil får ej finnas något, som från förarens plats skymmer

utsikten öfver körbanan.

3. Motorn samt de behållare och rör, som innesluta flytande eller

gasformigt bränsle, skola vara så beskaffade, att de ej kunna orsaka eld

eller explosion.

Motorn får ej utsläppa rök, ånga eller illaluktande gas i sådan grad

eller på sådant sätt, att olägenhet däraf uppkommer. Rör och behållare

skola vara på bästa möjliga sätt skyddade lör yttre åverkan.

4. Hjulringarna få ej vara kullriga, såframt de icke äro af mjukt

och elastiskt ämne; de få ej heller hafva tvärlister, framskjutande bulthufvuden

eller andra ojämnheter; dock må vintertid broddning af hjulringarna

eller andra därmed jämförliga åtgärder äga rum.

Hjulringarnas bredd får ej understiga, om automobilens egen vikt är

öfver 750 kg. men ej öfver 1,000 kg., ...... 7 cm.

» 1,000 » » » 2,000 » 9 cm.

» 2,000 » ................................................ 12 cm.

Med bredden å elastisk hjulring menas ringens största bredd, då hjulet

är upplyftadt från marken.

II Art. Om besiktningsmän samt om igenkänningsmärke för automobil.

2 §•

För verkställande af besiktning och annan förrättning, hvarom i

denna förordning sägs, skola Konungens befallningshafvande, hvar för

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 47. 3

sitt län, förordna lämpligt antal i motorers konstruktion och skötsel kunniga

män.

Konungens befallningshafvande läte en gång vid hvarje års början i

allmänna tidningarna och någon af ortens tidningar, äfvensom i länskungörelserna,

införa uppgift å de personer, som äro i länet antagna till besiktningsmän.

Afgår under året besiktningsman från befattningen, eller

varder ny sådan antagen, skall det tillkännagifvas på enahanda sätt.

3 §•

Infinner sig någon hos besiktningsman med begäran att få undergå

pröfning af sin kännedom om automobils konstruktion, skötsel och manövrering,

skall besiktningsmannen, där automobil finnes att tillgå, sådan

pröfning verkställa och, om den utfallit tillfredsställande, därom ofördröjligen

meddela bevis.

4 §•

Automobil får ej tagas i bruk utan att vara, på sätt här nedan sägs,

försedd med igenkänningsmärke.

Igenkänningsmärket gäller för trafik i hela landet.

5 §•

1 mom. För erhållande af igenkänningsmärke å automobil har autoinobilens

ägare att hos någon besiktningsman anmäla automobilen till besiktning.

2 mom. Vid besiktningen skall undersökas, huruvida automobilen

till sin beskaffenhet öfverensstämmer med de i 1 § meddelade bestämmelser

samt jämväl i öfrigt är för sitt ändamål lämplig.

3 mom. Öfver hvad vid besiktningen iakttagits skall besiktningsman

upprätta besiktningsinstrument, hvilket, så fort ske kan och senast inom

fyra dagar efter besiktningens verkställande, i två exemplar insändes till

den Konungens befallningshafvande, som förordnat besiktningsmannen. Instrumentet

skall innehålla beskrifning å automobilen.

4 mom. Befinnes automobilen enligt besiktningsinstrumentet uppfylla

de i 1 § meddelade bestämmelser och jämväl i öfrigt vara för sitt

ändamål lämplig, skall Konungens befallningshafvande tilldela automobilen

igenkänningsmärke.

Bevis om sålunda vidtagen åtgärd och uppgift å igenkänningsmärket

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 47.

skola tecknas å ena exemplaret af besiktningsinstrumentet, hvilket därefter

öfverlämnas till automobilens ägare.

6 §•

1 mom. Inom hvarje län tilldelas en hvar automobil sitt särskilda

ordningsnummer, hvilket, jämte en gemensam, länet betecknande bokstaf,

utgör automobilens igenkänningsmärke.

Länen betecknas sålunda, att

A utmärker Stockholm stad.

B

»

Stockholms

län.

C

»

Uppsala

»

D

Södermanlands

E

»

Östergötlands

»

F

»

Jönköpings

G

Kronobergs

»

H

»

Kalmar

>

1

Gottlands

»

K

Blekinge

L

Kristianstads

»

M

»

Malmöhus

»

N

»

Hallands

0

»

Göteborgs och Bohus

>

P

»

Älfsborgs

>

B

»

Skaraborgs

8

»

Värmlands

»

T

»

Örebro

U

»

Västmanlands

>

W

»

Kopparbergs

X

»

Gäfleborgs

>

Y

»

Västernorrlands

Z

Jämtlands

»

AC

»

Västerbottens

>

BD

Norrbottens

2 mom. Igenkänningsmärket skall å sådan plats, att det lätt faller

i ögonen och utan svårighet kan läsas af den, som befinner sig bakom

fordonet, anbringas på hvit botten med tydliga, svarta eller mörkblå,

minst 8 centimeter höga bokstäfver och siffror med öfverallt minst 10

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 47.

millimeters stapelbredd samt minst 15 millimeters afstånd mellan bokstaf

och siffra och minst 10 millimeter såväl mellan hvarje siffras och bokstafs

jämlöpande delar som mellan siffrorna inbördes.

III Art. Om förhud emot automobils användande.

7 §■

1 mom,. Föreligger anledning antaga, att automobil till sin beskaffenhet

icke längre uppfyller bestämmelserna i 1 §, eller att automobilen

icke längre är för sitt ändamål lämplig, äger Konungens befallningshafvande

låta genom besiktningsman verkställa förnyad besiktning af automobilen

samt, om besiktningen därtill föranleder, meddela förbud för

automobilens användande.

Sådant förbud må ock meddelas, om automobilen undanhålles besiktningsmannen

för undersökning.

2 mom. Förbud, hvarom i 1 mom. sägs, gäller för hela landet, intill

dess någon Konungens befallningshafvande, efter det besiktningsman

inom länet intygat, att automobilen är i vederbörligt skick, förklarat

hinder för dess användande icke längre föreligga.

IY Art. Om körning med automobil.

8 §.

1 mom. Där ej, på sätt nedan sägs, annorlunda förordnats, må körning

med automobil äga rum å hvarje allmän väg, gata eller torgplats.

2 mom, För landet äger Konungens befallningshafvande, där körning

med automobil å viss allmän väg till följd af körbanans ringa bredd eller

annat förhållande kan medföra särskild fara eller olägenhet, meddela förbud

vare sig mot all automobiltrafik å vägen eller mot körning därå med

automobil af viss beskaffenhet.

I stad äfvensom i köping eller municipalsamhälle, där ordningsstadgan

för rikets städer tillämpas, må sådant förbud meddelas i den ordning,

som i nämnda stadga föreskrifves.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 47.

9 §■

A enskild väg, som allmänneligen befares, vare körning med automobil

tillåten; dock bär Konungens befallningshafvande, där vägens ägare

därom gör framställning, att meddela förbud, som i 8 § 2 mom. sägs.

10 §.

Automobil far icke framföras med större hastighet än som motsvarar

i stad, köping och annat tätt bebyggdt samhälle: 20 kilometer under

dagsljus och 15 kilometer vid mörker eller dimma samt

annorstädes: 30 kilometer under dagsljus och 20 kilometer vid mörker

eller dimma; allt i timmen.

Hvad nu är stadgadt afser icke automobil, som begagnas såsom ambulansvagn

eller vid eldfara för brandväsendets räkning.

11 §•

Föreligger för landet anledning att inskränka den enligt 10 § tillåtna

största hastigheten, äger Konungens befallningshafvande meddela särskild

bestämmelse härom.

I stad äfvensom i köping eller municipalsamhälle, där ordningsstadgan

för rikets städer tillämpas, må sådan bestämmelse meddelas i den

ordning, som i nämnda stadga föreskrifves.

12 §.

1 mom. ''Har förbud, hvarom i 8 § 2 mom. eller 9 § sägs, af

Konungens befallningshafvande meddelats i fråga om viss väg å landet

eller a område, som är att hänföra till stad, men icke är i stadsplanen

intaget, skall beslutet tillkännagifvas meddelst uppsättande å lämpligt ställe

vid vägen af anslagstafior i olika färger och hållande minst 35 centimeter

i höjd och bredd.

Röd anslagstafla utmärker förbud för allt slags automobiltrafik.

Gul anslagstafla utmärker, att allenast automobil af viss beskaffenhet

må å vägen framföras.

Anslagstaflorna skola uppbäras af en minst 2 meter lång stång.

Hvad nu är stadgadt afser icke beslut i fråga om väg inom köpings

eller municipalsamhålles planlagda område.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 47.

7

2 mom. Huruvida jämväl beslut, hvarom i 11 § sägs, skall tillkännagifvas

medelst anslags uppsättande vid den väg, beslutet afser, ankommer

på pröfning af den myndighet, som meddelat detsamma; och skall,

därest tillkännagifvande finnes böra äga rum, vid lämpligt ställe å vägen

uppsättas gul anslagstafla af enahanda storlek och beskaffenhet som de i

1 mom. omförmälda taflor.

3 mom. De beslut, hvarom i 1 eller 2 mom. sägs, skola å anslagstaflan

finnas uppsatta.

4 mom. Kostnaden för uppsättande af anslag, hvarom i denna §

sägs, gäldas af allmänna medel.

13 §.

Automobil må allenast föras af den, som fyllt 18 år, och som med

bevis, utfärdadt af besiktningsman, styrkt sig vara fullt förtrogen med

automobils konstruktion, skötsel och manövrering.

Förare vare skyldig att på vederbörandes anmodan utan onödigt

dröjsmål styrka sin behörighet.

14 §.

1 mom. Under färd skall å hvarje automobil föras å lämplig, lätt

tillgänglig plats skylt med uppgift å ägarens namn och hemvist samt, då

mörker eller dimma råder, minst eu lykta å framsidan, visande hvitt sken,

tillräckligt starkt att upplysa vägen minst 10 meter framför automobilen,

och å baksidan en lykta med hvitt sken, som belyser igenkänningsmärket.

2 mom. Vid körning åligger det automobilförare:

att, innan körningen börjar, förvissa sig om, att alla apparater, särskild!

styr- och bromsinrättningar, äro i fullgod! skick och verka säkert;

att tillse, dels att å automobilen finnes vederbörligt igenkänningsmärke,

att märket är så beskaffadt och anbragt, som i denna förordning

är stadgadt, äfvensom att det icke under färden skyles, dels och att å automobilen

finnes den i 1 mom. härofvan omförmälda skylt och föreskrifvet

antal lyktor, samt att dessa hållas tända enligt gällande bestämmelser;

att å broar och i vägkorsningar samt å sådana ställen, där lifligare

trafik råder, eller där körbanan ej kan öfverskådas minst 15 meter framför

automobilen, färdas så sakta, att den kan stannas ögonblickligen;

att, när sådant erfordras för att väcka vägfarandes eller gåendes uppmärksamhet,

i tid gifva varningssignal;.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 47.

att, då ridande eller med dragdjur förspändt åkdon möter eller upphinnes,

iakttaga all möjlig varsamhet och, om djuret visar sig oroligt, icke

färdas förbi, innan den ridande eller åkande lämnats tillfälle att, om han

så önskar, stanna och stiga af eller vidtaga annan åtgärd till förekommande

af olycksfall;

att äfven eljest, då kreatur befinnes i omedelbar närhet af automobilen,

iakttaga den varsamhet, som till förekommande af olycksfall kan

anses erforderlig;

att på anmodan eller tecken af polisman genast stanna och beredvilligt

lämna de upplysningar angående automobilen, som polisman äskar,

äfvensom tillåta denne att afläsa automobilens namnskylt och hastighetsmätare,

där sådan finnes å automobilen anbragt;

att vid sammanstötning eller annan olyckshändelse icke aflägsna sig

från platsen, innan de åtgärder vidtagits, hvartill händelsen skäligen må

föranleda; samt

att, innan föraren lämnar automobilen, stanna motorn och vidtaga

sådan åtgärd, att automobilen ej kan komma i gång af sig själf.

T Art. Särskilda föreskrifter om yrkesmässig automoMltrafik.

15 §.

Tillhandahålles allmänheten automobil mot ersättning (yrkesmässig

automobiltrafik), gäller, utöfver bestämmelserna om annan automobiltrafik,

hvad i 16—23 §§ här nedan stadgas.

16 §.

För rättighet att utöfva yrkesmässig automobiltrafik erfordras särskild!

tillstånd af offentlig myndighet.

Tillstånd till regelbunden automobiltrafik mellan särskilda orter meddelas

af Konungens befallningshafvande i det eller de län, där trafiken

skall äga rum. År fråga om uthyrande af automobil allenast för färd

inom viss stad eller närmaste omnejd, meddelas tillståndet till trafikens

utöfvande för Stockholm af öfverståthållarämbetet, för annan stad, där

poliskammare finnes, af denna, samt för öfriga städer af magistrat eller,

där sådan ej finnes, af stadsstyrelse.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 47.

9

Tillstånd, som afser rättighet att i andra fall än ofvan sagdt är, åt

allmänheten uthyra automobil, sökes hos Konungens befallningshafvande i

det län, där sökanden har sitt hemvist.

17 §•

1 mom. För pröfning af ansökning om tillstånd till utöfvande af

yrkesmässig automobiltrafik må, om anledning därtill förekommer, på sökandens

bekostnad anställas undersökning, huruvida de för trafiken afsedda

gator, vägar och broar äro så beskaffade, att yrkesmässig trafik utan

fara eller särskild olägenhet kan där äga rum, äfvensom beträffande öfriga

förhållanden, som må befinnas inverka på frågan om lämpligheten af sådan

trafik.

2 mom. År fråga om upprättande af regelbunden yrkesmässig trafik

mellan skilda orter, skall Konungens befallningshafvande i ärendet höra

vederbörande vägstyrelse.

18 §.

1 mom. För att få brukas i yrkesmässig trafik skall automobil vara

härför godkänd af den eller de myndigheter, som jämlikt 16 § hafva att

besluta om tillstånd till trafikens utöfvande. I följd häraf skall, innan

trafiken må taga sin början, hos vederbörande myndighet uppgifvas, hvilken

automobil skall för ändamålet användas. Sökes tillståndet till trafikens

utöfvande hos annan myndighet än den Konungens befallningshafvande,

som tilldelat automobilen igenkänningsmärke, skall därjämte företes ej

mindre bevis, att automobilen erhållit sådant märke, än äfven det i 5 §

omförmälda besiktningsinstrument.

Föreligger anledning därtill, må myndighet, hos hvilken tillstånd

till trafikens utöfvande sökts, förordna, att besiktningsman skall företaga

särskild undersökning för utrönande af den uppgifna automobilens lämplighet

för yrkesmässig trafik.

2 mom. Konungens befallningshafvande äger meddela bestämmelser

i fråga om det högsta antal personer eller största last, som vid hvarje

tillfälle må med automobilen befordras, äfvensom de öfriga föreskrifter,

som för trafiksäkerhetens tryggande må anses erforderliga.

19 §.

1 mom. Under tredje kalenderåret från det, då besiktning af automobil,

som användes i yrkesmässig trafik, senast ägt rum, skall inneBih.

till Eiksd. Prof. 1906. 7 Sand. 41 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande Ko 47.

hafvaren af tillståndet till trafikens utöfvande hos besiktningsman uppvisa

automobilen till förnyad besiktning för utrönande, huruvida automobilen

fortfarande är i föreskrifvet och lämpligt skick, äfvensom inom en månad,

efter det besiktningen företagits, insända bevis om densamma till den

eller de myndigheter, som godkänt automobilen.

2 mom. Sådan myndighet äger, när helst anledning därtill förekommer,

låta genom besiktningsman undersöka automobilen.

20 §.

Tillstånd till yrkesmässig trafik medför skyldighet för tillståndshafvaren

att ställa sig till efterrättelse den taxa för befordran af personer

eller gods, som kan blifva fastställd, för stad i den ordning 23 § i ordningsstadgan

för rikets städer angifver, samt för landet af Konungens

befallningshafvande.

21 §.

Ej må någon tjänstgöra såsom automobilförare i yrkesmässig trafik

utan tillstånd af den myndighet, som medgifvit trafikens utöfvande, eller,

därest tillstånd därtill af flera myndigheter lämnats, af Konungens befallningshafvande

i det län, där trafiken hufvudsakligen äger rum.

Till sådan automobilförare må endast den antagas, som uppnått 21

års ålder.

Bevis om tillstånd, hvarom i denna § förmärs, skall under trafik

medföras och på anmaning uppvisas för polisman.

22 §.

Rättighet att utöfva yrkesmässig automobiltrafik samt meddeladt godkännande

af härför afsedd automobil äfvensom tillstånd att tjänstgöra såsom

förare i sådan trafik kunna återkallas, när helst anledning därtill

förekommer.

23 §.

Hvad i 15—22 §§ är stadgadt afser icke yrkesmässig automobiltrafik,

som för statens räkning bedrifves.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N-o 47.

11

VI Art. Särskilda föreskrifter angående automobil, som för tillfälligt

brukande i riket från utlandet införts.

24 §.

1 mom. Innehar någon, som icke har hemvist här i riket, bevis af

svensk konsul eller polismyndighet i det land, där han har hemvist, eller

af konsul, som företräder detta land här i riket, att automobil, som af

honom för tillfälligt brukande i riket från utlandet införts, till sin beskaffenhet

uppfyller de i det främmande landet gällande föreskrifter för

att där få användas i allmän trafik, vare besiktning af automobilen ej af

nöden, utan skall allenast nämnda bevis företes hos polismyndigheten å den

första ort i riket, hvarest automobilen är afsedd att begagnas. Om beviset

är behörigt, tecknar polismyndigheten å beviset meddelande af tillstånd

att i riket bruka automobilen samt tilldelar automobilen igenkänningsmärke.

2 mom. Företes icke bevis, hvarom sagdt är, skall automobilen underkastas

besiktning, på sätt i 5 § 1 mom. föreskrifves. Därest automobilen

enligt intyg af besiktningsmannen befinnes uppfylla de i 1 § meddelade

bestämmelser och jämväl i öfrigt är för sitt ändamål lämplig, må

polismyndigheten tilldela densamma igenkänningsmärke, hvarjämte å intyget

skall tecknas bevis om meddelande af tillstånd att i riket bruka automobilen.

3 mom. Polismyndigheten skall i särskildt härom förda anteckningar

låta införa namnet såväl å den person, hvilken uppgifves vara ägare af

automobilen, som, därest ägaren icke till riket medföljer, å den person,

som öfver automobilen förfogar, äfvensom dessas yrke och hemvist, dagen

för meddelandet af tillståndet att här i riket bruka automobilen samt det

igenkänningsmärke, som tilldelats automobilen.

4 mom. Igenkänningsmärke, hvarom i denna § förmäles, skall bestå,

utom af särskildt ordningsnummer, af benämningen vare sig i dess helhet

eller i lämplig förkortning å den ort, där den myndighet, som tilldelar

automobilen märket, har sitt säte.

Märket skall å fordonet anbringas, där så lämpligast utan fordonets

skadande kan ske; och gälle om märkets utseende, hvad ofvan i 5 § 2 mom.

är stadgadt; dock skola dels å märket förekommande bokstäfver och siffror

anbringas med röd färg, dels hvad i nämnda § är föreskrifvet om bok
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 47.

staf vens höjd och stapelbredd samt afståndet mellan hvarje bokstafs jämnlöpande

delar allenast å ordningsnumret samt begynnelsebokstafven till det

å märket anbragta namnet tillämpas.

Konungens befallningshafvande skall öfvervaka, att märken, hvarom

i denna § sägs, finnas tillgängliga hos polismyndighet, där de kunna antagas

skola förekomma till användning.

.5 mom. Bevis om sådant tillstånd, hvarom i denna § förmäles, skall

under trafik medföras och på anmaning uppvisas för polisman.

25 §.

1 mom. Tillstånd att här i riket bruka automobil, hvarom i 24 §

förmäles, gäller allenast för en tid af två månader.

Tillståndets giltighet kan af Konungens befallningshafvande utsträckas

för ytterligare en månad. Bevis härom skall å intyget tecknas.

2 mom. När skälig anledning därtill föreligger, kan tillstånd, hvarom

i denna § sägs, aterkallas af en hvar Konungens befallningshafvande, i

hvars län automobilen brukats.

26 §.

Den, som från utlandet färdats i automobil till riket, må, utan hinder

däraf att automobilen icke är försedd med igenkänningsmärke, fortsätta

färden till närmaste ort i riket, där polismyndighet finnes.

VII Art. Föreskrifter i afseende å förordningens efterlefnad.

27 §.

1 mom. Brukas automobil, som ej erhållit igenkänningsmärke, böte

ägaren eller, där automobilen olofligen af någon brukades, sådan brukare

från och med 10 till och med 500 kronor.

Till enahanda ansvar vare den förfallen, som brukar automobil, för

hvars användande, honom veterligen, förbud jämlikt 7 § meddelats.

2 mom. Brukas automobil, som icke öfverensstämmer med de i 1 §

meddelade bestämmelser, skall automobilens förare, där ej brukandet allenast

afsag framförande af automobil, som under färd skadats, till närmast

lämpliga plats för skadans afhjälpande, samt ej uppenbar fara härmed var

förenad, straffas med böter från och med 10 till och med 200 kronor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 47.

13

Ägde automobilens ägare vetskap därom, att automobilen icke öfverensstämde

med de i 1 § meddelade bestämmelser, vare, såframt icke automobilen

olofligen brukades, jämväl ägaren, på sätt om föraren ofvan sägs,

förfallen till ansvar.

Brukades automobilen af någon, som enligt 4 eller 5 § i lagen angående

ansvarighet för skada i följd af automobiltrafik är till utgifvande

af ersättning för skada förpliktad, skall i ägarens ställe sådan brukare vara

förfallen till ansvar enligt detta moment.

28 §.

1 mom. Anställer någon såsom automobilförare den, som icke är berättigad

att föra automobil, böte från och med 10 till och med 200 kronor.

Till enahanda bot vare den förfallen, som för automobil, utan att

vara därtill berättigad.

2 mom. Föres automobil å väg, gata eller plats, hvarest sådant icke

är tillåtet, böte automobilens förare från och med 10 till och med 200

kronor.

Förer någon automobil med större hastighet än i hvarje fall är medgifven

och är förseelsen ej straffbar enligt allmänna strafflagen, eller bryter

förare mot föreskrift i 14 § 2 mom., böte likaledes från och med 10 till

och med 200 kronor.

3 mom. Medhafves icke i fall, då sådant enligt 21 eller 24 § 5 mom.

är föreskrifvet, under färd med automobil intyg om tillstånd, hvarom i

nämnda §§ förmäles, böte föraren högst 50 kronor.

Lag samma vare om den, som åsidosätter föreskriften i andra stycket

af 18 § och ej är förfallen till ansvar enligt 1 mom. härofvan.

29 §.

1 mom. Utöfvar någon yrkesmässig automobiltrafik utan att vara

därtill berättigad, böte från och med 10 till och med 500 kronor.

Är på grund af särskild bestämmelse för viss ort obehörigt utöfvande

af drosktrafik eller liknande rörelse belagdt med ansvar, må ej sådan bestämmelse

i förevarande fall tillämpas.

2 mom. Brukas i yrkesmässig trafik automobil, som ej är för sådan

trafik godkänd, böte föraren från och med 10 till och med 500 kronor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets Utlåtande N:o 47.

Skedde brukandet med vetskap af innehafvaren af tillståndet till trafikens

utöfvande, vare denne till enahanda ansvar förfallen.

3 mom. Underlåter innehafvare af tillstånd till yrkesmässig automobiltrafik

iakttagande af den i 19 § 1 mom. meddelade föreskrift, böte

från och med 10 till och med 200 kronor.

30 §.

De för autoinobilägare stadgade ansvarsbestämmelser skola äga tilllämpning,

i händelse automobilen tillhör någon, som står under förmyndare

eller annan laga målsman, å denne, samt, där automobilen äges af

bolag, förening eller annat samfund eller af stiftelse eller annan sådan

inrättning, å den eller dem, som äga företräda samfundet eller inrättningen.

I fråga om automobil, som tillhör staten eller kommun, skola

nämnda ansvarsbestämmelser gälla förarens närmaste förman. Har denne

till förekommande af förseelse mot förordningen gjort hvad på honom ankommit

och äger i följd af öfverordnads åtgärd eller vållande förseelse

likväl rum, varde den öfverordnade drabbad af ansvar, som här afses.

Enahanda grunder skola tillämpas jämväl i fråga om ansvar, som

enligt 29 § skall ådömas innehafvare af tillstånd till utöfvande af yrkesmässig

automobiltrafik.

31 §.

Brukas automobil, hvarom i 24 § förmärs, utan att tillstånd till

automobilens användande i riket erhållits, eller å tid, då sådant tillstånd

icke längre är gällande, böte brukaren från och med 10 till och med 500

kronor.

Konungens befallningshafvande äger i fall, som i denna § afses, förordna,

att automobilen skall tills vidare af polismyndighet omhändertagas.

32 §.

Fortsätter någon under tid, då han är ställd under tilltal för utöfvande

af yrkesmässig automobiltrafik utan vederbörligt tillstånd, samma

förseelse, skall han, när han därtill varder lagligen förvunnen, för hvarje

gång stämning därför utfärdats och delgifvits, fällas till de böter, som för

sådan förseelse äro stadgade.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 47.

15

33 §.

Allmän åklagare skall tala å förseelse, hvarom i denna förordning

sägs, ändå att angifvelse därom ej skett; dock må körning med automobil

å enskild väg, där sådant ej är tillåtet, allenast af målsäganden åtalas.

34 §.

Förseelse mot denna förordning åtalas vid polisdomstol, där särskild

sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare och, där sådan ej finnes,

vid allmän domstol i den ort, där förseelsen skett.

35 §.

Böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfalla kronan. Saknas

tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän

strafflag.

VIII Art. Om motorcykel.

36 §.

Å motorcykel äro allenast följande i denna stadga meddelade bestämmelser

tillämpliga, nämligen:

1) 1 §, med undantag af 1 mom., punkterna b), c) och f);

2) 8—12 §§ och

3) i tillämpliga delar 14, 27—35 samt 39 §§.

För motorcykel gäller dessutom, att den skall vara försedd med minst

en snabbt och säkert verkande broms, samt att vid mörker tänd lykta

skall föras å motorcykelns framsida.

Å motorcykel tillämpas i öfrigt de föreskrifter, som rörande velociped

äro eller varda för olika orter meddelade och icke strida mot här

gifna, för motorcykel gällande stadganden.

IX Art. Öfriga föreskrifter.

37 §.

1 mom. För förrättning, som enligt denna förordning ankommer på

besiktningsman, är han berättigad till ersättning enligt följande taxa:

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets Utlåtande N:o 47.

för besiktning af automobil,

a) som icke förut erhållit igenkänningsmärke,..................... kronor 15;

b) som erhållit igenkänningsmärke, ....................................... » 10;

för pröfning enligt 3 § .................................................................. » 5.

Uppvisas på en gång två eller flera, en och samma person tillhöriga

automobiler till besiktning, vare besiktningsmannen i intet fall berättigad

till högre ersättning än 10 kronor för besiktningen af hvarje automobil.

Ehvad besiktning kommit till stånd eller till följd af automobilägarens

förvållande ej kunnat verkställas, äger besiktningsmannen, om han

är boende på mer än 2 kilometers afstånd från förrättningsstället, åtnjuta

resekostnads- och traktamentsersättning enligt 4 klassen i gällande resereglemente.

1 ersättningen ingår godtgörelse för utfärdande af besiktningsinstrument

eller annat intyg äfvensom för deras öfversändande i föreskrifna fall

till vederbörande myndighet.

2 mom. Ersättning för besiktning gäldas af automobilens ägare;

dock att, där besiktning, som af myndighet jämlikt 7 § anbefallts, icke

föranleder någon som helst inskränkning i rätten att begagna automobilen,

kostnaden härför skall af allmänna medel gäldas. Kan ersättning för besiktning,

som af myndighet anbefallts, icke af ägaren utbekommas, gäldas

den af staten.

3 mom. Ersättning för pröfning enligt 3 § gäldas af den, som pröfningen

äskat.

38 §.

Hvarje beslut eller åtgärd af Konungens befallningshafvande enligt

5 § 4 mom. eller 7 § skall genom. Konungens befallningshafvandes försorg

för rikets polismyndigheter kungöras, på sätt särskilt förordnas.

39 §.

Emot beslut, som på grund af denna lag meddelas af Konungens

befallningshafvande eller annan myndighet, hvarom i 16 § förmäles, må

besvär anföras inom tid, som för Överklagande af förvaltande myndigheters

och ämbetsverks beslut är bestämd; dock gäller beslutet, utan hinder

af besvär, till efterrättelse, intill dess annorlunda kan blifva vederbörligen

förordnadt.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N;o 47.

17

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1906; och äger

densamma tillämpning jämväl å automobii eller motorcykel, som då är

i bruk.

Utskottet har i anledning af denna proposition fått från Svenska automobilklubben

samt åtskilliga automobilfabrikanter och försäljare m. fl.

emottaga en den 28 mars 1906 dagtecknad skrifvelse, i hvilken framställts

vissa önskemål beträffande ifrågavarande förslag.

Efter fullbordad granskning af det föreliggande författningsförslaget

får utskottet nu anföra följande.

I 1 § 1 mom. b) bestämmes, att automobii skall vara försedd med 7

två lätt åtkomliga bromsar, af hvilka åtminstone den ena verkar direkt

på drifhjulen eller med dem fast förenad skifva, och hvilka hvar för sig

äro tillräckligt kraftiga att från full fart stanna automobilen inom en

sträcka af tre gånger automobilens längd. Emot detta förslag har i ofvannämnda

skrifvelse anmärkts, att bromsningsväglängden, som på grund

af åtskilliga omständigheter icke kunde blifva konstant, ej borde vara afgörande

för profvet. Olämpligheten häraf framträdde än mer, då bromsningsväglängden

sattes i förhållande till automobilens egen längd, som kunde

variera mellan 2,5 och 5 meter. En lång automobii kunde i så fall

blifva godkänd, under det att en kortare med exakt samma bromsningsväglängd

blefve underkänd, oaktadt den senare på grund af mindre vikt

hade mindre förmåga att åstadkomma skada vid en eventuell sammanstötning.

Oafsedt olämpligheten i princip af den föreslagna bestämmelsen,

torde det böra påpekas, att vid eu hastighet af 30 kilometer i timmen

bromsningsväglängden för automobiler, kortare än c:a 4,7 meter, enligt

beräkning icke kunde nedbringas till tre gånger automobilens egen längd.

I en nyligen förekommande uppsats i teknisk tidskrift har ock emot bestämmelsen

om bromsningsväglängden anmärkts, att den vore opraktisk

och i ogynnsamma fall omöjlig att efterkomma, hvadan det vore bättre att

föreskrifva möjlighet af drifhjulens ögonblickliga fastlåsning. — Utskottet

har icke velat uttala något bestämdt omdöme i denna rent tekniska

fråga, hvars betydelse torde i viss mån förringas, om, såsom utskottet här

nedan vill tillstyrka, den föreslagna maximihastigheten för automobii nedBih.

till Biksd. Prof. 1906. 7 Sami. 41 Haft. 3

Utskottets

yttrande.

§ 1 mom,

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets Utlåtande N;o 47.

1 § 3 mom.

1 § 4 inom.

1 st.

2 st.

sättes. Emellertid anser utskottet, att ifrågavarande, af sakkunnige framställda

anmärkningar böra vid förslagets slutliga behandling tagas i särskilt

öfvervägande.

Då explosionsmotorer användas för driften, inträffa oupphörliga explosioner

inom motorn. Därför torde föreskriften i 1 § 3 mom. att motor

samt behållare och rör skola vara så beskaffade, att de ej kunna orsaka

eld eller explosion, böra utbytas mot uttryck, som tekniskt riktigare

återgifver den till grund för stadgandet liggande tanke, förebyggande af

fara för »eld eller olyckshändelse genom explosion».

Till förekommande af menlig inverkan på vägbanan har Kungl.

Maj:t i 1 § 4 mom. första stycket föreslagit vissa bestämmelser om hjulringarnas

beskaffenhet, och hafva i detta afseende förbjudits tvärlister,

framskjutande bulthufvuden eller andra ojämnheter på hjulringarna, dock

att vintertid baddning af desamma eller andra därmed jämförliga åtgärder

må äga rum. I fråga härom synes, enligt uttalande i förutnämnda skrifvelse,

kunna ifrågasättas, om ej äfven å annan tid må kunna medgifvas,

att å hjulringar med mjuk och elastisk beläggning få anbringas så kallade

glidskydd, hvilka särskild! å slippriga vägar ofta torde vara behöfliga och

ej kunna antagas i afsevärdare mån blifva till men för vägarnas bestånd.

Vägbanans skyddande åsyftas ock med de i 1 § 4 mom. andra stycket

upptagna föreskrifter om viss ininimibredd på hjulringarne. Frågan om

lagstadgad hjulbredd på vanliga laståkdon är redan uppmärksammad i Riksdagen

och har år 1904 föranledt skrifvelse i ämnet till Kungl. Maj:t. 1

ordningsföreskrifterna för Stockholm finnas ock stadganden härom. De i

förevarande förslag i nämnda hänseende för automobiler gifna bestämmelser

synas utskottet icke vara fullt tillfredsställande, helst de innefatta

lindrigare föreskrifter för automobiler än man synes ansett i allmänhet

nödigt stadga till och med för vanliga arbetsåkdon. Förenämnda för

Stockholm gällande bestämmelser innehålla sålunda, att hjulringar och

skenor på arbetsåkdon, som tillhöra invånare i hufvudstaden och där användas

till körslor, äfvensom på omnibusvagnar, förspända med två eller

flera hästar, skola hafva en bredd af minst 10 1/2 centimeter, så framt

icke hjulens »genomskärning» är minst 1 1/s meter eller åkdonen hvila på

ändamålsenliga fjädrar eller äro försedda med motsvarande, lika goda inrättningar.

I den motion, som föranledde ofvannämnda riksdagsskrivelse,

upplystes exempelvis beträffande de allmänna vägarna inom Nordre Trondhjems

amt i Norge, att vid körning af lass intill 700 kg. på hjuldon

hjulskenans bredd skall vara minst 8 centimeter, att vid körning af lass,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 47.

19

som äro tyngre än 700 kg. på hjuldon, hjulskenans bredd skall vara

minst 10 centimeter, och att från förstnämnda bestämmelse undantages

körning för eget behof, då lassets vikt icke öfverskrider 350 kg., samt

jordbruksprodukters inbärgning. Gällande danska lag bestämmer, att

automobiler, som äro afsedda till arbets- eller fraktfart eller att föra

mera än sex personer, skola, om de icke äro försedda med gummihjul,

hafva en hjulbredd af minst 4 tum — en dansk tum motsvarar

2,6 cm. — och att den samlade vikten icke får öfverstiga 8,000

pund (4,000 kg.) på bivägar och 12,000 pund (6,000 kg.) på landsvägar.

Och i ett detta år till danska riksdagens antagande framlagdt

förslag uppställes nyssnämnda fordran på 4 tum, men stadgas tilllika,

att om vagnens samlade vikt öfverskrider 8,000 pund, hjulringarnas

bredd skall ökas med 1/J tum för hvarje 1,000 pund, hvilken ökning

dock helt eller delvis kan anbringas endast på bakhjulen, när dessa bära

en större del af lasten. I viss mån torde dessa bestämmelser kunna tjäna

till ledning för stadgande!! hos oss. Så bör enligt utskottets mening den

totala belastningen på hvarje hjulaxel vara afgörande för hjulringarnas

bredd och, ej, såsom här föreslås, blott automobilens egen vikt. Det är

den förra och ej ensamt den senare, som inverkar på vägarnas slitning.

Härvid synas emellertid automobiler med hjulringar, försedda med mjuk

och elastisk beläggning, hvilkas belastning per axel uppgår till högst

750 kg., kunna undantagas från bestämmelse om viss bredd å hjulringarna.

Den ringa vikten jämte ringarnas beskaffenhet torde skäligen

kunna medgifva detta. För öfriga automobiler synes däremot åtminstone

en bredd af 8 cm. å hjulringarna lämpligen böra uppställas såsom

minimum. När belastningen per axel öfverstiger 750 kg., bör ock ökning

i hjulringarnas bredd ske i visst lämpligt förhållande till belastningens

ökning.

I 5 § 2 mom. stadgas, att vid besiktningen skall undersökas, huru- s § 2 mom.

vida automobilen till sin beskaffenhet öfverensstämmer med de i 1 §

meddelade bestämmelser samt jämväl i öfrigt är för sitt ändamål lämplig.

Härmed synes dock ej vara förebyggdt, att automobilerna erhålla

ett särskildt motbjudande och för hästar skrämmande utseende. Utskottet

vill i fråga härom erinra, att enligt den danska lagen automobil till

storlek eller utseende ej väsentligt må afvika från de för motsvarande

ändamål afsedda hästfordon. Det torde således kunna ifrågasättas, att till

förekommande af anmärkta förhållandet uttrycket »i öfrigt är för sitt

ändamål lämplig» utbyttes mot »i öfrigt är med hänsyn till den allmänna

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lagutskottets Utlåtande N:o 47.

trafiken lämplig» eller dylikt. För sådant fall böra gifvetvis motsvarande

andra delar af förslaget i öfverensstämmelse härmed jämkas.

6 s 2 mom. I 6 § 2 inom. föreskrifves, att igenkänningsmärke å automobil skall

anbringas å sådan plats, att det lätt faller i ögonen och utan svårighet

kan läsas af den, som befinner sig bakom fordonet. Men då ofta ett så

placeradt märke af dammoln undanskymmes och det jämväl i öfrigt kan

vara behöflig!, att äfven framifrån automobils igenkänningsmärke må vara

synligt, torde det, i likhet med den danska lagens föreskrift, böra stadgas,

att sådant märke skall anbringas på sådant sätt, att det utan svårighet

kan läsas äfven af den, som befinner sig framför autoinobilen. —• Höjden

å bokstäfverna och siffrorna i igenkänningsmärket synes utskottet höra

ökas från den föreslagna af 8 cm. till 12 cm., såsom redan nu är föreskrifvet

i öfverståthållarämbetets ordningsföreskrifter för automobiltrafik

i Stockholm. Det kan här förtjäna anmärkas, att äfven i gällande

reglemente angående droskväsendet i hufvudstaden höjden på droskas nummer

är bestämd till 12 cm.

s s. Enligt 8 § får körning med automobil äga rum å hvarje allmän

väg, gata eller torgplats, därest ej vederbörande myndighet annorlunda

förordna!. För landet skall Konungens befallningshafvande äga att, där

körning med automobil å viss allmän väg till följd af körbanans ringa

bredd eller annat förhållande kunde medföra särskild fara eller olägenhet,

meddela förbud vare sig mot all automobiltrafik å vägen eller mot körning

därå med automobil af viss beskaffenhet, därvid i främsta rummet

uppenbarligen åsyftats automobiler af mera betydande bredd eller vikt.

I stad äfvensom köping eller municipalsamhälle, där ordningsstadgan för

rikets städer tillämpas, skulle sådant förbud meddelas i den ordning, som

i nämnda stadga föreskrifves. På sätt chefen för justitiedepartementet

vid ärendets behandling i statsrådet erinrat, hafva åtskilliga betänkligheter

af i ärendet hörda myndigheter uttalats mot medgifvande af automobiltrafik

å hvarje allmän väg. De olägenheter, som däraf kunde

uppstå, hafva emellertid af Kungl. Maj:t ansetts afhjälpta genom inrymmande

åt vederbörande myndigheter af sådan rättighet, hvarom här ofvan

förmäles. Utskottet kan icke i allo dela denna uppfattning. Till allmänna

vägar hänföras såsom bekant jämväl bygdevägar. Om dessa är

stadgadt, att de skola vara 3,6 meter breda. Konungens befallningshafvande

äger dock, där för särskilda vägsträckor förhållandena sådant påkalla,

medgifva, att vägen må hafva än mindre bredd — liksom Konungens

befallningshafvande å andra sidan under vissa förutsättningar kan för
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Lagutskottets Utlåtande N:o 47.

ordna om bygdevägs utläggande till större bredd. Enligt hvad utskottet

inhämtat, är den vanligaste bredden af de för personbefordran här i

riket brukade automobiler omkring 1,7 meter. Lastautomobiler äro i

allmänhet bredare. Att låta vägar af endast 3,6 meters eller än mindre

bredd befaras af sådana fordon synes utskottet knappast låta sig förena

med nödig omtanke för öfriga vägfarandes säkerhet och tillgodoseendet af

deras befogade anspråk, att vägarnas framkomlighet ej äfventyras. Försiktigheten

synes ock böra bjuda att, innan mera erfarenhet vunnits, icke

medgifva automobiltrafik å dylika vägar. Om därför vägar af den ringa

bredd, hvarom här är fråga, måste anses olämpliga för att mottaga den

vanliga automobiltrafiken, bör enligt utskottets åsikt deras fredande därifrån

icke göras beroende däraf att i hvarje särskild! fall förbud af myndighet

meddelas, utan i författningen uppställas såsom allmän regel, att

automobiltrafik ej å vägar med denna ringa bredd får förekomma, med

Konungens befallningshafvande likväl lämnad rätt att för de undantagsfall,

där sådant utan olägenhet kan ske, på särskild ansökan medgifva

automobilfart.

Då äfven vägar af större bredd än 3,6 meter kunna vara otjänliga

för automobiltrafik, bör med afseende å dylika vägar bibehållas det föreslagna

stadgandet om rättighet för Konungens befallningshafvande att

förbjuda sådan trafik af viss beskaffenhet eller af hvarje slag.

9 § innehåller ett uttalande därom att å enskild väg, som allmänneligen

befares, körning med automobil är tillåten, men att Konungens

befallningshafvande, då vägens ägare gör framställning därom, skall meddela

sådant förbud, hvarom här ofvan förmäles. Detta stadgande synes

utskottet böra utgå. Det torde nämligen med skäl kunna ifrågasättas,

huruvida här berörda förhållanden böra regleras annorlunda än i samband

med föreskrifter om begagnande i allmänhet af enskilda vägar.

Författningsförslagets i 10 § inrymda bestämmelser angående högsta

medgifna hastighet för automobils framförande hafva synts utskottet böra

underkastas jämkning: Bestämmelserna äro mindre stränga och mindre

betryggande för säkerheten än motsvarande föreskrifter i ett flertal utländska

lagstiftningar, exempelvis den danska, sachsiska, badensiska, bayerska

och italienska. Nu är det visserligen sann!, att de svenska vägarne och

gatorna i allmänhet äro mindre lifligt trafikerade än de vägar och gator,

hvarå dessa lagstiftningar hafva tillämpning, och mindre intensiv trafik är

ju i och för sig eu omständighet, med stöd hvaraf större hastighet skulle

kunna medgifvas. Men våra. allmänna vägars och gators jämförelsevis

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lagutskottets Utlåtande N:o 47.

12 §.

ringa bredd och åtskilliga andra förhållanden, såsom den täta förekomsten

af kuperad terräng samt — å landsbygden — af skymmande skog och

krökningar af vägen, synes utskottet hafva bort föranleda, att afvikelser

io ofvan angifna riktning från åberopad utländsk lagstiftning ej ägt rum.

A andra sidan får man ej genom allt för snafva bestämmelser förhindra

automobiltrafiken att tillgodogöra sig sitt förnämsta företräde framför

annan skjuts, nämligen den större snabbheten, och detta desto mindre som

vådan för öfriga vägfarande af automobils större fart inom vissa gränser

häfves därigenom att detta fortkomstmedel manövreras säkrare, hastigare

och smidigare än ett med dragare förspändt åkdon. Automobilväsendets

utveckling kan enligt utskottets mening få stor betydelse för vårt land

med dess vidsträckta områden utan tillräckliga förbindelser å järnväg

eller vattenled, och maximihastigheten för automobil bör därför

bestämmas så förmånligt som omsorgen om öfriga vägfarande kan medgifva.

Efter sakens öfvervägande från dessa synpunkter, har utskottet

ansett sig böra föreslå följande bestämmelser, nämligen att automobil ej

får framföras med större hastighet än som motsvarar i stad, köping och

annat tätt bebyggdt samhälle 15 kilometer i timmen under dagsljus och

10 kilometer vid mörker eller dimma, samt annorstädes 25 kilometer i

timmen under dagsljus och 10 kilometer vid mörker eller dimma. Möjligen

kan framdeles, sedan större erfarenhet vunnits om automobiltrafik i

vårt land och allmänheten hunnit vänja sig vid detta fortkomstmedel,

hastigheten utan olägenhet bestämmas högre än, enligt hvad nu är nämndt,

utskottet för närvarande anser rådligt.

Enligt 11 § äger vederbörande myndighet af särskild anledning för

viss väg meddela bestämmelse om inskränkning af den eljest tillåtna

hastigheten. Dylik bestämmelse och förbud i särskilda fall att med

automobil eller visst slag af automobil befara väg skall enligt 12 § anslås

ä taflor af angifven beskaffenhet, uppsatta vid de vägar, hvarå stadgandet

i fråga har afseende. En dylik anordning synes utskottet opraktisk.

Störa delar af vårt land komma helt säkert att under lång tid fortfarande

vara främmande för automobiltrafik, och en allmän föreskrift om anvisningar

å taflor för denna synes vid sådant förhållande opåkallad och

föranledande afsevärda onödiga kostnader för det allmänna. Saken synes

utskottet kunna tillfredsställande ordnas på följande vis: Konungens samtliga

befallningshafvande utfärda hvar för sitt län allmän kungörelse med

uppgift — för landet samt område, som är att hänföra till stad, men

icke är i stadsplanen intaget — å de allmänna vägar, som få helt eller

s. 23 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 47.

23

delvis med automobil befaras, äfvensom angående förbud, som må vara i

särskild! fall med dela dt mot sådan vägs befarande med hvarje eller visst

slag af automobil, samt om stadgad inskränkning, beträffande vissa vägar,

af eljest medgifven hastighet för automobils framförande. I början af

hvarje år sammanfattas i utfärdad kungörelse på ett öfverskådligt sätt

alla sådana under det nästföregående året samt förut inom länet tillkännagifna

stadganden, såvidt de fortfarande äro gällande.

Utan tvifvel skola autoinobilklubbar eller andra intresserade draga

försorg därom, att med ledning af dessa kungörelser lämpliga vägkartor

med behöriga upplysningar upprättas till tjänst för automobilister; och

saknaden af anslagstafla skulle vid sådant förhållande ej bereda dessa

synnerlig olägenhet. Utskottet anser alltså, att 12 §:s bestämmelser böra

utbytas mot föreskrifter om sådant förfarande, som här ofvan angifvits.

Enligt 13 § skall förare vara skyldig att på vederbörandes anmodan

styrka sin behörighet. Det synes utskottet kunna ifrågasättas, huruvida

ej uttrycket »på vederbörandes anmodan» bör utbytas mot ett annat, som

tydligare angifver, hvilka vederbörande åsyftas.

Beträffande 24 § anmärker utskottet, att den i 4 mom. lämnade 24

hänvisning till 5 § 2 mom. rätteligen skall vara en hänvisning till 6 §

2 mom.

Därest utskottets uppfattning om olämpligheten af 9 §:ns upptagande

i denna förordning vinner afseende, torde i 33 § orden »dock må körning

med automobil å enskild väg, där sådant ej är tillåtet, allenast af målsäganden

åtalas» böra utgå.

36 § synes utskottet böra fullständigas i syfte, att igenkänningsmärke

föreskrifves för motorcykel. Under förutsättning att utskottets förslag till

ändring af 8 § vinner afseende, bör vidare åt 36 § lämnas sådan affattning,

att denna ändring blifver utan betydelse för motorcykel, hvilket

fortkomstmedel utan olägenhet torde kunna användas äfven å vägar af

mindre bredd än 3,6 meter.

Af hvad utskottet sålunda anfört framgår, att utskottet i vissa afseende!),

utan att påyrka ändringar i föreslagna bestämmelser, ansett, att

vid författningsförslagets slutliga redigering vissa af utskottet framställda

erinringar böra komma under öfvervägande. I andra här ofvan angifna

delar har utskottet åter funnit mera bestämda uttalanden böra göras, och

får, under åberopande af hvad utskottet därom anfört, hemställa,

13 §.

§ 4 mom.

33 §.

36 §.

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Lagutskottets Utlåtande N;o 47.

anmäla, att vid granskning af förevarande förslag

Riksdagen funnit skäl till följande hemställanden:

l:o) att den totala belastningen å hvar hjulaxel

må vara afgörande för hjulringarnas bredd; att denna

bredd bör utgöra minst 8 centimeter och vid en belastning

per axel af mer än 750 kilogram ökas därutöfver

i visst lämpligt förhållande till belastningens

ökning; samt att undantag från bestämmelse om viss

bredd på hjulringar må äga rum för automobiler med

en belastning af högst 750 kilogram per axel, när

hjulringarna äro försedda med mjuk och elastisk beläggning;
2:o)

att automobil förses med igenkänningsmärke

på sådant sätt, att det utan svårighet kan läsas, såväl

af den som befinner sig bakom som af den, hvilken

befinner sig framför automobilen, samt att bokstäfverna

och siffrorna i märket erhålla minst 12 centimeters höjd;

8: o) att i förordningen uppställes såsom allmän

regel, att å allmänna vägar med en bredd af 8,6

meter eller därunder automobiltrafik ej får förekomma,

med Konungens befallningshafvande likväl lämnad rätt

att för de undantagsfall, där sådant utan olägenhet

kan ske, på särskild ansökan medgifva automobilfart;

4: o) att bestämmelserna i den föreslagna 9 § helt

må utgå;

5:o) att automobil ej må framföras med större

hastighet än som motsvarar i stad, köping och annat

tätt bebyggdt samhälle 15 kilometer under dagsljus

och 10 kilometer vid mörker eller dimma samt annorstädes

25 kilometer under dagsljus och 10 kilometer

vid mörker eller dimma, allt i timmen;

6:o) att det i 12 § föreslagna uppsättande af

anslagstaflor ej må ifrågakomma, utan ersättas med

föreskrift, att Konungens befallningshafvande, hvar för

sitt län, dels utfärdar kungörelse med uppgift — för

landet samt område, som är att hänföra till stad, men

icke är i stadsplanen intaget — å de allmänna vägar,

som få helt eller delvis med automobil befaras, äfven
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 47.

25

som angående förbud, som må vara i särskilt fall

meddeladt mot sådan vägs befarande med hvarje

eller visst slag af automobil, samt om stadgad inskränkning,

beträffande vissa vägar, af eljest medgifven

hastighet för automobils framförande, dels och

i början af hvarje år i utfärdad kungörelse sammanfattar

på ett öfverskådligt sätt alla sådana under det

nästföregående året samt förut inom länet tillkännagifva

stadganden, såvidt de fortfarande äro gällande;

7:o) att, därest Riksdagen godkänner den under

4r:o) här ofvan gjorda hemställan, orden i 33 § »dock

må körning med automobil å enskild väg, där sådant

ej är tillåtet, allenast af inålsäganden åtalas»

må utgå;

8:o) att motorcykel må förses med igenkänningsmärke;

samt

9:o) att, därest Riksdagen godkänner hvad utskottet

under 3:o) här ofvan hemställt, det vid 8 §

ifrågasatta förbud mot automobiltrafik å väg af 3,6

meters bredd eller därunder icke må äga tillämpning

å motorcykel.

Stockholm den 7 maj 1906.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖCRONA.

Reservation

af herrar Lindman och Seger däld:

»Då vi anse de af utskottet gjorda inskränkningarna i Kungl. Maj:ts

förslag till användande af allmänna vägar för automobiltrafik äfvensom i

den hastighet, hvarmed automobil får framföras, icke lämpliga, få vi reBih.

till Riksd. Prof. 1906. 7 Sami. 41 Raft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Lagutskottets Utlåtande N:o 47.

servera oss mot utskottets hemställan i dessa delar. Att såsom allmän regel

förbjuda automobilkörning å vägar, som icke äro bredare än 3,6 meter,

och endast tillåta den å sådana vägar i undantagsfall och på särskild

ansökan, skall enligt vår mening hindra uppkomsten af automobiltrafik

för såväl person- som godsbefordran, hvilket icke synes oss lämpligt.

Konungens befallningshafvande kan enligt den kungl. propositionen meddela

förbud mot automobiltrafik å viss allmän väg, där körning med

automobil till följd af körbanans ringa bredd eller annat förhållande kan

medföra särskild fara eller olägenhet, hvilken bestämmelse bör vara tillräckligt

betryggande.

Då 14 § i den kungl. propositionen innehåller föreskrifter om så

ringa fart, att automobilen ögonblickligen skall kunna stannas å broar, i

vägkorsningar samt å sådana ställen, där lifligare trafik råder, eller där

körbanan ej kan öfverskådas minst 15 meter framför automobilen, synas

oss ej tillräckliga skäl förefinnas för den nedsättning i hastigheten, som

utskottet föreslagit. Därigenom skulle fördelen af begagnande af automobil

såsom ett nyttigt fortkomstmedel i väsentlig grad stäckas.

På grund häraf anse vi,

att punkterna 3 och 5 i utskottets hemställan

böra utgå, samt att i punkten 6 orden »å de allmänna

vägar, som få helt eller delvis med automobil befaras,

äfvensom angående förbud, som må vara i särskildt

fall meddeladt mot sådan vägs befarande med hvarje

eller visst slag af automobil» böra utbytas mot »å de

allmänna vägar, som helt eller delvis ej få med automobil

befaras, äfvensom angående förbud, som må vara

i särskildt fall meddeladt mot sådan vägs befarande

med visst slag af automobil».

Herr Hedenstierna har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i

behandlingen af detta ärende inom utskottet.

CENTRALTRYCKERTET, STOCKHOLM, 1 906.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1906:179 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Majds proposition angående förslag till förordning om automobiltrafik. s. 1 i texten