Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 5

1906-02-05 · 19 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 18 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1906:5, Lagutskottets Utlåtande N:o 5

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

1

N:o 5.

Ank. till Riksd. kansli den 5 februari 1906, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af vädd motion angående lagstadgad stängningstid

för handelsbutiker.

Lagutskottet har till förberedande behandling fått mottaga en inom

Andra Kammaren af herrar J. J. Byström och K. G. Karlsson i Göteborg

väckt motion, n:o 10, af följande lydelse:

»För något mer än trettio år tillbaka gjordes i Stockholm och

Göteborg och väl äfven på en del andra ställen allvarliga försök att på

frivillighetens väg upprätta en bestämd stängningstid för handelsbodar.

Ehuru något vanns därmed, ha dessa försök dock icke ledt till önskade

resultat.

För eu tio å tolf år sedan började man mera bestämdt uttala sig

för att på laglig väg söka få hithörande förhållanden ordnade. Och

frågan om lagstadgad stängningstid för butiker blef mera aktuell inom

handelskåren, efter det grosshandlaren Viktor Ramstedt vid Sveriges

Allmänna Handelsförenings årsmöte i Stockholm 1900 fört fram och

inledt ämnet: »År det önskvärdt att söka införa lagstadgad tid förstängning

af salubodar på söckendagar?» hvarvid han enligt nämnda förenings

»Månadsskrift» framhöll, att »orsaken, hvarför han bragt denna fråga

på tal, vore den, att i Tyskland en lag utkommit om salubodars stängningstid,

hvilken vore föga känd i Sverige, men förtjänade att beaktas».

Butikstängningsfrågan måste ock anses vara af ganska stor betydelse

bland annat därför, att den direkt berör en stor del af vårt folk.

Bih. till Riksd, Frot. 1906. 7 Samt. 5 Höft. (N:o 5.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

Så funnos år 1904 31,358 handlande och 37,343 handelsbiträden eller

tillsammans 68,701 personer, af hvilka flertalet tillhör minuthandeln.

De, som i första hand beröras af stängningsfrågan, äro handelsbiträdena.

Nuvarande förhållanden göra, att de tvingas till en i många

fall alldeles oskäligt lång arbetstid. Detta framgår tydligt bland annat

af de diskussioner, som i detta ärende förts vid Sveriges Allmänna

Handelsförenings årskonferenser 1900 och 1903. Och af de undersökningar,

som Fredrika Bremer-Förbundet härom året verkställde »rörande

kvinnliga kontors- och butiksbiträdens ställning i Stockholm», finner

man, att en del af dem, som enquéten gällde, hade 14 å 16 timmars

arbetstid per dygn och stundom ännu längre.

Därtill kommer, att många af dessa hafva sin sysselsättning i

affärer, där äfven ett omfattande söndagsarbete utföres. De hafva sålunda

ej blott en oskäligt lång arbetstid under veckans sex arbetsdagar,

utan de måste ock använda en stor del af hvilodagen på ungefär

samma sätt.

Att handelsarbetaren måste känna sig högeligen missnöjd med

denna tingens ordning är gifvet, och han frågar sig med skäl, hvarför

han skall hållas kvar vid arbetets id, under det att t. ex. industriarbetaren

för flere timmar sedan begifvit sig till sitt hem.

Men ej blott biträdena, utan äfven handlandena själfva hafva i

allmänhet samma önskan med hänsyn till en lagstadgad butikstängningstid.

Den mindre handlanden, som ofta själf för sina böcker, behöfver

vanligen annan tid än den, då boden är öppen, för detta bokföringsarbete.

Nu måste ofta natten därför tillgripas. Likaledes får han knappast

någon timme af dagen ledig för sin familj. Och de flesta hafva

väl både hustru och barn, som kunna hafva rätt att få äga maken och

fadern hemma någon stund af dagen.

Man kan nu säga, att om han är egen handlande, får han ju slå

igen butiken när han vill. Detta är dock lättare sagdt än gjordt.

Vanligen kan han ej göra det, förrän grannen gör det, ty den fria

konkurrensen tvingar honom att hålla öppet. Men en öfverenskommelse

handlandena emellan kunde ju upprättas? Ja, detta har försökts och

ibland slagit rätt väl ut, men oftast alldeles misslyckats. Man vill därför

hafva saken ordnad på lagstiftningens väg.

År 1900 lät Sveriges Allmänna Handelsförenings förvaltningsutskott

göra en utredning af huru åsikterna voro i denna fråga bland

handlandena i landets olika delar. Därvid visade det sig, att de flesta

voro för åstadkommandet af lagstadgad butikstängnigstid. I det cirkulär,

opaginerad Kontrollera mot PDF

B

Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

som nyssnämnda förvaltningsutskott utsände till herrar ombud för Sveriges

Allmänna Handelsförening, hette det bland annat:

»Under de senaste två årtiondena har man i flere af Europas länder

dryftat frågan, om och i hvilken mån genom lagstiftningen kan och bör

sättas en gräns för arbetstiden, hvilken den stegrade konkurrensen har

tendens att alltjämt öka. För handelns målsmän har detta spörsmål

tagit formen af kraf på vidtgående inskränkning genom lag i handeln

i bod å sön- och helgdagar samt på lagstadgad stängningstid under

söcknedagar för handelsbodar. I Tyska riket hafva i båda ämnena

lagar stiftats.

Såsom grund för nödvändigheten af sådan lagstiftning har anförts,

att minuthandlarne och deras biträden, i likhet med andra människor,

vore i behof af hvila såväl under söndagar som söcknedagar efter slutad

arbetstid. Under den gällande fria konkurrensen funnes emellertid inom

de flesta samhällen alltid en eller annan handlande, som icke frivilligt

kunde förmås att hålla sin bod stängd under sön- och helgdagar samt

att under öfriga dagar stänga vid sådan tid, att tillräcklig hvilotid under

aftonen blefve öfrig. Därigenom tvingades också de andra handlandena

inom samma gren att hålla öppet i samma utsträckning, hvarigenom ett

allmänt otillfredsställande tillstånd blefve följden.

Svenska strafflagen innehåller som bekant förbud mot öppenhållande

af kramlåda å sabbatstid, hvarmed förstås tiden mellan klockan

sex om morgonen och klockan nio om aftonen. Detta förbud har för

några år sedan äfven utsträckts till tobakshandel. Handeln med matvaror

är däremot, bortsedt från gudstjänsttimmarne, fri. Med denna

handel har mångenstädes också förenats handel med andra varor, dock

med iakttagande däraf, att handelsboden icke må hafva beskaffenhet af

kramlåda.

Angående stängningstid å söcknedagar af salubodar finnas i Sverige

inga lagbestämmelser.

Vid Sveriges Allmänna Handelsförenings årsmöte i Stockholm den

8 augusti 1900 bragtes på tal såväl frågan om söndagshandeln i vissa

salubodar som spörsmålet om lagstadgad stängningstid för salubodar å

söcknedagar, och beslöt föreningen att öfverlämna båda dessa frågor

till förvaltningsutskottet för vidtagande af de åtgärder, som däraf kunde

påkallas.»

Men utom de skäl, som framgå af det redan sagda, finnas naturligtvis

flera andra, och bland dem är ett, som må kallas hälsoskäl.

Den långa arbetstid, som många hafva, medför stundom öfveransträngning,

synnerligast som en del hafva en särdeles enerverande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

sysselsättning. Luften i vissa handelsbodar blifver också oftast mycket

osund genom den mängd olika varor, som där måste sammanföras och

finnas. För somliga varors skull måste temperaturen hållas låg. Därtill

kommer draget från det ofta förekommande gåendet i dörrarne.

Att så oskäligt lång tid af d37gnet, såsom nu i allmänhet är fallet, stå

i sådan luft och temperatur kan ej vara hälsosamt och måste till och

med strida mot andan i kung!, förordningen om utvidgad näringsfrihet

§ 17 mom. 2, där det heter, att vederbörande »skall jämväl vid sina

biträdens eller arbetares behandling och sysselsättning fästa behörigt

afseende å deras hälsa». Näringsidkaren själf behöfver sättas i stånd

att kunna sköta sig som sig bör. I Tyskland har detta ansetts som

ett särskildt starkt skäl för de reformer, som vidtagits. Det framhålles

där, särskildt hvad de kvinnliga biträdena angår, att »yrket på många

sätt inverkar menligt på handelsbiträdenas hälsa», såsom till exempel

att »det ihållande ståendet förorsakar underlifslidande», att »maskinskrifningen

angriper nerverna» o. s. v.

Vidare finnes något, som kallas utbildningsskäl. Den blifvande

handlanden eller grosshandlanden får i många fall börja som springgosse,

så snart han lämnat skolan, som han måste kanske af ekonomiska

skäl sluta alltför tidigt. Han får under dessa pojkår ej mycken

tid för teoretisk utbildning. Så blir han biträde, och då gäller det

att stå ännu ihärdigare på sin plats i boden. Den nuvarande långa

arbetstiden gör, att han ej får eller kan som sig borde deltaga i för

honom nyttiga kurser i t. ex. räkning, skönskrift, bokhålleri, stenograf!

och dylikt eller gå i aftonskolan eller bevista bildande föreläsningar.

I en liten skrift: »Arbetstiden och handelsvärlden», säger också ett

handelsbiträde följande ord:

»Affärerna öppnas vanligen kl. 8 f. m., till och med förr i vissa

stadsdelar. Arbetet fortgår så hela dagen med afbrott vid måltiderna,

men måltidsrasten blir sällan på bestämd tid och oftast knapp och otillräcklig.

Framåt kl. 8 aftager arbetet för dagen. De efterföljande timmarna

har man tid att se alla dessa skaror af fria och lyckliga människor

passera förbi butikfönstret, och refiektionen blir då ovillkorligen:

''Hvarför kunna ej handelsbiträdena också få en rimlig arbetstid och tillfälle

att skaffa sig någon gedignare kunskap och förströelse?’»

Det ligger en samhällelig fara däri, att ett stort antal samhällsmedlemmar

genom ett arbete, som sträcker sig öfver mera än halfva

dygnet, både utslites i förtid och hindras att förskaffa sig den andliga

och intellektuella utbildning, som en i sann mening mänsklig tillvaro

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

kräfver. Människan skall ju, såsom någon sagt, ha tillfälle att tänka

och lära och icke blott att arbeta och äta.

Men de finnas naturligtvis, som gorå invändningar mot att tiden

för bodarnas öppethållande något begränsas genom lag. En af dessa

invändningar är, att allmänheten skulle få svårt att finna sig i de nya

förhållanden, som skulle uppstå. Detta förefaller dock vara en ganska

onödig farhåga. Allmänheten har ju utan knot vant sig vid bestämda

tider inom statens inrättningar, såsom posten, telegrafen, pastorsexpeditionerna

m. fl., och inom t. ex. bankrörelsens område har man bestämda

tider. På de platser, där handlande själfva varit i stånd att öfverenskomma

om bestämd stängningstid och sinsemellan upprätthålla denna,

ha inga vidare klagomål häröfver försports från allmänheten, som tvärtom

tyckes inse rättvisan i att äfven handelsarbetaren får sluta sitt

arbete i åtminstone någorlunda rätt tid på aftonen.

I en väl affattad skrift med rubrik: »Göteborgs Minuthandelsförenings

uttalanden i den nu alltmera framträngande frågan om lagstadgad

stängningstid för handelsbutiker» framhålles också bland annat:

»Hvad allmänheten beträffar skulle denna med säkerhet understödja

förslaget på det sätt, att den gjorde sina inköp före den bestämda

stängningstiden.

Till och med apotekarne stänga ju numera kl. 9; och sådana

brådskande fall, som kräfva en nattvakt där, kunna näppeligen tänkas

i fråga om hvad som köpes i speceri-, kortvaru- och cigarrbutiker».

Visserligen kan man göra den invändningen, att om bodarne

stängas t. ex. kl. 8 på kvällen, hvilket tyckes vara den allmänna meningen,

skulle arbetare, åtminstone en del bland dem, svårligen hinna,

sedan de slutat arbetet för dagen, köpa i boden det de behöfva hafva

med sig till hemmet. Nu är det emellertid så, att på många platser

hinner arbetaren säkerligen göra detta före kl. 8 e. m., och där en eller

annan ej skulle hafva fördel af en dylik bestämmelse, måste man komma

ihåg, att ibland kräfver det allmännas väl någon uppoffring af enskildas

intressen.

Emellertid är det väl så bland den största delen af arbetare, åtminstone

vid de större verksamhetscentra, att arbetarne själfva i regeln

ej göra uppköp i handelsboden, utan det får hustrun eller barnen göra.

I själfva verket blir detta för dem mera en penningfråga än en tidsfråga.

tiar man blott penningar, nog blir det någon råd med att skaffa

från boden det man behöfver.

I de utförliga uttalanden, som den här ofvan citerade Göteborgs

Minuthandlareförening gjort, hafva Karlstads handelsförening, »Ett möte

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

med detaljhandlandena i Malmö med omnejd» m. fl. m. fl. instämt. Och

till den ene af motionärerna har en skrifvelse ingått från Göteborgs

månadskarlars gemensamma förening, däri bland annat yttras rörande

införandet af lagstadgad butikstängningstid följande: »under starkt betonande

af behofvet af en sådan reform anslöt sig mötet lifligt till det

från Göteborgs minuthandelsförening framkomna förslaget om lagstadgad

stängningstid».

Äfven säges, att förhållandena äro så olika på olika platser i vårt

land. Någon bestämd lag rörande bodstängningstiden kan därför ej

gärna ifrågakomma. Det är dock ett faktum, att från landets olika

delar framhålla handlandena själfva nödvändigheten af en lag i detta

afseende. Detta framgår tydligt af de svar, hvilka inkommo på frågor,

som Sveriges Allmänna Handelsförenings förvaltningsutskott år 1900

ställde till nämnda förenings ombud i landets olika delar. Detta visas

äfven af den diskussion, som fördes vi Sveriges Allmänna Handelsförenings

årsmöte i Stockholm 1903 rörande »Tiden för stängning af försäljningsbodar».

Stockholms specerihandiareförening lät senare utsända förfrågan

om huru handlandena å åtskilliga platser ställde sig till spörsmålet om

lagstadgad stängningstid för handelsbodar. Till i början af år 1905

hade svar ingått från 20 köpmansföreningar, och hafva dessa med undantag

af tre anslutit sig till det af nämnda förening gjorda uttalandet

om lagstadgad bodstängningstid. Dessutom hafva å särskilda listor

uttalande för lagstadgad stängningstid gjorts af följande antal köpmän

å här nämnda platser, nämligen i Arboga 22 köpmän, i Enköping 49, i

Gäfle 159, i Grängesberg 9, i Jönköping 43, i Karlskrona 128, i Karlstad

47, i Kalmar 36, i Karlshamn 17, i Kopparberg med närmaste omnejd

21, i Köping 30, i Mariestad 12, i Norrköping 271, i Strömstad

17, i Söderhamn 33, i Sundsvall 63, i Sollefteå 1, i Trelleborg 20, i

Uppsala 28 och i Stockholm 1,271 köpmän.

Svårigheterna vid fastställandet af en bestämd tid ligga emellertid

ej så mycket i olika förhållanden på olika platser, utan fast hellre

i olika förhållanden på samma plats eller rättare sagdt på olika art af

affärer inom en och samma kommun. Så måste mjölkmagasinet öppnas

tidigare på morgonen än andra affärer, och cigarrboden anser mången

böra vara öppen till sent på kvällen, ehuru man kan sätta i fråga, huruvida

icke de, som begagna sig af tobak, skulle kunna förse sig med

behöfligt kvantum före kl. 8 e. m. Manufakturhandeln däremot börjar

ej så tidigt på morgonen och skulle kunna i olikhet med flera andra

affärer sluta till och med kl. 6 e. in. Cheferna för ett par af Stock
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

7

holma största manufakturaffärer hafva ock uttalat sig för möjligheten

och lämpligheten af att stängningstiden blefve kl. 6 e. in.

Det var ock med hänsyn till de olika affärernas olika behof angående

tiden för bodarnas öppethållande, som ett af både handlande

och handelsbiträden besökt större möte i Stockholm antog, ehuru ej

alldeles enigt, följande resolution, som, på samma gång den yrkar på

bestämd eller lagstadgad butikstängningstid, genom att gå med på en

bestämmelse om bodens öppethållande under högst sexton timmars tid

pr hvardag, också visar, huru förhållandena äro för en del handlande

eller biträden. Denna resolution lyder:

»Mötet anser, att minuthandeln med varor af alla slag, med undantag

af dem, hvilkas försäljning är underkastad särskild lagstiftning,

bör regleras genom sådana lagbestämmelser, att

l:o) butik eller salubod må hållas öppen endast under tiden

emellan kl. 6 f. in. och kl. 8 e. m., dock med rätt för kommunala

myndigheter (stadsfullmäktige i stad och kommunalstämma eller kommunalfullmäktige

å landet) att medgifva ytterligare utsträckning utöfver

denna tid med högst 1 timme på morgonen och 1 timme på

aftonen;

2:o) varuförsäljning utomhus tillätes endast under de tider, då

butik eller salubod får hållas öppen.»

Möten på flera andra ställen ha uttalat sig om tiden, under

hvilken handelsbod skulle vara stängd. Flertalet synes vara af den

meningen, att den bör blifva från kl. 8 e. m. till kl. 6 f. in. Hvad

då först beträffar stängningen på aftonen, som säkerligen är den viktigaste

punkten i detta förslag, anse, såsom redan nämnts och såsom

framgår af siffrorna längre fram angående omröstningen om bodstängningstiden

i vårt södra grannlands hufvudstad, cigarrhandlarne, att de

måste få rätt att hålla boden öppen till senare på kvällen. Om så är

fallet, kan ju undantag göras för dem, men i alla händelser böra de

ej såsom nu hafva obegränsad tid. En del af dessa bodar ha genom

att hållas öppna till långt fram på natten fått ett dåligt rykte om sig,

något som redbara bodinnehafvare stundom fått lida af.

Här må ock framhållas önskvärdheten af att cigarrer och varor,

som äro förfärdigade af tobak, ej må få säljas t. ex. på söndagen

under den tid, då bodarne för denna handel äro stängda, och i hvilken

specialfråga Riksdagen skrifvit till Kungl. Maj:t, liksom naturligtvis

samma princip bör vara gällande alla tider, då handelsbod är eller

blir stängd enligt de af lagen gifna föreskrifterna.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

Hvad vidare beträffar tiden, intill hvilken butik skulle vara stängd

på morgonen, göra sig något olika kraf gällande. Mjölkmagasinen och

därmed jämförliga affärer behöfva öppnas tidigare än flertalet andra

affärer, som icke behöfva öppnas förrän vid åttatiden, åtminstone i

städerna eller på de folkrikare platserna.

Angående butikstängningsfrågans läge i en del andra länder må

följande framhållas.

I flere af de Australiska staterna finnes lagstadgad stängningstid

för såväl handelsbodar som för en del fabriker.

I staten Victoria t. ex. antogs »Factories and Shops Act 1896».

I Sydaustralien antogs »Early Closing Act 1900».

I staten Queensland antogs »The Factories and Shops Act 1900».

Hvad särskild! angår staten Victoria, har den citerade lagen blifvit

betydligt ändrad och utvidgad genom parlamentets antagande den 6

oktober 1905 af »The Act to consolidate the Law relating to the Supervision

and Regulation of Factories Workrooms and Shops and for

other purposes».

I några af de nordamerikanska staterna har man ock insett, att

endast lagstiftning kan hindra en hänsynslös konkurrens att till ytterlighet

utnyttja den lefvande arbetskraften.

I Engiand finnes sedan 1886 en lag (Shop Hours Regulation

Act), afsedd att skydda biträden under 18 år från att i förtid utslitas

genom en onaturligt lång arbetstid. Denna lag är emellertid af dem,

den berör, allmänt förklarad otillräcklig.

Rätt snart inlämnades också i parlamentet ett nytt lagförslag,

hvilket dock förkastades, oaktadt stora handelsidkare-kongresser uttalade

sig för detsamma. Till belysning af frågan må nämnas, att

bland de föreningar, som vid detta tillfälle uttalade sig till förmån för

lagstiftning på detta område, var en stor sammanslutning, benämnd

»föreningen för tidig stängning» (Early Closing Association), som förut

under många år förklarat sig mot den lagstiftande maktens ingripande.

Den hade efter nära femtio års fåfänga ansträngningar måst öfvergifva

hoppet om att komma till ett resultat på den frivilliga öfverenskommelsens

väg.

År 1903 förelädes det engelska parlamentet ånyo »A Bill to

amend the Law relating to Shops» och »Shops (early closing) Bill».

Det är rätt omfattande förslag, som därvid framställas, och delvis gå
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

9

ende ut på att lägga bestämmanderätten i hithörande frågor i de kommunala

myndigheternas händer.

Förslaget ledde ej till af motionärerna och deras många meningsfränder

önskadt resultat. Men att döma af en resolution, som enligt

»Bulletin des internationalen Arbeitsamt» fattades i engelska underhuset,

kan det icke dröja länge, innan en tillfredsställande lag kommer till

stånd.

Nämnda resolution hade följande lydelse: »Enligt underhusets åsikt

har den onödigt långa arbetstiden i butikerna ett skadligt inflytande på

deras hälsa och välfärd, hvilka äro densamma underkastade; det är

önskvärdt, att kommunalstyrelserna (Borough- and District Councils)

blifva befullmäktigade att utfärda förordningar rörande stängningstiden

och begränsning af arbetstiden inom sina respektive områden, hvarigenom

de förslag, som öfverhusets utskott framlade år 1901, skulle

blifva effektivt genomförda.»

I Tyskland däremot har man redan antagit: »Gesetz betreffend

die Abänderung der Gewerbeordnung» med bestämmelser såväl om arbetstiden

som om butikstängningstiden. Ur denna lag, som antogs år

1900, anföres följande:

»§ 139 c.

I öppna försäljningslokaler och därtill hörande skrifrum (kontor) och

lagerrum skall åt biträden, elever och arbetare beviljas en sammanhängande

hvilotid af minst tio timmar efter den dagliga arbetstidens slut.

I kommuner, som enligt den senaste folkräkningen hafva mer än

20,000 invånare, måste hvilotiden i öppna försäljningslokaler, i hvilka

två eller flere biträden eller elever sysselsättas, vara minst elfva timmar;

för mindre samhällen kan denna hvilotid föreskrifvas genom kommunalförordningarna.

Under arbetstiden skola biträden, elever och arbetare hafva eu

bestämd middagsrast. För biträden, elever och arbetare, som intaga

sin hufvudmåltid utom den byggnad, hvari försäljningslokalen inrymmes,

skall denna rast utsträckas till minst en och en half timme.

§ 139 d.

Bestämmelserna i § 139 c tillämpas ej

1. vid arbeten, som ofördröjligen måste företagas för att förekomma

att varorna förstöras;

Bih. till Riksd. Frot. 1906. 7 Samt. 5 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

2. vid verkställandet af den lagstadgande inventeringen, såväl

vid nyinredningar som vid flyttningar;

3. dessutom årligen under högst 30 af platsens polismyndighet

för alla eller för enskilda yrkesgrenar bestämda dagar.

§ 139 e.

Från kl. 9 på aftonen till kl. 5 på morgonen skola öppna försäljningslokaler

stängas för affärsrörelse.

De kunder, som redan äro i butiken vid stängningstiden, böra

dock betjänas.

Efter kl. 9 på aftonen få försäljningslokaler hållas öppna

1. i oförutsedda nödfall;

2. under högst 40 af platsens polismyndighet bestämda dagar,

likväl till senast kl. 10 på aftonen;

3. efter närmare bestämmelser af den högre förvaltningsmyndigheten

i städer, som enligt den senaste folkräkningen hafva mindre än

2,000 invånare, äfvensom i landtkommuner, såvida affärsrörelsen hufvudsakligen

inskränker sig till vissa veckodagar eller vissa timmar på

dagen.

Bestämmelserna i §§ 139 c och 139 d få icke rubbas genom

ofvanstående föreskrifter.

Under den tid, då försäljningslokalerna skola vara stängda, förbjudes

allt utbjudande af varor på offentliga vägar, gator, torg eller

andra offentliga platser såväl i salustånd som medelst kringbäring. Utan

förut gjord beställning få under samma tid ej heller varor kringbäras

i husen. Undantag kunna tillåtas af platsens polismyndighet.

§ 139 f.

Vid ansökan af minst en tredjedel af affärsinnehafvarne kan för

en kommun eller för flere omedelbart sammanhängande kommuner genom

förordning af högre förvaltningsmyndighet efter kommunalmyndigheternas

hörande för alla enskilda affärsgrenar anordnas så, att öppna

affärslokaler under bestämda tidrymder eller under hela året hållas

stängda för affärsrörelse äfven mellan klockan 8 och 9 på aftonen och

mellan klockan 5 och 7 på morgonen. Bestämmelserna i §§ 139 c och

139 d få härigenom ej rubbas.

På ansökan af minst en tredjedel af affärsinnehafvarne skall den

högre förvaltningsmyndigheten, genom på platsen öflig kungörelse eller

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

11

genom särskild! meddelande, infordra affärsinnehafvarnes yttrande för eller

mot införande af tidigare stängning. Förklara sig två tredjedelar af

de röstande för tidigare stängning, så kan den högre förvaltningsmyndigheten

vidtaga motsvarande åtgärder.

Förbundsrådet är befogadt att afgifva bestämmelser om huru

förfaras skall för att fastställa det erforderliga antalet affärsinnehafvare.

Under den tid, då affärslokaler måste vara stängda på grund af

stadgandet i afdelning 1, förbjudes all försäljning och allt utbjudande

af i dessa affärer förda varor på offentliga vägar, gator, torg eller

andra offentliga platser såväl i salustånd som medelst kringbäring.

Utan förut gjord beställning få ej heller under samma tid omnämnda

varor utbjudas och försäljas i husen. Undantag kunna beviljas af

platsens polismyndighet.»

Denna tyska lag har bestämmelser om dels en obligatorisk stängningstid,

bestämd till kl. 9 e. m., och dels en fakultativ till kl. 8 e. m.

Att denna senare bestämmelse icke blott är eu död bokstaf framgår

däraf, att man t. ex. häromåret i Liibeck bestämde stängningstiden till

kl. 8 e. m., med undantag för lördag, då rätt att hålla öppet till kl. 9

medgifves. Med stöd af ofvanstående § 139 f påyrkade nämligen

1,134 af Lubecks 2,488 innehafvare af öppna försäljningsställen omröstning

rörande åttatid, och vid den omröstning, som med anledning

häraf företogs, röstade 1,254 för och endast 60 mot förslaget.

I Norge finnes sedan 1900 en lag angående bodarnas stängningstid.

Den är af följande lydelse:

»Lag angående handelsbodars stängningstid.

§ 1. Bestämmelse om handelsbodars stängningstid inom en kommun kan beslutas

af kommunalmyndigheter med stadfästelse af konungen. Bestämmelsen kan

omfatta alla eller vissa slag af handelsbodar, som finnas inom kommunen, i landtdistrikten

antingen inom hela häradet eller inom delar däraf.

Sådan bestämmelse kan ej komma till stånd, ifall en tredjedel af de fastboende

näringsidkarne, hvars handelsrörelse innefattas i bestämmelsen, på förhand förklara

sig vara emot densamma.

Förordning om sättet, hvarpå dessa förklaringar skola anskaffas, gifvas af vederbörande

regeringsdepartement. De med anskaffandet förbundna omkostnaderna betalas

af kommunens kassa.

Ändring i gällande bestämmelse måste för att blifva giltig stadfästas af

konungen.

§ 2. Bestämmelsen kan stipulera de klockslag, inom hvilka vederbörande

handelsbodar skola hållas stängda, samt förbud mot att hålla handelsbodar öppna vissa

dagar på året eller mellan vissa klockslag på dessa dagar.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

Öppnings- och stängningstiderna kunna bestämmas olika för de olika dagarna

i veckan. Inom samma handelsgren skola dock bestämmelserna alltid omfatta och

vara lika för samtliga handlande.

Befrielse (dispensation) från föreskrifterna i bestämmelsen kan för kortare tidsperiod

meddelas af amtmannen (= länsstyrelsen), för särskild! tillfälle på landet af

länsmannen (kronofogden), och i städerna af polismästaren.

Öfverträdelse af bestämmelsen straffas med böter och åtalas enligt för polisärenden

gällande författningar.

Inom flera andra land, där man ej ännu har lagliga bestämmelser

i detta afseende, pågår liksom hos oss en ganska stark rörelse för att

få sådana till stånd. Så har till exempel minuthandlaresocieteten i

Danmarks hufvudstad häromåret utsändt frågor, huruvida det vore

öuskligt, att butikernas stängningstid genom lag bestämdes till 8 eftermiddagen

under måndagar till och med torsdagar, och på dessa frågor

hafva 7,397 af 9,6 >6 köpenhamnska handlande svarat jakande och 1,566,

flertalet cigarrhandlare, nekande. Ifrån 673 hade intet svar kommit.

Nu har emellertid danska regeringen utarbetat ett förslag om

likartad stängningstid samt om sittplatser i butikerna jör handels- och kontorsmedhjälpare.

Det närmare utförandet af påbudet om den lika butikstängningstiden

föreslås skola öfverlämnas till kommunstyrelserna.

Regeringen har utsändt förslaget i och för utlåtande till en mängd

organisationer, bl. a. till handelsföreningarna, de samverkande fackförbunden

samt handels- och kontoristmedhjälpareföreningen.

Då frågan om lagstadgad stängningstid för butiker var före i

svenska riksdagen 1904 yttrade lagutskottet om densamma bland annat

följande:

»Såsom motionärerna på ett belysande sätt framhållit, medför det

nuvarande tillståndet i fråga om tiden för öppenhållande af minuthandelsbutiker

afsevärda olägenheter för den därvid använda personal, icke

blott beträffande hvilotiden, utan jämväl i afseende å tillfälle för ifrågavarande

personer att förskaffa sig intellektuell utbildning eller sådan

förströelse, som tjänar att befordra deras allmänna välbefinnande så i

andligt som kroppsligt hänseende. I detta afseende intaga arbetarne

inom minuthandelsyrket onekligen en vida sämre ställning än den, som

står arbetarne inom de flesta andra yrken till buds. I likhet med

motionärerna anser utskottet därför af behofvet påkalladt, att åtgärder

vidtagas för åvägabringande af ett bättre sakernas tillstånd».

»Ett ytterligare skäl för den ifrågasatta lagstiftningen ligger efter

utskottets åsikt däri, att, såvidt kunnat inhämtas, bland såväl arbets
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

13

gifvare som arbetstagare inom minuthandelsyrket det långt öfvervägande

flertalet hyser en allvarlig önskan om lagbestämmelser i det af motionärerna

angifna syfte. Denna omständighet ådagalägger, att den föreslagna

lagstiftningen endast för ett fåtal handelsidkare skulle innebära

något ingrepp i deras personliga frihet att utsträcka arbetstiden efter

eget behag, och att snarare det nuvarande tillståndet, hvarigenom ett

fåtal handelsidkare emot flertalets önskan kan omöjliggöra arbetstidens

normala begränsning, medför inskränkning af flertalets frihet att disponera

arbetstiden på sätt skäligt anses.

Hvad angår möjliga olägenheter af den föreslagna tidsbegränsningen

tillåter sig utskottet framhålla, att, äfven om en sådan förändring

icke i det stora hela sedt skulle för butikägarne med afseende å minskade

omkostnader medföra den vinst, som motionärerna tänkt, det å

andra sidan tämligen säkert kan antagas, att de butikägare, som hittills

ställt sig afvoga mot förslaget om bestämd stängningstid, icke skulle

drabbas af förlust, om sådan genom lag infördes. I många fall lärer

väl också deras vägran berott mindre på fruktan för dylik förlust än

önskan att genom senare stängningstid än öfriga handlande bereda sig

ökad vinst.

Från synpunkten af deras intresse, som hafva anställning såsom

biträden eller arbetare i minuthandelsbutiker, kan en begränsning af

arbetstiden ej antagas medföra annat än fördelar, då ju denna begränsning

ej föranleder någon minskning af den vinst, handelsidkarne under

nuvarande förhållanden kunna påräkna af sin rörelse, och således det ej

behöfver befaras, att åtgärden skulle förorsaka någon nedsättning i biträdenas

och arbetarnes löneförmåner. Ej heller från allmänhetens sida

kunna, såvidt utskottet kan finna, några befogade erinringar göras emot

den ifrågasatta lagstiftningen, om densamma blott anordnas så, att behörig

hänsyn tages till olika förhållanden i ena eller andra afseendet

å olika orter.»

Vid behandlingen af ärendet i kamrarne bifölls lagutskottets förslag

af Andra Kammaren. I Första Kammaren blef det däremot afslaget.

Men af de elfva talare, som i Första Kammaren yttrade sig, talade flere

för förslaget.

År 1905 väcktes motion ånyo i denna fråga. Lagutskottet yttrade

då bland annat:

»Såsom motionärerna omnämnt, var förslag i ifrågavarande ämne

på deras initiativ föregående år föremål för Riksdagens behandling och

vanu inom Andra Kammaren bifall, men afvisades i Första Kammaren,

likväl efter en debatt, därunder sympatier för saken visade sig före
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

finnas äfven inom denna kammare. Så framhöll eu talare, hurusom det

här gällde att skydda de svaga, hvarför staten med sin lagstiftningsmakt

borde gripa in. Då nära två tredjedelar af butikbiträdena i städerna

utgjordes af kvinnor, och hänsynen till dessas svaga ställning

förut varit anledning till en del af vår arbetareskyddslagstiftning, borde

äfven här samma hänsyn blifva afgörande.» — — —

»Det mål motionärerna afse att vinna, nämligen beredande af

möjlighet för handelsidkare att utan större svårigheter kunna minska

arbetstiden för sina biträden, är enligt utskottets mening synnerligen

behjärtansvärdt.»--—

»Det är enligt utskottets förmenande icke möjligt att längre såsom

skäl mot en lagstiftningsåtgärd af här ifrågavarande art åberopa manchesterskolans

teorier om statens skyldighet att låta det ekonomiska

lifvet reglera sig själf. I England, där ofvannämnda skola äger sina

sina ifrigaste förkämpar, stiftas den ena lagen efter den andra af å det

ekonomiska lifvet ingripande art. Det må, hvad särskilt angår här

förevarande ämne, framhållas, hurusom i England sedan midten af

1880-talet pågått en liflig sträfvan att åstadkomma en effektiv lagstiftning,

hvarigenom handelsbutikernas stängningstid reglerades. Vid förlidet

års parlament framburos ock flera förslag, åsyftande detta mål, af

hvilka särskild! ett lade i de lokala myndigheternas händer att bestämma

de tider, då handelsbodarna skulle hållas stängda.»

Det upplystes äfven, att nu som föregående år hade »till lagutskottet

under behandling af motionen öfverlämnats en för Sveriges Allmänna

Handelsförening af dess styrelses förvaltningsutskott aflåten, den

8 februari 1905 dagtecknad skrifvelse, däri uttalats anslutning till det

i motionen framlagda förslag och hemställts att detsamma måtte af

lagutskottets förordas.»

Äfven nu hade förslaget varma sympatier i båda kamrarne, ehuru

det icke lyckades tillvinna sig seger i någondera kammaren. Vi antaga,

att detta till någon del beror på att det förslag, som lagutskottet framkom

med 1905, var något mindre omfattande än det, som utskottet tillstyrkte

1904.

Det yrkande vi nu göra är därför detsamma, som lagutskottet

gjorde år 1904.

På grund af hvad vi sålunda anfört, hemställa vi, att Riksdagen

måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t

taga under öfvervägande, huruvida och på hvilka villkor kommun må

berättigas "att bestämma viss tid, under hvilken inom kommunen belägna

handelsbutiker skola hållas stängda, samt för Riksdagen framlägga det

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

15

förslag till lagbestämmelser, hvartill utredningen kan gifva anledning,

äfvensom i sammanhang därmed förslag till erforderliga ändringar i

gällande lagstiftning rörande gatuhandel.»

Det ämne, som förevarande motion afser, har, såsom i motionen

anföres, varit föremål för de två näst föregående lagtima Riksdagarnas

pröfning med anledning af framställningar utaf samme motionärer, hvilka

väckt förevarande förslag, och af i hufvudsak enahanda innebörd som

det sistnämnda. Såväl 1904 som 1905 hemställde lagutskottet om aflåtande

till Kungl. Maj:t af skrifvelse i motionernas syfte. Med den

hemställan, som afgafs af 1904 års lagutskott, är det yrkande, i hvilket

förevarande motion utmynnar, fullkomligt öfverensstämmande, under det

att utskottet år 1905 endast med viss inskränkning biträdde den mening

det förut uttalat. Nästlidet års lagutskott, som ansåg, att, hvad

den egentliga landsbyggden anginge, förhållandena i vårt land ännu

vore sådana, att några bestämmelser om därstädes belägna handelsbutikers

stängning icke vore af behofvet påkallade, hemställde nämligen,

att till Kungl. Maj:t måtte aflåtas en skrifvelse med anhållan, att Kungl.

Maj:t måtte taga under öfvervägande, huruvida och på hvilka villkor

stadskommun eller sådant samhälle i öfrigt, för hvilket ordningsstadgan

för rikets städer vore gällande, kunde berättigas att bestämma viss tid,

under hvilken inom kommunen eller samhället belägna handelsbutiker

skulle hållas stängda, samt för Riksdagen framlägga det förslag till

lagbestämmelser härutinnan samt angående gatuhandeln, hvartill utredningen

kunde gifva anledning.

I likhet med 1904 och 1905 års lagutskott finner utskottet förevarande

motions syfte — att tillförsäkra dem, hvilka arbeta inom minuthandelsyrket,

mera tid än efter nu rådande förhållanden i allmänhet

medgifves till hvila och sysselsättningar utom yrket — förtjänt af allvarligt

beaktande. Motionärerna hafva anfört åtskilliga af de skäl, som

af 1904 års lagutskott åberopats till stöd för dess ofvan angifna hemställan.

Sistnämnda års lagutskott, som förmälte sig anse, att åvägabringande

af en tillfredsställande ordning beträffande handelsbutikernas

öppenhållande genom frivillig sammanslutning af dem, som saken närmast

berörde, vore ett väsentligt mera tilltalande sätt för frågans lösning

än statsmakternas inskridande, anförde tillika, att, enligt hvad erfarenheten

visat, den förra utvägen ej kunde leda till målet. Vid sådant

förhållande vore statens mellankomst både nödig och nyttig. Från

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

redan gällande lagstiftning kunde ock hämtas bevis för lämpligheten

i vissa fall af lagbestämmelser rörande användande af den personliga

arbetskraften. Utskottet ville i detta afseende erinra om lagstiftningen

angående minderåriges och kvinnors användande till arbete i industriellt

yrke; och en beaktansvärd omständighet vid bedömande af nu föreliggande

fråga vore, att af de personer, som den åsyftade lagstiftningen skulle

komma till godo, ett icke så ringa antal utgjordes af just minderårige

och kvinnor. Att det arbete, som ålåge de i handelsbutiker anställde

personer, om än till sin natur ej jämförligt med arbete i industriellt

yrke, dock vore så beskaffadt, att en oskäligt lång arbetstid kunde särskilt

för minderårige och kvinnor medföra menliga påföljder, kunde

icke förnekas. I detta sammanhang kunde ock erinras om lagens allmänna

förbud för utförande af arbete å sön- och helgdag. Detta stadgande

hvilade väl ursprungligen på religiös grund, men vore ock påkalladt

af statens intresse att bereda samhällsmedlemmarne erforderlig

hvila från arbetet. Då sålunda staten med fog helt allmänt föreskrefve,

att arbetet skulle hvila åtminstone under en dag af veckan, kunde man

också med skäl göra gällande, att staten i det allmännas intresse äfven

kunde och borde för vissa fall meddela föreskrifter om bestämd hvilotid

under de särskilda dagande i veckan, då detta inom något yrke

visat sig omöjligt att på annan väg ernå. För bedömande af frågan

om det berättigade i lagstiftarens ingripande i dessa förhållanden borde

ock framhållas, att, i samma mån som det ekonomiska lifvet allt rikare

utvecklades, i samma mån visade ock den därigenom stegrade konkurrensen

benägenhet att uppdrifva arbetstiden utöfver hvad som kunde

anses skäligt; och då staten efter hand lämnat konkurrensen allt friare

spelrum, kunde man också med fog fråga sig, om det icke tillkomme

staten att träda emellan i syfte att minska de med konkurrensens frigifvande

förbundna olägenheterna.

Utskottet, som i hufvudsak ansluter sig till hvad sålunda uttalats af

1904 års lagutskott, vill icke förneka, att den ifrågasatta lagstiftningen

innebär en inskränkning af den enskildes handlingsfrihet. Men utskottet

anser sig dock kunna med fog uttala den mening, att det icke i nu

förevarande fall såsom i allmänhet vid lagstiftning af s. k. social innebörd

är fråga om att staten skulle såsom medlare träda emellan två

eller flera mot hvarandra i egentlig mening stridande intressen. Af

den utaf motionärerna förebragta utredningen framgår tvärtom, att flertalet

af minuthandlandena icke mindre än biträdena eftersträfva en

reglering af hithörande förhållanden. Och, såsom motionärerna äfven

framhålla, lärer från synpunkten af allmänhetens berättigade intresse

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 5. 17

icke kunna göras någon befogad invändning mot den ifrågasatta lagstiftningen.

Men då det gäller spörsmålet, huru en sådan lagstiftning närmare

bör anordnas, framträda olika möjligheter. Motionärerna anföra de lagar

i ämnet, hvilka äro gällande i Tyskland och Norge. Den tyska

lagen påbjuder en ovillkorlig stängningstid för alla butiker, utom för

särskilt uppräknade fall, samt lämnar dessutom åt de särskilda kommunerna

att under vissa förutsättningar bestämma om ytterligare inskränkning

af den tid butikerna sålunda få hållas öppna. Lagen gör

också i vissa afseenden skillnad mellan samhällen med större och mindre

folkmängd. Den norska lagen åter öfverlämnar helt och hållet åt kommunerna

själfva att afgöra frågan om införande af viss stängningstid

för handelsbutiker.

I öfverensstämmelse med hvad särskildt 1905 års lagutskott uttalat

erkänner väl utskottet, att denna fråga har sitt hufvudsakligaste

intresse för de större stadssamhällena, där den alltjämt växande konkurrensen

uppdrifver arbetstiden. Men liksom lagutskottet vid 1904 års

riksdag håller utskottet före, att det icke är lämpligt att lagstifta uteslutande

för dessa samhällen eller att öfver hufvud vid en lagstiftning

af ifrågavarande art göra åtskillnad på städer och landsbygd. Motionärerna

hafva ju icke föreslagit annat eller mera än att möjlighet skulle

beredas kommun att fatta beslut om viss stängningstid. De kommuner,

där något verkligt behof af sådan bestämmelse icke förefunnes, skulle

i realiteten blifva oberörda af en lagstiftning sådan som i motionen

föreslagits.

Såsom af det anförda framgår, öfverensstämmer motionärernas

förevarande förslag närmast med den norska lagen, i det att de, utan

att förorda införande af en viss bestämd stängningstid för alla handelsbutiker

öfver hela landet, förutsätta, att stadgande skulle meddelas, att

loa orter, där behofvet af en bestämd stängningstid för handelsbutiker

särskildt gjorde sig gällande, sådan kunde åvägabringas genom de kommunala

myndigheternas försorg.

Utskottet ansluter sig väsentligen till motionärernas sålunda uttalade

uppfattning. Det synes dock utskottet angeläget, att en lag i

nu förevarande ämne icke lämnade kommunerna obegränsad beslutanderätt

i fråga om stängningstid för handelsbutiker, utan innehölle •—jämte

de allmänna förutsättningar, under hvilka eu obligatorisk stängningstid

för viss ort antingen i fråga om alla eller blott vissa slag af handelsbutiker

skulle kunna komma till stånd — stadgande om vissa gränser,

inom hvilka kommunens beslutanderätt finge utöfvas, och garantier mot

Bill. till BiJcsd. Prof. 1906. 7 Samt. 5 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

missbruk af densamma. Det kan eljest måhända vara att befara, att

den kommunen tillerkända beslutanderätten kan komma att utöfvas i

syfte, som icke vore därmed afsedt, eller på ett sätt, som kunde innebära

ett verkligt förtryck. Såsom en förutsättning för att beslutanderätt

i nu förevarande hänseende skall tillkomma de kommunala myndigheterna

nämner den norska lagen, att icke en tredjedel af de bofasta

handlandena, hvilkas handelsrörelse skulle beröras af beslutet, på förhand

förklarat sig vara emot viss stängningstid. Utskottet tilltror sig

emellertid icke att göra ett bestämdt uttalande angående den närmare

beskaffenheten af de gränser och garantier samt förutsättningar i allmänhet,

som borde i förevarande hänseende stadgas. Det lärer vara

nödvändigt, att en fullständig utredning i ämnet, på sätt motionärerna

ifrågasatt, åvägabringas, för att härutinnan utfinna de lämpligaste anordningarna.

I likhet med 1904 års lagutskott hafva motionärerna förutsatt,

att i sammanhang med en lagstiftning angående bestämd stängningstid

för handelsbutiker bestämmelser böra meddelas om gatuhandeln under

den tid butikerna skola hållas stängda; och delar utskottet denna uppfattning.

På grund af det anförda hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till förevarande motion,

måtte besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,

det täcktes Kungl. Maj:t taga under öfvervägande,

huruvida och på hvilka villkor kommun må berättigas

att bestämma viss tid, under hvilken inom kommunen

belägna handelsbutiker skola hållas stängda, samt för

Riksdagen framlägga det förslag till lagbestämmelser,

hvartill utredningen kan gifva anledning, äfvensom i

sammanhang därmed förslag till erforderliga ändringar

i gällande lagstiftning rörande gatuhandeln.

Stockholm den 5 februari 1906.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖCRONA.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

Reservationer:

19

af herr Andersson;

af herr Hedenstierna, som, enär syftet af förevarande motion tenderade

till att i konkurrenskampen understödja en majoritet mot eu

minoritet och att tillika inskränka den allmänt mänskliga rättigheten

att få fritt köpa och sälja på lagenligt och redligt sätt, ansett, att utskottet

bort hemställa, att motionen icke måtte till någon Riksdagens åtgärd

föranleda; samt

af herr Johansson.

Herrar Widén och Odgvist hafva begärt få antecknadt, att de icke

deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1906:13 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion angående lagstadgad - stängningstid för handelsbutiker. s. 1 i texten