Sök i Ratio Lex

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7

1906-04-20 · 63 sidor, varav 61 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 61 av 63 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1906:7, Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

1

N:o 7.

Ank. till Eiksd. kansli den 20 april 1906, kl. 6 e. m.

Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 4, i anledning

af dels Kungl. Maj:ts ''proposition angående lönereglering

för lärare vid folkskolor m. m., dels ock nio med föranledande

af propositionen väckta motioner.

Genom proposition, n:o 51, af den 13 januari 1906 har Kungl. Maj:t,

under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden för nämnda dag, föreslagit Riksdagen att

dels medgifva vidtagande af sådana ändringar i fråga om aflöningsförhållandena

för de i § 1 af kungörelsen angående aflöning åt lärare vid

folkskolor och småskolor den 1 juni 1900 omnämnda lärarna, att för ordinarie

lärare bestämmes en begynnelselön af minst niohundra kronor, och

att storleken af hvart och ett af de tre ålderstilläggen bestämmes till

etthundrafemtio kronor för manlig lärare och etthundra kronor för kvinnlig;

dels besluta, att i de fall, då bidrag af statsmedel utgår till aflönande

af tjänstledig lärares vikarie, den tjänstledige läraren skall vara skyldig

att af sin lön till vikariens aflöning afstå ett belopp, motsvarande en

fjärdedel af vikariens kontanta minimiaflöning, äfven om nämnda aflöning

framdeles kommer att höjas;

dels besluta, att lärare, som ingår på den nya löneregleringen, eller

som förordnas, efter det kungörelse i ämnet utkommit, skall vara skyldig

ej mindre att, så snart han uppnått sextio års ålder och i vederbörlig

ordning förklarats berättigad till hel pension, afgå från tjänsten, vederbörande

skolstyrelse dock obetaget att låta med afskedet anstå, därest och

Bill. till Riksd. Prot. 1.906. 4 Samt. 2 Afd. 7 Höft. (N:o 7.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Stals- och Lagutskottets Utlåtande 1V:o 7.

så länge den pensionsberättigades fortsatta tjänstgöring anses vara gagnelig

för folkskolan, än äfven att såsom bidrag till kostnaderna för pensioneringen

erlägga en årlig afgift, motsvarande två och en half procent

af den lön, för hvilken skoldistriktet med afseende å hans pensionering

vunnit delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning;

dels medgifva, att, med ändring af nu gällande grunder i fråga om

statsbidrag till aflönande af vissa lärare, följande bestämmelser må blifva

gällande:

1. Till aflönande af hvarje ordinarie lärare vid folkskola, som i årlig

lön åtnjuter, utom husrum och vedbrand eller ersättning därför, minst

niohundra kronor, samt hvarje annan examinerad, vid folkskola antagen

lärare, som i årlig lön erhåller, förutom nämnda naturaförmåner eller ersättning

därför, minst sexhundra kronor, äger skoldistrikt, därest läraren

årligen meddelar undervisning i skolan under minst åtta månader eller

34y2 veckor af året eller under den kortare tid, som Kungl. Maj:t på

grund af särskilda förhållanden kan medgifva, att af statsmedel bekomma

ett årligt bidrag, motsvarande två tredjedelar af den lön, läraren, förutom

husrum och vedbrand eller ersättning därför, åtnjuter, hvilket bidrag dock

ej, utom i här nedan angifna fall, må öfverstiga sexhundra kronor.

öfver gångsstad g ande. Då å innehafvande tjänst före den 1 januari

1901 anställd ordinarie lärare erhåller, förutom husrum och vedbrand,

minst åttahundra kronor samt därtill kofoder in natura enligt äldre bestämmelser

eller till mer än etthundra kronor uppgående ersättning därför,

äger skoldistrikt jämväl, därest läraren årligen meddelar undervisning

i skolan under minst åtta månader eller od1/^ veckor af året eller

under den kortare tid, som Kungl. Maj:t på grund af särskilda förhållanden

kan medgifva, att af statsmedel bekomma ett årligt bidrag af sexhundra

kronor.

2. Därest ordinarie lärare vid folkskola i denna egenskap oförvitligt

tjänstgjort under så lång tid, att den årliga lönen för sagda undervisning

skall utgå med, förutom de i lag bestämda naturaförmånerna eller ersättning

därför, minst ettusen femtio kronor till manlig lärare och minst

ettusen kronor till kvinnlig, äger skoldistrikt att årligen erhålla statsbidrag

i förra fallet med sjuhundrafemtio kronor och i senare fallet med

sjuhundra kronor.

3. Har läraren oförvitligt tjänstgjort i folkskola såsom ordinarie ytterligare

så länge, att den årliga lönen för samma undervisning af sådan

anledning skall utgå med, förutom de i lag bestämda naturaförmånerna

eller ersättning därför, minst ettusen tvåhundra kronor till manlig lärare

och minst ettusen etthundra kronor till kvinnlig, äger skoldistrikt att

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

årligen erhålla statsbidrag i förra fallet med niohundra kronor och i senare

fallet med åttahundra kronor.

4. . Om sådan lärare, som nu är i fråga, oförvitligt tjänstgjort såsom

ordinarie så länge, att den årliga lönen för ofvannämnda undervisning

skall utgå med, förutom de i lag bestämda naturaförmånerna eller ersättning

därför, minst ettusen trehundrafemtio kronor till manlig lärare och

minst ettusen tvåhundra kronor till kvinnlig, äger skoldistrikt att årligen

erhålla statsbidrag i förra fallet med ettusen femtio kronor och i senare

fallet med niohundra kronor;

dels öka det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget

till lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor med

2.150.000 kronor, eller från dess nuvarande belopp, 6,350,000 kronor, till

8.500.000 kronor;

dels och öka det under riksstatens tionde hufvudtitel uppförda anslaget

»Bidrag till folkskollärares pensionering», nu 622,873 kronor, med

49,993 kronor till 672,866 kronor.

Sedan chefen för ecklesiastikdepartementet, såsom af det vid propositionen

fogade statsrådsprotokollet inhämtas, vid sakens föredragning i statsrådet

i korthet erinrat om de förändringar, som den ordinarie folkskollärarpersonalens

aflöningsförmåner undergått under de senaste tjugu åren,

samt därefter lämnat en öfversikt af nu gällande bestämmelser i ämnet,

redogör departementschefen för en af centralstyrelsen för Sveriges allmänna

folkskollärarförening hos Kung!. Maj:t gjord framställning om vidtagande

åt åtgärder för höjande af folkskollärarnas aflöning. Vid berörda framställning,

som finnes i statsrådsprotokollet fullständigt återgifven, äro fogade

tvenne bilagor, den ena en i tabellform uppställd sammanfattning af från

Sveriges allmänna folkskollärarförenings särskilda kretsar inkomna uppgifter

rörande de genomsnittliga lefnadskostnaderna för folkskolans lärarpersonal

äfvensom rörande inkomstförhållandena inom vissa andra samhällsklasser

och den andra en kortfattad öfversikt af folkskollärarlöner i vissa

främmande länder. Härefter redogör departementschefen för de öfver

ofvanberörda framställning hörda myndigheternas uttalanden. Efter den

öfver ärendets föregående behandling sålunda lämnade redogörelsen, beträffande

hvilken utskottet tillåter sig hänvisa till propositionen, anför

departementschefen följande:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

Geparte- »Beliofvet af en löneförbättring för Sveriges folkskollärare är såväl i

^yttrande118 centralstyrelsens framställning som i de däröfver afgifna utlåtandena så

Behofeet af enhälligt vitsordadt och så till fullo uppvisadt, att något väsentligt därlöneförbätt-

utöfver icke synes mig vara att tillägga. Visserligen hafva i eu del yttnng''

randen olika meningar uttalats, men dessa hafva icke rört hufvudsaken,

eller beliofvet af en löneförbättring, utan endast sättet för detta behofs

afhjälpande. Om man bortser från frågan om storleken af lärarinnornas

ålderstillägg, hafva de skiljaktiga åsikterna i allmänhet allenast gällt mindre

viktiga detaljer.

Tid efter annan hafva visserligen folkskollärarna vunnit i någon män

förbättrade lönevillkor, men de nuvarande lönerna kunna ändock icke

anses tillräckliga att, under de numera i alla afseenden såväl på landet

som i städerna högt uppdrifna lefnadskostnaderna, bereda en lärare erforderliga

medel till hans nödtorftiga uppehälle.

För en barnalärare, hvilken har till sin hufvudsakligaste uppgift att väcka

ett lefvande intresse för bildning och andlig förkofran samt att genom ord

och personligt föredöme ingifva ungdomen verksamhetslust och arbetsglädje,

måste det anses i högsta grad angeläget, att han under den dagliga

utöfningen af detta sitt kall icke känner sig nedtyngd af ekonomiska

bekymmer, Indika måste förminska hans spänstighet och betaga honom

lugnet i hans arbete.

Beträffande omfånget af den ifrågasatta löneförbättringen skulle jag

gifvetvis helst önskat, att jag nu kunnat tillstyrka Eders Kungi. Maj:t framläggandet

för Riksdagen af ett förslag i fullständig öfverensstämmelse med

hvad som blifvit af centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening

begärdt och af många bland de hörda myndigheterna understöda

Finansiella skäl, för hvilka enhvar måste böja sig, göra emellertid

sådant omöjligt, och jag har därför nödgats stanna vid förordandet af ett

förslag, som ej äger samma räckvidd, men hvars förverkligande likväl,

såsom jag vågar hoppas, skall i rätt afsevärd grad lätta folkskollärarkårens

bekymmer för den dagliga utkomsten.

Detta förslag berör, ehuru i olika grad, båda de delar, hvaraf den kontanta

ailöningen utgöres, nämligen begynnelselönen och ålderstilläggen, samt

därjämte äfven det förhållande, hvari stat och kommun lämpligen böra

deltaga i utgifterna för lön och ålderstillägg.

Begynnelse• I fråga om begynnelselönen instämmer jag till fullo med det ojämWnen.

förligt största antalet af de myndigheter, som yttrat sig och som yrkat

dess höjande från 700 kronor till 900 kronor. På de skäl, som af centralstyrelsen

och de hörda myndigheterna anförts, anser jag nämnda begyn
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

nelselön vara ett minimum för såväl manliga som kvinnliga lärare, och detta

särsldi(it med hänsyn därtill att, såsom jag längre fram skall närmare utveckla,

med löneförhöjningen enligt min mening bör förbindas skyldighet

för läraren att själ! bidraga till sin pensionering med en årlig afgift, motsvarande

21/i procent af den lagstadgade slutlönen.

Mot förslaget kan den invändningen framställas, att aflöningsförhållandena

inom alla andra verksamhetsområden ordnats med hänsyn till

den erfarenheten, att manlig arbetskraft till följd af i regel drygare lefnadskostnader

icke står att erhålla pa samma villkor som kvinnlig, att

lönerna för män därför vanligen måst sättas alsevärdt högre än lönerna för

kvinnor, samt att intet särskildt skal blitvit uppvisadt, hvarför just i

fråga om folkskolan en motsatt princip skulle göras gällande. Endast för

ett par år tillbaka fastställde Riksdagen med afseende å såväl statens samskolor

som folkskoleseminarierna och dessas öfningsskolor olika lönebelopp

för lärare och lärarinnor, och samma skillnad har i allmänhet gjorts af

de kommuner, hvilka på grund af högre lefnadskostnader sett sig föranlåtna

att höja lönerna utöfver det i lag föreskrifna minimum.

Hvilken betydelse man än må tillmäta de skäl, som sålunda kunna

anföras för olikhet i aflöningsbelopp mellan lärare och lärarinnor, måste

säkerligen enhvar dock erkänna, att dessa skål icke äga fullt samma giltighet

för begynnelselönen som för ålderstilläggen. Under de första fem

tjänståren torde läraren i allmänhet vara ogift, och han är då ej familjeförsörjare

i annan mening, än äfven lärarinnan ofta är det, nämligen såsom

stöd och hjälp för ålderstigna och behöfvande föräldrar eller oförsörjda

syskon o. s. v. Under dessa fem ar lära lefnad skostnaderna därför

icke med nödvändighet behöfva ställa sig så synnerligen mycket högre för

lärare än för lärarinnor. Seminariekursen har för bada haft samma längd,

och om den, hvad lärarna angår, i många fall föregåtts af eu längre eller

kortare utbildning vid andra undervisningsanstalter, så gäller detsamma i

minst lika hög grad om lärarinnorna, hvadan det torde kunna antagas, att

om än de studie!*, som atläggandet af seminarieexamen betingat, mahända i

allmänhet för lärarinnan medfört något mindre skuldbörda att förränta och

afbetala än för läraren, så kan dock skillnaden i detta hänseende näppeligen

vara så betydande, att den ovillkorligen krafvel* fastställandet af

olika begynnelselön.

Härtill kommer ännu en omständighet, hvars afgörande betydelse

såväl i centralstyrelsens skrifvelse som af flera myndigheter starkt framhållits.

För närvarande bidrager kommunen till läraraflöningarna med

en tredjedel af dessas belopp, och någon ändring i detta förhållande har

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ålder stilläggen.

” Sammansätta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

jag, hvad själfva begynnelselönen vidkommer, af flera skäl icke ansett

lämpligt att ifrågasätta. Om nu olika begynnelselöner bestämdes för

lärare och lärarinnor, skulle anställandet åt en lärare blifva för kommunen

dyrare än anställandet af en lärarinna, hvaraf helt säkert skulle

följa, att en mängd kommuner frestades att enbart af ekonomiska skäl

anställa lärarinnor äfven a platser, där förhållandena äro sådana, att användandet

af manlig lärarkraft uppenbarligen vore af behofvet påkalladt.

Under fragans föregående behandling hafva särskildt från lärarinnornas

sida olägenheterna häraf blifvit med synnerligen stor styrka framhållna.

Visserligen torde man kunna förmoda, att erfarenheten förr eller senare

skulle lära kommunerna, att den ekonomiska synpunkten icke får vara den

i främsta rummet bestämmande, då det gäller att afgöra, huruvida en viss

lärartjänst bör besättas med manlig eller kvinnlig innehafvare. Men i

händelse de åt staten fastslagna lönebestämmelserna skulle blifva sådana,

att det för kommunen ställde sig afsevärdt billigare att använda lärarinnor

än lärare, vore det ändock att förvänta, att den ekonomiska synpunkten

under lång tid framåt blefve den på många håll förhärskande.

Pa grund af hvad sålunda anförts håller jag före, att den lagstadgade

begynnelselönen fortfarande liksom hittills bör sättas till samma belopp

för lärare som för lärarinna, och detta ehuru jag ingalunda förbiser,

att lärare i olikhet med lärarinna är lagligen förpliktad att ingå som delägare

i folkskollärarnas änke- och pupillkassa och till denna erlägga årlig

afgift, hvithet medför, att läraren af sin begynnelselön i själfva verket får

behålla afsevärdt mindre än lärarinnan af sin. I

I viss man annorlunda ställer sig onekligen frågan om ålder stillägg en.

För sin tillkomst hafva dessa, såsom kändt är, hufvudsakligen att tacka

den erfarenheten, att med stigande ålder en tjänsteman i allmänhet intill

en„ v*ss £r^ns If*r ökade existensbehof samt på grund häraf kräfver och

maste kräfva ökade existensmedel. Ehuru äfven den tanken härvid till

någon del medverkat, att den med åren ökade skickligheten måste bidraga

att gorå själfva arbetet mer värdefullt, är systemet med ålderstillägg

framför allt byggdt på den principen, att olika lcfnadsbehof måste tillgodoses

genom olika lönebelopp.

Äfven hvad folkskolan beträffar har länge varit yrkadt, att ålderstilläggen

borde sättas högre för lärare än för lärarinnor. De skäl, som

härför blifvit anförda, äro ock sådana, att man vid omsorgsfullt öfvervägande

har svårt att förneka deras berättigande. Visserligen hafva lärare

och lärarinnor genomgått ungefär samma utbildning och få i allmänhet

äfven uträtta ungefär samma arbete. Billigt är ock, att de härför åtnjuta

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansätta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

godtgörelse af ungefär samma värde. Men som erfarenheten nogsamt visar,

äger samma lönebelopp allt efter omständigheterna ganska olika värde,

enär somliga därför kunna erhålla större förmåner, andra åter mindre. Hvad

rättvisans bud kräfver är icke, att lärare och lärarinnor för lika arbete godtgöras

med lika lönesumma, men val, att de med hänsyn till sina lefnadsvillkor

blifva lika förmånligt ställda. Frågar man sig nu, huruvida under rådande

kulturförhållanden ett visst lönebelopp kan förskaffa en lärare samma

ställning med afseende å den dagliga utkomsten som en lärarinna, lärer

svaret svårligen kunna blifva jakande. Under den allra första tjänstetiden

torde, såsom jag förut nämnt, skillnaden dem emellan i möjligheten att

med lika lön lika väl tillgodose sina lefnadsbehof icke vara så särdeles

stor. Men enär läraren sedermera i regel blir familjeförsörjare i detta

ords egentliga mening, blir skillnaden mellan honom och lärarinnan i detta

afseende med åren allt större. Uppmärksammas bör äfven, att, medan tillgången

på lärarinnor är jämförelsevis riklig, har tillströmningen till folkskolan

af manlig arbetskraft länge varit synnerligen knapp, och rådes ej

snar bot på detta missförhållande, måste det inom kort blifva alldeles

omöjligt att få den manliga lärarkåren så rekryterad, som omsorgen om

vår folkundervisnings framtid oundgängligen kräfver. Äfven om lärarinnornas

ålderstillägg af finansiella skäl måste tills vidare stanna vid sin

nuvarande storlek, är det därför enligt min öfvertygelse af rättvisa och

billighet påkalladt samt för folkskolans egen skull rent af nödvändigt, att

lärarnas ålderstillägg blifva åtminstone i någon mån höjda öfver sitt nuvarande

belopp. Ingen med förhållandena förtrogen lärer kunna förneka,

att de skäl för löneförbättring, som anförts af centralstyrelsen för Sveriges

allmänna folkskollärarförening samt flertalet af de hörda myndigheterna,

hafva sin fulla giltighet i fråga om lärare med familj. Dessa kunna med

nu stadgade löner svårligen utan hvarjehanda extra arbeten och bisysslor

bereda sig och de sina en någorlunda anständig bärgning samt äro därför

i högst betänklig grad utsatta för faran att under den dagliga oron för utkomsten

få sitt intresse förslappadt och sin arbetskraft undergräfd.

Hvad storleken af förhöjningen beträffar, skulle jag velat föreslå, att

lärarnas ålderstillägg måtte bestämmas till 200 kronor i hvarje lönegrad.

Men med hänsyn till de stora belopp från statens eller kommunernas sida,

som komrne att fordras härför, och med hänsyn därtill, att anspråkens

begränsning bör öka utsikterna för deras tillmötesgående, har jag ansett

mig böra stanna vid att föreslå ifrågavarande ålderstillägg till 150 kronor

i hvarje lönegrad.

Med bibehållande af ålderstilläggens antal vid tre, liksom hittills ut
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Statens

bidrag till

ålderstilläggen.

8

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

gående efter fem, tio och femton års oförvitlig tjänstgöring såsom ordinarie,

skulle lönerna i de olika lönegraderna alltså blifva:

för lärare........................ 900, 1,050, 1,200, 1,350 kronor,

» lärarinna .................. 900, 1,000, 1,100, 1,200 »

Om emellertid sålunda eu skillnad uppkommer mellan lärarnas och

lärarinnornas ålderstillägg samt skillnaden mellan lärarnas lägsta och högsta

lönegrad tillika göres större, än den för närvarande är, träder en ofta förut

behandlad fråga i förgrunden, nämligen angående sättet för ålderstilläggens

fördelning mellan staten och kommunen. Hittills har det alltjämt varit

bestämdt, att staten skall bidraga till lärarnas lagbestämda löner med två

tredjedelar i fråga om såväl begynnelselönen som ålderstilläggen. Jag

föreslår nu visserligen, att förhållandet mellan statens och kommunens

andelar uti begynnelselönen bibehålies, men anser däremot, att staten bör

helt och hållet öfvertaga ålderstilläggen.

Härför talar först och främst, att i annat fall kommunerna skulle,

såsom jag förut haft anledning framhålla, af ekonomiska skäl ofta föranledas

dels att antaga en lärarinna framför en lärare, äfven om platsen skulle

kräfva en manlig lärarkraft, dels ock att föredraga en yngre lärare framför

en äldre, äfven om den senare vore lämpligare. Hittills har denna

olägenhet icke framträdt i synnerligen hög grad, beroende därpå, att skillnaden

mellan lönerna i de olika lönegraderna varit jämförelsevis liten,

samt att anställandet af lärarinna endast genom den något lägre kostnaden

för bostad blifvit för kommunen billigare än anställandet af lärare. Men

om, med bibehållande af kommunernas skyldighet att fortfarande bidraga

till ålderstilläggen, dessa skulle för lärarna höjas från 100 kronor till 150

kronor, erhölle olikheterna mellan lärarnas lönegrader samt mellan lärarnas

och lärarinnornas löner otvifvelaktigt en stor ekonomisk betydelse för

kommunerna, och de högre lönerna komme då att i de fattigare kommunerna

blifva ganska betungande. Statens öfvertagande af ålderstilläggen

skulle vidare vara fördelaktigt för kommunerna i det afseende!, att deras

skolbudget därigenom blefve befriad från den växling, som alltid måste följa af

deras delaktighet i de olika ålderstilläggen. För hvarje lärartjänst komme

kommunen efter ifrågavarande förändring att hvarje år få bidraga med samma

belopp, eller 300 kronor, utgörande en tredjedel af den lagstadgade begynnelselönen.

Visserligen skulle de kommuner, som nu hafva en lärare i

fjärde lönegraden med en lön af 1,000 kronor, de tre ålderstilläggen inberäknade,

erhålla en minskning från sin nuvarande andel, 333 kronor 33

öre, till 300 kronor, d. v. s. med 33 kronor 33 öre. Detta kommer dock

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7. 9

att motvägas däraf, att höjningen af begynnelselönen från 700 kronor till

900 kronor föranledde en höjning af kommunens andel med 66 kronor

67 öre i lägsta lönegraden och 33 kronor 33 öre i den andra, under det

att i tredje lönegraden kommunens andel enligt nya ordningen blefve lika

som enligt den nuvarande. För en trettioårig tjänstetid, d. v. s. intill

lärarens inträdande i pensionsrätt, komrne ökningen i utgifter för de tio

första åren dock att blifva lika med minskningen i utgifter under de

femton sista åren. På grund af lärares afgång före pensionsåldern konune

dock kommunerna att samfäldt orsakas en, ehuru tämligen obetydlig, ökning

i utgifterna för lärarnas aflöning. Beräknas ställningen efter det

lärarantal, som förefanns i de olika lönegraderna vid 1904 års början,

eller 1,479 i första, 1,091 i andra, 976 i tredje och 3,257 i fjärde lönegraden,

skulle den nya anordningen orsaka rikets samtliga skoldistrikt

en ökad utgift för lärarnas aflöning af 26,400 kronor årligen, eller i medeltal

endast 11 kronor för hvarje skoldistrikt.

Skulle däremot kommunerna enligt nuvarande proportion deltaga

såväl i de föreslagna ålderstilläggen som i begynnelselönen, komme deras

utgifter för lärarnas aflöning att högst väsentligt ökas, nämligen utöfver

nyssnämnda belopp med 588,417 kronor. Men säkerligen torde det under

nuvarande förhållanden icke vara tillrådligt att i så hög grad stegra

kommunernas utgifter för folkskolan, då detta i många fall skulle verka

hämmande på densammas fortsatta utveckling. Jag vill anmärka, att jag

vid nu angifna kostnadsberäkningar endast tagit i betraktande kostnaderna

för den till lärarpersonalen utgående aflöningen och ej till de ökade

utgifter, som i form af större pensionsafgifter genom löneförbättringen

tillskyndas kommunerna. Till dessa senare skall jag längre fram återkomma.

Jag vill dock redan här framhålla, att den icke obetydliga

ökning i kommunernas årliga utgifter, som orsakas af de högre pensionsafgifterna,

utgör ett ytterligare skäl för att ålderstilläggen skola helt

och hållet utgå af statsmedel.

Några af de hörda myndigheterna hafva föreslagit, att såsom villkor

för att få komma i åtnjutande af de förhöjda aflöningsförmånerna skulle

stadgas, att lärare icke finge innehafva sådan allmän tjänst eller enskild!

uppdrag eller utöfva sådant näringsfång, som vederbörande myndighet —

domkapitel eller folkskoleinspektör — funne vara menligt för lärartjänsten

Härmed kan naturligtvis icke afses sådant extra arbete, som består uti

undervisning i fortsättningsskola eller slöjd, och ej heller åtagande af

sådana tjänster, vare sig såsom präst eller såsom organist eller klockare,

Bih. till Riked. Prot. 1906. 4 Sami. 2 Afd. 7 Häft.

Särskilda

önskemål.

o

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

hviska enligt nu gällande särskilda föreskrifter kanna förenas med folkskollärartjänst.

Hvad öfriga bisysslor beträffar, är att märka, att äfven

utan uppställande af dylikt villkor en lärare torde kunna förhindras att

åtaga sig sådan verksamhet i den omfattning, att undervisningen i skolan

försummas, i det att, därest han gör detta, vederbörande skolråd kan med

tillämpning af 32 § i gällande folkskolestadga tilldela honom varning och,

om varningen visar sig fruktlös, skilja honom från lärartjänsten. Den

ifrågasatta pröfningen skulle dessutom helt säkert komma att vålla vederbörande

myndigheter — vare sig det blefve domkapitlen eller folkskoleinspektörerna

— ej ringa arbete och svårigheter.

De i vissa utlåtanden framkastade förslagen, att länsstyrelserna skulle

tillerkännas befogenhet att utöfver eu viss lagstadgad minimilön höja aflöningen

efter hvad förhållandena i de olika orterna kräfde och att bestämma

med hvilket belopp ersättning för naturaförmåner skulle utgå, kan

jag icke biträda. Rörande de förslag i fråga om skyldighet för lärare och

lärarinnor att vid uppnådd pensionsålder afgå från tjänsten, Indika

under ärendets behandling framkommit, skall jag senare något närmare

yttra mig.

Slutligen har af några folkskoleinspektörer uti deras yttranden i ärendet

uttalats, att eu löneförbättring för de ordinarie folkskollärarna borde

åtföljas af en höjning af aflöningen såväl för extra ordinarie, examinerade

folkskollärare och vikarier för folkskollärare, Indika erhållit tjänstledighet

på grund af sjukdom, som ock för småskollärare.

Hvad först beträffar aflöningen för extra ordinarie, examinerade folkskollärare,

är att märka, att, ehuru den för statsbidrags erhållande stadgade

minimilönen utgör endast 600 kronor, statsbidrag dock får utgå med

två tredjedelar af hela aflöningen, äfven om densamma höjes till ordinarie

folkskollärares begynnelselön. Någon förändring af nu gällande föreskrifter

beträffande dessa lärare anser jag därför icke med nödvändighet böra ske

i detta sammanhang.

Frågan om en höjning af det föreskrifna minimiarfvodet, 600 kronor,

åt vikarier för folkskollärare, som erhållit tjänstledighet på grund af sjukdom,

synes mig ej heller böra nu upptagas till pröfning, helst denna fråga

först bör blifva föremål för särskild utredning, som ännu icke föreligger.

Man torde dock kunna förutsätta, att eu framställning om höjande af

vikariearfvodet måste inom närmaste framtiden göras hos Riksdagen. Då

den tjänstledige läraren enligt gällande föreskrifter är skyldig att såsom

bidrag till vikariens aflöning af sin lön afstå ett belopp, motsvarande en

fjärdedel af vikariens kontanta minimiaflöning, torde dock försiktigheten

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7. 11

bjuda att, i likhet med hvad som skedde vid den år 1904 beslutade löneregleringen

för småskollärarinnorna, redan nu i sammanhang med lönereglering

för den ordinarie folkskollärarpersonalen meddela föreskrift därom,

att den på grund af sjukdom tjänstledige läraren skall vara skyldig att

på nyssnämnda sätt bidraga till vikariens aflönande, äfven om dennes

kontanta minimiaflöning framdeles kommer att ökas, på det att icke något

anspråk på löneförhöjning må i framtiden kunna grundas på en sådan

ökning af vikariens lagstadgade minirniarfvode och därmed följande ökning

af det belopp, som den tjänstledige läraren bör vid tjänstledighet

afstå till vikarie.

Beträffande småskollärarinnorna bar jag redan omnämnt, att lönereglering

för dem skett så sent som vid 1904 års riksdag. Med hänsyn

härtill anser jag icke heller denna fråga nu böra bli föremål för behandling.

Jag vill dock framhålla att, om också småskollärarinnornas ekonomiska

ställning genom 1904 års Riksdags beslut blifvit förbättrad, densamma

likväl fortfarande måste anses bekymmersam; och det föreligger

sålunda skäl att verkställa utredning, huruvida icke en ytterligare förhöjning

af deras aflöning kan och bör åstadkommas.

I detta sammanhang vill jag äfven erinra, att frågan om aflöningen

åt lärare vid högre folkskolor, i enlighet med Riksdagens i underdånig

skrifvelse den 27 april 1905 därom gjorda anhållan, för närvarande är

föremål för utredning och torde, som jag hoppas, kunna föreläggas nästkommande

års Riksdag.

Hvad härefter beträffar den ökning i statsutgifter, som genomförandet

af den utaf mig nu föreslagna löneregleringen skulle medföra i form af ökadUtåuansiaget,

bidrag till lärarpersonalens aflöning, så erfordras för att kunna beräkna

denna att äga kännedom om antalet ordinarie lärare och lärarinnor vid

folkskolorna samt huru dessa äro fördelade i de olika lönegraderna. I

detta afseende föreligga icke uppgifter för senare tid än början af år 1904.

Med användning af dessa uppgifter ställer sig beräkningen sålunda:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

Till höjning af begynnelselönen från 700 kronor till 900 kronor fordras:

för 4,761 lärare å 200 kr............................... 952,200 kr.

» 2,042 lärarinnor å 200 kr................... 408,400 »

Summa 1,360,600 kr.,

hvaraf 2/3 komma på staten med ..........................................

Till ålderstillägg fordras:

för 667 lärare i andra lönegraden ål 50 kr.... 100,050 kr.

> 638 > i tredje » å300 » ... 191,400 »

» 2,578 » i fjärde » ä450 » ... 1,160,100 »

Summa 1,451,550 kr.,

hvarifrån afgår statens nuvarande andel.. 645,133 »

för424 lärarinnor i andra lönegraden å 100kr.... 42,400 kr.

» 338 » itredje » å200 » ... 67,600 »

» 679 » ifjärde » å300 » ... 203,700 »

Summa 313,7001a*.,

hvarifrån afgår statens nuvarande andel...... 209,133 »

Summa kronor 1,818,051 kr.

Den af mig tillstyrkta löneregleringen skulle således kräfva en ökad

statsutgift af 1,818,051 kronor, med livilket belopp det under riksstatens

åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget till lönetillskott åt lärare vid

folkskolor och småskolor fördenskull borde höjas. Detta förslagsanslag,

som för år 1904 var i riksstaten upptaget till ett belopp af 5,250,000

kronor, blef af samma års Riksdag i sammanhang med den då beslutade

löneregleringen för småskollärarinnorna höj dt till dess nuvarande belopp

6,350,000 kronor, eller med 1,100,000 kronor. Af sistnämnda belopp beräknades

300,000 kronor vara erforderliga för löneregleringen. Höjningen

med återstående beloppet, 800,000 kronor, vidtogs i anledning däraf, att

ifrågavarande anslag under en följd af år öfverskridits med betydande

belopp, under år 1902 med 852,730 kronor 27 öre. Under åren 1903

och 1904 har emellertid anslaget öfverskridits med ännu betydligare summor,

eller med respektive 987,281 kronor 12 öre och 1,148,446 kronor

68 öre. För år 1905 torde därför kunna beräknas en brist i anslaget af

åtminstone 350,000 kronor. Med hänsyn härtill synes mig ifrågavarande

anslag nu böra ökas _ med 2,150,000 kronor, hvaraf 350,000 kronor för

lyIlande af denna brist samt 1,800,000 kronor för löneregleringen, eller

till 8,500,000 kronor.

907,067 kr.

806,417 »

104,567 »

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7. 13

Såsom centralstyrelsen i sin underdåniga framställning påpekat, kommer

en lönereglering för den ordinarie folkskollärarpersonalen att medföra

vissa ändringar beträffande pensionen. Centralstyrelsen yttrar härutinnan,

att styrelsen funne sig endast i förbigående behöfva påpeka detta,

viss att Eders Kung! Maj:t skulle vidtaga de åtgärder, som påkallades,

för att den nuvarande proportionen mellan lön och pension åtminstone

icke måtte försämras.

I nu gällande reglemente för folkskollärarnas pensionsinrättning stadgas

bland annat: att skoldistrikt är förbundet att för hvar och en af där befintliga

ordinarie folkskollärartjänster ingå i pensionsinrättningen efter det högsta

lönebelopp, hvaraf lärare på grund af tjänstålder enligt gällande författning

äger att komma i åtnjutande; att pensionsafgift, som erlägges endast

af skoldistrikt, skall utgå med 5 procent af delaktighetsbeloppet; att hel

pension utgår med 75 procent af delaktighetsbeloppet och afkortad pension

med vissa procent af hel pension; att rätt till hel pension tillkommer

hvarje pensionsberättigad folkskollärare, då han eller hon uppnått 55 års

ålder och räknar 30 tjänstår, af hvilka minst 20 såsom ordinarie; att folkskollärare,

som genom obotlig sjukdom blifvit urståndsatt att vidare sköta sin

tjänst, äger att äfven dessförinnan erhålla hel eller viss afkortad pension,

därest lefnads- och tjänståren sammanräknade utgöra 85 och minst 10

af tjänståren äro ordinarie; samt att, därest pension skulle blifva tillagd

folkskollärare, innan skoldistrikt för den lön, efter hvilken delaktighet i

pensionsinrättningen med afseende å hans tjänst innehafves, erlagt så

många årsafgifter, som motsvara de ordinarie tjänstår, skolläraren för erhållande

af pension måste äga, skoldistriktet är förbundet att gälda beloppet

af de bristande årens afgifter, dock efter afräkning af det belopp,

som för en lägre lön under högst lika många år möjligen kan vara

erlagdt.

Då delaktighetsbeloppet nu är 1,000 kronor men enligt den af mig

föreslagna löneregleringen skulle ökas till 1,350 kronor för lärartjänst och

1,200 kronor för lärarinnetjänst, komma, med bibehållande af nu gällande

pensionsbestämmelser, hel pension och skoldistrikts pensionsafgift att ökas

på följande sätt:

Enligt den

Nu föreslagna lö
neregleringen
Hel

pension för lärare ......................................... 750: — 1,013: —

» » » lärarinna.................................... 750: — 900: —

Pensionsafgift för lärartjänst .............................. 50: — 67: 50

» » lärarinnetjänst........................ 50: — 60: —

Pensions
frågan,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

Då vid 1904 års början antalet af den i tjänst varande ordinarie folkskollärarpersonalen

var 6,803, däraf 4,761 lärare och 2,042 lärarinnor,

samt antalet tjänster, för hvilka skoldistrikten voro delaktiga i pensionsinrättningen,

utgjorde 7,191, komma, med antagande att de vakanta 388

tjänsterna blifvit besatta med lärare eller lärarinnor i proportion efter de

i tjänst varande delägarnas fördelning i lärare och lärarinnor, och således

med 272 lärare och 116 lärarinnor, skoldistriktens ökade utgifter för år
-

liga pensionsafgifter att blifva

för 5,033 lärartjänster efter 17 kronor 50 öre.............. kronor 88,077: 50

» 2,158 lärarinnetjänster efter 10 kronor................. » 21,580: —

eller tillsammans kronor 109,657: 50

Härtill komma de retroaktivafgifter, som skoldistrikten enligt förut

berörda bestämmelse i reglementet för pensionsinrättningen måste erlägga,

när pensioner efter de förhöjda delaktighetsbel öppen tilläggas lärare,

innan skoldistrikten för de förhöjda lönerna erlagt så många årsafgifter,

som motsvara det för pensions erhållande föreskrift^ antalet ordinarie

tjänstår.

Jämväl ifrågavarande lärarpersonals ställning till folkskollärarnas

änke- och pupillkassa beröres genom den af mig föreslagna löneregleringen.

I det för nämnda kassa gällande reglementet är föreskrifvet bland annat:

att skyldighet att vara delägare i kassan åligger hvarje folkskollärare, som

blifver ordinarie innehafvare af tjänst, för hvilken vederbörande skoldistrikt

i afseende å delägarens egen pensionering vunnit delaktighet i folkskollärarnas

pensionsinrättning; att folkskollärarinna, som befordras till ordinarie

tjänst, äger rättighet att såsom delägare inträda i kassan; att delägare

är skyldig att till kassan årligen betala pensionsafgift, hvilken

utgöres af folkskollärare med 3VS procent och af folkskollärarinna med

17a procent af den lön, för hvilken skoldistrikt i afseende å delägarens

egen pensionering vunnit delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning,

samt af manlig pensionstagare i nämnda inrättning med 2 72 procent

och af kvinnlig pensionstagare med procent af den lön, hvarefter

hans eller hennes pension i samma pensionsinrättning beräknas;

samt att, därest delägare i kassan efterlämnar änka men icke barn, det

tillkommer henne i pension 20 procent af den lön, för hvilken vederbörande

skoldistrikt i afseende å delägarens egen pensionering vunnit

delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning, och att, om delägare efterlämnat,

förutom änka, ett eller flera pensionsberättigade barn, berörda pension

varder förhöjd med 50 procent.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

Med bibehållande af nämnda bestämmelser i reglementet komma vid

genomförande af den af mig föreslagna löneregleringen pensioner och pen
-

sionsafgifter att ökas på följande sätt:

Enligt den

Nu föreslagna lö
neregleringen
Pension

för änka ................................................... 200: — 270: —

» » » och barn.................................... 800: — 405: —

Pensionsafgift för lärare......................................... 33: 38 45: -—•

» » lärarinna ................................. 16: 67 20: —

» » manlig pensionstagare ......... 25: — 33: 75

» » kvinnlig » 12: 50 15: —

Såsom jag nyss nämnt, uttalar centralstyrelsen i sin förevarande framställning

icke någon annan åsikt i pensionsfrågan, än att den nuvarande

proportionen mellan lön och pension åtminstone icke bör försämras. I

ortmyndigheternas i ärendet afgifna yttranden förekomma ej heller andra

uttalanden härutinnan än de förslag beträffande skyldighet att vid

uppnådd pensionsålder afgå från tjänsten, som jag redan vidrört. Det

torde emellertid vara allmänt erkändt, att de nuvarande pensionerna, 750

kronor för delägare i pensionsinrättningen samt 200 kronor för folkskollärares

änka, icke motsvara behofven. Lika uppenbart synes mig vara, att

den förhöjning af pensionsbeloppen, som med bibehållande af den nuvarande

proportionen mellan lön och pension blir en följd af genomförandet af

den nu tillstyrkta löneregleringen, är synnerligen måttlig. Detta framgår

bland annat vid en jämförelse med de pensioner, som enligt 1905 års

Riksdags beslut och det af Eders Kung! Maj:t den 30 augusti samma år

fastställda reglementet för döfstumlärarnas pensionsan stalt skola utgå till

döfstumlärarpersonalen. Under det att pensionen för manlig folkskollärare

skulle blifva 1,013 kronor, är pensionen för manlig döfstumlärare fastställd

till minst 1,200 kronor och kan genom höjning af delaktighetsbeloppet

uppgå till 1,500 kronor. Pensionen för folkskollärarinna blir visserligen

densamma som minimipensionen för döfstumlärarinna, eller 900 kronor,

men åt den senare kan genom höjning af delaktighetsbeloppet beredas

en pension af 1,200 kronor. Jag skulle därför gärna velat föreslå en

större förhöjning af pensionerna för folkskollärarkåren än till 1,013 kronor

för lärare och 900 kronor för lärarinna, om ej på annat sätt så därigenom

att, såsom förhållandet är med afseende å döfstumlärarpersonalen, skoldistrikten

berättigades att öka delaktighetsbeloppet i pensionsinrättningen.

Men med hänsyn till den ökning af statens bidrag till pensioneringen,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

sond, på sätt jag strax skall påvisa, ändock påkallas, har jag måst afstå

därifrån.

För att såvidt möjligt begränsa denna ökning och för att med afseende

å folkskolornas lärarkår tillämpa en princip inom pensionsväsendet,

som alltmera trängt sig fram, har jag, såsom redan i annat sammanhang

af mig omförmälts, ansett nu ifrågavarande lönereglering höra förbindas

med införande af skyldighet för lärarpersonalen att med årlig afgift, utgörande

viss procent af delaktighetsbeloppet, bidraga till sin egen pensionering.

Denna princip har af Riksdagen tillämpats vid de år 1904 beslutade

löneregleringarna för de allmänna läroverkens och folkskoleseminariernas

lärarpersonal, äfvensom vid den af 1905 års lagtima Riksdag

fastställda löneregleringen för rektorer och lektorer vid de tekniska elementarskolorna.

Den har vunnit tillämpning i de af samma Riksdag godkända

grunderna för döfstumlärarpersonalens pensionering; och Riksdagen

har i sin underdåniga skrifvelse angående regleringen af utgifterna under

riksstatens tionde hufvudtitel den 20 maj 1905, jämte det Riksdagen i anledning

af en inom Riksdagen väckt motion angående höjning af de understödsbelopp,

som utgå från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt,

ifrågasatt, huruvida icke en sådan höjning borde kräfva en höjning

af de från skoldistrikten såsom bidrag till bestridande af pensionsanstaltens

utgifter utgående afgifterna, tillika anfört, att det syntes böra tagas under

öfvervägande, huruvida icke jämväl den egentliga folkskolans lärare och

lärarinnor borde, i likhet med hvad som gällde för lärare vid de allmänna

läroverken samt hvad under riksdagen af Eders Kungl. Maj:t föreslagits

beträffande de vid döfstumskolorna anställda lärarna och lärarinnorna, själfva

bidraga till sin pensionering.

Hvad beträffar beloppet af den pensionsafgift, som sålunda bör åläggas

folkskolans lärare och lärarinnor, torde vara lämpligt, att detta bestämmes

till hälften af skoldistriktens afgift för pensioneringen, d. v. s. till 2 1/2 procent

af delaktighetsbeloppet, hvithet ock är samma procentsats, som är

fastställd i reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt. Pensionsafgiften

skulle härigenom blifva för folkskollärare 33 kronor 75 öre och för folkskollärarinna

30 kronor.

Äfven en annan bestämmelse, som har samband med pensioneringen,

anser jag böra i sammanhang med löneregleringen införas. Enligt nu

gällande reglemente tillkommer rätt till hel pension hvarje pensionsberättigad

folkskollärare eller folkskollärarinna, då han eller hon uppnått

55 års ålder och räknar 30 tjänstår. Någon skyldighet att vid viss

ålder afgå från tjänsten med pension finnes icke föreskrifven för denna

lärarpersonal. En ändring i detta förhållande, hvilket innebär en olikhet

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7. 17

mot hvad som i allmänhet gäller beträffande tjänstemän, har föreslagits

uti eu del al de i ärendet afgifna utlåtandena. Somliga myndigheter hafva

nämligen hemställt om föreskrift därom, att lärare eller lärarinna, som

uppnått 60 års ålder och i vederbörlig ordning förklarats berättigad

till hel pension, skall vara skyldig att afgå från tjänsten. Äfven jag anser,

att den, som vill komma i åtnjutande af de förbättrade löneförmånerna,

hör åläggas en sådan skyldighet, dock med den modifikation att, därest

vederbörande skolstyrelse finner den ifrågavarande lärarens eller lärarinnans

fortsatta tjänstgöring vara gagnelig för skolan, han eller hon må äfven

efter nämnda tid kvarstå i tjänsten.

Såsom framgår af hvad jag förut anfört, komma de förändrade bestämmelser

med afseende å pensioneringen, som jag ansett mig böra tillstyrka,

att påkalla vissa ändringar i gällande reglemente för folkskollärarnas

pensionsinrättning, hvarom, därest den af mig föreslagna löneregleringen

varder af Eders Kung! Maj:t godkänd och af Riksdagen bifallen,

Eders Kungl. Maj:t framdeles torde besluta.

Jag har redan antydt, att en höjning af folkskollärarpersonalens löner

och såsom följd däraf en höjning af pensionsbeloppen påfordrar en ökning

af statens bidrag till pensioneringen. På grund af befallning i särskilda nådiga

bref af den 26 augusti 1904 och den 29 september 1905 har direktionen

öfver folkskollärarnas pensionsinrättning verkställt utredning i denna del

af ärendet; och resultatet af denna utredning innehålles i direktionens förut

omförmälda, den 9 januari 1906 dagtecknade utlåtande, för livilket, såvidt

det sammanhänger med den af mig tillstyrkta löneregleringen, jag anhåller

att nu få redogöra.

Med anledning af framställning från de revisorer, som på grund af

nådigt förordnande granskat folkskollärarnas änke- och pupillkassas förvaltning

och räkenskaper för åren 1900—1902, samt direktionens öfver

folkskollärarnas pensionsinrättning häröfver afgifna utlåtande anbefallde

Eders Kungl. Maj:t genom nådigt bref flen 26 augusti 1904 direktionen,

bland annat, att, sedan vissa statistiska förarbeten utförts, låta genom sakkunnig

person verkställa undersökning af änke- och pupillkassans ekonomiska

ställning för utrönande, om och i hvad mån någon förhöjning af

därifrån utgående pensioner kunde vidtagas, samt att därefter till Eders

Kungl. Maj:t inkomma med det förslag i ämnet, hvartill omständigheterna

kunde föranleda.

Vidare blef, äfvenledes genom nådigt bref den 26 augusti 1904, direktionen

anmodad att inkomma med utredning och förslag, på hvad sätt

och under hvilka villkor skolområde, skoldistrikt, skolstyrelse eller annan

Bill. till Jiiksd. Frot. 1906. 4 Sami. 2 Afd. 7 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

myndighet, som för sina lärartjänster vore delaktig i folkskollärarnas pensionsinrättning

samt folkskollärarnas änke- och pupillkassa, kunde, med

bibehållande af nuvarande minsta delaktighetsbelopp, vinna delaktighet

i nämnda pensionsanstalter för ett lönebelopp af högst 2,000 kronor

för lärare och högst 1,600 kronor för lärarinna med skyldighet dels

för den lärare eller lärarinna, som vunnit delaktighet för högre lönebelopp

än 1,000 kronor, att för denna förhöjning själf erlägga en årlig pensionsafgift

med 2 1/-2 procent af det belopp utöfver 1,000 kronor, hvarför

delaktighet vunnits, dels ock för vederbörande myndighet att erlägga 5

procent å hela delaktighetsbeloppet.

Sedan därefter centralstyrelsens för Sveriges allmänna folkskollärarförening

förevarande framställning inkommit till Eders Kungl. Maj:t, aflat

Eders Kungl. Maj:t till bemälda direktion den 29 september 1905 ytterligare

ett nådigt bref, däri Eders Kungl. Maj:t, under erinran om dels

Riksdagens nyss omförmälda uttalande, dels ock förutberörda bestämmelse

i reglementet för döfstumlärarnas pensionsanstalt, anbefallde direktionen

att till Eders Kungl. Maj:t inkomma med utredning angående den ökning

af statsbidragen till folkskollärarnas pensionsinrättning samt till folkskollärarnas

änke- och pupillkassa, som blefve erforderlig, därest lönen i högsta

lönegraden för den ordinarie folkskollärarpersonalen och såsom följd däraf

jämväl det lägsta belopp, efter hvilket skoldistrikt vore förbundet att ingå

i folkskollärarnas pensionsinrättning, bestämdes enligt följande tre alternativ,

nämligen:

1) 1,200 kronor för både lärare och lärarinnor;

2) 1,500 kronor för lärare och 1,200 kronor för lärarinnor; och

3) 1,500 kronor för både lärare och lärarinnor;

och skulle beräkningen verkställas under förutsättning, att den pensionsafgift,

som skoldistrikt vore skyldigt att till pensionsinrättningen erlägga,

fortfarande skulle utgå med 5 procent årligen af delaktighetsbeloppet,

men att därutöfver tjänstinnehafvaren själf skulle erlägga en årlig

pensionsafgift af 2 x/2 procent af samma delaktighetsbelopp. Tillika anbefalldes

direktionen att särskildt för hvart och ett af nyssnämnda alternativ

beräkna den ytterligare ökning af statsbidragen till omförmälda två pensionsanstalter,

som erfordrades, därest skoldistrikten berättigades att, under

enahanda bestämmelser rörande skyldighet för distrikten och tjänstinnehafvarna

att erlägga pensionsafgift, som nyss vore sagd!, i folkskollärarnas

pensionsinrättning vinna delaktighet efter de i nådiga brefvet den 26

augusti 1904 angifna lönebeloppen af 2,000 kronor för lärare och 1,600 kronor

för lärarinna och till följd däraf tjänstinnehafvarna blefve delaktiga i folkskollärarnas

änke- och pupillkassa efter samma förhöjda delaktighetsbelopp.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Sammansätta Stats- och, Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

I sitt underdåniga utlåtande den 9 januari 1906 har direktionen förmält,

att, sedan under ledning af filosofie doktorn Hans Tiselius, såsom pa

dessa områden speciellt sakkunnig, de i förstberörda nådiga bref den 26

augusti 1904 angifna statistiska förarbetena afslutats, hade de matematiska

utredningarna i afseende å de särskilda uppgifter, som i de nådiga trefven

innehölles, likaledes blifvit af Tiselius utförda, hvarom denne afgifvit tre

vid direktionens skrifvelse fogade skriftliga utlåtanden. På gifven anledning

hade den sålunda gjorda utredningen jämväl omfattat det fall, att

delaktighetsbeloppen i folkskollärarnas pensionsinrättning bestämdes till

1,350 kronor för lärartjänst och 1,200 kronor för lärarinnetjänst.

Vidare anför direktionen: Tiselius hade såsom utgångspunkt för de

verkställda beräkningarna tagit förhållandena vid början af år 1905, eller

den tid, hvartill de förberedande undersökningarna framförts, och för

hvilken afslutade räkenskaper förelegat, då hans utlåtanden afgifvits. Resultaten

hade beräknats alternativt efter räntefot af 3 1/2 och 4 procent.

Emot de beräkningar angående delägarnas antal, delaktighetsbeloppen,

pensionsbeloppen, medelpensionsåldern, medelräntan samt värdet af pensionskassornas

passiva och aktiva, som i utlåtandena anfördes, hade direktionen

intet väsentligt att erinra.

Angående de resultat, som beräkningarna lämnat beträffande först

folkskollärarnas pensionsinrättning, vore att bemärka följande. Såsom inledande

moment och utgångspunkt för de olika frågornas besvarande hade

i första hand utförts en undersökning af pensionsinrättningens nuvarande

ställning, sådan den gestaltade sig enligt nu gällande reglementsbestämmelser

och befintliga faktiska förhållanden. Med räkning efter 3 Va procent

skulle förefinnas en kapitalbrist af 2,613,684 kronor, men med räkning

efter 4 procent ett öfverskott af 461,683 kronor. Om pensionsinrättningens

nuvarande och kommande medel icke kunde förräntas till högre procentsats

än 3 % skulle således pensionsinrättningen för att kunna fullgöra sina

förbindelser behöfva ett ytterligare årligt tillskott af 91,479 kronor, hvaremot,

om samma räntesats kunde förutsättas blifva efter 4 procent, ett årligt

öfverskott skulle komma att uppstå af 18,467 kronor.

Sedan direktionen härefter först omnämnt resultatet af den verkställda

utredningen beträffande alternativet, att, med bibehållande af delaktighetsbeloppet

å 1,000 kronor såsom minimum, delaktighet skulle i

pensionsinrättningen kunna vinnas för ett lönebelopp af högst 2,000 kronor

för lärare och högst 1,600 kronor för lärarinna, anmärker direktionen, att

för alla öfriga alternativ, hvarom utredning lämnas, gäller såsom eu gemensam

förutsättning, att den årliga pensionsafgift, som skoldistrikten med

flera äro skyldiga att till pensionsinrättningen erlägga, fortfarande skall

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

utgå med 5 procent af delaktighetsbeloppet, men att därutöfver tjänstinnehaf

vareu själ!'' skall erlägga en årlig pensionsafgift af 21/2 procent af samma

delaktighetsbelopp.

Direktionen redogör därefter för utredningen i de fall, att delaktighetsbeloppen

skulle bestämmas till antingen 1,200 kronor både för läraroch

lärarinnetjänster eller 1,500 kronor för lärår- och 1,200 kronor för

lärarinnetjänster eller 1,500 kronor för såväl lärår- som lärarinnetj änster.

Beträffande det alternativet, att delaktighetsbelopp eu bestämdes till

1,350 kronor för lärartjänst och 1,200 kronor för lärarinnetjänst, anmärker

direktionen till eu början, att detta alternativ skulle innebära en

höjning med 35 procent i delaktighetsbeloppet för lärartjänst och med 20

procent i delaktighetsbeloppet för lärarinnetj änst men fortfarande icke

innefatta medgifvande om förhöjd fakultativ delaktighet.

Härefter anför direktionen vidare:

Såsom al utredningen närmare framginge, skulle vid en dylik anordning

efter räkning med räntefot af 31/2 procent erfordras ett förhöjdt årligt

statsbidrag af 158,471 kronor och vid räkning efter räntefot af 4 procent

ett sådant bidrag af 31,526 kronor.

De beträffande de särskilda alternativen i direktionens skrifvelse angifna

resultaten hade, såsom kalkylerna visade, beräknats med tagen hänsyn till den

vid redogörelsen om pensionsinrättningens nuvarande ställning uppkomna

respektive bristen i pensionsinrättningens årsinkomst af 91,479 kronor vid

beräkningen etter räntesats af 31 /■. procent samt öfverskottet i samma

inkomst af 18,467 kronor vid beräkningen efter räntesats af 4 procent.

■ Kalkylernas anläggande, på sätt som skett, alternativt efter räntefot

af o‘/2 eller 4 procent syntes väl motiveradt, men naturligtvis vore icke

därmed afgjordt, hvilken räntefot som vid beräkningen af pensionsinrättningens

ställning borde väljas; och under alla omständigheter vore det

otvifvelaktigt mycket vanskligt att härom bilda sig en bestämd mening.

A ena sidan hade under vissa perioder af de förflutna åren förhållandena

varit sådana, att det icke låtit sig göra att fast placera pensionskassornas

medel efter högre räntesatser än 3,0, 3,65 och 3,7 procent, och till och med

under de senare åren, t. ex. under åren 1903 och 1904, hade de mest betydande

placeringarna icke gjorts till högre än 4 procent, då man ju alltid

sträfva! till att för pensionskassorna erhålla allenast första klassens

säkerheter. Men det borde å andra sidan bemärkas, att medelräntefoten

för folkskollärarnas pensionsinrättnings hela utlåning under år 1904, eller

det sista året, för hvilket densamma ännu kunnat beräknas, utgjorde 4,ll

procent och för de senaste fem åren i medeltal äfven utgjort 4,11 procent.

Då härtill komme, att direktionen alltid varit angelägen att såvidt möjligt

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

vid låns utgifvande betinga sig ouppsägbarhet i största möjliga utsträckning

— under senare åren äfven för ganska betydande lån under tjugu

år framåt — hvarigenom en viss fasthet i placeringarna kunnat vinnas,

så syntes få antagas, att, om också medelräntan komme att så småningom

nedgå, detta skulle ske jämförelsevis långsamt.

Enligt den af Tiselius verkställda utredningen kunde pensionsinrättningen

för det närvarande jämnt bära sig efter en något lägre räntefot än

4 procent, och man torde kunna antaga, att detta förhållande skulle inträda

vid eu räntefot af cirka 3,9 procent; och syntes då, med hänsyn till

det nyss anförda, beräkningarna med betryggande resultat för eu afsevärd

tid framåt lämpligen kunna göras efter en räntefot af 4 procent, dock med

den bestämda restriktionen, att vid beräkning af den höjning i statsbidraget,

hvartill en ny löne- och pensionsreglering för folkskollärarna kunde

föranleda, det efter beräkningsgrund af 4 procent nu förefintliga århga

öfverskottet i tillgångarna icke finge verka till en sänkning af det tillskott,

som kunde blifva behöfligt. I eu ekonomi af så stora dimensioner som

folkskollärarnas pensionsinrättnings kunde väl detta öfverskott i årsinkomst,

som, efter hvad som anförts, uppginge till 18,467 kronor, synas vara af

ringa betydelse, men det borde för ytterligare säkerhets skull få kvarstå

för att motväga sådana risker, som det, erbjudit vissa svårigheter att vid

beräkningarna bestämma, men som ändock finge anses hafva en viss betydelse

för den ekonomiska ställningen, exempelvis den århga ökningen

i antalet ordinarie folkskollärartjänster, hvilken Tiselius lämnat ur räkningen.

Utgående från det nu anförda ansåge direktionen, att med hänsyn

till de resultat, som de verkställda beräkningarna i öfrigt lämnat, man

kunde stanna vid att till grund för ränteberäkningen taga en räntesats af

4 procent, därvid förutsättande, att pensionsinrättningens ställning i närvarande

stund vore sådan, att dess tillgångar jämnt motsvarade dess förpliktelser.

Förhållandet med afseende å erforderlig ökning i eller i visst fall

möjlig minskning i statens bidrag till pensioneringskostnaden skulle, om

det nu befintliga öfverskottet i pensionsinrättningens årliga inkomster af

18,467 kronor således icke toges i beräkning och under de villkor i öfrigt,

för hvilka direktionen förut redogjort, ställa sig på af direktionen för de

särskilda alternativa fallen närmare angifvet sätt. Om delaktighetsbeloppet

bestämdes till 1,350 kronor för lärartjänst och 1,200 kronor för lärarinnetjänst,

vid hvilket fall någon fakultativ delaktighet icke ifrågasatts, skulle

ökadt statsbidrag komma att erfordras till belopp af 49,993 kronor.

Direktionen öfvergår därefter i sitt utlåtande till granskning af de

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlutande N:o 7.

resultat, som ur de gjorda beräkningarna vunnits i afseende å folkskollärarnas

änke- och pupillkassa, samt anför i sådant hänseende, bland annat:

Såsom naturligt vore, hade äfven för denna kassa undersökningarna i

första hand riktats på den nuvarande ställningen, d. v. s. förhållandena

enligt de nu gällande reglementsbestämmelserna och öfriga nu förefintliga

faktiska förhållanden. Såsom man haft anledning att vänta, hade resultatet

visat sig synnerligen gynnsamt. Det hade sammanfattats så, att, då

hänsyn icke toges till det nu utgående statsbidraget, kassan ägde ett öfverskott,

motsvarande eu årsränta, som vid beräkning efter 31/2 procent uppginge

till 78,580 kronor och vid beräkning efter 4 procent till 120,652

kronor, samt att, om det till 63,500 kronor uppgående statsbidraget toges

med i beräkningen, dessa öfverskott motsvarade: vid räkning efter o1/2

procent en årsränta af 142,906 kronor och vid räkning efter 4 procent en

årsränta af 185,098 kronor. De följande beräkningarna vore i liera fall

utförda allenast efter 31/2 procent och i hvarje fall utan hänsyn till lärarinnorna

och deras delaktighet, hvilken begagnades i så ytterligt ringa

utsträckning, att någon hänsyn därtill icke borde tagas.

Om änkepensionerna komme att höjas till 25 procent och barnpensionerna

i samma proportion till 121/■_, procent af de nuvarande delaktighetsbeloppen

— hvithet för öfrigt skulle sammanstämma med det

förslag till pensionernas reglering, som af'' revisorerna utaf änke- och pupillkassans

räkenskaper för åren 1900—1902 åsyftades — skulle, utan att

vare sig högre afgifter, än som för närvarande utginge, behöfde utkräfvas,

eller något ytterligare statsbidrag lämnades, ändock förefinnas ett öfverskott,

motsvarande en årsränta af 73,893 kronor. Först en höjning af

kommande änke- och barnpensioner med 50 procent af de nu utgående

beloppen skulle medtaga ungefärligen hela det efter 3‘/.2 procent beräknade

årliga ränteöfverskottet. Pensionernas belopp skulle blifva: efter 25 procents

förhöjning för änka 250 kronor och för änka med barn 375 kronor

samt efter 50 procents förhöjning för änka 300 kronor och för änka med

barn 450 kronor.

I alla de fall, hvarom undersökning begärts, skulle den höjda pensioneringen

kunna genomföras, utan att statsbidraget behöfde höjas. Pensionsafgifterna

komme att för manliga delägare i kassan uppgå till följande

belopp: vid delaktighet efter 1,350 kronor till 45 kronor och vid

delaktighet efter 1,200 kronor till 40 kronor. Pensionernas belopp skulle

åter blifva: vid delaktighet efter 1,350 kronor för änka 270 kronor och

för änka med barn 405 kronor samt med delaktighet efter 1,200 kronor

för änka 240 kronor och för änka med barn 360 kronor.

Af det anförda vore uppenbart, att änke- och pupillkassans ställning

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

ägde den styrka, att de därifrån utgående pensionerna kunde i väsentlig

mån förbättras, utan att någon ökning i det till kassan utgående årliga

statsbidraget behöfde ifrågakomma. Eu sådan förbättring åstadkommes

redan genom delaktighetsbeloppens förhöjning, men det både blifvit ifrågasatt,

om icke, utan höjning af statsbidraget, en ytterligare förbättring

skulle kunna vinnas genom ökning af den procent af delaktighetsbeloppet

— för närvarande för änka utan barn 20 procent — med hvilken pensionen

utginge. Af Tiselius i sistnämnda hänseende efter anmodan verkställda

beräkningar gåfve vid handen, att, om delaktighetsbeloppet för alla

blefve 1,350 kronor, ifrågavarande procentsats kunde höjas till 262/s utan

att medtaga öfverskottet i årsinkomsterna, hvilket i sådant fall skulle uppgå

till cirka 6,000 kronor. Pensionerna blefve då för ensam änka 360 kronor

och för änka med barn 540 kronor.

Lika med direktionen anser jag, att man vid beräkning af den ökning

af statsbidraget till folkskollärarnas pensionering, som den af mig tillstyrkta

löneregleringen skulle påkalla, kan — äfven med iakttagande af

nödig försiktighet — utgå från en räntesats af 4 procent, men att det

öfverskott i pensionsinrättningens årsinkomster, som med en beräkning

efter nämnda räntesats för närvarande skulle förefinnas, icke bör verka

nedsättning i den annars erforderliga höjningen al statsbidraget. Med

dessa utgångspunkter skulle enligt den genom direktionen förebragta utredningen

en höjning af delaktiglietsbeloppen till 1,350 kronor för lärartjänst

och 1,200 kronor för lärarinnetjänst påkalla en ökning af statsbidraget

med 49,993 kronor. Hos Riksdagen bör således göras framställning därom,

att det under riksstatens tionde hufvudtitel uppförda anslaget: »Bidrag till

folkskollärarnas pensionering», nu 622,873 kronor, måtte ökas med 49,993

kronor, eller till 672,866 kronor.

Hvad folkskollärarnas änke- och pupillkassa beträffar, så ger den verkställda

utredningen vid handen, att densammas nuvarande ställning är så

gynnsam, att den af mig föreslagna löneregleringen kan genomföras, utan

att någon ökning af det till denna kassa utgående statsbidraget behöfver

begäras. Ja, en sådan ökning skulle icke erfordras, äfven om man i sammanhang

härmed höjde den procent af delaktighetsbeloppet, med hvilken

pensionen nu utgår, från 20 procent för änka utan barn till 262/3 procent.

Det torde dock måhända vara lämpligast att nu icke vidtaga en sådan

förändring i gällande bestämmelser. Såsom jag förut antydt, kan det

ifrågasättas, om icke i en nära framtid tillfälle bör beredas skoldistrikten

att höja delaktighetsbeloppen i folkskollärarnas pensionsinrättning till

vissa högre belopp än de nu föreslagna, hvilket samtidigt skulle medföra

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Sammansätta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

en höjning af de från änke- och pupillkassan utgående pensionerna. Genom

den af mig föreslagna löneregleringen komma i alla fall änkepensionerna

att utgå med högre belopp än hvad revisorerna i sin förut omförmälda framställning

asyftat. Revisorerna hade nämligen, såsom förut nämnts, ifrågasatt

en höjning till 25 procent af nuvarande delaktighetsbeloppet 1,000

kronor, d. v. s. till 250 kronor, under det att enligt mitt förslag pensionen

för änka utan barn kommer att utgå med 270 kronor.

siutöfcersiht. För att underlätta bedömandet af den förbättrade ställning med afseende

å löner och pensioner, som genom ett bifall till det af mig nu tillstyrkta

förslaget skulle komma folkskolans lärare och lärarinnor till del,

vill. jag slutligen meddela följande öfversikt, vid hvilken i enlighet med

faktiska förhållandet blifvit förutsatt, att lärarinna i regel icke ingår såsom

delägare i änke- och pupillkassan:

A. Den behållna lönen skulle blifva:

a) under första femårsperioden såsom ordinarie:

för lärare 900 kronor med afdrag af 78 kronor 75 öre (33 kronor

75 öre till pensionsinrättningen och 45 kronor till änke- och pupillkassan)

= 821 kronor 25 öre;

för lärarinna 900 kronor med afdrag af 30 kronor till pensionsinrättningen

— 870 kronor;

b) under andra femårsperioden såsom ordinarie:

för lärare 1,050 kronor med afdrag af 78 kronor 75 öre = 971 kronor

25 öre;

för lärarinna 1,000 kronor med afdrag af 30 kronor ~ 970 kronor;

c) under tredje femårsperioden såsom ordinarie:

för lärare 1,200 kronor med afdrag af 78 kronor 75 öre = 1,121

kronor 25 öre;

för lärarinna 1,100 kronor med afdrag af 30 kronor = 1,070 kronor;

d) under återstående ordinarie tjänstår:

för lärare 1,350 kronor med afdrag af 78 kronor 75 öre = 1,271

kronor 25 öre;

för lärarinna 1,200 kronor med afdrag af 30 kronor — 1,170 kronor.

B. Den behållna pensionen skulle blifva:

för lärare 1,013 kronor med afdrag af 33 kronor 75 öre till änkeoch

pupillkassan = 979 kronor 25 öre;

för lärarinna 900 kronor.»

s. 25 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7. 25

I sammanhang med ifrågavarande proposition har sammansatta statsoch

lagutskottet till behandling förehaft nio särskilda inom Riksdagen i

anledning af propositionen väckta motioner, nämligen: dels följande inom

Första Kammaren, n:o 28, af herr Bergström, n:o 35, af herr Albert

Anderson, och n:o 37, af herr Sörensson, dels ock följande inom Andra

Kammaren, n:o 130, af herrar L. P. Mallmin, J. TF. Lundin och E. A. Lindblad,

n:o 131, af herr A. F. Vennersten, n:o 134, af herr C. R. Johansson

i Jönköping, n:o 141, af herr E. Hammarlund, n:o 146, af herr O.

H. Svensson i Salang, och n:o 147, af herrar C. Persson i Stallerhult och

L. J. Janson i Djursätra.

Herr Bergströms motion, n:o 28, i hvars syfte herr Olsén instämt,

är af följande lydelse:

»Det läge, i hvilket rösträttsfrågan för närvarande befinner sig, är

en följd af att i det stora hela erkännande gifvits åt personlighetsprincipen

och att man i förhållande till denna underkänt de kvalifikationsbestämmelser

för politisk rösträtt, som hittills varit gällande. Jag vill ej

här inlåta, mig på att bedöma vare sig befogenheten häraf eller den varsamhet,

som ej vill medgifva rösträtt äfven åt kvinnan, oaktadt hennes

kraf därpå, lika litet som det sätt att se, som ej kan uppfatta henne som

personlighet. Det kan ej förnekas vara en vacker tanke, vara något tilltalande

i ett af de mera framhållna skäl, som anföras häremot, nämligen

att kvinnans naturliga verkningskrets är hemmet, hennes viktigaste värf,

viktigare till och med för det allmänna än hvarje annat, barnens fostran

och ledning.

Huru många kvinnor finnas dock icke, för hvilka möjligheten är

stängd att bilda hem och i dessa fostra egna barn! Dessa kvinnors otillgodogjorda

arbetskraft på det område, där de sålunda bäst borde kunna

gagna samhället, är en nationalförlust, som är större än den en motsvarande

emigration skulle orsaka, emedan landet ej behöfver föda dem, som

emigrerat. Ett sådant slöseri med arbetskrafter kan icke vara förenligt

med en klok nationell hushållning, allra minst i tider af så jäktande

konkurrens som nu, och då kvinnorna själfva allt kraftigare fordra vidgad

verkningskrets, ökadt arbete och ansvar. Allvarliga skäl synas därför

mana att söka utvägar för ett fullare tillgodogörande äfven af den kvinnliga

verksamhetsförmågan.

Det område, på hvilket detta naturligast låter sig göra, är folkskolans.

För hvarje kvinna, som där användes, blir en man ledig till produktivt

Bil), till RiTcsd. Prot. 1906. 4 Sami. 2 Afd. 7 Höft. 4

Enskilda

motioner.

Ilerr Bergström*

motion.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

arbete. Men äfven för skolans, för uppfostringsarbetets egen skull saknas

ej anledning antaga, att kvinnorna såsom barnaledare skulle vara att

föredraga framför männen. Innan skolorna tillkommo, fostrades och undervisades

barnen äfven under folkskoleåldern hufvudsakligast af sina

mödrar. Har efter folkskolans tillkomst och den hufvudsakliga manliga

ledningen af denna nationen utvecklats och stärkts i gudsfruktan, arbetsamhet,

sedlighet och fosterlandskärlek, ja ha kunskaperna, som i skolan

inhämtas, ens bidragit till den ekonomiska utvecklingen i någon väsentligare

mån? Jag har ej hört någon besvara dessa frågor med ja! Om

också andra orsaker ej blott kunna tänkas, utan också i verkligheten finnas

till detta djupt allvarliga förhållande, så torde dock vara svårt förneka,

att icke kvinnans aflägsnande från barnaledningen haft sin andel häri.

Detta oaktadt kunna ej statsmakterna hafva vare sig rätt eller befogenhet

till någon sorts ingripande mot de befintliga manliga lärarna,

hvilka måste erkännas i det stora hela med osparad möda, stort intresse,

arbetsamhet och trohet ha fullgjort sitt värf. De förhoppningar om verksamhet

och utkomst, som inkastat dem på lärarebanan, få ej svikas. Icke

heller torde för framtiden manliga krafter böra förhindras att ägna sig åt

folkskolans lärareverksamhet, utan täflan på området lämnas fri till skolans

egen fördel. Men att småningom öfvergå till utökad användning af kvinnliga

lärarekrafter, synes dock af det anförda ha så stora skäl för sig, att

åtgärder böra vidtagas härför.

De medel, som i sådant syfte borde kunna användas, äro exempelvis

att omvandla ett eller flera manliga seminarier till kvinnliga samt att

anordna löneförhållandena så, att däraf skulle bli en följd, att undervisningen

i folkskolan hädanefter komme att mera än hittills utöfvas af

kvinnor. Att särskilda premiera männen med högre löner än kvinnorna

kan väl gärna ej med fog försvaras, då de senare uträtta samma arbete

och, som ofvan påvisats, med ett för nationen till och med möjligen mera

välsignelserikt resultat.

Med anledning häraf hemställes,

att Riksdagen, med afslag å Kungl. Maj:ts proposition om folkskolelärarnes

löneförhöjning, behagade besluta att hos Kungl. Maj:t anhålla om

utredning, i hvad mån kvinnans lärareverksamhet på folkskolans område

kan utsträckas; samt, om detta befinnes möjligt och lämpligt, inkomma

med förslag om sätt och medel härför.»

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande iS:o 7.

I sin motion, n:o 35, anför herr Albert Anderson följande:

»Med anledning af Kungl. Maj-.ts proposition till Riksdagen angående

lönereglering för lärare vid folkskolor får jag aflämna följande motion.

Enligt kungl. reglementet för folkskolelärarnes pension sinrättning den

30 november 1866 är hvarje skolområde i riket, där högre folkskola underhålles,

för hvar och en af dess läraretjänster, så ock hvarje skoldistrikt,

för där varande ordinarie läraretjänster vid egentlig folkskola, förbundet

till delaktighet i pensionsinrättningen för den lön lärare åtnjuter, eller

hvaraf han på grund af tjänstålder enligt gällande författning äger att

komma i åtnjutande, hvilken delaktighet dock icke i något fall må öfverstiga

ett tusen kronor. Till följd af de aflöningsbestämmelser, som jämlikt

kungl. kungörelsen den 13 juni 1902 meddelats, uppgår numera delaktighetsbeloppet

för hvarje läraretjänst till nyssnämnda summa.

Hel pension utgår för närvarande med tre fjärdedelar af delaktighetsbeloppet

och utgör alltså 750 kronor.

Enligt 14 § i 1866 års kungl. reglemente inträdde rätt till hel pension

vid uppnådda 60 lefnads- och 30 tjänstår, men denna bestämmelse

ändrades på grund af enskild motion af 1876 års Riksdag och kungl.

kungörelsen den 24 november samma år sålunda, att rätt till hel pension

nu mera inträder redan vid uppnådda 55 lefnads- och 30 tjänstår. Till

jämförelse anser jag mig böra nämna, att enligt kungl. kungörelsen den

27 augusti 1904 pension tillkommer manlig lärare vid rikets allmänna

läroverk först vid uppnådda 65 lefnads- och 35 tjänstår samt ämneslärarinna

vid samma läroverk vid uppnådda 55 lefnads- och 25 tjänstår. Med

skäl skulle kunna ifrågasättas, att i likhet med hvad ursprungligen varit

förhållandet folkskolelärares lefnadsålder för rätt till pension höjdes till

60 år, hvarigenom en afsevärd minskning i det till ej mindre än 622,873

kronor uppgående anslag, som staten årligen får vidkännas för folkskolelärares

pensionering, skulle åstadkommas, men med afseende på de skäl,

som år 1876 anfördes för pensionsålderns sänkning från 60 till 55 lefnadsår,

tilltror jag mig icke för närvarande yrka på någon ändring i nu

gällande bestämmelse i detta hänseende.

Enligt den af Kungl. Maj:t föreslagna löne- och pensionsregleringen

skall, på sätt af statsrådsprotokollet inhämtas, delaktighetsbeloppet i pensionsinrättningen

ökas från nuvarande 1,000 kronor till 1,350 kronor för

läraretjänst och 1,200 kronor för lärarinnetjänst samt den nu bestämda

helpensionen 750 kronor ökas för lärare till 1,013 kronor och för lärarinna

till 900 kronor. Äfven om lärare och lärarinna, såsom Kungl

Maj:t föreslagit, förpliktas att årligen betala 2 1/, procent å delaktighets,

beloppet, komme statens redan förut högst betydliga anslag till folkskole
-

Herr Albert

Andersons

motion.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

lärares pensionering att efter den föreslagna pensionsförhöjningen ej obetydligt

ökas, och ökningen af detta anslag har i den kungl. propositionen

föreslagits till 49,993 kronor.

Då det är tydligt, att en man, som uppnått 55 år, och ej lider af

sjukdom, ännu är fullt arbetsför samt att folkskolelärare, som vid nämnda

ålder afgår med pension, således kan genom arbete å annat område än

inom folkskolan förskaffa sig inkomst, måste en pension motsvarande tre

fjärdedelar af lönen vara onödigt hög. Inom statsförvaltningen utgör

pensionen i allmänhet omkring två tredjedelar af aflöningen. Därest pensionen

bestämmes till denna andel af aflöningen, skulle pensionsbeloppet

utgöra för lärare 900 kronor och för lärarinna 800 kronor och alltså

äfven i sådant fall öfverstiga det nuvarande beloppet af hel pension.

Då den inkomst, som tillgodokommer pensionsinrättningen genom

den föreslagna afgiften af 21/2 procent å delaktighetsbeloppet, kan antagas

komma att betacka kostnaden för den förhöjda pensioneringen, om pensionen

bestämmes till två tredjedelar af delaktighetsbeloppet, synes någon

förhöjning af anslaget till folkskolelärares pensionering icke vara erforderlig.

På grund af hvad sålunda blifvit anför dt, får jag föreslå:

l:o) att hel pension såväl för folkskolelärare som för folkskolelärarinna

må bestämmas till två tredjedelar af delaktighetsbeloppet; och

2:o) att Kungl. Maj:ts förslag om höjning af anslaget »Bidrag till

folkskolelärares pensionering» med 49,993 kronor icke måtte af Riksdagen

bifallas.»

Herr Sörenssons

motion.

Herr Sörensson anför i sin motion, n:o 37, följande:

»I Kungl. Maj:ts proposition n:o 51, angående lönereglering för lärare

vid folkskolor m. in., föreslås bland annat den ändring i nu gällande

grunder i fråga om statsbidrag till aflönande af vissa lärare, att lärarnes

ålderstillägg skola uteslutande bekostas af staten, så att skoldistrikten,

äfven om lärare eller lärarinna åtnjuter ett eller flera ålderstillägg, likväl

icke behöfva bidraga till deras aflöning med mera än en tredjedel af begynnelselönens

belopp.

Då de nu gällande bestämmelserna därom, att skoldistrikten skola

bekosta viss andel icke blott af lärarnes och lärarinnornas begynnelseaflöningar,

utan äfven af deras ålderstillägg, enligt min åsikt äro grundade

på synnerligen goda skäl och böra fortfarande upprätthållas, har jag, som

å ena sidan lifligt behjärtar lärarnes och lärarinnornas behof af ökade

löneförmåner, men å andra sidan anser, att skoldistrikten icke böra alltför

hårdt betungas, velat till Riksdagens öfvervägande framställa det förslag,

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

att begynnelselönerna för lärare och lärarinnor må höjas med 100 kronor

eller till 800 kronor samt att ålderstilläggen, med af Kung! Maj:t föreslagna

belopp af 150 kronor för lärare och 100 kronor för lärarinnor,

må bestämmas till ett antal af fyra, eller samma antal som lärarnes vid

de allmänna läroverken ålderstillägg. Härigenom skulle slutaflöningen,

som enligt mitt förslag skulle uppnås efter tjugu tjänstår, blifva för lärare

1,400 kronor, eller 50 kronor mera än enligt Kungl. Maj:ts förslag,

och för lärarinna 1,200 kronor, eller samma belopp, som Kungl. Maj:t

föreslagit.

En jämförelse mellan en folkskolelärares sammanlagda löneinkomst

under trettio års tjänstgöring dels under nuvarande förhållanden, dels

enligt Kungl. Maj:ts förslag och dels enligt det af mig väckta förslaget

utfaller sålunda:

A. Beträffande manliga lärare:

Nuvarande aflöning

Kungl. Maj:ts förslag

Motionen

5

X

700 =

3,500

5

X

900 =

4,500

5

X

800 =

4,000

5

X

800 =

4,000

5

X

1,050 =

5,250

5

X.

950 =

4,750

5

X

900 =

4,500

5

X

1,200 =

6,000

5

X

1,100 =

5,500

5

X

1,000 =

5,000

5

X

1,350 =

6,750

5

X

1,250 =

6,250

5

X

1,000 =

5,000

5

X

1,350 =

6,750

5

X

1,400 =

7,000

5

X

1,000 =

: 5,000

5

X

1,350 =

6,750

5

X

1,400 =

7,000

27,000

36,000

34,500

B. Bett

''äffande lärarinnor:

5

X

700 =

: 3,500

5

X

900 =

4,500

5

X

800 =

4,000

5

X

800 =

: 4,000

5

X

1,000 =

5,000

5

X

900 =

4,500

5

X

900 =

: 4,500

5

X

1,100 =

5,500

5

X

1,000 =

5,000

5

X

1,000 =

= 5,000

5

X

1,200 =

6,000

5

X

1,100 =

5,500

5

X

1,000 =

= 5,000

5

X

1,200 =

6,000

5

X

1,200 =

6,000

5

X

1,000 =

= 5,000

5

X

1,200 =

6,000

5

X

1,200 =

6,000

27,000

33,000

31,000

Statens sammanlagda bidrag till en lärares aflöning under trettio års

tjänstgöring utgör nu 18,000 kronor, enligt Kungl. Maj:ts förslag 27,000

kronor och enligt mitt förslag 23,000 kronor samt till en lärarinnas aflöning

nu 18,000 kronor, enligt Kungl. Maj:ts förslag 24,000 kronor och

enligt mitt förslag 20,666 kronor 67 öre.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får jag hemställa,

att Riksdagen må beträffande aflöningen för folkskolelärare och folkskolelärarinnor

besluta:

att begynnelselönen skall utgöra 800 kronor;

att manlig lärare skall äga uppbära fyra ålderstillägg efter respektive

fem, tio, femton och tjugu års tjänstgöring, hvartdera å 150 kronor;

att lärarinna skall äga uppbära likaledes fyra ålderstillägg efter respektive

fem, tio, femton, och tjugu års tjänstgöring, hvartdera å 100

kronor; samt

att skoldistrikt skall äga att af statsmedel bekomma bidrag till lärares

och lärarinnors aflöning, motsvarande två tredjedelar af deras här

ofvan angifna kontanta aflöning, ålderstilläggen inberäknade.»

HerrMaiimms Den af herr Mallmin m. fl. väckta motionen, n:o 130, i hvars syfte

herr Jh. Gr. H. Åkerlund instämt, är af följande lydelse:

»Vårt lands folkskoleväsen har ända hittills varit en kommunal angelägenhet.

Att man icke utan tvingande skäl bör bortkasta en sådan grundregel,

torde fa anses uppenbart. Ja, man bör ej ens inlåta sig på att

genom nya bestämmelser om ålderstilläggens betalande uteslutande af statsmedel

glida in på en annan uppfattning. Härmed skulle man göra vår

folkskola till en statens affär, låt oss säga med grundfondshypotek i kommunerna,

men hvartill detta kommer att leda, skola vi snart se. Hvad

hindrar, att de nu föreslagna ålderstilläggen om, låt oss säga, fem år befunnes

otillräckliga och af en välvillig motionär föresleges till dubbla beloppen.

Såsom enbart berörande statsmedel torde de därefter lätt kunna genomdrifvas

i gemensam votering. Det kan ingalunda vara lämpligt att i ett

obevakadt ögonblick släppa en regulator, som dock finnes, att ej alla

statstjänares löner hastigt nog skola springa i vädret; faktiskt har man

hittills ansett sig ej gärna böra sätta i fråga, att statsfunktionärer i allmänhet

med enbart folkskolekurs skola springa om eller ens hinna upp

till de examinerades löner.

Redan af detta skäl kunna vi ej biträda den nya principen i Kungl.

Maj:ts förslag; det bör enligt vårt förmenande orubbligen fastslås, att det

kommunala bidraget ej må släppas hvarken i fråga om grundlön eller

ålderstillägg. Det är ju uppenbarligen ytterst de sistnämnda, som reglera

lönen i stort sedt. Omkring hälften af hela lärarekåren befinner sig i

högsta lönegraden, och då denna aflöning också utgår under hälften af en

lärares normala tjänstetid, så inser man lätt, hvilken betydelse ålderstill
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande Ar:o 7.

läggen hafva. Skulle kommunernas finanser ej medge någon ökning af

de från kommunerna utgående lönebidragen, så är det uppenbarligen

riktigare att nedgå från normen 1/s till 1/i af det hela, hellre än att göra

den uppdelning, som nu ifrågasättes.

Härtill kommer, att det är långt bättre, att man från kommunerna

lyfter pensionsbördan, såsom innebärande en ojämn och orättvis beskattning,

ytterst beroende af ett af Kungl. Maj:t fastställdt pensionsreglemente. Genom

den väsentliga höjning af lönerna, som nu genomföres, kommer gifvetvis

mången lärare, som eljest omedelbart tänkt afgå, att tjäna kvar så länge

som erfordras för att komma i åtnjutande af högsta möjliga pensionsbelopp

efter nya författningen. Följden af detta blir, att kommunerna komma

att drabbas af högst betydande retroaktiva pensionsafgifter, och dessa låta

sig ej tillnärmelsevis beräknas.

Enligt Kungl. Maj:ts proposition n:o 51 (sid. 39) betala kommunerna

pensionsbidrag för 7,191 skolläraretjänster. Om man i stället låter staten

öfvertaga betalningen af dessa pensionsafgifter, så blir detta för

5,033 läraretjänster å 67 kr. 50 öre........................ kronor 339,727: 50

och 2,158 lärarinnetjänster å 60 kr.................................. » 129,480: —

kronor 469,207: 50.

Men härtill komma de retroaktiva afgifterna, som drabba mycket

ojämnt inom kommunerna och som lätteligen göra, att den siffra, 588,417

kronor, som uträknas (sid. 34) såsom statsverkets ökade kostnad i ålderstillägg,

antagligen kommer att uppvägas af pensionsbördan, hvilken af

Kungl. Maj:t föreslås att fortfarande påhvila kommunerna, i all synnerhet

om man, såsom nedan föreslås, på lämpligare sätt afväger pensionsåldern

för kvinna.

Departementschefen uttalar sid. 32: »Uppmärksammas bör äfven, att

medan tillgången på lärarinnor är jämförelsevis riklig, har tillströmningen

till folkskolan af manlig arbetskraft- länge varit synnerligen knapp, och

rådes ej snar bot på detta missförhållande, måste det inom kort blifva

alldeles omöjligt att få den manliga lärarekåren så rekryterad, som omsorgen

om vår folkundervisnings framtid oundgängligen klöfver». De

anförda orden visa på en nära liggande utväg att hålla hela lönefrågan

inom rimlighetens gränser. Det är uppenbarligen ett ödslande med krafter

att äflas med att uppehålla så många manliga lärarebefattningar, då kvinnorna

intet bättre begära än att allt mera användas i skolans tjänst. Härtill

är hon ock synnerligen ägnad; det är uppfostran och ej blott skolläxor

som skall gifvas. I stället för att nu proportionen är 4,761 lärare mot

2,042 lärarinnor, kunde den motsatta val få anses önskvärd.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

Skulle detta nödvändiggöra uppförande af flera lärarinneseminarier

eller måhända hellre omändring af vissa manliga till kvinnliga, så se vi

däri endast en möjlighet till framtida besparingar och i hvarje händelse

ett fortsatt vidgande af kvinnans arbetsfält. Gifvetvis skola ändock alltid

en del platser med större fördel besättas med lärare, där skoldistriktets

— barnens — art så fordrar. Därmed skall ock vida bättre än nu kunna

motiveras den högre lönen till män än till kvinnor; de komma då helt

enkelt att användas till olika kräfvande befattningar.

I långt högre grad, än kung!, propositionen gör, borde skillnad kunna

införas i aflöning för manlig och kvinnlig befattning. Ser man på siffrorna

från Schweitz, så äro lönerna där i genomskärning 1,611 francs för lärare

och 1,010 francs för lärarinna. Hos oss äflas man synbarligen att uppehålla

antalet manliga platser, då man rent af uttalar sin rädsla för att

kommunerna skulle komma att föredraga lärarinnor, därest lönen ställdes

i ett riktigare förhållande, såsom fallet är inom andra statens tjänstebefattningar,

där både män och kvinnor finna användning. Det måste

uppenbarligen anses orätt och låter sig aldrig försvaras, att kvinnorna

här skulle till och med åtnjuta högre nettoaflöning än männen. Den på

sid. 49 intagna jämförelsen utvisar, att lärarinna i lista femårsperioden

får 870 kronor i årligt netto, under det mannen har kronor 821: 25;

i 2:dra femårsperioden ställa sig lönerna ungefärligen lika, för att först i

3:dje femårsperioden bli 50 kronor lägre för kvinna och därefter 100

kronor mindre. Sammanlagdt intjänar en lärare på 30 år kronor 33,637: 50

i netto och en lärarinna kronor 32,100, enligt förslaget. Erinrar man

vidare, att lärarinnelönerna, som äro relativt högre i början, medgifva

insättning i sparbank af det Överskjutande beloppet under de 5 första

tjänståren, så skulle enbart af dessa 250 kronors kapital vid 30-årsperiodens

slut med 4 procents ränta på ränta uppstå en summa af kronor

721: 95 och således till ofvanstående kronor 32,100 läggas ett belopp af

kronor 471: 95, motsvarande den eventuella räntevinsten.

Allt hvad propositionen talar om högre skuldbörda för man än för

kvinna vid afgång från seminarierna, äfvensom hvad som eljest brukar

vara bestämmande, nämligen hänsyn till bildande af familj och de äfven

därförutom större lefnadsomkostnaderna för männen, allt detta har lämnats

utan nöjaktigt beaktande. Vid utförandet är det blott pensionerna, som

ställt sig mindre för kvinnan, men till följd af hennes faktiskt större

sparsamhet och lättheten att ställa det billigare, slippa tjänarinna in. m.,

så utjämnas äfven den saken.

Det måste ock medgifvas, att det är en obehörig skillnad i löneförmåner,

då en småskolelärarinna med 2 års utbildning efter 15 års tjänst

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

erhåller 450 kronor årligen och utsikt till ett blygsamt ålderdomsunderstöd,

under det en folkskolelärarinna med 4-årig kurs åtnjuter 1,200

kronor efter samma tid samt vid afgång en ordentligt tillmätt pension.

Departementschefen ställer också i utsikt (sid. 36) att snarligen yrka

på förhöjning i löner, som reglerades så sent som af 1904 års Riksdag.

Det finnes dock ett sätt, som förefaller riktigare, och det är att begränsa

lärarinnelönerna vid folkskola med en lägre begynnelselön. Ställer man

denna till 800 kronor för lärarinna, så har man träffat en långt riktigare

proportion, och man undanröjer något af dessa konstlade hinder, som uppförts

för att kvinnorna mer än männen kunde få ägna sig åt uppfostrarekallet,

dit deras natur och håg drifver dem. — Slutlönen föreslå vi således

att blifva 1,100 kronor i stället för 1,200 kronor för kvinna.

Pensionsbeloppet, som komme att utgöra kronor 979: 25 netto för

lärare, blifver härvid 825 kronor för lärarinna, och betänker man, att den

förre i regel är gift, så torde öfverskottet ej få anses för mycket.

Samtidigt härmed vilja vi föreslå, att lärarinna må, till ersättning för

den mindre lönen, blifva tidigare pensionerad. Erfarenheten visar, att

det är hon, långt mer än läraren, som begagnar sig af rätten till afkortad

pension, och detta jämte mycket annat tyder på att hon fortare slites än

mannen. Pensionskassans ställning torde vara så fördelaktig, att den utan

tillskott kan bära ett dylikt kraf. Huru som helst, torde detsamma få anses

långt bättre befogadt än den, låt vara blott antydda, möjligheten att framdeles

på vissa villkor fakultativt öka pensionsbeloppet utöfver de nu föreslagna

obligatoriska siffrorna.

Slutligen vilja vi framhålla, att tillräckligt med vunna erfarenheter

tala för att, då lärarinna gifter sig, skoldistriktet må äga någon rätt till

uppsägning, om så befinnes nödigt. Intresset hos en gift lärarinna torde

ofta nog tidtals visa sig i hög grad slappadt, och äfven andra skäl kunna

åberopas, hvarför det må anses lämpligast för skolan, att gift lärarinna ej

skall äga ovillkorlig rätt att kvarstå. Man kan väl ock våga det påståendet,

att meningen med dessa platser icke är att kunna bilda familj. Slutligen

synes det i viss mån oegentligt, att en församling, som väljer en

ypperlig lärarinna, skall utan någon ändringsmöjlighet vara tvungen att

behålla lärarinnan, äfven då hennes hufvud sakliga intresse vändt sig åt

annat håll än skolan.

Med stöd af det anförda våga vi föreslå,

att Riksdagen måtte vid behandling af Kungl. Maj:ts proposition

n:o 51

dels vidtaga ofvan föreslagna ändringar, nämligen:

a) att kommunerna liksom hittills bidraga med 1/3 och staten med %

Bih. till Rihsd. Prot. 1906. 4 sand. 2 Afd. 7 Käft.

o

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande 1V:o 7.

i samtliga de i kung!, propositionen afsedda lärares och lärarinnors såväl

grundlön som ålderstillägg;

b) att pensioneringen af samma personal — så långt den nu föreslås

att drabba kommunerna — öfverflyttas på statsverket med iakttagande,

att jämväl alla retroaktiva afgifter härför hädanefter betalas af staten;

c) att grundlönen för kvinna sättes till 800 kronor och att högsta lön

för kvinna blifver 1,100 kronor;

d) att skoldistrikt må med domkapitlets eller annan öfverstyrelses

bifall äga rätt uppsäga gift lärarinna att efter 6 månader afgå från innehafvande

tjänst, då giltiga skäl därför kunna åberopas;

dels ock i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om sådan ändring af

reglementet för folkskolelärarnes pensionsinrättning, att lärarinna må medgifvas

rätt till hel pension, då hon uppnått femtiotre års ålder och räknar

tjugusju tjänstår, äfvensom rätt till afkortad pension, då lärarinna fyllt

fyrtiofem lefnadsår och tjugu tjänstår.

Anhalles vördsamt, att vederbörande utskott själf formulerar ändringsförslagen

i ofvan angifven riktning.»

Hen- Venner- I den af herr Vennersten afgifna motionen, n:o 131, i hvars syfte

ste™ motion. ]?_ Neess instämt, anföres följande:

»Principen om likställighet i fråga om lagstadgade löneförmåner för

lärare och lärarinna är på folkskolans område lika gammal som lärarinnas

användning i skolans tjänst. Ett frångående af denna princip

torde vid löneregleringar icke böra ifrågasättas, åtminstone så länge dessa

icke afse att höja lönen utöfver hvad som kan betecknas såsom existensminimum

för ogift lärare eller lärarinna.

Af den utredning, som åtföljer den till innevarande Riksdag aflämnade

kungl. propositionen om lönereglering för folkskolans lärarepersonal,

framgår, att såväl lärarekåren som en stor del af de hörda

myndigheterna ansett, att en betydande löneförbättring är af'' behofvet

påkallad, samt att denna bör utgå med lika belopp för lärare och lärarinna.

För en lika löneförhöjning kunna helt visst anföras flera skäl utöfver

de i den kungl. propositionen nämnda, ehuru dessa måhända äro de mest

vägande. Det synes rättvist och billigt, att staten, då den kräfver samma

arbete af lärarinnan som af läraren och af båda fordrar samma kompetens,

också skulle gifva samma ersättning åt båda; ty ett motsatt förhål
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7. 35

lande måste med nödvändighet alstra ett för uppfostringsarbetet ödesdigert

missnöje.

Lärarinnans arbete är enligt inspektörernas till ecklesiastikdepartementet

ingifna berättelser icke lärarens underlägset. För erhållande af

pension fordras samma antal tjänstår och samma pensionsålder för lärare

och lärarinna.

Den omständigheten, att läraren måste erlägga afgift till änke- och

pupillkassan, torde icke utgöra något verkligt skal för, att lärarinnans lön

skall sättas lägre, så mycket mindre som därmed icke införes någon ny

bestämmelse för läraren. Däremot torde kunna ifrågasättas, om icke inträdet

i kassan borde göras frivilligt för såväl läraren som lärarinnan.

Från flera håll gör man gällande, att kvinnans arbete borde ännu

mer än hittills tagas i anspråk för folkundervisningen, och nekas kan ju

icke, att kvinnan särskildt på detta område synnerligen väl försvarar sin

plats. Den nu rådande likställigheten mellan lärare och lärarinna i fråga

om lagstadgade löneförmåner torde mycket hafva bidragit till, att många

högt begåfvade och för kallet särskildt lämpliga kvinnor trädt i folkskolans

tjänst. Detta för skolan lyckliga förhållande torde komma att förändras,

om den nämnda likställigheten rubbas.

På grund af hvad här anförts, tillåter jag mig hemställa,

att Riksdagen ville bifalla Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering

för lärare vid folkskolor m. m. med den förändring, att storleken

af hvart och ett af de föreslagna tre ålderstilläggen bestämmes till etthundrafemtio

kronor för såväl manlig som kvinnlig lärare.»

Den af herr Johansson väckta motionen, n:o 134, i hvilken herrar F. O. Herr JohansBerg,

A. Thylander, J. A. Lundgren och ,/. T. Larsson i Lund instämt ochsons motion.

i hvars syfte herr J. G. Pettersson i Södertälje förklarat sig instämma, är

af följande lydelse:

»I proposition n:o 51 har Kungl. Maj:t för innevarande Riksdag framlagt

förslag om lönereglering för folkskolornas lärarepersonal enligt sådana

grunder, att minimilönen för ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola

skall utgöra 900 kronor och att ålderstilläggen skola vara 3 å 150 kronor

för lärare och 100 kronor för lärarinna.

Närmaste anledningen till detta förslag utgör en till Kungl. Magt

från centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskolelärareförening inkommen

skrifvelse, däri begäran framställts om åtgärder för höjande af folk
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Sammansatta Stats- och La g utskottets Utlåtande N:o 7.

skolelärarnes aflöning. I denna skrifvelse har såsom önskemål uttalats,

att ordinarie folkskolelärares grundlön måtte bestämmas till 900 kronor

med 3 ålderstillägg å 200 kronor. Ingen skillnad borde i afseende å grundlön

eller ålderstillägg göras mellan lärare oeb lärarinna.

Behofvet af en löneförbättring för folkskolornas lärarepersonal har

vitsordats af nästan alla myndigheter, hvilkas yttrande i ärendet inhämtats.

Om man får döma efter tidningarnas uttalanden, erkännes också bland

allmänheten det berättigade och billiga däri, att en bättre utkomst beredes

åt folkskolornas lärare och lärarinnor.

Under sådana omständigheter och då nyssnämnda centralstyrelse för

Sveriges allmänna folkskolelärareförening i sin skrifvelse till Kungl. Maj:t

anfört goda skäl för beviljandet af de alldeles icke öfverdrifna lönebelopp,

om hvilka i nämnda skrifvelse anhållits, synes man hafva kunnat vänta,

att Kungl. Maj:t skulle hafva föreslagit en lönereglering i öfverensstämmelse

med centralstyrelsens begäran. En slutlön af 1,500 kronor kan

med nuvarande höga lefnad skostnader ingalunda anses vara för mycket

begärdt ens för en kvinnlig innehafvare af ordinarie anställning vid folkskola.

Som kändt är, kan eu kvinnlig befattningshafvare vid postverket

nå upp till en slutlön af 2,800 kronor. Inom telegrafverket, där dock

— såsom äfven i årets statsverksproposition erinras — eu löneförbättring

för de kvinnliga tjänsteinnehafvarne anses af behofvet påkallad, nå likväl

dessa till en slutlön af 1,600 kronor förutom bostad. Man skall kanske

invända, att för nämnda befattningar fordras större kvalifikationer än för

en folkskolelärarinnetjänst. I verkligheten är detta emellertid knappast

fallet. För närvarande äro fordringarna vid våra folkskolelärarinneseminarier

så högt uppdrifna, att kursen vid ett sådant tillika med de nödvändiga

förberedande studierna i det allra närmaste motsvarar den studiekurs,

som en kvinna måste genomgå för att vinna anställning vid postverket

eller som telegrafist. I ett icke obetydligt antal fall genomgår den

blifvande folkskolelärarinnan en högre flickskola såsom förberedelse till

seminariekursen och förvärfva!’ sig därigenom en utbildning, hvilken utan

gensägelse är både kostsammare och krafvel’ längre tid än den, som i

allmänhet presteras af kvinnliga sökande till befattningar vid posten och

telegrafen.

Undertecknad hyser visserligen för sin del den meningen, att grundsatsen

om lika aflöning för lärare och lärarinnor vid folkskolan i längden

icke kan vidhållas. På detta liksom på alla andra liknande områden

måste vid aflöningens bestämmande hänsyn tagas icke blott till arbetskrafvet,

utan äfven till lefnadsbehofven. Och det är obestridligt, att en

lärare, som i regeln har hustru och barn att försörja, är i behof af större

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

inkomster än en lärarinna. Men erkännandet häraf bör ingalunda leda

därtill, att man förvägrar lärarinnorna en aflöning, som med hänsyn till

deras utbildning och sociala ställning kan anses skälig. Efter min mening

utgöra de lönebelopp, om hvilkas beviljande centralstyrelsen för Sveriges

allmänna folkskolelärareförening i sin skrifvelse till Kung! Magt framställt

begäran, ungefär hvad som rimligare bör tillkomma en ordinarie folkskolelärarinna.

För eu folkskolelärare med familj anser jag däremot dessa belopp

otillräckliga, såsom ock klarligen framgår af de till nämnda skrifvelse

som bilagor fogade statistiska utredningarna. Någon förhoppning om att

för lärarnes vidkommande för närvarande få till stånd en lönereglering

med högre belopp förefinnes emellertid icke. Vid sådant förhållande synes

man böra inskränka sig till att yrka bifall till centralstyrelsens begäran

för att såmedelst söka främja en lönereglering, hvilken åtminstone för

den ena kategorien af ifrågavarande lärarepersonal kan anses tillfredsställande.

För att aflöningen till ordinarie folkskolelärare och folkskolelärarinnor

skall kunna höjas till 900 kronor med 3 ålderstillägg å 200 kronor under

samma villkor och bestämmelser i öfrigt, som af Kungl. Maj:t föreslagits,

och hvilka synas böra godkännas, fordras enligt nedanstående tablå en

ökning i statens anslag för ändamålet af i rundt tal 2,600,000 kronor.

Då en lönereglering enligt sådana grunder kommer att medföra jämväl

en höjning af pensionsbeloppen för ifrågavarande lärare och lärarinnor,

kräfves af denna anledning en höjning äfven af statens bidrag till folkskolelärarnes

pensionsinrättning. Enligt från denna inrättning erhållna

uppgifter, skulle denna höjning belöpa sig till 173,520 kronor.

Tablå öfver erforderlig- ökning af statsbidraget.

1. Enligt Kungl. Maj:ts förslag:

Till höjning af begynnelselönen från 700 till 900 kronor fordras:

för 4,761 lärare å 200 kronor............... kr. 952,200: —

» 2,042 lärarinnor å 200 kronor » 408,400: —

Summa kr. 1,360,600: —

hvaraf 2/3 komma på staten med.......................................... kr. 907,067: —

Transport kr. 907,067: —

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

Till ålderstillägg fordras:

Transport kr.

907,067: —

för 667 lärare i 2:a lönegr. å 150 kr.... kr.

» 638 » i 3:e » ä 300 » ... »

» 2,578 » i 4:e » å 450 » ... »

100,050: —

191,400: —

1,160,100: —

Summa kr.

1,451,550: —

hvarifrån afgår statens nuvarande andel »

645,133: — »

806,417: —

för 424 lärarinnor i 2:a lönegr. å 100 kr.... kr.

» 338 » i3:e » å200 » ... »

679 » i4:e » å300 » ... »

42,400: —

67,600: —

203,700: —

Summa kr.

313,700: —

hvarifrån afgår statens nuvarande andel »

209,133: — »

104,567: —

Summa kr. 1,818,051:

2. Enligt centralstyrelsens här tillstyrkta, förslag:

Till höjning af begynnelselönen från 700 till 900 kronor fordras

samma belopp som enligt Kungl. Maj:ts förslag, alltså... kr. 907,067: —

Till ålderstillägg fordras:

för 667 lärare i 2:a å 200 kr............. kr. 133,400: —

» 638 » i 3:e å 400 » ............ » 255,200: —

» 2,578 » i 4:e å 600 » ............ » 1,546,800: -

Summa kr. 1,935,400: —

hvarifrån afgår ...........................................» 645,133: — » 1.290,267: —

för 424 lärarinnor i 2:a å 200 kr....... kr. 84,800: —

» 338 » i 3;e å 400 » ...... » 135,200: —

» 679 » i 4:e a 600 » ...... » 407,400: —

Summa kr. 627,400: —

hvarifrån afgår ......................................... » 209,133: — » 418,267: _

Summa kr. 2,615,601: —

s. 39 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

39

Med afrundning af förestående belopp och ^beräkning af den förhöjda

afgiften till folkskolelärarnes pensionsinrättning kräfves sammanlagdt

följande ökning af statens bidrag:

1. Enligt Kungl. May.ts proposition. 2. Enligt centralstyrelsens förslag.

För löneregleringen. . kr. 1,800,000

» pensioneringen ... » 49,993

— För löneregleringen... kr. 2,600,000

— » pensioneringen ... » 173,520

—

Summa kr. 1,849,993

— Summa kr. 2,773,520

—

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer undertecknad vördsamt,

att Riksdagen måtte

dels medgifva vidtagande af sådana ändringar i fråga om aflöningsförhållandena

för de i § 1 af kungörelsen angående aflöning åt lärare vid

folkskolor och småskolor den 1 juni 1900 omnämnda lärarne, att för

ordinarie lärare bestämmes en begynnelselön af minst 900 kronor och att

storleken af hvart och ett af de tre ålderstilläggen bestämmes till 200

kronor för såväl manlig lärare som kvinnlig;

dels besluta, att i de fall o. s. v. (= Kungl. Maj:ts proposition);

dels besluta, att lärare o. s. v. (= Kungl. Maj:ts proposition);

dels medgifva, att med ändring o. s. v. (= Kungl. Maj:ts proposition);

1. Till aflönande o. s. v. (= Kungl. Maj:ts proposition);

Öfvergångsstadgande (= Kungl. Maj:ts proposition);

2. Därest ordinarie lärare vid folkskola i denna egenskap oförvitligt

tjänstgiort under så lång tid, att den årliga lönen för sagda undervisning

skall utgå med, förutom de i lag bestämda naturaförmånerna eller ersättning

därför, minst 1,100 kronor, äger skoldistrikt att årligen erhålla statsbidrag

med 800 kronor.

8. Har läraren oförvitligt tjänstgjort i folkskola såsom ordinarie

ytterligare så länge, att den årliga lönen för samma undervisning af sådan

anledning skall utgå med, förutom de i lag bestämda naturaförmånerna

eller ersättning därför, minst 1,300 kronor, äger skoldistrikt att årligen

erhålla statsbidrag med 1,000 kronor.

4. Om sådan lärare, som nu är i fråga, oförvitligt tjänstgjort såsom

ordinarie så länge, att den årliga lönen för ofvannämnda undervisningskall

utgå med, förutom de i lag bestämda naturaförmånerna eller ersättning

därför, minst 1,500 kronor, äger skoldistrikt att årligen erhålla statsbidrag

med 1,200 kronor;

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

dels öka det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget

till lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor med

2.950.000 kronor, eller från dess nuvarande belopp 6,350,000 kronor till

9.300.000 kronor;

dels och öka det under riksstatens tionde hufvudtitel uppförda anslaget

»Bidrag till folkskollärares pensionering», nu 622,873 kronor, med 173,520

kronor till 796,393 kronor.»

Herr Hammarlunds

motion.

Herr Hammarlund anför i sin ofvanberörda motion, n:o 141, följande:

»I Kungl. Majrts till innevarande Riksdag afgifna proposition n:o 51,

angående lönereglering för lärare vid folkskolor, föreslås bland annat, att

Riksdagen måtte besluta,

att lärare, som ingår på den nya löneregleringen, eller som förordnas,

efter det kungörelse i ämnet utkommit, skall vara skyldig att, så snart

lian uppnått sextio års ålder och i vederbörlig ordning förklarats berättigad

till hel pension, afgå från tjänsten, vederbörande skolstyrelse dock obetaget

att låta med afskedet anstå, därest och så länge den pensionsberättigades

fortsatta tjänstgöring anses vara gagnelig för folkskolan.

Mot en dylik bestämmelse är principiellt intet att invända, helst statens

tjänstemän i allmänhet äro underkastade en liknande inskränkning

med afseende på sin rätt att efter viss ålder fortfarande innehafva tjänsten.

Afsikten med bestämmelsen är naturligtvis att tillgodose skoldistriktens

behof af friskare lärarekrafter till ersättning för de förbrukade äfvensom

de yngre lärarnes berättigade anspråk att ej alltför länge behöfva vänta

på ordinarie anställning.

Men då det nu gäller att gifva denna inskränkande bestämmelse tilllämplighet

på en tjänstemannakår, som icke förut drabbats häraf, synes

mig en kortare öfvergångstid vara önsklig. Eu sådan öfvergångstid är

behöflig dels för att tillmötesgå de äldre lärarnes lätt förklarliga önskan

att under någon tid komma i åtnjutande af de förbättrade löneförmånerna

och därmed följande rätt till högre pension, dels ock för att samma lärare

ma kunna hinna ordna för sig med afseende på framtida bostad o. s. v.

Därest ingen sådan öfvergångstid stadgas, skulle kunna inträffa, att

en äldre lärare eller lärarinna ställdes inför valet att antingen ingå på

den nya löneregleringen den 1 januari 1907 och samtidigt afgå från tjänsten

eller ock förklara sig icke ingå på nämnda lönereglering. I hvilketdera

fallet som helst skulle den högre pensionen ej komma att utgå, ehuru

dessa äldre lärare och lärarinnor, som mot en låg aflöning ägnat sitt lif

s. 41 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7. 41

åt folkskolans tjänst, synas i hög grad vara förtjänta af en förbättring i

pensionsvillkoren.

Den ifrågasatta öfvergångstiden torde ej behöfva utsträckas till mera

än ett år. Detta är tillräckligt för att förebygga de här åberopade olägenheterna.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och under framhållande, att

den ifrågasatta öfvergångstiden bör medgifvas äfven i det fall, att Riksdagen

beviljar de i herr R. Johanssons motion, n:o 134, föreslagna lönebeloppen,

hemställes,

att Riksdagen måtte besluta sådan ändring i Kung! Maj:ts proposition

n:o 51 angående lönereglering för lärare vid folkskolor, att bestämmelsen

om skyldighet för lärare att i visst fall afgå från tjänsten vid sextio års

ålder skall vinna tillämpning först ett år efter det den nya löneregleringen

trädt i kraft.»

Herr Svenssons motion, n:o 146, i hvars syfte herr II. Andersson

i Grimbo instämt, lyder:

»Då nu en omfattande lönereglering skall genomföras för landets

folkskolelärarekår och densamma helt visst i en mycket snar framtid äfven

skall komma att återverka på småskolelärarinnornas lönefråga och således

stat och kommun inom kort skola finna sina anslag till skolväsendet komma

att på ett synnerligen kännbart sätt ökas, så synes plikten bjuda att, så

noga som det står till buds, rätt afväga dessa löner. Det synes nämligen

för mig vara en själfklar sak, att staten endast har att tillskifta lärarekåren

i stort sedt hvad som är nödvändigt för ett sorgfritt och ordentligt

uppehälle, med iakttagande därjämte, att skälig ersättning (amortering)

beredes för gjorda kostnader för studier. Ej gärna bör man dock tillmäta

dessa löner så, att äfven den burgnare delen af befolkningen rundt omkring,

som har ett vida tyngre och sträfsammare samt framför allt långvarigare

arbete, skall se på läraren med afund. —- Om sedermera inom rikare kommuner,

där befolkningens lefnadsförhållanden äro helt andra, detta skulle

nödvändiggöra, att äfven läraren finge en ännu högre lön, så bör detta

enligt mitt förmenande vara uteslutande den kommunens angelägenhet att

bekosta. Tänker man t. ex. på hyrornas dyrhet i städerna — där läraren

eller lärarinnan ofta ej åtnjuter fri bostad — och hurusom därstädes

ställas mycket större fordringar på kläder och kosthåll för en familj, så

synas i själfva verket en mängd städer och andra rikare orter med liknande

förhållanden nu hafva relativt mycket billigare lärarekrafter än en del

Bill. Ull Riksd. Prof. 1906. 4 Sami. 2 Afd. 7 Raft. C

Herr

Svenssons

motion.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

fattigare och kanske vida mera betungade landskommuner, hvilkas befolkning

på grund af skolafstånden därjämte betungas med den oupphörliga

matsäcksläggningen och dylikt, som ej förekommer i stad. Någon hänsyn

hör äfven tagas till detta, och framför allt böra ej löneförhöjningarna nu

på en gång tilltagas alltför stora, hvarigenom blott ökade lefnadsvanor

och pretentioner tillskapas.

För lärarinnor och den ogifte läraren gäller utan tvifvel, att de på

landsbygden kunna lefva och lefva väl på mindre löner, än Kung!. Maj:t

nu föreslagit. När man talar med äldre skollärare, som själfva börjat med

vida lägre löner och som nu ändtligen hafva hunnit så långt, att de få

750 kronors pension, och för denna summa och i bästa fall ett litet hopsparadt

kapital skola skaffa sig både husrum, vedbrand och uppehälle, så

finna dessa gamla lärare helt enkelt de nu föreslagna lönerna alldeles för

höga! Och hvad den öfriga befolkningen i aflägsnare bygder har att säga,

kan man äfven få höra. För dem är det ganska uppenbart, att man ej

får tillmäta lärarekårens egna önskningar och kraf någon afgörande betydelse.

Vill man alltså skifta rättvist, så synas 800 kronor vara nog begynnelselön

för lärarinnan; möjligen bör den ogifte läraren äfven hafva en smula

högre sådan eller 900 kronor, då han ej så lätt torde reda sig med sin

hushållning utan kvinnlig hjälp, och i all synnerhet som han måste betala

afgift till änke- och pupillkassan, hvilket i och för sig bevisar, att det

jämväl af denna orsak faktiskt är dyrare att lefva för män än för kvinnor.

Däremot finnes ingen anledning att tillmäta åld er stillägg en högre för den

ogifte läraren än för lärarinnan, och synas alltså dessa böra stanna vid

100 kronor för hvarje gång löneförhöjningen inträder.

Då det emellertid på landsbygden i de fattigare och svagast befolkade

trakterna förekommer hvarannandagsläsning och flyttande skolor, och det

kan blifva nödvändigt att tillmötesgå krafven på en längre och bättre

skolundervisning genom lästidens utsträckning till 9 månader i stället för

nu föreskrifna 8, så vill jag föreslå, att skoldistrikt, som aflönar lärare

eller lärarinna med minst 900 kronor i lön, skall äga att därför utkräfva

9 månaders läsning i folkskolan utan någon förhöjning i ersättningen.

Fortsättningsslcola och slöjdskola betalas dock som hittills. För en sådan

utsträckning af tiden tala samma skäl, som anfördes vid reglering af

lönerna för lärare vid allmänna läroverken.

Med stöd af det nu anförda tillåter jag mig föreslå,

att Riksdagen ville för sin del besluta, att lönerna för folkskolans

lärare och lärarinnor måtte så ordnas, att begynnelselönen blir 800 kronor

för lärarinna och 900 kronor för lärare;

s. 43 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7. 43

att tre ålders tillägg, hvarje å 100 kronor, beviljas för lärarinna och

ogift lärare;

att gift lärare åtnjuter de ålderstillägg Kungl. Maj:t föreslagit såsom

tillkommande den tjänsteklass han befinner sig i; och slutligen

att skoldistrikt, som aflönar lärare eller lärarinna med minst 900

kronors kontant lön, må äga att därför fordra 9 månaders läsning i

folkskola eller mindre folkskola, utan någon ytterligare förhöjd ersättning.»

I motionen n:o 141 hafva herrar Persson och Janson anfört följande:

»I Kungl. Maj:ts proposition n:o 51, angående lönereglering för lärare

vid folkskolor m. in., föreslås högre löneförmåner med däraf följande högre

pensionsrätt för lärarepersonalen, än hvad för närvarande utgår.

Då enligt gällande reglemente för folkskollärarnes pensionsinrättning

stadgas bland annat, att skoldistriktet är förbundet att för hvar och en

af där befintliga ordinarie folkskolläraretjänster ingå i pensionsinrättningen

efter det högsta lönebeloppet, lärare på grund af tjänsteålder enligt gällande

författning äger att komma i åtnjutande af, att pensionsafgift, som erlägges

endast af skoldistrikt, skall utgå med fem procent af delaktighetsbeloppet,

samt att, därest pension skulle blifva tillagd folkskollärare, innan skoldistrikt

för den lön, efter hvilken delaktighet i pensionsinrättningen med

afseende å hans tjänst innehafves, erlagt så många årsafgifter, som motsvara

de ordinarie tjänsteår, läraren för erhållande af pension måste äga,

skoldistriktet är förbundet att gälda beloppet af bristande årens afgifter,

dock med afdrag af det belopp, som för en lägre lön under högst lika

många år möjligen kan vara erlagdt, så har denna föreslagna lönereglering

till följd, att skoldistrikt får vidkännas afsevärdt högre och olika utgifter

för skollärare genom de extra eller retroaktivafgifter till pensionskassan,

som distriktet måste erlägga.

Antag, att ett skoldistrikt, och sådana äro talrika, har en lärare,

som redan är berättigad till afsked med full pension, hvilken stannar

kvar i tjänsten, tills nya löneregleringen trädt i kraft och distriktet för

honom vunnit delaktighet i pensionskassan för den högre lönen, därefter

erhåller sitt afsked med äfven den högre pensionen. Ny lärare tillsättes,

och för denna tjänst måste distriktet erlägga stadgad pensionsafgift, hvartill

komma de extra eller retroaktivafgifterna för den afgångne pensionerade

läraren, som ock måste af distriktet under flera år samtidigt betalas;

således högst olika utgifter emot hvad ett annat distrikt med under senare

åren tillsatt yngre lärare har att utgifva. Att en lönereglering med sådana

Herrar

Perstont och

Jansons

motion.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

följder i sin tillämpning hos de skattskyldige inom distrikten icke kommer

att hälsas med tillfredsställelse faller af sig själft; och bör denna ojämnhet

i utgifter från kommunernas sida, såvidt möjligt är, redan vid regleringen

af löneförhållandena undanröjas. Högst olämpligt synes det oss vara,

att en kommun eller skoldistrikt emot sin vilja skall nödgas för en afgången

lärare, som kanhända genast efter afskedstagande! lämnar samhället,

betala större eller mindre belopp blott för att bereda samme

lärare högre pension, än hvartill afgifterna, erlagda under tjänstetiden,

berättiga.

Det kan ifrågasättas, om extra afgifter till pensionskassan efter löneregleringen

behöfva uttagas, då skoldistrikten äfven därefter måste erlägga

fem procent å delaktighetsbeloppet, oaktadt lärarne få skyldighet bidraga

med två och en half procent å samma belopp, och af denna anledning

kunna möjligen bestämmelserna om extra pensionsafgifter helt och hållet

utur pensionsreglementet uteslutas. Skulle för vinnande af åsyftade utjämning

i distriktens utgifter de extra pensionsafgifterna icke kunna för

pensionskassan afvaras, så anse vi, att dessa böra erläggas af statsverket

och att härför erforderligt anslag beviljas af Riksdagen samt att behöflig

ändring vidtages uti pensionsreglementet. Då vidare för närvarande efter

senaste lönereglering för folkskollärare med högre delaktighetsbelopp i

pensionsinrättningen extra afgifter betalas af skoldistrikten, lärer, om

bestämmelsen angående extra afgifters vidare utgående upphäfdes, pensionskassan

af staten behöfva godtgörelse för inträdd minskning från skoldistrikten.

Vederbörande utskott torde emellertid lämpligen pröfva, huruvida och

i hvad mån statsanslag kräfves för den af oss åsyftade förändring, liksom

ock huruvida denna bör omfatta äfven de extra afgifter, som efter nu

gällande pensionsreglemente utgå, och för att utskottet må blifva i tillfälle

välja emellan olika möjligheter för frågans lösning, få vi alternativt

hemställa:

att Riksdagen, med anledning af Kungl. Maj:ts proposition n:o Öl,

må såsom förutsättning för bifall till ny lönereglering för folkskollärare

med högre delaktighetsbelopp i folkskollärarnes pensionsinrättning besluta:

antingen att extra eller retroaktivafgifter för folkskollärarnes pensionering

ej vidare skola erläggas,

eller att extra eller retroaktivafgifterna för samma pensionering skola

erläggas af staten i stället för af skoldistrikten och att då för sådant ändamål

må beviljas ett förslagsanslag af 20,000 kronor.»

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

Förevaraude proposition är, såsom af det vid propositionen fogade Uty''^°^nedtg

statsrådsprotokollet framgår, närmast föranledd af en utaf centralstyrelsen Behoj„et aj

för Sveriges allmänna folkskollärarförening hos Kungl. Maj:t gjord fram- wne/örställning

om vidtagande af åtgärder för höjande af folkskollärarnes afiö- battrin<>- ning. I berörda framställning, som grundade sig å uttalanden vid folkskollärarföreningens

sjunde ombudsmöte sommaren 1903 och inhämtade

yttranden från ett stort antal kretsföreningar, uttalades det önskemålet,

att folkskollärarnes grundlön, som nu är 700 kronor, måtte höjas till 900

kronor, samt att de nuvarande tre ålderstilläggen, hvardera å 100 kronor

efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring, måtte hvart och ett höjas

till 200 kronor. De öfver berörda framställning hörda myndigheterna,

nämligen Kungl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga län, domkapitlen,

öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor samt statens folkskoleinspektörer,

hafva alla, med undantag endast af Kungl. Majrts befallningshafvande

i ett län, ansett en löneförbättring för folkskolans lärarpersonal

önskvärd och af behofvet påkallad, hvarför de också uttalat sig för vidtagande

af en lönereglering på detta område.

Såsom skäl härför har i hufvudsak framhållits: att under de senaste

tjugu åren lefnadsomkostnaderna blifvit på alla områden högst väsentligt

fördyrade; att i följd häraf äfven kostnaderna för folkskollärarnas utbildning

ökats, hvilket för de flesta medförde en ökad skuldbörda vid inträdet

på lärarbanan; att under samma tid krafvet på lärarkåren och dess utbildning

stegrats; att, oaktadt det således ännu mer än förr vore för de enskilda

lärarna erforderligt att genom fortsatta studier, deltagande i bildande

kurser, resor och dylikt förkofra sig för sitt viktiga kall, det härför erforderliga

ekonomiska underlaget i de flesta fall saknades; att i stället lärarna

mer och mer måste söka skaffa sig biförtjänster, stundom inom områden,

som hade föga samband med skolan, hvarigenom de lätt droges från sitt

egentliga verksamhetsfält och miste hågen för skolarbetet; att det af dessa

orsaker på sina ställen vore svårt att få några, lärare alls, särskildt där

skoldistriktet aflönade läraren endast med den fastställda minimilönen;

samt att inom lärarkåren rådde ett på arbetet menligt inverkande missnöje

med kårens ställning i ekonomiskt afseende, särskildt vid jämförelse med

förhållandena inom många andra lefnadskall af jämförlig art.

Kungl. Maj:t har ansett behofvet af en löneförbättring för Sveriges

folkskollärare vara till fullo uppvisadt, men funnit sig af finansiella skäl

hindrad att framlägga ett förslag till lönereglering i fullständig öfverensstämmelse

med hvad som blifvit af centralstyrelsen för Sveriges allmänna

folkskollärarförening begärdt.

I likhet med Kungl. Maj:t anser utskottet folkskollärarkårens kraf

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

Begynnelse
lönen.

på förbättrade ekonomiska villkor fullt befogad, och bär utskottet vid

behandlingen af förevarande proposition och de i anledning däraf väckta

motionerna utgått från att en löneförbättring för landets folkskollärare är

en af rättvisa och billighet påkallad åtgärd, som dessutom betingas af omtanken

för folkskolans egen utveckling.

Den i propositionen föreslagna löneförhöjningen afser såväl begynnelselönen

som ålderstilläggen, hvarjämte i förslaget äfven beröres det förhållande,

hvari stat och kommun deltaga i utgifterna för grundlön och ålderstillägg.

Hvad först angår begynnelselönen, har Kung! Maj:t i anslutning till

centralstyrelsens ofvanberörda framställning föreslagit eu höjning Häraf från

dess nuvarande belopp, 700 kronor, till 900 kronor, hvilket sistnämnda

lönebelopp Kung! Maj:t ansett vara ett minimum för såväl manliga som

kvinnliga lärare. I det kungl. förslaget har således beträffande begynnelselönen

-— i motsats till hvad förslaget innehåller i fråga om ålderstillläggen

-— bibehållits den hittills på folkskolans område tillämpade principen

om lagstadgad lika lön för manlig och kvinnlig lärare. Mot förslaget i

denna del vända sig två af de i ämnet giorda framställningarna, nämligen

dels den af herr Mallmin med flera afgifna motionen och dels den af herr

Svensson väckta motionen, i hvilka båda motioner föreslås, att begynnelselönen

bestämmes för lärare till 900 kronor och för lärarinna till 800

kronor. Motionären herr Sörensson, som ej ifrågasätter någon ändring i

anordningen med lika begynnelselön för manlig och kvinnlig lärare, åter

hemställer, att denna lön för båda bestämmes till 800 kronor, men sistnämnda

motionärs framställning innehåller i stället förslag om ökning af

ålderstilläggens antal från nuvarande tre till fyra.

Vid öfvervägande af de olika förslagen om begynnelselönens bestämmande

har utskottet ansett sig böra ansluta sig till Kungl. Maj:ts förslag

såsom, enligt utskottets uppfattning, i detta hänseende bäst afvägdt. Om

än skäl kunna anföras för att jämväl i fråga om begynnelselönen icke

fasthålla den grundsats om lika lön för lärare och lärarinna, som hittills

följts, torde å andra sidan, såsom departementschefen anmärkt, dessa

skäl icke här äga samma betydelse, som då fråga är om ålderstillläggen.

Det bestämmande för utskottets ståndpunkt i frågan har dock varit,

att, med fästadt afseende å den föreslagna lönen i dess helhet och särskilt

med hänsyn till att ifrågavarande lönereglering torde komma att

gälla en afsevärd tid framåt, en begynnelselön af 900 kronor jämväl för

kvinnlig lärare icke lärer kunna anses vara för högt tilltagen. Detta har

också utgjort en anledning till att utskottet icke heller kunnat biträda

motionären herr Sörenssons förslag om en lägre begynnelselön och ett ökadt

s. 47 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7. 47

antal ålderstillägg, men äfven därutinnan har utskottet ansett Kung! Maj:ts

förslag vara att föredraga, att detsamma tillförsäkrar läraren redan vid inträdet

på hans bana en ekonomiskt tryggare ställning, som möjliggör för

honom att förr kunna sätta bo och tidigare befria sig från studieskulder.

I fråga om åld er stilla g g en, som i den kungl. propositionen bibehållas

vid sitt nuvarande antal eller tre, föreslår Kungl. Maj:t, att hvart och ett

af dem bestämmes till 150 kronor för manlig och 100 kronor för kvinnlig

lärare. I denna del har Kungl. Maj:t sålunda icke ansett sig kunna

föreslå bifall till centralstyrelsens ofvannämnda framställning, utan förslaget

afviker därifrån såväl beträffande storleken af å! deraf illäggen som därutinnan,

att skillnad göres mellan manlig och kvinnlig lärare. Det af entralstyrelsen

framställda förslaget om en höjning af hvartdera ålderstillägget till 200

kronor för både manliga och kvinnliga lärare har däremot af herr Johansson

i hans motion upptagits. Motionären herr Yennersten anser likaledes,

att ålderstil läggen böra utgå lika för båda, men föreslår, att hvart

och ett af dem bestämmes till 150 kronor. Bägge dessa motionärer,

af hvilka den förstnämnde anser grundsatsen om lika aflöning för manlig

och kvinnlig lärare vid folkskolan icke kunna i längden vidhållas, angifva

såsom hufvudsaklig! motiv för den af dem förordade likställigheten uti

ifrågavarande afseende, att de af Kungl. Maj:t föreslagna beloppen icke

kunna anses för lärarinnorna innebära en efter deras förhållanden tillräcklig

aflöning. Vidare har en motionär, herr Svensson, som i fråga

om begynnelselönen vrkat skillnad mellan lärare och lärarinnor, ansett att

vid fördelning af ålderstilläggen i högre och lägre icke såsom i Kungl.

Majds förslag skillnad bör göras mellan manliga och kvinnliga lärare, utan

mellan å ena sidan gifta lärare och å andra sidan lärarinnor och ogifta

lärare. Slutligen beröres frågan om ålderstilläggen äfven i herr Sörenssons

ofvannämnda motion.

Då utskottet ansett sig böra förorda Kungl. Majds förslag om en begynnelselön

af 900 kronor, torde herr Sörenssons endast under förutsättning

om fastställande af en begynnelselön af 800 kronor väckta förslag

om fyra ålderstillägg icke erfordra vidare yttrande. Hvad de öfriga framställningarna

i fråga om ålderstilläggen angår, har utskottet jämväl i denna

del ansett sig böra biträda Kungl. Majds förslag. Utskottet, som finner

de af departementschefen anförda skälen för högre ålderstillägg åt manlig

än kvinnlig lärare icke kunna frånkännas giltighet, kan ej heller dela

motionärerna herrar Johanssons och Vennerstens uppfattning om otillräckligheten

af de lärarinna enligt propositionen tilkommande löneförmåner.

Tanken på de ökade kraf, som redan enligt Kungl. Majds förslag komma

att ställas på staten, synes i hvarje fall tala för att uti ifrågavarande

hänseende ej gå utöfver detta förslag, och torde under alla förhål
-

Ålders
tilläggen.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

landen samma finansiella skal, som bestämt Kungl. Maj:t att ej i denna

del upptaga centralstyrelsens förslag, tala mot en lönereglering i öfverensstämmelse

med motionären herr Johanssons yrkande.

Hvad åter angår motionären herr Svenssons ofvanberöda förslag,

torde detsamma ur principiell synpunkt icke sakna ett visst berättigande,

då ett af de hufvudsakliga motiven till de föreslagna högre ålderstilläggen

för manliga lärare varit, att dessa vid tiden för ålderstiIläggens utgående

i allmänhet äro familjeförsörjare i detta ords egentliga mening. Erfarenheten

gifver emellertid vid handen, att af de ogifta folkskollärarne ojämförligt

största antalet utgöras af dem, som icke tjänstgjort så länge, att

de äro berättigade till ålderstillägg eller blott under kortare tid kommit

i åtnjutande däraf, samt att i de högre åldersklasserna antalet ogifta är

proportionsvis ringa. Af denna anledning och då med fog kan ifrågasättas

lämpligheten af att på folkskolans område genomföra en grundsats, som

på andra håll ei finnes tillämpad har utskottet ej heller kunnat biträda

ifrågavarande förslag.

statsbidraget Hvad härefter angår statens bidrag till folkskollärarnes löner, har på

Umåggen detta område hittills varit bestämdt, att staten skall bidraga till lärarnes

lagstadgade löner med 2/3 i fråga om såväl begynnelselönen som ålderstilläggen,

och att resten skall tillskjutas af kommunerna. I Kungl. Maj:ts

förevarande förslag bibehålies förhållandet mellan statens och kommunernas

andelar beträffande begynnelselönen, men föreslås, att ålderstilläggen

skola helt och hållet utgå af statsmedel.

Mot förslaget i sistnämnda del vända sig två af de i anledning af

propositionen väckta motionerna, nämligen dels herr Sörenssons motion

och dels den af herr Mallmin med flera afgifna motionen, och påyrkas i

båda dessa motioner, att kommunerna fortfarande liksom hittills skola

deltaga med 1j3 ej blott i fråga om grundlönen, utan äfven beträffande

ålderstilläggen.

Frågan om statens öfvertagande af ålderstilläggen är icke ny, utan

har redan förut vid olika tillfällen varit föremål för Riksdagens behandling.

Senast vid 1899 års riksdag framställdes af enskilda motionärer i

Andra Kammaren förslag i sådant syfte, men denna framställning, som

vann bifall inom Andra Kammaren, afslogs af Första Kammaren, hvarför

förslaget då ej ledde till någon Riksdagens åtgärd.

Vid denna frågas bedömande har utskottet ansett i främsta rummet

böra komma i betraktande, att den ökning i utgifter, som af den nu föreslagna

löneregleringen föranledes, så fördelas, att den icke kommer att

kännas alltför tyngande. I sådant afseende är det uppenbart, att, i sin

helhet sedt, staten i förevarande fall har minst svårt att bära de ökade

s. 49 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

49

utgifterna. Att dessa, om det nuvarande sättet för ålderstilläggens fördelning

mellan stat och kommun bibehölles, skulle komma att verka

mycket tryckande för en del smärre kommuner, synes utskottet kunna med

visshet antagas, och det torde också kunna ifrågasättas, om åtskilliga förut

hårdt betungade kommuner verkligen äga sådan bärkrafr, att de utan en

till lindring ledande förändring i nuvarande grunder för statsbidragets

utgående kunna påläggas de ytterligare bördor, som ifrågavarande lönereglering

skulle för dem medföra. I många fall torde det kunna befaras,

att en dylik ökning i kommunernas utgifter skulle kunna verka hämmande

på folkskolans egen utveckling. Utom den jämnhet i bördornas fördelning

kommunerna emellan, som med bifall till Kungl. Maj:ts förslag i denna del

skulle vinnas, torde ock böra bemärkas, att med förslaget ernås äfven den

fördelen, att kommunerna icke af några ekonomiska bihänsyn kunna förledas

att välja annan än den för platsen lämpligaste läraren. Grundade

skäl finnas således enligt utskottets åsikt att bifalla Kungl. Maj:ts förslag

jämväl i fråga om grunden för statsbidragets utgående.

Att däremot, med bibehållande af den nuvarande anordningen be- Pensionsträffande

ålderstilläggens fördelning mellan stat och kommun, för vinnande övertagande

af lindring i kommunernas bördor i stället på staten öfverflytta utgifterna01/ statsverketför

folkskollärarnes pensionering — en utväg, som af herr Mallmin och

hans medmotionärer föreslagits — synes utskottet, hvad angår de till

pensionsinrättningen utgående ordinarie afgifterna, ej hafva samma skäl

för sig. Framför allt skulle, då dessa afgifter utgå med lika belopp, utan

afseende på lärarens ålder, därigenom ej i samma män vinnas det jämnande

af bördornas fördelning olika kommuner emellan, som förslaget om statens

öfvertagande af åld ers till äggen är ägnadt att åstadkomma och som särskildt

skulle gagna de små och förut hårdt betungade kommunerna.

I fråga om retroaktivafgifterna torde emellertid förhållandet vara ett

annat. Såväl nyssnämnda motionärer som motionärerna herrar Persson

och Janson hafva påvisat, att genom antagande af den föreslagna löneregleringen

skoldistrikten få vidkännas afsevärdt högre sådana afgifter än

nu, och att desamma komma att ställa sig väsentligt olika för olika kommuner.

I likhet med motionärerna anser utskottet denna ojämnhet i kommunernas

utgifter böra, såvidt möjligt, undanröjas. I sådant syfte har

ifrågasatts, antingen att berörda afgifter, såsom för pensionsinrättningen

obehöfliga, icke vidare skola erläggas eller ock att desamma hädanefter

skola betalas af staten i stället för af skoldistrikten, och att i sistnämnda

fall för sådant ändamål må beviljas ett förslagsanslag af 20,000 kronor. Då

utskottet icke utan närmare utredning i frågan tilltror sig att afgöra,

huruvida ifrågavarande extra afgifter efter löneregleringens genomförande

Bill. till Rihscl. Prat, 1.908. 4 Samt. 2 Afd. 7 Häft, 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

Pensionens

storlek.

Pensions
åldern.

50 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

möjligen kunna för pensionsinrättningen afvaras, har utskottet ansett det

lämpligt, att staten, så länge behof däraf förefinnes, öfvertager betalandet

af de extra pensionsafgifterna, däri inbegripna jämväl de extra afgifter, som

med hänsyn till nu gällande lönebelopp utgå; och torde det, därest detta

förslag vinner Riksdagens bifall, ankomma på Kungl. Maj:t att i pensionsreglementet

vidtaga de ändringar, som däraf må påkallas. Det för ändamålet

föreslagna anslagsbeloppet 20,000 kronor anser utskottet för sin del vara

tillräckligt för 1907. Enligt hvad utskottet inhämtadt utgjorde nämnda

afgifter för år 1905 sammanlagdt 16,401 kronor. Anslaget torde böra

uppföras på extra stat, hvarigenom för ett följande år ny pröfning kan

äga rum beträffande såväl anslagets behöflighet som storlek.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skall efter den föreslagna löneregleringens

genomförande hel pension såsom hittills komma att utgå med 75 procent

af det högsta lönebelopp, hvaraf lärare på grund af tjänsteålder enligt

gällande författning äger att komma i åtnjutande, och då berörda belopp,

som nu är 1,000 kronor, är afsedt att höjas till 1,350 kronor för lärare

och 1,200 kronor för lärarinna, kommer hel pension, som nu är 750

kronor för både manliga och kvinnliga lärare, att ökas till 1,013 kronor

för de förra och till 900 kronor för de senare. Med hänsyn dels till den

ökade kostnaden för bidrag till pensioneringen, som bibehållandet af den

nuvarande proportionen mellan aflöning och pension skulle tillskynda

staten, och dels till folkskollärarnes relativt tidiga pensionsålder har eu

motionär, herr Albert Anderson, framställt förslag om att pensionen i

samband med ifrågavarande lönereglering bestämmes till 2/3 af delaktighetsbeloppet

i pensionsinrättningen i stället för såsom hittills 3/4, och har

samme motionär samtidigt yrkat afslag å Kungl. Maj:ts förslag om förhöjdt

statsbidrag till folkskollärarnes pensionering.

Utskottet har icke kunnat instämma med nämnde motionär’. Visserligen

torde, såsom motionären anmärkt, på andra områden inom statsförvaltningen

pension i regel utgöra omkring 2/3 af aflöningen, men i fråga

om folkskollärarnes pension är dock att märka, att vid bestämmandet af

det lönebelopp, efter livilket pensionen beräknas, ej medtagas de naturaförmåner

eller ersättning därför, som ingå i folkskollärarnes aflöning. I

betraktande af de alltjämt stegrade lefnadskostnaderna torde de pensionsbelopp,

som enligt Kung]. Maj:ts förslag skola komma att utgå, icke heller

anses vara för höga.

Enligt nu gällande pensionsbestämmelser är rätt till hel pension medgifven

hvarje folkskollärare, som uppnått 55 års ålder och räknar 30

tjänstår, af hvilka minst 20 såsom ordinarie, och äger folkskollärare, att

äfven dessförinnan erhålla viss afkortad pension, därest lefnadsåren uppgå

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Sammansatta Stals- och Lagutskottets Utlåtande 2r.o 7.

till minst 50 och tjänståren till minst 25, kvarjämte folkskollärare, som

genom obotlig sjukdom blifvit urståndsatt att vidare sköta sin tjänst, kan

redan efter minst 10 ordinarie tjänstår erhålla pension efter vissa i pensionsreglementet

närmare angifna grunder.

I dessa bestämmelser, som enligt Kungl. Maj:ts förslag skola bibehållas

oförändrade, ifrågasätta herr Mallmin och hans medmotionärer den ändring,

att lärarinna medgifves rätt till hel pension, då hon fyllt 53 år och räknar

27 tjänstår, äfvensom rätt till afkortad pension, då hon fyllt 45 år och

räknar 20 tjänstår, och föreslå motionärerna, att Riksdagen skulle i skrifvelse

hos Kungl. Maj:t anhålla om ändring af pensionsreglementet i öfverensstämmelse

härmed.

Efter hvad utskottet inhämtat, utvisar statistiken, att medeipensionsåldern,

eller den ålder, vid hvilken pensionsberättigade i medeltal afgå,

visserligen från början varit ej så oväsentligt lägre för kvinnliga än för manliga

lärare, men att densamma efter hand dem emellan utjämnats, så att

lärarinnas medelpensionsålder numera är högst obetydligt lägre än lärares.

Den föreslagna förändringen, som af motionärerna ifrågasatts såsom ersättning

för den af dem föreslagna lägre begynnelselönen åt kvinnliga lärare,

synes sålunda icke vara påkallad af något verkligt behof och har ej heller

blifvit af lärarinnorna själfva påyrkad. Utskottet anser sig således icke

kunna tillstyrka någon förändring uti ifrågavarande afseende.

I öfverensstämmelse med en princip inom pensionsväsendet, som alltmera

trängt sig fram, har Kungl. Maj:t med ifrågavarande lönereglering till egen

ansett böra förbindas skyldighet för folkskolans lärarpersonal att bidraga pensionering.

till sin egen pensionering och i sådant hänseende föreslagit, att lärare,

som ingår på den nya löneregleringen, eller som tillsättes, efter det kungörelse

i ämnet utkommit, skall vara pliktig att såsom bidrag till kostnaderna

för pensioneringen erlägga en årlig afgift, motsvarande 2 7» procent

af den lön, för hvilken skoldistriktet med afseende å hans pensionering

vunnit delaktighet i folkskollärarnes pensionsinrättning. De af Kungl.

Maj:t till stöd härför anförda grunderna anser utskottet äga full giltighet,

och får utskottet alltså i denna del tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag.

Vidare har Kungl. Maj:t i samband med löneregleringen ifrågasatt skyldighet

införande af en hittills på folkskolans område ej tillämpad bestämmelse att^rvid

om skyldighet för lärare att, så snart lian eller hon uppnått 60 års ålder

och i vederbörlig ordning förklarats berättigad till hel pension, afgå från

tjänsten, dock med den inskränkning, att, därest vederbörande skolstyrelse

finner den ifrågavarande lärarens eller lärarinnans fortsatta tjänstgöring

vara gagnelig för skolan, skolstyrelsen kan låta med afskedet anstå.

Med den föreslagna bestämmelsen om skyldighet för lärare att afgå

s. 52 Kontrollera mot PDF

Bidrag till

vikaries aflönande.

Särskilda

fram
ställningar.

52 ! Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

vid uppnådda sextio år anser motionären herr Hammarlund böra förbindas

en kortare öfvergångstid dels för att tillmötesgå de äldre lärarnas önskan

att under någon kortare tid komma i åtnjutande af de förbättrade löneförmånerna

och därmed följande rätt till högre pension och dels för att

samma lärare må kunna hinna ordna för sig med afseende å framtida

bostad in. in., och hemställer därför motionären, att ifrågavarande bestämmelse

skall vinna tillämpning först ett år efter det den nya löneregleringen

trädt i kraft.

I likhet med Kungl. Maj:t anser utskottet föreskrift böra införas därom,

att lärare, som ingår på den nya löneregleringen eller förordnas efter det

kungörelse i ämnet utkommit, skall vara skyldig att afgå vid 60 år, med

den modifikation förslaget härutinnan innehåller. Den af motionären uttalade

farhågan att öfverårig lärare, som ingår på den nya löneregleringen,

skulle kunna afskedas utan att därvid komma i åtnjutande af den af

samma lönereglering betingade pensionen finner utskottet vara ogrundad.

Då härtill kommer, att att stadgande om öfvergångstid saknar motsvarighet

på andra områden inom statsförvaltningen, där löneregleringar genomförts

med föreskrift om skyldighet för vederbörande tjänsteinnehafvare att

vid viss ålder afgå, finner utskottet icke skäl att med afseende på folkskol

lärarkåren göra något undantag. Utskottet får alltså tillstyrka bifall

till Kungl. Maj:ts förslag oförändradt i denna del.

Under framhållande, att, efter vederbörlig utredning, framställning

om en höjning af det nu föreskrift^ minimiarfvodet, 600 kronor, åt

vikarie för på grund af sjukdom tjänstledig folkskollärare inom eu nära

framtid måste föreläggas Riksdagen, har Kungl. Maj:t, då den tjänstledige

läraren enligt gällande föreskrifter är skyldig att såsom bidrag till vikariens

aflöning af sin lön afstå ett belopp, motsvarande ]/4 af vikariens minimiaflöning,

ansett försiktigheten bjuda, att redan i sammanhang med nu

ifrågavarande lönereglering föreskrift meddelas därom, att den till följd

af sjukdom tjänstledige läraren skall vara skyldig att efter nysnämnda

grund bidraga till vikariens aflönande, äfven om dennes kontanta minimiaflöning

framdeles kommer att höjas.

Mot Kungl. Maj:ts förslag i denna del bär utskottet icke funnit

något att erinra.

Utöfver de nu behandlade frågorna, hvilka samtliga beröras i den

kungl. propositionen, innehålla några af de i ämnet väckta motionerna

äfven framställningar i andra afseenden. Så hafva herr Mallmin och

hans medmotionärer ifrågasatt införande af bestämmelse om rätt för

skoldistrikt att med domkapitels eller annan öfverstyrelses bifall uppsäga

gift lärarinna.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

Utskottet har inhämtat, att 1893 års kyrkomöte hos Kungl. Maj:t framställt

begäran om vidtagande af åtgärder i enahanda syfte, som motionärernas

förslag innehåller, men att Kungl. Maj:t efter åtskilliga myndigheters

hörande funnit framställningen icke böra föranleda till någon åtgärd.

Att under sådana förhållanden, och då den utredning, som för frågans

rätta bedömande måste föregå ett beslut i ämnet, icke af motionärerna

förebragts, nu ingå i en närmare pröfning af deras ifrågavarande förslag

synes utskottet vara mindre välbetänkt. Då denna fråga dessutom icke

står i något direkt sammanhang med förevarande lönereglering, har

utskottet ansett berörda förslag icke för närvarande böra föranleda till

någon Riksdagens åtgärd.

Utskottet har icke heller funnit skäl förorda motionären herr Svenssons

förslag om rätt för skoldistrikt att under vissa i motionen anglfna

förhållanden fordra af lärare ökad undervisningstid utan särskild ersättning.

Bifall till nämnda förslag skulle nämligen medföra en ojämnhet i

löneförhållandena samt föranleda, att platser med nio månaders undervisningstid

blefve svårare att besätta. Utredning saknas ock angående alla

de ändringar, som genomförandet af ett dylikt förslag komme att medföra

på skoliagsstiffningens område.

Däremot finner utskottet det vara befogad!, att bland villkoren för

åtnjutande af de nya löneförmånerna eu bestämmelse intages därom, att,

därest i vederbörlig ordning den nu lagstadgade undervisningstiden af 34x/2

veckor skulle komma att för samtliga skoldistrikt förlängas, tjänstinnehafvare,

som ingår på den nya lönestaten, skall vara skyldig att utan

särskild ersättning underkasta sig den ökning af tjänstgöringsskyldigheten,

som sålunda kan varda stadgadt, dock högst med V/2 vecka, så att sammanlagda

årliga tjänstgöringstigen blir 36 veckor.

Något egentligt samband med själfva löneregleringen har ej den

af motionären herr Bergström väckta frågan om användande i allt

större utsträckning af kvinnlig arbetskraft på folkskolans område. Motionären

har emellertid ansett, att en utredning i detta hänseende bör

föregå regleringen af folkskollärarkårens löner, hvarför han också hemställt

om afslag å den kungl. propositionen samt yrkat, att Riksdagen i stället

måtte hos Kungl. Maj:t påkalla utredning af berörda fråga. Hvad

motionären såsom ett hufvudsakligt skäl för detta sitt yrkande anfört om

kvinnornas lämplighet som barnaledare och deras fallenhet för arbete på

folkskolans område anser utskottet visserligen äga sitt berättigande, men

å andra sidan torde böra framhållas, att inom folkskolan i ej så ringa

utsträckning äfven finnas lärarplatser, för hvilkas skötande det företrädesvis

fordras manliga lärare. I hvarje händelse synes ifrågavarande löne
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

reglering vara af så stort behof påkallad, att densamma icke lämpligen

bör uppehållas af en vidlyftig utredning angående de förhållanden, som

i motionen beröras.

ökningen af Hvad slutligen angår de ökade utgifter för statsverket, som föranledas

statsanslaget. af den utaf Kuugl. Maj:t föreslågua löneregleringen, har utskottet mot

beräkningen af desamma samt mot de af Kung!. Maj:t i anledning häraf

framställda förslag icke funnit något att erinra.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa:

l:o) att Riksdagen, i anledning af Kungl. Maj:ts

ifrågavarande proposition samt med afslag å herr Albert

Andersons motion, n:o 35, herr Sörenssons motion, n:o

37, herr Mallmins m. fl. motion, n:o 130, herr Vennerstens

motion, n:o 131, herr Johanssons motion, n:o 134,

herr Hammarlunds motion, n:o 141, och herr Svenssons

motion, n:o 146, såvidt dessa motioner afse ändringar i

propositionen, måtte

a) medgifva vidtagande af sådana ändringar i fråga

om aflöningsförhållandena för de i § 1 af kungörelsen

angående aflöning åt lärare vid folkskolor och småskolor

den 1 juni 1900 omnämnda lärarne, att för ordinarie

lärare bestämmes eu begynnelselön af minst niohundra

kronor;

b) medgifva vidtagande af sådana ändringar i fråga

om aflöningsförhållandena för de i § 1 af kungörelsen

angående aflöning åt lärare vid folkskolor och småskolor

den 1 juni 1900 omnämnda lärarne, att storleken af

hvart och ett af de tre ålderstilläggen bestämmes till

etthundrafemtio kronor för manlig lärare och etthundra

kronor för kvinnlig;

c) besluta, att lärare, som ingår på den nya löneregleringen

eller som tillsättes efter det kungörelse i

ämnet utkommit, skall vara skyldig att utan särskild

ersättning underkasta sig den ökade tjänstgöringsskyldighet,

som kan för honom uppkomma, därest i vederbörlig

ordning skulle komma att för samtliga skoldistrikt

stadgas förlängning af den nu lagstadgade undervisningstiden

af 341/- veckor, dock under en tid af sammanlagdt

högst 36 veckor om året.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

d) besluta, att i de fall, då bidrag af statsmedel

utgår till aflönande af tjänstledig lärares vikarie, den

tjänstledige läraren skall vara skyldig att af sin lön

till vikariens aflöning afstå ett belopp, motsvarande en

fjärdedel af vikariens kontanta minimiaflöning, äfven om

nämnda aflöning framdeles kommer att höjas;

e) besluta, att lärare, som ingår på den nya löneregleringen,

eller som tiilsättes, efter det kungörelse i

ämnet utkommit, skall vara skyldig att, så snart han

uppnått sextio års ålder och i vederbörlig ordning förklarats

berättigad till hel pension, afgå från tjänsten,

vederbörande skolstyrelse dock obetaget att låta med

afskedet anstå, därest och så länge den pensionsberättigades

fortsatta tjänstgöring anses vara gagnelig för folkskolan;
f)

besluta, att lärare, som ingår på den nya löneregleringen,

eller som tillsättes efter det kungörelse i

ämnet utkommit, skall vara skyldig att såsom bidrag

till kostnaderna för pensioneringen erlägga en årlig afgift,

motsvarande två och en half procent af den lön,

för hvilken skoldistriktet med afseende å hans pensionering

vunnit delaktighet i folkskollärarnes pensionsinrättning;
g)

medgifva, att, med ändring af nu gällande grunder

i fråga om statsbidrag till aflönande af vissa lärare,

följande bestämmelser må blifva gällande:

1. Till aflönande af hvarje ordinarie lärare vid

folkskola, som i årlig lön åtnjuter, utom husrum och

vedbrand eller ersättning därför, minst niohundra kronor,

samt hvarje annan examinerad, vid folkskola antagen

lärare, som i årlig lön erhåller, förutom nämnda naturaförmåner

eller ersättning därför, minst sexhundra kronor,

äger skoldistrikt, därest läraren årligen meddelar

undervisning i skolan under minst åtta månader eller

34V2 veckor af året eller under den kortare tid, som

Kungl. Maj:t på grund af särskilda förhållanden kan

medgifva, att af statsmedel bekomma ett årligt bidrag,

motsvarande två tredjedelar af den lön, läraren, förutom

husrum och vedbrand eller ersättning därför, åtnjuter,

hvithet bidrag dock ej, utom i här nedan angifna fall,

må öfverstiga sexhundra kronor.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

Öfvergång sstadgande. Då å innehafvande tjänst

före den 1 januari 1901 anställd ordinarie lärare erhåller,

förutom husrum och vedbrand, minst åttahundra kronor

samt därtill kofoder in natura enligt äldre bestämmelser

eller till mer än etthundra kronor uppgående

ersättning därför, äger skoldistrikt jämväl, därest läraren

årligen meddelar undervisning i skolan under minst åtta

månader eller 34Y2 veckor af året eller under den kortare

tid, som Kungl. Maj:t, på grund af särskilda förhållanden

kan medgifva, att af statsmedel bekomma ett

årligt bidrag af sexhundra kronor.

2. Därest ordinarie lärare vid folkskola i denna

egenskap oförvitligt tjänstgjort under så lång tid, att

den årliga lönen för sagda undervisning skall utgå med,

förutom de i lag bestämda naturaförmånerna eller ersättning

därför, minst ettusen femtio kronor till manlig

lärare och minst ettusen kronor till kvinnlig, äger skoldistrikt

att årligen erhålla statsbidrag i förra fallet med

sjuhundrafemtio kronor och i senare fallet med sjuhundra

kronor.

3. Har läraren oförvitligt tjänstgjort i folkskola

såsom ordinarie ytterligare så länge, att den årliga

lönen för samma undervisning af sådan anledning skall

utgå med, förutom de i lag bestämda naturaförmånerna

eller ersättning därför, minst ettusen tvåhundra kronor

till manlig lärare och minst ettusen etthundra kronor

till kvinnlig, äger skoldistrikt att årligen erhålla statsbidrag

i förra fallet med niohundra kronor och i senare

fallet med åttahundra kronor.

4. Om sådan lärare, som nu är i fråga, oförvitligt

tjänstgiort såsom ordinarie så länge, att den årliga

lönen för ofvannämnda undervisning skall utgå med,

förutom de i lag bestämda naturaförmånerna eller ersättning

därför, minst ettusen trehundrafemtio kronor

till manlig lärare och minst ettusen tvåhundra kronor

till kvinnlig, äger skoldistrikt att årligen erhålla statsbidrag

i förra fallet med ettusen femtio kronor och i

senare fallet med niohundra kronor;

h) öka det under riksstatens åttonde hufvudtitel

uppförda förslagsanslaget till lönetillskott åt lärare vid

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

folkskolor och småskolor med 2,150,000 kronor, eller

från dess nuvarande belopp, 6,350,000 kronor, till

8,500,000 kronor;

i) öka det under riksstatens tionde hufvudtitel

uppförda anslaget »Bidrag till folkskollärares pensionering»,

nu 622,873 kronor, med 49,993 kronor till

672,866 kronor;

2:o) att Riksdagen med anledning af herrar Perssons

och Janssons motion, n:o 147, samt herr Mallmins

in. 11. motion, n:o 130, måtte besluta att från och med

den 1 januari 1907 de extra pensionsafgifter, hvilka på

grund af 8 § i reglementet för folkskollärarnes pensionsinrättning

nu utgå eller till följd af den nu föreslagna

löneregleringen komma att utgå, skola erläggas af stats

medel, och för sådant ändamål på extra stat för år 1907

bevilja ett förslagsanslag under riksstatens tionde hufvudtitel

af 20,000 kronor;

3:o) att herr Bergströms motion, n:o 28, icke måtte

till någon Riksdagens åtgärd föranleda;

4:o) att herr Albert Andersons motion, n:o 35, såvidt

den afser ändring i gällande bestämmelser om

grunderna för pensioneringen af folkskolans lärare och

lärarinnor, ej må af Riksdagen bifallas;

5:o) att herr Mallmins in. fl. motion, n:o 130, i

hvad den afser införande af bestämmelse om rätt för

skoldistrikt att uppsäga gift lärarinna, icke må till någon

Riksdagens åtgärd föranleda;

6:o) att herr Mallmins m. fl. motion, n:o 130, i

hvad den afser ändring i gällande bestämmelser om

folkskollärarinnas rätt till pension, ej heller må af

Riksdagen bifallas; samt

7:o) att herr Svenssons motion, n:o 146, såvidt den

afser införande af bestämmelse om rätt för skoldistrikt

att i visst fall fordra af lärare ökad undervisningstid

utan särskild ersättning, icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 20 april 1906.

På det sammansatta utskottets vägnar:

T. ZETTERSTRAND.

Bill. till liilcsd. Prot. 1906. 4 Sami. 7 Afd. 7 Höft.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

Beservationer

af herrar JBilling, Sövensson, Lsvggven, Tjillicsköld, Lindman och Sedenstierna,

hvilka beträffande frågan om ökningen af statens bidrag till den

föreslagna löneregleringen anfört:

»Enligt vår uppfattning bör den nu gällande bestämmelsen, att kommunerna

skola med Va deltaga i bekostandet ej blott af begynnelselönen

utan äfven af ålderstiliäggen, såsom grundad på synnerligen goda skal, fortfarande

bibehållas. Ehuru i så fall genom ifrågavarande lönereglering en

del kommuner komma att blifva ganska betungade genom utgifter för

folkskoleväsendet, bör dock detta förhållande ej utgöra eu berättigad anledning

att i fråga om ålderstiliäggen bryta mot den hittills gällande principen.

Med bibehållande af den nuvarande grunden för statsbidragets utgående

jämväl beträffande ålderstiliäggen synas de af löneregleringen föranledda

ökade utgifterna för kommunerna i allt fall ej blifva större än att de

kunna af dem bäras. Omsorgen om folkskoleväsendet är ju i första hand

en kommunens uppgift, och böra kommunerna därför också i samma man

som hittills vara ekonomiskt intresserade i saken. _ o

Af denna anledning hafva vi ej heller kunnat biträda det af saväl

herr Mallmin och hans medmotionärer som motionärerna herrar Persson

och Janson väckta förslaget att de extra eller retroaktivafgifter, som kommunerna

enligt gällande reglemente för folkskollärarnes pensionsinrättning

äro skyldiga att erlägga till folkskollärarnes pensionering, hädanefter skola

betalas af statsmedel.

Med bibehållande af den nuvarande grunden för statsbidragets utgående

jämväl beträffande ålderstiliäggen ställer sig den ökning i statsutgifter,

som löneregleringen skulle medföra i form af ökadt bidrag till

lärarpersonalens aflöning, sålunda: _

Till höjning af begynnelselönen från 700 kronor till 900 kronor fordras.

för 4,761 lärare å 200 kr............................ 952,200 kr.

» 2,042 lärarinnor å 200 kr. .................. 408,400 »

Summa 1,360,600 kr.,

hvaraf 2/s komma på staten med .......................................... 907,067 kr.

Till höjning af ålderstiliäggen för manliga lärare fordras:

för 667 lärare i andra lönegraden å 50 kr. 33,350 kr.

» 638 » i tredje » ä 100 » 63,800 »

» 2,578 » i fjärde » å 150 » 386,700 »

Summa 483,850 kr.,

.............. 322,567 »

Summa 1,229,634 kr.

hvaraf % komma på staten med

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

Såsom ökadt bidrag till lärarpersonalens aflöning skulle sålunda i

rundt tal kräfvas 1,250,000 kronor, och då det icke torde vara något att

erinra emot, att det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget

till lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor, på

sätt Kungl. Maj:t föreslagit, ökas med 350,000 kronor för täckande af beräknad

brist i detta anslag, synes ifrågavarande anslag, hvars nuvarande

belopp är 6,350,000 kronor, böra ökas med 1,600,000 kronor, hvaraf

350,000 kronor för fyllande af berörda brist och 1,250,000 ki''onor för

löneregleringen, eller till 7,950,000 kronor.

Med anledning af hvad sålunda anförts anse, vi, att utskottet bort

hemställa,

l:o) att Riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts

ifrågavarande proposition icke kunnat oförändrad bifallas,

i anledning af propositionen och med föranledande

af herr Sörenssons motion, n:o 37, och herr

Mallmins m. fl. motion, n:o 130, så vidt dessa motioner

afse bibehållande af den nuvarande grunden för

statens bidrag till folkskollärarnas ålderstillägg, samt med

afslag såväl å berörda två motioner, i hvad de afse ändring

i andra delar af propositionen, som å herr Albert

Andersons motion, n:o 35, herr Vennerstens motion, n:o

131, herr Johanssons motion, n:o 134, herr Hammarlunds

motion, n:o 141 och herr Svenssons motion, n:o 146,

såvidt dessa motioner afse ändringar i propositionen,

måtte

a) medgifva — — —

b) medgifva — — —

c) besluta J. ppa mec[ utskottet;

d) besluta — — —

e) besluta — — —

f) besluta — — —

g) medgifva, att, i fråga om statsbidrag till aflönande

af vissa lärare, följande bestämmelser må blifva

gällande:

1. Till aflönande af hvarje ordinarie lärare vid

folkskola, som i årlig- lön åtnjuter, utom husrum och

vedbrand eller ersättning därför, minst niohundra kronor,

samt hvarje annan examinerad, vid folkskola antagen

lärare, som i årlig lön erhåller, förutom nämnda

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

naturaförmåner eller ersättning därför, minst sexhundra

kronor, äger skoldistrikt, därest läraren årligen meddelar

undervisning i skolan under minst åtta månader eller

34 Y2 veckor af året eller under den kortare tid, som

Kungl. Maj:t på grund af särskilda förhållanden kan

medgifva, att af statsmedel bekomma ett årligt bidrag,

motsvarande två tredjedelar af den lön, läraren, förutom

husrum och vedbrand eller ersättning därför, åtnjuter,

hvilket bidrag dock ej, utom i här nedan angifna fall,

må öfverstiga sexhundra kronor.

Öfvergång sstadgande. Då å innehafvande tjänst före

den 1 januari 1901 anställd ordinarie lärare erhåller,

förutom husrum och vedbrand, minst åttahundra kronor

samt därtill kofoder in natura enligt äldre bestämmelser

eller till mer än etthundra kronor uppgående ersättning

därför, äger skoldistrikt jämväl, därest läraren årligen

meddelar undervisning i skolan under minst åtta månader

eller 341f2 veckor af året eller under den kortare

tid, som Kungl. Maj:t på grund af särskilda förhållanden

kan medgifva, att af statsmedel bekomma ett årligt

bidrag af sexhundra kronor.

2. Därest ordinarie lärare vid folkskola i denna

egenskap oförvitligt tjänstgjort under så lång tid, att

den årliga lönen för sagda undervisning skall utgå med,

förutom de i lag bestämda naturaförmånerna eller ersättning

därför, minst ettusen femtio kronor till manlig

lärare och minst ettusen kronor till kvinnlig, äger skoldistrikt

att årligen erhålla statsbidrag i förra fallet med

700 kronor och i senare fallet med 666 kronor 67 öre.

3. Har läraren oförvitligt tjänstgjort i folkskola såsom

ordinarie ytterligare så länge, att den årliga lönen för

samma undervisning af sådan anledning skall utgå med,

förutom de i lag bestämda naturaförmånerna eller ersättning

därför, minst ettusen tvåhundra kronor till

manlig lärare och minst ettusen etthundra kronor till

kvinnlig, äger skoldistrikt att årligen erhålla statsbidrag

i förra fallet med 800 kronor och i senare fallet med

733 kronor 33 öre.

4. Om sådan lärare, som nu är i fråga, oförvitligt

tjänstgjort såsom ordinarie så länge, att den årliga lönen

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

för ofvarmämnda undervisning skall utgå med, förutom

de i lag bestämda naturaförmånerna eller ersättning därför,

minst ettusen trehundrafemtio kronor till manlig

lärare och minst ettusen tvåhundra kronor till kvinnlig,

äger skoldistrikt att årligen erhålla statsbidrag i förra

fallet med 900 kronor och i senare fallet med 800

kronor;

h) öka det under riksstatens åttonde hufvudtitel

uppförda förslagsanslaget till lönetillskott åt lärare vid

folkskolor och småskolor med 1,600,000 kronor, eller

från dess nuvarande belopp, 6,350,000 kronor, till 7,950,000

kronor;

i) öka — — lika med utskottet.

2:o) att herrar Perssons och Jansons motion, n:o

147, samt herr Mallmins m. fl. motion, n:o 130, i hvad

den sammanfaller med nyssnämnda motion, icke måtte

af Riksdagen bifallas.

3:o) att herr Bergströms --

4:o) att herr Albert Anderssons--

5:o) att herr Mallmins m. fl. — —

6:o) att herr Mallmins m. fl.--

7:o) att herr Svenssons ---

af herr Lindhagen, som beträffande vissa delar af motiveringen

anfört:

»Allt sedan kvinna på 1850-talet berättigades att bekläda folkskolelärarebefattning,

'' har full likställighet i löneförmåner ägt rum mellan lärare

och lärarinna, Den kungliga propositionen inför nu här för första

gången en skillnad genom att föreslå högre ålderstillägg för manlig än

för kvinnlig lärare.. Mot denna afvikelse från det bestående har från lärarinnorna

eller åtminstone från de ogifta bland dem rests en allmän opinion,

fordrande bibehållande af hvad man kallat den gamla inom folkskolan

tillämpade principen att lika arbete kräfver lika lön. Inom riksdagen

har deras sträfvande understödts af herrar Johansson och Vennersten

genom slutyrkandena i desses afgifna motioner. Herr Johansson tar

dock i sin motivering afstånd från själfva grundsatsen om samma lön för

lärare och lärarinna, under det herr Vennersten i viss män förordar den,

åtminstone, såsom han uttrycker sig, så länge lönen kan betraktas såsom

ett existensminimum.

lika med

utskottet.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

Utskottet synes mig nu hafva bort ägna någon allvarlig uppmärksamhet

åt denna för lärarinnorna utan tvifvel mycket viktiga sak, hvartill

utskottet dessutom fatt en direkt anmaning genom en till utskottet ingifven

masspetition från lärarinnor i Stockholm. Utskottets underlåtenhet i

detta afseende har emellertid åtminstone haft det goda med sig, att utskottet

å andra sidan ej heller uttryckligen underkänt allt berättigande i

förenämnda opinion, ehuruväl mellan raderna i framställningen kan läsas

en ganska stor obenägenhet gent emot all likställighet i aflöningshänseende

mellan lärare och lärarinna.

Det är dock på detta område som på alla andra af största betydelse

att till grundval för arbetets organisation lägga en samvetsgrann undersökning

om, hvad som är rättvist. Är det nu så, att det kvinnliga arbetet

i folkskolans tjänst, såsom allmänt synes vitsordas, är lika värdefullt som

det manliga, hör detta äfven finna ett klart uttryck i afvägandet af

betalningen för arbetet. Icke blott billigheten mot de arbetande kvinnorna

kräfver detta. Det måste äfven lända folkskolan till största gagn,

att lärarinnorna erhålla den själftillit och den arbetsglädje, som endast

ett aktningsfullt och rättvist bedömande af deras arbete kan förläna.

Frågan om ett rättvist afvägande af löneförhållandena är emellertid ej

så lätt att lösa utan kräfver åtskilliga såväl teoretiska som praktiska undersökningar.

Det är visserligen till en början sant, att utgångspunkten

måste vara »lika lön för lika arbete». Men äfven andra synpunkter kunna

inverka. Enligt min uppfattning är det sålunda riktigt, såsom i den

kungl. propositionen framhålles, att full hänsyn måste tillika tagas till de

oundgängliga lefnadsbehofven, som ju af skilda anledningar kunna vara

mycket olika. Hvad man i detta afseende utan vidare undersökning redan

vet är att med lika lön en familjeförsörjare i stort sedt har vida svarare t

att reda sig än en ogift medborgare. Det är därför hvarken rättvist eller

gagneligt att genom ensidigt fasthållande af principen »lika lön för lika

arbete» vidblifva en lönereglering för folkskolan, som ofta maste leda till,

att en lärarinna har det jämförelsevis bra, under det att den gifte läraren

och hans familj lida nöd.

Med denna uppfattning är det klart, att den nu omtvistade fragan rörande

ålderstilläggen borde under nuvarande förhållanden i hufvudsak

ordnas så, att de högre ålderstilläggen utgå till gifta lärare samt de lägre

till lärarinnor och ogifta lärare. I stället göres nu i berörda afseende

skillnad mellan manlig och kvinnlig lärare. Äfven om man väl kan första

de konjunkturer, som föranleda ett sådant tillvägagaende, så maste dock

tydligt framhållas, att man därmed, såvidt nu kan bedömas, öfvergifver

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande 1\:o 7.

rättvisans ståndpunkt samt därigenom också lätt vilseleder den allmänna

meningen till att framdeles inlåta sig på ännu farligare orättvisor.

Då jag emellertid ej varit i tillfälle att verkställa erforderlig utredning

för att kunna tillfredsställande formulera en framställning i förenämnda

syfte, samt frågans nuvarande läge äfven bortskymmer alla utsikter

till gehör för en sådan ny sak, nödgas jag afstå från att göra något yrkande

samt inskränka mig till denna reservation mot utskottets motivering.

Därmed har jag äfven velat betona, att det beslut, utskottet förordat, ej

bör få anses såsom ett definitivt underkännande af lärarinnornas berättigade

kraf utan endast såsom ett af förmenta opportunitetsskäl föranledt

tillfälligt undanskjutande till någon del af detsamma.

af herr D. Persson mot vissa delar af utskottets motivering

samt af herr Hammarlund likaledes mot vissa delar af utskottets motivering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1906:128 Skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungl. Maj.-ts proposition med förslag till lag angående medling i arbetstvister, dels ock en med föranledande af p s. 4 i texten