Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1905 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1904.

1906-03-16 · 64 sidor, varav 61 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 61 av 64 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1906:61, Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1905 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1904.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

1

N:o 61.

Ank. till Riksd. kansli den 16 mars 1906, kl. 3,30 e. in.

Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1905 församlade revisorers

berättelse angående verkställd granskning af statsverkets

jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse

och förvaltning under år 1904.

(I. A.)

Statsutskottet, till hvars förberedande behandling ofvannämnda

revisionsberättelse jämte de i anledning däraf från vederbörande ämbetsverk

och myndigheter till Kungl. Maj:t afgifna utlåtanden och förklaringar

blifvit hänvisad, får, efter tagen kännedom af dessa handlingar

och inhämtande af de för ärendenas utredning i öfrigt erforderliga

upplysningar, underställa Riksdagens pröfning de af revisorerne

gjorda framställningar, som ansetts från utskottets sida påkalla yttrande:

kommande utskottet att därvid följa den ordning, som i revisionsberättelsen

blifvit iakttagen.

Drottningholms lustslott.

§ 1-

(Rev. ber. pag. 8; uti. pag. 537.)

Enligt hvad i revisionsberättelsen under Drottningholms lustslott Ang. bristande

erinras, hade 1904 års revisorer anmärkt beträffande detta slott, huru- un^ZttnLgsom,

enligt hvad revisorerne vid besök därstädes erfarit, slottet i följd bolma lustslott.

Bill. till Riksd. Prof. 1906. 4 Samt. 1 Afd. 34 Höft. (N:o 61). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

Utskottets

yttrande.

af det sedan många år tillbaka synbarligen otillräckliga underhållet befunne

sig — särskildt hvad anginge yttertaket och andra yttre delar

— i ett bristfälligt skick.

I sin med anledning af berörda anmärkning afgifna till riksmarskalksämbetet

ställda förklaring hade ståthållareämbetet å slottet

anfört bland annat, att ämbetet till alla delar instämde i revisorernes

ofvanomförmälda yttrande och att ämbetet ville tillägga, att det anmärkta

förhållandet gällde i nästan lika hög grad om åtskilligt af slottets inre,

om yttertrappor och terrasser, hvilka hotade att falla samman, om

fönster och fönsterkarmar, hvilka endast lämnade ett klent skydd mot

regn och blåst, samt om de flesta af de till mer än ett tjugutal uppgående

fristående byggnader, hvilkas såväl yttre som inre företedde ett

högst bedröfligt utseende. Ämbetet skulle icke heller underlåta att,

så snart de redan före revisorernes besök å Drottningholm hösten 1904

påbörjade undersökningar och utredningar hunne afslutas, till riksmarskalksämbetet

inkomma med framställning i ämnet.

Någon sådan framställning hade emellertid, så vidt revisorerne

kunnat inhämta, ännu icke inkommit till riksmarskalksämbetet.

Då, med hänsyn särskildt till hvad ståthållareämbetet anfört rörande

slottets beskaffenhet, det vore af vikt, att åtgärder snarast möjligt vidtoges

i syfte att afhjälpa de anmärkta bristfälligheterna, hade revisorerne

ånyo velat å förhållandet fästa uppmärksamheten.

I häröfver den 8 sistlidne januari afgifvet utlåtande har riksmarskalksämbetet

meddelat, att ståthållareämbetets framställning i förberörda

ärende den 21 sistlidna november inkommit till riksmarskalksämbetet,

att de däruti gjorda förslagen för närvarande vore under behandling

i riksmarskalksämbetet samt att riksmarskalksämbetet icke

skulle underlåta att till Kungl. Maj:t inkomma med den framställning,

hvartill de ifrågavarande förslagen kunde gifva anledning.

Då utskottet, som inhämtat att förenämnda framställning blifvit

den 15 nästlidna februari från riksmarskalksämbetet till Kungl. Maj:t

ingifven, har anledning antaga, att denna fråga under den närmaste

tiden kommer att göras till föremål för Kungl. Maj:ts pröfning, har utskottet

för närvarande endast velat hvad i ärendet förekommit för

Riksdagen

omförmäla.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

3

§ 2.

(Rev. ber. pag. 17; uti. pag. 538.)

Vidare meddelas i revisionsberättelsen, hurusom i det senast publicerade

sammandrag af de uppgifter, som till följd af Riksdagens anhållan

i skrifvelse den 6 maj 1867 och Kungl. brefvet den 30 december

1874 blifvit till statskontoret afgifna för upprättande af en tablå

öfver ungefärliga värdet af statsverkets fasta och lösa egendom vid

1901 års slut, bland de under riksmarskalksämbetets förvaltning ställda

fastigheter upptoges hofstallet å Blasieholmen med ett åsatt värde af

50,000 kronor.

Då emellertid uppgifvits, att berörda fastighet tillhörde den af

prinsessan Sofia Albertina den 17 mars 1783 bildade stiftelse, hade

revisorerne i en till riksmarskalksämbetet ställd skrifvelse anhållit om

upplysning, huru sig förhölle med äganderätten till fastigheten, å hvilken

för närvarande, enligt hvad revisorerne inhämtat, uppfördes ett nytt

stenhus.

Såsom svar härå hade riksmarskalksämbetet, jämte meddelande

att ämbetet komme att föranstalta därom, att den ifrågavarande fastigheten

icke vidare komme att upptagas bland de under ämbetets förvaltning

ställda, statsverket tillhörande fastigheter, åberopat en af förste

hofmarskalken O. Printzsköld och hofmarskalken C. M. Lilliehöök i ärendet

den 11 november 1905 afgifven till ämbetet öfverlämnad utredning,

så lydande:

»Sedan Riksdagens revisorer i skrifvelse till riksmarskalksämbetet

den 17 sistlidne oktober anhållit om upplysning, huru sig förhölle med

äganderätten till det så kallade hofstallet å Blasieholmen, och riksmarskalksämbetet

den 31 i samma månad remitterat skrifvelsen till

undertecknad Lilliehöök med anmodan att däröfver afgifva yttrande, så

få undertecknade, som i enlighet med bestämmelserna i ett den 4 maj

detta år mellan konungahusets medlemmar ingånget familjefördrag omhänderhafva

ifrågavarande egendom för prinsessan Sofia Albertinas

stiftelses räkning, härmed i omfrågade hänseendet meddela följande

upplysningar.

Den tomt, hvarå det så kallade hofstallet å Blasieholmen är beläget

— eller nuvarande tomten n:o 19, efter 1810 års nummerordning

i kvarteret Blasieholmen — utgjorde tidigare en del af tomten n:o 92

»på Norrmalm och Blasieholmen uti Qvarteret Stenbocken». Sistnämnda

Ang. det s. k.

hofstallet å

Blasieholmen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

tomt — n:o 92 — inköptes år 1753 af riksrådet m. m. friherre Carl

Fredrik Scheffer, som därå erhöll uppbud den 24 december 1753 samt

den 21 januari och 18 februari 1754, och bestod tomten vid denna tid

dels af det område norr och nordost om den nuvarande Blasieliolmsgatan,

hvarå det så kallade Schefferska palatset — nuvarande Frimurarhuset

— var uppfördt, och dels af ett på motsatta sidan om gatan —

»på sidan mot strömmen» — beläget område, däraf den nuvarande

tomten n:o 19 utgör en del.

År 1776 — eller möjligen 1777 — sålde riksrådet friherre Scheffer

egendomen till drottning Lovisa Ulrika, som i sin tur öfverlät densamma

på prinsessan Sofia Albertina. Tiden för sist berörda öfverlåtelse

kan icke fullt preciseras, ett förhållande, som till dels beror af

att — såvidt utredas kunnat — hvarken drottningen eller prinsessan

sökt fasta på sina respektive fång. I 1780 års mantalslängd uppgifves

emellertid egendomen tillhöra drottningen. Men i drottningens testamente

finnes egendomen ej omnämnd, liksom den ej heller upptages i den efter

drottningens frånfälle — i juli 1782 — förrättade bouppteckning. I

1784 års mantalslängd återfinnes egendomen antecknad såsom »H. K. H.

Prinsessans Hus. Bebos af Franske Ambassadören.»

Genom ett den 1 februari 1787 dagtecknadt köpebref försålde

emellertid prinsessan Sofia Albertina till öfversten grefve H. W. Hamilton

sin ägande fasta egendom n:o 92 å Blasieholmen, därvid likväl från

försäljningen undantagande den så kallade Stalltomten eller, såsom

orden lyda i köpebrefvet: under samma köp dock ej inbegripit den

tomt tvärt öfver gatan, å hvilken »Hennes Kongl. Höghet Prinsessans

stall» byggdt är. Öfver denna del af egendomen hade nämligen redan

vid denna tid prinsessan annorledes förfogat.

Såsom kändt torde vara, hade prinsessan Sofia Albertina den 24

februari 1783 af grosshandlaren H. W. Peill inköpt fasta egendomen

n:o 7 — efter 1810 års nummerordning n:o 1 — i kvarteret Lejonet

eller det så kallade Torstensonska palatset vid dåvarande Norrmalmstorg

numera Gustaf Adolfs torg. Och genom öppet bref den 17 mars samma

år skänkte hon »efter sin död» egendomen till »then äldste Sveriges

Rikes Arf-Furste som näst efter Kronprinsen äger rätt till Kronan»

under villkor, bland andra, att erforderliga tillbyggnads- och ändringsarbeten

samt det årliga underhållet bekostades af staten. I den sålunda

gjorda donationen ansågs stalltomten å Blasieholmen, ehuru densamma

icke i donationsbrefvet omnämndes, utan vidare inbegripen, ett förhållande,

som lärer varit så mycket naturligare, som till det Torsten
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

5

sonska. palatset icke hörde något stall och den till palatset hörande

gård ej heller lämnade utrymme för anläggandet därstädes af ett sådant.

Stallegendomen på Blasieholmen har också alltifrån nämnda tid

betraktats såsom en integrerande del i prinsessans stiftelse. Den 20

mars 1783 godkände konungen prinsessans förordnande och uppdrog åt

öfverståthållare!! friherre Carl Sparre verkställigheten af statens åtagande

i anledning af detsamma med förklaring tillika: »att som Kongl.

Maj:t under Rikets nuvarande behofver icke velat af statsmedel uppfylla

de _ förbindelser, hvilka Kongl. Maj:t i afseende å tillbyggnader

sig åtagit, hade Kongl. Maj:t för detta behof utsedt andra utvägar

och därom redan förständigat Statssecreteraren Baron Lilliencrantz.»

Redan i maj samma år upprättades ett entreprenadkontrakt »Om

nedrifvande af flyglarne vid Hennes Kongl. Höghets Prinsessan Sofia

Albertinas Hus vid Norr malmstorg och uppförande af en ny stenbyggnad

till stall och vagnshus för Hennes Kongl. Höghets behof å

öppna platsen gent emot dess Palais på Blasieholmen beläget». Och

sedan byggnadsarbetena under år 1786 i hufvudsakliga delar fullbordats,

kunde baron Sparre med skrifvelse af den 7 april 1787 till

Konungen öfverlämna redovisning öfver »influtne och utbetalte medel till

Hennes Kungl. Höghets Prinsessans nya Palais byggnad å Norrmalmstorg.

jemte samma palais tillhöriga stall och stallgårdsbyggnad på

Blasieholmen».

Nu senast angifna förhållanden förklara, hvarför prinsessan, då

hon såsom nämndt är, den 1 februari 1787 till öfversten grefve Hamilton

försålde egendomen n:o 92 å Blasieholmen, från köpet uttryckligen

undantog den tomt tvärt öfver gatan, å hvilken »Hennes Kongl. Höghet

Prinsessans stall byggdt är». Denna tomt med därå uppförda byggnader

måste nämligen anses hafva ingått i det af prinsessan år 1783

stiftade legat. I enlighet med legatets bestämmelser disponerade visserligen

prinsessan egendomen under sin lifstid. Men äganderätten tillhörde

stiftelsen. I sitt den 28 mars 1829 upprättade testamente, hvilken

tydligen är afsedt att gälla hela hennes kvarlåtenskap, omnämner

prinsessan icke ens stallegendomen, och i den efter hennes död förrättade

bouppteckningen finnes denna egendom icke upptagen såsom

tillhörande kvarlåtenskapen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

Utskottets

yttrande.

Af hvad sålunda blifvit anfördt framgår, att det så kallade Hofstallet

på Blasiekolmen — egendomen n:o 19 efter 1810 års nummerordning

i kvarteret med samma namn — alltsedan den 17 mars 1788

tillhört den genom H. K. H. Prinsessan Sofia Albertinas öppna bref af

sagda dag inrättade stiftelse till förmån för den arffurste, som närmast

efter kronprinsen är berättigad till Sveriges krona. I detta förhållande

bär ej heller någon förändring sedermera inträdt. Den år 1902 verkställda

försäljning till svenska staten af viss stiftelsen tillhörig egendom

omfattade blott det så kallade Arffurstens palats — egendomen

n:o 1 i kvarteret Lejonet — men icke stiftelsens egendom å Blasieholmen,

utan är denna fortfarande stiftelsens tillhörighet. Det är också

för stiftelsens räkning som stiftelsens nuvarande innehafvare — efter i

vederbörlig ordning utverkadt byggnadslof — nu låter på tidsenligt

sätt bebygga egendomen.

Af hvad ofvan anförts torde framgå att fastigheten rätteligen icke

bör upptagas bland de under Riksmarskalksämbetets förvaltning ställda,

statsverket tillhörande fastigheter.

Den remitterade skrifvelsen återgår härjämte.»

Jämte meddelande af hvad sålunda förekommit hade revisorerne

velat uttala den mening, att omförmälda fastighet syntes i ofvannämnda

tablå öfver ungefärliga värdet af statsverkets fasta och lösa egendom

böra, på sätt förut ägt rum i afseende å arffurstens palats, upptagas

inom linjen.

Statskontoret bär i ett öfver denna framställning den 30 december

1905 afgifvet utlåtande anfört, att statskontoret, som med stöd af

en från riksmarskalksämbetet inkommen uppgift, att berörda egendom,

värderad till 50,000 kronor, vore staten tillhörig, upptagit densamma

i ofvannämnda tablå öfver ungefärliga värdet af statsverkets fasta och

lösa egendom vid 1901 års utgång, anslöte sig till den af Riksdagens

revisorer uttalade uppfattning.

Då, med afseende å hvad statskontoret i ärendet anfört, kan antagas,

att ifrågavarande fastighet, hvilken visserligen tillhör prinsessan

Sofia Albertinas ofvannämnda stiftelse men å hvilken staten under vissa

förhållanden kan äga rättsanspråk, kommer att, på sätt revisorerne ifrågasatt,

upptagas inom linjen i den tablå öfver ungefärliga värdet af statsverkets

fasta och lösa egendom, som plägar utgifvas hvart nionde år

och nästa gång kommer att upprättas år 1911 för att tillhandahållas

1912 års Riksdag, får utskottet hemställa,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

7

_ att revisorernas förevarande framställning icke

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Arméförvaltningen.

§ 3.

(Rev. ber. pag. 81; uti. pag. 545).

I revisionsberättelsen under arméförvaltningen meddelas, hurusom Ang. Vadstena

enligt det från trycket utgifna kapitalkonto till riksbufvudboken för år kriffsmans,lu!>- 1894 Vadstena krigsmanshusfonds tillgångar vid nämnda års utgång fning under

utgjorde 4,756,721 kronor 77 öre. Vid 1904 års utgång både mot- tioårsPerioden

svarande siffra varit 4,387,225 kronor 7 öre, utvisande alltså en minsk- 1895~in04- ning i fondens tillgångar med icke mindre än 369,496 kronor 70 öre.

Revisorer^ hade låtit upprätta och i berättelsen intaga en tabellarisk

öfversikt, utvisande dels fondens inkomster och utgifter åren 1895—1904,

dels ock de. belopp, med hvilka under samma år inkomsterna undereller

öfverstigit utgifterna; och tillåter sig utskottet att hänvisa till

denna öfversikt.

Af denna öfversikt hade, enligt hvad revisorerne vidare meddela, inhämtats,

bland annat, att under de ar tabellen omfattade med undantag af

år 1901, utgifterna öfverstigit inkomsterna, de sex första åren med

ganska betydande belopp, så att bristen under dessa år i medeltal utgjort

59,736 kronor 67 öre. År 1901 åter hade inträdt ett motsatt förhållande,

i det att inkomsterna med 13,013 kronor 21 öre öfverstigit

utgifterna, och . vore anledningen därtill att söka i den omständigheten,

att 1900 års Riksdag, som med bifall till eu af Kungl. Maj:t därom aflåten

framställning höjt vissa af gratialistunderhållen, med stöd af

gjoida beräkningar för sadant ändamål beviljat kassan, utöfver det

ordinarie anslaget 243,640 kronor, ytterligare ett särskildt anslag å

83,000 kronor att utgå från och med år 1901.

Emellertid hade det visat sig, att redan påföljande år utgifterna

öfverstigit inkomsterna ehuru med betydligt mindre belopp, än hvad

fallet varit under åren närmast före år 1901. Den brist, som sålunda

ånyo förefunnits hade år 1902 uppgått till 7,483 kronor 47 öre, sjunkit

år 1903 till 5,607 kronor 73 öre, men åter stigit år 1904 och vid sistnämnda

års utgång uppgått till 10,998 kronor 52 öre.

Ä nu anförda förhållanden hade revisorerne ansett sig böraffästa

Riksdagens uppmärksamhet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

Ufskottets

yttrande.

Ang. öfverskridande

af

anslagen för

uppförande af

kascrnctablissement

m. fl.

byggnader för

Vaxholms

kustartillerioch

grenadjärremmenten.

I det öfver revisorernes framställningar af arméförvaltningen å

civila departementet till Kungl. Maj:t den 15 sistlidne januari afgifna

utlåtande meddelas, att förvaltningen förut fäst sin uppmärksamhet vid

ofvan angifna förhållande. Uti skrifvelse den 24 oktober nästlidet år till

statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet, i anledning af

väckt fråga om förändrade bestämmelser i afseende å understöd åt värnpliktig,

som under tjänstgöring ådragit sig skada, hade arméförvaltningen,

på närmare angifna skäl, hemställt om utverkande af uppdragåt

kompetent person att, innan nämnda bestämmelser toges under slutlig

pröfning, verkställa och till Kungl. Maj:t inkomma med försäkringsteknisk

utredning rörande Vadstena krigsmanshuskassas ställning. Detta

ärende vore beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

Då sålunda kan emotses, att önskvärd uppmärksamhet kommer

att fästas vid det af revisorerne anmärkta förhållandet och att rättelse

däri varder med det snaraste vidtagen, har utskottet endast velat

hvad i detta ärende förekommit för Riksdagen

omförmäla

§ 4.

(Rev. ber. pag. 85; uti. pag 571 och 577—581.)

Revisorerne hafva vidare under arméförvaltningen erinrat, hurusom

i sammanhang med 1901 års härorganisation beslöts dels att för bemanning

af Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning uppsätta Vaxholms

kustartilleriregemente, dels att såsom säkerhetsbesättning för fästningen

på Rindön förlägga ett af Värmlands fältjägarekår och Hallands

bataljon bildadt infanteriregemente, Vaxholms grenadjärregemente, dels

ock ätt upprätta och i Vaxholm förlägga ett ingenjörkompani.

För uppförande af nödiga kasernetablissement, befäls- och ekonomibyggnader

för omförmälda truppförband hade Riksdagen anvisat följande

anslag:

för Vaxholms kustartilleriregemente............. kronor 982,000: —

„ „ grenadjärregemente.................. „ 1,050,000: —

samt ,, ingenjörkompaniet i Vaxholm.................. „ 240,000: —

Enligt revisorerne meddelade uppgifter hade de två förstnämnda

anslagen öfverskridits vid kustartilleriets byggnader med 542,000 kronor

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

och vid grenadjärregementets byggnader med belopp, som föga understeg

500,000 kronor. Hvad anginge de till ingenjörkompaniet anslagna

medel, hade arbetet med kasernetablissementets uppförande så nylio-en

börjat, att revisorerne ansett sig icke äga anledning att i detta hänseende

vidtaga några särskilda undersökningar.

. _. Rörande oi sakerna därtill, att de ofvan omförmälda anslagen öfverskridits

med sa betydliga belopp och, enligt hvad som uppgifvits, än

ytterligare komme. att öfverskridas, hade vederbörande förtidkationsbefälhafvare,

åt hvilken ledningen af ifrågavarande arbeten anförtrotts,

i en till revisorerne ingifven promemoria åt den 6 november nästlidet

år anfört följande:

. »Orsakerna till att anslagen för kasernbyggnaderna å Rindön öfverskridits

äro i hufvudsak följande:

1:°) Kostnadsberäkningarna hafva från början varit alldeles för låga;

2:o) Grundläggningsarbetena hafva blifvit mycket dyrbara, beroende

på att massorna för grundschaktning betydligt ökats (schaktning

ända till 8 in. djup), att terrassmurar måst uppföras vid kustartilleriets

officersbyggnader; att bergen, hvarå byggnaderna äro uppförda,

bestå af en så dålig bergart, att sten måst dittransporteras från långt

låll samt att till och med betalning måst erläggas, för att å annans

mark få bryta dylik;

„ ''),°) Besvärliga transporter i förening med lossning af materiel

från sjön till byggnadspiatsen;

4:o) Mursand och grus finnes ej att få utan måste transporteras

med skutor till sti anden, där t. ex. mursand kostar 1: 6 o kronor pr in3

löi att därifrån med dragare forslas till byggnadspiatsen;

5:o) Arbetsprisen ha stegrats under arbetets gång, så måste t. ex.

timpenningen för jordschaktare och diverse arbetare från 1 juni 1904

höjas med 5 öre samt för handtverkare i proportion därefter;

. 6:o) Endast materialier af. fullgod beskaffenhet hafva inköpts,

hvarigenom kostnaden för framtida reparationer kommer att betydligt

örmin skas, tillika hafva, då erfarenheten visat, att oljemålning* å väggarne

i kasernrummen, trappor och korridorer i längden blir billigare

än limfärg, dylika ytor oljemålats;

7:o) Omändringen af de gamla byggnaderna har blifvit mycket

dy i bar, da grunderna måste förstärkas och yttermurarna till hälften

ommuras; nya bjälklag hafva helt och hållet eller delvis inlagts, taklagen

hafva förstärkts och nya golf med trossfyllning — dylik saknades

nästan eller bestod af kutterspån — inlagts; alla kakelugnar äro omTrilx.

till Riksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 34 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

satta eller ersatta med nya; nya plåttak äro pålagda; ny oljemålning

och tapetsering; sprängningsarbeten hafva måst företagas i kustartilleriets

matsalsbyggnad, för att kunna nedlägga behöfliga ledningar, äfvensom

afjämna ytan för att kunna lägga cementgolf;

8:o) En del maskiner m. in. ingå i kostnaderna;

9:o) Inkvartering har måst beredas arbetarne, och ingå därmed

förenade kostnader;

10:o) För vatten- och afloppsledningar äfvensom för cementtrummorna,

som förena ångpannerummen med badhusen, hafva dyrbara

sprängningsarbeten måst utföras, hvar jämte för återfyllning fyllnadsämnen

måst delvis dittransporteras;

ll:o) Dränerings- och planeringsarbetena hafva varit synnerligen

vidtomfattande och dyrbara, så till exempel har vid grenadjäretablissemanget,

för att få den blifvande stora kaserngården trafikabel vid nederbörd,

ett drygt lager lera måst bortschaktas å hela området för att

ersättas med sprängsten och sand, hvarpå slutligen grus kommer att

påföras; en del planer och sluttningar hafva gazonerats och besåtts

med gräsfrö; vid båda etablissemangen hafva större ångbåtsbryggor

byggts samt en del vägarbeten utförts.))

Revisorerna hade vidare beträffande kustartilleriets nybyggnadsarbeten

från chefen för fortifikationen fått emottaga nedanstående tablå,

utvisande såväl anslags- och kostnadsbelopp för de olika byggnaderna

som ock de belopp, med hvilka de ursprungliga beräkningarna i juli

månad nästlidet år öfverskridits.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

»Tablå utvisande den å byggnadsarbetena för kustartillerirelementets

förläggning å Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning uppkomna

bristen samt dess fördelning å de olika byggnads- in. fl. arbetena.

A. Kustartillerietablisse-

Anslag.

Kostnad.

Brist.

mentet å Rindön.

1

I. Nybyggnader:

Underoffieersbyggnad ...............

87,500

89.300

1,800

Bl

Två ofäcersbyggnader...............

144,000

234,000

90,000

*

,, kasernbyggnader ...............

360,000

600,000

240^000

1 i

Varmbadhus .........................

30,000

35,000

sjooo

| !

Årrestbyggnad......................

30,000

^651,500

47,000

1,005,300

17,000

1 i

353,800]

II. Diverse uthus (afträden,

pissoarer) ....................

10,000

10,000

!

III. Ändring af äldre byggnader:

Kokinrättning ........................^

Exercishus ........................../

64,000

i 90,000

l 20,500

] 46,500

Stora Andersberg ....................

2,000

2,500

500

Lilla d:o ..................

2,000

5.900

3,900

Sex baracker (10—15) ............

18,000

39.000

21.000

Rindö handelsbod ................

2,000

4,400

2,400

Nya portvaktstugan................

1,000

1,000

Gamla arbetarkasernen ..........

4,000

10,600

6,600

Marketenteriet..........................

1,000

7.000

6''000

Ostra artillerikasernen.............

4,000

18,500

14,500

Västra d:o .............

3,000

9,800

6,800

Gamla handelsboden................

1,000

102,000

1,000

210,200

108,2001

IV. Vattenaflopp sledning ar och

belysning ...........................

30,000

60,000

30,000

V. Planering och stängsel ......

19,000

60,000

41,000

V b Kallbadhus ....................

4,500

4,500

VII. flyttning af Vaxobaracken

25,000

34,000

9.000

Vill. Oförutsedda utgifter: ad-

ministrations- och kontroll-

kostnader m. m. ................

39,000

39,000

B. Årbeten å Vaxholms

fort och Rindö redutt. *)

!

Fortifikationsbyggnad jämte in-

köp af tomt ......................

35,000

35,000

Ändringsarbeten å Vaxholms fort

35,000

35,000

!

D:o å Rindö redutt ................

16,000

16,000:

1

Vatten- och afloppsledning å

Vaxholms fort.....................

15,000!

101,000

15,000;

101,000

Summa S:rum

982,000|

1,524,000

542,000

*) Att arbetena å Vaxholms fort och Rindö redutt icke öfverskridit de beräknade kostnaderna

hade, enligt hvad revisorerne anmärkt, berott därpå, dels att fortifikationsbyggnaden

kunnat helt och hållet upptimras af virke från kronan tillhörig skog, dels att kostnadsberäkningarna

för ändrings- och ledningsarbetena i dessa fästen hvilkas byggnadssätt och beskaffenhet

man väl kände till, kunnat noggrannare beräknas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

Med afseende å de i tablån omförmälda ändrade äldre byggnaderna

både revisorerne likväl ansett sig böra erinra, att somliga af dessa,

exempelvis den :: östra artillerikasernen, för närvarande vore under ombyggnad

och att beträffande andra ändringsarbetena ännu icke ens

påbörjats.

Vidkommande härefter de för grenad]ärregementet afsedda byggnaderna,

i hvilka inflyttning uppgifvits kunna ske under loppet af innevarande

års sommar, både af fortifikationsbefälhafvaren till revisorerne

öfverlämnats dels de ursprungliga från fortifikationens ritbyrå insända

kostnadsförslag^, dels ock, till jämförelse med dessa, af fortifikationsbefälhafvaren

hösten 1904 uppgjorda beräkningar. Hvad de förra

beträffade både särskild!‘^uppmärksammats, att de saknade såväl datum

som underskrift. I afseende å de senare hafva revisorerne erinrat, att

i dem kostnaden för vatten-, aflopps- och belysningsanordningar icke

medtagits.

Eu jämförelse mellan dessa olika kostnadsberäkningar utvisade,

hurusom de af fortifikationsbefälhafvaren uppgjorda, på vunnen erfarenhet

grundade beräkningarna med ganska betydande belopp öfverstege

de ursprungliga.

Såvidt tillgängliga räkenskapshandlingar utvisade, hade den för

de ifrågavarande arbetenaanvända materielen delvis betalts med låga

eller åtminstone skäliga priser men delvis betingat, enligt revisorernes

mening, synnerligen höga priser.

Hvad vidare anginge de arbetspriser, som betalts, kunde dessa i

allmänhet icke kontrolleras, enär räkningarna i många fall icke upptoge

vare sig arbetsmängd eller enhetspris. Så vore exempelvis förhållandet

med alla betingslistorna, hvar]ände eu stor del af räkningarna affattats

på följande sätt:

»Enligt ackord utfört diverse jordschaktningsarbeten för grund till

Vaxholms kustartilleriregementes kasernbyggnader å Brännudden under

— månad» eller ock »utfört diverse arbeten för etc.».

Under sådana förhållanden vore det icke möjligt för annan än vederbörande

arbetschef att förklara de härigenom uppkomna högre kostnaderna.

Hvad beträffade den af fortifikationsbefälhafvaren omförmälda

stegring i arbetspriserna, vore därvid att märka, att denna börjat först

den 1 juni 1904 och utgjorde endast omkring 10 å 12 procent. Inkvarteringen

af arbetarne hade däremot dragit betydliga kostnader.

I detta sammanhang hade revisorerne velat erinra därom, att,

så vidt af tillgängliga handlingar kunnat inhämtas — med undantag för

inköp af eu del virke — skriftliga anbud icke offentligen infordrats

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

13

vare sig vid upphandling af nödig arbetsmateriel eller i fråga om de

olika arbetenas utförande.

Revisorerne hade redan förut framhållit, hurusom de ursprungligen

gjorda beräkningarna utan tvifvel varit för låga. Exempelvis

kunde nämnas kostnaden för såväl jordscliaktnings- och grundläggningsarbeten

som ock planerings- och terrasseringsarbeten. En granskning

af de olika sifirorna i detta hänseende gåfve nämligen vid handen, att

de ursprungliga beräkningarna uppgjorts utan nödig hänsyn till markens

verkliga beskaffenhet. Genom noggranna borrningar och undersökningar

af marken hade sannolikt kunnat undvikas, att för vissa af byggnaderna

grund måst muras från ända till 8 å 9 meters djup, under det

för annan del af samma byggnad god berggrund funnits att tillgå.

Revisorerne både med anledning häraf velat erinra om ett af

1901 års kasernbyggnadsnämnd i detta ämne gjordt uttalande. Efter

att hafva framhållit, hurusom vid kasernetablissementens utförande största

möjliga omtanke och planmässighet borde iakttagas, yttrade nämnden

vidare:

»I detta hänseende torde bland annat böra beaktas, att vid bestämmandet

af själfva byggnadsplatsen inom det blifvande etablissementets

område noggrann hänsyn tages till markens beskaffenhet, samt att i

öfrigt byggnaderna så förläggas, att man undviker dyrbara grundläggnings-

och terrasseringsarbeten. De i orten rådande material- och

arbetspriserna böra läggas till grund för besluten om ett etablissements

utförande på ena eller andra sättet, naturligtvis alltid inom den ram,

som angifves af de så kallade normalförslagen, och af vikt är, att hvarje

särskild byggnadsplan varder så noggrant och i detalj granskad, innan

den öfverlämnas till utförande, att under arbetets fortskridande icke

några till prisförhöjningar ledande ändringar behöfva däruti företagas.»

Hvad beträffade ledningen af ifrågavarande arbeten hade redan

nämnts, att denna anförtrotts åt fortifikationsbefälhafvaren. Denne hade

därvid biträdts af en byggmästare, en verkmästare, en arbetschef (löjtnant),

tre fanjunkare samt en till tre sergeanter, hvarförutom fortifikationskassören

omhänderhaft utbetalningar.

Revisorerne, som genom delegerade besökt ifrågavarande kasernetablissement

och öfriga hithörande byggnader, hade tillika tagit i

betraktande nu pågående byggnadsarbeten; och hade revisorerne därvid

gjort följande iakttagelser.

Beträffande först byggnadernas läge, kunde med fog ifrågasättas,

huruvida, åtminstone hvad anginge kustartilleriets byggnader, dessa

erhållit en fullt lämplig plats. Det folie nämligen i ögonen, att detta

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

etablissement till största delen förlagts i skottlinjen för en från sjösida n

fästningen anfallande fiende. En af de bidragande orsakerna till att

den ifrågavarande platsen utvalts antoge revisorerne vara den förmenta

fördelen att kunna tillgodogöra sig vissa därstädes befintliga träbyggnader,

hvarigenom kostnaderna skulle kunna i viss mån nedbringas.

Fråga vore emellertid, huruvida icke sådana beräkningar måste anses

felaktiga. Ty utom det att byggnadernas iståndsättande kräfde ej obetydliga

kostnader, betingade äfven deras framtida underhåll, med hänsyn

särskild! därtill att de voro af trä, långt större kostnader än om de

varit uppförda af sten. Härvidlag borde icke heller förbises den större

eldfara, som med afseende å dylika byggnader alltid förefunnes. Det

kunde därför icke bestridas, att det förfaringssätt, som bär kommit till

användning, i längden icke ställde sig ekonomiskt fördelaktigt. Af

omförmälda träbyggnader hade några upplåtits till bostäder åt underofficerare;

eu större byggnad hade afsetts att inrymma regementsexpedition

och officersmäss in. in.

De nya kasernbyggnaderna och officersbostäderna syntes vara

solidt och praktiskt uppförda. Inom de senare disponerade gift kapten

eller löjtnant lägenhet om C rum och kök med nutida bekvämligheter.

Sådan byggnad vore afsedd för fyra gifta och åtta ogifta officerare.

För vattenledning vid kasernetablissementen hade anlagts pumphus och

vattentorn med därtill hörande brunnar och vattenintag, hvarjämte

kallbadhus vore under uppförande.

Hvad beträffade de bostäder, som på sätt redan nämnts upplåtits

till underofficerare och hvilka förut användts till arbetarebostäder, vore

dessa i allmänhet låga och trånga samt i saknad af bekvämligheter.

Byggnaderna, hvilka vore 6 till antalet, hade ännu ej samtliga blifvit

för sitt ändamål upplåtna.

Revisorerne hade äfven besökt den nyuppförda underofficersbyggnaden

i närheten af Rindö skans och funnit denna byggnad, som vore

uppförd af sten och innehåller lägenheter för 15 familjer, ändamålsenligt

inredd.

Slutligen hade revisorerne tagit i betraktande den nyuppförda

ännu ej fullt färdiga fortifikationsbyggnaden å den s. k. Kronudden

invid Vaxholm. Denna byggnad, som uppförts af virke från kronan

tillhörig skog, hade afsetts att inrymma dels bostäder åt fortifikationsbefälhafvaren

och fortifikationskassören, dels ock expeditionslokaler.

Källarvåningen vore helt insprängd i berget, hvarjämte dyrbara anordningar

vidtagits för anläggande af vattenledning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

Såsom redan framhållits, hade ifrågavarande byggnadsarbeten dragit

kostnader, som med afsevärdt höga belopp öfverstege hvad ursprungligen

beräknats. Det hade särskildt ådragit sig revisorernes uppmärksamhet,

att icke arbetet i dess helhet utbjudits å entreprenad, och visst

vore, enligt hvad revisorerne vidare anföra, att det förfaringssätt,

hvaraf vederbörande vid detta tillfälle begagnat sig, vore ägnadt att

framkalla starka tvifvelsmål, huruvida det system, som för närvarande

följdes med afseende å dylika anläggningar, kunde anses tillfredsställande.

1 detta afseende borde till en början fastslås, att utan en fullt betryggande

och sakkunnig kontroll nödig säkerhet för arbetets behöriga

utförande icke kunde vinnas. Vidare syntes med skäl kunna ifrågasättas,

huruvida icke för’ ändamalet borde, i likhet med hvad som enligt

uppgift skett i Tyskland, inrättas en af sakkunniga såväl civila som

militära personer sammansatt byggnadsnämnd, hvilken skulle hafva att

dels granska uppgjorda förslag, till nya eller ändrade kasernbyggnader,

dels ock utöfva nödig tillsyn i afseende å arbetets utförande. Genom

en dylik anordning skulle otvifvelaktigt på detta område kunna uppnås

större enhet och samverkan än hvad för närvarande vore fallet. Därigenom

. skulle . ock med säkerhet mera fullständiga utredningar och

mera tillförlitliga kostnadsberäkningar kunna erhållas samt afvikelse!"

från ursprungligen uppgjorda planer undvikas äfvensom en önskvärd

begränsning af kostnaderna åstadkommas.

Då ännu många och stora kasernbyggnadsarbeten förestode, hade

revisor er ne ansett sig" böra a bär anförda förhallanden fästa Riksdagens

särskilda uppmärksamhet.

_ Öfver denna revisorernes framställning har arméförvaltningen den

17 sistlidne januari afgifvit infordradt utlåtande och däri åberopat ett af

chefen för fortifikationen i ärendet afgifvet yttrande, till hvilket arméförvaltningen

förklarat sig icke hafva något att tillägga.

I detta yttrande har chefen för fortifikationen anfört följande.

»I sin berättelse anmärka revisorerne rörande de ursprungliga kostnadsberäkningarna,

att desamma uppgjorts utan hänsyn till markens

verkliga beskaffenhet. Härvid tillåter jag mig framhålla, dels att den

tid, som för uppgörandet af förslagen stod till buds, var allt för ringa

for att uppgörandet af annat än blott generella kostnadsförslag kunde

medhinnas, dels ock att några medel icke funnos tillgängliga för verkställandet

af borrningar och andra noggranna undersökningar af markoch

grundförhållandena, — undersökningar, som, om de skola vara till

verklig nytta, draga .ganska afsevärda kostnader. Platsen för grenadjäretablissementet

var ej ens bestämd, då beräkningarna uppgjordes. Med

afseende å denna fråga tillåter jag mig tillika erinra om hvad fortifika
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

tioiisdepartementet framhållit och dåvarande chefen för kungl. landtförsvarsdepartementet

anförde till statsrådsprotokollet af den 11 januari

1901 beträffande de för de olika kasernetablissementen verkställda kostnadsberäkningarna,

nämligen, att de undersökningar, som utförts på de

orter, där kasernetablissement tänkts förlagda, icke varit och icke kunnat

vara annat än okulära, samt att platsundersökningar, utförda till sådan

omfattning, att full klarhet kunnat vinnas, skulle, då det gällde en så

vidt omfattande byggnadsfrågn, blifva icke allenast mycket tidsödande

utan äfven så kostsamma, att de knappast kunde komma till verkställighet

förrän i samband med byggnadernas uppförande.

Att de från fortifikationsbefälhafvaren till revisorerne öfverlämnade

ursprungliga specificerade kostnadsförslagen till grenadjäretablissementet

saknade datum och underskrift beror därpå, att dessa, å fortifikationens

ritbyrå uppgjorda kostnadsförslag ursprungligen legat såsom bilagor

till det generella kostnadsförslag till samma etablissement, som låg

till grund för Kungl. Maj:ts proposition till 1902 års Riksdag om anslagtill

uppförandet af ifrågavarande etablissement.

Det af 1901 års kasernbyggnadsnämnd gjorda och af revisorerne

anförda uttalandet, att noggrann hänsyn bör tagas till markens beskaffenhet

vid bestämmandet af själfva kasernbyggnadsplatsen inom ett

blifvande etablissements område samt att byggnaderna i öfrigt böra

så förläggas, att dyrbara grundläggnings- och terrasseringsarbeten undvikas,

har chefen för fortifikationen i allt sökt ställa sig till efterrättelse.

Hvad beträffar förläggningen af de olika nybyggnaderna vid kasernetablissementen

å Rindön hafva de för dessa etablissement utsedda platserna

så ringa utsträckning och äro för öfrigt af sådan beskaffenhet, att

möjligheten att för en del byggnader undvika dyrbarare grundläggning

knappast förefanns, då man måste taga en viss hänsyn därtill, att byggnaderna

icke blefve förlagda huru som helst i förhållande till hvarandra.

Med afseende å kustartillerietablissementets läge anmärka revisorerne,

att detta etablissement till största delen förlagts i skottlinjen

för en från sjösidan anfallande fiende. Så är nog händelsen med

båda kasernetablissementen å Rindön, men detta hade icke kunnat undvikas,

hvarhelst etablissementen förlagts å för fiendens insyn undandragen

plats i närheten af Oscar-Fredriksborg. För öfrigt må framhållas,

att läget för båda etablissementen bestämts i samråd med chefen

för kustartilleriet samt dåvarande chefen för Vaxholms kustartilleriregemente,

hvilken senare tillika var kommendant och artilleribefälhafvare

å Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning, och har därvid

särskild hänsyn tagits till de artilleristiska förhållandena.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

17

Revisorerne framkasta vidare den förmodan, att en bidragande

orsak till att platsen för knstartillerietablissementet utvalts såsom skett,

vore att söka i den förmenta fördelen att kunna tillgodogöra sig vissa

därstädes befintliga träbyggnader. Detta är emellertid icke förhållandet.

Då nämnda plats skulle utses, var all marken å Rindön söder om OscarFredriksborg

i enskild ägo, och den östra delen däraf, den s. k. Brännudden,

på hvilken kustartillerietablissementet nu är förlagdt-, upptogs då

af en ganska stor mekanisk verkstad med talrika arbetare. Då detta

verkstadsetablissement låg så att säga vägg om vägg med artilleriets

byggnader, blef följden, att ständiga stridigheter förekommo mellan

artilleristerna och arbetarna, hvilka senare äfven i disciplinärt hänseende

utöfvade en menlig inverkan på de förra. Dåvarande chefen för Vaxholms

kustartilleriregemente framhöll också upprepade gånger, att ur disciplinär

synpunkt det vore oafvisligen nödvändigt att kronan förvärfvade Brännudden,

och då de därstädes af sten uppförda gjuteri- och verkstadsbyggnaderna

an sågos kunna förändras till användning för kustartilleriet,

skulle den betydliga inköpssumman därigenom i någon mån kunna

uppvägas. Äfven de befintliga och jämförelsevis nya träbyggnaderna

ansågos böra kunna tillgodogöras för artillerietablissementet. Att tomten

i öfrigt var synnerligen oländig och ingalunda lämplig såsom kasernbyggnadsplats

måste man bortse ifrån, då det gällde den i militärt

hänseende så stora fördelen att få bort verkstaden. Följden i byggnadshänseende

har emellertid blifvit dyrbarare grundläggnings-, terrasseringsoch

planeringsarbeten, hvarjämte äfven kostnaderna blifvit betydligt

större för förändrande af de gamla byggnaderna, som tyvärr kräfde

vida mera omfattande ändringsarbeten än man på grund af de för förslagens

uppgörande verkställda okulära undersökningarna haft anledning

att antaga. Genom etablissementets förläggning till Brännudden vann

man tillika den fördelen, att det invid Oscar-Fredriksborg belägna gamla

artillerietablissementets byggnader kunde komma till användning. Dessa

byggnader äro nu afsedda att inrymma kansli-, sjuk- och mässlokaler.

Uppförandet af nya dylika lokaler skulle förvisso dragit afsevärdt mycket

högre kostnader, än som nedlagts på de nu därför afsedda äldre byggnaderna.

Angående inköpet af Brännudden har för öfrigt 1902 års Riksdaguttalat,

att detta inköp syntes medföra afsevärda fördelar, hvarför

Riksdagen funne sig böra förorda detsamma jämte de förändringar i

förutvarande förläggningsförslag, som däraf blefve en följd.

Af de förut till mekaniska verkstaden hörande sex f. d. arbetarBih.

till Biksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 34 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

bostäderna af trä hafva fyra nn ominredts till underofficersbostäder, en

till bostäder för ogifta officerare och en till kasern för officersvolontärer.

Visserligen äro, såsom revisorerne antydt, dessa underofficerslokaler ej

fullt så rymliga som dylika i de nyuppförda byggnaderna, men torde

dock kunna anses tillfredsställande, i synnerhet som största delen af dem

innehålla ett rum mera än hvad i regeln tilldelas gifta underofficerare.

Vidare säga revisorerne i sin berättelse, att det särskildt ådragit

sig deras uppmärksamhet, att arbetet å här ifrågavarande ort icke i sin

helhet utbjudits på entreprenad, och att det är visst, »att det förfaringssätt,

hvaraf vederbörande vid detta tillfälle begagnat sig, är ägnadt

att framkalla starka tvifvelsmål, huruvida det system, som för närvarande

följes med afseende å dylika anläggningar, kan anses tillfredsställande».

Fullt erkännande fördelarna i ekonomiskt hänseende af

entreprenadsystemet, tillåter jag mig här framhålla, att af de 36 kasernetablissement,

som sedan år 1902 dels uppförts eller utvidgats, dels äro

under uppförande eller utvidgning, endast de två nu ifrågavarande

äfvensom fyra i Boden samt grenadjärkasernen i Karlskrona uppförts

genom fortifikationens egen personal. Vid alla de öfriga 29 har

entreprenadsystemet uteslutande tillämpats. Att den dåvarande chefen

för fortifikationen beslöt sig för att frångå entreprenadsystemet för

kasernbyggnadsarbetena inom fästningsorterna berodde dels därpå, att

lian, då en hel del erforderliga instrumentalier funnos att tillgå vid

därvarande fästningsbyggnadsförråd samt han jämväl ansåg sig å

dessa orter hafva fullt sakkunnigt arbetsbefäl till sitt förfogande, förmenade,

att samma arbeten, om de verkställdes genom fortifikationens

egen personal, borde blifva på för kronan förmånligare sätt utförda,

dels och, beträffande byggnadsarbetena å Rindön, därpå, att han, som

sedan lång tid tillbaka hade kännedom om Vaxholm sförhållandena, visste,

att det, särskildt med hänsyn till inkvartering och transport af arbetare

m. in., skulle för civila entreprenörer uppstå stora svårigheter, då det

var fråga om så betydande byggnadsföretag, som här var fallet.

Rörande slutligen en del andra af revisorerne beträffande ifrågavarande

båda kasernetablissement anmärkta förhållanden, livilka äro af

den beskaffenhet, att endast arbetsbefälet därom kan yttra sig, har

jag infordrat fortifikationsbefälhafvarens å Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs

fästning förklaring, och har fortifikationsbefälhafvaren däri anfört :

beträffande anmärkningen att den för arbetena använda materiélen

delvis betingat enligt revisor er nes mening synnerligen höga priser:

att, enligt fortifikationsbefälhafvarens förmenande, materialprisen

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

19

varit billiga, då man toge i betraktande, att endast materialier af bästa

beskaffenhet blifvit använda. Så hade exempelvis teglet endast kostat

35 kronor 90 öre per 1,000 tegel; kalk hade med undantag af två

mindre pråmlaster, som vid arbetets början inköpts från Oaxen för 2

kronor 10 öre per hl., kostat 1 krona 90 öre pr hl. vid brygga å

Rindön; järnbalkar hade betalats år 1902 med 9 kronor 36 öre samt

år 1903 med 9 kronor 54 öre per 100 kg.; virket hade med undantag

af bättre golfträ samt några synnerligen långa bjälkar och sparrar,

som måst extra beställas och som därför betingat ett högre pris, varit

jämförelse billigt; taktäckning med svartplåt jämte strykning med svart

oljefärg hade kostat per m2 1 krona 80 öre, 1 krona 95 öre, 2 kronor,

2 kronor 20 öre och år 1905 2 kronor 30 öre, sedan verkstadsföreningen

fastställt det senare som minimipris; för beslagning af skorstenar samt

täckning af vindskupor och lister med 10 U prima galvaniserad plåt,

målad i falsarna med blyhvitt, hade betalats 4 kronor 50 öre pr m2;

all målning vore utförd för lägre pris än som betalades i Stockholm;

på de flesta järnvaror hade lämnats stor rabatt, så hade t. ex. på

skrufvar lämnats 25 procent, på spik 30 å 40 procent, på kaminer 25

procent, på spisar 30 procent samt på därtill hörande kopparcisterner

20 procent rabatt;

beträffande anmärkningen att arbetsprisen i allmänhet icke kunnat

kontrolleras:

att å några räkningar från arbetets början år 1902 af förbiseende

kubikmassan och å-priset per m3 för jordschaktning på ackord ej blifvit

utsatta. Kubikmassan hade emellertid blifvit uppmätt hvarje månad,

och å-priset växlade mellan 1 krona och 1 krona 20 öre per m3; å räkningarna

hade enhvar i arbetslaget kvitterat sin andel. Från år 1903

upptoge alla dylika räkningar både kubikmassa och å-pris.

Däremot hade å en del räkningar under rubrik »Utfört diverse

arbeten etc.», för att minska räkningarnas antal, sammanförts personer,

som utfört reparationer af verktyg, tillverkning af skaft, förfärdigande

af brukslafvar och backar, uppsättning af skjul för maskiner, handräckning

vid uppmätningar, utställningar och afvägning^'', röjningsarbeten,

uppställning och flyttning af kranar och maskiner, utläggning och

flyttning af spårvägar, ändring af tippvagnar till platåvagnar och

tvärtom, byggandet af landgångar och upplastningsbord i djupa grunder,

där schaktningen måst utföras trappvis, anordningar för vattenuppfordring

m. m.

Vidare hade på dylika listor förts alla, som arbetat vid underofficersbyggnaden

å Rindö västra udde, hvilkas utförda arbeten kon
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

trollerats af arbetschefen enligt särskilda hos fortifikationsbefälhafvaren

förda journaler, samt kuskar, eldare och pråmstyrare;

samt beträffande anmärkningen, att, såvidt af för revisorne tillgängliga

handlingar kunnat inhämtas, — med undantag för inköp af en

del virke — skriftliga anbud icke offentligen infordrats vare sig vid upphandling

af nödig arbetsmateriel eller i fråga om de olika arbetenas utförande

:

att förutom å virke anbud äfven å tegel, kalk, balkar, cement

in. m. infordrats antingen genom annons eller under hand. Å snickerier

hade infordrats anbud till den första stora beställningen från två fabriker,

som visat sig kunna utföra ett godt arbete och tillika begärde ett

måttligt pris. Sedermera hade från den fabrik, som fick detta arbete

och som utförde det synnerligen omsorgsfullt samt af mycket godt och

vackert virke, för hvarje gång som ett mindre parti snickerier beliöfdes

nytt anbud infordrats, och då detta anbud varit antagligt, hade fortifikationsbefälhafvaren

ansett det fördelaktigast att, så länge fabriken

lämnade en god vara för drägligt pris, fortfarande anlita densamma.

A de olika arbetena hade anbud ej infordrats, då ju arbetet utförts

med eget folk, men hade, där så kunnat ske, olika arbeten utförts

på ackord af därtill fullt kompetenta personer.»

Utskottets

yttrande.

Det högst betydliga öfverskridande! af den för ifrågavarande

arbetens utförande beräknade kostnaden har ådragit sig utskottets särskilda

uppmärksamhet. Utan tvifvel hafva, på sätt revisorerne anmärkt,

de undersökningar, som föregått dessa arbetens anordnande, varit ofullständiga.

Särskild! har utskottet funnit, att i vissa fall markens beskaffenhet

å byggnadsplatserna icke underkastats sådan noggrann undersökning,

som i 1901 års kasernbyggnadsnämnds af Riksdagen godkända

utlåtande angifves. Ej heller synas tillfyllestgörande kontrollåtgärder

hafva blifvit vidtagna. Af hvad i ärendet meddelats framgår tillika,

att entreprenadsystemet icke •blifvit i önskvärd omfattning tillämpad!.

I anledning häraf och med afseende å de ansenliga kasernbyggnadsarbeten,

som under den närmaste framtiden skola utföras, har utskottet

velat framhålla vikten af att denna byggnadsverksamhet måtte varda

på ett mera tillfredsställande sätt planlagd och ordnad. Åtgärder synas

vidare böra vidtagas för åstadkommande af en mera verksam kontroll.

Slutligen har utskottet velat ifrågasätta, om ej såväl vid kostnadsberäkningars

upprättande som vid kontrollens utöfvande biträde af civila

element borde i större utsträckning än hittills anlitas.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

21

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,

hvilka åtgärder må böra vidtagas, på det att vid förestående

kasernbyggnadsarbeten fullt tillförlitliga kostnadsberäkningar

må vara att tillgå och tillfyllestgörande

kontroll öfver arbetenas utförande må åstadkommas.

Järnvägsstyrelsen.

§ 5.

(Rev. ber. pag. 170; uti. pag. 589.)

I revisionsberättelsen angående järnvägsstyrelsen hafva revisorerne

meddelat, att de med anledning af de anmärkningar i fråga om statsbanelinjen

Uddevalla—Skee, hvilka framställts inom Riksdagen och i öfrigt

blifvit uttalade, ägnat särskild uppmärksamhet åt förhållandena vid

denna järnvägslinje.

Bandelen Uddevalla—Skee, som hade en längd af i det närmaste

85 kilometer, hade öppnats för allmän trafik den 16 december 1903.

Kostnaden för järnvägen, oberäknadt rullande materiel, hade intill den

tiden uppgått till i rundt tal 8,350,000 kronor.

Redan från början både å banan visat sig upprepade sättningar

å bankar och ras i skärningar. Med anledning däraf både järnvägsstyrelsen

funnit sig föranlåten att förstärka bevakningen och utställa

21 fasta poster för alla tåg vid platser, där fara ansågs föreligga.

Den 25 mars 1904 både ett svårt ^ ras timat i skärningen vid

Smedseröd, utan att, enligt hvad vederbörande distriktsförvaltning vid

statsbanorna upplyst, några sprickor i marken eller andra förebud till

detsamma varit synliga vid omedelbart förut af vederbörande banvakt

företagen besiktning. Till följd däraf och då det synts distriktsförvaltningen

finnas anledning antaga, att vid då förestående tjällossning

ytterligare ras komme att inträffa å bandelen, både förvaltningen ansett

sig böra, i anslutning till ett af bandirektören vid distriktet väckt förslag,

hos järnvägsstyrelsen hemställa, att trafiken å banan måtte in
-

Ang. inträffade

ras och

sättningar å

statsdamlinjen

Uddevalla—Skee.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

ställas under vårmånaderna, på det att nödiga arbeten till befästande

af dosseringarna måtte kunna utföras.

Denna hemställan hade icke kunnat undgå att väcka uppseende.

Visserligen hade järnvägsstyrelsen, efter omedelbart den 29 mars sistnämnda

år verkställd undersökning, funnit sig sakna fog för vidtagande

af en så genomgripande åtgärd, som ifrågaställts, men styrelsen hade

dock aktat nödigt påbjuda vissa ytterligare säkerhetsföreskrifter och

-arbeten.

Sedan styrelsen fått mottaga infordrad redogörelse från distriktsförvaltningen

i hvad anginge vidtagna åtgärder och ifrågasatta arbeten

till skydd mot sättningar och jordskred, i hvilken redogörelse inrymts

jämväl uppgift å de öfriga arbeten å bandelen, hvilka då ännu skulle

återstå att utföra, innan densamma enligt distriktsförvaltningens åsikt

kunde anses vara i det färdiga skick, som erfordrades för betryggande

af tågs gång samt motsvarade trafikens behof, hade järnvägsstyrelsen låtit

verkställa förnyad undersökning den 15 och 16 april 1904. Därvid

hade befunnits nödvändigt att dels vidtaga åtskilliga åtgärder i afseende

å bevakning och nedsatt tåghastighet å vissa sträckor, dels utföra

arbeten till förekommande af släntskred och skyddsarbeten i lerskärningar,

hvarjämte anstalter gjorts för aflastning af släntor, släntrensning

vid berg och förebyggande af vattensamling vid bank.

Emellertid hade under maj och juni månader inträffat ytterligare

ras och sprickningar i bankar.

Genom beslut den 1 september 1904 hade järnvägsstyrelsen medgifvit,

att till bevakning och underhåll hörande kostnader och arbeten,

enligt närmare angifven specifikation slutande å ett belopp af 65,400

kronor, finge utöfver den i början af året för II distriktet fastställda

kostnadsstaten af trafikmedel under året i mån af behof bestridas.

Distriktsförvaltningen hade ifrågasatt arbeten för en kostnad af sammanlagdt

80,000 kronor. I verkligheten hade, enligt hvad inhämtats, bevaknings-

och underhållskostnaderna af trafikmedel för 10:e bansektionen,

omfattande bandelen Uddevalla—Skee, för år 1904 uppgått till 144,203

kronor 33 öre.

Efter det distriktsförvaltningen slutligen inkommit med detaljerad

plan för aflastning af släntorna vid Hud, Smedseröd och Korudalen m. fl.

ställen, där behof af sådan åtgärd antagits föreligga, äfvensom förteckning,

slutande å ett kostnadsbelopp af 300,000 kronor, å de öfriga arbeten,

som distriktsförvaltningen ansett böra utföras till betryggande af trafiken

å nämnda handel och komplettering af bananläggningen, hade järnvägsstyrelsen

beslutat, att det belopp, som finge af distriktsförvaltningen

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

23

disponeras för kompletterande af bandelen Uddevalla—Skee och livilket

beräknades uppgå till omkring 238,000 kronor, skulle förskottsvis bestridas

af trafikmedel och genom vederbörliga inreverseringar godtgöras

distriktets kassa af extra anslagsmedel för längdbanan genom Bohuslän.

Samtliga dessa arbeten vore ännu ej i sin helhet utförda.

Jämväl i slutet af år 1904 samt under år 1905 hade ras förekommit

å bandelen i fråga.

Ytterligare förstärknings- och kompletteringsarbeten hade också

föreskrifvits under sistnämnda år.

Förutom å själfva banan hade Bristfälligheter äfven visat sig i

afseende å stationshus, i hvilka genom sättningar sprickor från grunden

uppkommit.

Ehuruväl, utan tvifvel, ledningen för järnvägsbyggnaden haft att

kämpa med stora svårigheter på grund af de säregna terräng- och grundförhållanden,

som vore rådande i Bohuslän, hvilka förhållanden, ingalunda

obekanta för ortbefolkningen, dock varit af beskaffenhnt att hafva

genom förutseende kunnat öfvervinnas, hade revisorerne velat framhålla,

att, därest en noggrannare undersökning, än som syntes hafva

föregått byggnadsarbetet, ägt rum, samt större omsorg och planmässighet

vid arbetets utförande gjort sig gällande, de upprepade ras och sättningar

i bankar och byggnader, som nu förekommit, syntes hafva

kunnat i väsentlig mån förebyggas. Därigenom skulle utan tvifvel de

för skydds- och kompletteringsarbeten efter banans öppnande för trafik

erforderliga utgifter, hvilka utgått delvis af anslagsmedel och delvis af

trafikmedel, kunnat till stor del undvikas.

I ett öfver denna framställning den 18 sistlidne januari afgifvet

utlåtande har järnvägsstyrelsen anfört följande:

»Det torde icke kunna förnekas, att ledaren af de under år 1896

utförda undersökningar för en statsbana genom Bohuslän vid kostnadsförslagets

upprättande underlåtit att vid vissa platser å den undersökta

linjen beräkna kostnad för banksjunkningar, fastän markens beskaffenhet,

utan tvifvel, bort hafva gifvit anledning därtill, men styrelsen vågar

påstå, att den definitiva utstakning af linjen, som föregått byggnadsarbetet,

jämväl omfattat en noggrann undersökning af markens beskaffenhet;

att därvid intet försummats för att gifva linjen det bästa

tänkbara läge i plan och profil; samt att vid utstakningen städse åsyftats

att undvika eller minska höga bankar på lergrund och djupa lerskärningar

äfvensom att erhålla fast grund för banan, för så vidt terrängen

och de tekniska bestämmelserna sådant medgåfvo.

Innan styrelsen emellertid redogör för de i berörda afseende före
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

tagna åtgärder, synes det styrelsen nödigt, att en kortare öfversikt

lämnas rörande såväl den förekommande, alldeles säregna formationen

i de trakter af Bohuslän, genom hvilka längdbanan måst framdragas,

som ock den metod, hvilken vid järnvägsundersökningar öfver allt här

i landet användts och fortfarande användes för utrönande af markens

bärighet.

Marken uti ifrågavarande del af Bohuslän består i regel dels af

större och mindre bergkullar och bergåsar eller komplex af dylika, dels ock

af emellan bergen liggande smalare eller bredare dalgångar, i hvilka,

stundom vidgande sig till ansenliga slätter, grunden består af lera,

ofvantill i allmänhet ganska hård och fast till 1 å 2 meters tjocklek,

men därunder af mer eller mindre lös konsistens i horisontella eller

lindrigt lutande lager, som ofta äro skilda af ett eller annat tunnt lager

af fin sand eller sandblandad lera.

Vidkommande undersökning af markens bärighet, har denna hittills

och innan det befanns, att densamma var otillräcklig vid undersökningarna

i Bohuslän i följd af markens beskaffenhet därstädes, uteslutande

verkställts genom att medelst handkraft nedföra af 25 å 31 millimeters

fyrkantjärn tillverkade sönder, därvid man antagit, att den kraft (en

mans, två mans, tre mans och så vidare), som erfordrades för sondens

nedtryckande, angåfve relativt uttryck för grundens fasthet eller hårdhet.

Så till exempel har, då en sond af nyss angifven beskaffenhet ej kunnat

nedföras genom de olika jordlagren med mindre än tre till fem mans

kraft, förutsatts, att marken kunde bära en fyra till åtta meter hög

järnvägsbank. Då åter för sondens nedförande erfordrats allenats två

mans tryck, har marken ansetts kunna bära blott en mycket låg bank,

under det att en högre bank skulle sjunka mer eller mindre djupt,

intill dess jämvikt erhållits genom den åt sidorna undanpressade jordens

mottryck. Om sonden kunnat nedföras af en man, har antagits, att en

å dylik mark utfylld bank skulle sjunka ända tills den nådde underliggande

jordlager af tillräcklig fasthet.

Jämväl vid den definitiva utstakningen af ifrågavarande bana,

hvilken blef år 1899 verkställd före arbetenas påbörjande, skedde undersökning

för utrönande af markens beskaffenhet med användande af ofvan

angifna metod samt med nedläggande af mera omsorg, arbete och

möda än förut varit brukligt. Detta oaktadt hafva bansjunkningar dels

inträffat på vissa ställen, där på grund af resultatet af de verkställda

markundersökningarna ingen som helst anledning förefunnits att befara

sådana sjunkningar, dels blifvit vida mer omfattande än jordborrningsresultatet

gaf vid handen. Med anledning af de sålunda inträffade

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

25

sjlänkningarna blefvo förnyade markundersökningar företagna, därvid

ådagalades, att förenämnaa metod icke vore tillförlitlig i sådan terräng

som den i Bohuslän förekommande. Med sönder af nyss angifna beskaffenhet

kan man icke nedtränga i ofvanberörda lerlager till nämnvärdt

djup, enär friktionen emellan leran och sondens yta är anmärkningsvärdt

stor, särskildt i skarfvarna. Motståndet, som i följd af denna

friktion blir större, ju längre man nedtränger med sonden, växer tydligen

med friktionsytan, således äfven med längden af den i lerlagren

nedtryckta delen af sonden. Ehuru flerstädes fyra man ej förmå nedtrycka

en dylik fyrsidig sond genom ett exempelvis på 12 meters

djup beläget lerlager, kan dock detta lerlager i sig själft vara af ytterst

lös konsistens (som såpa) och utan afsevärd bärighet. Under åren 1900

och 1901 blefvo försök anställda med andra slags sönder, nämligen

järnrör med 25 millimeter utvändig diameter samt försedda med stålspets

och skarfvade med utvändiga runda muffar. Dylika järnrör nedtränga

lättare än de fyrsidiga sonderna, enär de ej göra så stort motstånd

vid kringvridning, och motståndet genom skarfvarna blir mindre.

Emellertid kunna i regel fyra man ej nedtrycka dessa järnrör i leran

till större djup än 5 å 10 meter eller med kringvridning 10 ä 20 meter.

För att så mycket som möjligt minska motståndet vid skarfvarna försöktes

äfven sönder af järnrör med större diameter och invändigt anbragta

skarfstycken, men resultatet blef ej bättre, i det att friktionen

växte med rörens diameter. Den vid borrning af rörbrunnar använda

metoden blef jämväl tillämpad, men den visade sig för omständlig och

dyrbar genom svårigheten att framskaffa vatten till den därvid erforderliga

pumpen, af hvilken anledning berörda metod icke kunde annat

än undantagsvis komma till användning. Under år 1901 gjordes försök

med fina sönder af 15 millimeters rundstål, skarfvade medelst direkt

hopskrufniug utan muff eller skarfstycke, och kunde man med dylika

sönder nedtränga i leran till omkring 40 meters djup och därutöfver.

Med tillhjälp af sistsagda sönder har man funnit, att bergbotten träffas

under leran på större eller mindre djup, stundom uppgående till 20 å

40 meter. Någon sjunkning till detta djup har emellertid ingenstädes

inträffat, utan hafva de undanskjutningar af lera, som förorsakats genom

bankutfyllning, ägt rum uteslutande i de öfre jordlagren.

Såsom synes, har således vid grundundersökningarna för längdbanan

genom Bohuslän utbildats och kommit till användning en metod,

särskildt lämpad för markförhållandena i detta landskap och vida öfverlägsen

den vid öfriga banbyggnader begagnade.

Bih. till Biksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 34 Käft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

De rubbningar i jordmassornas ursprungliga läge, som under

banans byggande inträffat på grund af lerans lösa beskaffenhet, hafva

varit af två olika slag, nämligen dels sättningar i bankar, dels skred i

skärningar. Då det varit nödvändigt draga fram en bank öfver en

sträcka, där jordborrningarna visat, att marken haft så lös beskaffenhet,

att banken, utfylld ensam med de vanliga släntlutningarna, måste komma

att sjunka, har den metoden användts, att så kallade tryckbankar af

jord eller sten utfyllts på den ena sidan eller båda sidorna om banken,

beroende på hvarest uppskjutningar varit att förvänta. Genom att utföra

dessa samtidigt med eller före själfva banvallen har man på vissa ställen

åstadkommit, att de öfre, oftast något fastare jordlagren icke brustit,

hvadan järnvägsbanken kunnat utfyllas till full höjd, utan att markdeformation

uppstått. På sådana ställen åter, där sjunkning icke skulle

kunnat förekommas genom tryckbankars anordnande, har järnvägsbanken

alltjämt påfyllts, tills, efter det att sättningar tid efter annan inträffat,

jämvikt mellan banken och den undanträngda leran slutligen uppnåtts.

Af mera svårartad och oberäknelig natur hafva däremot skreden

i jordskärningarnas sidor varit. Såsom ofvan nämnts, förekomma i

leran här och hvar lager af sand, oftast af ytterst ringa tjocklek, i

hvilka sandlager vattenådror framsippra. Genom lerskärningarnas utschaktning

torde i vissa fall hafva inträffat en förändring af vattnets

lopp, så att en eller annan åder fått ökadt tillflöde. Härigenom hafva

närmast liggande lerlager uppblötts, så att dessa blifvit lösare än förut

och hala som såpa. Skred hafva inträffat, ibland 2 å 3 år efter skärningarnas

fullbordande, leran har plötsligt släppt och släntjorden—vid

ett tillfälle till omkring 6,000 kubikmeter — har åkt ned mot banvallen.

Att i förväg medelst jordborrningar anträffa nämnda fina vattenådror,

bedöma eventuella förändringar i deras lopp samt sannolikheten och

vidden af skred är omöjligt. Det man kan göra, är att under schaktningens

gång söka uppspåra vattenådrorna och medelst anordnande af

lindrigare släntlutningar eller stödmurar eller lämplig dränering och

beklädnad eller ock genom alla dessa anordningar samfäldt söka hindra

inträffandet af skred; och hafva i sådant afseende mycket omfattande

arbeten blifvit gjorda under byggnadstiden.

Efter denna öfversikt af de säregna markförhållandena uti ifrågavarande

del af Bohuslän anser sig styrelsen böra — under erinran att

vid utförda renstakningen af banan vissa afvikelse!- skett från 1896 års

plan i afseende å linjens läge: samt aff, där i andra fall afvikelser för

undvikande af befarade afsevärda sjunkningar eller ras skulle varit

önskvärda, sådana afvikelser dock icke blifvit genomförda, dels därför

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

att jämförande kostnadsberäkningar mellan det utstakade läget och ifrågasatt

nytt läge visat, att kostaderna för det senare skulle blifva större, dels

emedan terrängförhållandena uppställt absolut hinder för linjens framdragande

å mark med större bärighet — i afseende å de ställen utefter

bandelen Uddevalla—Skee, där förhållandena för banbyggnaden varit

särskildt svåra, och hvilka finnas närmare angifna å bifogade karta, lämna

följande redogörelse.

Som den fastställda planen för banan föreskrifver en maximilutning

af 10 : 1000 samt i regel en minsta kurvradie af 600 meter,

hvilka bestämmelser uppställa för vissa platser oöfvervinneliga svårigheter

för undvikande af för banbyggnad olämplig terräng äfvensom af

skärningar af större djup än 5 meter, hvilka efter vid banbyggnadsarbetena

vunnen erfarenhet visat sig vara riskabla för utglidningar, har

linjen för att från Uddevalla kunna framgå till Smedseröd, hvarest det

enda pass befinner sig, som medgifver linjens dragande öfver den vidsträckta,

mer än 100 meter öfver hafvet belägna bergplatån, vanligen

benämnd Grytingen, oundvikligen måst utläggas förbi Kasen och Kärra.

Ett sydligare läge kan icke tänkas, enär banvallens krönlinje i så fall

måst, till undvikande af oerhördt höga bankfyllningar eller viadukter,

hållas låg ända tills man passerat Torp i Herrestads socken, hvarifrån

man icke kunnat med stigning 10 : 1000 nå upp till passet vid Smedseröd.

Att få linjen förlagd nordligare har omöjliggjorts genom de norr om

Kasen och Kärra öfverallt mötande ansenliga bergshöjderna. Såsom

banan nu är framdragen, stiger den nästan oafbrutet med 10 : 1000

från Kasen förbi Kärra till berörda pass vid Smedseröd, där man det

■oaktadt icke hunnit stiga så högt som önskligt varit, utan har i själfva

passet banan måst nedscliaktas ej mindre än omkring 9 meter.

Banan är midt för Kasen framdragen medelst en bank öfver

Kasenbukten, som utgör en vik af Byfjorden. Då vid linjens undersökning

år 1896 lös grund till ett djup af 6 å 7 meter anträffats härstädes

och undersökningsförrättaren för den skull beräknat sjunkning

motsvarande 3,000 kubikmeter fyllning, blef linjen å berörda plats vid

1899 ars renstakning sidoförflyttad åt nordväst. Härigenom ökades

visserligen angränsande bergskärningar högst väsentligt, men man

lyckades å andra sidan förlägga banken på afgjordt fastare mark, såsom

jämförande undersökning med sond visade, i det att sonden icke kunde

nedföras af två man, hvaremot tre man under kringvridning förmådde

nedtrycka den, på ett ställe högst 2,5 meter men för öfrigt endast 0,5

å 1 meter. Med fyra mans tryck kunde sonden nedtvingas ytterligare

högst 2 till 4 meter. Emedan grunden öfverst bestod af ett sandlager,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

hade man sålunda då all anledning antaga, att den härstädes anlagda

banken icke skulle afsevärdt sjunka, hvadan ingen ytterligare särskild

kostnad för påfyllning vid sjunkning beräknades i arbetsplanen. Vid

arbetets utförande visade sig emellertid detta antagande icke hålla streck.

En betydlig sjunkning och sidoförskjutning ägde rum, beroende på de

olika lerlagrens lutning, hvilken lutning icke kunnat genom borrning

iitrönas, då dessa lager ej göra märkbart olika motstånd vid sondens

nedförande.

Hvad därefter beträffar förhållandena vid Sörviksgärdet, hade man

vid 1896 års undersökning ansett grunden å detta ställe vara tillräckligt

fast att bära den därstädes föreslagna 8 meter höga banken, hvarför

ingen sjunkning beräknades. Då det vid 1899 års renstakning befanns,

att sonden kunde af två man nedföras i grunden till ett djup af mellan

7 och 14 meter på en sträcka af 150 meter samt att med användande

af fyra mans tryck sonden ej kunde å berörda sträcka nedföras mera

än ytterligare högst 0,5 meter, gjordes i 1899 års kostnadsförslag beräkning

för sjunkning. Ehuru markundersökningen sålunda icke gaf

anledning att vänta sjunkning i större utsträckning, hade dock varit

önskvärdt, om linjen kunnat flyttas åt norr till högre belägen mark för

minskning af den stora bankutfyllningen, men de i sådant afseende

gjorda undersökningarna gåfvo vid handen, att en förflyttning skulle

medföra betydlig ökning af de angränsande bergskärningarna och därigenom

afsevärdt ökade kostnader, hvarförutom faran för sjunkning och

sidoförskjutning ändock ej blifvit undanröjd genom en dylik anordning.

Då under arbetenas utförande å ifrågavarande bank, mot förmodan,

betydliga sjunkningar inträffade, lät styrelsen verkställa undersökning

för utrönande, huruvida man icke från början kunnat undvika dessa

sjunkningar genom att framdraga linjen från Kasen på norra sidan om

Sörviksgärdet till Kärra och såmedelst få den på högre belägen grund.

Undersökningen visade emellertid, att ingen fördel varit att därmed

vinna. Då nämligen den anslutade bergskärningen på samma gång så

hastigt tillväxer, att balanslinjen ovillkorligen måst höjas, hvilket skulle

haft till följd, att banken midt för Kasen blifvit mycket hög öfver

markens yta, samt då grunden befunnits icke vara fastare härstädes än

i Kasenbukten, skulle man genom den ifrågaställda sidoförflyttningen

af linjen hafva erhållit ej allenast betydligt ökad bergskärning och

afsevärdt högre bank, utan äfven i följd af sistnämnda omständighet

en ojämförligt större banksjunkning och sidoförskjutning.

Vid Kärra, där stora utglidningar förekommit, finnes en större

skärning med uti denna tvenne tunnlar. Det vill synas, som om ledaren

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

29

af 1896 års undersökning förbisett befintligheten därstädes af en med jord

(lera) fylld 18 å 19 meter djup gryta eller håla i berget, hvilken på en

sträcka af 50 meter nedtränger genom taket i den här af undersökningsledaren

föreslagna tunneln. Då denna håla, som anträffades vid de år 1899

företagna borrningar med sond, har utgreningar åt såväl söder som norr,

kunde man vid renstakningen af linjen icke, såsom önskligt varit, helt

och hållet kringgå eller undvika densamma, enär terrängen icke medgifver

så stor sidoförflyttning af linjen, som för detta ändamål erfordrats.

Vid 1899 års borrningar kunde sonden af fyra man endast med svårighet

och under kringvridning nedtryckas till hålans botten, hvadan marken

antogs vara af så fast beskaffenhet, att erforderlig schaktning förutsattes

kunna verkställas utan större svårigheter. Då under arbetets fortgång

berörda antagande visade sig felaktigt, nödgades man till förekommande

af ras, med ökad kostnad, uppifrån schakta sig ned i jorden med flackare

doseringar å sidoväggarna än från början beräknats. Oaktadt doseringarna

togos så flacka som 1 : 2, inträffade den 3 september 1901 ett

större jordskred på södra sidan af schaktet, hvilket jordskred antagligen

orsakades genom i marken till följd af skjutningar uti invid liggande

tunnlar uppkomna dallringar. Med anledning af detta jordskred måste

skärningen uttagas med mycket svag lutning å doseringarna.

Vidkommande banken vid Grytingen, för hvilken ökad kostnad,

föranledd af sjunkning, icke beräknats vid 1896 års undersökningar,

ägde högst betydliga sjunkningar rum vid utfyllningen af denna bank.

Vid den år 1899 verkställda renstakningen undersöktes grundens beskaffenhet

på vanligt sätt, och befanns då, att öfverallt på eu sträcka

af 300 meters längd två man kunde utan svårighet nedföra sonden 25

meter utan att ens på detta djup möta afsevärdt motstånd, ännu mindre

anträffa fast botten. Med anledning häraf beräknades i arbetsplanen

45,000 kubikmeter utfyllning för väntad sjunkning å ifrågavarande

ställe. Då sjunkningen emellertid befarades kunna blifva vida större

än nyss angifvits, ansåg man erforderligt att före terrasseringsarbetenas

påbörjande, om möjligt, ändra linjens riktning för att åtminstone delvis

undgå berörda olägenhet. Som terrängen icke medgaf någon afsevärd

sidoförflyttning af linjen vare sig i själfva passet vid Smedseröd eller

vid en omkring 1,500 meter söder därom belägen punkt, utstakades och

undersöktes i slutet af år 1899 mellan nämnda två platser tvenne alternativa

sträckningar, belägna den ena sydligare och den andra nordligare

än den ursprungligen uppgångna linjen. Af de verkställda jämförande

borrningarna framgick, att de befarade banksjunkningarna skulle blifva

relativt mindre i det sydligare alternativet, som därför antogs till ut
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

förande. De å den sålunda föredragna sträckningen inträffade sjunkningarna

skulle med all säkerhet hafva blifvit mångdubbelt större, om

1896 års linje blifvit följd.

Innan arbetet med den stora skärning, som för spårets terrasserande

måste uttagas vid Smedseröd i det förut omförmälta oundvikliga passet,

påbörjades, blefvo under år 1899 noggranna undersökningar verkställda

i syfte att kunna minska berörda skärning, men utföllo dessa icke

gynnsamt. Ej heller var det möjligt att därstädes ändra linjens läge

för åstadkommande af skärning i bättre mark. Hvarje förflyttning af

linjen vare sig åt ena eller andra sidan skulle ovillkorligen hafva ökat

svårigheterna i stället för att minska dem.

Vid Saltkällan, hvarest vid de år 1896 utförda undersökningar

marken icke befunnits osäker, hafva mycket ovanliga och opåräknade

svårigheter ställt sig hindrande i vägen för banbyggnaden. Då vid

banans renstakning år 1899 borrningar därstädes företogos med den

fyrsidiga sonden, visade det sig, att sonden icke kunde nedtryckas af mindre

än fyra man, hvadan marken, som här har ringa sidolutning, 1 : 10,

från öster till väster, ansågs fullt säker, helst den bank, som skulle

utfyllas å en sträcka af ungefär 150 meter, icke hade större höjd öfver

marken än omkring 4 meter. Utfyllningen af denna bank verkställdes

under år 1900 till full höjd med stridt grus. Först sedan banken blifvit

i det närmaste färdigfylld, förmärktes den 15 februari 1901 ett par

mycket obetydliga sprickor i marken invid bankfoten. Att bankfyllningen

bestod af stridt grus, synes hafva varit en fördel, enär en dylik

fyllning mera jämnt och likformigt fördelar trycket på underlaget än

lera. Den 22 berörda februari inträffade emellertid helt plötsligt ett

större jordskred å ifrågavarande bank, hvarvid den utfyllda banken med

sitt underlag jämte ett väster om banken beläget jordområde af 1 hektars

vidd gled utför den lindrigt sluttande terrängen. Den i rörelse komna

jordmassan, omkring 40,000 kubikmeter, hejdades först då den stötte

på en hög vägbank af sten, mot hvilken den tornades upp. Såsom

nyss anmärkts, hade det för jordskredet utsatta området en naturlig

lutning af omkring 1 : 10, hvadan vid sådant förhållande ingen anledning

förelegat att förutsätta en glidning åt sidan. Skulle man också

hafva tänkt sig, att en dylik kunde inträffa, hade det likväl varit omöjligt

ana, att glidningen skulle taga ett sådant omfång. Efter det raset

inträffat, företogos noggranna undersökningar å platsen, därvid orsaken

till skredet förklarades på följande sätt. Öster om banken ligger ett

högt berg, utför hvars branta väggar vatten tidvis nedrinner från de

ofvan berget varande sänka marker. Detta vatten nedfaller vid bergets

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

31

fot i en stenravin och går vidare på omkring 4 meters djup under

markytan genom ett tunt gruslager under järnvägsbanken. Genom

denna bank sammanpressades underliggande jordlager, så att leran

blandade sig med gruset, hvarigenom vattnets gamla lopp tilltäpptes.

Vattnet samlades öster om banken och blötte upp leran. Till sist gåfvo

de öfre fastare jordlagren vika och banken, som under hela utfyllningen

förblifvit orubbad, bröt igenom, hvilket inträffade med sådan häftighet,

att äfven långt utanför belägna jordmassor förlorade fäste och gledo

utför.

Styrelsen är förvissad därom, att, innan skredet inträffat, också

hvarje sakkunnig person med den erfarenhet, man har i afseende på

bärighet hos olika slags mark, säkerligen icke skulle hafva tvekat att

framdraga linjen öfver nu ifrågavarande ställe, hvarest befintligheten af

ofvan nämnda vattenförande lager icke heller kunnat misstänkas. Då

det icke ansågs rådligt att ånyo direkt påfylla banken till fast botten,

en metod, som annars vanligen praktiseras vid ras af järnvägsbankar,

utfördes banken på så sätt, att man, för att hindra de öster om banken

liggande lermassorna att glida nedåt, anordnade en stark pålning, hvaraf

en rad med tätt ställda grofva pålar, sålunda motsvarande en spånt vid

en kaj anläggning. På pålarna gjöts en 1,5 meter tjock betongbädd,

som på de farligaste punkterna längst i norr armerades med kasserade

räler. För att ej betongbädden genom tryck underifrån skulle lyftas

af pålhufvudena, anbragtes å densamma en hög stenbelastning, som på

yttersidan begränsades af en stödmur, hopgjuten med betongbädden.

Utanför hela konstruktionen lades en långsluttande tryckbank. Därefter

påfylldes ånyo järnvägsbanken skiftvis för att erhålla en jämn belastning

på den äfvenledes anordnade rustbädden. Såsom skydd mot de

förut nämnda underjordiska vattenådrorna sprängdes i berget en kanal,

i hvilken vattnet afledes åt norr förbi den utförda bankförstärkningen.

Ehuru 1899 års undersökningar icke gifvit anledning till afvikelse

från 1896 års linje vid Saltkällan, lät styrelsen efter det därstädes år

1901 inträffade ras undersöka, huru en längre österut förlagd linje

skulle hafva utfallit. Resultatet af undersökningen blef emellertid, att

den ifrågaställda linjen skulle hafva blifvit längre och medfört större

kostnader för utschaktmng af jord och sten, utan att terrängen erbjudit

större säkerhet mot bankras än i den utförda, hvarjämte oberäkneliga

utglidningar, liknande de förut omnämnda uti Smedserödsskärningen,

varit att vänta i den 9 å 10 meter djupa ler skärningen.

Den 19 juli 1902 inträffade vid Saltkällan ånyo ett ras, dock icke

å ofvan angifna plats utan något längre norrut, hvarest man vid ren
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

stakningen år 1899 funnit marken vara fullt fast utom i själfva dalbottnen

till en utsträckning af 10 meter. Sonden kunde här af tre

eller fyra man nedföras till 8 å 10 meters djup. Vid arbetets utförande

blef därför grunden för trumman å sistsagda ställe förstärkt genom en

rustbädd. Att här sidoflytta linjen hade tydligtvis icke medfört någon

förbättring, enär bäckdalen, som utefter hela sin utsträckning är af

ungefär samma beskaffenhet, i alla händelser måst någonstädes korsas.

Då afsevärda ras inträffat i skärningen vid Bråland, må erinras,

att permanent utstakning därstädes verkställdes först efter noggranna

detaljundersökningar och omfattande tvärsektioneringar, som utvisade,

att hvarje förflyttning af linjen vare sig åt öster eller väster skulle hafva

förorsakat betydlig kostnadsökning för i förra fallet bankfyllning och

stöd] emurar samt i senare fallet bergschaktning.

Sedan banan passerat Bråland och Dingle, kommer den till Korndalen,

där den framgår först genom en större skärning, belägen i ett

pass mellan ansenliga bergshöjder, och därefter på en hög bank, vid

hvars utfyllning dels afsevärda sjunkningar ägt rum, dels särskilda åtgärder

måst vidtagas till förekommande eller minskning af ytterligare

befarade sjunkningar. Under arbetets gång befanns det att, oaktadt

de år 1896 verkställda undersökningarna gifvit anledning antaga, att

marken vid Korndalen skulle vara tillräckligt bärig för den därstädes

förekommande banken samt de vid renstakningen år 1899 utförda

borrningarna syntes bekräfta detta antagande, den delvis utfyllda banken

hade benägenhet att sjunka. Då det var att befara, att banken, om

den utfylldes till afsedd höjd, skulle ytterligare sjunka, hvarigenom en

till 140,000 kronor uppskattad kostnadsökning beräknades uppstå, men

berörda olägenhet kunde afsevärdt minskas genom användande af en

skarpare lutning å banan än den ursprungligen bestämda 10 : 1000,

genom hvilken anordning bankens höjd blefve mindre, fann styrelsen

sig föranlåten att uti underdånig skrifvelse den 8 januari 1902 göra

hemställan därom, att, som icke någon möjlighet fanns att genom

linjens omstakning undvika de uppkomna svårigheterna, banan finge

vid Korndalen framdragas med lutning 11 : 1000. Denna hemställan

blef äfven af Eders Kungl. Maj:t bifallen.

Genom styrelsens försorg har sedermera ytterligare undersökts,

huruvida, för undvikande af den höga banken vid Korndalen, banan

icke kunnat från början med större fördel framdragas i annan riktning,

och har af denna undersökning framgått, dels att, om linjen förflyttats

västerut, därvid tre olika alternativ kunnat ifrågakomma, en något

mindre bank visserligen erfordrats, hvaremot kostnaderna för linjens

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

33

framdragande kommit att väsentligt ökas genom flera högst betydliga

bergskärningar eventuellt tunnlar, dels ock att en förflyttning af linjen

österut öfver Ryk, hvilken sträckning skulle sammanfallit med en vid

uppgörande af definitiv plan för banan ifrågasatt men af Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i länet afstyrkt linje öfver Lur, skulle varit

helt och hållet ändamålslös, enär i så fall banan icke kunnat ledas

fram till de af Eders Kungl. Maj:t fastställda stationerna vid Orrekläpp,

Tanum, Kragenäs och Öfverby, i ty att vägen åt detta håll stänges

af höga bergåsar.

Den nu valda sträckningen öfver Korndalen torde, oaktadt de

därstädes inträffade högst betydliga sjunkningar, få anses såsom den

fördelaktigaste af de linjer, hvilka kunnat ifrågasättas. Vid tidpunkten

för bandelens Uddevalla—Skee öppnande för trafik voro förhållandena

beträffande Korndalsbanken sådana, att man hade anledning antaga,

att banken kommit uti jämvikt. Detta visade sig sedermera icke vara

fallet, men de uppkomna förändringarna hafva dock icke varit af beskaffenhet

att försvåra trafikens upprätthållande. Efter hvad styrelsen

har sig bekant, har, sedan bandelen började trafikeras, ingen bank satt

sig af bristande bärighet hos den underliggande marken utom berörda

bank vid Korndalen. Med hänsyn till markens ringa bärighet härstädes

och de stora kostnader, hvilka till äfventyrs kunna uppstå för utfyllning

enligt fastställd plan af denna bank, torde måhända blifva nödvändigt

att under en tid framåt tills uppskjutningarna på sidorna om banken

vunnit nödig stadga icke gifva åt banken en svagare lutning än 16:1000,

hvithet lutningsförhållande dock icke kommer att i nämnvärd grad nedsätta

bankens trafikförmåga på grund af lutningens ringa längd.

Hvad beträffar banken vid Bräcke, där af arbetsbefälet sjunkning

antogs skola äga rum, blefvo till förekommande eller minskning däraf

dels banvallens krön sänkt, dels betydliga tryckbankar till förstärkning

och motvikt utfyllda på ömse sidor af den egentliga järnvägsbanken.

Vid 1896 års undersökningar synes man hafva förutsatt marken därstädes

vara nog bärig för den föreslagna 4 å 5 meter höga banken

och icke beräknat sjunkning. De år 1899 verkställda borrningarna

gåfvo vid handen, att tre mans kraft erfordrades för att i en linje,

belägen något östligare än 1896 års linje, nedtrycka sonden till ett

djup växlande mellan 0,5 och 15 meter. I 1896 års linje kunde sonden

af tre man nedföras något djupare, hvarför renstakningen skedde i den

förstnämnda östligare linjen. Med ledning af erfarenheten från andra

banbyggnader hade man vid den tiden all anledning föreställa sig, att

Bill. till Biksd. Prof. 1906. 4 Sand. 1 Afd. 34 Häft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

clen här föreslagna låga banken icke skulle sjunka. Jämväl undersöktes

en ännu längre åt öster ifrågasatt sträckning, men, då denna sträckning,

å hvilken en rörsond kunde nedföras af en man på ett ställe till 15

meters och af två man å ett annat ställe till 10 meters djup, skulle

hafva medfört högst betydligt ökade kostnader bland annat för en

100 meter lång tunnel och sjunkningar ej heller här kunnat undvikas,

torde den nu valda linjen vara den fördelaktigaste af dem, som kunnat

förutsättas.

Vid Kragenäs synes ledaren af 1896 års undersökningar hafva

funnit lös lera till 5 å 7 meters djup. Med anledning häraf sidoförflyttades

vid renstakningen linjen åt öster, hvarigenom åt banken

bereddes något fastare mark, och beräknades i 1899 års förslag 1,500

kubikmeter fyllning för den väntade sjunkningen. I denna nya linje

kunde en fyrsidig sond af två man nedföras endast 1 meter under

markens yta och af tre man ytterligare högst 1 å 2 meter. Vid de år

1901 före arbetenas påbörjande härstädes företagna nya undersökningar

befanns, att en 25 millimeters rörsond kunde af två man nedföras till

10 meters djup, hvilket föranledde banans omstakning i en längre åt

öster förlagd linje. Denna senare linje, där två man kunde nedföra

rörsonden 2 till 8 meter, på hvilket djup fast bergbotten anträffades,

blef med fästadt afseende på grunden för bankfyllningen antagen till

utförande, ehuru därigenom förorsakades ytterligare ökad kostnad för

bergsprängning i de båda angränsande skärningarna. En förflyttning

af linjen ännu längre åt öster skulle visserligen hafva minskat kostnaden

för bankfyllning, men däremot i ännu högre grad ökat utgifterna

för bergsprängning.

Vidkommande slutligen linjen vid Nedanberg och Wik blef, sedan

det vid upprepade och före arbetenas påbörjande företagna undersökningar

under åren 1899, 1900 och 1901 visat sig, att oberäkneliga banksjunkningar

kunde befaras i den år 1896 utstakade linjen ej allenast

vid Wik utan äfven vid Elsängen, renstakning mellan Nedanberg och

Warp verkställd i en östligare linje, som i allmänhet framgick på fastare

mark. Härigenom undvekos fullständigt de befarade sjunkningarna vid

Elsängen och till större delen vid Wik, hvaremot vid Nedanberg någon

förbättring icke kunde åstadkommas.

En sammanfattning af den lämnade redogörelsen utvisar:

att sträckningen genom Smedserödsskärningen icke kunnat undvikas;

att linjen framdragits öfver Kasenbukten, Sörviksgärdet och Grytingen

samt förbi Kärra, Bråland, Bräcke och Korndalen i den sträck
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

35

ning, som vid de före arbetenas påbörjande utförda omfattande markundersökningarna

befunnits vara den fördelaktigaste;

att markdeformationen vid Saltkällan omöjligen kunnat förutses

och att, om linjen därstädes fått ett annat läge, utglidningar i oberäknelig

omfattning varit att förvänta; samt

att linjen mellan Nedanberg och Warp erhållit, i förhållande till

1896 års utstakning, en helt annan sträckning, hvarigenom banksjunkningarna

inskränkts till det minsta möjliga.

I detta sammanhang synes det styrelsen vara af intresse att erinra

om vissa förhållanden vid Hell—Sunnanbanan i Norge. Året efter sedan

den söder om Levanger belägna delen af denna bana, hvilken framgår

å kuperad och flerstädes af lera bestående terräng och å hvilken under

byggnadstiden inträffat utglidningar, som kräft extra utgifter, öppnats

för trafik, inträffade en större utglidning i en lerskärning, därvid en

vägbro rasade ned. Jämväl å banans norra del, hvars byggande var

förenadt med stora tekniska svårigheter, skedde upprepade större lerras,

därvid bland annat förstördes den påbörjade grunden för bron öfver

Levangerälfven, hvarigenom stora stenmassor måste nedrifvas och en

ny grundläggning för bron utföras. Till förekommande af glidningar

hafva å vissa ställen af banan afsevärda arbeten företagits, hvilka kräft

betydliga belopp utöfver de för banan beviljade anslag. Det är att

märka, att, ehuru de å berörda bana inträffade utglidningar icke varit

för byggnadsingenjörerna helt oförutsedda, dessa dock icke kunnat förekomma

utglidningarna i fråga.

Hvad angår vid Bohusbanan inträffade, ofvan beskrifna utglidningar

i skärningar, kunde de icke förutses hvarken af arbetsbefälet

eller af ortsbefolkningen.

Af hvad styrelsen nu påvisat, finner styrelsen det vara till fullo

ådagalagdt, att de undersökningar, hvilka blifvit verkställda såväl före

arbetenas å bandelen Uddevalla—Skee påbörjande som ock under dessas

fortgång ingalunda kunna betecknas såsom ofullständiga eller mindre

noggranna; och anser sig för den skull styrelsen — som är lifligt

öfvertygad därom, att arbetsbefälet vid byggnadsarbetets utförande nedlagt

den största möjliga omsorg och att vid ett allsidigt bedömande af

ledningen af arbetena å bandelen, hvilka ovedersägligen varit af sär
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

skild svårartad oclr enastående natur, befogade anmärkningar härutinnan

icke lära rättvisligen kunna göras — berättigad att på det bestämdaste

bestrida revisorernes påstående i afseende å de för definitivt bestämmande

af banans sträckning verkställda undersökningarnas beskaffenhet

samt å arbetets ledning och utförande, helst som detta påstående icke

torde vara grundaat på rön och iakttagelser, gjorda vid besök å de

platser utefter bandelen, där för järnvägsbyggnad med de för längdbanan

genom Bohuslän gällande bestämmelser beträffande maximilutning

och minimiradier för vårt land alldeles exceptionellt stora svårigheter

yppat sig.

Revisorerne hafva jämväl framhållit, att de upprepade ras och

sättningar, som förekommit, synas hafva kunnat i väsentlig mån förebyggas,

om, bland annat, större planmässighet vid arbetets utförande

gjort sig gällande. Ett gendrifvande af detta uttalande finner styrelsen

icke vara möjligt, då revisorerne icke angifvit än mindre visat, i hvilka

afseenden planmässighet saknas.

Med anledning af de efter bandelens Uddevalla—Skee öppnande

för allmän trafik inträffade sättningar i bankar och ras i skärningar

hafva, såsom i revisorernes berättelse omnämnts, vissa förstärkningsoch

kompletteringsarbeten blifvit af styrelsen beslutade särskildt med

anledning af i skärningen vid Smedseröd den 25 mars 1904 inträffadt

ras. Denna mycket betydande skärning, hvilkens djup uppgår till

omkring 9 meter, bearbetades för lifvets uttagande i tre, i olika

plan liggande schakt med lodräta väggar af omkring 3 meters höjd,

utan att under fortgången af arbetet, som påbörjades i april månad

1900 och fullbordades i juni månad påföljande år, några som helst

tecken till utglidningar visade sig. Första utglidningen i denna skärning

skedde ungefär t/4 år efter det skärningen blifvit fullt färdig och

dess doseringar matjordbeklädda. Erfarenheten under arbetets fortgång

och sedermera under en afsevärd tid efter dess afslutande gaf

alltså vid handen, att inga särskilda förstärkningsarbeten skulle därstädes

erfordras. I den mån dylika åtgärder här och annorstädes visade

sig behöfliga, blefvo de ock efter hand vidtagna, och det torde väl

vara bevis på omsorg och planmässighet, att dessa förstärkningsarbeten,

bestående i utschaktning af skärningarna med flackare släntlutning och

anbringande af stödjemurar med mera, blifvit utförda endast alltefter

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

37

det de visat sig erforderliga och sålunda icke kritiklöst öfver allt i samtliga

lerskärningar utan hänsyn till kostnad eller verkligt behof.

Ifrågavarande ras i skärningen vid Smedseröd inträffade ungefär

2 ZU år från densammas fullbordande, och, då under tiden häremellan

och banans öppnande för trafik, uppgående till mer än 2 V2 år, intet

inträffat, som kunde gifva anledning att misstänka utglidning å detta

ställe i skärningen, synes det styrelsen kunna väl försvaras, att under

byggnadstiden intet åtgjordes till förekommande af utglidning. Absolut

ingen orsak förefanns enligt styrelsens förmenande att vid arbetets

början företaga den mera vidtgående aflastningen af slänterna, som

sedermera visat sig vara nödvändig.

På grund af nyssberörda ras fann styrelsen erforderligt att under

ledning af vid banbyggnaden anställd och med markförhållandena val

förtrogen ingenjör låta verkställa noggranna och omfattande markundersökningar

för att så långt möjligt vore taga reda på de platser, hvarest

förefunnes mark, jämförlig med den uti ISmedserödskärningen, på det

att å dessa platser måtte varda utförda anordningar för trafiksäkerheten,

hvilka möjligen kunnat undvaras, då därstädes under den tid af 2 å 3

år som förflutit mellan arbetenas utförande under byggnadstiden och

bandelens öppnande för trafik icke något inträffat, som påvisat behöfligheten

af säkerhetsåtgärder utöfver dem, som blifvit verkställda. Efter

berörda markundersökningars afslutande, men innan de i anledning

häraf beslutade säkerhetsanordningar hunno utföras, hafva de ytterligare

utglidningar, som finnas uti revisorernes berättelse anmärkta, inträffat.

Styrelsen anser sig här böra betona, att de efter banans öppnande

för trafik vidtagna säkerhetsanordningarna icke genom några under

byggnadstiden inträffade omständigheter visat sig vara behöfliga. Därest

detta varit händelsen, hade man då varit hänvisad till just de åtgärder,

som nu vidtagits, men hade i så fall kostnaderna ingalunda kunnat

nedbringas, i ty att, om verkställandet ägt rum före spårets utläggning,

kostnaderna för transport af arbetsredskap och materialier blifvit betydligt

högre. Hade förhållandena gestaltat sig så, att behofvet af åtgärdernas

i fråga utförande framstått först, då spårläggningen utförts och

arbetståg alltså igångsatts, ligger det i öppen dag, att utgifterna för

den bevakning, som för detta fall måst anordnas för dessa tågs betryggande,

icke kunnat blifva mindre än för trafiktågen men väl icke

obetydligt högre till följd af arbetstågens vida större antal, jämfördt

med trafiktågens.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o ■ 61.

Det har af revisorerne framhållits, att den i deras berättelse omförmälta,

af distriktsförvaltningen gjorda hemställan om trafikens å

banan inställande under viss tid efter det den 25 mars 1904 timade ras

i skärningen vid Smedseröd icke kunnat undgå att väcka uppseende.

Styrelsen finner sig med anledning häraf allenast böra erinra, att resultatet

af den genom styrelsens försorg den 29 i berörda månad verkställda

undersökning blef, att fog för distriktsförvaltningens förevarande

hemställan icke förefanns samt att erfarenheten bestyrkt riktigheten häraf.

Såsom af revisorernas berättelse framgår, har det efter banans

öppnande för trafik befunnits nödigt göra anstalter för, bland annat,

stäntrensning vid berg.

Med anledning häraf får styrelsen till bestyrkande af att under

byggnadstiden sådan rensning verkställts i en sällspordt stor omfattning

omnämna, att utöfver den bergmassa, som på grund af fastställd

normalsektion måst bortsprängas för banvallens bildande, bergrensningen

uppgått till icke mindre än omkring 25 procent af denna massa, eller

omkring 42,500 kubikmeter, och hafva utgifterna för bergrensning

under byggnadstiden uppgått till 85,000 kronor. Orsaken till denna

omfattande bergrensning bar man att söka i de bohuslänska bergens

stora otäthet och skiktens ofördelaktiga ställning i förhållande till banläget.

Ehuru sålunda bergrensningen under byggnadstiden varit omfattande,

torde likväl årligen återkommande rensningar, sannolikt i rätt

betydlig utsträckning, icke kunna undvikas till följd af den stora nederbördens

och frostens gemensamma menliga inverkan på bergen, hvilka

af naturen äro genomdragna af sprickor, som än mera ökats genom

skjutningarna för banvallens bildande.

Hvad angår vattengenomloppen, har efter banans upplåtande till

allmänt begagnande en täckt dubbel trumma tillökats med ytterligare

en öppning. Vid en i september 1902 inträffad nederbörd — någon

i häftighet därmed jämförlig lärer icke i mannaminne hafva ägt rum —

blef banvallen strax söder om berörda trumma sönderskuren af vatten,

men kunde det då icke utrönas, huruvida orsaken till vattnets genombrott

var att söka uti otillräcklig genomsläppningsarea hos denna trumma,

hvilken har att afleda samma vatten som en ofvanför liggande öppen

trumma, enär vattnet, som vid tillfället ej följde bäcken emellan de

båda trummorna, hade stigit så högt, att vid den öfre trumman banvallen

öfversvämmades, därvid således en betydande mängd af vattnet

ej fick tillfälle taga sig väg genom den täckta trumman. Efter det

vissa anordningar vid den öppna trumman blifvit vidtagna, beslöt man

invänta ett nytt häftigt vattenflöde för att bättre kunna kontrollera,

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

39

om ändring af den täckta trumman vore nödvändig’, men då någon

sådan nederbörd icke ägde rum före bandelens öppnande, blef omförmäla

ökning af öppningen, hvars behöflighet emellertid framgått vid

ett den 14 maj 1904 inträffadt starkt regnflöde, icke utförd under

byggnadstiden. Af öfriga trummor har allenast en nämnvärdt sjunkit,

fastän för densamma anordnats rustbädd af beskaffenhet som vid

jämförliga förhållanden brukar användas. Då af de å bandelen Uddevalla—

Skee anlagda 170 trummor ej mindre än 99 uppförts å mark, som

dessförinnan måst förstärkas genom betong- eller rustbädd, synes den

omständigheten, att endast en af de sistnämnda trummorna något sjunkit

— dock icke så mycket att den ej tjänstgör såsom vattengenomlopp —

vara bevis för att ifrågavarande markförstärkning utförts på ett omsorgsfullt

och betryggande sätt.

Slutligen hafva revisorene anmärkt, att, förutom å själfva banan,

bristfälligheter äfven visat sig i afseende å stationshus, i hvilka genom

sättningar sprickor från grunden uppkommit. Såvidt styrelsen har sig

bekant, är stationshuset vid Kragenäs det enda, i hvilket efter uppförandet

sprickor uppstått. Såsom förstärkning för den naturliga grunden

å detta ställe, hvilken icke är på långt när så osäker som på vissa

andra platser utefter banlinjen, på hvilka husbyggnader uppförts, tänkte

man sig till en början endast rustbädd, men för säkerhetens skull

anordnades äfven här en tjock betongplatta öfver hela byggnadsplanen,

hvilket arbete utfördes under uppsikt af en mycket pålitlig

person. Genom beslut den 4 maj 1904 anbefallde styrelsen visserligen,

att spåntning kring grunden för ifrågavarande stationshus skulle

utföras, men detta arbete har sedermera icke verkställts, då detsamma

efter ytterligare gjorda iakttagelser befunnits icke vara behöflig!, i det

att någon förstoring af de uppkomna sprickorna icke förmärkts. Berörda

sprickor blefvo därefter igenfyllda. Sedermera uppkomna mindre sprickor

härleda sig från det den 23 oktober 1904 inträffade jordskalf. Då af

de uppförda husbyggnaderna, som lagts å i regel svag mark, endast

en undergått en ringa sättning, torde resultatet få anses mycket godt.

I anledning af hvad revisorerne anfört om bevaknings- och underhållskostnaderna

för 10:de bansektionen under 1904, får styrelsen i

underdånighet meddela, att dessa kostnader voro vid årets början beräknade

till 76,100 kronor, men den 1 september funnos kräfva ytterligare

65,400 kronor. Det inalles sålunda beräknade beloppet 141,400

kronor har således, då slutliga kostnaden blifvit 144,203 kronor 33 öre,

i verkligheten öfverskridits med 2,803 kronor 33 öre.»

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

utskottets Utskottet delar visserligen den af revisorerne uttalade mening, att

yttrande, noggrann undersökning icke föregått ifrågavarande järnvägs
byggnadsarbetes

upptagande samt att större omsorg och planmässighet

vid arbetets utförande bort hafva gjort sig gällande; men då, enligt

hvad utskottet inhämtat, Kungl. Maj:t, jämlikt kungl. brefvet den 22

december 1905, bemyndigat statsrådet och chefen för civildepartementet

att tillkalla sakkunniga personer för att afgifva yttrande och förslag,

huru ledningen af och tillsynen öfver nya järnvägsanläggningar för

statens räkning böra för framtiden lämpligen ordnas, och då på grund

häraf kan antagas, att järn vägsbyggandet för statens räkning hädanefter

kommer att underkastas ett så ingående öfvervakande, att anledningar

till sådana anmärkningar, som de af revisorerne nu framställda,

komma att varda uteslutna, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må vid hvad i detta ärende förekommit

låta bero.

Medicinalstyrelsen.

§ 6.

(Rev. ber. pag. 188; uti. pag. 605.)

Ang. påskyn- I § 2 under berättelsen angående medicinalstyrelsen hafva revisorerne,

dande af an- jämte meddelande att de den 10 sistlidne oktober verkställt besök å det

för''mittagan- då ej fullt iordningställda Vänersborgs hospital och därvid funnit de

de af patienter färdiga anordningarna tillfredsställande, tillika framhållit, att hospitalets

öorgs^hospital närbelägenhet till Trollhätte kanal medförde afsevärda fördelar i komm.

m. munikationshänseende under den del af året, kanaltrafiken påginge,

hvaremot under öfriga delar af året det långa afståndet af omkring 7

kilometer till närmaste järnvägsstation i Vänersborg innebure ej obetydliga

olägenheter.

Å hospitalet, som vore afsedt att mottaga öfver 1,000 patienter,

hade vid revisorernes besök varit intagna omkring 50 patienter af båda

könen. Med hänsyn till det stora antal personer, hvilka, ehuru i behof

af hospitalsvård, icke kunde erhålla sådan i brist på utrymme å öfriga

hospitalsinrättningar, hade revisorerne ansett sig böra framhålla angelägenheten

däraf, att anordningarna för mottagande af patienter blefve

bedrifna med större skyndsamhet än hittills syntes hafva varit fallet.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

41

1 häröfver den 15 sistlidne januari afgifvet utlåtande har medicinalstyrelsen,

hvad beträffade den ifrågasatta olägenheten af det långa afståndet

från hospitalet till närmaste järnvägsstation, framhållit, att närbelägenheten

af Trollhätte kanal, hvilken vore för sjöfart tillgänglig

under 8—9 månader årligen, medförde från trafiksynpunkt så väsentliga

fördelar, att detta i viss mån kunde uppväga de olägenheter, som afståndet

till Vänersborgs järnvägsstation innebure. Vid anstaltens brygga

kunde under större delen af året anstaltens behof af skrymmande och

tunga varor såsom ved, kol, byggnadsmaterial levereras, genom b vilka

bekväma sjökommunikationer billiga transportkostnader å dessa varor

kunde erhållas, och behöfde inga svårigheter uppstå att ställa leveransen

af dessa artiklar under öppen sjöfart. Enligt kommissionens för utseende

af plats för nu ifrågavarande anstalt den 7 maj 1898 afgifna

utlåtande beräknades afståndet efter landsvägen till Rånnums järnvägsstation

till 5,5 kilometer, hvilket afstånd kunde minskas till 2,5 kilometer,

därest man med båt före öfver älfven midt för anstalten; afståndet från

anstalten till Vänersborgs kyrka efter landsvägen uppgåfves till 6 kilometer.

Detta afstånd till Vänersborg kunde emellertid i någon mån

minskas genom omläggning af den från landsvägen till anstalten ledande

vägen, hvilken gånge i en mängd krokar och äfven i andra afseenden

vore obekväm. Hos medicinalstyrelsen hvilade för närvarande ett förslag

till omläggning af nämnda väg, hvilket samtidigt innebure en

förkortning af omkring 300 meter; och hade medicinalstyrelsen för

afsikt att låta detta förslag under den närmaste tiden komma till

utförande.

Revisorerne framhölle vidare angelägenheten däraf, att anordningarna

för mottagande af patienter blefve bedrifna med större skyndsamhet,

än hittills syntes vara fallet. Med anledning häraf ville medicinalstyrelsen

anföra följande. Enligt de med vederbörande entreprenörer

afslutade kontrakt skulle samtliga arbeten vara afslutade den 1 augusti

1905; alla arbeten hade fortgått under årets förra hälft med sådan

hastighet, att man kunnat hysa berättigade förhoppningar, att så skulle

blifva fallet. Så hade emellertid under sommarens början inträffat

arbetskonflikter inom mekaniska verkstäder med ty åtföljande arbetsnedläggelse.

Härigenom hade leverans af för anstalten behöfliga apparater

för kökets och tvättafdelningens inredning fullständigt afstannat.

När anstalten under hösten i öfrigt varit färdig för mottagning af sjuka,

hade för sistnämnda afdelningar återstått en hel del apparater; inredningen

hade dock före arbetsnedläggelsens början fortskridit så långt,

Bih. till Riksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afl. 34 käft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

att medicinalstyrelsen ansett sig kunna börja belägga anstalten, och i

slutet af september månad hade de första sjuka mottagits. Sedan

arbetskonflikten under sistlidne november månad upphört och arbetet

återupptagits i de mekaniska verkstäderna, hade leveransen af de resterande

apparaterna pågått och nu framskridit så, att vederbörande entreprenör

under den 10 sistlidne januari anmält arbetet färdigt till afsyning.

För att emellertid anstalten skulle kunna tagas i bruk för sitt

ändamål omedelbart efter det byggnadsarbetena voro afslutade, hade

det varit erforderligt, att en hel del anordningar i tid blifvit vidtagna,

och hade sådana anordningar under senare åren varit föremål för

medicinalstyrelsens synnerliga omtanke.

Redan till 1903 års Riksdag hade Kungl. Maj:t på medicinalstyrelsens

förslag framlagt proposition om fastställelse af aflöningsstat

för tjänstemännen vid anstalten, på det att redan under senare delen

af år 1904 anstaltens öfverläkare och syssloman skulle vara anställda

för anstaltens utredning och slutliga iordningsställande. Sedan emellertid

Riksdagen på anförda skäl icke ansett lämpligt att redan under 1903

fastställa nämnda aflöningsstat, hade medicinalstyrelsen i skrifvelse den

7 mars 1904, under framhållande af nödvändigheten af att öfverläkaren

och sysslomannen af ofvan angifna skäl under senare delen af 1904

funnos vid anstalten, anhållit om tillsättande af dessa tjänster från den

1 augusti 1904, och sedan Kungl. Maj:t anvisat nödiga medel, hade

öfverläkare och syssloman förordnats från hösten 1904.

Då tillverkning af det ansenliga behofvet af beklädnadsartiklar

och möbler kunde beräknas kräfva lång tid, hade medicinalstyrelsen

redan i början af år 1904 vidtagit anordningar för anskaffandet af

sådana inventarier. På därom framställdt förslag hade medicinalstyrelsen

erhållit Kung]. Maj:ts bemyndigande att för tillverkning af utredningsartiklar

å rikets anstalter för sinnessjuka och å centralfängelset å Långholmen

använda högst 100,000 kronor; och i enlighet därmed hade

medicinalstyrelsen å nämnda anstalter och inrättning gjort beställning

å en stor del af behöfliga utredningsartiklar. Genom nämnda anordning

kunde man beräkna att icke blott i god tid få en del af anstaltens utredning

färdig, utan erhålla den till billigare pris och af bättre beskaffenhet

än genom enskilda entreprenörer.

För att vid anstaltens tagande i bruk hafva tillgång till en utbildad

och erfaren sjukvårdspersonal hade från februari månad sistlidne

år å rikets större‘"anstalter för sinnessjuka antagits sjukvårdselever till

ett antal mellan 60 och 70, hvilka skriftligen förbundit sig att antaga

tjänster vid Vänersborgs hospital och där kvarstanna under minst 2 år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61. 4B

Till anordnande af särskilda undervisningskurser åt de sålunda vid

Uppsala hospital antagna eleverna hade medicinalstyrelsen hos Kungl.

Maj:t utverkat ett extra anslag af 1,100 kronor.

Beläggningen af anstalten hade sedan dess början alltjämt fortgått

med anmärkningsvärd och största möjliga hastighet. Enligt meddelande

från anstaltens öfverläkare funnos vid anstalten den 13 sistlidne

januari 241 sjuka intagna, hvarförutom 12 sjuka voro efterskrifna

att omedelbart intagas och 20 sjuka å Kristinehamns hospital utvalts

för öfverflyttning inom den närmaste tiden för att sedermera å sin sida

lämna plats för andra sjuka. Till jämförelse med beläggningen vid

Uppsala asyl, som tagits i bruk under år 1900, ville medicinalstyrelsen

meddela följande siffror:

Antalet sjuka: Vänersborg: Uppsala asyl:

1

månad efter

l:a beläsreninarsdae- ...............

......... 106

65

2

11 11

OO Ö ö

........ 192

124

3

......... 215

158.

Beläggning af eu så stor anstalt för sinnessjuka som Vänersborg

med 1,000 platser kunde ej ske raskare, än att anstaltens läkare i någon

mån hunne att lära känna de sjuka med alla deras egenheter, hvarjämte

det vore nödvändigt, att anstalten med all dess betjäning och

mångfald ekonomiska förvaltningsgrenar under beläggningstiden hunne

vinna stadga. Emellertid hade beläggningen nu kommit så långt, att

intagning af sjuka i större utsträckning icke kunde ske, förrän det

beräknade antalet läkare funnes anställdt. Enligt fastställd utgiftsstat

tunnes vid anstalten aflöningar åt, förutom öfverläkaren och tvenne

biträdande läkare, 2 underläkare med 2,000 kronor årlig lön åt hvardera

samt naturaförmåner. Sedan dessa sistnämnda tjänster under nästförflutna

sommar varit trenne gånger anslagna till ansökning lediga,

utan att någon anmält sig som sökande, hade medicinalst}Trelsen i skrifvelse

till Kungl. Maj:t den 18 sistlidne september anhållit om anvisande

af nödigt belopp till höjning af lönerna till underläkarna, i likhet med

hvad som utginge till biträdande läkarna. Innan denna medicinalst}Trelsens

ansökan vunne bifall och båda underläkartjänsterna blifvit

besatta, kunde intagning af större antal sjuka icke äga rum.

Af hvad sålunda blifvit anfördt ansåge medicinalstyrelsen framgå,

att anordningar för beläggning af Vänersborgs hospital och asyl med

största möjliga hastighet blifvit af medicinalstyrelsen vidtagna och att

beläggningen af anstalten hittills skett med den hastighet, som under

förhandenvarande förhållanden varit möjlig.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

Utskottets

yttrande.

Ang. uppsägning

af kontrakt

rörande

vården och

underhållet af

Carl XIIJ.s

torg i Stockholm.

Under erinran, att den förhöjning i aflöningen för underläkarne

vid Vänersborgs hospital, hvarom i medicinalstyrelsens anförda skrifvelse

förmäles, blifvit under innevarande riksdag beviljad, får utskottet,

under uttalande, att utskottet delar revisorernes uppfattning om önskvärdheten

af att anstalten varder skyndsamt med patienter belagd,

hemställa,

att revisorernes förevarande framställning icke

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Öfverintendents ämbetet.

§ 7.

(Rev. ber. pag. 223; uti. pag. 615.)

I § 1 under berättelsen angående öfverintendentsämbetet hafva

revisorerne meddelat, att enligt ett den 24 mars 1876 mellan öfverintendentsämbetet

och Stockholms stads drätselnämnd afslutadt kontrakt

angående vården och underhållet af Carl XIII:s torg här i staden

nämnden ägde att, såsom ersättning för hvad nämnden genom detta

kontrakt åtagit sig, af statsanslaget till byggnader och reparationer årligen

uppbära ett belopp af 5,000 kronor.

Då emellertid Stockholms stad droge så stor nytta af denna till

dess begagnande upplåtna, öppna plats, att dess vård och underhåll

skäligen kunde påfordras skola af staden utan bidrag från statsverket

bekostas, hade revisorerne velat ifrågasätta, huruvida icke berörda kontrakt

borde i sådant syfte uppsägas.

I häröfver afgifvet utlåtande af den 16 sistlidne januari har öfverintendentsämbetet

anfört, att då de skäl för åvägabringande af en förändring

i gällande bestämmelser rörande underhållet af ifrågavarande

plats, som af revisorerne framburits, måste, såvidt ämbetet kunde finna,

betraktas såsom välgrundade, vore icke något att erinra mot att, för

vinnande af sagda ändamål, beträffande förenämnda med drätselnämnden

ingångna kontrakt — som vid uppgörandet förklarats gälla från den 1

april 1876 till samma dag 1877 och sedermera ansåges förnyadt för

ett år i sänder, räknadt från den 1 april, såvida det ej före utgången

af näst föregående mars månad blefve af endera kontrahenten uppsagdt

— uppsägning blefve i behörig ordning verkställd.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

45

Utskottet delar revisorernes af öfverintendentsämbetet biträdda

merling-, att bidrag icke bör från statsmedel utgå för vården och underhållet

af Carl XIII:s torg här i staden och att sålunda det i detta afseende

mellan öfverintendentsämbetet och Stockholms stads drätselnämnd

afslutade kontrakt bör uppsägas. Då emellertid, enligt hvad utskottet

inhämtat, sådan uppsägning ännu icke blifvit verkställd, får utskottet

hemställa,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder, på

det att det emellan öfverintendentsämbetet och Stockholms

stads drätselnämnd den 24 mars 1876 upprättade

kontrakt angående vården och underhållet af

Carl XIILs torg här i staden må varda i ofvan angifna

syfte uppsagdt.

Tullverket.

§ 8.

(Rev. ber. pag. 237; uti. pag. 620).

Revisorerne hafva i § 1 under berättelsen angående tullverket

erinrat, hurusom Kungl. Maj:t i öfverensstämmelse med Rikets Ständers

beslut den 18 december 1857 utfärdat kungörelse om att den till städerna

såsom särskild afgift ingående tolag, därunder inbegripen såväl ordinarie,

stads- och allmän tolag som den i vissa städer särskildt utgående

inkvarteringstolagen, fattigvårdstolagen och öfverflödsafgiften, skulle

upphöra mot godtgörelse af tullmedlen; hvar jämte Kungl. Maj:t samma

dag i skrifvelse till generaltullstyrelsen meddelat bestämmelser angående

ersättning till stapelstäderna för tolagsafgiften. Enligt dessa bestämmelser

skulle tolagsersättningen utgå till de särskilda städerna efter den

inkomst, de i medeltal haft af tolagen under åren 1853—1855, dock

med undantag för städerna Sundsvall och Haparanda, livilkas tolagsersättning

skulle beräknas efter dessa städers tolagsuppbörd år 1855.

Tillika bestämdes, att, om tulluppbörden någonstädes komme att öfverskjuta

medelbeloppet af samma uppbörd för åren 1853—1855, eller för

Sundsvall och Haparanda 1855 års enahanda uppbörd, så skulle den

stad, där sådant inträffade, äga rätt att ytterligare erhålla en tolagsersättning,

beräknad efter fem procent å öfverskottet, samt att, där

tulluppbörden sjönke under nyssnämnda medelbelopp, afdrag å stadens

tolagsersättning skulle verkställas och beräknas efter samma procent
-

Utslcottets

yttrande.

Ang. tolagsersättningen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

förhållande, som ägt ruin mellan stadens tull- och tolagsuppbörd under

den vid beräkningen afsedda tid, med jämkning häri till närmaste

fjärdedels procent. Redan befintliga, men till uppbärande af tolag då

icke berättigade stapelstäder äfvensom ytterligare blifvande stapelstäder

kunde, om anledning därtill, vid pröfning af hvarje särskildt fall, förekomme,

beviljas i stället för tolag ett anslag af tullmedlen, motsvarande

fem procent af stadens årliga tulluppbörd.

Genom särskilda i ämnet väckta motioner hade tolagsfrågan kommit

till behandling såväl under 1859—1860 årens riksdagar som under

riksdagarne 1868, 1869, 1870, 1881 och 1889, vid hvilket sistnämnda

års riksdag statsutskottet hemställt, att Riksdagen måtte hos Kung!.

Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes, så snart ske kunde, till Riksdagen

afgifva förslag till upphörande eller reglering af den till rikets

stapelstäder utgående tolagsersättningen. — Någon åtgärd från Riksdagens

sida hade dessa motioner emellertid icke föranledt.

Inom finansdepartementet hade under år 1882 upprättats förslagtill

bestämmelser angående tolagsersättningens aflösning, hvilket förslag

af Kungl. Maj:t öfverlämnats till yttrande af skatteregleringskommittén.

Denna kommitté hade i utlåtande den 9 maj 1883 hemställt:

att den åt stapelstäder i allmänhet förunnade tolagsersättning eller

andel af tullmedel skulle till statsverket indragas;

att staten samtidigt skulle öfvertaga bestridandet af alla de kostnader,

som förut ålegat städerna med hänsyn till tullverket, ständig

inkvartering och aflöning af rådhusrätt samt de tjänstebefattningar,

som afsåge statsändamål i öfrigt och motsvarade sådana, som på landsbygden

af statsmedel bekostades;

att de af denna anordning betingade ändringar i städernas finansiella

förhållanden skulle utjämnas genom differensernas fördelande på viss

längre tidsföljd;

att staten skulle inlösa de byggnader och inventarier, städerna

för ofvan nämnda statsändamål anskaffat; samt

att, i händelse dessa hufvudgrunder godkändes, den slutliga regleringen

för hvarje särskild stad skulle föregås af en noggrann undersökning

af de förhållanden, som i hvarje fall på frågans rätta lösning

kunde utöfva inflytande.

För så vidt revisorerne inhämtat, både detta utlåtande icke föranledt

någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Beträffande den till städerna utgående tolagsersättningen och dess

användande, meddelade revisorerne följande, på ofvannämnda skrifvelse till

generaltullstyrelsen den 18 december 1857 samt på de från städerna till

kommerskollegium ingifna redogörelser grundade uppgifter:

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

47

I kung!, kungörelsen

den

18 december

1857 fixerad

årlig godtgörelse

för

upphörd

tolag

G-odtgörelse

med tillökning

af o

[procent å den

tulluppbörd,

som i hvarje

stad öfverstiger
-

Calmar........................

8,700

—

270,500

—-

93,066

99

95,379

35

Carlshamn ..................

6,900

114,300

18,161

65

18,469

11

Carlskrona ..................

12,700

—

77,100

—

34,264

32

37,025

18

Christianstad (Ahus)......

2,900

—

50,900

—

56,478

52

55,500

6 3

Gefle...........................

13,000

—

119,900

—

77,871

64

75,905

61

Göteborg.....................

303,600

—

3,570,700

—

624,460

97

645,402

03

Halmstad ..................

5,400

78,500

40,270

65

51,400

28

Haparanda ..................

3,700

—

79,200

—

1,338

39

1,449

37

Helsingborg..................

8,500

—

143,700

—

84,513

94

84,391

44

Hernösand ..................

3,300

—

26,700

—

20,624

82

24,071

15

Hudiksvall ..................

900

15,500

—

10,042

35

16,900

94

Kungelf .....................

30

200

—

*)--

—

*)--

_

Landskrona..................

15,600

—

342,600

—

20,229

22

23,310

98

Luleå ........................

400

—

13,400

—

6,419

41

7,209| 8 8

Transporti — —

1_

,

—

—

1,087,742

8 71 1,136,416| o 5

Utbetald tolagsersättning
-

—[Enligt vederbörandes uppgifter hafva medlen

hufvudsakligen användts till:

för år 1903 för år 1904

Aflöning åt magistraten samt stadens tjänstemän

och betjänte, kostnader för magistratens

och förvaltande verks expeditioner

samt för epidemisjukvård, bidrag till

underhåll åt stadens lokaler och gator

m. m.

/Bidrag till ränta och amortering af stadens

I obligationslån samt till fattigvård.

Bidrag till magistratens m. fl. aflöning.

/Bidrag till magistratens m. fl. aflöning samt

\ till servismedel åt stadens garnision.

(Aflöning åt stadens magistrat, polisverk och

J stadsbetjänte, till underhåll af tull- och

packhus, samt navigationsskolan m. m.

Bidrag till Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset,

handelsinstitutet, ålderdomshemmet,

barnhuset, inkvarteringsverket och allmänna

fattigvårdsinrättningen samt såsom

bidrag till bestridande af kostnaderna

för lagskipning, administration, fångvård,

hamnstyrelse och polisverk, till ränta

och kapitalaf betalning å stadens lån äfvensom

till underhåll af allmänna läroverkens

och tullverkets lokaler

männa byggnader.

samt öfriga all
-

\ aflöning.

Hamn- och tullutgifter m. m.

| Bidrag till magistratens och rådstufvurättens

samt uppbörds- och polisverkets

aflöning.

(Ny kajbyggnad, reparation och underhåll

j af tullkammarens byggnader, utgifter för

hamnen samt för renhållning och elektrisk

belysning m. m.

Utgifter för tullhuslokaler, bidrag till aflöning

åt stadens magistrat och rådstufvurätt,

reparation af tullhuset m. m.

/--O-------- ----O ~ ►JWJ

\ tullkammaren.

Utgifter för tullkammarens lokaler m. m.

'') Inga tolagsersättningsmedel hafva under året kommit staden till godo.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

I kungl. kun- görelsen den

18 december

1857 fixerad

årlig godt- görelse för

upphörd

tolag.

Godtgörelse

med till- |

ökning af 5 i

procent å den

tulluppbörd, j

som i hvarje

stad öfver- stiger |

Utbetald tolags- ersättning.

för år 1903

för år 1904

Transport

--■

—

—

—

1,087,742

87

1,136,416

05

Malmö ........................

14,000

—

385,200

—

313,587

01

316,175

93

Marstrand ................

600

—

2,800

—

547

46

402

64

Norrköping..................

44,600

—

467,100

—

128,205

92

132,213

40

Nyköping....................

1,700

—

4,300

—

23,657

12

24,081

77

Piteå...........................

1,700

—

26,000

—

365

30

397

79

Stockholm ..................

335,300

—

3,244,500

—

1,197,159

72

1,208,237

94

Strömstad .................

1,000

—

12,400

—

1,126

27

642

94

Sundsvall....................

3,500

—

38,100

—

53,045

74

56,168

38

Söderhamn .................

1,700

—

10,900

—

4,590

16

7,693

52

Söderköping (Mem) ......

2,600

—

28,200

—

1,675

20

1,119

63

Uddevalla ..................

1,800

—

43,200

—

1,966

06

10,163

90

Umeå ......................

2,500

—

59,600

-

3,387

19

3,001

41

Varberg .....................

5,500

—

38,900

—

12,536

76

10,955

62

Vester vik.....................

3,000

—

54,200

—

4,669

85

5,116

10

Transport

—

—

—

2,834,262

63

2,912,787

02

Enligt vederbörandes uppgifter hafva medlen

hufvudsakligen användts till:

Bidrag till utgifter för rådhus och tullkammarlokaler,

till ränta och amortering

å stadens lån för hamnbyggnad till fattigvården

samt till magistratens m. fl. aflöning,

äfvensom till hamnutvidgningsarbeten.

/Bidrag till magistratens aflöning samt om\

kostnader för tullkammaren.

/Bidrag till allmänna aflöningsstaten, pen\

sionsstaten samt polisväsendet.

Till uppmuddring af hamnen, utgifter för

tullhuset, hyresersättning till stadslotsen

samt lönebidrag åt tullbevakningen i

Brevik, anläggande af järnvägsspår till

varfstomten samt lastbrygga därstädes

■ bidrag till kanalundersökning m. m.

/Till hyra för tullkammaren, underhåll af

| packhus samt utgifter för fångvården.

Till aflöning åt drätselnämndens expedition

öfver- och underståthållaren, magistraten^

m. fl., till pensioner, till inventariers och!

materialiers underhåll, till fångvård, inkvarteringskostnad,

underhåll af tull- och

fiaekhus m. m., bidrag till läroverk, barnlus

in. m.

Ränta å lån till nytt tullhus.

/Bidrag till bestridande af omkostnaderna

| för stadens ordnings- och förvaltnings
i

väsen samt för ombyggnad af dess tull|

packhus, för brandväsendet m. m.

Hyra för tullokaler ni. m.

/Bidrag till stadens ämbets- och tjänstemäns

/ löner m. m.

i Hyra för tullkammare, bidrag till underhåll

1 af allmänna byggnader samt till aflöning

l åt magistraten.

/Till uppmuddring af Ume älf, utgifter för

\ tullkammarens lokaler m. m.

/Underhåll af tull- och packhus samt bidrag

< till ränta och amortering å stadens skuld''

l för hamn- och tullhusbyggnader. |

/Bidrag till hyra och underhåll af tull- och* 1

\ andra offentliga byggnader.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

49

Transport

Visby

j Ystad

11 stället för tolag åtnjuta

nedannämnda stapelstäder

af tullmedlen e tt anslag,

motsvarande fem

procent af samma städers

* tulluppbörd, nämligen:

j Falkenberg ..................

Jönköping ..................

I Karlstad ....................

Linköping ..

Oskarshamn

! Simrishamn..

Södertälje ..

Sölvesborg ..

Trelleborg ..

I kungl. kun- görelsen den

18 december

1857 fixerad

årlig godt- görelse för

upphörd

tolag

Godtgörelse

med till- ökning af 5

procent å den

Utbetald tolags- ersättning

.

tulluppbörd,

som i hvarje

stad öfver- stiger

för år 1903

för år 1904

hufvudsakligen användts till:

2,900

7,700

48,200 ^—

160,900

Summa1 — —

>,834,262

63

2,912,787

02

2,638

59

2,355

26 |

15,068

31

18,633

96 |

759

96

1,050

77

9,337

70

9,925

26 |

36,649

09

40,440

8,283

56

9,471

"fl

7,642

8 2

7,719

1

30 j

3,080

30

3,276

36 |

1,144 48

893

6 6 {’

1,863 37

1,611

10 |

36,224 7 4

1 1

36,043

3 3 il

,956,855

55

02

''©

£

o

-4

5 Oj

Uppmuddring af hamninloppet.

°tensättnings- och planeringsarb

håll af tullhus m. m.

bidrag till ränta och amortering å stadens

lån.

''ill belysning af hamnen, aflöning åt sjömanshusombudsmannen

samt amortering

af stadens lån.

inventarier därstädes,

iidrag till underhåll af tullkammaren

till aflöning åt stadens tjänstemän,

[yra för tullkammare, packhus och n

lagslokaler m. m.

''ill ränta å omkostnader för förbättra

stadens hamn.

[äntå å stadens skuld samt byggn:

och gators underhåll.

Tolagsersuttning har icke tillerkänts följande stapelstäder, nämligen Eskilstuna, Lidköping, Lysekil, Ronneby,

Skellefteå, Uppsala, Vadstena, Västerås, Örebro, Örnsköldsvik.

Blh. till Riksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 34 Höft.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

Enligt räkenskaperna liar den från statsverket utbetalda tolagsersättningen

under nedannämnda år uppgått till följande belopp:

Uppgift om utbetald tolag sersättning under nedannämnda år.

År 1864

1865

1866

1867

1868

1869

1870

1871

1872

1S73

1874

1875

1876

1877

1878

1879

1880

1881

1882

1883

1884

1885

1886

1887

1888

1889

1890

1891

1892

1893

1894

1895

1896

1897

1898

1899

ii

11

11

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

n

ii

ii

ii

ii

ii

1,003,260: il.

1,006,728: 74.

966,233: n.

940,753: io.

1,034,097: 24.

1,004,017: 4 3.

1,090,488: 4 3.

1,250,465: 4 8.

1,258,810: so.

1,484,402: 51.

1,756,156: 92.

1,500,946: 47.

1,591,288: 76.

1,602,490: 93.

1,457,769: 84.

1,548,090: 29.

1,663,911: 79.

1,759,564: 4 6.

1,820,333: 67.

1,942,809: 82.

1,959,149: 05.

1,918,325: 33.

1,884,683: 06.

1,810,710: 87.

2,148,929: 30.

2,361,972: 54.

2,354,791: 73.

2,136,907: 65.

2,106,228: 41.

2,100,894: 94.

2,184,005: 4 7.

2,215,210: 17.

2,342,317: 86.

2,409,911: 26.

2,804,995: 18.

3,179,265: 79.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

51

3,051,833: 12.

2,656,560: so.

2,947,199: 30.

2,956,855: 55.

3,044,207: 50.

Vidare anföra revisorerne, att i riksstaten för år 1865 förslagsanslaget

till ersättning till städerna för mistad tolag för år 1865 upptagits

till 1,040,000 kronor och hade sedermera höjts för år 1879 till

1.400.000 kronor, för år 1882 till 1,640,000 kronor, för år 1889 till

1.900.000 kronor och för år 1897 till 2,100,000 kronor, med livilket

belopp det jämväl vore upptaget i den af Riksdagen senast upprättade

riksstat. *)

Under hänvisning till skatteregleringskommitténs förenämnda utlåtande

ville revisorerne, särskild! med afseende därå, att den nu utgående

tolagsersättningen, på grund af förändrad tull-lagstiftning, stigit till

belopp, som vid ersättningens bestämmande år 1857 svårligen kunnat

förutses, fästa uppmärksamheten på vikten häraf, att frågan om reglering

af denna ersättning ånyo toges i ompröfning.

Generaltullstyrelsen har i häröfver den 2 sistlidne januari afgifvet

utlåtande anfört, att styrelsen icke hade något att erinra mot förnyad

pröfning af frågan om regleringen af tolagsersättningen.

Dock ansåge sig styrelsen icke böra underlåta att framhålla, att

de omständigheter, som efter år 1857 förorsakat ökning af den vissa

städer tillkommande tolagsersättningen, jämväl i ej oväsentlig män hade

stegrat de utgifter, städerna för åtnjutande af ifrågavarande ersättning

måste vidkännas.

Genom den under senare tider ändrade tullagstiftningen har en

afsevärd höjning inträdt i den vissa städer år 1857 tillerkända ersättningen

för mistad tolag. Ehuruväl utskottet ej vill förneka, att de utgifter,

till hvilkas bestridande tolagsersättningen är afsedd att bereda

städerna medel, samtidigt stegrats, finner utskottet dock här ofvan omförmälda

förhållande utgöra grundad anledning att till utredning företaga

frågan, i hvilka afseenden med hänsyn till alla på saken inverkande

omständigheter någon reglering af sagda tolagsersättning bör

verkställas; och får utskottet därför hemställa:

År 1900

„ 1901

„ 1902

„ 1903

„ 1904.

Utskottets

yttrande.

*) Under innevarande riksdag är anslaget höjdt till 2,900,000 kronor.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

att Riksdagen må i skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning,

i hvilka afseenden reglering af den till vissa

stapelstäder utgående tolagsersättningen bör äga rum,

samt, därefter till Riksdagen inkomma med det förslag,

hvartill utredningen kan gifva anledning.

Domänstyrelsen.

§ 9.

(Rev. ber. pag. 441; uti. pag. 638 och 642.)

Ang. utgif■ i § 1 under berättelsen angående domänstyrelsen hafva revisorerne

lemhiin^vtd eianra^ hurusom i kungl. förordningen den 24 juli 1903 angående åtåibulliga

hus- gärder till förekommande af öfverdrifven afverkning å ungskog inom

inom Välter •^0rr^0^ens och Västerbottens län stadgades, bland annat, att barrträd,

bottens och som ej vore torrt och som vore att anse såsom undermåligt, icke finge,

Norriäntens lltan vec^ei''börligt tillstånd, i form af rundt, biladt eller sågadt virke,

till in- och utländsk ort skeppas eller till ort, belägen utom Västerbottens

och Norrbottens län, å järnväg forslas eller å fartyg lastas.

Enligt förordningen vore dock hemmansägare eller åbo ej förment att,

utan sådant tillstånd, af hemmanets skog till oundgängligt husbehof

låta försäga undermåligt virke å sådana såginrättningar, hvilka ej vore

afsedda till försågning af virke för export (husbehofssågar).

Vid granskning af vederbörande revirförvaltares räkenskaper hade

revisorerne fäst sin uppmärksamhet därvid, att afsevärda belopp utgifvits

för extra bevakning vid vissa i verifikationerna namngifna sågar, af

hvilka, så vidt revisorerne kunnat inhämta, ett flertal kunde hänföras

till husbehofssågar.

Sålunda hade för dylik bevakning utgått följande belopp, nämligen:

inom Jörns revir:

vid Stensjöns och Sehlets sågar tillhopa .......................

„ Ostviks och Östanbäcks „ „ ........................

,, Jörns såg tillhopa...........................................................

,, Holmfors in. fl. sågar tillhopa ...................................

„ Klöfverfors, Räftfors och Norrlångträsks sågar

tillhopa..........................................................................

kronor 1,582

397

260

210

11

11

11

460:

Transport kronor 2,909: —

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

58

Transport kronor 2,909: —

inom Burträsks revir:

vid Bursiljums såg tillhopa................................................ 200: —

,, Ljusvattnets „ „ ................................................... 45: —

„ Brattfors „ „ minst ....................................... „ 50: —;

inom Piteå revir:

vid Jäfrebyns såg tillhopa minst .................................... „ 242: 7 5.

„ Jäfre vattensåg „ „ 214: 50.

„ Svensby „ „ minst .................................... „ 206: —

„ Roknäs „ „ „ 88: —

„ Rokfors „ „ „ 74: —

,, Näsfors och Kallfors sågar tillhopa .......................... ,, 510: —

Summa kronor 4,539: 2 5.

l)å det synts revisorerne tvifvelaktigt, huruvida de kostnader, som

statsverket fått vidkännas för extra bevakning vid husbehofssågar, motsvarade

ändamålet och det resultat, som med den anordnade bevakningen

kunnat åstadkommas, hade revisorerne velat å omförmälda förhållanden

fästa uppmärksamheten.

I häröfver afgifvet utlåtande af den 22 sistlidne januari har

domänstyrelsen till en början erinrat, att de mindre såginrättningar,

hvarom här vore fråga, icke vore att anse såsom uteslutande husbehofssågar,

ehuruväl de i flera fall i främsta rummet afsåge att tillgodose

ortens behof af sågadt virke, vare sig de tillhörde byamännen gemensamt

inom en by eller enskild person, som i så fall dels verkställde

legosågning af byamännens virke dels ock för sågade eget virke. Det

hade visats, att från ett flertal af dessa sågar förts sågadt virke till

exporthamnar vid kusten, hvarifrån virket skeppats, på grund hvaraf

sådana såginrättningar likställts med exportsågar. Vid andra af ifrågavarande

smärre sågar hade det visats, att undermåligt virke försågats

förutom till virkesägarens oundgängliga husbehof, jämväl till afsalu,

hvilket förhållande, äfven om virket icke skeppats, ofvan åberopade förordning

icke hade afsett att medgifva, enär i sådant fall skogar, belägna invid

städer och andra tätare bebyggda orter, icke kunde anses hafva genom

förordningen beredts skydd för öfverdrifven afverkning af ungskog.

Af det anförda framginge, att ett upprätthållande af bestämmelserna

i förordningen den 24 juli 1903 angående åtgärder till förekommande

af öfverdrifven afverkning å ungskog inom Norrbottens och

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

Västerbottens län förutsatte kontroll öfver försågningen vid ett flertal

såginrättningar, vid Indika virke försågades både till husbehof och för

afsalu.

Det kunde likväl, såsom Riksdagens revisorer anfört, ifrågasättas,

huruvida det resultat, som med den anordnade kontrollen vunnits, motsvarade

de kostnader, statsverket därför fått vidkännas. Vederbörande

byråchef i domänstyrelsen, som på styrelsens uppdrag i anledning af

till styrelsens kännedom kommet missnöje med det sätt, hvarpå kontrollen

öfver ofvan åberopade förordnings efterlefnad anordnats sistlidne

juli månad besökt vissa delar af Västerbottens län, hade därvid erhållit

den uppfattning, att ändrade förhållanden vore önskvärda, Kontrollen,

som till stor del utfördes genom af jägmästaren antagna extra bevakare,

borde utföras genom af domänstyrelsen antagna kronojägare och extra

kronojägare, af hvilka man vid kontrollens utförande kunde vänta ett

mera lugnt och sansadt uppträdande mot ortens befolkning. Hvad

särskild! anginge det höga belopp, hvartill utgifterna för ifrågavarande

kontroll under år 1904 uppgått ville domänstyrelsen åberopa

i ärendet afgifna, från vederbörande skogstjäustemän till styrelsen

inkomna yttranden, af Indika framginge, att, i följd af relativt höga

priser å smärre virkesdim elision er under senare åren, kontrollen öfver

afverkningen af undermåligt virke varit försvårad och härför måst

skärpas samt att med denna kontroll varit förenade äfven andra åligganden

för kontrollanterna, i följd hvaraf utgifterna för kontrollen

synts vara större än de i själfva verket vore.

Att mot sättet för den åberopade förordningens tillämpning befogad

anmärkning kunde framställas, syntes emellertid framgå däraf, att

missnöje i orten framträdt hufvudsakligen inom ett begränsadt område,

utgörande norra delen af Västerbottens och södra delen af Norrbottens

län. Samtidigt med sitt nu förevarande utlåtande afläte domänstyrelsen

fördenskull skrifvelse till skogspersonalen i denna trakt angående ordnande

af kontrollen öfver förordningens efterlefnad genom därför fullt

lämplig personal af kronojägare och extra kronojägare, i mån som

sådana bevakare därför funnes att tillgå.

Af de skogstjänstemän, som afgifvit af domänstyrelsen ofvan åberopade

yttranden i ärendet, har öfverjägmästaren i Skellefteå distrikt

anfört, att då det för lagens efterlefnad vore en bjudande nödvändighet,

att kontrollen vid de såginrättningar, hvarifrån export af undermåligt

virke ägde rum, gjordes effektiv, och då således, där sågning både natt

och dag förekomme, ofta tvenne bevakare måste anlitas för att aflösa hvarandra,

det vore uppenbart, att de kostnader, som härför kräfdes, måste

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

55

ställa sig ganska kännbara, synnerligen under år såsom nu, då virke

af mindre dimensioner stode i ovanligt högt pris och således vore särskilt

efterfrågadt. Under dylika konjunkturer blefve en hel del egentliga

husbehofssågar exportsågar, men återginge, sedan normala förhållanden

inträdt, till sin ursprungliga verksamhet. De ökade kostnaderna

för extra bevakningen vore således att till största delen tillskrifva

ofvan antydda omständighet, och enligt öfver]''ägmästarens förmenande

borde väl den i lag påbjudna kontroll, som utöfvades för ett så viktigt

ändamål som ungskogens skydd, ej göras beroende af hvad staten därpå

i penningar tillsatte eller förtjänade. Anmärkas borde, att de angifna

kostnaderna för extra bevakningen inom Skellefteå distrikt i ej så ringa

mån direkt ersatts af till statsverket influtna beslagsmedel, — äfvensom

att någon del af på sågbevakningen förda utgifter möjligen rättast

bort tilldelas annan kontrolleringsåtgärd.

I afseende å innehållet af öfrige i ärendet hörde skogsstatstjänstemäns

yttranden tillåter sig utskottet hänvisa till revisionsberättelsen.

I en inom Första Kammaren väckt, till lagutskottet remitterad

motion äro föreslagna ändringar i kungl. förordningen angående åtgärder

till förekommande af öfverdrifven utverkning å ungskog inom

Västerbottens och Norrbottens län den 24 juli 1903 i syfte, bland andra,

att underlätta utverkning för oundgängligt husbehof åt undermåligt virke.

Därest sådan ändring i förordningen skulle blifva af statsmakterna beslutad,

torde detta kunna hafva inflytande på ordnandet af de utaf revisorerne

berörda förhållanden. Med afseende härå och då i allt fall domänstyrelsen,

enligt hvad i dess anförda utlåtande meddelats, redan vidtagit

åtgärder med hänsyn till klagomålen öfver det sätt, hvarpå kontrollen

öfver ifrågavarande förordnings efterlefvande utöfvas, får utskottet

hemställa,

att revisorernes förenämnda framställning för närvarande

icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

§ io.

(Rev. ber. pag. 442; uti. pag. 640.)

I § 2 under berättelsen angående domänstyrelsen, hafva revisorerne

vidare meddelat, hurusom, enligt hvad revisorerne inhämtat i en

åt vederbörande revirförvaltare år 1903 verkställd saluvärdering af förra

förarebostället V* mtl Bostorp n:o 1 i Skärkinds socken och Skärkinds

Utskottets

yttrande.

Ang. uppskattningen

af

skogstillgängen

å

kronohemman

net J/2 mtl.

Bostorp n:o 1

i Östergötlands

län.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

härad af Östergötlands län, med undantag af en utjord och två ängshumpar,

värdet af egendomens ståndskog med ett belopp af 770 kronor

inräknats i det egendomen åsätta saluvärde af 6,545 kronor. Uppskattningsinstrumentet

hade därvid upprättats i öfverensstämmelse med

ett år 1884 för egendomen uppgjordt, af domänstyrelsen sedermera

fastställdt skogsindelningsförslag.

Efter det egendomen, på grund af Kungl. Maj:ts bref den 24 mars

1904, blifvit den 8 augusti samma år å offentlig auktion utbjuden och

högsta afgifna anbudet uppgått till 17,000 kronor, hade domänstyrelsen

i skrifvelse den 19 i sistnämnda månad, under åberopande af bland

annat ofvan omförmälda saluvärdering, hos Kungl. Maj:t hemställt om

nämnda anbuds antagande.

På förekommen anledning hade domänstyrelsen emellertid funnit

sig föranlåten att, före ärendets afgörande hos Kungl. Maj:t, låta genom

vederbörande öfverjägmästare verkställa ny uppskattning af skogen.

Grenom denna uppskattning hade det visat sig, att värdet af skogen,

som till en betydlig del utgjordes af timmerdugligt virke, uppgick till

icke mindre än 8,450 kronor.

På grund däraf hade ny auktion ägt rum under år 1905; och

hade det därvid afgifna högsta anbudet, 23,450 kronor, antagits.

På skogsindelningen år 1884 och den af revirförvaltaren år

1903 verkställda uppskattningen af skogen icke varit af beskaffenhet

att kunna läggas till grund för beräkningen af skogens saluvärde,

hvilket sålunda icke varit före auktionen den 8 augusti 1904 på ett

nöjaktigt sätt utrönt, hade revisorerne ansett sig böra fästa uppmärksamheten

å förhållandet.

I häröfver den 22 sistlidne januari afgifvet utlåtande har domänstyrelsen

meddelat, att sedan styrelsen i skrifvelse den 8 september

1904 anbefallt dåvarande t. f. jägmästaren i Kinda revir, hvilken biträdt

vid arrende- och saluvärderingen å egendomen, att afgifva förklaring1 i

anledning af det af honom angifna värde å egendomens skog samt

sådan förklaring till styrelsen inkommit, hade styrelsen den 27 oktober

1904 aflåtit skrifvelse till bemälde t. f. jägmästare, däruti styrelsen

framhållit, att det vid förrättningstillfället otvifvelaktigt varit honom väl

bekant, att egendomens försäljning vore ifrågasatt och att syftet med

hans tillkallande varit att af honom erhålla uppgift å skogens saluvärde

till ledning vid bedömaneet af den köpeskilling, som hela egendomen

borde vid dess afyttrande betinga; att det af t. f. jägmästaren uppgifna

skogsvärdet, i stället för att grundas på hans egna i skogen gjorda

iakttagelser och undersökningar, beräknats efter en omkring 20 år tidi
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 61.

57

gare upprättad skogsgud elningsplan för egendomen; samt att därigenom

t- f- jägmästarens uppgift blifvit i hög grad vilseledande; och hade

styrelsen, som ansett t. f. jägmästarens förfarande vittna om vårdslöshet

och oförstånd i tjänsteutöfningen, funnit sig böra allvarligen

förehålla honom att för framtiden iakttaga större noggrannhet vid fullgörandet

af hvad honom i tjänsten kunde varda ålagdt.

Därjämte meddelade styrelsen, att styrelsen i ett den 21 december

1905 aflåtet cirkulär angående värdering af skogstillgång vid utarrenderad

statsegendom, hvars försäljning blifvit ifrågasatt, utfärd åt följande

föreskrifter:

Vid värdering af skogen å sådan egendom uppräknas i allmänhet

timmerträd och timmerämnen i skilda grofleksklasser efter diametern

vid brösthöjd, och upptages annat afsättningsbart virke af andra slag,

såsom pappersmasseved, pitprops, ved m. in., i kubikmeter, allt med

angifvande af värdet å rot, så att af uppskattaingsinstrumentet vinnes

fullständig utredning om på hvad sätt ståndskogens totalvärde erhållits.

Markvärdet bestämmes efter bördighetsgrad, och beräknas sådant

jämväl å de mossar och kärr, hvilka genom afdikning kunna göras

produktiva.

Skogens realisationsvärde efter gällande pris skall vid uppskattningen

i allmänhet vara bestämmande, dock bör, därest uppskattningsmännen

vid förrättningen — hvilka hafva att afgifva yttrande om egendomens

värde i dess helhet — så önska, värdet å det årliga husbehofsvirket

vid egendomen jämväl angifvas.

Hvad i detta ärende förekommit har utskottet ansett sig böra

för Riksdagen

omförmäla.

Rikets generallandtmäterikontor.

§ 11.

(Rev. ber. pag. 450; uti. pag. 656.)

Enligt hvad i revisionsberättelsen angående rikets generallandt- Ay- åt9ärder

mäterikontor erinras,, hade 1889 års revisorer anmärkt, att den byggnad, f%skg?ntaU

hvari kontoret vore inrymdt, visserligen vore af solid beskaffenhet och landtmäterigenom

sitt fria läge utgjorde ett lämpligt förvaringsrum för kontorets årsmot

Bih. till lliksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 34 Höft. 8 eldfara.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

högst dyrbara arkiv, men att densamma det oaktadt icke erbjöde önskvärd

säkerhet mot eldfara.

I däröfver afgifvet gemensamt yttrande hade öfverintendentsämbetet

och landtmäteristyrelsen framhållit önskvärdheten af ernående

utaf större brandfrihet äfvensom vinnande af välbehöfligt ökadt utrymme.

Statsutskottet vid 1900 års riksdag hade anmält, att det syntes

framgå, att ifrågavarande byggnad, hvilken inrymde ett betydande

antal högst värdefulla och delvis oersättliga handlingar, icke i alla afseenden

erbjöde önskvärd trygghet mot eldfara, men att., då emellertid

uppmärksamheten dåmera blifvit fäst därå, utskottet antoge, att Kungl.

Maj:t icke skulle underlåta att söka åvägabringa anordningar till det

anmärkta förhållandets afhjälpande.

Utskottets utlåtande hade icke föranledt något Riksdagens yttrande.

Någon åtgärd från Kungl. Maj:ts sida för undanröjande af de

angifna bristerna hade emellertid icke blifvit vidtagen.

Frågan hade upptagits till förnyad behandling af landtmäteristyrelsen

genom en den 28 oktober 1903 afliden skrifvelse till Kungl.

Maj:t, däri styrelsen funnit sig föranlåten att hemställa om åtgärder

till afhjälpande af de närmare angifna olägenheter, som vidlådde den

nuvarande lokalen såväl från synpunkten af eldfara som i fråga om

utrymme.

Kungl. Maj:ts till 1905 års Riksdag aflåtna proposition angående

uppförande af ny byggnad för Kungl. Maj:ts kansli m. m. hade visserligen

afsett att tills vidare bereda ämbetslokaler äfven för generallandtmäterikontoret

med rikets allmänna kartverk.! Då emellertid nämnda

proposition icke vunnit Riksdagens bifall, hade revisorerne, som äfven

under denna revisionsförrät.tning besökt ifrågavarande lokal er,1ansett

sig böra ånyo fästa uppmärksamheten å önskvärdheten af att åtgärder

måtte vidtagas för undanröjande af den eldfara, för hvilken landtmäterikontorets

arkiv vore utsatt.

I häröfver den 16 sistlidne januari till Kungl. Ma:jt afgifvet utlåtande

har landtmäteristyrelsen med öfverlämnande af bestyrkt afskrift

af styrelsens skrifvelse till Kungl. Maj:t den 28 oktober 1903 angående

åtgärder till skyddande af styrelsens arkiv mot eldfara och för beredande

af ökadt utrymme i arkivet, anfört, att, då några åtgärder i berörda

afseenden icke vidtagits, behofvet af sådana åtgärder fortfarande vore

synnerligen trängande.

I sistberörda, af landtmäteristyrelsen nu åberopade skrifvelse

har styrelsen anfört följande:

»Riksdagens år 1889 församlade revisorer hade vid besök i rikets

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

59

generallandtmäterikontor anmärkt, att den byggnad, i hvilken kontoret

vore inrymdt, visserligen vore af solid beskaffenhet och genom sitt fria

läge utgjorde ett lämpligt förvaringsrum för kontorets högst dyrbara

arkiv, men att densamma det oaktadt icke erbjöde önskvärd säkerhet

mot eldfara.

Uti häröfver afgifvet gemensamt underdånigt utlåtande meddelade

öfverintendentsämbetet och landtmäteristyrelsen, att ifrågavarande byggnad,

med fritt läge emellan Karl XIII:s torg och Västra Trädgårdsgatan,

vore försedd med hvälfda källare under den västra, större delen, samt

hade österut, i jämnhöjd med källarne men utan hvalf ett större rum,

som förr varit tvätt- eller badstuga, samt en vaktmästarebostad, bestående

af tre rum och kök, förlagda i två låga våningar åt Karl XIII:s

torg. I bottenvåningen, från Västra Trädgårdsgatan räknadt, vore

landtmäterikontorets arkiv inrymdt, och i denna våning funnes dessutom

rum för tjänstemännen jämte ett portvaktsrum. En trappa upp

hade landtmäteridirektören två ämbetsrum och tambur. Hela denna

våning i öfrigt hade förr utgjort bostadslägenhet, men vore sedan år

1865 upplåten åt rikets ekonomiska kartverk, hvilket äfven disponerade

ett gafvelrum i vinden mot öster. I vindens västra del hade äfven

varit inredd en bostadslägenhet af tre rum och kök, hvilken lägenhet

dock numera icke finge till bostad upplåtas utan användes till arbetsrum

för landtmäterielever. Brandbotten af tegel funnes såväl i vindsförstugan

som under vindsrummens trägolf. Byggnaden, hvars uppvärmning

skedde medelst kakelugnar, hade ett högt, brutet, plåtbetäckt

yttertak, inrymmande en öfre vind med trägolf, dess murar vore fasta,

bjälklagen och golfven i alla rum af trä, och förstugorna belagda med

plansten. Den stentrappa, som hade ingång från Landtmäteribacken,

ginge upp till vinden och vore försedd med järndörrar, hvarjämte i

huset funnes flera vattenposter och assuranssprutor. Mot Karl XIII:s

torg funnes ett envåningshus, som användes till vattenbutik, hvarjämte

å gården en mindre vedbodbyggnad vore uppförd. Hvad eldfaran för

arkivet beträffade, vore den genom stränga föreskrifter rörande eldning

och förbud mot gasbelysning i lokalerna så mycket som möjligt undanröjd,

och då bostäder numera ej finge å vinden användas, vore jämväl

den fara, som det höga trätaket kunde medföra, förminskad, kunnande

denna fara än ytterligare något förminskas genom anbringande af järnluckor

å de husets fönster, som vette åt Västra Trädgårdsgatan. Ehuru

således alla de försiktighetsmått vore vidtagna eller komme att vidtagas,

som med byggnadens nuvarande konstruktion kunde anses vara

möjliga till skydd för det dyrbara arkivet, måste dock framhållas som

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

ett önskningsmål, att sådana arkivhandlingar som de nu ifrågavarande

kunde förvaras i brandfria, hvälfda rum med centraluppvärmning från

eldstad i källaren, hvarjämte vindsrum ej borde få finnas i huset,

hvilket i sin helhet borde erhålla en mot eldfara betryggad konstruktion.

Bäst syntes detta syfte kunna vinnas, därest ett nytt hus blefve uppfördt,

men det vore dock icke omöjligt att, med bibehållande af den

gamla murstommen, i väsentlig mån förbättra det nuvarande huset

genom att till exempel afrifva det gamla yttertaket och i dess ställe

uppföra en hel öfvervåning med stenmurar och lågt yttertak, att inlägga

järnbjälklag med betonhvalf i stället för träbjälklagen, att anbringa

centraluppvärmning, att borttaga eller förändra flygeln mot Karl

XIILs torg eller vidtaga andra dylika åtgärder; och skulle, på samma

gång genom en sådan om- och påbyggnad, hvilken kunde verkställas

under hand utan att arkivet behöfde flyttas ur huset, större brandfrihet

ernåddes, äfven vinnas ett välbehöfligt ökadt utrymme. — Kostnaderna

för ofvan föreslagna åtgärder kunde likväl ej beräknas utan att noggranna

ritningar öfver desamma förut uppgjordes; och hemställde därför

ämbetsverken, att, därest de framlagda hufvudgrunderna för byggnadens

försättande, såvidt möjligt, i brandfritt skick ansåges förtjäna

afseende, åt öfverintendentsämbetet måtte uppdragas att föranstalta om

erforderliga ritnings- och kostnads förslags uppgörande för att Eders

Kungl. Maj:ts pröfning underställas.

Emedan generallandtmäterikontorets arkivlokaler numera äro alldeles

otillräckliga, så att åtgärder med det snaraste äro af nöden för

afhjälpande af detta missförhållande, får landtmäteristyrelsen, under

åberopande i hufvudsakliga delar af öfverintendentsämbetets och styrelsens

ofvan omförmälda underdåniga utlåtande, hvilket gifvit statsutskottet

vid 1890 års riksdag anledning till den anmälan till Riksdagen,

som är införd i utskottets utlåtande n:o 37 § 5, i underdånighet

hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida

icke i sammanhang med anordningar för arkivlokalens utvidgning åtgärder

lämpligen borde vidtagas till arkivets skyddande mot eldfara.

Jämte det landtmäteristyrelsen i underdånighet tillåter sig erinra,

hurusom riksarkivarien i underdånigt utlåtande den 19 mars 1903 angående

af Eders Kungl. Maj:t anbefalld undersökning af de centrala

ämbetsverkens arkiv upplyst, att generallandtmäterikontorets arkivlokaler

vore alldeles otillräckliga och icke skyddade mot eldfara, får styrelsen

till vidare utredning i frågan om utrymmets otillräcklighet i underdånighet

anföra följande:

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 61. 61

Arkivet innehåller nästan uteslutande kartor öfver landtmäteriförrättningar

med därtill hörande beskrifningar och andra handlingar.

Med undantag af eu del sockenkartor äro alla kartor och handlingar

inbundna i stora böcker. Kartböckernas antal, som vid början af år

1876° var 1,908 stycken, utgjorde vid 1901 års ingång 2,335. Ökningen

för år under nämnda tjugufem år utgjorde således i medeltal något

mer än 17 kartböcker. Det utrymme, som för de årligen från landtmätarne

inkommande karterenovationerna erfordras, upptager en hylllängd

af omkring 1,5 0 meter samt dubbel hyllhöjd eller 0,7 5 meter.

Det i arkivlokalen befintliga utrymme är numera så upptaget, att

i arkivet icke kan inrymmas mer än ytterligare två högst tre års

karterenovationer.

Utrymmet är emellertid redan så upptaget, att det måste anses

såsom otillräckligt.

De. äldsta, med årtal för deras upprättande försedda kartor förskrifva

sig från 1630-talet. Men kartor från uppenbarligen ännu längre

tid tillbaka finnas till icke ringa antal utan utsatt årtal. De flesta af

dessa äldre kartor äro befintliga i blott ett enda exemplar, hvilket icke

så ofta är fallet med kartorna från 1700- och 1800-talen, af hvilka

konceptkartan oftast förvaras i länets landtmäterikontor och en kopia

ej sällan finnes hos vederbörande jordägare. Dessa äldre kartor äro

icke utan betydelse för äganderätts frågors bedömande och för den

vetenskapliga forskningen. Detta framgår af det förhållandet, att de

mei och mei efterfrågas och att kopior af dem ej sällan rekvireras.

Emedan genom en nådig landtmäteriinstruktion af år 1725 skiftesväsendet

då blef förenadt med det geografiska landtmäteriet, är det

dock hufvudsakligen de efter nämnda år upprättade kartor, hvilka vid

utredning af äganderättsfrågor och andra jordförhållanden samt vid

historisk eller annan forskning äro af framstående betydelse. Af dessa

kartor, hvilka af tjänstemän eller enskilde i stor omfattning anlitas i

arkivet, begäras ock kopior eller utdrag i alltjämt tilltagande grad, i

synnerhet rörande byar och hemman i de fyra län, där landtmäterikontorens

kartor helt och hållet eller till stor del gått förlorade genom

eldsolyckor. Dessa kopior eller utdrag verkställas af extra biträden,

vanligen fruntimmer. Af brist på utrymme i de åt landtmäteristyrelsen

upplåtna lokaler hafva dessa karterenovationer under de senaste tio å

femton åren icke kunnat verkställas inom den byggnad, i hvilken generallandtmäterikontoret

är inrymdt, utan kartorna hafva måst uttagas ur

sina band och af kartriterskorna, hvilka för närvarande äro ej färre än

sex, hemtagas till deras bostäder för kopiering. Att kartorna härigenom

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

Utskottets

yttrande.

blifva utsatta för fara att förstöras eller förkomma, ligger i öppen clag.

Och äfven om det icke, styrelsen veterlig!, någonsin händt, att någon

karta eller därtill hörande handling, medan den för ofvan omförmälda

ändamål varit uttagen ur kartboken, genom eldsolycka eller eljest förstörts

eller förkommit, så inträffar det dock alltför ofta, att kartorna

under transporten från eller till arkivet skadas i de veck, hvari de äro

lagda, och därigenom gå sönder.

Styrelsen anser det därför vara af synnerligen stor vikt, att arkivlokalen

tillökas’" med ett rymligt och ljust rum, där plats kunde beredas

åt kartriterskorna.

En annan starkt framträdande olägenhet af det knappa utrymmet

i arkivet är att kartorna icke kunna hållas så lätt tillgängliga, som

önskligt är, för dem, livilka antingen å sin tjänsts vägnar eller för

vetenskapliga eller privata ändamål önska taga kännedom af desamma.

Såsom ofvan är nämndt, anlitas kartorna i arkivet i stor omfattning

af tjänstemän och enskilde, och särskild! under riksdagstiden är

arkivet ofta så talrikt besökt, att plats svårligen kan beredas alla dem,

som vilja göra forskningar i arkivet. Och äfven om plats kan beredas,

måste det kännas synnerligen olägligt för forskaren att nödgas vid

samma bord som andra besökande eller i regeln åtminstone i samma

ruin som flera andra personer och ofta utan möjlighet att få tillträde

till de i afseende å ljusförhållanden gynnsamt ställda fönsterborden

verkställa de afsedda forskningarna. När härtill lägges, att mången

arkivforskning förutsätter, att en mängd kartböcker framtagas, för att

däri inbundna kartor må kunna samtidigt läggas till grund för den

åsyftade utredningen, blifva svårigheterna att begagna arkivet ännu

kännbarare. För af hjälpande äfven af dessa missförhållanden anser

landtmäteristyrelsen, att utrymmet i arkivet behöfver ökas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer landtmäteristyrelsen

i underdånighet, att, därest Eders Kungl. Maj:t, med

gillande af denna underdåniga framställning, skulle finna åtgärder böra

vidtagas till skyddande af generallandtmäterikontorets arkiv mot eldfara

och till ökande af utrymmet däri, Eders Kungl. Maj :t täcktes uppdraga

åt öfverintendentsämbetet att föranstalta om erforderliga ritningsoch

kostnadsförslags uppgörande för att Eders Kungl. Maj:ts nådiga

pröfning underställas samt därefter hos Riksdagen göra den framställning,

som en dylik pröfning må anses föranleda.))

Till det statsrådsprotokoll öfver finansärenden, som finnes fogadt

vid Kungl. Maj:ts till 1905 års lagtima Riksdag aflåtna proposition an
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

gående uppförande af ny byggnad för Kung!. Maj:ts kansli m. m.,

yttrade departementschefen, bland annat, efter att hafva redogjort för

landtmäteristyrelsens ofvan omförmälda skrifvelse af den 28 oktober

1903, att däraf framginge, att generallandtmäterikontorets nuvarande

lokaler under _ alla förhållanden i en snar framtid måste ersättas med

nya eller åtminstone underkastas en med nybyggnad i det närmaste

jämförlig om- och tillbyggnad.

Den mening synes alltså allmänt göra sig gällande, att landtmäterikontorets

lokaler i sitt nuvarande skick äro för sitt ändamål otjänliga.

Nödvändigheten af att den eldfara, för hvilken de därstädes förvarade

dyrbara, delvis oersättliga kartor och handlingar äro utsatta, varder

snarast möjligt undanröjd, synes utskottet mana därtill, att frågan om

beredande af lämplig lokal åt detta arkiv tages i ompröfning oberoende

af andra byggnadsfrågor.

Utskottet får därför hemställa,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,

hvit k a åtgärder höra vidtagas för att åt generallandtmäterikontorets

arkiv bereda skydd mot eldfara och

ökadt utrymme, samt därefter snarast möjligt till Riksdagen

inkomma med den framställning, hvartill förhållandena

må föranleda.

§ 12-

Hvad i öfrigt blifvit af revisorerne anmäldt och erinradt, har utskottet

funnit dels vara af beskaffenhet att lämpligen böra tagas i öfvervägande

vid behandlingen af de utgiftsanslag revisorernes framställning

berört, dels hafva medfört åsyftad rättelse, dels vara af vederbörandes

utlåtande nöjaktigt . förklarad^ dels ej vara af den vikt, att, oaktadt

Öl klarmgen ej varit fullt tillfredsställande, någon Riksdagens åtgärd

bort af förhållandena föranledas, dels slutligen icke hafva varit af beskaffenhet

att från utskottets sida påkalla något yttrande; hvilket utskottet

skolat för Riksdagen

anmäla.

Stockholm den 16 mars 1906.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 61.

Reservation

vid § 8 (ang. den till vissa städer utgående tolagsersättningen):

af herr E. Hammarlund, som ansett utskottet böra hemställa,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kungl. Magt anhålla,

att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning,

i hvilka afseenden reglering af den till vissa städer

utgående tolagsersättningen bör äga rum, därvid hänsyn

bör tagas till städernas utgifter för tullverket

samt för andra statsändamål, hvilka, hvad landsbygden

beträffar, bekostas af statsmedel, samt till Riksdagen

inkomma med det förslag, hvartill utredningen kan

gifva anledning.

Herr L. Eriksson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit

i förestående ärendens behandling inom utskottet.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1906.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1906:87 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens år 1905 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörand s. 1 i texten