Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående beredande af fast anställning åt personer, som hos statens ämbetsverk äro på ett stadigvarande sått sysselsatta med skrifgöromål m. m.

1906-04-27 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1906:96, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående beredande af fast anställning åt personer, som hos statens ämbetsverk äro på ett stadigvarande sått sysselsatta med skrifgöromål m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N''o 96.

1

N:o 96.

Ank. till Eiksd. kansli den 27 april 1906, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj:t angående beredande af fast anställning åt personer,

som hos statens ämbetsverk äro på ett stadigvarande sått

sysselsatta med skrifgöromål m. m.

(2:a U. A.)

I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 105) har herr C. A.

Lindhagen föreslagit, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning, i hvad mån

hos statens ämbetsverk och myndigheter personer äro på ett stadigvarande

sätt sysselsatta med skrifgöromål och dylika sysslor utan att äga någon

fast anställning, äfvensom i anledning af denna utredning föreslå Riksdagen

erforderliga åtgärder, i ändamål att jämväl dessa biträden, kvinnor såväl

som män, må i likhet med öfriga ämbets- och tjänsteinnehafvare samt

vaktbetjänte erhålla fast anställning med rätt till sjukhjälp, semester och

pension.

Till stöd för berörda förslag har motionären anfört följande:

»I statens ämbetsverk åtnjuta ämbets- och tjänstemännen samt vaktbetjänte

i allmänhet förmånen af ordinarie anställning med däraf härflytande

rättighet att ej kunna godtyckligt afskedas, att i händelse af sjukdom

eller annat laga förfall för tjänstgöring ej behöfva af lönen afstå mer än

de s. k. tjänstgöringspenningarne, att få semester samt att erhålla pension

Bill. till Riksd. Prof. 1906. 4 Samt. 1 Afd. 58 Häft. (N:is 96, 97). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 96.

vid afskedstagande!. Dessutom anställas visserligen en del extra tjänstemän,

som ej åtnjuta dessa fördelar. Men de äga i stället utsikter att i mån

af ledighet få befordran till ordinarie befattning.

Det finnes emellertid i de flesta ämbetsverk en klass tjänstgörande,

som fylla en ordinarie uppgift inom verket, men ändock betraktas såsom

till och med endast privat anställda. De omnämnas oftast icke i någon

organisation eller lönestat. Någon befordran till ordinarie tjänst är för

dem utesluten. För dem sörjes icke i vidare mån, än att de erhålla

betalning för det arbete de äro i stånd att utföra, så länge hälsan räcker.

När de ofta efter flere årtiondens utslitande tjänstgöring anses för gamla,

afskedar man dem utan vidare. Jag syftar härmed på de kvinnliga

biträden, som förrätta de oundgängliga renskrifningsarbetena inom verken

och dessutom ofta användas som ett slags amanuenser att bistå vid expeditionen

och mångahanda andra sysslor af mera mekanisk beskaffenhet.

Detta är en orättvisa, som enligt min uppfattning icke bör vidare få

upprätthållas. Dessa skrifbiträdens arbete utgör eu oeftergiflig länk i

ämbetsverkets funktioner. De tjänstgöra ock regelbundet på ämbetsrummet

under förmiddagarna och mången gång längre tid än den ordinarie tjänstemannen,

då de skola ordna för denne, innan han kommer, och stöka

undan efter honom, sedan han gått. De hafva också, till skillnad från

mången ordinarie tjänsteman, oftast hemarbete på eftermiddagarne till långt

inpå nätterna. Att de dessutom, nästan undantagslöst, utmärka sig för

synnerlig flit, ordningssinne och försynthet i uppträdande, bör icke kunna

annat än räknas dem ytterligare till förtjänst. Det bör också erinras, att

deras enformiga och mycket stillasittande sysselsättning är särskild! ägnad

att slita på deras hälsa, samt att de därför äro i synnerligt behof af

tillfälle att kunna begagna sig af någon semester. De äro ock utan tvifvel

i behof af pensionsrätt vid en tidigare ålder än de manliga tjänstemännen.

Ibland aflönas visserligen dessa skrifbiträden icke direkt af staten,

utan med s. k. renskrifningspengar eller lösen för utgående expeditioner,

som uppbäres af ordinarie tjänsteman. Dessa indirekta aflöningsformer

komma dock att med tiden alltmera borttagas. Och äfven där ett dylikt

betalningssätt ännu äger rum, kan detta rättvisligen ej få af staten tagas

till förevändning för att, såsom nu sker, sätta skrifbiträdena alldeles utom

räkningen. Allraminst kan däraf hämtas anledning att undandraga dem

stöd vid sjukdom, semester och pension, då ju staten icke vid bestämmandet

af den ordinarie tjänstemannens renskrifningspenningar eller

expeditionslösen beräknat, att denne därvid skulle bekosta sitt skrifbiträde

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 96.

3

äfven nämnda förmåner. Däremot bör naturligtvis den betalning, som

skrifbiträdena erhålla på detta sätt, tagas i beräkning vid bestämmandet

af deras aflöningsförmåner.

Icke keller kan från statens sida med fog invändas, att skrifbiträden

i kommuners ock enskildes tjänst, för att ej tala om den stora massan af

folket, kafva en lika vansklig ställning som statens skrifbiträden nu intaga.

Utvecklingen måste ju alltmer gå i den riktningen, att stöd i sjukdom

ock vid oförmåga till arbete beredes alla människor. Ock då nu staten

sedan gammalt kärvid > tagit initiativ till förmån för sina tjänstemän, så

finnes ingen rättsgrund, kvarför staten skulle göra ett undantag för sina

ringaste tjänare.

Hvad nu sagts om kvinnliga skrifbiträden gäller äfven om biträden,

som utan fast anställning bestrida liknande sysslor, såsom kartritning,

bokföring, siffergranskning m. m. Användas för skrifgöromål eller dylika

befattningar ännu i något fall manliga biträden, så kafva dessa naturligtvis

samma rättsanspråk på förbättring af sin ställning.

En särskild anledning till att nu uppmärksamma ifrågavarande angelägenheter

är också de pågående arbetena af den tillsatta löneregleringskommittén.

Denna kommitté kar till uppgift att afgifva utlåtande ock

förslag rörande reglering af statens ämbetsverks ock myndigheters löneförhållanden

samt därvid tillika taga under öfvervägande, huruvida genom

förenkling i förvaltningen tillfälle kunde beredas till indragning af tjänster.

Med en sådan instruktion är det förklarligt, att nämnda kommitté ej käft

särskild anledning att komma in på denna sak. Emellertid kar kommittén

i sina hitintills afgifna betänkanden käft uttalanden, som i viss mån beröra

frågan. Kommittén anför nämligen såsom en allmän grundsats, att det

måste anses för en misshushållning att låta rent mekaniska arbeten, såsom

renskrifning ock dylikt, verkställas af examinerade tjänstemän samt att

en dylik anordning därför icke vidare bör äga rum, utan att allt sådant

arbete bör besörjas genom extra, oexaminerade biträden. Härigenom kar

kommittén ytterligare skärpt det sakförhållandet, att detta slag af arbete

skall ingå såsom en särskild syssla i ämbetsverkens ordinarie funktioner.

Men på samma gång kar kommittén skattat åt det vanliga föreställningssättet,

att samma arbete skall besörjas endast genom extra biträden.

Under åberopande af dessa skäl väckte jag vid förra årets riksdag

en motion (n:o 164) med nedan upptagna yrkande. I ett till motionen

sedermera gjort tillägg (n:o 279) sökte jag med utredande exempel när
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 96.

mare belysa den orättvisa, godtycklighet och oreda inom de olika ämbetsverken,

som råda i fråga om dessa statstjänares anställning.

Motionen, afstyrkt af statsutskottet, afslogs af Första Kammaren, men

bifölls af den Andra.

Jag tillåter mig nu upprepa min framställning.»

Utskottet vill icke bestrida, att i vissa fall anledning kan förefinnas

att bereda fastare anställning åt personor, hvilka på ett stadigvarande sätt

äro hos statens ämbetsverk och myndigheter sysselsatta med skrifgöromål

och dylika sysslor af mera mekanisk beskaffenhet. Då sådan anledning

i något särskildt fall verkligen föreligger, lärer emellertid vederbörande

myndighet icke försumma att på grund af föreliggande omständigheter

därom göra utredning och i vederbörlig ordning afgifva framställning i ämnet.

Så mycket mindre anser sig utskottet böra tillstyrka, att Riksdagen skulle

hos Kungl. Maj:t begära sådan utredning, hvarom förslag af motionären

blifvit väckt, som någon bestämd gräns för utredningen icke blifvit i

motionen angifven och dess konsekvenser väl icke nu kunna öfverskådas,

men i alla händelser kunna antagas blifva ganska vidtgående.

På grund häraf får utskottet hemställa,

att herr Lindhagens ifrågavarande motion icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 27 april 1906.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Reservation

af herrar P. Olsson, A. Wiklund, K. Starbäck, Å. H. Hammarskjöld,

E. Hammarlund och L. Eriksson, hvilka ansett, att utkottets yttrande och

förslag bort hafva följande lydelse:

»Den af motionären väckta frågan, huruvida icke åt de personer,

hvilka på ett stadigvarande sätt äro hos statens ämbetsverk och myndig
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 96.

5

heter sysselsatta med skrifgöromål och dylika sysslor af mera mekanisk

beskaffenhet, borde beredas en fastare anställning med därmed förenade

förmåner, synes utskottet vara värd att tagas i öfvervägande. Det gäller

emellertid härvid att bestämma, i hvilken utsträckning dessa biträden böra

anses fylla en ordinarie uppgift inom de särskilda ämbetsverken, samt

tillse, i hvad mån svårigheterna i följd af de af motionären framhållna

olikheterna i sättet för aflöningen må kunna öfvervinnas. En utredning

är därför erforderlig, och får alltså utskottet hemställa,

att Riksdagen, med anledning af herr Lindhagens

förevarande motion, må i skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning,

huruvida och i hvad män personer, som äro

hos statens ämbetsverk och myndigheter på ett stadigvarande

sätt sysselsatta med skrifgöromål och dylika

sysslor, må kunna erhålla någon fastare anställning,

äfvensom för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill

denna utredning må föranleda.»

Herr B. Persson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i

ärendets slutbehandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1906:171 Skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj.t angående beredande af fast anställning åt personer, som hos statens ämbetsv a1 i texten