Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående rätt att hos generaltullstyrelsen erhålla upplysning rörande tullbehandlingen af varor, af sedda att till riket införas.
1907-02-25 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1907:11, Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående rätt att hos generaltullstyrelsen erhålla upplysning rörande tullbehandlingen af varor, af sedda att till riket införas.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.
1
N:o 11.
Ank. till Riksd. kansli den 26 febr. 1907, kl. 11,so f. m.
Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning angående rätt att hos generaltullstyrelsen
erhålla upplysning rörande tullbehandlingen af varor,
af sedda att till riket införas.
(l:a A.)
I proposition. n:o 31 af den 1 innevarande februari bar Kungl.
Maj.t, under åberopande af det vid Kungl. Maj:ts proposition n:o 32
af samma _ dag angående anslag till bestridande af kostnader för en
tullbehandlings- och upplysningsbyrå inom generaltullstyrelsen fogade
utdrag af statsrådsprotokollet öfver hnansärenden för berörda den 1
februari, föreslagit Riksdagen att antaga ett vid förstnämnda proposition
fogadt förslag till förordning angående rätt att hos generaltullstyrelsen
erhålla upplysning rörande tullbehandliug af varor, afsedda
att till riket införas.
Bevillningsutskottet, till hvars förberedande behandling den ifrågavarande
propositionen n:o 31 hänvisats, anser sig till en början höra
erinra, att jämlikt bestämmelser, intagna i slutprotokollet till den år
1906 mellan Sverige och Tyska riket afslutade handels- och sjöfartstiaktat,
Sverige, med hänsyn till de i Tyskland gällande föreskrifter
rörande meddelandet af officiella upplysningar i tullsaker, åtagit sig att
så snart som möjligt utfärda bestämmelser, hvarigenom det skulle möjliggöras
för varuimportören att på officiell väg erhålla bindande upplysning
rörande tullbehandlingen af varor vid deras införsel till Sverige.
Bill. till Riksd. Prof. 1907. 5 Sami. 1 Afd. 10 Höft. (N:o 11.) 1
2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.
Vid sådant förhållande finner sig bevillningsutskottet sakna anledning
att bär särskildt redogöra vare sig för de skäl, som oafsedt
berörda från Sveriges sida gjorda utfästelse redan i och för sig tala
för inrättandet bär i landet af en institution, sådan som den nu ifrågasatta,
eller för tidigare framställningar i ämnet, utan tillåter sig bevillningsutskottet
att i dessa afseenden hänvisa till den i ofvan omförmälda
vid propositionen n:o 32 fogade statsrådsprotokoll härom intagna redogörelse.
Det torde dock böra äfven från bevillningsutskottets sida uttryckligen
fastslås, att en institution med ofvan angifna syftemål med all
sannolikhet kommer att blifva till afsevärdt gagn ej blott för den utländske
exportören vid export bit till landet utan äfven och måhända
ej minst för den svenske importören. Och äfven om, såsom chefen
för finansdepartementet framhåller, en fullständig likformighet i tullbehandlingen
af samma slags varor icke är möjlig att ernå, lärer den
föreslagna anordningen dock vara ägnad att på ett verksamt sätt främja
detta mål.
Bevillningsutskottet har under sådana förhållanden icke tvekat att
tillstyrka, att en institution af ifrågavarande art inrättas här i landet.
Hvad härefter angår det af Kungl. Maj:t framlagda förslaget till
förordning i ämnet, har, såsom af tulltaxekommitténs utlåtande framgår,
vid förslagets affattning motsvarande tyska författning i väsentliga delar
tjänat till förebild.
Bevillningsutskottet, som genomgått och granskat det kungl. förslaget,
har därvid icke funnit skäl till andra erinringar än dem, som
återfinnas här nedan vid §§ 1 och 4.
Innan utskottet öfvergår till eu redogörelse för dessa erinringar,
har utskottet dock icke velat underlåta att framhålla, att, om syftemålet
med den ifrågasatta byrån verkligen skall kunna uppnås, densamma
bör ordnas på ett så praktiskt och enkelt sätt som möjligt.
Likasom å ena sidan den tulltekniska sakkunskapen med nödvändighet
måste vara företrädd inom byrån och denna öfver hufvud taget stå i
erforderlig beröring med näringsidkarne inom landet, böra ock å andra
sidan förhållandena inom byrån så ordnas, att åt ärendenas. handläggning
ägnas största möjliga snabbhet och skyndsamhet, naturligtvis dock
utan eftersättande af den noggranna pröfning, som bör föregå hvarje
upplysnings meddelande. Det stora intresse, hvarmed denna fråga
omfattats inom vidt skilda delar af landet, synes ock utskottet ställa ett
allvarligt kraf på dem, som vederbör, att vid förslagets realiserande
ofvannämnda synpunkter varda tillbörligt beaktade.
3
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.
Utskottet öfvergår härefter till en redogörelse för de erinringar,
mot förslaget, som, på sätt ofvan antydts, utskottet ansett vara nödiga.
§ 1. I denna paragraf angifvas de författningar, med afseende
å hvilka upplysning skall af generaltullstyrelsen lämnas, nämligen
gällande tulltaxa och taratariff. Tulltaxekommittén har i detta afseende
anfört, att de tullförfattningar, om hvilkas tillämpning det kunde blifva
fråga att lämna bindande upplysning, vore gifvetvis tulltaxan och taratariffen.
Enligt utskottets mening torde det ock ligga i sakens natur,
att då det gäller att på officiell väg erhålla upplysning rörande tullbehandlingen
af varor, afsedda att till riket införas, nyssnämnda författningar
otvifvelaktigt äro de, som i främsta rummet kunna komma
i fråga. Vid sidan af dessa författningar finnas emellertid åtskilliga
andra förordningar, hvilkas föreskrifter skola iakttagas vid införsel hit
till riket af vissa slag af varor och hvilkas tillämpning åtminstone i
vissa afseenden jämväl torde ankomma på generaltullstyrelsen. Såsom
exempel må härvid nämnas förordningar, innefattande bestämmelser
rörande import till riket af olika slag af djur, förordningarna angående
förbud mot införsel till riket af varor med oriktig ursprungsbeteckning
samt angående vissa bestämmelser rörande gränstrafiken mellan Sverige
och Norge med flera dylika författningar.
Det har synts utskottet med allt skäl kunna ifrågasättas, huruvida
icke jämväl i afseende ^ dessa och likartade författningar, hvilkas
tillämpning helt eller delvis ankommer på tullverket, rätt till upplysning,
som i den nu föreslagna förordningen afses, borde uttryckligen medgifvas.
Då emellertid de bestämmelser, som i sådant afseende erfordras,
med nödvändighet böra föregås af en undersökning, i hvad mån en
utvidgning af byråns verksamhetsområde i ofvan angifven riktning må
anses lämplig, har utskottet ansett sig icke böra föreslå någon förändring
i paragrafen utan endast velat å förhållandet fästa uppmärksamheten.
§ 4. Denna paragraf innehåller bestämmelse, att klagan icke må
föras vare sig mot meddelad upplysning i tullbehandlingsfråga eller om
sådan upplysning vägras i de fall, då, enligt hvad i förordningen sägs,
generaltullstyrelsen äger pröfva, huruvida upplysning må kunna meddelas.
I förstnämnda hänseende har utskottet på de af tulltaxekommittén
och chefen för finansdepartementet härom anförda skäl ansett
någon besvärsrätt icke böra ifrågakomma. Hvad däremot angår de fall,
då generaltullstyrelsen vägrade lämna upplysning, har utskottet lika
med tulltaxekommittén men i olikhet mot såväl nämnda styrelse som
ock föredragande departementschefen ansett rätten att besvära sig böra
förvaras sökanden. Utskottet har nämligen funnit sig äga så mycket
4
Bevillningsutskottets Betänkande N.-o 11.
mindre skäl att föreslå en afvikelse från den i allmänhet medgifna
rätten att underställa ett beslut högre myndighets pröfning, som frågan
här i hvarje fall gäller ett afgörande i sak, grundadt på en allmänheten
tillerkänd rätt. Den ifrågavarande paragrafen har därför i utskottets
förslag erhållit den lydelse, som återfinnes i tulltaxekommitténs förslag.
Under åberopande af hvad sålunda anförts, hemställer bevillningsutskottet,
att Riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande förslag till förordning angående rätt att
hos generaltullstyrelsen erhålla upplysning rörande
tullbehandlingen af varor, afsedda att till riket införas,
icke kunnat oförändradt bifallas, måtte antaga samma
förslag med den ändring, utskottets härvid fogade
författningsförslag utvisar.
Stockholm den 25 februari 1907.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CA VALLI.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o It
5
Kungl. Maj:ts förslag.
Utskottets förslag.
Förslag
till
Förordning
angående rått att hos generaltullstyrelsen erhålla upplysning rörande
tullbehandlingen af varor, afsedda att till riket införas.
§ 1.
Huru gällande tulltaxa och taratariff skola tillämpas å vara, som
någon har för afsikt att till riket införa, därom äger han i den ordning,
här nedan sägs, hos generaltullstyrelsen erhålla upplysning, som
är för statsverket bindande, enligt hvad i denna förordning stadgas.
§ 2.
Upplysning, som i § 1 afses, sökes skriftligen med uppgift å
varans beskaffenhet och tillämnade användning äfvensom å den eller
de tullplatser, där varan efter införseln skall angifvas vare sig till
direkt förtullning eller till uppläggning å nederlag; och skall därjämte
i ansökningen uppgifvas hvad sökanden har sig bekant angående varans
tullbehandling, då den förut införts, äfvensom om platsen, där tullbehandlingen
ägt rum.
Jämte ansökning, som nu är sagd, skall, då ansökningen afser
upplysning om tullbehandlingen af viss vara, till generaltullstyrelsen
aflämnas prof å varan till så stor myckenhet, att hvad som kan af
profvet återstå, sedan detsamma underkastats tilläfventyrs erforderlig
undersökning, må kunna fördelas i särskilda prof att förvaras på det
sätt generaltullstyrelsen föranstaltar, ett hos sökanden, ett hos general
-
6
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
tullstyrelsen och ett hos en hvar tullförvaltning, där enligt ansökningen
tullbehandlingen skall äga rum.
I stället för prof å varan, där sådant icke kan företes, må uttömmande
beskrifning eller utförlig ritning öfver densamma i erforderligt
antal exemplar bifogas; ankommande dock i ty fall, likasom ock
då hvarken prof, beskrifning eller ritning företes, på generaltullstyrelsen
att pröfva, huruvida med ledning af den förebragta utredningen den
äskade upplysningen må kunna meddelas.
§ 3.
Möjligen uppkommande kostnad för inhämtande af sakkunniges
utlåtande om varuprofs beskaffenhet äfvensom för sådant profs behandling
i och för framtida förvaring samt transport till tullplats, där den
inkommande varan skall tullbehandlas, gäldas af sökanden; och åligger
det honom att, där generaltullstyrelsen pröfvar sådant skäligt, ställa
nöjaktig säkerhet för sagda kostnad eller inbetala lämpligt förskott
därå, vid äfventyr att begärd upplysning icke meddelas, innan sådant
skett.
§ 4.
Mot meddelad upplysning i tullbehandlingsfråga
må klagan icke
föras. Yägras sådan upplysning i
de fall då, enligt hvad ofvan sägs,
generaltullstyrelsen äger pröfva,
huruvida upplysning må kunna meddelas,
däröfver må ej heller klagan
föras.
§ 4.
Mot meddelad upplysning i tullbehandlingsfråga
må klagan icke
föras. Vägras sådan upplysning, däröfver
må besvär anföras i den ordning,
som är stadgad angående sökande
af ändring i generaltullstyrelsens
beslut.
§ 5.
1. Enligt denna förordning meddelad upplysning i tullbehandlingsfråga
skall lända till efterrättelse vid tullbehandling af vara, hvars
öfverensstämmelse med den i upplysningen afsedda vara blifvit vederbörligen
utrönt; dock att hvad sålunda föreskrifvits äger tillämpning
allenast så länge de vid upplysningens meddelande gällande stadganden
i fråga om varans tullbehandling fortfarande äga giltighet och oförändradt
tillämpas.
7
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
2. Har, utan att ändring i nyssberörda stadganden vidtagits,
tillämpningen af desamma blifvit, på grund af vare sig generaltullstyrelsens
eller Kungl. Maj:ts beslut, i så måtto ändrad, att vara, rörande
hvars tullbehandling upplysning lämnats, förklarats skola draga högre
tullafgift än den genom upplysningen bestämda, eller att vara, som jämlikt
meddelad upplysning förklarats tullfri, blifvit belagd med tull, skall
sådant beslut af generaltullstyrelsen delgifvas sökanden, som erhållit
upplysningen, därest han uppgifvit sin egen eller behörigt ombuds
adress här i riket och beslutet om ändringen meddelats inom ett år
efter det upplysningen lämnats; och skall i sådan händelse vid tullbehandling
af varan, då den till sökanden eller för hans räkning inkommer,
upplysningen fortfarande äga giltighet, så länge icke beslutet
om ändring delgifvits honom eller hans ombud. Har sökanden eller
ombudet icke kunnat under uppgifven adress här i riket med delgifning
anträffas, eller har beslutet om ändring fattats sedan mera än ett år
förflutit efter det upplysningen meddelats, skall beslutet genast träda
i kraft äfven gent emot sökanden; och vare lag samma, därest sökanden
icke uppgifvit sin egen eller behörigt ombuds adress här i riket.
3. Vid sådan ändring i tillämpningen af gällande stadganden,
hvarom i mom. 2 sägs, må dessutom tullbehandling i enlighet med den
före ändringen meddelade upplysningen kunna medgifvas i afseende å vara,
som till sökanden eller för hans räkning inkommer under de närmast
efter ändringen följande tre månaderna och införes på grund af aftal, som
sökanden styrker sig hafva träffat, innan han kunnat äga kännedom
om ändringen. I fall, som nu är sagdt, skall frågan, huruvida tullbehandlingen
må verkställas i enlighet med den lämnade upplysningen,
underställas Kungl. Maj:ts pröfning. Förekommer därvid skälig anledning,
att någon i ansökningen om upplysnings erhållande meddelad
uppgift, hvilken befunnits oriktig, lämnats mot bättre vetande, eller
att föreskrifven uppgift, som sökanden underlåtit meddela, kunnat af
honom lämnas, vare tullbehandling i enlighet med den lämnade upplysningen
icke medgifven.
4. Utan hinder af meddelad upplysning i tullbehandlingsfråga,
må mot tullbehandling af inkommen vara besvär anföras enligt hvad
därom är stadgadt.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1907.
8
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.
Reservationer:
af herr Cavalli, som ansett Kungl. Maj:ts förslag till lydelse af § 4 i
förordningen af praktiska skäl äga företräde framför det af utskottet
framlagda, samt att utskottet förty bort tillstyrka bifall till Kungl.
Maj:ts proposition äfven i denna del;
af herr friherre Beck-Friis, som instämt med herr Cavalli; samt
af herr Åkerberg, som ansett, att utskottet bort föreslå sådan
ändring af § 1 och i följd däraf jämväl af § 5 mom. 2 i förordningen,
att dessa lagrum skulle erhålla följande lydelse:
Huru gällande tulltaxa och taratariff äfvensom andra författningar,
hvartill vid förtullning hänsyn bör tagas, skola tillämpas å vara, som
någon har för afsikt att till riket införa, därom äger han i den ordning,
här nedan sägs, hos generaltullstyrelsen erhålla upplysning, som
är för statsverket bindande, enligt hvad i denna förordning stadgas.
§ 5-
2. Har, utjpi att ändring i nyssberörda stadganden vidtagits,
tillämpningen af desamma blifvit, på grund af vare sig generaltullstyrelsens
eller Kungl. Maj:ts beslut, i så måtto ändrad, att vara, rörande
hvars tullbehandling upplysning lämnats, förklarats skola draga högre
tullafgift eller blifva föremal för annan tullbehandling än den genom
upplysningen bestämda, eller att vara, som jämlikt meddelad upp
lysning
förklarats tullfri, blifvit belagd med tull, skall sådant beslut
af generaltullstyrelsen delgifvas sökanden, som erhållit upplysningen,
därest han uppgifvit sin egen eller behörigt ombuds adress här i riket
och beslutet om ändringen meddelats inom ett år efter det upplysningen
lämnats; och skall —---—--— —--— — —
— — — — — —--—--— — — — — — bär i riket.»
Herrar Hammarström, Håkanson och Bergström hafva begärt få
antecknadt, att de icke deltagit de båda förstnämnda i afgörandet och
den sistnämnde i behandlingen af detta ärende inom utskottet.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1907.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1907:41 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Majds proposition med förslag till förordning angående rätt att hos generaltullstyrelsen erhålla upplysning röra s. 1 i texten