Betänkande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts propositioner, näs 47 och 48, med förslag till ny förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst äfvensom till ny förordning om inkomstskatt, dels ock med föranledande af propositionen n-.o 47 väckta motioner.
1907-03-17 · 150 sidor, varav 137 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 137 av 150 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1907:13, Betänkande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts propositioner, näs 47 och 48, med förslag till ny förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst äfvensom till ny förordning om inkomstskatt, dels ock med föranledande af propositionen n-.o 47 väckta motioner.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
1
■10 13.
Ank. till Riksd. kansli den 28 mars 1907 kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts propositioner,
näs 47 och 48, med förslag till ny förordning angående
bevillning af fast egendom samt af inkomst
äfvensom till ny förordning om inkomstskatt, dels
ock med föranledande af propositionen n-.o 47 väckta
motioner.
I två särskilda, till Riksdagen aflåtna propositioner, nås 47 och 48,
har Kungl. Maj:t, under åberopande af utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för den 15 nästlidne februari, föreslagit Riksdagen, i förstnämnda
proposition att antaga vid propositionen fogadt förslag till ny förordning
angående bevillning af fast egendom samt af inkomst jämte instruktion
för taxeringsmyndigheterna äfvensom i propositionen n:r 48 att
till upptagande i riksstaten för år 1908 åtaga sig en särskild bevillning af
6,750,000 kronor under namn af inkomstskatt, att på grund af taxering
år 1908 utgå enligt ett samma proposition bilagdt förslag till ny förordning
om inkomstskatt.
Jämlikt 40 § riksdagsordningen afgifver bevillningsutskottet härmed
utlåtande öfver ej mindre omförmälda propositioner än äfven följande i
Bih. till Riksd. Prot. 1907. 5 Sami. 1 Afd. 12 Raft. (N:o 13) 1
2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
anledning af propositionen n:o 47 inom Andra Kammaren väckta, till
bevillningsutskottet hänvisade motioner, nämligen: n:o 186, af herr C. G.
Johansson i Aflösa, n:o 188, af herr E. A. Lindblad med instämmande
i motionens syfte af fem af kammarens öfriga ledamöter, n:o 190, af herr
O. Olsson i See likaledes med instämmande i motionens syfte af fem af
kammarens öfriga ledamöter, n:o 191, af herr J. Åkesson, n:o 192, af
herr O. W. Redelius, n:o 193, af herr P. Pehrsson i Österby, n:o 199,
af herr S. H. Kvarnzelius jämte två andra af kammarens ledamöter och,
n:o 200, af herr Lindblad jämte tre andra af kammarens ledamöter.
Medan i en hvar af motionerna n:is 186, 190, 193, 199 och 200
göres framställning om mer eller mindre betydelsefulla ändringar i vissa
delar af det med Kungl. Maj:ts proposition n:o 47 framlagda författningsförslag,
hafva herrar Åkesson och Redelius i de af dem väckta motioner
äfvensom herr Lindblad i motionen n:o 188 af skilda anledningar yrkat
afslag å propositionen i dess helhet.
Innan bevillningsutskottet till en början går att yttra sig öfver sist
omförmälda proposition och de i anledning däraf väckta motioner, får
utskottet, i anslutning till hvad i statsrådsprotokollet anförts, i korthet angifva
de invecklade förhållanden, som äro en följd af bevillnings- och
inkomstskatteförordningarnas af hvarandra beroende ställning m. m., samt
de olägenheter med afseende härå och beträffande bevillningens och
inkomstskattens anordning i öfrigt, som de framlagda förslagen äro ämnade
att af hjälpa. För åskådlighetens skull hänför sig utskottet därvid
till bestämda år.
1906 års Riksdag åtog sig för år 1907 en inkomstskatt att utgå i
enlighet med en allenast för år 1907 antagen förordning om inkomstskatt.
Denna inkomstskatt, som uppförts i riksstaten för år 1907, skall
enligt förordningen taxeras i sammanhang med bevillningstaxeringarna
samma år och inflyter vid uppbördsstämmorna i början af år 1908.
1906 års Riksdag åtog sig visserligen äfven en bevillning att uppföras i
riksstaten för år 1907; och utgår denna bevillning i enlighet med en
bevillningsförordning, som gäller intill dess annorlunda af Riksdagen
förordnas. Men taxeringen till denna bevillning har redan verkställts år
1906 och bevillningen har uppburits eller uppbäres vid uppbördsstämmorna
år 1907. De taxeringar till inkomstskatt, som skola äga rum
innevarande år på grund af 1906 års Riksdags beslut, äro alltså ännu
beroende däraf, att 1907 års Riksdag åtager sig en bevillning för år 1907,
att upptagas i riksstaten för år 1908.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13. 3
Sommaren 1907 skola alltså verkställas taxeringar dels till inkomstskatt,
som 1906 års Riksdag åtagit sig, dels ock till bevillning, hvarom
beslut ännu icke fattats. Af de inkomster, som komma att innevarande
år taxeras, utgå dels inkomstskatt, som uppförts i 1907 års riksstat, dels
ock bevillning, som skall upptagas i 1908 års budget.
Nämnda inkomster blifva i princip taxerade för löpande året. I
verkligheten taxeras de emellertid i viss mån till de belopp, hvartill de
uppgå under år 1907, och i öfrigt med ledning af de inkomstbelopp eller
till de belopp, som åtnjutits under år 1906. I den mån 1906 års inkomster
icke kunna läggas till grund för taxeringarna år 1907, äro således
de sistnämnda år aflämnade och på heder och samvete vitsordade
själfdeklarationer af intet eller ringa värde.
Taxeringsarbetet pågår under tiden från den 1 april till slutet af september
samt verkställes af tre myndigheter, bevillningsberedningar, taxeringsnämnder
och pröfningsnämnder. Detta förfarande utesluter möjligheten
att verkställa uppbörden af debiterade utskylder samma år, taxeringen
äger rum. Såsom redan antydts, inflyter i följd häraf den i 1907
års riksstat upptagna inkomstskatten icke förrän under år 1908.
Af hvad sålunda anförts framgår,
att taxeringarna till inkomstskatt enligt 1906 års Riksdags beslut äro
beroende af 1907 års Riksdags beslut såväl om själfva bevillningen som
ock om den förordning, efter hvilken bevillning skall utgå,
att 1907 års taxeringar till inkomstskatt och inkomstbevillning afse
fastställandet af blandade inkomster från två år, åren 1906 och 1907,
att 1907 års taxerade inkomster få lämna bidrag till två riksstater,
riksstaterna för åren 1907 och 1908, samt
att den större delen af de direkta skatterna, eller inkomstskatten, icke
af skattskyldige erlägges förrän året efter det, i hvars riksstat den upptagits,
i följd hvaraf den af 1906 års Riksdag beslutade, i riksstaten
för år 1907 upptagna och vid samma års taxeringar fastställda inkomstskatten
inflyter först år 1908.
De olägenheter, som äro förenade med nu anmärkta förhållanden,
ligga i öppen dag och hafva för öfrigt blifvit i statsrådsprotokollet så fullständigt
utvecklade, att bevillningsutskottet icke anser sig därutinnan behöfva
annat än hänvisa till samma protokoll.
Ur konstitutionell och allmänt statsfinansiell synpunkt såväl som med
afseende å själfva taxeringsförfarandet är det också enligt bevillningsutskottets
mening angeläget, att de anmärkningar, som på grund af ofvan
4 Bevillningsutskottet Betänkande N:o 13.
angifna förhållanden kunna framställas, varda så snart ske kan undanröjda.
Under nuvarande förhållanden saknas nämligen i väsentlig grad den reda
och klarhet i skattebestämmelserna, som måste anses vara ett bland de
första villkoren, för att taxeringsmyndigheter och skattskyldiga skola kunna
hvar i sin mån fullgöra hvad på dem ankommer för vinnande af ett godt
taxeringsresultat. För en reform i sådant syfte förefinnes för öfrigt ett
annat starkt vägande skäl. På sätt i statsrådsprotokollet angifvits, utgöra
nämligen omförmälda olägenheter i större eller mindre grad hinder för ett
fruktbart reformarbete å skattelagstiftningens område, ett arbete, om hvars
angelägenhet Riksdagen vid mera än ett tillfälle uttalat sig.
Författningsförslagen, sedda ur de af bevillningsutskottet nu angifna
synpunkter, synas utskottet på ett effektivt sätt och i en i hufvudsak
tillfredsställande ordning undanröja de olägenheter, hvarom ofvan talats.
Vid granskningen af förslagen har bevillningsutskottet sålunda funnit, att
förslagens antagande skulle medföra,
att taxeringarna till den inkomstbevillning och den inkomstskatt, en
och samma Riksdag åtoge sig, verkställdes under ett enda år och ägde
rum efter särskilda af denna Riksdag fastställda regler, hvilkas tillämpning
icke i någon som helst mån berodde på skilda Riksdagars samverkan,
i det att inkomstskatte- och bevillningsförordningarna skulle förklaras
gälla, förstnämnda förordning för det år, i hvars riksstat skatten upptagits,
och bevillningsförordningen från den 1 januari samma år till slutet af det
år, under hvars lopp ny bevillning af Riksdagen fastställdes, det vill i
verkligheten säga för samma tid som inkomstskatteförordningen,
att all beskattningsbar inkomst, som under ett visst år af de skattskyldige
åtnjötes, nästkommande år taxerades till inkomstbevillning och
inkomstskatt,
att de under ett år taxerade inkomsterna icke för täckande af skattebehofven
toges i anspråk af mera än en Riksdag och sålunda icke för
mera än en riksstat,
att taxeringsmyndigheternas antal inskränktes till två och taxeringsförfarandet
jämväl i öfrigt förenklades, så att möjlighet bereddes, att uppbörd
af debiterad skatt kunde äga rum samma år taxering verkställdes, samt
att slutligen härigenom såväl inkomstbevillningen och fastighetsbevillningen
som ock inkomstskatten i statskassan inflöte i november och
december månader det år, för hvilket samma skatter blifvit i riksstaten
upptagna.
För genomförandet af dessa reformer skulle 1907 års Riksdag åtaga
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13. 5
sig och i riksstaten för år 1908 uppföra dels, i enlighet med nu gällande
bevillningsförordning, en bevillning för innevarande år, att uppbäras vid
uppbördsstämmorna i början af år 1908, dels ock ytterligare, efter de i
nu framlagda författningsförslag angifna regler, en bevillning, att uppbäras
vid uppbördsstämmorna i slutet af sistnämnda år. Under sådana förhållanden
och vid bifall till Kungl. Maj:ts förslag angående en inkomstskatt
för år 1908 skulle bördan af de direkta skatterna år 1908, som
blefve öfvergångsår, fördela sig sålunda, att vid uppbördsstämmorna i
början af år 1908 skulle erläggas den inkomstskatt, som 1906 års Riksdag
åtagit sig, och den bevillning, som beslutes af innevarande års Riksdag
att utgå efter 1907 års taxeringar, medan vid uppbördsstämmorna i slutet
af år 1908 skattskyldige skulle hafva att erlägga den bevillning och inkomstskatt,
som på grund af 1907 års Riksdags beslut skulle utgå efter
den föreslagna nya ordningen. Inkomstskatten och inkomstbevillningen,
hvarom sist förmäles, skulle enligt de framlagda förslagen debiteras med
allenast hälften af den eljest stadgade skatteprocenten. I fråga om fastighetsbevillningen
åter har Kungl. Maj:t af skäl, som strax skola angifvas,
icke föreslagit någon nedsättning, utan skulle denna bevillning liksom hittills
utgå med sex öre för hundra kronor af taxeringsvärdet å jordbruksfastighet
och fem öre för hundra kronor af taxeringsvärdet å annan fastighet
och frälseränta.
Med godkännande af de principer, som legat till grund för de utarbetade
förslagen, har bevillningsutskottet funnit sig kunna biträda samma
förslag med vissa nedan angifna ändringar, enligt hvilka, bland annat,
fullständig likställighet skulle genomföras beträffande den inkomst- och
fastighetsbevillning, som komme att ''debiteras enligt den föreslagna nya
ordningen.
Med det ofvan anförda kunde visserligen utskottet redan anse sig
hafva besvarat samtliga de motioner, däri yrkats afslag på Kungl. Maj:ts
proposition n:o 47, eller de af herr Åkesson och herr Redelius väckta
motioner äfvensom herr Lindblads motion n:o 188, men finner sig utskottet
dock böra något närmare beröra innehållet i samma motioner och
i korthet till bemötande upptaga de af motionärerna mot författningsförslagets
antagande anförda skäl.
I sin motion n:o 188 hemställer herr Lindblad, »att Riksdagen måtte Herr Lin<1- besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om nytt förslag till be- 7ss!°n
villningsförordning, som utan ändring af uppbördstiden eller af nuvarande
taxeringsmyndigheters antal och sammansättning medgifver, att beskatt
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
•G Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
ningen af kapital och arbete må utgå för det löpande året och i görligaste
måtto få beräknas efter föregående års inkomst.»
Till stöd härför anför motionären:
»Hvar och en, som vill opartiskt bedöma vårt taxeringsvärde, skall
nödgas erkänna, att det i stort sedt fungerat väl. Att under gångna tider,
då jordbruket såsom det förnämsta skatteobjektet samtidigt hårdt belastades,
en klagan kunde förnimmas om jordegendomarnas låga taxering,
detta har kunnat vara förklarligt nog för den tiden; men den som är
förtrogen med förhållandena vet, att den ändring till det bättre, som nu
kan konstateras, har framsprungit i de flesta fall från de beskattande
nämnderna själfva och ingalunda på grund af ingrepp från kronoombudens
sida. Visserligen påhvilar ännu en särskild beskattning det svenska jordbruket
i högre grad än andra beskattningsföremål — jag menar afgifterna
till prästerskapet och en högre beräknad afköra stprocent för jordegendom
än för annan fastighet — men tillfredsställelsen öfver en alltmera utsträckt
jämlikhet i skattebördor är omisskännlig. Under sådana förhållanden har
man helt visst ingen som helst rätt att ej fortfarande tänka högt om våra
själfvalda taxeringsmyndigheter.
Deras förnämsta uppgift synes mig efter själfdeklarationens införande
vara den att på en gång se till att kronan får ut sitt af de olika beskattningsföremålen,
och därjämte icke minst att göra en rättvis fördelning
af skattebördorna inom kommun, landsting och väghållningsdistrikt, hvilka
i regeln kräfva ofantligt mycket mera än statsbeskattningen. Ett sådant
direkt deltagande i beskattningens anordnande från ett flertal, af folket
själf utsedde personer, har helt visst fördelaktigt inverkat på den svenska
nationens uppfattning om beskattningen och skatteinbetalningen. Då själfdeklarationen
infördes i vårt land, har man kunnat konstatera, att den
offentliga skattemoralen står högt. Afsiktligt undandöljande från beskattning
torde vara sällsynt. Detta gäller nu i första rummet allt, som kan
blifva föremål för deklaration, nämligen alla kontanta inkomster. Men
jordbruket, enkannerligen det minsta, har så mycket, som ej blifver omsatt
i penningar utan konsumeras för eget behof, och detta allt låter sig svårligen
minutiöst värderas, utan bedömes lika säkert af praktiskt folk så
att säga på rak arm. I afseende härå äro våra nuvarande taxeringsmyndigheter
oöfverträffliga, och de låta sig icke ersättas af någon som
helst utsträckt bokföringsskyldighet eller deklarationsplikt. Efter hand som
det ekonomiska kartverkets kartor blifva allmännare, kan man med ett
sådant material, som nu mångenstädes saknas, uppnå ändå pålitligare
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13. 7
värden. Öfverallt spela dock tillfälliga konjunkturer in, och man får i
sitt bedömande af resultatet ej förbise, att det är en jordegendoms generella
värde som åsyftas, dess brukning svär de; man kan ingalunda fordra,
att en egendom skall i all framtid åsättas ett högt taxeringsvärde och
dragas med ökade skatter, därför att densamma under en gynnsam konjunktur
uppnått ett högt saluvärde. En sådan konjunkturvinst borde väl
då rätteligen på annat sätt beskattas, om samtidigt alla andra dylika
vinster kunde träffas af beskattning.
Som det nu är, föreslår bevillningsberedningen taxeringsvärdena
inom ett mindre distrikt, lagom stort för att väl behärska materialet;
därvid utjämnas och fördelas de rent kommunala bördorna. Omedelbart
därpå kommer taxeringsnämnden med särskildt kronoombud för att utöfva
kontrollen öfver de gjorda förslagen. Just därför att ledamöterna här
besitta lika stor personal- och örtkännedom, kan kontrollen blifva fullt
effektiv. Vill kronoombudet offra litet mera arbete och på förhand taga
kännedom om arealer m. m. ur tillgängliga kartverk, så kan med nuvarande
anordning ett långt bättre resultat nås än med det af Kungl. Maj:t föreslagna.
Man må blott tillhålla kronoombuden, att förrättningen de år
fastighetstaxeringen äger rum ej må ske på lika kort tid som eljes. Fördelen
af denna anordning är omisskännlig: här finnes ett taxeringsorgan,
som i regeln utjämnar bördorna inom häradet, väghållning sdistriktet.
Vägdelningarna grunda sig, som kändt, på taxeringsvärdena; tillämpar
man olika beräkningssätt inom de många af Kungl. Maj:t nu föreslagna
mindre taxeringsdistrikten, så uppnås ej den för väghållningens fördelning
nödiga likformigheten. Att rätta till detta i pröfningsnämnden låter sig
helt enkelt icke göra: en minutiös detaljgranskning af en lika stor mängd
klagomål, som nu afgöras i taxeringsnämnden, är omöjlig. Men helt
visst komma de dit och därifrån till kammarrätten och skola också påkalla
ökade arbetskrafter och ökade kostnader på båda hållen.
Förslaget är uppgjordt med tanke på städerna, ej på landsbygdens
helt olika förhållanden: de från städerna inkommande besvären låta sig
ju bedömas lika väl i pröfningsnämnden som i taxeringsnämnden. Men
klagomål om jordens taxering fordrar lokalkännedom i högre grad än
som kan sammanföras i pröfningsnämnden. Att samtidigt minska antalet
ledamöter däri tyder på en önskan att göra behandlingen därstädes blott
och bart formell, ja måhända att i sinom tid låta den helt och hållet
utföras af »sakkunniga». Är det jurister som menas därmed, eller hvilka
Utskottets
yttrande.
8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
»sakkunnige» stå Konungens befallningshafvande hädanefter bättre till
buds än hittills?
En ren inkomstbeskattning af jorden, som föresväfvar våra skatteteoretici,
är för det mindre jordbruket ett oting. Inför gärna i kontrollsyfte
själfdeklaration af alla, som kunna deklarera, och låt dem angifva
hvad de årligen vinna i reda penningar från sin jord. Försäljning af
skogsprodukter, grus, torf, kalk- och annan sten, äfvensom från större
fisken och saluträdgårdar m. m. bör uppskattas särskildt såsom hvarje
annan atfär. Men afsöndra den stora mängden af vanliga jordbruk och
låt dem skatta efter sina arealer och dessas olika värden och tyng ej
hela beskattningsapparaten med uppgifter om utsäde och skörd, inventariernas
årliga värdering m. m. sådant, som blott skulle vålla den samvetsgranne
mindre jordbrukaren stora svårigheter.
Det är ej små olägenheter, som nu tillskapas: två hela skatteinbetalningar
till kronan samma år under öfvergången äro ej småsaker för den
svenske jordbrukaren. Han skall aldrig förstå, hvarför andra skola slippa
med hälften. Och den nya uppbördstiden omedelbart efter höstlönernas
utbetalning och innan man hunnit vända sin skörd i penningar skall vålla
ständigt hufvudbry.
Förslaget utgår själf från att såväl debiteringen som uppbörden skola
kräfva ökade arbetskrafter. Ökade utgifter för pröfningsnämnden, ett långt
större antal besvär där och i kammarrätten måste också ställas i utsikt.
Då man jämväl måste räkna med större afkortningar än hittills, har man
svårt att få klart för sig, hvartill hela den vidlyftiga ändringen skall tjäna.
Alla förenklingar i den nuvarande skattemetoden, som kunna göras,
må dock ske. Det synes som om det uppslag, tvenne kammarrättsråd
gifvit (sid. 146) kunde begagnas. Att komplettera detta beräkningssätt
med de af statsrådet påpekade bestämmelserna må lätt kunna göras. Man
skulle därmed uppnå så mycket af likformighet, som praktiskt sedt torde
kunna vinnas.»
De betänkligheter med afseende å taxeringsmyndigheternas omorganisation,
fastighetsbevillningens anordning under öfvergångsåret för reformen
och uppbördstiden, som motionären hyser, anser utskottet blifva i väsentlig
mån om icke helt och hållet undanröjda genom bifall till utskottets här
nedan i nämnda afseenden gjorda förslag. För öfrigt skulle, såsom redan
antydts, ett skatteförslag, uppgjordt på sätt af herr Lindblad i hans
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13. 9
motion föreslagits, egentligen icke innebära någon afvikelse från hittills följda
grunder för taxeringen. Med motionärens förslag skulle sålunda icke,
såvidt af utskottet kunnat bedömas, undanröjas någon af de olägenheter,
hvilka åtfölja taxeringsförfarandet, så länge med taxeringen i hufvudsak
afses att beräkna inkomster för löpande året i stället för att fastställa de
verkliga inkomsterna för nästföregående år.
Beträffande herr Åkessons motion n:o 191 med yrkande om afslag Motionerna
å propositionen n:o 47 samt utarbetande af förslag till ny bevillnings- nM jg[och
förordning, byggd, hvad angår fastighetstaxeringen, på vissa särskilda af
motionären angifna grunder, torde, i den mån densamma kan anses innefatta
hemställan om omedelbart tillämpande af sagda grunder, få anses
gälla hvad utskottet här nedan anför vid behandlingen af den utaf herr
Lindblad med flera väckta motionen n:o 200.
Slutligen torde de af herr Redelius i motion n:o 192 på exempel
grundade anmärkningar mot ifrågavarande författningsförslag hafva förfallit
vid det förhållande, att med bevillningsutskottets nedan närmare utvecklade
förslag ingen som helst åtskillnad i beskattningsafseende mellan
afkomst af fast egendom och annan inkomst skulle komma att ens för
öfvergångsåret 1908 införas i skatteförfattningarna.
Härefter öfvergår utskottet till granskning af de särskilda delar utaf
det i propositionen n:o 47 framlagda förslag till ny bevillningsförordning,
som framkallat i öfriga omförmälda motioner gjorda ändringsyrkanden
eller som utskottet vid behandling af författningsförslaget och motionerna
funnit böra omarbetas eller underkastas jämkning.
Hvad då först angår de förändrade bestämmelser med afseende å Fastighetsskatteår,
som innefattas i förslaget, har utskottet visserligen funnit (je. beTillnin?eu*
samma väl ägnade att tjäna därmed afsedda ändamål, hvarigenom de ett
år mantalsskrifna skattskyldige skulle samma år påföras inkomstbevillning
för sina under nästföregående år åtnjutna inkomster. Men anser utskottet,
att sagda bestämmelser analogivis jämväl böra tillämpas i afseende å den
genom fastighetsbevillningen beskattade af kastningen af fast egendom.
Enligt föreliggande förslag skulle emellertid fastighetsbevillningen år 1908
erläggas af dem, som samma år vore ägare (i vissa fall innehafvare) af
den fasta egendom, därför bevillning skulle utgå. Detta förhållande skulle
Bill. till Biksd. Prot. 1907. 5 Sami. 1 A/d. 12 Höft. 2
Statsråds
protokollet.
10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
leda dithän, att afkastning af fast egendom, därför fastighetsbevillning utginge,
beskattades för det löpande året (år 1908), medan beskattningsbara
inkomster i öfrigt beskattades för det nästföregående året (år 1907).
Häraf åter skulle följa, att fast egendom äfven under öfvergångsåret 1908,
då inkomsttagare hade att utgöra half bevillning på grund af taxeringarna
år 1908, skulle erlägga hel fastighetsbevillning efter de under samma
år fastställda taxeringsvärden.
I statsrådsprotokollet anföres i omförmälda afseende:
»I det föregående har jag yttrat mig allenast om taxering af inkomst.
Det är med afseende på denna taxering, som missnöjet med nu rådande
förhållanden framträda Emellertid uppställer sig nu det spörsmålet, om
en ändring af beskattningsåret vid inkomsttaxeringen bör föra med sig
äfven en ändring af beskattningsåret i fråga om fastighetstaxeringen, så
att skattskyldig skall taxeras för den fastighet, han haft nästföregående år,
och icke för den fastighet, han äger under löpande året. Härvid är det
dock klart, att spörsmålet gäller allenast bevillningstaxeringen och icke
inkomstskattetaxeringen. Vid sistnämnda taxering, däri för närvarande en
beräknad afkastning af fast egendom upptages såsom inkomst, är det
fråga om att sammanräkna den skattskyldiges hela inkomst af alla inkomstkällor
under ett år, och det kan således icke ifrågasättas annat än att,
då taxeringen i öfrigt skall afse nästföregående års inkomst, samma grundsats
skall tillämpas äfven i fråga om den beräknade inkomsten af fastighet,
så att taxeringen till inkomstskatt omfattar beräknad afkomst af fast
egendom, som den skattskyldige ägt eller innehaft under nästföregående
år.
Beträffande åter fastighetsbevillning en, synas mig hufvudsakligen praktiska
skäl öfvervägande tala för att någon rubbning icke göres i de bestående
förhållandena och att således, äfven sedan reformen genomförts i
fråga om inkomsttaxeringen, fastighetsbevillning erlägges för löpande året,
d. v. s. för hvarje fastighet af den, som för löpande året mantalsskrifvits
såsom ägare eller med ägare likställd innehafvare af fastigheten. De
grunder, som, enligt hvad jag förut anfört, påkalla, att inkomsttaxeringen
afser nästföregående års inkomst, gälla ej heller i och för sig angående
fastighetstaxeringen. Om det också på visst sätt kan synas, som om det
vore mest följdriktigt, om båda taxeringarne skedde för samma år, så
kan det å andra sidan icke heller förnekas, att fastighetsbevillningen utgör
en beskattning af så egenartad beskaffenhet, att den i mycket måste följa
sina egna regler.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13. 11
Om fastighetsbevillningen skulle erläggas för nästföregående år, skulle
detta innebära bland annat, att den utginge enligt ett nästföregående år
bestämdt taxeringsvärde. Hvarje år skulle således taxeringsvärde åsättas
den fasta egendomen i riket utan något under det året föreliggande praktiskt
syfte; taxeringen skulle ske i och för den bevillning, som nästföljande
år skulle utgå. Man finge följaktligen årligen laborera med två särskilda
fastighetstaxeringslängder: den ena, som upprättats nästföregående år, skulle
ligga till grund för löpande årets debitering och uppbörd, den andra upprättades
under året för att nästföljande år tjäna samma ändamål. Bevillningsbeloppet,
hvilket bland annat af redovisningsskäl bör upptagas i taxeringslängden,
skulle under löpande året införas i nästföregående års längd.
Därest, såsom jag tror mig hafva nyss ådagalagt vara nödvändigt, vid inkomsttaxeringen
skulle följas löpande årets mantalslängder, men fastighetsbevillningen
skulle erläggas för nästföregående år och således debiteras
enligt nästföregående års mantalslängder, skulle för ett och samma års
debitering och uppbörd två olika års mantalslängder ligga till grund. Att
härigenom debiterings- och uppbördsarbetet, till hvilket kortast möjliga tid
måste anslås, skulle öfver höfvan försvåras, ligger i öppen dag.
Slutligen får jag för denna frågas bedömande framhålla en synpunkt,
som principiellt synes hafva en mycket stor betydelse, äfven om densamma
icke rent praktiskt kan tillerkännas så stor vikt. Därest fastighetsbevillningen
skulle erläggas på grund af nästföregående års taxeringsvärde,
komme det oftast att inträffa, att taxeringsvärdet blefve bestämdt i första
taxeringsinstansen, innan ännu Riksdagen beslutat, att någon bevillning
på grund däraf skulle utgöras. Om jag tänker mig reformen genomförd
år 1908, måste i många fall det årets taxeringsnämnder, hvilkas arbeten
böra vara afslutade senast den 15 maj, hafva bestämt de taxeringsvärden,
efter hvilka bevillning år 1909 skulle erläggas, innan ännu 1908 års
Riksdag åtagit sig bevillning att utgå år 1909. Ty Riksdagens beslut om
bevillningen fattas på grund af sakens natur i slutet af riksdagen, och
det händer ju numera icke ofta, att detta beslut är fattadt och kungjordt
redan den 15 maj. Man må icke invända, att samma förhållande äger
rum redan under den nuvarande ordningen. Bevillningsberedningen får
väl nu föreslå taxering, innan Riksdagen åtagit sig någon bevillning, men
det är först taxeringsnämnden, som bestämmer taxeringen, och denna
sammanträder enligt nu gällande stadganden icke tidigare än den 21 juni,
alltså etter det Riksdagens beslut om bevillningen hunnit fattas och kungöras.
Denna sak synes mig således böra ordnas på det sätt, att inkomst
12 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
taxeringen afser nästföregående års inkomst men fastighetsbevillningen erlägges
af löpande årets ägare eller innehafvare af fast egendom. Sålunda
skulle, så vidt nu är i fråga, 1907 års Riksdag åtaga sig inkomstbevillning
och inkomstskatt att betalas år 1908 enligt taxering år 1908 af 1907
års inkomst samt fastighetsbevillning att erläggas år 1908 ^af 1908 års
ägare eller innehafvare af fast egendom på grund af 1908 års fastighetstaxering.
I sitt utlåtande i ämnet har kammarrätten också utan förbehåll anslutit
sig till denna mening. Kammarrätten har därvid åberopat hufvudsakligen
de af mig nu angifna skälen, hvarjemte kammarrätten till stöd
för sin uppfattning, såsom mig synes, fullt riktigt anfört, att den, som
förvärfvat fast egendom, därmed har att omedelbart inträda i de rättigheter
inom stat och kommun, som fastighets innehafvande betinga, och
häraf bör följa, att äfven bevillningsplikten inträder fortast möjligt.
Den uppställda regeln kan emellertid medföra, att en skattskyldig får
under ett och samma år erlägga bevillning två gånger för afkastningen åt
sitt kapital. Om han år 1908 haft kapitalet utlånadt mot ränta och år
1909 har det placeradt i fastighet, får han år 1909 utgöra bevillning både
för 1908 års ränteinkomst och för den fastighet han äger år 1909. Med
afseende på inkomstskatten inträffar däremot icke liknande resultat, då
denna i allo skulle utgå på grund af nästföregående års förhållanden. Hvad
bevillningen beträffar, bör man ihågkomma, att någon dubbeltaxering dock
icke uppkommer, så att samma års inkomst blefve två gånger beskattad.
Saken är allenast den, att inkomster från två olika år kunna komma att
beskattas under ett och samma år. Då bevillningen är en proportionell
skatt, ökas således icke härigenom skattebördan, den endast sammantränges
på en kortare tid. Och det är att märka, att det är endast i det sannolikt
ej så ofta förekommande fall, att omplaceringen af kapitalet sker vid
ett årsskifte, som två hela års intäkter på detta sätt upptagas till beskattning
under ett år. Det låter sig visserligen icke förnekas, att en sålunda
hopad beskattning i vissa fall kan blifva oläglig för den skattskyldige,
men det är min öfvertygelse, att olägenheten, som i regel kan drabba
endast ägare af kapital och således skattskyldige i en ekonomiskt gynnsam
ställning, dock icke skall visa sig vara af den art, att fördenskull
ett annat system för fastighetsbeskattningen bör väljas. Ej heller synes
detta böra föranledas af det motsatta fallet, nämligen att den, som vid
ett års slut säljer sin fastighet och därigenom erhåller kapital, hvarå han
nästföljande år uppbär ränta, sistnämnda år icke kommer att taxeras till
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13. 13
bevillning vare sig för fastigheten eller för ränteinkomst af det kapital,
som genom försäljningen frigjorts.
I sammanhang härmed anhåller jag att få beröra en fråga, som af
de sakkunniga upptagits och af hvilkens lösning sedan länge ett starkt
behof gjort sig gällande. Den för hvarje år för en fastighet påförda
fastighetsbevillningen är till sin natur odelbar. Om fastigheten under året
byter ägare, påföres icke fastighetsbevillningen hvarje ägare i förhållande
till den del af året han ägt fastigheten, utan för hvarje år endast en
person. Men hvilken af flera ägare under ett år bevillningen bör påföras,
är icke i lagstiftningen bestämdt. De olika ägarna emellan ordnas väl
denna sak oftast genom aftal vid öfvergången af äganderätten. Detta gör
emellertid icke ett reglerande genom lagstiftningen obehöfligt. Ett sådant
kräfves bland annat för åstadkommande af reda och konsekvens vid taxeringen.
I praxis har emellertid frågan bevarats på olika sätt. Enligt
en mening skulle den böra upptagas såsom skattskyldig, som ägt fastigheten
största delen af året. Denna tolkning skulle således göra taxeringen
beroende af en omständighet, om hvilken den första taxeringsinstansen
icke kan äga någon kännedom. En annan mening, som åtminstone de senare
åren mera allmänt omfattats, är, att den bör taxeras för fastigheten, som
äger den vid årets början. Jag ansluter mig till denna äfven af de sakkunnige
biträdda uppfattning, hvilken innebär, att den, som bör mantalsskrifvas
för fastigheten, skall upptagas såsom den skattskyldige. Om sålunda
en person före årets ingång inköpt en jordbruksfastighet för att
tillträda densamma den 14 mars, bör han mantalsskrifvas för fastigheten
och på denna grund äfven taxeras därför. Hvad som i detta afseende
gäller om ägare, bör naturligtvis gälla äfven om innehafvare, som är lagligen
pliktig erlägga fastighetsbevillning. Äfven kammarrätten har omfattat
den sistnämnda meningen och gjort allenast en formell erinran, i
enlighet med hvilken de sakkunniges förslag blifvit förtydligadt.»
Enligt de grunder, som hittills följts vid beskattningen, hafva afkastning
af fast egendom och andra beskattningsbara inkomster beskattats för
samma år. Så länge fastighetsbevillningen afser att vara ett komplement
till inkomstbevillningen, h vilket tydligen är förhållandet, då inkomst af fast
egendom icke inberäknas i de inkomster, som beskattas genom inkomstbevillning,
är en sådan ordning, hvarom nyss nämnts, fullt naturlig.
Följdriktigheten torde därför, såsom i statsrådsprotokollet också erkännes,
fordra, att, om skatteåret beträffande de inkomster, som träffas af inkomst
-
er A»
yttrande.
14 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
bevillning, förändras, samma ordning tillämpas i fråga om fastighetsbevillningen.
En afvikelse från denna princip medför olägenheter vid den
öfvergång till nytt skatteår, hvarom nu är fråga, och kan jämväl i
framtiden vid eventuella förändringar af beskattningssystemet vålla svårigheter.
På sätt redan nämnts skulle skilda bestämmelser rörande skatteåret
för fastighetsafkastningen och andra inkomster redan nu medföra olägenheter.
I sådant afseende behöfver allenast framhållas omförmälda med
förslaget följande anordning, att den, som åren 1907 och 1908 är ägare
af en och samma fastighet, år 1908 skulle nödgas utgöra två hela fastighetsbevillningar.
Att på dylikt sätt, med hänsyn allenast till förändrade
bestämmelser om skatteåret, vidtaga, om ock blott för ett år, en ny och
ojämn fördelning af skattebördorna måste vålla betänkligheter, helst då
de, hvilka ägde fastighet under bägge åren 1907 och 1908, lika väl som
inkomsttagarna torde vara i behof af lättnad i skattebördorna under öfvergångsåret.
Icke utan tvingande skäl bör därför en anordning, som medför en
dylik, om ock tillfällig, ojämn beskattning, vidtagas. Sådana skäl förefinnas
emellertid icke. Visserligen torde, såsom i statsrådsprotokollet angifvits,
frågan om fastighetsbevillningen icke kunna ordnas på det sätt,
att fastighetstaxeringarna verkställas ena året och fastighetsbevillningen,
med ledning af dessa taxeringar, debiteras nästföljande år. Detta skulle
nämligen leda till de oegentligheter, som i statsrådsprotokollet närmare
utvecklats. En sådan anordning är emellertid icke nödvändig för att
vinna det nu afsedda ändamålet.
I likhet med hvad som äger rum vid taxering till inkomstbevillning
och inkomstskatt kan nämligen taxering till fastighetsbevillning verkställas
året efter det afkastningen af fastigheten åtnjutits. De taxeringsvärden,
som under ett visst år (1908) fastställdes, skulle alltså bestämmas med
ledning af förhållandena under närmast föregående år (1907) och afse alt
fastställa fastigheternas värden under samma år (1907). Bevillningen,
som debiterades med ledning af dess värden, utgjorde under sådana förhållanden
fastighetsbevillningen för nästföregående år (1907).
Det är visserligen sant, att under en sådan ordning fastigheterna
skulle för år 1907 varda två gånger taxerade, nämligen dels innevarande
år för löpande året och dels år 1908 för det nästföregående året. Af flera
skäl torde emellertid denna dubbla fastighetstaxering icke kunna tillmätas
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13. 15
någon afgörande betydelse i förevarande afseende. Ett liknande förhållande
kommer nämligen att äga rum i fråga om de beskattningsbara inkomsterna.
Dessa skola nämligen taxeras dels år 1907 för löpande året
dels ock år 1908 för det nästföregående året. Något hinder förefinnes
icke, att, i analogi därmed, för fastigheterna två särskilda taxeringsvärden
för år 1907 fastställas, nämligen dels år 1907 att läggas till grund för
fastighetsbevillningen samma år dels ock år 1908 att användas vid debitering
af den bevillning, som skall erläggas vid samma års slut. Liksom vid inkomsttaxeringen
deklarationer om 1906 års inkomster tjäna till ledning för 1907
års taxering och deklarationer om 1907 års inkomster för 1908 års taxering,
komma för de fastighetstaxeringar, hvilka skola verkställas år 1908, särskilda
uPPgifter att läggas till grund. Enligt instruktionen för taxeringsmyndigheterna
kan någon nämnvärd förändring i nu gällande taxeringsvärden
å fastigheterna icke äga rum under tiden mellan de allmänna fastighetstaxeringarna.
Innevarande år infaller under en sådan period. År 1908
däremot skall under alla förhållanden verkställas en allmän fastighetstaxering,
därvid full hänsyn skall tagas till de i 14 § bevillningsförordningen
omförmälda uppgifter om de köpeskillingar, hypoteks- och brandförsäkringsvärden
m. m., som betingats eller åsatts under de närmast
före år 1908 förflutna åren.
I anslutning till hvad utskottet sålunda anfört, har utskottet vidtagit
däraf påkallade ändringar i föreliggande författningsförslag.
Vid bifall härtill komme 1907 års fastighetsägare i samma ställning
som 1907 års inkomsttagare, som hafva att hösten år 1908 utgöra
en half bevillning. För sistnämnda år bör alltså fastighetsbevillningens
belopp fastställas till tre öre för hundra kronor af taxeringsvärdet å jordbruksfastighet
och två och ett hälft öre för hundra kronor af taxeringsvärdet
å annan fastighet och frälseränta.
Föreliggande förslag till ny bevillningsförordning innefattar, såsom Taxering,
redan antydts, en ganska genomgripande omorganisation af taxeringsmyn- heteraa"
digheterna. Dessa myndigheters antal skulle inskränkas till två, nämligen
taxeringsnämnder och pröfningsnämnder.
Taxeringsnämndens ordförande och en dess ledamot skulle utses af
Kungl. Maj:ts befallningshafvande. (Kriga ledamöter åter skulle i viss
angifven ordning väljas af de skattskyldige själfva. Antalet sålunda
valde ledamöter skulle, i likhet med hvad nu är stadgadt i fråga om bevillningsberedning,
utgöra i stad tre högst fem samt på landet två högst
Statsråds
protokollet.
16 Bevillningsutsliotteis Betänkande N:o 13.
sex. Beträffande pröfningsnämnden skulle såsom hittills landshöfdingen
vara ordförande men ledamöternas antal åter inskränkas från tjugu högst
trettio till tio högst femton.
I afseende härå yttras i statsrådsprotokollet:
»Den organisation af taxeringsmyndigheterna, som genom 1861 års
bevillningslagstiftning kom till stånd och ännu består, kan sägas vara i
hufvudsak kännetecknad däraf, att de ur de skattskyldiges egen krets
valda taxeringsmännen skola på grund af sin allmänna kännedom taxera
den skattskyldiges inkomst till hvad den i medeltal och efter ett mera yttre
bedömande af den inkomstkälla, hvarom i hvarje särskildt fall är fråga,
kan anses utgöra. Det är med hänsyn härtill och då naturligtvis en dylik
uppskattning kan blifva desto bättre och mera allsidigt gjord, ju flera
med den skattskyldiges allmänna förhållanden förtrogna personer däri
taga del, som man skapat denna rad af taxeringsinstanser, som utgöras
af bevillningsberedningen, taxeringsnämnden och pröfningsnämnden.
Sedan i vårt taxeringssystem numera införts ett tämligen vidsträckt
deklarationstvång, hvilket enligt min åsikt nu bör ytterligare utsträckas,
har taxeringen tydligen erhållit och erhåller alltmera en annan karaktär.
Med genomförandet af den föreslagna reformen angående beskattningsåret
kan skatteplikten få en mera bestämd och klar formulering. Det blir
alltså för den deklarationsskyldige betydligt lättare att afgifva en riktig
deklaration. Han behöfver bland annat icke vidare i fråga om inträffade
förändrade förhållanden under löpande året meddela de uppgifter, som nu
under rubriken »frivilliga upplysningar» ofta blifva mera omfattande än
själfva deklarationen. Under sådana förhållanden komma taxeringsmyndigheterna
att börja sitt arbete med ett långt mera tillförlitligt material än för
närvarande. Det behöfves i regel icke vidare någon uppskattning i förut
vanlig mening, utan allenast ett kontrollerande och möjligen fullständigande
af de skattskyldiges uppgifter, så att dessa blifva fullt korrekta och
sålunda angifva den beskattningsbara inkomstens verkliga belopp. Det är
hufvudsakligen för en dylik kontroll man vid en genomförd obligatorisk
själfdeklaration har att sörja, och det är företrädesvis med hänsyn härtill,
som taxeringsapparaten bör inrättas. Och själfva denna kontroll underlättas
i väsentlig mån, om taxeringen undantagslöst gäller inkomsten för
ett redan afslutadt år, samt af den större klarhet i taxeringsbestämmelserna,
som till följd häraf kan vinnas.
Något hinder synes mig därför icke böra möta för den reduktion af
taxeringsinstansernas antal, som äfven är nödvändig för påskyndande af
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13. 17
taxeringsarbetet och införandet af en tidigare uppbörd. Enligt min mening
böra således de båda lokala taxeringsmyndigheterna, bevillningsberednin"
gen och taxeringsnämnden, sammanslås till en. Denna, som lämpligen
torde kunna kallas taxeringsnämnd, bör organiseras i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med den nuvarande bevillningsberedningen och med ungefärligen
motsvarande taxeringsområde. Det viktiga och för taxeringsresultatet
i stort sedt afgörande arbete, som åligger och fortfarande skulle åligga
ordföranden i den första taxeringsinstansen, lägger ovillkorligen hinder i
vägen för att göra verksamhetsområdet för denna instans väsentligen
större än de nuvarande beredningsdistrikten. En sådan anordning påkallas
äfven af nödvändigheten att ledamöterna äga en tämligen noggrann kännedom
om personer och förhållanden inom distriktet.
Den hufvudsakligaste invändning, som framställts mot minskning af
taxeringsinstansernas antal och som särskilt framförts af kommunalskattekommittén,
har varit, att den skulle vara äfventyrlig för fastighetstaxeringen.
Då emellertid den nya taxeringsnämndens distrikt skulle
ungefär sammanfalla med beredningsdistriktet, skall man utan tvifvel hos
densamma finna all önskvärd lokalkännedom beträffande taxering af fast
egendom. Och å andra sidan synes det genom pröfningsnämndens granskning
af de primära taxeringsmyndigheternas beslut vara tillräckligt sörjdl;
för fastighetstaxeringens jämnhet. Icke heller hänsynen till denna i regel
endast hvart femte år återkommande taxering lärer därför böra ställa sig
hindrande emot reformen.
Hvad beträffar den ifrågasatta organisationen af den primära taxeringsmyndigheten,
får jag i öfrigt framhålla, att hos denna myndighet icke
skulle komma att finnas representant med särskilt uppdrag att bevaka
kronans intressen. Någon annan därtill lämplig tjänsteman än kronofogden,
hvilken enligt nu gällande bevillningsförordning är kronoombud hos taxeringsnämnderna
på landet, skulle icke i allmänhet vara att tillgå i landskommunerna.
Men det är uppenbart, att kronofogden med alla sina öfriga
omfatlande tjänsteåligganden icke kan hinna att deltaga i taxeringsarbetet
hos fögderiets alla taxeringsnämnder, sådana dessa enligt hvad jag anfört
skulle organiseras. Särskild! kronoombud hos dessa niimnder synes också
kunna undvaras. Under nuvarande förhållanden kan ordföranden i bevillningsberedningen
i stort sedt anses hafva samma skyldigheter som kronoombudet
hos den nuvarande taxeringsnämnden. Ordförandena i bcvillningsberedningarna
hafva också hittills utan några afsevärda anmärkningar bevakat
kronans intressen, och det synes därför under den nya organisationen
Bill. till Biksd. Prof. 1907. 5 Sami. 1 Afd. 12 Höft. 3
18 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
kunna utan vidare anförtros åt dem att å det allmännas vägnar öfvervaka,
att taxeringen verkställes i behörig ordning. I allt fall skulle tillfälle
fortfarande finnas att anlita kronofogde såsom ordförande i en eller flera
af taxeringsnämnderna inom fögderiet. Om det egentliga uppbördsarbetet,
såsom jag föreslår, förlägges till sådan tid på året, att detsamma och därmed
följande bestyr mindre än hittills taga kronofogdarnas tid i anspråk
under de månader taxeringen pågår, lära dessa tjänstemän i långt större
utsträckning än för närvarande kunna ägna sig åt taxeringsarbetet i den
första instansen.
Den af mig nu berörda omständigheten synes emellertid påkalla vidtagande
af någon åtgärd för att förstärka sakkunnig elementet lios den
primära taxeringsmyndigheten. Om Kungl. Maj:ts befallningshafvande berättigades
att utan afseende å vederbörandes boningsort utse, utom ordförande,
äfven en ledamot i taxeringsnämnden, skulle icke blott nämnden
erhålla eu förstärkning, som genom själfständighet och opartiskhet säkerligen
skulle främja behörig taxering, utan äfven ordföranden kunna få ett
värdefullt och i större taxeringsdistrikt eller vid tillfälliga förfall ofta oumbärligt
biträde i det förberedande taxeringsarbetet.
Denne ledamot bör uppenbarligen erhålla skälig godtgörelse för
uppdraget. Likaledes bör ordföranden i taxeringsnämnden tillförsäkras
en ersättning, som motsvarar omfattningen och betydelsen af det honom
anförtrodda arbetet. Endast under sådan förutsättning kan man påräkna
att erhålla för uppdraget skickade personer. Och det bör starkt betonas,
att hela taxeringsresultatet dock ytterst beror på att ordförandena i den
första taxeringsinstansen med sakkunskap, intresse och omsorg ägna sig
åt utförandet af sitt viktiga uppdrag. För beredandet af sådan godtgörelse
bör den så kallade bevillnings- och inkomstskatteprocenten höjas. Jag tror
mig emellertid kunna med visshet förutsäga, att den ökade utgift, som
sålunda må uppkomma, skall på grund af stegradt initiativ till en effektiv
taxering medföra en långt mera ökad afkastning af de ifrågavarande
skatterna.
Taxeringsnämndernas taxeringar skulle sedermera likasom enligt den
nuvarande ordningen granskas af pröfningsnämnden, hvilken äfven skulle
afgöra anförda besvär. Hos denna myndighet bör mindre kräfvas personalkännedom
än sakkunskap. I anledning häraf och för påskyndande af
nämndens arbete bör ledamöternas antal väsentligt inskränkas. I nära
anslutning till hvad kommunalskattekommittén föreslagit, lärer sålunda an
-
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13. 19
talet ledamöter i pröfningsnämnden lämpligen kunna bestämmas till tio,
högst femton.»
I anledning af hvad sålunda föreslagits rörande taxeringsmyndigheternas
organisation, hafva i förenämnda två motioner n:is 186 och 190
i Andra Kammaren af herr C. G. Johansson i Allösa och herr O. Olsson
i See gjorts särskilda framställningar.
Den förre hemställer om sådan ändring i de föreslagna bestämmelserna
rörande taxeringsnämnden, att taxeringsdistrikt i stad och på landet
måtte få välja samtliga ledamöter, samt anför till stöd härför:
»Från urminnes tid har svenska folket icke allenast i hvad som rört
dess allmänna behof genom sina riksmöten beskattat sig själf, utan äfven
på det kommunala området ensamt fått bestämma sin skatteplikt, utan
annan inskränkning än den enligt gällande lag åt Kungl. Maj :ts befallningshafvande
förbehållna rätten att vägra fastställelse å beslut om lån m. m.
för samhällenas behof, af hvilka beslut skatteplikten i någon mån kan
vara beroende.
Angående erläggandet af bevillning till statsverket, som för närvarande
är grunden för den kommunala skattskyldigheten, hafva kommunerna haft.
den mest vidsträckta rätt med afseende på val af förtroendemän till att
verkställa beskattningen. I bevillingsberedningarna har Kungl. Majds
befallningshafvande visserligen hittills utsett ordförande, men de skattskyldige
hafva valt samtliga ledamöterna, hvithet också skett i taxeringsnämnden,
där ledamöterna äfven utsett ordförande bland sig själfva.
På detta sätt har vårt folk hittills praktiskt utöfvat sin enligt grundlagen
tillförsäkrade rätt att sig själf beskatta, och vid de ändringar i rikets
skattelagar, som allt emellanåt kommit till stånd, har mig veterlig! hittills
icke i sammanhang därmed kronans makt och inflytande utvidgats.
Detta tyckes dock nu i viss mån ifrågasättas. I den till Riksdagen
aflämnade kungliga propositionen n:o 47 med förslag till ny förordning
angående bevillning af fast egendom samt af inkomst § SO föreslår
regeringen icke allenast, att ordföranden, utan äfven en ledamot i taxeringsnämnden
skall förordnas af Kungl. Maj:ts befallningshafvande. Detta
innebär eu ej obetydlig afvikelse ifrån nuvarande förhållanden.
Vidare stadgas i omnämnda förordning, att de hittills fungerande lokala
taxeringsmyndigheterna, bevillningsberedning och taxeringsnämnd, skola sammanslås
och taxeringsnämnden hädanefter ensam bestrida bådas funktioner.
Därigenom kan man förstå anledningen till att Kungl. Maj:ts befall
-
Motioner.
20 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
ningshafvande förbehålles rätt att utse taxeringsnämndens ordförande,
hvilken har att såsom kronans särskilda ombud bevaka dess rätt och
bästa. Att detta skulle blifva en af bemälde ordförandes hufvuduppgifter,
framgår af statsrådet och chefens för finansdepartementet motivering till
förändringen, då han säger: »Ordförandena i bevillningsberedningarna hafva
hittills utan några afsevärda anmärkningar bevakat kronans intressen, och
det synes därför under den nya organisationen kunna utan vidare anförtros
åt dem att å det allmännas vägnar öfvervaka, att taxeringen verkställes
i behörig ordning.» Detta hedrande vitsord torde icke med fog
kunna underkännas af någon.
Under sådana förhållanden synes mig icke heller något verkligt
behof förefinnas till att ytterligare förstärka kronans direkta inflytande på
beskattningen. Stadgandet om rätt för Kungl. Maj:ts befallningshafvande
att välja eu särskild ledamot i taxeringsnämnden bör därför ur förordningen
utgå.
Denne ledamot, till hvilken, enligt departementschefens förslag, ersättning
för uppdraget borde beredas genom höjning af den så kallade
bevillnings- och inkomstprocenten, skall tillika kunna väljas utom taxeringsdistriktet,
hvilket senare sannolikt oftast blefve fallet. Men då det för en
rättvis taxering är nödvändigt, att ledamöterna, bland annat, noga känna
till värdet å de fastigheter och skatteföremål i öfrigt, Indika kunna blifva
föremål för taxering, så synes mig, att val af ledamot utom distriktet
näppeligen kan vara till något större gagn för nämndens verksamhet.»
Herr Olsson hemställer om följande förändrade lydelse af de två
sista styckena af 30 §:
»På landet skola ledamöter i taxeringsnämnd, till antal af fyra,
högst sex, väljas på kommunalstämma bland de i orten bosatta personer,
hvilka under sist förflutna åt erlagt fastighets- eller inkomstbevillning
inom distriktet. Äro flera kommuner förenade till ett taxeringsdistrikt,
skola för hvarje kommun väljas högst fyra ledamöter i taxeringsnämnden
med iakttagande likväl att antalet valda ledamöter i taxeringsnämnden
icke må i något fall öfverstiga åtta.
Vid samma tillfälle, som ledamöterna i taxeringsnämnden väljas, skall
äfven förrättas val af suppleanter, motsvarande minst hälften af de valda
ledamöternas antal samt ordningen suppleanterna emellan bestämmas.
För öfrigt bör vid val af både ordinarie ledamöter och suppleanter
tillses, att, så vidt möjligt är, såväl fastighetsägare som näringsidkare,
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13. 21
löntagare och kroppsarbetare komma att i taxeringsnämnden äga säte
och stämma.»
Till stöd härför anför motionären:
;;I Kungl. Maj:ts nådiga proposition n:o 47 till innevarande Riksdag
föreslås en inskränkning i taxeringsinstitutionen så till vida, att bevillningsberedning
och taxeringsnämnd sammanslås till ett, hvithet kan verka därhän,
att det blir svårare hädanefter än hittills att få dessa nämnder så
allsidigt som nödigt vore sammansatta. Om man enligt nu gällande bestämmelser
ej fått rum för de olika intressen, som gjort sig gällande vid
val af ledamöter i bevillningsberedningen, så har det varit möjligt att tura
om och låta dem bli representerade i taxeringsnämnden i den mån man
beaktat de olika krafven samt velat tillmötesgå dem, men enligt nu framlagda
Kungl. Maj:ts förslag blifver det svårare hädanefter än hittills att
handla som man borde i nämnda afseende, hvarför jag tillåter mig att
återkomma med min motion till 1904 års riksdag, som i hufvudsak var
af följande lydelse: ''Svenska folkets urgamla rätt att sig själf beskatta’
är en af grundlagen erkänd och fastslagen sats, och hvad den säger är
med billighet och rättvisa fullt öfverensstämmande.
Våra lagar och förordningar gifva också rum åt den skattskyldige
att i någon mån mer eller mindre inverka på bestämmandet af skatternas
storlek och fördelning; hvarvid det ofta dock kan gå så, att de små och
svagaste måste böja sig för de mäktigares vilja.
Skattebördornas fördelning, huru mycket den ene och den andre är
mäktig att bära och bidraga med, bestämmes af bevillningsberedning och
taxeringsnämnd, hvilka böra vara och delvis äro så sammansatta, att de olika
näringsgrenarna äro representerade, i det att gällande bevillningsförordning
§ 29 säger: »vid val af både ordinarie ledamöter och suppleanter
tillses, att, såvidt möjligt är, såväl fastighetsägare som näringsidkare och
löntagare komma att i beredningen äga säte och stämma».
Enligt denna bestämmelse kunna alla näringsgrenar blifva representerade,
men möjligt är och ofta förekommer det, att en del ej kommer med,
och detta gäller en klass, som är rätt talrik af dem, som skola taxeras,
nämligen kroppsarbetare.
Visserligen kunna äfven sådana inväljas i berednings- och taxeringsnämnd,
men på en del ställen i vårt land är praxis den, att ibland dem
.sällan utses någon representant; ty vanligen väljas fastighetsägare, löntagare
och möjligen någon handtverkare, ehuru i många fall inkomst
-
22
Bevillning sutskottets Betänkande N:o 13.
taxeringen inom distriktet gäller hufvudsakligen kroppsarbetare, med
undantag af de år, omtaxering af fastigheter äger rum.
Därför torde det vara med rättvisan öfverensstämmande, att ifrågavarande
förordning förtydligades så till vida, att kroppsarbetare alltid
komma att blifva representerade i berednings- och taxeringsnämnderna.
Vid behandlingen af mdtionen yttrar bevillningsutskottet bland annat
följande:
Då ordet »löntagare» i här ifrågavarande fall lärer böra tolkas såsom
omfattande alla, som arbeta mot aflöning, oberoende af sättet för
dennas beräknande, är sålunda jämväl en kroppsarbetare att anse såsom
löntagare. I motionen framhålles emellertid, att den olika praxis, som
råder beträffande kroppsarbetares inval i bevillningsberedning och taxeringsnämnd,
skulle kräfva ett förtydligande af paragrafens ifrågavarande
bestämmelse. Bevillningsutskottet anser i likhet med motionären önskvärd!,
att äfven kroppsarbetare, såsom för närvarande flerstädes lärer vara fallet,
såvidt möjligt inväljas i bevillningsberedningen och taxeringsnämnden,
framför allt å platser med talrik arbetarebefolkning. Men med nyssberörda
tolkning af ordet löntagare, och då en af anledningarna till den ornförmälta
olikheten i tillämpningen af sagda bestämmelse torde vara den,
alt kroppsarbetare, i den mening motionären tagit detta ord, inom åtskilliga
kommuner å landet förekomma i jämförelsevis ringa antal, finner dock
bevillningsutskottet skäl icke föreligga att för det afsedda ändamålets
vinnande i bevillningsförordningen vidtaga någon förändring. Ett tillägg
till bevillningsförordningen i den af motionären föreslagna riktning skulle
dessutom vid tillämpningen i vissa fall möjligen kunna vålla svårighet
med hänsyn till det begränsade antalet ledamöter i bevillningsberedningen.
Såsom af utskottets motivering framgår, gillar det helt det framställda
behofvet af att kroppsarbetare böra inväljas som ledamöter i taxeringsnämnd,
men anser, att ordet löntagare bör tolkas så, att äfven kroppsarbetare
inberäknas däri, men saken förhåller sig nog så, att ordet i allmänhet
ej gifves denna betydelse i vårt land, och i de fall, då i ofvanberörda
afseende kroppsarbetare invalts i taxeringsnämnd, torde det ej så
mycket berott på tolkningen af nämnda ord, som fastmer därpå att ert
del kommunalstämmor beaktat rättvisan och billigheten af alt göra sina
val i enlighet med hvad i motionen blifvit framhållet. Vidare framhåller
utskottet, att i en del kommuner på landet kroppsarbetarnes antal är så
ringa, att detta torde vara en af orsakerna därtill att de ej inväljas; där
-
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13. 23
vid torde behöfva erinras, att de ej äro ringare till antal i så omnämnda
kommuner än de som gå under rubriken och verkligen äro näringsidkare.
Ett af hufvudskälen, hvarför motionen afslogs, synes vara, att antalet
ledamöter enligt förordningen var så begränsad!, och i detta afseende
ställer sig Kung!. Maj:ts nu framlagda förslag alldeles lika, för att ej säga
ännu mera begränsad!, än nu gällande förordning; när så är förhållandet,
att en bestämmelse lägger hinder i vägen för hvad som i allmänhet torde
få anses för fullt rättvist, och då 1904 års bevillningsutskott och Riksdag
gaf saken sitt erkännande, synes det vara behöfligt att ändra förordningen
i enlighet därmed.»
Den reform af vårt beskattningsväsende, hvarom nu är fråga,
förutsätter, såsom i statsrådsprotokollet angifves, vidtagandet af flera
åtgärder i syfte att förenkla och påskynda taxeringsförfarandet. Detta
mål vinnes i viss mån redan genom den utsträckning af deklarationsskyldigheten,
som enligt föreliggande förslag till ny inkomstskatteförordning
skulle äga rum. Härigenom underlättas nämligen påtagligen taxeringsmyndigheternas
arbete vid taxeringarna till inkomstskatt och inkomstbevillning.
En sådan vidgad deklarationsskyldighet torde också få anses
vara ett väsentligt villkor för genomförandet af den omorganisation af
taxeringsmyndigheterna, hvilken innefattas i förevarande förslag till ny
bevillningsförordning. Denna omorganisation af taxeringsmyndigheterna
afser, på sätt redan angifvits, bland annat att inskränka dessa myndigheters
antal till två på det sätt, att bevillningsberedningen och taxeringsnämnden
sammanslås till en myndighet, som under namn af taxeringsnämnd
skulle erhålla, hvad beträffar antalet ledamöter, valda af de skattskyldige,
samma antal som den nuvarande bevillningsberedningen. Vid
sidan häraf skulle emellertid, enligt de af Kung]. Maj:t i afseende å taxeringsnämndens
sammansättning föreslagna bestämmelser, det administrativa
inflytandet vid taxeringarna i väsentlig mån stärkas. Under nuvarande
förhållanden är dylikt inflytande bered t dels i bevillningsberedningen
genom den af Kungl. Maj ds befallningshafvande förordnade ordföranden
bos denna myndighet och dels i taxeringsnämnden genom det vid denna
myndighet anställda kronoombudet. I hvardera instansen kan således kronan
anses representerad genom ett ombud. Vid omorganisationen enligt
Kungl. Majds förslag skulle emellertid kronan erhålla i den första instansen
två representanter, nämligen dels ordföranden och dels en af Kungl.
Majds befallningshafvande förordnad ledamot. 1 huru hög grad de skatt
-
Utskottels
yttrande.
24 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
skyldigas eget inflytande vid taxeringsfrågornas afgörande skulle rubbas
genom den af Kungl. Maj:t föreslagna ordningen, torde nogsamt framgå vid
en jämförelse mellan antalet beslutande af de skilda kategorierna i den
nuvarande taxeringsnämnden och i den nyorganiserade första taxeringsmyndigheten.
Den nuvarande taxeringsnämnden består af minst nio å tio
af de skattskyldige valda ledamöter, och i besluten äger icke kronoombudet.
deltaga. I den nyorganiserade taxeringsnämnden skulle åter besluten lättas
af två af statsadministrativ myndighet utsedda personer och högst sex
af de skattskyldige valde ledamöter.
En dylik genomgripande omläggning af hittills följda regler för
taxeringen anser utskottet så mycket mindre tillrådlig, som den icke kan
sägas vara af förhållandena påkallad. På sätt af herr Johansson i den
af honom väckta motionen framhållits, torde nämligen kronans intressen
hos taxeringsnämnden blifva behörigen tillgodosedda af den utaf Kungl.
Maj:ts befallningshafvande förordnade ordföranden. Det särskilda biträde
i taxeringsarbetet, en af Kungl. Maj ds befallningshafvande förordnad
ledamot skulle lämna ordföranden, kunde visserligen på sina håll vara
af betydelse för arbetets fortskyndande. Saknaden af detta biträde
utesluter dock icke möjligheten att på ett tillfredsställande sätt ordna
taxeringsarbetet. I de fall, där enligt nuvarande taxeringsdistriktsindelning
svårigheter kunde möta för ordföranden att utan biträde fullgöra
de honom åliggande göromål, torde nämligen alltid den utvägen vara
att tillgå att uppdela taxeringsdistriktet i liera distrikt. I allt fall kunna
icke de betänkligheter, som på vissa håll uttalats mot bevillningsberedningens
och den nuvarande taxeringsnämndens sammanslagning, varda
undanröjda genom den utvidgning af det administrativa inllytandet i taxeringsnämnden,
Kungl. Maj:t föreslagit. 1 afseende å dessa betänkligheter
må erinras, hurusom taxeringsmyndigheterna hafva till ändamål ej blott
att taxera de beskattningsbara inkomsterna utan äfven, såsom ett mycket
viktigt moment i sin verksamhet, att fastställa fastighetstaxeringsvärdena.
Vid organisationen måste därför tillses, att nödiga förutsättningar hos
taxeringsnämnden för fullgörandet af dessa dubbla funktioner icke saknas.
Huruvida för detta ändamål en förstärkning af sakkunnigelementet inom
nämnden kan vara af behofvet påkallad, torde man kunna hafva anledning
ifrågasätta. Hvad däremot synes utskottet ovedersägligt är, att, för
behörigt fastställande af fastighetstaxeringsvärdena, hos nämnden måste
förefinnas en ingående kännedom om ortsförhållandena. Denna kännedom
torde bäst sökas i kretsen af de skattskyldige själfva.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13. 25
På grund häraf anser utskottet nödigt, att antalet af de utaf skattskyldige
valda ledamöter i taxeringsnämnden icke erhåller den begränsning,
Kungl. Maj:t föreslagit, en mening, som för öfrigt i hvarje fall måste
i viss mån tillgodoses, om, på sätt utskottet föreslagit, åt Kungl. Maj:ts
befallningshafvande icke inrymmes rätt att utse särskild ledamot i nämnden.
Utskottet har därför vid behandlingen af 30 § i förslaget till ny bevillningsförordning
omredigerat densamma i syfte, att antalet ledamöter i
taxeringsnämnden må kunna uppgå till tio.
I fråga om valbarhet till ledamot och suppleant i nämnden har utskottet
funnit sig böra föreslå ett tillägg till de i Kungl. Majrts förslag
i sådant afseende lämnade bestämmelser.
Enligt berörda bestämmelser likasom de nu gällande äro till ledamot och
.suppleant i nämnden valbara de i orten bosatta personer, hvilka under sist
förflutna år erlagt fastighets- eller inkomstbevillning inom distriktet. Det
omedelbara intresset af fastighetstaxeringarna är emellertid icke endast att
räkna hos fastighetsägarna. På grund af de i förordningen om kommunalstyrelse
på landet gifna bestämmelser därom, att arrendator eller brukare
har att erlägga, bland annat, de på bevillningens grundval utgående
kommunalutskylder för den arrenderade eller brukade fasta egendomen,
synes det utskottet skäligt, att jämväl arrendator af fast egendom, därför
bevillning utgår, förklaras valbar till ledamot och suppleant i taxeringsnämnd,
för såvidt han är inom orten bosatt och i de kommunala angelägenheterna
röstberättigad.
1 anledning af herr Olssons i ämnet väckta motion har utskottet
vidare vidtagit en mindre omredigering af ifrågavarande paragraf i syfte
att framhålla att, såvidt möjligt, jämväl arbetare må utses till ledamot
och suppleant i taxeringsnämnd. På sätt motionären framhållit, har med
den ökning af ledamöternas antal, utskottet föreslagit, ett förr anfördt
skäl mot införande af detta förtydligande förfallit.
Såsom ett vägande skäl för förstärkning af antalet ledamöter i
taxeringsnämnden har utskottet påpekat angelägenheten däraf, att, särskild!
för vinnande af behöriga fastighetstaxeringar, inom nämnden förefunnes en
ingående kännedom om ortsförhållandena. Behofvet häraf torde emellertid
göra sig än mer kännbart inom pröfningsnämnden, helst om det mellanled
i taxeringsarbetet, den nuvarande taxeringsnämnden utfört, kommer att utgå.
För att under sådana förhållanden kunna inom pröfningsnämnden samla
all den erfarenhet från skilda delar af länet, som för taxeringsarbetets
Bill. till Iliksd. Vrot. 1007. 5 Sami. I Afd. IS Höft. 4
Uppbörds
tiden.
Statsrådsprotokollet.
26 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
behöriga gång bör vara att därstädes tillgå, föreslår utskottet, att antalet
ledamöter i samma nämnd bestämmes till minst tio högst tjugufem.
Innan bevillningsutskottet härefter öfvergår att närmare redogöra för
de i ämnet väckta motioner, som icke kunna anses vara besvarade genom
hvad utskottet redan anfört, samt de partiella ändringar i förslaget
till ny bevillningsförordning, som utskottet på grund af samma motioner
eller af andra icke förut angifna anledningar funnit sig böra föreslå, har
utskottet i detta sammanhang ansett sig böra något beröra en fråga, som
visserligen faller utom ramen för bevillningsförordningen, men som ändock
är af stor betydelse vid genomförandet af nu föreslagna reformer å beskattningsväsendets
område. Utskottet syftar härmed på uppbördstiden.
I delta afseende framhåller chefen för finansdepartementet i samband
med frågan rörande beskattningsåret, bland annat, att då det tillförene
några gånger varit ifrågasatt att i vår skattelagstiftning införa den grundsatsen,
att taxeringen skulle gälla det nästföregående årets inkomst, däremot
hufvudsakligen invändts, att det skulle förflyta allt för lång tid emellan
det inkomsten åtnjutits och skatten därför betalades. Det skulle bland
annat medföra svårighet för den skattskyldige att gälda skatten, hvilket i
synnerhet blefve fallet, då inkomst upphört. Den sålunda öfverklagade
olägenheten kunde emellertid i någon mån förekommas därigenom, att
tiden för uppbörden af utskylderna flyttades tillbaka och således närmare
tiden, då inkomsten åtnjutits.
1 sådant hänseende har chefen för finansdepartementet tänkt sig den
anordning, att kronouppbörden, som nu äger rum under januari , februari,
mars eller undantagsvis i april året efter det taxeringen skett, skall hållas
redan i november eller december under det år, taxeringen verkställts.
När departementschefen sedermera återkommer till frågan om uppbördstiden,
anföres följande:
»I fråga om uppbördstiden har jag förut nämnt, att denna kan och
bör infalla under tiden från och med den 1 november till och med den
15 december. Angående de ändringar i det allmänna uppbördsreglementet
och i uppbördsreglementet för Stockholm, hvilka häraf påkallas
och som emellertid icke skola träda i kraft förrän under 1908 års lopp,
torde Kungl. Maj:t, därest Riksdagen godkänner den ifrågasatta reformen
med afseende å beskattningsåret, vid framdeles skeende anmälan fatta
beslut.
1 det yttrande, som statskontoret och kammarrätten gemensamt af
-
27
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
gifvil öfver de sakkunniges förslag till dylika ändringar, hafva ämbetsverken
väl lämnat förslaget, så vidt det angår uppbördsliden, utan erinran,
men beträffande uppbörden för själfva öfvergångsåret framställt ett alternativt
förslag, som jag anser mig böra i detta sammanhang beröra.
Enligt de sakkunniges plan för öfvergången skulle den ändrade uppbördstiden
tillämpas redan under öfvergångsåret 1908, så att, efter det
kronoutskylder på grund af 1907 års taxering erlagts i hittills vanlig ordning
i början af år 1908, kronoutskylder på grund af 1908 års taxering
skulle betalas å den nya uppbördsliden eller i november—december 1908,
dock att därvid inkomstbevillning och inkomstskatt skulle utgå endast med
hälften af det vanliga beloppet. Sedermera skulle kronoutskylder på grund
åt 1909 års taxering erläggas i november—december 1909, hvarmed den
nya ordningen vore genomförd.
Ämbetsverken hafva i detta ämne anfört, att hållandet af två uppbördsstämmor
under år 1908 kunde förutses komma att förefalla de skattskyldige
i viss mån betungande. Särskildt kunde, vid det förhållandet,
att vid den senare uppbördsstämman år 1908 skulle erläggas en hel bevillning
åt fäst egendom men endast en half bevillning af inkomst och
en half inkomstskatt, en sådan uppfattning komma att göra sig gällande
bland de skattskyldige, som vore fastighetsägare. Förändringen innebure
visserligen i själfva verket endast, att den uppbördsstämma, som enligt
nuvarande ordning skulle hållas i januari—mars 1909, enligt den nya
ordningen afhölles i november—december 1908. För att lätta öfvergången
hade emellertid ämbetsverken tänkt sig möjligheten af att fördela
de utskylder till kronan, som enligt planen skulle erläggas å den senare
uppbördsstämman år 1908, t. ex. sålunda att å sistnämnda stämma skulle
uppbäras tre fjärdedelar af kronoutskylderna och vid en särskild uppbördsstämma
å hittills vanlig tid år 1909 återstående en fjärdedel af
kronoutskylderna jämte landstingsskatt, vägskatt och andra afgälder, Indika
debiteras, indrifvas och redovisas i sammanhang med kronoutskylderna.
Delta skulle visserligen innebära en förökad kostnad för kontrollen vid
stämmorna, hvilken ökade kostnad kunde beräknas till omkring 40,000
kronor för hela riket, men skulle i öfrig!: icke medföra afsevärda svårigheter.
Någon annan förändring i de uppbördsböcker, som i hvarje fall
skulle upprättas för uppbördsstämman hösten 1908, behöfde icke vidtagas,
än att eu särskild kolumn däri infördes för hvad som skulle erläggas vid
höststämman 1908 och eu kolumn för hvad som förfölle till betalning
vid vårstämman 1909. Dåre i fiol blefve det erforderligt, att särskilda debet
-
28 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
sedlar utfärdades för en hvar af stämmorna. Därigenom komme visserligen
den enskildes debetsedelslösen att ökas, likasom uppbördsförvaltningarnas
arbete komme att stegras, men dessa omständigheter syntes
icke böra få lägga några afgörande binder i vägen för den ifrågasatta
anordningen.
Det af ämbetsverken sålunda framställda förslaget synes mig visserligen
möta afsevärda betänkligheter. Att anordna en extra uppbördsstämma
innebär igångsättandet af en mycket vidlyftig apparat såväl för
själfva uppbördens verkställande som med afseende på alla erforderliga
föregående och efterföljande åtgärder, såsom särskild uppställning af uppbördsboken,
utskrifvandet af dubbla debetsedlar, kungörelser, dubbel redovisning
och dubbel restindrifning. Det medför besvär och ibland äfven
kostnader både för dem, som skola erlägga utskylderna, och i synnerhet
för uppbördsmännen, hvilka sistnämnda ej kunna påräkna någon nämnvärd
godtgörelse därför. Ty om det också är riktigt, såsom ämbetsverken
erinrat, att debetsedelslösen komme att i vissa fall ökas, så är det å
andra sidan äfven påtagligt, att debetsedelslösen, till följd af gällande
grunder för dess beräknande, i flera fall skulle minskas, i det att lösen
för två debetsedlar för många skattskyldige och just dem, som få betala
lösen efter de högre lösensatserna, komme att understiga lösen för eu
debetsedel. Vidare kan den andra uppbördsstämman inträffa å tid, dä
taxeringsarbetet år 1909 skall taga sin början, och den kan därför i någon
mån verka hinderlig! för detta arbete, vid hvilket kronofogdarna böra i
främsta rummet anlitas. Slutligen bör det också fasthållas, att utskyldsbeloppen
för ett stort antal skattskyldige blifva så små, att eu delning
däraf icke kan vara ändamålsenlig. Detta gäller icke blott om sådana
skattskyldiga, som endast hafva att erlägga personliga afgifter och hvilka
också skulle få uppdela sina utskylder på två stämmor, utan äfven om
dem, som äro taxerade för fastighet till ringa taxeringsvärde eller för inkomst
till lågt belopp. Den, som i sin mantalsskrifningsort taxeras t. ex.
för 500 kronors inkomst och således, om han icke har att utgöra andra
utskylder, allenast skall erlägga bevillning med 25 öre, skulle få dela
detta belopp så, att han på första stämman erlade 19 öre och på den
andra 6 öre jämte öfriga afgifter, som uppbäras i sammanhang med kronoutskylderna.
I sammanhang härmed anser jag mig böra, gent emot hvad
ämbetsverken anfört därom, att den af de sakkunnige föreslagna uppbördsmetoden
skulle kunna förefalla särskilt fastighetsägarna betungande, erinra,
att dessa dock torde hafva den minsta? anledningen till missnöje, tv
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13. * 29
för dem i deras egenskap af fastighetsägare medför reformen icke någon
som helst beskattning utöfver den ordinära, under det att inkomsttagarna
i vissa fall blifva föremål för en extra beskattning.
Då jag emellertid är angelägen att söka undanröja hvarje hinder för
den enligt min mening så önskvärda reformen och således äfven vill i
möjligaste mån motverka alla verkliga eller förmenta anledningar till missnöje
med öfvergångsanordningen, är det, särskilt om Riksdagen skulle
uttala sig därför, min afsikt att tillråda Kungl. Maj:t att bestämma, det
uppbörden af kronoutskylderna på grund af 1908 års taxering och i samband
därmed debiterade afgifter skall verkställas å två uppbördsstämmor i
den ordning, ämbetsverken föreslagit. Dock synes det mig kunna ifrågasättas,
att en delning icke må ske, därest hela utskyldssumman understiger ett visst
mindre belopp, exempelvis två kronor, samt att det må lämnas skattskyldig
öppet att å den första uppbördsstämman betala hela utskyldssumman.
I sitt utlåtande hafva ämbetsverken påpekat, att med afseende å de
bestämmelser, som innehållas i afslutade kontrakt angående arrende af
kronoegendomar, särskilda föreskrifter torde vara erforderliga för ordnande
af uppbörden af dylika arrendeafgifter, för den händelse tiden för de ordinarie
uppbördsstämmorna komme att ändras. Häröfver har domänstyrelsen
sedermera afgifvit yttrande. Vidare hafva statskontoret och kammarrätten
erinrat, att markegångssättningarna kunde böra ske tidigare än nu i och
för utbetalning vid uppbördsstämmorna af de ersättningar, som skola utgå
på grund af nådiga förordningen den 23 juli 1869 angående förändring
åt grundräntor och kronotionde. J detta ärende har kammarkollegium
anbefallts att yttra sig, och torde båda dessa frågor framdeles få hänskjutas
till Kung!. Majrts pröfning.»
1 förevarande fråga finner utskottet väl, att nu föreslagna förändrade
bestämmelser rörande beskattningsåret böra åtföljas af nya stadganden om
uppbördstiden.
Vid behandlingen af denna fråga har, såsom af statsrådsprotokollet
framgår, chefen för finansdepartementet beaktat de olägenheter, som i
allmänhet skulle möta för de skattskyldige för fullgörandet under öfvergångsåret
1908 af den för detta år ökade skattebördan.
Vid sidan af dessa olägenheter torde emellertid med afseende å
den tilltänkta förändrade uppbördstiden förefinnas vissa andra svårigheter
af mera varaktig beskaffenhet, svårigheter, som icke kunna förbises, utan
risk alt skattereformen förlorar i effektivitet. Det är nämligen påtagligt,
Utskottets
yttrande.
30 * Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
att skatterestantierna å en viss ort skulle växa, om uppbörden utsattes till
en tid af året, då, på grund af särskilda förhållanden å orten, för flertalet
skattskyldige därstädes skulle uppstå svårigheter att fullgöra skattskyldigheten.
I vissa trakter af vårt land intjänas de skattskyldiges
kontanta inkomster hufvudsakligen genom skogskörslor. Å dessa orter
kunna sålunda i stort sedt penningar till gäldande af utskylderna icke
utan användande af lånevägen anskaffas förr än en del af vintertiden förflutit.
Men äfven andra förhållanden kunna tala för ett uppskof med
uppbördstiden. 1 mindre burgna delar af landet lärer det sålunda kunna
möta svårighet för landtbrukarne att, innan den inbärgade grödan aftröskats
och försålts, erlägga de för året debiterade utskylder, särskilt i
trakter, där på grund af kommunikations- eller andra förhållanden med
försäljningen af säden plägar anstå någon längre tid efter aftröskningen.
Där sålunda svårigheter i nu ifrågavarande afseende äro fullt påtagliga,
synes det utskottet, som om staten — utan någon afsevärd olägenhet ur
statsfinansiell synpunkt — skulle kunna göra undantag från den eljest
stadgade tiden för uppbörden.
På grund häraf ifrågasätter utskottet, huruvida icke för de landsdelar,
där sådant på grund af särskilda omständigheter kan anses nödigt, annan
och lämpligare lid kunde bestämmas för kronouppbörden än den, som
enligt statsrådsprotokollet med den nya ordningen afses att införa.
Utskottet går härefter att under nedannämnda paragrafer yttra sig i
anledning af ifrågasatta partiella ändringar i samma paragrafer.
Med afseende å innehållet i denna paragraf har i ofvanberörda af
herr Lindblad m. tf väckta motion n:o 200 föreslagits, att Riksdagen
måtte besluta »att i bevillningsförordningen införa samma beräkningssätt
för jordbruksfastighet som för annan fastighet eller att den årliga afkastningen
beräknas efter 5 % för båda.»
Till stöd härför anföra motionärerna:
»Frågan om lika beskattning för jordbruksfastighet och annan fastighet
har många gånger varit väckt inom Riksdagen. I år föreligger dock
en särskild anledning, hvarför denna fråga å nyo bör bringas på tal, och
det är, alt Kungl. Maj:t i propositionerna n:o 29 och 70 föreslår Riksdagen
att gifva nämnda beskattningsprincip karaktär af lag och ej ett
bevillningsstadgande. — Tiden synes också vara kommen att bringa dessa
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13. 31
beräkningssätt i öfverensstämmelse med hvarandra, helst som samtidigt
genom iakttagande af ett mera tidsenligt och rättvist taxeringsförfarande
staten ej torde asamkas någon skatteminskning.
Det har visat sig, med de talrikt förekommande lägenheternas bebyggande,
svårt att i hvarje fall rätt angifva, om en dylik skall uppskattas
som jordbruk eller annan fastighet. Ett alltmera utsträckt villabyggande
skapar äfvenledes ovisshet och ojämnhet: det kan ej vara rätt alt, om
marken blifvit ägostyckad och jordområdet blifvit i mantal satt — kanske
‘/looo hemman — detta skall medföra rätt att i hvarje fall behandlas
som jordbruksfastighet, men om området blifvit afsöndradt, det skall gå
som annan fastighet. Och då man vidare betänker, hurusom taxeringsmyndigheterna
allmänt åsätta annan fastighet en taxering motsvarande
brandförsäkringsvärdet (= »det af ägaren själf angifna värdet»), under det
att jordbruksfastighet taxeras efter olika å-pris för de däri ingående ägoslagen
— snart sagdt utan någon hänsyn till åbyggnadens beskaffenhet
finner man lätt, att här råder en ohjälplig villervalla. I våra dagar
spelar också långt mera än förr åbvggnadens beskaffenhet en stor roll,
köpeskillingen för en fastighet påverkas alldeles bestämdt häraf. Under
sådana förhållanden skulle man helt visst utröna egendomens »verkliga
värde», om man mera finge taga hänsyn till på en gång brandförsäkring
svärdet å byggnader samt saluvärdet, där detta nyligen kommit till
s^nes. — Att ett sådant förfaringssätt kommer att höja taxeringsvärdet å
en del jord, torde vara obestridligt, men då man samtidigt finge beskattningen
för jordbruksfastighet att nedbringas genom 5 ^-beräkningen, så
synes rätta tidpunkten nu vara inne att vidtaga sådan förändring.
Bevillningsutskottet torde därvid också taga i befraktande, i hvad
mån anvisningarna till taxering behöfva förtydligas med afseende härå.»
Såsom af hvad utskottet förut i detta betänkande yttrat framgår, har
utskottet föreslagit, att bevilIningen för jordbruksfastighet under år 1908
skall utgå med 3 öre för hundra kronor af taxeringsvärdet å jordbruksfastighet
och 2 öre för hundra kronor af taxeringsvärdet å annan
fastighet och frälseränta.
De af Kungl. Maj:t föreslagna reformer afse att, utan rubbning af gällande
grunder lör beskattningen, bringa reda och klarhet i bestämmelserna
om taxeringsförfarandet. Att i sådant sammanhang för det öfvergångsår,
sagda reform kräfver, upplaga, på sätt motionärerna föreslagit, frågan om
32 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
nya grunder för fastighetstaxeringen till närmare pröfning, liar i hvarje fall
synts utskottet olämpligt.
1 ofvanförmälda, af herr Kvarnselius m. fl. väckta motion har yrkats,
att denna § måtte erhålla sådan lydelse, att nykterhetsföreningar: för dem
tillhöriga byggnader, afsedda för deras verksamhet, måtte komma i åtnjutande
af samma rätt till frihet från bevillning som enskilda personer
och samfund för dem tillhöriga kyrkor och bönehus.
Till stöd för detta yrkande hafva motionärerna anfört följande:
»Enligt § 4 mom. b) af nu gällande bevillningsförordning äro bland
annat enskilda personer eller samfund befriade från erläggande af fastighetsbevillning
för dem tillhöriga kyrkor och bönehus, för så vidt ägarne
icke däraf hafva sådan inkomst, att de därför böra beskattas.
Anledningen till att dylik skattefrihet medgifvits är tydligen, att den
verksamhet, för hvilken berörda byggnader äro afsedda, ansetts vara af
sådan art, att den är för samhället i sin helhet gagnelig.
Ingen torde numera vilja bestrida, att nykterhetsverksamheten i hög
grad bidragit till att höja vårt folk i många hänseenden och därigenom
varit till stort gagn för landet.
Då så är förhållandet, synes det oss vara med rättvisa och billighet
förenligt, att äfven de organisationer, som uppbära nykterhetsrörelsen, tillerkännas
samma lättnader i skattehänseende som förenämnda ägare till
kyrkor och bönehus redan åtnjuta, och detta så mycket hellre som det i
allmänhet fattiga nykterhetsfolket i de allra flesta fall nödgats göra stora
ekonomiska uppoffringar för att kunna förskaffa sig de fastigheter, som
det behöfver för bedrilvandet af sin verksamhet.
Yrkanden i detta syfte hafva också redan förut vid flera tillfallen
framställts i Riksdagen, senast år 1905 af herr A. Olsson i Mårdäng,
utan att dock vinna Riksdagens bifall.
Då emellertid förenämnda motion i båda kamrarna omfattades med
stort intresse och vann varmt understöd, hafva vi ansett lämpligt att nu,
då lvungl. Maj:t i proposition n:o 47 framlagt förslag till ny bevillningsförordning,
åter bringa denna angelägenhet under Riksdagens pröfning.»
Utskottet, som visserligen tillförene ställt sig tveksamt beträffande den
nu föreslagna ändringen, kan emellertid icke förneka, att i öfverensstämmelse
med de principer, som legat till grund för de i denna paragraf
gifna bestämmelser angående frihet från fästighetsbevillning, jämväl de
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13. 33
organisationer, hvilka uppbära nykterhetsrörelsen, med fog kunna påfordra
samma lättnader i skattehänseende, som beviljats andra organisationer med
liknande sedliga syften. Under sådana förhållanden har utskottet också
nu funnit sig höra biträda motionärernas förslag samt i anslutning härtill
omredigerat paragrafen.
Den i 11 § af föreliggande författningsförslag taxeringsmyndighet lämnade
rätt att medgifva stärbhus frihet från bevillning för inkomst, som
afliden person i lifstiden åtnjutit, har utskottet, som däremot icke haft
något att anmärka, ansett böra utsträckas att gälla äfven i fråga om
fastighetsbevillningen. Bestämmelser härom hafva införts i nu förevarande
paragraf.
I sin motion har herr Pehrsson i Österby föreslagit, att Riksdagen
ville besluta, »att vid taxering af ecklesiastika och med dem jämnställda
boställen deras värde må bestämmas såsom enbart jordbruksfastighet,
under det att skatten för boställsskog må utgöras af den, som åtnjutit
inkomsten däraf, en hvar efter sin andel.»
Till stöd härför har motionären anfört följande:
»Då Kungl. Maj:t för Riksdagen framlagt förslag till bevillningsförordning,
synes mig anledning föreligga, att Riksdagen tager i öfvervägande
frågan om de ecklesiastika och med dem jämnställda boställenas taxering.
Det är stor åtskillnad mellan att vara ägare och boställshafvare. I
vissa fall är innehafvaren genom laglig bestämmelse förhindrad att själf
bruka sitt boställe, som är honom såsom löneförmån tilldeladt, och vid
utarrendering ha i vissa fall, särskildt då det gäller viss längre tid, olika
myndigheter betydande inflytande, hvarigenom utsikten att ernå förmånligare
ekonomiska villkor ofta förminskas.
Äfven i de fall, där innehafvaren själf brukar sitt boställe, har han
icke frihet att därur draga den inkomst, som eljest kunde ske. Han är
bunden af allehanda bestämmelser. För att få dessa ändrade måste han
i hvarje enskildt fall ingå med begäran om tillstånd därtill, något som,
äfven om begäran bifalles, är hindrande för den fria dispositionsrätten.
Särskildt är han förhindrad att på ekonomiskt sätt göra sig till godo det
skogsfång, som är honom anvisadt till husbehof o. s. v.
Största olägenheten vållas dock däraf, alt många af dessa boställen
äro skogshemman, af hvilkas skogsafkaslning innehafvaren i bästa fall
endast får en bråkdel, som dessutom ofta växlar högst betydligt i storlek
Bill. till Rifcsd. Prof. 1907. 5 Sami. 1 Afd. 12 Raft. 5
34 Bevillningsutskottets Betänkande Ko 13.
för olika år. I så fall blir bestämmelsen i bevillningsförordningen, att
fast egendom skall uppskattas till sitt verkliga värde, för dessa boställshafvare
en skriande obillighet, som därtill träffar dem, som i regel ha
ganska svag ekonomisk bärkraft. Detta gäller, vare sig bostället brukas
af innehafvaren eller är bortarrenderadt. De på bostället hvilande onera
utgöras vid arrende i regel af arrendator, som ingen som helst andel har
i skogsafkastningen utöfver husbehofvet. Inkomstskatten för bostället åter
kommer alltid att falla på boställshafvaren, i förenämnda fall utan rimlig
proportion till hans inkomst af bostället.
Såsom exempel härå må ett enda fall anföras. Kyrkoherden i Torsö
af Skara stift innehar dels boställe i Torsö, taxeradt till 30,000 kronor,
dels åtnjuter han inkomsten af ett stomhemman i Fågelö, taxeradt till
30,000 kronor. Hans arrendeinkomster utgöra från Torsö boställe netto
400 kronor (enligt löneregleringskommittöns uppgifter) och torde af båda
tillsammans, naturaprestationer inberäknade, icke uppgå till öfver 1,450
kronor. Af skogen åtnjöt innehafvaren under åren 1891—96 i medeltal
56 kronor 23 öre årligen (enligt löneregleringskommittöns uppgifter). Aren
1901—1904 såldes från bostället skog för 1,331 kronor, hvaraf boställshafvaren
fick 193 kronor 66 öre och prästerskapets löneregleringsfond
1,131 kronor. Åren 1904—1906 såldes från bostället skog för 1,057
kronor, hvaraf innehafvaren och löneregleringsfonden fingo hvardera 418
kronor 30 öre. (Dessa senare uppgifter enligt domänstyrelsens redovisningsräkningar.
)
Innehafvarens inkomstskatt utgår efter beräknad 3,600 kronors inkomst
af bostället, sålunda beräknad drygt 2,000 kronor mer än den verkliga.
Rättvisa och billighet kräfva, att vid uppskattning af boställen värdet
af skogen, som nu så godt som öfverallt i landet är indelad efter hushållningsplan
och lagd under domänstyrelsens förvaltning, icke ingår i
beräkningen af jordbruksfastighetens värde, och att den, som åtnjuter inkomsten
däraf, också skattar därför, det må vara innehafvaren, prästerskapets
löneregleringsfond eller de ecklesiastika boställenas skogsfond.
Så är enligt uppgift redan nu fallet på en del håll, men borde detta
vara i bevillningsförordningen fastställdt.
Inga svårigheter torde heller möta för en sådan mera rättvis upptaxering,
då, såsom nämndt, boställsskogarna redan äro i förvaltningen
skilda från den öfriga jordbruksfastigheten och fullt exakta uppgifter föreligga
öfver hvart den årliga eller tillfälliga afkomsten af skogen går och
huru mycket det blir på hvarje inkomsttagare.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13. 35
Genom prästlöneregleringskommitténs arbete föreligger också på grund
af å hvarje ort af sakkunniga verkställda beräkningar fullt exakta uppgifter
å hvarje ecklesiastikt boställes värde och afkastning, däri äfven
åi-liga skogsfånget till husbehof är taget med i beräkningen.
Denna fråga synes mig icke heller hänga så nära samman med skogsbeskattningskommitténs
utredning, att resultatet af dess arbete behöfver
inväntas för att en ändamålsenlig ändring skall kunna komma till stånd.
Här är nämligen, såsom redan är påpekadt, det inbördes förhållandet mellan
boställenas jordbruks- och skogsfastighet redan fastslaget.
En allmänt erkänd oriktighet vid nuvarande taxering bör icke få medfölja
in i en ny bevillningsförordning!»
I anledning af omförmälda motion får utskottet erinra, hurusom
enligt förevarande författningsrum, som bibehållits vid sin nuvarande lydelse,
vid taxering af jordbruksfastighet särskilda värden skola utsättas för
hvarje hemman och jordlägenhet eller, om hemmanet eller lägenheten
består af två eller flera brukningsdelar, för hvarje sådan brukningsdel.
Enligt hvad utskottet erfarit, har ock under senare tider vid taxering af
ecklesiastika boställen i allt större utsträckning sålunda förfarits, att skogsmark,
som undantagits från boställshafvarens vård eller i allt fall icke
lämnat honom utan prästerskapets löneregleringsfond inkomst, upptagits
med särskildt taxeringsvärde i längden öfver fast egendom, för hvilken
bevillning icke erlägges. I den mån detta förfarande, hvilket får anses
öfverensstämma med nyssnämnda stadganden i förevarande paragraf,
vinner tillämpning, torde anledning till klagan öfver de af motionären anmärkta
missförhållandena minskas.
Af skäl, som utskottet redan i fråga om den af herr Lindblad
m. fl. väckta motion n:o 200 anfört, finner utskottet icke heller i anledning
af herr Pehrssons motion lämpligt att i detta sammanhang upptaga
till närmare pröfning frågan om en omläggning af grunderna för fastighetstaxeringen.
I öfrigt lära de skatteförhållanden, som i motionen beröras, icke
kunna vinna sin slutgiltiga lösning förrän i sammanhang med en ordnad
skogsbeskattning. Denna fråga torde emellertid så mycket mindre nu böra
upptagas till pröfning som, enligt hvad utskottet inhämtat, de sedan länge
pågående arbetena å detta område snart nog kunna väntas vara afslutade.
Och förutsätter utskottet, att, så snart detta skett, fullständigt förslag i
ämnet kommer att af Kung!. Maj:t utan dröjsmål föreläggas Riksdagen.
36
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
44 §■ Utom den förändrade lydelse, som betingas af utskottets ofvan omförmälda
förslag rörande antalet ledamöter i pröfmngsnämnden, bör äfven
en annan ändring vidtagas i förevarande §. För närvarande är äfventyret
för ledamot i nämnden, som utan anmäldt laga förfall uteblifver från
sammankomst, böter af 10 kronor. Straffet för dylik utevaro skulle enligt
Kungl. Maj:ts förslag sättas till 50 kronor och utsträckas att gälla jämväl
suppleant, som inkallats i stället för ordinarie ledamot. Mot denna utsträckning
af räckvidden för straffet har utskottet icke något att erinra,
men finner däremot själfva straffsatsen vara väl högt tilltagen. Bötesbeloppet
synes utskottet kunna skäligen fastställas till 25 kronor.
51 §■ Det dagtraktamente, som enligt 64 § i gällande bevillningsförordning
utgår till å pröfningsnämndens sammanträdesort icke bosatt ledamot med
flera för pröfningsnämndens arbeten tillkallade, i nämnda § omförmälda
personer, är för närvarande bestämdt till 6 kronor. I föreliggande författningsförslag
har sagda ersättningsbelopp höjts till 15 kronor. Utskottet
anser visserligen det nu utgående dagtraktamentet väl knappt, men håller
dock före, att en förhöjning i dagtraktamentet utöfver 10 kronor icke
för närvarande är af förhållandena påkallad.
57 §■ . Vid uppgörandet af de bestämmelser rörande den s. k. bevillningsprocenten,
som innefattas i förevarande §, har hänsyn bland annat tagits
därtill, å ena sidan att ersättning skulle utgå till ledamöter i taxeringsnämnd,
som af Kungl. Maj ds befallningshafvande förordnades, och å
andra sidan att under år 1908 skulle på grund af samma års taxeringar
inflyta half inkomstbevillning och hel fastighetsbevillning. Genom bifall till
utskottets ofvan angifna förslag rörande taxeringsmyndigheterna skulle
emellertid bevillningsprocenten icke tagas i anspråk för beredande af ersättning
af nyssnämnda beskaffenhet. Däremot skulle bevillningsprocenten
sjunka af den anledning, att fastighetsbevillningen skulle debiteras allenast
med hälften af det utaf Kungl. Majd föreslagna belopp. Vid verkställda
beräkningar har utskottet trott sig finna, att den minskning i hevillningsprocenten,
som under sistnämnda förhållande vid tillämpning af de utaf
Kungl. Majd föreslagna procentsatser blefve följden, ungefärligen motsvarade
nyss omförmälda besparing i kostnader, som beräknats att af bevillningsprocenten
täckas. På grund häraf har utskottet ansett sig kunna tillstyrka
bifall till Kungl. Maj ds förslag i denna del oförändradt.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13. 37
Sedan utskottet föreslagit, att fastighetsbevillningen år 1908 skall 64 $■
utgå med 272 öre för hundra kronor af taxeringsvärdet å annan fastighet
än jordbruksfastighet och å frälseränta, har utskottet till denna § fogat
en bestämmelse i syfte att undvika, det debitering af bråkdel af öre
komme att äga rum.
■*
Såsom hittills skall, enligt Kungl. Maj:ts förslag, afkortning af in- 68 §■
komstbevillning ske på grund af bristande tillgång. Jämte det bestämmelse
i sådant syfte i denna § meddelats, har tillika bibehållits gällande
bevillningsförordnings stadgande därom, att fastighetsbevillning icke får
afkortas. Sistnämnda förbud har utskottet ansett böra utgå ur bevillningsförordningen
för att, när anledning till afkortning af sådan bevillning kunde
yppas, hinder från samma förordnings sida icke därför skulle möta.
Enligt förevarande författaingsrum skulle af den behållna inkomsten1TnetriMioiU!naf
järnvägsdrift 10 procent tagas till beskattning å den eller de orter, där 3 §''
järnvägen haft kontor, under det återstoden af inkomsten efter angifna grunder
skulle fördelas mellan järnvägens stationer. Då det emellertid uppenbarligen
icke är afsedt, att förstnämnda andel af inkomsten jämväl skall
räknas på den kontorsverksamhet, som utöfvas å station i naturligt samband
med den därstädes i öfrigt bedrifna rörelsen, har till undvikande af
missförstånd utskottet ansett lämpligt, att det uttryckligen stadgades, att
denna del af inkomsten skall fördelas å förvaltningskontoren.
Öfriga af utskottet vidtagna ändringar i de särskilda §§ af författningsförslaget
äro antingen föranledda af de utaf utskottet förut föreslagna
förändrade bestämmelser rörande beskattningen af fastighetsafkomsten eller
rörande taxeringsmyndigheterna, eller ock af sådan rent redaktionell natur,
att någon motivering icke tarfvas.
I anledning af hvad utskottet sålunda föreslagit, torde de af Kungl.
Maj:t vid författningsförslaget fogade formulär till längder böra undergå
en del omarbetningar, åtminstone hvad angår exemplifieringen. De häraf
påkallade ändringarna i längderna, hvilka det torde öfverlåtas åt Kungl.
Maj:t att utfärda, lära dessförinnan varda genom Kung], Majds försorg
vidtagna.
Plan öfver de förändringar med afseende å beskattningsår och uppbördstid,
som skulle blifva en följd vid bifall till det af utskottet omarbetade
författningsförslaget, fogas såsom bilaga till detta betänkande.
38 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Bevillningsutskottet hemställer alltså,
l:o) att Riksdagen, med förklarande att Kung],
Maj:ts förevarande förslag till förordning angående bevillning
af fast egendom samt af inkomst icke kunnat
oförändradt bifallas, måtte antaga samma förslag med
de ändringar och tillägg, utskottets härvid fogade författningsförslag
utvisar;
2:o) att herr Lindblads motion, II: 188, om
skrifvelse till Kungl. Maj:t med anhållan om nytt förslag
till bevillningsförordning, som utan ändring af
uppbördstiden eller af nuvarande taxeringsmyndigheters
antal och sammansättning medgifver, att beskattningen
af kapital och arbete må utgå för det löpande året
och i görligaste måtto får beräknas efter föregående
års inkomst, icke måtte till någon Riksdagens åtgärd
föranleda;
3:o) att de i detta betänkande behandlade motioner
a) II: 186 af herr Johansson i Aflösa,
b) II: 190 » » Olsson i See,
c) II: 191 » Åkesson,
d) II: 192 » » Redelius,
e) II: 193 » » Pehrsson i Österby,
fj II: 199 » » Kvarnzelius m. fl. och
g) II: 200 » » Lindblad m. fl.
måtte anses besvarade genom hvad utskottet här ofvan
under l:o) hemställt; samt
4:o) att Riksdagen ville anhålla, det Kungl. Maj:t
måtte i sammanhang med ny bevillningsförordning
utfärda därtill hörande formulär till taxeringslängder.
Det vid Kungl. Maj:ts proposition n:o 48 fogade förslag till förordning
om inkomstskatt har uppgjorts i full anslutning med ofvan behandlade,
Kungl. Maj:ts proposition n:o 47 bilagda förslag till ny förordning
angående bevillning af fast egendom samt åt inkomst. För att bland annat
underlätta den omorganisation af taxeringsmyndigheterna, som innefattas
i sistnämnda författningsförslag, har emellertid en utsträckning af den
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13. 39
enligt inkomstskatteförordningen hittills stadgade deklarationsplikt ansetts
böra äga rum. Mot de i sådant afseende föreslagna bestämmelserna har
bevillningsutskottet icke något att erinra; och har utskottet ej heller vidkommande
det föreliggande förslaget till ny inkomstskatteförordning i
öfrigt funnit anledning föreslå andra ändringar än sådana, som blifva en
följd af hvad utskottet vid behandlingen af Kungl. Maj:ts proposition n.o
47 föreslagit beträffande fastighetsbevillningen och taxeringsmyndigheterna.
Enligt utskottets förslag i förstnämnda afseende skulle afkastning af
fast egendom liksom beskattningsbara inkomster af kapital och arbete
tagas till beskattning året efter det afkastningen eller inkomsten åtnjutits.
Fastighetsbevillningen skulle därför debiteras på grund af det värde, fastigheten
haft under nästföregående år, ett värde, som åter skulle fastställas
det år, taxering och debitering ägde rum. I följd häraf skall inkomstskatt
för inkomst af fast egendom icke, såsom i Kungl. Maj:ts förslag förutsatts,
utgöras af den, som nästföregående år erlagt bevillning för fastigheten,
utan af den, hvilken, såsom ägare af fastigheten under nästföregående
år, är skyldig erlägga dylik bevillning. Följdriktigheten kunde då visserligen
bjuda, att denna inkomst jämväl beräknades efter det taxeringsvärde,
fastigheten under deklarationsåret åsatts för nästföregående år. Af
praktiska skäl torde dock en sådan ordning icke böra följas. Vid afgifvandet
af deklaration i början af året förefinnas nämligen ännu icke några
under året fastställda taxeringsvärden. Hinder skulle alltså möta för den
skattskyldige själf att beräkna inkomsten af sin fasta egendom och sålunda
att slutföra sin deklaration. Till undvikande häraf torde därför inkomst
af fast egendom böra beräknas efter det fastighetens taxeringsvärde, som
fastställts under nästföregående år eller det år, som föregår deklarationens
upprättande. Detta taxeringsvärde skulle visserligen med den nya ordningen
afse fastighetens värde för ännu ett år tillbaka. Ett sådant förhållande
skulle emellertid, så länge fastighetstaxeringsvärdena fastställas
för en hel femårsperiod, i stort sedt ur statsfinansiell synpunkt icke
hafva annan betydelse än att de förändringar i taxeringsvärden, som äga
rum under periodens första år, icke skulle i fråga om inkomstskatten
göra sig gällande förrän andra året i perioden. Då denna omständighet
icke kan sägas vara för de enskilda skattskyldiga till någon nackdel och
på grund af hvad utskottet ofvan andragit, har utskottet, i anslutning till
hvad utskottet förut anfört, funnit sig böra föreslå, det inkomst af fast
egendom skall beräknas efter det under nästföregående år fastighet åsätta
taxeringsvärde.
40 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Under åberopande af hvad utskottet sålunda anfört samt med tillkännagifvande,
att utskottet framdeles, sedan Riksdagen fattat beslut i
anledning af föreliggande skatteförslag, kommer att utlåta sig angående
det belopp, hvilket bör såsom inkomstskatt i 1908 års riksstat upptagas,
hemställer utskottet
5:o) att Riksdagen, med förklarande att Kungl.
Maj:ts förevarande förslag till förordning om inkomstskatt
icke kunnat oförändradt bifallas, måtte antaga
samma förslag med de ändringar och tillägg, utskottets
härvid fogade författningsförslag utvisar.
Stockholm den 17 mars 1907.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CA VALLI.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga A.
Plan
angående genomförandet af föreslagna förändringar med afseende å beskattningsår och uppbördstid.
A. Bevillning en.
1906 års Riksdag har åtagit sig en bevillning
1907 » » åtager »en »
1907 » » » » en half »
af
f 1906 års inkomst, taxerad år 1906 på grund af deklaration om 1905 års inkomst, att{
[fast egendom, att af 1906 års ägare till fastighet /
f 1907 års inkomst, taxerad år 1907 på grund af deklaration om 1906 års inkomst, attl
{fast egendom, att af 1907 års ägare efter taxeringsvärden, som fastställas år 1907, j
f 1907 års inkomst, taxerad år 1908 på grund af deklaration om 1907 års inkomst, attl
{fast egendom, att af 1907 års ägare efter taxeringsvärden, som fastställas år 1908, j
betalas
våren 1907 och uppföras
» 1908 » »
hösten 1908 » »
i riksstaten för år 1907.
» » 1908.
» • 1908.
1908
en bevillning
J1908 års inkomst, taxerad år 1909 på grund af deklaration om 1908 års inkomst, attl
{fast egendom, att af 1908 års ägare efter taxeringsvärden, som fastställas år 1909, J
1909
» » 1909.
B. Inkomstskatten.
1905
års
Riksdag har åtagit sig
en
inkomstskatt
af
1906
års
inkomst,
taxerad år
1906
på
grund af deklaration om
1905
års
1906
» »
T>
»
»
1907
»
9 »
1907
» » 7> »
1906
1907
T>
åtager
»
en
half »
1907
9 »
1908
7> » » »
1907
1908
J>
»
9
>
en
inkomstskatt
1908
»
»
» 9
1909
»
» 9 9 9
1908
>
* 1908 >
hösten 1908 »
» 1909 »
» » 1907.
» » 1908.
» » 1909.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
41
Bilaga B.
Förslag
till
Förordning angående bevillning åt'' fast egendom samt
af inkomst.
Kungl. Maj:ts förslag.
Utskottets förslag.
Bevillning af fast egendom.
1 §.
För all inom riket belägen fast
egendom, hvartill ock räknas frälseränta,
skall, med de undantag, som
i 4 § upptagas, bevillning utgöras
efter fastighetens för löpande året
fastställda taxeringsvärde.
Denna bevillning utgår:
a) för jordbruksfastighet med sex
öre för hvarje fulla etthundra kronor
samt
b) för all annan fastighet och
frälseränta med fem öre för hvarje
fulla etthundra kronor af taxeringsvärdet.
2 §•
Bevillning för fast egendom erlägges
af den, som för löpande året
Bih. till Eiksd. Prot. 1907. 5 Sami.
1 §.
För all inom riket belägen fast
egendom, hvartill ock räknas frälseränta,
skall, med de undantag, som
i 4 § upptagas, bevillning utgöras
efter fastighetens uppskattade värde.
Denna bevillning utgår:
a) för jordbruksfastighet med tre
öre för hvarje fulla etthundra kronor
samt
b) för all annan fastighet och
frälseränta med två och ett hälft öre
för hvarje fulla etthundra kronor af
taxeringsvärdet.
2 §•
Bevillning för fast egendom erlägges
af den, som för nästföre1
Afd. lä Höft. 6
42
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
författningsenligt mantalsskrifvits gående året författningsenligt maneller
bort mantalsskrifvas såsom ägare talsskrifvits eller bort mantalsskrifvas
eller innehafvare af fastigheten. Be- såsom ägare eller innehafvare af
villningen erlägges af ägaren utom fastigheten. Bevillningen erlägges
i följande fall, då bevillningen ut- af ägaren utom i följande fall, då
göres af innehafvaren, nämligen: bevillningen utgöres af innehafvaren,
nämligen:
a) för jordegendom, som besittes med stadgad åborätt eller är af
allmän myndighet eller af stiftelse till begagnande mot lifstidsstädja upplåten,
för i stad befintlig så kallad ofri tomt, hvarifrån innehafvaren ej
må skiljas, så länge han erlägger tomtören eller utan att vederbörlig
lösen gifves, samt för skogsområde, som blifvit upplåtet till bergshandteringens
understöd, till sågverk eller kanalbolag eller ock innehafves af
stad eller annan menighet;
b) för jordegendom eller annan fastighet, som antingen är till boställe
eller eljest på lön anslagen, såvida ägaren enligt 4 § a) eller b) är
från fastighetsbevillning fri och hela fastigheten är åt endast en person
upplåten;
c) för lägenhet, som är till besittning på viss tid eller på lifstid från
annan egendom afsöndrad.
Har efter mantals skrifning en för
nästföregående år skattskyldig ägare
eller innehafvare af fastigheten aflida,
påföres bevillningen hans stärbhus.
3 §•
1 mom. Fast egendom skall uppskattas
till sitt verkliga värde. Detta
värde bestämmes med ledning af de
om hvarje särskild egendoms storlek,
beskaffenhet och afkastning inhämtade
upplysningar samt erhållna uppgifter
om areal och olika ägoslag
samt arrende- eller hyresafgifter,
köpeafhandlingar och värderingar för
3 §•
1 mom. Fast egendom skall uppskattas
till det värde, egendomen haft
nästföregående år. Detta värde bestämmes
med ledning af de om hvarje
särskild egendoms storlek, beskaffenhet
och afkastning inhämtade upplysningar
samt erhållna uppgifter om
areal och olika ägoslag samt arrendeeller
hyresafgifter, köpeafhandlingar
43
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
egendomens belåning eller försäk- och värderingar för egendomens hörande
mot brandskada. låning eller försäkrande mot brand
skada.
2 mom. Frälseräntas kapitalvärde uppskattas till tjugu gånger det
belopp, hvartill samma ränta efter nästföregående års markegång uppgått,
så framt icke räntan, i enlighet med 14 § kungl. kungörelsen den 11
maj 1855, utgår efter medelmarkegångspris, i hvilket fall detta senare bör
läggas till grund för beräknandet af räntans belopp. Dock iakttages, att
frälseräntas kapitalvärde alltid sättes i fulla hundratal kronor, så att möjligen
öfverskjutande belopp icke beräknas.
3 mom. Det värde, hvartill fast egendom blifvit uppskattad, skall
utan förnyad uppskattning bibehållas oförändradt under fem år, därest
icke under tiden mellan två på hvarandra följande allmänna fastighetstaxeringar
sådana inträffade förhållanden, som i 2 § af den för taxeringsmyndigheterna
utfärdade instruktionen närmare omförmälas, påkalla förändrad
värdering.
4 mom. Uppskattning af värdet å sådan fast egendom, som omförmäles
i 4 § c), äger icke rum.
4 §•
Fastighetsbevillning erlägges
icke af
o) staten;
b) akademier, vetenskapliga samfund,
allmänna undervisningsverk och
barmhärtighetsinrättningar: för dem
tillhöriga allmänna platser, tomter
och byggnader;
kommuner och andra menigheter:
för dem tillhöriga, inom deras
eget område belägna allmänna platser,
tomter och byggnader;
regementen och officerskårer:
för deras vid mötesplatser till begagnande
under mötena uppförda
byggnader; samt
4 §.
Fastighetsbevillning erlägges
icke af
a) staten;
b) akademier, vetenskapliga samfund,
allmänna undervisningsverk
och barmhärtighetsinrättningar: för
dem tillhöriga allmänna platser, tomter
och byggnader;
kommuner och andra menigheter:
för dem tillhöriga, inom deras
eget område belägna allmänna platser,
tomter och byggnader;
regementen och officerskårer: för
deras vid mötesplatser till begagnande
under mötena uppförda byggnader
;
44
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj ds förslag.
enskilda personer eller samfund:
för dem tillhöriga kyrkor och bönehus
;
allt dock endast såframt nu omförmälda
allmänna platser, tomter,
byggnader, kyrkor och bönehus icke
lämna ägaren någon inkomst; börande
i motsatt fall fastighetsbevillning
utgöras för så stor del af fastighetens
taxeringsvärde, som enligt
den i instruktionen för taxeringsmyndigheterna
bestämda grund motsvarar
inkomstbeloppet;
c) ägare af kanal, järnväg och annan farväg eller farled samt flottled:
tor den mark, som af anläggningen upptages, äfvensom för själfva
kanal- och vägbyggnaden, hvarunder jämväl inbegripas de för anläggningens
begagnande erforderliga stationshus, verkstäder och andra byggnader; och
d) ägare eller innehafvare af d) ägare eller innehafvare af
lägenhet med tillhörande åbyggnad, lägenhet med tillhörande åbyggnad,
Utskottets förslag.
nykterhetsföreningar: för dem tillhöriga
byggnader, afsedda för deras
verksamhet; samt
enskilda personer eller samfund:
för dem tillhöriga kyrkor och bönehus;
allt
dock endast såframt nu omförmälda
allmänna platser, tomter,
byggnader, kyrkor och bönehus icke
nästföregående år lämnat ägaren någon
inkomst; börande i motsatt fall fastighetsbevillning
utgöras för så stor del
af fastighetens taxeringsvärde, som
enligt den i instruktionen för taxeringsmyndigheterna
bestämda grund
motsvarar inkomstbeloppet;
då lägenhetens hufvudsakliga värde
utgöres af åbyggnaden och ej öfverstiger
500 kronor, därest lägenhetens
innehafvare ej eljest erlägger bevillning
af fast egendom eller hans
inkomster, däri inbegripet det hyresvärde,
åbyggnaden kan äga,
ej öfverstiga 500 kronor; skolande
hvad i denna punkt stadgas äga
tillämpning jämväl i det fall, att
någon äger byggnad å mark, som
af annan äges eller innehafves.
då lägenhetens hufvudsakliga värde
utgöres af åbyggnaden och ej öfverstiger
500 kronor, därest lägenhetens
innehafvare ej eljest erlägger bevillning
af fast egendom eller inkomst
eller hans inkomster, däri inbegripet
det hyresvärde, åbyggnaden kan äga,
ej öfverstiga 500 kronor; skolande
hvad i denna punkt stadgas äga tillämpning
jämväl i det fall, att någon
äger byggnad å mark, som af
annan äges eller innehafves.
I fall, då, af anledning att ägare
eller innehafvare af fastighet aflida,
stärbhus jämlikt 2 § bör erlägga be
-
45
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj.ts förslag. Utskottets förslag.
vulning för fastigheten, må taxeringsmyndighet
kunna medgifva befrielse
från bevillning, därest behållningen i
boet ej öfver stigit 5,000 kronor samt
den aflidne efterlämnat änka, oförsörjda
barn eller andra stärbhusdelägare,
som varit beroende af honom
för sin försörjning.
5 §.
Vid uppskattning af fast egendom skola särskilda värden, slutande
å fulla hundratal kronor, utsättas:
o) å jordbruksfastighet:
för hvarje hemman och jordlägenhet eller, om hemmanet eller lägenheten
består af två eller flera brukningsdelar eller afsöndring af jord därifrån
ägt rum, för hvarje sådan brukningsdel eller jordafsöndring; samt
för skogsområde, som omförmäles i 2 § a);
b) å annan fastighet:
för tomt i stad, köping och därmed jämförlig ort;
för åbyggnad å sådan tomt;
för lägenhet med tillhörande åbyggnad, då lägenhetens hufvudsakliga
värde utgöres af åbyggnaden;
för byggnad, belägen på jordbruksfastighet, men icke afsedd för det
därå drifna jordbruk eller dit hörande näring;
för fiske, som är i jordebok särskildt upptaget; samt
för frälseränta.
6 §.
Fast egendom taxeras inom den ort, där egendomen är belägen.
Bevillning för inkomst af kapital och arbete.
7 §•
1 mom. För inkomst, vare sig af kapital eller af arbete, hvilken i
nedan angifven ordning taxeras, skall, med de undantag, som ilig
omförmälas, bevillning erläggas med en half för hundra af inkomstbeloppet.
46
Bevillningsutskottets Betänkande N-.o 13.
Kungl. Maf.ts förslag. Utskottets förslag.
2 mom. Skattskyldig taxeras för den inkomst, han åtnjutit under
det nästföregående året.
8 §.
1 mom. Till inkomst af kapital räknas:
a) ränta af utlånade eller i räntebärande obligationer nedlagda eller
hos penningförvaltande verk eller enskilde insatta penningar; samt
b) krono- och kyrkotionde eller ersättning därför, som åtnjutes af
patronus ecclesise.
2 mom. Till inkomst af arbete räknas:
a) inkomst af rörelse eller yrke, såsom:
l:o) af bergsbruk, kalk- och stenbrott jämte därtill hörande verk,
inrättningar och näringar; kvarnar och sågverk; fabriker, mekaniska verkstäder,
brännvinsbrännerier och andra för varors tillverkning eller förädling
anlagda inrättningar; mejerihandtering, potatismjölfabriker och andra
binäringar till jordbruket, i den mån de icke afse tillgodogörande af eget
jordbruks produkter; penningrörelse, handelsrörelse, skeppsrederi, sjöfart,
handtverk eller annan näring;
2:o) af till allmän trafik upplåten kanal, järnväg eller annan farled
samt flottled; och
3:o) hvad som förvärfvas genom utöfning af vetenskap, konst eller
handaslöjd;
b) inkomst och förmån af tjänst eller särskilt uppdrag, såsom: ältning,
arfvode, traktamente, sportler, bostad, därest icke fastighetsbevillning
därför af löntagaren utgöres, och annan med allmän eller enskild
tjänst förenad förmån; så ock den behållna inkomst, som, enligt gällande
föreskrifter, kan vid lediga ecklesiastika sysslor tillfalla de under konsistoriernas
vård eller annan allmän förvaltning ställda kassor,
c) pension, årligt understöd (gratifikation), lifränta eller undantagsförmån;
d) all annan i denna § ej särskildt omförmäld inkomst, som icke är
genom fastighetsbevinning beskattad.
9 §•
Skyldige att utgöra inkomstbevillning äro: ®
a) svensk medborgare, som är i riket mantalsskrifven: för all den
inkomst, han åtnjutit, vare sig här eller från utrikes ort;
b) svensk medborgare, som icke är i riket mantalsskrifven: för den
inkomst, han härifrån åtnjutit;
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13. 47
Kung!. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
c) utländing, som är i riket bosatt, äfvensom sådan utländing, hvilkens
vistelse bär utan andra än tillfälliga afbrott fortfarit under det näst
föregående året eller under större delen af de tre närmast före taxeringsåret
förflutna åren: för den inkomst, som af honom här förvärfvats eller
härifrån åtnjutits eller ock, utifrån införd, här användts;
rf) annan utländing: för inkomst af näring, som han här bedrifvit
samt för lön eller pension, som han härifrån uppburit.
Hvad här ofvan säges om enskild person galle ock i tillämpliga delar
om menigheter, samfund, stiftelser, verk och inrättningar samt andra juridiska
personer, i den mån de icke äro i denna förordning från inkomstbevillnmg
frikallade, äfvensom om oskiftadt stärbhus och bolag, därunder
jämväl inbegripna sådana, som enligt särskild författning äro skyldiga
afstå sm vinst; dock att för inkomst, som åtnjutits af vanliga handelsbolag
kommanditbolag, enkla bolag och rederier, som ej äro aktiebolag,
bevillning utgöres af delägarne, en hvar efter hans andel af bolagets inkomst.
0
10 §.
Grunder för inkomsternas beräknande.
1 mom. Vid beräkning af skattskyldigs inkomst nästföregående år
må afdrag icke ske:
a) för den skattskyldiges och hans familjs utskylder och lefhadskostnader
samt därtill hänförliga utgifter;
b) för arrende- eller hyresvärde b) för arrende- eller hyresvärde
a sådan, kanal, järnväg och annan å sådan, kanal-, järnväg och annan
farled samt flottled tillhörande mark farled samt flottled tillhörande mark
°. yggnad, som enligt 4 § varit och byggnad, som enligt 4 § är fri
ri från bevillning; från bevillning;
c) för ränta å den skattskyldiges eget, i hans rörelse eller yrke nedlagda
kapital; J
rf) för hvad som användts till fast egendoms förbättring, tillökning
åt inventarier eller kapitalafbetalning å skuld.
2 mom. Däremot må afdrag ske:
l:o) vid beräkning af inkomst utaf kapital:
för ränta å upplånadt kapital;
2.o) vid beräkning af inkomst utaf arbete:
48 Bevillningsutskottets Betänkande N.o 13.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
a) för det genom fastighetsbevillning beskattade, hyresvärdet motsvarande
belopp af fem för hundra af taxeringsvärdet å fastighet, som
af ägaren begagnats till utöfvande af sådan verksamhet, hvarom i 8 §
2 mom. a) l:o) och 3:o) sägs;
b) för ränta å lånt rörelsekapital;
c) för omkostnader för bedrifvande af rörelse eller yrke, såsom:
arrende- eller hyresafgift, underhåll af fastighet och inventarier, aflöning,
föda och öfriga kostnader för de i och för rörelsen använda biträden
och arbetare samt andra därmed jämförliga utgifter;
d) för kostnader, som varit förenade med utöfning af vetenskap, konst
eller handaslöjd;
é) för hvad som anvisats till bestridande af de med erhalma tjänster
eller uppdrag förenade särskilda kostnader, såsom resekostnadsersättning,
å stat uppförd häst- och båtlega, officerares lönetillägg för tjänstehästar
samt fourageringsersättning, anslag till skrifmaterialier, kontorshyra och
andra expenser, dagaflöning eller traktamente för förrättning å annat
ställe än tjänstemans eller i förrättningen deltagande persons vanliga boningsort,
arfvode, dagaflöning eller traktamente för kommendering utom
station, fältaflöning under krigstid samt arfvode eller traktamente för riksdag
eller revision å annan ort, än där arfvodes- eller traktamentstagaren
varit bosatt;
/) för följande med ämbete och tjänst förenade utgifter, nämligen:
den afgift tjänsteman, såsom sådan, ålegat utgöra till pensions-, änke- och
pupill- eller annan understödskassa, aflöning eller annan ersättning till
vikarie eller tjänstebiträde, prästernas i jordeboken upptagna utlagor, i
den mån de icke äro eftergifna, ränta och amorteringsbidrag till öfverbyggnadsamorteringsfonden
för prästgårdarna i Skåne, samt kostnader för
sådana särskilt anbefallda tjänsteresor, för hvilka ersättning icke vant
särskildt anvisad.
11 §•
Undantag från de i 7—10 §§ meddelade stadganden.
1 mom. Bevillning för inkomst af kapital eller arbete äger icke rum,
när den skattskyldiges sammanräknade årsinkomster, däri inbegripna äfven
hustruns, understigit 500 kronor.
Hafva dessa inkomster icke uppgått till 1,200 kronor, äro 450 kro
-
49
.Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj-.ts förslag. Utskottets förslag.
nor, hafva de uppgått till 1,200 kronor, men icke till 1,800 kronor, äro
300 kronor af inkomsten af kapital och arbete fria från bevillning.
Det belopp, för hvilket bevillning sålunda icke äger rum eller som
får från uppskattad inkomst såsom bevillningsfritt afdragas, må å ort, där
kostnaden för bostad är synnerligen hög i jämförelse med förhållandet
inom riket i allmänhet, äfvensom undantagsvis i de fall, där särdeles ömmande
omständigheter (talrik familj, långvarig sjuklighet, olyckshändelse
och dylikt) förekomma, ökas; dock så att denna ökning, vare sig den
äger rum på grund af hög bostadskostnad eller ömmande omständigheter
eller båda dessa skäl, icke må för någon skattskyldig öfverstiga 200 kronor.
Befrielse från eller lindring i bevillningen, hvarom här stadgas, får
dock icke åtnjutas af enskild skattskyldig för inkomst, som beskattas
inom annan kommun än den, där den skattskyldige är mantalsskrifven,
eller, om taxeringen afser under nästföregående år afliden persons inkomst,
där han då varit mantalsskrifven, samt ej heller af bolag.
För inkomst, som afliden person i lifstiden åtnjutit, må taxeringsmyndighet
kunna medgifva befrielse från bevillning, därest behållningen
1 boet ej öfverstigit 5,000 kronor samt den aflidne efterlämnat änka, oförsörjda
barn eller andra stärbhusdelägare, som varit beroende af honom
för sin försörjning.
För bevillning, som påföres för inkomst, hvilken afliden person i lifstiden
åtnjutit, svare stärbhuset icke med mera än tillgångarna i boet. Är
boet skiftadt, svare bodelägare icke för mera än hvad af bevillningen å
hans lott belöper och i intet fall med mera, än hans lott i boet utgör.
2 mom. Från utgörande af inkomstbevillning frikallas:
a) staten;
b) kyrkor, akademier och vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk,
stipendiefonder, pensionsanstalter, sjuk- och fattigvårdsinrättningar
jämte andra fromma stiftelser: för all annan inkomst än den i 8 §
2 mom. b) nämnda;
landsting, hushållningssällskap, städer och andra menigheter: för sådan
inkomst, som icke härflutit af rörelse eller yrke;
allmänna hypoteksbanken, allmänna hypotekskassan för Sveriges städer
och hypoteksföreningar;
järnkontoret, så länge kontorets vinstmedel användas till allmänt
nyttiga ändamål och kontoret icke lämnar utdelning åt sina delägare; samt
Bill. till Biksd. Prot. 5 Sami. 1 Afd. 12 Höft. 7
50
Bevillningsutslcottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
sparbanker, som afses i lagen af den 29 juli 1892, äfvensom sådana ränteoch
kapitalförsäkringsanstalter, som afse att bereda vinst endast åt insättare;
c) medlem af konungaätten: för af staten anvisadt anslag samt för
inkomst af kapital;
d) olönad svensk konsul: för annan inkomst än den, han härifrån
åtnjutit;
é) främmande makters härvarande beskickningar och konsulat tillhörande
personer jämte deras betjäning:
om de icke äro svenska medborgare: för all annan inkomst än den,
som utgjorts af från Sverige uppburen allmän eller enskild pension eller
erhållits genom här idkad rörelse;
om de äro svenska medborgare: för den inkomst, de åtnjutit af sin
tjänst hos den främmande makten;
f) utländing, som här vistas för att idka studier; samt
g) lappallmogen: för inkomst af renskötsel.
12 §.
Beskattningsort.
Skattskyldig taxeras för inkomst af kapital och arbete:
a) patronus ecclesiae: för inkomst af tionde eller ersättning därför:
där inkomsten utgått;
b) den, som drifver bankrörelse: för inkomst däraf: där rörelsen genom
hufvud-, afdelnings- eller kommissionskontor utöfvats;
den, som idkar järnvägsdrift: för inkomst däraf: där kontor och stationer
varit belägna;
den, som idkar kanaldrift: för inkomst däraf: där''kontor funnits
samt å hvarje ort, som af kanalanläggningen berörts;
den, som med hjälp af ledning tillhandahåller vatten eller elektrisk
energi: för inkomst däraf: där vattenverk eller kraftstation varit förlagda,
där kontor funnits samt där vatten eller elektrisk energi förbrukats;
c) bolag: för inkomst af annan rörelse än sådan, hvarom i b) stadgas:
å den eller de orter, där bolagets rörelse eller någon hufvudsaklig
gren däraf på mera själfständigt sätt eller i afsevärd omfattning drifvits;
51
.Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
men i fall sådana bestämda orter icke förefunnits, äfvensom för inkomst
af kapital: där bolaget har sin styrelse;
d) handlande, fabriksägare samt annan yrkes- och näringsidkare: för
inkomst af rörelsen eller yrket: å den eller de orter, där rörelse eller yrke
eller någon hufvudsaklig gren däraf på mera själfständigt sätt eller i afsevärd
omfattning idkats; dock skola handlande i de städer, hvilka innefatta
flera församlingar, för den handelsrörelse de därstädes idkat, äfvensom
de skattskyldige, hvilkas rörelse eller yrke utöfvats på flera orter, men
endast kortare tid på hvarje ort, taxeras inom den församling, där de äro
mantalsskrifna;
e) ägare af fartyg, hvaruti flera hafva del: för inkomst af fartyget:
där hufvud- eller korrespondentredaren är mantalsskrifven; eller om sådan
ej finnes: där fartyget har sin hemort;
/) de under konsistoriernas vård eller annan offentlig förvaltning
ställda kassor: för den i 8 § 2 mom. b) omförmälda inkomst vid lediga
ecklesiastika sysslor: i den ort, där densamma eljest bort beskattas;
g) utrikes boende, här i riket icke mantalsskrifven löntagare: för
lön från svenska statsverket: i Stockholms stad och S:t Nikolai församling;
samt
h) utrikes boende pensionstagare: för pension från svenska statsverket
eller allmän inrättning: där pensionen utbetalats.
För annan inkomst än den här ofvan i denna § omförmälda taxeras
skattskyldig: där han är mantalsskrifven; eller om han icke är inom
riket mantalsskrifven: där han inom riket hufvudsakligen vistas; eller då
sådan ort ej finnes: där inkomsten hufvudsakligen åtnjutits.
Afliden persons inkomst af sådan beskaffenhet, som i nästföregående
stycke afses, taxeras: där den aflidne senast varit mantalsskrifven; eller
om han icke varit inom riket mantalsskrifven: där han inom riket hufvudsakligen
vistats; eller då sådan ort ej finnes: där inkomsten hufvudsakligen
åtnjutits.
Om taxeringsmyndigheter och om uppgifter till ledning vid taxering.
13 §.
Taxering eller uppskattning af hvarje fast egendoms värde och hvarje
skattskyldigs årliga inkomst verkställes af taxeringsnämnder och pröfningsnåmnder,
hvilkas sammansättning och åligganden här nedan bestämmas.
52
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
14 §.
Till ledning vid taxeringen skola följande uppgifter meddelas:
l:o) de år, då allmän fastighetstaxering skall verkställas:
a) af stadsdomstol samt domare på landet:
uppgift å beloppet af den vid senaste försäljning betingade köpeskilling
för hvarje fast egendom, hvarå, efter det enahanda uppgift sist
meddelades, lagfart på grund af köp beviljats; börande i denna uppgift,
hvilken skall angifva köpares och säljares namn samt köpeafhandlingens
datum, anmärkas, när försäljningen skett af föräldrar till barn, om och i
så fall till hvilket belopp i köpeskillingen inbegripits godtgörelse för inventarier
eller inbärgad gröda, om förbehåll gjorts om s. k. undantagsförmåner
samt om köpet skett å exekutiv eller konkursauktion;
b) af direktion för hypoteksinrättning:
uppgift å det värde, hvartill hvar och en i samma hypoteksinrättning
till belåning anmäld fast egendom blifvit uppskattad vid därå, efter
det enahanda uppgift senast meddelades, för dylikt låns erhållande anställd
och godkänd värdering;
2:o) hvarje år:
a) af styrelse öfver brandförsäkringsinrättning eller dess agenter
eller vederbörande brandstodskommitté:
uppgift rörande försäkringsvärdet å de i 5 § b) omförmälda hus och
byggnader; börande denna uppgift, hvilken skall meddelas särskildt för
hvarje fastighet, afse samtliga hit hörande byggnader, hvilka blifvit mot
brandskada försäkrade under den tid af samma år och det näst föregående,
för hvilken enahanda uppgift icke förut meddelats;
b) af statsdepartement jämte hvarje ämbetsmyndighet eller ämbetsverk,
vare sig statens, stads eller menighets, äfvensom af styrelse för allmän
inrättning eller stiftelse, där ämbets- eller tjänsteman, vaktbetjänt
eller annan ägt utbekomma aflöning eller pension:
uppgift angående de af hvar och en person under nästföregående år
uppburna särskilda belopp af lön, tjänstgöringspenningar, dagaflöning, traktamente,
arfvode, uppmuntrings-, mil- eller felräkningspenningar, portions-,
inkvarterings- eller beklädnadsersättning, provision eller gratifikation och
andra löneförmåner äfvensom pension, hvarjämte, då med tjänstebefattning
följt fri kost, boställe, bostad eller löningsjord eller inkomst af sportler,
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13. 53
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
expeditionslösen, bötes- eller beslagsandelar eller andra obestämda eller
extra inkomster, sådant bör i uppgiften särskildt antecknas;
c) af förmyndarekammare eller gode män för tillsyn å förmynderskap:
uPPgift angående sammanlagda beloppet af hvarje omyndigs inkomst
af kapital för nästföregående år, för så vidt den uppgått till minst 500
kronor;
d) af agent för utländskt försäkringsbolag:
uppgift angående antalet försäkringar och premiebeloppet för nästföregående
år inom agenturens område, äfvensom beloppet af utbetalda
återförsäkringspremier;
e) af styrelse för verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj
försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt eller står under offentlig
kontroll, samt af annat bolag eller rederi, så ock af en hvar annan, som
under nästföregående år varit taxerad för inkomst af rörelse eller yrke till
belopp af minst 5,000 kronor:
enahanda uppgift, hvarom i b) stadgas, angående lön- och arfvodestagares
samt öfriga arbetares löneförmåner.
I uPPgift> hvarom i 2:o) b) och é) stadgas, må icke något slag af
de vederbörande tillkommande aflöningsförmåner uteslutas, äfven om enligt
denna förordning afdrag för någon del däraf må vara vid taxeringen medgifvet;
dock att pension eller gratifikation å belopp, understigande 200
kronor, må från sådan uppgift uteslutas, då för den, som åtnjutit dylik
pension eller gratifikation, annan inkomst ej uppgifves.
15 §.
Verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller
blifvit . såsom aktiebolag registreradt eller står under offentlig kontroll,
skall till ledning vid taxeringen af dess inkomst hvarje år aflämna skriftlig
uPP§ift, utvisande beloppet af dess inkomst nästföregående år af kapital
och arbete. Vid uppgiften skall fogas bestyrkt afskrift af in- och utgående
balansräkning samt vinst- och förlustkonto för senaste räkenskapsår, hvarmed,
då räkenskapsår icke sammanfaller med kalenderår, förstås det räkenskapsår,
som gatt till ända närmast före den 1 mars det år, taxeringen
sker. Bestyrkt afskrift eller tryckt exemplar af verkets eller bolagets revisionsberättelse
för samma räkenskapsår bör ock till ledning för taxeringen,
så fort ske kan, aflämnas.
54
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj-.ts förslag. Utskottets förslag.
16 §.
1 mom. Skattskyldig, som enligt de i denna förordning meddelade
bestämmelser icke är pliktig att afgifva uppgift till taxeringen, vare dock
skyldig att efter anmaning, som i 22 § 2 mom. sägs, lämna uppgift å det
belopp, hvartill hans inkomst af kapital eller arbete det nästföregående
året uppgått.
2 mom. En hvar skattskyldig är det i öfrigt obetaget att meddela
upplysningar, som kunna tjäna till ledning vid hans taxering.
17 §.
Uppgifter beträffande inkomst af rörelse eller yrke, som drifvits på
två eller flera orter, skola särskild! angifva, huru, enligt den skattskyldiges
åsikt, det beskattningsbara inkomstbeloppet bör fördelas på en hvar
af de orter, där enligt 12 § inkomsten bör beskattas, och skall dels i
fråga om inkomst af bankrörelse skattskyldig, som drifvit sådan rörelse,
vid uppgifterna foga utdrag af de särskilda kontorens månadsrapporter,
upptagande balansen å in- och utlåningsräkningarna vid hvarje månads
slut, dels den, som idkat järnvägsdrift, uppgifva hvarje stations trafikvärde
i öfverensstämmelse med hvad 3 § instruktionen för taxeringsmyndigheterna
innehåller, dels ock beträffande inkomst af företag, som afser att
med hjälp af ledning tillhandahålla vatten eller elektrisk energi, den
skattskyldige uppgifva den kommun, där vatten eller elektrisk energi förbrukats,
eller, om förbrukningen ägt rum inom olika kommuner, bruttoinkomsten
däraf inom hvarje särskild kommun.
18 §.
Skyldighet att afgifva uppgift, hvarom i denna förordning sägs, åligge
för omyndig eller sådan frånvarande, för hvilken god man af domstol
förordnats, förmyndaren eller gode mannen för hvad han har under sin
förvaltning samt för oskiftad! stärbhus den, som i boet sitter, ehvad han
är delägare eller syssloman.
19 §•
För annan än enskild person och oskiftadt stärbhus åligge uppgifts
skyldigheten vederbörande styrelse, förvaltning eller ombud.
55
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj ds förslag. Utskottets förslag.
20 §.
Skattskyldig, som önskar upplysning rörande beskaffenheten af honom
åliggande uppgiftsskyldighet och sättet för dess fullgörande, äge att för
sådant ändamål hänvända sig till vederbörande taxeringsnämnds ordförande.
21 §.
1 14> 15 ocl1 17 §§ omförmälda uppgifter skola upprättas särskilt
för hvarje kommun på landet och hvarje territoriell församling i
stad samt före den 1 mars aflämnas, antingen direkt till ordföranden i
vederbörande taxeringsnämnd eller ock i Stockholm till öfverståthållareämbetet
och i öfriga orter till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i det län,
magistraten i den stad eller kronofogden i det fögderi, där taxeringen
anses skola äga rum eller den skattskyldige är bosatt.
Möter för verk eller bolag hinder att före den 1 mars aflämna uppgift
till ledning för dess egen taxering, och göres skriftlig anmälan därom
före samma dag hos ordföranden i taxeringsnämnden, må anstånd med
uPPgiftens afgifvande åtnjutas, dock att i sådan händelse uppgiften skall
så fort ske kan och i hvarje fall före den 1 maj aflämnas till ordföranden.
Uppgifterna må ock kunna på uppgiftspliktigs eget äfventyr i betaldt
bref med allmänna posten insändas.
22 §.
1 mom. Därest uppgift, som i 15 eller 17 § omförmäles, icke inom
foresknfven tid afgifvits eller ock afgifven sådan uppgift befinnes i
visst afseende ofullständig, må taxeringsnämndens ordförande eller kronans
ombud hos pröfningsnämnd, i händelse sådant finnes för taxeringen erforderligt,
om förhållandet göra anmälan, i Stockholm hos öfverståthållareämbetet,
i öfriga städer hos magistraten samt å landet till länsmannen i
orten, hvilka myndigheter det därefter åligger att ofördröjligen mot bevis
tillställa den försumlige anmaning att inom åtta dagar efter anmaningens
mottagande afgifva fullständig uppgift vid äfventyr, som i 24 § sä«s.
Sådan anmaning skall, där infordrandet föranledts af ofullständighet i
aflämnad uppgift, jämväl innehålla underrättelse, i hvilket afseende uppgiften
befunnits ofullständig. 1
56
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
2 mom. Uppgift, som i 16 § 1 mom. sägs, äge såväl taxeringsnämndens
ordförande som kronans ombud hos pröfningsnämnd att infordra
i enahanda ordning, som finnes i 1 mom. af denna § föreskrifven.
Den, som enligt lag är skyldig
föra handelsböcker, så ock delägare
i vanligt handelsbolag eller i kommanditbolag
må dock, därest dylik
uppgift från honom af taxeringsnämndens
ordförande infordras å
sådan tid, att enligt stadgandet i
nästföregående moment uppgiften bör
afgifvas före den 1 maj, efter anmälan
åtnjuta anstånd med uppgiftens
aflämnande till april månads
utgång.
Den, som enligt lag är skyldig
föra handelsböcker, så ock delägare
i vanligt handelsbolag eller i kommanditbolag
må dock, därest dylik
uppgift från honom af taxeringsnämndens
ordförande infordras å
sådan tid, att enligt stadgandet i
nästföregående moment uppgiften bör
afgifvas före april månads utgång,
efter anmälan åtnjuta anstånd med
uppgiftens aflämnande till nämnda
tid.
23 §.
1 mom. Varder uppgift, som i 14 § omförmäles, icke inom föreskrifven
tid aflämnad, äge taxeringsnämndens ordförande eller kronans
ombud hos pröfningsnämnd att densamma infordra.
2 mom. Är den uppgiftspliktige icke offentlig myndighet eller tjänsteman,
må infordrandet jämväl kunna äga rum genom Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
hvilken äger därvid förelägga lämpligt vite.
v 3 mom. För taxeringen eljest erforderlig officiell uppgift skall, då
begäran därom framställes, af vederbörande ämbetsverk lämnas; hvarförutom
taxeringsnämndens ordförande äfvensom kronans ombud hos pröfningsnämnd
må äga att taga del af sådana hos domare eller domstol förvarade
handlingar, som i beskattningsafseende kunna tjäna till ledning.
4 mom. Efter anmaning, som i 22 § 2 mom. sägs, vare ock andra
verk eller bolag samt enskilda arbetsgifvare än de i 14 § 2:o e) nämnda
pliktige att aflämna sådan uppgift angående lön- och arfvodestagares samt
öfrige arbetares löneförmåner, som i sistnämnda författningsrum omförmäles.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
57
24 §.
Underlåter någon att inom stadgad tid afgifva enligt 15 § eller 17 §
föreskrifven uppgift eller att inkomma med sådan särskildt infordrad uppgift,
som i 22 § omförmäles, hafve förlorat rätten att fullfölja talan i
fråga om beloppet af den inkomst, som uppgiften skolat afse.
Hörsammar ej i 15 § omförmäldt verk eller bolag, som fått emottaga
revisionsberättelse för senaste räkenskapsår, anmaning enligt 22 §
att till ledning för taxeringen aflämna sådan berättelse, vare förlustigt
rätten att fullfölja klagan öfver taxeringen.
Hörsammar icke den, som på grund af förordningens föreskrift eller
enligt 22 § 2 mom. erhållen anmaning varit pliktig aflämna uppgift,
men underlåtit afgifva sådan eller aflämnat ofullständig uppgift, honom
tillställd anmaning att afgifva fullständig uppgift, böte ett belopp, svarande
mot tio procent af den bevillning, som inom taxeringsdistriktet varder
den skattskyldige påförd för den inkomst, som uppgiften skolat afse.
Gitter den uppgiftsskyldige visa giltig ursäkt för underlåtenheten,
äge här stadgad påföljd icke rum.
Genom afrinnande af sådan uppgift till ledning för egen taxering,
som i förordningen om inkomstskatt omförmäles, anses dock i denna förordning
stadgad skyldighet att afgifva dylik uppgift äfven vara fullgjord
i fråga om den ort, där uppgift enligt inkomstskatteförordningen aflämnats.
25 §.
Vid underlåtenhet att behörigen fullgöra hvad i 14 § och 23 § 4 mom.
stadgas vare den försumlige, därest han är offentlig tjänsteman, underkastad
ansvar såsom för annat tjänstefel, men böte eljest tjugufem kronor.
26 §.
Utan hinder af uteblifven uppgift och med rätt att pröfva, i hvad
mån afgifven uppgift är af beskaffenhet att böra läggas till grund för
taxeringen, äga taxerings- och pröfningsnämnderna att bestämma och
fastställa skattskyldigs taxering.
Bill. till Biksd. Prot. 1907. 5 Sami. 1 Afd. 12 Häft.
8
58
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj:ts förslag.
27 §.
1 mom. Granskning af de skattskyldiges
till ledning för egen taxering
lämnade uppgifter skall verkställas
endast af vederbörande taxeringsmyndighets
ordförande med biträde
i hvarje särskildt fall af den
ledamot, taxeringsmyndigheten utser,
äfvensom hos pröfningsnämnd kronans
ombud. I granskning hos taxeringsnämnd
skall därjämte den af Kungl.
Maj ds befallningshafvande förordnade
ledamoten deltaga.
För innehållet af sålunda granskad uppgift må icke inom taxeringsmyndighet
lämnas vidare redogörelse än som för taxeringen oundgängligen erfordras.
Dylik uppgift må ej, utan att den skattskyldige skriftligen medgifvit
uppgiftens offentliggörande, vara tillgänglig för andra än de personer,
hvilka, enligt hvad nyss är sagdt, skola granska uppgiftens innehåll, samt
de ämbets- och tjänstemän, hvilka i och för sin befattning däraf erhålla
del, och må ej heller utan den skattskyldiges skriftligen afgifna samtycke
i taxeringsnämnds eller pröfningsnämnds protokoll intagas i vidare mån,
än som må oundgängligen erfordras på grund af föreskriften i 2 mom.;
skolande, utom i fall, där besvär fullföljas, omförmälda uppgifter efter
taxeringsårets utgång hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande i försegladt
konvolut behörigen förvaras, intill dess fem år förflutit, hvarefter de förstöras.
2 mom. Följes icke af skattskyldig lämnad uppgift vid hans taxering,
skola skälen därför tydligen angifvas genom anteckning af taxeringsnämnden
å den skriftliga uppgiften och af pröfningsnämnden i dess protokoll,
och skall tillika underrättelse i hvad mån afvikelse skett och om skälen
därför i rekommenderadt bref med allmänna posten den skattskyldige kostnadsfritt,
så fort ske kan, tillsändas.
Utskottets förslag.
27 §.
1 mom. Granskning af de skattskyldiges
till ledning för egen taxering
lämnade uppgifter skall verkställas
endast af vederbörande taxeringsmyndighets
ordförande med biträde
i hvarje särskildt fall af den
ledamot, taxeringsmyndigheten utser,
äfvensom hos pröfningsnämnd kronans
ombud.
59
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj-.ts förslag. Utskottets förslag.
Taxeringsmyndigheternas sammansättning och befogenhet.
l:o) Taxeringsnämnderna.
28 §.
De på taxering beroende fastighetsvärden och inkomstbelopp bestämmas
af den för sådant ändamål, på sätt nedan stadgas, utsedda taxeringsnämnd.
Hvarje kommun skall i allmänhet utgöra ett taxeringsdistrikt. I Stockholm
äger öfverståthållareämbetet att bestämma antalet af de taxeringsnämnder,
som där skola tillsättas, samt det distrikt, hvarje taxeringsnämnd
skall omfatta. För annan stad, hvarest flera taxeringsnämnder erfordras, äger
Kungl. Maj:ts befallningshafvande att, efter magistratens hörande, bestämma
taxeringsnämndernas antal och taxeringsdistrikten. På landet må Kungl.
Majts befallningshafvande fördela större kommuner i två eller flera taxeringsdistrikt
äfvensom förena två eller flere mindre kommuner till ett taxeringsdistrikt.
30 §.
Ordförande i taxeringsnämnd förordnas
af Kungl. Maj:ts befallningshafvande.
Sådant förordnande meddelas
för tiden intill det år, då nästa
allmänna fastighetstaxering äger rum,
Kungl. Maj:ts befallningshafvande
dock obetaget att, därest anledning
därtill förekommer, återkalla detsamma.
Taxeringsnämnd utgöres af,
jämte ordföranden, en af Kungl. Maj-.ts
befallningshafvande för hvarje år förordnad
ledamot samt visst antal för
hvarje år, på sätt här nedan stadgas,
valde ledamöter.
I stad skola dessa ledamöter,
till antal af tre, högst fem, väljas
af stadsfullmäktige eller, där stads
-
30 §.
Till ordförande i taxeringsnämnd
skall Kungl. Maj:ts befallningshafvande
förordna lämplig, helst inom
taxering sdistriktet bosatt person. Sådant
förordnande meddelas för tiden
intill det år, då nästa allmänna fastighetstaxering
äger rum, Kungl. Maj:ts
befallningshafvande dock obetaget
att, därest anledning därtill förekommer,
återkalla detsamma.
Taxeringsnämnd utgöres af, jämte
ordföranden, visst antal för hvarje
år, på sätt här nedan stadgas, utsedde
ledamöter.
I stad skola dessa ledamöter,
till antal af tre, högst nio, väljas af
stadsfullmäktige eller, där stadsfullmäktige
icke finnas, af allmän råd
-
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
60
Kungl. Maj:ts förslag.
fullmäktige icke finnas, af allmän
rådstuga bland sådana inom taxeringsdistriktet
boende personer, hvilka
under senast förflutna år därstädes
erlagt fastighets- eller inkomstbevillning.
På landet skola ledamöter i taxeringsnämnd,
till antal af två, högst
sex, väljas på kommunalstämma
bland de i orten bosatta personer,
hvilka under sist förflutna år erlagt
fastighets- eller inkomstbevillning
inom distriktet. Äro flera kommuner
förenade till ett taxeringsdistrikt,
skola för hvarje kommun väljas högst
tre ledamöter i taxeringsnämnden,
med iakttagande likväl att antalet
valda ledamöter i taxeringsnämnden
icke må i något fall öfverstiga sex.
Vid samma tillfälle, som ledamöterna
i taxeringsnämnden väljas,
skall äfven förrättas val af suppleanter,
motsvarande minst hälften af de
valda ledamöternas antal, samt ordningen
suppleanterna emellan bestämmas.
För öfrigt bör vid val af både
ordinarie ledamöter och suppleanter
tillses, att, så vidt möjligt är, såväl
fastighetsägare som näringsidkare och
löntagare komma att i taxeringsnämnden
äga säte och stämma.
Utskottets förslag.
stuga bland sådana inom taxeringsdistriktet
boende personer, hvilka
under senast förflutna år därstädes
erlagt fastighets- eller inkomstbevillning.
På landet skola ledamöter i taxeringsnämnd,
till antal af två, högst
tio, väljas på kommunalstämma bland
de i orten bosatta personer, hvilka
under sist förflutna år erlagt fastighets-
eller inkomstbevillning inom distriktet.
Äro flera kommuner förenade
till ett taxeringsdistrikt, skola
för hvarje kommun väljas högst fem
ledamöter i taxeringsnämnden, med
iakttagande likväl att antalet ledamöter
i taxeringsnämnden icke må
i något fall öfverstiga tio.
Vid samma tillfälle, som ledamöterna
i taxeringsnämnden väljas,
skall äfven förrättas val af suppleanter,
motsvarande minst hälften af
de ordinarie ledamöternas antal, samt
ordningen suppleanterna emellan bestämmas.
För öfrigt bör vid val af
både ordinarie ledamöter och suppleanter
tillses, att, så vidt möjligt är,
såväl fastighetsägare som näringsidkare,
arbetare och andra inkomsttagare
komma att i taxeringsnämnden
äga säte och stämma.
Valbar till ledamot eller suppleant
i taxeringsnämnd är, förutom de skattskyldige,
hvarom ofvan förmäles, en
hvar i orten bosatt, i de kommunala
angelägenheterna röstberättigad person,
hvilken på arrende innehar inom faxe
-
61
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
ringsdistriktet belägen fast egendom,
därför bevillning utgår.
31 §.
1 mom. Genom utfärdad allmän
kungörelse underrättar Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i början af hvart
och ett år de skattskyldige om de
personer, hvilka komma att inom
hvarje ort såsom ordförande leda och
hvilka af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
för ordnats att såsom ledamöter
deltaga i taxeringsnämndens
arbeten för samma år, samt om de
särskilda taxeringsdistrikt, däruti länet
blifvit indeladt, hvarjämte Kungl.
Maj:ts befallningshafvande meddelar
föreskrift om det antal ledamöter af
taxeringsnämnden, som inom hvarje
taxeringsdistrikt skall väljas, samt
om hvad i öfrigt vid dessa val bör
iakttagas. Uti denna kungörelse erinras
vederbörande om skyldigheten att
aflämna de uppgifter, som i afseende
på den förestående bevillningstaxeringen
skola meddelas, samt om påföljden
för uraktlåtenhet därutinnan,
hvarjämte underrättelse meddelas om
tid och ställe för uppgifternas aflämnande
äfvensom därom, att skattskyldig,
som önskar upplysning rörande
beskaffenheten af honom åliggande
uppgiftsskyldighet och sättet
för dess fullgörande, äger att för
sådant ändamål hänvända sig till
31 §.
1 mom. Genom utfärdad allmän
kungörelse underrättar Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i början
af hvart och ett år de skattskyldige
om de personer, hvilka komma att
inom hvarje ort såsom ordförande
leda taxeringsnämndens arbeten för
samma år, samt om de särskilda
taxeringsdistrikt, däruti länet blifvit
indeladt, hvarjämte Kungl. Maj:ts
befallningshafvande meddelar föreskrift
om det antal ledamöter af taxeringsnämnden,
som inom hvarje taxeringsdistrikt
skall väljas, samt om
hvad i öfrigt vid dessa val bör iakttagas.
Uti denna kungörelse erinras
vederbörande om skyldigheten
att aflämna de uppgifter, som i afseende
på den förestående bevillningstaxeringen
skola meddelas, samt
om påföljden för uraktlåtenhet därutinnan,
hvarjämte underrättelse meddelas
om tid och ställe för uppgifternas
aflämnande äfvensom därom,
att skattskyldig, som önskar upplysning
rörande beskaffenheten af honom
åliggande uppgiftsskyldighet och
sättet för dess fullgörande, äger att
för sådant ändamål hänvända sig till
vederbörande taxeringsnämnds ordförande.
62
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
vederbörande taxeringsnämnds ordförande.
2 mom. Val af ledamöter och suppleanter i taxeringsnämnden skola
förrättas före den 15 februari; börande genast efter valförrättningens
slut den, som därvid fört ordet, om valet underrätta ej mindre de valde
än ordföranden i taxeringsnämnden.
32 §.
32 §
Magistratsperson, kronofogde, häradsskrifvare
eller länsman må ej
förfall kunna afsäga sig
förordnande att vara ord.
taxeringsnämnden.
Magistratsperson, kronofogde, häradsskrifvare
eller länsman må ej
utan laga förfall kunna afsäga sig utan
erhållet förordnande att vara ord- erhållet
förande eller ledamot i taxerings- förande
nämnden.
Hvarje annan person vare skyldig att, såvida han är inom taxeringsdistriktet
bosatt samt icke de fem nästföregående åren deltagit i
taxeringsarbetet inom distriktet eller är af laga förfall hindrad, emottaga
uppdrag att vara ordförande eller ledamot i taxeringsnämnden.
Inträffar för ledamot förfall för inställelse vid utsatt sammanträde,
bör sådant ofördröjligen anmälas för ordföranden, så att före sammanträdet
suppleant hinner tillkallas.
33 §.
På det taxeringsnämndens ledamöter
må äga tillfälle att inhämta
nödig kännedom om sina åligganden,
bör erforderligt antal exemplar
af denna förordning med
därtill hörande instruktion och formulär
genom Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
försorg öfverlämnas i
stad till magistraten och på landet
till ordföranden i kommunalstämman
för att genast efter valet tillhanda
-
33 §.
På det taxeringsnämndens ledamöter
må äga tillfälle att inhämta
nödig kännedom om sina åligganden,
bör erforderligt antal exemplar af
denna förordning med därtill hörande
instruktion och formulär genom Kungl.
Maj:ts befallningshafvandes försorg
öfverlämnas i stad till magistraten
och på landet till ordföranden i
kommunalstämman för att genastefter
valet tillhandahållas en hvar af faxe
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
65
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
hållas en hvar af taxeringsnämndens ringsnämndens valde ledamöter och
välde ledamöter och suppleanter, suppleanter. Sådant exemplar skall
Sadant exemplar skall jämväl till- jämväl tillställas ny utsedd ordförande
ställas nyutsedd ordförande i faxe- i taxeringsnämnden,
ringsnämnden och af Kungl. Maj:ts
befallningshafvande för ordnad ledamot.
I Stockholm tillhandahålles nämnda författning vederbörande ordförande,
ledamöter och suppleanter i taxeringsnämnderna omedelbart af öfverståthållareämbetet.
34 §• 34 §.
1 mom. Taxeringsnämnds ord- Taxeringsnämnds ordförande, Imiterande,
hvilken är föredragande hos ken är föredragande hos nämnden
nämnden, åligger särskild!: åligger särskildt:
а) att samla, ordna, numrera och granska de för taxeringen aflämnade
uppgifter och anmälningar, vidtaga föreskrifna åtgärder för uteblifna
eller eljest erforderliga uppgifters införskaffande, därvid bör tillses, att
genom infordrande af sådana upplysningar, som i 16 § 1 mom. omförmälas,
ledning linnés för taxering af jämväl sådana skattskyldige, hvilka
icke äro pliktige att utan särskild anmaning aflämna uppgifter,'' samt i
f.„§t,.s1öka att .inhämta upplysningar till ledning för en noggrann och
tillförlitlig taxering äfvensom att, då anledning till tillämpning af 25 8
förekommer, därom göra anmälan hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande
for den åtgärd, som för sådant ändamål må på sagda myndighet ankomma
б)
att bestämma tid och ställe för taxeringsnämndens sammanträde
samt därom ofördröjligen ej allenast underrätta ledamöterna i taxeringsnämnden,
utan äfven på lämpligt sätt och i god tid meddela de skattskyldige
inom taxenngsdistriktet underrättelse; börande sammanträdena utsättas
sa tidigt, att samtliga taxeringsnämnderna i hvarje län senast den 15 mai
och i Stockholm senast den 15 juni må hafva afslutat sina arbeten, hvarjemte
lakttages, att sammanträdena hållas inom staden eller distriktet,
dock att för landet utsedd taxeringsnämnd äfven må sammanträda i närbelägen
stad;
c) att vid taxeringsnämndens sammanträden föra ordet, tillhandahålla
och meddela ledamöterna alla i och för taxeringen erhållna uppgifter och
upplysningar, med den inskränkning, hvartill stadgandena i 27 § föran
-
64
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
leda, i taxeringslängden på behöriga ställen anteckna uppgifternas nummer,
uppgifna salu-, hypoteks och brandförsäkringsvärden å fastigheter äfvensom,
därest skattskyldig gjort sig skyldig till försumlighet, hvarom i 24 § förmäles,
därom göra anteckning i längden; skolande därjämte särskild förteckning
å sådana försumlige meddelas kronans ombud hos pröfningsnämnden,
d) att vid taxeringen efter sorgfällig beredning göra de anmärkningar
och framställningar, hvartill han för en behörig taxering finner
sig äga anledning;
e) att angående de ärenden, där sådant erfordras, föra protokoll,
börande protokollet justeras inför nämnden och justeringen bestyrkas genom
å protokollet tecknadt intyg af två ledamöter;
/) att, då inkommen uppgift å aflöning eller pension eller annan
dylik inkomst afser person, som ej är inom distriktet mantalsskrifven,
till vederbörande afsända uppgiften eller transsumt af densamma och i
senare fallet därom verkställa anteckning å uppgiften;
g) att i rekommenderadt bref med allmänna posten, så fort ske kan,
tillsända skattskyldig, hvilkens uppgift icke blifvit vid hans taxering följd,
underrättelse att och i hvad mån afvikelse skett och om skälen därför; samt
h) att, då sådant påfordras, afgifva förklaring öfver skattskyldigs
besvär angående taxering.
2 mom. Ben af Kungl. Maj:ts
befallningshafvande förordnade ledamoten
i taxeringsnämnden åligger
särskildt att, i den mån sådant påkallas,
biträda ordföranden i det förberedande
taxering sarbetet.
35 §.
Till taxeringsnämndens ordförande
skall å landet häradsskrifvaren
och i stad, utom Stockholm, vederbörande
tjänsteman senast den 15 mars,
vid bot af tre kronor för hvarje Överskjutande
dag, hafva aflämnat påmantalslängden
grundade, enligt fastställda
formulär uppställda längder,
upptagande samtliga inom taxerings
-
35 §.
Till taxeringsnämndens ordförande
skall å landet häradsskrifvaren
och i stad, utom Stockholm, vederbörande
tj änsteman senast den 15 mars,
vid bot af tre kronor för hvarje Överskjutande
dag, hafva aflämnat påmantalslängden/or
nästföregående år grundade,
enligt fastställda formulär uppställda
längder, upptagande samtliga
65
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
distriktet belägna fastigheter, å hvilka inom taxeringsdistriktet belägna fasjämlikt
5 § särskilda taxeringsvär- tigheter, å hvilka jämlikt 5 § särskilda
den skola sättas, äfvensom fastighe- taxeringsvärden skola sättas, äfven
ternas ägare eller i fall, som i 2 § som fastigheternas ägare eller i fall,
sägs, deras innehafvare. Dessutom som i 2 § sägs, deras innehafvare,
böra vid samma tillfälle till taxe- Dessutom — — — — — — år.
ringsnämndens ordförande aflämnas
tillräckligt antal tryckta blanketter
till taxeringslängden öfver inkomstbevillningen,
uti hvilken enligt fastställdt
formulär uppgjorda längd
taxeringsnämnden införer alla de
personer, som nämnden anser skyldige
att dylik bevillning inom distriktet
erlägga. I stad böra taxeringsnämnderna
till dessa längders upprättande
och kompletterande åtnjuta nödigt
biträde af vederbörande uppbördseller
annan därtill utsedd tjänsteman.
Före januari månads utgång skola
till taxeringsnämndens ordförande
aflämnas, på landet af kommunalstämmas
ordförande och i stad, utom Stockholm,
genom magistratens försorg,
de i 39 § 4 mom. och 50 § 3 mom.
omförmälda afskrifter af taxeringslängder
och pröfningsnämndens särskilda
längder för nästföregående år.
I öfverensstämmelse med den för taxeringsmyndigheterna utfärdade
särskilda instruktion och under tillämpning af de i denna förordning
stadgade grunder åligger det taxeringsnämnden att bestämma och uti
taxeringslängderna införa det fastighetsvärde och det inkomstbelopp, för
hvilket bevillning skall inom taxeringsdistriktet påföras hvarje skattskyldig,
med iakttagande därvid, att uppskattad inkomst af rörelse, yrke eller
eljest upptages på sätt bilagda formulär n:o 5 utvisar; och bör taxeringsnämnden
därvid följa den inom samma ort senast upprättade mantalslängd,
hvilken för sådant ändamål skall, sedan densamma blifvit i föreskrifven
Bih. till Biksd. Prof. 1907. 5 Sami. 1 Afd. 12 Höft. 9
66
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
tid och ordning granskad, jämte alla därtill hörande uppgifter och handlingar
senast den 15 mars tillställas ordföranden i ortens taxeringsnämnd.
Taxeringslängdema underskrifvas af taxeringsnämndens ordförande
och ledamöter.
Finnes inom distriktet municipalsamhälle, skola de inom detta samhälle
förekommande fastighetsvärden och inkomstbelopp i längderna särskildt
angifvas och sammanföras. Om af fastighet endast en del faller inom
municipalsamhällets område, skall i anteckningskolumnen anmärkas, huru
stor del af fastighetens hela värde belöper å sagda del af fastigheten.
36 §.
Beslut må icke kunna fattas af
taxeringsnämnd, som omfattar blott
en kommun eller en del däraf, därest
icke ordföranden och minst två valda
ledamöter äro närvarande, ej heller af
taxeringsnämnd, omfattande två eller
flera kommuner, med mindre, utom
ordföranden, en vald ledamot från
hvarje kommun är tillstädes; börande i
allt fall, då ordinarie ledamot i taxeringsnämnden
är frånvarande, vederbörande
suppleant ofördröjligen tillkallas.
Taxeringsnämnds vid utlyst
sammanträde närvarande ledamöter
äga att, om det för taxeringsförrättningens
fortgång erfordras och utsedd
suppleant för tillfället icke finnes att
tillgå, inkalla annan till ledamot valbar
person att i förrättningen deltaga.
Uppstå skiljaktiga meningar
och måste omröstning för frågans
36 §.
Beslut må icke kunnas fattas
af taxeringsnämnd, som omfattar blott
en kommun eller en del däraf, därest
icke ordföranden och minst två ledamöter
äro närvarande, ej heller af
taxeringsnämnd, omfattande två eller
flera kommuner, med mindre, utom
ordföranden, en ledamot från hvarje
kommun är tillstädes; börande i allt
fall, då ordinarie ledamot i taxeringsnämnden
är frånvarande, vederbörande
suppleant ofördröjligen tillkallas.
Taxeringsnämnds — — — — —
— — — — — — — deltaga.
bland taxeringsnämndens ledamöter
afgörande anställas, skall denna vara
öppen och den mening blifva gällande, hvilken flertalet bland ledamöterna biträda
eller, om rösterna utfalla lika, den, som länder till den skattskyldiges
förmån. Kan denna grund ej tillämpas, gälle den mening, ordföranden
biträder. Det åligger ordföranden att i de fall, då hans mening icke
gjort sig gällande, uti taxeringslängdens anteckningskolumn särskildt
67
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj.ts förslag. Utskottets förslag.
upptaga den taxering, han ansett böra bestämmas; varande det jämväl hvar
och en af de öfriga ledamöterna obetaget att få sin särskilda mening
till protokollet antecknad, så vida densamma, skriftligen affattad, till taxeringsnämndens
ordförande aflämnas.
37 §.
Landsböfdingen i länet är berättigad att i taxeringsnämnds öfverläggningar
men icke i besluten deltaga.
38 §.
Taxeringsnämnds sammankomster hållas inom slutna dörrar; dock är
skattskyldig berättigad att inför nämnden företräda för att meddela upplysningar
rörande taxeringen, i hvad den honom angår.
Så vidt utan hinder för taxeringsförrättningens fortgång sig göra låter,
bör begärd upplysning om den af taxeringsnämnden skattskyldig påförda
taxeringen honom på stället meddelas.
39 §.
1 mom. Senast fem dagar efter det taxeringsnämndens förrättningar
afslutats, skall taxeringsnämndens ordförande, på landet till häradsskrifvaren
och i stad till vederbörande tjänsteman öfverlämna de upprättade
taxeringslängderna jämte mantalslängden med till densamma hörande uppgifter
och öfriga handlingar äfvensom taxeringsnämndens protokoll; börande,
utom hvad Stockholms stad angår, därvid jämväl fogas de enligt 35 §
taxeringsnämndens ordförande tillbandakomna afskrifter af taxeringslängder
och pröfningsnämdens särskilda längder för föregående året.
Inom samma tid skall taxeringsnämndens ordförande till Kungl. Maj:ts
befallningshafvande insända de skriftliga uppgifter och upplysningar, som
aflämnats till ledning vid taxeringen.
2 mom. Efter emottagandet af taxeringslängderna åligger det på
landet häradsskrifvaren och i stad vederbörande tjänsteman ej mindre att
ofördröjligen uträkna och i taxeringslängden införa de bevillningsafgifter,
som på grund af taxeringsnämndernas beslut skola påföras, samt summera
längderna, än äfven att genom granskning af taxeringslängderna efterforska
möjligen förelupen misskrifning eller annan oriktig anteckning och
till kronans ombud bos pröfningsnämnden skriftligen framställa de anmärkningar,
hvartill granskningen gifvit anledning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
(»8
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
3 mom. Före den 20 juni skola taxeringslängderna med sammandrag
och mantalslängderna jämte tillhörande handlingar äfvensom afskrifterna
af taxeringslängder och pröfningsnämndens särskilda längder för
föregående året till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet insändas, på
landet omedelbart af vederbörande häradsskrifvare och i stad genom magistratens
försorg; varande i annat fall den tjänsteman, hvars försumlighet
föranledt inträffadt dröjsmål, förfallen till böter af tre kronor för hvarje
dag, hvarmed ofvan bestämda tid öfverskrides.
I Stockholm bör den tjänsteman, som det tillhör att anteckningarna i
taxeringslängden verkställa, senast den 15 augusti och vid enahanda
äfventyr till öfverståthållareämbetet inlämna taxeringslängder med tillhörande
handlingar.
4 mom. Afskrift af taxeringslängderna, i hvad de angå hvarje särskild
kommun på landet, skall jämväl före den 20 juni af häradsskriivaren
tillställas vederbörande kommunalstämmas ordförande, hvilken det
åligger att under viss bestämd och vederbörligen kungjord tid, som icke
må understiga fjorton dagar, på lämpligt och därvid äfven tillkännagifvet
ställe hålla afskriften de skattskyldige tillhanda; börande afskriften sedermera
af ordföranden förvaras för att, på sätt i 35 § stadgas, öfverlämnas
till ordföranden i påföljande årets taxeringsnämnd.
I stad, utom Stockholm, skall genom magistratens försorg afskrift af
taxeringslängderna för hvarje särskildt taxeringsdistrikt i samma ordning
hållas de skattskyldige tillhanda samt påföljande år öfverlämnas till vederbörande
ordförande i det årets taxeringsnämnder.
40 §.
1 mom. Där ordföranden i taxeringsnämnden, utan att af laga förfall
vara hindrad, icke vidtager erforderliga åtgärder för taxeringsnämndens
sammanträde eller underlåter att inom föreskrifven tid aflämna
taxeringsnämndens längder och öfriga handlingar, vare han förfallen till
böter af femtio kronor. Infinner han sig icke å den af honom för taxeringsnämndens
sammanträde utsatta ort och tid, bete tjugofem kronor.
Ledamot af taxeringsnämnden eller tillkallad suppleant, som utan laga
förfall från sammanträdet uteblifver, böte tio kronor.
2 mom. Anser ordföranden, att taxeringsnämnden i ett eller annat
hänseende icke iakttager denna förordnings föreskrifter eller icke verkställer
taxeringen i öfverensstämmelse med upplysta och bestyrkta förhållan
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
•39
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
den, åligger det honom att sådant genast anmärka. Dylik anmärkning
äfvensom nämndens i anledning däraf meddelade yttrande skola i protokollet
intagas.
3 mom. Kan till följd af en eller annan anledning taxeringsår - rättningen icke företagas eller fortgå, bör anmälan därom af taxeringsnämndens
ordförande göras hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som
då vidtager den åtgärd, förhållandet anses påkalla.
41 §.
Innan taxeringsnämnden upplöses, skall nämnden bland sina medlemmar
föreslå två personer till ledamöter i samma års pröfningsnämnd,
hvarvid hör tillses, att, såvidt möjligt är, en är fastighetsägare och den
andre näringsidkare eller löntagare; skolande förslaget i nämndens protokoll
intagas och bestyrkt utdrag af protokollet i denna del af nämndens
ordförande ofördröjligen till Kungl. Maj:ts befallningshafvande insändas.
42 §.
1 mom. Skattskyldig, som icke åtnöjes med vederbörande taxeringsnämnds
beslut, i hvad honom rörer, så ock vederbörande kommun eller
vägstyrelse, som är missnöjd med taxeringsnämnds beslut, må däri söka
ändring hos pröfningsnämnden genom besvär, hvilka, skriftligen affattade,
skola senast före klockan tolf på dagen i hvarje län den 15 juli och i
Stockholm den 31 augusti eller, om då är helgdag, nästföljande dag till
Kungl. Maj:ts befallningshafvande ingifvas; börande de skattskyldige genom
den i 45 § omförmälda kungörelsen härom erinras.
2 mom. Enahanda besvärsrätt, hvarom i 1 mom. sägs, tillkommer
municipalsamhälle i fråga om huru stor del af en fastighets hela taxeringsvärde
belöper å den del af fastigheten, som faller inom municipalsamhällets
område.
2:o) Pröfningsnämnderna.
43 §.
För att granska taxeringarna samt pröfva och afgöra anförda besvär
eller annars framställda anmärkningar i anledning af taxeringsnämndernas
vidtagna åtgärder och beslut skall en pröfningsnämnd årligen sammanträda
70
Bevillningutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj:ts f örslag. Utskottets förslag.
för hvart och ett län i länets residensstad och för Stockholms stad i
Stockholm; ägande denna nämnd att, efter tagen erforderlig kännedom
om hvad taxeringslängder samt protokoll äfvensom aflämnade uppgifter
innehålla och noggrann pröfning af alla nämnden underställda frågor och
förhållanden, meddela sådana rättelser och ändringar i eller göra sådana
tillägg till den verkställda taxeringen, hvilka finnas af rättvisa och billighet
samt en författningsenlig och jämlik beskattning påkallade.
44 §.
Pröfningsnämnd skall bestå af
tio, högst femton ledamöter, hvilka
Kungl. Maj:ts befallningshafvande
äger utse bland de af taxeringsnämnderna
därtill föreslagna personerna.
Bland ledamöterna i pröfningsnämnden
skall minst hälften
och i Stockholms stad minst en fjärdedel
vara ägare af fast egendom;
och böra nämndens ledamöter så
utses, att nämnden, så vidt förhållandena
medgifva, kommer att utgöras
af ett efter beskattningens
belopp och mängden af de skattskyldige
skäligen lämpadt antal dels
näringsidkare och dels löntagare,
samt att inom nämnden icke saknas
tillförlitlig kännedom om länets särskilda
delar, dessas ekonomiska tillstånd
och hufvudsakliga näringar.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande
utser i enahanda ordning jämväl
suppleanter till antal motsvarande
minst hälften af antalet ordinarie
ledamöter i nämnden.
Den, som blifvit till ledamot i
pröfningsnämnd utsedd eller i stället
44 §.
Pröfningsnämnd skall bestå af
tio, högst tjugufem ledamöter, hvilka
Kungl. Maj:ts befallningshafvande
äger utse bland de af taxeringsnämnderna
därtill föreslagna personerna.
Bland ledamöterna i pröfningsnämnden
skall minst hälften och i Stockholms
stad minst en fjärdedel vara
ägare af fast egendom; och böra
nämndens ledamöter så utses, att
nämnden, så vidt förhållandena medgifva,
kommer att utgöras af ett efter
beskattningens belopp och mängden
af de skattskyldige skäligen lämpadt
antal dels näringsidkare och dels löntagare,
samt att inom nämnden icke
saknas tillförlitlig kännedom om länets
särskilda delar, dessas ekonomiska
tillstånd och hufvudsakliga
näringar.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande
utser i enahanda ordning jämväl
suppleanter till antal motsvarande
minst hälften af antalet ordinarie
ledamöter i nämnden.
Den, som blifvit till ledamot i pröfningsnämnd
utsedd, eller i stället
71
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj:ts förslag.
för ordinarie ledamot inkallad, men
utan vederbörligen anmäldt laga förfall
vid nämndens sammankomst sig
icke infinner, skall bota femtio kronor.
Utskottets förslag.
för ordinarie ledamot inkallad, men
utan vederbörligen anmäldt laga förfall
vid nämndens sammankomst sig
icke infinner, skall höta tjugufem
kronor.
45 §.
Uti därom utfärdad kungörelse uppgifver Kungl. Maj:t befallningshafvande
dem, som till ledamöter och suppleanter i pröfningsnämnden
blifvit utsedde, samt underrättar länets invånare om tid och ställe för
nämndens sammanträde; skolande tiden bestämmas sålunda, att nämndens
arbeten må vara afslutade i hvarje län senast den 10 augusti och i Stockholm
senast den 31 oktober; och åligger det Kungl. Maj:ts befallningshafvande
att i god tid låta ett exemplar af denna kungörelse en hvar af
nämndens ledamöter och suppleanter tillställas, hvarjämte genom Kungl.
Maj:ts befallningshafvandes försorg förteckning öfver de inkomna besvärsskriftema
med kortfattad redogörelse för de i besvären gjorda yrkandena
bör, så fort ske kan, till ledamöterna och suppleanterna öfversändas; dock
att sådan förteckning icke erfordras för Stockholms stads pröfningsnämnd.
46 §.
Vid pröfningsnämndens sammankomster skall landshöfdingen i länet
vara ordförande, med rättighet att deltaga i nämndens öfverläggningar,
men icke i dess beslut i annat fall än nedan sägs. Är landshöfdingen
hindrad att dessa sammankomster bevista, äge nämnden att själf genom
val med slutna sedlar bland sina ledamöter utse ordförande, och bör vid
sådant val ordet föras af den till lefnadsåren äldste bland nämndens ledamöter.
Uppstå under pröfningsnämndens öfverläggningar skiljaktiga meningar
bland nämndens ledamöter och måste till följd däraf omröstning anställas,
skall omröstningen vara öppen och den mening blifva gällande, hvilken
flertalet bland ledamöterna biträdt, eller, om rösterna utfalla lika, den,
som länder till den skattskyldiges förmån. Kan denna grund ej tillämpas
galle den mening, som biträdes af ordföranden.
72
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj:ts förslag.
47 §.
Utskottets förslag.
Såsom kronans ombud och för upplysningars meddelande bör landskamreraren
samt för Stockholm kamreraren vid öfverståthållareämbetets
afdelning för uppbördsärenden öfvervara pröfningsnämndens sammankomster
med skyldighet att efter sorgfällig beredning göra de anmärkningar och
framställningar, hvartill han för iakttagande af kronans rätt och i öfrigt
för en behörig taxering finner sig äga anledning.
För granskning af afgifna taxeringsuppgifter, taxeringslängderna och
hos pröfningsnämnden anförda besvär må, om och i den mån Kungl.
Majrts befallningshafvande pröfvar sådant nödigt, landskamrerare erhålla
ledighet från öfriga med tjänsten förenade göromål under tiden efter det
taxeringshandlingarna från häradsskrifvaren eller magistraten, enligt stadgandet
i 39 §, till Kungl. Maj:ts befallningshafvande inkommit och till
dess pröfningsnämndens sammanträde afslutats.
48 §.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande äger, där så anses erforderligt, kalla
taxeringsnämnds ordförande att, för upplysningars meddelande, före och
under pröfningsnämndens sammankomst infinna sig å den ort, där nämnden
sammanträder.
49 §.
Protokollet vid pröfningsnämndens sammankomster föres och de af
nämndens beslut föranledda anteckningar i taxeringslängderna samt i den
uti 50 § omförmälda särskilda längd verkställas af den eller de personer,
som Kungl. Maj:ts befallningshafvande därtill förordnat. Sådant förordnande
får icke meddelas åt någon, som i annan egenskap skall hos pröfningsnämnden
vara tillstädes.
Justeringen af det hos pröfningsnämnden förda protokollet skall verkställas
inför nämnden eller senast fjorton dagar efter nämndens sista
sammanträde inför ordföranden jämte kronans ombud och minst två af
nämnden därtill utsedde ledamöter, hvilka skola inställa sig på ordförandens
kallelse. Justeringen bestyrkes genom ett af nämndens ordförande och två
ledamöter å protokollet tecknadt intyg.
73
Bevillningsutskottets Betänkande N:o IS.
Kungl. Maj.is förslag. Utskottets förslag.
50 §.
1 mom. Alla pröfningsnämndens beslut skola upptagas i nämndens
protokoll, där jämväl, i händelse skattskyldig underlåtit att afgifva honom
enligt 22 § af kronans ombud hos nämnden affordrad uppgift eller upplysning,
anteckning om sådan försumlighet bör ske. Fastighets- och
inkomsttaxering, som till följd af pröfningsnämndens beslut tillkommit eller
blifvit fastställd annorlunda än taxeringsnämnden bestämt, skall upptagas
i särskild längd, däruti de protokollsparagrafer, som innehålla dylika beslut,
böra angifvas. Kronoombudet åligger att med sin underskrift å såväl
taxer in gslängderna som nyssnämnda särskilda längd vitsorda däruti, enligt
pröfningsnämndens beslut, införda förändringar eller gjorda tillägg.
2 mom. Inom tre veckor efter pröfningsnämndens sista sammanträde
skola, utom hvad Stockholms stad angår, taxeringslängder jämte tillhörande
handlingar, med undantag af uppgifter och upplysningar, som af skattskyldig
aflämnats till ledning för hans egen taxering, taxeringsnämndernas
protokoll samt de hos pröfningsnämnden förda längderna genom Kungl.
Maj:ts befallningshafvandes försorg öfversändas till vederbörande häradsskrifvare
eller magistrat för debiteringens verkställande.
De i 39 § 3 mom. omförmälda afskrifterna af taxeringslängder och
pröfningsnämndens särskilda längder för föregående året skola hos Kungl.
Maj:ts befallningshafvande kvarstanna för att där förvaras.
3 mom. Senast den 8 september skall häradsskrifvaren, vid bot af
tre kronor för hvarje dag, hvarmed den sålunda bestämda tiden öfverskrides,
tillställa vederbörande kommunalstämmors ordförande afskrift af
de hos pröfningsnämnden förda längderna, i hvad de angå hvarje särskild
kommun på landet. Dessa afskrifter skola hållas de skattskyldige till
hända under viss tid af minst fjorton dagar, hvarom kungörelse bör på
vanligt sätt ofördröjligen utfärdas; börande i denna kungörelse upptagas
namn och hemvist för de skattskyldiga, i afseende å hvilkas taxering
pröfningsnämnden vidtagit ändring.
I stad, utom Stockholm, skall genom magistratens försorg afskrift
af pröfningsnämndens längder, såvidt staden rörer, i samma ordning hållas
de skattskyldiga till hända.
På sätt i 35 § stadgas, skola afskrifterna påföljande år öfverlämnas
till vederbörande ordförande i det årets taxeringsnämnder.
4 mom. I Stockholm skall utdrag af pröfningsnämndens protokoll,
Bill. till Biksd. Prot. 1907. 5 Sami. 1 Afd. 12 Häft. 10
74
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj ds förslag. Utskottets förslag.
i hvad det innehåller beslut om ny taxering eller förhöjning i den af
taxeringsnämnden verkställda taxeringen, senast den 10 november vederbörande
skattskyldig tillställas.
51 §.
Å pröfningsnämndens sammanträdesort
icke bosatta ledarn öter i denna
nämnd samt de taxeringsnämndsordförande,
som på Kungl. Maj:ts
befallningshafvandes kallelse från
annan ort för upplysningars meddelande
före eller under pröfningsnämndens
sammankomst sig infunnit,
äro berättigade att åtnjuta traktamentsersättning
med femton kronor
om dagen samt resekostnadsersättning,
då resan sker med skjuts,
efter tre kronor för milen, men, då
resan sker på ångfartyg eller järnväg,
med ett belopp, motsvarande i
förra fallet afgiften för enkel hyttplats
eller, då hytt ej förekommer,
en salongsplats och i senare fallet
afgiften för plats i första klassens
vagn eller, där sådan ej finnes, i
andra klassens.
Enahanda ersättning tillkommer
äfven ledamot af pröfningsnämnden,
som, på annan ort bosatt, efter kallelse
af ordföranden inställer sig för
att i protokollsjusteringen deltaga.
I Stockholms stad skola de
börande befallningshafvande inom
pröfningsnämnden fått sig uppdragna,
51 §.
Å pröfningsnämndens sammanträdesort
icke bosatta ledamöter i denna
nämnd samt de taxeringsnämndsordförande,
som på Kungl. Maj:ts
befallningshafvandes kallelse från
annan ort för upplysningars meddelande
före eller under pröfningsnämndens
sammankomst sig infunnit,
äro berättigade att åtnjuta traktamentsersättning
med tio kronor om
dagen samt resekostnadsersättning,
då resan sker med skjuts, efter tre
kronor för milen, men, då resan sker
på ångfartyg eller järnväg, med ett
belopp, motsvarande i förra fallet
afgiften för enkel hyttplats eller, då
hytt ej förekommer, en salongsplats
och i senare fallet afgiften för plats
i första klassens vagn eller, där sådan
ej finnes, i andra klassens.
Enahanda ersättning tillkommer
äfven ledamot af pröfningsnämnden,
som, på annan ort bosatt, efter kallelse
af ordföranden inställer sig för
att i protokollsjusteringen deltaga.
åligganden, som Kungl. Maj:ts vederöfriga
delar af riket med hänsikt till
tillhöra öfverståthållareämbetet; kom
-
75
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
mande äfven, hvad Stockholm beträffar och såvidt härom meddelade föreskrifter
äro där tillämpliga, alla andra Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
i afseende på taxeringarna och därmed sammanhängande frågor, tillhörande
bestyr att åligga öfverståthållareämbetet, som alltså har att af vederbörande
tjänstemän och skattskyldige emottaga enahanda förslag och uppgifter med
flera handlingar, som i landsorten skola till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
aflämnas.
Vid Stockholms stads pröfningsnämnds sammankomst må, då öfverståthållaren
icke är tillstädes, underståthållaren i hans ställe vara ordförande.
53 §.
1 mom. Har skattskyldig icke hos pröfningsnämnden öfverklagat
taxeringsnämnds beslut, i hvad honom rörer, och varder den hos taxeringsnämnden
åsätta taxeringen af pröfningsnämnden lämnad oförändrad
eller nedsatt, må skattskyldig icke, utom i fall, som nedan säges, emot
pröfningsnämnds beslut föra vidare talan än angående höjning af sålunda
nedsatt taxering till det af taxeringsnämnden åsätta beloppet.
Eljest må besvär öfver pröfningsnämnds beslut anföras af skattskyldig,
som icke till följd af stadgandet i 24 § förlorat rätt till talan, äfvensom
af kronans ombud, af vederbörande kommun eller vägstyrelse eller
rörande fråga, hvarom i 42 § 2 mom. sägs, af municipalsamhälle; och
skola besvären, ställda till kammarrätten, ingifvas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
före klockan tolf å sista helgfria dag i december månad det
år taxeringen ägt rum, vid påföljd att besvären eljest icke varda till pröfning
upptagna. Sedan öfver inkomna besvär förklaring från vederbörande
infordrats och tillsedt blifvit, att vid besvärshandlingarna varda fogade så
väl utdrag af taxeringslängd och beskattningsnämndernas protokoll, i hvad
de den öfverklagade taxeringsfrågan angå, som ock de till bemälda nämnder
i frågan ingifna handlingar, insänder Kungl. Maj:ts befallningshafvande
till kammarrätten samtliga handlingarna med do upplysningar och erinringar,
som besvären anses påkalla.
Skattskyldig, hvilkens uppgift angående hans inkomst icke blifvit af
taxeringsnämnden följd och till hvilken underrättelse därom icke blifvit
under i uppgiften angifven adress i den ordning, som i 27 § 2 mom.
föreskrifves, afsänd, i Stockholm före den 1 augusti och annorstädes före
den 15 juni, ägo ock, därest han ej enligt 24 § förlorat sin talan, att,
76
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
utan hinder däraf att han icke hos pröfningsnämnden öfverklagat taxeringen,
i här ofvan stadgad tid och ordning anföra besvär hos kammarrätten
angående sin inkomsttaxering, i hvad denna bestämts till annat
belopp eller efter annan fördelningsgrund än den skattskyldige uppgifvih
2 mom. Så snart ofvan stadgade besvärstid gått till ända, öfversänder
Kungl. Maj:ts befallningshafvande till kammarrätten förteckning å
anförda besvär.
54 §.
Har skattskyldig blifvit för samma inkomst taxerad å mer än en
ort eller har någon taxerats för inkomst å ort, där han icke enligt bestämmelserna
i 12 § varit skattskyldig för något slag af inkomst och ej heller
mantalsskrifven, äge han att häröfver hos kammarrätten anföra besvär,
hvilka, vid påföljd att besvären eljest icke varda till pröfning upptagna,
skola inom natt och år, efter det att bevillning honom affordrats, ingifvas
till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i län, inom hvilket taxering skett,
hvarefter med ärendet förfares i enahanda ordning, som i 53 § 1 mom.
stadgas.
Hvad sålunda är föreskrifvet galle jämväl för det fall, att någon obehörigen
upptagits såsom skattskyldig för fast egendom.
3:o) Allmänna föreskrifter.
55 §.
1 mom. Ordförande i och ledamot af taxeringsnämnd samt ledamot
af pröfningsnämnd må endast den vara, som råder öfver sig och sitt
gods samt är i besittning af medborgerligt förtroende.
2 mom. Sådan ordförande och ledamot åtnjuter i och för utöfningen
af sitt uppdrag enahanda skydd och säkerhet, som rikets grundlagar tillförsäkra
riksdagsman.
56 §.
1 mom. Ordförande i och ledamot af taxeringsnämnd och pröfningsnämnd
skall vid fullgörandet af sitt uppdrag ställa sig till ovillkorlig efter
-
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13. 77
Kungl. Maj:t? förslag. Utskottets förslag.
rättelse de föreskrifter, denna förordning och den till ledning för taxeringsmyndigheterna
utfärdade instruktionen innehålla, samt, efter sorgfällig
granskning och samvetsgrann pröfning af meddelade uppgifter och för
öfrigt upplysta eller kända förhållanden, efter bästa förstånd samt på heder
och samvete bestämma och fastställa taxeringen, så att densamma
varder i möjligaste måtto jämlik och rättvis.
2 mom. Ordförande i och ledamot af taxeringsnämnd och pröfningsnämnd
samt kronans ombud hos pröfningsnämnd äfvensom beskattningsnämnd
biträdande tjänsteman får icke, utom vid vederbörande nämnds
sammanträde, yppa innehållet af skattskyldigs meddelade uppgift eller
upplysning; och må de under öfverläggningarna inom nämnderna lämnade
upplysningar och yttrade åsikter rörande enskildes ekonomiska ställning
icke på något sätt utspridas. Den häremot bryter vare, därest han på
grund af tjänstebefattning erhållit kännedom om det yppade förhållandet,
underkastad ansvar såsom för tjänstefel och straffes eljest med böter från
och med tjugufem till och med femhundra kronor.
Har genom sådant yppande af hvad hemligt hållas bort skada uppkommit,
vare den felande därjämte skyldig skadan till fullo godtgöra.
3 mom. Ordförande i och ledamot af taxeringsnämnd och pröfningsnämnd
skall afträda såväl då fråga förekommer om hans egen,
hans. föräldrars, barns eller syskons taxering som ock då fråga är om
taxering af bolag, hvars styrelse han tillhör, eller af skattskyldig, af hvilken
han uppbär aflöning.
4 mom. Ofvanstående 1, 2 och 3 mom. skola vid hvarje taxeringsnämnds
och pröfningsnämnds första sammanträden uppläsas.
57 §.
1 mom. Till ersättning åt ordförandena
och de af Kungl. Majits
befallningshafvande förordnade ledamöterna
i taxeringsnämnderna, till
arfvoden för protokollsföringen och
andra anteckningar under pröfningsnämndens
sammankomster, till kostnad
för tryckning eller utskrift af
förteckningar öfver do till pröfnings
-
57 §.
1 mom. Till ersättning åt ordförandena
i taxeringsnämnderna, till
arfvoden för protokollsföringen och
andra anteckningar under pröfningsnämndens
sammankomster, till kostnad
för tryckning eller utskrift af
förteckningar öfver de till pröfningsnämnden
inkomna besvärsskrifter
äfvensom till vedergällning för det
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
78
Kungl. Maj-.ts förslag.
nämnden inkomna besvärsskrifter äfvensom
till vedergällning för det i
samband med taxeringsförrättningarna
för öfrigt lämnade biträde af städernas
tj änstemän eller andra personer,
som icke äga att vid samma förrättningar
beräkna rese- och traktamentsersättning,
må hvarje pröfningsnämnd,
med undantag af Stockholms
stads, för hvilken nedanstående
särskilda stadgande gäller, använda
och fördela högst ett belopp,
motsvarande fyra procent af de första
50,000 kronor, hvartill länets
hela bevillningssumma efter denna
förordning för året uppgår, tre procent
af därpå följande 100,000 kronor,
två procent af därefter följande
100,000 kronor och en procent af
allt hvad bevillningssumman öfverstiger
250,000 kronor; dock får,
om än denna bevillningssumma
sedermera skulle visa sig öfverstiga
dess af pröfningsnämnden beräknade
belopp, hvarken någon ytterligare
kostnadsersättning eller vedergällning
än den då beviljade för samma år
utdelas eller ett sådant öfverskott
tagas i beräkning vid bestämmande
af enahanda ersättning och vedergällning
under ett följande år; börande
vid de särskilda ersättningarnas
bestämmande afseende fästas på
för uppdragets utförande erforderlig
skicklighet, tid och arbete. Landsstatstjänsteman,
som i och för tjänsten
är skyldig att närvara vid taxe
-
Ut skottets förslag.
i samband med taxeringsförrättningarna
för öfrigt lämnade biträde
af städernas tjänstemän eller andra
personer, som icke äga att vid
samma förrättningar beräkna reseoch
traktamentsersättning, må hvarje
pröfningsnämnd, med undantag af
Stockholms stads, för hvilken nedanstående
särskilda stadgande gäller,
använda och fördela högst ett
belopp, motsvarande fyra procent af
de första 50,000 kronor, hvartill
länets hela bevillningssumma efter
denna förordning för året uppgår,
tre procent af därpå följande 100,000
kronor, två procent af därefter följande
100.000 kronor och en procent af allt
hvad bevillningssumman öfverstiger
250.000 kronor; dock får, om denna
bevillningssumma sedermera skulle
visa sig öfverstiga dess af pröfningsnämnden
beräknade belopp, hvarken
någon ytterligare kostnadsersättning
eller vedergällning än den då beviljade
för samma år utdelas eller ett sådant
öfverskott tagas i beräkning vid bestämmande
af enahanda ersättning
och vedergällning under ett följande
år; börande vid de särskilda ersättningarnas
bestämmande afseende fästas
på för uppdragets utförande erforderlig
skicklighet, tid och arbete.
Landsstatstjänsteman, som i och för
tjänsten är skyldig att närvara vid
taxeringsförrättning, äger icke att
därför åtnjuta arfvode af bevillningen.
79
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl Maj ds förslag. Utskottets förslag.
ringsförrättning, äger icke att därför
åtnjuta arfvode af bevillningen.
2 mom. Angående det för ofvan uppgifna ändamål af pröfningsnämnden
anvisade belopp och dess fördelning bör till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
aflåtas särskildt utdrag af nämndens protokoll, hvarefter
det beviljade beloppet i vanlig ordning utbetalas af länets landtränteri och
med bifogande af sagda protokollsu
3 mom. Till bestridande af kostnaderna
för blanketter till taxeringslängder,
till ersättning åt ordförandena
och de af öfver ståthållareämbetet
förordnade ledamöterna i taxeringsnämnderna,
till arfvode åt kronans ombud,
till arfvode för anteckningar
under taxeringsnämndernas och pröfningsnämndens
sammankomster samt
för protokollsföringen hos pröfningsnämnden
äfvensom till vedergällning
för det i samband med taxeringsförrättningarna
för öfrigt lämnade
biträde af personer, som icke äga
att vid samma förrättningar beräkna
traktamentsersättning, må af
Stockholms stads pröfningsnämnd
användas och disponeras ett belopp,
som svarar emot högst två och en half
procent af samma stads efter denna förordning
utgående hela bevillningssumma
för året; gällande jämväl för
bemälda pröfningsnämnd det i 1
mom. af denna § gjorda förbehåll
för det fall, att bovillningssumman
skulle komma att öfverstiga pröfningsnämndens
beräkning. Om det
af pröfningsnämnden sålunda beviljade
beloppet och detsammas fördelning
skall underrättelse genom ut
-
Irag i kronoräkenskaperna redovisas.
3 mom. Till bestridande af kostnaderna
för blanketter till taxeringslängder,
till ersättning åt ordförandena
i taxeringsnämnderna, till arfvode
åt kronans ombud, till arfvode
för anteckningar under taxeringsnämndernas
och pröfningsnämndens
sammankomster samt för protokollsföringen
hos pröfningsnämnden äfvensom
till vedergällning för det i
samband med taxeringsförrättningarna
för öfrigt lämnade biträde
af personer, som icke äga att
vid samma förrättningar beräkna
traktamentsersättning, må af Stockholms
stads pröfningsnämnd användas
och disponeras ett belopp, som svarar
emot högst två och en half procent
af samma stads efter denna
förordning utgående hela bevillningssumma
för året; gällande jämväl för
bemälda pröfningsnämnd det i 1
mom. af denna § gjorda förbehåll
för det fall, att bevillningssumman
skulle komma att öfverstiga pröfningsnämndens
beräkning. Om det af
pröfningsnämnden sålunda beviljade
beloppet och detsammas fördelning
skall underrättelse genom utdrag af
nämndens protokoll meddelas stats
-
80
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj.ls förslag. Utskottets förslag.
drag af nämndens protokoll meddelas kontoret, hvarifrån beloppet utbestatskontoret,
hvarifrån beloppet ut- talas,
betalas.
4 mom. Ersättning med 50 öre arket för de afskrifter af taxeringslängderna,
som det enligt 39 § 4 mom. och 50 § 3 mom. åligger häradsskrifvaren
att till kommunalstämmas ordförande aflämna, samt den i 51
§ bestämda rese- och traktan) entskostnadser sättning enligt dåra ingifna,
vederbörligen granskade räkningar äfvensom godtgörelse till den, hvilken,
i anledning af landskamrerare jämlikt 47 § beviljad ledighet från vissa
tjänstegöromål, förordnas att samma göromål förrätta, motsvarande landskamrerares
tjänstgöringspenningar, böra, utan sammanblandning med de
i föregående tre moment omförmälda taxeringskostnader och arfvoden med
flera utgifter, utbetalas för länen af vederbörande landtränteri och för
hufvudstaden af statskontoret.
5 mom. Statskontoret åligger att till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i länen efter rekvisition utlämna erforderligt antal exemplar af denna
förordning äfvensom blanketter till taxeringslängder, jämte sammandrag,
samt till pröfningsnämndernas längder, för att genom Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
försorg vederbörande tillställas. För Stockholms stad
ombesörjer öfverståthållareämbetet tryckning och tillhandahållande af blanketter
till taxeringslängder.
58 §.
1 mom. Åtal för förseelse, som i 56 § 2 mom. omförmäles, anhängiggöres
vid allmän domstol.
Då till följd af uraktlåtet fullgörande af de i denna författning
meddelade föreskrifter eller af annan orsak eljest fråga uppstår om tilllämpning
af däruti stadgadt bötesansvar, skall af vederbörande kronoombud,
ordförande eller ledamot i taxeringsnämnd eller pröfningsnämnd
eller annan behörig person anmälan därom göras hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
som, efter pröfning af härvid förekommande förhållanden,
förordnar om uttagandet af de böter, hvartill en eller annan
finnes hafva gjort sig förfallen, samt vidtager de åtgärder, som anmäld
försummelse eller uteblifven verkställighet af hvad i denna förordning
stadgas för öfrigt kan påkalla.
Förseelse, som i 56 § 2 mom. omförmäles, må ej af allmän åklagare
åtalas, där ej målsägande densamma till åtal angifvit.
81
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Majds förslag, Utskottets förslag.
~ mom. Den, som icke nöjes åt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
beslut, hvarigenom han, på grund af ofvan åberopade stadganden, blifvit
fålld till böter, äger att, med iakttagande af hvad i allmänhet är stadgadt
angående dylika utslags Överklagande, öfver det meddelade beslutet
anföra besvär hos kammarrätten, hvilka besvär böra vara dit inkomna
innan klockan tolf å trettionde dagen efter erhållen del af samma beslut.
3 mom. Böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfalla kronan.
Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas efter allmän
strafflag.
59 §.
Af taxeringsnämnd eller pröfningsnämnd behandlad taxeringsfråga
må icke, till följd af gjord anmärkning eller anförda besvär eller af annan
anledning, återförvisas till samma nämnds förnyade behandling. Ej heller
må någon förklaringsskvldighet bemälda nämnder åläggas.
60 §.
1 mom. Inom kammarrättens revisionsafdelning må vid granskning
af kronoräkenskaperna anmärkning visserligen framställas beträffande den
af vederbörande tjänsteman för skattskyldig uträknade bevillning äfvensom
till rättelse däraf, att oriktig person upptagits såsom skattskyldig för fast
egendom, men däremot icke i afseende å verkställd taxering, i annan mån
än för så vidt den afser skattskyldig medgifven lindring i bevillningen;
ägande kammarrätten i anledning af sålunda framställd anmärkning föreskrifva
erforderlig rättelse.
2 mom. Om kammarrätten vid pröfning af anförda besvär i taxeringsmål
finner, att taxering verkställts å orätt ort eller underlåtits eller ej skett
till riktigt. belopp å rätt ort, äger kammarrätten, efter vederbörandes
hörande, vidtaga erforderliga rättelser i taxering å ort, som vederbör;
dock att skattskyldigs hela taxering i sådant fall icke må höjas utöfver
hvad taxeringsmyndigheterna bestämt, därest besvären icke innefatta yrkande
om . sådan höjning. Jämväl må, om någon af kammarrätten befrias från
bevillning på den grund, att annan person bort uppföras till utgörande af
densamma, kammarrätten öfverflytta taxeringen å denne.
Bill. till Bihsd. Prof. 1307. 5 Band. 1 Ajd. 12 Höft.
11
82
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kung!. Maj.ts förslag. Utskottets förslag.
61 §.
Den, som icke åtnöjes med kammarrättens utslag i taxeringsman
äger att däri hos Konungen söka ändring genom besvär, hvilka före klockan
tolf å sextionde dagen efter erhållen del af utslaget skola till finansdepartementet
ingifvas tillika med bevis om dagen, då klaganden af utslaget erhöll
del; skolande borgen för kostnad och skada icke erfordras.
62 §.
1 mom. Besvär, om hvilka i denna förordning förmäles, må jämte
tillhörande handlingar kunna, under iakttagande af stadgad tid och ordning,
på klagandens eget äfventyr i betaldt bref med allmänna posten insändas
till den myndighet, till hvilken besvären skola enligt förordningen
ingifvas.
2 mom. Den, som vill öfver taxeringsnämnds eller pröfningsnämnds
beslut anföra besvär, är berättigad att, då han i sådant afseende
anmäler sig hos vederbörande myndighet eller tjänsteman, kostnadsfritt
erhålla för dylikt besluts Överklagande erforderligt utdrag af taxeringslängden
samt af nämndens protokoll; och må ej heller lösen fordras för andra
protokollsutdrag och expeditioner, som till följd af vederbörande nämnders
beslut böra utfärdas.
63 §.
I de städer, där magistrat ej finnes, skola alla bestyr och åligganden,
nämnda myndighet enligt denna förordning fått sig uppdragna, tillhöra
stadsstyrelsen.
Debitering, uppbörd, afkortning och redovisning.
64 §.
Sedan pröfningsnämndernas förrättningar
afslutats, skola de bevillningsafgifter,
som enligt föreskrifterna
i denna förordning böra utgå
för de af taxerings- och pröfningsnämnderaa
bestämda fastighetsvärden
och inkomstbelopp, i författ
-
64 §.
Sedan pröfningsnämndernas förrättningar
afslutats, skola de bevillningsafgifter,
som enligt föreskrifterna
i denna förordning böra utgå
för de af taxerings- och pröfningsnämnderna
bestämda fastighetsvärden
och inkomstbelopp, i författ
-
83
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
ningsenlig ordning debiteras samt ningsenlig ordning debiteras samt
utan hinder af anförda besvär öfver utan hinder af anförda besvär öfver
taxering eller debitering uppbäras. taxering eller debitering uppbäras.
Vid debiteringen iakttages, att brutet
öretal bortfaller.
65 §.
Har skattskyldigs taxering i anledning af anförda besvär öfver pröfningsnämnds
beslut blifvit uppkäfd eller nedsatt, eller har eljest frihet
från eller lindring i bevillning blifvit skattskyldig medgifven, äger den
skattskyldige att hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande i det län, hvarest
taxeringen skett, på anmälan kostnadsfritt återfå den bevillning, som af
honom erlagts utöfver hvad som rätteligen skolat utgå.
66 §.
Den enligt uppbördsboken hvarje skattskyldig påförda bevillning
skall upptagas å hans för samma år utfärdade debetsedel, hvilken bör
upptaga:
a) taxeringsvärdet å hvarje den a) taxeringsvärdet å hvarje inom
skattskyldiges inom samma socken på samma socken på landet eller upplandet
eller uppbördsdistrikt i stad bördsdistrikt i stad belägna fasta egenbelägna
fasta egendom samt beloppet dom, därför den skattskyldige påförts
af den däraf utgående bevillning; bevillning, samt beloppet af denna be
villning.
b) den skattskyldiges uppskattade inkomst af kapital eller arbete,
enligt 11 § medgifvet afdrag samt påförd bevillningsafgift.
Dessutom bör debetsedeln innehålla underrättelse om hvad skattskyldig,
som vill öfverklaga honom påförd bevillningsafgift, bär att i sådant
hänseende iakttaga.
67 §.
Uppbörden af bevillningen verkställes vid de allmänna kronouppbördsstämmorna
under enahanda kontroll och ansvarighet i afseende å de influtna
medlen, som för andra årligen utgående kronoutskylders erläggande
och emottagande äro stadgade, i följd hvaraf gällande uppbördsförfattningar
84
bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj.ts förslag. Utskottets förslag.
skola tillämpas jämväl på bevillningsuppbörden och därmed förenade
bestyr.
68 §.
Afkortning af bevillning för inkomst
af kapital eller arbete sker på
grund af bristande tillgång i den
ordning, som i uppbördsreglementet
stadgas.
Ben för fast egendom utgående
hevillningen får icke af kortas.
68 §.
Afkortning af bevillning för inkomst
af kapital eller arbete sker på
grund af bristande tillgång i den
ordning, som i uppbördsreglementet
stadgas.
69 §.
Yid bevillningens redovisande skall hvad gällande instruktioner och
författningar stadga rörande redogörelser och räkenskaper för andra till
statskontoret ingående årliga skattebidrag tjäna till efterrättelse.
70 §.
1 mom. Sammandrag af taxeringslängderna, upptagande jämväl den
påförda bevillningen och upprättadt i öfverensstämmelse med härvid fogadt
formulär, skall årligen för Stockholms stad före den 15 november och
för annan stad samt för fögderi före den 1 oktober insändas till Kungl.
Maj:ts befallningshafvande.
2 mom. På grund af dessa sammandrag och sedan de vid deras
granskning anmärkta förhållanden blifvit förklarade eller rättade, böra
inom Stockholms stad af därvarande uppbördsverk och inom länen af landskontoren
uppgöras särskilda sammandrag öfver hvart och ett läns hela bevillning,
hvilka sistnämnda sammandrag, därtill tryckta blanketter genom
statskontorets försorg vederbörande tjänstemän tillhandahållas, skola af
Kungl. Maj:ts befallningshafvande till nämnda verk insändas före den 1
december.
3 mom. Så snart de till statskontoret inkomna sammandragen hunnit
därstädes granskas och med enahanda sammandrag för de nästföregångna
åren jämföras, bör ett generalsammandrag för hela riket inom
statskontoret upprättas samt genom detta verks försorg från trycket utgifvas
och med allmänna tidningarna utdelas.
85
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj.-ts förslag. Utskottets förslag.
71 §.
För den händelse att restantierna å bevillningen inom någon ort
skulle, utan att ett sådant förhållande af giltiga orsaker föranledts, uppgå
till ett anmärkningsvärdt högt belopp, åligger det statskontoret att låta
vidtaga den eller de åtgärder, som finnas vara af omständigheterna påkallade
och för restantiernas skyndsamma indrifvande erfordras.
Denna förordning skall tillämpas från och med den 1 januari 1908
till slutet af det år, under hvars lopp ny bevillning af fast egendom samt
af inkomst varder af Eiksdagen fastställd.
86
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Instruktion för taxeringsmyndigheterna.
Kungi. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
Uppskattning af fast egendoms värde.
1 §•
Yärdet af fast egendom bestämmes med ledning af:
l:o) jordbruksegendom tillhörande areal i åker, äng, skogs- eller betesmark
jämte särskilda förmåner, såsom vattenfall, torfmosse, lastageplats,
fiske, som ej är i jordebok särskildt upptaget, m. m. äfvensom utsäde och
kreatursbesättning vid egendomen; börande härvid jämväl behörigt afseende
fästas vid egendomens läge, de särskilda ägoslagens och skogens beskaffenhet
samt beloppet af de grundskatter och öfriga allmänna utskylder, med
undantag af bevillningen, hvarmed egendomen är belastad; skolande, då
frälseränta förenats med äganderätten till den jord, hvaraf sådan ränta
dittills utgått, vid bestämmandet af fastighetens värde detsamma ökas
med ett belopp, motsvarande räntans kapitalvärde beräknadt efter 5
procent;
2: o) egendomens vid verkställd värdering för erhållande af lån från
hypoteksinrättning antagna värde, så vida sådan värdering skett under nästföregångna
fem år och det egendomen därvid åsätta värdet sedermera
icke blifvit i väsentlig mån förändradt;
3:o) den för sådan, under loppet af nästföregångna fem år, försåld
egendom senast betingade köpeskilling, så vida icke därunder inbegripits
godtgörelse för inventarier eller växande gröda, eller köpet afslutats mel
-
87
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
lan nära anhöriga, eller vid försäljningen förbehåll gjorts om så kallade
undantagsförmåner, eller därvid förekommit andra särskilda omständigheter,
som skäligen anses hafva inverkat på köpeskillingens bestämmande
utöfver eller under egendomens verkliga värde; börande vid bestämmande
af detta värde afseende icke fästas å beskaffenheten af sådana byggnader,
som på egendomens afkastning icke hafva något egentligt inflytande, likasom
värdet af kreatur, redskap och andra inventarier eller förlag vid
jordbruksfastighet icke heller må vid fastighetsvärdets bestämmande tagas
i beräkning;
4:o) årliga hyres- eller arrendesumman för uthyrd eller bortarreuderad
egendom, så vida icke särskilda förmåner eller åligganden blifvit därunder
inbegripna, såsom rättighet till inventariers begagnande, arbetsbiträde från
annan egendom och skogsfång utöfver husbehof m. m., eller skyldighet
att uppodla, reparera och uppföra byggnader eller utföra andra arbeten å
den arrenderade egendomen samt inom kort tid densamma afträda, eller
så vida icke, efter hvad vid jämförelse mellan denna och närbelägna
egendomar af lika storlek och beskaffenhet sig visar, hyres- eller arrendebeloppet
blifvit bestämdt med afseende å släkt- eller andra kända förhållanden
mellan ägaren och hyresmannen eller arrendatorn;
5:o) brandförsäkringsvärdet å de i stad och på dess område eller i
köping och därmed jämförlig ort befintliga egendomars åbyggnad samt å
bruks-, kvarn- och fabriksbyggnader på landet äfvensom å andra där uppförda
hus och byggnader, hvilka icke begagnas för jordbruket och dess
binäringar tillhörande rörelse, samt å sådan åbyggnad på särskilda lustställen
och därmed jämförliga mindre lägenheter, som utgör dessas egentliga
värde, så vida icke brandförsäkringsvärdet skulle understiga det belopp,
som på grund af andra omständigheter kan anses motsvara de brandförsäkrade
husens och byggnadernas verkliga värde;
6:o) läget och arealen af hvar och en i stad, köping eller därmed
jämförlig ort belägen egendom med därtill hörande särskilda förmåner.
Då taxering af fast egendom ej kan verkställas enligt här ofvan
upptagna grunder, bör egendomens värde upptagas till det belopp, som
motsvarar uppskattningsvärdet å andra i närheten belägna jämförliga
egendomar, på hvilka dessa grunder kunnat tillämpas; åliggande det
vederbörande taxeringsman att vid taxeringen tillämpa den eller dem af
här ofvan angifna taxeringsgrunder, som anses bäst leda till egeudomens
uppskattning till dess verkliga värde.
88
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj.ts förslag. Utskottets förslag.
Då fast egendom, som under sistförfluten fem år blifvit såld eller
undergått ofvan omförmälda värdering, uppskattas högre eller lägre än
den senast betingade köpeskillingen eller den godkända värderingssumman,
så ock då förändring göres i det senast fastställda taxeringsvärdet, böra
de särskilda skäl, hvilka därtill föranleda i taxeringsbandlingarna eller
nämndens protokoll antecknas. Abyggnader å stadsegendom samt öfriga i
femte punkten här ofvan uppräknade hus och byggnader få ej, utan på
enahanda sätt tillkännagifven särskild anledning, upptagas till lägre värde
än det, för hvilket samma byggnader äro hos allmän brandförsäkringsinrättning
emot brandskada försäkrade, ej heller till lägre värde än det,
som motsvarar den behållna hyresafkastningen, kapitaliserad efter fem
procent.
I de fall, då uti fast egendoms uppskattningsvärde ingå både jordbruksfastighet
och sådana byggnader eller inrättningar, hvilka icke begagnas
för jordbruket och dess binäringar tillhörande rörelse, skall hela
det uppskattade fastighetsvärdet fördelas, så att särskildt utsättes värdet
af själfva jordbruksfastigheten med de egendomen tillhörande, för jordbruket
och dess ändamål afsedda bostads- och andra byggnader, samt
särskildt värdet af alla öfriga byggnader och inrättningar, för hvilka bevillning
anses böra utgöras.
2 §•
Allmän uppskattning af fast egendom enligt de i bevillningsförordningen
och denna instruktion föreskrifna grunder skall verkställas år
1908 och sedermera hvart femte år, från nämnda år räknadt.
Har under tiden mellan två på hvarandra följande allmänna fastighetstaxeringar
brandförsäkringsvärdet å byggnader i stad och på dess
område eller å öfriga i 1 § 5 mom. af denna instruktion uppräknade
hus och byggnader blifvit ökadt eller minskadt, eller fast egendoms värde
antingen genom ny- eller tillbyggnader, nya fabriksanläggningar eller
andra inrättningar blifvit i betydligare mån förhöjdt eller genom inträffad
eldsvåda, vattenflöde eller af annan dylik anledning märkligen förminskats
i förhållande till dess uppskattade värde, då bör detta värde jämkas efter
de förändringar, egendomen undergått.
Det taxeringsvärde, som blifvit fast egendom åsatt under tiden mel
-
89
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj:ts förslag. TJtshottets förslag.
lan två på hvarandra följande allmänna fastighetstaxeringar, bör vid först
därefter inträffande sådan taxering å nyo pröfvas.
Uppgår fast egendoms värde icke till 100 kronor, skall detsamma
införas endast i den för anteckningar afsedda kolumn i taxeringslängden.
Likaså skall endast i nämnda kolumn införas värdet å sådan lägenhet
eller byggnad, för hvilka, jämlikt 4 § d) bevillningsförordningen, fastighetsbevillning
icke erlägges.
Uppskattning af inkomst.
3 §•
Med afseende å hvad i 12 § b) af förordningen angående bevillning
af fast egendom samt af inkomst stadgas angående ort, där inkomst af
bankrörelse skall beskattas, iakttages, att, då rörelsen drifvits vid flera kontor,
alla omkostnader och förluster under räkenskapsåret af sådan beskaffenhet,
att vid beskattning afdrag därför äger rum, påföras rörelsen i
dess helhet, hvarefter beräkningen af den del af beskattningsbara inkomsten,
som belöper å hvarje särskildt kontor, sker på följande sätt.
De belopp, som enligt kontorets månadsrapporter vid hvarje månads
slut balanserats å kontorets in- och utlåningsräkniDgar, sammanläggas och
summan delas med månadernas antal, hvarefter den sålunda erhållna
kvoten anses utvisa medelbeloppet af kontorets in- och utlåning för året.
Efter det förhållande, hvari denna in- och utlåning står till den på enahanda
sätt bestämda, sammanlagda in- och utlåningssumman för alla
kontoren, uträknas den del af beskattningsbara inkomsten, som bör taxeras
i den ort, där kontoret är beläget. Utelöpande postremissväxlar och
egna banksedlar inräknas icke i in- och utlåningsrörelsen.
Vidkommande järnvägsbolags inkomst af järnvägsdrift iakttages först,
att därunder ej inräknas bolagets inkomst af sådan rörelse, som icke direkt
sammanhör med själfva järnvägsdriften, t. ex. rederirörelse, ej heller
sådan inkomst, hvilken är genom fastighetsbevillning beskattad, såsom
arrenden, hyror och dylikt.
Inkomsten af järnvägsdriften fördelas till beskattning på följande sätt.
Tio procent af inkomsten taxeras Tio procent af inkomsten taxeras
i den eller de orter, där järnvägen i den eller de orter, där järnvägen
Bill. till Biksd. Prot. 1007. 5 Samt. 1 Afl. 12 Höft. 12
90
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj ds förslag.
nästföregående år haft kontor, och
fördelas detta belopp, där orterna äro
flera, dem emellan efter den grund,
taxeringsmännen finna skälig. Återstoden
fördelas mellan järnvägens
stationer efter deras trafikvärde. En
stations trafikvärde skall beräknas
lika med halfva summan af järnvägens
bruttoinkomst af stationens
afsända och anlända godstrafik (ilgods,
styckegods och vagnslastgods),
ökad med järnvägens bruttoinkomst
af vid stationen försålda personbiljetter.
Gods, som i samtrafik eller
i transitotrafik inkommit från främmande
bana, räknas såsom afsändt
från öfvergångsstationen; likaså räknas
till annan bana utgående gods
såsom anländt till öfvergångsstationen.
Såsom järnvägens station räknas härvid
äfven af densamma använd, annan
järnväg tillhörig station. Den del af
järnvägens beskattningsbara inkomst
af järnvägsdriften, som enligt denna
beräkning belöper på en station, taxeras
i den kommun, där stationen är
belägen. Tillhör stationsområdet flera
kommuner, fördelas den beskattningsbara
inkomsten af stationen till taxering
mellan dessa kommuner efter
hvad som pröfvas skäligt.
Utskottets förslag.
nästföregående år haft Jörvaltningskontor,
och fördelas detta belopp, där
orterna äro flera, dem emellan efter
den grund, taxeringsmännen finna skälig.
Återstoden fördelas mellan järnvägens
stationer efter deras trafikvärde.
En stations trafikvärde skall
beräknas lika med halfva summan af
järnvägens bruttoinkomst af stationens
afsända och anlända godstrafik (ilgods,
styckegods och vagnslastgods),
ökad med järnvägens bruttoinkomst
af vid stationen försålda personbiljetter.
Gods, som i samtrafik eller
i tran sjötrafik inkommit från främmande
bana, räknas såsom afsändt
från öfvergångsstationen; likaså räknas
till annan bana utgående gods såsom
anländt till öfvergångsstationen.
Såsom järnvägens station räknas härvid
äfven af densamma använd, annan
järnväg tillhörig station. Den del af
järnvägens beskattningsbara inkomst
af järnvägsdriften, som enligt denna
beräkning belöper på en station, taxeras
i den kommun, där stationen är
belägen. Tillhör stationsområdet flera
kommuner, fördelas den beskattningsbara
inkomsten af stationen till taxe
-
ring mellan dessa kommuner efter
_____ hvad som pröfvas skäligt.
Har järnvägsbolag för egen räkning trafikerat främmande bana, skall
för taxeringen resultatet af rörelsen å hvardera banan för sig fastställas.
För detta ändamål beräknas först bolagets behållna inkomst af rörelsen i
sin helhet, med tillägg af skatter och öfriga utgiftsposter, för hvilka
afdrag författningsenligt icke äger rum, men dock utan afdrag vare sig
för ränta å gäld eller för ersättning, som bolaget i någon form haft att
91
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Eungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
utbetala för nyttjande af den främmande järnvägen. Det på detta sätt
bestämda totala driftöfverskottet fördelas därefter mellan de trafikerade
banorna efter det sammanlagda trafikvärdet af hvardera banans stationer;
stationernas trafikvärden beräknas därvid, såsom om banorna utgjorde en
enda järnväg, dock att för station, som tillhört båda banorna, stationens
uträknade trafikvärde uppdelas i två trafikvärden, allt efter som stationens
trafik hänfört sig till den ena eller den andra banan. Från den del af
driftöfverskottet, som enligt denna beräkningsgrund kommer på den främmande
järnvägen, afdrages den ersättning, bolaget haft att utbetala för nyttjandet
af den främmande järnvägen, jämte ränta, som kan anses belasta
driften å densamma; återstoden, som utgör det trafikerande bolagets beskattningsbara
inkomst af den främmande banan, skall, sedan tio procent
tillgodoräknats den eller de orter, där bolaget haft kontor, fördelas till
beskattning mellan den främmande banans stationer i förhållande till
deras förut bestämda trafikvärde. Från den del af driftöfverskottet, som faller
på bolagets egen järnväg, göres afdrag för ränta å gäld, som belastar denna
järnväg, hvarefter återstoden, sedan jämväl däraf tio procent tillgodoförts
den eller de orter, där bolaget haft kontor, fördelas till beskattning mellan
samma järnvägs stationer efter deras trafikvärde. Den beskattningsbara
inkomst, ägaren af den främmande järnvägen har af densamma,
skall likaledes, sedan tio procent af inkomsten tillgodoräknats den ort,
där ägaren haft kontor för järnvägen, fördelas mellan stationerna å denna
järnväg efter deras trafikvärden.
På liknande sätt förfares, om järnvägsbolaget trafikerat flera främmande
banor.
I fråga om kanalbolag iakttages, att af den beskattningsbara inkomsten
af kanaldriften, hvari icke inberäknas inkomst af fastighet, för hvilken
bolaget erlagt fastighetsbevillning, ej heller inkomst af rörelse, som icke
direkt sammanhör med kanalrörelsen, såsom t. ex. rederirörelse, tjugo
procent tillräknas den eller de kommuner, där bolaget nästföregående år
haft kontor, börande detta belopp, där kommunerna äro liera, fördelas till
beskattning dem emellan efter den grund, taxeringsmännen finna skälig.
Återstoden fördelas till beskattning mellan de kommuner, som af kanalanläggningen
berörts, i förhållande till vissa för dessa kommuner bestämda
fördelningstal. Dessa fördelningstal, som efter kanalbolagets hörande fastställas
af Kungl. Maj:ts befallningshafvande att lända till efterrättelse, till
dess annorlunda forordnas, erhållas genom att till kilometertalet af kanalens
92
Bevillningsutskottets Betänkande N;o 13.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
längd inom hvarje kommun lägga antalet slussar inom kommunen. Kanallängden,
hvartill endast hänföras sträckor, som först genom kanalföretaget
gjorts segelbara, räknas i kilometer och tiondedelar däraf, hvarvid bråkdel,
som ej uppgår till full tiondedel, bortfaller. Utgör kanalanläggning på
någon sträcka gräns mellan två kommuner, uppdelas fördelningstalet för
denna sträcka lika på hvardera kommunen.
Vid taxering af företag, som afser att med hjälp af ledning tillhandahålla
vatten eller elektrisk energi, skall hälften af den beskattningsbara
inkomsten upptagas i den kommun, där vattnet eller den elektriska energin
förbrukats, eller, då förbrukningen ägt rum inom olika kommuner, fördelas
dem emellan i förhållande till bruttoinkomsten däraf inom hvarje
särskild kommun. Den andra hälften taxeras i den kommun, där vattenverk
eller kraftstation samt kontor varit förlagda, och fördelas, om vattenverk
eller kraftstation samt kontor legat å olika orter, till beskattning
emellan dessa orter efter den grund, som taxeringsmännen finna skälig.
4 §•
Utländing, som efter därtill enligt särskild författning förvärfvad rätt
reser omkring i landet och för egen eller annans räkning bjuder ut till
försäljning eller försäljer af honom medförda eller eljest i riket befintliga
varor, skall erlägga bevillning i enlighet med de i 7—12 §§ af bevillningsförordningen
bestämda grunder; skolande hvad sålunda är vordet stadgadt
äga tillämpning äfven i det fall, att utländing medför utländska varor,
som förut blifvit under en eller annan form rekvirerade.
5 §•
Hvar och en skattskyldig bör för sin inkomst genom handel, handtverk
eller annan näring taxeras till bevillning efter inkomstens verkliga
belopp, antingen den näring, hvarigenom inkomsten erhålles, idkas för den
skattskyldiges egen räkning eller af honom bedrifves såsom kommissionär
eller innehafvare af annan persons yrkesrätt; och då den vid bevillningstaxeringen
för ett eller annat yrke påförda beskattning icke medför eljest
saknad rättighet för den skattskyldige till utöfvandet af detta yrke, så
äro taxeringsmännen icke pliktige att undersöka och pröfva behörigheten
till detsammas idkande.
93
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
Uppskattning af inkomst utaf allmän eller enskild tjänst eller
särskildt uppdrag.
6 §.
I allmänhet bör vid bevillningstaxeringen hvarje löntagares inkomst,
så vidt den utgöres af bestämd lön eller visst antingen i penningar eller
spannmål och andra naturapersedlar utsatt belopp, upptagas på grund af
därå erhållen officiell eller behörigen styrkt uppgift, hvarvid spannmåls
jämte andra in natura utgående varors och persedlars värde beräknas efter
ortens senast fastställda markegångspris och sådana persedlar, som icke
finnas i markegångstaxan uppförda, åsättas de värden, som persedlarne
inom orten anses äga.
Med allmän eller enskild tjänstebefattning förenad förmån af fri bostad
beräknas till det belopp, som i årlig hyra inom samma ort vanligen
erlagts för en bostad af enahanda antal lika beskaffade rum och lägenheter.
Där tillfälle till sådan jämförelse saknas eller särskilda förhållanden
förekomma, bestämmes nyssnämnda förmåns värde efter annan, enligt
taxeringsmännens åsikt tillämplig beräkningsgrund. I de fall, då ämbetsoch
tjänsteman, såsom boställsbafvare, erlagt fastigbetsbevillning för bostället,
skall han icke taxeras till inkomstbevillning för sin förmån af fri
bostad på samma ställe.
Allmänna föreskrifter.
7 §.
Huruvida skattskyldigs tillfälliga årsförlust (t. ex. genom kreaturssjukdom,
skeppsbrott, varulagers förstöring och dylikt) bör betraktas såsom
minskning i årets inkomst eller såsom kapitalförlust, pröfve taxeringsmyndigheterna
efter rörelsens och förlustens storlek och beskaffenhet.
8 §•
Hnär aktiebolag eller enskildt bankbolag skall erlägga bevillning
både för ränteinkomsten af hela det i bolaget nedlagda kapitalet och för
94
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj-.ts förslag. Utskottets förslag.
den vinst, som rörelsen därutöfver lämnat, så böra de enskilda delägarne
icke taxeras för inkomst från samma bolag.
9 §.
Där taxerings- eller pröfningsnämnd beslutar tillämpning af den i
11 § 1 mom. af bevillningsförordningen stadgade bestämmelsen om ökning
af det belopp, för hvilket bevillning icke äger rum, eller som får från
uppskattad inkomst såsom bevillningsfritt afdragas, skall af taxeringsnämnden
i taxeringslängden och af pröfningsnämnd i dess protokoll noggrann
redogörelse meddelas, då ökningen är för viss ort allmän på grund
af hög bostadskostnad, om de i orten rådande förhållanden härutinnan
och, då ökningen grundar sig på ömmande omständigheter, för dessas
beskaffenhet i hvarje särskildt fall.
10 §.
Vid tillämpning af 11 § 1 mom. i bevillningsförordningen, angående
befrielse från eller lindring i bevillning för inkomst af kapital eller arbete,
skall den behållna afkomsten nästföregående år såväl af skattskyldig då
tillhörande fast egendom som ock af sådan särskildt beskattad rörelse, som
drifvits i bolag eller idkats å annan ort än den, där den skattskyldige
är mantalsskrifven, tagas i beräkning vid bestämmandet af hans sammanräknade
årsinkomster, hvarvid i fråga om fast egendom iakttages, att
inkomst af jordbruksfastighet beräknas till 6 procent och inkomst af annan
fastighet till 5 procent af taxeringsvärdet. Om sålunda skattskyldig finnes
i sin mantalsskrifningsort hafva haft t. ex. 450 kronors inkomst af
kapital eller arbete samt tillika ägt stadsfastighet, taxerad till 2,000 kronor,
och hvilken alltså bör upptagas till 100 kronors afkomst, så att
hans sammanräknade årsinkomst uppgått till 550 kronor, får enligt föreskriften
i andra stycket af det ifrågavarande momentet, jämfördt med
hvad ofvan sagts, sådan skattskyldig tillgodonjuta bevillningsfrihet för ett
belopp af 450 kronor och kommer således i det förutsatta fallet icke att
erlägga någon bevillning för inkomst, hvaremot den skattskyldige, som,
jämte 450 kronors inkomst af kapital, tillika åtnjutit exempelvis 2,000
kronors inkomst af aktier, skall erlägga full bevillning för de 450 kronorna.
Har den skattskyldige haft 1,100 kronors inkomst af kapital
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13. 95
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
eller arbete, 400 kronors inkomst af aktier samt därjämte ägt jordbruksfastighet
till ett taxeringsvärde af 5,000 kronor med 300 kronors däraf
beräknad afkomst och således i sammanräknade årsinkomster åtnjutit tillhopa
1,800 kronor, kommer bevillning att, utan medgifvande af något
afdrag, honom påföras för hans först berörda inkomst af 1,100 kronor
o. s. v.
96
Bevillning sutskottsts Betänkande N:o 13.
Bilaga B.
Förslag
till
Förordning om inkomstskatt.
Kung!. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
I KAP.
Om grunderna för taxering af inkomst.
1 §•
Till inkomst enligt denna förordning räknas:
a) inkomst af fast egendom,
b) inkomst af kapital,
c) inkomst af arbete.
2 §•
Såsom inkomst af fast egendom
anses den inkomst, som enligt gällande
bevillningsförordning är genom
fastighetsbevillning beskattad. Denna
inkomst beräknas efter det fastigheten
enligt nämnda förordning för
nästföregående år åsätta taxeringsvärdet
och anses utgöra:
2 §•
Såsom inkomst af fast egendom
anses den inkomst, som enligt gällande
bevillningsförordning är genom
fastighetsbevillning beskattad. Denna
inkomst beräknas efter det fastigheten
enligt nämnda förordning under
nästföregående år åsätta taxeringsvärdet
och anses utgöra:
Bevillningsutskottets
Kungl. Maj:ts förslag.
a) af jordbruksfastighet sex kronor
för hvarje fulla etthundra kronor
af taxeringsvärdet samt
b) af annan fastighet och frälseränta
fem kronor för hvarje fulla etthundra
kronor af taxeringsvärdet
eller, då bevillning icke utgjorts för
hela värdet, af den del däraf, för
hvilken bevillning erlagts.
Betänkande N:o 13. 97
• Utskottets förslag,
a) af jordbruksfastighet sex kronor
för hvarje fulla etthundra kronor
af taxeringsvärdet samt
bj af annan fastighet och frälseränta
fem kronor för hvarje fulla etthundra
kronor af taxeringsvärdet
eller, då bevillning icke utgöres för
hela värdet, af den del däraf, för
hvilken bevillning erlägges.
Då taxeringsvärde under nästföregående
år icke varit fastighet åsatt,
skall det under löpande året bestämda
taxeringsvärdet följas vid beräkningen.
3 §•
Till inkomst af kapital räknas:
a) ränta af utlånade eller i räntebärande obligationer nedlagda eller
hos penningförvaltande verk eller enskilde insatta penningar,
b) krono- och kyrkotionde eller ersättning därför, som åtnjutes af
patronus ecclesiae, samt
c) utdelning å aktier i inländska aktiebolag och å lotter i enskilda
bankbolag.
4 §■
Till inkomst af arbete räknas:
a) inkomst af rörelse eller yrke, såsom:
l:o) inkomst af bergsbruk, kalk- och stenbrott jämte därtill hörande
verk, inrättningar och näringar; kvarnar och sågverk, fabriker, mekaniska
verkstäder, brännvinsbrännerier och andra för varors tillverkning eller förädling
anlagda inrättningar; mejerihandtering, potatismjölfabriker och andra
binäringar till jordbruket, i den mån de icke afse tillgodogörande af eget
jordbruks produkter; penningrörelse, handelsrörelse, skeppsrederi, sjöfart,
handtverk eller annan näring;
2:o) inkomst af till allmän trafik upplåten järnväg, kanal eller annan
farled samt flottled; och
Bill. till Bikscl. Prof. 1907. 5 Sami. 1 Afd. 12 Höft.
13
98
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. May.ts förslag. Utskottets förslag.
3:o) hvad som forvärfvas genom utöfning af vetenskap, konst eller
handaslöjd;
b) inkomst och förmån af tjänst eller särskildt uppdrag, såsom:
aflöning, arfvode, traktamente, sportler, bostad, därest denna icke är såsom
löntagarens inkomst af fast egendom beräknad, och annan med allmän
eller enskild tjänst förenad förmån;
c) pension, årligt understöd (gratifikation), lifränta eller undantagsförmån;
d)
all annan, i denna § samt 2 och 3 §§ ej omförmäld inkomst, som
enligt gällande bevillningsförordning är att hänföra till inkomst af arbete.
5 §•
1 mom. Skattskyldig taxeras för den inkomst, han åtnjutit under
det nästföregående året.
2 mom. Vid taxeringen iakttages, att skattskyldigs sammanräknade
inkomst utföres i fulla hundratal kronor, så att öfverskjutande belopp,
som icke uppgår till fullt hundratal, bortfaller.
6 §•
Yid taxering af skattskyldigs inkomst nästföregående år må afdrag
icke ske:
a) för den skattskyldiges och hans familjs utskylder och lefnadskostnader
samt därtill hänförliga utgifter;
b) för arrende- eller hyresvärde å sådan, järnväg, kanal och annan
farled samt flottled tillhörande mark och byggnad, för hvilken till följd
af medgifven frihet från fastighetsbevillning inkomst icke blifvit efter
de i 2 § angifna grunder taxerad;
c) för ränta å den skattskyldiges eget, i hans fasta egendom, rörelse
eller yrke nedlagda kapital;
dj för hvad som användts till fast egendoms förbättring, tillökning
af inventarier eller kapitalafbetalning å skuld.
7 §•
Däremot må vid taxering af inkomst af arbete afdrag ske:
a) för det såsom inkomst af fast egendom beskattade, hyresvärdet
99
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
motsvarande belopp af fem för hundra af taxeringsvärdet å fastighet, som
af ägaren begagnats till utöfvande af sådan verksamhet, hvarom i 4 § a)
l:o) och 3:o) sägs;
b) för omkostnader för bedrifvande af rörelse eller yrke, såsom:
arrende- eller hyresafgift,
underhåll af fastighet och inventarier,
aflöning, föda och öfriga kostnader för de i och för rörelsen använda
biträden och arbetare,
samt andra därmed jämförliga utgifter;
c) för kostnader, som varit förenade med utöfning af vetenskap,
konst eller handaslöjd;
dj för hvad som anvisats till bestridande af de med erhållna tjänster
eller uppdrag förenade särskilda kostnader, såsom:
resekostnadsersättning,
å stat uppförd häst- och båtlega,
officerares lönetillägg för tjänstehästar samt fourageringsersättning,
anslag till skrifmaterialier, kontorshyra och andra expenser,
dagaäöning eller traktamente för förrättning å annat ställe än tjänstemans
eller i förrättningen deltagande persons vanliga boningsort, arfvode,
dagaflöning eller traktamente för kommendering utom station, fältaflöning
under krigstid,
samt arfvode eller traktamente för riksdag eller revision å annan ort,
än där arfvodes- eller traktamentstagaren varit bosatt;
ej för följande med ämbete och tjänst förenade utgifter, nämligen:
den afgift, tjänsteman, såsom sådan, ålegat utgöra till pensions-,
änke- och pupill- eller annan understödskassa,
aflöning eller annan ersättning till vikarie eller tjänstebiträde,
prästernas i jordeboken upptagna utlagor, i den mån de icke äro eftergiva,
ränta och amorteringsbidrag till öfverbyggnadsamorteringsfonden för
prästgårdarne i Skåne,
samt kostnader för sådana särskildt anbefallda tjänsteresor, för hvilka
ersättning icke varit särskildt anvisad.
8 §•
1 mom. Från skattskyldigs inkomst må afdrag vidare ske för
skuldränta, som det ålegat skattskyldig att för nästföregående år gälda.
100
Bevillningsutslcottets Betänlcande N:o 13.
Kungl. Maj.ls förslag. Utskottets förslag.
Svensk medborgare, som icke är i riket mantalsskrifven, äfvensom
utländing äge dock åtnjuta afdrag endast för ränta å sådan gäld, som
ådragits för förvärfvandet af inkomst, för hvilken inkomstskatt skall här
i riket erläggas.
2 mom. Vid taxeringen för inkomstskatt må skattskyldig njuta afdrag
för sådan förlust å rörelse eller yrke, som ej är att hänföra till kapitalförlust.
Utvisar vid beräkning enligt 7 § b) och c) af skattskyldigs inkomst
viss inkomstkälla förlust, må dylik förlust afdragas från den skattskyldiges
öfriga inkomst; dock må sådant afdrag ej åtnjutas af svensk medborgare,
som icke är i riket mantalsskrifven, ej heller af utländing.
9 §•
Inländskt aktiebolag eller enskildt bankbolag, som till aktie- eller
lottägare verkställer utdelning för nästföregående år, vare berättigadt till
afdrag för ett belopp, som motsvarar utdelningen, dock icke för mera än
sex procent å inbetaldt aktie- eller lottkapital.
Såsom inbetaldt kapital anses i fråga om bolag, som tillkommit före
den 1 juli 1897, det belopp, som intill nämnda dag hos vederbörande
myndighet inregistrerats eller anmälts såsom inbetaldt. Beträffande sedermera
inregistrerad eller anmäld ökning af sådant bolags kapital så ock
vidkommande aktiebolag, som registrerats efter berörda dag, må afdrag
äga rum endast i den mån ökningen eller, då fråga är om nytt bolag, det
inbetalda kapitalet motsvarar verkligt, af delägare gjordt tillskott.
II KAP.
Om skatteplikt.
10 §.
Skyldighet att erlägga inkomstskatt äger icke rum, när den skattskyldiges
sammanräknade inkomst, däri inbegripen äfven hustruns, understigit
1,000 kronor.
Har denna inkomst uppgått till 1,000 kronor, men icke till 2,000
kronor, äro 800 kronor, har den uppgått till 2,000 kronor, men icke
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13. ]01
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
till 3,000 kronor, äro 600 kronor, och har den uppgått till 3,000 kronor,
men icke till 4,000 kronor, äro 400 kronor fria från skatt.
Har i fall, hvarom nu är sagdt, skattskyldig haft inkomst af fast
egendom, uppgående enligt de i 2 § stadgade beräkningsgrunder till 600
kronor eller därutöfver, och har den skattskyldiges sammanräknade inkomst
utgjort minst nämnda belopp, skall skatt likväl erläggas för hela
den beräknade inkomsten af fast egendom, dock icke för mera än beloppet
af den skattskyldiges sammanräknade inkomst.
Har inkomsten uppgått till 4,000 kronor, men icke öfverstigit 6,000
kronor, erlägges skatt efter inkomstens hela belopp.
Om inkomsten öfverstigit 6,000 kronor, skola för bestämmande af det
belopp, efter hvilket skatt beräknas, 6,000 kronor af inkomsten upptagas
till oförändradt belopp, hvaremot
den del af inkomsten,
som
öfverstigit
6,000
kr.
men
icke
10,000 kr., ökas med
60
T)
T>
Tf
>
10,000
»
»
16,000
>
T> >
100
>
»
D
»
15,000
>
20,000
I >
160
>
>
T>
»
20,000
>
>
30,000
> T>
200
>
>
>
>
30,000
>
50,000
> >
250
T>
T>
>
>
50,000
»
>
J
80,000
»
T> T>
300
>
>
>
>
80,000 kr.,
ökas med . .
400
dock att det belopp, hvarefter skatten skall utgå, icke må i något
fall beräknas högre än fyra gånger hela det uppskattade inkomstbeloppet,
allt på sätt den vid denna förordning fogade tabell närmare utvisar.
För inkomst, som afliden person i lifstiden åtnjutit, må taxeringsmyndighet
kunna medgifva befrielse från inkomstskatt, därest behållningen
i boet ej öfverstigit 5,000 kronor samt den aflidne efterlämnat änka,
oförsörjda barn eller andra stärbhusdelägare, som varit beroende af honom
för sin försörjning.
Hvad i denna § är stadgadt om frihet från skatt gäller allenast
svensk medborgare, som är i riket mantalsskrifven, och oskiftadt stärbbus
efter sådan svensk medborgare.
Vid bestämmande enligt denna § af det belopp, efter hvilket skatt
beräknas, iakttages, att detsamma utföres i fulla hundratal kronor, så att
Överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt hundratal, bortfaller.
För inkomstskatt, som påföres för inkomst, hvilken afliden person
102
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
lifstiden åtnjutit, svare stärbhuset icke med mera än tillgångarna i boet.
Är boet skiftadt, svare bodelägare icke för mera än hvad af inkomstskatten
å hans lott belöper och i intet fall med mera än hans lott i boet
utgör.
11 §•
Inkomstskatt utgår med femtio öre för hvarje hundratal kronor af
det belopp, efter hvilket enligt 10 § skatt beräknas.
12 §.
12 §.
l:o) Skatt enligt denna förordning
för inkomst af fast egendom
erlägges af den, som för nästföregående
år påförts fastighetsbevillning
för egendomen;
dock att, med tillämpning af
hvad i 14 § sägs, inkomstskatt för
fast egendom, för hvilken bevillning
påförts vanliga handelsbolag eller
kommanditbolag, erlägges af delägarne.
2:o) För inkomst af kapital (
l:o) Skatt enligt denna förordning
för inkomst af fast egendom
erlägges af den, som det år, då inkomsten
taxeras, påföres fastighetsbevillning
för egendomen;
dock att, med tillämpning af
hvad i 14 § sägs, inkomstskatt för
fast egendom, för hvilken bevillning
påföres vanliga handelsbolag eller
kommanditbolag, erlägges af delägarne.
h arbete erlägges skatt enligt denna
förordning:
d) af svensk medborgare, som är i riket mantalsskrifven:
för all dylik inkomst, han åtnjutit, vare sig här eller från utrikes ort;
b) af svensk medborgare, som icke är i riket mantalsskrifven:
för den inkomst af ifrågavarande slag, han härifrån åtnjutit;
c) af utländing, som är i riket bosatt, äfvensom sådan utländing,
hvilkens vistelse här utan andra än tillfälliga afbrott fortfarit under det
nästföregående året eller under större delen af de tre närmast före taxeringsåret
förflutna åren:
för den inkomst af kapital och arbete, som af honom här forvärfvats
eller härifrån åtnjutits eller ock, utifrån införd, här användts;
d) af annan utländing:
för inkomst af näring, som han här bedrifvit, samt för lön eller
pension eller i 3 § c) omförmäld inkomst, som han härifrån uppburit.
103
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungi. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
13 §.
Hvad i 12 § sägs om enskild person äfvensom hvad i 8 § stadgas
om viss inskränkning i enskild persons rätt till afdrag för ränta å skuld
eller för förlust äge motsvarande tillämpning i fråga om samfund, stiftelser,
verk och inrättningar samt andra juridiska personer, i den mån de
icke äro i denna förordning från skattskyldighet frikallade, äfvensom om
oskiftadt stärbhus, föreningar för ekonomisk verksamhet och andra än i
14 § omförmälda bolag, därunder jämväl inbegripna sådana, som enligt
särskild författning äro skyldige afstå sin vinst.
14 §.
Skatt för inkomst, som åtnjutits af vanliga handelsbolag, kommanditbolag,
enkla bolag och rederier, som ej äro aktiebolag, utgöres af delägarne,
en hvar efter hans andel af bolagets inkomst.
15 §.
1 mom. Inkomstskatt erlägges icke af:
a) staten;
b) kyrkor, akademier och vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk,
stipendiefonder, pensionsanstalter, sjuk- och fattigvårdsinrättningar
jämte andra fromma stiftelser;
c) landsting, hushållningssällskap, kommuner och andra menigheter;
d) allmänna hypoteksbanken, allmänna hypotekskassan för Sveriges
städer och hypoteksföreningar;
e) järnkontoret, så länge kontorets vinstmedel användas till allmänt
nyttiga ändamål och kontoret icke lämnar utdelning åt sina delägare; samt
/) sparbanker, som afses i lagen den 29 juli 1892, äfvensom sådana
inländska rånte- och kapitalförsäkringsanstalter, som afse att bereda
vinst endast åt insättare.
2 mom. Från utgörande af skatt för inkomst af kapital och arbete
frikallas, i den mån här nedan sägs:
a) medlem af konungaätten:
för af staten anvisadt anslag samt för inkomst af kapital;
b) olönad svensk konsul:
för annan inkomst än den, han härifrån åtnjutit;
104
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
c) främmande makters härvarande beskickningar och konsulat tillhörande
personer jämte deras betjäning:
om de icke är o svenske medborgare:
för annan inkomst än den, som utgjorts af från Sverige uppburen allmän
eller enskild pension eller erhållits genom här idkad rörelse; dock
att personer tillhörande olönade konsulat icke äro frikallade från utgörande
af inkomstskatt för utdelning, som i 3 § c) omförmäles;
om de äro svenske medborgare:
för den inkomst, de åtnjutit af sin tjänst hos den främmande makten;
d) utländing, som här vistas för att idka studier:
för annan inkomst, än som i 3 § c) omförmäles; samt
e) lappallmogen:
för inkomst af renskötsel.
III Kap.
Om beskattningsort.
16 §.
Enskild skattskyldig taxeras för hela sin inkomst:
å den ort, där han är mantalsskrifven,
eller, om han icke är här i riket mantalsskrifven:
å den ort, där han inom riket hufvudsakligen vistas.
17 §.
Skattskyldig, hvarom i 13 § förmäles, taxeras:
å den ort, där vederbörande styrelse eller förvaltning har sitt säte
eller syssloman är bosatt,
eller, då fråga är om oskiftadt stärbhus:
å den ort, där den aflidne senast varit mantalsskrifven.
18 §.
I fall, då de i 16 och 17 §§ gifna regler icke äga tillämpning,
taxeras skattskyldig:
105
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Majds förslag. Utskottets förslag.
å den ort, hvarifrån inkomst hufvudsakligen erhållits;
dock att utrikes boende, här i riket icke mantalsskrifven skattskyldig,
som åtnjutit lön från svenska statsverket, taxeras i Stockholms stad
och S:t Nikolai församling.
IV KAP.
Om taxeringsmyndigheter och om uppgifter till ledning vid taxering.
19 §.
Taxering enligt denna förordning verkställes i sammanhang med de
enligt bevillningsförordningen årligen återkommande taxeringar för bevillning
af fast egendom samt af inkomst utaf de för sådant ändamål tillsatta
taxeringsnämnder och pröfningsnämnder; och böra i anledning häraf i de
kungörelser, som enligt bevillningsförordningen af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
årligen utfärdas för val af ledamöter i taxeringsnämnderna,
vederbörande erinras om skyldigheten att aflämna de särskilda uppgifter,
hvilka på grund af här nedan gifna bestämmelser skola meddelas, samt
om påföljden af uraktlåtenhet härutinnan, hvarjämte underrättelse skall
meddelas såväl om tid och ställe för uppgifternas aflämnande samt hvarest
uppgiftsblanketter, enligt hvad i 27 § sägs, tillhandahållas, som ock
därom, att en hvar, som önskar upplysning rörande beskaffenheten af honom
åliggande uppgiftsskyldighet och sättet för dess fullgörande, äger att för
sådant ändamål hänvända sig till vederbörande taxeringsnämnds ordförande.
20 §.
1 mom. Skyldige att utan särskild anmaning på heder och samvete
årligen afgifva uppgifter till ledning vid taxeringen äro:
a) verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller
blifvit såsom aktiebolag registreradt eller står under offentlig kontroll, samt
b) annan skattskyldig, som nästföregående år varit taxerad till inkomstskatt
för minst 1,000 kronors inkomst eller samma år åtnjutit inkomst
till enahanda belopp af beskaffenhet att den bör till inkomstskatt
taxeras.
2 mom. En hvar annan vare efter anmaning, som i denna förordning
sägs, skyldig lämna dylik uppgift.
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 5 Sami. 1 Afd. 12 Höft.
14
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.06
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Utskottets förslag.
21 §.
Uppgift, som i 20 § omförmäles,
skall, i enlighet med fastställdt formulär,
skriftligen afgifvas och utvisa:
dels den fasta egendom, för hvilken
uppgiftspliktig är skyldig erlägga
fastighetsbevillning, egendomens
beskaffenhet af jordbruksfastighet
eller annan fastighet eller
frälseränta, samt, därest egendomen
vant under nästföregående år åsatt
taxeringsvärde, nämnda värde,
Kungl. Maj:ts förslag
21 §.
Uppgift, som i 20 § omförmäles,
skall, i enlighet med fastställdt formulär,
skriftligen afgifvas och utvisa:
dels den fasta egendom, för hvilken
uppgiftspliktig nästföregående år
varit skyldig erlägga fastighetsbevillning,
egendomens beskaffenhet af
jordbruksfastighet eller annan fastighet
eller frälseränta, samt det egendomen
för nästföregående år åsätta
taxeringsvärdet,
dels beloppet af hans inkomst nästföregående år af kapital och
arbete,
dels ock de afdrag för skuldränta och förlust nästföregående år,
som han yrkar att få tillgodonjuta vid taxeringen, äfvensom, då inländskt
aktiebolag eller enskildt bankbolag yrkar afdrag, hvarom i 9 § förmäles,
beloppet af inbetaldt aktie- eller lottkapital och den för nästföregående år
bestämda utdelningen därå.
Uppgift enligt 20 § 2 mom., som infordrats af ordförande i taxeringsnämnd,
må skattskyldig dock äga att muntligen hos nämnden meddela.
Vid uppgift för verk eller bolag, som i 20 § 1 mom. a) sägs, skall
fogas bestyrkt afskrift af in- och utgående balansräkning samt vinst- och
förlustkonto för senaste räkenskapsår, hvarmed, då räkenskapsår icke sammanfaller
med kalenderår, förstås det räkenskapsår, som gått till ända
närmast före den 1 mars det år, taxeringen sker. Bestyrkt afskrift eller
tryckt exemplar af verkets eller bolagets revisionsberättelse för samma
räkenskapsår bör ock till ledning för taxeringen, så fort ske kan, aflämnas.
Uppgift för utländsk försäkringsanstalt skall innehålla, förutom hvad
ofvan föreskrifvits om fast egendom, antalet försäkringar och premiebeloppet
för nästföregående år inom riket äfvensom beloppet af under samma tid
utbetalade återförsäkringspremier.
22 §.
En hvar är det i öfrigt obetaget att meddela upplysningar, som kunna
tjäna till ledning vid hans taxering.
107
Bevillningsutskottets Betänkande N;o 13.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
Då uppgift afser flera inkomstkällor, af hvilka en i sin helhet utvisar
förlust, för hvilken påyrkas afdrag från vinsten å en annan inkomstkälla,
bör uppgiften innehålla upplysning, å hvilken rörelse förlusten uppstått.
23 §.
Skyldighet att afgifva uppgift åligger för omyndig förmyndaren, för
sådan frånvarande, för hvilken god man af domstol förordnats, gode mannen
för hvad han har under sin förvaltning, samt för oskiftadt stärbhus den
som i boet sitter, ehvad han är delägare eller syssloman.
För annan än enskild person och oskiftadt stärbhus åligger uppgiftsskyldigheten
vederbörande styrelse, förvaltning, syssloman eller ombud.
24 §.
En hvar, som önskar upplysning rörande beskaffenheten af honom
åliggande uppgiftsskyldighet eller sättet för dess fullgörande, äge att för
sådant ändamål hän vända sig till vederbörande taxeringsnämnds ordförande.
25 §.
Till ledning vid taxeringen skola ytterligare följande uppgifter meddelas
:
a) af styrelse för lifförsäkrings- eller lifränteanstalt eller af syssloman
för utländsk sådan anstalt:
uppgift å namn och, där så ske kan, hemvist på en hvar person, till
hvilken under nästföregående år lifränta å minst 200 kronor utbetalts, samt
å lifräntans belopp;
b) af styrelse för enskildt bankbolag samt aktiebolag, som under nästföregående
år lämnat utdelning till delägarne:
l:o) i fråga om enskildt bankbolag och sådant aktiebolag, därifrån utdelning
å aktie, på grund af lag eller bolagsordning, icke får uppbäras af
annan än den, som i behörig ordning styrkt sin rätt till aktien:
uppgift å namn på och hemvist för delägare, som uppburit eller ägt
uppbära utdelningen, samt å utdelningens belopp,
2:o) i fråga om öfriga aktiebolag:
enahanda uppgift, som under l:o) omförmäles, i den mån ägare af aktie
är för styrelsen känd;
108
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag,
c) af kommanditbolag:
uppgift, innehållande upplysningar enligt fastställdt formulär i de uti
21 § omförmälda afseenden äfvensom om den en hvar delägare i bolaget
tillkommande andel af bolagets inkomst; samt
ct) af förmyndarekammare eller gode män för tillsyn å förmynderskap:
uppgift
angående sammanlagda beloppet af hvarje omyndigs inkomst
af kapital för nästföregående år, för så vidt den uppgått till minst 500
kronor.
Här ofvan omförmälda uppgifter skola upprättas särskild! för hvarje
kommun på landet och hvarje territoriell församling i stad.
26 §.
Till ledning vid taxeringen skola vidare tjäna de för taxering af inkomst
enligt bevillningsförordningen vederbörande taxeringsmyndigheter meddelade
uppgifter eller eljest tillhandakomna upplysningar rörande skattskyldigs
ekonomiska ställning.
27 §.
Blanketter till de uppgifter, som i 21 § omförmälas, skola kostnadsfritt
tillkandahållas de skattskyldige hos ordförande i taxeringsnämnd samt
därjämte i Stockholm hos öfverståthållareämbetet, i öfriga städer hos
magistraten och å landet hos ordförande i kommunalnämnd.
28 §.
De i 21 och 25 §§ omförmälda uppgifter skola aflämnas antingen
direkt till ordföranden i vederbörande taxeringsnämnd eller ock i Stockholm
till öfverståthållareämbetet och i öfriga orter till Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i det län, magistraten i den stad eller kronofogden i
det fögderi, där taxeringen anses skola äga rum eller den skattskyldige
är bosatt.
29 §.
Uppgift, som det utan anmaning åligger skattskyldig att afgifva, skall
vara aflämnad före den 1 mars.
Bevillningsutskottets Betänkande N-.o 13. 109
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
Möter för skattskyldig, som enligt lag är pliktig föra handelsböcker
eller är delägare i vanligt handelsbolag eller kommanditbolag, hinder att
före den 1 mars aflämna uppgift, och göres före samma dag skriftlig anmälan
därom hos ordföranden i taxeringsnämnden, må anstånd med uppgiftens
afgifvande åtnjutas, dock att i sådan händelse uppgiften skall så
fort ske kan och i hvarje fall före den 1 maj aflämnas till ordföranden.
Uppgift af den, som endast efter anmaning är pliktig sådan afgifva,
skall lämnas inom viss i anmaningen förelagd tid af minst åtta dagar’
med rätt dock för skattskyldig, om hvilken i nästföregående stycke sägs,
att njuta där medgifvet anstånd.
Uppgift, som i 25 § omförmäles, skall vara aflämnad före den 1 mars;
dock må kommanditbolag åtnjuta anstånd under villkor och i den ordning,
som i andra stycket stadgas.
30 §.
1 mom. Har uppgift, som i 20 § 1 mom. sägs, icke inom föreskrifven
tid afgifvits eller befinnes afgifven sådan uppgift i visst afseende ofullständig,
bör taxeringsnämndens ordförande eller kronans ombud hos pröfningsnämnd,
i händelse sådant finnes för taxeringen erforderligt, föranstalta
därom, att uppgift infordras samt att ofullständig uppgift fullständigas.
För sådant ändamål äger han anlita i Stockholm öfverståthållareämbetet,
i öfriga städer magistraten samt å landet länsmannen i orten,
hvilka myndigheter det åligger att ofördröjligen mot bevis tillställa den
skattskyldige anmaning att, vid äfventyr som i 31 § sägs, inom åtta
dagar efter anmaningens mottagande afgifva fullständig uppgift. Sådan
anmaning skall, där infordrandet föranledts af ofullständighet i aflämnad
uppgift, jämväl innehålla underrättelse, i hvilket afseende uppgiften befunnits
ofullständig.
På enahanda sätt och med iakttagande af hvad i 29 § stadgas skall
förfaras, då taxeringsnämnds ordförande eller kronans ombud hos pröfnmgsnämnd
finner nödigt infordra uppgift af den, som enligt 20 §
icke är pliktig att utan anmaning lämna sådan.
Uppgift, som här ofvan sägs, skall aflämnas till den, som densamma
infordrat, eller till myndighet, som i 28 § omförmäles.
2 mom. Yarder uppgift, som i 25 § omförmäles, icke inom före
skrifven tid aflämnad, äger taxeringsnämndens ordförande eller kronans
opaginerad Kontrollera mot PDF
no
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. May.ts förslag. Utskottets förslag.
ombud hos pröfningsnämnd att infordra densamma; och må härför anlitas
biträde af Kungl. Maj:ts befallningshafvande, hvilken myndighet äger förelägga
lämpligt vite.
3 mom. Lämnar i enlighet med 21 § afgifven uppgift icke tillräcklig
ledning för taxeringen, bör ytterligare upplysning från den uppgiftspliktige
infordras; och må sådan upplysning kunna muntligen afgifvas hos den
taxeringsnämnd, hvars ordförande infordrat upplysningen, eller till vederbörande
kronoombud.
4 mom. Samtliga i detta kapitel omförmälda uppgifter och upplysningar
må jämväl kunna på den uppgiftpliktiges eget äfventyr i betaldt
bref med allmänna posten insändas.
31 §.
Underlåter någon att inom tid, som i 29 § är stadgad eller enligt
samma § förelägges, afgifva uppgift, som i 21 § omförmäles, hafve förlorat
rätten att fullfölja talan i fråga om beloppet af den inkomst, uppgiften
skolat afse. År uppgiften ofullständig, äge enahanda påföljd rum i fråga
om beloppet af utelämnad inkomst.
Hörsammar ej i 20 § 1 mom. a) omförmäldt verk eller bolag, som
fått emottaga revisionsberättelse för senaste räkenskapsår, anmaning enligt
30 § 1 mom. att till ledning för taxeringen aflämna sådan berättelse, vare
förlustigt rätten att fullfölja klagan öfver taxeringen.
Hörsammar den, som på grund af förordningens föreskrift eller enligt
29 § erhållen anmaning varit pliktig aflämna uppgift, men underlåtit afgifva
sådan eller aflämnat ofullständig uppgift, icke honom tillställd anmaning
att afgifva fullständig uppgift, böte ett belopp, svarande mot tio procent af
den inkomstskatt, som varder den skattskyldige påförd för den inkomst,
uppgiften skolat afse.
Gitter den uppgiftsskyldige visa giltig ursäkt för underlåtenheten, äge
här stadgad påföljd icke rum.
32 §.
Vid underlåtenhet att behörigen fullgöra hvad i 25 § stadgas vare den
försumlige, därest han är offentlig tjänsteman, underkastad ansvar såsom
för annat tjänstefel, men böte eljest tjugufem kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
in
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
33 §.
Har någon i uppgift eller upplysning, som af honom afgifvits för
ledning vid taxering, mot bättre vetande lämnat oriktigt meddelande och
därigenom föranledt, att inkomst icke eller endast till någon del blifvit
taxerad, böte från och med fyra till och med tio gånger det inkomstskattebelopp,
som genom det svikliga förfarandet undandraga, dock minst
tjugufem kronor.
34 §.
1 mom. Utan hinder af uteblifven uppgift och med rätt att pröfva,
i h\ad mån uppgift är af beskaffenhet att böra läggas till grund för taxeringen,
äga taxerings- och pröfningsnämnderna att bestämma och fastställa
skattskyldigs taxering.
2 mom. Granskning af de skattskyldiges
till ledning för egen taxering
lämnade uppgifter skall verkställas
endast af vederbörande taxeringsmyndighets
ordförande med biträde
i hvarje särskildt fall af den
ledamot, taxeringsmyndigheten utser,
äfvensom hos pröfningsnämnd kronans
ombud. I granskning hos taxeringsnämnd
skall därjämte den af
Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordnade
ledamoten deltaga.
2 mom. Granskning af de skattskyldiges
till ledning för egen taxering
lämnade uppgifter skall verkställas
endast af vederbörande taxeringsmyndighets
ordförande med biträde
i hvarje särskildt fall af den
ledamot, taxeringsmyndigheten utser,
äfvensom hos pröfningsnämnd kronans
ombud.
För innehållet af sålunda granskad uppgift må icke inom taxeringsmyndighet
lämnas vidare redogörelse, än som för taxeringen oundgängligen
erfordras.
Dylik uppgift må ej, utan att den skattskyldige skriftligen medgift
uppgiftens offentliggörande, vara tillgänglig för andra än de personer,
hvilka, enligt hvad nyss är sagdt, skola granska uppgiftens innehåll,
samt de ämbets- och tjänstemän, hvilka i och för sin befattning
däraf erhålla del, och må ej heller utan den skattskyldiges skriftligen
afgifna samtycke i taxeringsnämnds eller pröfningsnämnds protokoll intagas
i vidare mån, än som må oundgängligen erfordras på grund af före
-
112
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
skriften i 3 mom.; skolande, utom i fall, där besvär fullföljas, omförmälda
uppgifter efter taxeringsårets utgång hos Kungl. Maj:ts befallnings*
hafvande i försegladt konvolut behörigen förvaras, intill dess fem år förflutit,
hvarefter de förstöras.
3 mom. Följes icke af skattskyldig lämnad uppgift vid hans taxering,
skola skälen därför tydligen angifvas genom anteckning af taxeringsnämnden
å den skriftliga uppgiften och af pröfningsnämnden i dess
protokoll; och skall tillika underrättelse i hvad mån afvikelse skett och
om skälen därför i rekommenderadt bref med allmänna posten den skattskyldige
kostnadsfritt, så fort ske kan, tillsändas.
Y KAP.
Om eftertaxering.
35 §.
Har någon i uppgift eller upplysning, som afgifvits till ledning för
taxering, lämnat oriktigt meddelande, eller har uppgiftspliktig underlåtit
aflämna uppgift eller infordrad upplysning, och har däraf föranledts, att
inkomst icke eller endast till någon del blifvit taxerad, skall det år, då
sådant varder för vederbörande taxeringsmyndighet kändt, inkomstskatt
påföras den skattskyldige till belopp, som genom berörda förfarande undandragits.
Skattepåföring på grund af denna § må icke ske senare än fem år efter
det år, då inkomsten rätteligen bort taxeras, och påföres skatten, därest
den skattskyldige aflidit, hans dödsbo; dock att sådan skattepåföring icke
må ske senare än ett år efter utgången af det kalenderår, under hvilket
bouppteckning blifvit för registrering ingifven eller af vederbörande domstol
förrättad. Stärbhuset svare icke för skatten med mera än tillgångarna i
boet. Är boet skiftadt, påföres bodelägare icke mera än hvad af skatten
å hans lott belöper och i intet fall mera än hans lott i boet utgör.
113
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kangl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
Yl KAP.
Allmänna bestämmelser.
36 §.
Hvad bevillningsförordningen stadgar
om taxeringsnämnds och pröfningsnämnds befogenhet och åligganden,
rörande ordförandes i taxeringsnämnd, ledamots af taxerings- och
pröfningsnämnd, kronoombuds samt taxeringsmyndighet eljest biträdande
och öfrige vid taxering behjälplige personers skyldigheter,
angående ansvar för underlåtenhet att fullgöra samma skyldigheter
eller för annan förseelse i tjänsten eller arbetet,
beträffande ordningen och sättet för ådömande af sådant ansvar och
för tillämpning af eljest stadgadt bötesansvar äfvensom om besvär öfver
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes därutinnan meddelade beslut,
i fråga om besvär öfver taxeringsmyndighets beslut rörande taxering
och om besvär öfver kammarrättens utslag i taxeringsmål,
samt hvad i bevillningsförordningen eljest angående taxeringsnämnderna
och pröfningsnämnderna eller såsom allmänna föreskrifter äfvensom
beträffande debitering, uppbörd och redovisning stadgas
galle, med iakttagande af här meddelade särskilda bestämmelser, i
tillämpliga delar jämväl vid taxering enligt denna förordning.
37 §.
I samma ordning, som enligt bevillningsförordningen gäller för tillhandahållande
åt ordförande, ledamöter och suppleanter i taxeringsnämnd
af exemplar af bevillningsförordningen, skola exemplar af denna förordning
bemälda personer tillhandahållas, för hvilket ändamål statskontoret
åligger att till Kungl. Maj:ts befallningshafvande efter rekvisition utlämna
erforderligt antal exemplar af samma förordning.
38 §.
Till taxeringsnämnds ordförandes åligganden hör särskild! enligt denna
förordning:
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 5 Sami. 1 Afd. 12 Höft.
15
114
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. May.ts förslag. Utskottets förslag.
a) att tillhandahålla de skattskyldige blanketter, som i 27 § omförmälas,
samt på begäran meddela skattskyldig erforderliga upplysningar
rörande beskaffenheten af den honom åliggande uppgiftsskyldigheten och
sättet för dess fullgörande;
b) att noga tillse, att de skattskyldiges till ledning för egen taxering
enligt denna förordning aflämnade uppgifter och upplysningar, ehvad de
afse pågående eller redan verkställd taxering, icke varda för obehöriga
tillgängliga, för hvilket ändamål sådana uppgifter och upplysningar, om
de icke för taxering erfordras, böra under säkert lås förvaras;
c) att, då uppgift å inkomst utvisar, att skattskyldig bör taxeras till
bevillning å annan ort än inom taxeringsdistriktet, ombestyra uppgiftens
delgifvande i erforderliga delar med vederbörande taxeringsnämnds ordförande
;
d) att i rekommenderadt bref med allmänna posten, så fort ske kan,
tillsända skattskyldig, hvilkens uppgift icke blifvit vid hans taxering
följd, underrättelse att och i hvad mån afvikelse skett och skälen därför;
samt
é) att på begäran af uppgiftspliktig utan lösen meddela bevis om
emottagande af uppgift eller upplysning.
39 §.
I taxeringslängden öfver inkomstbevillning skola, utom de personer,
som enligt bevillningsförordningen i längden upptagas, införas jämväl de,
hvilka, utan att vara till utgörande af inkomstbevillning skyldige, dock böra
enligt denna förordning inom distriktet utgöra inkomstskatt; och skola, under
tillämpning af de i denna förordning stadgade grunder, för hvarje skattskyldig,
som bör inom distriktet erlägga inkomstskatt, uti längden införas
dels det belopp, hvartill skattskyldigs inkomst uppskattas, och dels det
belopp, hvarefter enligt bestämmelserna i 10 § skatten bör beräknas, äfvensom
skattens belopp.
40 §.
1 mom. Ordförande i och ledamot af taxeringsnämnd och pröfningsnämnd
skall vid fullgörandet af sitt uppdrag enligt denna förordning
ställa sig till ovillkorlig efterrättelse de föreskrifter, samma förordning
115
Bevillningsutskottets Betänkande N;o 13.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
innehåller eller meddelar, samt, efter sorgfällig granskning och samvetsgrann
pröfning af meddelade uppgifter och för öfrigt upplysta eller kända
förhållanden, efter bästa förstånd samt på heder och samvete bestämma
och fastställa taxeringen.
2 mom. Om ansvar och ersättningsskyldighet för ordförande i och
ledamot af taxeringsnämnd och pröfningsnämnd samt kronans ombud hos
pröfningsnämnd och biträdande tjänsteman, som utom vid vederbörande
nämnds sammanträde yppar innehållet af skattskyldigs meddelade uppgift
eller upplysning, eller som utsprider de under öfverläggningarne inom
nämnderna lämnade upplysningar och yttrade åsikter rörande enskildes
ekonomiska ställning, är stadgadt i bevillningsförordningen.
3 mom. Ordförande i och ledamot af taxeringsnämnd och pröfningsnämnd
skall afträda så väl då fråga förekommer om hans egen,
hans föräldrars, barns eller syskons taxering, som ock då fråga är om
taxering af bolag eller förening, hvars styrelse han tillhör, eller af skattskyldig,
af hvilken han uppbär aflöning.
41 §.
1 mom. För beredande af ersättning
för det vid taxering enligt
denna förordning vållade särskilda
besvär för ordförandena och de af
Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordnade
ledamöterna i taxeringsnämnderna,
för protokollsföringen och andra
anteckningar under pröfningsnämndens
sammankomster äfvensom
för det i samband med taxeringsförrättningarne
för öfrigt lämnade
biträde af städernas tjänstemän eller
andra personer, som icke äga att vid
samma förrättningar beräkna reseoch
traktamentsersättning, må hvarje
läns pröfningsnämnd använda och
fördela högst ett belopp, motsvarande
fyra procent af de första 50,000
41 §.
1 mom. För beredande af ersättning
för det vid taxering enligt
denna förordning vållade särskilda
besvär för ordförandena i taxeringsnämnderna,
för protokollsföringen och
andra anteckningar under pröfningsnämndens
sammankomster äfvensom
för det i samband med taxeringsförrättningarne
för öfrigt lämnade
biträde af städernas tjänstemän eller
andra personer, som icke äga att
vid samma förrättningar beräkna
rese- och traktamentsersättning, må
hvarje läns pröfningsnämnd använda
och fördela högst ett belopp, motsvarande
fyra procent af de första
50,000 kronor, hvartill länets hela
inkomstskattesumma för året uppgår,
116
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
därefter
och en
inkomst250,
000
Kungl. Maj:ts förslag.
kronor, hvartill länets hela inkomstskattesumma
för året uppgår, tre
procent af därpå följande 100,000
kronor, två procent af
följande 100,000 kronor
procent af allt hvad
skattesumman öfverstiger
kronor, samt Stockholms stads
pröfningsnämnd högst ett belopp,
motsvarande en och en half procent
af de första 100,000 kronor,
hvartill stadens hela inkomstskattesumma
för året uppgår, en procent
af därpå följande 50,000 kronor och
en half procent af allt hvad inkomstskattesumman
öfverstiger 150,000
kronor; dock får, om än denna inkomstskattesumma
sedermera skulle
visa sig öfverstiga dess af pröfningsnämnden
beräknade belopp, hvarken
någon ytterligare kostnadsersättning
eller vedergällning än den då beviljade
för samma år utdelas eller
ett sådant öfverskott tagas i beräkning
vid bestämmande af enahanda
ersättning och vedergällning under
ett följande år. Kronans ombud hos
pröfningsnämnd äger icke på grund
af denna paragraf åtnjuta ersättning.
2 mom. Angående det för ofvan
Utskottets förslag.
tre procent af därpå följande 100,000’
kronor, två procent af därefter följande
100,000 kronor och en procent
af allt hvad inkomstskattesumman
öfverstiger 250,000 kronor, samt
Stockholms stads pröfningsnämnd,
högst ett belopp, motsvarande en och
en half procent af de första 100,000
kronor, hvartill stadens hela inkomstskattesumma
för året uppgår,,
en procent af därpå följande 50,000
kronor och en half procent af allt
hvad inkomstskattesumman öfverstiger
150,000 kronor; dock får,
om än denna inkomstskattesumma
sedermera skulle visa sig öfverstiga
dess af pröfningsnämnden beräknade
belopp, hvarken någon ytterligare
kostnadsersättning eller vedergällning
än den då beviljade för samma år
utdelas eller ett sådant öfverskott
tagas i beräkning vid bestämmande
af enahanda ersättning och vedergällning
under ett följande år. Kronans
ombud hos pröfningsnämnd äger
icke på grund af denna paragraf
åtnjuta ersättning.
uppgifna ändamål af pröfningsnämn
-
den anvisade belopp och dess fördelning bör i länen till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
aflåtas särskilt utdrag af nämndens protokoll, hvarefter
det beviljade beloppet i vanlig ordning utbetalas af länets landtränteri och
med bifogande af sagda protokolls utdrag i kronoräkenskaperna redovisas.
För Stockholms stad skall dylik underrättelse meddelas statskontoret,
hvarifrån ersättningen utbetalas.
117
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
42 §.
Förseelse, som i 33 § omförmäles, är föremål för allmänt åtal
och åtalas vid allmän domstol.
Böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfalla kronan. Saknas
tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag.
43 §.
1 mom. Inom kammarrättens revisionsafdelning må vid granskning
af kronoräkenskaperna anmärkning visserligen framställas beträffande den
för skattskyldig beräknade skatt för inkomst, men däremot icke i afseende
å verkställd taxering i annan mån, än för så vidt den afser frihet
från skatt eller nedsättning i belopp, hvarefter enligt 10 § skatt beräknas;
ägande kammarrätten i anledning af sålunda framställd anmärkning
föreskrifva erforderlig rättelse.
2 mom. Om kammarrätten vid pröfning af anförda besvär i taxeringsmål
finner, att taxering verkställts å orätt ort eller underlåtits eller
ej skett till riktigt belopp å rätt ort, äger kammarrätten, efter vederbörandes
hörande, vidtaga erforderliga rättelser i taxeringen å ort som
vederbör; dock att skattskyldigs hela taxering i sådant fäll icke må höjas
utöfver hvad taxeringsmyndigheterna bestämt, därest besvären icke innefatta
yrkande om sådan höjning. Jämväl må, om någon af kammarrätten
befrias från skatt på den grund, att annan person bort uppföras till utgörande
af densamma, kammarrätten öfverflytta taxeringen å denne.
44 §.
Afkortning af inkomstskatt sker på grund af bristande tillgång i den
ordning, som i uppbördsreglementet stadgas.
45 §.
Den enligt uppbördsboken hvarje skattskyldig påförda inkomstskatt
skall upptagas å hans för samma år utfärdade debetsedel, hvilken dessutom
bör upptaga det belopp, hvartill skattskyldigs inkomst blifvit för inkomstskatt
taxerad.
t
118 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj ds förslag. Utskottets förslag.
Särskilda anvisningar för ledning vid inkomstskatte
taxeringen.
l:o.
Inkomst af fast egendom.
Inkomst af fast egendom fastställes,
oafsedt om behållningen af
fastigheten varit större eller mindre
eller fastigheten icke alls lämnat någon
afkastning, enligt bestämmelserna
i 2 § i visst förhållande till taxeringsvärdet
sålunda, att inkomst beräknas
af jordbruksfastighet till sex kronor
för hvarje fulla etthundra kronor af
taxeringsvärdet samt af annan fastighet
och frälseränta till fem kronor
för hvarje fulla etthundra kronor af
taxeringsvärdet eller, då bevillning
icke utgöres för hela värdet, af den
del däraf, för hvilken bevillning erlägges.
Taxeringen sker efter nästföregående
års taxeringsvärde.
Inkomst af fast egendom fastställes,
oafsedt om behållningen af
fastigheten varit större eller mindre
eller fastigheten icke alls lämnat någon
afkastning, enligt bestämmelserna
i 2 § i visst förhållande till taxeringsvärdet
sålunda, att inkomst beräknas
af jordbruksfastighet till sex kronor
för hvarje fulla etthundra kronor af
taxeringsvärdet samt af annan fastighet
och frälseränta till fem kronor
för hvarje fulla etthundra kronor af
taxeringsvärdet eller, då bevillning
icke utgöres för hela värdet, af den
del däraf, för hvilken bevillning erlägges.
Taxeringen sker efter det
taxeringsvärde, som fastställts under
nästföregående år, men, då sådant
värde berörda år icke varit fastighet
åsatt, efter det under löpande året
bestämda taxeringsvärdet.
119
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13,
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
Skattskyldig, som nästföregående år utom fastighet haft annan inkomstkälla,
skall följaktligen i sin uppgift till taxeringsmyndigheterna angifva
dels sin inkomst med frånräknande af däri möjligen ingående afkastning af
fast egendom och dels på ofvannämnda sätt beräknad inkomst af den fasta
egendomen. Den, som åtnjutit tillhopa 3,000 kronors inkomst, däraf 700
kronor härflutit af en till 10,000 kronor taxerad bostadsfastighet, skall
således uppgifva 500 kronors inkomst af fast egendom och 2,300 kronors
inkomst i öfrigt. Har han därjämte haft en till 6,000 kronor taxerad
obebyggd tomt, skall han, äfven om han icke haft någon afkastning af
tomten, anses hafva däraf åtnjutit en inkomst af 300 kronor.
Den, som i sin fabriksrörelse användt egen fabriksfastighet, skall
såsom inkomst af fast egendom särskildt upptaga fem procent af fastighetens
taxeringsvärde, men äger enligt 7 § a) vid beräkningen af sin
inkomst af rörelsen göra motsvarande afdrag.
Om den, hvilken är skattskyldig för inkomst af rörelse, tillika i rörelsen
förädlat skogs-, jordbruks- eller andra produkter från egen jordbruksfastighet,
ager han, som skall såsom inkomst af fast egendom uppgifva
sex procent af fastighetens taxeringsvärde, vid beräkningen af inkomsten
af förädlingsrörelsen göra afdrag för värdet af omförmälda produkter i
oförädladt skick.
Därest skattskyldig, hvars sammanräknade behållna inkomst uppgått
till 600 kronor men icke till 4,000 kronor och som enligt bestämmelserna
i de två första styckena af 10 § helt eller delvis skulle åtnjuta frihet från
skatt, haft en till 600 kronor eller därutöfver beräknad inkomst af fast
egendom, erlägges likväl, såsom i tredje stycket af berörda § och i punkt
6:o här nedan närmare angifves, skatt för sistnämnda inkomst, i den mån
den icke öfverstigit skattskyldigs sammanräknade behållna inkomst.
2:o.
Afdrag för ränta å gäld.
Med nedannämnda undantag äro skattskyldige berättigade att vid taxeringen
åtnjuta afdrag för på nästföregående år belöpande ränta å all sin
gäld, af hvad slag den vara må.
På det att afgifna uppgifter må kunna tjäna till ledning äfven vid
bevillningstaxeringen, bör vid uppgifvandet af inkomst, för hvilken jämväl
bevillning erlägges, afdrag ske endast för sådan ränta å gäld, som i
120
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj ds förslag. Utskottets förslag.
bevillningsafseende får afräknas. Således bör vid beräknandet af inkomst
af rörelse, som särskild! taxeras till bevillning, icke göras afdrag för
annan ränta än å det för samma rörelse upplånta rörelsekapital. Har skattskyldig
jämväl haft inkomst af obligationer eller af utlånade eller deponerade
penningar, äger han att vid uppgifvande! af sådan inkomst afdraga
ränta å all öfrig gäld. Förslår icke berörda kapitalinkomst till
att täcka denna ränta, är han berättigad att i uppgiften från sin sammanräknade
inkomst afdraga all den honom åliggande skuldränta, för
hvilken afdrag ej förut i uppgiften skett.
Svensk medborgare, som icke är i riket mantalsskrifven, äfvensom
utländing få afräkna ränta allenast å sådan gäld, som ådragits för förvärfvande!
af inkomst, för hvilken inkomstskatt skall här i riket erläggas.
En svensk medborgare, som är bosatt i utlandet och icke i Sverige
mantalsskrifven, äger således ej åtnjuta afdrag för ränta å gäld, som
han icke åsamkat sig för ernåendet af den i Sverige skattepliktiga inkomsten.
En utländing, som är i Sverige skattskyldig endast för utdelning
å aktier i svenska aktiebolag, får afdraga blott ränta å gäld,
hvari han satt sig för förvärfvande! af denna inkomst.
3:o.
Afdrag för förlust.
Yid bevillningstaxeringen får förlust å rörelse eller yrke icke afdragas
från inkomsten af skattskyldig tillhörig annan rörelse eller yrke,
som särskild! taxeras till bevillning, ej heller från skattskyldiga inkomst
i öfrigt. Däremot må med de i 8 § 2 mom. stadgade undantag, därest
vid taxering för inkomstskatt viss inkomstkälla utvisar förlust, dylik förlust
afdragas från den skattskyldiges öfriga inkomst, under förutsättning att
upplysning meddelas, å hvilken rörelse förlusten uppstått.
Den, som idkat endast en rörelse, får således vid uppgifvandet af
sin rörelseinkomst därifrån afräkna förlust, som å rörelsen uppkommit.
Har skattskyldig drifvit flera rörelser, som äro att betrakta såsom i förhållande
till hvarandra själfständiga, får han däremot icke i uppgiften om
sin hela inkomst af rörelse afdraga förlust å en rörelse från inkomst af
en annan, men han äger att från sin sammanräknade inkomst af alla inkomstkällor
göra afdrag för förlust, som ej förut i uppgiften afräknats; dock
att sådant afdrag varder honom vid taxeringen medgifvet endast under
121
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
ofvannämnda förutsättning, att han upplyser, å hvilken rörelse förlusten
uppstått.
Yid beräkning af sådan förlust må hänsyn icke tagas till det såsom
inkomst af fast egendom beskattade hyresvärdet af i rörelsen använd egen
fastighet.
Om således en skattskyldig, som idkat diversehandel och fabriksrörelse,
af handeln haft inkomst af 5,000 kronor, men å fabriksröreisen,
däri han användt en honom tillhörig, till 20,000 kronor taxerad fabriksfastighet,
med inberäknande af hyresvärdet å fastigheten 1,000 kronor
förlorat 2,500 kronor, utan att förlusten till någon del kan anses såsom
kapitalförlust, skall han uppgifva 1,000 kronors inkomst af fast egendom
och 5,000 kronors inkomst af handelsrörelse eller tillhopa 6,000 kronors
inkomst, men äger från sistnämnda belopp afräkna den på fabriksrörelsen
uppkomna förlusten, i hvad denna icke motsvarar fastighetens hyres värde,
i följd hvaraf förlusten skall upptagas till allenast 1,500 kronor och den
skattskyldige taxeras för 4,500 kronors inkomst.
4:o.
Uppgifter om inkomst från bolag.
Enär för den inkomst, som åtnjutits af vanliga handelsbolag, kommanditbolag,
enkla bolag och rederier, som ej äro aktiebolag, inkomstskatt
utgöres icke af själfva bolaget, utan af de särskilda delägarne däri,
skola de uppgifter, som aflämnas till ledning för sådan taxering, angifva
den del af bolagets inkomst nästföregående år, som belöper på en hvar
delägare, men icke det belopp, som delägare nästföregående år må hafva
från bolaget uppburit af inkomst, som förut af bolaget förvärfvats.
Däremot skall sådan inkomst, som utgöres af utdelning å aktier och
banklotter, uppgifvas till det belopp, som aktie- eller lottägaren nästföregående
år i utdelning från aktie- eller bankbolaget fått till sig utanordnadt;
därvid iakttages, att utdelning från inländska aktiebolag och enskilda
bankbolag räknas såsom inkomst af kapital, medan utdelning från utländska
aktiebolag skall, såsom vid bevillningstaxeringen, hänföras till inkomst af
arbete.
Bih. till Biksd. Vrot. 1907. 5 Sami. 1 Afd. 12 Höft.
16
122 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
o: o.
Taxering af inkomst, som åtnjutes af handelsbolag, kommanditbolag, enkla
bolag och rederier. .
För inkomst, som åtnjutits af vanliga handelsbolag, kommanditbolag,
enkla bolag och rederier, som ej äro aktiebolag, taxeras icke bolaget,
utan de särskilda delägarne däri, en hvar efter hans andel af bolagets
inkomst. Taxeringen sker således för hvarje delägare icke å den ort, där
bolagets verksamhet nästföregående år bedrifvits, utan i sammanhang med
hans öfriga inkomsttaxering å den ort, där han enligt bestämmelserna i
16, 17 och 18 §§ är skattskyldig fö
Till grund för taxeringen af
inkomst från kommanditbolag läggas
den uppgift, som enligt 25 § c) skall
af bolaget aflämnas, delägarens egen
uppgift samt i öfrigt upplysta eller
kända förhållanden. Bolagets uppgift
skall upprättas i enlighet med
det i 21 § omförmälda formulär samt
således utmärka dels de fastigheter,
för hvilka bolaget nästföregående år
varit pliktigt erlägga bevillning, och
den efter taxeringsvärdet beräknade
afkastning däraf, som jämlikt 2 §
skall anses hafva uppkommit, dels
bolagets inkomst nästföregående år
af öfriga i formuläret angifna inkomstkällor,
i den mån dylik inkomst
af bolaget åtnjutits, dels ock de afdrag
för skuldräntor och förluster,
som vid uppskattningen af bolagets
inkomst må äga rum. Därjämte skall
uppgiften angifva den en hvar delägare
tillkommande andel af inkomsten,
äfven om vinst endast delvis
eller icke alls till delägarne utdelas.
inkomstskatt.
Till grund för taxeringen af
inkomst från kommanditbolag läggas
den uppgift, som enligt 25 § c) skall
af bolaget aflämnas, delägarens egen
uppgift samt i öfrigt upplysta eller
kända förhållanden. Bolagets uppgift
skall upprättas i enlighet med
det i 21 § omförmälda formulär samt
således utmärka dels de fastigheter,
bolaget nästföregående år ägt, och
den efter taxeringsvärdet beräknade
afkastning däraf, som jämlikt 2 §
skall anses hafva uppkommit, dels
bolagets inkomst nästföregående år
af öfriga i formuläret angifna inkomstkällor,
i den mån dylik inkomst
af bolaget åtnjutits, dels ock
de afdrag för skuldräntor och förluster,
som vid uppskattningen af
bolagets inkomst må äga rum. Därjämte
skall uppgiften angifva den
en hvar delägare tillkommande andel
af inkomsten, äfven om vinst
endast delvis eller icke alls till delägarne
utdelas. Uppgiften, hvilken
123
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj:ts förslag.
Uppgiften, hvilken enligt 25 § skall
upprättas i lika många exemplar som
sammanlagda antalet af de kommuner
eller territoriella stadsförsamlingar,
i hvilka delägare i bolaget böra
taxeras, skall aflämnas till ordföranden
i vederbörande taxeringsnämnd
eller myndighet, som i 28 § omförmäles,
samt, om den aflämnas till
sådan myndighet, genom dess försorg
delgifvas bemälde ordförande.
Yid delägares taxering fördelas
härefter bolagets, med tillämpning
af gifna föreskrifter, uppskattade hela
inkomst mellan delägarne i förhållande
till hvarje delägares andel af
bolagets inkomst. Om således ett
kommanditbolag med tre delägare —
som nästföregående år varit pliktigt
utgöra bevillning för annan fastighet
än jordbruksfastighet till taxeringsvärde
af 240,000 kronor samt däraf
och af andra inkomstkällor haft
bokförd inkomst, i sin helhet uppgående
till 35,000 kronor, hvilken
disponerats sålunda, att 5,000 kronor
afsätta till reservfond och återstoden
fördelats mellan delägarne på det
sätt, att en erhållit hälften eller 15,000
kronor, den andre en tredjedel eller
10,000 kronor och den tredje en
sjättedel eller 5,000 kronor -— finnes
hafva åtnjutit enligt inkomstskatteförordningen
beskattningsbar inkomst
till belopp af 36,000 kronor, skall
inkomstskatt påföras delägarne efter
berörda andelar eller för inkomst af
Utskottets förslag.
enligt 25 § skall upprättas i lika
många exemplar som sammanlagda
antalet af de kommuner eller territoriella
stadsförsamlingar, i hvilka
delägare i bolaget böra taxeras, skall
aflämnas till ordföranden i vederbörande
taxeringsnämnd eller myndighet,
som i 28 § omförmäles,
samt, om den aflämnas till sådan
myndighet, genom dess försorg delgifvas
bemälde ordförande.
Yid delägares taxering fördelas
härefter bolagets, med tillämpning
af gifna föreskrifter, uppskattade hela
inkomst mellan delägarne i förhållande
till hvarje delägares andel af
bolagets inkomst. Om således ett
kommanditbolag med tre delägare
— som nästföregående år ägt annan
fastighet än jordbruksfastighet
till taxeringsvärde af 240,000
kronor samt däraf och af andra
inkomstkällor haft bokförd inkomst,
i sin helhet uppgående till 35,000
kronor, hvilken disponerats sålunda,
att 5,000 kronor afsätta till
reservfond och återstoden fördelats
mellan delägarne på det sätt, att en
erhållit hälften eller 15,000 kronor,
den andre en tredjedel eller 10,000
kronor och den tredje en sjättedel
eller 5,000 kronor — finnes hafva åtnjutit
enligt inkomstskatteförordningen
beskattningsbar inkomst till belopp
af 36,000 kronor, skall inkomstskatt
påföras delägarne efter berörda andelar
eller för inkomst af respektive
124
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Utskottets förslag.
18.000, 12,000 och 6,000 kronor.
Hafva åter bolagets andra inkomstkällor
än fastighet icke lämnat någon
afkastning, skall bolaget beräknas
hafva af fastigheten åtnjutit 12,000
kronors inkomst, i följd hvaraf, under
förutsättning att afdrag för skuldränta
eller förlust icke bort äga rum,
delägarne skola utgöra inkomstskatt
för inkomst från bolaget af respektive
6.000, 4,000 och 2,000 kronor.
Kungl Maj:ts förslag.
respektive 18,000, 12,000 och 6,000
kronor. Hafva åter bolagets andra inkomstkällor
än fastighet icke lämnat
någon afkastning, skall bolaget beräknas
hafva af fastigheten åtnjutit
12,000 kronors inkomst, i följd hvaraf,
under förutsättning att afdrag
för skuldränta eller förlust icke bort
äga rum, delägarne skola utgöra inkomstskatt
för inkomst från bolaget
af respektive 6,000, 4,000 och 2,000
kronor.
Uppgiftspliktig delägare i kommanditbolag skall i sin uppgift angifva
den andel, han åtnjutit eller äger åtnjuta af bolagets inkomst
nästföregående år, och bör denna andel särskilt utmärkas utan sammanblandning
med hans öfriga inkomst.
Delägare i vanligt handelsbolag skall i sammanhang med uppgifvande!
af den inkomst, han må hafva åtnjutit af annan inkomstkälla,
uppgifva jämväl den på honom belöpande andelen af bolagets beräknade
afkastning af fastighet och öfriga inkomst. Däremot åligger uppgiftsskyldighet
icke själfva bolaget. Om ett handelsbolag, som består af två delägare
med sins emellan lika rätt till bolagets egendom och inkomst, af
rörelse åtnjutit 10,000 kronors beskattningsbar inkomst, skall hvardera delägaren
såsom sin inkomst däraf uppgifva 5,000 kronor. Har bolaget nästföregående
år ägt en fabriksfastighet till taxeringsvärde af 20,000 kronor
och användt densamma i rörelse, som lämnat sammanlagd behållen inkomst
af 5,000 kronor, skall bolaget anses hafva åtnjutit 1,000 kronors inkomst
af fastigheten och 4,000 kronors inkomst af rörelsen, i följd hvaraf hvardera
delägaren skall med afseende härå uppgifva 500 kronors inkomst af
fast egendom och 2,000 kronors inkomst af rörelse. Har bolaget äfven
ägt en jordbruksfastighet, taxerad till 10,000 kronor, anses hvardera delägaren
hafva däraf åtnjutit en inkomst af 300 kronor. Från uppgifven
inkomst äger delägaren afdraga ränta å gäld, som icke tillförene afräknats,
äfvensom å rörelse eller yrke uppkommen förlust, som ej är att anse
såsom kapitalförlust.
Hvad här sagts om vanliga handelsbolag gäller i tillämpliga delar
äfven om enkla bolag och rederier.
125
Bevillningsutskottets Betänkande N.o 13.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
6:o.
Inkomst, som kr från skatt fri tagen.
Frihet från skatt för hela eller en del af skattskyldigs inkomst enligt
de i 10 § meddelade bestämmelser är medgifven allenast svensk medborgare,
som är i riket mantalsskrifven, och oskiftadt stärbhus efter sådan.
Den gäller således icke t. ex. aktiebolag, utan erlägges skatt af sådant
bolag efter taxerade inkomstens hela belopp, så snart detta uppgått till
minst 100 kronor.
Vidare är att iakttaga, att, om skattskyldig, som eljest skulle äga
åtnjuta skattefrihet för hela eller en viss del af sin inkomst, haft inkomst
af fast egendom, beräknad enligt de i 2 § stadgade grunder, till belopp
af 600 kronor eller därutöfver, skatt utgår för hela denna senare inkomst,
såvida icke den beräknade inkomsten af fast egendom öfverstigit den skattskyldiges
sammanräknade behållna inkomst, i hvilket fall skatt erlägges
endast för beloppet af den sammanräknade behållna inkomsten.
Medan således exempelvis skattskyldig, som nästföregående år ägt en
skuldfri jordbruksfastighet med taxeringsvärde af 10,000 kronor och skall
taxeras, utom för den enligt 2 § beräknade inkomsten af denna fastighet,
för 300 kronors inkomst af arbete eller för sammanlagdt 900 kronors
inkomst, är pliktig betala skatt för hela beräknade inkomsten af den fasta
egendomen eller för 600 kronor, är åter samme skattskyldig, om han har
att göra skuldränteafdrag med 400 kronor och hans sammanräknade behållna
inkomst alltså stannar vid 500 kronor, från skatt fri. Har skattskyldig
nästföregående år haft en till 15,000 kronor taxerad jordbruksfastighet,
och afgår från den till 900 kronor beräknade inkomsten häraf
ränta å gäld med 200 kronor, erlägges skatt för 700 kronor. Har skattskyldig
nästföregående år ägt en till 40,000 kronor taxerad bostadsfastighet,
däraf inkomsten således beräknas till 2,000 kronor, och har han
dessutom haft inkomst af arbete till belopp af 1,000 kronor eller följaktligen
sammanlagdt 3,000 kronor, hvarifrån afgå för ränta å gäld 1,200
kronor, så att behållna inkomsten utgjort 1,800 kronor, åtnjuter han icke
någon skattefrihet för denna inkomst, utan skall erlägga skatt för sin inkomst
af fast egendom, i den mån denna inkomst icke öfverskjuta den
126
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
behållna inkomsten, eller således för 1,800 kronor. Skattskyldig, som haft
900 kronors behållen inkomst, däraf 780 kronor utgöra beräknad inkomst
af fast egendom, skall med iakttagande af den i 10 § lämnade föreskrift
om afjämning af inkomstbelopp betala skatt för 700 kronor.
l.o.
Eftertaxering.
Genom eftertaxering, där sådan enligt 35 § äger rum, skall inkomstskatt
påföras till det belopp, hvarmed den förut erlagda skatten understiger
det skattebelopp, som bort påföras, därest inkomsten i rätt tid
taxerats till riktigt belopp. Om således en person, som år 1903 taxeras
för 10,000 kronors inkomst och följaktligen får erlägga skatt efter 12,000
kronor, vid taxeringsförrättningame år 1905 befinnes hafva haft en inkomst,
som bort år 1903 upptagas till 14,000 kronor, i följd hvaraf han
rätteligen skolat utgöra skatt efter 20,000 kronor, skall utan sammanblandning
med den taxering, som för år 1905 varder honom åsatt, sistnämnda
år honom påföras jämväl ogulden inkomstskatt, svarande mot
skillnaden emellan hvad han i verkligheten erlagt och hvad han bort
erlägga, eller efter 8,000 kronor, så att, om skattefoten varit 1 krona för
100 kronor, inkomstskatten blir 80 kronor.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
127
Progressionstabell. *
Taxerad
inkomst.
Belopp, efter
hvilket skatt
utgår.
Taxerad
inkomst.
Belopp, efter
hvilket skatt
utgår.
Taxerad
inkomst.
Belopp, efter
hvilket skatt
utgår.
Taxerad
inkomst.
Belopp, efter
hvilket skatt
utgår.
1,000
200
4,400
4.400
7,800
8,700
11,200
14,400
1,100
300
4,500
4,500
7,900
8.800
11,300
14,600
1,200
400
4,600
4,600
8,000
9,000
11,400
14,800
1,300
500
4,700
4,700
8,100
9,100
11,500
15,000
1,400
600
4,800
4,800
8,200
9,300
11,600
15,200
1,500
700
4,900
4,900
8,300
9,400
11,700
15,400
1,600
800
5,000
5,000
8,400
9.600
11,800
15,600
1,700
900
5,100
5,100
8,500
9,700
11,900
15,800
1,800
1,000
5,200
5,200
8,600
9,900
12,000
16,000
1,900
1,100
5,300
5,300
8,700
10,000
12,100
16,200
2,000
1,400
5,400
5,400
8,800
10,200
12,200
16,400
2,100
1,500
5,500
5,500
8.900
10,300
12,300
16,600
2,200
1,600
5,600
5,600
9,000
10.500
12,400
16,800
2,300
1,700
5,700
5,700
9,100
10,600
12,500
17,000
2,400
1,800
5,800
5,800
9,200
10,800
12,600
17,200
2,500
1,900
5,900
5,900
9,300
10,900
12,700
17,400
2,600
2,000
6,000
6,000
9,400
11,100
12,800
17.600
2,700
2.100
6,100
6,100
9,500
11,200
12,900
17.800
2,800
2,200
6,200
6,300
9,600
11,400
13,000
18,000
2,900
2,300
6,300
6,400
9,700
11,500
13,100
18,200
3,000
2,600
6,400
6,600
9,800
11,700
13,200
18,400
3,100
2,700
6,500
6,700
9,900
11,800
13,300
18,600
3,200
2,800
6,600
6,900
10,000
12,000
13,400
18,800
3,300
2,900
6,700
7,000
10,100
12,200
13,500
19,000
3,400
3,000
6,800
7,200
10,200
12,400
13,600
19,200
3,500
3,100
6,900
7,300
10,300
12,600
13,700
19,400
3,600
3,200
7,000
7,500
10,400
12.800
13,800
19,600 ^
3,700
3,300
7,100
7,600
10,500
13,000
13,900
19,800 !
3,800
3,400
7,200
7,800
10,600
13,200
14,000
20,000
3,900
3,500
7,300
7,900
10,700
13,400
14,100
20,200
4,000
4,000
7,400
8,100
10,800
13,600
14,200
20,400
4,100
4,100
7,500
8,200
10,900
13,800
14,300
20,600 j
4,200
4,200
7,600
8,400
11,000
14,000
14,400
20,800 j
4,300
4,300
7,700
8,500
11,100
14,200
14,500
21,000
• Vid användning af denna tabell skola i fall, då i inkomst under 4,000 kronor ingår inkomst
af fast egendom till belopp af minst 600 kronor, iakttagas de bestämmelser rörande skattskyldigheten
för dylik slags inkomst, som meddelas i tredje stycket af 10 § i förordningen.
128
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Taxerad |
inkomst.
Belopp, efter
ivilket skatt
utgår.
Taxera! !
inkomst. !
Belopp, efter
ivilket skatt
utgår.
Taxerad
inkomst.
Belopp, efter
ivilket skatt
utgår.
Taxerad
inkomst.
Belopp, efter
ivilket skatt
utgår.
14,600
21,200
i
18,700
31,200
I
22,800
42,900
26,900
55,200
14.700
21.400
18,800
31.500
22,900
43,200
27,000
55,500
14,800
21,600
18,900
31.700
23,000
43,500
27,100
55,800
14,900
21,800
19.000
32.000
23,100
43,800
27.200
56,100
15.000
22,000
19,100
32.200
23,200
44,100
27,300
56,400
15,100
22,200
19.200
32,500
23,300
44,400
27.400
56,700
15,200
22.500
19,300
32,700
23.400
44.700
27,500
57.000
15,300
22,700
19.400
33,000
23.500
45,000
27,600
57,300
15,400
23,000
19.500
33,200
23,600
45,300
27,700
57,600
15,500
23,200
19,600
33.500
23,700
45.600
27,800
57,900
15,600
23.500
19.700
33,700
23,800
45.900
27,900
58,200
15,700
23,700
19,800
34,000
23,900
46.200
28.000
58,500
15,800
24,000
19,900
34,200
24.000
46,500
28,100
58,800
15,900
24,200
20.000
34,500
24,100
46,800
28,200
59,100
16,000
24,500
20,100
34.800
24,200
47,100
28,300
59,400
i 16,100
24,700
20,200
35.100
24,300
47,400
28,400
59,700
i 16.200
25,000
20,300
35,400
24,400
47,700
28,500
60,000
16,300
25,200
20.400
35,700
24.500
48,000
28,600
60,300
16,400
25.500
20,500
36,000
24,600
48.300
28,700
60,600
I 16,500
25,700
20,600
36,300
24.700
48,600
28,800
60,900
16,600
26,000
20,700
36,600
24,800
48,900
28,900
61.200
16,700
26.200
20,800
36,900
24,900
49,200
29.000
61,500
j 16,800
26,500
20,900
37,200
25.000
49,500
29.100
61,800
j 16,900
26.700
21.000
37,500
25,100
49,800
29,200
62.100
'' 17,000
27.000
21,100
37.800
25.200
50,100
29,300
62,400
1 17,100
27,200
21,200
38,100
25,300
50,400
29,400
62,700
17,200
27.500
21,300
38,400
25.400
50,700
29.500
63,000
17,300
27,700
21,400
38,700
25.500
51,000
29,600
63,300
17,400
28,000
21,500
39,000
25,600
51,300
29,700
63,600
17,500
28,200
21,600
39.300
25,700
51,600
29,800
63,900
17,600
28,500
21,700
39,600
25,800
51.900
29.900
64,200
17,700
28,700
21,800
39.900
25,900
52,200
30,000
64,500
17,800
29,000
21.900
40,200
26.000
52,500
30,100
64,800
17,900
29,200
• 22,000
40,500
26,100
52.800
30.200
65,200
18,000
29,500
22,100
40,800
26,200
53,100
30.300
65,500
18,100
29,700
22,200
41,100
26,300
53,400
30,400
65,900
18,200
30,000
22,300
41,400
26,400
53,700
30,500
66,200
18,300
30.200
22,400
41,700
26,500
54,000
30,600
66,600
18,400
30,500
22,590
42,000
26,600
54,300
30,700
66,900
18,500
30,700
22,600
42,300
26,700
54,600
30,800
67,300
18,600
31.000
22,700
42.600
26.800
54,900
30,900
67,600
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
129
Taxerad
inkomst.
Belopp, efter
hvilket skatt
utgår.
Taxerad
inkomst.
Belopp, efter
hvilket skatt
utgår.
Taxerad
inkomst.
Belopp, efter
hvilket skatt
utgår.
Taxerad
inkomst.
Belopp, efter
hvilket skatt
utgår.
i 31,000
68,000
35,100
82,300
39,200
96,700
43,300
111,000
31,100
68,300
35.200
82,700
39,300
97,000
43,400
111,400
31,200
68,700
35,300
83,000
39,400
97,400
43,500
111,700
31,300
69,000
35,400
83,400
39.500
97,700
43,600
112,100
i 31,400
69,400
35,500
83,700
39,600
98,100
43,700
112,400
j 31,500
69,700
35.600
84,100
39,700
98,400
43,800
112,800
i 31.600
70,100
35,700
84,400
39,800
98.800
43,900
113.100
i 31,700
70,400
35.800
84,800
39,900
99,100
44.000
113,500
31,800
70,800
35.900
85,100
40.000
99,500
44,100
113,800
31,900
71,100
36.000
85,500
40,100
99,800
44,200
114,200
32,000
71,500
36.100
85,800
40,200
100,200
44.300
114,500
32,100
71,800
36,200
86,200
40,300
100.500
44,400
114.900
32.200
72,200
36.300
86.500
40,400
100,900
44,500
115,200
32,300
72,500
36,400
86,900
40,500
101,200
44,600
115,600
32,400
72,900
36,500
87,200
40,600
101,600
44,700
115,900
32,500
73,200
36,600
87,600
40,700
101,900
44,800
116,300
32,600
73,600
36,700
87.900
40,800
102,300
44,900
116,600
32,700
73,900
36,800
88,300
40,900
102,600
45.000
117,000
32,800
74,300
36,900
88,600
41.000
103.000
45,100
117,300
32,900
74,600
37,000
89,000
41,100
103,300
45,200
117,700
33,000
75,000
37,100
89.300
41,200
103,700
45,300
118,000
33,100
75,300
37,200
89,700
41,300
104,000
45,400
118,400
33,200
75,700
37,300
90,000
41,400
104.400
45.500
118,700
33,300
76,000
37,400
90.400
41,500
104.700
45,600
119,100
33,400
76,400
37,500
90.700
41,600
105,100
45,700
119,400
33,500
76,700
37,600
91,100
41,700
105.400
45,800
119,800
33,600
77,100
37,700
91,400
41,800
105,800
45,900
120,100
33,700
77,400
37,800
91.800
41,900
106,100
46.000
120,500
33,800
77,800
37,900
92,100
42.000
106,500
46,100
120,800
33,900
78,100
38,000
92,500
42,100
106,800
46.200
121,200
34.000
78,500
38,100
92,800
42,200
107,200
46,300
121,500
34,100
78,800
38,200
93,200
42,300
107,500
46,400
121,900
34,200
79,200
38,300
93,500
42,400
107,900
46,500
122,200
34,300
79,500
38,400
93,900
42,500
108,200
46,600
122,600
34,400
79,900
38,500
94,200
42,600
108,600
46,700
122,900
34,500
80,200
38,600
94,600
42,700
108,900
46,800
123,300
34,600
80.600
38.700
94,900
42,800
109,300
46,900
123,600
34,700
80,900
38,800
95,300
42,900
109,600
47.000
124,000
34,800
81,300
38,900
95,600
43,000
110,000
47,100
124,300
34,900
81,600
39,000
96,000
43,100
110,300
47,200
124,700
1 35,000
82,000
39,100
96,300
43,200
110,700
47.300
125.000
Bih. till Riksd Prof. 1907.
r> Samt. 1 Afd. 12 Haft.
17
130
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Taxerad
inkomst.
Belopp, efter
hvilket skatt
utgår.
Taxerad
inkomst.
Belopp, efter
hvilket skatt
utgår.
Taxerad
inkomst.
Belopp, efter
hvilket skatt
utgår.
Taxerad
inkomst.
--- * ...... »f
Belopp, efter
hvilket skatt
utgår.
47,400
125,400
49,900
134,100
65,000
194,500
90,000
304,500
47,500
125,700
50,000
134,500
66,000
198,500
91,000
309,500
47,600
126.100
50,100
134,900
67,000
202,500
92,000
314,500
47,700
126,400
50,200
135,300
68,000
206,500
93,000
319,500 j
47,800
126,800
50,300
135,700
69,000
210,500
94.000
324,500 S
47,900
127,100
50,400
136,100
70.000
214,500
95,000
329,500 !
48,000
127,500
50.500
136,500
71,000
218,500
96,000
334,500
48,100
127,800
50,600
136,900
72,000
222,500
97,000
339,500
48,200
128,200
50,700
137,300
73,000
226,500
98,000
344,500
48,300
128,500
50,800
137,700
74,000
230,500
99,000
349,500
48,400
128,900
50,900
138,100
75,000
234,500
100,000
354,500
48,500
129,200
51,000
138,500
76,000
238.500
100,100
355,000
48,600
129,600
52,000
142,500
77,000
242,500
100,200
355,500
48,700
129,900
53,000
146,500
78,000
246,500
101.000
359,500 i
48,800
130,300
54,000
150,500
79,000
250,500
105,000
379,500
48,900
130,600
55,000
154,500
80,000
254,500
110,000
404,500 !
49,000
131,000
56,000
158,500
81,000
259,500
115,000
429,500
49,100
131.300
57,000
162,500
82,000
264,500
120,000
454,500
49,200
131,700
58,000
166,500
83.000
269,500
125,000
479,500
49,300
132,000
59,000
170,500
84,000
274,500
130,000
504,500
49,400
132,400
60,000
174,500
85,000
279,500
135,000
529,500
49,500
132,700
61,000
178,500
86,000
284,500
140,000
554,500
49,600
133,100
62,000
182,500
87,000
289,500
145,000
579,500
49,700
133,400
63,000
186,500
88,000
294,500
145.500
582,000
49,800
133,800
64.000
190,500
89,000
299,500
opaginerad Kontrollera mot PDF
Mantalsskrifningsort:
(för bolag: styrelsens säte)
stad socken.
härad.
län.
Uppgift
till ledning vid undertecknade taxering år 1 9
|| Summa.
A. Inkomst af fast egendom.
Såsom inkomst af fast egendom anses den inkomst, som är genom fastighetsbevillning beskattad.
Denna inkomst beräknas efter det fastigheten under nästföregående år åsätta taxeringsvärdet och anses
utgöra d) af jordbruksfastighet sex kronor för hvarje fulla etthundra kronor af taxeringsvärdet samt b) af
annan fastighet och frälseränta fem kronor för hvarje fulla etthundra kronor af taxeringsvärdet.
Delägare i vanligt handelsbolag skall lämna uppgift beträffande den på honom belöpande andel
af fastighet, som nästföregående år tillhört bolaget.
Undertecknad har under nästföregående år ägt följande fastighet
Uppgiftspliktig för inkomst af fast egendom är den, som enligt 2 § bevillningsförordningen är
skyldig utgöra bevillning för fastigheten. Likställd med ägare är sådan innehafvare af fast egendom,
som enligt samma § därför erlägger bevillning.
l:o) jordbruksfastighet:
.................................... i .. socken; tax.-värde ................. kr.
..... .................. i ............... » » ......................... »
Summa kr.; 6 % därå
2;o) annan fastighet och frälseränta:
i s“c*en; tax.-värde kr.
stad
i ....... .... » » ......... f>
frälseränta af ............................................ > ........................... »
Summa .... kr.; 5 % därå
Summa inkomst af fast egendom
B, Inkomst af arbete.
l:o) Inkomst af tjänst eller pension.
Härunder nppgifvas aflöning, arfvode, traktamente, sportler, hostad, därest densamma icke är
såsom löntagarens inkomst af fast egendom beräknad, samt annan med allmän eller enskild tjänst för.I
enad förmån; inkomst och förmån af särskildt uppdrag; pension, årligt understöd, lifränta och undantagsförmån.
Afdrag må ske endast för dels hvad som anvisats till bestridande af de med erhållen
tjänst förenade särskilda kostnader (se 7 § d) inkomstskatteförordningen), dels de med ämbete och tjänst
förenade utgifter, som omförmälas i 7 § e) samma förordning.
Undertecknad har under nästföregående år åtnjutit inkomst af följande tjänst
och uppdrag:
uppburit pension (lifränta) från
Underteeknads inkomst af tjänst eller pension nästföregående år har icke öfverstiga
2:o) Inkomst af rörelse eller yrke.
Vid inkomstens uppgifvande må afdrag icke äga rum för utskylder eller lefnadskostnader, för
ränta å den skattskyldiges eget kapital eller för hvad som användts till fast egendoms förbättring,
tillökning af inventarier eller kapitalafbetalning å skuld. Däremot må afdrag ske för det hyresvärdet
motsvarande belopp af 5 % af taxeringsvärdet å egen fastighet, som användts till utöfvande af rörelsen
eller yrket, samt för omkostnader för bedrifvande däraf (se 7 § a), b) och c) inkomstskatteförordningen),
så ock för ränta å lånt rörefsekapital äfvensom för förlust, som icke är att hänföra till kapitalförlust.
Har skattskyldig drifvit flera rörelser, som äro att betrakta såsom i förhållande till hvarandra själfständiga,
må dock vid beräkningen af den under denna punkt upptagna inkomsten afdrag för ränta å
Transport
Anm. Skattskyldig, som nästföregående år varit delägare i kommanditbolag, bör i en summa utan sammanblandning med skattskyldigs inkomst i öfrigt
angifva den honom tillkommande andel af bolagets inkomst nästföregående &r.
C.
Transport
lånt rörelsekapital och förlust icke ske från inkomst af annan rörelse än den, hvari rörelsekapitalet
användts eller förlusten inträffat. Angående afdrag i öfrigt se här nedan.
Undertecknad har under nästföregående år idkat följande särskilda slag af rörelse
eller yrkesverksamhet:
(Härunder angifves äfven rörelse, som idkats i vanligt handelsbolag, enkelt bolag eller rederi.)
il Summa.
Underteeknads inkomst af rörelse eller yrke nästföregående år (räkenskapsår fr. o. m.
den ................................... t. o. in. den ...................................................................) har icke öfverstigit
3:o) Annan inkomst af arbete.
Härunder uppgifvas skattepliktiga intäkter, som ej böra under annan rubrik upptagas, såsom
inkomst af arrende af kronoegendom, vinst å spekulationsaffärer, som ej drifvits såsom yrke, inkomst af
fastighet i utlandet, utdelning å aktier i utländska aktiebolag in. m.
Underteeknads inkomst af ifrågavarande slag nästföregående år har icke öfverstigit
Summa inkomst af arbete
Inkomst af kapital.
l:o) Ränteinkomst.
Härunder uppgifvas: ränta af utlånade eller i räntebärande obligationer nedlagda
eller hos penningförvaltaude verk eller enskilde insatta penningar samt kronooeh
kyrkotionde eller ersättning därför, som åtnjutits af patronus ecclesice.
Från uppburen dylik inkomst må afdrag ske endast för ränta å upplånadt kapital, i den mån
afdrag därför ej under B 2:o) skett såsom för ränta å lånt rörelsekapital. För förvaltningskostnad får
således afdrag ej äga rum.
Underteeknads inkomst af ifrågavarande slag nästföregående år har icke öfverstigit
2:o) Utdelning å aktier i inländska aktiebolag och å lotter i inländska bankbolag.
Underteeknads inkomst af ifrågavarande slag nästföregående år har icke öfverstigit |
_Summa inkomster
Från det uppgifna inkomstbeloppet yrkas afdrag:
a) för ränta å gäld under nästföregående år, därför afdrag förut ej ägt rum.....
t) för den förlust å rörelse eller yrke under nästföregående år, sotn icke under B 2:o):
afdragits ..........................................................................................................-......................................................................................i
(Obs. Sådan förlust får ej afdragas, därest icke den skattskyldige meddelar upplysning, å hvilken I
rörelse förlusten uppstått.)
c) (c n sb lida 6bank* olag) för utdelningen för nästföregående år, i den mån densamma
icke öfverstigit sex procent å bolagets inbetalta aktie- eller lottkapital; och som ut-|
delningen utgjort ............................ kronor eller ........................... procent å inbetalta kapitalet,!
utgörande ................................. kronor, uppgår berörda afdrag till............................................................... j
(Hvad såsom inbetaldt kapital skall anses stadgas i 9 § inkomstskatteförordningen.)
Summa afdrag
Summa åtei-stående inkomst!
Hela beloppet af den undertecknad åliggande ränta å gäld, därför afdrag här ofvan gjorts, uppgår till kr.
Att inkomsten nästföregående år icke öfverstigit livad här ofvan uppgifvits, betygas på heder och samvete.
............................................................................................. den.. 19.
Namn:
Titel eller yrke:
Adress:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Här nedan må skattskyldig afgifva de upplysningar i (ifrigt, som lian vill till ledning för
sin taxering meddela.
För undvikande af förfrågningar från taxeringsmyndigheterna ligger det i skattskyldigs
eget intresse att här lämna så fullständiga upplysningar som möjligt.
Undertecknads omförmälda ..................................
olika beskattningsorter, och anser undertecknad,
här ofvan under B. 2:6) uppgifvits utgöra ..........
fördelas sålunda:
i .....................................................
i
i .........
............ rörelse har bedrifvits på nedannämnda
att den beskattningsbara inkomsten däraf, som
............... kronor, bör emellan de särskilda orterna
kr. .
» .............................. ..................... .
................. 7> .................................................... .
Summa kr.
Skyldige att utan särskild anmaning afgifva uppgift angående sin inkomst äro:
a) verk eller bolag, som är med Kung!. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom
aktiebolag registreradt eller står under offentlig kontroll, samt
l) annan skattskyldig, som nästföregående år taxerats för eller åtnjutit minst
1,000 kronors inkomst.
Uppgift skall omfatta äfven hustruns inkomst.
Bostads- och andra förmåner böra till sitt värde i penningar uppgifvas.
Lön och annan inkomst, som utgår i spannmål eller persedlar, upptages med det
kontanta belopp, den efter senast för orten fastställdt markegångspris utgör.
Afdrag får icke göras för utskylder och lefnadskostnader samt därmed jämförliga
utgifter, ej heller för hvad som användts till kapitalafbetalning å skuld.
Uppgift skall afgifvas före den 1 mars. Möter för uppgiftspliktig, som enligt lag
är skyldig föra handelsböcker, hinder att inom bestämd tid aflämna uppgift, må anstånd
åtnjutas intill april månads utgång, om skriftlig anmälan därom före den 1 mars göres
hos ordföranden i taxeringsnämnden.
Uppgift aflämnas eller insändes på den uppgiftspliktiges eget äfventyr i betaldt
bref med allmänna posten antingen till ordföranden i taxeringsnämnden eller ock i
Stockholm till öfverståthållareämbetet och i öfriga orter till Kung!. Maj:ts befallningshafvande
i det län, magistraten i den stad eller kronofogden i det fögderi, där taxeringen
anses skola äga rum eller den skattskyldige är bosatt.
Verk eller bolag, hvarom ofvan sägs, skall vid uppgift om sin inkomst foga bestyrkt
afskrift af in- och utgående balansräkning samt vinst- och förlustkonto för senaste
räkenskapsåret.
Den, som underlåter att inom stadgad tid aflämna uppgift, förlorar rätten att fullfölja
talan i fråga om beloppet af den inkomst, som uppgiften skolat afse.
Är uppgiften ofullständig, äger enahanda påföljd rum i fråga om beloppet af utelämnad
inkomst.
Uppgiftspliktig, som i aflämnad uppgift mot bättre vetande lämnat oriktigt meddelande
och därigenom föranledt, att inkomst icke eller endast till någon del taxeras,
hötar från och med fyra till och med tio gånger det inkomstskattebelopp, som genom
det svikliga förfarandet undandraga, dock minst tjugufem kronor.
Enhvar, som önskar upplysning rörande beskaffenheten af honom åliggande uppgiftsskyldighet
eller sättet för dess fullgörande, äger att för sådant ändamål hänvända
sig till ordföranden i vederbörande taxeringsnämnd.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
133
Reservationer:
vid punkten Iso):
i fråga om frihet från fastighetsbevittning för nykterhetsorganisationer:
af
herrar Cavalli, friherre Trolle, Wester, Räkan sou, Rylander och
Walin, hvilka ansett, att utskottets yttrande i denna del bort hafva följande
lydelse:
»I ofvan omförmälda — — — Riksdagens pröfning. (Sid. 32).
Såsom i motionen omförmäles, hafva liknande förslag förelegat till
behandling i Riksdagen vid flera tillfällen, senast år 1905. Nämnda års
bevillningsutskott hemställde i punkten l:o af sitt betänkande n:o 16, att
den då föreliggande motionen i ämnet icke måtte af Riksdagen bifallas.
Denna hemställan blef af båda kamrarna bifallen efter omröstning, som
utföll i Första Kammaren med 91 röster mot 26 och i Andra Kammaren
med 106 röster mot 100.
Utskottet har vid berörda tillfällen såsom skäl mot den ifrågasatta
skattelindringen anfört, bland annat, att nykterhetsföreningar vid sidan af
det sedliga mål, de afsåge att befrämja, hade jämväl ett ekonomiskt syfte,
och att byggnader, afsedda för sådana föreningars verksamhet, därför icke
kunde anses likställda med kyrkor och bönehus. Därjämte har utskottet
erinrat, att nykterhetsföreningar tillhöriga byggnader ofta upplätes för
hållande af enskilda sammankomster af flerehanda slag samt konserter
med flera dylika för dessa föreningars »egentliga ändamål främmande tillställningar,
hvarjämte framhållits, att många andra sällskap och föreningar
än de, som stiftats för nykterhetens främjande, kunde sägas befrämja
sedliga syftemål.
Bevillningsutskottet anser skäl icke föreligga att nu frångå den åsikt,
utskottet förut uttalat i detta ämne och hemställer fördenskull,
att, med afslag å motionen, Riksdagen måtte
besluta, att ifrågavarande 4 § i bevillningsförordningen
skall i hithörande delar erhålla följande lydelse:
134
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
•Fastighetsbe vill ning erlägges icke af
a) staten;
b) akademier, vetenskapliga samfund, allmänna
undervisningsverk och barmhärtighetsinrättningar: för
dem tillhöriga allmänna platser, tomter och byggnader;
kommuner och andra menigheter: för dem tillhöriga,
inom deras eget område belägna allmänna platser,
tomter och byggnader;
regementen och officerskårer: för deras vid mötesplatser
till begagnande under mötena uppförda byggnader;
samt
enskilda personer eller samfund: för dem tillhöriga
kyrkor och bönehus;
allt dock endast såframt nu omförmälda allmänna
.platser, tomter, byggnader, kyrkor och bönehus icke
nästföregående år lämnat ägaren någon inkomst;
börande i motsatt fall fastighetsbevillning utgöras för
så stor del af fastighetens taxeringsvärde, som enligt
den i instruktionen för ''taxeringsmyndigheterna bestämda
grund motsvarar inkomstbeloppet;
— — — försörjning.»
i fråga om diplomatiska och konsulära tjänstemäns beskattning:
af herr Cavalli, som anfört:
»I den af 1906 års Riksdag fastställda aflöningsstaten för Sveriges
diplomatiska och konsulära tjänst^nän är aflöningen till de å utländsk ort
anställda tjänstemännen uppdelad i särskilda rubriker, nämligen lön, hyresbidrag
och ortstillägg. I sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 30 april
1906 angående regleringen af utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel
för år 1907 anförde hans excellens herr ministern för utrikes ärendena,
att, utom en del af hyresbidraget, enligt hans mening äfven någon del af
ortstillägget borde vara skattefri, ehuru tiden icke medgåfve framläggande
för 1906 års Riksdag af förslag i detta hänseende.
Emellertid har i det nu framlagda och af utskottet i denna del biträdda
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13. 135
förslaget till ny förordning angående bevillning af fast egendom samt af
inkomst äfvensom till förordning om inkomstskatt den af ministern för
utrikes ärendena uttalade, här ofvan återgifna mening, att skattefrihet borde
åtnjutas äfven för viss del af ortstillägget, icke kommit till beaktande.
Ministern för utrikes ärendena har ock låtit till statsrådsprotokollet
anteckna, att han icke funnit anledning att frångå sin förut uttalade åsikt
i frågan, äfvensom i sammanhang härmed närmare redogjort för de grunder,
hvaruppå enligt hans mening en med billighet och rättvisa öfverensstämmande
beskattning af ifrågavarande tjänstemäns löner lämpligen kunde
byggas.
I detta afseende anför ministern för utrikes ärendena bland annat
följande:
’Som bekant utgå de löneförmåner, som uppbäras af utomlands anställde
diplomatiske och konsuläre tjänstemän, i allmänhet under tre olika
lönetitlar: lön i egentlig mening, hyresbidrag och ortstillägg. Medan lönen
alltid för tjänstemän af enahanda grad utgår med samma belopp, växla
däremot hyresbidraget och ortstillägget efter lefnadskostnaderna å den ort,
där tjänstemannen är anställd. Beträffande hyresbidraget ingår i detta
jämväl ersättning för hållande af kansli. I fråga om ortstillägget åter är
att märka, att häri inbegripas såväl tjänstgöringspenningar som äfven ersättning
för de högre lefnadskostnader, som betingas antingen af förhållandena
å anställningsorten eller ock af tjänstemannens representativa ställning.’
''Det förefaller mig uppenbart obilligt att underkasta ifrågavarande
tjänstemän skattskyldighet för samtliga af dem uppburna löneförmåner.
Deras statstjänst tvingar dem att vara bosatta å orter med dyrare lefnadsvillkor
än hemlandets eller att hafva deras lefnadsordning inrättad på dyrare
vis än eljes i allmänhet är fallet. Uppbärandet af de höga löneförmånerna
är således endast i ringa mån att anse såsom en tjänstemannen
personligen tillkommande fördel. Och obilligheten af en dylik skattskyldighet
blir tydligen större, i den mån en progressiv beskattning tillämpas,
hvilken kännbarare drabbar högre lefnadsinkomster.’
Det skäl, som anförts mot afdrag för den del af ortstillägget, som
anses motsvara de med tjänsten förenade representationskostnader, eller
att skattefrihet i enahanda fall icke medgifves för andra statens ämbetsmän,
torde för närvarande ^ äga fog. Beträffande däremot den andel af samma
ortstillägg, hvilken, på sätt såväl ministern för utrikes ärendena som ock
diplomat- och konsulatkommittén uttryckligen framhållit, tillagts dessa
ämbetsmän endast därför, att de äro skyldige att vara bosatta å orter, där
136 Bevillningsutskottets Betänkande 1Y:o 13.
lefnadskostnaderna äro exceptionellt höga (såsom t. ex. i London, Petersburg,
Berlin, Paris), synes rättvisan fordra, att skattefrihet medgifves. Och beträffande
storleken af detta skattefria afdrag synes mig detsamma lämpligen
kunna bestämmas till en tredjedel af ortstillägget.
I följd häraf har jag inom utskottet yrkat — förutom nedan angifna
ändring beträffande 15 § 2 mom. inkomstskatteförordningen —
att 11 § 2 mom. bevillningsförordningen måtte
erhålla följande förändrade lydelse:
j2 mom. Från utgörande af inkomstbevillning
frikallas:
a) staten;
b) kyrkor, akademier och vetenskapliga samfund,
allmänna undervisningsverk, stipendiefonder, pensionsanstalter,
sjuk- och fattigvårdsinrättningar jämte andra
fromma stiftelser: för all annan inkomst än den i 8 §
2 mom. b) nämnda;
landsting, hushållningssällskap, städer och andra
menigheter: för sådan inkomst, som icke härflutit af
rörelse eller yrke;
allmänna hypoteksbanken, allmänna hypotekskassan
för Sveriges städer och hypoteksföreningar;
järnkontoret, så länge kontorets vinstmedel användas
till allmänt nyttiga ändamål och kontoret icke
lämnar utdelning åt sina delägare; samt
sparbanker, som afses i lagen af den 29 juli
1892, äfvensom sådana rånte- och kapitalförsäkringsanstalter,
som afse att bereda vinst endast åt insättare;
c) medlem af konungaätten: för af staten anvisadt
anslag samt för inkomst af kapital;
d) diplomatiske och konsuläre tjänstemän: för en
tredjedel af det i dessa tjänstemäns löneförmåner ingående
ortstillägg;
e) olönad svensk konsul: för annan inkomst än
den, han härifrån åtnjutit;
/) främmande makters härvarande beskickningar
och konsulat tillhörande personer jämte deras betjäning:
om de icke äro svenska medborgare: för all annan
inkomst än den, som utgjorts af från Sverige upp
-
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13. 137
buren allmän eller enskild pension eller erhållits genom
här idkad rörelse;
om de äro svenska medborgare: för den inkomst,
de åtnjutit af sin tjänst hos den främmande makten;
g) utländing, som här vistas för att idka studier;
samt
h) lappallmogen: för inkomst af renskötsel.»
samt af herr friherre Trötte, som instämt med herr Cavalli.
i fråga om beskattning af järnvägsbolags inkomst m. m. :
af herrar Wester, Åkerberg, G. Jansson i Ivrakerud, F. O. Berg i
Göteborg och A. P. Gustafsson i Sjögesta, hvilka anfört:
»Emot bevillningsutskottets förslag till 12 § i bevillningsförordningen
och 3 § i instruktionen för taxeringsmyndigheterna, i hvad dessa §§
innefatta regler för fördelning till taxering å den eller de orter, där järnvägsbolag
haft kontor, af vissa procent af bolagets beskattningsbara inkomst,
få undertecknade härmed afgifva reservation.
Vidkommande järnvägsbolag innehåller utskottets förslag, i nära
öfverensstämmelse med Kungl. Maj:ts, att tio procent af inkomsten skall
taxeras i den eller de orter, där järnvägen nästföregående år haft förvaltningskontor,
samt att detta belopp skall, där orterna äro flera, förde
las dem emellan efter den grund, taxeringsmännen finna skälig.
I det inom finansdepartementet år 1906 af tillkallade sakkunnige
utarbetade förslag till bevillningsförordning, hvilket legat till grund för
Kungl. Maj:ts förevarande proposition i ämnet, var däremot beträffande
järnvägsbolags taxering ifrågasatt, att fem procent af inkomsten skulle
taxeras i den ort, där nästföregående år hufvudkontoret var beläget.
Kungl. Maj:ts af utskottet i hufvudsak accepterade förslag har, enligt
hvad finansministern i statsrådsprotokollet upplyser, tillkommit, efter det
kammarrätten anmärkt, att, om ett järnvägsbolag har flera förvaltningskontor
än hufvudkontoret, en del af inkomsten af driften borde tillräknas
hvarje kommun, där sådant kontor finnes. Kammarrätten ansåg vidare,
att den andel, som bör belöpa å hufvud- och andra kontor gemensamt,
bör beräknas till tio procent och fördelas kontoren emellan efter taxeringsmännens
skön.
Till en början, oafsedt frågan om någon andel bör tillräknas andra
kontor än hufvudkontoret samt huru stor andelen i så fall bör bestämBih.
till Biksd. Prof. 1907. 5 Samt. 1 Afd. 12 Haft. 18
138 Bevillning sutskottets Betänkande N:o 13.
mas, vilja vi först fästa uppmärksamheten på den ursprungligen af kammarrätten
föreslagna bestämmelsen, hvilken skulle äga tillämpning med
afseende å både järnvägs- och kanalbolag, att fördelningen mellan kontoren
skall ske efter taxering smännens skön. Denna anordning uppöfver
emellertid den enhetliga princip, som genomgår kommitterades förslag.
En af fördelarna med detta förslag är just, att därigenom de ytterst
komplicerade besvärsmålen rörande järnvägs- och kanalbolags taxering icke
vidare skulle behöfva förekomma. Fördelningsgrunderna kommunerna
emellan skulle nämligen finnas i själfva skatteförordningen fullständigt
angifna och af Riksdagen godkända. I den kungl. propositionen (sid.
157) har uttryckligen erkänts fördelen af att fördelningsgrunden blir
lagfäst och fullt klar, samt att detta skulle medföra, att fördelningens
riktighet lätt kunde kontrolleras och att sålunda tvister angående
taxeringen så vidt möjligt skulle förhindras. Det af Kungl. Maj:t
framlagda förslaget synes oss därför innebära en inkonsekvent afvikelse
från dessa principer, då därigenom visserligen icke fördelningen af
hela inkomsten, men i allt fall fördelningen af 10 procent af inkomsten
i fråga om järnvägsbolag och 20 procent i fråga om kanalbolag kan
göras till föremål för tvister, hvilkas svårighet att afgöra icke blifvit
mindre därför, att deras föremål icke utgör hela inkomsten utan en
större eller mindre del däraf. Vi anse sålunda, att, då det kan anordnas
på ett rättvist och i öfrigt tillfredsställande sätt, beträffande järnyägsoch
kanalbolag fördelningsgrunderna i sin helhet höra vara författningsenligt
bestämda af Riksdagen och icke ens till någon del vara beroende
på taxeringsmännens skön.
Hvad härefter angår frågan, huruvida andra kontor än hufvudkontoret
böra komma i betraktande vid fördelningen af inkomsten till taxering,
hvilar enligt finansministerns yttrande till statsrådsprotokollet (sid. 158)
det af Kungl. Maj:t framlagda förslaget i detta afseende på den grundprincipen,
att någon del af inkomsten bör tillräknas hufvudkontoret och
sålunda taxeras å den ort, därifrån rörelsen hufvudsakligen ledes. Denna
fullt riktiga princip genomgår däremot icke kammarrättens, af Kungl.
Maj:t och bevillningsutskottet accepterade förslag, att en del af inkomsten
af driften bör tillräknas hvarje kommun, där förvaltningskontor finnes.
Oafsedt att hvarken det i den kungl. propositionen använda uttrycket
»kontor» eller det af bevillningsutskottet använda uttrycket »förvaltningskontor»
tillräckligt tydligt angifver, att det skulle vara fråga om kontor,
därifrån järnvägens rörelse ledes i så hufvudsaklig omfattning, att det
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13. 139
kan granda berättigade anspråk från vederbörande kommuns sida på
skattebidrag, vilja reservanterna såsom sin åsikt framhålla, att det endast
är den från en järnvägs hufvudkontor utöfvade finansiella och i öfrigt
hufvudsakliga ledningen, som rättvisligen kan berättiga kommunen till
skattebidrag utöfver hvad som kan tillkomma kommunen för från station
inom densamma utöfvad järnvägsdrift. Vi ansluta oss sålunda jämväl
uti ifrågavarande hänseende till kommitterades förslag, att kommun, där
hufvudkontoret är beläget, skall för beskattning tillräknas 5 °/o af inkomsten
af driften, men att däremot den omständigheten, att något annat en
järnväg tillhörigt kontor är beläget inom en kommun, icke skall influera
på inkomstfördelningen.
I sammanhang härmed torde beträffande kanalbolag böra anmärkas
följande. Genom nedanstående utdrag af finansministerns anförande till
statsrådsprotokollet (sid. 162) klargöres tydligt, att befintligheten af ett
kanalkontor (uppbördskontor) inom en kommun icke rätteligen bör föranleda
till beskattning inom kommunen af någon större del af inkomsten
af kanaldriften än eljest bort ifrågakomma.
I fråga om framställdt yrkande, att inkomstfördelningen mellan kommunerna
borde göras efter storleken af den uppbörd, som enligt kanalens
reglemente och taxa belöper å hvarje kanalstation, anför sålunda finansministern
följande:
’Af den i ämnet gjorda utredningen framgår emellertid, att en sådan
fördelningsgrund icke kan tillämpas, enär kanalbolagens räkenskaper icke
utvisa, huru stor del af uppbörden rätteligen är att hänföra till de olika
stationerna. Icke heller skulle genom en dylik fördelningsmetod alla
olägenheter blifva helt undanröjda.
Redan den principen, att hela den beskattningsbara inkomsten fördelas
till beskattning mellan de kommuner, där kanalens uppbördskontor
äro belägna, är i grunden ohållbar. Ty ett uppbördskontor vid en kanal
har ingalunda samma betydelse som t. ex. en järnvägsstation har för
en järnväg. Ett kanalbolag förlägger sina uppbördskontor, där det ur
bekvämlighets- och kontrollsynpunkt befinnes lämpligt; och man kan icke
såsom regel säga, att rörelsen på dessa platser bedrifves i någon större
omfattning eller med någon större intensitet än å andra delar af kanalen.
Uppbördskontorens förläggning är sålunda icke något för den egentliga
kanaldriften karaktäristiskt eller väsentligt kännemärke. Uppbördskontoren
äro i regeln också mycket få. Så t. ex. hade Göta kanal enligt årsberättelsen
för år 1904- endast 8 uppbördsstationer, medan reglementet
140 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
upptager icke mindre än 43 ordinarie lastnings- och lossningsplatser och
kanalen för afgifternas beräkning är indelad i 16 distrikt. En dylik
koncentration af uppbörden till några ja platser är naturligtvis förmånlig
för kanalens administration, men den kan på intet vis betraktas såsom
ett uttryck för den verkliga fördelningen af rörelsen och inkomsterna på
kanalens olika delar.’
Konsekvensen af detta principiella uttalande leder icke till det af
kammarrätten först framställda, af Kungl. Maj:t och bevillningsutskottet
sedermera godkända förslaget, ’att öfverhufvud hvarje ort, där kanalbolag
har kontor, borde vara berättigad till beskattning af viss del af inkomsten.
’
Ifrågavarande princip leder tvärtom till det af kommitterade framställda
förslaget, att vid inkomstfördelningen ingen hänsyn bör tagas till
befintligheten af uppbördskontor inom en kommun. Hvad vi ofvan i
öfrigt anfört angående järnvägsbolag gäller äfven i fråga om kanalbolagen,
hvadan vi förorda de i 1906 års kommittéförslag framställda grunder till
fördelning af kanalbolags inkomst af kanaldriften.
På grund af hvad vi sålunda anfört, hemställa vi,
att 12 § bevillningsförordningen och 3 § instruktionen
för taxeringsmyndigheterna måtte erhålla följande
från bevillningsutskottets förslag afvikande lydelse,
hvilken är öfverensstämmande med ifrågavarande stadgande^
lydelse i 1906 års kommittéförslag, hvilket i
enlighet med Riksdagens i skrifvelse år 1905 därom
uttalade önskan upprättats under medverkan af representanter
för järnvägs- och kanalbolag:
Bevillningsförordningen.
Beskattningsort.
12 §.
Skattskyldig taxeras för inkomst af kapital och
arbete:
a) patronus — — — — — — — — utgått;
b) den, som drifver bankrörelse: — — — —
— — — — — — — kommissionskontor utöfvats;
141
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
deri, som idkar järnvägsdrift: för inkomst däraf:
där bolaget haft hufvudkontor och stationer;
den, som idkar kanaldrift: för inkomst däraf:
där kontor funnits, samt å hvarje ort, som af kanal
anläggningen
berörts;
den, som — — — — — — — förbrukats;
c) -------------.
d) -------------.
f) --------
g) -------------.
h) -------------.
För annan------— — åtnjutits.
Afliden — — — — — — — — — åtnjutits.
Instruktionen för taxeringsmyndigheterna.
Uppskattning af inkomst.
3 §•
Med afseende--— — — utlåningsrörelsen.
Vidkommande järnvägsbolags inkomst af järnvägsdrift
iakttages först, att därunder ej inräknas bolagets
inkomst af sådan rörelse, som icke direkt sammanhör
med själfva järnvägsdriften, t. ex. rederirörelse, ej heller
sådan inkomst, hvilken är genom fastighetsbevillning
beskattad, såsom arrenden, hyror och dylikt.
Inkomsten af järnvägsdriften fördelas till beskattning
på följande sätt.
Fem procent af inkomsten taxeras i den ort,
<där nästföregående år hufvudkontor et var beläget.
Återstoden fördelas mellan järnvägens stationer efter
deras trafikvärde. En stations trafikvärde skall beräknas
lika med halfva summan af järnvägens bruttoinkomst
af stationens afsända och anlända godstrafik
(ilgods, styckegods och vagnslastgods), ökad med järnvägens
bruttoinkomst af vid stationen försålda personbiljetter.
Gods, som i samtrafik eller i transitotrafik
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
inkommit från främmande bana, räknas såsom afsändt
från öfvergångsstationen; likaså räknas till annan bana
utgående gods såsom anländt till öfvergångsstationen.
Såsom järnvägens station räknas härvid äfven af densamma
använd, annan järnväg tillhörig station. Den
del af järnvägens beskattningsbara inkomst af järnvägsdriften,
som enligt denna beräkning belöper på en
station, taxeras i den kommun, där stationen är belägen.
Tillhör stationsområdet flera kommuner, taxeras
den beskattningsbara inkomsten af stationen till
lika delar i dessa kommuner.
Har järnvägsbolag för egen räkning trafikerat främmande
bana, skall för taxeringen resultatet af rörelsen
å hvardera banan för sig fastställas. För detta ändamål
beräknas först bolagets behållna inkomst af rörelsen
i sin helhet, med tillägg af skatter och öfriga
utgiftsposter, för hvilka afdrag författningsenligt icke
äger rum, men dock utan afdrag vare sig för ränta
å gäld eller för ersättning, som bolaget i någon form
haft att utbetala för nyttjande af den främmande järnvägen.
Det på detta sätt bestämda totala drif töfverskottet
fördelas därefter mellan de trafikerade banorna
efter det sammanlagda trafikvärdet af hvardera
banans stationer; stationernas trafikvärden beräknas
därvid, såsom om banorna utgjorde en enda järnväg,
dock att för station, som tillhört båda banorna, stationens
uträknade trafikvärde uppdelas i två trafikvärden,
allt efter som stationens trafik hänfört sig till
den ena eller den andra banan. Från den del af
driftöfverskottet, som enligt denna beräkningsgrund
kommer på den främmande järnvägen, afdrages den
ersättning, bolaget haft att utbetala för nyttjandet af
den främmande järnvägen, jämte ränta, som kan anses
belasta driften å densamma; återstoden, som utgör det
trafikerande bolagets beskattningsbara inkomst af den
främmande banan, skall, sedan fem procent tillgodoräknats
den ort, där bolagets hufvudkontor varit
beläget, fördelas till beskattning mellan den främ
-
143
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
mande banans stationer i förhållande till deras förut
bestämda trafikvärde. Från den del af driftöfverskottet,
som faller på bolagets egen järnväg, göres
afdrag för ränta å gäld, som belastar denna järnväg,
hvarefter återstoden, sedan jämväl däraf fem procent
tillgodoförts den ort, där hiifvudkontoret varit beläget,
fördelas till beskattning mellan samma järnvägs stationer
efter deras trafikvärde. Den beskattningsbara inkomst,
ägaren af den främmande järnvägen har af
densamma, skall likaledes, sedan fem procent af inkomsten
tillgodoräknats den ort, där ägaren haft kontor
för järnvägen, fördelas mellan stationerna å denna
järnväg efter deras trafikvärden.
På liknande sätt förfares, om järnvägsbolaget trafikerat
flera främmande banor.
I fråga om Jtanalbolag iakttages, att — — —
— — —--— — — — — — på hvardera
kommunen.
Vid taxering af företag, — — — — — — —
— — — — — — — — — — — finna skålig.»
samt af herr K. G. Karlsson;
i fråga om beskattning af skog:
af herr J. Bromée, som anfört:
»Under en följd af år hafva för Riksdagen gjorts framställningar om
ändrad beskattning af skogsrörelse, i syfte att beskattningen af inkomst
för afverkning af skog skulle ske inom den ort, där skogen är belägen,
eller inom den kommun, där afverkningen skett. Andra Kammaren har
jämväl skilda gånger antagit förslag om en sådan beskattning och sålunda
erkänt den rättvisa, som ligger däruti, att hvarje kommun erhåller den
del af skatten, som ålöper kommunen genom inkomst för därinom till
afsalu afverkad skog. Den har dessutom insett behöfligheten för de kom
muner,
inom hvilka sådana afverkningar skett, att erhålla hvad dem bort
tillkomma i skatt till lindring i sina ofta rätt dryga utskylder, samt att
staten genom en sådan åtgärd bättre än nu, då skatten på skogsrörelsen i
hufvudsak sker å den ort, hvarest förädlingen eller försäljningen å trävarorna
äger rum, komme att få den skatteinkomst, den rättsligen bör tillkomma.
144 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
Motståndet till denna reforms genomförande har hufvudsakligen anförts
vara dels bristande utredning, dels svårigheten för taxeringsmyndigheterna
att å hvarje ort kunna uppskatta den rätta inkomsten på den där bedrifna
rörelsen och dels att reformen borde uppskjutas tills en väntad omarbetning
af bevillningsförordningen komme att ske. Oaktadt de gjorda framställningarna
och oaktadt flera kommittéer varit tillsatta för utredning och
yttrande i frågan, har den rättvisliga och behöfliga skattereformen skjutits
åt sidan. Den år 1890 tillsatta kommittéen, som bestod af särskildt sakkunniga
på detta område, har i afgifvet utlåtande gifvit uppslag till en
praktisk reform i ifrågavarande hänseende, hvilken ock sedan dess af
motionärer åberopats till grund för de framlagda förslagen, men äfven
detta utan resultat.
I det nu till Riksdagen af Kungl. Maj:t framlagda förslaget till »ny
förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst» är också
den nämnda skattereformen undanskjuten. Då denna fråga undanskjutits
alltför länge och till stort men för den stora allmänhet, den berör, samt
icke vidare utan ytterligare men och svårigheter kan uppskjutas, har jag,
efter de utredningar, som förefinnas, och efter det självdeklaration af
inkomst blifvit införd, hvarigenom de anmärkta svårigheterna för en rättvis
beskattning å hvarje särskild ort bortfallit, inom utskottet yrkat,
att nedannämnda paragrafer i det framlagda författningsförslaget
äfvensom instruktionen för taxeringsmyndigheterna
skulle erhålla följande förändrade lydelse:
Bevillningsförordningen.
2 §•
Bevillning för fast egendom erlägges af den, som
för nästföregående året författningsenligt mantalsskrifvits
eller bort mantalsskrifvas såsom ägare eller innehafvare
af fastigheten. Bevillningen erlägges af ägaren
utom i följande fall, då bevillningen utgöres af innehafvaren,
nämligen:
a) för jordegendom, som besittes med stadgad
åborätt eller är af allmän myndighet eller af stiftelse
till begagnande mot lifstidsstädja upplåten, för i stad
befintlig så kallad ofri tomt, hvarifrån innehafvaren ej
145
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
må skiljas, så länge han erlägger tomtören eller
utan att vederbörlig lösen gifves, samt för skogsområde,
som innehafves af stad eller annan menighet;
b) för jordegendom — — — — afsöndrad.
c) för lägenhet — — — — afsöndrad.
Har efter —--— stärbhus.
3 §•
1 mom. Fast egendom skall uppskattas till det
värde, egendomen käft nästföregående år. Detta värde
bestämmes med ledning af de om hvarje särskild
egendoms storlek, beskaffenhet och afkastning inhämtade
upplysningar samt erhållna uppgifter om areal
och olika ägoslag samt arrende- eller hyresafgifter,
köpeafhandlingar och värderingar för egendomens belåning
eller försäkrande mot brandskada. I fråga om
jordbruksfastighet skall härvid hänsyn tagas till skogs
afkastning, allenast i den mån densamma användes till
husbehof; dock att beträffande skogsområde, som innehafves
af staten, växande skogens hela värde inbegripes
i fastighetens värde.
2 mom. Frälseräntas kapitalvärde — — —
— — — beräknas.
3 mom. Fastighetstaxering äger rum år 1908
och därefter hvart femte år. Det värde, hvartill fast
egendom blifvit uppskattad, skall utan förnyad uppskattning
bibehållas oförändradt under tiden mellan
två på hvarandra följande allmänna fastighetstaxeringar,
utan för så vidt sådana inträffade förhållanden,
som i 2 § af den för taxeringsmyndigheterna utfärdade
instruktion härmed omförmäles, påkalla förändrad
värdering.
4 mom. Uppskattning — — — — icke rum.
5 §•
Vid uppskattning af fast egendom skola särskilda
värden, slutande å fulla hundratal kronor, utsättas:
Bill. till Riksd. Prof. 1907. 5 Sami. 1 Afd. 12 Häft. 19
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets Betänkande N;o 13.
a) å jordbruksfastighet:
för hvarje hemman och jordlägenhet eller, om
hemmanet eller lägenheten består af två eller flera
brukningsdelar eller afsöndring af jord därifrån ägt
rum, hvar för sig, med iakttagande af hvad i 3 § 1
mom. stadgas, för hvarje sådan brukningsdel eller
jordafsöndring; samt
för skogsområde, som omförmäles i 2 § a);
b) å annan — — — — frälseränta.
8 §•
1. mom. Till inkomst — — — — patronus
ecclesise.
2 mom. Till inkomst af arbete räknas:
a) inkomst af rörelse eller yrke, såsom:
l:o) af bergsbruk, kalk- och stenbrott jämte därtill
hörande verk, inrättningar och näringar; kvarnar
och sågverk; fabriker, mekaniska verkstäder, brännvinsbrännerier
och andra för varors tillverkning eller
förädling anlagda inrättningar; mejerihandtering, potatesmjölfabriker
och andra binäringar till jordbruket, i den
mån de icke afse tillgodogörande af eget jordbruks
produkter; penningrörelse, handelsrörelse, hvartill äfven
räknas handel med skog eller skogseffekter, skeppsled,
sjöfart, handtverk eller annan näring;
2:d) af försäljning af skog eller skogseffekter samt
af virkesfångst för annat ändamål än eget husbehof
från område, för hvilket den, som verkställer försäljningen
eller virkesfångsten, är pliktig utgöra fastighetsbevillning,
äfvensom af virkesfångst från skogsområde,
som blifvit af staten upplåtet till bergshandteringens
understöd, till sågverk eller kanalbolag;
3:0) af till allmän trafik (= 2:o i utskottets förslag)
— — — — flottled; och
4:0) hvad som förvärfvas (= 3:o i utskottets förslag)
— — — — beskattad.
147
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
12 §.
Skattskyldig taxeras för inkomst af kapital och
arbete;
a) patronus — — — — utgår;
b) idkare af rörelse, som i 8 § 2 mom. a) 2:o)
omförmäles, för inkomst däraf, där skogsområdet är
beläget;
c) bank — — — — stationer;
ä) annat bolag — — — — styrelse;
é) handlande — — — — mantalsskrifven;
/) ägare — — — — hemort;
g) de under — — — — beskattas;
h) utrikes boende, här — — — — församling;
samt
i) utrikes boende pensionstagare----ut
betalas.
För annan — — — — vistas.
Instruktion för taxeringsmyndigheterna.
Uppskattning af fast egendoms värde.
1 §•
Värdet af fast egendom bestämmes med ledning af
l:o) jordbruksegendom tillhörande — — — —
börande härvid jämväl behörigt afseende fästas vid såväl
in- som afrösningsj ordens läge och beskaffenhet,
tillgång på skog till husbehof samt beloppet af de allmänna
utskylder —--5 procent;
2: o) egendomens---förändradt;
3:o) den för sådan — — — egentligt inflytande,
eller å värdet af skog utöfver hvad för husbehofvet
erfordras, likasom värdet — — — beräkning;
4:o) — 6:o) årliga — — — kapitaliserad efter
fem procent;
7:o) vid taxering af skogsområde, som innehafves
af staten, beräknas jämväl växande skogens hela värde.
I de fall — — — — utgöras.
148
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.
2 §.
1 mom. Har under tiden — — — — taxeringslängden.
2 mom. Vid beräkning af inkomst genom försäljning
af skog och skogseffekter samt genom virkesfångst
hafva taxeringsmännen att noggrant göra sig underrättade
om mängden och beskaffenheten af hvad som
försålts, eller annorledes tillgodogjorts, och därför belöpande
inköps- och afverkningskostnad samt om den
köpeskilling, det försålda betingat, eller det värde,
annorledes användt virke med hänsyn till förhållandena
i orten kan anses äga, jämte de öfriga omständigheter,
som på ett rätt bedömande af hithörande taxeringsfrågor
kunna inverka.
vid punkten 5:o):
af herr Cavalli, som anfört:
»Under hänvisning till hvad jag här ofvan med afseende å bevillningsförordningen
anfört i fråga om diplomatiska och konsulära tjänstemäns
beskattning har jag inom utskottet yrkat,
att 15 § 2 mom. inkomstskatteförordningen måtte
erhålla följande lydelse:
»2 mom. Från utgörande af skatt för inkomst af
kapital och arbete frikallas, i den mån här nedan sägs:
d) medlem af konungaätten:
för af staten anvisadt anslag samt för inkomst
af kapital;
b) diplomatiske och konsuläre tjänstemän: för en
tredjedel af det i dessa tjänstemäns löneförmåner ingående
ortstillägg;
c) olönad svensk konsul:
för annan inkomst än den, han härifrån åtnjutit;
d) främmande makters härvarande beskickningar
och konsulat tillhörande personer jämte deras betjäning:
-
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13. 149
om de icke äro svenske medborgare:
för annan inkomst än den, som utgjorts af från
Sverige uppburen allmän eller enskild pension eller
erhållits genom här idkad rörelse; dock att personer
tillhörande olönade konsulat icke äro frikallade från
utgörande af inkomstskatt för utdelning, som i 3 § c)
omförmäles;
om de äro svenske medborgare:
för den inkomst, de åtnjutit åt sin tjänst hos den
främmande makten;
e) utländing, som här vistas för att idka studier :
för annan inkomst, än som i 3 § c) omförmäles;
samt
f) lappallmogen:
för inkomst af renskötsel.»
samt af herr friherre Trolle, som instämt med herr Cavalli.
o
Slutligen hafva herrar Wester och Åkerberg anmält reservation mot
viss del af motiveringen.
Det skulle vidare antecknas,
att herr Hammarström deltagit endast i den förberedande behandlingen
af detta ärende inom utskottet; samt
att nedannämnde herrar ledamöter i utskottet icke deltagit:
herr Weinberg i behandlingen af detta betänkande;
herr Bergström i den slutliga behandlingen af 68 § bevillningsförordningen;
herr
Biesért — på grund af sjukdom — i den slutliga behandlingen
af de i betänkandet omförmälda frågor; samt
herr O. A. Ericsson i Ofvanmyra i behandlingen af frågan om beskattning
af järnvägsbolags inkomst.
Bill. till Biksd. Prot. 1907. 5 Sami. 1 Afd, 12 Höft.
20
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1907:104 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ny förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst. s. 1 i texten